v^'...m

f;_ f Ir #. I

'''^' 1^5^ I

^"ifc/

*:"r'd

^^^"

1^; p

'^' f ^ f . ^; ^. f ■ #

'!!;'./•■•

Äi»

: ,;:'/■?-■ :'.y :i ;^ '/ -r- \': •'. '

v^^ föfl

'«^ UPPSALA

' :^:^-£^£;iTET

^7^Z

Avyttrad ur Sem. f, nord.

^H'^-

OKBIHCME *

.-#,.

ANTIQVARISK TIDSKRIFT

FÖR

SVERIGE.

UTGIFVEN AF KONGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTiaVITETS AKADEMIEN

GENOM

BROR EMIL HILDEBRANI).

ANDRA DELEN.

Pris: 3 Rdr Rmt.

i.r^^^ V

VPr

''l.^r^^.r

'ALa, t/»

ircT

■v\

^s

%SFO^

^?Y^

*\

ANTIQVARISK

Avyttrad or

TIDSKKIEt,:;:^..

FÖK

SVERIGE.

UTGIFVEN AF KONGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANT1QVITET6 AKADEMIEN

UENOM

BROR EMIL HILDEBRAND.

A X D II A DEL K N.

STOCKHOLM

IWAK ll.EGGSTRÖMS BOKTKYCKKRl

1869.

THt GOTY CLIUER

/

F C) K ORD.

i^ortsättiiiiigeii af denna Tidskrift har blifvit fördröjd derigenoni att undertecknad, som skulle besörjt dess uto-ifvande, måst under de senast förflutna åren, vid sidan af de ordinarie, ständigt vexande enibetsgöro- nialen, företrädesvis egna tid och krafter åt ett annat för den nordiska och särskildt den Svenska fornforsk- ningen vigtigare företag. Sedan Kongl. Maj:t i slutet af år 1863, i hufvudsaklig öfverensstäramelse med ett af särskilda kommiterade afgifvet förslag, i nåder bestämt, att bottenvåningen i Nationalmusei-byggnaden skulle upplåtas åt Statens Historiska Museum och Kongl. Mynt- kabinettet, beslöt Kongl. Vitterhets Historie och Anti- qvitets Akademien, som öfver dessa samlingar eger öfver- inseende, åt mig lemna oinskränkt uppdrag, att, i enlig- het med den plan jag framlagt, vidtaga de åtgärder, jag kunde finna tjenliga med afseende på förändringar af väggar, dörrar m. m., de särskilda lokalernas inredning för sina olika ändamål, flyttningen af de under före- gående åren betydligt ökade, men, i följd af bristande utrymme, till största delen magasinerade samlingarne och dessas anordning på ett sätt, som kunde tillfreds- ställa på samma gång vetenskapens och skönhetssinnets fordrinsfar. Dessa arl)eten, vid hvilka ja»' ständitit måst vara närvarande, hafva fortgått sedan år 1864, ehui-u tidtals afbrutna genom 1866 ars Industri- och Konst- exposition, för hvilken en provisorisk anordning måste

vidtagas, genom resor i offentliga uppdrag, antiqvariska forskningar i landsorterna, och någon gång genom sjuk- domsförhinder. Under sådana förhållanden har icke myc- ken tid varit öfrig för andra vetenskapliga arbeten.

Tryckningen af den nu utgående andra delen bör- jades redan år 1867, men har af anförda orsaker måst afbrytas. Den skulle icke heller nu kunnat fulländas, om jag icke liade kunnat uppdraga fortsättningen åt min son D:r H. O. H. Hildebrand, som icke blott be- sörjt tryckningen, utan jemväl lemnat egna bidrag till delens fyllande.

Ehuru de senaste årens öfveransträngning och trä- get arbete i otjenliga embetsrum för mig medfört bru- ten helsa, har jag dock anledning förmoda, att Tid- skriften, fastän icke bunden till viss tid, skall utan alltför stora afbrott kunna fortsättas.

Stockholm i December 186D.

Bror Em. Hildebrand.

INNEHALL.

Sid. Föreningens för Xerikes folkspråk och fornminnen verksamhet

un(l(M' Ar 1S()4 L

Densammas verksamhet nncler år 18G5 43.

Utdrag af Antiqvitets-intendenten 1*. A. Säves afgifna berät- telse för år 1862 (med 19 träsnitt) 79.

Fornlemningar i Norrland:

1 . Ofversigt af Ångermanlands fasta fornlemningar. Af Karl Sidenbladh 192.

2. Fornlemningar i INIedelpad och Helsingland. Af Hans Hildehrand 218.

Den äldre jernåldern i Norrland. Af Hans Hildehrand (med 17 träsnitt samt pl. 1 och 2) 222.

Sveriges Fornmimies-Föreuingar. Af Hans Hildehrand 333.

Bidrag till Svenska medeltidens konsthistoria. Af Hans Hilde- hrand (med 29 träsnitt) 339.

Till hvilken tid och hvilket folk l)öra de Svenska Hällristnin- garne hänföras? Af Bror Emil Hildehrand (med G träsnitt och ph 3) 417.

RÄTTELSER.

Sid. 197, rad 13 sfär: Ålandsfjiirden lä.: Älandsfjärden

» 197,	» 3G
.. 208,	» 41
■' 209,	» 15
>> 33G,	" 30
« 397,	» 4

ligger

läras

klippan

100

matyriim

'Iggii läsas klippen 134

martyfuni

Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksani-

het nnder ar 1864.

Till Kuiigl. \ itterhets Historie och Antiqvitets

Akademien.

Det ar, för hvilket Föreiiiniion för Ncrikes folkspråk och fornminnen nn o-år att af^jifva offentliii' redogörelse, kan med allt skäl anses såsom det mest gynsamma nn- der Föreningens atta-åriga tillvai'o. I betraktande af den mängd påräknade arsafgifter, som nteblifvit, kan man väl icke säga att Föreningens sträfvanden i allmän- het haft att glädja sig af någon särdeles np])mnntran frän provinsens innebyggare; men deremot hafva de l)lan(l Föreningens ledamöter, hvilkas intresse föi" beva- randet af fäderneslandets minnen redan förut manat till verksamt deltagande i Föreningens arbeten, genom de under det nu tilläiidalupna aret inlemnade skrifter och Indrajj, tillräckliut visat att deras nitälskan för den fo- sterländska sakens framo-an»- l)efunnit si<>- i ständiii" till- växt. Dessa ni('(lai'])etares antal liar också ökats, och mest UV just den klass, h\ ars seder och lif, urgamla föreställningssätt, språk och minnen utgöra ett af de närmaste föremålen föi' FöiH'nin<!:ens forsknin<>ai'. Hvilka goda npplvsningar redlige dannemän nu'd intresse för saken och nai^on förmaua att skriftligt i-cdooöra föi- sina iakttagelser kuima Icunia, dcrpa skall längre fram i denna berättelse anföras tillfvll('stii'örande bevis, och

1

det är således en glädjande företeelse att sådane både kunna och vilja lemna Föreningen sitt biträde.

Arbetena för samlandet af Nerikes folkspråk hafva under det förflutna året forto-ått, men sanilinjyarne endast ökats med några smärre ordlistor, ej förtjente att här särskildt omnämnas. Dock har Förenini^en från arf- vingar efter framledne Brukspatronen J. W. Grill,*) hvilken, i flera ar ledamot af denna Förenino;, eo;nat folkspråket bland inneb}'ggarne å den på gränsen emel- lan Xerike och ( )stero-ötland belä<i:na Tvlöskown en oaflatlig u[)pmärksamhet, erhållit löfte att fa sig till- sända de anteckningar öfver tungomålet på denna grän- seskog, han länge samlat, och hvilkas ordnande för öf- verlemnande till Föreninoen var ett af hans sista arbeten. Detta, bidraii; har emedlertid icke ännu inkommit, men då det snart torde kunna emotses, har Föreningen icke ansett sig böra med tystnad förbigå löftet om en för henne så kär och tvifvelsutan värderik gafva.

Har skörden af märkeliQ:are ord och talesätt sålunda ej varit sa rik, som under de närmast förflutna åren, så har samlino-en af det äldre folklifvets mer och mer för1)leknaiid e minnen deremot vunnit en betydlig tillökniuii'. Bland de l)idra<>- härtill, som under det sista året inkommit, ma i främsta runnuet nämnas de syn-

*) Jean Wilhelm Grill, född pä Miiriicdam i Ncrikc (lt;u 10 Okto- ber 1815 ocli d()d i Sfofkliolin den 5 M.irs 1864, liiirstainmade från cu Italiensk, sederuicra uti '1'vsklaiid !)osatt oeh under Konung (instaf II Adolfs tid frän Holland liit iullvttad .sliigt, livaraf ni!in{>a niedlcnnnar vunnit stort anseende inom lUn industriela, koniniereiela oeh vetenskap- liga verldcn. rtrvniinet inedgifver ej att liiir egna några minnesord ät den nu liildangängm; Hitige medarbetaren, hvilken såsom naturforskare vunnit ett aktadt namn, såsom fornforskare eftcu-lemnat rika samlingar oeli såsom menniska varit iilskad oeh xiirderad af alla, som egde lyckan af hans persoidiga bekantskap. \i vilja hår (mdast nåmna att de forn- saker han i lifstideu samlat utgöra, oberäknadt fragmentcr, 341 N:.r, samt att dessa till största delen äro funna i Nerike, hvaraf synes att denna provins ej är så fattig i detta afseende som man velat antaga. Enligt den aHidnes fiirorduande skola dessa samlingar bii)ehållas i (irillska slågten.

nerli<it rikluiltio:a aiiteckniii«'iu- om Jernboås socken och dess befblkniiigs seder och lif, som Förening-en fått emottaoa af Skoovaktaren under Petersfors bruk P. E. Eriksson. Utom några språkliga anteckningar af endast underordnadt värde omfattar detta bidraa' förträfflisra skildringar af folkets seder och bruk vid bröllop, be- grafningjir, barndoj) snuit vid Jul-, Påsk-, \ alborgs- messo-, Midsommars- och Larsmesso-högtidcnia, livar- vid med berömvärd fullstäudiiihet och no<>'orannliet re- dogöres ej blott för sjelfva sättet för dessa högtiders firande förr och nu, såväl hos de förmöOTiai-e l)ero;s- männen, som hos den fattigare befolkningen, utan äfven för all den vidskepelse och öfvertro, som dernied varit förenad. Derefter följer en fidlständig beskrifning på klädedrägten i äldre tider med jemnförelse af en tjen- stedrängs och en pigas olika utstyrsel förr och nu, hvilkeii äi- särdeles intressant, da författaren dermed visar, att efter no<io,Tann värderino- kostnaden för en drängs kyrkoklädnad med 156 rdr 50 öre, samt för en väl utstvrd idoas heliixlao-sdräot med 85 rdr öfverstis^er värdet af d\lika drägter för 25 år sedan. Utom detta bidrag till hxens historia lemnas, såsom motstycke till den uti skriften »Ur Xerikes folkspråk och folklif» efter Bergmästaren Bergenskölds anteckningar införda matord- ning från 1770-talet, en d}'lik spisordning för tjenstefolket i Jernboås nu för tiden, hvaraf synes att lefnadssättets förfining hållit någorhnula jemna steg med klädedräg- tens, och, om man besinnar att den Bergensköldska matordnino-en o-äUde nästan lika mvcket för bero-smän- nen sielfva som för deras arbetare, till och med o-itt ännu längre, då dessas lefnadssätt — förmodligen och som man väl bör hoppas i följd af stigande välstand — under dessa 25 ai- undergått cu total förändring. Efter denna matordning följer en skildring af folkets lynne och karakter i vackra drau" och med en fvudiii-

het i uttrycken, som är föj-vaiiaude, samt beskrifning på några vid sainqväm brukliga dansar och lekar äfven- som nao-ra smärre visor. Det som dock förlänar denna vidtomfattande skrift dess största antiqvariska värde är dock de der meddelade huskurer, böner och vidskep- liga läsningar, hvaraf några torde förtjena att här meddelas:

»Mot brännsår.» »Det l^rända stället öfverstrykes med olja uppblan- '»dad med smält l)eck frän en kyrkoklocka, under läsning »af följande vers tre gånger:

»Det kom eld af himlen nei', »Och vatten af härda liälle, »Då kom djefvulen u})}) af djupan dy »Och trädde sig deremellan; »Han måste dock vika ocli eld mi<>' ta »i de tre namn etc.»

»Att släcka \a(leld.» »Man tao-ei- ett kärl f\lldt med vatten, irär dermed rundtomkring brandstället och låter vattnet riiuia, under läsning af följande vers:

»Var Hen-e Jesus giek der fram, »Der vädeld l)rauu,

»Toii' vatten ocli släckrc i l-adi-ciis namn: »Ocli nu skall han stanna den eld föi-svann »I kraft af dessa tre heliga namn.»

o. s. v.

»Att fr('(hi krcatiii- IVaii rr()ll('ii> mjölkharar.» »Paskmorcifoneii taiiH-i" man en svafscltrad, lä<2:i>"cr »den uti mjölkb}ttaii, tänder eld derpa och rökei" i)yt- »tan under läsning af följande nci-s:

»Nu skall (\\\ hafva diii f} llnad <j\ar »I alla dai',

5

»Och kon sitt inotl »För Jesu blod."

o. s. \'.

0

»Att fästa en tjuf, som tager något iite pä marken

eller ur iriller.» Utom näo-ra försiotiohetsmått, som ei väl egna sig att här meddelas, nyttjas följande läsning:

»Här skall han l)li (jvar, »Som nai>"()t Tar, »Och stilla sta, »Och aldrig gå; »Ja sä stilla, »Som Jesns stod »I Jordans flod.» o. s. v.

»Att vinna en rätteii'äno-.')

»Man tao'er en liten orm i ett kärl och för honom »med sig till kvrkan att han far höra messan tre gånger »(tre söndagar a rad) derefter dödas han och lägges »under foten i venstra skon, och med denna fot stiger »man först öfver tröskeln in uti tingssalen, under det »man för sig sjelf mumlar följande besvärjelse: »Nu skall iau' i tino-sstuoan o-å;

»Alla mina motståndare skola vara dumma som stenar »Mio- och ino'en till näijon nicua.»

O. s. y.

Till (h' hiir nicddcdade läsninixarne ocli bruken, hvaraf den uj)})märksannn(' ])etraktaren finner, huru gam- mal hc(k>ndom och katolsk vidskepelse är l)landad i var nationela öfvertro, samt hvilket rikt fält liär öppnar sig för den kulturhistoriska forskningen, hai- Skogvakta- ren Eriksson sedermera lemnat ett supplement, hvaruti han ytterligare meddelar 14 sådana, brukade vid kol-

Jiiiig, tackjernsblåsning-, ståiigjernssmide m. in., hvilka framdeles skola offentlicro-oras uti den fortsättnino- af skriften »Ur Nerikes folkspråk och folklif», som Före- ningens Sekreterare pa uppmaning bereder. I samma supplement meddelas äfven närmare l)eskrifningar på de i Jernboås brukade dansarna »Kas ut«, »Gråsvegder», »Klappdansen» samt gubbpolskan »Dansa vackert och niga bra» jemte de dertill hörande melodier i notskrift och slutliiren en kort beskrifnino- öfver Jernboås socken och dess kyrkas märkvärdio-heter. Da författaren till detta förtjenstfulla och vidtomfattande bidrag är tor- pare och skogvaktare samt i egentligaste mening en man af folket, som sjelf förskattat sig den bildning, hvarom hans skrift lemnai- det vackraste vitnesl)örd, torde följande med diplomatisk noggranidiet atergifna iitdrai>- af hans beskrifninr»; i)å det enda anmärknini>\s- värda minnesmärke frän äldre tider, som tinnes inom Jernboås socken, ellei" altarskåpet i kyrkan här få med- delas: »Jag vill nännia det märkvärdigaste, som är den »gamla altartatian, stående i en vi-a af kyrkan, undergår »nu för<>änoelse och vandalism. Hon har varit i tvennc »afdelninijar, trolif>-en ett mveket o-animalt arbete, kan- »ske inkö])t frän luigon ählre kyrka. Det har varit ett »sa kalhidt a])()stlaskå]). IVdderna äro lielt u})phöjdt ar- »l)ete; i nedre afdelningen omkring 2h fot, i öfre li fot »höjja. De hafva ini under tiden l)lit"vit mveket lemUl- »stach' ncli söndei'))i-utiia. Nedre afdelnini>-en föreställer »Maria med »b-susbai-iiet, sittande pa eii st(jL På ena »sidan stai' f r;ilsai'eii med sina fem blodiga sar, ocli ])å »den aii(li'a eii (jviniia med ett s\ ;'n'd och en bok tram- »pande pa en sorts menniskji, som ligger undei" liennes »föttei-. Ofre afdelningen föreställd" de 12 a])ostlarne; »men iajjf käiiiiei- icke i<»'en dem, utan iaii' beskrif- »ver dem, som de står: '2 st. Iiai- n}'(dvlai', en staf, en »segeifaii:!, en fackla, en spjut, eii kiiif, en såg, en svärd,

»en timglas," en med bok, eii med en sorts ])oge. Detta »på högra armen; på den venstra bära de alla likasom »en tegelsten i miniatyr, troligen till npi)murning af »Kristi kyi-ka \m jorden, som de blifvit beordrade att »o-öra. Jesus])arnet har en liten bla fogel i handen, »om det skall vara den, som står i hans barndomsbok »att han satte lif uti medan han var barn, och hvilken »han gjorde af lera?»

Af detta utdrag synes att man numera — tack vare en stigande folkupi)lysning — mången gäng af mannen i vadmalsrocken kan erhålla långt bättre och säkrare ui)i)lysningar än på officiel väg, samt att det är nödvändigt att den antiqvariska forskningen söker draga till sig det egentliga folket, hvarifran mycken hjelp kan vinnas vid de förarbeten, hvars resultater forskaren och vetenskapsmannen sedan skola tillgodogöra.

Utom detta större bidrag har Föreningen från flera hall fått emottaga uppteckningar af sånger och sägner samt hvarjehanda andra kulturhistoriska meddelanden. Studeranden vid Upsala universitet J. Wahlfisk har lem- nat en uppsats om den gamla allmogedrägten i Fellings- bro, hvilken drägt anses förskrifva sig från frihetskriget under Engelbrekt, då Fellingsbro- och Näsby-bönderne varit bland de raskaste och oförtrutnaste af hans med- hjeli)are. Denna gamla sägen vinner i trovärdighet deraf, att man uti Fellingsbro kyrka funnit ett konun- gabref af Konung Carl XI, hvaruti denna drägt, som för församlingen återkallar så ärofulla strider och händel- ser, till allmänt begagnande [)abjudes, ocli ej far vid vite afläggas, hvilket kongl. mandat sedermei'a af Konung- Carl XII förnyades. Men oaktadt dessa konungsliga på- bud, och ehuru församlingen på allmän sockenstämma år 179'3 öfverenskommit att den ej skulle bortläggas, samt Konung Carl XIV Johan, som på genomresa upp- vaktats af Fellinirsbrobönder iklädde den iramla soc-

8

kericlrä";teii, förklarat densamma för en 8^'nnerlio: heders- drägt, som väl förtjente att bibehållas, är den nu nästan alldeles aflagd. Med kännedom af allmogens drägt på Engelbrekts tid kan man väl ej påstå att den emot- statt all inverkan af förändrade tiders olika smak; men att den svarta tröjan, med dess röda ståndkrage och uppslag, kantade med svart sannnet, röda tumsbreda list utmed häktraden, hela skört och korta lif utan knappar, ej mycket afviker frän den ursprungliga, ehuru skörtens längd under tidernas lopp sa ansenligt ökats, torde nästan kunna sättas utom tvifvel. Sa torde för- hallandet vara äfven med det gröna lifstycket och de nationela gula skinnlnxorna, hvartill dock under äldre tider sannolikt äfven hört svarta s. k. snösvepor eller damasker. Då en ska]"pskvttecor})s inom socknen upp- rättades, lrn'er förslag varit framstiildt att u})ptaga den gamla socknedrägten, incu oaktadt denna med nödiga förälidrinoar i)a en "an"' kunnat l)rin<>as till större öf- verensstämmelse med den ursprungliga drägten och dock läm])as eftei" nutidens fordringar, sa föll dock detta för- slag af skäl, som äro Föreningen obekanta, men som dock svnas bevisa, att den iianda hedersdräo-ten numera förlorat all betydelse, likasom de historiska minnen, man dermed velat bevara. Af sannna iiand har Före- nin^icn fatt cmottaii^a en licl saii^ocykel om ett nu för- svunnet, men förut länge i folktron lehande troll, som under nanmet »Ysäters Kaisa» iiiMlcr flera <»'enerationer uppenbarat sig pa mänga ställen inom Askers liärad, samt luiyra sä<i'ner från Fellinu'sl)ro och beskrifniiiu- (»fN-er tviiiiiie medeltidsminiieii iiri xtekiieiis k\ i'kii, hvilka i af- ski-ift bilairts lums liär nedan oniniinmda besk]'ifnin<>; öfvei" F<dlinii'sbro socki-ns fornleniniiiuai". l*ast(»r ( ). (t. ]>lom])erg i (»ötlunchi liai' lenmat uppteckningar af siVg- nei' om k\ rkol)\ «i''iiaden i iJllk\rka, uuldkitteln vid liögby <jeli gnidvagnen i Wadbacken i (Jötliinda. Genom

9

pastor A. Wii^ttcr liiifvu några sägner, or{ls[)rak och smärre visor erhållits frän skomakaren A. F all (j v i st i Kilil; och en timmerarbetare A. Johansson från H)nlsjö socken har, med löfte att framdeles öfversända de vid- skepliaa läsninsar, saniier, säjiner och sa2:or, han kan nppsnappa, inskickat en Finsk besvärjelse emot geting- stino-, medel till kreatnrs trvu^u^ande, beskrifning pä det mystiska sättet att bereda s. k. droppstal, som haft så stör betvdelse och sa vidsträckt användnino; uti var na- tionela öfvertro, tvänne sägner frän Jönshyttan i Hjul- sjö, och en af honom sjelf författad didaktisk visa, hvar- jemte han, uti ett Föreningen egnadt qväde tolkat sin tacksamhet för Föreningens sträfvanden att göra folket bekant med dess e^na minnen. Afven en annan danne- man frän samma socken, snickaren Israel Mört, bördig frän Säfsens finnmark, har insändt några vidskepliga förfarins^ssätt ocli försiotio-hetsmått vid ia<>'t, läsningar emot ormbett, brännskador och till nyköpta kreaturs tryggande, samt följande vers, som bör användas vid metning, hvarje gång man satt ny mask pa kroken, och sedan man först spottat derpå tre gånger:

»Aborr' i röka,

»Napp i mina kroka!

»Mörten blå,

»Häng dig p;il

»Löga i vik,

»Kom Ull hit I» Utom h\a(l nu up])räknade personer Icnniat, har Föreningens Sekreterare fVan skilj(hi hall fatt emottaga en mängd smärre bidrag, dei-ildand åtskilliga visor, som icke kunna fraukiniiias en uanska höo- ålder, samt efter muntligt föredrag upi)teeknat både sånger och sägner, hvilka uti doi här förut oiiuiänuida fortsättningen af skriften »1]' Nerikes folks|)rak och folklif" konuiia att intagas.

10

Under en längre tids vistelse i hufvvidstaden har Förenino;ens Sekreterare varit i tillfälle att tag-a afskrift af en del äldre handlingar rörande Nerikes fornlem- ningar, hnfvudsakligen bestående af presterskapets, hä- radshöfdingars och fogdars uppgifter om härvarande forn- tida minnesmärken. Bland presterskapets berättelser, som infordrats år 1667, saknas visserligen uppgifter från flera socknar, särdeles inom Vester-Nerike; men flertalet vitna dock om en upprigtig nitälskan för vara fornlemningar, och på många ställen har Pastor icke åtnöjt sig med blott d(^ upplysningar, som af sockne- borne på allmän sockenstämma kunnat inhemtas, utan sjelf med kyrkovärdarne och sexmäiuien dragit omkring i socknen ocli undersökt foridemningarne. Bland sådana u])pgifter, som lemna fullständiga och tillförlitligare un- derrättelser i detta fall, må nämnas L. Brcjunii för Sköl- lersta socken, X. Zenii för Stora Mellösa och Norrb3'ås, X. Ulmpagii för Lennäs, L. Bolini för Hofsta, Sam. Hallmans för (rötlunda och C. Hisiniilis för Fellin":sbro. Stundom meddelas äfven en eller annan sägen. Så till exempel berättar Bolinus att »i Iviuse gärde ståår en »stoor högli steen, nembligen 7 fampnar högh och 18 »fampnar omkring nedan, säijes wara en groop mit up j »honom, der som skal liaftua stådt en kättil full medli »silfver och ])eniiingar, dijt upp länge sedan tvenne gamble »studenter liaftiia vilja klifvit på een steega at samma skatt »hempta, uicii när dee koniiiio up])a stenen ärc dee för- »svundne, man veet aldrig h\ai"t, och stegan fuimen »igen pass en fjei-dingsväg deriffaii \\i\\\ Hjälmaren på »een anfall, som kallas .Kluaa. Dciiiic steen haffuer en »JättiiniJi, benämpdt Helja ((lei'föi"e kalliis lian och Hel- »jasteeii), som skall liaffua stadt på Ambol)erget i Kijl »socken \ij(lh pass en uiijl (lei'ifi';iii, med sit haårband »dijt sliungat (som seijiieii (h-i-oni än g;ir)< ^ iljandes der- »med sliunua omkull oeli niedli samma steen nederslå

11

»Hofstad kyrkiu, iiär hon först upbygdt war». Om Wihy berättar Sundelius att socknen, som han kallar Wijdby, deraf bekommit sitt namn att »en munck hafver begynt »en kiörkia, på en liten holme haart vijdh (nuvarande) »kiörkian, vijd nampn Borholmen, der och rudera ännu »finnas aff muren, och wijken derhoos kallas Klockewij- »ken, där en klocka säges vara neder sunken, men om- »sijder, der hans upsåt inthet kunnat wiuna sin fram- »o^åno-h, lade han penninofar i en stock och kastade uthi »siön, den der säges hafva stadnat i en wijdebuske, un- »de et nomen et templi anliticatio». I denna berättelse återfinner man det gamla hedniska bruket att låta en stock (i äldre tider högsätespelaren) utvisa ny bygg- nadsplats, hvilket torde länge, nog bibehållit sig äfven under medeltiden, att döma af denna och berät- telsen om Stockholms första uppbyggande samt många andra liknande sägner. Men hvad angår den af berät- taren pa fri hand försökta härledningen Wijdeby af Wide i st. f. Wil)v af Wi, helio-t ställe, så torde den med skäl liöra förkastas, helst just den anförda sägnen visar, att det ställe, der socknens äldsta bygd uppstod, l)lifvit luduadt efter ij-ammal sed. Likasom sä många andra och lärdare yi-kesbröder frän denna tid, har han ansett ortnamnens härledning af så stor vigt, att han dervid nästan alldeles förgätit att uppgifva sjelfva forn- lemningarne; och ehuru hans öfriga härledningsförsök äro lika misslyckade som det ]'edan onuiämnda, förtjena de dock att anföi'as till en varning för dem, som utan insigt i det äldre språket kunna känna frestelse att träda i Sundelii fotspar. Sålunda förklarar han Gi'ini- stens härads namn deraf, att uti Söderl)y hammar, tler Konungarne fordom hållit möten och landsting, funnits en genomborrad sten, der de bundit sina hästar, kallad »ofrimmesteen»; och Tiveden, som af lionom l)enämnes »Tijdliwegen», kallas sa af »tijd(dig, at den laiigc wcgcn

»öfver skogen fordrar cii tijdelig reesa», eller oek af «Tij- dewedli» eller »tijdewedhsljast», som enligt !uin.s uppgift »pa den orthen något niehr är at iinna». Utom prester- skapets Ijerättelser funnos l)land f. d. Antiqvitets Colle- gii handlingar ett register öfver Vestra Nerikes fornlem- ningar af Oloff Brobiärg, men ytterst kort och knapp- händigt; och af ingifne ])rotokollcr syntes att Härads- liöfdingen Erik Lager q vist vid de häradsting, han ar 1683 hållit, öfver allt »ransakat efter sadane maniiscrip- »ter, monvimentei' och antiqviteter, som Colleginm de- »sidererar». De af honom insän.ie protokollsntdragen med- dela dock föga annat än livad presterska[)et redan förut anmält, och endast inom Xoraskoga härad, hvarifran ingen uj)pgift förut Icninats, hade nämnden något nytt att meddela. Den upi)gaf att det fanns »een trehörnig steen- »muur i)a Skrorsjö höjden i Juhlsiö sochn» samt »een »)skantz widh Skiermare boda, som effter gammal sägn »kallas Tijstaborg, hvarest een skal hafva bodt, som »warit kallad Hoglösen och liaiis hustru Tijsta, men han »skal af äskieduncler vara igjell slagen uppa en masa, »som kallas houlöse masan». Dessa fornlenniinirar finnas ännu q\ar, oeii om trehörningen pa Skrorsjö höjden har timmerai-lx-tai-cn Johansson lofvat insända närmare upj)lysningar samt up[)gift [)a. dess storlek och närvarande utseende. Afvcn ui- Pereni!'.skiöldska samlin<>arne har Sekreteraren afski-ifvit h\ad som rörer Xerike, och detta är jemnförelsevis obetxdligt, samt inskränker sig till naii^ra korta anteckniniiar om klosticii vid lliseberira och i ( )j-ebi'o, bidrag till lagmans- och liäradshöfdinge-seri- ei-iia under me(leltideii, afskrifter af permebi'ef, samt sm;in'e ante(.'kiiingar, alVitiiiiigai* af i-iiiisteiiar och andra b)rimiiiuieii, h\iika kopici-ats. IJlaiid dessa sednarc m.i iiiiiiiiias t\."iiiiic alreckiiingai" a(" den o fr)rkl ärliga inskrif- t<ii pa llammars k\ rkokloeka, samt en af l)odanie k\i"- k(jmui', a h\ ilkcn ritninir stod anteeknadt, att inom den-

9

V

saiuiua imu-cii liade Sal. Anthony Boy låtit uppföra ett träkapell (nuvarande liodarne kyi'ka), livaraf vill s}na.s, som om muren varit en lemninii' efter det ""arnla s. k. Ramundaboda kloster, i fall man ej föredrager Periilg- skiölds egen a.sigt, att muren varit uppförd till värn om de konuliuas hnj-er pa deras resor öfver Tiveden.

Samlingarne till vtt Diplomatarium Nerieien- ce hafva under det förflutna aret ökats med mänga af- skrifter af äldre handlingar. Under sin vistelse i Stockholm har Föreiiinii-ens Sekreterare, dels efter originalhref- ven, men till största delen efter äldi-e kopior*), afskrifvit 52 href, h vilka dock alla äro yngre än 1850, emedan man kan hoppsis att vart Svenska Diplomatarium snart sk;dl up})hinna detta ar. Af dessa, hvilka till största delen röra Riseberga kloster, men äf\"en omfatta en del andra köpe- ffafvo- och bvtesbref rörande ijods i Xerike, torde naora förtjena att här särskildt nämnas och närmare belysas. Sa tinnes derildand ett bref af Biskop Thord i Streng- näs, dateradt den 15 Februari 18S4, hv;n-uti Risel)erga kloster, som af krio-ens hvälfninoar (auerrarum commo- tiones), uudlösa menniskors röfverier och iiästfrihetens kräid<ande l)lifvit försänkt uti sådant armod, att nun- norna — såsom Biskopen ej blott af trovärdiga perso- ner liört. HTaii vid l)esök derstädes sjelf funnit — sak- nade kläder och bröd i'nv dao-en, huo-nas med annexion af Hackvads församlino- samt tillförsäkras den deraf ut- gående l)isko})stionden, dock under vissa förbehåll och emot Nederlag af yn-d i Thorsharghe (Thorshälla) och

*) Härigenom förniiuskas visserligen i viiseiitlig grad afsivrittcrnas värde, och uagon l)eskrirniiig eller alteckning af de viil originalbretVen fastade sigiller liar ej kunnat leninas. Men dii originnlhaudlingarne ej tingo uttagas, oeli afskritVaren nuiste använda de stunder, lums tjenst- görinu- lemnadc IVin. ^(>ul ej alltid inföllo pä de tider, dä Hiks-Arcliivet och Kongl. iiibliotheket voro Hir allmiiidieten tillgängliga, var detta nöd- vändigt. I annat fall hade ej heller detta arbete kunnat fortu^ä iifven under dtii tid. afskrilVaren vistades pä llriksdal.

k.

14

Wallby socknar i Söclerinanlaiid. Med kännedom af de rika donationer i löst ocli fast, hvarmed detta kloster nnder årens lo[)p af fi"onnna själar iliogkonnnits, niaste en sådan nnderrättelse, livars sanningsenlighet icke kan betviflas, med skäl förefalla ljes3ainerlig, och det torde derföre vara nödigt att nr de sparsamma nnderrättelser som finnas bevarade från denna oroliga tid, söka utfinna de okända anledningarne härtill. Klostrets förnämsta rikedom bestod af donerad jord, hvilken var bortlemnad till landtbönder på billiga vilkor och ofta med ärftlig besittningsrätt. Men under de borgerliga krigen och det tillstånd af laglöshet och oreda, som utmärkte denna tid (jcli i S3'nnerhet Konung Albrekts regering, är det väl sannolikt, att de ärliga skatterna (^j alltid kunnat af klostrets sysslomän indrifvas, helst de mägtiges inkräkt- ningslystnad ofta gjorde klostrets eganderätt stridig, och landtbönderne ständioft hemsöktes af partijråno^ares och i S3'nnerhet de Tyska knektarnes rofferier. Dessa natui'liiia och oundvikliga fölider af den rubbade sam- hällsordninjxen tord(^ således väl hafva l)i(li'ai'it till för- minskande af klostrets inkomster; men kunna icke en- sMmt hafva framkallat det djupa armod, hvai'uti Biskopen funnit detsamnui försänkt, i synnerhet som brefvet synes antyda bestämda valdsbragder, hvaraf sjelfva klostret blif- vit hemsökt. Några kriosrörelscr i dessa ti'akter äro ei kända under de närmast föregående åren. Visserli;>'en företogo Danskar och Norrmän, i förening med Konung Magni Svenska anhängai'e, under högsommaren ;ir D)(SO plundringståg till Vestergötland, hvilka äfven sträckt sig till Småland och Nerike, (h'r Öre])i'o stad uppbrän- des*); uu'ii da Konung Magni trogne anhängare och

*) Vi liafvii frniiidat dcssii upp^iricr pii I'. A. .Muiiclis iiuktoritet, cliurii icke utan tvekan, då de kroiioloificr, lian liiljl, icke iiio i'idlt ense om uret. Att Jönköpini^ l)iän(l(s detta är af fienden bewtvrkes af hrcf i stadens arehiv, men fuiliiillandtt med Örebro är ej lika säkert. Kn

15

hjclparc, den rike Mjirskeii Erik Kettilsson (Piike) varit detta tags förnniiiste, oiu också ej uppenbare ledare, kan nian svarli<!c'n antao-a, att det kloster, han sa rikt begatVat, hvars synnerlige betordrare han städse varit, och der han inuifvit sin eo-en dotter Elisif, skulle kunna haft skäl att klaga r>fver plundring och kränkt gästfrihet af män, som svurit hans fana. Fast mera är det troligt att dessa af klostrets innevånare icke ansetts såsom hen- der utan såsom vänner, ocli deras ömsesidiga förhållan- den lämpats derefter. För öfrigt, om man ock skulle vilja antaga att klostret blifvit [)lun(lradt af Norrmän- nen sommaren IHSO, är det icke möjligt att Biskop Thord kunnat vara ,i okunnighet om nunnornas utblot- tade l)elägenhet eller lenuia den utan behjertande intill Februari månad lo84, hvarföre de i brefvet omnämn<la hemsökelser måste under det närmast föregående aret eller möjligen emot slutet af 1382 hafva drabbat klostret, och da kunna svarlii>en naora andra härtill hafva varit vallande, än Konung Albrekts egna anhängare, om hvil- kas våldsamma och o-udlösa framfart man eger liera samtida underrättelser. Af Bisko]) Nils Hemmingssons enkla visa kiiuna vi frän Konung All)rekts regeringstid just en sådan kränkning af Riseberga klosters gästfrihet, som i Strengnäs-biskopens bref omtalas, då Konungens ofunstlino' Lano-c Bernhaivl derifran bortröfvade Marsken Erik Kettilssons dottei", den fagra Elisif, hvilket dåd, att döma af tidelivarfvets och särskildt de Tyska gunst- lingarnes sjelfsvald, sannolikt varit förenadt med klostrets plundring. Konung Albrekts deltagande i denna \;dds- braiid torde da finna sin riVtta fcu-klarinji", ninidre uti

clirouologiii vetustii (Sciipt. icr. Siiccic. Tom. 1 pag. tKi) anför väl vid 1380: »corabusta est .Jyiiacopia, Skaris, (jrabro et Arosia», iiuii tillii^i^cr rj att (let skett af ticiulcn. cliiiru detta af andra skäl sjöres fullt an- tat;-li<it. En annan kronologi, som oriii,-tij>;t uppi>,ifvor aret 1,384, niimner endast .Kinköping och Skara säsom af fienden l)riinda. (Script. rer Sneeie. Toni. 1. pag. 45).

16

det ])()jkaktioa öfvcniiod, som i allinänhct iitmärkte denne olvcklij>:e furste, än uti luiiis bei>är att hämnas pa Elisifs fader, den fruktade Marsken, och det mot det förjaii^ade konunoahuset och dess anhängare kanske alltför vänlio-t sinnade klostret. Far man således antaoja att uttrycken »impiorum*) depra^dationes et hospitalita- tes violentas» uti Biskoj) Thords bref syfta })ä denna till- drairelse, sa skulle Elisifs bortröfvande hafva inträffat under ar i;^88 eller åtminstone ej tidigare än emot slutet af i:^<S2.**)

Det fromma nitets frikost iiihet mot Riseber<>a kloster foi'tfor under liela medeltiden, men svårigheten att er- hålla arfvingarnes bifall och verklig besittning af de donerade o-odsen s^•nes af de man«2a bekräftelsebi'ef, van- ligen pa ett eller annat sätt inskränkande den ursprung- liga g;ifvan, som alltjemnt föi-ekomma; och äfv(Mi då laglig och ostridig öfverlatfdsc ^unllits, hände (k't ej sällan att nai^on mäotiii' herreman, som funnit ett klo- steriiods föi* si"- välbelä"et, utan vidare formaliteter tog det i l)<'sittnin<i'. Klaaoiiial häröfver förekomma också ofta, särdeles emot medeltidens slut; och oaktadt ky]'klig uä])st, hvilkeii mer och mer föi'loi'a(le sin kraft, voro de mäktige lieiTarue sällan ^ illige att atei'lenHia, livad de en gaiig slagit under sig, och hr)rsanuna(le ej ens stämnin<iariie till la<>-mans- oeli i-äfst(-tin<^'en, Kiseberfra- brefven leiiiiia i detta fall ett föga hedraii(h' \itnes- börd om sielfva La<j:mannen uti \ Ci-mland Nils ( )lofss()n

*) Att licl<j('r;iii;iriic kallas »iiiipii» och ej »hostcs» sviics iitVcii be- styrka aiitafraiidct att pliiiHlriiiiicii ej vaiit liciidciis verk.

**) J'^lisiis i)()rtr()l'vaii(lc tinnes viil ej hcstvrkt af n;ij>-ra hitintills oftViitligfijorda haiullinj^ar, nnii vi>ans iikthct liar man cJ skiil att hrtvifla. Möjlij,^ iir (let \!il. att dess ITnstc iiti;itVaic. .lohaii (iiistaf ilallniau, ej med skyidi;^ |)i(;lct l)('u;a.niiat det manuskript, han (jtvifvclaktii;'t haft i liandom, mi;n rcirtattarc till visan kan han ej \ara, emedan ui- hans poetiska adla aldrig kunnat tVann iilla nai;(ii:t in<«' sii storartadt, enkelt o(di ii')- rande som denna visa. livars historiska \;ii(le tint jenar en niirniare nn- devsitknini::.

17

— saiiiiiic iiiuii, som nv 1,"')21J halshöggs för sin (h'hik- tigliet uti Thui'(' Jönssons ocli Mans Bryntes.sons uppror. Enlio;t Svante Stures stänininsshref af clen 24 Fel)ruari 1499 kalhis han, att a landstino-ct i Skara svara för ett Risebero-a klosters o-ods (således l)eläii'et i Westero-ötland), som han med orätt innehafver, och samma år den 14 Juni utfärdai- Konuna" lians fullmakt för Lao-mannen i Nerike att till nästa laonianstino' instämma honom och Johan liese för tvenne andra Ivisebergagods. ]\Ien att han ej hörsammat, åtminstone den senare stämningen, finner man deraf, att Konungen, genom bref af den 11 Mars löOl, i stränga ordalag kallar honom att med sina bevis möta i ( )rel)r(), da Konungen dit näst komman- des varder.

Dessa klosterbref visa i'd\'en, att närmaste arfvinge eller vid testamentstillfället närvarande vitnen under- stundom bi-ukat a den afiidnes or^af hög-tidlio-en stad- fästa eller bevitna ett af denne i lifstiden o-iordt för- ordnande. Sålunda intygar Olof Sonason den 24 Mars HO.'), såsom närmaste arfvinge a sin hustrus Katarina Adi>ei'sdotters ^■ä^•nar, att välbördio' hustru Märta Bir- ofcrsdotter kort före sin död till Riseberoa kloster skänkt ett gods Okn med tor])et Hackerud uti Fogelviks socken i Werndand, och denna gafva bekräftar han nu, sjelf med liusri'u iiär\arande i Iliseberga >'opj)a grawabakka»,

— hvarmed \ ;\1 måste nuiias hustru Märtas, da hon del- valr sill lägerstad, — öfverlatandes godset till klost- ret uumI fr)rbehall, att under sin egen oeh hustruiiN lifs- tid fa beiialla det emot en viss arlii>- afiiäld. Pa sanuua sätt åberopas uti Abbedissan (iretas bvtesbref af den 211 Se])tend)er l,")l)ll, till stöd [ny Kräklinge kyrkas egaiide- riitt till ett örolaiid jord i \\ ia, o-ifvarens, Knur i \\ äsb\ skriftefa(h'rs. urannars, nanrannars och andra uode miins vitnesbörd. med (h't tillägg, att det «a griftobakka» vitnadt var ocji uj)penl)aradt. Sa\;il liustrn Miirtas som Knuts i

Wäsby testamenten synas liatVa varit muntliga, på sjelfVa dödsbädden gjorda förordnanden, hvilka ej före dödsfallet hunnit blifva [)a öfligt sätt med l)ref oeh sigill bekräf- tade, och deraf förklaras det eljest (ovanliga sätt hvar])ä dessa gafv(jr stadfästats. Men att vitnesmalet pa grifte- backen icke far anses såsom blott en publikation från kyrkovallen, utan att man dermed velat likasom kalla den döda sjelf till vitne a det afgifna intygets sanning, bevisas deraf, att Olof Sonason tillkänna":ifvei' sin frän- kas gafva pa grafbacken i ilisebei'ga, och ej — såsom väl eljest bort ske — frän kyrkovallen i Fogelvik, der irodset var beläo-et. Ett sådant l)ruk öfverensstämmer äfven fullkomligt med medeltidens anda och föreställ- ninii'ssätt, och måste ntöfvat en stark och till sannini>-ens n])penbarande tvingande verkan [)a vitnenas sinnen i en tid, da den (j ens i våra dagar fullt skingrade tron na. ii-en<j;an<2are och uastkrystnini>ar varit i fullt flor. Da medeltiden i fordran })å l)r('f och sigill (j mycket, om ens något, gifvit var tid efter, hafva sådana munt- liga dispositioner antagligen icke ofta förekommit; men uäi* de stora sandingarne af äiuiu icke oflcmtliggjorda handlini>ar frän l^^OO- och 14()()-talen blifvit fullständigt granskade, torde sannolikt ti('i'a, brcf än de uu anförda, hvilka fuuias bland ()i-idij(dms afski-iftcr af klosterbref, kunna ål)eropas till stöd föi' cii dylik si-d.

I^andtb]'uk och ti'ä(lgardsodliug voi'o bhmd dv vei'lds- bixa fföromal, hvarmed (yistcrcicuscr-ordens medlemmar finii"o sysselsätta siu"; men klostei'l)refven visa, att (h' ixodn reidifvesf]'uarne i l\isebci-ga (j hcHcr föi"summat att viinda sig till godo den \ iiist, som kuu(h' iicmtas af icndiandtcrinucu. Sålunda Irn-skaftjide i\r sii>- paskdaijen ar 1,'>(S(S Konnuir Albrekts privile<i'iei' och IVihetsbref iuv d(!n hytta ])a stalbei"get (möns <;alibis) i Xei-ik(!, som klostret höll j)a att bygga vid yl^^ma. (jvarn, och d(;n 5 Maj i/)lt() ci-hölls Di-ottuiug Margaretas stadfäst<ds(> på

11)

redan af Konung Magnus II utfäi-dade privilegier för dess tre hyttor, Rönde, JEmii oeh Skjöldeborg, af livilka de två. förstnämnda äro de nu\arande Rönns- oeli Em- nies-hytt()i'ne i Lerbäcks socken, samt 8köldel)orii- sau- nolikt SkAllher!»- i samma socken, hvarest före ståno"- je]'nsl)rukets anläiiiiande lärer fuiniits masuirn.

Bland öfriga i Stockholm tagna Iirefafskrifter ma nämnas Biskoj) Olofs i Westeras bref af år 1501 pa 40 dagars aflat för dem, som inför 8:ta Annas, 8:t Michaels och S:t Olofs bildel- i Fcdlingsbro kyrka ödmjukt bedja deras ]*ater noster, Ave Maria och andra l)öner, eller för dessa helgon upptända vaxljus, emedan man deraf finner att desse varit kyrkans särskilda skyddshelgon. Afven ett annat bref, utgifvet af Arkebiskoj) Jöns Bengts- son den 14 April 1402 i Alvastra, är af intresse, eme- dan deruti, efter förutgtmgen ransakning af Herr Thure Thuresson och andra gode herrar och män, pabjudes, att den marknad, som förut hållits i Örebro vid Hen- i'iksmessotiden, skall, såsom för staden, den omkringlig- 2:ande landsbyo-den och bero-.smännen mera till skada än gagn, u})])höra, och marknad der hållas S:t Lau- rentii dag. Detta pal)ud, som grundar sig på tvänne äldre bref af Konungarne Kristoffer och Karl, hvilka således lika litet som detta efterlefvats, är dock märke- ligt, emedan man deraf erhallc]- kunskap om tiden för den ärliga höstmarknadens i Örebro första uppkomst. Att närmare redogöra för de nnino-faldiua och vio-tiira upi)- lysningar, som i öfrigt ur dessa bref kuiuia hemtas, medgifver ej utrymmet i denna b('i'ättelse, uicn det må slutligen erinras, att bland de mänga nanni, som diT möta, äfven förekommer ett och annat, som, ehuru ()\an- ligt, dock är bekant frän vara runstenar. Sa finner man t. ex. l)land dem, som i sina ti^stamenten ihogkommit Riseberga kloster, ar i;^7.5 en Gervatcr i Haldastom (Baiöastaöir, nu Ballei'sta i Kumla socken), sale<les samma

20

namn, som burits af rHkrMI I,, den ena af de bröder, som till deras faders minne ristat runo]'na a den numera till Hummelsta by förfi}ttade Tcdaebro-stenen,

Afven inom Nerike hafva under det nu förtiutna året några äldre permebref anträffats. Wd Hjelmarsnäs sätesgård uti Stora ^lellösa soeken har Fören in a-ens Sek- rcternrc varit i tillfjille att afskrifva tlei-a sjidana frän 1400- oeli 1500-talen, för livilkas innehall närmare redo- o-öres uti den berättelsen atföbande Bilagan Litt. A., ,och f]'an Adjunkten vid Karolinska Elementar-Lärovei'ket i Örebro Magister Magnus Roth, som för fortsättningen af sin förtjenstfulla skrift »om Abalienationen och Re- duktionen af Kronans mxls oeh räntor i Närike» ijenom- forskat de gamln handlingar, hvilka här oeh der pn her- regårdarne funnits, — dels förvarade, dels undankastade, men af en lycklig slump ännu oförstörda, — och dervid lyckats anträffa nagi'a äldi'e handling;! r och permebref, har Föreningen f.itt emottaga afskrifter af 4 st. bi'ef, förvaltade vid Hrefvens bruk i Aske]'s socken. Det iildsta är ett af Pehr uti »Thyäxlowijk» (h-n 2;') Mars 140i) ut- gifvet ocli iif Häradshöfdino-cn i Sköllersta liiirad Lau- rentius Svensson ocli Kyrkobci-dcn Men- ( )l()f i Skäfve med deras sigillci' bcki-jiftadt köpcbrcf, li\ai"igenom of- vannännidc Pcnr {nv 25 f/, penningar försäljer åtskilliga lägenheter uti »Mnlmo skate» (nu licgiiii skate af Sncu- nevads socken) till bcskcdclig ni:in Martin i flui'islo, (dier cftei' all sannolikhet samme nian, som den Mårten Hamniai', li\ ilkeii uti det ainh-a brel\ct af <len /^)(l Xo- vembei' 141!) ei-liallei- Xei'ikes La"inannens lleia' lienii-t Stenssons beki-iiftcdse pa eL:an(bi';ilten till ett af dessa iiods. Ängslyckan, li\ai'pa en llakan Andersson gjort ansj)i-ak. I^ada dessa brel äio eftei- Lauläsareii l*'i'ansisci [lall- nianni egenliiindiga ocli till deras i'igtigliet med namn och sigill bekräftade al^kiif!. men de bada andi-a äro aiski'ilna elter Driiiinalbi-eix en. Det ena af des>a. ett

21

iitförliot och i maiiiia Mfscciulcn iiitres.sjiiit doiiihref af Häradshöfdingcii i Östra liärad af Njudinigcn Päfvel Jönsson, utirifvet dcii 14 f\'l)niari 145'-5, bckräftai', i)a frriind af f«")retod(la hi-cl* ocli bevis, Lagniaiiiiciis i Tio- liä.nid Herr Erik Erikssons ((Tyllenstierna) cganderätt till Bystads uods i Askc-rs so(d<('ii, hvilken l)lifvit bestridd jif välbördig- man Nils Fotlinu", enie(bin Herr Abraham l^rodersson*), livars rättsiniudiafvare Hen- Erik var, skulle med oi'ätt bekonnuit detsanniia. enär han, som det vill synas, för en sknldfordran af lUU it, för livilken han dock haft borucn (tl•olof^■are), aftvnngit godsets förre egai"e ]*edei' Brynolfsson köpebref, undei' hotelse att P(Mler (djest skulle »ijåno-a i tornet na (iilmarne». Det andra är en ar 15:^)0 thoi-sdagen efter S:t Thomeso- dag (den '1'1 Deeember?) af Häradshöfdingcn i Nerike Bengt Bud<b> u[)])gjord förlikning enudlan Sasse i Angs- torp o(di Peder \Vil)jörnsson om någon skattejord i Angs- torp. Som dessa brefafskriftei- icke förr än i December manad inkonuiiit, har Föreningen ej varit i tillfälle att egna dem nägon närmare undersökning, hvilken det af Pafvel Jönsson utfiirdade dombrefvet med dcri dun- k(dt antydda slägtskaps- och i-ätts-förhallanden utan tvif- V(d förtjenar.

Utom dessa bref har Ma£>istei' Roth lemnat en full- ständig afskrift af det vidlyftiga boui)ptecknings- och vär- derings-instrumentet öfver qvarlätenskapen eftei" (xrefve Mai»"nus (bd)riel De la (Jardie i)a Käii'i2:elh()lm, iemte löfte att till denna i kulturhistorikt afseende vigtiga handling l(.'nuia nägra liistoriska upplysningar om detta »Xods och dess äldre eo-are. I^n laiu>:vario; siukdoni hai- hindrat detta löftes u})pfyllande under det nu tillända-

^■) DroUniiii:' .M;iri;;iiTtas ifiiu^l liui;-. Förde i x.ipiicl flt t juiliutVud iiu'(l g-yldciu,' horn i bliltt tult. Ni'i<;'Ot sljiotskiipshaiid tMiiflhiii Herr Erik Eriksson ooli denne Herr Abraham kiinna ej Ki(hhirhus<>-euealo<>-ierna. Bysta torde siiledes o-ononi k()|) komiiiil uti Herr Kriks hand.

99

liipna aret, men Föreningen hoppas dock att den ntlof- vade historiken snart skall lemnas, oeh anser sio- derföre icke behöfva här närmare redogöra för de upplysninoar om Grefve Magni bohag ocli samlingar, om slottets in- delning och möblering o. s. v., som i den omnämnda handlingen meddelas*).

Sedan Konii'l. Akademien till nnderstödiande af socknevis n])prätta(K' förteckningar öfver vara ännn l)ehallna fornlemningar ställt en summa af 300 Rdr till Föreningens disposition, har genom kungörelse i länets tidningar tillkännairifvits att sådana bidra»: fö- reträdesvis kunde påräkna ersä-ttning, samt till viiniande af enhet i dessas form och u])pställning några enkla anvisnino;ar lemnats dem, som i detta arbete velat del- taga. Under förutsättning att bland Nerikes vid Upsala universitet studerande ungdom möjligtvis kunde finnas en ellei- annan Anulinji', villio- att i detta fall biträda Föreningen, atläts un(h'i' sistlidne April manad skrifvelse till Södermanlands och Nerikes nations Förste Kurator med u])])maning, att härom underrätta sina hmdsmän; men da nau"ot svai- ci crliallits, och naiion verksamhet i (h'iiii:i i'igtning icke försports bland Nerikes Akade- miska ungdom, vill det synas, som om Föreningens hem- ställan lemnats utan afseende. Af sina ähh-e medarbe- tare liar Föreninu'en emedlertid iiiidei- det förflutna aret fatt emottaii^a S) sådana förteckniimar, nendi(i|;en för Hardeiiio, K i-ä k 1 i iige, Hackvads, lulsbergs, Tan- geiMsa, Skagersh II Its, (^visbro oeh Kiiista suck-

*) Mjii-M-stcr Kotli li;ir liirc dciiiui bt-riittelses iitsiiiulaiidi' iiii'ri;it sitt löfte, liviirfön; lians skritt om Miijiiius (xiibrifl De la (ianlie (K'1i Kägfjel- lioliii häl- följer siisom bilaj^a (Litt. D), emedan Föreiiiugeii väf^at hoppas att Kongl. Akademien skall anse den fiMtjcna ett rum i dess tidskrift, llcdnktionsliistorien iir alltfiir litet hearhctad, oeli derfiire vore det i höjThta miitto önskvardt om understcul kunde beredas Herr Uotli till fort- siittaiide af lians stora arbete om »Abalieiiritioiien oeh Reduktionen af Kronans jrods och riintor i Niirike», och andre forskare IVir andra pro- vinser \ini' följa hans exempel.

23

nar af" Doktor H. Hofhcrg, saint för Fclliuosbro af Herr J. Walilfisk, Af dessa, livilka här följa såsom bilagor (Litt. 1) och (-), äro isynnerhet Doktor Hof- bergs förtjenta af synnerlig iippniiirksanihot, såväl för deras fuUständigliet och rediga nppstä Ilning som för de vackra planclier oeli pcinn-itningar, livarnied de der beskrifna föremålen aska(lli"si<>i'ts. Att ino-a uti när- mare redo!2:örelse för dessa förteckninfjars innehall torde vara öfverflödiut, tia KonLil. Akademien tvifvelsutan delai' Föreningens åsigt, att de i sin helliet böra offentliggöras såsom bilagor till denna l)erättelse, hvarföre Förenin- gen öfvergar till de smärre bidrag till l)el3'sande af Nerikes fornlemningar, som under aret inlemnats. Jemte snnnnarisk n])pgift pa af honom inom Lennäs socken anträffade äldre minnesmärken, livars utarbe- tande till fullständig antiqvarisk beskrifning hans missi- verande till annan församling förhindrat, har Pastor A. Wa^tter till Föreninuen insändt afteckninoar (Bil. Litt. F) af de vid 8eo-ersö beiintlioa fornlemninoarne: Habors röse (frän tvänne olika sidor), stensättningarne vid Se- gersötorps gräns och pa Nämndekarlsbacken, samt plan- ritningar af dessa och en förstörd stenkrets eller skepps- form vid Eldtorpet, äfvensom af de på ön W inön före- kommande talrika fornlemningar. Dessa teckningar upp- sändas ienite denna berättelse dels i orioinal, dels i kopior af de lemnade konceptritningarne. Särskild up})- märksandiet förtjena de sistnämnda, upptagande tvänne stora blad, hvaraf det ena lemnar en öfversigt af de j)a \\ inöns södra udde l)etintliua stensättnina'ar och <>Tafhö- gar, och det andra upptagei' de söder om norra garden derstädes l)elä<i'na j>Tafkullai', bautastenar, stiMisättniniiar samt den s. k. Stora Galten, ett större stenblock (blothäll?). krin<!- hvilken Wininii"arne fordom sandats na \ ålborgs- messo- och möjligen äfven andra aftnar vid np[>tända iddar. Då emedlertid dessa kartor till största delen utförts efter

24

ögonmått, livarigcnoin fornleinniiigarnes storlek och in- bördes förhållanden ei kunnat med tillräcklig: noo-irrann- het bestämmas, samt de till Föreningen insända kon- eeptritningarne ej voro öfverallt fullt tydliga, hvadan misstag vid kopieringen kunnat ega rum, så torde en fullständig och noggrann uppmätning af dessa tvifvels- utan märkelig-a foi-nminnen vara nödvändig»:, och Före- ningen vill härtill söka l)ereda nödiga medel samt lata den i mänga afseenden nl;irk^'ärdiga ön blifva föremal för nästkommande a]'s undersökninirar af vara foridem- niiigar.

F]'an Löjtnant J. H. l^undh har Föreningen fatt emottaga l)eskrifning pa den s. k. jdtarestenen på Norra Kiirrn egor uti Hammars socken, tillika med trenne af Studeranden vid Karolinska elementarläroverket i Öre- bro Th. Giöbel tagna teckninirar af densamma, sedd frän olika sido]'. Sjclfva stenen — ett klippblock, lik- nande en fyrkantig, stympad och omviind [)yramid, uwA en höjd ;if omkring S fot, och hvars uppåt vända bas haller ungefär 80 qv. fjt — hvilar pa (h'n med klack försedda, omkring 'Ii) (jv. foT \'uhi toppen, ocli kan lätt vaiig-as, hvai'\i<l klackens stötanch' emot (h't undei-lig'- gaiuh- berget frandcallar ett egendondigt lind. Den är således en "iMicksten" (i"okkesten, i'ocking-stone), och (dinru dessas arcdieologiska betydelse ännu ej torde få anses fullt utredd, o(di det i allmänhet är svårt att aigöra, om o( li niii- eii sådan betydelse med skäl kan dem tilläggiis, enäi' natui"('ns ocdi c] menniskaiis krafter antagligen gifvit dem do-as egendomliga läge*); sa kan man dock af den i(Vaga\arande stenens form och benäm- ningen "altarestenen" nK/digcn \ai"a bei';ittig'ad att antag'a

*) Af lli'i;i skiil kfiii l''()i(iiiiigcn ej liiir iii<^;i i iiä^oii iiiiriiiarc iiu- (Icrsökuiiiii; :it' detta sliii^s ioniiiiimioii, om livilka kan liisas uti ('lir. llau- steens ariiaiKlliiii^ om »Rokkcstciic paa Iloolaiidsljeld i Modimis Pritste- •i;j<'ld i .\or<rc». Annaler for Nord. ()ldk. o<r llistorii- tVir 1H4H.

25

det. han foi-dom cgt någon jinvändning vid hedniska offer eller sa.soni orak<d. Ännu har man väl icke lyckats uppspåra nägon Ix-stänid sägen, som bestyrker ett sådant antagande, men livad som förtäljes till förklarande af stenens nanui, eller att nordens förste Apostel Ansga- rius derifran predikat för trjiktens hedningar, synes dock antvda att några rcdigiösa handlingai' här öfvats, elnii'u dessa niccl mera sannolikhet tillhört en hednisk än en kristen kult. För Hammars fornlemningar i öfrigt har Studeranden Th. Giöbel dessutom i en särskild upp- sats redon-ioi-t. och denna socken, likasom i allmänhet Södra Xerikes bygder ondvring Wetterns nordligaste vikar, är (dier rättare har varit en minnesrik ti'akt, som förtienar att o-iMiudliut undersökas. Slutligen har Före- ningen fatt sig tillsända planritningar och kartor öfvei- foridemningarne vid Nori'backa, Lunger och Hammar, för hvilka närmare redogöres i sammanhang ukmI de åt- <»-ärd(']-, som i och för dessa minnesmärkens skyddande under d(!t ini förflutna aret vidtagits.

Uti berättelsen för aren 1860 och 1861 omnämndes att F^jreningen sett sig nödsakad att genom Kongl. Majits Befallningshafvande tills vidare förbjuda bebyggandet af en »i-rusas i Kilils socken vid N <»ri'backa å Hammarby egor, da sådant ofelbart skulle medföra dei* varande ätte- höoars totala förstörin<>\ Sedan emedlei^tid ställets e<!;are i laga oi'dning sökt tillstand till platsens bebyggande, har Föreningen, till hvilken ansökningen af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande remitterats, låtit genom sin ledamot Brukspatron C. G. Löweuhielm undei'söka. ui)])mäta och afteckua stället. l*a grund af <h't utlataiuh', llei'r Löweuhiehu afgifN'it, oeh med stTxl af den karta, han insändt, har Föreningen tillstyrkt oeli Kongl. Akademien nujdgifvit, att af <\rv \araii(h' fem ätttdiögar tre, såsom för byggnaden hiudeiTige och rechni i väsentlig mon skadade, linge undanrrxljas. Vnr att emedlertid pa något

•2(;

sätt iqjpiiiuiitra till de återstående tväiiue höoariies värd, har Brukspatron LuAvenliielm benäget lofvat lemna tjen- liga trän och buskväxter till deras försköning, blott jordegaren vill beqväma sig till att i>lantera dem.

Under det förflutna aret hai- lirukspatronen oeh Riddaren R. Montgoniery-Cederliielni pa Segersö, hvars omvårdnad om stensättningen pa den s. k, Xänni- dekarlsbaeken Föreningen redan i sin allra första berät- telse haft glädjen omnämna, låtit upprätta och omhägna den af Pastor Wa^tter aftecknade stensättningen emot Segersötorps gräns, bestående af 6 stycken resta hällar*) af 5 till 6,5 fots höjd, hvaraf trenne länge legat omkull- fallne. Att återställa detta fornminne till dess ursprnng- liofa form liar beklaiilio^tvis ej varit möilia't, då marken o-enom urustäut blifvit skadad; men arbetet är utfördt med all möilii-- noiri>rannhet och omtanke. Föreningen eger äfven grundadt ho[)p, att Herr Montgomery-CV'der- hielm skall utsträcka sannna berömvärda omvårdnad till öfriua pa Sejrersö eo-endom underlvdande hemman befintliga fornlemningar, hvaraf flei'a äro ganska märke- liga, ehuru deras af Hallman och Berndes antagna sam- ])and med dcii ganda sägnen om Habor och Signild torde vara mei- iiu tvifvelaoti<it.

Pa Föreningens u[)[)maning att lata ondägga den änLTsväu", hvars framdraiiande öfver Luiiuci-s as vallat skeppssättningens rubbande ()nd<riug (\i']\ s. k. Kung Siii^ijes sten, har J^astor ( ). (r. Bloml)eri: uiidci' sistlidne Sei)tend)er manad der låtit anlä^iia n^ vml:' pa eu sträcka af 170 fot, samt dels genom framköi-da stin-rc stenar, dels medelst en lag stenmui'> u])i)f"öraiid(' gjort den ganda vägen ofarbar, hvarefter de IVaii skep]»ssättinngen bortförda stenarne aterLigts i deras l'oi-iia liigeii. Detta arbete, hvarvid en mängd siriäri"e ti'äii ocli enbuskai-,

*) Sannolikt liar dot urspniiii^lif^a Jintalcl iiiir, säsoin flerstädes, varit sju. orli en af liiillartic rrjrkoiiiiiiit.

■Ii

som bortskymt öfriuii dervaraiide steusättiiingar, tillika uiulanröjts, har utförts med hiträde af arbetare fraii Kåsäters egendom, hvilka Jägmästaren Herr Fredrik Tottie benäget lemnat till Pastor Blombergs dispositioii; oeli man bör kunna hopjjas att andra herremän inom provinsen, som äro nog lyekliga att pa sina a^^ov kuinui uppvisa märkeliga forntidslemningar, villigt skola följa detta vackra exempel. ()fver fornlemningarne pa Lun- gers as samt den förändring af der betintliga farvägar, som blifvit en följd af denna restauration, har Herr Blond)erg lemnat en karta, som — utom skeppsformen omkring runstenen, — visar tlera andra dels ovala, dels runda stcnsättningai-. Dessutom hai' Herr Blomberg lemnat en nv, efter arbetets slut tagen afteekning af sjelfva runstenen, li\ ilkcn visar att numera dera ieke kan u))])täekas något spar efter drakens hufvud oeh stjert, hvilka finnas anbragta pa den uti Peringskiöldska sandinirarnc behntliiia äldre afteckninoen, och det är äfven sannolikt, att de aldrig funnits pa sjelfva stenen. Af denna i-itning äfvensom af kartan hafva kopior jemte Föreningens skrifvelse i ämnet redan den 10 Oktober till Kongl. Akademien inskickats.

Pa en backsluttning a Hammars säteris egor uti Askers socken tinnes en ganunal stensättning, som tro- ligen, och efter hvad äldre personer pasta sig minnas, fordom haft en större utsträckning. Af sägnen sättes den i samband med berättelsen om konungabröderna Amund (Xer. Anuuii^) och SigNcd (Ner. 8igg"r och Sigge), hvilka residerat, den iörre \)i\ Amehäll (Aniunds häll), den sednarc, som haft sitr tings clh^r offerstäUe vid Ham- mar, i)a 8i<'"i''etori)s ciior a den s. k. rar>tai»oru'. l'öi' närvarande ut"'öres dciuia stcnki-cts af 1(1 resta hällar af i] till H fots höjd. Af dessa xoro tväiine omkuUfallne, men hafva ini blifvit upprättade af stiillets egari' P()>- sessionaten (.J. La ucrurc n . som äfven till Föreningen

28

iiileiniiiit plaiiritiiin»i' uf sjcltVu foniniiiinet, iikmI upp^-ift a de sär.skildM steiiarnes höjd och iii])örde.s afstand, samt tillkäiiiuiiiitVit sin afsi<>t att nästa ar idantera nairra träd onikrino- detta minnesmärke, h\ilken omtanke Före- ningen ansett förtjena KongL Akademiens uppmärksamhet. Uti Sköllcrsta försandings gamla oeli såväl i ar- chiti'ktoniskt som historiskt afseende märkeli^a kvrka fanns ännu pa l8o(J-talet ett utmärkt vackert fönster af l)rändt glas, anbi'agdt i choret öfver sjclfva altaret. I följd af den tidens smak och afgjorda förkärlek för ljusa och glada kvrkoi' vai' det natu]'ligt, att (h*tta fön- sters ålderdomliga utseende och dunkla färger skulle anses xanprxda och förm(')rka det ucnoni tVikosti<i"t slö- sande med hvitkalk och pei'lfäig' upputsade templet. Det hlcf också ;ir 1S;)4. i krsift af vederbörligen a socken- stännna fattadt heslut, nedtaget. fr)usteröp})ningen, till vinnande af mera ljus. utvidgad, samt det ganda Göti- sk:! h;ig\(i'ker ue(|])rutet oeli lörstördt. Sjelfva glaset togs dock till \ara samt inlades uti ett skåp i sakristian, der det förbiet" liii-uande till ai* 1(S61, da nairra aktade dannemän inom försandingeu \ i'kade (h'.ss återinsättande. Tiderna och smaken ha(h' nu förändrats sä, att detta yr- kande vann allmänt l)ifall, och försandingeu pa allmän sockenstämma beslöt att fönstret skulle återföras pa dess ganda j)lats. Föreningen, härom unch-rrättad, aflät genast skrifv(dse till pastorsembetet. bet\'gan(h' sin tacksamhet \'nv (h'tta. rr)rsaniliiigen be(|i'ande besbit. oeii ei-bjrxl sig att kostnadsfritt anskalfa ritninii' till iVnisti-cts n\a infatt- ning. Sedan ti»i">andingen pa .Micliaeli soekenstinnnia s. a. antagit (h'tt:i anbud. npp(h'og l"'öreningen at Läraren vid Techniska Flenientark"n'o\('iket i ( )rebro Herr A. Kjell- sti-iMu att uj>|)göra bärfrn- nödiga ritningar. Dessa hafva ;d\cn leninats o(di af Sktdh-i-sta fru-samling antagits; men (bl Hei-r Kj(dlsti'<jin iitlofxaf en niinnare re(b)gr)i'(dse föi- sina at<i;ii-(b-i-. afseeii(b' <b'tta fön>ters resraui'ation m. m..

29

hvilkcii ej äuiiii iiikoiiiniit, iriaste dessa ritningars ufver- säiidaiulc till Akadcinieii u])])skjutas. Utom ersättning för resa ni. ni. har detta fönster kostat Föreningen 80 Rdr Kmt, en i förhållande till Föi-eninjrens tilljranirär nog stor snmina, men som doek i ingen nion kan anses ersätta det arbete, Herr Kjellstnnii af ett varmt och be- röinvärdt nit för var medeltidskonst härpå nedlagt. Dä emedlertid församlino-en o-odkänt ritiiiiiucii, och Sköllei- sta kvrka eo-er icke sä obetydlioa tilliiano-ar, kan Före- ningen med allt skäl hoppas att snart fa se det vackra fönstret aterfördt pä dess gamla plats. Dessutom är det ganska sannolikt, att Sköllersta församlings åldrige herde Herr Prosten och Ordensledanioten, Jul)elma- gistern G. A. Hallman skall med frikostig hand under- stödja ett företag, som förorsakats af ett under hans pra'sidiuni pa ISoO-talet fattadt cdyekligt sockenstämmo- beslut.

Da detta konstverk icke nrsi)runirlii>\'n varit beräk- nadt att i>rvda Skr)llersta kvrka, hvilket bäst svnes deraf, att tvänne hiifvudafdelninuar af si(h)l)ao-arnes glasmålningar saknas och aldrig varit der insatte, så anser Föreningen sig här böra meddela följande af dess vice ordförande Herr Friherre Huiio Hamilton lemnade ni»|)lysning. Herr Friherren erinrade sig neiiiligen, att han pa 1840-talet hört af da\'arande Fransyske Mini- stern härstädes, Grefve de Mornay, att, enligt gamla familje-anteckningar, en medlem af slägten de Moi-nay skänkt ett maladt fönster till Sköllersta kvrka, men att Heri' (Ji'er\-cii \ id besök derstä(h's icke lyckats återfinna detsamma. Svenska historien kännei- en medlem af tK'iiiia slägt, M:r (Miarles de Mornax, liai-on dr \ areiiiies, och det är ej osannolikt, att Sköllei'sta kyi'ka har honom att tacka för (h'niia \aeki'a och siirch-les d\ i-bara |)rydna(l. Fö(hl i 1'raiikrikc af" iidel börd och sannolikt en fi";in(h- till (h'ii iiiira samtidiu"e ocii såsom ifri^' för-

80

svårare af protestantismen kände statsmannen och skrift- ställaren Pliilippe de Mornay, Seigneur du Plessis-Marly, hade han, till följd af religionsförföljelserna, sökt en till- flykt i Sverio-e, der hans lärdom och skickli"-het i dii)lo- matiska och krigiska värf snart förskaffade honom ett hö"t anseende och konuni>sli<x ynnest. Af historiens vitnesl)örd yeta yi ock, att han, förledd af en rättmätig harm öfyer det oyärdiga sätt, liyarpa hans fordne herre och gynnare, den afsatte Konung Erik ))ehand- lades, deltagit i stämplingarne mot Konung Johan, blifvit dömd till döden och afrättad 1574. Men hans deltagande i denna sammansvärjning, hvars hemliga drifFjedrar, ut- sträckning och egentliga syften ännu äro insvepta i dunkel, synes icke vara stäld i rätt dager af vara histo- rieforskare, som för litet uppskattat den anborna Fran- syska ridderliiiheten hos denne Sveri<»:es förste le<2,iti- mist. Om De Mornays och i synnerhet hans hustrus. Fru Anna Trolles frikostighet mot skolor och kyrkor vitnar Biskopen i Wexiö Petrus Jona' uti sin öfver Fru Anna ar 1620 hållna likpredikan, (h'r han, utom de för Kal- mai" och Wexiö läroverk stiftade De Mornayska och Trolleska stipendier, upj)gifver, att »mast alla kyrkior "Uti Kalmarna superintendentia, sä och drygaste delen "öfvei- Iichi Wexiö stift" af dem försetts med nya kyrko- skiMidai-, kalkar ocli patener. Denna IVikostighet, hvil- kcn den In^dervärde Biskopen kanske målat i alltför starka färger*), i förening med Friherre Haniiltons up[)- gift, berättigar det antagandet, att (-harles de Mornay skänkt det ifrågavarande fönstret, hvilket Inm troligtvis

*) Att Fru Auua, oaktiidt sin riik()stig;lict, var f>;aiiska sträng och allvarlig, synes af följande utdra''- ur liiskopcns Pcrsonalia: »Hon lät al- »drigli iivarkr-n faltiii-a vtiidciitcn- clldr annat nödstiilt folk gä oliulpna »art" sin gärdli, niud mindre lion siigli tcckn till liögiVrd lios studenterna, »medii Ahsalonis här och annat», ty hon kunde ej lida dem som vill »lempa sigli efftcM" then gruffueligli Luxum nu iir j kliuler upkonicn, »wiliaiides eller wara ent/ligli än sädant fcir ögon sij».

31

inedfört fV;iii sitt fäderiie.shuKl, ocli att han i Sköllersta c'<it eller sasoiii fbrlrniinu' imiehaft något jordagods. 8oni familjen De Mornay äinni lef\-ei- i Frankrike, och upp- lysningar om (Miarles de Mornays förläningar kuniia vinnas i Kammar-Arehivet, hoppas Föreningen i en kom- mande berättelse härom kunna meddela säkrare upp- Usniniiar.

Uti IxTiittelsen föl- ai" ISIil (nnnämndes att F(Jre- ningen hlaiid stv)upade medeltidsbilder och fragmcnter af äldre kyrkoinventarier pa sakristians vind i Sköllersta anträffat ett i kyrkan fordom upphängdt epitaphium öf\'e]' Johan Chrvsostome (lordon, som dera namnes »boren Friherre till Clvne oeh Renen» samt ()fverste för Nerikes och Wermlands infanteri. Da denne Gordon icke fanns np[)tagen uti de af Ennes uti (rreiffs tidskrift Hermathene och Fernow i hans bc^skrifning öfver Werm- land införda Ofverste-se]'ier, nedtOi>"s detsamma för att närmare undersökas och i'enoveras. Yrsnö och regn, iivai-af deima historiska relik sa länge hemsökts, hade ut[)lanat vapensköldens olika färger, men allt visade dock, att denne Gordons vapen, med undantag af hjert- skölden (en röd halfmane i guldfält), till nästan alla (hdar öfvereiisstämde med det hertiulii2:a. hvadan denne ■ lohan (Mii'\ sostome, som enlio:t underskriften föddes i Abei'deen (l^berdyn) K) 17 och dog i Stockholm 1G58 måste hafva varit <'n \ ngre son idler ättling af det hertigliga Gordonska huset; men t)aktadt vidsträckta f()rfrai>'niiii:ai' har Förenini>"en ännu icke hckats viiuia några näiMiiare iipplysningai* om hans härkomst. X^cv- eniot har ur \;ira inhemska archiver om honom cfhallits följande underi-ättelsei". \)v\\ K) Augusti l()4r) tick han, eldigt riksregistratnret, ftirnn i k hirereger ingens fn 11 magt atr \ ara ( )f\"erste \'nv ett regemente Nerikes fotfolk tdler (h'ts;imnia, som sechiii kallado Xi'rikes och \\ ermlands re liC ni c lite, i hvilkeii bestidlninii" lian således efterträdde

32

sin svärfader och landsman Thomas Thomsson, som s. ä. erhållit nådiii-t afsked. Under år 1644, da lian med sitt regemente låg" i Göteborg, hade han den oO Juni — enligt bref derifi-an af den o Jnli s. a. i Sekretera- rens samlingar — med mycken tapperhet och raskhet tillbakaslagit Danskarnes försök att gå öfver Göta elf, jagat deras lodjoi' ^U mjl uppför strömen till dess de vid en förträngning, der de knnch* nas af mnskötelden, tvungos att fly och, sedan de kastat sina fältstycken öfver bord, Icmna fem af de stöi'st;i l)atarne i sticket. Från Götebora" skrcf (Joinlon sielf den 2i) An-iusti s. ä. till Kikskansleren (l)ret'\et i Tidösandingen) och klagade öfver ekonomiskt obestånd, samt anhöll att till det- sammas afhjelpande bekonnna ;itminstone ett en(hi gods i donation. Denna begäran bifölls, oeli wi' i-iksregistra- tnret finner man, ;itt h:in den 10 December 1 (14."), under Norrkr)j)iiigs besluts vilkor erlinllit följiinde kronohem- man i \Vei'ud;ind, Kilds liäfiid och llamuiarö socken, nemligen: Hailtoi'p, Jönstor^), Bråten, Xolgårdeii, llof- laiida. Store Skogen och Söderhammar. Af dessa hem- m;iii bildade hiin sätesgarden llammarö, hvartill han sc- deniiera skrcf si<i" och som ;if Drottnini:' Kristina licuom öppet bref af den lO Xoxcmber 1(I.")() rr»i-\jni(lla(les till allodialt frälse. Af\('n i Nerike ha(h' h:iii bildat sig en sätesgård ;if det mantnl i \\ ärsta i Askers socken, som svärfadern bhind in;inga andrn erli;illir under Xorrkö- i)inii's besluts vilkoi'. Säteribvii:unadeii drv hade lian redan 1(142 u|)pfört, sa som man (iiniei- af jordeboken, oeli godset ökades den '!•) Mai's 1(141 \\\c{\ det andra lienimanet dei'stii(les samt några sm;iiM'e liemmans(l(dar i Askei*s socken. inkr)pta af" kronan. Detta oaktadt s\iies (iordon> <4<ononiiska stiillning alltid \arit tr\ckt. Kedan den IS Septend)ei' 1 (I,')(l måste lian rr»rs;i Ija Wärsta till l'ältmarskalken l'oi'stens>()ii löi- I,,")!)!» Ibh' specie, och da denna sninnia ej IV'>rslou- till betiickande al hans

33

gäld, måste 2 år derefter äfven Haininarögodiset förytt- ras. Det inköptes af den rike Skotten Hans Makeeler pä Gäsevadliolni för 10,000 Rdr. Om Gordons lefnads- förliallanden i öfrigt vet man l)lott att lian varit gift med Anna Thomsson, dotter till Ofversten Thomas Thoms- son på Wrana, oeli att han med henne egt barn, ehuru endast en dotter äniui är känd. Fru Anna Gordon, som efter mannens död bodde hos sin moder på Wrana, var ännu 1659, då ,Sköllersta predikstol om- målades, enka, men ingiek sedermera nytt gifte med den ofvan nämnda Hans Makeleer, hvars tredje hustru hon blifvit, oeh hvars son af ett äldre gifte Justitie Born-mästaren i Göteboro* Johan Makeleer tiek hennes dotter Anna Margareta Gordon.*)

Af hvad här anförts S3'nes att såväl von Stierman i sin Matrikel, som Ennes, Fernow oeh Riddarhusgenea- logierna förblandat denne Ofverste Johan Gordon med hans samtida och på Riddarhuset introducerade landsman, Ofversten Johan Bordon; och att detta misstag upp- kommit genom felaktig läsning af namnet på den för Nerikes fotfolk den 10 Augusti 1643 utnämnde Chefen göres tydligt deraf, att Bordons fuUmagt uppgifves vara af samma dato. Såsom Ofverstar för det, genom Neri- kes och Wermlands kompaniernas åtskiljande från den ganda Södermanlands-fanan, hvilken under Gustaf Adolfs tid omfattade hela furstendömets utskrifninji', bildade Ne- rikes eller Nerikes och Wermlands re<i'emente har man således att efter Thomas Thomsson, som tog afsked 1643, nännia Johan Ghrysostome Gordon, efter hvars död 16.53 regementsbefjilet emottogs af Abraham Cronhjort, som

*) OtVaiisiiieiuk' upplvsniugiir om (ionlou ii,iuii(la >iii- dels; pil ha- uiigna nicddilaiidcu af Aiuamicnscu i Koiigl. Riksarfliivet Magister N. A. KullbtTg, dels pä alskrirtiT af liiir aidorda \)vv\\ som J^iirovcrksadj. Magister llotli godhctsiullt jcmlc åtskilliga andra aiitrckiiiiigar lomiiat

Föreuingeus Sekreterare.

34

sedan 1645 varit Ofvcrste Löjtnant derstädes. Bordon, som 1654 blef Chef för Dalregementet, har derföre endast af misstag kommit att räknas hhmd Nerikes och Werm- lands fältöfverstar, och sedan nanmförvexlino-en med Gordon en gång skett, har man äfven — som det synes origtigt — påfört honom dennes hustru, Anna Thomsson, hvilken uti såväl Bordonska som Thomssonska genealo- gierna på Riddarhuset*) uppgifves såsom gift med ()f- versten Johan Bordon.

Utom den här omnännida Ofversten Johan Gordon, hvars halfförmultnade, men nu renoverade vapensköld blifvit åter u})phängd pa dess gamla plats i Sköllersta kvrka, äro fiere medlemmar af denna vidtut2:renade släo-t kända uti Svenska krio-shistorien. Bland Konung Gustaf II Adolfs krirrare af Skottsk börd namnes redan pa 1620-talet en Ofverste Löjtnant Johan Gordon, och 1644 var en ( )fverste Alexander Gordon Svensk Kom- mendant i Driesen.**) Denne Alexander, som pa möder- net var en nära frände till Svenske Generalen Sir Alex- ander Lesley, sedermera Earl of Levcn, förde Gordo- nernas enkla vapen och härstammade frän en yngre o-rcii af det sedermera hcrtioliiia huset.***) Sa väl han

*) Fin^-c nijin sätta tro till v.n aiitcc^kniiiji- om Tlioiiissoiiska siliig- tcii uti cu gaiimial tiaiulskvilVcii hciiittclsc om SkciUcrsta socken och dess märkvärdig-hetor, l'()i-vaia(l i kvrkans arcliiv, skulle Uiddarliusg-eiiealogicu tor demiJi ätt icke \ara fullt rigtig, och Ofverste Thomas Thomssoiis farfader varit Andreas Maitland (siiledes af den ganda sliigteii Maitland eller De Metulant). gift med Cecilia Maklijdh (Maeleod eller Makelccr?), livars syskon Jilvcn omnämnas. Namnet Thomsson skulle hafva upptagits af dennes son llmrik, Ofverste Thomssons fader. Tillfiirlitliglieten af denna u])pgift, som sannolikt tillkommit i och f()r personalierna (ifver den i Skiillcrsta kyrka hegiafnc Ofverste Alexander Thomsson, kan ej bestyrkas, nnm Fiiix-ningen har dock an^ell denna anteckning t()rtjena att omnämnas.

**) lian var gift med Anna von Naelitigall, som varit Drottning Kristinas iloljungfru och dog detta ar. Jfr Micradii Invitatio ad funus etc. i Sekreterarens sanilingar.

***) Hans af liiidet i Kdinhurg utfärdade pedigree. som finnes i Sek- n;terarens samlin"ar. visar att han varit sonsons son af William (Jordon

35

som den förutnämnde fJolum ('lirysostome, hvars vapen endast till hjertsköldon (en röd ligo-ande halfmåne i ^yldene falt) skiljer sig frän det hertigliga, voro således ättlingar af Alexander Seaton, förste Grefven af Huntly, som genom ])arlamentsakt tiek tillåtelse att npptaga sin moders familjenamn (Jordon. Frän en annan i^ren af den ganda Gordonska familjen (dier huset Haddo här- stammade deremot Patrik (Jordoii till Aehluiehries, som under Polska fälttaget 1655 — 58 från simpel ryttare tjente sig u})j) till Offieer, men tillfångatogs af Polac- karne och slutligen gick i Rysk tjenst der han avance- rade till General en chef, och såsom författare till en ganska vidlyftig dagbok*) lemnat i>:oda bidrao' äfven till Sveriges krigshistoria. Uti slaget vid Narwa stupade pa Svenska sidan en lifdrabant Johan Gordon ,**) och bland der tillfångatagna Rvska offieerare ***) finner man — utom en Ofverste Löjtnant, en Major och en Kap- ten af denna slägt — förutnämnde General Patrik Gor- dons son, Ofversten James Gordon, som rymde ur

till Brass Clat och Daviot, cu yngre son till Alexander, tredje Grefven at" Huntly.

*) Ett li(")f>->t intressant arbete för den, som vill liira kiinna Kysslands seder oeli sanifundslif p;i denna tid, utgifvet på Tyska af Furst Obolenski oeli i):r Posselt i trenn(^ dijiva hand. Man finner der vackra bevis pii (ieneral (iordons allvarliga sinnelag-, gudsfruktan och sliigtkiiilek. Den sista egenskapen, en Skotsk uatioualdygd, biranledde nianua friinder till (V-w stora mannen att söka lyckan i Ryssland, dei- de flesta af dem äfven f()riijelptes till f(')rniånliga anstiUlningar.

**) Jeiid". '>!)(■ under Kongl. Majt/ eget Inigt Couinieiido med »(Jud/. llielp i niaiinau:iune oförlikelig iirliallna Segreu emot de troliisa »Kyssar, tii den trogna Staden Narwa Lyeksaligen 1'ndsattes, Tappre »Sviinskes Döde och Hlessera(h's Ahre-Cirifter och Älire-Siingiar» — (St(n'k- holni Wankifs Enka G l)lad (ivarto) i Sekreterarens sandingar. J)enne Johan (iordon namnes ej af Knnes, och var troligtvis en sonson till Johan Chrysostome, samt son af den under Konung Carl Xl.s tid Kf- vande Ofverste (iordon.

***) }v\\\\. »Sanidardig berättelse om tlu- Kyske Fångars ankomst till Stockholm» etc. (Stockholm AVankifs Enka TJ blad Uvarto) i Sekrete- raicns sandingar.

36

fångenskapen 1702, Siinit hans frände och mag ()fver- sten Alexander Gordon till Achintonl, hvilken äfven efter några års fångenskap återkom till Ryssland, h var- ifrån han som General Major ar 1711, efter en händel- serik och af romantiska äfvent}'r nppfylld ungdom, åter- vände till Skottland, der han pa sitt fädernegods Achin- tonl nedskref en historia om Peter den Store.*) Gor- donska namnet möter sedermera sjlllan inom värt land, men dyker dock nnderstundom upp särdeles i Göteborg, der en Anna Juliana Gordon, f. 1670 och dotter af en Ofverste, år 1686 ingick gifte med Rad- och Handels- inainien derstädes Abraham Brun, och der äfven — en- ligt meddelande af Domprosten Doktor P. Wieselgrcn — en Fru Gordon för kort tid sedan aHidit.

Förenin<2:ens Samlin"' af Fornsaker har under detta nv vunnit en tillökning af 21 nummer, hvaraf 14 inlemnats af Pastor A. Wa^tter och Studeranden Hal- lin, ov\i af dem li()[)saiidats inom Ekeb}', (Jellersta, Sköl- lersta och Lennäs församlingar. Dessa, u})ptagna i sam- liniivn under X:r ()^) — (JS ocli 70 — 77, iiti>'öras af 7 st. större och mindre Hintkilar eller vincoiir samt lika mann^a stenyxoi' eller hackoi- med .skiilYhal. Af ilintkilarne äro i syiuierhet N:r 62 — 67 m;irkv;irdig;i föi' dei"as såsom Nerikesf}nd ovaidiga- storlek, da den största (N:r 62) är 12 tum läng och '2,2 tum \)vrd i eggen, och dvii minsta liai- en längd af (S,ö tum samt 2,2 tums bredd i skäret. Funna af en och samma person uiidci- odling af en backe och ])a i'inga afständ fVau h\ai'aiidra kuiiua 'de med allt skäl anses såsom ett f\n(l, (h't största och miirkcliii-astc: man af (Ulika äldi-c fornsakci' häi- vctci'- ligen anträffat. I (öljd af u])pliittar('iis okuniiiglict om fvndets värde och antiiiN ariska betNdclsc badc de s;ir- skihhi flintkilarnc sj)litti'ats ])a olika hiiiidci', ocli en af

■'■) l)ctlii iirhrtc iii''os!» IjekiUit ^cikiiii \\ ii-liii,;ins Tyska ("il'\ crsiitt- niiif,', utj^ilvcii i l.cipzij,^ 17<i2.

37

dem, N:r 02, liade redan genom Kapten Coyets försorg inlemnats till Föreningen, innan det lyckades Hi'r Wa^t- ter och Hallin att liopsanda de öfriga. Bland de af nämnde Herrar lemiiadc fornsaker inå särskildt nämnas N:r 7i^, skafthacka frän Ingwaldstorj) i Lennäs, såsom varande af en här mindre vanlig form och stenart. Af de öfriga under aret inkomna 7 nummer äro: X:r 78, styckekula af jern 6,7 tum i omkrets, funnen vid Ro- mareskans i Fellingsbro socken, en gafva af Herr Wahl- fisk; N:r 7 i), stenyxa med skafthäl och N:r 80, stycke af en kil (ellei" kanske endast ett vanligt bryne) skänkte af Pastor O. (t. Blomberg, N:r SI stenyxa med skaft- hal och N:r <S-2 harpuns])ets skänkte af Jägmästaren F. Tottie samt X:r 84, Fingerring af förgyldt silfver, en gafva af Löjtnanten J. H. Lundli. Detta sista nummer torde förtjena en närmare beskrifning. Dess 1 tum langa öfverstycke visar inom en krans af fcmbladiga ]-osoi' 8:t Göran i strid med draken, och pä båda sidor derom uppstiga frän ringens smala understycke, som småningom vidgar sig u[)pat, tvänne menniskofigurer, som hälla hvarandra om halsen. Sannolikt är denna familjeklenod, som bibehållit sirv irenoni flera o-enera- tioner, en »i-ammal vi"-selrin<i', att döma af såväl S:t Gö- råns, det täcka könets ridderlige skyddspatrons bild, som af de omnämnda menniskofigurerna, hvilka, npp- sprinii'ande frän samma irrund kärliut omsluta hvarandra, till ett tecken af den innerliga förening, som up})kom- mer emellan de olika könen "'enom äktenskapet. Denna

(^ i-

förklaring s\nes antaii-liiiare än att dessa figurer skulle vara helgonbilder, ehuruväl man icke af drägt eller andra attributer bestämdt kan urskilja huruvida de till- höra samma (dier olika kön. De omständigheter, som föranledt deiuia rings räddning undan smältdeg(dn, för- tjena att, anföras. \'i(l ett tillfiiUigt best)k i en guld- smedsbutik i Askcrsuiid fick Herr Luiidh se denna

38

ring och köpte honom. Da han nu ville erfara hvarifrän ringen erhållits, berättade guldsmeden att han köpt den af en gumma frän Wiby, tilläggande, att sådant gammalt silfverskräp hade han ofta öfverkommit till billigt pris och sedan förarbetat; men nu upplyst derom, att det bättre öfverensstämde med hans egen fördel att för- sälja, ;in att förarbeta sädana saker, lofvade han att framdeles tillvarataga livad i denna väcj kunde honom tillbjudas.

Till Föreningens samling hafva länets olika socknar på följande sätt bidragit:

Stora Mellösa föi-sandi ng med 18 X:r.

Norrby as

Gellersta

Ask er

Sköllersta

Ekeby

Götlund a

Kumla

Lennäs

Ringkarleby

Lerbä,ck

Hardemo, Wiby, Snafiunda.

Hammar, Hosta, Lillkyrka,

Hidinge, Kräklinge, Anstå (jch

Fellingsl)ro församlingar med

hvarde]'a 1 nummer 10 »

Summa 85 N:r. J öfverensstämmelse med ett för tre är sedan fat- tadt l)eslut kommer denna sanding jemte de Skånska fornsakei-, Föreningen genom Sekreteraj'en bekommit, utgö]'and(! 13 nummer, och den i föregående l)erättelse (omnämnda lilla myntsandingen att frän och nu'd nästa års ])örjan förenas med Kai-olinskii Flementaidäro- vei'kets IVMiit eiiiiiide samlill^•ar af samiiia art. Denna

»	»	14	»
»	»	18	»
))	))	6	»
»	))	6	»
»	))	5	))
))	»	4	»
))	))	3	»
»	»	•1	»
»	))	•1	»
»	»	•)	»

39

åtgärd hur varit nödvändig, da Föivningcns tillgångar ej medgifvii furli}randet af sär.skild lokal, der de })a ett ändamålsenligt sätt uppställde oeh ordnade kunde göras tillo-ängliirc för allmänheten; och erfarenheten har dess- utom visat, att den närvarande fördelningen pa tvänne museer, hvartdera af sa ringa innehåll, icke varit till ga^n för nåirondera af de konkurrerande samlinijarne. De vilkor, hvarpå öfverlatelsen skett, äro, att Föreningen förbehållit siir rätt att bestämma öfver de förenade sam- lingarnes up])ställning och vård, samt att den person, som af läroverket härtill förordnas, skall ställa sig till efterrättelse de framställningar, som i detta fall kunna göras af Föreningens styrelse. De fornsaker, som af Föreningens medel framdeles komma att inköpas, skola vid hvarje års slut, och sedan de till Akademien pa öfverenskommet sätt först hembjudits, till Läroverkets Antiqvitets-museum jemväl inlemnas.

Under det förflutna året har Föreningen fått emot- taga följande böcker och skrifter, nemligen af Hans Majestät Konung Carl X^", Mindesniierker af Middel- alderens Kunst i Norg-e 3 häften, utoifna af Forenincren for Norske Fortidsmindesmierkers Opbevaring, samt af Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Aka- demien 12 exemplar af dess Antiqvariska Tidskrift, haft. I, till utdelning bland ledamöterna af Föreningens sty- relse och ":nxnskninosutskott samt andra verksammare medarbetare.

Afven Föreningens ekonomiska ställning kan, jemförd med föregående ar, anses förbättrad, sedan Kongl. Vitterh(>ts Historie och Antiqvitets Akademien genom det välvilliga anbudet att lemna 200 exem})lur separataftrvck af årsberättelsen, borttagit en dryg utgift, samt ircnom särskildt anslaji: till sockneförtecknini>ars upprättande satt Föreningen i tillfälle att mera kraftigt påskynda denna vigtiga del al dess verksandiet. För-

40

eningens egna inkomster liafva dessutom ökats, sedan det lyckats skattmästaren att utbekomma en del från före2:ående år utestående årsafaifter, samt bidrair såsom ständig ledamot erlagts af Brukspatronen Doktor Victor C assel på Laxå. Föreningens ekonomiska ställning synes af följande sammandrag af dess räkenskaper för år 1864.

Inkomster. Beliallnino- från förefj-ående år Rmt Rdr 286: 29.

O c, O

Inkomster: Arsafgifter 219: —

Af Brukspatron Cassel 50: —

Räntemedel 15: 13 284:

Akademiens anslao- till sockneförteckningar 300

13.

Säger Rmt Rdr 870: 42.

Utgifter.

Eldigt Gransknings-Utskottets beslut d. "12 1864.

Till v. Pastor A. Wa^tter 30: —

» Skogvaktaren P. E. Eriksson 25: —

» Studeranden d. Wahlfisk 15: —

» Timmerarbetiiren A. Johansson 10: — •

)) Architekten Kjellström 80: —

)) l)öcker åt Johansson o. Eriksson 10: 75 170: 75.

Enl. 1):() af Konu:l. Akademiens anslao;:

Till I):r Herman Hofberg 200: —

» Studeranden Wahltisk 25: — 9^)rc. —

AV «■ */ •

Diverse utgiftei':

Restauration af G()r(h)iiskii vai)eii-

skölden 15^ —

Bref »icli fiM-sändiiiiiii-ar 13: —

N. M. Linds i-äkuiiiii' 50: —

Annonskostnader m. m 31: 50 loi); ')(),

Ti'aiisp()i't 505: 25.

41

Transport 505: 25. Behållning till nästkommande år:

Af Kongl. Akademiens anslag 75: —

Af Föreningens egna medel 290: 17 3(^5; 17.

Säger Rmt Rdr 870: 42. Örebro i Föreningen för Nerikes folkspråk och fornminnen den 31 December 1864.

G. W. GUM.ELIUS.

G. Djurklon.

Berättelsen åtföljes af fem bilagor:

A) Om några vid Hjelmarsnäs funna äldre perme- bref; ett bidrag till Nerikes godshistoria. Af G. Djurklon, (det äldsta brefvet af 1440) med bifogad slägttafia och sio;illtecknino:ar.

B) Förteckning och beskrifning på de fornlemnin- gar och minnesmärken, som finnas i Hardemo, Kräk- linge, Hackvad, Edsberg, Tångeråsa, Skagershult, Qvisbro och Knista socknar i Vester-Nerike, med 10 plancher. Af Herm. Hofbero-,

C) Beskrifvande förtecknino- öfver Fellinii'sbro soc- kens fornminnen. Af J. Wahlhsk.

D) Kägleholm och Grefve Magnus Gal)riel De la Gardie; ett bidrag till historien om Carl Xl:s reduktion. Af Mao-nus Roth.

E) Summarisk uppgift på fornlenuiingar inom Len- näs socken ar 18G3, jemte 10 afteckningar. Af Axel Witter.

Det hade varit önskligt att dessa, hvar för sig vär- derika uppsatser hade kunnat här intagas; men då den

42

första och den fjerde bilagan behandla ämnen, som ligga utanför planen för en Antiqvarisk Tidskrift, och då särskilda sockenförtecknino;ar öfver fornlemninoar ansetts icke böra, om icke undantagsvis, i Tidskriften ingå, utan hellre samlas och efter hand kompletteras, till dess man kan lemna en allmän och derigenom mera upply- sande öfversigt af ett helt landskaps fornlemningar, komma dessa bilagor att tills vidare otryckta förvaras i K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Ar- chiv, der de för vetenskapliga forskare alltid finnas tillo:änofliii'a.

Föreningens för Nerikes folkspråk oeli fornminnen verksam- het un<ler ar 1S65.

Till Ivoiinl. Vittcrlicts Historie och Aiiti (j vitets

A ka (I c 111 i e 11.

Likasom de uärinast föregående, har äfveii det ar- betsår, Föreningen för Xerikes folkspråk och fornminnen nu afslutat, lemnat ganska glädjande bevis på ett fort- farande lifligt och verksamt intresse för fosterbygdens forntid och bevarandet af dess spridda och stympade minnen. Till Samlingarne för den bl if vande Ordbo- ken öfv er Xerikes Folkspråk har Föreningen af fram- lidne Brukspatronen Herr J. W. Grills arfvingar fatt till afskrifvande einottafra denne för tidigt bortrvckte forskares efterlemnade och i förra årsberättelsen om- nämii(hi anteckningar öfver folkspråket på den del af T3'löskogen, som faller inom Lerbäcks och Godegårds socknar. Född på denna gränseskog, der han äfven tillbragt största delen af sin mannaålder, var det för- fattarens afsigt att ordna dessa antecknin<>-ar till en sär- skild Ordbok med grammatisk inlcHlning och sprakprof, för att sedan såsom bila<:a till nauon af denna Föreninu's årsberättelser offentliiimn-as. Den efterlemnade hand- skriften, som omfattar mer än ()() ark, visar också att allt var fäi'di<it, och att endast en slutliu" revision samt manuskriptets renskrifning fattades för ai"])etets öfver- lemnande till Föreningen, hvilken äfvtm nu torde komma

44

att öfverta":a dess redaktion. Ehuru Tvlöskojren eijer en betydlig utsträckning, sa omfatta dock Herr Grills anteckningar endast de tvänne förut nännida socknarne, hvarföre det vore önskliiit att snart erhålla fullständio-a upplysningar äfven från andra delar af denna vidsträckta skogstrakt. Men hvad Herr Grill anfört bestyrker dock fullkomligt det o-amla antao-andet, att befolkninii^en äfven på Nerikes-andelen af Tylöskogen (Regna skate samt sydligare delartie af Bo, Lerbäcks och Hammars sock- nar) ursprungligen varit Ostgötar, hvilkas invandring måste förläggas till en långt senare tid, än de hälft mythiske Hackhemarnes*) — Nerikes första Gotiska befolknings — bosättning i dessa trakter. Språket synes också mera närma sio- ( )sto;ötarnes än det eo-entlifja Nerikes munart, ehuruväl olikheterna med den sednare äro vida mindre, iin man vid första uppfattningen af uttalet känner sio- frestad att antao-a. De l^esta förnämlio-ast deruti, att det för Nerike egendomliga tjocka och hvä- sande i och ^**) samt det djupt slutna långa u der i uttalet icke synneidigt skilja sig frnii det vanliga språk- bruket, samt att a nästan alltid s;isom bindevokal***) och ändelse erhåller en stark drafi-nincr emot //, och i uttalet ej kan frän denna vokal skiljas. Uti substanti- vernas bestämda form återkonuner det dock rent och, likasom i Nerike, förlä ngdt och starkt l)etonadt, så att da i det ejrentliiia Nerike säij-es Gubbe, Gidjbar och Gubbar (gubbarne) samt (iuuuna och Gumma (gumman), heter det pa Tylöskogen (luhbe, (Jubbär, men Gubbå

*) Om dussa se (j. Djurklon, L r .Nerikes Iblkspriik ocli lolklif, sid. 70 samt Fnreniiij^ens årsberättelse fiir 18(14, Bil. Litt. B.

**) I)(lt;i uttal förekommer veterliireii icke annorstädes än i iS'crike, och Medelpad (synnerliii^ast Sel;ini:ers soeken). T nii<rra trakter af Nerike t. ex. Mellösa, öfverfi;ar // stundom till rent i, sidedes bitta, ixa, bixa för bytta, yxa, byxa, o. s. v.

***) Säsom bindevokal hur '/ i Vester-Nerike redan länc^e varit vändt till ä oeli i ()ster-Nerik(; vinner detta uttal allt nier och mer ffireträdct.

45

(giibbarne, r bortfallet och uppslukadt af den langa vokalen) samt Cunninä Ouinmå. Der a motsvarar den bestämda ändeisen oi, \\y det pa Tylöskogen likagom i det vanliga mindre vårdade talspråket, alltid rent; således träna, svina, sä(5a o. s. v. För öfrigt finner man der, likasom i Nerike och så många — att ej säga de flesta — af medlersta Sveriges landskaper, det tjocka / äfven i stället fa- rd, äfvensom öfvergangsljudet iia för bryt- nings 6»*). Emellertid, da uttalet är det, som egent- ligen och närmast skiljer det ena bygdemålet frän det andra, kan det ej nekas, att Tylöspraket rättast bör upptagas såsom Östgötadialekt, helst mänga ord bland de af Herr Grill up[)gifna finnas, som åtminstone hit- intills ej antecknats i andra trakter af Nerike, men der- emot allmänt brukas i Östergötland ända ner emot den Småländska gränsen. Såsom sådana eller åtminstone icke alldeles lika fOrekemmandc i Nerike må anmärkas följande:

Abbäs, v. n. 1, retas, gäckas.

Arpe, ni. snuitsskorpa.

Base, m. iern£>Tvta.

Bromma, v. a. 1. toppa växande trän.

Dum[)a, v. n. 1. dansa tiuigt och ovigt.

Estä seg, v. refi. 1, vara stursk, egenvillig.

Fjärje, m. den bredd af åkern som saningsmannen i tva kast besår och som till hans ledning utmärkes med uppdragna mindre faror.

Gnöste, n. mindre lada, vidbvird en större.

Grimsä, v. n. 1. piira med ögonen.

Hai-jä, v. 11. 1. ropa. högt och öfverljudt.

Hämte, 11. Ixiss och agnar.

='= ()iii detta ljud. som iTirckoinnuT ötVerailt i nu'dlorsta Sverige, eliurii olika iivaiisnadt. kan ses (j. Djurklon, Litt. C. sid. (I not. På Tyliisko^cn ilr det dragit mot (7, sä att son, pojke, i Nerike uttaladt som snan pnajkc di r lilitVi r suim pniijkf. I en annan af !Nerikes gränsorter, Karlskoga, in- det atcr draget emot O, således snön, pnöjk'.

46

Häiiitekori»:, iii. bosskoro;.

Ijä seg, v. refl. 1. jämra sig.

Illhärä, f. skorf.

Klaiiip, in. toffel ined trädbotten.

Kosta seg, v, refl. 1. krysta.

Kruttlä v. 11. 1. vara tvähoosen.

o

Liiiiiiä, f. liäfstaiio;.

Loskr, m. sömiiaktig, ohistig ineiiniska.

Mota, v. n. 1. arbeta utan fart.

Of'örs'l, f. kroppsl^^te.

Råpä, f. liten hög af smuts oeli annan orenlighet.

8kraiikr, adj. sned.

Skrinr, adj. mao^er, ofruktbar.

Skryttii, f. kubformi<»- kori»- af flätade trästickor.

Smugä, f. smal gäng mellan tvärine byggnader.

Snöc, m. laiii»' rad af folk eller drao-are.

Snyfvä, v. a. 2 oeh 4. formei' i ])ra't., både snyfde och siiöf — gi'ina af ilska oeh lägga öronen bakut (om hästar).

Sprantr, adj. yster, litlig — företrädesvis om hästar.

Stvugä, v. n. 1. ^•ara snäf (om kläder).

8täl, adj. drägtig (om fai' och suggor).

Sönä, v. a. I. afsäga sig eller genom försummade fatalier förlora en rätti<rhet.

Sörnä, v. n. I. vissna, förtorkas.

Tjerkä, v. ii. 1. med sror aiistriingning draga ell. släpa.

Tjetä, v. n. 1. (h'tsamma som Tjerkä.

frac, m. atra.

Tuggligr, adj. tolVig, birtVig i liai-ct.

Ui'rugr, adj. som hai* u[)})sta('n(h' har eller fjädi'ai', dej-af iifven i öfverföi-d bemäi-kelsc olustii»', vantrifven.

Wif^ifliingdi', adj. \ idsti-äckt.

Wrena, v. n. 1. och 2. <inä<r2;<i.

Wiinge, m. ett stycke joi"d, som man begränsat genom kringgående.

47

WäH<^Ti, v. a. 2. gående omsluta en trakt eller ett stycke jord, ki'inggå, utstcga.

Wärinsle, ii. sankt ställe, källdrag, som ej tillfr.yscr om vintern.

Angr, adj. träng.

Angä, v. a. och n. 1. tränga.

Anter, eonj. antingen.

Orsle, n. smärre ogräs.

Hvad som i öfrigt gör Herr Grills ordlista synner- ligt intressant och värderik, är den fullständighet, h var- med der redogöres för växters och djurs — isynnerhet foglarnes — Svenska namn bland dessa skogsbyggare. Men dä, en stor del af dem redan äro af författaren sjelf uti en till Kongl. Vetenskaps Akademien ingifven, och förut tryckt skrift offentliggjorde; och Föreningen dess- utom hoppas att ordlistan öfver Tylömalet snart nog skall i sin helliet utirifvas, så kunna de här förbio-äs.

Likasom Tylöskogen i språkligt hänseende bildar öfvergängsledet till Östergötland, sä är äfven i öfriga gränsorter tungomålet en förmedling af Nerikes och den angränsande j)rovinsens munart; och — eget nog — synes gränstrakten emot det landskap, med hvilket Nerike sä länge varit förenadt i kyrkligt hänseende, vara det enda undantaget i detta fall, ty äfven i de sista gardarne af Lennäs och Askers socknar talas rent Nerikesmal. I öfriga gränsesocknar deremot iiar den mötande bygtlens munart oftast gätt öfver landamiiret och in uti Nerike, såsom i)å Tylöskogen, i landska- pets andel af Nysunds socken samt kansk(> äfven i Ode- by och Oötlun(hi, (dier ock gifvit up])komsr at sär- skilda bygdemål såsom i (.^visbro och Kihls bergslager, af hvilka i synnerliet det förra, som tydligast framträder inom (Jammal-hyttelaget, äi- mäi'k(digt för sitt tväljud /// i st. f. (' och (V, och torde IV.iii dv liär under Wasaätten invandrade och bosatte, men sedermera smanin<>om

48

försvenskade Fiimarne leda sitt ursprung. Emot West- manland synes deremot Nerikiskan hafva tränot öfver gränsen och in i Fellingsbro, der språket mera liknar munarten i Glanshammar och Lillkjrka än i angrän- sande Westmanländska socknar; dock försvinner denna likliet mer och mer, i den mån man aflä o-snar sis; frän Oppboga ström eller närmar sig Arboga. Öfver detta bygdemål har Föreningen under det nu förflutna året af Brukspatronen Herr H. A t ter lin g på Wesslingby- holni fatt emottaga en särdeles utförlig och väl uppställd ordlista, hvilken väl icke innehåller sa synnerligt många ord, som ej förut upptecknats inom det egentliga Nerike, men som dock lemnar goda upplysningar om dessas utbrednino; och här i ett eller annat afseende föran- drade former. Bland de ord, som der anföras och i Nerike dels icke förekomma, dels uppträda under något olika former, ma nämnas följande:

Anhumla, v. a. 1. besitta, anfäkta (brukligt i s. k. mildare svordom).

Avcnto, s. ett slags spel. Då tvänne personer, som i det ofta brukade och väl bekanta spelet »Fem kort å trump» spelat »kamrater» och tappat, sinsemellan spela om hvilkendera skall vidkännas förlusten.

Babbla, v. a. 1. prata, sladdra.

Brässel, m{?). blötfoder at kreaturen, sörpa.

Bubl)a, v. a. 1. bäi'a någon \);i lyggen, sa att den burne haller armarne om halsen och benen om lifvet pa bäraren.

Enbogen, adj. envis, iiiotsträfvig.

Flémme, m. highind uckle, bihhid af en akrok.

Fog-gét, f. en bänk, som användes vid foghyfiing af bräder, fogbiink.

Fössa, v. 11. 2. sakta vidröi-a.

Grefva seg, v. rcfi. 1. börju att stanna, tjockna, ilfven frysii (om vätskor).

49

Heta f. oiiigåiig, livarf".

Hukkcrt, adv. svårt, besvärligt, tvifvelaktigt.

Halldr', adj. baiifformigt böjd (om ett bräde, som slagit sig uch dylikt).

Häl, m. spriiit, dubb.

Illr, adj. svar, l)itaiide, ))ister (om väderleken).

Itändr, adj. lifvad, hugad.

Képa, f. trädbit, livarmed länken på skacklorna fästas vid ringen pa kälken.

Kräp[)a, v. n. 2. säges, då rinnande vatten är på fryspunkten och i följd deraf i-inner långsammare och stockar sig.

Kugga, v. a. 1. vinda garn, som skall varpas.

Kvä, m. kitt af bränd och tuggad näfver, som an- vändes till hopfästande af sönderslaget porslin.

Ljuur, adj. skenhelig, falsk, inställsam.

Luna, f. trädkloss med trissa, som uppehåller skaf- ten i en väfstol.

Lurantr', m. opålitlig, bedräglig menniska.

Länga, f. grof slana, brytstång, häfstång.

Mana, v. a. 1 och 2. trumfa, spela trumf i kortspel.

Mulla, v. n, 1. taga sandbad (om foglar).

Mullbalk, m. balk, som skiljer logkistan fr. loggolfvet,

Nennlikka, f. nejlicka.

Offerkött, m. smeknamn pa djur. Du lilla offerkött!

Olika, v. a. 1. hälla för otroligt.

Opposa, v. a. 1. tillrättavisa, banna.

Örna seg, v. retl. 1. lufjua svr.

Pap, n. bröstvårta.

Paska, v. a. 1 . slaska, spilla (om vätskor) deraf

Paskvatten, n. diskvatten.

Plogskuta, f. liten spade af trä eller jern, livar- med plogen befrias frän vidhäftad nndl.

Pluskr, m. och Pluska f. osnygg menniska.

Pryska, f. ficka, egentligen lösficka, kjortelsäck.

4

50

Purapa, v. n, 1, (i spel) slå med knutna handen på kortleken i stället för att taga utaf, då öfversta kortet skall slås upp såsom trumf.

Rönn, n(?). skada på ett tak, dropp.

Rännål, f. jernstång, hvarmed tisteln fästas vid tisthanken (se detta), så att vagnen i utförsbackar ej kan skjuta dragarne på benen.

Rännstång, f. stång, som förenar fram- och bak- delen på en vagn.

Sinnugr, 8innu\ adj. ond, förargad.

Skräugr, Skrän', adj. som har dålig matlust; sjelfs- våldig, kinkig pa födan.

8kynning, m. stör, hvarpå sädeskärfvarne up[)liängas för att torkas.

Svinträ, n. trästycke med repögla i ena ändan, att sätta om svinets tryne, da det skall fängslas.

Tefiken, adj. ])egifven pa, lifvad för.

Tehogscn, adj. detsamma som tefiken.

Tisthank, m. ring af jern eller läder på ett oxok, hvari tistelstan<>:en fasti2:öres.

Tjurugr, tjuru, adj. vresig, skör (om tall och gran).

Tjuris, m. klar och hård is utan snöblandning.

Trägja, Trägjas, v. ii. 1. envisas, söka öfvertala.

Tut, m. trut, mund.

Tange, m. skaftändan på ett knifblad.

Täl, 11. la lig- och tvär-stycken i en harf.

Vagnski[)i)a, f. fram- eller bak-del på en arbetsvagn.

Vingsky.l)räöe, ii. bräde, som sättes för ändan, gaf- veln af ett tak.

VréöbånA, ii. fin vidja, som fästas om foten på en haltande oxe, och tros bota det onda.

Vamma, v. a. 1. välta en sten eller dylikt genom bröstets och magens påtryckning.

Väfrompa, f. det flätade varpgarnet sådant det tagits af varpoi'na.

51

Välkeii, adj. du<^tig, förtriifWig. Amine, m. anoa.

o ^

Amma, v. ii. 1. ånga, gifva ånjija ifrån sio;. Amäling, m. dum, druinlig, otymplig varelse. Ann vagn, m. hövagn. OfverdyHa, v. n. 1. öfverbevisa.

, Om dessa ord, äfvensom de förut frän Tylöskogen anförda, förekomma uti andra trakter af länet än dem, hvarifrån de nu uppgifvits, vore af vigt att erfara för det påo-ående ordboks-arbetet; oeli Föreniniren beo*aoiiar derföre detta tillfälle att u[)j)mana dem af hennes med- arbetare, som sysselsatt sig med folkspråket, att härom lemna närmare upplysningar.

Herr A t ter Ii ng, i li vilken Föreningen vunnit ej blott en ny, för vara fornminnen litligt intresserad medlem, utan äfven en verksam medarbetare med förmåga, att på ett fullt tillfredsställande sätt ordna hvad han varit i tillfälle att insamla, har under det förflutna aret äfven till Samlingen af Nerikes Folklifsminnen inlemnat ett rikt och värdefullt l)idrao-, omfattande beskrifninsar på 7 folklekar samt uppteckningar af 14 folksagor och 44 folkvisor, en stor del med deras melodier, jemte några ordspråk, gåtor, beskrifningar pa i Fellingsbro öfvad vid- skepelse samt en fullständig redogörelse för Statfansspelet sådant det utförts i hans hemort. Af folklekarne äro alla gamla bekanta; men ett par utaf dem torde här fa an- föras. Den ena, kallad Malareleken, är en artförändriuir af Mjölnareleken hos Arwidsson (Svenska Fornsanger, Del. Ill sid. 861)), ehuru, såsom man vid jemförelsen lätt fin- ner, yngre och mindre fornartad än denna. Leken bo- skrifves sålunda: Sällska])et delar si<i: i tva afdelninii-ar, gossarne i den ena och flickorna i den andra, (uissarne gå ut i förstugan och en af flickorna stryker pa dörren med handen under det hon säger:

52

Jag mal i ar Ocli jag- luol i fjol. Ingen tull fick jag da ; Silkesvippadt, krusadt hår, Silke är mitt öde. Ja<>- är väl inte Kunoens moder, Men jag är väl Kungens syster, Mal sä myeket som mig lyster, Brygger öl, Bränner vin.

Väntar o-äster hem till mio-. — Kom in I Kom in, magen min! Skall du fa igen (namnet) hustru din! Vara hiu' hon vara mn, Fattig eller rikei', Riker oeh s;i bälder; Intet vet jag hvad (Lasse) väller. Den, hvars namn sålunda hlifvit nänuidt, svarar utanför: Tack oeh taek, käi" Moder min! Föl* i>afvan J nu"" gifvit hafver. Det sa vill jag Fder svara Som mi"- "fåfvan svnes vara: Hon iir som en vallmoros, Hon är god att sofva hos.

Fllei- Hon är som en gammal döri" Det är bäst l)li utanför, alltefter den svarandes tycke <jeh smak, t}' uti dessa liknelse)', hvilka lenuias at den svarandes egen uppfin- ningsförmåga, ligger lekeus lichi intresse, da flickorna deraf erfai'a huru hr)gt eller i-inga de äi'o i »gätet» hos gossarne. Naturligtvis, om leken fortsattes, l)lif\er det sedermera flickornas tur att <xa ut och ijengälda gossar- nes mer ellei- miudi-c l)li<hi omchunen, och den malandes ord lämpas d;i dciefter. — Den audra (dlei* Moderleken är,

53

som det synes, en fnllst;iiidii>-are variant af leken »Skifta makar» (Arwidsson III. sid. 202), och utföres sålunda. Flickorna dansa om i ring under följande sang: Modren går på golfvet Med sju döttrar sina; Alla voro de hvita Ocli sin niodei' lika; Alla ville de före vara, Alla ville de gifta vara. ()[)pn;t porten östan och vestan, Slri[)p in Kungens silfverskodda hästar De bästa! Nu öppnas ringen och en af gossarne träder derinom under sang af flickorna:

Sälla, sälla iiiniro vi. En ungersven det tingo vi, Står i vara rino-ar, Skådar sig en qvinna; Skådar en, skådar två; — Tag den bästa du kan få, Tag fort, tag fort! ' Tv annars far du inoen! Gossen tager sig nu en flicka ur den åt alla håll splitt- rade ringen, och söker naturligtvis den hans hug står till. Sedan han fått henne, sluter sig ringen åter, till dess alla dötti-arne på detta, sätt fått sig niänner', hvar- efter hvarje par dansar särskildt till följande sång: Se unga, magen hur han dansar sa lätt. Nu har han fatt den han älskar rätt — Han som andra. Af sagorna äro endast de om Silfverring och Titte- liture samt Drömmarne mindre allmänt kiinda eller till enskilda sagodrag olika äldre uppteckningar; men af visorna äro derenu^t ganska många af intresse, och flera af de i notski-ift lenniade melodierna svnnerlio-t förtienta

54

att bevaras. Visserligen torde endast en eller tvä ibland dem kunna föra sina anor upp till medeltiden; men detta hindrar icke att de dock både kunna vara och verkligen äro upplysande bidrag till Svenska folkets kulturhistoria. — Då i början af detta århundrade vipp- märksamheten med mera allvar riktades på vår folk- poesi, fäste man sig nästan uteslutande vid medeltids- romanserna, kämpa- och riddarevisorna. Sannt är det ock att dessa äro och förblifva Svenska folkdiktens för- nämsta pr3'dnader. Men deremot lemnades de yngre romanserna, kärleks- och skämtevisorna, hvilkas innehåll tydligt ådagalade att de aldrig vandrat öfver höganlofts- bro, utan allt afseende. Det gick med folkets dikter som med sa måno-en enskild skalds: uto;ifvarne utmönstrade eller gömde undan allt, som ej fullt öfverensstämde med tidehvarfvets smak och deras egen poetiska uppfattning, och i fölid häraf blef äfven föreställnino-en om Sven- ska folklynnet och dess uttryck i folkdikten något ensi- dio-. Det orio-ti^a uti en sådan alltför laiiirt drifven gallring har icke undfallit senare forskare. De hafva insett, att likasom man ej kan vinna en sann ocli tro- gen bild af den enskilda skalden, om man blott söker honom uti hans största och l)ästa ska})clser, utan att härtill fordras att liopsamla och genomforska all hans poetiska qvarlåtenskap ; sa kan man ej heller göra sig en fullt tydlig föreställning om Svenska folkets i)oetiska ande af käm}>a- och i'iddarevisorna allena, utan man måste tränga ned i folkgrunden och undersöka, de olika former, hvaruti denna ande äfven der upj)enbarar sig. Och hvem kan väl neka att de vn<>Te romanserna och till och med de ej alltid sa välljudande skämtevisorna äro uppvuxna från samma rot, om ock skott af en annan stam än den, hvarifran de äldre utsprungit. De här- stamniH ej såsom dessa frän riddaresalen eller jungfru- bui-cn i höganloft, och det lif, hvarutur do gripit sina

00

toner iir också ett annat. Det är bondens låga tjäll, som sett dem födas, eller ock äro de ett gensvar frän skogen af de känslor, som röra sig i hans bröst. Man må derföre geri\a kalla dem ållmogevisor eller bonde- visor; men Svenska folkvisor äro de i allt fall. I este- tiskt afseende kunna de väl sällan ntliärda en jemfö- relse med de äldre, men de sakna derföre icke poetiska tankar, ehuru dessa, kämpande med svårigheten att finna uttryck i språket, icke sällan döljas under lialfva och ofullständiga bilder, som fordra sympati hos läsa- ren eller åhöraren för att rätt uppfattas.

Hvad de nyare visornas innehall beträffar, så är detta, såsom man kan vänta sig, högst vexlande. An skildra de märkeliga tilldragelser ur det enskilda, och nåo-on irano- äfven ur det offentlioa lifvet, än närma de siof de o;amla romanserna: men största delen är dock af erotiskt innehall eller s. k. kärleksvisor, än i en skämt- samt lekande, än i en vemodigt klagande ton. Men ej ens da de tolka en älskares eller älskarinnas sorg öfver sviken trohet finner man någon mjeltsjuk lifsaskadning eller ett förkrossadt hjerta, som blott lefver af sin sorg och finner sin enda lisa i att hålla de djupa såren blö- dande. Sådant låter ej väl förena sig med vår allmo- ges friska och af naturen trotsiga lynne, som väl af motgången kan böjas, men icke brytas. Der således icke, såsom ofta händer, sorgen u[)plöser sig i ett humoristiskt löje öfver lifvets fafänglighet, röjer sangen nästan alltid den klagandes sträfvan att återvinna själens förlorade jemnvigt, ehuru trösten efter visdiktarens olika lynne sökes pa olika sätt. Da t. ex. rikedomens lockelser — i alla tider en farlig frestelse, och icke minst ibland all- modren — vallat älskarens eller älskarinnans otro, tröstar sig den öfvergifna dermed, att

Lazarus \ar också mycket fattig,

Och här sa fick han lida stor nöd;

56

Men eng-larne de sjöng vid hans begrafning, Och han blef förd i Abrahams sköt. — Eller ock med följande osvikliga sanning: Men ett är det som mig gläder: Att himmelen för penningar Han blifver aldrig din. En annan öfvero-ifven älskare erinrar sio; med en viss tillfredsställelse och ej utan hämndlystnad, att Simson den starke af qvinnan blef narrad, Då hela sitt förtroende ät henne han gaf; Men ocksä gjorde han Den qvinnan stor skam, Ty Simson han var en regerande man ; under det att en tredje, som af olyckan fått öppnade Ögon, ironiskt utl)rister:

Ja dii>: ma ia^' likna Vid räfven som tar gäss; — Gud nade den gosse. Vid dig blifver fäst! eller ock med full resignation tröstar sig dermed, att Det finns väl flickoi" flera 1 denna vida verld. I vår Nordiska mythologi dväljes Asa-Loke i gu- darnes sällskap ()(']i, till sitt urspi'ung snarare god än ond,*) ;ir ]i:iii, sa länge ännu en gnista af det goda fin-

*) Ett sådant antagande synes ej vara oberättigadt, dä han i Snorra Edda kallas Odins broder och Asarnes faders broder, oeli vid Ogers gästal)ud erinrar Odin om dci-as i tiden ingångna fostbriklralag med följande ord:

Alantu l^at OAinn !

Er vit i iirdaga

bléndiini l)lo^i sa man?

01 vi bergja

létztn eigi nuindu,

iieiua okr vieri i);u^nni borit.

För öfrigt må vi erinra oss att älVen Satanas är en tallen engel.

57

nes qvar, en husvarm gäst i Asgården, dei" liaiis eld, hans qvickhet oeh fintlighet i godt och ondt gifver lif och färg at det hela. Först då den onda naturen tagit öfverhanden, då den lifvande elden blifvit en förtärande, och ironien öfvergått till fräck bespottelse, först da blif- ver han utkastad, bunden och straffad, ehuru han äfven fästad vid klipporna förmår att understundom sätta hela gudaverlden i skakning.

Att de oramla Asafrudarne kunnat så läno^e fördraii^a en så lös och så till det onda l)enäa'en karakter som Loke, och att de allvarlioa Nordboarne med sådan för- kärlek kunnat skildra hans upptåg och ständiga försök att nedsätta sjelfva gudarnes majestät, ma med skäl väcka undran; och vi skulle ej heller kunna rätt förlika oss dermed, om vi icke nödgades erkänna, att Loke, sådan han lefde bland Asarne*), i många afseenden är kött af vårt kött och ben af våra ben. Ett försök att närmare utreda Lokes betydelse i vår gamla mythologi, kan af många skäl icke här ifrågakomma; men det må dock erinras, att lika som de egenskaper hos mennisko- naturen, hvilka framträda förkroppsligade i de särskilda Asagudarnes höga gestalter, återfinnas i folk-karakteren; så saknas der ej heller de, som framställas under Lo- kes bild. Synnerligast i skämtesagorna och skäuitevi- sorna framträder hans ande, än med samma plumphet som på Ogers gästabud, än som den finaste satir; än med den mest öfvergifna och otyglade glädtighet, såsom i följande vers till en hurtig polskmelodi:

Nu är jag sa hjertinnerligt glad, Att liökcu tagit mina hönor; En i <>'år och cu i da<x,

*) Den uiuli', iVäii Asanics sanicjviiiu liclt och hälld liirvisaclc Loke, månne icke äfven han dviiljes ihland oss? Sakna vi väl i det enskilda oeh oftentlip^a litVet inotstyeken till Loknijlcpsa, eller förledes ieke iinnu mången förblindad lliul att skjuta pä Balder?

58

Och ätit upp mina bönor,

Trampat ner mitt galanta lin

Och sparkat mullen ifrån löken.

Den gula hönan värper aldrig mer.

För hon har leoat under höken. An uttryckande sig med en tilldragande naivitet, såsom uti följande bekännelse af en gosse, som mast lofva sin moder att aldrig mer med flickorna leka:

Och lofven den höll jag sa när åtta dar, Så länge jag hemma hos moder min var. Att bland den nyare folkdiktens alster, särdeles bland skämtevisorna, mycket finnes, som hvarken bör eller ens kan offentliggöras, är helt naturligt; men deraf följer väl icke att man ej bör samla och för kulturhi- storien bevara, hvad som förtjenar att tillvaratagas. Dessutom försvinna äfven dessa lemningar af en fordom rik folkpoesi, och sångens ande förstummas mer och mer bland allmogen. I folkskolan vunnen, om ock ytlig, bekantskap med den högre skaldekonsten och en dunkel

aning om dess fordrino-ar hafva satt folkvisorna i miss- en Ö

kredit; och äfven de, som frän barndomen minnas ett och annat, ja stundom ganska mycket, i denna väg, hindras af en falsk blygsel och onaturlig fruktan, att synas löjlige i de mera bihhides ögon, från att meddela hvad de i minnets djuj) likväl troget bevara. Kndast åt den tysta ensamheten vaga de anförtro dessa enkla visor, som dock mera troget än vara största skalders l)ästa sånger uttrycka deras känsloi'. Det är derföre icke så lätt, som mången föreställer sig, att nu för tiden, sedan industrien dödat husslöjden, och såsom onyttiga ting frän aftonbrasan i ])ondstugan förvisat de gamla sj)inni'ockani(', li\ilkas sui'i'im(le så väl accompagnerade folkvisans enkla toner ocli lifvade alla husets inne\;iniii-e att instänuna i sangen, vinna kunskap om dessa ännu icke alldeles förgätna poetiska skapelser. Det fordras

59

en viss diplouuiti och mycken ihärdighet att kunna framlocka dem; men lyckas det blott en gäng att bryta isen, är det märkeligt att förnimma, huru det ena min- net framkallar det andra, huru anletsdragen småningom lifvas och den tveksamme och för alla frågor otillgäng- lige blifver en meddelsam natur, som villigt lemnar de upplysningar, som kunna äskas och han är i stånd att meddela. Det är den gamla i köttet burna Svenska anden, som bryter fram, krossande de skrankor, hvarinom en annan öfvermäktig ande, den s. k. tidsanden, intvingat honom; och da man väl ej vägar neka att dennas makt är befoofad och att dess vttersta mal iir godt, om också dess vajrar understundom kunna förefalla oss såsom af- väo-ar, så kan man dock icke undo-a, att med en suck fråga: Hvarföre skall icke detta mal kunna uppnäs utan ett sådant hämmande band pa Svensk-manna-anden? Man vill ju i var tid häfda och försvara nationaliteter- nas rätt, men pa samma gäng utjemnar och utplanar den allmänna bildningen nästan alla nationela egenheter, under det att egoism och kosmopolitism i förening arbeta på lossandet och upprifvandet af alla nationela band. Det liiTirer en motsägelse häruti, som väl en aang i tidernas fullbordan skall vinna sin lösning, men som dock bör uppfordra hvar och en, som haller pa sin na- tionalitet, att på allt sätt värna om densamma, icke blott emot de uppenbara 3''ttre fiender, som hota folkets frihet, utan äfven emot de lönliga inre, som vilja förslappa och förvända nationalkänslan; och emot dessa fiender hjelpa icke folkbeväpning, grundmurade fästen, moni- torer och ])ansarskepi), utan gudsfruktan och sedlighet. Under de föregående aren har Föreningen frän skilda hall af länet fatt emottaga mer eller mindre ut- förlitni och fullständiii'a redoo-örelser för vart enda mera genomförda folkdrama, Trcttondagsspelet, hvilket nu- mera öfverallt i Xerike har flyttats till natten före

60

Annandap; Jul. Likasom så in Angå andra kyrkliga my- sterier öfvergick äfven Trettondagsspelet snart uti pro- fana händer, hvarigenom det småningom nedsjönk till ett folkupptåg, der mysteriets ursprungliga ändamål, att åskadli<»'fröra en märkeli»' tilldraii-else vid Frälsarens krul)b{i, mer och mer sköts i bakgi-unden, och vinnandet af gafvor i mat och penningar till ett muntert julgille blef hufvudsaken. Afven Staffans-siunaandet torde vara en qvarlefva af ett likartadt sätt att lira minnet af S:t Stephanus protomartyr, hvilken såväl i England som i Skandinavien göres till Konung Herodis tjenare. Den Svenska Staffansvisan, i det stympade skick vi ega henne, synes icke kunna tillmätas någon s}'nncrligt hög ålder, och funnes ej motsvarande qväden hos andra folk, skulle man svarlio-en ur hennes innehall våoa drao:a nao:ra slut- satser om visans saml)and med S:t Stephanus. Lyck- ligtvis lemna dock Engelska, Färöiska och Danska qväden i detta fall fullständigai-e u[)plysningar. Den Engelska visan, som utan tvifvel torde vara den äldsta, känner väl ej Stephani befattning med hästarne, ehuruväl S:t Stephau der, lika som i Tyskland och Skandinavien, är hästarnes skyddshelgon; men da den Danska, som hvilar })a samma tradition som den Engelska, uj)pgifver att

S:t Stefan han ledei' dv Foler i Wand

Alt ved den Ijuse Stjerne; sa tiniici' man här öfvera'ån»:en till den Svenska visan. Man behöfver således icke med Ilire och hans efterfid- jare nödvändigt tänka pa någon flelsingarnes särskilda apostel, utan kan, med ringa fara att misstaga sig, antaga, att vår Staffan icke ;Vr någon annan än denne kristen- domens förste martyi'. Det synes icke hcllci' osannolikt att, likasom vår kristendom iiui\udsakligast kommit ifrån England, äfven visan om Sankte Staffan (h-rifi-an leder sitt ursprung. En kort redogörelse för det Engelska medeltidsqvädet: »A Cai-ol for S:t Ste})hens day», torde

61

derföre vara upplysande. S:t Stephen är page (dier småsven hos Konung Herodes och passar upp vid hans taffel. Pä juldagen, da han bär in steken, varseblifver han stjernan öfver Bethlehem. Ett nytt lif tändes i hans bröst; han vill ej längre vara Herodis tjenare:

I forsake thee, King Herodes,

And thine werkes alle ;

There is a child in l>ethlem born,

Is better than Ave alle. Konungen spörjer om honom fattats mat eller dryck, gods eller guld; men detta är ej anledningen till hans längtan att lerana Konungens hus. Hans hug stär till det nyfödda barnet, som

shall helpen us at our neede. Detta väcker Konuno-ens vrede. Han förklarar högliudt att luui ej tror mera pa detta barnets underbara kraft, än att den stekta hanen, som står framföre honom [)a bor- det, kan gala. Men de hädiska orden äro ej förr uttalade än tu])pen reser sig upp af fatet och med klingande stämma utropar: »Christus natus est.» Herodes, pa en gäng förfärad och ursinnig af vrede, befaller att Stephan skall stenas utanför stadsporten. Domen gar genast i verkställijrhet och »therefore is his even on Christes OAven chiy», såsom det heter i sista versen. Man ma nu täid<a härom hvad man vill, sä synes dock visan, som finnes i handskrift frän 14:de eller 15:de århun- dradet, \arii utgången frän katolska andelige och hvila på nägon gannnal legend, som vunnit genklang lios fol- ket och der blifvit en helgonsaga, samt gifvit uppkomst åt nägTii i'('ligiösa folkbruk. A andra sidan kan ej heller nekas det seden att ri(hi Staffans skede och pa Annan- dagens morgon sjunga visor till Staffans minne, äfven- som en mängd andra med julen föreiiach' äldre bruk, kuiMia liafva sin rot i (U-n ganda ludniska gudaläran, der Vvw cWw Frö, som vi Svenskar väl i-ättcdiucn böra

62

kalla honom — var hästarnes skvdclso-ud, hvars offer iirades vid midvintern, således under den kristna julen. Svend Grundtvig*), som under vissa vilkor godkänner denna hypothes, säger att de gamla hedniska brukens öfverförande pa S:t Staffan i sådant fall »varit et Skal- keskjul, for under Kristendomen at bevare en hedensk Skik, livoraf man ventede Nytte for det nye Aar». Detta är äfven långt ifrån otroligt, då vi veta, att de första katolske lärarne icke varit sä nogräknade i dylika fall, och ofta, när de ej kunnat öfvervinna en gammal inro- tad sed, lätit den fortfara, sedan ett katolskt helgon intagit den hedniske afgudens plats. Hade detta ej skett, och man frän släo;te till släfite vant sig; att anse dessa bruk fullkomligt oskadliga; huru skulle väl da så myc- ken hedendom kunnat fortlefva i folktron linda in i våra dagar? — De personer, som i nutidens julupptag yan- ligtvis u])pträda, äro Herodes, tle tre vise männen, stjernföraren, knekten eller Staffan samt Judas med pun- gen. I Fellingsbro, der den äldre traditionen synes vara mera förvirrad än j)a mänga andra orter, intager StaftVin Herodis ställe och kallas Konung, och då den gamla julbocksleken här förenats med Staffans-sjungan- det, förökas sällskapet med julbocken, som ledes af vallkullan. Vanligtvis haller Konungen ett högtidligt med komiska tillsatser späckadt tal, längre eller kortare efter rad ocli lägenhet, samt i öfrigt beroende på tala- rens mer eller mindre allvarliga u])j)fattning af högti- dens betydelse. Khui'u frjrcdragct sålunda är fi'itt, så kan man dock antaga- att det åtminstone i det iiufvud- sakligaste följt något ganniialt ocli bcpröfvadt formulär, och det konungatal, Herr Atterling nu meddelat, visar äfven jitt sä iir förhallandet. Ty oafsedt de utgjutelser, som kunna tillskrifvas en inai-c tids mera förskämda

*) D.iiiinarks Gamle Folkeviscr (Dd. II. sid. f>-24). ur livilkot för- t.i!irni^'-a ail)c-t(j mänga uppgifter inv dcuna del af l)ciiitt(d>^cu licnitats.

6^

smak, tilllies dcruti ganska mycket, som hänvisar till äldre tider. Nödvändio-heten att beo-ränsa oinfånirct af denna berättelse hindrar einedlertid för närvarande all närmare redogörelse för de olika variationer af det gamla themat: Staffan, Herodes och de tre vise männen, som hitintills iip])samlats i Nerike, oeh da härtill kom- mer, att en någorlunda tillfredsställande utredning af det helas och deriiti np[)trädande personers uppkomst och betvdelse fordrar vidsträcktare forskningar i andra landsändar, har Föreningen öfverlemnat detta värf åt sin nuvarande Sekreterare.

I förra årsberättelsen omnämndes att Föreniniren inom Jernboas socken uti Skogvaktaren Pehr Erik Eriksson i Lobergstorp vunnit en nitisk samlare. Be- klagligtvis har denne redan i början af detta ar slutat sina dagar; men hans efterleinnade son, ynglingen Pehr Pehrsson har lofvat fortsätta fadrens samliiiirar. Under det nu förflutna året har denne äfven inlemnat nåffra folklekar, visor, gåtor och ordspråk jemte åtskilliga, ehuru icke så synnerligt gamla, polsken- i notskrift, hem- tade ur handskrifna notböcker, tillhöriga hans aflidne fader, hvilken bland många andra färdigheter äfven egde en i hans hemort beprisad skicklighet att spela viol. De insända bidragen gifva allt skäl att hoppas det Pehr Pehrsson skall träda i fadrens fotspar, och Föreningen genom honom fortfarande erhålla goda upj)- tysningar om folklifvet i denna skogsbygd, der mycket ännu torde återstå af forntida seder, tro och lif. Så- väl fadrens som sonens insända bidrag och med Före- ningens Sekreterare vcxlade bref äro dessutom af stort psykologiskt intresse; och den lefnadsteckning, Pehr Erik Eriksson pa ])egäran lemnat, visar liuru en for- skande ande, äfven i en rini^a samliällsställnini!: och be- röfvad de oundgängligaste vilkoreu för vinnandet af den upplysning, hvarefter han med oallatlig ifver sträfvar,

64 likväl förmAr att i nao-oii inon fylla detta siälens behof

CD •/ f.f

och i bildning höja sig långt öfver den samhällsklass, hvarinom han i öfrigt lefver och verkar.

Af äldre på spridda ställen i handskrift bevarade sockne- och häradsbeskrifningar hafva under året åtskil- liga afskrifter erhållits. Brukspatronen Herr Pehr La- ge rhielm pa Bofors har lemnat en beskrifning öfver Karlskoga härad, upprättad 1779 af M. Dahl; och ehuru denna är föga annat än sammandrag af Fernows upp- gifter, tinnes dock en och annan upplysning af intresse synnerligast hvad ortens bergsbruk angår. Särdeles an- märkningsvärd är den hastiga folkökningen under denna af Hertig Karl grundade kolonis första tillvaro. Före hans tid funnos här endast några spridda och magra torp*) och fäbodar, men den kraftfulle Hertigens bud och vilja föranledde sa starka infiyttiiingar, att den år 15S6 l)ilda(le kapellförsandingen redan 1594 måste för- ses med egen [)astor; och fraii och med 1629 har Karl- skoga med dess kapell Bjurkärn utgjort ett eget härad, hvars domböcker äi-o bevarade i sammanhängande följd allt ifrån det första häradstinget, och utan tvifvel kunna meddela mänga värderika ui)plysningar till detta härads historia. Ortens för bergsbruk tjenliga läge, dess rika skoGfiir och närheten af ijoda malmer måste jröra iern- handterinircn till den nva koloniens liufvudnärino-; och denna synes äfven iiafva hållit jcmna steg med folkök- niuiren, tv ensamt under aren 16^^8 — 1690 utfärdades veder})örliga pri\ilegiei- löi- icke mindre än 11 masug- nar och 4 stangjcrnsbruk.

Frän Lerbäcks stnkncai'cliiv har Föreningen till afskrifvande fått emottaga framlidne Fi-esidenten af Rob- sons efterlemnade Samlingar till en beskrifning

*) Nägra af dessa voro dock redan lönit skattlajrda och upplVirda i licininaiital samt riiknades dels till (ivisbro oeli Kiiista soiknai- i Merike, dels till Waiiiuiiis i Wennlaiid.

65

öfver Ijcrbäck.s socken, livars törsta ark vid den frej- dade föi'fattai'eiis fraiitVille redan blit\'it Itigdt under pressen. Utan tvifvel var det en stor förlust för Neri- kes t(jpograti att detta arbete ej blifvit afslutadt, t}' af den efterleninade handskriften synes bäst, hvilka grund- liga och detaljerade up])lysningar, det varit ämnadt att meddela. ISärskildt <>;äller detta om de med synnerli<>- omsorg och reda uppstälda statistiska tabellerna, hvaraf den, som u})ptager de säi'skilda hemmanens olika natur, godhet, värde, areal och folkmängd, bör kunna tillfreds- ställa äfven var tids noof stränoa fordriniiai" i denna väs". Visserligen sjiknas pa många ställen de siflror, författa- ren velat i tabellerna meddela; men det hela lemnar dock, och i synnerhet hvad ortens bergsbruk angår, ett rikt material till en beskrifning öfver Lerbäcks socken, hvars redaktion icke skulle kräfva näo:on SAimerlio- möda. Herr af Robson synes äfven hafva ämnat utsträcka sin beskrifning till redogörande för äldre ätkomsthandliiioar

O O O

samt andra märkeliga dokumenter, som vid de särskilda Jiemmanen funnits bevarade, en omtänksamhet, som För- eningen hos blifvande sockenbeskrifvare rekommenderar till efterföljd. l)\lika handlingar, stundom af hög ålder, allmänt intresse och historisk vigt, tinnas mångenstädes i landet, dei' man minst väntar att träffa dem; och deras uppsökande Ixu- i första rummet vara en sockenbeskrif- vares l)ligt, ty ingen annan kan med lika liten u])pofi'- rinu' af tid och möda o-öra det lika orundlio^t som han. Da något resultat af Karolinska Elementar Lärover- kets i-eklamation af atskilliu-a dess Archivum Nericiense fordom tillhöriga, men nu uti Upsala Universitets bibli- othek och Fantska samlingen förvarade handskrifna topo- grafier öfver åtskilliga Nerikes socknar icke försports, liai" l^örcningen ui)pmanat StU(UM'an(len »I. \\ a li Ifisk att för Fin-en ingens i-äkning deraf taga afskrifter. Under det nu förflutna aret hafva s.idane äf\cii Icnuiats af de

Aniii/r. Tidfkri/I. ö

66

1770 — 73 upprättade beskrifninga)- (ifVcr Pxxlarnc, Har- demo, Mosjö med Täby, (^visbi-o, Skaoershult ocli Snafliinda socknar. Dessa, hvilka mest svsselsätta si<r med ui)pr;ikiiande af församliiioariies lierdjir oeli inom socknen födde s. k. lärde män (d. v. s. sädane som id- kat studier), innehålla dock understundom vio-tiaa an- tiqvariska upplysningar, lieskrifningen öfver l^odarne, livars författare, Abraham Samzelius, är den, från hvilken uppmaningen till Nerikes i)resterskai) att hc- skrifva deras försaudingar utgått, nu'd(l<d!ir ntskilliga u])plysningar om S:t Anton ii-l)röd('ruas kloster vid Ka- iQundaboda, hvilka torde förtjena att här atei'gifvas såsom (!n god grund för konunande forskare, hvilka till äfventyrs vilja fullständigare behandla detta änuie. Pa Boda eller Tivägsboda har i forna tidei' bott en förmö- gen man Raimuiid (dier Ranumd, Inilken här egt vid- sträckta (!gor. Denne, som at poetiska aiitiqvarier äu gjorts till jätte, iin föi'blandats med den Isländska sagans Hromundi- (irips son, skall hat\a varit eii för sin tid from man, som o-erna velat blifva, (hdaktiu' af ludo-onens salighet, och derföre u))platit sin gärd Poda, at eremi- te)', hvilka i-edaii föiait nedsatt sig \ id Lassana. Det n\a klostret kallades, till Rannuids miinie, liamundaboda: nu-n tiden för dess byggnad kau icke med någon säker- het ui)i)ii'ifNas ; dock li^ifxcr KimkiNniikans skil(lriiii>- af Koiuuig Waldemars \ ist(dse liäi'städes vid midsommai"- tiden ai' 1:^7.") aide(liiiiig antaga, att katolske ainbdige i'edan ila \arit här bosatte.*) Några fullt säki'a iiii- de)-rätt(dsei" om klostret (dier miinkstiigan pa Tixcdeii ('irrv man icke fVn-r ;in me<l br>rian af det I6:de seklet; men Iran demia tid ;ii'o tNcnne permebret' af Samzelius aidVirda, som best\ i"ka dess tilharo. Det ena af dessa,

*) Soiinna liördi; iniisso ok somuiii smIo. Soiniiiii ^ciiii^o, ok >><)iiim;i ato;

•n '

Drofdiiiiiicti Iccktc skiifftavcl.

67

gifvet i Hiiulcrsincssiiii uti ( )i'('l)r() ;ir läUU, äi* ett kö- pebref pä Solberga luMiiiiuiii uti Edsbergs socken, soui Herr Hans dementis, Prior ooh föreståndare i S:t.An- tonii kloster oeli gärd pa Tiveden, för klostrets räkning inkö})t; ocdi i kraft af det aiidi'a, som är utfärdadt S:t Stephani dag ar 1511), öfverlater Priorn i samma kloster och gärd Herr fIaeo1)us Jönsson till Bisko[> Hans lirask i Linköping eganderätten till en klostrets gärd i .Vrboga. Såsom ett bevis på klostrets rikedom anföres, att da miinkarne, livilka aldrio; synas liafva varit maniia till antalet, ar 15:21) utdrefvos, too-s af Koiiun;»" (riistaf bland andra klenodier ett monstrans af fint silfNcr, som vägt 279 lod. Klosterbyggnaderna, hafva varit af ti-ä, och ända till ar 1G88 })ibehölls den s. k, Munkstugan, livars grundmurar och källare äro aftecknade och be- skrifne uti Hen- Hofbergs denna berättelse åtföljande sockenförteckninoar, såsom herbei-o-e för de kiin"lio;a eller i Konungens ärender stadda i'esaiide [)a d(M'as fär- der öfver den stora skogen. Frän denna tid omvexla äfven benämnini>arne Munkstiii2:an ocdi Kunosoarden. Man finner äfven att gudstjenst några gangei" om aret blifvit hallen uti Munkstii2:ans stora sal, merändels af Pastor uti Hofva, som synes hafva fatt Tivedsboar- nes själavård sig ålagd, att döma, af följande bref:*)

Ahrlighe oeli beskedelighe Dannemän, som bvgga och bo pa Tiwäo-hen och haftua P.dher Giulztiänst pa Boderna. dagh önskar l-xlher (indz nadh ocli alt "'odt och i»:iffuer Kdher härmedh til kiänna, at theii tidh jagh för nagre förlediie alir \ar uthj Hdher församblingh til predikan förnam jagh at tlier var een kalk, som icke vai- tiänligh at utskiffta Herrans nattwardh uthui-; therföi"e hattuer iauh uthj een li-odh meningh til (Judz alira och Ediiar föi-sanddingh til godho

*) Dä brefvet iir alskiitt i\l' afskrift, sii kan iMirciiiiiiiTii ej >\ara iVir att oiioinalcts stafniu»' är biheliällfii.

68

liitit giöra En {iniiaii, som jagh Edhcr medh Edlicr Ivyrc- kioliorde Wällärdlio Hr Anders i Hoffva tilsändlier then jagli förrda Edhar försaniblingli gift'na och förälira vil, och hcdluM" ii-crna at I thcn til irodho ui)ta<i"a wiUc och til thct l)i-Hk komma lathe, som han ärnad ähi' och se- dan haffna i <>-odh forwahrin;>h at han therifi'ån icke Töffnad eller i'offad warder. Befallandhes Eder godhe män här medh (indh allzmächtiirh. Datnm l>ero; den 26 September 1626.

Linder Stake. Afven i heskrifningen öfver Mosjö och Täby sock- nai' af" Kaid Wikandcr finnes atskillii>t af interesse. Sa- lunda berättar han, att vid omläggning af golfvet i MosMs kvi'ka, hvars höga ahk-r är obestridlig — äfven om den icke, såsom säoncn vill veta, blifvit bvoo-d föi'e syndafloden — under bänkiirnc funnits flera hällar med iidiuggna koi's, och da dessa för golfvets |)lanei'ing upp- lyftats, har man i mullen derunder funnit flera smärr(^ kors af fuJMi, li\i]ka hMiniats orörda. Dessa hafSji .san- nolikt varit sa(hine, som satts i händeiMia pa liken eller ock blott lagts pa bröstet och således af sannna slag, som de marked iga ])a (J rönland fuinja, hvilka förvaras i Kö- penhanui. Vi\ k^"rkof>■arden onniänmci' han en i sNclöstra hörnet befintli<>' »iMind sten af konisk fi<2nr nästan ih aln höiih ocli sa iiäi' af en alns diameter med foten stående lös j)a jorden", livilkeii han — och troligen med allt skäl - anser \ara en <:annnal *>Tafsten. Af minnesmäi'- ken utom k\ rkan och kAikoiiården beskrif\cr lian en .stensättning \ id Mosas I)\ j)a \ cstra sidan om stora landsvägen, af lixilkeii da ännu 21 liiillar, eliuru till största delen kullfallne, Noro i bcliall. Af ^\ ikanders beskrifhing, jcndoi-d nn'd I*astors-End)etets herätteJNi» till Aiiti(jvitets-Kollegie( afai- 1 66U*) s} nes Mosas kyrko-

''■') l';ist()r i Mosji), Inilkcn ej iit.s;itt sitt iinniii iiiulcr ii])|),ii-irteii, l)c- riitt:ir liiirom i"()lj;iii(lc: Itt litet, >t\ckc itViiii Alosii) kvrki:! norr ocli vcstcr

09

backe varit slirdclcs rik [);i foriilomiiingar, som dock numera nitstan spårlöst försvuiiiiit. Ett annat minnes- mäi-ke, som af honom omnämnes, den s, k. Knllkyrkaii på Hulinge backe, har (häremot ännu icke hunnit att alldeles tillintetgöras, ehui-u grusgräfvare i århundraden derpå användt all flit. Denna forntidslemning är en af- låni»'t fvrkantiir byii-ii-nad af sten i fast kalkhruk, hvars grundnuii-ar af Wikander uppmättes till 81 alnars längd på 20 alnars bredd. \'id byggnaden, som af allmogen påstås hafva varit ett kloster, hafva grushemtare ofta uppgräft menniskoben och hufvudskallar, hvaribland — enliiit af Wikander anfördt skriftligt vitnesintyo- af Nils Pehrsson i Hulinge, gifvet den 7 Oktober 1766 — en, hvarå håret ännu var bibehållet o(di öfver allt fast sit- tande. Med anledning af dessa uppgiftei- anmodade Föreningen Landstingsmannen Pehr Xilsson i Kaby, att såsom närmaste o-raruie till Hulino-e undersöka detta minnesmärke; och efter besök [)å stället och samtal med äldre personer i trakten har han meddelat Före- ningen följande upplysningar. Af g]'uiidmurarne voro endast ena langsidan oförminskad, men både i öster och vestei" voro gafiarnes murar stym})ade af grushemtare, och hade stenen blifvit bortförd och använd till flera byggnader och källarclivalf i närheten, hvaribland sär- skildt nämdes kyrkoherdebostället, hvars luda iri*inid

sHuit ock öster om storu laiulzwägTU, ^solll komuu-r ifrån Göteborg och löper fram utmedli Mosiö kyrkia, äre många jordkullar och något tätt, somb- lige af them iirc wijdliart! och högre och somblige icke så widlie och höge,

och thetta a l)åflhe sijdhor om wiigcu, sträcker sig wiiUigt stveke

norrut intill niista hy, hvilken Mosiööåhs kallas och alt medh sådana au- gifna kullai eller skantzhackar, doch iiljrc tlerc på westra sijdhan um wägeu, och synas tlie pil thenna sijdhan IVannMuot tridingcn af hyen och i then ändan tlie wiinda igen iirc (ifver tiugu stenar upriitt ?;attc, somhlige stiirre och högre, och somhlige; nundre och lägre nthan någon skriHY pa them, och säges at folk i gand)la tijdhcr, skulle hattna öfvat sin gud/.tienst widh them. Elliest äre niigra stenar npriitt stiillte ther thessa jordkullarna begynna wcstan til, doeli linnes ingen hokstaf eller ritning på them.

70

voi-c lajiid af sten fraii Ivullkyrkobackcu. Ar 1837 hade Jjars l^cliTsson i Hiiliiige vid griLsheiiitniiig påträffat en Täljstenskista. livarnti funnits benrungel efter tvenne personel- och liade benen varit särdeles hvita. Kistan sönderbi-öts oeli liällarne fördes till Hnlin2.'e, der de äiiim ligga till gångstig pa gärden. En gammal gumma fi'aii samma liennnan berättade, att da hon ar 1797 val- lade faren ])a Hulingebacken, hade hon i kanten af urundmuren sett en träkista framskvmta, ocli da hon fattat tag uti densanuna, hade ett bräde lossmU och hon i kistan u]»])täekt ett l)enrangel inbäddadt i hö. Af dessa upplysningai" synes, att byggnaden varit ett kapell eller en k^ rka utan to]'n, hvilka ännu i da"' kallas kidl- k\i'kor, och (la TäbA kvrka liiiij-er helt nära, torde man kunna antaga, att kaj^ellet ])a llulingebaeken varit denna bygds första kyi'ka. Hvad uppgiften att här varit ett kloster aiiiiar, sa behöfver dera ei fästas na<i'ot afseende, da nästan alla ganda medeltidsbyggnader, hvarefter num funnit spar, ncrna uti^ifvas föi" kloster, äfvcn da oni^if- niniianie och alla andra förhallanden t\ dliiien visa att byggnadens iindanuil \arit ett helt aiuiat. Medeltidens klostei" föi-s\nnno i allmänhet icke sa spaidöst, att icke Ljanda bicf och handlin^jar om dem liafva naijot att

( )friL;'e nii lemnadc sockeiibeski-ifninjiar ui' det <i'fiHda Xerikes-Ai'clii\'et äro — med undantag af Pastors-Ad- jnid<ten l)<dlandei's öf\ er (^visbro, hvilket för den tiden är ett tenimeliiicn ijddt ai'bete - föiia annat än lierda- minnen.

l);i Kongl. \ itterhets llistorie och Anticjvitets Aka- demien till uj)j»r;ittande af anti(|vai'iska sockenbeskrif- ningar äfvcn undei" det nu förflntna aret lemnat ett anslag af 300 KMr, s.i hai- b^Jreningen fortfarande varit i tillfälle att understödja detta föi- en grundligare un- deivsökning ;if landets fornlcmningai' högst vigtiga för-

71

ui-betc. Öfvcr H id iii<i(', Wiiitrosa, Tyssliiigc, Täby, ^Vib^ och liodariK* socknar hafva beskrifrnn<rai', at- följda af 82 pciniritiiiiipir, Icmiiats af Hen- H. Hofberg; och (hl dessa liär följa sasoiii bilagor (Litt. A), torde all rcdoiiörcdse föi- ch'ras innehall vara öfverfiödig, helst de i alla afseenden äro värdiga efterföljsire till de iindei- förlidet ar leninade. l^öreningen far derföre äfven för dessa aidialla om plats i Akademiens Tidskrift, sävidt iitrvmmet det nled^•if^'er. Studeranden Wahlfisk har beskrifvit fornlenuiinoarne i Askers socken, och följer äfven denna hans ii])[)sats här såsom bilaga (Litt. B). Såväl ski'iften i sin helhet, som de densamma åtföljande teckningar af foridemninnarne vid Hammar och Odens- backen, vitna om en iindei- fortsatta forskningar vunnen större färdighet i ämnets behandling. Såsom den sum- ma]*iska kassa-]'edogörelsen visar, hafva till dessa Herrar af Akademiens anslag utbetalts tillsammans 275 Rdr Rmt, och återstoden jemte behållningen från förlidet ar reserverats till nästkonnnande ars utgifter i och för samma ändamål samt för aftecknandet af märkeligare konst- och fornlemningar.

Utom ofvannämnda fullständiga sockenförteckningar har Förenini>en fi-an Hera hall fatt emottaga smärre l)i- })rag till belysande af Nerikes fornlemningar. Förenin- ijens \. (ordförande Herr Friherre Hiio-o Ha milton hai- lemnat en konstnärligt utförd afteckning af jättestenen vid (ilottra, som af iiåirra säjxcs vara rest öfver Konum: Brant Anunds, af andi'a öfver jätten Svenders graf. Hvilketdera af (U'ssa ])astaenden kan ega giltigaste anspråk }>a troväi'dighet ma lemnas osagdt, och far Föreniiiiren i detta fall hänvisa till de säuner, som af t. f. Anti(|vitets-Intendenten detta ar till Kongl. Aka- demien inijifvits, Hvad stenens dinu'nsioner äter anuar, sa är dess höjd ofvan jord 1 1 fot pa 2 fots bredd vid spetsen samt /^,7 fot vid jordytan; och för att gifva äfven

72

(len flygtige beti-aktiiren en ungetai-lig företställning om stenens storlek har Herr Fi-iherren pu sin teckning fram- ställt en till sitt skogshygge vandrande arbetare, som, stående jemnsides med stenen, med en blick, uttryckande på en gång vördnad och förundran, betraktar detta vackra fornminne. — Brukspatronen H. Atterling har insändt redogörelse för nyupptäckta fornlemn ingår i Fellingsbro samt för några äldre uti Näs])y och Lill- kvrka socknai'. Da. de förstnämnda saknas uti Herr Wahltisks beskrifning, följer här en afskrift af Herr At- terlings meddelande (Litt. C), till sockneförteckningens kompletterande. Hvad de andra beträffar, sa har För- eningen ej ansett deras afskrifvanch' af nöden, då man b("»r kunna hop[)as att snait fa emottaga fullständiga b(\skrifningar öfver dessa socknai's fornlemningar. Af- ven den i)a sägner och foridenniingar rika Hammars socken hai" uiulcr det förlidna aret Nunnit iiäi'mare belysning genom en af Studei'anden Th. (Jiöbel lenuiad uppsats, hvilken tvifvelsutan skall betydligt underlätta de forskningar Herr Hofbei-g recUui detta ar böljat och föl" h\ ars rcsultatei' nästa årsberättelse torch' kunna lenuia närmare redogöi-elsc.

Till sk\(ldan(lc af \tti'e fo i'n Icnin ingår, Inilka. af odlinushist, bviiiiiiadsifver eller brist na väjxlaiiuiniis- ämne iiotats med förstöring, hai" Föicningen hos Ivongl. Maj:ts l)cfallningshafvand(' sökt och <'i"haliit ett vite af yyi) \U\y Ivnit inv åverkan a Thorshögen vid Skyberga, 'rili<'i"backcn \ id IJerga, donuyeringcn j)a liränd- asen ocli stensjittniniiarnc \ id Stora Aidbei'*'', alla be- lägna nti llardenio socken, äfvensom föi' ättehögarne pa llvilsta öl- i Hack\ad. Till sk)(l(l af fornleinningarne ])a lliorshammarcn i Stora Abdlösa socken, h\ilka i följd af laga skifte uti Indianimars by, p;i, hvars egor <lc be- finnas, iiiöjligcn kunna s\ät"\a i tara, har i^iM-ciiingcii tills vidare inskränkt sig till \ai"ningar, odi lio])pas att

73

andra åtgärder ej skola hehufva.s, da. i dessa trakter folkets kiirlek till dess gamla ininiieii åter vaknat. Li- kaså har Föreningen n))pnianat Landstingsmannen Pehr Nilsson i Rål)y att tillse det de qvarvarande grnndmurarne efter Knllkyrkan i)a Hulinge backe icke vid grnshemt- ning vidare skadas, intill dess en noggrann nndei'sökning af stället visat hurnvida grnstägt derstädes kan med sjelfva minnesmärkets bibehållande förenas. Rörande de på Logsjö skog i Edsbergs socken belintliga fornlem- ningar (se l)il. B. till föregående årsberättelse) har För- eningen uppmanat jordegaren R3'ttmästaren Herr Ake Holst pa Tr}'stor}) att vidtaga de i och för platsens ord- nande af Herr Hofl)er<>- föi-eslao-na åtg-ärder. Likaledes har skrifvelse atlatits till Possessionaten Herr B. Wa^tter om återställande af de pa hans egendom Bärsta i Hack- vads socken befintliga, men mer eller mindre skadade stensättningar (se berättelsen för ar 1864 bil. B); och hafva b;ida dessa Herrar lofvat o-ä Förenino-ens önsk- ningar till mötes samt ställa arbetare till Hr Hofbero-s dis])Osition. Under det förflutna året hafva väl inoa åtgärder försports; nuMi Föreningen är fullt förvissad att så snart tid och omständio-heter det medaifva. de gifna löftena skola infrias. Genom Herr Hofberg har F^öreningen sökt öppna underhandlingar med Henunans- egaren Pehr Erik Pehrsson i Knista by af Knista socken om undanrödjandet af småskog och buskar, som ])ort- skymma och hindra u[)pmätningen af de talrikii forn- lenniingar, som finnas a hans hagmark (se ber. f. 1(S(;4 Bil. B); men ehui'u jordegaren icke funnits härför all- deles obenägen, har lian dock ej ännu kuiuiat förmas att närmare bestämma sina vilkor.

Da de ijamla skolbänkarne uti ()rebro kvrkas chor undanröjdes ar 18()3, befunnos under tlem treiine graf- monumenter, öfver Grefvc Moritz Leyonhufvud till Ra- seborg och Käii-^-elholm, Riksrådet Lubert Käwer till

74

Barkesäter, ( )kiui och Xjis, samt Ståthållaren Jo8t Kur- sell till Sjösa och Riseberga, hvilkas tillvaro, i följd af" ötVerbyggnadcriia, helt och hållet fallit i glömska. Kyrko- rådet, som fann deras bibehållande i clioret alldeles oförenligt med det församlingarnes beslut, hvars verk- ställande det fatt sig np[)draget, lät, enäi" några descen- denter af bemälde tre herrar icke voro kände, med nö- di<i' försitjtiohet nedtagna dem. Denna at«»ärd har nnder förlidet ar varit förem.il för öfverläoiininofar och för- slaoc'!' inom Förenino-en samt nnderhandlinoar med kvrkostArelsen, hvarför Föreningen anser en redog-örelse fö]- livad i)a denna väs: o-enom ömsesidioft tillmötesija- ende vunnits viira fullt påkallad, helst Örebro kyrkosam- liällc deriixenom befrias frän de beskvllnino-ar för vanvard af fädrens minnen, livilka beskyllningar af ett brinnande 11 it äfven utsträckts till denna Föi-enini»'. Att monumen- ternas borttai>ande skulle afsett naijot med "ällande la^- och skyldig vördnad för foste]'lan(h'ts minnen sa oför- enligt, som deras förvisande ur kyrkan, anser Förenin- gen sä mycket mindre vara möjligt, som de ega äfven ett stoi't artistiskt väi"de. Fraiian rörde således endast att ;it dem i ii om kj^rkan finna annan läm})lig ])lats än sjelfva liögchoret; och under förutsättning att den nu up})gior(la planen i sin helhet fuUföljes är en sådan Nerkligeii funnen, och frågan löst ])a ett f<">r Örebro sandiälle hedrande sätt. Deinia j)lan, hufvudsakligast uppgjord af kyrkans förtjenstfulle architekt Herr Adolf Kjcdlström, sammaiiliiinger dock sa nära med den för kyrkans restauration, att redogörelsen måste till en del omfatta äfven (h^nna. \ id kyrkans noiTa tväi'skepp hnnes en tilll)>ggiiad, kallad i-,ängbro-k} rkan, s(un i sitt när- varande skick äi' ful och \ anpi-ydandc Förslag att ned- rifva densamma hai' äfven \arit a hane, men öfvergif- vits, enär deraf skulle följa nödvändigheten att äfven borttaga den likaledes utbyggda saki*istian, hvilkeii, en-

sam qvaTstäciulc ot-li l)oröf'vjKl clet stöd, soin tvärskop- pcts förlringiiiiig leiiiuar, skulle, sa att sägji, sakiui Ia<ia försvar. Denna oiiistäiidigliet, i förening med nödvän- diglicteii att hereda tjenlig plats föi" ofvannänmda graf- vårdar, väckte tanken pa Längbro-kyrkans förändring till ett a'emensamt ijraf c 1 1 < > r (dier kvrkliut mnseuni — i fall man föredrager denna henänming, — dit ej hlott de trenne större grafvardarne, utan äfven mindre e[)ita- tier oeli i a"ana"arne nedlafi:de märkeli<>are orafhällar skulle förtlvttas. Tillbyggnadens bibehållande Hek dock icke utestäuii-ji möjligheten af tvärske])pets belysning förmedelst ett a dess o-afvel anl)raii'dt rnndfönster, hvar- före niurarnes höjd måste förminskas, det nuvarande snedtaket utlntas emot lämpligare betäckning, samt såväl takhvalfvet smn gcdfplanet nedsänkas. Grafehoret skulle sedan med ett i livalföi)pningen emot kyrkan anl)ragdt, med grindar försedt gallerverk afstängas och en trappa frän tvärskep[)ets gäng föra ned till ka[)ellets lägre golf- plan. 1 öfvei-ensstämmelse med detta förslag liafva under det nu förflutna aret, sedan Längbro-kyrkans golf för- sänkts uni>efärlii>;en 8 fot, de tre större monumenterna här blifvit uppsatta och åtskilliga e[)itafier a väggarna ui)[)hängda. Undei* nästkommande ar, da värmeledning .skall anbringas i kyrkan, skola äfven märkeligare graf- stenar hitflyttas och d<ds nedläggas i golfvet, dels infä- «tas i väggarne, samt den föi- kommunikatitnien med kyrkan nödvändiga trappan byggas. Ofriga arbeten komma väl endast smaninii-om och i den mon de sam- manhänga med sjelfva kyrkans restauration att fullbor- das; men sa länge den närvarande kyrkostyrelsen och dess synnerligt nitiske architekt leda dessa arbeten, kan man vara förvissad att naii^on vandalism icke skall före- komma uti ()i-ebro kyrka, likasom det ej heller rindigt- vis kan antagas, att ett sandiälle med sa utvecklad all- mänanda någonsin skall sakna den fosterlandskänsla, som,

76

(ler den tinnes, oafvisligt fordrar vördnad föi- landets minnen, äfven du man ej sjelf förmår att för sig fnllt utreda deras lietydelse.

1 berättelsen för ar 18G4 omnämndes att Förenin- gen låtit iipi)göra ritning till återställande; af det ganda, dyrbara och af (-harles de Mornay sannolikt skänkta fönstret i Sköllersta k3^rkas ehor. Denna T'itning är nu af försandingen antagen, kontrakt om stenhuggeriarbetet till den nya infattningen uppgjordt med Herrar Adlers & C:i, livilka iriort siji" sa fördelaktigt kända wenom de nya kyrkofönstren i Örebro, och komnu'r arl)etet att utföras nästa sommar under Hen- Adolf Kjellstinjms lednino-.

Af inom länet gjorda f}'nd äro följande under det nu förflutna, aret hos Föreningen anmälda och förtjenta att här omnämnas. Främst det vackra, rikt förg\'lda, till formen mindre vaidiga dubbel1)ladiga spänne, som anträffats i ett stenröi- vid (iillheriia uti Svennevads socken, och ueiiom ( )f\ersten m. m. (IrefNc Anckai's\ iird redan blifvit till Kougl, Museum inlenuiadt. Dernäst är fvndet af lcMnuini»ar eftei' i>-ammalt osmundssmide vid Egeby i Stora Mellösa socken aiunärkningsvärdt. Detta anträffades dock för flera är sedan vid u])])odling af en stenig backe straxt \'estei" oui l)^l^ och bestod af cii mäniid stvcken osnuuidsiern, tillsanunaiis \ä<>ande om- ki'ing 2S centncu", nedlagda iiti stensatta gropar, den ena rund, den andra af f\'rkaiiti<i" form. Inaraf vill svnas att Iiiii' i forna da<rai' \arlt na<j^ot liaiiinialt I)l;ist('r\'ei'k för tillgodogörande al det »öi*cke» (nnrnialm), som funnits och änini finnes uti kärrjordcn \ id lljelmarcns sträiidcf. M<)jligt\is hal' den runda stensatta och nnirade gi'opeu vai-it en återstod af blästerverkets s. k. »ställe», (diuru- väl både d(;t jern man drv fuiuiit ocli det, som legat i den aiulra fyrkantiga stenkistan, utgjordes af mindre stycken, synbaidigen utklufiia iii' smältorna \'i)y försäljning

<.'lk'r vidare l)i';n'l)C'tiiiiig' *). Att handsniidc' äfVcii liär- städcs idkats y'u\ sjnrima tid bekräftas af ett annat der anträtfadt fynd af en niäii^j^d förrostade svärdsklin- gov, livaraf en del voro afhiMitna, en del ej ens färdi^- smidda, spjut oeli ])ilspetsar, \xor oeli annan redskap. Detta sednare fynd tillvaratogs af f\ininnknren Salén i Egeby, men förkoni vid den bi'and, som för tre ar sedan öfvergick hans boställe. Af det något senare fnnna os- mnndsjernet är ännn mycket i behåll hos Hemmansega- ren Pehr Andersson i Kgeby, ehnrn största delen försalts till Bi'efvens 1)rnk såsom skrotjern, och äro stycken deraf nndantao;na för Kono'l. Akademiens räknini»'. Xaara smärre fornsaker, nemlioen tvänne stenyxor och en vxa samt trenne ])ilspetsar af jcrn, äro af Föreningens Sekretei'ar(; inköpte och skola, såvida de ej, emot förmodan, äro för Riksmusenm behöflige, öfverlennias till (^irolinska LäiV)- verkets Mnsenm i ()rebr<).

Förenin2:ens ekonomiska ställninu', som i följd af medlennnarnes försnndiiihet att inbetala deras arsafii^if- ter ingalnnda kan kallas lysande, utan tvärtom hos Sty- relsen frandvallat allvarliga bekymmer för Föreningens fo]-tvaro, synes af följande kassa-redogörelse.

Inkomster.

Jkdudlnin<i' frän föreoaciide ar:

Af Akademiens ansla<>- 75: — •

Af Föreningens egna medel 290: 17 3(5;-'): 17.

Intlntne arsafgifter 75: —

C) procents ränta a l)ehallningen .. 21: 36 \)(y, :]{;:

K. \'itterhets Hist. och Ant. Akademiens anslaa* 800: —

Summa IJnit IMr 7(il: .").').

*) Om r)simm(lssiiii(li't kan liisas ( ifschwoviimi Lars Scliulzcs till Koujil. l>ci'j;-s-('()llc<;-iiim är 17.'j2 ing-ii'iia rc(l()ii(")rflsi> t'()r Ijliistcrvcrkcii i Dalariic, iiitaiicii uti .Icni kontorets Annaler \'öy är IH4.'), livarcst man finner (le hasta ii))])l\ sniuii-ar oui dciiua numera alldeles ntdiula niirin<js<>;ri'n.

78

Ut gift er.

AiiordiiadT nf Akadeniieiis medel:

Till Herr H. Hofberg 250: —

» Hei']- d. WMhltisk 25: — 275:

För utskrift af handlingar, inköj) af böcker ni. ni. 57: 5(L

Porto oeli annonskostnader H: 5G.

Diverse ntgiftei- !): 14.

Behallninii- till ar 18G6:

Af Akademiens anslag : 100: —

Af Föreningens egna niedcd oll: oo 411; ;;;].

Snmnia Rmt Rdr 761: r)'^. Örebro i Föreningen för Xerikes folksjjrak och fornminnen den ol December 1865.

(I. w. G uMJ:Ln s.

G. Djur/i lon.

Af\('ii denna iirsbcrrittidsc åtföljes af innehållsrika bihiij^or:

A) körteckning och besk]*ifning pa de foi-nlenmingai' oeli minnesmärken, som tinnas i Hidinge, \ introsa, Tyss- linge, Tilby, ^ iby oeh l)odai'ne soeknai- i \ Cster-Xerike. med teekningai" intagna i texten. Af Herm. iIofbe]'g.

J^) Beskrifvande föi-teekning öfvei' Askers sockens fornlemningar, me(l 2 plaiieher. Af d. Wahltisk.

C) Nyn])])täckte foi'nminnen i i-\'llingsl)i-(). Tillägg till lien- dohan \\'ahlHsk> beski-ifning. Af 11. Atterling.

1 afs<'ende \>:\ dessii bilagor al)eroj)as li\ad som vid (flutet af årsberättelsen \'i'>v ;ir lJSIi4 blifvit anfördt.

Itdrag af Aiitiqvitets-liitcudeuteu P. A. Säves afgifiia berättelse för år 1862.

För jitt l)örja arets aiiti(|vuriskR forskningsresa, be- gaf jag mig (l(>ii lö Maj frän \^isby till Stockholm, att (ler, dels u(Mi()ni atskriftcr och nödio-a aftecknino-ar ur K. Akademiens samlingar, dels genom inhemtande af en- skildes ui)])o:ifter vtterlio-are förbereda mio- till de forsk- ningar, som under aret skulle fortsättas i (')stergötland. För sannna ändamål besöktes Upsala och det Akademiska l)i))liotlieket samt der varande Lärare.

Under detta ars resor och forskningar har jag huf- vudsakligen följt samma arbetssätt och plan, som under föregående aret, eller att, — da det ingalunda är möjligt att uppmärksamma allt, — hastigare öfverfara en ort, men att dervid ej förbise något af vigt, samla under- i-ättelsei- i alla riktnino-ar och om alla slao-s forn-föremäl, meddela allehanda upplysningar i saken, besöka och samtala med ])ersoner af alla stånd och åldrar, alltid och i främsta rummet menigheternas förmän, ortens tjenstemän m. fl., samt ändteligen att försöka väcka och lifva allmäuhetens hog \nr v-n-a foridemningars upptäc- kande och bevarande, och slutligen att, da uagou vigti- gare fornsak \ar funneu, derom genast underrätta Riks- anti(|varieii, i fal! dess särskilda \ard voi-c nödig (dier inköp kund(^ anses önskcdiixt.

Hvad nvtta jag för vara foi'idcmninirars bevarande och den allmänna högens lifvande dcj-ioi- med mina

C!^

80

sträfvandeii mäktat uträtta, det behaoar K. Akademien af följande ])erättelse bedöma med öfverseende oeh un- der u])])lvst öfvervägande af svåriglieterna dervid. Jag ti"()r mig böra nämna, att, liksom under förra Aret, nu i ännu höffre g-rad den svära väderleken, med resrn och köld nästan hela tiden, icke blott oftast gjorde resans möd(n' rätt tun^^a, men stundom också märkliffen hin- drade mig under mina forskningar, hvilka vanligen må- ste anställas under bar himmel. Deremot var det gan- ska anofenämt, att ei blott nästan öfverallt enskild t er- fara vederbörandes och allmäidietens stora välvilja, men i synnerhet den lifliga hog och uppmärksandiet, hvar- med hvarje forskning i det fordna följdes af menige mil II, hvilken, såsom min erfarenhet städse varit, alltid och allestädes otvifvelaktiot ädairaläager största kärlek föl" vara fornminnen samt en omisskännelio; l)enäo:enhet att u])i)täcka och bevara dem samt att vinna närmare up})lvsningar om desamma, ett allmänneligen historiskt sinne, som genom en mei'a folkländsk up])fostran i lan- dets skolor samt igenom snnininiiom luidade smärre forn- sandingar i landsorterna snart skulle bära de skönaste fruirter lör fädci-iieslandet i alla afseenden. Derijj^enom skulle ock allt rikare tillflöden af allehanchi historiskt- ethnogratiska up])gifter komma Akademien till godo, samt alltflera dyrl)ara foi'nskatter uj)ptäckas och inlem- nas till Statens offentliga sandingar, h\ ilka i-edan genom ]iiksanti(|\ iii-iciis sträfsamma och Kckiide l)emödanden ])a nagi'a .ir fraii niistaii intet blifvit ba(h' s;i märkligt förstora<h' ocli s;i väl ordnnde, till (h'ii Svenska iillmän- hetens nöje ocli undervisning, till utliindingens beundi-au samt till vcteiisk;i|)('ns tjenst. Med den förstörelse ;if vara fornlemiiiiig;ir, som iniiiu ]iagar, iir det enda rädd- niniren, att iiidriiuii allt till saudiiiLiariic, i'ikets (dier laii(lska]»ci'nas.

81 Östergötland.

Sedan jag med Juni månads början inträffat i Öster- götland, för att i dess östra delar fortsätta de antiqva- riska forskningarne, sammanträffade jag redan under re- san till Linköping med Landshöfdingen Friherre G. af Uffirlas, och samtalade med honom om ortens fornvä- sende, ,förstörelsen af vara minnesmärken, landtjenste- ihännens och folkskolans medverkan till deras bevarande m. m. Vidare besöktes Biskopen Hr Dr B ring och sam- talades om närmare historisk undervisning i folkskolorna, om »Sällskapet för forntida minnen och historien» bland skolungdomen i Linköping, och om förstörelsen i syn- nerhet af den kyrkliga arkitekturen samt kyrkornas konsthistoriska innandöme, om Kontraktsprostarnes upp- sigt öfver kyrkoreparationcr in. m., da Hr Biskopen be- hagade lofva att göra en lämplig framställning om sa- ken till presterskapet under snart blifvande prestmöte. För fornforskningens befrämjande och minnesmärkenas bevarande samtalades äfven med Domprosten Dr Lau- renius, Bibliothekarien Wiede, Studerandena Hagson och Liljeson. Af Bokhandlaren Sahlström erhölls ge- nom dess biträde Hr Pettersson bestämdt löfte, att en å Sahlströms egendom Gillberga i Haga socken beiint- lio; runsten snart skall blifva rest.

Efter dessa förberedelser börjades den egentliga forskningen.

ManlsbcrjiJi.

K"S"rkan, i senai'c tid <)nd>vi2ij,d till k()rsk\rka, har nu intet (|var af sin f()r(hia prvdlighet al" rundt sten- hus, åttkantiirt toiMi, i»claro m. m. Dock ant\(h'r hennes plan (*) att sa har ^ nrit ^). Se r)i'unius, Koiistantock-

^) Tecknet (*) antyder att ritning finnes i originalberältelsens text intagen.

Antiqr. Tidskri/t. 6

82

ningar, sid. 247. Två stenar, förestrillandc den ena en riddare (*) den andra en qvinna med rika hårlockar, 2 alnar 5 tnni höga, 6' 2 tnni breda öfver bröstet, der de framspringa 5 '2 tum, begge i ansigtena skadade, till formen liknande spis-sidostenar, äro fastade i muren i vapenhuset, 1 aln 10 tum öfver golfvet, på livar sin sida om vestra dörren. — Altarskåp, (*) 3 aln. 18 tum bredt, d^-i tum djupt, förgyldt och blått, troligen nyare arbete, med Juno;fru Maria och helo-onfiofurer under breda spetsbågar. Dörrarne (*) hafva blifvit löstagna och med hvarandra hopfogade, satta högt upp })å väggen i norra korsarmen. På dörrarnes utsidor finnas måhånda de stridsskilderier, som omtalas i Sjöborgs Sami. 1, sid. 47. En Runsten finns och är i'iktigt läst i Liljegrens Runurk. 11. 1129. — Två stycken af i'un stenar, i va- penhuset, hafva t3dliga runslingo]-, men utan runoi', af hvilka dock några drag synas på den mindre stenen, som är 21 tum lång och 18 tum bred.

Askah}.

Kyrkan, som fordom vai-it en sa märkelig klostei'- kyi-ka (Hruiiiiis, Konstanteckn. sid. 2.')1) är ännu, oak- tadt all förstörelse och ombvij^unader, skön i sitt ini'e, men helt kalkstruken och saknar torn. Kyrkans östi'a d(d, eller choret, hai" skriiinstc Inalf, fönster och bågar; dess vestra del, visserligen också pr}(llig, hist ii|)|)fyil(l af ett maiiiisin samt ori>('l\ cikct. — A kvrkaiis södra sida nära takfoten är en gesims af detta utseeii(h'.

83

o

A »vakkeiihusets» vestra sida, nära takfoten, är en ge si ms af annan form.

Golfs ten (*) i choret, söder om altaret, en aln i fyrkant med bågiga sidor och hörn med en 2 tum bred och ',2 tum upphöjd kant. — Grafsten, (*) 1 aln 10 tum lång och 1 aln 4 tiun bred, afslagen pä ena ändan, med en sköld, innehållande en sparre. Af inskriften

återstår blott: Ano : Dni : Tus.end . . . : t : h ' a i s —

Crucifix, gammalt, dåligt, hänger pa norra väggen. — Remsa (af ett altarkläde?) (*), 3 aln. 16 tum lång, 8 tum bred, silfver- och guldstickad samt med silke sömmad, men bottentyget utslitet, på blått foderlärft. Sömnaden framställer ett Kristushufvud, 10 bokstäfver (Hielp Maria), och 7 sma adliga vapen. — Helgonaskåp, (*) hvartill dörrarne saknas, o alnar 16 tum högt, 1 aln 12 tum bredt, 19 tum djupt, måladt pa väf, (Maria sit- tande under en baldakin med frälsarens kropp öfver knäna, ypperligt skui'et arbete). Ryggbrädet är blått med röda kanter och gloria. Baldakinens framsida u})p- bäres af ierntenar. Hai* i)\liwn blifvit intao-et från kyrkoboden. — Gamla Altartaflan samt 30 bilder, som skulle finnas bakom orgelverket, saknas. — Mun k in- skriften under hvalfvet (Widegren, Beskrifning öfver Östergötland, 1: 2 sid. r)69) är föi-svunnen. — Natt- vardskalken har på foten: oretur') under den kors- fästes bild. Pa andra sidan å foten äi' en sköld, inne- hallande en b a t. Pa handtaijet: ihesus.

') DA Utg. Ar li-i^O besökte Askabv, fanns ännu pa kalkens fot fnljaiule fortsättiiiiig af inskriften: (Oretui) pro tliorilone bonde r<'> riksson milite (pii fe rit hane caliccni parar i ad honorein beate birii:ittf. .Ifr Widegren, Ikskrifniug öfver Östergötland 1: 569.

84

Under klockstapeln ses en gammal, grof gråstensmur.

Sten sättning (*) vester om Juby, oval, bestående af 9 stenar, af hvilka den största år 3 alnar hög och 6 alnar i omkrets. Mellan stenarne är afståndet 6 å 7 alnar. Inom ringen en grop af omkring 2 alnars djup. — I samma skogsbacke, 5 alnar norr om stensåttningen, en krets af lågu kullerstenar med en diameter af om- kring 14 steg.

Runsten rätt öster om kyrkan vid Askaby vads- bäcken å Lilla Greby gärde, nära no]'r om landsvägen mellan Stora och Lilla (Trel)v. Lnir kullfallen, men re- stes på stället. Dess höjd äi' omkring 3 alnar, bredden upptill 1 aln 17 tum och tjockleken 12 tum. Runorna, fördelade pa 6 rader, voro så utnötta och otydliga att blott få kunde läsas.

Ortoitita.

Kyrkan år gammal, byggd i korsform med stjern- hvalf, utan torn.

Ett Altarkläde med silfver- ocli i>:ul(l))roderier å röd sammet, trasigt, men konstfidlt, pr}dt med I^anerska och Wellingkska vapnen och namnen J. Margaretha Baner, H. Maaritz Wellingk 16U2. — En Chorkåpa med en 13 tum hög Christusbild samt Banerska vap- net. — Ljuskrona (*) uf malm, 1 aln 12 tum hög, 1 aln 6 tum bi'ed; inuti st;ir en Maria med barnet, 12 tum hög, af snidadt trä, föi-g}ld ocli midad. — ()l)Litask (*) af silfver med Christian Alloniircns till Ski'afstad nanui och vapen samt årtalet 1G84. — .luugfru Maria uumI barnet, liggande i hennes kuå, sk()nt nrbete i vneker konststil, af alabaster, 22 tum liö;»-. Hufvudeiia äi-o af- slagna, num finnas ännu (jvai-; barnets högra fot fattas. — Ett Dop fat af silfver, 1 1 tum i tvärmått, med Cliristi

85

d()[) i botten, i upphöjdt jirbete. — Gamla Altartaflan (Cliristi töriiekröning och Nattvarden), målade på väf i två afdelnino-ar, hängde öfver sakristidörren.

Måno-a ättekullar i)å »Hätteknllebacken» vid Klefsta å ömse sidor om väijen. — De två stora bautastenarne på Klefsta gärde, i fall nä gra minnesstenar der fordom funnits, hafva troligen blifvit inlagda i den nyligen om- lairda bron derstädes. — En Domstenskrets vid Brunns- ås å Sandstuguakern (under Ekenäs) blef för omkring 4 år sedan sprängd, utgräfd och förstörd.

(jtiinlebv.

Kvrkan är modern, med trähvalf samt' spetsig

triumfbåge, utan torn.

Runstenen (*) vid Osby har flyttats till Åkerby allé. Inskriften, icke fullt riktigt återgifven, ' Lilj. X:(j 1124.

*+hHTfM> : i^hti ; Htr\+ : i>nhi : AiMA : r+DR. : Hi+h . . i.

östra Ryd.

I kyrkan ett Christusansigte, måladt i olja på duk med följande skadade underskrift: et expressio Viue illius Imagnnus Salvatoris . . . Jesu Hcristi quae Roma ad D. Joh.

Lateran an spiciatore .... Begynnelsebokstäfverna

äro här och der af guld. — Ett Relik-kors af messing, 14 Vo tum högt, 7 tum bredt öfver korsarmarnc, med fem glasstenar, af hvilka den mellersta sitter i (h^t rörliga locket i)å korsets midt, med <>'an<»iern('t i öfra kanten. På baksidan den korsfäste med lejonet, oxen, örnen och ängeln på korsarmarnes ändar. — En monstrans (Via- ticum)(*) af messing, 18Vj tum högt, med (J blå stenar

86

på den smala iieclra delen af foten. — Ett Rokelsekar (*) af messing, 7 V2 tum högt med fyra hängtcnar; pa loc- ket evangelisternas sinnebilder och pa foten en nien- niskoiigur, som tyckes hålla i handen en vas, korg eller kanske ett rökelsekar ^). — Gamla Altartaflan (Christi uppståndelse) sitter pa södra väggen. — En tafla af trä: en qvinna med svärd i högra och vågskal i venstra handen. — Ett s. k. »Jätteben», (*) hvilket Professor Lilljeborg up|)l}st vara ryggkota af en hval. I äldre tid användes detta uti åtskilliga underkurer för menniskor och boskaj».

FatburcH (*) pa Björkvik, byggd af furu kärntim- mer, ligger ungefär 20 alnar öfver sjön Häfvern och vid pass 70 alnar derifrån. Ofre våningen är invändigt 14 alnar IS tum lani»", 12 alnar 22 tum bi-ed och 6 alnar hög. Den på husets alla fyra sidor utskjutande, 3 alnar 2 tum breda svalgången hvilar på bjelkar; den upplyses genom nio gluggar. Taket äi- spjinlagdt och svart, det öfriga timret tjäradt, mörkt brunrödt. Fatburen säges vara 300 ar gammal liksom den större kalkrap})ade huf- vudbyggnadcu pa gården.

Bjöi'kvik, fordom ett Gera-gods, tillhör lui Friheri'e Adelsvärd pa Adelsnäs. En af gårdens ganda egare en Anders lialamb, om hvilken mänga sägner finnas pä orten, hade troget följt Carl XII och vai'it med vid Pultava samt i kalabalikcii. Eftei" honom förvaras i fat- buren en dyi-bar sanding af kläder och va[)en, såsom en huggväija, 2 idiiar läng, tva väijgehäng af läder, en ljusblå fältkap[)a, 13 alnai' vid i uedra kanten, t\å ])ar ryttarstöflai' t\ iii-skunia, med s[)orrar, sadel med stig- byglar och ljusblått skabi-ak med tre hvita kronor, axcl- gehäng af clghud, "Vs tum tjockt, gul vallti-apj), patron- k<)k (föl- 12 pati-oncr), tre stangbetsel, ett bridonbetsel,

') Di.ssa tr(,- .sisliiiimiida lialVii är 18G5 blilVil af Östra Rvds sockne inäii siisom <;afva öfvcrlatiia till Statens Historiska Musciiin.

87

ett par stigl)y_i;lar med grof jeriikedja i strdlet för rem- mar, fiiltflaskfodral af läder med lock, hattfodral af lä- der, en grimma, ryttare])yxor af läder o. s. v. Dess- utom en stor mängd andra gamla kläder, skjortor, tig- garei)altor, dem Hr Anders begagnat under sin fången- skap oeli Hykt, ett jernbeslaget penningskrin samt myc- ket seldon. På vinden finnes derjemte åtskilliga orna- nienter, väl skurna i trä, löfverk, vapen, väggskärmar, tai)eter i blått och guld med rosor m. m. På annat ställe förvaras en ofantlig högtidsvagn frun 1666, 7 al- nar lång.

På Syttorp finnas flera gamla byggnader (*), en del med ornerade fönsterkarmai".

Inspektor C. A. Lindeblad [)ä Björkvik skänkte till Statens Historiska Museum en gammal på gården fun- nen hästsko med tva ringar vid ishakarne.

Vestra Husby.

Kyrkan är modern. — Ett Crucifix af messing, sjelfva bilden 7 tum hög och armbredden 6 tum, fästad på ett träkors, som sitter på en trätafla, prydd med (I serafhufvuden (*), 3 Vs tum höga, har bevarats genom Klockaren och ( )rganisten P. J. Björlings försorg. — Två ljusstakar (*) af messing, 17 Vi tum höga, med vridna j)ipor och pressadt blomverk, dels genombrutet, dels upphöjdt, pa fötterna. — Ett simpelt Ilökelsekar, blott med fem luil. — Flera chorkapor, af h\ ilka en gammal, med utmärkt broderi; en trasig nunl Christus på korset och helgon broderade med silke pa ligureradt svart sammet. — Ett Antepeudium af rödt sammet med tva grefiiga vai)en (2 lejon och '2 lijortar i skrå) samt A och E i hjertsköldarne; broderiet i silfver ocrli guld, nära ' 2 tum högt, utmärkt genom teckning och

88

arbete. — Ett gammalt, dåligt Crucifix förvaras på k} rko vinden — Forellernas gr af st en, åttkantig, har af Björling upplagts på sakristi-archivet. — En liten van- lig Primklocka. — På Storklockan står: (*) maria

MÄTER MSERE MEI HILP GOT VNDE MARIA HILP SANCT OLA

KEX. (Skiljepunkterna utgöras af cirklar, parallelogram- mar, rliombcr etc; efter sista ordet är ett bomärke).

St. Brotten (Söderköping).

Kyrkan är mycket gammal med korta låga pelare och stjernhvalf. — Pa altar väggen norr om altaret ett Altarskåp (*) 3 alnar 21 tum högt, 2 alnar 9 tum bredt och 6 tum dju})t, med snidade figurer (i midten Tre- enigheten och på sidan apostlar). Dörrarne (*) äro upp- fästade på södra sidan om altaret; de bäi'a l)ilder af andra apostlar. St. ()h)f m. fl. — En l)unden Ghri- stus (*), målad })ä ^2 tura tjockt trä, 1 aln 3 ^ -^ tum hög. — En Mäter Dolorosa (*), gammal målning })å trä, teckningen utmärkt; 1 aln 9 tum hög och 1 aln 3 V2 tum Ijred. — Fyra oljetallor: Konung Gustaf II Adolf, en Påfve som håller den korsfäste, blek, i sin famn, Christus på korset mellan Maria och Johannes, Christus i Gethsemane, alla illa medfarna. — Gamla Altartaflan, Christnis pa korset, iir af \ ngre arliete. — Ett vackert prestporti'.-! tt ni('(l riiigkrage, ett })orträtt af en riddare, ett yngre prestporträtt, alla i sakristian.

I kyrkan finnes vidare en Do j)fii 11 ts-skål (*) af täljsten, 1 aln 5 tum \ id ocli 14 tum hög, slät och utan figurer. — Sidostycken af tvennc chorstolar (*), skurna i ek, 3 alnai- 11 tum höga, 14 Vs tum l)reda, 2 tum tjocka, (len enas si<la iir utan allt snidcri, dcii aiidi'a prydd med ett vapen och blomstersiratcr, förvaras på

89

kyrkohvalfvet. — Ett stort kors af trä, utan Christus- bikl, förvaras i klockstapeln. — Två Ljusstakar (*) af malm, 19 tum höga med 22 tums armbredd; armarne och midtelornamentet äro af iern och mörkgröna. — Två Lampetter af messing, 1 aln 9 tum höga och 16 tum breda, ornerade med ui)phöjda rosor och blomverk, samt å den ena en qviruiofigur, å den andra en trium- fators bröstbild (*). — Uti archivet förvaras en Konung Gustaf l:s bibel (l:sta del. 1540, 2:dra del. 1541) hel, nybunden.

På Lillklockan läses: christi ^ ferte: crucem: + di-

scite: iusticiam: .... vnum: venerabjle uincet: sub:

cruce: vera: fides: d: c. d: g: s. g: h. s. g 4" anno: 1601. — Prim k lo c korna äro försålda till vallin o-skloc- kor, haf klockan till hundpingla.

Stadskyrkan i Söderköping.

Ett x\l tar skåp (*) af allraskönaste arbete, 2 alnar 19 tum högt, 2 alnar 16 tum bredt och I2V2 tura djupt, med helt fristående tigurer, som framspringa ända till 11 tum. Midtelijartiet föreställer Christi oTafiäii<2:ninof. Dörrarnes insidor hafva äfven fristående mindre bilder med ]'ika mantlar och språkband, allt med rik förgyll- ning })å rosig guldgrund. De inre dörj'arne äro 5'/2tum djupa, de yttre 1 ' 4 tum tjocka. A inre dörrarnes ut- sidor äro målade: Petrus och Malchus, Christus inför öfverste presten, Christus begabbas, Christus bär sitt kors. A yttre dörrarnes insidor: Gethsemane, hudtiäng- ningen, törnekröningen och korsfästelsen (nägot skadndt). A utsidorna: Tv;i riddare, den ene med spira, den an- dre med fana (röd med gult kors) och en svart drake. Smärre lister, ornamenter o. s. v. äro lösa, men för- varas. Står nu å sido i kyrkan. — En Dopfunt af kalk-

90

sten, 1 aln 22 tum bred, 16 tum djup, står i norra sido- skeppet. - — En Biskop med en gosse, som liar träben, framför sig, står i en nisch pä norra sidan. Under den är en nygjord sockel med påskriften Laurentius. — En gammal, ståtlig Nattvardskalk med figurer och in- skrifter. — En tafla i sakristian, Christi nedtagning frän korset. — Ett stort Crucifix med- faslig bild uti vac- kert draperi. — En tafla [ik trä, Christi uppståndelse, med vackert bildhuggeri pä ramen och årtalet 1609. — En tafla på väf: himlaskaran, helvetet, Christus tram- par på döden, djefvulen bortsläpas af vidunder och djef- lar. På sidorna stå tyska bibelspråk på röda och svarta rutor. — Ett Crucifix, med foten 17 tum högt, med Latinsk öfverskrift. — Sexton bilder, större och min- dre, på sakristivinden. — Gammal CMioi-kaj^a, guld- och silkesömmad, med Christus och heliga figurer på kor- set. — En Kyrkovaktarekäpp, ett 6 alnars bamburör med liten skallra. — Grafsten midt för altaret, svår- läst: Anno mccxxcix . in vigilia . tohis b . . . .

SEOR . . VXOK . AD . . I . HFAMARA (?) GrafstCU i cllO-

ret öfver Caj'l Gera Fryherre til Byrklvich. För öf- rigt många grafstenar, fast ej ganda, samt många epi- tafier, familjetaflor m. m.

8köiilK'r<^a.

Kyrkan ny i vestra delen, för öfrigt stjernhvalf. — I klocksta])eln förvaras ganda kyrkodörren med i'ikt be- slag, nu förstörd; ett stort Crucifix med de fyra figur- prydda korstafloi-na luda; två skadade döri'iir al ett al- tarskåp ocli fyra stora bilder.

Fyra ättkullai' i prestträdgärden användas till l)l<)iiisterrabatter.

91 91 ogata.

Kyrkan är helt och hållet modern. Freskomäl- ninoarne i livalfven voro förstörda. — Tre vackra taf- lor, Christi nedtagninf»', en oubbe och en qvinna, med sitt diande l)arn. — I tornet förvaras en modern altar- tafia med föroylld ram samt i midten en fiiJfur i half- n[)pliöjdt arbete med bok, solgloria och en seraf under sig. — Ett Crucifix ej dåligt, men vanligt. — Bilder af evangelisterna Marcus och Johannes. — En Dop- funt (*) af kalksten med spetsbagsirater, 1 aln 10 tum vid, 1 aln 1 tum hög. — En hjelm (*) af tunn messing med röd yllen liggare längs kammen och dubbelörn på främi-e plåten, tagen i krig af en Ostgöta grenadier från en Hyss. — En Dopengel, skuren i trä, förvaras på tingshusvinden.

En Runsten lio-irer vid Hof i)a en kulle omkrino- 70 steg fi-an Slätbaken midt emot Mem vid foten af en bautasten. Runstenen är 4 alnar 3 tum lån o-, 1 aln bre-

O'

dast och '2'2 tum tjock, l)autastenen 2 alnar 8 tum hög och 1 aln o tum bred. Inskriften kunde ej i följd af ett piskande ix'iin aftecknas. Den synes af Lilieg-ren n. 1122 vara rlitt läst utom att det står f^ht^h , HMi- och Hi>hh. (*).

Tabv.

Kyrkan är helt och hullet modern. — Fem för- gyllda bilder, troligen från ganda })r{'dikstolen, samt de fyra evangelisterna med moderna drägter. — l^n Ljus- stake (*) af malm med tre j)ipor, Konung Giistnf I:s bibel, 2:di'a delen, n} inl)undeii. — Ganda Altartafla ii, föreställande St. Olof, fanns ieke.

1 k\i'kaii fiH-varades fem pergamentsbi'ef, iiendigen ett lijtesbref a prestgårdens egor i Brunnsby af ar 1341,

A

92

ett fastebref för Svällesta och Kuddl)y 1417, ett dito för Skorstad, Tal)y 1427, ett bref af ThorsttMi Skriiddare 1501) samt en syiieriittsdom om Rap[)sala 1510.

På Storklockan läses: Ps. 11?, A. solis okatv (ortu)

VSQUE . AD OCCASUM . LAVDABILE . NOMEN . DOMINI. — MAR- CVS . ERICI PASTOR . IN . TÅRY . TEi.' . 10 . SEPT . ANNO . 1660. &C.

Talrika ättekullar i Fristads Vestero-ärdsluioe, som man l)öriat skada medelst cfräfnino'. I Fristads l^red- ffärdshao-e tinnas ock män2:a o-rafkullar.

Tiiiffstad.

■»■

Kyrkan, med jjamla vackra hvalf höll pa att repa- reras och hvitmenas. — I korset af chorets stjci-nhvalf

läses i tveniK' hvarandra korsande ra<hT: Inchoat: vrbani:

sic olauus tempore tecta . Anno domini pingere perfecta

post festum sunt damiani mcdlxli. 1 do, l)a(la ia(h rnas

skäi'niii;j; stai* i en cirkel under ki-ona ett monogram,

tr(diiren Maria'). .\11\ ai4iiia i)amiiinelser nafvos om akt- er ~ 1 <

sandiet med inskriften. — En i>rafsten liir^er i stor- ^an^-en nedanför altarti-apjtan med endast fa bokstäfver (frän medeltidcm) liisliga. — En annan grafsten ligger

') iSpjir fiiuijus, att inskriihMi varit. stiiiTf.

94

niidt i storgangen, 2 alnar 20 tum läng, 1 aln 14' ^ tum bred. Af inski-iften, som ej upptager mer än 2 sidor, kan början läsas: mc iacet bryniulp .... — En rikt or- nerad Dopfunt. Skålen är 1 aln 7 tum vid oeh 21 tum höof. Foten och skålens bilder ses å förestående tiirurer. En Runsten (*) 2 alnar 9 tum lång, 1 aln 16 tum bredast och omkring 9 tum tjock, i sydöstra kyrkogårds- porten. En inskriftsrad går rundt omkring stenen, en annan vinkelrätt mot dess bas. Af den skadade skriften kan läsas . . . . tIK -^ nKt>] - Ht ... ^^ D+hl - +rtl/k * . . . +I\K hl . . . (på midten) . . . •- hIM-h : h\ih (!) (*). — En annan Runsten med ormslingor i chordörrtröskeln, öfvertäckt af si<lo- stenarne och nedtjärad, annars ej svårläst. (Liljegren 1099). — En Runsten i vestra kyrkodön-en är bortta- gen, likaså en annan, som, efter u})})gift af artisten Mandelgren, skulle finnas i ganda vapenhuset.

Stvrstad.

1 k\rkan en stoi' I)o[)funt (*), 1 aln 12 tum vid; ligger i tornskrubben. — Ett Crucifix (*), '.> alnar 4 tum högt, 2 alnar 4 tum öfver armarne. ■ — En Natt- vardskalk med fot ocli liaudtag ganda, men ny skål. Pa j)atenet läses: agnus dei qui tollis peckata mundo; mellan orden ii ro tecknade Christi hufvud, häudei- ocli fötter samt i botten St. Laurentius. — (jlustaf T:s l)ibel 2:dra delen, ti'asi<i:. — En liauunalmodi}!: Brudkrona af silfver. — Storklockan af ai' 1G07. På Lill k lockan stål- i två linhr: 4" Anno : md : cvii : conflata est : hec :

campana : löna : stig at 4-' iagh : : tigh :

et : : : tio : sista : stund : eska : tio : be : :

• avs : grund:

IJunsten, stående pa kant i kyi-kogar(lsmui"en. V\i[)- gifves aC Liljegren (X:o 109()) vara förstörd, men atei'-

95

fans (le senare aren under kyrkans repai"ution och gräf- nino;Mrne dervid, helt oskadad.

Kyrkan är gannnal, men har ett modernt torn. Sakristian är l)Vi>(l med stiernhvalf. — Gamla Altar- taflan, med sidokolonner, Christi uppståndelse och en Luthersk i)restfamilj (undertill). — En Dopfunt(*) af tälj- sten, 22 tum vid, 11 tum hög-. — Snidad List(*) till ett skrank eller altarskåp, 8 \'i tum hög, 9 alnar lång. — Kyrkovaktarestaf (*), 4 alnar lång; på öfre ändan mel- lan fvra trä kulor en skallra af malm, .S''- tum höo-. — Kn Hänglås(*) sitter för sockenmagasinet, men berät- tas föri' hafva sutit för sjelfva kyrkan, der Ryssai-na år 1719 föi-gäfves sökte öp})na den.

Runsten, på södra utsidan af kyrkogårdsmuren, öster om porten. Lilj. 1094. — En annan a insidan af muren å södi-a sidan, vester om porten. Lilj. 1095. — En Bautasten (*) af röd gråsten, 2 alnar 15 tum hög, 1 aln 12 tum bredast, öster om kyrkan på en höir grräs- l)acke, full af stensättninaar och rundlar.

Koiiiiii<^ssiiii(1.

Kyrkan helt och hållet modern. — Gamla Natt- vardskalken, med medeltidsinskrift, såldes föi- 7 å 8 ar sedan till en guldsmed i Norrköping. Den n\a är helt vanlig, — Ett simpelt Hökelsekar (*) af malm. — Ti'e små englafigurer, bra snidade. — En Prim- klocka^). — Predikstolen })rvdligt arbetad af Anders

') U(')kcl.si;knret. klocknii, cii cnglaligiir jcmtc jiiuliii iildrc iiiveiitarior lemiiade år 1867 af Kotimi.ijssuii(ls sockiicniäii, på lieiiistitllan af llr Kap- ten 6. A. Flach, såsom giifva till Statens Historiska Musi;utn.

96

Snickare. — Två Ijusstiikar af malm (*), 17 \i tum höga, 7 Vo tum vida u])ptill, 8 tum nederst. — Por- trätter af Luther, Melanchton ,och Konung Gustaf II Adolf. — Två adeliga vapen, det ena Truls Palnison Rosenstråles, det andra en half sol och en half lilja. — Gamla Kyrkoboken på pergament sades vara i behåll. Runsten i foten af södra kyrko väggen åt öster, förfnrligt öfverkalkad ocli rappad. (Lilj. 1103). En annan i samma kyrkfot åt vcster (Lilj. 1104), der den ar rik- tigt läst, utom det att ordet ^Ihl skall vara t>+m.

Fiirin<;stad>

Kyrkan är gammal med laga hvalf och djupa kors- bågar (en modern träl)yggnad finnes dock i norr) samt takmålnin<i'ar i rödt och o;rått uti tre f\'rdeldta livalf- kupor, nuul 12 framställningar ur l)il)liska historien; men (i Prostens Boströms tid) öfverkalkade i chortaket. — Allt kvrksilfret bortstals 1820, utom Sockenbudskal- ken (*) och Do j)ska len. Den förj'a, och patenet sakna all inskrift. — 1'^tt h'jon af malm (*), 5 V4 tum högt, sitter öfver en Ijuski-ona af malm; ett miiidi'e lejonhuf- vud sitter undertill. Skolläi'aren och Klockaren M. Ulan- der hade u])prättat förteckning öfver kyrkans fornsaker m. m. och läi't skoll)arnen runorna. — • Gamla Altar- taflaii snldcs är ISO,') pa auktion. — Pi-imklockau bort- säld af 1^-osten i:5oströiii till matklocka.

P u listensstycke utaiiföi- visthuströskeln i Furini»-- stads pi-estgard, 2 alnar 12 tum läng, 2 aliiai- 7^^-i tum bi-(;d!>st, mycket sliten af tramp. Af inskriften, som gått dels längs kanten dels i en rak i'ad iiipa stenen, kan ännu läsas: . . h : -l-hK : hlKht+n : K\hl>[\ V f^TI Pro- sten Hansson lofvade att resa stenen. — Runstenarne (Lilj. 1100 ocli llOl) iuimos ej. IJ 11 listenen (Lilj.

97

1102) lär vara inmurad i källaren, så att runsidan ej synes. Runsten (*) vester om Stora Grönhögsvadsbron, 4 alnar 3 tum lång, 1 aln 3 tum bred, liggande i vatt- net med runsidan uppåt, lutande. (Lilj. 1105). Run- sten (*) öster om Stora Grönhögsvadsbron, midt emot den föregående, 5 alnar 9 V2 tum lång, 1 aln 3 tum bred. (Lilj. 1106).

Kuddby.

Kyrkan är helt och hållet moderniserad, då, utom annat, väl äfven gamla Altartaflan, som kallades »ett konstens mästerstycke», blifvit förstörd, under Prosten Anderssons tid. — Dopfunt (*) af vanlig form, 1 aln 15 tum hög. — Grafsten i tornkammaren, 2 alnar 18 tum lång, 1 aln 17 tum bred, af huggen vid vestra än- dan med inskrift: -^ mc : jacent : thyrgilles : . . . . maby (Skammaby) : et : fili (us) : eius : iohannes : c . . . im : in : X : DO : REQ(ui)ESCA(n)T : am. — Ljusstake (*) af malm fastskrufvad på predikstolskanten, 17 V3 tum hög med 17 tums armbredd. — Två prestporträtter i sakristian.

Runsten (*), stympad i östra torngluggens säte, minst 2 alnar 10 tum lång och 1 aln 10 tum bred. (Lilj. 1108). Runskriften går i en rad längs ena kanten och i en midt på stenen.

Runsten i dyn å en sidländ mad, norr om vägen till A, nedanför Hjertrums gård i Kuddby med runsidan nedvänd. Man kunde dock med handen känna under stenens ena hörn, att runorna voro mycket tydliga, och med temlig säkerhet urskilja bland andra ordet R.-I'ht>r\. (Lilj. 1109).

Många stensättningar, rundlar m. ni. samt en bautasten, 1 aln 12 tum hög, stående i kanten af en stenring i Hagbacken öfvcr Hjertrums gård.

Antiqv. Tidskri/t. 7

98

]5autasteii (*) iiiiru liuidsvägen vid Skaiiihy ucli ('arl Botvidssons laduhöru, utan inskrift (åtminstone ()f\aii jord), 3 alnar lång, 2 alnar bred (vid roten), lutande och brusten. En 88-å.rig qvinna sade sig aldrig vetat af nacjot annat minnesmärke vid Sknmbv. (Jfr ( )str:i Nykyrka och Ö. Skam s. 107).

Örminge Runsten lär hafva Hyttats för 8 ;i 10 ni- sedan till Björklund i Kuddby.

■^

\

Östra Stenby.

Kyrkan är invändigt särdeles vacker med vida

/A rP^^>- hvalf utan pelare och m{;d pryd-

f^l I -^L^-^,^ liga fönster. Tornet äi- högt,

ett af de vackraste i stiftet. —

Altartaflan en skön m.-ilninu'

__,, ^ ^ , ^, , .,, ])å trii, af af KK^o, föi-eställer

/^ -vi w-\ r^lw (-^liristi fuUdse och hindaskaran.

Den sä.«>:es vara ett ki-iusbvte fr;in Klbiug. — Sex i)ildei", deribland en Maria och en sittande luuuing. — r)o[)funt af messing, 2 ^dnar hög. — Ett skadadt prest))or- trätt. — 37 adliga vapen. — Ljusstake (*) af messing, 1 aln 3 tum hög. — Missale (handskrift) |)a j)ergament, 3S blad, 17 tum höga och 12 tum breda, med skönt mähide initialei* och nyare aiiteck- ninga)' in margin*' af »l*a,stor Jocmi P(!tri Klint in Stenby», utn. ]5{)8. l)öijan är: LfHiis erlt. Slutet: etiam demonia .suhicirmtiwv)». Ofver böljan står: ')N1>. Ha'r frammanföre voro vid min hitkomst ar 1742, efter the

7^

-T -V

7^

a

■^

j'

i\:.> 1.

99

Iciniiinirar soin i ryggen voro, utskurne 8 blad, men efter sidoi-äkningen voro 20 hlad borta». Ett lika stort per- gamentsblad är klistradt pa insidan af hvardera permen. Då kyrkotornet år 1854 ombyggdes, hittades i dess

N:o 2.

grund följande sex runstenar, af hvilka den första för- varas på kyrkovinden, de fem andra äro inmurade i väo-iiJirne af södra korsarmen. Dessa runstenars beva- rande skedde <j;enom Ilr Gerhard O. J. von Yhlens till Allonö nit och försorg.

N:o 1 är 1 aln 11 tum lång, 19 Va tum största bred-

100

den, 5 tum tjockast. De svagare tecknade delarne fim- nos före besöket, enligt senare meddelad uppgift.

N:o 2 är ljusgrå, 1 aln 12 tum hög, 1 aln bred

N:o 3.

öfvcr o-olfvct, inmurad i viio-o^en af södra korsarmen åt söder. Inskriften är svårläst.

N:o 3 är svart, 2 alnar hög, 1 nlii 18 tum bred öfver golfvet i samma \<ygg af södra korsarmen åt norr.

101

N:o 4 är röd, 2 alnar 12 tum hög, 1 aln 8 tura bred, i östra muren af samma korsarm ät norr. Inskrif- ten är i början och slutet öfvertjärad.

>':0 4.

N:o 5 är grå, 2 alnar 5 tum hög, 1 aln 10 tum bred, i östra muren dersammastädes mellan N:o 4 och N:o 6. Inskriften ej lättläst.

N:o 6 är röd ocli svart, 3 alnar hög, 1 aln 18 tum

102

bred, sitter sydligast i samma östra mur. Inskriften lättläst.

Gråsten (*), 3 alnar 18 tum läng, 1 aln 6 tum bre-

N:0 5.

dast, minst 1 aln tjock, liggande på en åkerren under en bergsbaeke öster om Agelstads gård. A ena bred- ändan äro inristade ytterst tre kronor i rad oeh till ven- ster nedanom hvardera af de två första en figur lik- nande 6*. samt derunder 8 A G Hi SI AS.

103

8teii,(*) tiniiKMi med de iiyssiiämiulu riinstenarne i kyrkot<)i'iiets grund, 20 tum luiig, 18 tum bred, 7 tum tjock, med iidiuggiia likartade figurer, kroiK^i*, kora och bokstäfver. Förvaras pa Allonö lios Hr G. von Yli- len. Hos honom förvara- des Major (t. a. \(»ii Yh- len.s l)i'ef om liv.ska iii\a- sionen pa (Tothind ISOS m. m.

r

Runsten(*) i Allonö aUé i skepnad af en ofantlig toffel, 4 alnai' ö tum läng, 1 aln 20 tum bredast, 12 a 14 tum tjockast. Run- slingan är till en del för- störd.

Östra lliisbv.

>':o C.

Kvrkan är modern. — Chorkai)a af rödt sammet med Juniifru Maria med barnet, äni>4ar m. m. samt årtalet 1746, da den förmodligen reparerades. — Xio prest- och tva fruntimmersporträtter. — Vapen öfver Major Joh. dac. von lluthenhieb f 1751, Major Fr. Gyl- lein'am f 17o7, Major Joh. Jac. Schultzenhjelm f 1751. Pa det s. k. Bravalla slairfält finner man nu föa"a eller intet af de fordon» sa mycket omtalade och afteck- nade bautastenar, ättekullar, fotanglar m. m. (Se Sjö- borg 1. pag 54, 103—7, Pl. 12, fig. 40), hvilka skulle fiiuias vid Varby, Var-an ocli Lönö bro. \ ar-an är nu blott en räimil, öfxcr In ilkeii Lönö bri» är laud. Pa

104

backen å Okluiida utjord finnas blott några jordkullar och på sjelfva bergsbackarne i Valle inga bestämda och tydliga stensättningar.

En Runsten (Lilj. 1117), skulle iinnas vid eller öf- ver Lönö bro, men kunde ej varsnas. Det låg dock i bron en lång vacker, röd sten, fast utan runor på upp- sidan. Den sades hafva blifvit ditlagd 1667 — 84.

Runsten (*) å Varby egor (mellan Varby och My- singe), liggande framför en stugudörr i körvägen öfver ett dike, derföre mycket utnött och med svag inskrift, 4 alnar lång, 2 alnar 5 tum bred. (Liljegren N:o 1116, der dessa ord böra rättas: l^+lhl>h — t\H — KfM) — *+H.

En skaftcelt (*) af bronz, funnen å Sjelfs egor, skänktes af Hr G. von Yhlen till Statens Historiska Museum.

Qvarsebo.

Kyrkan iir moderniserad. — Ljusstake (*) af mes- sing, 21 tum hög, foten prydd med upphöjda blommor; en sköld utan inskrift häno;er löst öfver armarnes utofånsfs- punkt. — Chorkåpa af rödt sammet med kors; Gud Fader med verldsklotet, St. Andi-oas och två andra fio-u- rer sydda med guld och silke. — Figur (*) (Simson med saltpåsen pa hufvudet?), 2 alnar 6 tum hög med tjocka, krokiga ben och ett timglas i den venstra upp- lyftade handen. — En Anglabild och ett litet Cruci- fix i tornkammaren.

Iläradshaiiiiiiar.

Kyi-kan iii- modern. - — Dopfunt (*) af nicssing i vanlig form. — Chorkåpa med guldstickning pa silfver- brokad, 16i)r), K. W ocli (\ A. D. samt Natt-och-Dag-

105

vapen. — Sju prestporträtter. — Tre taflor på väf, 4 alnar 12 tiini långa, 3 alnar höga, med series pasto- runi et coniniinistroruni. — Oblatjern med crucitix.

Runsten (*), 3 alnar 6 tum lång, 1 aln bred, 20 tum liög, liggande på kant i Tasby (nu Åkerby) trapp- backe. (Liljegren 1120. Läs HtH, ieke hfli-).

Joiisbcrg.

Kyrkan af trä, byggd i korsforin med stående bräd- beslagning, är lag och oansenlig, men invändigt temli- gen rymlig, — Målningar i taket. — Altarskåp (*) hit- kommet från Häradsliammars kyrka, 4 alnar bredt utom dörrarne, som äro enkla uppe vid det högre midtstyc- ket, dubbla nere. Alla sex dörrarne målade med sköna taflor. Sjelfva skåpet har öfver 100 snidade bilder, grup- perade inom hvarandra till V2 alns djup, framställande Christus bärande korset, korsfästelsen, begrafningen o.s.v. samt skönaste entourager, sniderier och rikaste förgyll- ningar. Ofverst sitter ett crucifix. — Gamla Altartaf- lan af sandsten, Isaks offer, 1 aln 18 tum bred, lika lång, dertill Moses och Aron, 1 aln 12 tum höga. — Dopengel, 2 alnar 18 tum hög, samt 2 mindre äng- lar. — Stort, skuret 1 öfver k. — Frälsaren och 10 apost- lar äro målade på läktaren. — Två stora och många smärre etsade taflor. — Kalken (med märklig inskrift) kunde icke få ses.

Stora klockan är af år 1691.

Riniö Kapell.

Kyrkan är liten, modern, hiduformig, utan torn. — Altarskåp (*), 2 alnar 10 tum i)ie(lt, 2 alnar 10 tum

106

högt, 4 ',5 tinii djupt, iskadadt, med snidade tigurer tif livilka fem fattas. — Sidostycke (*) till ett epitaphiiiin el- ler annat, 18 tum bredast, I tum tjockt, helt förgyldt. — Ofullständig Monstrans(*) af messing, 15 V2 tum hög. — Porträtt i olja af Hertiginnan Catharina, Konung Carl Gustafs moder. — Storklockan har i upphöjdt arbete Christus på korset, Konung Carl Xl:s porträtt, en ruda, en gädda och en kräfta samt följande inskrift: wi uthaf

lakobs lat oö wandka i herrans hus komne ahre.

Anno 1662 hafver s. .joran . putens efterlaten < enk låtit givta . stocholm . ambiorn . anderson me fecit. — Lillklockan har en Rysk inskrift af följande inne- hall: »Med Guds näd och godhet (helgad) ät Lazari u])p- ständelse, at Nikolai och St. Catharina, år efter verldens skapelse sjutusencK' attatio den förste dagen uti Juni manad under tsar och storfursten l\an \ asilievitschs retrerin"- och under de rättroiina tsarsönerna, den rät- troijna tsarsonen Ivan och den rättrogna tsarsonen Feo- dor». Det nämnda aret lär svara mot år 1572.

Lenniingar af Rönö slott (*), byggdt på klippgrund, å Rö gamla kungsgård. Längmuren är 48 alnar 16 tum lan«i, i hörnet 15 a 16 alnai' liöii;.

Östra NvkvrltJi.

1 kyrkan ett Altarskåp (*) 2 alnai- 22 tum högt, 2 alnar 21 tum l)redt och 5'.-, tum djujjt, med snidade figurei" äfven |)a döi-i-arne. Högst upp till venster står en äiiu-el, i livars bok läses å tva rader: s. marl\ (HiA. — Två chorkaj)()r, den ena af svartblommigt t3'g, med bro- derade figurei- och oiiiaiiicnter i götisk stil; en tredje med kors i guld och hvitt silke (väfd). — Remsa (*) tj(digen af ett antej)endium, l^ alnar läng, 7 tum bi-ed, sömmad med guld, silfver och alla färger pa groft livitt

107

lärft; sitter nu öfvcr gairilu altarskåpet. — Två gamla, broderade liåfvar(*) med Wasavapiiet. — Bilder af de fyra evaiigelisterna och 8t. Olof. — Porträtt af Pro- sten Schenmark. — Nattvardskalken, skönaste verk med ganimal sexkantig fot och handtag, men skälen ny och simpel. — Patén med inskrift: mc edituk iksvs etc. (Se Broocman s. 551). Med np])liöjd stil på baksidan: ANNO DOi : m" : ccc : xLi : Andreas : presbytek : fecit : ca- EiCEM : in : NUPARARi. (ill Ny jjarari?). — Fragmenter af dopfunten (*) äro funna i })restgardens gödselstad.

Stcnsättnini):, med tvdlii>- rino-, midtelsten och vt- tcrkrcts, i en backe nära nordost om kyrkan.

lluiisten{*) i Oster-Skains kohage, o abiar hög, 1 ahi \'2 tum bredast (Liljegren 1114). Der står dock R.+IHtl och ht+11-.

Förii'äf\'es efterfrågades och efterletades så\äi här som vid Skamby uli ivuddby socken runstenen (hos Lilje- o-reii N:o 1115), der det förmäles om en »Thialfar», som straiidsteg ]>a »(laiitaun» (Gotland?).

A.

A gamla kyrka (*) är såld till Grosshandlaren ^lunk i Söderköping. Den är utan pelare med tre stjernhvalf(*). Sakristian har '2 korslivalf, af(hdade af en ruiidl)äge. I kyrkan förvaras följande inventarier, h\ ilka borde till nya kyrkan öfverföras (gamla altarskåpet är försaldt ^). — Jungfru Maria, sittande med Barnet, '2 alnar 4 tum hög. — Stort Crucifix med tre vackra korstaflor; Matlu'i])ilden fattas. — Do])funt (*) af Kobnordsmar- mor, 1 aln \o\i tum hög, skalen I aln 5 Tum vicK —

') 8c(1cniicr;i iiikr)|)t {'öv ^tiitcus Historiska Miiscinn hos en enskild person.

108

Epitaphium öfver Haqvinus Erici pastor loci i 48 år t 1612. — Stort, prj^^dligt epitaphium öfver Kyrko- herden Olof Rudelius ocli hans två hustrur. — Epita- phium, stort som en altartafia, med Christus på korset och derunder en prestfamilj. — Fyra grafhällar, af hvilka en med kors och rin»; uthuo^o-na en annan med jernringar i alhi fyra hörnen. — Stort grannt vapen öf- ver Ofverste-Löjtnanten Gustaf Westfelt f 1752. — Por- trätt af Kyrkoherden Nordberg med fru. — Memoria pastorn m post reformationem (till 1755) på altarväggen i öster.

Allt detta för konst och historia så värderika lig- ger här i hög och såsom det tyckes utan all vård. Hvar- ken ett aktadt namn (Westfelts) eller mångårig tjenst i kyrkan (Haqvini Erici) vinner här något afseende för anständigt skydd och aktsamt tillvaratagande, ej heller kyrkans egen värdighet såsom ett f. d. Guds hus.

Runsten, 5 alnar \4\i tum lång, 1 aln höL»-, lig- gande ])a kant i norra ing;ingen till kyrkogården, till höger da man gai* till kyrkan. (Liljegren 1112).

Runsten (*), i tva bitar, den större 1 aln 2--) tum låns: och 23 V2 tum bred, den mindre 1 aln 15 tum lano- 15 tum bredast, på öfversta i)latten af skolhustrappan. Den blef troligen stympad, da skolhuset byggdes. Af inskriften återstår: . . . + : irTIA : H+l^lfM^i- : r+DfM^ ; Hli.

Skällvik.

Kyrkan är gammal, hög, ljus, med vidt och stort mellanskepp och sidoskeppen af blott 2 alnar 1) tums bredd mellan j)elarne; tva runda i-osettfönstei- pa norra <jch södra väij:ii-en. — Predikstolen med (h- hi'a evan- i^elisterna och deras attributer i livitt och nuhl samt med en prydlig trearmig ljusstake på kanten. — Hel-

109

gonaskåp (*) 2 alnar 17 tum högt, 14 Vs tum djupt; ena halfva dubbeldörren fattas. I midten Juuoffrun stå- ende med barnet, snidad; pu dörrarnes insidor ärotre helgon målade, dörrarnes yttre målningar äro förstörda. Det hela förgyldt, skönt. — Grafsten i storgången, 3 al- nar 16 tum låni2:, 2 alnar bred. På midten en sköld med ett bakvändt n. Kring skölden: + hic : iacet : vluid . ... VI . . I DE : BO . . UM. — Ovalt epitaphium af tälgsten öfver Kyrkoherden N. Hjortli. — Vapen öfver Jahan Kriegh, furstlig »Stalmester» f 1GG6 (en riddare i rödt fält). — Tafla, Christi uppståndelse, gammal. Gamla Altartafian linnes ej.

Stegeborgs slott (*). — Vid Kungsgarden står en sten, som på östra sidan liar inskriften: Verner 1). ScHWERiN 1809, på vestra sidan: Stegeborg Härjat af Tiden Räddat af Omtankan, samt på norra sidan: Jnfs. (skall vara Stenhuggarens J. Nordfors's märke).

Hällristningarne vid Stegeborg lära, enligt up])gift, aldrig funnits.

St. Annas Öde-Kapell (*)

har tva vaekra, ännu hela stjernhvalf med lågspetsig triumfl)aoe. Höokyrkan har haft stenhvalf af tva ku- por. Begge stjernhvalfven i choret äro lika. Choret är 18 alnar 12 tum långt, 9% aln bredt under triumfbagen, som är 1 aln 10 tum tjock; högkyrkan är 20 alnai" läng, 15 alnar bred i vestra ändan, allt invändigt. Kaj)ellet är byggdt af gråsten med tegelhvalf öfver choret, samt har brädtak öfver det hela o(;h olästa dörrar, (lolfvet är betäckt med en half alns fardvno-a, bvssia och alh'- hända bråte, och är choret afstänc^dt af en i^-am mal jrär- desgårdsräcka, det hela alldeles ovärdigt den ännu (^var-

110

stående kyrkliga foriiion. Tillhör (TrefVe Adolf Möriier pA Thorönsburg.

Frescomåliiing (Yttersta domeii) i östra hvalf- kupaii öfver altarstadeu. — Inskrift i chorets södra hvalfkupa: på en rad: M. Fäm Hundra Tiugu ett in Wig- des Jag Sanct Annae. — Inskrift öfvcr triinnfbciiixni at högkyrkan:

Twå hundra år ock Twå wid Michaelis tid är Herrans rena ord predil<at här i frid Tit tyckes stå igen det mig eji bör förtiga att Doctor Johan Brask hafft omak mig att wiga.

upptäckt d. II september A 1723 af Past: L.

Eli tafla (Sten Sture d. y. ooli Christina Gyllcn- stjerna knäböjande för Jungfru Maria) lär vara förd frän kapellet till Thorönsborg.

St. Annas Nva kapell.

K}rkan i \anlig modern salongsstil, med kalott- torn. — Altarskåp (*), '2 alnar 22 tum högt, 2 alnar -S tum bredt, 2'V:^ tum djupt, maladt Ano . Dom. 15110, hitfördt frun gamla ka})ellet. Midteltaflan (korsfästelsen) iir skadad. — (»räfsten öfver Kyrkoherden Daniel Oruf är u[)i)naglad mot väggen i choret. — F3'ra grafstenar, med nagoii inskrift, hitförda frän gamla kapellet. — Kyrkobok frän Ki^i.') i läng folio. — Brcfbok med handlingar från 138:5, 1587, 1548, 1572, 1574, 1575, 1587, 15!)2, \(W^ etc. — Lifia inringningskloekan var borta.

Skateii, en träbvu"^na(l med svalL^in'»" |>a ena sidan (*).

111

Börriiiiis kapell

ser ut sum cii stuga, rcvcterudt, uied klockstapel.. ■ Ktsad tafla (eu l)edian(le oubbc) vacker.

Grjt.

Kyrkan iir modcru med trädgårdsstaket kring kyrko- garden. — Epitaphiuni (?) (*), 4 alnar 12 tum högt, 2 alnar 8 tum bredt, utmärkt väl snidadt, fordom i-ikt föi-- gyldt, nu ytterligt förstördt, sedan det länge legat un- der bar himmel eller ett nedruttet tak (förvaras nu i gamla sakristian). I midten inom en krans Cliristus i bröstbild, välsignande, med verldsgloben i venstra han- den; deromki'ing oruamenter. — Likstenar, här som pa så många ställen, utvräkta. — Figur med skägg, 1 aln 10 tum hög. — Dufvevapnet, stort, snidadt, för- stördt; i hjelmen hade en sädesärla b^^ggt bo. — Dop- funten, en St. Olofs bild och den märkliga prediksto- len, som satt öfver vestra kyrkogårdsporten (Broocman p. 356), äro förstörda. — En stor tafla i olja })a trä (tron, hoppet och kärleken), 2 ^'2 aln hög, 1 aln 10 tum l)red, gör tjenst som skrubbdörr i klockarens hus.

Giisum.

Kyrkan af trä, reveterad, med ett litet torn på ta- ket. — Altartaflan, Christi nedtagande af korset, (ef- ter Rubens) är målad och skänkt till kNrkan af iniva- rande v. Pastor (i. L. Lundqvist. — l)oi)funt(*) af mes- sing, 18 tum hög, stående ])å svarfvad träfot. -^— Litet (^rucifix af trä, väl snidadt, föi-gyldt. V) tum högt (bilden 10\-2 tum). — Två vackra cheridoiuM- af trä, förgylda, 2 alnar höga, i roccocco. — Vred (*) till klin-

112

kan å vestra kyrkodörren, liksom beslaget derunder, kon- stigt arbetadt, af jern. - Korset, som förut stod på altaret, och det gamla bordet funnos ej.

Rinsarum.

Kyrkan är moderniserad. — Gamla Altartaflan, 4 alnar S tum hög, 2 alnar 8 tum bred, i tre tums upp- höjdt arbete, föreställande en man (Christus?) i half- liofiiande ställnino: med en bok i handen, i hvilken stär: »Kommer till mig I alle . . .», omgifven af skyar och änglar, dåligt arbete, men entouragen i guld å ramen är vacker. — Crucifix, stort och dåligt. — Dopfunt (*) af messinij, vanli"- form, 2 alnar 3 tum hön-. — Rökelse- kar af bronz. — Tafla i olja på trä, en ])restfamilj och Christus på korset, af ;ir 1632. — Stort och gammalt epitaphium med löfverk omkring porträtter i lialfupp- liöjdt arbete. — Stor liksten utanför vestra dörren med en qvirnia i upphöjdt arbete med gammal ornat samt med många slägtvapen, såsom af Sparre, Tott, Oxen- stierna m. fl.

Runstensst3^ckc (»lliugssteneu'»), 1 aln 18 tum långt, 1 aln 4 tum brcdt, med otydliga runmärken och streck; ligger i vapenhuset.

Y\iinriiiii.

Kyrkan modem, stugulik, utan tovw. — Cruci- fix (*), 3 alnar 20 tum högt, på (k'tta kors sitter ett annat med törntaggar pa den runda stammen, och med korstaflor (1'vVangelisternas sinnebihler) af trä, kupiga, gcnonibrutna, förgylda. — Två bildci-, Johannes med

113

kalken och Esaias med sågen? — Sittande qvinnobild, stympad, 1 aln 15 tum hög.

Björsätrr.

Kyrkan moderniserad. — Gamla al tar t af lan, kors- fästelsen (nederst) och uppståndelsen i medaljon (öfverst), å norra väggen i clioret. — Dopfunt (*) af täljsten, 1 aln 15 tum hög, skålen 1 aln 9 tum vid, står i prest- gårdsträdgården. — Vanligt rökelsekar. — Två cru- cifixer (*). — Chorkåpa af svart sammet, silfvcrstic- kad med kors och Christusbild. — Ljusstake (*) af jern, 19 tum hög.

Prosten Hägerstrand skänkte till Statens Historiska Museum en förgyld vaktbricka. Han eger tre runstaf- var frän Svarttorp i Småland samt en teckning af clio- ret i Linköpings domkyrka, sådant det såg ut före Rosensteinska utrensningen af »allt gammalt skräp».

\

Atvid.

Kyrkan af gråsten, gammal, med trappgailar, utan torn. I taket äro målningar, 8 sidotafior samt en i midten (bibliska stycken, profeter och evangelister, un- der det vackraste stjernhvalf). — Altaret har vackert snidadt blomverk samt en försilfrad Christusbild. — Cru- cifix, öfver triumfbågen, dåligt. — Två ljusstakar (*) af messing. — Två grafstenar förenade med en vapen- sköld mellan dem (Mannersköldskn och Wraiigelska hjert- vapnen).

En <i;ammal båt lär vara fmiuen i trakten vid af- tappningen af en sjö.

Antiqv. Tidakrift.

114

Grcbo.

Kyrkan modern, med torn. — Skilderi, tre che- rnber och o-enombrntna solar, barbariskt och osmakliirt. — J^uthers porträtt och en gråtande Petrus å altar- väofofen. — Två större och fvra mindre bilder. — Crucifixbild utan kors, dålig.

Följande fornsaker, funna i gralkullar och en sand- grop i Orkållegärdet å prestgårdens egor, inköptes för Statens Historiska Museum: 3 sköldl)ucklor, 2 svärd, '1 lansspetsar, ett skärdon, en spännbuckla af jern, stycke af en knif, bitar af en grafurna, en 8 tum lång brons- nål med jernring, en liten bronsring, ett bryne, 3 "4 tum långt, och en olödd jernsölja.

Vist.

Kyrkan modern, med trätorn, men vacker, med malnino-ar i triihvalfven: treenigheten (teckninjiar inom en trekant), yttersta domen med liinnnel och helvete, samt fyra mindre sidotaflor: Jesu födelse, dop och fre- stelse samt Gethsemane. Det hela oniii-ifves af ett iirant entourage-arbete, väl ej gannualt, men prydligt. — Altaret äi" nytt, men särdeles smakfullt, i hvitt ocli guld. — Läktaren är prydlig med ])ilder af Christus och cvanjrelisterna. — ■ Pr(Ml i kstoleu af brunui'a tälir- sten hai' (i Hgurci', koriutliiska kapitälcr, cherubliufvu- den och di-iifNor af li\ it marmor. — (irafsten nu'd ut- huggen gammahhigs i-iddarfigui- ocli fru (Nils Nilsson till Säby t lOK)). .Maken lill denna pi-vdliga sten ligger utanför choi-döi-i-cn, rysligt nedtjärad och förstörd. — Ett gammalt a 1 ta rska p (*) sitter högt up()e pa no)-ra väggen i liögk}i'kan, /> alnar ?> tum bredt, h n tum dju[)t med en vacker försillVad Christusbild ofvan[)a. Der före-

115

koiiiimi väl siiidudc bilder, en konung, en [)åfVe, St. Sigfrid (med de tre liiifvudena), Gud Fader oeli Jung- fru Maria samt helgon med nyckel, segerfana, såg, 'svärd, kors, yxa, spjut, bok m. m. — allt nästan fullkomligt oskadadt samt med lika väl bevarad rikaste förgylning. — Dopfunt, åttkantig. — Christusbild i mer än half- upphöjdt arbete, snidadt verk af värde, ungefär 1 aln 18 tum hög, å tafla inom ram; deröfver ett gammalt, hvit- limmadt crucitix. — Tio taflor i olja, (Moses, uppståndel- sen, nattvarden, den heliga familjen m. m.). — Två prest- porträtter. — Vapen af Sture, Oxenstierna, Posse, Tott, Baner m. fl. ätter, — Storklockan med Posse-, Sture- och Sparrevapnen af år 1669; lillklockan af samma ar. — Hedern för det förståndiga bevaran<let af alla kvrkans fornsaker och konstskatter samt deras smakfulla anordnande i det nya templet tillkommer Magister P. K. Rudebeck, förut kyrkoherde härstädes, nu i St. Aby.

Vårdnäs.

Kyrkan modern. — Grafhäll (*) af täljsten midt i storgången; midtpå en vapensköld med ett svin inom en bågsirat. Kring kanten läses: HH coKroms : mc i meta ;

FOR : SWART PST i OPTO i Q(ui)ETAM i HIC i ANIMAM ■. LE-

TAM ; CERTO i MARIA i PETAM. — Likstcu öfver eu prest Valnander f 1652. — Minnessten, iinuurad i vapenhus- väo-fjen med 38 rader skrift: her hafver sinx l^eger-

STEDH TIL MVILE UK ROO THEN VÄLBORNE FRW MARGARETA TIL BROO HER 8TEEN BANEERS RIDDERS HVSFRW K.ER SOM

NV HOOS GVDH ctc. — Gamla altartaflan fanns ej. l>}gg- mästaren J. Jonsson hade försändt till Stockholm en samling af stenva])en fuiuia i trakten.

116

Laiulcrvd.

Kyrkan uioderii, med torn. — Dopfunt (*), om- kring 1^2 aln hög med skål af 2V4 alns tvärmått (lik dopfuntarne i Mogata och Styrstad) tjenar nu till stöd för predikstolen. — Dopfunt (*) af koppar, 1 aln 10 tum hög; med 18^/4 tum vid skal. — Tafla (enkans son i Nain uppväckcs från de döda), skön. — Likstenar öf- ver Pastor Joen Benedicti f 1640, Kyrkoherden Johan ^Yagner f 1658, Pär Germvuidsson i Harfvestad f 1725 m. fl., E. O. S. Riips vapen, samt en lång värja, frän 1648. ■ — Afven lär finnas, enligt uppgift, en C hr is tusbild och en simpel koppargryta — Gamla altartaflan, skänkt af Ryttmästaren C. Riip 1648, hade, enligt Presterskapcts berättelser af år 1830, försålts tre år fö]'ut. Rökelse- karet fanns ej.

Runsten i tornets södra utnuir. (L. ILSl). Inskrif- ten såsom hos Liljegren, men icke K + IM^I, utan Ki-hTI. Bautil 854.

Runsten (Lilj. 1182) vid Hjulsl)r() (jvani fanns ej. Nuvarande mjölnaren hade aldrig sett, ej heller hört sin fader tala om den.

Svinstad.

Kyrkan moderniserad. — Altartaflan, Ghristi törne- kröniiiir ocli beijabbelse, iir målad af J. Dav. Schwartz 1721 (renoverad af Ijignian ISöO). — Portriitt af Luther. — Tva portriitter af prester med sin;) hu- strur.— Tvcnne taflor, h;i(la fnrestiilhinde korsfästelsen, den ena med en prestfaiiiilj underst. — Ljuskrona af trä, som har armar i form af menn iskoarmar, hvitmå- lade med röda manchetter, samt pa dem stående små karlfigurer, som hålla livar sin ljuspipa; öfverst en mans- fii^ur med utsla<j:na armar. Pa den undre blåa kulan

117

står 1095; underst en förgylld drufva. — Dopfunts- skål af täljsten, lik den i Landcryd. — Likstenar öf- ver O. Olofsson, Befallningsnian på Gräfsten f 1684 och Kyrkoherden Gunnar Follenius f 1771. — Kopior af bref frän 1423, 1430, 1431, 1433, 1434, 1442, 1595, 1613 och 1644.

Och härmed var sålunda Ostgötaresan afslutad, hvar- under jag från den 5 Juni till den 27 i samma manad rest 66^8 mil och besökt 44 socknar och kyrkor.

Vestergötland.

Maricstad.

Kyrkan är modern, men stor, ljus och vacker, så- som hon ock fordom varit domkyrka, med höga hvalf utan pelare och med stora fönster. En del af kyrkans monumentala prydnader återstår visserligen, men myc- ket är dock deraf moderniseradt och förändradt, ej all- tid med nog aktsamhet för det gamla, prydliga och minnesvärda. Allt golfvet har blifvit omlagdt, då nam- nen ])å flera kyrkans forna ])rester blifvit mer och min- dre borthuggna, grafstenar öfver andra märkliga perso- ner stympade, flera grafhällar utlagda och använda till trapi)or, och jemväl änglabilder af brons (stöd under en kop])arkista i Posseska grafven) omgjutna till en ljus- krona. En förbättring skedde dock med det södra stora rosettfönstret. Allt detta försiggick under V:v Wensioes och v. Pastor Leverent/. tid eller föi- omkring 7 ar se- dan. — Altaret är särdeles stort, högt och prydligt med flera heliga bilder och målningar. — Dopfunt (*) af drifven koppar, 2'- aln hög med 18 tum vid skål.

118

På knappen står: 1646 apdbr s (bomärke) mid; på inid- ten af skålen: t . henna . f.un.t . ehr . af . bronte . knut- son . TESTEMEN (terad). — Nattvardskalk af silfver, fot och handtag gamla, vacker, sexdelad, skälen ny, simpel. — Två ljusstakar (*) af silfver, 11 V4 tnm höga, sexde- lade, af gammal vacker form, med inskrift: testamente

TIL MARIESTADZ KIÖRKIO FÖR EN GRAF. AHB. BOD. ANNO 1675.

För en så skön o-åfva hade väl den ifrågavarande oraf- ven bordt få vara orubbad för all förstörelse. — Två taflor i olja, Christus på korset med två heliga qvinnor, samt Christus, hel figur. — Porträtter i olja af Pro- starne Lampa och Undéen. — Epitaphier öfver Prosten Andr. Bellander (i kras) och Birger Lotman. — Epita- l)hium föreställande ett stamträd med herrar och da- mer sittande uppe i trädet, bra målade, med prydligt snidad ram. — Tvenne vapen, det ena Landskamreraren Jonas Cederborgs (f 1700), det andra ett rödt torn un- der två stjernor. — (lammal värja. — Grafstenar öf- ver Praep. M. And. Fägersten och hans hustru Gunnila Rhodin (deras epitaphium ligger pa norra hvalfvet), Probsten Herr Eric Undéen och fru Margareta Fabritia, Probsten M. Aiulreas Bellander (huggen i tu), m. fl. Öfveralllt i clioret lär under o-olfvet lio-oa andra onif- stenar med inskrifter, nanni och årtal, ni. m., nu osA'n- liggjord a.

Kyrkoherden D:r J. A. Säve skänkte till Statens Historiska Musen m ett si<!'ill fVan \'estmaidand med om- skriften s. petri : boecii . prsbi (j)resbiteri).

Killkestenen (*) \ id i\uni>sän<jsväiren å Mufrii-ebo egor, af röd gråsten, 2 alnar 3 tum hög, 1 aln (i tum bred och 1 aln tjock, enligt berättelse upprest på det ställe del- tva flicknr "killkat" (kittlat) ihjäl en uiigei'- sven. Der liai' fordom h'gat ett »l)al» eller eii upi)kastad hög af sten, piiniai- och iivarjchandi' bråte, den alla förbifai-ande ökte.

119

Runsten (*) omkring 20 steg frän Tidan i pappers- bruksegaren Olins hveteåker, 4 V2 aln hög, 1 aln n 1 aln 2 tum bredast, af gra granit, mycket lutande, foten oragifven med en hög af kullerstenar. Stället heter egentligen Sunnevad. (Lilj. 1329).

IHenad.

Kyrkan är nybyggd i modern stil, men stor och ljus samt i sitt slag troligen bland de vackraste i hela stiftet. Dess stympade torn med träppgaflar är temligen högt och ligger så fritt att det på slätten från sin höjd synes vida omkring. — Altarskåp, nyare, med helt upp- höjda bilder, Christus på korset (i midten), Gethsemane, hudHängningen, begabbelsen, öfverstepresten tvår sina händer. Det hela är 3 alnar högt, 4 alnar 3 tum bredt, 5 tum djupt. — Dopfunt (*) af täljstcn, 1 aln 8 tum hög, 1 aln 2 tum vid, står pa kyrkogarden. - — Tvä gamla stolar (*), 2 alnar 3 tum höga. — Gammalt tim- glas med t va glas. — Grafsten, med uthuggna upp- höjda figurer, öfver en from sadelmakare med hans hu- stru, som vid sitt sista besök i kyrkan skänkte henne en stor silfverkanna. — Storklockan: 1679 : i : n : o :

I trädgarden a Trilleholm stär en bautasten (*), 4 'i aln hög, 1 aln 4 tum bred. Derunder skall, eidigt sägen, en Folkunge vara begrafven.

Gannnal l)yggning(*) vid Nyqvarn med »uthöfder» (utspräng), »vindskedar» och »vindskedsdockor» (de rätt- uppstående pinnarne ])a taket).

Runstenen (Lilj. 1331) kunde ej u[)i)täckas.

120

Ek.

Den lilla kyrkan är på allt sätt obetydlig. — An- ders Klasons vapen (hvitt löf i rödt fält). — Graf- stenar öfver Anders Klason til Eek f 1614 och hans fru Barbro Krabbe (två upphöjda figurer, dåliga) samt Knut Krabbe til Ek f 1594 med dess fru Karin f 1646 och deras ])arn. — På Storklockan står: »procul a

■FULMINE LITANS RUDE DONATA MANUS DEDIT A! MDCCLXXXXIV.

O

GUTEN I SKARA AF N. BILLSTEN». A Lillklockan: »IN"

TER TURBINES S^CULI SONARE C^PIT A? MDCCLXXXXIV>^ På

kyrkomuren hänga många små papperskronor med band och glitter eller bleckplåtar med psalmverser, som un- der begrafningar varit fastade å barns likkistor — en sed, som temligen allmänt förekommer i Vestergötland. Runstenen (Lilj. 1884) är flyttad till Ingaryd i Berga socken.

Björsätcr.

Kyrkan äi- gammal, med fyra vackra hvalf och bågar samt korta 4- och 8-kantiga pelai'e. — Trenne taflor i olja. — Gamla dopfunten (*) med sirater å skålen står å kyrkogården. — Ett stenskilderi (*) i relief, 8 alnar 15 tum långt, 1 aln 15 tum bredt (de fyra evangelisterna med nanni och syml)oler under rund- l)ågai'), ligger a kyrkogarden. - Mera grafstenar (*) med bladsirater a kyrkogarden. Dylika finnas flerestä- des i trakten, somliga dn1»])Ia. - 1 kyrkan ligga graf- stenai' öfver en Coiylaiider f 1(!(!S med fru samt en prest Laurentz. — En grafsten ligger i prestgårds- ti'appan.

I prestgarden (jvarståi* äniui en gammal byggnad (*) med »vindskedar». l)}lika Foi'ntida hus blifva alltmer sällsynta i 0)'ten, emedan, i följd af nu pågående ego-

121

skifte, de gamla husen nedrifvas och nya uppföras å andra tomter.

En stenyxa och en flintknif, liittade i socknen,- för- varas i prestgarden.

Leksberg.

Kyrkan gammal och smal; choret nyare, sexkantigt; hela kyrkans inre tak af bräder. — Simpla takmålningar med bättre entouragearbete (löf- verk med bibelspråk). — I väg- o-en öfver dörren till choret sitter ett menniskohufvud af sten i naturlig storlek, nu öfverkalkadt. — Enkel dop- funt (*). — På Storklockan ses St. Olof med krona, spira och yxa, samt ett hjul; å Li Il- klo c kan femuddiga stjernor. Runsten (*) af röd grå- sten, 5 alnar G tum hög, 1 aln 16 tum bredast, med skrift på kanten i två jeranlöpande ra- der, står 38 steg från kyrko- gårdshörnet i sydvest å Leks- bergs backe, dov den är skyd- dad från fall, sedan Prosten Sjöberg utverkat häradsrät- tens förbud mot sandtägt i backen. Se Liljegren, n. 1830, der ifir är orätt i stället för

122

Runsten (se fig. ä föregående sida, der sista ru- nan bör vara i), rest i »Kappaslyckan» eller »Runstensgär- det» af Karleby Nordergården jemte landsvägen, på det ställe der den hittills legat med runsidan nedåt. Han är 4'/2 aln hög (deraf ofvan jord föga mer än 8V2aln), 1 aln 3 tum bredast. Märkligt är att inskriften till en stor del är lik den å den nyss anförda stenen. Hos Göransson och Liljegren felas denna.

Lcrdala.

Kyrkan modern, liten och simpel. Inre brädtaket är försedt med simpla målningar. — Åttkantig dop- funt, grof, af röd kalksten. — Ljuskrona (*) af malm med en dubbelörn. — A kyrkans södra utsida, 1 V.i aln öfver marken sitter ett fantastiskt ansigte (*) af tälj- sten, 9 Vj tum högt.

A allmänningen »Skaraniarken», Vm mil sydvest från korkan, en domarekrets (*) af 7 stenar med 12 å lo

stegs tvärmått.

Skärf.

I en åker a Ingelstorps egor nära Axevalla slätt, vid väften melhm Skärfs o-ästizifvai-ejxård ocli Skara, äro lemningarne af en forngraf (*) liggande i norr och söder. Den Wy 1 V4 a \ji aln djup, fullvuxen med hallonbuskar och ormbunkai'. Den norra gi'afhällen (liksom de öfriga af gråsten) äi- o aliiai- 10 tum läng och 12 tum tj(jck, stai'kt sluttande iiiat grafven, inom hvilkcii iiimmet i dagen mclhiii hällai-ne äi* 18 a 20 tum. Södra hällen äi* )\ aliiai" 4 tum läng, något tunnare, ståcnide ii])])i'ätt. Bh^tt östra gafvelstenen finnes i behåll; den har 45" lutning inåt.

12n

Af Axevallaslätteiis öfrio^a inAiiira ijåncpcrrifter finnes ingen qvar.

Skara.

I

Jag uppvaktade Biskop Butsch, dä jag påyrkade bland annat vigten af kontraktsprostarnes närmare till- syn öfver kyrkornas ganda tillhörigheter, helst vid temp- lens ombyggnad, reparation o. s. v. Härjemte erhöll jag ock mänga upplysningar t. ex. om de gamla och märkliga träkyrkorna i Habo och Bottnaryd och de pryd- liga ljuskronorna derstädes, om det vackra kyrksilfret i Boras m. m. samt i symierhet angående Värnhems heri-- liga klosterkyrka. Afven besöktes Domkyrkosyssloman- nen Lektor Carlmark på Uddetorp, hvilken lemnade många vigtiga upplysningar samt äfven meddelade en afskrift af auktionsprotokollet öfver P. Thams till Dags- näs försålda vio;tio;aste böcker m. m. Afven skänkte han till Kono;l. Akademiens Samlino^ar åtskilliga originalhand- teckningar af Hilfeling. Vid Uddetorp ligger en fyr- kantig sten (*) som å sin öfre yta har en naturlig ränna, hvadan sägnen är, att den varit en offersten samt att man låtit blodet komma i rännan.

Jag besåg Skara domkyrka, hvilken lyckligtvis j);i norra sidan fatt behålla sin a'anila skr)na anordnino;. Det inre har underjjatt flera moderniseriniiar och är, med undantag af det Soopiska grafmonumentet (nu tl\ t- tadt till norra dörren) alldeles beröfvadt sin ganda pry<l- nad. De märklio:a n-rafstenarne har licrr (^irlmark nooa aftecknat.

På kyrkovinden fanns dock bevaradt en mängd af rätt dyrbart gammalt kyrkol)ohag, deribland ett sido- stycke af en chorstol, af ek, o alnar S tinn lanut, 1 aln bredt och 3*2 tum tjockt (se nästa sida).

124

Äfven besöktes med Lektor Ciirlinark Brobacka (Skaraborgs slottsvallar), hvilka tydligen te sig som

forna vallar af ett fäste, nu gräsbevuxna, delvis bebygg- da och mycket skadade.

Af Rektor P. G. Alander erhöllos mänga up})lysningar om Vestergötlands fornlem- ningar, i synnerhet om gång- lirifterna, t. ex. vid Alg-uts-

torp i Edsvära, vid Röss- berga (Jacobsbergs torp och Hacket) i Valtoi-ps socken m, fl. Slutligen åtföljde jag honom till läroverkets, under hans ledning pa])örjade forn- sandinoar.

Domstenarne nära ve- stcr om Götala äro nio styc- ken pa kullen at östei*, ännu orul)l)ad(' ocli ondvring half- annan ahi höga, äfvensora en mindre ]'undel af 7 stenar i vester dersammastädes, så ock deremellan ytterstenarne af en fyrkant sydvest derstä- des; inom denna äro flei'a stenar tydligen och nyligen borttagna. Ett grustag äi- gjort under l)i"anten af kullen i öster ocii söder. Också tins en mindre stensättning öster om kulh-n. Xäi'a niuxl- ost under kullen ligger en sten af omki"ing 1 ahiars tvärmatt (jch omkring 1 aln \'2 tum hög, med Herji grunda häl i dess öfre yta.

125

K

Vaiiga.

Vid Sannatorpet står invid några utlins en bauta- sten (*), 4 alnar 9 tujn hög, 1 aln 16 tum bredast.

Lumshög(*), en gräsbevuxen kulle å Vånga gäst- gifvaregårds Storegårds cgor, omkring 16 alnar hög, ej olik Uppsala högar, ofvanpå planterad med syrener, beherrskar den omkringliggande Vångaslätten; pä top- pen synes ännu stycken af en ståndsten. Högen är på sydvestra sidan genomgräfd af potatisgropar. Folket kallar den Lummershöj eller Lusehöj och har sedan gamla tider der tändt eldar och firat lekar. Dock be-

o

rättas äfven, att den rätta Lummershöjen, som varit mycket mindre, legat på andra sidan, en 5 — 600 alnar från landsvägen, men blifvit på de. senare åren utkastad. — Vid gästgifvaregården ligga som trappstenar två graf- hällar och en half, livilka för omkring 6 år sedan bort- såldes från Vånga kyrka. De äro ganska prydligt ut- huo:o-iia.

Runsten (L. 1349) 2 alnar 12 tum hög, 1 aln 16 tum bredast, 9 tum tjockast, står uti Kappelsbackcn af Vånifa Humnieloarden och And. Petterssons trädoard. Stenen är svårläst (*).

Ej långt från Vångabyn ligger en naturlig berg- häll, som kallas Kuno; Rades o-raf. — 1 Lars Anders- sons korngärde i Vångabyn och Börje-Bengtsgården lig- ger en gråstenshäll, 2 alnar 20 tum lång, som ser ut som en minnessten. — I Kappclskällan (\'anga by) en ståndhäll, som restes år 1861^ 5 alnar läng (*).

Edsvära.

Runsten, 1 aln 12 tum hög, 1 aln 12 tum bred (nederst) och 10 tum tjock, vid Härlingstorp a tomten

126

X:o 2, nordvest om en bäck. L. 1351 (*). Orden irkr SUN äro nu bortslagne. Det står verkligen h+KY. Efter Tul>R har teckiiini^en t> i .stället för I. — En orafsten frän Edsvära kyrkogård ligger som trappsteg vid Här- lingstorp.

(rånggrift å Kleakiillen, öster om kyrkan och å dess jord, förstördes år 1859 då sten fördes derifrån till kyr- kans ombyggnad; längd 18 alnar, bredd (invändigt) 3 al- nar 20 tum (*). — På denna kulle lär ungdomen påsk- afton och oftast om söndagarne plägat samlas, när solen »gladdes» (gick ned), för att tända tjärtunnor, fastade på 14 alnars stänger, o. s. v.

På Ljungatorps egor en orörd kulle, »der Odin hvilar», hvilken trolio;en innesluter en sfåuirirrift. Åtta dylika kullar, orörda, utom den sydligaste, som är topi)gräf(l, men kring gropen planterad med blommor, ligga på ljungmarken öster om \'ångavägen åt Al- gutstorp.

Vid Algutstorps gästgifvaregård besöktes de af gäst- gifvaren Olaus Andersson förstörda domsten a rne. Gäst- gifvaren, som af Kongl. Maj:t ))lifvit dömd att återställa minnesmärket, ångrade sitt tilltag, icke blott för de stora kostnader han A(lrai»it sior utan ock för den tvdliirii ovilia öfver odadet, som öfverallt vttrades bland ortens all- moixe och folk af alla klasser. Folksäjjuen kallade sam- lingen af dessa domstenar »Hrudfärn» (-färden).

Bjiiriiiii.

Iledan vid inträdet till Dagsnäs sag man prof af ställets förre ci^ares, den kämh; fornforskaren Per 'fhams verksamhet. Pa grindstoljjarne stå följande valspråk att läsa: 1. De(; Mercu)"io saxum (piadratum more Attico

127

dedicavit P. Thain. Anno 1788. '2. Ärligt varar längst. 8. Skyldig alltid rädder. 4. Det är by som l)onde. 5. En lyckelig resa för den som har ett godt föremål och är barmhärtiof emot hästar. 6. Håll måtta i allt. 7. Bättre vara förevar än cftersnar. 8. Där lag slutar vidtager hedern.

Det mäi'kligaste pa garden var doek de fem run- stenar, hvilka P. Tham från åtskilliga ställen ditfört, nemligen: l:o. L. 1346, af svart stenart, illa söndervitt- rad och derföre ganska svårläst, 4 alnar 7 tum hög, 20 tum bredast och 1 aln D tum tjock vid roten (*). Sjö- borgs tolkning (Sami. för Nord. förnälsk. I. s. 28) tyc- kes vara ganska vågad; — 2:o. L. 1342," af röd fast ^råsten, lättläst, ö alnar 14 tum höix, 1 aln 23 tum bre- dast, 23 tum tjockast, hitförd från Härened, lättläst (*), MKi- (icke P\n), n[\^M (icke K+fM?.r\i-); — 3:o. L. 1401, 2 alnar 12 tum hög, 1 aln 15 tum bredast, 9 Vtj tum tjockast; lättläst, hitförd från Smula (*). R.HN (icke ^IHI), Hhl (icke Nhl), Kt>K. (icke ^t>l^), efter Khi)-!- står l+l-, IM^t)r\ (icke ht^Dh), ryhtRL (icke hHtl^); — 4:o. L. 1410, 3 alnar 13 tum hög, 2 alnar 12 tum bred, 10 tum tjockast; mycket lättläst, hitföi"d frän Timmelhed (*). Inskriften, något olik Liljegrens, lyder: hlhtf?. : h+tl • HTili- • \V^\Å .

r\Htii- • K[M> ■ t\n%\ ■ h■^'l^^ : tnn ■. +f\r • k^h • y^na ■ tiHrx ■

rKlH^l-K ■ I : *IYi^i?.ir • I. I fältet mellan slingorna ses ett märke (ett kors ofvanpå en uppåtvänd cirkell)age; — .'):o. L. 138,5, 4 alnar 6 tum hög, 1 aln 11) ' -j tum bre- dast, 10 tum tjockast; lättläst, hitförd frän Lekåsa ar 171)2 (*). Inskriften (oriktiiit återi>-ifven lios Liliegreii): ^\l\K^' : R:hM : hTI1- : M1«HI :••••: t>l[M> : nhh : K : + : Hl-I- : Kht» : \nt\ : hIM>^ : ^r : Hl\ : r\m : H+t-t- Y+t^KI. »Kftir» är otyd- ligt, men s[)ar af ulla stafvarne tinnes. 1^ — 4 sta i Björk- ])arken, N:o ö i parken »Oarne». Vid Diigsnäs tinnes äf- \c'ii en laniT modeiMi ruuristninir.

128

Gudhem.

Två konsoler (*), begge väl stensnidade, sitta in- murade i hvar sin husgafvel å Lilla Ingatorp. De hafva kanske hört till Gudhems förra klosterbyggnader.

Horiiborsa.

Ganggrift(*) i Backgärden, invid huset och i hör- net af en stenoärdso-ård. — Hehi denna eng^d af Vester- göthmd och flera socknar ända bortåt Karleby och Falköping, Ikornavallen, Ons- (Odens-) ängarne ni. m. är uppfylhl af gånggrifter, livilka l)orde närmare under- sökas.

På Ikornavallen finnes en stånd häll (*), omkring 175 steg ostnordost om Jiger-ommen (en gånggrift, myc- ket skadad (*)) 5 alnar hög, 2 alnar 21 tum bred, 15 tum tjockast. Icke långt derifrån finnas två andra (*), stående i en linie med 21 ahiars melhmrum; den ene är 3 ahiar 12 tum hön:, -> alnar 15 tum bred, 15V2tum tjock, den andi-e 3 alnar 6 tum hög, 4 alnar bred och 14 tum tiock. Hvardera omiiifves af två omkrino- 18 tum höga stenar. Tjugo steg i vester om dessa (den ene ;ir i)0 stejj öster om Jiijer-ommen) lii>m'r en kulle, troligen betHckande en gånggrift, och ondvring 50 steg öster om denna en annnn grafkulle med stående häl- lar och ruiidsatta stenai-, genomgrlifd af ett dike med stengärdsgard. Sydsydost derom flera standstenar o. s. v.

Stenrundel, af H aliuirs tvärmått, bestående af kantstående lutande stenai-, liiins på omkring 80 stegs afstånd i noiMliiordvest från Jiiicr-ommen.

I Torparen Johnii Anderssons åker, »Lyckas», under prest-stommen, finnes en gånggrift (*), (h')* m;ni ])örjat anläjjfirniuir nf" en tcu-pstuiia, li\;ii-irr;iii man nu afstått. Tre stora kantstående liiillar synas ej Imigt derifrun.

129

I Stora Rör (Hornborga Bosgården, der Hornl)orga kyrka stod till år 1818) skall man fordom hittat myc- ket silfver. Derinvid fiiis en graf, nu tillkastad, der man funnit ovanliot stora menniskoben.

Sätiiiia.

Graf (*) af kantstående och lutande stenar, 7 alnar lång och 3 alnar ])red, uti Grytingsgärdet, i backen när- mast söder om Odinsänoarne. Omkrin»- 150 steo- vester om denna äro tre ståndstenar i en krets, uti en backe på Odinsängarne. — Gånggrift (*) å soldaten Löfs boställsjord, urgräfd till 3 alnars djup, i en backe niira Boråsvägen. — Anvisningarne till alla gånggrifterna m. m. här i trakten äro mig meddelade af Kyrkovärden Sven Nilsson i Deragården uti Hornborija socken.

liiindbv

Gånggrift (*) i Mellangärden, inne å Häradsdoma- ren Petter Jonssons i Kärrtorp gårdstomt, af förseende (enligt Alander) förstörd.

E»-by (Vadsbo).

Kyrkan modern med predikstolen öfver altaret. — Dopfunt (*) af täljsten, enkel. — Gammalt crucifix, dåligt. — Series pastorum a tva miiuiestaflor.

A Lillklockan läses: heli* : maria : gvdz : modir :

ALOM : VESTGOTOM.

Flera likstenar ligga här, som mest öfverallt, ut- lagda för vestra och södra kyrkodörren. En grafsten

Aiitiqr. Tidskrift. ' g

130

med blomsirater (*), 1 aln 2 tum lång, 23^,2 tum bred, ligger framför brygghusdörren å klockarens gård.

Utby.

Kyrkan gammal med kort och groft torn, moderni- serad invändigt. I det flata brädtaket och på läktaren målningar. — Crucifix, stort. — Messhake med fri- herrliga Bonde- och Liljensparre-vapnen och årtalet 1660. — Två grafstenar och stycken af en tredje äro utlagda i vestra kyrkogårdsporten.

Tidevad (Tjåva).

Modern kyrka med målningar i det platta träta- ket. — Helgon skåp (*) med dörrar, 3 alnar 10 tum höfft, innehållande en madonna med barnet. — Maria- bild med barnet, af eke, 23 tum hög, ej illa snidad. — Dopfunt (*),' 1 aln 9 tum hög och 1 aln 12 tum i tvärmatt.

Ett vattenmärke (*) för Tidans liögsta stigande (enligt berättelse) sitter omkring 14 tum öfver mar- ken, inhugget i en gråsten, som är 3 alnar 8 tum läng och 1 aln 10 tum hög, lutande, i Sven-Börje-gården af Brotorp.

Runsten (*), 3 alnar 8 tum lång, 1 ahi 5 tum bre- dast, omkring 15 tum tj<jck, ligger på lut i en liafre- åker a Härslätten under Frölunda-Buo-arden; den kallas »KuniTiihallen». L. 1335. Första runan i andra ordet är osäker; BRTt>R (icke BKihi).

Der skall liafva statt ett stort slag, och en mängd mycket långa ocli smala hästskor (*), 6 tum langa och blott 3 tum breda, samt försedda med dryga ishakar,

131

n

äro der nyligen liittade. A samma mad har från ur- minnes tider stått rest ett träkors, vid hvilket folket bad under oär, pest, krig och svåra tider. Det hed- ruttnade 1853, men ett nytt restes genast af Kyrko- värden Erik Andersson i Frölunda, som tjcnstvilligt lof- vade att uppresa »Kungahallcn».

Lästa.

Kyrkan liten med gnmmalt, groft inrede; i taket äro målningar. — Dopfunt (*), 20 tum hög. — Gr af st en öfver Bcnedictvs Lavrentii Ao-ricola.

Boja.

Dopfunt (*) af sandsten, 21 tum hög, med hål i den plana bottnen, af ovanlig form och med särdeles prydliga upphöjda teckningar inom refflorna. — Graf- sten, ornerad, lioo-er i vestra kyrkoofardsluckan.

Berg.

Christusbild, större, och Madonnan med Barnet, stympade. — Primklocka, 5 tum hög. — Grafsten i klockarens förstuo^a.

Gånggriften vid Orrsäter, i trädgården, uppgafs hafva för många år sedan bhfvit ända till sista stenen förstörd.

Säter,

Kyrkan modern. — A sakristiedörren jernbeslas: i. form af en drake (*). — I altardisken är ett skåp in-

132

bygdt, hvari förvaras »ögletter» (oblater). — A L i Il- klo c kan en inskrift frän medeltiden i minuskler, som icke o-ifva naoon mening (*).

Frösveil.

Kyrkan modern. — I »^■akkenhuset» finnes en dop- funtsskål af sandsten utan ornamenter (*),

Vid Braxtorp en »jätte dans», 32 alnar 12 tum lång, 12 alnar 12 tum bred, bestående af 12 (fordom 14) domstenar; öfver kretsen gar en liten tvådelad väg. Genom Kyrkoherden Leverentz's i Horn förtjenstfulla nit är Konung-ens Befallninashafvandes förbud mot allt vald och skada å minnesmärket utverkadt.

Horn.

Kyrkan modern. — Dopfunt (*) af sandsten med en rundba<rslist, står a kvrkoo-ården. — Flei'a i)rvdli"'a grafstenar, svårlästa. — Lillklockan gammal, läng, smal, utan inskrift.

Väriiig.

Kyrkan modern. — Storklockan utan inskrift.

A Korsbacken i Bannkälla i)y en krets (*) af sju domstenar, livaraf en vid min ankomst lag kullfallen, men då jag, som jag alltid luMikai', talat en stund med den krini»-ståen(lc iilliiioncii om \;n'a förfäders minnen och bedrifter, särskildt naiira (^rd om det forna \ ikinoa- lifvet, m. m., hade jag den tillfredsställelsen, att se en bonde, ooml)cdd, redan i laid med att gräf\a \'u\ stenen, och han sade, att da han nu hörde, att denna stensätt-

1 9.9.

O O

ning var sa märkvärdig, ville han jenite de öfriga bön- derna pa stället nu genast uppresa stenen, hvilket ock skedde inom en kort stund. De som utförde detta hedrande arbete voro Anders Andersson i Jon-Anders- gården, Johan Gustafsson i Thorsgarden och Johan Lars- son i Korsbacka.

På samma Korsbacke ligger en annan stensättning (troligen också en förstörd domkrets) (*), 10 steg öster om de nyssnämnda domstenarne. Orshögen (Odins- höo-en) finnes 20 steo- öster om den sist anförda sten- sättningen och norr om denna ligger Lilla Orshögen, en låg, urgröpt kulle, enligt folkberättelsen på stället bestående af flera »floar» (lager) af jord, kanske från flera härader eller hela landskapet, en sed som bruka- des fordom pa ön Man och flerestädes i Xorden, för att derigenom göra tingsplatsens jord lika helig för alla rättssökande. — Allt häntyder med säkerhet på, att Korsbacken varit en betydlig tingsplats.

Uti Asgärdet uti Bannkälla by en stensättning (*), mycket skadad genom odling. Xära i öster härom en grön, platt hög, »Konungskallen», och ej långt derifrån hafva flera sådana höga rundlar och kullar blifvit bort- o^räfda för iernvä2i"sanlä2'i2:nino-en.

Locketorp.

Vester om den moderniserade kvrkan, en orörd

forno-raf.

o

Gudiiiula.

Kyrkan modern. Hela det flata brädtaket är må- ladt (i nyare tid). — A kyrkodörren af vakkenhuset, utåt, en jernskena (*), 22 ' 4 tum läng, ' e tum bred

134

och ^16 tum tjock, innehallande 62 runoi;, inhuggna i jernet mellan tva linier: HKIM+R. : mK : ri^h : +K. : YIK : R.* : m : Yl : W\t>UK : Y!1 : h+I^IN : HKIM+I^ : YHhIHM : Y+t>R. : I\+M. L. 1939. I clörrbeslaget förekommer ock en krönt menniskobild (*) och der hänger äfven en stympad jern- aln (*). — I sakristian en dopfunt (*). — Två gamla, långa klockor utan inskrift.

Nära väg-gatan å »Jimmerkållen», ett äkergärde af Vallby Sörgården, hvilket är fullt af stensättningar och rundlar, en runsten (*), 3 alnar 6 tum hög, 1 aln 4 tum bredast, 1 aln 2 tum tjock: KI^IY . i?.lhTI . Htli> . Ift I .

tn..: rK\ . n . H11-. L.'i337').

Flista.

Kyrkan, gammal, moderniserad. Takmålningar. — Dopfunt af täljsten med slingsirater (*), i sakristian. — Dopfunt af trä (skål på hufvudet af en menniskobild) (*).

Odeiisåker.

Kvrkan modern. Dålio;a takmålningar. — Ett vac- kert crucifix af trä; figuren 14 Vi tum läng. — Dop- funt af sandsten (*) i »bak-kyrkan».

Grimstencn (*), bautasten, 2 alnar 18 tum hög, 1 aln 12 tum bred och 18 tum tjock, på en backkulle vid Lilla-Rör, ]\Iatsagården ; i närheten stensättningar och rundlar. Store-Uör, ett st()i't, vidt och som det tyc- kes mycket urgammalt stenrör, alldeles öfvei'vuxet ofvan- på af mossa och tilltäckt med något jord, sa att grön- ska derpå växer, der Kung Götrik skall vara begrafven.

') Efter ♦hT förekomma tvemie tecken, som icke kunna iir.skiljas.

135

Folksägnen berättar ock, att »prosten i Horn låntc från Binneberga kyrka svartkonstboken genom sin klockare; men clå denne mot förbudet öppnade boken under, vä- gen och sag i den, kom sa mycket fansfölje kring honom och frågade hvad han befallde, att han, som väl visste, att det kostade honom lifvet att dröja, genast böd dem att hopsamla all sten på vida fältet i en hög, ett arbete, som räckte i sju år. Så uppstod Store-Rör». I senare tid har man bortfört sten frän högen till gärdsling.

Binneberga.

Kyrkan liten, obetydlig, utdömd att rifvas. — Ett stenkors (*) ligger i vapenhuset, 1 aln 12 tum långt.

Trästeua.

Kyrkan byggd 1854. — Christusbild af messing, 6 Vs tum hög, målad med gul oljefärg. — Förstörd Christusbild, 1 aln 12 tum hög, å tornhvalfvct. — Gammal stol med upphöjda ornamenter (*).

njällstad.

Kyrkan modern. — Dopfunt af sandsten, utan or- namenter (*). — Sju stora ovala oljemålningar pa trä (Christus, hans föräldrar och evangelisterna). — Fyra trappsteg till kyrkogården utgöras af de äldsta ornerade grafstenar (med blomsirater), förstörda. — Storkloc- kan utan inskrift. Lillklockau har kring öfre kanten namnet rorertvs bakvän dt.

136

Sveuuebv.

Korskyrka, förfallen, moderniserad. — Dopfunt af sandsten (*). — Kyrkkista af furu (locket uthugget af ett stycke) med jernbeslag (*).

Stensättning, kretsformig, (*) å Solbacken, af fyra stycken 18 tum höga stenar (af hvilka en är sönder- bränd) samt mindre stenar dem emellan. Midten är ur- gröpt och det hela förstördt af grustaget derinvid.

Vad.

Kyrkan modern. — Dopfunt af sandsten (*).

Ranns-stenarne (en oval stensättning (*), å Rann- stena fjerding af Askeberga), 24 till antalet, af hvilka blott två äro kullfallna. Den vidaste stenen är i omkrets 17 alnar 6 tum, de högsta omkring 4 alnar 12 tum. Kretsen inom stenarne, som är bevuxen med lin gräs- vall, är 83 alnar läng, 17 alnar G tum bred i öster och vester. Denna domkrets, som alldeles liknar den, som finnes vid Nässja i Östergötland, är en herrlig fornlem- ning. Det berättades, att ungdomen i förra tider här- inom samlades under midsommarsnatten för att leka.

lo.

Kyrkan modern. — Sittande Mariabild, stympad, 1 aln 8 tum hög. — Helgonl)ild (*), 1 aln 20 tum hög. — Gulmålad örnfiiiiir med en mindre vas pä hufvu- det. — Lillk !<)(,• kun gammal, läng, utan inskrift. — Storklockan, genomskuren af en 8V-2 tums läng skåra, har inskriften: an(n)o domini Mdxxxlii fusa e(8t) hec ca(m)- pana p(er) magnufuij torkilli fusore(m). Längre ned: .t: I . pgta A.

137

Ba ut aste 11 å Moholmsskogen vid Hjelmsängen, »Tubbesten» kallad, 2 alnar 12 tum hög, 4 alnar 12 tum i omkrets. På södra Rudsskogeu finnes ock många, mer och mindre skadade, mindre betydliga stensättningar, kretsar och rundlar.

Bellefors.

Kyrkan moderniserad; sakristian gammal, med korshvalf och pelare. Takmålningar, moderna. — Dop- funt af sandsten (*). — Tre mindre bilder å predik- stolen, två bilder å plätten uti östra fönstret. — Sär- deles prydlig kalk af år 1526. — Stor- och mellan- k lo ekan gamla, utan inskrifter.

Runsten (*), 2 alnar 12 tum hög, 1 aln bred, 15 tum tjock, i ett äkergärde af Armene by, »Länga-flaget» kalladt, sydsydvest frän kyrkan, ganska svårläst: .. : ■^[\V : NA : ^l?.t=DA : Klh1 : Htll- : t^i-l : *+rt/k : t^fM^htll^ : r+[M>R..

Fiigred.

Gammal, vacker korskyrka med bågar, livalf och pelare, den ädlaste i hela Vadsbo. — Dopfunt af sand- sten (*). — »Slächt-tafla öfver thet hedervärda Feo-ra^iska Prestaslächtet». — Gammal grafsten i vestra kyrko- trappan. — Gammalt beslag å södra k3'rkodörren.

Runstenen på Fägremo söktes, men fanns icke.

Hkcskoff.

K3'rkan liten, modern, med moderna takmålningar. .Messhake af rödt siden, hvarå ses den korsfäste

138

Christus med evaiigelisternas symboler ä korsändarne, underst St. Andreas med sitt kors samt Hornska och Oxenstiernska vapnen. — Storklockan lång, smal, gam- mal, utan inskrift.

Pa kyrkvinden och i klockstapeln ligga bilder af St. Andreas (*) samt af en annan man (*), i hvar sitt skåp, samt dessutom fyra bilder (deribland en madonna med barnet), fastade å en planka (*) och en sittande Mariabild, stympad. Flera hästlass bilder m. m. försål- des på auktion år 1833. — I klockstapeln förvaras ock en dopfunt (*).

Raiisbcrg.

Kyrkan modern, utom choret och vapenhuset (*).

På det senares dörr jlro teck- nade bomärken eller blott ore- diira streck och tecken, af hvilka högst få likna runor. Se L. 2976. Tecknen äro ej blott 40, utan kanske 2—300.

Grafhäll af täljsten, 3 alnar 2 \ i tum lanir, 1 aln 19 tum — 14'.» tum bred, ligger å kyrko- fjården midt för stordörren å kvr- kans södra sida (se fig.).

Pianekulle (der kämpen Rane hvilar) ligger ej långt söder om kyrkan, pa klockarens skog.

illöllforp.

Kyrkan gammal, med spets- båirijr injrånirsdörr och hö«rt smalt torn midt i)a taket af lanirhusct. Sakristian har korshvalf.

139

Uti de två fräuistu k} rkbänkarne samt krino- alta- ret och altarefönstret ett skilderi af trä med figurer, vapen o. s. v., frän 1700-talet (*). Ett likartadt har, enligt berättelse, funnits i Ransberg, men försåldes på auktion år 1856 — 57. — Målningar i det platta trä- taket. — Dopfunt af täljsten med bladsirater (*). Stor- klockan är oaiiiinal och lano', utan inskrift.

Liidcuäs.

Korskyrka af trä. — Dopfunt af röd sand- sten (*) ; locket är fullsatt af svarfvade pinnar och lik- nar deraf nästan ett schackbräde. — Kj^rkvaktarestaf, med rikt utsirad öfverända (*). — Uti kyrkskrubben lig-ora flera bilder, deribland en af St. Anna med Maria

CO "

och Jesusbarnet.

Den gamle Adjunkten och Jubel-Magistern Consist.- Amanuensen Rödholm besöktes, hvilken bland annat med- delade fru Constantia Frankelins (Kon. Erik XIV:s dot- ters) slägtregister.

Af Komminister A. Nordlander i Ullervad m. Ii. erhöllos följande uppgifter om det år 1825 nedrifna Skagens kapell, hvilket af allmogen betraktats med stor vördnad. Den äldsta kyrkan sades liafva varit byggd af ekevirke, men den som qvarstod vid början af detta århundrade var u})pförd af svår kärnfuru och bestod af fyra »klostolpar», resta i hörnen, liera kors- bjelkar mellan dem och fyra »fotträd» eller »svillar» undertill (*). Väggarne utgjordes af pa ända stående plankor och det spanlagda taket var, utom några tviir- bjelkar, invändigt ö])pet till kro})pasen. Golfvet bestod af grofva plankstockar, äfvensom l)änkarne, li vilka voro utan allt r^•o■o•stöd. Blott tre sma fönster funnos, det ena pa kapellets östra sida (IG tum långt, 5 tum högt).

140

de andra, också ganska små, på södra väggen, långt åt öster. Altaret var ett litet vanligt bord utan skrank och disk. Predikstolen (*) å södra sidan, bestod af en ofantlio; ekestam, som till hälften var så nthna-o-en, att presten stod på den afstympade kärnan och hade en del af ytan framför sig till stöd för pulpeten. Predikstols- trappan var en grof träklabb med tre fothal och en ledstång derjemte, och stodo på hvardera sidan om pul- peten tvenne stakar, nedstötta i jorden mellan golftil- jorna och räckande en half aln öfver predikstolskanten; de voro upptill kliifna och brända, ty i dem brukade man fästa bloss, för att Ivsa presten vid viirsel och an- nars, då det var mer än vanliirt skumt i kvrkan.

Detta kapell var en vida l)eryktad offerkyrka. I »våkkenhuset» var en stor jernljeslagen offerstock af eke, på sned insatt i väggen till kyrkan, i h vilken hemligen inlades allehanda gafvor för sjukdom, barnsnöd, lycka i kärlek, på jagt och resor, i tiske, boskapsskötsel o. s. v. En löja af silfver, som var offrad för lyckligt fiske i Aettern, hängde öfver predikstolen. Invändigt uti kyr- kan fanns en tvärribba, på hvilken tidtals hängde alla möjliga slag af oftergafvor, klädesplagg, linvippor, ull i nättrasf)r (skänkta för boskapens trefnad) o. s. v. Af- ven utanför kyrkan iustuckos under fotträden skänker, t. ex. slantar, knap})ar och knappnålar (hvilka förmod- ligen sutit i kläderna på sjuka). Afvenså nedlades hvarje- handa gafvor i en offerkälla, som lag 20 — 30 alnar norr om kyrkan. Allt detta myckna oftergods insamlades af kyrkovärdai-ne, som efter hvarje gudstjenst höllo auk- tion, hvarvid presten [nvdv. protokollet.

Det lilla skon-skai)elI('t omn-afs af en liten k^•rko- gård, omgifven af vanligt stängsel, hvilkeu v:ir fullvuxen af granar, som voro af((vi8tade jemt med kyrkotaket, samt prydd af en liög klockstapel med en liten klocka. Endast en gångstig ledde till kapellet, på hvilken kyrk-

141

folket (till julottan med bloss i händerna) »klöfjade» sig fram eller gick till gudstjensterna, hvilka högtidligast höllos pä Marie bebädelse-, Christi himmelsfärds-, Mid- sommars- och Michaelisdagarne, då det alltid var skrif- termål. Sjelfva nattvarden begicks icke i kapellet, utan i Stommen af Skao-abvn, uti en gäststuga, der ett bord stod främst såsom altare och inimmet afdelades af di- sken, som utaiordes af tvenne bräder med duk pa. I anseende till kyrkstigens ofarbarhet brukade man aldrig jorda lik pa Skagens k3-rkogård, utan dessa fördes till Undenäs och buros dervid mellan tvenne »likstänger» med en häst före och en annan efter kistan. Xär sorge- tåget hunnit till Undenäs fattigstuga, sönderslogos all- ti(l likstängerna och likkistan sattes på bår. Barndop och brudvio-sel förrättades i kai)ellet. Da så mvcken vidskepelse och vantro alltjemt der bedrefs, blef kapel- let år 1825 alldeles nedrifvet. Klockan såldes till »mat- klocka» på Sätra i Undenäs.

Hall lin.

Kvrkan af trä, liten, invändigt med flått loft. Ta- ket och klockstapeln äro spanade (*). — Dopfunt, nyare, af tälj sten (*).

Ett Konung \^aldeuiars ])ref, suni funnits i Hallna- byn, skall hafva blifvit narradt frän en bonde. Lektor Carlmark har en afskrift af detsamma.

Mans i Hälna, som enligt folksägnen l)efriat orten från en stor våldsman, Vale, hvilken kom öfver Vettern och förskansat sig vid »Vale-klef», derigenom att han söndersågade isen för honom, fick till l)elöning så niAcket skog, som han pa en dag kunde springa kring, meii dog deraf på en äng, som ännu kallas »Själaängen».

142

Björknii^.

Kyrkan af trä, liten, med torn. — Dopfunt af täljsten (*). — Pa kyrkolivalfvet ett crucifix och en Maria med Barnet.

Bäck.

Kyrkan af sten, liten, modern. — Dopfunt af tillj- sten, skadad, närmast lik den i Hållna (sid. 141). — En sittande q vinn o bild med bakstycke och fotsteir. — Två klockor, små, utan inskrift.

Frodsberg.

Kyrkan modern. — Kyrkdörren (L. 1938) var bortkommen. — Den korsfästes bild (af bly?), 19 tum hög, på ett träkors (som ej hört till den) uti sakristian. — Fjorton grafstenar framför altaret och i gångarne med snart eller redan utslitna inskrifter. — Storkloc- kan har tre helgon i små medaljonger och inskriften: An(n)o d(omi)ni mcdixxxviii fresbergh^) fu(n)data erat ista ca(m)pa(na) in p(rcs(')ncia d(omi)ni torgilli curatfi^ Lill k lo ekan lik den i Elgaras, men utan runor.

Fårcd.

Kyrkan gammal, af gråsten, 27 alnar 10 tum läng (derutaf 15 alnar i vester äro senare — fast längesedan — tillbyggda) samt 12 alnar bred. En sten i sydöstra hör- net är 3 alnar 18 tum läng. — Dopfunt af täljsten (*).

M Kan enligt teckningen äfven \ai;i mcdixxxv in fresbergh.

143 Berga.

'»•

Kyrkan gammal, med korslivalf byggda af trä; cho- ret med rundkupigt stenhvalf och upphöjdt medelst fem trappsteg; vackert torn. — Altartaflan (Christi graf- läggning) skall vara af van Dyk. — Fyra träbilder (*), deraf en Maria med barnet. — Lillklockan med gamla m}xket tydliga bokstäfver.

Runsten i Ingaryds park (i mannaminne ditflyttad frän Stora Ek uti Eks socken), 3 aln 2 tum hög, 2 aln

2 tum bred, 14 tum tjockast. L. 1334. Der står %[\\^ (eller =*=?):!: \^YK\ : ifM^ : m^ : tl+fM^h : Y+I^K-I' (*). På bak- sidan ett fyrfotadt djur, mycket otydligt hugget.

Runsten, (*) 2 alnar 12 tum hög, 15 tum bred och 12 tum tjock med ristningar a två sidor, i Säby park, dit stenen flyttats från skogen, der den blifvit förstörd af skogseld^).

Tre bautastenar i närheten af samma Säbypark, af hvilka en lio-ff^mde är 5 alnar lano- en stående är

3 alnar 2 tum hög samt den tredje, stående, är 2 alnar 8 tum höu".

Ilassle.

Kyrkan modern. — Dopfunt af täljsten med trä- lock (*). — Storklockan gammal, utan inskrift.

Stensättning å Hasslerör-Dikesgården pa Oster- berga backe (*). — Tre stenar, stående i en krets i Fallberg-s-o-ärde. — Två större bautasteluar stående i närheten vid väuen, en dito större lio-rjer inne i gärdet dervid.

') Ar densamma som Liljegren under N:0 1331 upptagit för oan- gifvet ställe i Lllervads socken.

144

Euåsa.

Kyrkan modern. — Två helofonbilder (den ena en Maria) nästan oskadda (*).

Tliorsö.

Stensättnino' vid Boda, närmast intill laduo-ärden, af 9 stenar, som bilda, stående tre och tre, en något ojemn krets. Derinvid en stenhög och två stora stenar (*).

»Folkknllen», stenbacke å Sarden, hög, skadad af gräfning; deri ligger en gråstenshäll, 3 alnar läng, 1 aln 12 tum l)red och 17 tum tjock.

Runstenen L. 132(j fanns ingenstädes.

Lvrcstad.

Kvrkan modern. — Bilder, af hvilka nai>i'a torde hört till altarskåpet. — Dopfunt af sandsten (*),

Stensättning a Sandliden (*) invid ett aTustag, i hvilket för 12 ellci- 15 äi* sedan en sten nedfallit. A en stugugafvel derinvid är uppsatt ett Konungens Befall- ningshafvandes anslau' med utsatt höixt vite för allt vald

O '-J C

a stensuttningen.

Runsten (*) å Rogstorp, några alnar nordost om ån, svdvest från aården uti »änofen», 7 alnar lano- och omkriiisi' 1 aln K) tum bi-cd, li^uande diui)t i aker}»'är- det. Runorna äro mycket grunda och otydliga. L. 1325?

Stensättning (*) a Bäcksbo-l)acke (Bägkersboda Sö- dergarden), (13 alnar laiig, 15' j aln l)i'ed, bestående af 13 stående samt 1) li<ii:aii(h' stenar, hxai-iitom llci-a ha- lor synas efter l)orttagna stena]'. Afven (l<'iiiia stenkrets kallas af allmoiren brudfärn.

145

Grafstenar från Lyrestads kyrka äro inlagda såsom trappstenar vid Ivogstorj) och Odetorp.

Amiiehiirad.

Kyrkan af sten, modern. — Vacker dopfunt af täljsten (*). — Vackert epitai)hinni (*), måladt på krit- grund i halfupphöjdt ar])ete. — Fem bilder å sakristi- vinden. — Storklockan lång, gammal, liai* inskriften Maria phi samt tre runda medaljonger, den ena med ett stort medeltids-M i midten.

Rada (i Verndand).

Dopfunten i kyrkan, närmast lik den i Hållna, skall flyttas till den gamla kyrkan^), livarom dess t. f. tillsvninofsman tillsades. — På storklockan läses i bak- vända otydliga minuskler: ave mara gra plena o. s. v.

iiolVa

I kyrkan förvaras en bok i oktav, bunden i skinn, innehållande fyrradiga noter med latinsk text äfvensom dylika med svensk text, slutligen en agenda om dop, kyrkogång och vigsel, defekt. Fyrradiga noter med la- tinsk text finnas äfven på permarne af ett gammalt kyrkoinventarium (i (jvart). — Tva biudstolar (*), må- lade i lysande färger med blomster och girlander. Den ena har å stolens baksida en bild af bi'H(h'n med krona och solfjäder, den andra har en bibi af brudgummen i

') Denna och (|ess i konsthistoriskt afseciulc svnnt rliu:en vigtiija tak- raalninfjar äro bcskrifna af ]^. K. Tlil(h'l)ran(1 i Konul. Vitti-rhcts llistorie och Aiitiqvitcts Akademiens Handlingar, ny följd. del. 1.

Antiqr. Tidskrift. 10

146

i'ud rock, med jxTuk, väi-ja och cliapeau-bas, hållande vigselringen. — Flera förgylda bilder.

Den förmodade rnn skrift en på en af stenarne i en domkrets i Valaholm fanns icke och troddes vara för- störd genom svedjande.

Eliftiras.

Kyrkan af trä, gammal, åttkantig i choret med platt tak och nyare målningar. — Dopfunt (*) af täljsten. — Storklockan gammal, utan inskrift. Lillklockan har runmynderna (fast baklänges vända) (Lilj. 1982). —

1 YÅ r K^ h I + X h ^ h a 1

Ett bräde sitter fastspikadt uppe i klocktornet med svag freskomålning af en helig figui*. — I bårhuset finnas: ett helgonskap, 1 aln K) tum högt, 17 tum l)redt och ij tum <ljiipt, med målade döi-rar, innehållande Maria med barnet, ett crucifix och uauTa bilder.

Valtorp.

I följe af liiksanti(|vai'iens säi'>kil(la uj)})maning af- reste jag till \ altorjis socken, iöv att (»rfai'a den skada, som skett a •ran«^i>rifterua vid toi-pen Jakobsber"- och Hacket under Kössberiia, Ii\ars eirare Hofrättskommis- sarien Hedvall Ijlifxir lagförd och dömd till ersättning och atci'ställande af dessa fornlemninj^ar.

På vägen dit, geiKtm Skara, faun jag åtskilliga forn- lemningai- i Ilolmestads och (Judliems soeknai*, dem jag da afteeknade, s.isom en st ensättni ng (*) i <Jästgif- varen C. d. Holmens trädiiard a Enebacken (i Ibjlnu-stads socken), af h vilken maiiira stenar txdlinen äro förstörda

147

och de största omkring 2 alnar höga; en grafsten, in- lagd i Gästgifvaren Nymans trapi)a därstädes; en dop- funt (*) med reliefbilder, af sandsten, stående i en blomsterrundel å Forntorpa (Gudhems socken), köpt för en tunna säd af dess nuvarande egare, Landtbrukaren A. Nyién på Forntorp, af en bonde, som troligen kom- mit öfver den vid rifningen af Hornborga, Broddetorp eller andra kyrkor der i trakten; grafsten (*), med lång- sträckt kors öfver midten och ett s. k. hakkors, inla2:d i en trap})a a Thornbjörntorps gästgifvaregård i den lik- nämnda socknen.

Gånggriften (*) vid torpet Jakobsberg under Röss- beroa är nästan alldeles förstörd, enär en stuo^a är bvo^ord på sjelfva grafven samt en mängd hällar dervid antin- o-en blifvit omvräkta, rubbade ellei- alldeles förstörda. Gånggriften (*) vid torpet Hacket under Rössberga är fullkomligen förstörd. Det uppgafs att torpstugan var byggd just der grafven varit. Det enda, som nu åter- stod af hela gånggriften, var tvenne rödhallar, hvilka voro upplagda bakom byggningen till en aln 20 tums höjd på en hop underliggande lösa kalk- och gråstenar. Gånggrift mellan Jakobsberg och Hacket på en grön ängsbit bland hasselbuskar i en nyodling, åtminstone ej på senare åren rörd. Sjelfva griften och gången synas ännu tvdlio;t. Gan<>:irrift (*) å en liten kulle i Röss- berga äng, kallad Ravla, Rauells eller Ragvalds (?) graf, livilken troliiicn är alldeles orörd.

»Runehall» (*), runsten i Hakantorp, af sandsten, 4 alnar 11 \ -t tum läng, 2 alnar 5 tum bi-ed, 7 a !) tum tjockast, kullgräfd för skatt, nu liggande» lös på marken, l.ilj. 1353. Inskriften lyder: ^fM?.MÅ - Hltl ■ Htlh ■ t)|= i- ihi « I - irtlÅ .*••••- HfM^ hl-i- ■ n^H • rW\>H - tR.IK ■. Det första, andra och fjerde H har en mindre vanlig form, i det att öfre sidostrecket fortsattes lika lånat ned som det andra.

148

Karicbv ').

Gånggrift (*) vid Love Backgårdeii, på en kulle nära vester um landsvägen. ()fverliggaren är 4 alnar lång; den högsta understenen är 1 aln 3 tum hög, mel- lan beofofe understenarne är IV2 aln. ()fverlio;o;aren, de två underliggarne och den minsta mellan dem äro alla af gråberg. Dessa höra till gången. Af sjelfva griften ses å ena sidan två aflåno-a rödhallar, midt emot livar- andra med 4 alnar 20 tums mellanrum — den ena är 4 alnar 8 tum läng — samt en tredje, å andra sidan, likaledes af rödhall.

Gånggrift (*) i Haragården, vester om landsvägen och garden. Af griften, som har en inre bredd af om- kring 4 alnar, återstå sex stenar, tva af rödhall, de öf- riga af gråsten. Helst om våren s^iias i jordytan tyd- lio;are de stenar, som höra till ^ånofen.

Gånggrift (*) i Logarden, vester om landsvägen och gården, å Logårdskulle. Takstenarne ligga öfver jord; några äi-o af rödhall, andi'ii af gråsten. Den stör- sta af (le u|)})mätta stenarne är S ' j aln lång, 5 alnar bred, 1 V2 aln tjock. I nordost om kullen är en ö])[)en potatiskällare. Griften tyckes för öfrigt vara orörd.

Gånggrift (*) i Mjöakarpagarden, vester om lands- vägen och garden, kallad Kavallsgraf; alla täckstenarne af gråsten och de kantstående väggstenarne af rödhall. Gången, som tydligen går åt öster, är 22 alnai- lång.

Gånggrift (*) i Mellom ocli Klöfvagården, vester om landsvägen ocli garden, urn-iiiast norr om Karleby kyrka, })å Qvanibael-ci-n. Tre borrhål äro anbragta i en af de lösa stenarne för att krutspränga honom, Inilket dock blef afstyrdt. Vester om denna grift är ännu en annan betydligare stensä ttn ing.

') Jfr Ji. I'], irildebraiuls heskritiiiiif,^ i Tidskriftens l:a del, pag. 281—283.

149

Luttra.

Gåiiggrift (*) uti Luttra Knagg-gårdeii, nära öster om gården och k3^rkan. Den öfverliggande stenen är af gråberg, 6 alnar lång, 3 alnar 18 tum bred, 1 V2 aln tjock. Dess ena ända stödjes af en rödhall, 3 alnar 16 tum lång, 2 alnar hög öfver jorden, 17 tum tjock. Denna fornlemning, som ligger på en hög gräsbacke bland böl- jande sädesfält på den rika Falköpingsslätten, ger en skön anblick. Nära öster om detta minnesmärke finnes ett annat dylikt, bestående af 3 stora gråstenar i jord- ytan, äfvcn liggande på en gräskulle i gärdet^).

Lasta.

Stensättningar öfverallt på Göttingsås, numera till största delen förstörda genom odling och gärdsling. Dock synas ännu på flera ställen ordnade kretsar med

ut.orående la^da linier

^Icdclplaiia.

I Hellekis trädgård en dopfunt (*) af sandsten, under terrassen och hufvudl)\o-<riiaden, auA^änd såsom vattenreservoir.

Gånggrift i Hellekis djurgård. Tre kantstående stenar jif rödliall åt öster ocli en åt vester, li<2:ii'ande, utmärka sjelfva griften, men inga tecken synas ofvan jord af gången.

^) Denna liksom Siäno:i;:rit'ten a S\ nneial-T.ocki>ai(li'n i Slöta socken, äfven omtalad af Säve (*), beskrifvas utförligt i Tidskriftens l:a dol, s. 255 f.

150

Otterstad.

Runsten (*) 3 ^''2 aln lång, 1 aln 2 tum l)red, 9 V2 tum tjock, vid Lagärdsbro å Lcckö egor, söder om Berg, vester om slottet, på en gräsbacke vid landsvägen, myc- ket lutande. Lilj. 1362. Inskriften har ThN/k snarare än

ihM/k, -i-rt, icke ir-r.

Leckö slott (*) qvarstår ännu, oaktadt all förstö- relse och vanvard, i afseende på det yttre i sin forna prydlighet. Invändigt äro nästan alla rummens pryd- nader, målningar och tai)eter förderfvade eller alldeles försvunna och väggarne äro af tanklösa resande ned- suddade med opassande inskrifter och teckningar. Den senaste egentliga förstörelsen skall hafva skett 1824, då en mängd tafior pa väf utskuros ur sina ramar och för- såldes för några ören. Så utskärs och såldes den stora taflan, som förestälde slaget vid Ltitzen, till en fanjun- kare, som använde den till golfmattor! En Grefve C. Rudensköld på Leckö kronogård skall då, sedan han inroi)at några sköna väggmålningar i slottskyrkan, till sin heder låtit dem sitta qvar och de sitta der ännu.

Inskrift (*), huggen i sten med upphöjda bokstäfver, sittande vid den stoi ;i l)alkonfi'en i svdvestra hörnet (inåt borggården) af dvt iioi-döstra tornet: b (va[)net) g hielp (va]>net) maria. De iva första bokstäfverna skola vara Biskop Gyltas namn och vapen ^).

Rada (\i(l Lidköjdng).

Runsten (*) i vestra yttermuren af vaj)enhuset, nedintill och något uii(h'i- marken, af gråsten, 3 alnar

') Bokstäfverna beUda IHrviijulf) G(tM-laksson) och vapnet är icke Gyltavapjict. T'|)pfi:ifteii att l^iskoj) Biyiijiiir luirde till ( ivHasliiiitcn (jfr Kli^zelii Episeoposcopia s. 179) beror pä ett inis^itag.

151

9 Va tum lång, 1 aln 7 tum l)i'c(l midt[)ji. Figuren i Bautil (N:o 989) och läsningen hos Liljegren N:o 1.^65 äro icke fullt riktiira. t>r^f?>KI^ : h+tl Htl+ - t>+hn- ItlA h-

(på särskild rad:) KfM-fM^+A. Stenen iir ^•äl underhallen och vårdad.

Källbv.

KällJjy hallar, tvä runstenar, stående på hvar sin sida om landsvägen ;i Källljy backe. Den södra (*) är 7 alnar 14 tum hög, '2 alnar 4 tum l)i-ed, 7 tum tjock af rödhall, mycket nedtjärad af A"all)orgsmessoeldar. Run- skriften är på stenens norra sida. Lilj. 1339. A ena slingan: hM^/k : -l-nK • t>IA • R:HKUA : \l.\h\>W : HtH • \>Hh\ : irtlA • n\>^ : r^i>[\^ ni-f. Den andra slingans skrift är mycket skadad. Den norra stenen (*) är 5 alnar 14 tum hög, 2 ^ -2 aln bredast, 7 till 8 tum tjock, af sand- sten och derföre af solen mycket utbränd äfvensom illa nedtjärad, så att inskriften är till en stor del förstörd, dock ej sa, att det enligt Lilj. 1341 deraf »finnes nu intet spar». Inskriften å södra sidan. Man kan ännu

läsa: + HtIM?.h+KI H+tl Ht|-f t> lA -: VihK : r+DfM^ -: HI+.

Andra slingans inskrift är utplanad.

Hiisabv.

Kyrkan (*) urganmial, skön och vr)rdig. — Dop- funt (*) af sandsten med en ranka öfverst pa sk.-ilen samt följande inskrift. Pa fott-n: sim km;\ i:k(cii)i>a : I!A- sis : FECUNDi : GLORIA : VAsis. P;i r.t'\ ci-kanteu : FOKS : ego: VITE TsluM : . . . : roMi cepit : ouesim 4" • • • : iM:ccATu(m) : POTES : h(oc) : te : sciUE : KENAT(um). — l)iskopsstol?(*),

152

svarfvad, ej gammal, af föga värde. — Dåligt criicifix. — Två mindre lielgonskåp utan dörrar; det ena (*)

■ii,.':!;ij;ii,»

har ini(]ci- Ijuldakiiioniamentcr l)il(l('r af Gud Fader, St. 'lohamics cvangelisTcii och St. Catharina (med hjulet); det andra (*) :'w i sciijirc tid tillyxadt, likaledes med tre bilder, deraf Ijiskop Sigfrid, som haUei- de ri'e hufvudena

153

i ett kärl. — Inskrift (*) å en täljsten (1 aln 14 tum lång, 15 tnni l)red och 5 tum tjock) utgörande plätten för ett slags predikstol, stängd med fallucka (nu ett till- muradt hal) nära norr om triumf båiien i höokvrkan: Dogma salutis erit hoc quidquid dicere(?) querit Clerus in ambone subtili cum ratione mdv (1505). Derbredvid sitter i muren en sandsten (*) med »Biskop Gyltas» vapen ^) m. m. — Helgonbild (*) i skåp utan dörrar (biskop stående i en gryta). — - Messhake af buldan, på hvilken, under ett lejon, drake, fogel m. m. stai- flera gånger upprepad en oläslig inskrift (*). — Blosshållare (*), som varit begagnade vid bröllo})ståg. Om de ursprung- lio^en hört till kvrkan eller äro der lemnade efter för- nämligare bröllopshögtider, är ej bekant.

Grafvård (öfver Konung Olof Eriksson?) 3 alnar 18 tum läng, 1 aln SV-i tum bred och 1 aln 5 tum hög (sjelfva kistan). Se tig. ä föregående sida.

Grafvård (*) öfver Drottning Estrid?, 4 alnar o tum lång, bredvid den nyssnämde.

Sankt Britas källa (*) uti Biss'gården, under bac- ken, der lemningarne äro af den s. k. Husat>y biskops- gård (*), murad af rödaktig sandsten och gråsten. Ett hörn af byggnaden qvarstår. Gröna vallar, som utmärka mursträcknino-ar af ]'um i en f^rkantiix Ino-o-nad, äro i närheten, mest at norr, äfvensom kidlar i öster och ve- ster samt grundvalssträckor af arasten, i söder frän ruinen.

Sankt Sigfrids källa under sandstensklippan vid k3^rkan. Det n^a källbordet, som ar 1856 bekostades af Klockaren Joh. Mdici^en, är sönderslaget. På backen vid landsvägen står ett föga vackert monument, likt en milstolpe.

') Se noten sid. l.')ti.

154

Forsheni.

K}rkaii, byggd i korsform och af huggen sten, är ofamuial och orörd af all moderniserino-.

Skilderi (*) i sten, halfcirkelforniigt, med upphöjda figurer, öfver stordörrens båge, 1 aln 3 tum högt, 2 al- nar, 6 tum bredt: Christus lemnar nyckeln åt Petrus samt lialler i handen (?) en annan man, som angifves vara sc(s) paulus. På listen kring halfcirkeln: ist... sit : IN : HONORE : DNi : NRi : IHV : xpi : et : sci .... sepvlcki. Pä listen längs basen: 4" a ii c d e f G H i K l M N O p Q R s T v X Y z. — Skilderi (*) af sten, sittande högst upp öfver stordörren å kyrkans södra sida, be- stående af en rundbäoe och under dess ändar två sido- stycken. A ena sidostycket ses St. j\Iartin skära en flik af manteln, å det andra står en biskop (St. Nieo- laus) välsignande. Af inskriften på bågen ses: + mar-

TINVS .... ses NICOLA .... GRA PRO NOB(is) (a)D DNM.

4-'CATicvMiNv(s) : HAC : . . . : TE : CONTEXIT. — Skilderi (*), halfcirkelforniigt, 1 aln 4 tum högt, '2 alnar 3 tum bredt, af sandsten, ä vestra tornväggen, 18 tum öfver marken, nu sittande i en tillmurad dörr och under ett fönster: en konunii" haller liaii(h'n välsiiiiiande öfver en kyrka, bredvid honom en nuui med kalk och bakom denne en sadlad häst; på andra sidan kyrkan står en jätte (?) lyftande en väldig hanunare öfver kyrktaket, en sten flvii^er i luften. — Skilderi (*) i sten, öfverst å norra dörren, fyrsidigt: nedtagningen från korset. — • Skilderi (*), fyi'sidigt, 2 alnar K) tum långt, af sand- sten, närmast öfver norra döri-cn: en man sitter l)akom ett bord och liallei" i lian(h'n ett kärl, hängande i tre snören, ti-c iiiiiii bäraiKh' skalar framgå till boi-det, en går ])()Vt, bärande en koi-sstaf; under och öfver ligga fyra krigare utsträckta med sjx^tshattar, svärd och runda sköldar. — Skilderi al' sten, 2 ahiai" l'^ tum högt,

155

21 V2 tum bredt, å södra iitinureii af chorvJiggen, 6 tum öfver Hisgolfvet i Ijarhusct, med fantastiska figurer af omkring 1 V2 tums upphöj- ning (se figuren).

Gammal chorkåpa af svart sammet med stort i silke utsy dt kors samt föl- jande broderade figurer: Christus, deröfver Fadren med verldsklotet, på hvar- dera korsarmen en biskop (St. Sigfrid) med l)ok och tre hufvud i ett kärl (eller 3 hostier?), en biskop med brinnande ljus och nederst på korset en biskop (paf- ve?) med gloria; på kors- stammen, under Christus, främst två qvinnor samt tvenne andra helgon. — Dopfunt af sandsten (se figuren å nästföljande sida), 1 aln 13 tum hög, 1 aln 8 tum vid samt 6 tum tjock i öfverkanten.

Grafstenar af samma sla«" som i Ransbero- och Björsäter. — Lillklockan mycket lång, gammal.

Choret, med tillmuradt fönster i öster, har vacki-a spetsbågar, sköna ka])itäler

på de höga runda hörnpclanie samt en prydlig och djupt huggen nyckelsten (rosett).

Härmed var den under aret hu-esatta fornforsk-

156

ningsresan i Öster- och Vestergötlaiid afslutad, hvarefter jag genom Mariestad, Örebro och Arboga i början af September återvände till Stockholm. Men dit anländ mottog jag af Riksantiqvarien ett nytt uppdrag, att ännu på hösten nedresa till Röks socken i Östergötland, om- kring 3 V -2 mil från Vadstena, för att ur muren af denna k}rkas vapenhus utbryta en runsten, som har inskrift i båda , sidorna, afteckna runorna och slutligen uppresa

det åldriga minnesmärket på lämpligt ställe på kyrko-

gården

Runstenen, som är (i alnar 11 tum l;ini>', 2 alnar 8'/-j tum ])Vi'd ocli 18 tum tjockast (pa midten endast 8 till \) tum), var väl infäst mellan ofantliga gråstens- block, liörande till tornets ornindvalar. Oaktadt arbets- manska|)cts ovana och redskapens l)ristf"illighet, lycka- des allt väl: pa tredje dagen lag stenen ])a sin timmer- bädd och 1'unorna (omkring 7()(l stycken) aftecknades på det noggrannaste. Lördagsafton den 4 Oktober sUnl Rök- stenen lyckligen ]'est i en i-undel pa kyrkogarden, midt

157

för kyrkans vestra hufvudport. — För Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets-Akademiens räkning togs i na- turlig storlek en aftryckstcckning^).

^) Denna rika och vijjtiga runskrift finnes återgifven i G. Stephens' stora arbete »The Old-Northern Kmiic Monuments» s. 230, 231.

Ordlista frän Vestergötlaiur).

T den del af Vestergötland, der jaf>: mest reste, eller Vadsbo härad, och äfven annorstädes, förekomma öfver- allt det o;uttiirala I äfvensom ett /-liud, som linnfcr mel- lan / och /' (v). Det Gotländska ou (det franska on) hö- res ock naijon 2'åno\ ^'id vissa ord tinnes ett v i slutet, såsom i jämter, jemte, sennar, sedan o. s. v.; ii står stundom i stället för ö {häll --~ \\ö\\) ; äfven öfvergår ofta y till il {bit =^ by, hlu =^ bly). Dubbla negationer före- komma {aldvKj im/en o. s. v.).

Äldst är folkspråket i Tivedsengden och i allmän- het i Vadsbo, der ock ansio;ts])ildnini>en är en annan och gröfre än vester ut t. ex. at Lidkö])ing; ännu mer fornåldriii- iir munai-ten pu Thorsini. Särdeles märkliij-t är, att vida större slägtskap ocli likhet med (Jotländskan förek(;mmer i Vestero;ötland än uti det närmare beläjjna Östergötland.

Agnhvete, n., hvete med agn. S(j Kubb- och K.-illhvcte. Akta, v. a., vakta, valla. Gotl. likaså. Al (Onim-ai^) m., äi-il (ugnsäril). All"), 11., soi'l, ONäsende (lialh)I). A 11 a, y. n., ej veta livad man vill, vara orolig. Aniger, adj., trefven, jirbetsam, hushållsaktig. Antas, v. d., skämta, ordkastas. Axlamäi'ke, ii., märke a kreatursöron.

') I (Icnna ;it" Professor Carl Säve granskade ordlista iiro iifvoii de al' Antiqvitcts-liitciidcnteii 1^. A. Öäve är 18()."J antecknade VestytJtaorden intagna.

159

Axlatiind, f., oxeltaiid.

Bajr2:iin<2fe, in., un<i:ba<>:iJre.

Ba^k 111., kyrkogårdsmur.

Ballra, v. ii., bullra, larma.

Balsa, v. n., plumsa i (vatten).

B en olja eller -smörja, f., smörja, som fas derigeiioin, att färska kreatursben med tjärpinnar upphettas i en

• oinhvälfd och ined lera ommurad gryta.

Benöga n. eller vadvå^e, hornbit pa insidan af hä- stens ben.

Bergraker, pL, bergskrefva, stenig väg.

Bergsel, höbergsel, höbergning.

Bergskläinma, f., bergskrefva, stenig väg.

Bete, 111., bit, stycke, beta.

Binnestrumpa, f., stickstrumpa.

Biständig, adj,, uthållig, hjelpsam, som räcker till.

Bjugg, korn.

Bjur, ni., Bäfver.

Bjurås, pl. -äser, m., tätt liggande tväråsar, läkter, på hvilka takhalmen lägges.

Bleka, v., hugga märken i träd. Gotl. bläcka.

Bles, impf., Idaste. Gotl. likaså.

I)lid-läter, adj., glad, blid, mild.

liliiidiii"-, m., stin"fiu""a, l)lindbröms.

Blo'-färd, f., blodspår efter ett anskjutct djur.

lilu, II., l)ly.

IMås, n., bloss, fackla.

Blåshallare, m., brudgummens hjelpesven, som vid bröl- lo]) biir langa facklor.

B läs t er, m., stark blåst.

B o ga t er, adj., boghalt.

l)()l(>k, bostad (Thorsö).

lirava, v. ii., (hirra. Vcnnl. ])raga. l^al. braga.

Broa, v., fvlla, grusa viig. (Jotl. likaså.

B ro mm, n., axäiida, axvippa (cg. tjockända).

160

Brud piga, brudjungfru. Gotl. likaså.

Brunost, ost brynt i panna.

Brunost-lia, backe i Klefva (Vilske liärad).

Brunskater, adj., brynt, stekt, solbarkad.

Brusen, -a, m. och f., lionden och hans hustru i Bruns- garden (Hångsdala).

Bryckas, v. d., brottas.

Bräe, liten röd spindel, giftig för kreatur.

Bråte, n., saker, gods, egendom (lös).

Brännbråte, n., bränsle, risved.

Bröta, v. a., slå sönder is (i Thorsösundet) med isdräpa.

Bu, m., l)y.

Buare, m., byamän, kaidar i samma by.

Buk a, f., byk, tvätt.

Buka, v. a., byka, tvätta.

Bu^ing, ^ adsbu^ing, invånare i Vadsbo härad.

Bult eller Valter, m., vält, akerstock.

Bund eller liiinii, n., pasnia eller 50 })ar trådar vid knäpphas|)ling eller varpning till väf.

Bussinii' 11. eller Ta kria re, stän<Jer, som hiiiiiia öfver taket att hälla takhalmen eller torfven stadiij^.

Bygga, t. ex. kläder, vantar, lapj)a kläder o. s. v.

Bytta eller Bötta ned v. a., sia ned en stör.

Bål, n., hög vid landsvägen, der någon olyckshändelse skedt, hopkastad af piniiiir och bråte.

Bått, m., botten.

Balja, f, bal):i (Thorsö).

Bängsligcr, adj.. ovig, ohaiidtcadig.

Bärsönday:, trcnnc siuidjmar a rad, d;i unii'domen grår till Kinnekidlc \'ny att iita körsbär.

Bä se, 111., liagge.

Bock la, v., bi'aka, vara oregerlig.

liörk, f,, björk. (i(;tl. likaså.

B <") r k - 1 11 11 g e , 1 ))(■■) rk 1 u 1 1 d .

Bösta, v. a., b\ ka.

Kil

l^öst;i-tr;i, li.. l<l;i|>j»riri. Se |*;ick:irr;i.

Dalci', 111., sex (liilcr i-;iki»;is j);i 1 V(\v Vint: iikjisji j»,i

Gotljiixl. l>;n'f;it"}n". -mor. ni-jiiiiifnr. -iimi- (i d :ii'i";i. »len :iii(li";i

still!;! 11). l)re\, m., \;ii:- iii<'ll;ni u;n-«l('sir;n'«l;n' (cl<'r hoskjipcii (Irif-

V('s i in;irk<'ii). ■I)r<Mi|), II.. dro]»]). <lr\ |):iii<U', Se I ft's;i-(l roti j». l)i'iick ii;i. \. 11.. (Ii-mikii!i,

I>rininii. Sl;i dnnmn. ur»r;i inirt'iiriiii:- Sr Sliiiir;i. I)}'»!.-.. II.. r.iu'. fiiiT, strlVckaiuk': »i otr di-us». 1 ) 111 ssl i II 1!-. liten rciiiiskur, s(j\ätt. J)r;i fttakii 1 1, iii., str\ k;n'i-. latliuiid. l-li!ciitlii!cit \ ildl

kriiiii(li'ifvaiid(' katt. som liör iniicii till. l)rri|»a. Se I s-d rii ]);i, Wviit-A. Driitta. im|»f. driitr. <lr\|»a, dråsa. 1i\ta at*. lh'öu. 111., (»skodd slnde, träsläj). 'ioti. likaså, nröjtja. \. ;i.. idisla. Hii. d\. >iim|>iord. 1 ) Il sa a t. \ . IL. s(>mii;i in.

1 >y nicstnc k. m.. iiii(ici-lau>trä i cii l)rn (dier >]»;iiii!'. Dä k. di-.

I)."ik;i. f'.. Hitd^a, piiia. l);i/|)a. liten i:r<>]>.

l>;i/)>;i. \. II.. d\k:i. stj(d|>a sit;- iie<i (s;isnn> ankor). i);iniiaf. ad\., dei' l»oi-t;i. Hiitta. impC. datt. \. n., dimpa, daiiijt. 1 )"■> ri'sl ;i i: -- li n /. n.. nilifke ;i kreafiii'^ Tiron. ]-<d<rii. -an. |d. -er. I".. >.m:i åkrar a M:ii-ie>l:id> eiior. |-, t teriiT) rd. (.. lilniodcr, iithriiiii"aiide srdaii niodren (ixlr.

S«. U-k.Ml\.

k. t f erleJNC r>k ;i. r.. enk:i. Dansk. lik:i^;i. 1^/tskoLi'. m.. skoL:', tr.-id l.-iiiLi'^ i-n di rUrr a. V. Ill td 1 ;i r. jn"a'|i.. eiiiell:ili. k.li. en:i. ett. Iilllii.. en. ett.

i(;-2

J-liik;i (cllci- Inka) adv., endast. l'pj)l. likaså.

I'.iikinaii, 1)1.. ciikliug". (iotl. likaså..

Mnrä 1111 iiiu;s_i;äi'dsgar(l, iii., i>ärdcsgard, som är up))-

lao-d af" enkla +:ullrrst('iiai* eller sm att da<'(Mi s\ iis

emellaii dem. l-li-aek<'r. adj., sti-idig, envis. Ksint<'r, adj., envis.

luttras, ^•. d., retas, nnabhas med naiioii. M\'etas pa någon. \ara ond ])a, lära iit mot. Kveten. adj., elak, ond. l-'all, 11., >vedjefall, -land.

Falla fram, i>'a fram (»vrii>'eii faller fram der"). Faniiiiit, adv., lätt, behändigt. Fasstn-te^de, n., förstugiigolf. Fa t i g, ;idj.. fattig, faxe. 111.. Iiafrelikt gräs i rag. l''('niiii eller fimm. n.. Jiaiiontinii' Hut; timmsand. m.,

m\ i-ket till ^and. Feinmiiicr, adj. af fr)reiiacnde. 1-eii, 11., den minsta smula. (Jotl. likaså. Finiscii, fimsa, m. oeli 1., bonden oeli bondbn>triiii i

Fimsga imI c n (i langsdala). I-'iiia. fina. fina! loekord t"<'>i- -.\ in. Se läckra oeli de

sm a. fjerka \'nv, \.. krusa. \ara ry\i\(\ \'nr att taga. F jä r|) iiiii e. 11.. s|»ol<\ ]>a en fjäder, |»eiina. Fjä r i-\ ix-r, adj., ii;is\ is. V]n/, m.. l)r;id(' b"ir r)goiicii |»a kreatiii-, som H'"»ja. <ititl.

lika.'<a. 1-7a<Xii', II-. Il:i«-kt fält, F/agd, m., \ indflöjcl. F/agda, f.. Haekt fält.

l'Vask. 111. |d. -al', omk)"ing ."> tum tjock planka. I" /en, m.. Ixdd. F/ik, ficka.

1

^y,

/i|>|>, 111., _ii;istiil)ii(ls(li'\ck i Koiidelsi^' ;i{ öl, Iti-rmviu

ucli >.ii-;i]» iiu'(l k;ik-, ;i)»lc-. <>st))it!ir lu. in. (iotl.

lik:is;i.

hi. t.. liiiiUT, livarf ill" ii.iiiof ii]i])!;io(lt. (Jotl. likaså, /ouc, 111. Se \' ass-IVdi^c. /lita, v. II., flvTii. fniX^ II.. 1"''^. I>ukvärk ([»a liä>Iai'). /a 2:1. f., tliiua. <H)tl. likaså, /a sa, t., lilasii.

/at^räs, 11., >inatr H\taii(1c ^j«"iii'riis. /at-torf. 111., tl(itth<)linc (i träsk). /'">t, f., uTiiddc. <i()tl. likaså (ät\cii fi.-iit). /ötc, II.. sank mark.

na k. II., (lannii. n;i2«»t >niatt. >niiili!j;t. rackci", adj., diiLiti.L!', liva, g<i<l.

ra k ta sig fruin. \., lijclpfi, skafVa, knoga >ig tVain. fa inkani ma re, ni., ['('irradslnis, -kammare. ranimc, ^■a^a traninic, intinna sii^- na li('ri'ci»'a.i'd('ii rill

dag>N('i'kc och andra xtn itiitcv. i'a m so(d< na, t. i\ri'., trakten niinuast kyrkan. ri' a n |> p, dra ii|)|» ( f rc(la) skog. rc(l, ni.. >t;inLiS(d, gärdcsgard. redsdike, n.. dike med joiMhall till stiingsel. re>t. tid. r all IVest. i all tid. Se 'l\-ick. ni, ])1. rrnjei', 1'.. IVn. tVnar.

iin^t, koinnia under rnn^t med (under liiiid). II r>-ka. t.. ]• \ runga >oekeii. iir>ke. ni., k Ariingalx). \11, n.. Ix llningsiimne, grus. ang, n.. en särskild g;irdsleti'iiiiie. Se Ski. a-n\ttiger, adj.. onyttig, s\sslolös. ara. F., tacka. Se ST), pilln eller ta(d<a. a ra 11 ä Ha, f., langsel pa tar. Se hälla, aratalle, -n, 111.. l'arg«HUel i lin<. Se Talle. \ erml.

likaså.

104

Fark, Hl.. |>;ik. >taiii:', sj);ik. i)i-(Jttst;mi:". <iotl. lik;i>;i

(eller eiicutligcMi l»i'iiiKlskrij)j)). F;t(li-('\. iu.(':'), fäväg, fapttii. Se l)|-e\, |)r;iiig. l-'iin;it}i. \. ii.. söka sig. l";irei\ r. I»!., märke efter »ijiir i skon-cii. t. ex. har, l)l(Mi

eller s[)ai". (jotl. tin'(lar. F;ii'(lsel elle]- färscl, resa. l-örlia<l(la, adj. [>!.. f'öi*liatade. l'ö !• ]()!•, n., förlust. Fö riiiiisa la ]) j), in., (tig.), förkläde. Försättiie. II., öfversvänuiiiiu". Se \ättne. (i agna. \. a., -as. \. u.. hiad^a. \ara till n\tta. Ga iHiiiel-iiamiiiel, adi., mveket lijminial. ( i a iiile-far. iii., Hiii Onde. k^ng. < )ld Nick, Hal. <Jani-

i.el-.lei-k (Frik). (lar -\ i 11 na, t., garnxiuda, liaspel. ♦ ii 111 nierla nini. n.. unt>"taeka, honlani. (i/adas, \. iiiiit., 'j.:\ ned. »När solen iiVaddes». (_i/ana, v. n.. bligji. glo, gapa. (T^aneiii jöl k. >ur. Ma. tunn mjölk. GAanig, adj., Masoi- (om mjrdk). G^i, \. II., säges om vatten, som >tai' Idankr {»a äng

eller mark. (i /.()[), m., slyngel, gloj». Se Slok. G/ul)l), m.. klum[), nedre tjockare ändan af något. G^} na. \. II., sömnigt titta ii]>|'. (i/öta, \., meta. Gom, a>ka. (io;i gar. akaii gai' (KinncNcd). Pai. god-

g II I) lic n åker. <>i"e|». 111., liiiiiidmatt af .1 tum. ^nm 1)ei>"aii"na> \ id mät-

ning tvärtöfver (|\ arii>teiiar (i Lugnas). <irej»|»tak, n.. siikert, diigtigt tag. <'r<ssla, (., iignsspade. (Jcjtl. likaså, '■ri liter eller uril låter. adj.. strimmiiT (säiics t. ex. om

i-li oxe).

1 <;:.

(Ii'i>kt'i-, '.{(]']., stursk, stolt. Dansk. ;^riflsk. iiliipsk.

(i i-o patcr, })art., |)a Ix^^^gc sidor dikad (vä^j.

(n-iifva, A nnns-iiru fva , t'.. sj)is utaiiföi- uiiiicii. (iotl.

likaså. ( J r\ inmci-. adi.. ful, st\i»'u" li»'rvin). (J i-\ tiiä st . m., ställiiiiiii" i spisen, p;i Iivilken giytaii

hänger, (iränna, \. a., skratta, urina. Isl. iircnia, lii-ina. (inllhöna, t"., Jungh'u Maria ii\ ckclpiga. <Jnni2:sa, f.. liuniia.

(lar. "Mä gar ocli >]»a i'" - (lorr. =^- »med hull och liai'". (iai"a, mossjord, k;ii'r. Se IJörrka. (i a r -hondc, ni., granne, hondc i samma gärd. (iarfnll. adj., alhhdcs dian-kcn. (larrmosM-, gäsdy, gnngfly, mossjord. <iasal)änk, ni., hinik, i h\ilk<'ii gässen inne i >tiigan

värna otdi li<>:i>a nt nni>ar. (Jasa-re C. ett slajjs hnr eller koro- i hvilken <>asen liii'-

<>-er nt nnuar. <iotl. raid nr. Dal. u'ase-rede. <lä/a, v. a., uärdsla, närda, (iällskxrka, i'., nnxlerkxrka. (iäi'dsle. nom. eollect. ii.. giirdsle. Se k^ang och

Sk i", (iäsa. |)1. -ar, d\lial, snm|)))nss. (Jässlinn', m., uasnnuc. (lotl. likaså, (lässra, giissral lockoi'd för gäss. Se Kai'i. (löknm. (Ird<heins >o(ken. (löpa. m.. lo, lodjni' Xorsk. (iaii|>e. (i ("»ta, (lötcneds socken. Ha i!:, II., L;äi'deso-ard. 1 1 aMva 1> r II k, n., Iiiilftenhrnk. lla^f-visk. 111., nij<'dkstäf'va. Se mj«'i 1 kesi n pe. llandiger, adj., liändig. 1 1 a lid rä eka, ledstång. Hank. Se ()k-liaiik.

\m

Han klli II.. lijiH<l(liik att l)rii-a lik med. (Jotl. liaiikh-,

\ aiite. Hjii-fveträ. n.. litispel. (Kiniioved). Hai-kr, adj.. i'ask, dugtiu', Ostci-ii'. liöi-kcr. H ('/<', 111., uossc {v*y. herde). He/-nk. II., skjuts med t\a drag-are. Hemma r. ad\. hemma. Hemhiis. II,, maiil)Vi;ona(k Hem;iTa. a(l\ ., dvv hemma. Se A ra. Hevdei-, t". j)L, egoi', (iotk likaså. Hink. ji., hinder. Hinka, \., hindi'a.

Hje/pal)i"n, rillfiilliii' hro (under l)i-()l>\-g'o-niiig). Homm, j)a liomm, ad\., jki h<>tt.

Hemma, v. n., famla efter, känna sio- fru*e. iSc Sjomla. Hoppa, \. n., tlöja (om ki-eatur). Hu a-krake, usel häst (\ärd att hiidas, Has?) (i(ttL

liuda, fla. Hiiua, \. a., minnas. Hu^sa, \. a., minnas, (jotk likaså. Huja, \. n., tjuta, i"o|)a högt. Hund full, adj., hutlös, skamfiiH. Huuk. I.<d<a liiink, hd-ca kiii'rai>ömma. Hunscii, -a. m., hondcn <>(di haii> hustru i Hundsto)'p

(Hani!s;<hila). 1 1 II >a. f., liuspiga.

II lisa. v,. herherm'ra, h\sa. <i(»tl. likaså. Hus-\är, II., sk\(ld af hus, tak öfvcr liul\ luh-t. 1 1 ij \ \ ('>k II 1 1, m., mcnniskoskalle. 1 1 \ a II 11, proii., h\ ar o(di en. Ilxiill, ge Iniill, gif\a stn\, a tcfst iidsiiilig, siigo om en

Indi, som kastas i maikcn, (c^j;. gif'\a ater>kall. jlr

l-l. h\clla, atcrskalla). 11} t>. III., skönhet, prxdlighci. ordning. Il\ tta, markcteiitaretält (dier -l»od (al" hrädrr).

k;

> (

1^1 a 1 ka-([^ ai'ii. t., liög, smal vjidcrijx ai"ii. hviiiid (i['\aii|»;i

ett (ivariihiis. So Kjoi't('l([va]'ii. Ha.udhäfja, v. Ji., klafingra, ta^^a ])a alltiiiii'. Håiidval, 111., skatt |»a en slaija. (Jotl. likaså. Häll II, t"., liaiul

Hallin äi'a, \.. liaiidtcra, tapi pa. Härrsaguk, iii., horsivök. (Totl. riissa-iza u k. Huvc, n.. !iiif\ii(l. (lotl. likaså. Ha vcliJi ek. 111., vraiigliäi-k (|)a cii vagn). Havvdc. II., det iiiellaii slätter- eller licslagen |>a äiiiicn

(|\ arstaeiide gräset. Gutl. liaxvde, m. Hä.(*ke-trä (eller k rii n ti-stang) n.. sj)arrträ i kr()])|>as-

stiiua (i liaekel)v). Häeks eller Iiäx, ii.. skräck, vidskepelse Häekta, \. a., hindra (t. ex. ninlcr arhete genom orik-

t\'j lämpiiinii). Hägg och Häggs, v. im|)t". aet. <>rli pass., hugg, höggs. Häiiii, ha häiiii i)a, liatVa tills\ii med iiaiTOt. Häll, \. imjtf'.. höll.

H äll a, fängsel pa fa r. Se F ä rah ä Ila, X ä e k h ä 1 1 a. Hällc. »När strunt tar välle.

Vet <let ci af" iiaiiot aterliiillc^'. Häl ljus, konj., eljest. Hämte, n,, hoss, fint lialnisti'ö. agn »»eh ax (iiiidcr trr»sk-

ning). Hanar, ad\., him, hört. Hända, lliindeiicds socken. Hänii-skinl. ii.. hihhis af ett ntskiutandc liii>tak. som

livilar pa stol|)ar. Häs, m.. höstack, rund clh-r läng (jfr Hässja. f.): <ici"af Hässja, \. a., siitta i h ;i s.

Hästa-skak. mighiis (jM'a'j>iitinm). Se Stiinschell. H ästa-tra t'\ rn. iii. dcf".. märken i \ägen mellan hjnl-

späveii. tröheriisel, hö))c'ri»ninii.

KIK

llnhrcd.slc, II.. >l;ii;i't liu, li^gjiiulc uthrcdt |»;i ;iiiii(.'ii

att torka. <i()tl. liiai-l)rai(lc. 1 1 Ti ek si a, \., liota. H öoa-uä rdc, lijnrimis kyrka (och socken?).

Ht">koru', 111., liöxa^ii.

1 1 <■■)!•, III.. Niixaiidc lin. Se f.in (»ch '!'o.

1 11 ha t i i»-, adi.. on«lsket'ull, elak.

1 1 1 ma rk, t'., oländii:' iiiark.

IIItiiu, eller lllt\i!', n., l)i'ate, naiiontinij,' svart.

Iniicn. Aldriii' iniicn, allsinijcn.

Iiik. i)lodsl)öld pa kreatin- (mest hästar);

In k. 111., hink, jerjihes]aii\-t innbare vid en hninii.

Inka (dier j-^iika. ad\., endast.

Insnidiii', adj., talsk, iuhunden, hakshii^-. (Jotl. likaså.

Iiistenini:'. I"., intaiiiiini»' af mark i kronojord niedeUt

la«>a råmärkens sättande. I lisan,", 1I-. ntskäriMiiii' af vattentlöde. hitaka, t., ii\lii>('n inhäjiiiad mark. Isadriipa, t., trii att sia sr»nd<'r isen med uti riioisO-

snndet. Se IJrcUa. ]>kalf. lif moder (hade \i')\'r och (dter kal(nini:'("ii). ti a k, |»roii.. ja_Li'.

dei-nsr<'ii. m., ^rasten, ii^ranit |siiarare tra|>|)|. distet, ad\., lilest. d n y(\ hä i", ii., smultron, d limmen, adj. något Ijnni. dä/a, \., Fa jiil\('r, (om en sngga) Före grisninLi-en. Se

Stola och l.<')a samt Kn(d<a o(di ()na. d Ti 1 Is t a II i:, 1.. )"ihl)a, spikad under takhjelkariia i srnuaii,

fVjr att liiiiiL!;! något |>a (eg. hjällstang). d ä m t e r. |H'a'|). jenite. dämtinge. 111.. horunge. .1 ;i t tesa. i., jätt(M(vinna. '^ns, m.. I )umm(;rjön>. <iotl. dos. KalN.ig (icke källsag), \'attensprang, -drag.

101)

Kiinst. Se siif kaiist ;itf, se si^ utviii!' att. (Jotl. likaså.

Ksir, |)1., kära, in., kai'l, karlar.

Kura, 111., i-ulliiiii; kardad ull. ( )i!'. 'röire. (lotl. Sai^a.

Kari, Mor Kari I sinckiianui. lockrop [>a gäss.

Karpas, v., brottas.

Kai-rtiii', adi., orofl)ai*kii>: (hiörk). Gotl. kartlar, uTof

I »ark |)a hjörk. Kasaiidc, 11., ett ij;odt kasaiidc, ett *Todt stycke fraiii. Kiddc, 111., killiiig. K i/ka, v., kitla.

Kistlagd, part., lagd i likkista. K jortel(| varii. I., stor (xdi \id viid('i'({varii. Se llalka-

(| varii. Klafvo, m., tvärträ i ki-eaturshiiidsel. Klockcrsa, f., kloi-kareliustrii. Klunga, klyft, spricka (troligen af: klufnady). Kl;«ff'te, in., vedträ. Gotl. klyfting, klutVet vedträ. K II al) b el, döiTvred. Kiiaiiiien och Kiiai-ua, iii. och t"., bonden och hans

hustru i Knagg-garden (Hångsdala). Kna,]»el, n., småsten, klap])ersten, Gotl. klajMir. Knap|>t, ad v., trängt. K lian-, 111., flat-öka eller bat att föra hö i land med på

"iiiaderna» (mvrängarna) jia Thorsö. Isl. knorr (geir.

kiiai'rar). Knarra, v. ii., staka sig tram mc<l kna rr. Knctfel, m.. pak, kiivi>])el.

Kiioler, pl., potates. Se Tolcr, Xol<'r. l*a n ii tottlcr. Kiiulinii, m., rundknubbij»- sten (eller annat rundknub-

bigt). K natt, II.. minsta mygg, Kniibom eller brt)stl)oni, främsta bomeii ]>.i viif. <i<)tl.

likaså. Kii;ip)>e, n., gärdesgårdsviiikel. K(». koiia, ])I. k«M\ kora, f., ko.

170

Ko-bariia, ko-baiMia! lork j);i kor.

Kocki'l. m., jordkokor.

Kocklin', adi.. full af iordkokoi-.

K i";u-k('l \ il l;'. kiutuiiliu". daliii" xnts.

K i-il k ;i. 111.. Nt;iiii2\ liTeii. (lotl. likaså..

Krakn [i;i. \.. liiLfga iireuar och l)rarc \>{\ cu gaiiiinal

iiärdesgartl. Kraiiii. \.. klänga, klättra. lvi-a[>i», adj., träng, siiäf. (iotl. kra]i|) sjö, kortvagig

sjö. I si. krappr. Krekel, iii., liten afstäiigning (för s^ill, sinakreatur). Kriddc, inipf., krigadc. K ritter, 11.. kreatur. K roka-slä]). n., ake, livarpa plogen (kroken) slä[)as

ur åkern. Ki-iilla, \. a., rulla ihop, sia knorr pa. Ki-ullii!", adi.. knollriu. <iotl. likaså.

K rii niniclhä iidtcr, adj., dvalhäiidt, fi-useii om händci-na. K riin lista ng, f., se Hä eke trä.

Krakehall <dler -skiffcl, tunn skiffersten. Se Skiffel. Kräcka. f., K a st ek i':i e ka , ställninu' jitt ställa hrvoi)-

karet pa (tva slåar, korslagda, iikmI fot under Inar

.•iiida ). ( lotl. k rä nka. lvi'äk. II.. lastai"e »luadwliolnie, som kan sl;is (\id Dags- ni i s i 11 o r n b o rga -sj ö n ) . Kröscr, pl., lingon. K 11 1) l)h \ <'t(', 11.. h\('te iikmI korta, knubbiga ax. Se Agn-

och K a 11 livet c. Kulen (Kolllen) och Kula. iii. oeli 1., bonden och liaii.s

hustru uti Kulla^iardeii (llan<>s(lala). K II I le rlia t \ at r, adj., som liitt far svindel. K II njis-sta tliiit. adv., nncket iiräktiiit. K us;i, \ ., asa, glida. Kut-h;i/ig, adj., puekelryggig. K\;ifbuiiden, part., uiik<'n, (|väf\ande.

171

K\<'k;i. \., f';i jnfvcr {sä_i>(;s <»in cii Tiick;i). Se J;i/;i,

1. •■■)!), S toln (U-li ( ) iia. K \ i. m.. talliu iiiiMlk<'t"ull{i \nr kor. Ivvia eller fara-kvia. falla. Hvttliiis med hjul )»a trätle>-

_i>;ärdeii töi- t"ai"eii (Skahiiida m. fl. ställen). Pa (J<»r-

laiid heta uiaiiiia Ixnideiiardai' <,>\ ic livilket koimiier

trall samma L!i'iiiidl)etydelse. K \e k lin iilir» 11 a. f.. Ie'»iia, som Liai" med kvekliiiuar. ^lOtl.

likaså. K \rkd II Tv a, t'., xaidiii' Tam (lii{'\a. Se Tam]». Kalllixctc (dlei- kiilllixcrc, ii.. xMiiliuT liNctc Kyller, adj. kall. Känima in re \. ii.. komma at.

Kana |>l. Iicst. loi-m -i'a. f'.. (j\ iniia. Iiusrrn. <i()tl. kiina. Karp (dlei- l*i('ka, liacka. Karpa. \. n.. Iiaeka. ]»ieka. K a SS t. m.. (jxast. K a ven. ad'].. \ai'm.

Ka\ \ na. \ .. mista anden. Se I iö\ a. Kiiekei-, adj.. i-ask: icke k;u'ker. sjnk: käekt, adw,

l)ra. K ätt la. \'. a., frxla nniiai- (säucs nm kattoi"). <i<)rl.

k i SS la. Kärr Ii hl;', ni.. kattnn2"e. Körde cllcp kr>^dc. im|»f.. kr>i-de.

Lacki-a. läckra! loek l'öi- svin. Se 1'ina neli de Sma. J^att. \)\. -»T. m.. afsats, steg. l^ak. 11.. I)yk. ].,aka. \.. I)\ka. Kami), m.. (dier IxCtlcd. iiiii-dcsoardslcd. sa im-ättadt,

L ♦ . »

att ett stin-pai' står la>>t i marken, men det andra ;ii" iidtorradt i en H\ttl)ai* kl(»ts. li\ariucnnm ledet kan sväniijis ar sidan som <'ii iirind. Lika^.i i ( >steri:ritlaiid.

Lamitefot, m.. den nxssniimnda ti'äkloi'<eii.

l^a|>a. \ ., l;ij)|))a (s;ii>'es om kärror). <iotl. likaså.

172

jRSsIiuikI. 111.. Imiid inöt"v;i<l att vakta laiss.

^at elltM' Ljij, 11., (let livari skeden sitter \);\ väf. <i<)tl.

81ål)ord. Isl. lilaA, ii. .(• -hiinke. iii.. vaiiiisbaiike; eii,"eiitligeii det som lii»M(;r

i'örliot ofVaiijia »hanken. <i()tl. fl a ute. veder. |d. Pa inanua le<ler, ]ia nianiia vis. .ekf't">ra. adj. |)1., (om l)ani) ^a talrika att d<' kunna l(d>:a. >eii, n.. tövädor.

.eniord. t'., svau' i<trd, m\lla iitaii »ten. vC -rä eka. ledstanii". .ea\ ätten, n., ledvattcMi.

jcds- (dier Less-aoc. n.. Icdx ätten. <iotl. 1 ida-\a ulu. ^esorcii, Le,su;i, 111. o(di t'., bondcMi oeli hans hustru i

Lcdso-ardeu (Häiiusdala). /r (lid). ha(d<e.

.i-hiinda, oiiriis i liatVeii (som liindrai' liany). >iki)l. n.. heurafniniisoästahud. >imm, kalk. .ininiu,u;n, ni., kalkugn, ^iotl. IJ\itlimma, kalk>ti\ka

(si i 111 ma. öfx ci-strNka med tjoekare kalkxälliiu:). >in, n., det >käf"ta(h' heredda linet. Se Wny nr\i '['o. -ind- (dier Linnjoi-d. f'., >an(ll)lan(la(l jm-d. iiten, lita, litet. adj.. littjii. .i-ar\. n.. liorK, lieskaft, (iotl. Ovvi'. /)nsa, \'. n., I\sa. .<>-l)u/k, m., rxa alnar Im"»i:' tininu*r\ Iilil:' iiudlan loncn

o(di siidesladan. ><)nini. adj.. trr»M-, or<"»rlii:'. (lotl. Lnmniiur, adj. (xdi

l.omik, m. ^nhst. med ^amnia !>er\(l(dse. .O])]) na te r. part.. iTipnad. .nd(;r, m.. hir. I>l. \\\i)y. '>nmiiia, \. a., la.mma. ^uiisa \. II.. I('jj)a. luHsa. .Ill-, del t\ aii'reiiiiia trästv(d<et, som sitter liistadt i l»ak-

\a«niens haiike.

17:;

L\ r>tanii, 1.. -k;itt>taiiL: i <"n NaiJii. som haller- saimiiafi

fVaiu- orli l)ak\'ai'iu'ii. l.\ >-kä riii;-. f'.. Ijusställniiii:- för päiToi'. '

La, II., >\ iiila. sxiimll.

l^adika. t., kåda a dcii ena >i(laii u|t|M' i kistan. LauiiC a(l\.. länocsedaii. Ka )ii:ri Fn a. 1.. tciiiTuii aliiai" k-iiig räfsa utan skaft, iikmI

it riini mellan tändtTiia, livilken 2 (piiiuor dniga i

äiidarna för att salnnda li(>])Siiinla li»>et eller vassen

111' \attnct [»a madei'na j>a 'l''lH)rsö. J.äkna, \. inclioat., i)rM'ia läkas. Lä 11, vi.sserliiicn. likväl. ]^rtmm, dun' utåt {'i)v lada ellei' k;illa)'e. <H)t]. likaså;

fönstc r-länim, funsterlucka. Län. luuii. skvdd. J^äiik. m.. liten kedja, ]j;i))e. m.. l,'i|)]».

J^äi'ke<i"a]»et. namn pa en jordeiia {lijOiOjV ). J^öa (bala), fa jufver (säjLics om eu ko). Se Ivveka,

'I ä la. Stola. ( ) na. Löp. m. Se Sä^leslTij). (iotl. Lt»|». '4 tunna. I^ör, -a. C, lödde I'. Ma. ]d. ma de I', sank ;in2'. Maji'o>. r.. primnia larinctsa. <iotl. dnniifi"^' ^L^l•ia.■^

^ ä j 1 1:' 1 1 a 1 n I . Maistann. 1.. midsommarsfani:'. <iotl. likaså. Makka. \. a., utnmtta. Xhilja. I.. <'im1;i.

Mai"l)o, siiallinnd. >kamlr»-« nn'nni>ka. .\Lirk a_i:a rd. 111.. i '-Jön ntiiaemU' i^iirdoLiard. Ma]">a. \.. iTipa. \ai'a lr»p>k (i Mar>. om kattor). Mas, Mas pa. (Intet) matt pa. m\ekef. Masinife, m., -toi- liuiti:ai'e. (iotl. mas. Matstol. m.. matl)ord, 11' tum li<")ot. ( flior>t'>). \le-l»atr. m.. Itot tenln';i<le pa en d\ ni;'\ a_Li'n.

174

M('-i»,i rr-\'}i Lin. in.. (l\iiLi\iiuii.

M cd l);i rl i Lj-, adj., iii('(Ii2(">i'lig.

Mc-nriiid, r., sidoln-iidcnia pa cii dyiiirvMijn.

M cja-lia iiii (-hand), f., ' - aln lajiii;' trärani, sittantlc |>a li-ai'\('t. ' j aln otVan lian ixdi \ink(drätt cniot denna, (<■■»)• art n|)|)licnita ll^dV(■n (xdi raucn nndcv Ix^ro-solu och s.dnnda lä^pi den i-cdio-arc pa slaiiet.

Mjäkiii'. adj.. pjakii»". (intl. likaså,

.M jölkestopc. Se llalf-\isk.

Moln-klnnk, molntapp. dfV ( )i«-. klnnkii»'.

.Mo-lr)sa, niaTstiMipc; jfV <iorl. »nioi-i jer lans'.-'», ko- lik.

.M o rr a rc-k\ a.i'n. k, inorTcl \[\('(\ propp (dier stTttcd. >oni har etr liret i-ifjcrn i höften, att ^•no (dlei- störa p<"p" par o. >. \.

Moll la. \. II., \ara niidcn, (»iid, t\';ir.

.Muiilia, I.. ni\<'L!a. < ^u". ninu''".

M n Il1>;i II k, ni.. jordNall krin^- hus \'nv \;n'nicns >knll.

Miillklatr, ni., tandhiiuiict tinnncrtrii, som niirmast nt pa rakfotcn liiiucr pa iiäf\('r. niotliallcr nnillcn och sl;ip|H'r ucnom rciiiix aTtnet.

'Min-a. t"., m\ra. Se Sr a (d;a m ii ra.

M 11 s k i u'(' 1'. adj.. tiiiirkcii. <!otl. m ii sk ii limi r.

M ä k, miii'.

.M'\jct. adw och iidj. II.. nivckct.

.M r» i c-rcsf e r. adj., iii\ckct heror.

Na re. m.. rxiirsla, r. c\. p;i cii dt"»rr.

Nata, sjöM-rjis (tl\taiide) med i-rida oeli Ii\ita hlomiiinr. I * o I \" ii' o 1 1 1 1 n 1 .

Ne k. k, siideskiirlvc. Se Stuka. Tr;if\a.

.\ o I c r, pk, potates. Se Toler, Kiioler, l*a II t o 1 1 1 c r.

Nu /a, adv., nxlii^cn.

Nxliindc, II., ii\ np])taL:'cn åkerjord.

Niickhälhi, i".. fan_L'"scl pa far och liästar mellan hiilSnd och hakhcii, hiindet i nacken.

17.".

Xn ek 11 il 1 lii. v. ;i.. Fininslii ett f;ir, <'ii Iiiist ])m l)('tct (iei"i-

giMiom att L;i'iiiiskat"t('t hiiides tast \ id t')ia bakfoten.

Nägginn. a(l\., tränat, siiiatt, jciinit och nätt. (iotl.

nä gg, adj., ti'ang, kna|)|». Närhä 1 1, n.. I niirliall, i iijirlictcn. Xiirlöta, -en, I n;ii'lr>ta. -cii. i iiäi-lictcii. Nävnia \ c, nära \id. N^<\ia, ["., stol' träkhdilia. (iotl. n\'da, Isl. linxAja.

ckscl, växt ])a kroppen, i ansigtet.

ftei', ad v., ofta.

gängse, adv., ovunligt.

Iiemelt, adv., oförvarande^. olofligt.

k 11 a II k, f., ring pa oxok pa tist(dn. (lotl. hank.

ni 111 -a/. 111., ngiis-äril.

iiislatta, af andra >kr)i-(h'ii. t. ex. o iii s 1 a t ta k lr> 1 \c i-.

nie. 111., farualt.

riiiioud, ornhhaiL

^, n. siunpgr)! i iiio>sar ocli ti';isk.

stehäek, ni., ett >higs la*(hi med Inttlial, hiiiiganth' ])a ett tag nndhin t\a klxkor. i h\ilken färska o.star tor- kas i fria luften.

aeka-trTi, ii., khi])petr;i. Se I >r)statr;i.

aniit<»fler, pl., potates. Se Kiioler, Xolcr. idoler.

(7a, \. 11.. peta, ]>\ra (i •~])is('1ii). (iotl. likaså.

enslig, ad)., spenslig.

illa, K. tacka. Se j-'ara. Sr», Tacka.

illra. pillra! lockord fV'ii' fareii.

ilsker. adj.. kiirlig, kat. (Jotl. ])ill, nieiiihriini \irilc.

i nii lir»fta t er, adj., mager, sa att h("»ftl)ciien sra ut x.iii )tiiiiiar. I*in sta \ all. m.. ^iirskild lck\all. som tillli<"»r xickiicn, '\('V iingdoiiicii Iran IVn-sta pingstdagens middag till tredje dagens morgon (i (lagningen) iVirlnstar >ig med dans och lekar, omgit\('ii |)a den lr>fklrid(la platsen at de gande och f<dk frän flera socknar, ^oni sitta pa

17(1

?iät«,'ii ruiidT oinki-iiin-. S.-idima hiifvii iuimits i iii;iuoa

.sockiun-. Plys, Hl., liten ^0880, \>y^. Pr\'8ka, f., puiiiilik inidertieka, IiäiiiiaiHlc i ett hand

uiidoi' kjortcdii kriiiii' lifvct ])a eiia sidan. Pi-anii', pl. -ar, gata mellan oärdo8oaT<lai-, I |»|>1. prång, ii.,

tranii' "'anji'. Präii<'l oller präicl, trOskslaiia. J-*räila, trÖ8kslai>a.

Piikcn, l)e8t. form, liin onde. (iotl. likaså. Pnls, ni., stäng med kiniis pa ändan :iTt dcrnicd skrämma

fi8k(Mi i nätet. Pntla, v., |>(»i-la. (iotl. |);itl:i. P\llei", en \ä\t, som j>a (i(»ti. lietei' uraho. Pajk-tj«"Vi lig, 111., (större) slyngel. Pa])j), -en, m.. (|\ iiinol)rr)stvarta. Pän, n., liamniars|i('ts. (Jotl. likaså, porten, adi., tVn-arnad. Pösa ellei' ilonil)oi'ga-an. som frän öster lalier i llorn-

horiiasjön o(di stnndom är sa \atteni'ik, att <len kan

stii^a 4 alnai' na ett d\'i'n. Potta. v., stöta till. (iotl. pntta. itackla, \. n., rnnka. dan-a. lva<lda. C, rad, klnnga, krets. ( )g. rådde. Kamsa, v., vara iöpsk (om lar). Ram8{i-ti(l. ni., tid da (aren ä ro löpska. Pe-hom. 111., Ixnii pa xiilstol. ki"ing lixdlkeii t\get npj»-

rnllas. I*('l. kai'lnaniii (Anders l{cl>s()ii i Ps>niiii'a)- K* ena, I., \ak, is\ak. (Jotl. c is ra i 11. Kcster. |)ai't.. Iicrot.

IN-ljalM'!!, 11., rcfltcii. I>l. rit', r i f ja - lic i n. IMI\a, 1., riifsa. <i(itl. Iika>a. i> i n na !•<■. riiiiiiil. lii-«lia'^, II.. ris-oiii-dcsLiard.

177

Risp<a sig eller gn i risp, sätta ax (hafre).

Rose-kvarter, ii., hloiiistersäng.

Rota, v. n., böka (svin).

Rug eller Ruag, in., råg.

Riil, pl. -ar, knöl, valk.

Rus la, löfrnska.

Ryttare. Se Takpåll.

Råka, ni., råge.

Rang, pl. r anger, in., stäng. Gotl. rang, vagnsslå.

Rångla, v. a., uppsätta en rångling. Gotl. likaså.

Rångling, enklaste sorts gärdesgard.

Rås, pl. raser, best form., räsra, vattenpuss.

Räck, n., stängsel. Gotl. räcke-tun, gärdesgård.

Räcksa, gåta, gammal saga. Norsk. Regla.

Räkel, m., läng lymmel, pojke. Gotl. likaså.

Ränne, n., höloft öfver stall och fähus.

Ränneo-ärdsffård, in., .= rånf>liiia'.

Röd hall, röd kalksten.

Sax, f., taksparre.

Seg, sig. Afven säk.

Sel-krok, m. eller -ärv, n. selbåge.

Sennar, adv., sedan.

Si ek la, v. n, drägla.

Sidd, f., -er, sankt stiVlle.

Si? m., tisknainn. Dal. go-si?, m.

Sjomla, v., famla, känna sig för. Se Homma.

Sjucka, sjock, A-. 11., sjunka, sjönk.

Sju'-skift, (h't linderträ i byggningen, som ligger ofvan-

på syllen och ined en framspringande kant hänger

öfver denna. Sjäcka efter, v. n., eftersäga. Sjöva, v., sliipa b;itcii i den iip])liuggna isrännan eller

vaken (Tliorsö). Skadda, \'., tjock diiinua. Skaj, m., gammal hästkrake.

Anli'ir. Tid. 'kr i/t. 12

178

Skara-byxer, pl., Skara domkyrkas tveiiiie torn.

Skarne, Skahnula socken.

Skate-skräck, m., prydnad pa hiisoaflar.

Sken ö ja, n., benknöl pa insidan af hästens fram- och

bakben. Ski', n., vedstycke, gärdsletrinne. Gotl. Skid. Se Fång. SkiffV'1, tunn skiffersten.

Skinkhalter, adj., halt i hlret. Ciot]. likaså. Skirtvätta, v. a., rentvätta. Skof, impf. af skafva. , '

Skofva, f, qvarsittande lemningar efter mat i grytor. Skogsgata, f, i skogen upphuggen rågång. Skojekors, n., ett litet träkors, hvilket allmogen i skifte

har uti gården, för att derigenom hälla i'eda på den

som i sin tur har skyldighet att se efter skogen. Skounka, v., skymma, bli mulet. Skrabbig, adj., dålig, usel. (»otl. likaså. Skrantiger, adv., dålig, skrantig. Skrattmildei", adj., sk]'attlysten. Skref, n. Se \ ägski-ef. Skroa, v., Imrja tala (säges om barn). Skrunka undan, v. n., sjunka undan. Skråckm\'eket, adv., alltför unckeT. \ Crml. skr<if-

möet. Skråen. Oii va skråen, en sorts sNoi-dom. Ski'afälli ng, m., slarf, pratmakare. Skrå-lada, f., lada för jernskrä]). (lotl. ski-öida. Skråpprart, adv., m3eket i'art, bra. Skrä, sk]-äda, v., släthugga. Skl•ä-^■x, f., stor timnici-yxa. SkriicL Se Skateskräek. Skräp })a, v. n., skryta.

Skubba, v. a., skubba, iiiio, gnida. Cot). skabba. Sk u Ila, v. n., synas. (lotl. likaså. Skult. n. Se liuvveskulr.

1711

8 ku It, sköljt.

Sk unga, v., dånn.

Skvätta, iuipf. skvätte, hoppa till.

Skvätten, adj., skygg, rädd (lilist).

Skyfva, v. a,., skjuta undan.

Skyttel, f., ledstock af tvä delar med pinnar mellan,

[)ä hvilka ledshjelkarne hvila. Skyttla ned, upp, taga ned eller upp ett sådant

led. Skaffa, f., skopa, skvffel. Skaffa, v. a., ösa, skyffla. Skalle, Basstu-skälle, yttre rummet af hastugan, der

man står och brakar linet. Skar, m., 1. hö-sträng (under slätter); 2. bergskl}fta. —

Deraf namnet pä gärden Skar under Mösseberg (i

(lökhem). Skäcka, v. a., härma.

Skä/a, v., trampa i väf, sa att det blir skäl. Skälig, adj. o. adv., lagom. Skäll, adj., utmagrad (jord). Skälla, v. a., utmagra. Sköte, ui., foG^, samband, (iotl. skjauta hus, nät, bvoo-a

hus, tillreda nät. Skövv-kärra, f., skottk;ii-ra. Det första /; uttalas hardt. Slarfvegata, f., gata, gammal gata. Se Räcksa. Slätt, m., liten tar, något litet af vätvai-or. Slattra, w, tala hastigt, oredigt.

Slekigei-, adj., hnvuxen, s])äd (gräs) Se Vesiger. Slinner, pl., ett slags mindre blåbär. Slo, best. Form, slöa, f., mängd, skock. Slok, m., slyngcl, slusk, drängvase. (Jotl likaså. SJo-nal, f., 2'-' aln läng, spetsig stäng, med hxilkeu

mail livälfver hösatarne p;i vagnen, med(dst hästens

dragkraft. SI o-stock, m., 4 a 5 alnar lanu' stanii", som dä vid lao-

180

först läsfofes under hösäteii. Dessförinnan niaste denna

väflas ihop med en vä flin g. Slunta (— sia drnni), göra ingenting. Sin v, best. form, -en, m., hornqvieka. Slåninger, m., vuxen pojke. Släcka för ve t enhet en, stilla nyfikenheten. Smått, impf., smög (af smetta). Smulk, n., smolk. Små. De- små, de små! Lockord för grisar. Se Fina

och Läckra. SniM-vie (-vidje) eller Tysk lavendel, en växt, som t. ex.

är planterad pa Lund)ershög i Vånga. Smörj el, m., krabat, sl3'ngel. Sno', -n., m., snöre. Gotl. snor, f., jfi' (Jotl. snöd,

snodd. Snubla (dier snupla, v., snafva. Gotl. snubla. Sol, -a, f., sol.

Solegladdning, f., solnedgång. Solglätta, f., s()liz:limt.

Solu^f (dier -a^f m. eller SoAvete, m., oväders-sol. Sol-r)jii (öga), n., smörblomster, Ramnicnlus. S<)[)]), m., svamp. Dal. so]»]), Isl. svep])r. S o p p / e - h ö g, so])hög.

So-tåg, m., har-rc]), egentligen gjordt al s\ inla. Sjiann, ]d, s|);i ii ner, m., malkärl ('2 tunna). Gotl.

sj>ann, n., ;imbai"('. S])crf\ a-lnck cllei- -nck, f., tio eller tolf alnars stång,

som iikmI dera fastade iickcr (sädeskärfvar) uj)}»ställes

i 'Hirdcii inlaftoiien lill liö^t i(lsfäu'nad för s])arf\ai'na. S])ingersti('ka, f, klulNcii sticka. Spingra, v. a., s])j;ilka, klyfxa sönder. Sj)innkafva, s])indel. S|)itta], m., hospital.

Spracken, få s]>ia(ken 0111, f-i uiiderrätt(dse 0111. Spraka, v. 11., s])j;iriia, s})rattla, s]>ai'ka ki"iiig.

181

Spring-hästar, m. pL, större vågar på solfvcii i väf, förenade med vnt'traiii[)()rim.

Spång, pl. spänger, f. spång.

Spår och går. Se Går.

Stab be, lunta, packe (pap[)er).

Stafr, m., staf, stake.

Stagg, n., hejdning, styrsel; få stagg pa, fa makt med.

Stagga, v. a., hejda, stadna (eg. stadga).

Sta-vatten, n., stilhistående vatten.

Stav isandes, adj., som kan skickas, visas ärenden.

Stega-trå, n., stegpinne.

Stenklänima, f., bergsklyfta.

Sten- kalv, m., orthoceratit.

Stenstälp, m., stenqvätta. Gotl. staingyl]).

Stenhväl p, detsamma.

Stickekärng, f. Se Lyskärng.

Sting, m., fäfluga (som en liten humla).

Stinkebjörn, m., en och annan björn.

Sto', gärdsgärds-sto', stället på marken, der en gärdes- gård fordom stått.

Stocka-mura, stormyra (insekter),

Sto7a, v., f;l jufver (säges om ston). Se Kveka, Löa, och ( )na.

Stope. Se Mjölkestope.

Stornm, adv. På storum, på stort vis.

Strakr, adj., s[)änd, utsträckt.

Strängsäta, v. a., hårdt anstränga.

Stubben, -a, m. och f., bonden och hans hustru i Stubbagarden (Hångsdala).

Stufva, styfva eller st) fVa, v., mäi'ka far genom att afstul)l)a örat.

Stufving, ett sådant märke.

Stuka eller Träfve, 1(! [)ai' iicker.

Stuka, v. a,, rada uj)]» sädi'n pa akcni i Stukar.

Stutig, adj. f., löi)sk (ko).

182

Staka, v., stänka.

Ställa sta v., använda.

Stä/p, n., brant.

Stäniiue, I stämme, sakta och fort (ömsom), t. ex.

köra i stämme. Stänka, v. n., stinka, ge stank. Stänschell, penis equi. Se Hästa-skak. Stöclig, adj., duktig, stadig. Störrt, adv., hastigt, strax. Stöte, n., krets, närhet. Stött, adv., städse. Stö va, t"., stuga. Subba, v, n., slarfva. Subba, t'., slarfva, slarfvig (jvinna. Subber, m., slarf. Sucka, däld, »svacka», sänkning. Sugel, n., sofvel. Gotl. likaså. Sugen. I en sugen, i ett tag. Sul, m., syl. SuUe, im])f*., skidle. Supen, adj., drucken. Gotl. likaså. Surlipa, t"., en som ser sur, ond ut, som li[)ar oeh

gråter. Sutta, v., hoppa, springa. (lOtl. sutta, kasta. Svacka, f., liten däld, »svigt». Svall, m., ytved.

Svep, n., (h-n tunna kanten ])a ett såll. Svepa, visp. rJotl. sveipa, piska, Tysk. Sclnveppe. Svei)a pa, \'., läggii varpen p;i väfven eller pa svepe-

bomen. Svepebom, m., st()il)om . p;i \hi\ pa hvilken \;ii-pen

(uppränningsgarnet) svcpes (j)alägges). Svinai-ot(jr, pl., ställe dei" svinen rotat. Svingel, m., vag pa solfvcn i väf. SvintM, m.. backe, (hi' svinen betii. Se I a.

Sviriiig, m., laiiir, smal dräng eller beiigel.

Svulten, -a, -et, adj., m., f, och n., usel, mager.

Svängling, tom ärtbälg.

ISyll, f., understock i hus. Gotl. likaså.

Sysslung, m., kusinsbarn pä mödernet.

Så', såd, n., spad, urkokt vätska. Gotl. sud, sådd.

Sälla, v. u., »löpa såll» eller att medelst en vigselring, psalmbok, sax m. m. anbragta i ett såll, på ett vid- skepligt sätt återfinna stulet gods. Gotl. laupa såld.

Sånudjuper, adj., sanddjup, sandig.

Sädeslöp, m., s å-korg, sä deskorg.

Sä k eller seg, sig.

Sä?, sälg, pil. Gotl. likaså.

Sängskänk, bräde öfver sängen.

Sanne berg, n., sandljerg.

Särksprund, n., öppning pa särken för qvinnor, som o^ifva di.

Sätte, ordn.-tal, sjette.

Sö, f., tacka, får. Se Pilla, Tacka, Fåra.

Söckent, adv., tråkigt, ledsamt. Midt i söckna, midt i veckan.

Takfäste, -er, tvärstång ofvanpå takhalmen.

Takfönster, n., i kroppås-stugor. n

Takpåll, m., stång pa taket för att hälla takhalmen qvar.

Takpåll-rång, pl. ränger, m., detsamma.

Takri are, m.. Se Bussing.

Takved, m., klufna vedst3'cken på tak, som der qvar- hålla näfvern.

Talang, m., talförhet. Gotl. likaså.

Talle, Fåratalle, -n, m., hoptrampad fårgödsel (i hus).

Talprost (fig.) ui,, trast, sångtrast.

Tamp, vanlig tamdufva.

Tappra, v., modul(M'a, t. ex. ))a en flöjt. Gotl. tapla.

Tassamock, f., ödsligt, ohyggligt ställe.

T as se, m., varg.

184

Taterhafre, m., svarthafre med .stora tjockskaligare korn samt van Ii o-en med läno^re strå.

Tede, n., tilja.

Te Ide, tilja. Gotl. t i Ide.

Tetöken, adj., tilltagsen, rask.

Ti öv a, v. n., mista andan. Se Kåvvna.

Tje, adj., ledsen vid. Dansk. Kjed.

Tjemla, m., höfång mellan venstra handen och i-if- van.

Tjensta, v. n., göra tjenst.

Tjesa, v. n., sjiges om kreatur, som löpa vilda i sol- hettan.

Tjufva, v. a., stjäla.

Tjnfvamärke, n., märke å kreatursöra (klufvet som en hötjufva).

Tju^dig, adj., kall, kylig.

Tjåva, f.. Tidevads socken.

Tj allra, rämärkesten.

Tjältring, m., (mindre) pojkslyngel.

Tjäre-brå, v., insmörja med kokad tjära. Gotl. bråia, urlaka, ha cnelag i kärl,

Tjä^ing, m., (störi-e) pojkslyngel.

Tjölla, v., göra up}) eld.

Tjölse, n., trasa. Gotl. kyls.

To, lintåga. Gotl. likaså; kanske sannna ord som

To, n., änme, gry, materia.

T o ler, pl., potates.

Tomma ut, v. a., utsvälta.

Tomtsten, m., hörnsten i foten af hus.

Trafve, m., rummet mellan hjulspåren })å en väg.

Traja, v. n., ti-a, längta c;ftei-. (lotl. trasta.

Treding, m., tredjeckd.

Tra^a, ni., gärdsleti-ä, tJ-innc, Gotl. likaså.

Ti-nla, v. n., surmulct och med ovilja göra något. Ila. Se Stejiaträ.

185

Tråf^, ri., litet tråg, som begagnas i stiillet för fat eller tallrik. (Hållna socken).

Trängt. Ha trångt till, vara nödgad till, behöfva. (lotl. likaså.

Träfve, ni., 16 par neker (två stukar).

Tröda, f., väftranipa. Gotl. trnda.

Trögvurn, adj., trög, olustig.

Tu, best. form i pl. tu a, n., tygen, verktygen.

Tulla hem, tulla vall, v. a., kalla, drifva, valla krea- turen hem från eller till betet.

Tulle eller Tjärntulle, m., smörkärnsstake.

Tura, v., räcka, ligga vid.

Tuska, f,, buske, liten trädruska.

T vet, m., inhuggning" i vedstock. Gotl. t va it.

Tveta bort, v. a., göra dylik iidiuggning.

Tvähäfva, v. n., två gånger häfva, arbeta med.

Ty ken eller Ty k i g, adj., näsvis, snarsticken.

Tå, -n, m., oduglig betesmark; liten inhägnad betes- mark för smakreatur.

Tå, pl. t än er, f., tå, tär. På tä, på tå.

Tack, tid, stånd.

Tacka dig, v. a., maka åt dig. IJppl. likaså.

Tage. I en tåge, i ett tag, utan uppehåll.

Tagget, -la, m. och f., bonden och hans hustru i Tå- gården (Hångsdala).

Ta k a, f., dimma. Gotl. tu ka.

Tarrkännas, v. dep., ej säkert känna till.

Tä. Se Ta.

Täle, m., tjäle i jorden. Isl. feli, m.

Tore, n., tyre, fetved.

rdd, f., oxtöm.

Uffs, m., takskägg, bildadt af takhalmens nedhängande ändar.

Uffsa, v., läi><>a sådant takskäi:<>\

Uffsadroup, n., takdro[)p. Isl. uppsai^-dro j)i, m.

186

I h-jiaiia! utrop af förvAiiing.

Ulla, Ullene socken.

Ull b är, 11., halloij.

Un eller Uen, m., sjön Unden.

Under. Vara under, vara beroende af, boende pa en

annans grund. Un ne, Undenäs socken. Utbonde, m., afläofset boende bonde. Uthängeskjul, n. Se Hängskjul. Uthöfder, pl., öfverhängande tak eller takfot. Utryktad, part., vida beryktad. Utskällad, part., utmagrad (jord). Vadsbu?ing, ra., invånare i Vadsbo härad. Vadvaie, ra., hornbit pa insidan af hästens ben. Se

Benöcra. Vagn, pl. vagn er, vagn. Vagns-stake, m., sidostötta, sia })a \agn. Va^, ra., rund stång. Gotl. val, tröskslaga, IsL völr. V a? k bräde, n., bräde till valkning. Vall-slä|)pt, adj., släppt ])å vallskogeii eller betet. Valter, vält, åkerstock. Vassf^oge, m., vattenpuss Vatr (Hvatr), adj., duktig, rask. ( )stg. luatcr, Isl.,

Gotl. hvatr. Vattle, ni., vassla. Dansk, valle. ,

Veatorg, n., huggställe, vedbacke. Ved-kyrka, f., stapel af stående ved. Veke, n. nom. coll., vide. Vepe, f., tilt- eller yllelakan, Fornsv. vepa. Ve'resa, stående vedstajxd. Verr, fäbröras, j)uppa i huden på fäl)Oskaj). Vesiger, adj., tinvuxen, späd (oni gräs). Vete. Se Solu/v. Vetr, tvärtora, tilll)aka. Vidda, v. a., göra vid, vidga.

187

Vilkor. På vilkor, omöjligen.

Vind-leka, f., barn-väderqvarn. Gotl. hvärfve-hiika.

Vindskedocka, f., kroppasprydnad på tak, der vind- skedarne gå tillsaninians.

Vindskedsbräde, n., kantbräde på gafveln. Gotl. likaså.

Vinna, v. a., bobina väfgarn, (eg. vinda).

Vintr, adj., yster, ostadig.

Vi s-ska liter, klok, vis.

Vita, v. a., förevita.

Vraken oeh Vraka, ni. oeli f., bonden oeli hans hustrn i Skattevraksgarden (Hangsdala).

\'rethål, n., svårt, stenigt vägstycke.

Våg, f'., vippstång vid brunn.

Vagbord, n., ribbu under uffset.

Våggt, m., häfstång, vigt med vigtskålar.

Vågstolpe, m., den stående stolpen, som i khkan u})p- bär vågen.

Våkkenhus, n., vapenhus vid kyrka.

Vand el,' fodermål (hö kringsvept af halm).

Våndla, v. a., gifva boskapen sådant.

Vånahus == Våkkenhus.

\'äfft, f., inslag i väf,. Lsl. veftr, m.

Väfstötta, f. väfstö, sidostycke af väfstol.

Vägskref, n., vägaskäl.

Valle, n., välde.

Vara, v. n., vara.

Vär-ku^a, f., väderil. (lotl. kula i, ])lasa u})p.

Värme, m., eld.

Varsel, f., vattenställe med' bottenkälla.

Värst, så värst, höuelii>en, det höosta.

Vättne, n., vattenställe.

^'äf?a, v., ombinda ett hölass med väf/ ing. (lOtl. likaså.

Väf/ing, 24 alnars lina (af svinhar), hvarmed hölasset väf/as till inkörning, (^lotl. likaså. Se Slonal, 81 o- stock.

188

Växtr, växtutsvällinng på träd. Yxbänk, ra., st;Vllnini>-, hvari vedyxor förvaras. A, 1)1. obest. form äner, f. å, fiod, flöde. Acker, m., åker.

o

Af läng, adj., aflång, oval.

Ak, II., åkdon.

Åker, ra., en bredd af O alnar mellan regnfårorna å en sådd åkertefj. - '

Amm, m., ii":n. Isl. ofn, Nv-Isl. onn.

Amms-oTufva. Se Grufva.

xVring, m., årsbarn.

Arv, n. Se Liar v, So larv.

As, pl. best. form. A sr a, ås, åsar (pa hus).

Ata, prjfip., at, till. Se Hem-åta.

Atte, impf., egde.

Ärendevrak, n., komma ärendevrak, gå ärende få- fäno-t.

Assa, v,, lyfta, jemka intill.

Att 1 il, v., ämna. Isl. a' t la.

Ofverbötta, v. a., lägga nytt gärdsle pa gammal gärds- gård.

Ofverböttastafi", m., störpar, som till sådan lagning- insattes med blott en hank u])[)till.

()glätta, n., nattvardsbröd, oblat, hostia.

(>ja, liten ö. (lotl. a i och a ila.

Ok, pl. -ar, m,, oxe. <iotl. aik, åikar, jfr Og. ökar.

( )1, 11. Se Liköl.

Ona, v., lamma. (Jotl. åiiia. Se Kveka, Löa, Stola, Anglosax. eaniaii, Engl. yean.

Ora (dier örkorii, ii., nijöl()ka, mjöldryga, giftkorn i raii-, hvaraf folk bli sinka eller \ i'a.

Oi-jii, v. a., hopdraga örje-iiätet kring den instängda Hsken, jfr Smal. örja, strypa. Tysk. wurgeii.

189

Ort-register till P. A. Säves berättelse.

(Städers, socknars och kyrkors iiaimi äro salta med spiii-rad stili.

Sid.

Agelsta 102.

Algutstorp 126.

Amnehärad 145.

St. Armas nya kapell 110.

St. Annas öde kapell 109.

Armene by 137.

Askaby 82.

Askeberga 186.

Axevalla 123.

Bannkälla 132.

Bellefors 137.

Berg 131.

Berga 120, 143.

Binneberga 135.

Bjurum 126.

Björkvik 86.

Björkäng 142-

Björsäter, OG 113.

Björsätcr, VG 120.

Braxtoi-p 132.

Brotorp 130.

Brunnsås 85.

Bravalla slagfält^ 103.

Bäck ! 142.

Bäckersboda .144.

Böja 131.

Börrnms kjipcll 111.

Daji^sbcro- D,').

	Sid
I)a«ysnäs	..; 126
Eds vara	125
Eo-irbv	129
Ek	120
Ekeskoo-	137
Elji-aräs	146
Enebacka	146
Enäsa	144
Flista	134
Forntorpa	147
Forshem	154
Fredsbero;	142
Fristad	92
Frölunda	130
Frösved	132
Furingstad	96
Fägred	137
Fäa'renio	137
•T Färed	142
Grebo	114
Grebv, Lilla	84
Gryt	111
Grönliögsvadsbro	!I7
Gudlieni	128, 146
GusHui	111
Ga rdcbx'	85
r;rit;ila	124
<!r)rlnii(la	133

1 1)0

	Sid.		Sid
(iOttiu;»;säs	149.	Lerdala	... 122
Hållna	141. 143.	Linköpinii'	. . 113
Hasde	i o Ljungatorp	.... 126
Hellekis	149.	Locketorp	.. 133
Hiertruin	97.	Luiiishöir	.... 125
Hjulsbro ...... '.	116. 135.	Luiidbv Luttra	129
Hjällstad	.... 149
Hof	91.	Lyrestad	.. 144
Hofva	145.	Låsta 131, 149
Holmestad	146. 132. 128.	Lönö bro	.... 104
Horn	Mariestad Matsagården	117
Hornborga	134
Husaby	151.	Medelplana	.. 149
Husby, Vestra	87,	Mo	. .. 13()
Husby, Östra	103.	Mogata	. 91
Hakantorp	147.	Moholnisskogen	137
Häradsha unnar	104.	Muggebo	118
HärciKMl	127.	Mölltorp	138
Härlingstorp	125.	N\ k\ rka, ()stra	. . 106
Ikornavallcu	128.	Nyqvarn	119
In.o-aryd 12(1,	143.	O den saker	.. 134
Ingator]), Lilla	128.	( )i'i'säter	131
Ino-clstorp	122.	Otterstad	.. 150
don sber '>■	105. 84.	(^\ii rscbo	. . 104
.Inbv	Ik a iis berg	.. 138
Karl('b\'	148.	Ik i ngarum	112
Kai-leby (L(>ksl)(3rg)	122.	K()gst()r[) 144, 145
Ivlcfsta..	s:).	K\(l, Östra	.... 85
Koimuii-ssund	95.	l{,ada (VG)	.. 150
K ii(ld))\-	97.	b';i(la fA'('i-ml.)	145
Kllllby	151.	\\ i)\\n k a p(d 1	105
I.a iidci'\ (1	11(1.	Kössbcrga 1 16, 147
licck"")	150. 121.	Sandlidcn Siiniiatorpct	144.
Lfksbc rijf	125.

Sid. Sid.

SjäU* 104. Trillcliolm 119.

Skageiis kii])oll 139. Trästena 135.

Skainby 98. Tåby 91.

Skara 123. ; Tåsby 105.

Skarainarken 122. Ullervad 119, 143.

Skällvik 108. Unclenäs 139.

Skärf 122. iUtby 130.

Skönbcrga 90. VacT : 136.

Slöta ." 149. Vallby 134.

Smula 127. Yaltorp 14B.

Stcgeborg- 109. Varlw' 104.

Stenby, Östra 98. ■ Vist 114.

Styrstad 94. Våiiga (VG.) 125.

Siinnevad 119. ! Vårdnäs 115.

Svenneby 136. A^ardsbero"a .' <S1.

Svinstad 117. Väring 132.

Synneral 149. Yxneruni 112.

Svttorp 87. ' Å K

Säby 143. Åkerby 85, 105.

Säter 131.äAllonO 103.

Sätuna 129. 'Åtvid 113.

Söderköping 88. Odetorp 145.

Thorbjörnstorp 147. Ortomta 84.

Thorsö 144. Ösby 85.

Tidevad 130. Osterberga 143.

Tinimelhed 127. Oster-Skam 107.

Tiiiirstad 92.

192

Fornlemniiigar i Norrland.

Öfver*$igt <if Aii^crmaiilands fasta fornlcmniitgar.

Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets-Akade- inien har leinnat mii»' reseansla":, föi' Jitt under somrarne 1865 — 67 verkstälhi anti(|variska undersökiiiiio-ar inom An2:crnianhind. \\d hvarie ars shit har VAtx inlenmat förteckninijar Ofver de fornh-nuiiiiijai', som iaii' under- sökt. Dessa förteekniniiar hvila i Konul. Akademiens arkiv oeh t()r(h^ l)lifVa föua kända af allmänheten. För att i någon mon h'mna några nndeiTättelser at dem, som intressera sig för hiii(h'ts anti(i\ai-iskt-t()})ogi'atiska förlialhinden, uppfyller jag häi-mcd det upjxlrag, som Kongl. Akademien gifvit mig, nämligen att u])pställa en kort öfversigt af provinsens iornminncn, ln'ai'till jag foij-at naii"ra anmäi-kninuar till Icdninir iöi- dem, som det bchöfva.

Till denna öfversin-t hörer en är 1.S67 af wuix in- gifven anti(|\ai'isk karta <"»f\cr landskapet.

Innan jag rifvei'gar till ämnet, \ill jag löi-utskieka den ainiiärkningen, att, eliiiiii sprnsnial, efterspaningar 0{;h m<">da ej sparat-- undei- (h- ungefrn" I'»*' inils resoi' och ^■andrini»•al^ som ia-j inom i)i'o\inseii lijort lr)r nnder- sökningaiMia, det tor(h' fninas en och ainiaii fonilemning,

193

som jao- icke kommit i tillfälle titt se, men detta har jag- icke kunnat hjclpa^).

Ångermanland har en ^ idd af inemot 170 qvadrat- mil"), dess största längd är något mer än 22 mil och dess största bredd litet öiVer 15 mil, hvilket är kustens längd. Landet är nästan öfverallt sönderskuret af parallelt med hvarandra löpande dalgångar, hvilka gä ifrån fjällen i sydostlig riktning mot hafvet, i hvars närhet de dock erhålla en mera sydlig brytning, tills de öppna sig mot hafsvikarna, som inskjuta i vestlig och nordlig riktning till en längd af ända till 2 mil. Kustlandet är uppfylldt af berg, höjande sig ända till 1000 fot alldeles invid hafsvikarna och lemnande fä och trånga dalar mellan sig. Den del af landet, som gränsar mot lappmarken, har större slätter, men mestadels blott myrer eller moar. Bästa delarne af landet äro de större dalgångarne, 10 å 12 till antalet, af hvilka Angermanadalen både genom länjid, bredd och tillstötande sidodalar är den störste.

') Den totala okuiniigheteu hos allmoo-eu — och inånga, många tiera också — om antiqvitcter, de mest besynnerliga begrepp om dem, som sysselsätta sig med vetenskapen derom, såsom att de göra hemliga uppskattningar at jorden »för skatteförhöjning», äro antingen alldeles sinnesrnbhade, eller åtminstone behäftade med någon fix idé (t. ex. att se på stenar), göra pilgrimsfärder, söka skatter, »hafva några konster för siir med de dödas ben», m. i\. lika litet smickrande misstankar, för hvilka jag varit utsatt, försvåra undersökningarna mer än tillbörligt. Enär det är omöjligt att utan någon sorts hopjigifvande uppgift af jordegare gifva sig till att gcnomsiika deras maiker, har jag mången gäng nödgats åt- nöja mig med den upplysning de lemnal mig, att deras egor vore helt och hållet i saknad af liv;id jag sökte. Men det har dock hiindt mig, att, ehuru jordegare, födde och upjjfödde ])å stiillet, betygat, att ;i mar- ken ej funnes tecken till röse eller luig. stor eller litiu, at livad sort odi beskaffenhet som heldst, jag likvid inoni niigia hundra famnar från deras gärd, ä deras egen dagligen trampade jord, u|)ps(')kt kummel eller ättehögar. Om brist pä sanniugskiirlek elUr andra psychologiska om- stäudii-heter iijort dem så blinda, har jaii; icke kunnat utröna.

^) Häruti inräknas icke den del af Ångermanland, som i senare tid blifvit afskild till Lappmarken, hvilken dt 1 utgör ungefär 110 qvadratmil.

Antiiiv. Tidskrt/I. 13

1114

Naturen har här gitVit olika förvärtskällor. \ i tiiiiia vid kusten fiskare, efter dalg'åugai'ne åkerbrukare och i (let öfversta laudet lapparne med deras hjordar. Intill senaste tider har så varit från en tid, om h vilken ingen urkund talar. Men bakom urkunderna tinnes mycket, som vitnar om forna sIäo:ten. < )eh dessa forntida folk tala till efterverlden genom sina miiniesvårdar, att de funnits, förgåtts, men velat rädda sitt minne. Om än vårdarne i'edan under ett årtusende legat stumma, skola de väl en gäng till fullo förstås och dei'ig(moni ljus spridas i den förhistoriska tidens dunkel.

De fasta minnesmärken, som inom Ångermanland finnas från tiderna före reformationen, äro: stenkum- mel (rosen), ättehögar, hällristningar, stensättnin- irar, befästningsverk och kvrkor.

KumUn äi'o af större och mind]'e stenar hopsta})- lade rosen, mest runda, liknande afstym})ade koner. Omkretsen nertill äi- vanliiicn 1 ' .> å 2 uanger omkret- sen ofvan och 20 å oO gånger höjden. Det gifves äf- ven kummel, som äro afianga med afrundade hörn och fvrkantisra med litet afrundade eller rätvinkliga, luM-n, hvilka sistnämnda kumnud hafva nästan lodräta sidor. \ are sig ni'sprungligen eller genom np])kastning hafva många större kumnud fått en nu^i* ellei' mindre djup skålformig ofvansida, da derenu)t mindi'e kunnn(d oftast äro konvexa, bildande en sferisk kalott.

Stenarne vexla i storlek fr.in en näfves till (^tt häst- liufvuds (udi derutöfver, men utgöra vanligast en nians- börda i ^ isrt och äro inom samma kununel till alli-a största delen tendigen jennistora. 1 i\v flesta fall hafva d(!ssa stenar tagits ni- någon nära liggande i-ullstens- samlino'. De f\rkantiga kunden (jch i allmänhet de, som nertill äi-o kallmui'ade, äro Indst uppföi-da af kross- stenar. Dock ;ir det ingen ovaidighet att bland i-ull- stenar finna kross-stenai', och att pa stiillen, dei- de

195

förra äro lika lätt tillgängliga soin de sednare, likväl finna dessa sednare använda. A andra sidan deremot kan ett fall uppvisas, att de, som sammanlade ett kum- mel, liafva med förbigående af skarpkantiga eller skif- formiga stenar, jemte kross-stenssandingar liggande ä berget, pä ganska läng väg (cirka ' s mil) fört ihop ste- nar från en rullstensbildning.

Allmännast äro kumlens stenar hand löst kastade på hvarandra. Härifrån göra de fyrkantiga rösena (af hvilka några tiinias i Vibyggera socken) och fä af de runda undantaii:, i det att de förra helt och hållet och i de sed- nare ett eller annat hvarf nertill hafva stenarne med tyd- lig omsorg lagda på hvarandra med en jemn sida utåt.

De minsta kunden hålla i omkrets knappt 20 fot och i höjd 1 fot. De största äro 180 fot i omkrets och il (10) fot i höjd. Väldigast är omkretsen 60 å 70 fot och höjden o fot. Förhållandet mellan längd, bredd och höjd af de aflånga är något vexlande. Exempelvis må anföras 72 fot, 17 fot, 4 fot; 30 fot, 15 fot, 2V2 fot; 15 fot, 10 fot, 2 fot; 15 fot, 9 fot, 3 fot. De fyrkan- tio-a hafva hvar sida 6, 8, 10 till 15 fot läng och några fot hög.

I botten af kunden och helst A'id midten förefinnes ej sällan en hällkista. De runda rösena hafva allmänt blott en, de afianga två kistor i läuffd eller Rfven nå- ofon ffån": parallela, i det små kistor äro anbraj^ta efter rosets kant. Dessa kistor äro allmännast så gjorda, att å marken äro på kant uppstidlda hällar och öfver dessa ligga takhällar, hvilka stenar sålunda innesluta ett pa- rallelipipediskt rum. Xågon gång bugta sidorna utåt eller stå ej hällarne kant mot kant vid hvarandra, utan den ena hällen betäcker den andres kant. Om ej till- gång på större hällar funnits, har kistan uppförts af stenflisor, lagda hvai'ftals öfver hvarandra, eller före- komma högst sällsynt sidohällar skarfvade på höjden.

196

Under takhällanie kan någon gång spåras ott undertak af näfver. Kistorna ävo olika stora, från 1 till 12 fot långa (dock vanligast 5 å G fot), från 1 till 2 å 2 \ 2 fot breda och höga. Den riktning, som kistorna hafva, är ingalnnda l)estänid mot nå^ot visst väderstreck - — hvil- ket enligt np})gifter skall vara förhållandet med södra Sveriges hällkistor, nemligen i riktningen X. — S. — , utan de kunna lif^ira i hvilket väderstrek som helst. Af 40 undersökta kistor har jag funnit mer än 20 olika riktniniiar mellan rent N.^ — S. och rent O. — V. Samma frihet från N. — S-riktningen har jag funnit hos häll- kistorna i Vesterbotten och Finland. Hvad som l)e- stämt hvarje kistas riktning, synes vara striickningen af den berg- ellei" niohöjd, hvarå hon hvilar, eller om flera rosen lii!i>a tillsammans, dessas hnfvudriktnino;.

Utom dessa de allmännast förkommande kumlen »•ifves det äfven naai"a andi"a slaof. I stället för att sjir- skildt uppföra kummel har den tidens folk litnöjt sig med att till kummel bereda naturliga kross- eller rull- stenssamlingai', i hvilka då merendels vid bottnen är en hällkista. Ett annat slag förekommer vid Osjön a Hem- ön — och spårvis å andra ställen — , bestående af klap- perstenar och utan kista. Föi' öfi'igt finnas rosen så blandade med grus, att man ej kan afgöra om de verk- ligen äro kummel eller steniira höixar.

Kumlen förekomma i Ångermanland, såsom på de flesta andra ställen, l)l(jtt å liöjd(.'r i närlieten af haf\'et eller större vatten, som äi'o segelbara frän hafvet. l']tt undantag härifrån göi-a iiagi'a kummel i Foi'sas, jjidens socken. ])e lijjfiia antinfjen å nå<>oii höjd af beri>' eller mo, eller ock å någon berg- elh-r mo-sluttiiiiig, som går mot vatt(!n. Högst sällsynta undantag finnas, alt rosen ligga i baksbittniiigen af berg, såsom t. ex. å Svartmyr- berget i Xordmalings socken. Kumlen aflägsna sig all- mänt högst Vi(i mil Iran förut nänuida \'atten. Några

197

finnas visserligen, som , nu äro ganska långt från segel- led, men f. d. segellcder äro ej fjerran ^). Ehuruväl kunden antriiffas vid hafvet, ligga de dock ej geriia å kust, som är öppen för hafvet. Vi iinna högst litet i södra HiiiTirdåntrer och å Hernöns ostkust, intet a Hems- ön, intet å Xoras och höost litet å Nordinirrås för haf-

" O C;

vet öppna kuster, intet å Ulföarna och den skärgård, som lio-o-er utanföi' kusten non-öfver, nästan intet å Nätra och Själevads kuster, intet å södra delen af Grund- sunda kust, men o-anska månoa rosen å den norra, ehuru- väl äfven få af dessa ligga vid den egentliga hafskusten, intet å Nordmalino-s hafskust. Deremot förefinnas de i nåoon stö]'re mäno;d omkrino- Alandsfiärden, vid iVnger- manån nedanom Hornöholmen, ondvring Nordingråfjär- den, efter ostkusten af Vibyggerå inom Mjällön, omkring det vattendrag, som synes för ej länge sedan hafva för- enat Afjärden i Nätra med Själevadsfjärden och hvaraf Skrikesjön och de nordligare tjärnarne äro delar, efter norra kusterna af Lungängers- och Idbyfjärdarne, vid Risöfjärden, vid Kasa- och Dombäcksvikarnes vestra ku- ster samt efter den nordlioa delen af Grundsunda kust. Kummel finnas inom följande socknar: Häggdånger 4, Hernö 12, Säbrå 42, Högsjö 6, Dal 1, Bjertrå 1, Sånga 1, (Liden 7), Nora 22, Nordingrå 17, Vibyggerå 45, Näira 3o, Själevad 19, Arnäs 29, Grundsunda 100, Nord- maling 13. Framför en grupp af rosen, 16 till antalet, vid Kasa by (Grundsunda) ligger en större trekantig sten h vilande på 8 stenar, ungefär 1 fot liöga. På samma sätt hvilar en fyrkantig häll på 4 stenar, ungefär 1 fot

') Laudliöjiiiugiu iir nämligen i ÅngennanLind ganska betydlig och torde ia anses vara 3 fot per sekel. Dermed öfverensstännua ätskilliga mätningar, soin jag varit i tillfiillc att taga. Säkraste vattenmärket linnes a Boekarn vid Ulföarna.

I sammanliang liiirnied niä nämnas, att enligt de afvägningar jag gjort kumlen ligger minst 60 fot öfver hafvet.

11)8

höga, framför en gi'up]> af 10 röson ii Nerfiiriiiiäsberget i Kjäls by (^'ibyggerå).

Vid ett noggrannare betraktande af kunden — såväl som af andra fornlemninour — framställa sijjf ätskillioa frågor: Till livad hafva dessa kummel tjenat? Vid livil- ken tid och af h vilket folk hafva de uppförts?

Hvad den första frågan beträffar, iir hon jemförelse- vis lätt att besvara. Man hai' ansett och måno^a anse ännu, att de hafva ^'arit något slai>s försvarsverk, vare sig såsom bröstvärn eller som hopade projektiler mot en anfallande fiende. Att detta är alldeles oriktigt, inses m}cket lätt, ty lör det föi'sta, om kumlen förmenas vara bröstvärn eller skansar, ligga de dels icke sä, att de försvara nägon vigtigare punkt, dels lemna de större icke skydd åt flere ån några fa pei-sonei", och de min- dre icke åt nå2:oii, dels l)lir anbrinuandet af hällkistan alldeles obegripligt, och för det andra, om kunden an- tagas vara högar af kaststenar, kan man — om man ock ser boi't från hällkistan — omöjligt utan konstruerande af katapulter eller »jättar» förklai'a för sig, hvarför de, som buro tillsammans rösena, ibland valt så stora och tunga stenar, att, om också det lyckas för en ordentligt stark karl att kasta en af dessa »projektiler» 2 å 3 fot ifrån sig, han säkert i de hesta fall vacklar sjelf ond^ull med detsamma. I alla händelser (jvarstår såsom oför- klarlig meningen med hällkistan. Hvad åter en annan äsigt beträiiar, som inom landet är mycket gängse, ncm- ligen att dessa i'ösen blifvit fön- i vc-rlden n})pföida för att i dem gömma undan egodelar för »i-yssen», är Iion ej mycket hallbai-. \'ill man skaffa sig ett gömställe, tyckes det vara kl(;kai'e att j)a en liten stund gräfva en grop i en sandmo än att nedlägga tusende dagsverken på ett i h\ar mans ögon fallande stenröse. AiUiU en annan åsigt menai", att kunden äro stenar, som blifvit kastade öfver missdadare, som })a detta sätt fatt um-

1!)*)

gälla sina hrott. Denna fivjnima mening är viil henitad och lokaliserad ur Gamla Testamentet — såsom den enda af iillmogen delvis kiinda bok, som upplyser na- o-ot om äldre tider — , der t. ex. i Josua 7 : 26 om- talas ett stenröse öfver Achan, S: 29 ett sådant öfver konungen i Aj. Om den ursprungliga meningen, att vara begrafningplatser, up[)lysii kumlen bäst sjelfva. Re- dan rösenas seregna besk;itfenhet gifver en vink äfven från det yttre, att ej ett alldagligt eller sinligt behof manat arbetarne till all denna Hit oeli ordning. En blick i rösenas inre, hvarest ett särskilt rum genom den täckta liällkistan är beredt, kommer en att ana den i sin frondict så nitiska menniskans tanke: sit tibi terra levis. ()ch undersöker man litet närmare livad rösena och hällkistorna innehålla, far man full klarhet. Man finner nemligen ofta, att den plats, pa hvilken kundet hvilar, bär ovedersägliga spar af bränning och att det "•ruslao-er, som ligger i dess botten dels är brändt dels innehåller multnade träkol och Hisor af brända ben. Största mängden af kol och berd)itar anträffas i kistans botten, men äfven under det öfriga roset finnas ej säl- lan samma lemningai- efter en kropps förbränning. Ar det ett kummel utan kista, har man säkrast i midten af det benen och kolen. Med ledning af flere hundra mer och mindre noggrant undersökta kummel menar jag, att bearafnincjen i de fall, (hi liken brändes, tillgått sä- lunda. A någon, enligt det förut angifna, lämplig plats har ett bal uppförts, hvarpa man lagt Hket. Sedan kroppen af <'lden hcdt och hållet blifvit fr)rtärd ukmI undantai>- af några ol)etvdliga bitar af benen, hafva dessa med kol och bränder sopats tillsammans. Derefter reste man upp omkring de samlade (|\ arlefvorna kistans sido- hällar, hvilka täcktes (först med näfver och sedan) med takhällai-, och kastade till sist ett röse öi"\er det hela. Saknas kista, har roset blifvit kastadt öt\iT kropj)ens

200

lemningar pa brandstället. Detta eger icke tillämplig- het på de rosen, som egentligen äro rullstensbildningar, hvilka mera öfverensstämma med de rosen, i hvilkas botten livarken spår af bränning eller af ben kan npj)- sökas. Sådana tinnas både med och utan kista och torde väl icke få antagas vara någon sorts kenotatier, utan äro sannolikt lagda öfver obrända lik. Och djerft är icke det påståendet, att detta folk stundom brände och stundom icke brände sina döde, när man besinnar huru samma vexling egt rum hos en mängd andra folk. Så omtalas i Sturlesons Ynglingasaga hafva tillgått strax efter Asernes invandrino- och — för att tao-a ett annat folk till exempel — Gamla Testamentets skrifter gifva vid handen, att Judarne under kna])pa 600 år efter Sanuiels tid hunnit 6 gånger byta om bruket att bränna eller icke bränna.

Den andra frågan om tiden och folket m;iste i vissa delar lemnas obesvarad. Till följe af de vandaliska härj- ningar, som af lika sa snikna som dumma skattsökare föröfvats mot kumlen, äro dessa nästan alldeles för- störda, h\arvi(l har försvunnit nästan hvarje metalliskt fynd, som vunnet genom en försigtig undersökning kun- nat vara vetenskapen till stor nytta. Det hai' icke lyc- kats mig att af metaller anträffa annat i kumlen, än några bitar starkt förrostadt jcrn i bottengruset af ett röse i Högen (Grundsunda socken) och en bit förrostadt jeru i ett sådant i (iådea (Säbra socken). 1'^idigt tro- värdig uppgift har hittats i ett röse i Svartnora (Nora socken) en bit af ett betsel af jern, i bottnen ;if hvilket röse jag fann ben af am-ättad ren. Af ögonvittnen till de lumpna joi-dagodssökai-n(;s \ihhi franifjirt liar jag vuiuiit helt säkia iiii(h'i'rättelser, att i nagrn af landets kummel äro l>i'onzsakei- anträffade, sasoni en i'imd s])änn- l)uckla (?) i Domsjö (Själevad), 5 sj)iralvi-idiia i"ingar i Gardnäs (Sanga). iläi-af synes det temligen tydligt, att

201

o

de ATigerinanläiKlskii kumlen hysa åtminstone spår af jern och bronz. Man vet, att i Bohuslän kunna lik- artade rosen uppvisa bronz, i Finland hafva de före- tett saker af koppar, ,i»ul(l, jern, silfver och messing. I Blekinoe och Danmark äro i dem funna saker af sten, bronz och jern. Af detta visai* sig, att de sydligaste hafva sten och att ju längre man kommer mot norr, desto mera upphör detta bevis om den äldsta tiden, men i dess ställe tilltao-a vitnesbörden om vnore tider. Häraf tyckes mig, att kumlen icke kunna förläggas till nägon viss ])eriod, utan att de hafva uppförts under hednatidens alla 3 perioder, eller att — med andra ord sagdt — det folk, som beredt sådana begrafningsplat- ser, lefvat å olika trakter under både sten-, bronz- och jernåldern, och att det dracrit sijj; söderifrån norr ut. Vid Ijronzkulturens inträde i Danmark veko dessa kum- mels eo'are öfver till södra Sverioe och droo-o sig; deri- från med någon kännedom om den nya metallen dels efter vestkusten af Sverig-e — och sedan Noroe — dels efter ostkusten af Sverige till Uppland, hvarest folkstam- men grenade sig, så att den ena grenen fortsatt sitt lopp efter Norrlands kust och den andra öfvergått Åland samt vid Fiidands svdvestra kust äter förorenat sio- till en nordlig och en ostlig folkström. Under detta lägre folks vandring upphanns det af nya folk med högre kulturmedel, hvarvid det enligt naturens ordning ej hade annat val än att antinoen be<>ifva si<>- undan eller

of? o

försvinna. Kiktigheten af ofvanstående skulle fullt och säkert styrkas, om man kunde u})[)visa kummel vid syd- ligare kuster än Dainnarks och ett tvärt afl)r()tt i kum- lens sträcknino- enli":t anoifua riktnin"- mot nord och öster. Sa är ock vcrklijj-en förhållandet. Kunniu'l — om de iiniehålla brända ellei" obrända lik, torde enlisrt det föregående fa anses alldehs likgiltigt — förekomma (enligt Etatsrådet Worsaae) efter Atlantens och Medelhaf-

202

vets kuster och kanske äfven vid .Svarta hatVet och In- diska liatVet. Pa ^i^rund af en antiqvarisk resa 1867 oenom vestra Finland och norra Sverige kan jair iipi>" oifva föliande oränser för kumlen inom dessa traktei-. Den nordlicra oränsen för kunden i Sverige är strax sö- der om Ab}' ä uti Skellefteå socken af Aesterbotten, nori- om hvilket ställe icke tinnes någon sorts fast fornleni- nins". I Finland är den nordliiia oränsen Salo socken i Uleaboro-s län. Läno-re norrut kan visserlio-en såsom vid Inara anträffas fornlemningar, men dessa, de må nu vara tschudiska eller ugriska, höra alls icke hit. Den östra gränsen i Finland är sjön Päijäne med afiop})et Kymmene elf. ()ster om nämnda vatten finnas inga kummeP).

Det andra slaget af begrafningsplatsei' äro ättehögar. Af dessa fornlemnini>ar, som till form och beskaffenhet öfverensstämma med Sveri"es öfriija iittehösfai', kunna fjTa arter särskiljas: a) af sten i bottnen och deröfver jord, h) af sten och jord om hvarandra, c) af nederst ett lager jord, såsom en låg hög, deröfver ett hvarf ste- nar, sålunda bildande ett hvalf, och öfvei-st ett lager jord, d) af blott jord. Högarnes form iii' antingen af en kon eller sferisk kalott. De största höoarne hälla i

c?

omki'ets ungefär ))()() fot (i lyljran af Botheå socken finnes den störste, 305 fot i ond\rets) med en höjd af

^) Under sililiiiia omständiglioter k;iu m;iii ej läiikii sig, iitt dit tolk, som reste kuniiucl, koiiiinit genom Rvssland, ty älven der luide de beliött hegratVa de döde, men andra äldre Ijegratningsplatser, iin kurganer, >o\)- kcr och scytiska grafVar tvekas ej finnas der viirda att omtalas oeh alla dessa iirn jordhögar men inga kuniiiid. Om kiirgauerna, som al mänga tros vara kummel, ma jag — enligt henäget meddelande trän 1'etersburg sif Akademikern Kunik — hänvisa till lUdletin seientifi(|ne de lAeadémie de St. l'étersl)oiirg 1. l.K. IV. 177, V. .^83, St. Petershurger-Zeitnni,^ 18^*9 n:o 15)7, Bulletin liistorieo-pliilologi(|iie Ii. l'.i3. Säväl om kwr- ganerna .son» de andra forna gralVarne i Kyssland kan iitskilligt intressant inhemtas äfven i Bulletin de rAeadémic Imp. des Seienees de St. Béters- bourg, IX. .5 39.

20 till '2'2 fot. De minsta liafva omkretsen 45 fot och höjden 1 ' -i fot. Vanli^uast äi-o de 80 ;i 100 fot i om- krets och o a 4 fot höga.

Attehöoai- finnas i någon större mängd a. Hernön i daluanjien mellan Gånsvik och Geresta, efter Norasiin- det, vid Ullångers- och Dockstafjärdarnes inre del, vid Själevadsfjärdens medlersta del, efter vattendraget från ()fvervike ^) (Arnäs) till Idbyfjärden, efter den egentliga Ans^ermanan — hvarest de äro talrikast — från \ ik (Thorsåker) och Lo (Styrnäs) till Skärfsta (Sollefteå) och Skedom (Multrå j, dock så att raden af högar gar meren- dels omvexlande pa högra och venstra stranden. Ofvan sist anförda ställen olesna höo;ai'ne, men finnas dock ef- ter södi-a adalen vid Hamra (Langsele) och efter norra i Ed och Resele till Ködsta, hvarest de längst in i lan- det beläona hös^ar äi'u. Af Anuermanlands nu svnbara unuefär 500 ättehöo-ar hafva: Hernö 23, Säbrå 11, Gud- niundrå 8, Dal G, Thorsåker 43, Sollefteå 33, Langsele 3, Resele 8, Ed 11, Multra 27, Sånga 44. Ofverlänäs 95, Botheå 21, Styrnäs 5, Bjertrå 15, Skog 1, Xora 62, Nordingi-a 9, Ullånger 10, \ i])yggerå 5, Själevad D, Ar- näs 41.

\ id högars söndergräfning — hvarpa tyvärr är in- tet återhåll — har nndei' de sista årtiondena hittats och till Statens Historiska Mnscnm insändts: bronzsakci' (jern- alderns) från Docksta (\'ibyggera), Billsta (Sollefteå), o- nämndt ställe i Sollefteå, Onsta (Sollefteå) Salum (Thors- åker), Bölesta (Nora); jernsaker jemte bryiistenar frän Tjerned (Nora), Rödsta (Resele); glasperloi' frän Docksta lA ibyggera), Salum (Thorsåker); arbetadt ben frän Bothea prestbol, Salum (Thorsåker); m\iit, 2 solidi af ]>udvig den fromme, frän sistnämnda ställe, h\ari>t liögcn innehöll äfven arbetadt silfvcr och karncol förutom of\an u[)})-

') Höaranie vid UtVcrvikc ilro dr uordliiriistc iilti-högar, som tiiinas i Sverige.

204

räknade saker. För öfriirt har i höu^arne hittats o-aiiska mycket, som aldrig blifvit insändt till statens samlingar, utan förskingrats.

En ättehög i Rödsta (Resele), som af mig 186G helt och hållet genomgräfdes och undersöktes, torde förtjena en närmare redogörelse. Höi^en lao- inom åkeriorden å en sandig backe mellan gärdarne och an, och var i om- krets 80 fot, höjd 3^2, n])})kastad af krossgrus, i hvilket var insprängdt mycket kol, delvis liggande i ränder. Bottnen var i midten beklädd med en helt förmultnad trämassa, som befanns hafva varit granspakar af ungefär '2 tums oenomskärnino-. Ofvan dessa laoo nåo-ra raa flint- bitar. Som bekant, är tlinta icke inhemsk i Ångerman- land. Dels vid l)ottnen dels närmare midten af högen låsfo: ett nästan helt kranium, ett annat nä<i'ot söndriot kranium, en del af ett tredje, flere rörben af menniska, ett lärben af ett större kreatur, delar af käk och tän- der af hund, en bit plattben, kanske af menniska, tre l)rvnsten:n' f^dcii minste med öoa), en ^"xa af iern, di- verse jernskrot. Förekomsten al" jernsaker, brynstenar och fiintbitar företer intet ei>entlio't anmärkniuiisvärdt, da de först nännida ganska ofta anträffas och flinta sy- nes stundom fatt sig U])pdraget att frän högar afvärja onda magter, men trä beklädnaden i bottnen, säsom va- rande ytterst sällsynt, och ;itskilliga omständigheter med benen föi'tjena ni)i)märksandiet. Benen voro obräiida. Högen var up])kastad af jord frän nägot bräiidt ställe; 180 fot derifraii lau' en aimaii höir, som i midten hade en massa af l)rändt beiiijrns. Skallai'ne xoro 3 (lika mänga som bi-ynstenarne) och löi-benen, säsom nännidt ;ir, ganska nuinga, men al" plattben laniis blott en bit och af kotor icke en en(hi. Det ena I<raniet Iiai', att döma af iin(h'i'käkeiis läge till r)rvei"käk<'n, l)Iifvit ned- lagdt, UKxhin ninsklej'na änini noihj i behåll, det andi'a dereniot har (nedersäirliiren nedlairts utan niusklei", iivil-

205

ket hlaiid iiiinat kunde ses deraf, att oii bit af ref- (?) ben lag- ti-3ckt in under hjessl)enet och en del af en hundkäk oeli hundtänder voro inkilaiie bland kraniets ben. KOrbenen synas oek varit nedlagda utan muskler, åtminstone naijra, då ett undei-bens- och ett underarms- ben laiio i kors, hvilka dessutom torde icke höra till samma skelett.

Ett minnesmärke fr;in alldeles okända tider och folk äro de hällristimH/ar, som förekomma vid Nämd- forsen i Liden ^). Ofvan fallen utskjuter frau venstra stranden Lillforshällan, midt i fallen ligger Bradön och nedan fallen Not- eller Forsön. Dessa tre ställen äro försedda med hällristningar. Lillforshällan har ej många teckningar i behåll — man har bränt upp sågspån på hällen, hvarioenom måntra iigairer gått förlorade — ; det största partiet finnes å den södra sidan, som stupar i forsen. Bradön hur det mesta a den södra sidan pa en häll, som starkt sluttar mot forsen. Detta ställe l)ild;ir en tatia af 29 fots längd och 12 fots bredd, jivai-a hn- iias 70 figurer. För öfrigt ses å Bradön, som erbjuder mycket ])eqvämare ställen för stenhuggning än sist- nänuide häll, blott nåofra och tiuuo iioiirer, strödda här och der. Notön har på fic^-e hällar teckningar, men i synnerhet a en vid södra sidan mot en liten föi-grening af forsen mycket skarpt sluttande häll, som liar några och fyratio figurer.

Figurerna äro antingen, såsom å Xotön, helt ur- gröpta till ungefär en linies djuj) eller, såsom a Brad- ön, utmäi'kta med konturer af lika djuj> och af en half till en tums bredd. Savidt uiaii kan se af ti<i-ureriias

") Ritningar öfver (lossa hällristningar tinnas hos Koni;!. \ ittrrhets Ilistoiie och Antiqvitets-AkacJeniicn, dels äldre, dels af mig tagna 1865 och G6, som dock icke knnna göra anspriik pa att vara fullt trogna mot originalet, ty det har olägenhet med sig att gä pä slnttandc och stupande liidlar, der — säsom vid Bradön — stiinkct frän den under skummande forsen står ständigt öfver ritpaj)peret.

200

kanter och botten äro de inknackade med stenar. Den ^ineiss, hvaraf liällarne bestå, är mvcket håi-d. Deras storlek är ifrån 8 tnm ända till 7 fot.

De fiirurer, hos h vilka kan urskiljas en bestämd form, föreställa: menniskor, fyrfota djur, foglar, fiskar, metkrokar, ringar med ett eller tva tvärstreck, ringar med ögla, båtar, slädar, fotsulor, horizontela linier med uppstående streck, sädana linier med derunder gående baoar. Dessutom förekonuna tiofurer, omöilio;a att bc- stämma, dels emedan de tyckas vara ofullbordade, dels emedan de äro skadade genom förvittrino- eller annan åverkan. Menniskobilderna äro ej måno-a och förekomma icke alls å Bradön. Af fyrfota djur finnas 3 (kanske 4) slag, af hvilka ett är mycket talrikt och torde, att döma af hornen (breda öi'on?), skägget under halsen, höjden öfver bogarne och den korta svansen — • der han tinnes — vara elijar. Foglar och fiskar äi'o vtterst fatali":e, batai" äro ganska mänga, likasom slädar, hvilka för så- dana kunna antagas, om man jemför dem med lappska pulkkor^). Fotsulorna äro fa och otydliga, förekomma ])arvis å Bradön, der de dock kunna förklaras vara nå- gon sorts gillcr (?). Hvad äter ringarne, l)ågarne och (b' horizontela linierna med uj)pgående streck skola be- tyda, toi-de vai'a svart att säoa. Det liixiier visserligen ganska nära att förklara dem på samma sätt som lik- artade figurei- a an(h-a ställen, nemligen de förstnämnda såsom sköldar och de senare såsom fartyg, men härvid up})stå åtskilliga svärighetei*. Man må betänka, att detta ställe ligger ungefär 14 mil fVaii hafvet och att hit ui)p hal" — med beräkning af att landet höjer sig 8 fot })er sekel — ej kuiuiat vai-a direkt segelled pa 4 ä 5000 år,

') Filmen synes understuiuloin vai;i ;iri)il(liKl som dragare, iiicii detta

torde ieke kunna anföras emot min Cörklaring, alldenstund elgar kunna

tämjas. Det berättas i Medelpad, att åv som iijjptagit de s. k. Finn- l)ygflerna i landskapet, ej hatt andra dragare.

207

och vid (len tiden liVr väl in;ien sköldprydd drake hafva plöjt Anoerinaiiaii. Kii annan mening' vägar jag fram- ställa. Den största delen af lignrerna äro djurbildei-, af livilka en stor mänod skola otvifvelaktigt — såsom ofvan nämndes — vara elgar. Kingarne skola föreställa ( lggrafvar\) och linierna med uppstående streck äro elg- <rrafsstockar; en fiiiin' visar ett af de nämnda diuren sta- ende })a en bagformig linia med uppåtvända streck, som sträcka sig till djurets kropp. En del linier och streck Torde vara afbildninnai- af stän^jsel för iiske^). Ristnin- garne hlifva sålunda teckningar af djurfangst. Denna förklai'ing är mycket prosaisk och tråkig i jemförelse med en hel rörande roman, som fantasteri kunnat göra; men skalder och andra, som ej äro besvärade ens af sannolikheter, ma framställa, att ett ociviliseradt folk funnit mera åtrå till sköldars klang och kanske till och nu'd till den skönas blickar än till elofstekar och laxar.

Det uppgifves att jemte tigurerna skulle finnas run- inskrifter, men detta är alldeles misstas^. Väl kan en och annan genom inhuggning eller förvittring uppkom- men krunudur likna nägon runbokstaf, men det betyder ingenting, då man kan a liällarne på samma sätt åter- finna foi-men af någon bokstaf nr de flesta indo-europei-

') Dessii elsigiafvar hafva allt intill senare tider gjorts sa, att, sedan en rnnd eller afliiim' i>rop blifvit upptagen, tvärs ötVer henne i inidten infälldes en stock eller tvä stockar korsvis, i hvilka insattes skarpt spet- sade träspjiit. som ntstueko uppåt och till sidorna. Sedan flera sådana inropar anordnats, blefvo de förenade med stängsel och grafvarna täcktes med hnskar och ris. Annn i dag finnas ä ömse sidor om forsen pä sandäsarne djupa gropar, soiu veterligen varit elggrafvar. Elgarne gingo in genom öppningarne å stängselgårdarne, nedföUo i groparna, spetsade sig på spjuten och, då de ej nätt marken med fötterna samt kunnat arbeta sig npp, blefvo sittande qvar.

-) Just i Näindforsen har i alla kända tider varit i'tt utmärkt godt laxfiske. Vid en sida af r>rä(lön fiir inan se det sätt begagnas att flinga lax, att han drifves in i hopsatta stängselgårdar.

208

ska och semitiska språk samt förmodligen ur flera an- dra också ^).

Stensättningar tinnas å Hellgumsberget (Gudmiindrä). A dess östra afsatser äro af stenar, något mindre än ett manshufvud i storlek, liojjande njistan kant i kant vid hvarandi-a, bildade åtskilliiia fiourer: rinjj-ar af 13

^) Här torde vara pä siii plats att oiuiiiiinua nägot oin den run- sten, som utan rätt uppgilVes finiias i Nording-rä socken. A'i se lionom säsora bevis för landets l)efolkning under en viss tid omtalad af Geijer (Svenska Folkets Historia I. 91) och Strinnliohn (Svenska Folkets Historia I. 503). Dessa liafva utan tvifvel rättat sig: efter J. G. Liljeg-rens liun- Urkunder, hvarest under N:o 1088 näranes en runsten ä Patjerns ut jord under Saltsåker i Nordingrå, inen utan läsning', och hänvisas man till A. Hiilphcrs' Beskrifning öfver Aiigernianlaud (1789). Hiilphers tikriiver: »Alderdoinslenmingar» i Nordingrii »äro . . . och en runstt-ii pa Patjerns utjord under Saltsäker«. Den underrättelsen har väl Hiilphers fatt af andra, dä han icke med ett ord antyder, huru stenen ser ut eller hvad å honom är ri>tadt '), Inilkct antagaiule iir desto mera beriittigadt soui K. i mycket litat pii aiulras uppgifter. Men dessa allmogens uppgifter voro för 100 år sedan troligen icke siikrare än nu, dä grusbackar göras till ättehögar, ridlstensbiklningar till kunmiel, förvittiingai- cllei- isflods- inverkningar på hällar för hiill- och runristningar m. H. exempel i hundra- tal. Lika säker som Hiil])hers' uppgift Ijör E. M. Striims vara i Hisser- tatio de Angernuninia (1705) II. 45, hvarest står: »llunici lapides nulli hic reperiuntur. ... In parccria Xordingråd circa villani Ilyntiern», [Ilvn- tiern är ett litet topografiskt misstag af Ström, ty Paddtjärn hörcr under Saltsäker och icke under det närgiänsande Hyndtjärn] "pctra Pattiern- hällan conspicitur, quit* non tantum pedibus honiinum .--ed ctiam c(pioium ungulis attrita eorum vestigia exarte posteritati reprresentat. Uiitle luvc talia in montibus vX rupibus adhuc conspicua, origiiiem ])rinuun habeant, non facile dixerim. ...» — Jag har pa stället eftersökt stenen och an- ledningen till hans föregifvande. Dervid fick jag den upplysning, att ingen mcnniska har veterligen i någon tid sett honom. Der- jemte befanns Ströms uppgift om spär af »fcittcr» (uppkomna genom in- sprängda körtlars afslagning) ;i (fasta) hiillar vid Paddtjiirn riktig, äf\en- så syntes en ocli annan på samma sätt u])pkonunen runa. ett K var mycket tydligt. Ifrån dessa iiat inliga fördjupningar, .som linnas å häl- larne, hvarpii l'a(ldtjäni.s ;ib_\ggna(Ur stii, tyckes runstensu])i)giften liafva kommit. ])et iir miijligt, att man inbillat sig se runor i {parziidror i en fast häll norr om torpet vid stigen till detsainma. De liafva form af Mur-nordiska» runor och kunna läias: ASSNKJKi och några i«t derifrän HASUSrO.I). Siiledes får Ångermanland afstii frän iiraii att ega någon run.->ten.

'j JJcl förtjfiuir knii.<<kc aiiiiiiirkas all i iildre aiitii|variskn iirl)flcii aMviiiidts icke siillaii ruiiHliii i l)ctvili'lti<- uf bau t a»! c ii. Uty.

209^

till 30 fots diameter, utlöpare af 8 till 12 fots längd, utgående frän några af nämnda ringar, rader utan sam- manhang med andra figurer, en rad, från hvars änd- punkter vinkelrätt utgå andra rader. Dessutom finnas labyrinter^) å Vikskär (Grundsunda) och Sveni?k^ret (Häggdånger) samt [jemte nyare stensättningar] å O^jtra Harskäret (Grundsunda). Om labyrinten på Vikskär på- stå sig personer minnas, att han lades år 1808. Jemte labyrinten på Svenskäret äfvensom pä andra ställen af Häo-ofd a noders kust lio^ara stenar lagda i form af en kompassros.

Befästningsverken inskränka sig till 3 (4) kallmurade skansar och 2 vid hvarandra liggande jordvallar till ett fäste. Skansarne förekomma å vestra sidan af Rogsta- klippan (Thorsåker), å vestra sluttningen af Afskottsber- get (Styrnäs), i sydöstra sluttningen af Borgberget (Ytter- länäs) samt en osäker i södra sluttningen af Rödkletten (Nordingrå). Af dessa är skansen å Borgberget bäst bi- behållen. Han haller i längd 340 fot, murens största bredd är 25 fot vid basen och 8 fot upptill med en höjd af högst 10 fot. En ingång tyckes han hafva haft, hvar- est, att döma af den mängd stenar, som ligga der, nå- gon tornlik förhöjning funnits. Bland dessa stenar an- träffade jag en, i hvilken voro borrade 2 gropar, den ena cylindrisk med 2 tums diameter och djup, den an- dra konisk med 1 tums diameter vid ytan och 1 tums djup. Fästningsvallarne finnas å prestbolets egor i Thorsåker nere vid Angermanån ostsydost från socken- kyrkan och ungefär V4 mil söder om Styrnäs k}rka. De äro tva, liggande å strandåsbildningen. Den norra vallen är upptill 95 fot lång med en bredd af 50 fot i norr, 55 fot pä midten och 75 fot i söder, genom ett dike, 45 fot bredt upptill, 10 fot nertill och 10 fot djupt,

*) A skär utanför motliggande Finska kust finnas äfven labyrinter (»Pietarin leikki»).

Åntiqv. Tidskri/t. 14

210

skild från den södra vallen, som är ofvan 55 fot lansr och 90 fot bred och är från strandäsen afskuren senom ett dike, upptill 36 fot, nertill 6 fot bredt och med samma djup som föregående. Vallarne höja sig ofvan åsen högst 8 fot. Norr och vester om vallarne är en sänkning, genom hvilken en bäck löper, öster om dem går Angermanån, årligen afskärande stycken af dem. Vid denna östra sida anträffade jag under vallarnes yta en grop (eldstad?), i hvilken lago klapperstenar och under dessa en mängd af anrättade djurs ben. Betsel, spik och söm af jern hafva funnits i vallarnes öfra brända yta.

Dessa vallar anser jag hafva varit grunden till Styresholms fästning. Man har varit oense om hvarest detta fäste le^jat. Nåo-res nienino:, att det leo-at i Medel- pad och icke i Ångermanland, förfaller helt och hållet vid kännedomen om förlikningsbrefvet (1398) mellan fä- stets innehafvare och Drottning Margareta, enligt hvil- ket de öfverläto »Styresholm i Ångermanland». En all- män tro är, att Styrnäs gamla kyrka skall hafva varit detta fäste, men detta är lika litet troligt, emedan den gamla kyrkan intill senaste tider bevarade sitt forna utseende af en befästad stenkyrka, da deremot Styres- holms (icke: Styrnäsholms) fäste nedbrändes. Ställets belägenhot är sådan, att det för 500 år sedan bör hafva varit en holme ^); vallarne ligga invid Styr-näset") och

^) Vid liögt vattenstånd vårtiden iiro vallarne kringflutna af vatten. Den med detta ställe saninianhänirande Asphyn synes vid samma tider ock varit skild från fasta landet. Det heter nämligen i ett Aspby till- hörigt pergamentsbref af 1489: » i millan Sigurdh i Wik ok aspö-

män • j aspömarken. ok noten igen Aspöamän - - • - - lialfTt

äpter öster aspö oc - - V^äster aspöbäcken».

-) I Hiilpliers' Beskrifning öfver Ångermanland anförcs den menin- gen, att Styra-elf i St. llimkr/niikan (1818 års uppl. sid. 1:54) kunnat vara Angerman-ån. Den, som först hittade pä detta, att Stördalselfven rinner genom Ångermanland, bör vara bäst belåten med att få vara okänd.

211

hafva på si^ burit en byggnad af trä, som blifvit ned- bränd — hvarom kol och brända spånor bland bitar af tegel bära vittne — ; i hela Ångermanland linnas 'inga andra ganda vallar och intet annat ställe, som kan göra anspråk på att hafva varit Styresholmen; — ty anser jag fulla skäl finnas att hit förlägga nämnda fäste.

Vid redogörelsen för landets kyrkor må först näm- nas något om spår af kyrkobyggnader, som numera icke linnas. Sådana lemningar förekomma å Skallörn i Ultra (Grundsunda), Gammelgården å Neder-ön (Arnäs), Brå- dum i Osterstrinne (Multrå). A Skallörn visar sig vid vägen öfver Kyrko-edet, ofvan Kyi-kesviken, stenfot till en byggnad, 29 fot läng, 23 fot bred, förutom ett ut- språng å östra sidan, 7 fot långt, 16 fot bredt. — A Gammelgården, en kulle vid Ofjärden, linnes invid nå- gra ättehögar spår af en grundval till en träbyggnad. 65 fot läng och 24 fot bred. Vid dess sydöstra sida var vid undersökningen en liten kulle, i hvilken fanns multnadt trä och bitar af tegel. — Öfver den slätt, som kallas Brådum(s utjord), höjer sig en stenig backe, som bär lemningar af en stenfot. Tyvärr har denna »Brådums-kyrkas» sten varit så vacker, att helt litet är lemnadt qvar, dock tyckes grundvalen hafva varit 72 fot lång och 36 fot bred. Brådum svnes i "-anda tider hafva varit väl odladt. Om alla dessa ställen finnas tra- ditioner gängse, att de varit kyrkoplatser.

Landskapets nu varande k3'rkor skulle man kunna indela i nyare och äldre. Om de förra, såsom icke hit hörande, kan vara nog att nämna det de äro ui)pf'örda efter medlet af 1700-talet. Tiden, da de äldre bv<rji- des, är okänd, men säges, utan något bevis, vara tolfte och trettonde seklen.

Af dessa gamla kyrkor qvarstå 20, livilka alla så nära öfverensstämma med Jivarandra, att det äi- endast storleken, förhallandet mellan längd och bredd och hos

212

några få takets hvälfiiing, som skiljer den ena frän den andra. En sådan kyrka är ett aflångfyrkantigt skepp, saknar chor och torn, men har vid södra sidomurens vestra ända ett vapenhus och vid norra murens östra ä,nda en sakristia, allt uppfördt af gråsten, skeppet i äldre, vapenhus och sakristia i jemförelsevis yngre tid. I medeltal finner man skeppets längd vara 75 fot och bredd 35 fot. Murtjockleken är 4 å 5 fot. Byggnaden saknar socklar och livarje sorts murning, som ej har direkt praktisk nytta. På midten af sidomurarnes in- sida uppstår en (femsprångig) pilaster, hvarpå livilar en några fot bred skarpkantig skiljobåge, mot hvilken sluta sig tvenne stjernhvalf. Det gifves äfven k3rkor med 3 hvalf, men detta tyckes bero af senare tillbyggnader på längden. En och annan, som saknar stenhvalf, är täckt af ett tunnhvalf af bräder. Höjden från golfvet till slut- stenarne är knappt ske]j})ets bredd. Skeppet har fönster i öster och vester samt ett eller två på hvardera lång- väffiren (af livilka dock na irra äro tvdli^en tillkomna i senare tider). I alhuänhet hafva dörr- och fönsterö})p- ningar nindbågiga betäckningar, ehuru det gifves undan- tag, så att i samma kyrka kan finnas en rund- och en spetsbågig öppning, äfvensom att murytan har spets- bågig öppning men fönsterbågen är rund. Vattentaket är mycket spetsigt, dess gafvel är i det närmaste en liksidig triangel.

Af kyrkornas lösegendom sedan katolska tiden fin- nes ännu något i Ix-liåll: helgonaskåp och bilder, cruci- fixer, (trasiga) messkläder, rökelsekar, dopfuntai*, ett litet skrin i lllanger och ett litet crucifix i Edsele, båda byzantinskt arbet(! af emaljerad koppar, samt följande saker med inskrifter i nundvstilar:

Klocka i l>jertra: Ano : dni : Mdvi : C : opietu (coni- pletum) : est : hoo : opus : ad : laudes : u (n? =r nostrai) pi. (pite?) u : (virgi?)nis : marie.

213

Klocka i \'ibyggcrå: Help . got . dat . dit . gut . wol . flete . in . marien . ere . wil . icl< . disse . kiocke . geten . ge- schen . int . iar . xvc . unde . xui. (15 IG).

Klocka i Ytterlänäs: ave . maria . gracia . plena . do- minus . tecum . benedicta . tu . in . mulleribus.

Patén af silfver i Reselc: hostia . sacra . ihc (Jesus) . anime . fit . hic . optimus . esus.

Patén af silfver i Junsele: ave . Maria . gracia . plena . dominus . tecum . benedic.

Kalk af silfver i Junsele: sanguine . mundamur cuius modo . carne . cibamur.

Patén af silfver i Hellgum: avem . (ave Maria) cele- sti . benedicoe (henedictione) . benedicat . nos . pr (pater) . et . fili9 . et . spc (spiritus) . sts. (sanctns).

Kalk af silfver i Hellgum: de . vera . vite . fert . hoc . vas . pocula . vite. (vita^).

Patén af silfver i Tliorsåker: ave . Maria . gracia . plena . dominus . tecum . benedicta . tu . in.

Kalk af silfver i Tliorsåker: sanguine . mundamur . cuius modo . carne . cibamup. (cibamur).

Kalk af silfver i Stigsjö: desse . kelk . de . ho- ror . to . der . visscher . (?) in . sante . peters . kerkio .

to . des . helge . cruces . altar.

Dojjfunt af kalksten i Hothea: Que (quoniam) . apud . te . est . fons . vite . et . in . iumine . tuo . vide . . . (? videbi- mus) lume (lumen) . tuum.

Uppsala i A})ril 18G8.

Karl Sidenbladh.

214

Tabell, utvisande fornlemuiiiganias utbreduiiig i Åugermanlaiid.

Häo-crdanfirer	Rosen.	Högar.	sten- sätt- ningar.	Bor- gar.
4 12 42 6 1 22 1 1 7 17 45 33 19 29 100 13	23 11 8 6 43 62 1 15 5 21 95 44 27 33 3 11 8 9 16 5 9 41	1 2	1 1 1 1?
■^^ CO » Hernö
Säbrå
Höo"siö
Gudmundrå Ytter-Lännäs Dal
Thorsåker Nora Skoof
•^"■"o Biertrå
t) Stvrnås
Bothcå
Ofver-Lånnås
Sanofa
Multra Sollefteå
Låno"sele
Ed
Resele Liden') Nordinsrå
Ullånger Vil)\'o-(rerå
Jon Nätra
Siälevad
Arnäs .
Grundsunda
Nordnialin*''
	352	496 4	4
^) Flera å ett ställi;. -) I dcuna socken	finnas äfven hällristningar

II.

Foriileniiiiiig<ar i Medelpad och Helsiiiglaiid.

Sedan Docenten Sidenbladh afslutat sina antiqvari- ska forskningar i Ångermanland, erhöll han af Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien ett an- slås; af 400 Rdr för att under sommaren 1868 under- söka Medelpads fornlemningar. Hans i December må- nad fullbordade berättelse, innehåller på 29 ark en be- skrifvande förteckning öfver fornlemningarne i provin- sens alla socknar, såväl de som höra till hedniska ti- den ^) som medeltidens, hvarjemte af honom atlemnats en kortfattad öfversigt af resans resultater, afskrifter af i Medelpad förvarade pergamentsbref från medeltiden samt åtta fynd.

Efter den nyssnämnda öfversigten, jemförd med sjelfva sockenförteckningarne, meddelas följande uppgifter.

De fasta fornlemningarne i landskapet, som icke äro af kyrklig art, äro grafhögar, rosen, borgar, run- stenar samt några få bautastenar och stensättningar.

Grafhögarne äro oftast mycket steniga och ej säl- lan kantade med stenar rundt om foten, för öfrigt lika de Ano:ermanländska.

Rösena äro lika med dem, som förekomma i An- germanland. I Våla, Tynderö socken, tinnes ett ganska

') De hedniska fornU-mniiisfanu" liatVa af lu-rr Sidciihlailli hlifvit in- förda pä den karta öfver Vester-Norrlands län, pä livilkon de Angerman- ländska fornlemuinganie förut blifvit utmärkta.

216

egendomligt röse, 130 fot långt, 42 fot bredast, 3 — 5 fot höo-t, afsmalnande mot ändarne. Den vestra ändan är fyld med stenar till en längd af 40 fot, den öfriga delen är skålformig. Det är nu delvis utrifvet och öfvervuxet af skog. Stenarnes storlek är densamma, som i vanliga rosen. Ett sådant ligger helt nära i syd- ost. A Dårholmen i Dingersjö b}^ Njurunda socken, äro på en plats af ett par tunnland 60 små rosen samlade, alla af mindre stenar, hopgyttrade vid hvarandra, mer och mindre utrifna och förstörda. I ett af dem, som ligga närmast berget, gjordes år 1868 vid midsommars- tiden åverkan af tvenne jordagodssökare. De anträffade bland stenarne en liten ring (?) eller smal hopböjd ten af o-uld, knappt 2 tum lång. Desslikes anträffades ibland bitar af brända l)en fragmenter af kopparniter ^). Rö- sena, som i allmänhet hafva sin ])lats nära hafskusten, förekomma här, liksom i Ångermanland, på några få ställen äfven in i landet, dock vid större vatten. Så- lunda anträffas de i Hafverö socken vid den stora Holm- sjön; i ett röse derstädes anträffades glasperlor, en liten bit jern och ett fragment af l)en med inristade streck^). Likaledes vid Stödesjön iiro kummel, men emellan dessa trakter intet. Det torde, da rosen förekomma så långt in i landet som i Hafverö, icke vara osannolikt, att de äfven kunna anträffas vid angränsande större vatten i Helsinofland, Herieådalen ocli 'lemtland.

Stensättningarnc äi-o af ringa vigt. A Qvisle esror i Njurunda socken hnnas a ett berg några fvrkan- ter och hästskoformer. A Vapelskogen i Sköns socken

') Sex ol)cty(lli^-a l)itar af Ijioiis (eller koppar) åtföljde berättelsen. Till hvilkeii period de böra liänföras, kan icke åtgöras. Guldtenen synes hänföra fyndet till den iddre jernäldern.

-) Fyndet åtföljde berilttelseii. ]?<'n- oeli jernstyckena äro för små, för att man skulle kunna fnissa sig till deras bestämmelse. Två af per- lorna äro niyeket siiiii, den tredje deremot stor, med prydlig mosaik- inläggning, men skadad af eld.

217

finnas likaledes å ett ber"; nao-ra små enkla stenrader utan märkbar inbördes ordning.

Baiitastenar finnas ä tre ställen. På tvenne 'fin- nas obetydliga ristningar. Den ene af dessa stenar, 10 fot lång, 10 — 12 tum bred och 4 — 10 tum tjock, restes å en hög, der han ursprungligen stått, vid Horsilje gård i Timrå socken.

Vid Vestbo i Njurunda socken finnes en »ankar- sten»^), bredt äggformig, med inhuggen ränna rundtorn midten och korsvis öfver ena sidan. Han haller i längd 2 fot, i höjd och bredd 1 fot 7 tum. Rännan om midten är 2 tum bred och V2 tum djup. Denna sten har för en längre tid sedan tagits från toppen af en hög, som raserats, och uppsattes nu på en fot af stenar, på en liten gräsplan vid vägen mellan byn och Nolby.

De återfunna runstenarne äro i berättelsen afbil- dade. Följande rättelser till Liljegrens Runurkunder meddelas. L. 1072, after, icke iftee. L. 1074, ritu, icke RiSTU, IBTIR TIS . ., i stället för abter tisi. L. 1076, ANUTRiTi (d. v. s. Anutr riti) i stället för . . ut riti. Slutet är osäkert; Liljegrens läsning kan icke vara rik- tig. L. 1077, TULHA riti, icke ulha risti; sinn, icke SINA. L. 1079, LiTU RAISA är icke rätt; det förra har icke stått på stenen, i stället för det senare står ritsa. Utom dessa återfunnos stenarne L. 1073, 1080 (nu oläs- lig) och 1082, hvarjemte anträffades tvenne nya stenar, den ena vid Offre i Attmars socken, den andra i Sköns

^) En likuandc sten förekommer atVcn i Helsingland (cnliiil uppgift af D:r Landgren). Dermed torde man ock fä jemföra de tvii stenarne från Nerike, som äro afbildade i Hofbergs Nerikes gamla minnen, s. 77, 78, den ena funnen i ett stenrör, den andra hland skilrfvor af mcnnisko- beu och jenisaker, samt de i Nicolaysens Norske l<\)iulevninger s. 3G7, 395, 402", 486, 648, 679 och 681," tre från S. Bergenhus, en från N. Bergenhus, en från N. Trondhjems och två från Nordlands Amt. Af de två sistniimnda fans den ene i vm graf från jernåldern, den andre åter på toppen af en grafliög. Se Liljegren och Brunius, Nordiska Fornlemnin- gar pl. xci samt Urda IL s. 356.

218

kyrka. Den förra hade år 1810 funnits sönderbruten i den steniga jorden bakom Nämndeman Grafströms gård i Attmarsby. Stenen låg nu, efter att en längre tid hafva varit inlagd i en trappa, vräkt vid ett stall, men flyttades ner på gården nära landsvägen, der han hvi- lar rest på och emot stora jordfasta stenar. Det åter- stående af inskriften lyder: ••ln^ HIM-Mlh IT • M •

M^(H)YIAI • • • t) »MHIh MK Den andra runstenen upptäcktes vid rifningen af Sköns gamla kyrka och står nu insatt i den nyas tornfot. Dera läses i en enkel slinga; ^Ih^h: KMI hl+li- mh : +MIA : M [\\\> : -hM +1 : fM- h[\%h HI1«. Uti AFTER är r bakvändt. Runstenarne vid Målstad och Sköle i Tuna socken samt vid By i Sättna socken hafva Ijlifvit resta af herr Sidenbladh, som anhållit att få hafva verkstäldt detta på egen bekostnad.

En modern runsten med nästan utnött ristning fin- nes i Timrå kyrka.

Grundvalar till kapellbyggnader, som nu ej finnas, ser man vid Qvisle i Njurunda socken. Båräng i Alnö socken, Okne och Vigge i Stöde socken. Hammar i Torps socken. Grundvalar till mycket gamla hus, fyrkantiga med eldstad i midten, finnas i Selångers soc- ken vid Påläno: och ()<>:o:esta. Det förra har tvenne si- dor 57, de andra 58 fot långa, det senare är ungefär 58 fot i qvadrat. Eldstaden i detta består af en flat hög af stenar, som äro brända samt hafva under och

omkrino- i>'vr kol.

o o

219

Nedanstående af herr Sidenbladh uppgjorda tabell visar fornlcmningarnes fördelning på de olika socknarna.

Njurunda Attinar ..

Tuna

Alnö .:

Sundsvall Skön

Selånger

Sättna

Stöde . .. Borgsjö ..

Torpa

Hafverö . Timrå ... .

IndaP)

Holm ....

Liden

Tynderö Hässjö .... Ljustorp

I I Sten-

Rösen. Högar, sätt- ningar.

Bauta- stenar.

Run- stenar.

76

3 3

30 3

8

74

26

200

43

— I 3 1

149

100

1

24

10

30

1

33

44

22 4

23 3

4

1 2 1

Bor- gar,

159 i 755 I 2 1 3 I 10') 3

') Herr S. säger det vara sannolikt, att han i Indals socken farit förbi någon ättehög, emedan det a norra elfstrandoii öefiinnits omöjligt att utan särskild gräfning undersöka, huruvida en mängd toppibrmiga kul- lar äro naturbildningar eller icke.

-) Om man tager i betraktande äfven de runstenar, som äro af gammalt kiinda, men hvilka det icke lyckats herr S. att utertinna, för- ändras ruiistcnsuppgirterna för följande socknar: Tuua 3, Selånger 4, Skön 3. Slutsumman blir då 15.

220

Helsinglands Fornminnesförening har under lop- pet af fyra år af Kongl. Vitterhets Historie och Anti- qvitets Akademien erhållit ett årligt understöd af 200 Rdr Rmt att användas till upprättande af sockenförteck- ningar öfver fornlemningar. Föreningen har såsom fruk- ter af denna sin verksamhet till Akademien aflemnat med stor omsorg upprättade och i detalj utförda kar- tor jemte förteckningar öfver fornlemningarne i Rogsta, Ilsbo, Norrbo, Delsbo, Tuna, Högs, Jättendals, Gnarps, Forssa, Idnors, Hassela, Bergsjö och Harmångers sock- nar. Kartor öfver Xjutånger, Norrala och Söderala äro redan upprättade, ehuru de icke hunnit inlemnas till Akademien.

Förr än dessa undersökningar blifvit afslutade, torde det icke löna mödan att utförligare redogöra för de vig- tisa resultater de lemna för kännedomen af vårt folks forntid och odlingens äldsta utbredning. Dock kan det vara af interesse att redan nu, i sammanhang med upp- gifterna från Ångermanland och Medelpad, se en ta- bellarisk öfversigt af Norra Helsinglands fornlemningar. Denna öfversigt eger endast en provisorisk charakter; särskildt kan för en och annan socken något fel vid hopställningen lätteligen hafva insmugit sig, i följd af de tidigaste förteckningarnes icke alltid konseqventa terminologi.

Att döma efter de uppgifter, som förekomma i soc- kcnförteckningarne, ega de helsingska fornlemningarne mycken likhet med de tvenne nordligare landskapens. Såsom något nytt för den, som kommer norrifrån, kunna anföras de triangclformiga ocli rektangulära högarne (i Jättendals socken) samt den om mellersta och södra Sveriges runda stensättuingar påminnande »domringen» å samma jjraffält.

221

Öfversijjt af fornlemningarne i Norra Helsingland.

Gnarp

Jättendal ...

Bergsjö

Hassela

Harmånger

Rogsta

Tuiia

Idnor

Hög

Ilsbo

Norrbo

Delsbo

Forssa

Rosen.	Högar.	St«f- Bauta- ?^"- stenar, ningar.i	Run- stenar.	Bor- gar.
35	78				1
35	225^) 87	1^)	,	1
26	7 76
93	102			2
12	446		3	2	1
31	45	3
1	257	1	2
	26	1 —
	26	1? —
1	34		2=^)	-
19	279			-')	1

') Af högarne äro två triangelformiga, en rektangelformig. -) En rund stensättning, nu förstörd (»doinring»). ^) Dessutom runristad ring å kyrkporten.

UpiJgifterna om fornlemningarne i Medelpad och Helsingland äro ur hand- lingar i Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens archiv samman- dragna af

Hans Hildebrand.

Den äl<lre jerualdcrii i Norrland.

Hans Hildebrand.

Beiiäinniiigen «äldre jeriiålder» är tyvärr flertydig. Om man t. ex. slår upp pl. 14 — 17 i Troyons Habita- tions Lacustres, finner man der öfverskriften «äldre jern- ålder» tillagd några schweiziska fynd, som ega mycken likhet med de fornsaker man erhållit från det märkvär- dio-a o-raffältet vid Hallstatt i Salzkammerout. Granskar man åter dessa fornsaker i Wiens Antik-kabinett eller uti von Säckens arbete Das Grabfeld von Hallstatt, fin- ner man snart, att jernvapen visserligen förekomma uti dessa fynd, men att de, särskildt hvad svärdsklingorna angår, tillhöra bronzälderstypen. Man måste i följd deraf draga den slutsatsen, att dessa fornsaker tilliiört ett bronz- ålders-folk, livilket liVrt sig att använda jernet. Då så är och då i öf]'igt all inhemsk jernålder norr om Alperna och vester om Elbe är germansk^) egendom och man följaktligen liitteligen blir van att med hvarandra för- ena beirreppen nordalpisk jerniihler och germansk natio- nalitet, och då dessutom den fornsaksperiod, till hvilken Hallstatt-sakerna m. m. liöra, icke charakteriseras af jei'-

') Jag anvilndor ordet f^crmanskt såsom gemensamt iiamii för de folk, hvilkas nuvarande repnisentantcr iiro Skandinaver, Engelsmän, Hol- ländare och Tyskar. Germansk liar i mänga författares arbeten blifvit liktydigt med tysk; men detta missbruk torde icke kunna iippliiifva de skäl, som tala för användandet af germanisk i dess omfattande betydelse.

223

net uteslutande, utan detta framstår mera såsom något främmande, hvilket man tillegnat sig, synes det mig vara vilseledande och derföre olämpligt, samt derjemte ej fullt berättigadt, att åt denna sydligare fornsaksperiod gifva namnet »äldre jern ålder». Man kan kalla den med skäl en yngre bronzålder. Dä den tydligen har tillhört gamla historiens Kelter, kunde man kalla den keltisk^).

Uti Södern kunde benämningen »äldre jernålder» lätt komma denna archeologiska period till del, alldenstund derstädes uppå denna följde en fullt utbildad jernålder, de germaniska stammarnes, hvilken der blir den yngre och hvilken der blifvit utan afbrott fortsatt intill våra dagar. Här uppe i Norden, frän Eidern till Sveriges och Xorges nordligare nejder, är förhållandet olika. Vi hafva en äldre jernålder, som uti flera afseenden förrå- der en nära frändskap till vestra Europas germaniska jernålder, och vi hafva en yngre jernålder, som icke är en fortsättning af den äldre och icke heller förråder någon närmare slägtskap med vesterns germaniska jern- ålder. Om då vi nordbor mottaga som fullgod benäm- ningen äldre jernålder på den period, till hvilken Hall- statt-sakerna höra, få vi följande schema: en äldre jern- ålder i Södern, med blandning af jern och bronz, en yngre jernålder i Södern af germaniskt ursprung, en äl- dre jernålder i Norden, som icke står i något fränd- skaps-förhållande till Söderns äldre jernålder, men der- emot står dess yngre jernålder mycket nära, och till sist en yngre jernålder i Norden, som icke har något när- mare att skaffa med Söderns yngre jernålder. ]\lan kan med skäl fråga: kan af detta u{)})komma annat än för- virring?

Den nordiska fornforskningen har i vetenskapens historia ett så afgjordt försteg, att vi ma mod skäl anse

^) Engelsmännen hafva kallat den motsvarande perioden i England »late-keltic».

224

oss berättigade att bilda oss en särskild terminologi, oberoende af de benämningar, som andra länders veten- skapsmän upptagit, och vår vetenskaps historia har visat, att den nordiska skolans terminologi annars vunnit erkän- nande äfven utom Nordens gränser. Då vi hafva tvenne jernäldrar och af dessa den äldre har afgjord likhet med vesterns fullt utbildade germanska jernalder, anser jag, att vi hafva allt skäl, till undvikande af begreppsför- virring, att icke tala om någon icke-nordisk äldre jern- alder, som icke har någ^t sammanhang med Nordens äldre jernalder. Så har likväl skett. Kapten Otto Blom, t. ex., redoo^ör i sina särdeles interessanta »lao-ttao^elser angaaende Materialet i den aeldre Jjernalders Vaaben»^) först för förhållandena under Troyons premier åge du fer och sedan för jernets beståndsdelar under Nordens äldre jernalder. Man har visserligen skäl utt vara tack- sam för så mångsidiga upplysningar som möjligt, men om nå^on deraf fiinier sig^ berätti^^ad att från förhållan- den, som höra till denna s. k. premier Age du fer, draga slutsatser med anspråk pa deras giltighet för Nor- dens förhållanden, är man redan långt gången å af- vägar. Herr Bloms iakttagelser hade betydligt vun- nit i interesse, om han i stället hade, för jemförelsens skull, vändt sig till de germanska jernåldersgrupperna i vestern.

Då man alltid insett, att Nordens jernalder tillhört de nuvarande tre Nordiska folkens förfäder, hafva de archeologiska periodindelningarne och de öfriga tidsbe- stämmelser, som fornsakerna gifva vid handen, ett syn- nerliijt interesse för de historiska studierna. Så t. ex. måste svaret på frågan: när begynner jernåldern i Nor- den? då vår jernalder icke är någon fortsättning af vår bronzålder, på samma gång besvara den för historien

') Aarbögcr for Nord. Oldkyiidiglied og Histoiie 1868, s. 1 f.

225

vigtigR frägan: njlr komino våra furfäder till sina nu- varande ))}gder? Fornknnskapen har ännii icke kunnat afgifva sitt svar; man måste ännu nöja sig med att få svar allenast på den frågan: hvilka äro de första möjliga tidsbestämmelserna inom jernåldern?

De främmande m3mt, som finnas i vår jord, kunna afgöra denna fråga. Redan 1844 uppvisades i Sverige, att de äldsta i vårt land funna m^nt äro vestroraerska silfvermynt, denarer, från första, men isynnerhet från andra och beo:vnnelsen af tredje århundradet efter Christi födelse, äfvensom att efter denna handelsperiod följde en annan, lika lätt att begränsa, då vest- och östroraerska guldmynt, solidi, de flesta hörande till det femte århun- dradet, kommo till Sverige^). Jernåldern i Sverige räk- nar således anor från vår tideräknings första århundra- den. Emellertid antog man i Danmark, hvarest äfven romerska fynd liade blifvit gjorda och uppmärksammade, äniHi så sent som 1846, ja senare, att bronskulturen der förträngdes först inemot år 700')-

Emellertid blef det i Danmark, som man, tack vare de samlade vitnesbörd, som de stora torfmossfynden af- gåfvo, allra först,, från början af 1850-talet, började när- mare undersöka arten af de fornsaker, som träffades till- sammans med denarerna och andra samtida romerska fornsaker^), samt uppställa en äldre jernälder, som ansågs sluta vid pass år 450. Man finner detta system vidare utbildadt i Worsaaes »Slesvigs Oldtidsminder»"'), der grup- peringen är följande:

') B. E. Hildebrand, Anteckningar lill K. Vittcrliets Historia och Antiqvitets Akademiens dagbok för iir 1843. Stockholm 1844 samt Anglosachsiska mynt i Kongl. Svenska Myntkabinettet. Stockholm 1846, inledn. jh' redogörelsen i Svenska Folket under Hednatiden, s. 19.

-) Worsaae, Blekingske Mindesnuvrker tVa Iledenold, s. 78. ^) Worsaae, Afbildninger. Köpcnliamn 1854. Aarböger 18G8, s. 349. Herl)st i Annaler for Nord. Oldkyndighed 1861, s. 308 f.

*) Tryckt i Köpenhamn 1865.

Antiqv. Tidskrift. 15

226

Den äldre jernäldern, ,inigefiir från år 200 — ^^)00 efter Christus till ar 450 — således svarande mot denar- ålderi).

Den vno-re iernålderns föi'ra afdelnini>-, uii<ie- fär frän ar 450 till ar 700 — således svarande mot solidusåldern oeh de närmast följande århundradena.

Den vno-re iernålderns senare afdelninir, uns»-e- fär från ar 700 till 1000 — således svarande mot de arabiska och de vesterläiidska myiitperioderna.

Mot demui indelning har iao: ar 18G6 uttalat mio- för- nämligast på grund af de svenska fornsakernas art. Jag framlade nå<2:ra bevis för det nära sammanhang-et mellan denar- och solidus-åldrarnas fornsaker, för nödvändighe- ten att förena dessa två perioder till en stor ilhlre jern- alder, i motsats till h^ ilkcn den återstående jernåldern intog en fullkomligt sjelfständig ])lats. Jag uttalade der- jämte min öfvertygelse, att skilnadeii mellan fornsaks- grupperna måste u})})fattas såsom vitnesböi'd om en be- stämd skiliaktiohet mellan tvenne, om ;in l)eslä<>'tade, dock till sin utveckling mycket skiljaktiga stammar. Den äldre jernåldern skulle da tillhöra de götiska (märk väl: icke gotiska) stammarne, hvilka jag antog, ])a grund af fornsake]'nas vitnesbörd, stå i ganska nära förhallande till Vesterns germaner; den yngre jernåldern skulle till- höra en annan från amiat hall invandrad stam, hvars representanter i Sverige voro Svearne. Att den yngre jernåldern i Götaland efterträdde den äldre, uppfattade ia<i: som ett vitnesbörd om det af mån<>'a andra omstän- digheter styrkta factum, att Svearne gjoixle sig till (Jö- tarnes herrar och l)landade sig med dem, Inarefter af Svear och Götar uppstod det svenska folket.

Följande år framstäldes en modifikation af det dan- ska systemet'), hvarigenom man i någon- mon närmat

') Engelhardts Kmjfcliul Moselund, Köpetilianin 18(17, livjiiost meddelas en intressant öfversigt af de danska fynden från den s. k. niellan-jerniildern.

227

sm till (le ;if iiiiii' uttalade Asiixterini, ocnoni att skilja solidusperioden och dess fornsaker från den } iigre jeru- åldern och u})p.st;\lla den såsoin en mellanjernälder. Äfven om denna anordning har ett afgjordt företräde framför den ur Slesvigs Öldtidsminder nyss refererade, derigenom att denna sa kallade mellanjernålder l)lifvit bestllradt skild fi-an den yngre jernåldern, med hvilken han icke har det minsta att skaffa, synes m\<x ännu icke tillräckligt vara gjordt. Sa länge man up[)ställer en jernalder såsom stående emellan den äldre och den yn- irre, kan det lätteliuen in^-ifva den felaktiga föreställnin- gen, att de tre jernåldi'arne äro lika berättigade, gifva en falsk föreställning om en utveckling, som begynnande under den äldre fortgår under mellanjernäldei-n för att inom den yngre tinna sin fullbordan. Vill nnm nödvän- digt särskilja solidusperioden med dess fornsaker, har denna otvifvelaktigt sin rätta plats såsom en yngre afdel- nin'>- af den äldre jernåldern, ehuru, att döma efter de ■ svenska förhållandena, det synes omöjligt att genom- föra en fullständio- eiroskilnad mellan denaralderns och solidusålderns fornsaker ^).

Ett närmare studium af de svenska fornsakerna, lik- som de fynd, som kommit till Statens Samlingar sedan våren 18GG hafva i allo stadfästat min öfvertyi^else i denna fråjra och jair beoao-nar således benänuiingen äl-

^) Engelhardt aiigitVcr, anf. st. s. 9, såsoin cliarncteristica tVir incUan- jernåltlein ;

1. (i u 1(1 so lid i frän åren 425 — o25 i stället för de tidigare de- narerna; — men denna skiljaktigliet beror tydligen i)å förhållanden ntom Norden och kan ingalunda eharakterisera perioder inom en utveckling, med hvilken de ieke stå i minsta inhördes sammanhang.

2. Guldbrakteaterna; — men dii deras tillkomst i viss mon be- rodde på bekantskapen med de främmande guldmynten, ådagalägga de icke annat iiu att ett nytt arbetsmotiv tillkommit, ingalunda att eu genom- gripande kulturförändring intvädt.

3. De stora bågspii n n ena, sådana som AV. tig. 428 oeh 429 samt denna uppsats hg. 4, pl. 1 hg. 3; — men dessa äro att anse så- som utbildningar af denarperiodens former, hvilket tydligen ses af öfver-

228

dre i ern åldern i vidsträcktare betydelse än den dan- ska har, i det iaii: låter honom omfatta såväl denar- som solidus-perioderna (äldre jernåldern och mellan-jernål- dern). Dermed vill jag likväl icke hafva sagt, att man ej skulle kuinia hänföra någon särskild typ till början eller till slutet af denna period, liksom de från främ- mande land införda mynten och öfriga fornsakerna till- höra skilda tider. Med tillfredsställelse har jag af ett tidninosrcferat från förlidet ars naturforskaremöte sett, att de norska fornsakerna bragt professor Rygh till samma åsigt. Han anser, att den äldre jernåldern i Noroe räckt inemot ar 700. Da Vd^^ icke varit i till- fälle att studera de norska fornsakerna annat än efter beskrifnino-ar och i aftecknino-ar, våa'ar iao- icke uttala mig härom. Omständigheter finnas, som göra det (ro- ligt, att den äldre jernåldern räckt något längre i Norge — liksom i Danmai-k — än i Sverige, men det synes mig dock underligt, om tidsskilnaden mellan Sverige och Norge skulle belöpa sig till mycket mer än ett ar- hundrade.

När jag anser den yngre jernåldern i Sverige af- lösa den äldre nägot efter (h't femte århundi'adets slut, iiällcr detta (h-n slutlifia aflösnino-en uti Sveris2;e sunnan- skogs. Senare undersökningar, af hvilka de, för h vilka jag här kommci- att redogöra, ;n'0 l)land de vigtigaste, hafva öfvert}gat niig, att allt landet ofvan skogarne icke

fi-iiiigsruiiiicr och torde koiniiia ;itt i drtiilj ii|)|)vi>;is i O. Montclii jirhctc »Frän jcnialdcni», liv;ir.s plaiiclicr jag är i tdltldlc att längre liam ciicra.

4. All vii II (I a II (I et al' iiiello och inlägguiiig ined gl a si) i lar; — men detta l)evisar alienasit införandet al' nya arhetsinotiver, al' hvilka åtiuinstonc det senare torde vara heniladt frän det hyzaiitinska riket.

5. Hegrafn i ngssättet; — men detta in- iiiinu iov litet kiindt under hela viir jernäl(h-r (jfr ticdje tillägget i min öfv(!isättning af Smjrre Stnrlesons Koniingahok 1. s. '.>2i) i.) att man skulle knnna dei'])ä grunda en periodindelning, l^niiclliardt anmiirker sjelf (Aarijiiger for ISCiS s. llJä): )'nian kjender endiiii kun faa Gravstedci' tia Mellein-Jernaldi ren og (hit er cudnu ikke oplyst, om .lordftt;st(-lse har \ieret den sedvanlige (iravskick».

229

från början vurit Svearnes egendom utan att cler funnits götisk l)efolkning. De två forn-norcliska runskrifterna i Hölebo härad och än mer de två uppländske runste- narne med samma slags inskrifter, jämte en icke obe- tydlio- mäno(l fornsaker visa det ovedersäolioen. Men i Svitjod d. v. s. Mälarelandska[)en måste den äldre jern- åldern hafva ])lifvit aflöst icke så litet före slutet af femte århundradet. Ett sommartiden 1866 inkommet fynd^), åt hvilket jag hoppas fa egna en särskild fram- ställning, har jämte andra omständigheter gjort det i mina ögon mer än sannolikt, att man inom denna landsdel (Svitjod) måste urskilja ett mindre område, som var de in- vandrande Svearnes ursprungliga bygd, inom Inilken det götiska elementet, om det verkligen någonsin funnits der, måste hafva försvunnit ännu mvcket tidijyare, så tidigt att det knappast kan hafva lemnat några spår efter sig. Om inom detta område Svearnes jernålder d. v. s. den s. k. yngre jernåldern fans, såsom jag tror, redan un- der denarperioden, blifva benämningarne äldre och yn- gre jernålder icke fullt lämpliga för Sverige. De fullt korrekta nanuien skulle då ])lifva (Jötarnes och Svearnes jernålder.

Att den äldre jernåldern är representerad i Norr- land vore fc^^iiska märklio-t, äfvcn om nian icke hade mera än ett eller annat fynd frän denna aihigsna tid. Då fynden, såsom i (h't följande visas, äro ganska många, vinner detta ka})itel af fosterlandets fornkunskap myc- ket i interesse. De foi-usaker, som 1)li{\it bevai-adc iVån denna tid, förvaras dels i Statens Historiska Museum, dels i Helsin"lands fornminncsföreninas sandinjj: i Hu-

C; C C?

diksvall. Att denna undersökning l)liFvit sa rikhaltig som deu ini ;ir, bei-or till en stor del pa drw utniiirkta väl- vilja, som beredt mig tillfälle att uti Stockholm granska

^) Tvenne ovala spiinnbucklor af en mycket tuliii' utvfckliiiijstvp. funna vid As-Husby i Noirsuuda soc-kcu, Erliugluindia härad (luv. Sölio).

230

de vigtigaste fynden från den äldre jernäldern, som för- varas i Hudiksvall). För denna förmon såväl som för mänga värderika upplysningar ståi' jag i tacksamhets- förbindelse till föreninsfens Sekreterare D:r J. A. Wi- ström. Docenten Sidenbladhs reseberättelse från Medel- pad, Helsingslands forminnesförenings af dess nitiske ord- förande Kontraktsprosten D:r L. Landgren uppsatta soc- kenförteckningar öfver fornlemningar samt n. v. Kyrko- herden N. J. Ekdahls berättcdse om en flerårig resa i Norrland (1827 — 1830), alla förvarade i Kongl. Vitter- hets Historie och Antiqvitets Akademiens archiv, hafva beredt mii)- möili<i'het att frandiåUa sammanhangret mel- lan dessa iyud och de fasta fornlemningarne i samma trakter.

Från Vesterbotten, dei- de fasta fornlemningarne (rösena), enligt Ekdahl, upphöra i Piteå socken"), och från Ångermanland känner jag intet f3aid från den äldre jernäldern. Deremot äi"o de talrika från Medel- pad och nordöstra Helsingland.

M C (1 c 1 1> a d s i'v II (1.

I. Ljustorps socken, Vester Frötuna.

Socknens bygd går från Kringelfjärdens nordända rätt iiKit landet längs ett mindre vattendrag. Inom Vester Frötuna, på gården Höge egor, hade, enligt hr Ekdahl, trenne högar blifvit utföi-da på åkern, af hvilka tvenne va- rit 4 till .') alnar liöga, den tredje något mindre. Man hade dervid funnit nicn ii iskolxMi, en oval niessingsplåt, 8

') Del iir iiKijlinf, ;itt. llciM l'\ii(l IViiii s;iiiiin;i tid fcirvaiab uti Hudiks- valls iiiuscuui, livilka ick(; koiniiiil lill luiii kannedoiii.

'-) Dr uppliöia, (;iilif,4 lir Sidfid)ladli, redan i Skfllcfto socken, men dä Ekdahls piistacnde stfules al' Ijcstiiiuda Kpccialupp^iiftiT, synes detta mij' vara fullt tiliförlitiiiit.

231

tum lång, 5 till 6 tum bred, af ' s tums tjocklek, full med spikliAl i kanten, samt ett spänne af messingstråd. Då hr Ekdahl i sin konceptanteckning ytterligare upplyser, att detta spänne liknade de gotländska, hvilka han under en tidio-are resa varit i tillfälle att iakttao-a

o c

torde det vara sannolikt, att han åsyftar en simpel form af den vanliga s. k. romerska fibulan, af hvilken vackra exemplar äro afbildade W/) fig. 388—391. Hr Ekdahl hemförde från Gotland en simpel varietet af denna typ, bildad af en enkel, temligen tunn ten sammanböjd till en tibula (Inv. 484). Såväl iinare som simplare varieteter äro funna i de stora danska torfmossfynden från denar- åldern.

Hvad den ovala plåten beträffar, är beskrifningen så knapphändig, att man icke kan döma om hans be- stämmelse"). Fyndet var, då hr Ekdahl besökte stället, förkommet, och han har således beskrifvit det efter hit- tarens uppgifter.

2. Timrå socken, Hamsta.

Socknen ligger ondvring Indalselfvens mynning. Huf- vudb}gden ligger dock icke vid elfven, utan går från Kringelfjärdens vestligaste bugt rätt inåt landet. Hamsta by ligger ungefär i midten af b3^gden. I byn fann hr Si- denbladh lenniin";ar af fem höo*ar: flere lära hafva funnits. I en af dessa högar hade man anträftat hvarjehanda jern- saker, af hvilka det lyckades hr Sidenbladh att för Sta- tens Samlingar i'ädda en sköldbuckla och en spjutspets.

Sköldbucklan af jern är halfklotformig, ehuru nå- got nedtryckt, med rätt utstående, nästan 1 dec.-rum

^) W. betyder AVorsaaes Nordiske Oldsager i det Kongelige Museum i Kjöbenliavn. Köpenbamn 1859.

-) W. tig-. ;57{) (romersk raetallspej>el) skulle af tu med forusaker obekant hittare kunna beskrifvas som en rund messiugsplat med en mängd spikbål längs kauteu.

232

bred kant. Bucklan har med trenne naglar varit fastad vid skulden. Två af dessa iVro qvar; de äro trinda med rundt, kupigt, iui luiligt hufvud och platt fyrkantig skifva nedtill. Sköldens tjocklek måste hafva varit 0,4 dec.-tiim. Bucklans djup är ungefär 2 dec.-tum, hennes bredd, kanten inräknad, 5,5 tum.

Bucklor af fullkomligt samma form, fastän af bronz, förekommo i Torsbjergs mossfynd (jfr pl. 8 tig. 11 och 11 a), i hvilket fynd äfven förekommo 87 romerska de- narer, den yngsta slagen under Septimii Severi rege- ring år 194.

Spjutspetsen har rund, nedtill vidgad holk, som med en hvass rygg fortsattes ända till bladets något trubbiga udd. Bladet är bredast (1,8 dec.-tum) midt emellan udden och holkens kant, och afsmalnar mot ud- den, dock icke jämnt, utan med en bugt inåt, å hvar- dera sidan. I holkens nedre del, nära kanten, äro tvenne hål midt emot hvarandra, i hvilka ännu sitter nageln, som fäste spjutet vid skaftet. Hela längden äi* (j,5 dec.- tum, deraf holkens ensamt 1,8 dec.-tum.

Ett spjut mycket likt detta, ehuru något smärtare, fans i Nydams mossf^qid (pl. X tig. 4), i hvilket fynd äfven förekommo o4 romerska silfvcrnunt, det vnjr^^ta slaget för kejsar Macrinus Ar 217. Snmma tyj) förekom äfven i Kragehuls mossfynd (pl. 11 tig. 4, \)\. III tig. 16).

Af de anförda exemplen visar sig, att säväl sköld- bucklan, som spjutet tillliöra t}'per ifi*;in den äldre jern- äldern, som funnos redan under denai-ahlcrn. Ifnruvida dessa typer ])rukats fram mot slutet a(" den iildrc jcrn- åldern, eller om de da Idifvit ersatta ;d' andra foianei', känner man icke.

3. Timrå socken, Skottgård.

Närmare veständan af socknens liulVudbvgd liofjer Skottgårds by. I backen öster om byn samt inne i denna,

233

^^ r o Q , - ^

S.£^ o o Jo"-

Via. 1. Hal>ritiir al elciti'um. JU-dolpail.

såväl vid gärdarne som nere vid vägen och ofvanför vid en liten kulle, finnas, enligt hr Sidenbladh, lemningar af steniga högar. Af tolf stycken tinnas tydliga spår; de hafva haft en omkrets af 60 — 100 fot.

Vid Skottgard hittades år 1844 i en »stenbacke», hvilket möjligen får tolkas som en »stenig hög», hälften af en fino^errino- samt en mindre halsring, den förra af temlioeii oodt unld, den senare af silfverblandadt, eller s. k. electrum. Fingerringen, som var «tunn, kullrig, på insidan hålig» och, såsom nyss nämndes, fragmen- tarisk, inlöstes icke för Statens Samlingar.

Halsringen (Inv. 1100), som af bildas i yg^ ^™««iiiiiiiiiMiji|f]j^

mindre skala fio-. 1 är mycket elastisk. Stör- sta diametern är 4,i dec.-tum, baksidan har en minimihöjd af 0,25 dec.-tum; ändstyckena äro i kanten 0,7 dec.-tum breda. Guldets halt är 0,557. Or.namenterna äro tydligen in- slagna med tre olika punsar, en för de hjullika tigu- i'erna, en för cirklarne och en för de små bågarne.

Ehuru intet i sielfva fyndet ano'ifver rin":ens ålder, kan man irenom iäniförelsc med andra fvnd fa full viss- het i denna vio-tioa fvaua. Till vinnande af en redig öfversigt, utmärker jag h\ai' grup[) af l)evis med en sär- skild bokstaf.

A. I Statens Historiska Museum förvaras under numren 1152 och 11 Dö ett i tvenne om<iåni>ar insändt guldfynd, som anträffades på 3 fots djup i en åker under Valla i Klinte socken på riothmd. I (h'tta fynd förekommo tvenne anld ri iii-a r liörande till samma tvn, som den medelpadska tillhöi', af Inilkcn den ciia ater- <j:ifves ho-. 2. Ornamenterino-en är, såsom ti<j;uren utvi- sar, något rikare. Afvcn a den andra ringen, af hvilken

234

5 bitar inkommit, äro ornamenterna något skiljaktiga, men å båda förekomma sma koncentriska cirklar och strierade trianglar^). Fyndet innehöll dessutom en fyr- kantig, tjock, hamrad guldtacka, 2,6 dec.-tum lång, vägande 28 ort (119 grammer) samt ett guldmynt, pregladt för Kejsar Titus under perioden 71 — 79, såle- des fö]"e hans regeringsanträde. På åtsidan ses kejsa- rens hufvud, högra sidan, med lagerkrans; omskrift: T. c^SAR IMP. VESP. (Titus Ca?sar Imperator Vespasianus).

Fig. 2. ITal-riiiir »t iriild. (lotlaiiJ.

På frånsidan: Fortuna stående på en med guirlander omgifven ei[)i)us, håller i ena handen ett ymnighets- horn, i den andra ett styre; omskrift: pontif. tr. fot. (pontifex tril)unicia potestate "^). Guldtackans halt är 0,927, den söndriga ]-ingens 0,48(j, den hela ringens och myntets 0,958"').

V). En guldarmi-ing af samma t}p fans år 1713 på Hedc egor i Möklinta socken, Vestmanland, jTimte

') För öfVi^ft liiir den icke iifhilhiidL: riiigcii stricrndc rlioinhcr med en cirkel i liv.-irt liöni, iiicllaii tvii Iriniiglar.

-) Se Colnii, Dcscript. lustori(jue des uioiiiiMics frii])i)écs sons renipire rom.-iin I s. 311», n. (iO.

■') Det offieiela viirderiiifisiiistiuiiiciitct aimifvcr ieke, om rino;en och myntet livart för sig eller tagna till:^ammans hade denna halt.

235

tre spolformiga perlor af guldbleck samt några sina krusade silfverstycken och »en liten genomborrad sten, liknande en radbandsperla». Armringen väger omkring 18 ort (70,50 grammer) och jir prydd med inslagna strie- rade trianglar.

Det är per lo ma, som kunna användas såsom tids- bestämmande i detta fynd. De äro af tendigen tunt guldbleck, med prydnader, dels uppucklade från under- sidan, dels bildade af pålagda korn- och trådsirater. Liknande perlor, ehuru mycket simpla, äro afbildade W. hg. m[).

I en »stenlagd graf», förmodligen en stenkista, fann man år 1834 i Bals socken på Gotland ett skelett. Vid dettas hufvud — sannolikt vid halsen — lågo tvenne spolformiga guld perlor, prydda med pålagda tråd- och kornsirater. Vid sidan af skelettet lågo några bronz- fragmenter, nämligen ett romerskt öskar utan botten och med handtaoet afbrutet samt lemningar af beslao- till tvenne dryckeshorn (Inv. 645). De romerska ös- karen tillhöra denarperioden, således den äldre jern- åldern, och till denna, i synnerhet kanske till dess tidi- gare del, synas de icke fåtaliga fynden med dryckes- hornsbeslag höra.

Perlorna, W. hg. 369 äro funna på Seland tillsam- mans med — utom annat — två päronformiga häng- smycken (s. k. berlocker M af gnidbleck, arbetade pä samma sätt som perlorna (jfr W. tig. 378) och att dessa berlocker höra till den iildre jernaldern, ser man af de

^) Naniuft berlocker for dcuna ty]) hav visscrliiieu blifvit j>aiiska vanliirt, men (l;i det icke tillräckliu;! aii<>-itVer dessa forusakers bestäm- raelse och dä dertill ordet berlock annars betecknar alla möjliga liängande ornamenter, i kompass-, djur-, kanonvagntbrm o. s. v., synes det mi<j enklare att kalla de vackra guldprydnaderna päronformiga liiingsmyc- ken. Öfverst hafva dv en ofta synnerligen lim arln^tad i>gla och de slutas vanligen nedtill med pä hvarandra fastade kullika ornamenter, icke olika smärre drufklasar. Det finnes en varietet af dessa s. k. berlocker, hvilken kan lämpligen benämnas klotformiga hängsmycken.

236

fynd, i hvilka de förekomma tillsammans med romerska saker från denarperiodeii^).

C. Af en tredje, mycket stor guldring, hörande till samma typ, ehuru med den smalare delen skarp- kantio-t vriden, hittades ett ändstycke år 168(S i Ano;e- reds socken, Vetle härad, \'estergötland; det väger 26,81 ort (113,94 grammer). På ändplattan äro samma enkla spiral-liknande sirater, som man ser t. ex. på en benkam i Xydams mossfynd (pl. V. hg. 10).

En dylik ring af guld, vriden, med platta tresidiga ändstycken utan alla sirater, passande för en mycket smal arm, hittades år 1839 i en åker under henuiianet Hud i Tanums socken. Bohus län (Inv. 843). Dess halt är ungefär 0,7").

Hit to]'de man ock böi-a föi'a »1 ifhji Itet» af silfver- hlandadt guld, W. tig. 453, funnet i Danmark, hvilket har å de breda ändstyckena samma ornering, som före- kommer å ett spjutskaft i Torsbjergs mossfynd (pl. 12, fig. 9 a).

1). Statens Historiska Museum eger tvtiine synner- liofen vackra fino;crrini»ar af "uld, som sta den ifrao^a- varande typen ganska nära. Sjelfva ringen består af ett platt stycke, smalast baktill, vidgande sig mot ändarne, hvilka äro trefiikiga (tvä smala flikai' å bada sidor af af en bredai'e). På dessa breda framändar sitter en oval skifva, pry(hl med en strieracl i'and samt (å det vack- rare exemplaret) af en rad guldkorn. På skifvans midt ;ir inom en up[)staende i<;nit fästad en stöi-rc oval, röd- brun sten, antagligen en kanicid.

Den vackrare af dessa ringar, med streckade tre- sidingar och puid<terade cirklar iii. m. och en giddhalt af

') l^xciripclvis inii ii;iiiiii;i> iMulct t'i;iii Nörrc 15nil)\ pii l'_vcii : {■ii "{^iildhcrlock» W. hg. 377, fii ronuTsk niftallspegel W. iig. 370 ocli hand- t!ig(;t till ett öskiir med den ri)iii(;iska rabiikaiitciis stiuii|)<l Dis wcus i'(ecit), VY. Hg. .308.

237

0,95, är funnen helt nära Ystad (Inv. 2i)3*J). Den andra, som jämte punkterade cirklar och repstafvar m. m. har mycket smala, tvärstrierade halfmånsirater, är funnen på Högåsen i Forsby socken, Kåkinds härad, VestergOthmd (Inv. 1325). Hans halt är 0,97^).

Ringar af samma, t}'p äro funna i Sorö Amt på Se- land, W. hg. o81 (med tre glasl)itar infattade a fram- skifvan) samt i Norge (en Ida glasfluss på oval skifva').

Den danske fornfoi-skaren Bove fäster i sin 0])lv- sende Fortegnelse sid. 216 uppmärksamheten derpå, att den seländska ringen liar samma ornamenter som guld- ringen från Strårup i Söder-Jutland, nämligen tvä kon- centriska cirklar med en midtpunkt och små strålar, hvilket ornament dessutom förekommer i guld inlagdt på en jernlans i Nydamsfyndet (pl. XI fig. 40). Orna- mentet är endast en prvdliuare form af de förut mer än en irano- omtalade koncentriska i)unkterade cirklarne. Strårup-ringen är trind med flat lancettformig framsida. Om man tänker sio; denna i tu skuren tvärt öfver mid- ten, far man fullkondigt samma typ som Skottgårds- ringen tillhör. Strårup-ringen har en inskrift af den äldre runradens stafvar.

E. Tvenne ändstycken af en liknande platt si If v er- hal sring, ornerade med rätliniga teckningar och några punkterade cirklar hittades på Öland år 1863. En bonde på N:o 1 Hörninge i Köpings socken var sysselsatt med bortbrytande af en »rörkulle» i en gammal åker och fann deri en graf, 5—6 (jvartcr djup och omkring 3 alnar

*) W. tig-. .'581 atcrgitVer en ring af denna typ l)lan(l saker iViiu äldre jernaldcrn. Halfm.ius-siraterna nirelioiunia a saker, som at" honom räknas till din yug-re (mellersta) jernidderii. W. lig. 430 och 443. Deu senare ring(ai. med nicllan-jerniilderns sirater pä en typ IVän äldre jern- äldeiii, visar omöjligheten att uppdraga mellan dem niigon giltig skiljegräns.

'-) Föreningens for Norske Forntidsmindt^sniivrkers Beväring Årsberät- telse för 1867 pl. 1, tig. 14 (der inan dock icke kan se att skifva och glasHnss iiro ovala).

238

lånjy. I oraiVeii låso multnade ben af en menniska med hufvudet åt norr; hufvudskålen var då hel, med oska- dade tandrader. Vid Imfviidet stod en lerkruka, inne- hållande kol och aska. Vid halsen lågo tVagmenterna af silfverringen, tva päronformiga hängsmycken af guld samt två bruna perlor af glasfluss med inlagda brokiga bitar. Dessa saker, jemte en bit af ki-ukan in- sändes (Inv. 3060). Grafven omslöts af en oval sten- sättning, 24 alnar lång, som icke var synlig öfver jord. I en håla bredvid grafven, "V* aln djup, 2 alnar vid, lågo ti'äkol och brända stenar^). Det S3^nes icke vara ovan- ligt, att man finner uti öländska grafvar vid sidan af ett obrändt lik eu kruka med aska. Arten af denna aska återstår det ännu att undersöka.

Att denna silfverring, som till form och oi'ueriug påminner så mycket om de ofvan beskrifna guldringarne, blifvit fuiuien tillsammans med dessa hängsmycken af guldbleck, öfverensstämmer })å det närmaste med de under B sammanförda fynden och st}rker således den slutsats, till iivilken de ledde, nämligen att dessa guld- rinf-ai- tillhöi'a den äldre iernåldern och att de sanno- likt funnos redan under dennas tidigare skiften.

Tvenne andra lialsringar af silfver, mycket liknande den nu beskrifna, förvaras i Statens Historiska Museum. Den ena är funnen i en åker å Bröttorps b}s egor i N. Mökleby socken. Oland (Inv. 1304: 1840, 35). Den an- dre, som bland andra ornamentei* hai* tresidingai", är fun- nen å Fjälls egor i Kndre socken, (lotland (Inv. 2667). Den senares halt äi- 0,i»4.

F. P'i'an jämrörclscn med typerna öfvergar jag nu

*) De nog^fvaiiiiii iippijirtcnia om fyiulet meddelades af liittareii g-enom Ordningsmamicii i ]iorj;li()liii, licrr J. Söderström, livilkeu vid iiirr iin ett lilliVdle visat si<; särdelits nitisk lur de offciitliija saitiiiiiti:ariics riktande. Benen efterskrefvos, men dt; förklarades tiii vara s;l skadade, att de icke voro af niigot viirde. Det ena liiingsmyckets halt var 0,00, det andras 0,80, silfrets lialt var 0,9 1.

239

till en närmare gransknin^^ al" ett })ar ui'namentsgrupper i afsigt att föröka bevisen för dessa ringars och andra på samma sätt ornerade fornsakers äldre jernålders-cbarak- ter, men derjänite äfven för att lemna ett detalj-bevis på en af de många öfvergangar från den äldre jernål- derns tidigare till hans senare skiften, h vilket naturligt- vis pa samma gäng blir ett l)evis för påståendet om omöjligheten att, med full trohet mot fornsakernas an- visningar, skilja mellan en inskränktare s. k. äldre oeh en s. k. mellan-jernålder.

Jag börjar med de ornamenter, som hafva utseende af en triano;el, men fäster misf allenast vid dem, som äro inuti, i en eller annan riktning, strierade. De punk- terade trianglarne lenmar jag alldeles å sido.

Dessa streckade tresidingar förekonnna ofta på en fornsakstyp, som under det den ;ir sällsynt i Danmark, och, sa vidt jag vet, hittills icke blifvit funnen i Norge, är ganska allmän i Sverige, nämligen de af Hallenberg s. k. amtisbenerna eller hufvudringarne af guld, för hvilka jag skulle vilja föreslå namnet ormhufvudrin- gar. Dessa ringar äro triuda, ungefär af en gåspennas tjocklek, samt hafva två eller tre bredare, vanligen lan- cettlika plattor, hvilka i en ända eller oftare; i begge äro försedda med ett mer eller mindre tvdliut orm- el- ler drakhufvud^). Det är detta, som skulle kunna gifva typen namn, då Hallenbergs benänniingar synas mig mindre tillfredsställande. Hans förklaring stödde sig på seden i den grekiska kvrkan att vid brudvigsel bära på hufvudet ett ringsmycke'), men da den grekiska kyrkan med hennes sedvänjor är 3ngre än den tid, då

^) NågTa sakna visserligen det utproglade orinhutViulet, men de äro tydligen simpla varieteter af samma Up.

-) Dä det för öfrigt är sannolikt, att den grekiska kyrkans crtifavo^j var en reminiscens af den klassiska tidens likniimmla smyeke. n)ä det anmärkas att detta mera liknade ett diadem. Jfr Weiss, Kostiimkunde des Altcrthums fig. 251, 260 c. d. 204 d. e. f.

240

ifrågavarande riiioar beorao-nudes i Norden, bevisar iäm- föreisen cillsintet. Det är visserligen icke omöjligt, att dessa ringar begagnats })a linfvudet, men då det icke är fullkomligt visst, synes det vara något förhastadt att med namnet »hvifvudring» bilda en åsigt, som svårligen kan stödjas med bevis. Föi- typen är ej heller detta namn passande, alldenstund det finnes i Statens Histo- riska Samlingar en fingerring af alldeles samma typ^).

Sådana ringar äro funna i Skåne 1 (Naffentorp i Bun- keflo socken, Inv. 389G, halt 0,948); Bohuslän 2 (Hövike- näs, \'alla socken, Inv. (iöo, halt 0,954; fingerring, Sol- hem Mellangärden, Qville socken, Inv. 2348, halt 0,9l); Oland 3 (Osby, Gräsgårds socken, Inv. 406, halt 0,9(;5; Bredinge, Kastlösa socken, Inv. 1946, halt 0,944; s])iral- vriden, Näs})y, As socken, Inv. 3945, halt 0,974); Ne rike 1 (tillsammans med en annan guldring''^), Luggavi, Kräk- linge socken, Inv. 224(S, halt 0,9(54); Uppland 5 (en från en grafplats vid Långtora ])y. Långtora socken, Lagunda härad, Inv. 1834, halt 0,958; tre, af hvilka endast en inlöstes, från \ . Rickeb}-, Gottröra socken. Långhundra härad, Inv. 443, lialt 0,985; en från Langalma, Börstils socken, Frösakcrs häi-ad, Inv. 660, halt 0,926); Abo län 1 (Nousis socken, Inv. 22''), (iotland 1 (ett litet fragment från Rings, Hejnums socken, Inv. 1058, halt ungef. 0,875). Af dessa hafva tre stycken strierade tresidingar, näm- ligen Inv. 22, 406 och 3945.

^) Tvii ;if dossii större ringar iiro alliildade i Ilallenbcrgs Ikrättclse 0111 tv('mH; fviid. Stofkliolm 1H21.

-) Afhilflade i Ilofhcrgs Nerikes f!,-;iinla iiiimicii, s. 76. Ett annat exemplar af den ätrfiljande bygelns tvp finnes i Statens Samlingar Inv. 2.'i2S (Vesteigötland) oeli är ])ivdt med lialliniiiiar, livilka synes ehaiak- terisera solid nsperiodens Cornsaker. Jfr Svenska Folket under liedna- tiden s. 25 f.

'*) Å samma soldattorp, der denna ring liittades Tir 1770, aiitriiiTades nio iir senare en gnidten af nngeiar K) dnkaters vigt, livilken sanno- likt hörde till samma typ som Skottgiirdsriiigen. Jfr Ijiljegrcns Fynd- förteckning N:o 223 (Vitterh. llist. ocli Ant. Ak. Harull. XIII. s. 199).

241

Såsom tidsbestämmande för dessa ringar bör näm- nas, att ändstycken af sädana förekommo i Torsbjergs mossfynd (pl. 16 Hg. 20, 21) och typen har således fun- nits redan under denaräldern. Men de strierade tre- sidingarne förekommo icke allenast under denna, utan man finner dem äfven på föremål, som höra till solidus- perioden, t. ex. på sex guldbrakteater i Statens Histo- riska Museum (Inv. 504 och 1304: 1841, 5, Oland; 868, Skåne; 3024 och 3480, Gotland). Att denna likhet icke får anses såsom tillfälliir, hnner man lätt deraf, att äf- ven andra ornamenter öfvergå på samma sätt från denar- till solidus-periodens fornsaker. Rutade rhomber t. ex. (jfr den Gotländska ringen under A) förekomma å tre guldbi-akteater i Statens Samlingar (Inv. 2617 och 3604, Gotland; 3670, Halland). Ett annat ornament, en in- sänkt qvadrat med tvenne upphöjda diagonaler, före- kommer å de nyssnämnda ändstyckena i Torsbjergsfyn- det och återfinnes för öfrigt a svärdsbaljbeslaget i Krage- hul Mosefund pl. I. fig. 20, pä ringen pl. IV. fig. 6, samt på ormhufvudsringarne Inv. 22 och 669; det visar sig således vara ett vanligt motiv under denaräldern. Men samma ornament förekommer äfven å sex brakteater (Inv. 67 och 71, Skåne; 68, Vestergötland; 1483, Bohus- län; 2214, Öland; 3670, Halland).

Någon skulle kunna vilja göra den invändningen, att anbringandet af dessa obetydliga ornamenter icke kan ega någon betydelse och att således alla slutsatser, som grunda sig på ett motsatt antagande, äro utan allt värde. Det blefve nödvändigt att göra en alltföi- vid- lyftig utflygt, om jag ville liär up})taga detta inkast till besvarande, hvadan jag uppskjuter l)ehandlingen deraf till ett lägligare tillfälle, lilnivisande den, som önskar vinna en bestämd öfvertygelse i detta ämne, till den (hmske myntforskaren L. Mullers vigtiga u[)psatser, som i noten

Aiiliqv. Ti<IHrifi. IC

242

uppräknas^), samt än mer till en nog-grann undersökning af fornsaker frän olika tider och folk. Det medo^er iaof likväl, att man i detta, liksom i allt annat, kan gä för långt. Sä har det blifvit sngdt, att »ringen, enkel, dub- bel eller flerdubbel, med eller utan fläck i midten», eller som jag förut uttryckt mig, enkla eller koncentriska cirk- lar med midtpunkt, äro charakteristiska för den egent- lio-a bronzaldern. Men vill näi^-on deraf draua den slut-

O or?

sats, att mellan alla de föi-emal, som äro försedda med detta ornament, skall iiunas ett visst sammanhanir, är detta utan tvifvel en förhastad slutsats. Detta ornament förekommer visserligen mycket ofta under bronzaldern, men det är icke heller ovanligt ])a föremal hörande till vår jernälder. Det flnnes pa alster af klassisk konst, jag har sett det pa arbeten från slutet af vai' medeltid och på lerkärl, i vara dagar arl)etade af Costa-Ricas in- födinjxar. Men a andra sidan, när man finner inom Nor- (lens jernälder på föremål, som sinsemellan hafva ett tyd- li(yt släicttvcke, ett sådant ornament, helt eller halfvei'adt — och det är deinia senare modifikation, vid hvilken iajr här stannar — da torde man vai'a bei-ättiuad att tillerkänna det ra vissei-ligen mycket enkla ornament en icke obet^■dli«i: bevisande kraft i fräiifa om olika föremals närmare eller fjermare sammanhang. Man skulle kunna förtydliga vadoi-na af dessa slutledningar och an.ii"ifva det rätta förfaringssättet genom att hänvisa till förhållan- dena inom en aiuian vetenska[). Den som vill exami- nera, sig till en växt och dervid granskar allenast hand- l)okens art-charakterer. kan konnna till jjanska vidun- derlii:'a resultater, men har man dessförinnan försäkrat

') Religiöse Symboler ;it" Sfierne-, Kors- of>- Cirktl-I''nnii lios OM- tidens KiiUurfolk. Köpcnlianui 1864. Fortsatte Bciiiierkiiiiiffor. Kiipcii- liamii ll-T)?. Oin Jiiiijjcii cIIit l)i;i(lciiict som et Symbol pii K'oiiii,cv;er- (litrliedon i rersieii. Köpeiiliaiiiii 18(>7. Kritik al" 1'^. Kapps Opfattelse af (let ibrcliristcligc Kors. KöptMiliamu 1800.

a

243

sii»' 0111 (len ifra<ji;avuraiicle växtens slä^itc, kan man med trv<::<;liet bestämma si"* bland arterna inom detta.

Dessa halfverade enkla eller dnbbla eirklar med midtpunkt spela en ieke obetydlig rol pa Skottgårds- ringcn och dess likar. Man finner samma ornament p fyra föremal å Torsbjergs Mosefunds plaiieher, pa sjn föremal a {)lancherna till N}dams Mosefund, })h sex före- mal a j)lanclierna till Kragehnl ^losefnnd. Att detta or- nament tillhör denaraldern är således fnllkomligt säkert. Men det tinnes äfveii a l)rakteaterna Inv. 401 (Bohus- län), 1829 (Gotland), 3111 (okänd fyndort).

Bevisen för det nära sammanhanget mellan den in- ski'änktare s, k. äldre jernäldern och den s. k. mellan- jeiMialdern äro således mänga och de kunna ännn förökas.

4. Timrå socken, Skottgård.

Ett nvtt fvnd ankom är 1866 från samma aård, hvilket med skäl kan anses vara ett af de vii>tio-are från den norrländska äldre jernåldern, då det gifver ganska o-oda chronologiska n])i)lvsninuar. Fvndet bestod af en bvzantinsk s^nldsolidiis med öjila af samma metall, funnen i ett steiiröse (eller stenig hög?) ])å en åker. (Inv. 3562).

Mvntet tillhör Kejsai" Theodosius II (408 — 400) och präglades 443. Pa åtsidan: kejsarens bröstbild, fram- vänd, med hjelni, sköld och spjut; omskrift: DN . tiieo- DOSIVS . P. F. AU (g) (doiniiius Theodosius piiis fdix au- gustus). Frånsidan: Gudinnan Roma sitter lijcdmklädd, hållande i högra handen en korsprydd glob, i fiihct un- der globen en stjerna, en sköld står lutad mot stolen; omskrift: imp. xxxxii . cos xvii v. v. (Im})erator för 42:dra, Consul för 17:de gängen, })ate]' patria'). 1 afskärningen: cOMOn, hvilket aiigifver, att mynret är i)rägla(lt i Con-

244

stantinopel samt (sannolikt) att 72, med grekiska siffror oy9', solidi slogos af libran^).

Kring myntet') är lagd en flätad rand, liknande den som tinnes pa dubbelbrakteaten Inv. 420, funnen vid Tunalund, Hjellsta socken, Uppland (afbildad i Atlas för Nord. Oldkyndighed f. 17). Öglan är lik en perla, upp- skuren längs ena sidan och trängd in pä myntet. Hon är högst öfver midten och ä ömse sidor belagd med tre af dubbla guldtrådar flätade åttor. Öglan å den ena

af brakteaterna frän Trollhättan (Inv. 1164), afbildad tig. 3, har, om man tän- ker sig de smala sidostyckena bort- tagna, mycken likhet med öglan pä mvntet. Samma ätta-lika ornament förekommer äfven ä brakteaterna 2954 (Södermanland) och 3670 (Halland).

Flätnino' af sädant sias:, som före- kommei' pa myntet, är ä saker fi-än den äldre iernaldei-n i>-anska vanlio-. Exem- pelvis må nämnas, utom den nyssnämnda dubl)elbrak- teaten, som tydligen är en kopia af en kejsaremedal- jong, ehuru jag icke kan utpeka originalet, brakteat- öglorna Inv. 71 (Skåne), 3435 (Vestergötland) och 3670 (Halland), ä de päronformiga hängsmyckena af guld- bleck Inv. 27 (Uppland, Tuna socken), 2548 (Skåne), och 3131) (Öland), ])ä guldblecksperlan Inv. 2647 (Got- land), pä de tre stora guldlialskragarne, som äi'o bland de största prydnaderna i Statens Samlingar (Inv. 492 och 3248, Vestergötland, 2766, (iland), pä ett svärdsfäste Inv. 2561 (Vestergötland), hvilket tillhör slutet af den äldi'e jernäldern, dit man måste i-iikiia en del åtminstone

Fiir. 3. Brakteat. Vestergutlaud.

*) Jfr Sabatier, Moiuiaics Jiyzaiitiucs I. s. 114 n. 5. Med afsoemle pä dateringen jfr Eekhcl, Doctriua nvnionini veterntn VIII. s. 182.

-) Detta Tlieodosii mynt iir ariiildadt ;i pl. 1 fiti'. 2 ai' I):r Montelii arbete »Frän jernäldern».

245

n

af de ofvannäiiinda brakteaterna^). Äter ett exempel, som visar huru ornering och arbetssätt under början, fortgången ocli slutet af den äldre jernåldern ofta visa sig oförändrade.

Om Theodosii mynt antydei-. att den iildre jern- åldern i dessa b)-gder fortfor ganska länge, hafva vi ett annat fvnd från samma Skottgård, som visar att äldre jernåldei-n äfven här efterträddes tvärt af den yngre. Från samma grafplats \mv nämligen herr Sidenbladh hemfört ett bronzspänne, aflångt med tvenne likformade ändfiikar, motsatta hvarandra och utgående frän en topp- formig midt. Liknande smycken äro afbildade i Lilje- grens och Brunii Nordiska Fornlemningar pl. XXIX (den mellersta figuren) samt i Bruzelii Svenska Fornlemnin- gar 2, p]. VIII. tig. 6. Att denna ty|) tillhör den yngre jernåldern är tydligt af de f}iid, i hvilka don är repre- senterad vid sidan af de ovala spännbucklorna.

5. Indals socken, Bjällsta.

Socknens bvjxd intan-er en smal landremsa å hvar- dera sidan af hidalselfven. Biä lista liuucr ungefär midt i bygden, pa venstra sidan af elfvcn. \ estsydvest från byn, å sluttningen mot elfven, såg herr Sidenbladh nå- gra högar. En af dessa, 120 fot i ond-crcts och 6 fot i höjd, val" till en del bortgräfd; uti den utförda nnllan hade för ett })ar ar sedan anträffats ett bags])änne, som med herr Sidenbladh insändes till inlösen.

Detta bagspänne af bronz, som i naturlig storlek återo-ifves i ti;:-. 4, är ett särdeles väl bevaradt exem- plar af en fint utbildad typ, som dessutom synes hafva varit särdeles omt}ckt uti Norrland, t\ i Hadefyndet

^) Samma tliitor torckomma i Torsbjcrjrs Moserund pl. 7 fig. 8, pl. 10 lig. 37.

246

fyån Gestriklaixl, som i det fuljaiide bcskrifves, förekom- mer ett nästan alldeles lika exemplar. Da de ufrio-a föremålen i det nämnda fyndet sin-ida ett nunska klart ljus öfver dennu typ, kommer jao- att i sammaidnin<:-

dermed yttra nao^ot om dess ut- bredning oeh olika former oeh pä samma gäng yisa, att den hör till den äldre jernäldern.

Dä detta spänne användes, torde den fyrsidiga delen hafya yarit uppåt. Pa dess undersida, just der bagen tager yid, finnes ock en genoml)orrad skitva, i hyilken nålen yai-it fästad. Pa andra sidan bagen tinnes en an- nan, up[)till omböjd skifva, äm- nad att fasthälla nälen. Rosten ä bada yisar, att nälen varit af jern.

Hela undersidan är betäckt af en hvit, synnerligen härd me- tallskorpa, hvars natur jag icke kan upj)gifva. Sanuna betäck- ning synes ofta förekomma ä bron/sm3'cken i de vesterländska Germanernas j^rafvar^). Ofvei'-

Fiff. 4. Bfitisp.lDiic. JIiHlcljiaJ. ~

sidan har varit för<i>ld, med un- dantag al de högsta delarne eller ramarne, hvilka äro mörka, och, säsom det synes, fyllda med niello.

6. Sköns socken, Vestland.

Socknen ligger längs hafvet, till större delen norrom \ikeii, vid li\ilken Sundsvall är belä<i'et. J^)ytj:den liiiirer

') Jfr Coclict, I. a Normiiiulic soutcrraiiu' s. 244.

247

å tveniic särskilda stiillcn invid kusten. Inom don norra delen, som är den betydligare, finnes sa väl A^estland, som Birsta och Gudmundsl)yn, om hvilka senare talas i fynden 7 och 8.

I en (lal<,^ang- mellan Vestlands och Malands byar, hittades vid harfning ä en nyss sådd s. k. nyrista en guldring, Ijildad af en temligen groft arbetad fyrkantig ten, hvilkens ändar blifvit hoplödda. Diametern är l,i dec.-tum, dess vigt är 3,29 ort (13,98 gr.), dess halt är 0,97. Det grofva arbetet påminner om guldringen i Helsinglandsfyndet N:o 11. Just på grund af denna likhet synes man vara berättigad att hänföra äfven denna ring till den äldre jernåldern.

7. Sköns socken, Birsta.

Nedanför h\n finnes ett graffält med stenijja höo-ar. Flere äro förstörda, men tretton, af hvilka den störste har 170 fots ond-crets, äro qvar. Då en hög för några år sedan utgräfdes, fann man deri en spjutspets, två knifvar, en mejsel, en vanlig ullsax, en pilspets, allt af jern, samt ett bryne. Pilspetsen och brynet rädda- des af herr Sidenbladh oeh äro af honom lemnade till Statens Samlingar.

Pilspetsen har rund, nederst tillspetsad tånge. Sjelfva bladet år tre-eggadt och skadadt. Den ena eg- gen, hvars nedre del är bevarad, har der tvenne sma hullinjiar, den ena öfver den andra.

Denna form är mindre vanlio*. Ett exemi)lar svnes vara afbildadt i })lanchverket »Det Oldnortliske Museum i Christiania» 1 pl. \ . hg. 2373, hvars fyndort tAvärr är okänd. En annan tre-eggad pil är af bildad å samma planche hg. 1009 och uppgifves vara funnen a fjället

248

mellan Gudbrandsdalen och Valdres; under hvilka för- hållanden känner jag icke^).

Mejseln, som uppgifves hafva varit stålad, var, så- som andra Norrlands fvnd utvisa, utan tvifvel en s. k. jerncelt, d. v. s. en mejsel, ini hålig för att mottaga skaftet, samt med eller utan ögla å ena smaländan tätt under kanten. Formen påminner således ganska mycket om bronzålderns s. k. celter (jfr W. hg. 338); det är mycket möjligt att den äldre jernålderns menniskor lå- nat typen från sina föregångare i vara bygder, bronz- åldersfolket.

Uti Statens Historiska Museum förvaras 15 jern- celter, af hvilka 7 äro från Öland, 1 från Calmar län, 1 frän Småland (ur Komminister Lagergrens snnding Inv. 3356), 1 från Blekinge, 2 från Skåne (deraf en i Baron Kurcks samling Inv. 2109), 3 från Gotland (deraf en i Lektor Bergmans samling Inv. 2976). Den ena got- ländska (Inv. 1748), från Bjerge i Lye socken, år funnen jämte fem romerska silfverdenarer frän tiden 117 — 192. Den blekingska (Inv. 2783) från Mästaremala i Rödeby socken. Östra härad, är funnen i ett stenrör jemte tre spjutspetsar och ett ovalt br}ne, om hvilket mera kommer att talas strax härefter. Af de öländska äro tvenne funna i eller vid en borg (Inv. 1304, 1837: 239, i Mossberga borg i Högsrums socken; Inv. 1985, 1851: 2, Gråborg, i Algutsrums socken) och man synes hafva skäl att räkna de öländska bors^arna till den äldre iernål-

') Skulle uppjjiftcu att tlciina pils[)ets tillhör Birstafyndet bero på ett misstag af hittarcn? Det iir iitiniiistoiic säkort att tre-cgjjadc pilspetsar, ganska mycket liknande denna, äro funna med föremål från den yngre jernåldern. Exempelvis må niimnas fyndet från Vest-Tnna i Svedvi soc- ken, Snefringe härad, Vestmanland, der trenne tre-eggade pilspetsar före- komma tillsammans med två ovala spännbncklor (Inv. 1151) samt fyndet (Inv. 1111) från Fornehy ås i Miiklinta socken, Vestmanland, der 7 tre- eggade pilar funnos jemte ett svärd af yngre jernålderns form i niirheten af en förut genom l)rand förstörd runsten (Liljegren 1015).

249

dern^). Två andra af de öländska äro funna i sten- rör (Inv. 1304, 1834: 129, nära Långlöts by; Inv. 1985, 1850: 6, Lenstad i Torslunda socken, funnen jemte en glasmosaikperla").

Att jerncelterna tillhöra den äldre jernåldern finner man för öfrigt deraf, att i Nydamsfyndet förekomrao 5, i Vimossen icke mindre än 20^). Uti Nicolaysens Nor- ske Fornlevn inger omtalas mycket ofta »paalstave» af jern, hvilket namn förmodligen betecknar detsamma som jerncelt. De flesta af de fynd, till hvilka de höra, kunna icke med ledning allenast af den korta beskrifningen dateras. Tvenne torde dock kunna utan tvekan hän- föras till den äldre jernåldern, det ena från Förde i Bremangers socken, N. Bergenhus Amt (utom jerncel- ten ett »böjle- og korsformet Spende af messing»), det andra från Ström i Bremsnes socken, Romsdals Amt (fyndet innehöll äfven ett ovalt bryne*).

Saxar af den ännu brukliga ullsaxens form hafva förekonniiit i andra fynd från äldre jernåldern. Huru- vida detta fyndets exemplar varit i nägot afseende märk- ligt, känner man icke, då det blifvit af hittaren förstördt.

Bry ne t, af qvarts, har oval form, är nägot kupigt å undersidan, 4,2 dec.-tum längt, 1,2 dec.-tum bredt samt har en rundt omkring hela kanten gående ränna och å öfversidan en ganska djup genom nötning uppkommen fåra jämte andra mindre vid sidorna. Brynet blcf, då det hittades, slaget i tu.

*) Svenska Folket under Hoiliiatiden s. 78 f.

-) De öfriga äro funna vid Borgliolins slott (Inv. 1304, 1838: 130), Skogsby i Torslunda socken (Inv. 1304, 1845: 19), Ilönstorp i Alguts- lunis socken (Inv. 1304, 1845: 35), Krafslösa i Kläckeberga socken, Möre (Inv. 1304, 1845: 34), Likniidc i Björkö socken, (iotland (Inv. 849), i Riibelöfs sjö, Villands liärad Sk;in(; (Inv. 41 lö).

•') Hur dessa celter voro fastade ii skaft visas i Nydams Moscfund pl. XV. tig. 13 samt Aarböger 18G7 s. -J 15 (Engelhardts atliandling om Vimose-fyndet).

*) Xieolayseu s. 490, 550.

250

Dessa biynen äro iif ganska stor betydelse för ut- redande af fraiian om den äldre iernålderns utbredninfr.

o ti o

De äro lätt igenkänliga genom sin ovala form^); de hafva oftast en ränna omkring kanten, tydligen anbragt till att göra tjenst, när man ville bära br}'net pä sig. \'aidigen ser man, åtminstone ä ena sidan, en fåra, upp- kommen genom nötning mot något smalt föremål, en eg^ eller udd. Det bars antingen så, att i kantrännan inlades ett band af jern eller bronz, i ena ändan för- sedt med en ögla, genom hvilken ett snöre kunde dra- gas, eller ock så, att i bältet skars ett hål, i livilket brynet insattes så att hålets kanter fäldes in i kanträn- nan. För den senare methoden synas flera norska fynd tala. Exempel på det förra sättet meddelas i samman- hang med fynduppgifterna').

Enligt professor Nilssons åsigt tillhöra dessa bry- nen stenåldern och hafva under denna blifvit använda såsom knnckstenar d. v. s. för tillhuoonino; af Hintred- skåp. Till ett sådant ändamål äro de dock föga lämp- liga. Det är tydligen smaländarne, som i sådant fall skulle hafva riktats mot flintan, men dessa äro genom den ruiidt kriiijr hela stenen oaende rännan tveklufna och hvardera spetsen så smal, att ett kraftigt hugg lätt skulle föi'anleda spetsens afshigniitg. Det hr sant, att så- dana ovala l)rynen finnas, å hvilkas än(hir nian ser spår efter slajj, men detta är icke tillräckliiit bevis för deras användande såsom knackstenar, så fi'amt man kan u[)p-

') Det liiiiulcr iiiifi'oii i^aiig, att iiiaii finiuM' niiida eller rent af fvrliöniadc bryiicii, likaledes at" (|varts .samt ined den <;'eiioni nötning uppkomna faran. Man kan icke nnderläta att riikna dem som ett bihang till de ovala brynena. De la (;xempl;ir af dessa biformer, som iiirekomma i Statens Sandingar, iiro upptagna i de silTernppgifter, .som liingre fram meddelas.

-) Jfr iilVeii U. Kc^ysers nppsats i Annaler for Nord. Oldkyndighed 1836 — 1837. Man finner af denna afliandling och pl. IV, tig. 15, att inan gjorde sig mycken möda med förvarandet af dessa brynen och att man således satte mycket värde pä dem.

251

visa en annan sannolikare bestämmelse; dessa skador ä ändarne kunna lika lätt hafva uppkommit genom en tillfällighet, t. ex. derigenom att man tappat eller stött brynet mot något hårdt föremål.

Det är likväl icke denna större eller mindre sanno- likhet af professor Nilssons förklaring, som afgör frå- gan. Allt beror ytterst derpå, om denna grupp tillhöi- sten- eller jernåldern. Professor Nilsson anser hela grup- pen tillhöra stenåldern, ehuru ett oeli annat exemplai- blifvit under jernåldern an\';nidt j?asom amulet o. d. Det är fynden, som kunna afgöra detta, och jag vill tillägga, icke hvilka f}nd som helst, utan graffynden och andra, som kunna gifva lika otvifvelaktiga upphsningar som dessa. Det mensklioa minnets sva2"]iet och en tyvärr alltför ofta återkommande brist [)a noggrannhet i up})- gifter, förklarlig hos dem, som icke ännu fått någon föreställninfT om fornsakers eoentlio-a värde och fynd- omständigheternas stora betydelse, kunna, när uppgif- terna meddelas någon tid efter att fyndet blifvit gjordt, lätt vålla felaktiga uppgifter och ett sammanslående af fynd, som aldrio- hört tillsammans. Såsom varnande exempel nui nämnas, att till Statens Samlingar har lem- nats af en enskild sändare i Falköping ett smycke, som han hade fatt med uppgift att det skulle vara funnet med en bronzcelt. Men smycket var uppenbarligen ett modernt indiskt arbete och de närmare undersöknin- garne bragte verkligen i (higen, att fAiidhistorien be- rodde på ett fullkomligt missförstånd och att smycket nyligen l)lifvit af en skeppare hemföi-dt frän Ostindien.

Det finnes verklioen ett f\nd ur en stenåldersui-af, i livilket enligt uppgift föi-ekom ett o\alt bry ne jämte flintsaker^). Huruvida detta br\ ne iir af den vanlina sorten eller om det är något annat, som kan förklara

') Fvudct beskrifvcs i Nordisk Tidskrift ibr Oldkyndiglicd 111, s. 30U.

252

dess tillvara bland dessa stenålderssaker, känner jag icke. Visst är, att detta fynd icke hindrat de danske fornforskarne att föra, såsom jag tror med fnll rätt, dessa brynen till jernåldern. Jag kan icke för tillfället påminna mig något annat graffynd, som bevisar att dessa brynen tillhöra stenåldern, ej heller har professor Nils- son anfört något.

Redan i förra upplagan af Skandinaviska Nordens Urinvånare omtalas och afbildas ett i Statens Samlingar förvaradt ovalt bryne, i hvars ränna ännu st^tter ett jernband med ögla. Till försvagande af den beviskraft, som ligger i detta förhållande, anmärkes, att »sjelfva stenen och jernbandet tillhöra påtagligen icke samma tid, utan jernbandet har under en långt senare tids pe- riod blifvit ditsatt för att l)ära stenen som amulet, se- gersten e. d.»^). Att detta är påtagligt, är jag icke i stånd att finna; många omständigheter tala deremot för åsiirten, att det finnes ett ursi)runoli<2:t sammanhauir mel- lan jernbandet och stenens bestämmelse.

Ett annat brvne (Inv. 1304, 1837: 83) hade, när det anträffades i jorden inom Norra Mökleb}' socken på Oland, uti rännan ett jernband, som vid stenens ena ända slutades med en stiernformio; öi>la. Jernbandet sönderföll vid ui)ptagandet, men ännu ser man starka rostfläckar i rännan. I Statens Samlingar förvaras ytter- ligare trennc l)rynen med tydliga spar af jernrost i rän- nan, funna i Glönuuinge socken på Oland (Inv. 1304, 1828: t), å Ingelstorps egor i Dörby socken, Möre (Inv. 1304, 1841: 02) samt i Stangån vid Säl)y i Vists socken, Hanekinda härad (luv. 2 1!)0). l^tt sådant bryne har hittats å Nio 1 Kaby egor i ]/)iiiigby socken, Möi-e uti ett stenröse jemte en kruka med aska (luv. 1301, isii: 56), hvilket antyder en senare tid än stc;naldei-ii. Ett

') Siiiiim.i iippf^iftcr förckoiutiia i jiiidrii uppl;ifran, som tryr-ktes ;"ir IHOr,.

253

annat förekom, såsom redan blifvit nämndt, i rösefyndet från Mästaremåla i Blekinge (Inv. 2783) jcmte en celt och trenne spjutspetsar af jern. Uti ett rör å Flake- lyckorna i Torhamns socken, Blekinge, har man funnit ett ovalt hryne jemte en pil- och fyi'a spjutspetsar af jern (Inv. 1452: 238). Dertill kommer detta norrländska fynd jemte tvenne andra, som genast skola omtalas (Medelpadsfynden 8 och 1 1 , samt Helsinglandsfyndet 2). Till sist må nämnas fyndet Inv. 2590 från Bjers i Guldrupe socken, Gotland: ett ovalt bryne och 80 romerska denarer, af hvilka de äldsta tillhörde Titus, de yngsta Commodus (69 — 192). De anträffades bland benbitar inom »en samling af stenar». Alla dessa fynd hafva inkommit till Statens Samlingar under loppet af •åren 1846—1860.

Kj heller stå dessa svenska jernåldersfynd isolerade. Jag har ur Nicolaysens Norske Fornlevninger antecknat icke mindre än tolf fynd, uti hvilka ovala biynen före- komma tillsammans med saker från jernåldern, under det der, savidt jag kunnat se, intet fynd omtalas, inne- hållande sådana bi-ynen och stenålderssaker.

An mer. Enligt tabellen i Kraochul .Mosefund fun- nos uti Torsbjergs mosse 30, i Ny dams 60, i Aimosen 40 och i Kragehul 4 brynen, af hvilka de allra flesta voro fullt utbildade ovala brynen, hvarjämte herr Engel- hardt anmärker: »de förekomma mycket allmänt i [Dan- ska] fynd från den äldre iernåldern, både i mossfvnd och jordfynd»').

Då således ett så stort antal fynd lägga i dagen, att dessa brynen icke undantagsvis tillhöra jernåldern, utan äro under densamma eller rättare under en del dci-af ganska, allmänna, torde det vara nödvändigt att anse dem tillhöra denna tid, i hvilket fall man får anmäi'ka

^) Engelhardt, Thorsbjergs Moseftuid s. 51. Nydams Mosefuiul s. 32. Kragehul Mosefuiul s. 8 samt tabellen.

254

det ofvan anförda fyndet i en ganggrift såsom ett un- dantag, livilket tarfvar en särskild förklaring.

1 Statens Historiska Mnsenni förvaras af denna typ 185 exemjdar. För sex, dcribland den af Professor Nils- son afhildade, äro fyndorterna alldeles okända. Tvenne, som icke upptagas i det följande, äro funna i Småland eller Ostero-ötland, en i Öster- eller Vestersötland. I öfricrt har ifio- när na"Ta brvnen förekommit utan fynd- uj)pgift i enskilda sanilingnr, som blifvit inköpta till Statens Samlinoar, antajjit, att de äro funna i samlarens hemb3'gd, hvilket i de allra flesta fall torde vara riktigt. Xågra uppgifter från andra sandingiir äro särskildt ut- märkta. Till dess fullständigare uj)pgifter ur andra sam- lingar hunnit hopställas, torde följande förteckning öf- ver dessa brynens utbredning tjena till uppl3'sning.

Skåne 110, Blekinge 1-2, Oland K), Calmai" län 12, Smaland o (deraf en i enskild snnding), \ ester- irötland 1 (samt nåixra stvcken i Skara Museum), Dal och Vermland 7 (deraf 2 i Karlstads Museum), Oster- irötland (), Södei-manland 2 (deraf ett i enskild sam- ling) Nerike (4, i enskild samling, utom ett som tillhör Örebro Museum), \'estuianland (l i ^'esterås Museum, funnet \\d Skultuna pi-estgard), I pi)land 2 (deraf ett funnet vid Sticklinge på Lidingö, i enskild samling), Norra Helsingland (6 i Hudiksvalls Museum), Medel- pad 2, Gotland 12 (deraf ti i \'isby Museum). Att bry- iien af denna art blifvit funna i Halland, k;ni man an- tafja vara säkert, elnn-u intet sådant fynd kommit till min kännedom. Att de icke äro funna i (xestrikland och Södra Helsingland står i öfverensstämmelse med an- dia förhallanden, för hvilka i'edogörelse lemnas längre fram.

Dessa ])rynen äi'o vaidigen af (jvarts, någon gång iif i-öd sandsten. De ofvan anförda fynden, uti hvilka de l"öi-(;konimit, tillhöra den äldre jernaldei'n. Uti den

'255

vnore icriiålderns srrafvai- träffar man ej sällan brvnen, men dessa äro fvrkantitra, låno-a, smala samt oftast tunna, vanlioen orenomborradc i ena iindan. Af dön tv- pen hafva allenast enstaka exemplai' förekommit i de stora danska torfmossfvnden.

8. Sköns socken, Gudmundsbyn.

Byn ligger i socknens vestligaste ända och har, enligt herr Sidenbladh, lemniiigar af ett par steniga högar. Då herr X. J. E!kdahl nnder sin norrliindska resa för om- krinof oO år sedan besökte socknen, insamlade han un- derrättelser om ett fynd, som ar 1803 eller 1(S04 hade anträffats i en grafhög, 1500 alnar från en af byns går- dar, såsom det synes, invid ett torp. Fyndet förekom- mer under N:o 700 i Liljegrens »Förteckning öfver fynd i svensk jord»^). I en anteckning af herr Ekdahl i \'it- terhets Akademiens archiv, hvilken svnes hafva leoat till grund för Liljegrens redogörelse, heter det:

»I denna hög fans l:o saker, som Olof Olsson sjelf <'rkände, då jag derom examinerade honom:

Två förrostade svärd med messingsfiisten, ett Ijrvne (ei'liallet), en rostad jernring (erhållen), en fil)ula och åtskilligt annat jernskräp tillsammans med kol och brända ben.

2:o sådana saker, som Olof Olsson allsinte ville er- känna, men som andra angctt, hvaribland ett romerskt guldmynt') med märla i, köpt nf Konsul Modin i

^) Vitterhets Histoiic ocli Anti(|vilfts Akiidcinicii!; Handlingar XIII

77 .

-) Wil)er<j- omtalar i sitt arbete De klassiska folkens förbindelse med Xordcii ((jefle 18G7) s. 60 detta mynt. IMan skulle af lians i anmärk- ningen gjorda citat kunna förledas till den tro, att äfven detta mynt förekommer i Inventariet öfver Statens Historiska Mnseiim, livarest det naturligtvis efter li\ad i texten liiir ofvaii meddelas, ieke kan förekomma.

256

Sundsvall, som visat det för Biskop Nordin, hvilken för- klarat det vara från romerska republikens tider och tem- ligen rart, men ville icke dess mindre ej inlösa det, hvarföre det nedsmältes: ett skrin med messinosbeslaff, hvari varit diverse silfverpenningar, som blifvit i smärre partier sålde till Sundsvalls guldsmeder och nedsmälta. Detta liar domliafvanden i orten. Konsul Modin och flera så uppgifvit».

Det är en ganska stor förlust för vetenskapen, att icke detta fynd blifvit i dess helhet räddaclt. »Svärd med messingsfäste» antydei* äldre jernaldern, liksom det ovala brynet af röd sandsten, på undersidan något bug- tigt, 4,8 dec.-tum långt på undersidan, 4,5 dec.-tum långt på öfversidan, 0,9 dec.-tum l)re(lt öfver midtcn. Det har en ränna rundtom kanten men intet spår af nötning och torde således få anses vara obrukadt innan det nedhides i jorden. Om tibulan finnes ingen upplysning.

Med all aktning för Biskop Nordins lärdom, torde man kunna, da intill nu intet enda guldmynt från den romerska repul)likens tider blifvit funnet i Norden, an- taga såsom sannolikt, att det här funna guldmyntet till- hön (le ]<)iii('i'ska kejsarnes tid, hvilkas under åren 395 — 491 pi'äglade mynt äro talrikt representerade i svenska fastlandets jord. Theodosii II:s mynt från Skottgård och det i nästa nummer omnämnda Zenos mynt visa ytter- ligare, att denna sannolikhet har mycket för sig. Silf- verpenningarne torde i alla händelser hafva varit dena- rer, sannolikast från tiden före Alexander Severi mynt- reduktion.

9. Sköns socken, onämndt ställe.

I Konirh \ itterhets Historie och Anti(|vitets Akade- micns archiv förvaras ett l)ref från Lektor Fåle A. Bur- m:m till liiksanti(ivarien Hallenberg, dateradt liei'nösand

257

den 12 Juni 1807 och bärande öfveirskriftcn: >^Upplys- nino-ar oeli sannolika ijissnino-ar om hosföliande irnld-

mynt, som är funnet i en Ättehög vid '. By

i Sköns pastorat, beläget i Medelpad, ar 1807.«

Enligt >nipplysningarne« syntes ä framsidan »en im- perator Komanorum i l)röstbild 'med franvändt ansigte, prålande hjelm och harnesk. ( )niskriften till vänster be- står af bokstäfverna d x och ett otydligt ornament och sedan bokstäfverna e n, Omskriften till höo;er: perp AVG.» »Frånsidan föreställer en ovans imperator, såsom gående hem ifrån ett lyckeligt fälttåg, med utsvängd segermantel och en commandostaf, })rydd ofvantill af ett kors, såsom insigne christianismi. Omskriften till ven- ster har bokstäfverna v i c t o k, till höger a a v c c e s, — i exergen, ])a denna sida, förekomma bokstäfverna: o N o B.»

«Gissningarne» äro af intet värde. Den omständlio^a beskrifningen gör det otvifvelaktigt, att framsidans in- skrift varit DX . zexo . perp . avg (dominus Zeno per- petuus aligustus), frånsidans Victoria avgggs (endast den näst sista bokstafven är tvetydig), afskärningens det vanliga coxob. Frånsidans' bild var utan tvifvel icke den triumferande kejsaren, utan segergudinnan, gående åt venster, hållande ett långskaftadt kors^). Zeno Isaurern blef ensam kejsare är 474, var under en del af åren 476 och 477 undanträngd af Basiliscus, och säges hafva blif- vit, på tillställning af sin maka, lefvande begrafven den 9 April 491.

Då det linr stor sannolikhet för si^--, att det under föregående nunnnei- omtalade guldmyntet tillhört kej- saretiden, synes antagandet ligga nära, att det är myn- tet från Gudnuin(ls])yn, som Burman insände. Men mot detta tala följande omständigheter: den noa-oranna be-

') Jfr Sabatier, Monnaies Bvzantines I. s. 138. pl. vn f. 18.

Aiitiqv. Tidskrift. j7

258

skrifningen talar intet om den »niärla» eller ögla, som skall hafva funnits på myntet från Guclmundsbyn; detta fynd gjordes 1803 eller 1804, under det Zenos mynt, enligt Burman, hittades år 1<S07; Gudmundsby-myntet nedsmältes af dess egare Konsul Modin, då Biskop Nor- din icke ansåg det förtjena att inlösas; Zenos mynt kom år 1807 ned till Stockholm^). Det har derföre synts mig sannolikare, att detta är ett särskildt fynd.

Det skall hafva anträffats i Sköns pastorat d. v. s. i någon af socknarne Skön, Alnö') och Timrå. Då bref- vet icke nämner någon särskild socken, har jag förslags- vis fört fyndet till Sköns.

Man torde vara berättigad att tillerkänna detta fynd en stor betydelse på grund af det sena datum, det gif- ver för den äldre jernålderns fortvara i dessa bygder. Det är visserligen icke omöjligt, att detta mynt hitkom- mit, sedan den vno-re iernålderns folk ;ijort si<>- till her- rar äfven häruppe, men sannolikare torde det vara, i all synnerliet då denna yngre jcrnalders första bygder, Mälarlandskapen, äro så fattiga på dessa mynt, att man bör i detta exemplar se ett vitnesbörd om nära förbin- delse mellan det äldre iei^nåldersfolket i Helsin2:land — Medelpad och dess sydligare fränder t. ex. på Oland.

10. Selångers socken, Högom.

Denna socken ligger ofvanföi* Sköns, livars bygd fortsattes inom Selånger. Hufvudl)yg(ten följer de vat- tendrag, som flyta ut vid Sundsvall. Högom ligg(M' i socknens östliga ända. Herr Sidenl)ladh liar antecknat

') lliillcuhtTi^' Icinnadc det s;ik( rli^cii ;il(li'ii;' till Statens Samlingar, ty det namnes intet om detta mynt i Akademiens protokoller för i1r 1807 eller följande är.

-) Om den al" lläradslKifdini^en Erick Teet a llöde eg'or i Alnö soc- ken är 1(187 tnnna »steghygel af fcirnyld koppar med graverade ligurer» har jag tyvärr intet att meddela.

259

sju högar, liggande riiiidt omkring »Nyliems» gård, samt fyra högar vid hxdugården. Flere hafva funnits.

Då för sex ar sedan en liten hö"" vid ladui^ården utgräfdes, hittades deri eii l)öid ten af guld, i ena än- dan spetsad, i den andra afskuren, vägamle 1,23 ort (5,28 gr). Ringen har blifvit till Statens Sandingar förärad af enkefru Ch. Staaf på Högoni (Inv. 4U46).

Denna ring hör tydligen till de nianga i mer eller mindre tydlig spiral vridna guldringar, som under den äldre jernåldern användes ibland, törhända, som smycken och än oftare såsom betalningsmedel. Den ena ändans afstympnino' antyder, att ring-ens forne eirare nåjron crkno- aftagit ett mindre stycke, antagligen vid någon utbe- talning.

Ii. Sättna socken, Byn.

Socknen lio-ger vid Sundsvalls-vattendrao-et. By lio;- O-er i nedre delen af bvgden.

Om en grafundersökning derstädes skrifver herr Ekdahl i sin reseberättelse:

"Hundra alnar frän ()stergården i By tinnes en hög, som är 20 alnar i diameter och 3 alnar hög. Denna blef betydligen skadad, såväl i niidten som på sidorna, derigenom att bonden Nils Nilsson derifrån år 1822 hemtade sten till en källarbyggnad. Denna undersökte jag den 2 Augusti 1829 och fann öfverst i den blott obetvdlig iord och sten samt kol. Derunder ett lasfer af ofantlijra stenblock af ungefär 2 alnars g-enomskär- ning, hvilka voro att anse för hög-ens underlag-. När dessa voro afvältade från östra sidan allt intill midten, begynte jag undersöka jorden, som lag derunder och fann den bestå af lös sand från midten mot öster, i en längd af G alnar och i 2 alnars bredd. Den var V.» aln djup och för denna sand var den fasta ursprungliga ler- jorden undanröjd. Häri funnos förrostade lenniingfar af

260

ett svärd med messiiigsbeslag oeh ett l)ryne (sluiig- sten) liofjaiide öfver bladet. En o-roft arbetad stenmeisel fanns äfvcn, jeuite rökelse. Ben eller aska syntes ej hel- ler till. En förvittrad lemning af lerkärl (urna) hitta- des strax under ett af de stora stenblocken.»

»I närheten af denna liög finnas några knappa lem- ninsrar efter flera andra, i arund förstörda ar 1(S22. Hvad som deri hittades är förkonimet och var af lika beskaf- fenhet med det iag' fann.»

Brynet uppgifves i en annan anteckning af herr Ekdahl vara af qvarts. Att det ^ ar ett ovalt bryne, sy- nes tydligen af tillägget inom parenthesen »slungsten». Då Lilieo-ren aldrio- för Akademien anmält de af Ekdahl inlemnade antiqviteterna, ej heller lemnade efter sig nå- aon förteckninii' öfver de under hans tid med samlin- garna förenade fornsakerna, finnes detta bryne icke upp- taget i det efter Liljegrens död, pa grund af up[)gif- terna i Akademiens protokoller, af den nuvarande riks- antiqvarien upprättade in\entariet. ^k-ii da det icke finnes i Statens Samlingai- mer än ett osignei-adt ovalt bryne, som kommit till dem efter ar I800, torde man få antaga, att det är detta, som herr Ekdahl fann jämte det förrostade jernsvärdet. Huruvida nägot af det öf- riga, som anträffades i grafven, l)lif\it till Statens Sam- liufjar aflemnadt, känner iag- icke ocli kan derför icke heller upplysa, livad num 1)ör företa nu'd den i fynd- berättelsen omtalade rökelsen.

Då grafven u[)penl)arligen inneslöt ett jernalders- fynd, kan man icke gerna antaga annat än att steiimej- seln tillfälligtvis inkommit uti henne, så vida uppgiften om denna är fullt noggraim.

12. Njurunda socken, Hälljom.

Längst i söder a Medelpads kust ligger denna soc- ken vid Ljungans nedersta del. Bv^jden omfattar en del

261

af floddalen och sträcker sig derifraii söderut. Hälljom ligger vester frän kyrkan.

I björkdungen invid nordostligaste gården finnas, enligt herr Sidenbladh, åtta högar. Invid dem ligger en samling större stenar, ungefär ett parlass, i en run- del af i -to fots omkrets. Mera sten har funnits. Säg- nen kallar det en tempelplats, men det torde icke hafva varit annat än ett stort röse. På andra sidan lands- väo'en, o. s. o. från de nämnda höo-arne, ligga några skadade steniga högar. En annan dylik, mycket utgräfd, finnes å en kulle s. s. o. från den östlioraste gården i hufvudbvn.

På en åker, der en hög ett par år tidigare blifvit afröjd, hittades ar 1786 en stor finger ring af guld, lik W. hg. 433.

I det föreo-ående är redan omtaladt ett fingerguld från Bohuslän af ormhufvudstypen. Den trinda tenen är vriden i spiral, så att de två plattorna sitta den ena öfver den andra å riuijens framsida. Sådan torde grund- typen till Hälljomsringen och W. fig. 433 böra anses vara, med den olikhet allenast, att plattorna varit tre. Hur den senare typen tillkom, är icke svårt att se. Spiral- formen bibehölls, men de två orndiufvudsplattorna förena- des medelst en mellan dem gående skifva och på samma sätt förenades de något intill hvarandra närmade hvarf- ven å baksidan, hvarjemte ormhufvudena blefvo tydli- gare utarbetade. Tvenne sådane ringar förvaras i Sta- tens Samlingar. Den ene fans år 1781 jämte en guld- stång, som vägde Si'» dukat, uti ett stort stenröse å Ekeryds egor, djupt in i hemmanets skog, i Hyarums socken. Östbo härad, Småland (Inv. 46). Den andre hit- tades år 1829 i ett o-ärde, hörande till liams<r;ircU'n i Segerstads socken, Gudhems härad, W-stergötland, «vid afhemtning af stenhällar fraii ett rör, uti öppningen efter en under arbetet nedrasad stenmur." Att dessa

262

uttryck beteckna ett steiiröse med liällkista, är tydligt nog. Denna ringens halt är 0,9i.

Hälljonisringen är de tvenue sistbeskrifna mycket lik, dock så till vida förändrad, att spiralvridningen är öfvergifven och stommen bildas således af trenne ringar, förenade, såsom nvss beskrefs, både å fram- och bak- sidorna af en guldplåt. A baksidan äro de tre ringarne närmade intill hvarandra, så att höjden der är 0,3 dec- tum, under det framsidans höjd är 1,35 dec.-tum.

Om de guldflätor, med hvilka framsidans plåt är belagd, har redan blifvit taladt (se ofvan n:o 4); de äro icke ovanliija under den äldre iernåldern. Den form som ormhufvuden å dessa ringar hafva, återfinnes för öfrigt, ehuru förenklad i Torsbjergs Mosefund pl. 10 fig. 36, pl. 18, fig. 8, samt fullt utbildad å fig. b sid. 53 i Nydams Mosefund (originalet från Aimose).

Uti Worsaaes »Oldsauer» föres denna rino;tv]) till den yngre d. v. s. (förmodar jag) till mellanjernåldern, under det W. fio;. 382 åter^ifver en nå^^ot äldre form — liknande den liiir först omtalade från Bohuslän — såsom hörande till den äldre jernaldern. Originalet till denna figur kom till Kö[)eidiamns Museum i ett af Himlingoie- fynden, hvilka af Boye med rätta anses »bilda en öfver- gång mellan de två perioderna^) d. v. s. sta midt uti den äldi'e jernåkU^rns utvecklingsserier.' De danska rin- garne af den fullt utbildade typen äro funna pa Seland och Möen samt i Norra Jutland.

En liknande ring, ehuru af något förenklad form, fans ur 1<SG7 uti en hufvudsakligen af sten bildad hög, inom en grafkammare i 8. Fröns gäll i Gudbrandsdalen, jämte en skål af, som det synes, romerskt arbete, frag-

') Boyes Fortt-frnt-lsc ovcr Gjciislaiidc i del Kongeligc Musen iii for Nord. Oldsager i Kjobenliavu, der ere iorar])eidede af eller prydede med aedle Metaller, s. 48. Föremal ur dessa fynd äro afbildade W. tig-. 302, 304, 314, 317, 320, 382, (3'J5).

263

ment af ett glaskärl, bitar af eii träspann mod bronz- beslag, en pincett in. fl. saker, som tillhöra den äldre jernäldern^).

Ringar af denna typ äro således fnnna tillsammans med denaralderns fornsaker. Det är doek kanske icke otroligt, att det senast omtalade norska fyndet, elinru innehållande saker frän denaråldern, tillliör en något senare tid, under hvilken man ännu gömde denartidens främmande arbeten. En antydan derom synes mig ligga i olikheten mellan ringen frän Himlingoie W. tig. 382 och den norska anf. st. pl. 1, iig. 12.

13. Njuranda socken, Hälljom.

Ar 1849 fann man uti en hög å samma bys egor jämte smärre ben, en korsarmad bågfibula, en söndrig sölja(?) och ett obetydligt, strieradt, fyrsidigt fragment, allt af bronz.

SöljanC?) består af en platt ring, vid hvars inre kant är anbragdt ett hål för fästande af en nål. Från motsatta ändans utsida hafva utgått tvenne bågformiga armar, nu afbrutna. Skifvan är prydd med inslagna half- vor af koncentriska cirklar, af hvilka en del äro hop- stälda så, att de bilda en sorts böljornament. Diametern är 1,4 dec.-tum, ringens bredd 0,3 dec.-tum.

Den korsarniade fibulan som i naturlig storlek är afbildad tig. 5, är afbruten strax nedanför bagen, hvar- jämte hittaren, sannolikt för att tillse, om icke fyndet var af ädel metall, bortfilat det spetsiga utsprånget a

') Se Foreiiiii>i-oiis til Norske' FortidsmiiulcsmaTkcr? l^ovjuiiig- Års- berättelse tor 1867 s. 53 1". pl. 1 tig. 12. Till nt aimat tiii.i,aM-guUl i samma fynd (tig. 13) är en make limnen pii Stora lirattöii i Loföljorden, Solberga' socken, Bohuslän (Inv. 3255). Fyndets tredje tingerguld (tig. 14) och de tvä motsvarande svenska ringarne äro redan omtalade i sam- manhang med Medelpadsfyndet N:o 3 D.

264

bågens ena sida. Xalen, förmodligen af jern, har varit

fästad under Ofre plattan.

Denna iibulaform synes hafva varit mycket omtyckt

i Norrland, ty jag är i tillfälle att längre fram beskrifva

icke mindre än fyra exem- plar funna i Norra Helsing- land och förvarade i Hudiks- valls Museum. Att den med förkärlek bearbetats, iimier man ock af de olika variete- ter, som dessa exemplar till- höra. Korsarmarnes knoppar kunna variera i tjocklek, plat- tan från hvilken de utgå, är ibland enkel, ibland ornerad. Båo-ens relativa bredd och utseende vexlar. Den nedre plattan har ibland sidorna försedda med utsprång, hvil- ka å Hälljomsfibulan äro ska- dade. Största ombildningen tillåter dock drakhufvudet nederst, hvars ögon äro mer och mindre tydliga och hvars nos slutar med ett treflikigt utsprång af vexlande utse- ende. Ett af Helsinglands- F.g.5. Ko.>an.w .,:...ii,uia. M.,i,!,...i. ^.,^^|^.^^ ^.j^.^,.^ .^^^ tjen ncder-

sta af dessa flikui- ursprungligen är samma omvända tre- sidioji vi'T<''e, som förekonnnci' a tig. 4 och som i det följande kommer att }tterligare omtalas.

Dylika drakliufvud af ganska enkel art med en upp- svallning a iivtn-dera sidan af nosen, som sannolikt iör- anlcdt sidoHikai-ncs anbringande, äro vanliga under den ählrc jernaldern. Man tinncr dem t. ex. i Nydtu"^ ^^i<-»se-

265

fund pl. VIII fig. 29, 30, 34, 37, Kragehuls Moscfimd pl. I fig. 12.

Korsarmade bågspäiinen ii ro icke sällsynta i Sverige utom Norrland. I Statens Historiska ]\Iuseum förvaras några exemplar. En dylik ined hela knappar^), jämn- bred båge, långsträckt facetteradt stycke i stället för den nedre plattan, med ytterändarne af drakens nos upp- svälda samt med jernrost efter nålen, hittades år 1848 vid sandtägt å utmarken till hemmanet Häller i Bra- stads socken, Bohuslän, jämte en tunn och smal bronz- ring och en bronznål (Inv. 1473). I Landshöfdinge- embetets skrifvelse, som åtföljde fyndet, heter det: »i närheten af stället hafva jemväl påträffats lemningar efter ett menniskoskelett.» En annan dylik, med ena knappen borta, öfre plattan mycket smal och prydd med tre ringar i rad, samt med det långa stycket, som ersätter den nedre plattan, tvärstrieradt och med drakens nos sådan som nyss beskrefs, förvaras i Skara Museum, med uppgift att vara funnen i Skörstorps socken, Vestergöt- land. En tredje med ena korsarmen afbruten, med två koncentriska ringar på öfre plattan, med jämnbred båge, med nedre plattan tvärstrierad och med drakens nos slu- tande i en mångsidig klump, har hittats under potates- upptagning vid Björbyn i Svanskogs socken, Vermland (Inv. 3825: is). En fjerde något enklare och förrådande, att typen började vanslägtas, är funnen i Vemmenhögs härad i Skåne (Inv. 3217).

En libula af denna typ, ehuru med tvärarmarne af- brutna, har funnits i närheten af Randers, (W. tig. 426). Det är det enda danska fjaid af denna art, som kommit till min kännedom.

I Noro-e deremot lära dessa båofibulor Nura svnner- ligen allmänna. Stephens har i sina Oldnorthern runic

*) Knapparne äro ofta linlfva ti. v. s. lialVa sliif vtn a under-sidan, undei stundom äro de pa undersidan haliga.

266

monuments s. 840 afbiklat en, som funnits vid Stenstad i Holdens gäll, Telemarken jämte »glaserade» stenkrukor, fy Ida med aska, ben och kol, en gjuten guldring, en spann af trä med hank och beslag af bronz, stycken af ett jernsvärd samt af messingsbeslag till skidan, »sten- perlor» samt en sten med inskrift, hvars runor tillhöra äldre jernälderns alfabet^). Uti fotografisamlingen »Fra Christiania Museum I» äro å pl. I trenne sådana spännen af bildade. Det ena (Christiania Museum 1286) tillhör ett fynd af tre »böjle- og korsformede» bronzspännen med ornamenter, från Brosten i Höjlands gäll, Stavan- gers Amt; ett annat, tillhörande en något afvikande va- rietet, har hittats å Bjerke egor i Hedrums gäll, Jarls- bergs och Laurvigs Amt, jämte en sköldbuckla, en sax, en nyckel, st^xken af tvenne skaror, af naglar, beslag och ringar, allt af jern, perlor af bernsten eller glas och en brynsten (C:ia 2496 — 2501). Det tredje är funnet jämte tvenne liknande, en kedjestump med ihängande löf af bronz, fyra bernstensperlor, ett knifskaft af trä med bronzbeslag, en liten spiralring af bronz, ett litet smycke eller beslag i form af en häst och en träspann med band och beslag af bronz, ett jernsvärd och fem ler- krukor, hvilket allt fans midt i en grafkannnare, täckt med hällar, belägen })å Birkeland i Birkenes socken, Nedcnes Amt. Ännu ett spänne af detta slag har hit- tats å gården Fuskeland i Holme socken, Lister och Man- dals Amt inom en stensatt kammare, jämte en lerkruka, en s. k. romersk fibula, ett kilformigt yxblad af jern (jerncelt?), jei'nhank, höi-ande till ett skrin el. d., sax, spjut, m. m.'). Till samma typ höra föröfrigt s])ännena C:ia 976 och 2460 m. ii. såväl i denna som i andra nor- ska samlingar.

') Jfr Ann. f. Nord. Oldk. 1850 s. 182.

-) Cliristianiaroreninf^cns Ars1)crättelsc för 1807 s. 42. Krukan ar afljildad dor.sliides pl. I. \\g. 4.

267

Att denna typ, liksom i allmänhet de germanska graftaltens bagspännen, äro olika utvecklingsformer af den s. k. romerska fibulan, af bildad t. ex. W. lig. ^^91, faller temlioen lätt i öoonen. Men det är tvifvelsutan mindre riktigt, när Stephens i sitt redan anförda arbete talar om muilirrheten, att nåo;ot af dessa korsarmade spännen utgått frän en romersk verkstad. Han har tyd- li<2:en icke mfvit nkt på den o;anska bestämda skilnaden mellan denna ty]) oth den s. k. romerska, hvilket förbi- seende blifver ännu synbarare, då han säger att spän- nen af detta mönster äro vanliga öfver hela Europa. Den s. k. romerska fibulan är, det är sant, ganska van- lig; inom de »'ermanska områdena, men deremot tillhör det korsarmade bågspännet ett mycket inskränkt om- råde — och deri ligger just dess märkvärdighet^).

Det ko]-sarmade bågspännet är särdeles allmänt i Norjje och Sverio'e och kan således anses vara charak- teristiskt för dessa tvenne lands äldre jernålder. Deremot finnes det icke inom den gotländska jernaldern och detta påstående eger icke den oansenliga vigt, som vanligen tillkommer de negativa bevisen, ty de gotländska fyn- den äro så talrika i Statens Samlingar, att man torde kunna med skäl anse en typ, som icke är i dem repre- senterad, höra till sälLsyntheterna på ön, d. v. s. vara en typ som icke är charakteristisk för öns forntid. Det vore af stort interesse att veta, hur pass ofta dessa spän- nen förekomma i de danska fynden.

Gå vi utom Norden, finna vi denna typ icke repre- senterad [)å fastlandet, hvarken hos Franker, Bui-gunder eller Alamanner, således icke inom de områden som higo den romerska verlden närmast och voro allramest ut-

*) Niir m;m vill iVilja den korsarmade b;"iii-libulaiis utveckling- tillhaka till dess grundtvi). lordu man böra fästa särskild vigt vid det liiigri' midt- stvcket ä den öfre plattan (se lig. 5) som icke liar nägon betydelse för typen i denna dess form oeli derföre äfveii försvunnit ii flera exemplar.

268

satte för inverkningarne af denna ännu under förfallets tid öfvermäktioa odlino-. Deri lio-ccer det bästa beviset för omöjligheten att anse dem vara romerska arbeten eller slafviska efterbildninoar af romerska mönster.

Inom Enaland tinner man denna tvi) nao;on o-åno; representerad i fynden frän Kent och frän Saksarnes Ofamla områden. Deremot är den, såsom Roach Smith påpekar, charakteristisk för de angliska graffälten. Man

finner det lätt, om man hop- ställer fj^ndnppgifter från det östra och mellersta Eno-land, men allratvdlio-ast framstår det, om man betraktar plancherna i Xeville's Saxon obsequies. A dessa äro icke mindre än fem- tio exemplar af denna typ af- bildade, alla funna inom samma o-raffält i Little Wilbrahams soc- ken, Cambridgeshire, ungefär en svensk mil från staden Cam- bridofe, således i hufvudbvgden af det gamla angliska området. Man tinner bland dessa många exemplar af flerahanda variete- ter, ytterst simpla, som s}nas vara tarfliga exemplar af en urartad typ, andra åter som äro nästan fiillkondigt lika de svensk-norska exemplaren t. ex. ph (! tig. 40, 47, pl. 7 Hg. ;-)l, [)1. K) tig. 178, ännu andra som äro vidare ut1)ildningar af samma typ. Som prof på en så- dan fortsatt utl)il(lning meddelar jag här i tig. (i en från Roach Smith lånad konturteckning.

Då denna tvp således icke kan sägas vara allmän Licniiansk en-endoiii, iiiastc man anse det vara af stort interesse att finna den så talrikt representerad uti tvenne områden, det angliska a ena sidan, det svensk-norska å

Fiff. 6. Korsnrniailt bAgspiinne. All^li^k typ.

2 ni)

den andra, till hvilket man möjligen kommer att fa föra äfven Danmark. Detta kan icke gerna ega 'rum annat än under förutsättnin'»- af nas^on förbindelse mellan- de olika fornsaksområdenas forntida bebyggare, Anglerne och Götarne. Jao- använder här det senare uttrycket såsom o-ällande för icke allenast Sverio^es, utan ock Xor- ges befolkning; under den äldre iernåldern, da iag icke känner något specielt nanni för Norges beb3ggare un- der deima tid.

En sådan förbindelse kan hafva varit yttre d. v. s. de olika stammarne kunna hafva lefvat i liflig samfärd- sel och derunder ofta kommit i tillfälle att af hvarandra låna typer. Historien vet dock intet om någon samfärdsel mellan Xorden och England under denna afiägsna tid, ty då denna typ tillhör vår äldre jernålder, kan man icke, för att förklara dess förekomst i östra England, påminna om de nordiska vikingarnes täta besök i dessa nejder, hvilka besök, för så vidt någon underrättelse om dem blifvit åt oss bevarad i historiska urkunder, tillhöra en långt senare tid. Ej heller synas .sjelfva fornsakerna vilja tillåta, att man nöjer sig med att antaga en sädan yttre förbindelse. Typen uppträder inom de båda olika områdena med en sådan rikedom af varieteter, att den visar sio; hafva varit och behandlats såsom en folkets verkliga tillhörighet, med hvilket man umgicks på ett förtroligt sätt, hvarjämte särskildt en mängd af de ang- liska formerna förråda, såsom ofvanför nämndes och så- som iig. 6 visar, en fortsatt utveckling, som är främ- mande för Xorden.

Om en sådan yttre förbindelse icke kan anses till- fyllestgörande till förklaring af denna likhet, ati-rstar ej annat äii att söka en inre förbindelse, med andra ord en närmare frändskap mellan de olika stammar, som syn- barligen funnit ett nöje i att smycka sig med spännen af denna art, än mellan dem och de öfriga germanska

270

folken. Det synes sannolikast, under dessa förhållanden, att anse A^iglerna hafva kommit till sina bostäder i Eng- land från nåo*ot af Nordens land. Uti hvilken trakt i Norden man kan söka deras hem, derom vågar jag icke yttra mig, allraminst då jag icke känner tillräckligt de danska fjnden, liksom jag tills vidare icke anser mig kunna uttala en orissnino; angående tiden då denna ut- vandrino; försisfo-ått.

Den gotländska jernåldern saknar, såsom nyss nämn- des, den korsarmade baghbulan. Den har i stället en egen utvecklingsform af det fullt utbildade bågspännet och dessutom en annan typ, som synes saknas i fast- landets äldre jernalder, nämligen den cirkelrunda bro- chen, som är ytterst vanlig i Kents och i andra vest- o;ermanska områdens oraffält. Denna runda brocheform var så mycket i de gamle Gutarnes smak, att de van- ligen fäste a öfversidan af bågspännets båge en rund broche såsom en fritt roterande skifva. För bedömande af stamskiljaktigheterna och deras historia, är det af vifrt att se, huruledes redan under denaråldern de irot- ländska runda brocherna ega en fullt charakteristisk typ

1 ornernigen.

14? Njurunda socken, Dårholmen.

Dårholmen ligger i mynningen af Ljungans utlopps- vik. A sydvestra sluttningen af holmen ligga, enligt herr Sidenbladh, i tre till fyra (hib])la livarf efter berget sextio rosen, alla af mindre stenar, ho])gyttrade vid livarandra samt mer och iniiidre rifna.

I ett af de rosen, som ligga närmast berget, gjor- des midsommartiden ar 1868 åverkan. Skattsökarne an- träffade bland stenarne en liten ring(?) af guld, kna[)pt 2 tum lauir. Dessutom fann man bland l)itar af brända ben små fraijmenter af bronz.

271

Dessa fragmenter, sina tina iiitnaglar, äro allt för obetydliga, att inan skulle- kunna uttala någon asigt om den tid, till hvilken de böra föras. Jag har dock; då guld är jämförelsevis mycket sällsynt i svenska graf- fynd frän den yngre jernåldern, pä grund af den lilla guldten, som uppgifves vara hittad med bronznaglarne, förslagsvis fört fyndet till den äldre jernåldern.

15? Njurunda socken, Nolby.

Af samma skäl, som var bestämmande i afseende på föregående nummer, anser jag mig liöra såsom hö- rande till den äldre jernåldern, förslagsvis upptaga en guldring, som vid början af 1700- eller kanske snarare mot slutet af 1600-talet hittades vid ofvannämnda gärd uti en hög, i hvilken man anlade en källare. Den skall hafva blifvit såld för 70 daler k. m.^).

Vid Nolby fans, då herr Sidenbladh sommaren år 1868 besökte stället, endast en hög bevarad").

16. Attmars socken, Harfs by.

Socknen har sin hufvudbygd vid sjöarne Marmen, som genomflytes af Ljungan, och Vikaren. Vid den se- nares norra strand ligger Harfs by, vid hvilken herr Sidenbladh fann lenniingar af sju högar.

Xämndemannen Nils Persson i Harf gjorde år 1810 åverkan på en hög, 24 eller 25 alnar i diameter, tre alnar hög. Grafkullen var redan förut öpi)nad i midten, men o-odssökarne hade då antaali«2:en intet funnit, eme- dan sjelfva grafstället fans närmare nordöstra kanten af

^) Nordal, Exercitiiiiu academiciim do Mcddpadia. Lp;?. 171G, s. 36.

-) I iSJiirunda socken har en gång- hittats ett bronzsvärd. Det an- träffades nnder en större sten il östra sluttningen af llumnielviksberget, liggande på A bys egor. (Inv. 2559).

272

högen. Pa sjelfvu jordytan, å hvilken man skall hafva sett spar af" der försiggångxni bränning, låg en platt sten af en fots diameter och en half fots tjocklek. På denna sten stod ett fat af bronz, väl fyldt med aska och små förbrända benskärfvor, hvari öfverst funnos lemningar af »spännen i svärdsgehäng eller betsel och af elden hop- lupna glasbitar.» Öfver alltsammans var krukan stjelpt. Fyra stenar, hvardera en aln hög, omgåfvo sidorna af fatet och kridvan, som slutligen voro täckta af en större platt sten.

De noggranna uppgifterna om fyndet äro hemtade ur en skrifvelse frän herr G. E. Dillner, daterad den 14 December 1812 och u})pläst i Götiska Förbundet, till hvilket fyndet insändes. Ur Förbundets Samlingar kom det till Statens och är i inventariet öfver dem upptaget under X:o 1267').

Bronzfatet har mycken likhet med det pelluvium eller fotbäcken, som iir afbihhidt i Rich's Dictionnaire des antiquités s. 467, med den skiliiad, att sjelfva bäc- kenet är nedtill kanclleradt på samma, sätt som bottnen af pateran Hich s. 461. Den utvikna brädden upi)till är i utkanten krusad. Bottnen saknas alldeles, men ännu (jvarsitta s])ar af lödningen. Förmodligen var askmörjan, n;ii' hon ncdlades i fatet, mycket het, så att ck-n fast- löd(hi l)()ttiicii 1)lifvit lös och förstörts. Måtten äro föl- jande: liehi diametern i öfverkanten 10 dec.-fum, Ijräd- dens brethl (),s dec.-tum, bottnens diametei" 3 dec.-tum, den till fot ncchikta underkantens höjd O,;*, dec.-tum, höj- den inuti o,i tum.

Air fatet är af r(jmei'skt arbete är alldeles visst. iMan linner det sa\äl af fo]'men som af metallens fäi'g.

Krukan, af ganska (in, bränd lera, är ne(lei-st skal- foi-miii', alta^ei' sedan i bredd, men viduai' si"- na<>(Jt mot

') Fviulhcrättelscii iir f(')rut trvckt i IdiiiiM liiiftet .0, s. 174.

273

kjinten. Pä ena sidan sitter ett öra. Kanten är på tvenne ställen skadad. Den smalaste delen eller halsen är utsi- rad med fyra parallela linier, ifrån hvilka sju kortare liniepar nedgå till den skarpkantade gränslinien mellan den skålformiga bottnen oeli öfverdelen. Från nämnda gränslinie utgå nedåt en rad af bågsegmenter. På ut- sidan sitta några fragmenter af smält glas. Måtten äro: bredd i mynningen 4,6 dec.-tum, största bredd 5,3 dec- tum, höjd till bottnens öfverkant 1,3 dec.-tum, till kru- kans öfverkant 3,8 dec.-tum.

I krukan förvaras flera stycken, smärre och större, af smält glas, som i brottet är mycket ljusgrönt; dess- utom en liten halfsferisk knapp af ben, med tvenne hål inborrade jämte hvarandra från undersidan, samt ett fragment af bronz, hvars bestämmelse jag icke kan upp- gifva. Det bestar af en låg kullrig knapp, som medelst en kort trind ten är fästad vid en bit, som det tyckes af en platt ring. Derjämte ligger i krukan en ovanligt stor oxcltand af en tam oxe.

Glasbitarne äro säkert lemningar efter ett kärl, som förstördes vid likbränningen, och detta kärl var säker- ligen såsom bäckenet af romerskt ursprung. Båda de- larne torde hafva inkommit under denaraldern.

17. Tuna socken, Rännö.

Socknens bygd ligger vid sjön ^larmens norra sida och krinff elfven. Vid Rännö fann herr Sidenl)ladh ste- ni<>-a hösrar såväl österut som söderut i byn.

Herr Ekdahl uppgifver i sin reseberättelse, att en bonde vid förstöring af högar funnit »ett messingskors, stridsvxa och bryne», hvilket allt förkommit.

I konceptanteckningen till den olhciela berättelsen förekommer brynet under nanni af slungsten och det

Aiili'ii: Tiilxknfi. l.S

'274

var således ett ovalt bryiie. Messingskorset var höirst sannolikt ett korsarmadt bågspänne^).

18. Stöde socken, Fanbyn.

Socknen ligger ganska långt in kring Stödesjön och Ljungan, Kyrkan och hufvudbygden ligga vid inre än- dan af sjön. Fanbyn ligger der elfven rinner ut i denna. Herr Sidenbladh fann der tvenne högar. Uti den ena af dessa hade år 1866 hittats ett ovalt bryne, som nu förvaras i Statens Historiska Museum (Inv. 4046).

Detta bryne är 3,4 dec.-tum långt, l,i dec.-tum bredt; det har en skarpt inhuggen kantränna samt bred nöt- ningsyta å öfversidan.

19? Stöde socken, Jättholmen.

I sjöstranden vid Loo fans en liten »hälla», som kal- lades Hjältestenen, der på 1600-talet Erik Nilsson i Loo hittade en stor ring, lik en slända, tjock i den ena, sma- lare i den andra ändan, hopdragen })å ändarne, så vid, att han kunde gå på armen af en karl.

L^ppgiften härom förekommer i en berättelse om fornlemningarne i Medeljjad, som år 1684 insändes »till följe af Kongl. Maj:ts plakat och hans excellence friherre L. Kibbings ordres» af häradshöfdingen Krik Teet'^). En- ligt Nordal, som talat med hittaren, antiviffades fyndet

') Xonliil omtalar i sin disputation s. 36 ett fynd ur en stor hög vid M.ilstad i Tuna socken. Utom andra dvrharlicter hade man der fun- nit ett »ornamentum argenteum auro obductiim, (|Uod sim; duhio aut eorome aut cingulo suftixum fult.» I åcn utkastade jorden fann man flera jernsaker, utaf hvilka ett nyckellikt l()reiu;il kom liksom siifver- smycket i lierr Nordals ego. Af livad art detta sriiyeke, var och till hvilkcn tid ilet hört, kun icke med tillhjel]) af den korta beskrifningen afgfiras.

'-) Originalet förvaras .1 Kongl. l^ibliotheket. Det är aftryckt, ehuru ieke alltid fullt troget, i K. Dybeeks lliiua, Första häftet s. 15 f.

275

år 165o a en liuliuc i Storsjön (Stödosjön), som kallades Hjelt-') eller Jättholnien, men efter fyndet kallades Gnid- holmen. Hittaren skall liafva tagit ringen för att. vara af messing oeh smidt npp den till byxhakar o. s. v.

20? Torps socken, Vislandsbyn.

1 den nyssnämnda berättelsen af herr Erik Teet heter det:

Torp den 17 November (1684). En hög är belägen nordan för Vislandsbyn och prestebordet, Ramundshögen kallad, der Ramund skall ligga ])egrafven'), hvilken sla- gits med en rese eller jätte, som bott i Gisjönsby, nå- got längre npp i socknen, nnder berget, hvarom en visa skall vara författad^). Strax vid Ramnndshögen, när der bredvid, öster om, stenarnc brötos upp och der u})pgrofs till åker, fann nmn en värja och ett stycke af en malm- gryta, dock var allt förmnrknadt — detta skedde för 20 år sedan — dito en hvit sten, hvass åt båda ändarne med ett litet kors uti midt pä, men allt är förfaret. —

Man torde kunna med ganska stor sannolikhet an- taga, att den hvita stenen varit ett ovalt bryne. Det enda, som dcrvid vållar näirot brvderi, är det lilla kor- set, men iikmI detta kunna möjligen menas öfversidans nötningsfäi-or.

21. Torps socken. Hammar.

Byn ligger vid vestra ändan af Tor))sjön. Sydost från byn ligga, enligt herr Sidenbladh, lemningar af

') lljcltc iir i Nonlniul oftii liktvliiit med jätte.

-) Hos Ek(l;ihl lietcr iWt 18.'>0: »lO.")!) iiliiar «)ster om kyrkan visar folket i en än-istiippa jätten Ixaniuiids liög, men (]enna är ej annat äu en haeke, bildad af naturen.»

3) Dybeck påminner a anf. .ställe s. 20 om den i Svenska Forn- sångerna nnder N:o 12 inta<;-na visan om »itaninnder den unge», hvilken möjligen kan vara densamma. >om Iicim- l",rik '[\-c\ nu-nar.

27G

sex hösfar. I en annan skall för nåo-ra år sedan liafva hittats »en spjutspets (?) af jern och en oval sten (båda pjeserna förkomna).»

Den ovala stenen kan svårligen hafva varit annat än ett ovalt br3me.

Torps socken (kyrkan?) ligger, enligt Historiskt- Geografiskt-Statistiskt Lexicon öfver Sverige, 6V4 mil från Sundsvall. Så långt inat landet hade således den äldre jernalderns folk trängt sig.

Med Torp slutar den egentliga gamla bygden i Medelpad. I den iinianför liggande socknen, Borgsjö, fann herr Sidenbladh in^ja fornlemnino;ar från heden tid. För 30 år sedan funnos ännu nåora å ett ställe inom vestra delen af socknen, vid Ange by. Tvenne sådana isolerade grafplatser fann herr Sidenl)ladh i den ännu läng-re in lio-o-ande Hafverö socken, nämli<jen vid Vass- näs^) några små rosen, utaf hvilka tvenne, som under- söktes, innehöllo leniningar af brända ben, samt vid By ett röse och en stenig hög. Uti rosets botten funnos spår af likbränning och der hittades litet förrostadt jern- skrot, en liten b('nl)it, ristad med streck, och tre glas- perlor, den ena med mosaikartad inläggning. Då sådana mosaik-glas})erlor förekomma i fynden såväl från äldre som vno:re iernåldern, hnm^s det inofen möili<>:het att datera detta iynd.

Emellertid är det omisskänliii^t, att dessa tva sock- närs fornlemningar vitna icke om en större bygd, utan allenast om en föga betydande kolonisering uti dessa afläirsna iicichT. Da sa är, kan man säi»a, att det om- rade, som den ähli'e jernalderns folk innehade, hade ungefär lika stoi" utbi-edning som Medel])adsbygden egde äniMi vid hednatidens slut.

') A Vassnäs liar (;ii stenyxa Ijlifvil funnen.

2<V J ii 111 1 1 a 11 d s fy ii <1.

Af de fyiicl fV;in denna provins, som kommit till min kännedom, är det allenast ett, som man med någon säkerhet kan föra till den äldi"e jernåldern.

I. Sundsjö socken, Stamnäs.

Socknen ligger nti en bidal till Ljungan, kyrkan nära den punkt, der de två vägarne från Medel[)ad till Storsjön och Norge mötas.

I en hög, som öp[)nades för ungefär 45 år sedan, hittade man fragmenter af urnor, både af ler och glas^). Glasurnorna eller -urnan torde man med skäl kinma föra till den äldre jernåldern.

II e 1 s i 11 »' 1 a lul s fy ii d.

»

I. Gnarps socken, Bostad.

Gnari) är Helsinolands nordlioaste kustsocken, h\^y- den liijo^cr krino- en å. Bostad är beläo-et temlio-en låno-t in åt vester. Xorr om landsväo;en liuija, enliot den frun Helsinolands Fornminnesförenino- inlenmade sockenbe- skrifningen"), fem högar. »Söder om landsvägen, invid östra o-ården, tätt invid väi>en oiordes ett rikt fvnd», bestående af »agraftei- af koppar |b]"on/, |, fragmenter af ett svärd, betsel, sj)jutspetsai' jämte en mängd andra jernstycken, hvarjehanda kulor oeli ornamenter af bern- sten o. s. v., väf- oeli triidbitar". livilket allt inkommit till Hudiksvalls Museum, samt dLssiitoni en guldi'ing,

^) Ekdahls reseberiittflse.

"-) Dessa sockiMibt;skririiiii<>iir iiro, ii;ir \rkv amiat uppgifvcs, kiillan till (le upplysningar om de lasta foinlrnuiinnarnc, som i det tTdjande meddelas i sammaiiliang nud tvnden.

278

som hlifvit furs.-ild till enskild person. Fyndet gjordes år 1850 eller nai^ot tidii^are.

Bronzsakerna i fyndet ligga framför mig och visa, att tvennc fvnd blifvit af liittarcn sammanblandade.

Fij.'. 7. Oval. dul)lipl.-tk;ili:r .Np.iiniliiicklii. Yiii;ii- ji-nialdi-i ii.

»Airraftorna» äro niVmliucn tvenne oNala, (lul)l)elskalio'a spännhiieklor a(" samma tyj) som tig. 7 fi-amställei'').

l)(!nna t>'j» tillhör, såsom jämföi-elsen mellan en mängd fynd ntvisar, den xiigi-c jcriialdern oeli denna

') \)r, tvciuic cvciiiplarcii IVaii Bostad itro icke i alla detaljer lika det afljjldadc cxemplan^t. livais orii;iiial IVirvaras i Statens Historiska Mu- seiiin. De lillli(')r;i cii iiagot iiiimi viii,n(' varietet.

279

varietet tillhör den angifiia periodens senaste årlnindi-a- den. Deremot innehåller fyndet flera saker, soui be- stämdt tillhöra den äldre jernaldern. Då tidsskilnaden mellan nåo:ra af sakerna i fyndet iq)pgår till flera ar- hundraden, måste man taga sin tillflygt till antagande af en sådan sammanblandning. Enskildt har blifvit för mig uppgifvet, att fyndet gjordes, då man bortgi-äfde en backe med den derpå liggan- de, lilla, nästan omärkliga graf- höiren. Då o-räfningen således ofälde icke en enstaka hög n- tan äfven dennes omgifningar, kunde en sammanblandnino- af tvenne graffynd lätteligen ske. Om jernsakerna hörde till det ena eller andra fyndet, kan jag icke uppgifva, då jag icke varit i tillfälle att se dem.

Till äldre jernaldern kan man med full säkerhet föra fragmenterna af en ornerad pincett jämte några andra smärre saker som afbildas fig. 8 samt en mindre sölja (fig. i)).

Pin c ett en af ljus bronz är söndrig; såsom fig. S n h visar, felas en del och det återstående är sammansatt af fem särskilda bitar.

Pincettei- [\vn mycket vanligfa i fvnd frän den äldre jernaldern. Ett annat exemplar förekommer i llelsing- landsfyndet X:o 2. Man har funnit dem i de stora fyn- den från Toi'sbjergs-, Nychims-, Vi- och Kragehulsmos- sarne. Pincetter förekomma ofta i f\n(l('n finn de anjjlo- saksiska, frankiska, buriiundiska och alamanniska irraf- varne. Få äro dock så fint utsirade som det här af- bildade exemplaret. Det ncih-rsta ornanuMitet å fig. (S <i

il b

'iiicett, r — f delar af beslag. Helsinorlaud.

280

aterkoiiimer pä en män^d saker i ett större fynd från den äldre jernaldern, anträffadt ä Sjörnps egor, Häglinge socken, Gärds härad i Skåne (Inv. 2437 och 2668). Dra- ken å b förekommer i mångfaldigt varierande former å fornsaker fi"åii samma tid.

Rinocn med fals fi"'. (S (/, af bronz, har utan tvifvel varit anbragt vid ett beslag pa en svärdsbalja, i ä,ndamål att hålla en rem. Ett par ringar af samma slag förekomma å ett sådant beslao; i Nvdams Mosefund ])1. VI J I tio-, 30. Hvardera ringen är der fästad medelst en smal klyka af bronz, liknande en mycket smal brakteat-ögla. En sådan, antagligen i högen söndertryckt ögla förekommer i detta f\nd. Fraumenter af svärd inkommo, såsom ofvan nämndes, till Hudiksvall med fyndet.

Tvenne par ringar förekomma i fyndet. Huruvida de höra till samma svärdsbalja eller till tvenne, lemnar jag oafgjordt. Det förra synes mig troligare.

Fyra små cjlindriska, ini håliga ändbeslag af sådant utseende som fig. 8 e utvisar (två äro fragmentariska). Från midten af insidans botten (fig. 8 /') utgår ett stift, kring hvars inre del sitter en tunn skifva, såsom det tyckes af bronz. Stiften äro tydligen afbrutna och skif- van har väl knappast haft sin ursprungliga plats invid Ijotten. Att äfven dessa hattformiga beslag liöra till svärdsbaljaii eller dess gehäng, slutar jag deraf, att lik- nande förekom nio uti det nyssnämnda Sjörupsfyndet, som i det närmaste uteslutande iinieliöll delar af svärdstill- behöret. Da de voi-o i Bostadsfyndet fyra, liksom rin- garne, är det ick(^ oti-oligt, att de stått i något samman- lianiT med hvarandra.

Ett beslag af bronz (i två stycken), tig. 8 c. Den län- gre armen äi* invid bågen afl)i"ut('n och har förmodligen haft en f()i'tsättnin<!- svaramle mot den andi'a armen, som med tvenne naglar varit fästad vid något tunnt föremål (I d(!C.-linie tjockt). Den lilla skifvan i bågens andra ända

281

Fig. y. Solja meil einiilj. Hi'lsiiii!lai](l.

är dereiiiot hel och liar a undre sidan en likaledes 1 dec.-linie hiiig ta[)j), försedd med en liten fotplatta. I fyndet förekommer utom den afbildade en annan hage i två bitar, som har äiid plattan bevarad, men liar fatt den län^rre armen afbruten a båda sidor tätt invid bå- gen. A båda dessa bågar bildar ändplattans plan en trubbig vinkel mot den längre armens plan. Af ännu en tredje båge finnas lemuingar. Huruvida alla tre ba- garne hört till samma beslag eller till olika, är omöjligt att afgöra.

En sölja af bronz, af bildad tig. 9". Anmärkninusvärd är ribban, som är fästad vid roten af klon ^). Mindre vanlio- är dessutom framsidans starka stupning. Det märkligaste, som för- länar denna sölja ett synnerligen högt värde, är den tresidiga u[)phöjningen å nedre delen, hvilken är fyld med röd emalj. I danska fvnd känner man endast fem med emalj smyckade föremal från äldre jernäldern, nändigen en bronzskål funnen i en mosse emellan Ribe och Kol- ding, samt fyra alldeles lika bronzspännen från Vimos- sen"^). T Sverige äro tidigare bronzsaker från den äldre iernåldern med emali-iiilämiiiiiiu-. röd liksom Bostadssöl- jans, funna vid La(;kalänga i Skåne (Iiiv. 2110'*), h var- jämte ett litet i Skåne funnet smycke från sannna tid med (jlikfärgad emalj förvaras i Ystads Läi'Overks Samlingar.

En läderbit, (),;i dec.-tum läng, O,;") dee.-tuiu bred i ena ändan, 0,4 i den andra, hörande till det bälte, å

^) Ett, lik;ul;iiit hiliaiig- nirckonimcr Ti klon till vu siilja at" jcni, soin jämte najfra bitar at" jcniljcshifi', stv<'ki'ii af rii lerkruka och briiuda bcu, hittades af Riksaiiti(|varicii ocii iniii- i Juli l.^^Gi* uti cii urat" p;i Aitliiigs egor i Holvi sockeu, (lotlaud.

2) Engcllianll i Aarbri^cr \uv 1868, s. 7C) f. pl. II. Aarl). fiir 1SG7, s. 255.

') Auualcr for Nordisk Uldkvudighct, l,s.')S, s. 177 f.

282

hvilket söljaii sutit. Den bevarade biten har hört till den delen af bältet, som, när klon var instucken deri, ofick bakåt och betäckte sölians fastedel. Man märker ännu ganska tydligt å läderbiten en fördjupning, som åstadkommits af den uppstående emalj-inlagda trekanten.

Guldringen, som kommit i enskild mans händer, torde hafva hört till samma tid.

Återstoden af de till min o-ranskning insända sa- kei-na från Bostad kunna nästan med visshet föras till den äldre jernåldern. De äro:

en liten ribba af elektrum (silfverblandadt guld), ofenomborrad:

tio frao-menter af ett snöre, omlindadt med bronz- bleck, möjligen hörande till gehänget;

fem sma rännformiga bronzbitar, hörande till l>aljans kantbeslag;

två mindre l)ronzplattor, sannolikt hörande till sjelfva l)aljaii;

en jernnagel med öfre ändan ondjöjd, för att hålla en ring e. d.;

perlor: en femflikig af bhiglaserad lera, en liten klotformig af karneol, en liten })latt af l^lått glas, en högre, i kanten krusad, af l)lått glas, en dito krusad af grågrönt glas, belagd med en guldhinna, en platt af grå- srrönt jrlas med adriii- mosaikinläo-o-nin";, tva af vittradt glas, tre af rödbrun lera.

2. Jättendals socken, Bäling.

Socknen ligger \](\ kusten, närmast i söder fi-an Gnarp. lliii\iidbygden ligger kiiiig en a, som flyter först ,sö(l('i'iit och sediin i ostli<^ riktning åt hafvet, eller rättare saudt krin^ de tva sjöar, o:enom ll^ ilkcn <h'nna ;i i'iiiiici', f<')i\st i liciiiics öfversta lopp ocli sedan strax iniKUi lioii änd]'ar kosan. Vid nordändan ;if (h'n norm

288

siöii liiiiicr l>äliii":. Höoar tinnus vid nordöstni ändan af sjön ocli pa norra stranden af den närliggande FUiek- tjärnen, vidare emellan byns åbyggnader och sjön samt vid vestra stranden. En af de sistnämnde bortgräfdes af en torpare, som dervid fann följande fornsakei", af hvilka D:r Wiström haft godheten att sända mig en teckning.

En bronzskål, söndrig i botten, med fals tätt un- der öfverkanten, oval, 14,2 dec.-tum bred, 1(),l> dec.-tum lång. Den kan med stor sannolikhet antagas vara af romerskt arbete, ehnrn detta icke kan med full l)estämd- het afgöras annat än genom granskning af originalet.

Pilar af jern. Den aftecknade är 0,1 dec.-tnm läng och har ett rhomboidalformadt blad (största bi-edden är 0,7 dec.-tnm) och ryggas längs hela bladet. Denna pil- form förekommer såväl i Norden, som i de vestgerman- ska o^raffälten.

En större knif af jern med bred rygg, 7,4 dcc.-tuni längt blad och en ringformig iitsvällning, der skafttangen begynner. Denne, som har i det närmaste halfva bla- dets längd, är böjd, sa att han går parallelt med bla- det, och har dervid brustit. Nedre delen af bladet har af])rutits, men tinnes i beliåir).

Ett handtag af jern, vridet, med den Ix^Naradc iiu- dan sammanböjd och ytterst inrullad. I krökningen sit- ter ännu den dubbelvikta tenen, med hvilken handtaget varit fästadt i det föremal till hvilket det liörde.

En pincett af bron/, l,i dec.-tum laug, humI bug- tiga sidostycken.

Ett ovalt br)iie af (jvarts, med ränna kring kan- ten, men utan fara a sidorna.

') Exempel pa seden iitt samiuanböja de vapen, som skulle läggas i grafven hos den döde, iinnas såväl frän den äldre som den vngre jeru- alderu å Sveriges fastland. A Gotland var denna sed tyilligen m\eket allmän.

284

Pincetteii och brynet, samt äfven skålen hänföra fyndet till den äldi'e jernåldern. Handtagets fäst-ten på- ininnei" om det likartade jernstyckct i föregående fynd.

3 och 4. Jättendals socken, Hällan.

Xär man frän Mellanfjärdens innersta ände följer den der utmynnande an, är Hällan den första gård man hinner, å norra stranden af kyrksjöns smala östliga vik. Det ser dock ut, som fordom en o-ård funnits närmare hafvet, tv vid siöns östlioasta ända lioo:er en vacker grraf- plats, der bland annat finnas tvenne triangel- och en rektangelformig hög samt en sten, hörande till en för- stöi'fl rund stensättning, ^lan synes således kunna an- taga, att detta graftalt tillhör den yngre jernåldern. Dessutom har man i nordvest frän högarne, uti en liten sandås, funnit flera sma g)'opar, innehållande brända ben- bitar, samt vidare vid bäcken en mänod slauo-, vitnande om forntida jeridiantcring').

Da Nämndemannen Johan Persson år 1841 gräfde för <'ii tomtsten till sin nya-byggning (å ny gåi'dsplats, bligande öster om den ursprunolioa bondoärden i Hällan, Iivilkcii gård anses jämte Kungsgården, längre u})}) i socknen, för de äldsta i trakten), fann han, enligt den ofticiela skrifvelsen, »en aln undci* jorden, pa ett ställe, som anses fordom hafva varit kvrkojjård» — hvilket sista nttrxck toi-de fa ta<?as likt\(li*»t med bea-rafnino-s- })lats — ett vackert bagspiinne (Inv. 1134). »dolian Pers- sf)ns gårdstomt har \arit i'ik och torde icke iinnn vara utfattig pa lemningai" IVan nrminnes tider. OndoMng 35

') Uppiiittciiia iiro liiir liciiitndc ur Foniiniimesloreiiiiigfiis socken- l)('rätt('lse ocli den iitlVilJMiidc k;irt;iii. Med {fropanic, som voro fylda med brända Ix-ii, kan man jämföra de uropar nird !)räiula beii, som an- träftades under m\llan invid As-IIu>iby stora gratVält, dä detta af Kongl. Ji'rnvägsby<^f^na*l.s-St\ relsen f(')rst("trdes.

285

fot frän rummet, der Joliaii Persson 1S41 upptäckte spännet, fann Anders Andersson i sydlig riktning ske- lettet efter en fullväxt menniska pa en alns dju[). 'Alla benpiporna efter extremiteterna hade varit synnerligen väl behållna, och haft ett ornl)badt läge såsom efter en menniskokropp i vara grafvar. I en annan riktning frän näranda tomtsten, sydost, hade Johan Persson vid samma tid funnit benen efter sju lik — sju hufvudskalar och andra ben. Alla dessa lik hade varit lagda sida vid sida af hvarandra i en rät linea^). Ingen den minsta lem- ning efter likkistor har upptäckts; men till venster om hvarje lik, äfven det som låg allena, ungefär vid höften eller öfra delen af lårbenet, hafva varit lemningar efter nedslagna pålar, en vid hvarje lik. Pålarne voro vid npp- gräfningen förmultnade, men likväl funnos tydliga spår efter alla. Afven de siu låoo 2 fot under iordvtan. Xära intill det rum, der dessa sju skeletter, alla efter äldre personer, lågo, har unga Johan Persson, sonson till Nämndemannen, för nio år sedan pa samma djup up})- gräft en hufvudskål och andra ben efter en menniska. I närheten af det rum, der Johan Persson hittade spän- net, men hvarken tillsaramans med detta eller mennisko- benen, har gamle Johan Persson gräft upp en samling- ben, alla brända och små, icke efter någon menniska, utan, eftersom gubben, hvilken hållit före att der varit oftrande, uttryckt sig, »liknande ben efter kattor.» Icke allenast andra brända ben, till det mesta krossade, utan äfven l)rända, mindre stenar, hvilka grusas, näi- de vid- röras, och hvilka bcu och stenar under gräfning pa och omkring Johan Perssons gård, nästan öfverallt på- träffas på 4 — o tums djup, vitn;i om eld ocli l)rand ])a

') Detta fynd omtalas iifven af licrr Ekdahl i liaiis reseberättelse samt i Widmarks Beskrifiiiii<f öfver Ilelsiiiirlaiid II s. 4;{, aiini. Ingen- dera talar om pillarne. men enligt Ekdalil liittades der en jernvxa, enligt Widmark dessutom »en raessingsliålk, som troligen tillliörj ett bälte.»

:>«6

stället. Små brända stenar tiinias pa åtskilliga ställen i Hällans hy, men hen derjämte allenast pä och närmast omkring nämnda tomt.» Den yngre Johan Persson har å tomten funnet tvenne jern (bitar af svärd och knif?^). Att der varit en begrafningsplats är således tydligt.

Tio är senare hittade Erik dansson 8 tum djupt ned i jorden under gräfning i en tomtplats, belägen

400 alnar frän den g-ård han då bebodde och hvarest åbyggnader fordom varit uppförda') ett annat bågspänne af bronz (Inv. 1774). Detta afbildas här ti"-. 10: det förra återfinnes i D:r Montelii »Från ^1^ dernaldern» i)l. fi ti";. 2.

Kanten och ramen hafva bron- zens naturlio-a färo", det öfrioa är förg^ddt. Tomrummet å l)äo-ens midt, har utan tvifvel vai'it fyldt med en skuren sten, färgadt glas eller emalj.

På baksidan af den fyrkantiga delen ser man den rätt utstående i;enond)orrade skifva, i h vilken nå- \v\\ varit fastad. A andra sidan bå-

vikt skif\a bildade nalhallaren. Ytan å undersidan är betäckt med samma hvita ämne, som redan omtalats i sannnaidumg med Medelpadsfyndct 5. Näl(Mi har varit af jern.

Det andra bausnäniiet är detta nncket likt, men är

^-Äft?^

') Dessa iiof^nrainiii ocli xiiiderika uppgifter iiro liciiitadc ur ett brcf riiiu Kyrkoluinlcu J. Waduiau i ITanuauficr, soiu p;i hcj^iiiaii af I):r Oscar Moutelius lucd IVirckoinuiaudc \iilvilja iusaiulat ujipgifter om fvii(lortcrna

IVir (le tva spiiiiiiciia in. m.

-) l^iilit::! den ofliciclu skiif\ <Ni ii.

287

större, ö dec.-tuin laiiu^t och med en största bredd af 2,8 dee.-tuin. Vid den närmare beskrifningen hänvisar jag till tig. 10.

Det fyrkantiga ändstycket saknas. I dess ställe fin- nes endast en flik, 0,8 dec.-tnm läng, lika bred invid bågen, men starkt afsmalnande mot ändan. På denna flik, hvilken å undersidan har nålens fästskifva, måste något öfverstycke hafva varit fästadt, ty d(ds är fliken på trenne ställen genomborrad, dels går utmed dess in- sida i den uppstigande bågen en ränna, tydligen ämnad att omsluta ett föremål af en knapp decimalinies tjock- lek. Bågen är å hvardera sidan 0,8 dec.-tum bred, 0,5 dec.-tum hög och prydd med trenne vertikala liniepar (vid kanterna och i midten) samt uppbär liksom sj)än- net fii>'. 10 en rund skifva. Denna är i midten försedd med en rund prydnad af (3 röda glasbitar ellei' stenar (en af dem är bortfallen) i tunna guldblecksramai-, allt inom en liuldfläta. Den yttre rinoen är delad i fvra delar, fylda med vackert flätverk. Yttersta kanten ut- göres af ett med niello inlagdt ornamentsband af öfverst spirallikt ho[)rullade böljsirater.

Det mångdelade ändstycket har samma grundform som fig. 10 utvisar, med den skilnad, att i spännets längdriktning går tvärt öfver det rhombiska rummet i midten ett band fyldt med flätverk. Alla kanter och ramar, som på spännet fig. 10 äro smala, upphöjda och hållna i metallens naturliga färg, ersättas här af breda lister, fylda med flätverk. Listerna å de tre rundlarne äro tredelade. Midten i dessa rundlar och rummen mel- lan midtbandet och rhombens kantband äi-o fvlda med infattade röda glasbitar i guldramar, omgifna af flätor eller strierade trådar. Under olasbitarne lii^ser ett tunt silfverfolium. All bronzen utom i sjcdfva vtterkniiten synes hafva varit förgyld.

Undersidan liar det livita metallöfvcrdrajret. Afven

288

detta spännes nal har varit af jern. Det mindre spännet har a rundlarnes undersida insänkningar.

Dessa spännen äro i tvenne afseendeii märkliga, så- väl om man gifver akt på formen som på de infattade glasbitar, som pryda det ena af dem.

Denna infattning utfördes sä, att den yta som skulle orneras, försågs med uppstående tunna ramar af guld- bleck, inom hvilka fastades anting^eu o-ranater eller ^las- bitar, oftast röda, understundom äfven gröna, gida och blå. Sedan urminnes tider hafva de olika folken haft för sed att gifva åt ytan af sina })rydnader lysande af- brott jxenom anl)rino:ande af enstaka ädla stenar. Genom att sammanföra dessa, så att de betäckte sammaidiän- oande ytor utan annan atskilnad än af smala vä orerar. Uppkom det nya ornamentsmotivet. Ofvergången är helt enkel, men det nva fick oenom de förenade stenarnes eller glasbitarnes glans och genom det afl)rott derifrån som ramarnes fina guldlinier bilda, en helt annan clia- rakter, som ganska mycket tilltalar ögat.

Ofverallt, hvarest man v;!i'it van att infatta enstaka stenar, kan en öfvero-åno- till det nva motivet med lätt- het tänkas, men då detta spelat hos de olika germanska folken en jranska stor ]'ol, vore det af icke rin":a in- teresse att utröna, från hvilket liåll det först utbredde si"" bland dem. Knirelska fornforskare hafva uttalat en viss benäijenhet att åt smycken med denna ornei-ino- till- erkänna en inhemsk d. v. s. en germansk upj)rinnelse och de fästa siji da vid nairra vttrandcn af klassiska för- fattare, som visa, att vissa "fibnla' gemmata'», stenj)rydda spännen, som tilhcrkadcs i provinserna, voro mycket omtyckta af Romarne'). ()m()jligt är det visseidigcn icke, att denna ornamentstyp uppkonunit eller kanske sna- rare ut})ildats hos (b- i i-omcrska ]'ikets utkant boende

'j Akfrmaii, llcin;iiiis of l'iigaii Sjixoiidoiii in Eiighind s. 6. lioacli Sinitli, Invciitoriiim scpulrliralc s. xxui.

289

Gennanerne, helst då det hände, att man hos dem re- dan tidigt prydde metallytor med emalj. Men man må- ste besinna, dels att Germanerne måste, för att kunna utföra dessa arbeten, hemta o-ranater och iilas från söderh,

'O c '

dels att dessa arbeten voro under de fjerde och femte århundradena synnerligen allmänna inom det bj-znntinska riket^), hvarvid det säkerli":en lio-o-er närmare till hands att tänka på ett inflytande utgånget ifrän än på ett mot- taget af de byzantinska liandverkarne. Emellertid be- höfver man visserlio;en icke antatja, att dessa arbeten tillkommit allenast i följd af en mycket långvarig för- bindelse med det byzantinska riket: blott motivet en gång blifvit bekant bland de fjerran boende »barba- rerna», torde dessa på egen hand hafva användt det. Att antaga, att alla de föremål, som äro försedda med dessa ornamenter, skulle vara af byzantinsk upprinnelse, vore tvifvelsutan oriktigt, då dessa föremål äro i de ger- manska fynden så många och derjämte till form och ar- betssätt så nära öfverensstämmande med andra, som äro af obestridlig inhemsk härkomst').

Det är ganska eget att se, hur man vid val af smycken, som skulle förses med denna ornering, förfor olika hos de skilda stammarne. Baudot framhåller, att inom Buri^undernes område det är snart saj]fdt uteslu- tände de runda spännsmyckena'^) som äro inlagda, och detsamma synes i allmänhet gälla de franska oeli tyska fynden. Inom England äro likaledes företrädesvis de

*) Säcken ocli Kemier, die Sammlungen des k. k. Miinz- inul Autikeu- Cabinetes s. 328 f.

-) Hiiiaivida niaii skall autaji-a, att arbeten af denna art hlifvit förda frän det ena irermanska folket till det andra, blir oinöjliut att afgöra, förr än man lärt närmare känna deras samfärdsel. Visst är, att icke kunna alla eller ens de flesta arbeten af detta slag, som blifvit funna t. ex. i Sverige, antagas vara arbetade utom landet.

^) Méraoire sur les sépultures des barbares de Tépoque Mernviugienne, découvertes en Boursrogue.

Anliciv. Tidskrift. 19

290

runda spännena inlagda och dessa tillhöra så godt som uteslutande Kents graffält. På Nevilles många plancher^) med fio-urer af ett angliskt graffält finner man allenast ett föremål med torftig inläggning.

Det vackraste arbete af detta slag, som anträffats i svensk jord, är den svärdsknapp från Hög Edsten i Qville socken, Bohuslän, som här återgifves, för att lemna en föreställning om arten af dessa inläggningar. Jämte

denna hittades nå- gra andra smärre guldsaker som synas

&.

Fig. 11. Svftrdknapp af guld, inlagd racd granater, Boliuslftn.

tillhöra slutet af den äldre jernåldern "). En annan svärds- knapp af guld, del- vis inlagd med gra- nater eller röda glas- bitar, har hittats i Glafsfjolen inom Jös- se härad, Verndand (Inv. 10G7). En liten guldknapp, med tre infattade granater eller glasbitar inom en kant af guld och ytterst en tjock strierad guld- tråd, är funnen vid Ofvede i Eskelems socken, Gotland (Inv. 2747) jämte en guldspiral och elfva guldsolidi, slagne under kejsarne Honorius (2), Majorianus (1), Libius Severus (1), Anthemius (1), Leo (1) och Anasta- sius (5) således från perioderna 395 — 472 och 395 — 518. Den infattade delen påminner ganska mycket om de in- fattade glasbitarne å det större bågspännet frän llälhin,

^) Saxon obsequics.

'^) Inv. 3163, 3186 och 3256. Fyndet instindcs i tre om<i;ängar under iiren 1863 och 1864. En mycket liknande svärdsknapp har ')i\<!; sett afljildad i Mr John ]5rents Account of rcscarehes in the Saxon cerae- tery at Sarr s. 33 (i Arehttolof^ia Cantiana).

291

under det den strierade tråden är alldeles lik den, som förekommer å den vaekra fingerringen troligen från den äldre jcrnalderns början, som omtalas under Medelpads- fyndet 3 I). De knappen åtföljande mynten tillhöra den tid, da inläggningar af denna art voro moderna i det byzantinska riket.

På Gotland, der de runda spännsmyckena äro all- männa, såsom hos Vesterns Germaner, finner man å dem nästan aldrig inläggningar, aldrig åtminstone sammanhän- srande. Deremot är en å Gotland förekommande varietet af det aflånga spnnnsmycket icke sällan rikligen inlagd med röda glasbitar.

Den form, som bågspännet fig. 10 har, eger en omiss- känlio- likhet med båospännet fiir. 4; de äro båda varie- teter af samma typ. Denna typ har sannolikt, liksom det fig. 5 atergifna korsarmade bågspännet, utvecklats ur den s. k. romerska fibulan^) eller något dermed lik- artadt smycke. Att det mellan dessa tvenne utvecklings- typer, den smärta korsarmade och det större, bredare aflånga bågspännet, rader en ganska stark frändskap, fin- ner man t. ex. af de många öfvergångar från den ena typen till den andra, som de angliska fynden innehålla. Ett rikt tillfälle till vexlande utveckling gafs ock, då såväl bairen som båda ändstvckena, alla dessa tre eller hvar del för sig, kunde omgestaltas och siras på mång- faldiga sätt.

Bågen kunde vara mer eller mindre hög, kan kunde hafva jämidöpande eller utåt bugtiga kanter eller å hvardera sidan en utstående flik (se fig. 4) eller ock vara öfverst utplattad till en ornerad rundel (fig. 10). Den sistnämnda af dessa former förekonnner a de bada spännena från Hällan samt äfven a engelska former, an-

') Detta liar för liingescdan påpekats af deu tyske fornforskaren Linclensclmiit.

292

närs utoin Norden, sävidt jag påminner mig, aldrig^). Af den näst sista formen komma fiera exempel i det följande att gifvas, men utom Norden tyckes den vara sällsynt. Att i vårt land alla dessa former förekomma, visar hur flitigt denna bagspännstyp bearbetades i vara t>3'gder.

Det ändstycke, som ä fig. 4 och 10 är afbildadt nederst, har icke alltid fyrkantig form, utan är stundom halfcirkelformigt Det har ofta enstaka knapplika ut- språng, som påminna om de korsarmade bågspänne- nas utskjutande knappar. Dessa utsprång rycktes se- dan med i den fortgående utvecklingen, de mångfaldi- gades, så att de i tät krans omgåfvo de tre sidorna") och hopkrymte derefter till torftiga rudimenter, sins emellan sammanhängande, eller de voro fortfarande färre och fria, men omgestaltades till fogelhufvuden med långa, krokio;a näbbar. Det hände, att dessa i sin ordnino- för- krymtes och drogos tillsamman, dock så att man kan ännu urskilja hufvuden^).

Det motsatta ändstycket är någon gång äggformigt, med den bredare ändan urnupen, för den kullriga bå- gens skuld, och med den smalare ändan slutande i ett drakhufvud*). Jag har antecknat sådana spännen, funna vid Abenheim, Diirkheim, Heidingefeld, Langenenslingen, Mainz, Nierstein, Nordendorf (flere), Waiblingen och Oestrich, idel orter i sydvestra Tyskland. Der äro de

^) Roacli Smitli, Invcntoriuni scpiilclnalc, pl. YIII f. 3. Jfr Koinljle, Horfe F'eralcs pl. XXVllI I". 7. Om de motsvarande gotländska formerna se längre ned.

^) Sådan ornering pa ett fyrkantigt ändstycke har det vid Jernskogs- boda i Jcrnskogs socken (Vermland) tillsaramans med brakteater funna bågspännet af silfvcr (Inv. "2564).

^) Ett fyrkantigt ändstycke med kiiapplika utsprång är afbildadt, Lindenschmits Alterthiimcr uns. lieidnischer Yorzeit II. haft. IV. taf. 6. fig. 4. Ett halfcirkelformigt ändstycke med fogelhufvud, Cochet, La Normandie souterraiue pl. XVIII. fig. 2, med förkrymta dylika samma arbete pl. XV. fig. 3.

*) Lindenschmit, II. häftet IV. taf. G. fig. 4.

293

således mycket iilliiiäiiiia, under det de i Frankrike äro åtminstone ytterst sällsynta och under det de i En^^land och Norden alldeles saknas. Denna form är således af ganska stort interesse.

Detta ändstvcke kan förekomma ännu enklare, så- som en smal jäunibred ribba, nAgot ornerad. Bågspän- nen af denna art har jag antecknat från Beckum i Vest- phalen, frän Zweibrucken, Oestrich, Langenenslingen och Selzen, frän Envermeu och S. Marguérite-sur-mer i Nor- mandie, från Charnay och Brochon i Bourgogne, från Vidy vid Lausanne. Liknande hafva blifvit funna i Kent och Lincolnshire, men typen synes i England icke vara allmän, liksom ej heller i Norden. Det vackraste af de få svenska exemplaren är funnet i Röra socken på Orust, uti en med aska och benskärfvor fyld lerkruka (Inv. 1472).

Den allmännaste utbredningen hafva de typer, der detta ändstycke har sådan fördelning som fig. 10 och äfven 4 visa. En låno;dra"en rhomb med nåo;ot buo-tio-a sidor, med de tre yttre hörnen smyckade med rundlar, som å tig. 10, eller med omvända viggar, såsom ä tig. 4, eller med menniskohufvud, såsom i synnerhet på ut- ländska exemplar. Från det återstående hörnet, invid bågen, gå utåt tvenne tillbakaböjda flikar, med mer eller mindre tydlig drakhufvudform. Exemplar af denna typ med det motsatta ändstycket fyrkantigt har jag anteck- nat från Nordendorf vid Augsburg (flera), frun Darni- stadt, från Kent (der sälls}'nt), från Cambridge-, Glou- cester-, Leicester- och WarAvickshire, från Danmark, Norge, Gotland, Oland, Vermland, Gestrikland, Helsing- land. Något enklare cxomplar, der man i mer torftiga former linnii kan sp;ii-a den n\ss aiigifna gi'undplanen, har JMg antecknat från Zahlbach vid Main/., fi';iii Xor- mandie, Bourgogne och franska Schweiz.

Det finnes ännu en varietet, som synes egendomlig för Sveriire elU-r rättai-e sa^^-dt för (^lothnid, tv (U^ få

294

exemplar, som hittats utanför denna ö, torde böra anses som vitnesbörd om en forntida samfiirdsel mellan Got- land och det svenska fastlandet. Charakteristisk för denna typ är utseendet af det ena, det mångformade ändstycket, hvilket likväl eger ett ganska stort slägt- t3^cke med den nyss omnämnda typen. Ytterst är run- deln bibehållen, men det rhomboidiska stycke, vid hvil- ket denna var fästad, har sammankrympt: sidoflikarne äro försvunna och det återstår ej mer än en från bå- gen utgående, småningom afsmalnande ribba. Deremot hafva de tillbakaböjda, vanligen med drakhufvud slu- tande fiikarne invid sjelfva bågen blifvit rikare utveck- lade, så att de hafva samma längd som sjelfva midt- stycket och stödja sig mot den detta afslutande rundeln^). Härtill kommer, att bågen är öfverst platt och genom- borrad. På en genom hålet gående tapp är en rörlig rund skifva fästad. Detta påminner således något om rundeln å de helsinglandska spännsmyckenas bågar. Att denna rundel å de gotländska bågspännena fått en ännu större betydelse torde böra sättas i samband med den omständighet, att i Gotlands jernåldersfynd förekommer i olika varieteter ett rundt spänne mycket rikt repre- senteradt. Deinia bågspännsform är dock icke den enda å Gotland funna; äfven andra, hörande till förut be- skrifna typer, hafva der anträffats.

Med afseende på tiden, då dessa större bågspännen användes, är till en början det höjdt öfver allt tvifvel, att de tillhöra den äldre jernåldern. Några nordiska fynd hafva redan blifvit anförda, i hvilka denna typ förekommit tillsammans med ln'akteater d. v. s. fynd från den äldre jernalderns senare del. Denna tA]> står

') Sådana spännen äro afhildadc hos D:r Montclins pl. 7, fi.n". 1, 4 0(di K). En (itVcrj^angsforni, der den urspnuij-liga typeuis ^Tiinddnig ännu ilro tydlitra, förekommer i fyndet Inv. 3296 (frän Endregärda i Etidre socken).

295

likväl, såsom mig synes, samt såsom äfven andra både ansett och uttalat, i ganska tydligt sammanhang med de former, som voro under den äldre jernålderns tidigare skiften allmänna. Finnes det sålunda mellan de olika typerna ett organiskt sammanhang, blir det svårt att låta dessa stora bågspännen charakterisera en särkild period, skild från den föregående af en bestämd gränslinie. Men på samma gång framstår såsom en af de interessantare frågorna inom fornsakskunskapen denna: hur tidigt fin- nes det stora bågspännet fullt utbildadt?

Då utredandet af denna fråga icke är nödigt sär- skildt till belysning af Norrlands äldre jernålder och då dess upptagande skulle föranleda en så detaljerad fram- ställnino: af facta, att denna torde blifva för vidlyftio; i en specialafhandling som denna, lemnar jag denna upp- gift åsido. Svaret kan sökas på mer än ett sätt. Bäst vore naturligtvis, om kommande myntfynd gåfve nya data, men derom synes man dock icke kunna hysa syn- nerligen stora förhoppningar, då just för den period, som härvid är af vigt, tiden mellan denar- och solidusperio- derna, myntfynden äro ytterst sällsynta. Snarare torde man kunna vänta bestämda tidsuppgifter, när det lyckats att med större visshet i detalj datera de gotländska jern- åldersfynden.

Hadefyndet från Gestrikland, som i det följande be- skrifves, är icke utan betydelse för besvarande af denna fråga.

5. Tuna socken, Finnflod.

Socknen ligger å norra sidan af Hudiksvallsviken. Bygden omsluter mellersta loppet af ett litet vattendrag, som mynnar ut i nämnda vik. Finnfiod lii>uer i vestra delen af bygden. I vester, utmed den långsträckta byn, mellan denne och skogsmarken, liafva funnits 88 höi2:ar,

296

af hvilkii nägra nu äro förstörda, hvarjämte tvenne hö- gar tinnas luidt i b^n.

I en liög, som för några år sedan utgräfdes, hitta- des ett ovalt bry ne af mörk stenart, med nötningsfåra å ena bredsidan, samt en jernyxa, livilka förvaras i Hudiksvalls Museum.

Hur gammalt namnet Finnfiod är, kan jag icke upp- gifva; det förekommer åtminstone under Konung Gustaf I:s tid. Om det JVr urgammalt — och till ett motsatt antagande finnes intet skäl — bevisar detta otvetydiga fynd från den äldre jernåldern, att Finnfiod redan under förra hälften af var tideräknings första årtusende varit bebodt af Germaner (Götar), och deraf torde man kunna draga det koroilariet, att ordets förra del icke har nå- ffot sammanliano; med finska folknamnet. Ar detta tro- ligt med afseende på detta norrländska ortnamn, kan man med ännu mindre skäl anse ortnamn i svdlio:are delar af Sverige med denna begynnelse-stafvelse bära vitnes])örd uui nå2;on större forntida utbrednino; åt sö- der af den finska stammen.

6. Tuna socken, Finnfiod.

Enligt förtecknino-en öfver socknens fornlemninfjar har man i en annan hög funnit »ett kors af två tums längd.» Ja": troi-, att man kan med <»'anska orodt skäl anse detta uttryck beteckna en korsarmad bågfibula.

7. Tuna socken, Hälsäter.

Gården ligger på gränsen till Högs socken. Afven denna "-ård s\iies under hednatiden haft en talrik be- folkning. Högarne, li\ilkas iiiital u])pgår till ()<S, ;ii"o för- delade i flera grupper; inom en grupp förekommer äf- ven en bautasten.

297

Uti en hög invid gården har hittats öfre delen af en korsarmad bågfibula af bronz, 1,4 dec.-tum lång. I behåll äro endast bågen, den öfre fyrkantiga plattan, den öfversta knappen och den ena, korta sidoarmen med dess knapp. Knapparne äro kullriga, på undersidan nå- got plattade. I nålens fästliål på undersidan sitter en stor klump jernrost.

Spännet förvaras i Hudiksvalls Museum.

8. Idenors socken, Hallen.

Socknen ligger på södra sidan af Hudiksvallsviken. Hufvudbygden ligger åt Tunagränsen. Helt nära kyr- kan ligger Hallen, der enligt förteckningen öfver sock- nens fornlemningar, icke funnits mer än tio högar, af hvilka två äro bortgräfda.

Uti en af de bortgräfda högarne fann man en jern- knif och en jerncelt, som förvaras i Hudiksvalls Mu- seum.

9, Högs socken, Kungsgården.

Socknen ligger innanför Tuna, hvars bygd fortsat- tes härinom. Kungsgården, det gamla Uppsala öds-god- set, ligger i östra delen, helt nära kyrkan. Vid Kungs- gården och den närliggande prestgården tinnas i olika flockar 21 höi^-ar.

I en en hög (eller röse) hittades år 1828 en jern- yxa och fragmenter af en bronzskopa. Yxan lär ännu förvaras på Kungsgården, ehuru omgjord.

Skopans fragmenter insändes till Statens Samlingar (Inv. 498). De utgöras af bottnen (skadad i ena kan- ten), 2,4 dec.-tum i diameter — kring undersidans kant går en up])liöj(l i'am och samma sidas midt utmärkes af en upphöjd liten rundel — samt en l)it af öfverdelen,

298

som visar den utböjda kanten, och sjelfva handtaget, platt med tvär ända och nära denna ett treflikigt hål. På öfversidan af skaftet är en något skadad fabrikantstäm- pel af hvars bokstäfver man ännu ser - - nsi - - hadr - - (d och R äro icke fullt tydliga). Det inre af skålen har varit föi'tennadt.

Arbetet är romerskt. Skopor af samma upprinnelse hafva funnits på Gotland vid Siguls i Lye socken (Inv. 3066), samt i Bals socken (Inv. 645). Andra hafva an- träffats inom Danmark och Tyskland. De konnno till Norden under denaråldern.

10. Högs socken, Kungsgården.

Ett ovalt bry ne, af mörk stenart och med nötnings- fåra å ena bredsidan, har funnits här. Det förvaras i Hudiksvalls Museum.

II. Högs socken, Tåsta.

Gården ligger i nordvestra delen af bygden. Vid denna och den närlio-o-ande oården Si2:2:sta finnas i spridda Hockar 54 högar.

A egorna har liittats en guld ten, spiralvriden i nära två hela livai-f, med en diameter af 1,4 dec.-tum, (i nyare tid) tilli)lattad i ena ändan, vägande 10,99 ort (46,71 grammer), med v,u halt af 0,<)g (Inv. 392). Ringen, som är mycket vårdslöst arbetad, äi- ])å ytan flagig och eger icke den glatthet, som annars utmärker den gamla tidens guldarbetcn. I detta afseendc ])åminner hiin myc- ket om guldringen i McMh-lpadsf^ndet N:o 6. Spiral- vridna guldringar förekomma ofta i f}'nd frän den äldre jernåldci-u.

299 12 och 13. Forssa socken.

Socknen omsluter de s. k. Forssavattnen, tre eller två sjöar gående i norr och söder samt genomflutna af Dellens utloppså, hvilken från Forssavattnens sydligaste afdelning, Storsjön, går österut till hafvet. Den för- nämsta bygden ligger mot norr kring den s. k. Kyrksjön.

I Hudiksvalls Museum finnes ett ovalt bryne, som förr förvarades i Forssa kyrka och således kan med sannolikhet antagas vara funnet i socknen. Det är af en mörk stenart och har å ena bredsidan en nötningsfåra.

Detta bryne är troliaen detsamma, som omtalas af Prosten Wettersten i hans beskrifnino; af Forssa och Höojs socknar, del. 1, kap. 8, § 9. Det var i hans ega och skulle »förvaras i Forssa k3'rkios sakerstiga så länge öm- het är om gamla saker hos hans efterträdare.»

Ett annat bryne, livitt och rödlett, med kantränna, funnet i Forssa socken, lemnades år 1745 af samme Wettersten till Med. Doktor J. G. Vallerius i Uppsala^).

14. Forssa socken, Utnäs.

Gården ligger på en udde ungefär på midten af Forssavattnens vestra strand. Han har 25 högar, af hvilka nåo^ra äro frao-mentariska.

Uti en af högarne har en torpare funnit en jern- sax och tvenne bronzspännen, hvilka förvaras i Hu- diksvalls Museum.

Det ena är ett vackert exemplar af den korsarmade fibulan, fullkomligt bibeliållet, 3,i dec.-tum långt, 1,2

') Af Nils Wetterstcns i Forssa kyrka t'(irvara(le ISockinibcskritning (»Forssa och Högs Ålder och Wärdc Tblaiul andra Socknar i Sundhede det iir i Helsingelands norra Fögderi i Ljuset franistilld år 1761») tinnes en temligen klen afskrift i K. Vitterliets TTistoric och Anti(|vitets Akade- miens arehiv. Det ovala l)r_vnet var, enligt Wettersten, en »torsvigg» och kantrännan var gjord, »att liigga pisksnärten uti, hvarmed han slungades up at skyn, när askan gick.»

300

dec.-tum bredt öfver armariie. De tre annkiiapparne äro på undersidan släta, armarne och drakhufvudet å nedre ändan äro på undersidan håliga. Från den nedre

plattan utgå åt sidorna tvenne halfrunda, ytterst urnnpna skifvor. Drakhufvudet har vid ändan först en fyrsidig- (rhonibisk) och der- efter en kilformig utvidgning, den senare lik kilarne å tig. 4.

Det andra spännet har en mindre vanlio- form såsom fio-. 12 utvisar. Twärr är nedre delen afhruten, men tillräckligt återstår för att visa, att denna varit all- deles lik den motsatta, och att detta således är en biform till det likarmade bågspännet, med hvil- kcn jag kommer att närmare sys- selsätta mi"' i sammajdiano; uied Hadefyndet från Gestrikland. Man får icke förbise, att detta spänn- smycke är funnet tillsammans med en enkel, korsarmad bAgfibula. Det förra skulle, enligt det dan- ska systemet, räknas till mellan- jernåldern, den senare föres i Worsaaes Afl)ildnin<ier till samma systems lildre jernålder. Detta fynd visar att de två typerna blifvit använda samtidigt och att en bestämd gränsskilnad mellan de två nämnda perioderna icke kan uppdragas.

15. Forssa socken, Nannsta.

Gården ligger i nordvest frän den föregående, på vestra stranden af Funstasjön, hvars utloppså rinner in

Fiir. 12. Liknrmadt hägspdnnc.

llcl.~illi.'l!IIl(l.

301

i Forssavattnen. Invid gården hafva funnits 11) högar, af hvilka en återstår; en annan ligger längre l)urt.

Uti en hög, som en henimansegare averkade, 'fann han en »murad graf» och deri »två ringar, ett spänne och en knif.»

Det s. k. spännet, som jämte åtminstone ena ringen, inköptes till Hudiksvalls Mu- seum, är en bronzsölja af godt mönster, men af min- dre godt arbete (fig. 13). De halfrunda koncentriska cirk- larne och likaledes de in- sänkta båo:arne med inrul- lade ändar antyda tillräck- ligt den äldre jernåldern. De senare ornamenterna äro vanliffa t. ex. å de större båor- spännena. Hittaren har vid söljan fäst en jernribba; i det på öfre delen utmärkta hålet sitter nu af denna anledning en jernnagel.

Fi.-. K

Broiir.?ölja. Iltlsingland.

16 — 19. Forssa socken, Sörhoga.

Gården ligger strax ofvanför den förra. På Risängs- backen hafva högar till okändt antal blifvit bortgräfda. Vid deras borttagande fann man »1 mindre och 3 större stenhamrar, af hvilka två större skänktes [till Hudiks- valls Museum I, ett kors och en jernpålsstaf, bortkomne.»

Fyndet i dessa högar bestod således af en jern- celt, sannolikt en korsarmad baafibula och fvra ovala bryn en. Att den sista förklaringen är riktig, finner man deraf, att, enligt D:r Wiström, förvaras i näniuda samlino; ett ovalt brvne af mörk stenart och med nöt- ningsfåra å ena sidan, funnet å detta ställe.

302

Jao" har förslao-svis beräknat fynden i denna backe till fyra, alldenstund det är troligast, att icke mer än ett brvne förekommit i livar grafliög:. Det är naturligt- vis möjligt, att äfven jerncelten och bagfibulan äro funna i särskilda högar.

20 och 21. Forssa socken, Sörhoga.

Dä tvenne högar uti Hogabacken förstördes, hitta- des der några »metallinydnader,» som lemnades till Hu- diksvalls Museum. Af dessa har jag varit i tillfälle att se tvenne korsarmade bågspännen och en ring, allt- sammans af bronz.

Den ena bäo-fibulaii, afl)ildad i D:r Montelii arbete »Från Jernåldern» pl. 4 hg. 3, är mycket lik den vid Utnäs funna. Knapparne och drakhufvudet äro å un- dersidan håliga. Bågen har a sidorna tvenne spetsiga flikar. Öfrc ])lattan har en i fibulans längdriktning gå- ende jämn upphöjning. Frän sidorna af nedre plattan utgå tvenne halfrunda, i spetsen urnupna skifvor. Det ]-li()nd)oidiska bihanget å drakens nos har öfvergått till tvenne i'ätt utstående, med en afsats afsmalnande flikar och sjelfva den vigglika änden har samma form. Läng- den är 3,3 dec.-tum, bredden öfver armarne 1,g dec.-tum. Nålen liar varit af jern.

Den andra är afbrutcii nedanför bågen. Den öfre plattan iir tcmligen stor och prydd med sex koncentri- ska cii'klar. Knapi)ai'ne äro små, ojämnt stora och å undersidan något })lattade. Längden äi- 1,8 dec.-tum. Xalen har varit af jern.

Kingen, ii.igot ])latta(l, nicd 2,;j dec.-tuins diameter, har p:i nio ställen med lika inbördes afstånd gni])per af tre knöllika utsvällninga)-. I^n sädaii ring, något min- dre, har funnits vid ett (jvinnolik i graffältet vid Osen-

303

gell i Kent'') och har tydligen haft till bestämmelse att bära tre nycklar. Vid ringen hade sutit en jernnäl. Af- ven å den helsinglandska ringen synes jernrost, som tro- ligen kommit från nålen.

I Statens Samlingar förvaras sjn sådana ringar, olika endast med afseende på storleken och anordningen af de knöllika uppsvällningarne. Två koramo till Museum i en enskild samling frän Kalmar (In v. 2076: 4(i och 4i). De öfriga äro funna på Oland, en af dem uti en borg inom Thorslunda socken (Inv. 1304: 1842, 2). Då de öländska borgarne synas tillhöra den äldre jernåldern och då en liknande ring förekommer i anglosaksiska fynd, kan man med trygghet hänföra dessa ringar till denna äldre afdelning inom jernåldern.

22. Forssa socken, Stafåker.

Gården ligger vid norra ändan af samma sjö. Sju högar finnas vid byn; två äro i senare tid förstörda.

Från Stafåker N:o 2 inkom år 1825 en smal, trind guldten, hopböjd till en ring af 1,2 dcc.-tums diameter. Vigten är Ijé ort (7,39 grammer), halten 0,91 (Inv. 452). Ringen har alldeles samma utseende som de vanliua frän den äldre jernåldern.

23. Forssa socken, Vålsta.

Gården lior2:er invid cjränsen till Höo-s socken. A Fornminnesföreningens karta äro 11 högar antecknade.

Bland bottenstenarne af en nu förstörd hög fann en bonde ungefär vid midten af förra århundradet kol, krukskärfvor, en förrostad sax »efter gammalt vis gjord» och »en järnkil till sju tums längd och två tums

^) Åkermans Kemains of pagau Saxoiulom pl. XXVllI. f. 1. Eu likadan ring är funnen vid Sarr. Se Mr. Brcnts Account s. 30.

304

bredd i axet, trind och hälig i andra ändan, hvilket märker, att han varit brukad på skaft och tjänat antin- gen för spjut eller för dobbsko på ett spjut» ^).

Saxen hade således den vanliga ullsaxformen. Jern- kilen var tydligen en ganska stor jerncelt. Hvart fyn- det tagit vägen, känner jag icke.

24. Delsbo socken, Afva.

Socknen har en ganska vidsträckt b}gd å vestra sidan af sjön Södra Dellen. Afva ligger ä norra sidan af Afvasjön, söder om kyrkan. Några högar finnas vid byn.

Här är funnet ett ovalt br3^ne, af mörk stenart, med nötninarsfåra å ena bredsidan. Det förvaras i Hu- diksvalls ^luseum.

Från södra delen af Helsingland känner jag intet fynd, tillhörande den äldre jernåldern.

Ocstriklaiidsfyiid.

Samma fattigdom på fynd från denna tid synes råda i Gestrikland. Endast ett sådant fynd från denna ort förvaras i Statens Samlingar, hvarjemte herr Lektor Wiberg har up])lyst, att hvarken i Geile Museum eller hos enskilde sändare i provinsen finnes något ovalt brj^ne eller något bågspiirnic.

Detta enda fynd, som nyss nämndes, ett af de märk- ligaste frän hela denna jx-i-iod, :\r anträffadt, icke inom det egentliga Gestrikland, utan pa Hade gård, sö(h'r om Dalelfven, inom den del af Uppland, som af gammalt synes liafva varit räknad lill Gestrikland. Enligt inven- tariet och dess bilagor (liiv. 1201)) påträffade en kolare

') Wetterstens bdskriliiin^r ;,(• Forssa och Hög, del. 1, kap. G, § 7.

305

på en äng ett qv^arter djupt i jorden, invid ett stenröse, två likannadc bågspännen, tre mång- forniiga bågspännen, lenmingar af horn af bronz, en knif, två spjutspet- sar och ett instrument af okänd ])e- stämmelse, af jern. Om i öfrigt några fornlemningar tiinias å stället, känner jag icke. Herr Ekdahl synes icke liaf- va begifvit sm till denna afskilda del af landskapet och herr Wiberg, som år 1865 besökte Hadeholra, för att granska en der beiintlig runsten, tyc- kes icke hafva i öfrigt undersökt trakten.

Af jernsakerna är den, hvars bestämmelse jag icke vågar angifva, afbildad })]. I. fig. 4 i '/s af naturliga storleken. Knif ven fis:. 14 å denna sida är endast i det afseendet märk- lig, att eggen och icke r3'ggen bil- dar fortsättnino" af tångren. Andra exemplar af samma form haf\'a före- kommit i svenska fj^nd. Hela knif- vens längd är 9 dec.-tum, bladets 5,2 dec.-tum.

De två jernlansarne tillhöra tvenne varieteter af samma typ. Den ena (Hg. 15), 12,5 dec.-tum laiig, har en mycket hing och ganska smal holk. Den öfre delen af spetsen är r.-. u. .lomk

, Gestrikliiml.

lyrsidig, det återstående har en skarp midtrygg och den bladformiga (hdeu har a hvar- dera sidan tvenne flikar. Den andra (tig. 16) är bredare i förhällande till längden (7,5 dec.-tum), holken äi* mycket kort. Bladet har a hvardera ' g,

Aiitii/v. Tiilskrifl.

II!

I', I,

tiiif.

^

b

15. Jcriilsns. estrikliiiid.

20

;-!06

i

sidan tvenne utsprång, som på don förra, inen fortsattes

utmed den skarpa ryggen med en smal ribba ända till

udden, hvarigenom större delen af spetsen är fyreggad. En jernlans af samma typ, ehuru med l)ladet till

o-anska stor bredd fortsatt ända ut mot udden, är fun- nen i ett stenrör vid Flakelyckorna i Tor- hamns socken, Blekinge (Inv, 1452: 144) jämte ett ovalt bryne och tre andra s])jutspetsar. Af dessa är en fyreggad, en annan har myc- ket läng holk samt kort spets med tvenne huUingar, den tredje har kort holk och myc- ket lång spets med tvenne hullingar (Inv. 1452: 142, 141 och 143).

Någon spjutspets fullt liknande de två o-estrikländska eller den första af de blekina- ska, har jag icke sett afbildad från de danska mossfj^nden, ehuru närstående former finnas (t. ex. Nydams Mosefund pl. X. fig. 20). Den andra af de Blekingska är mycket lik Nydams Mosefund pl. XI. fig. 41, den tredje samma })laTiclie fig. 27, den l^jerde Kragehul Mosefund pl. 111. fig'. 20.

Dessa lansformer förekomma således med säkerhet under denaråldern.

Jao^ öfverfj-år nu till bronzsakerna.

Först finnas här lemniuixar af tvenne

dryckeshorn, nämligen de två beslagen till

de smala ändarne, en öfverkant samt tvenne

stycken af sjelfva liornen, allt af brons, med

undantair af en liten bit, som strax skall onniämnas.

Beslagen till snuiländarne äro !ifl)ild;ul(' ])1. 2, fig.

3 och 4'). Formen är således icke den jillrji vanligaste.

AF naglarne, som fäste beslagen vid sjelfva hornen,

') Alla figurer a denna planehc atcrjjifva originalen i - ,, af natur- iif^a storleken.

liUV

Fin. !•>. .Itnilaii Gei-triUliinil.

307

aro å det ena tvenne, å det andra en i helmll. Fiir. 3 har i niidten af bottnen ett fyrkantigt häl, hvilket sanno- likt är af senare datum, ty å bottnen af fig. 4 är å samma ställe en liten skärfva bortfallen.

Samma pl. iig. 1 visar öfverdelen af det ena hor- net, bestående af mycket tunt bronzbleck. Ofverst lö- per ett beslag, Inldadt af ett på längden uppskuret bronzrör, hvilket dels gifver stadga åt det hela, dels fasthållcr, å yttre sidan, en tunn beläggning af, såsom det tyckes, mindre godt silfver, hvaraf ett parti här återgifves i naturlig storlek (fig. 17). Jag fäster uppmärksamheten såväl å djurtigu- rerna, som lifiigt påminna om vissa djur- ornamenter i Torsbjergs mossfynd samt i det tydligen samtida graffyndet från Lilla Jored, Qville socken, Bohuslän (Inv. 413, 1270), som å den nedre raden, hvars fi- gurer återfinnas på två af de spolformiga guldblecks- perlorna i Möklintafyndet (Inv. 27^). Vi hafva således här en ornorinsf, hvars stil kan hänföras till denar- åldern.

Af sjelfva hornet finnas tvenne bronzstycken. Det ena är afbildadt pl. 2 fig. 2, det andra är något mer skadadt, annars lika. Dessa båda kunna mycket väl, att döma efter storleken, hafva hört till samma horn, men stycket fig. 2 är bredare än öfverstycket fig. 1 och dessa tv;t måste således vara lemninirar af olika horn. Af nå- sron betäcknino; för insidan af hornet, hvars bronz icke torde hafva varit mycket välgörande för hclsaii, finnes intet spar.

I sammanhang med dessa lemningar bör nämnas det föremål, som afbihhis pl. 2 fig. 5. Det är af bronz,

Fitr. 17. Drvckesliorns- heslasr. Gestiikland.

') Se ofvau Medelpatlsfviulet 3. .läuitörclsen med de tvä pcilonia gör det sannolikt, att detta oniainent iirspningliueu skulle äteitiitVa ett ox- hutViid.

308

genomborradt, utan att något antyder hålets nyare ur- sprung. A öfverändan kring hålet synes spår af en upp- stående bronzvägg. Skulle väl detta vara lenining af ett tredje horn? Parvis förekomma de icke sällan i fynden; tre exein])lar från ett ställe är åtminstone ovanligt.

Det är af ganska stort interesse att granska de i fj^nden förekommande lemningarne af dryckeshorn, eme- dan de äro för en viss period charakteristiska, men sy- nas, när denna gått förbi, vara alldeles försvunna. Det var åtminstone icke längre sed att nedlägga dem hos de döde.

Som prof på de i Statens Samligar förvarade f\ii- den med lemningar af dryckeshorn eller dryckeshorns- beslås: kvuma följande nämnas:

1. Oland, Kastlösa socken, Stora Dalby. I en stenkista (»murad graf») med lock af tre stenar, 4V4 aln läng, halfannan aln bred, hittades ett skelett och vid dess hufvud fragmenter af två horn, några små })erlor samt stycken af en lerkruka. Af hornen funnos 2 öfver- kantsbeslag (båda söndriga), 2 ändbeslag, bitar af sjelfva hornmassan o. s. v. (Inv. 3713)-

2. (i otian d, Bals socken. I en steidagd (sten- omsatt?) graf hittades ett skelett. Vid dess hufvud lågo tvenne spolformiga ])ei'loi' (af vanlig form och ornering) af guld, vid sidan af ett öskärl af romerskt arbete, som saknade botten och skaftända, ändbeslaget af ett horn, kedjan, som sammanhöll hornets båda ändar, ni. m. (Inv. 645).

?). Gotland, Lye socken, Siguls gård. I en graf, bildad af stenflisor, (O alnar lång, 1 V2 aln l)i'ed) hittades ett romerskt öskar, kant- och ändbeslag till tva liorn, sidol)eslag till dito, en sölja och ett ändbeslag till bältet, allt af bronz (Inv. ;iU(iG).

4. Gotland, Etelhems socken, Temclinjrs irård. Andljcslag till två horn, ett fragment af sidobeslaget,

309

med ett silfverbelagdt nitliufviul, och ett fyrkantigt bälte- beslag (Inv. 3384).

5. Samma gård. Ofverändaii af ett horn: sjelfva hornet (af lioni) med kantbeslag af bronz samt bctäekt af en bronzskalla, prydd med uppstående kanter och halfmånar; denna skålla är med en rad af rnndhufvade naglar fästad \id hornet; en annan sådan rad går strax nedanför. Bronzbeslag till sjelfva ki'ökningen af hornet, af dettas bredd, prydt med repstafvar och punkterade cirklar; det har varit fästadt medelst trenne tvärt genom hornet gående tenar (en felas). En guldblecksperla af vanlig form och ornering (kornklasar, åttor, repstaf); (Inv. 3528).

6. Gotland, Lye socken, Si guls gård. Andbe- slag af tvenne horn, fragment af ett kantbeslag, ett sidobeslag, en stor fyrkantig sölja med inslagna tresidin- gar och koncentriska cirklar samt en fibula af en ovan- ligare form, stående temligen nära den s. k. romerska tibulan (Inv. 3630). •

7. Gotland, Burits socken, Heftino-s o;ärd. Inom en kista med väggar och tak af stenflisor, bredare i ena ändan, hittades ett förmultnadt skelett och å dettas bröst en liten fingerring af en platt och smal guldten utan fog. I mullen under skelettet hittades ändbeslaget af ett bronzhorn samt nägra andra, obetydliga bronzfragmen- ter (Inv. 1586).

8. Gotland, Grötlingbo socken, Barsaldors all- männing. Inom ett graffält hittades ett kant- och ett sidobeslag af ett dryckeshorn samt en oval spännl)uckla (icke hörande till den svensk-norska fastlandstyi)en) allt af bronz (Inv. 2393).

9. Gotland, Gammeljrarns socken, Romnnds gård. An(ll)eslag till tva horn, fragmentei* af kant- oi-h sitlobeslag och en sölja med vidsittandc plåt, al" bron/,, tvenne i'unda genond)orrade benkna[)[)ar, med [)unkterade

310

cirklar, tvenne slipude bergkristaller samt ett stycke af en lerkruka (öfverkanten) med dubbla rader af inpun- sade cirklar (luv. 2630).

10. Gotland, Valls socken, Bryungs gård. 1 en »stenkalm» (stenkista), bland förmultnade ben, hittades ändbeslaget af ett dryckeshorn (bronz), en bernstensperla, en iingerring af en platt, mot ändarne vidgad guldten samt ett stycke af en skarpkantigt vriden guldring med stor låsöola, som är ornerad med inslaona koncentriska cirklar samt andreaskors uti insänkt qvadrat (Inv. 1595).

11. Gotland, Hel v i kyrkob}'. Kantbeslag till två horn, sidobeslag, fyrkantig sölja med vidsittande plåt m. m. af bronz, en ring bildad af en platt mot än- darne vidgad guldten, tva ringar bildade af dylika silf- vertenar. Dessa tre rino-ar äro för stora för iino-ret, för små för armen (Inv. 2727).

Man ser af dessa f}'nduppgifter, att man icke sällan iinner i samma graf lemningar af tvenne horn, hvilka understundom, men icke alltid iiro alldeles lika. De hittas ofta med söljor, som förmodligen sutit i bälten, men intet i dessa f}nd antyder, om de blifvit nedlagda i mäns eller qvinnors grafvar.

Att dessa horn förekommu redan under denaraldern, visa några af dessa fynd. Det synes dock icke otroligt, att man ännu under solidusaldern hade för sed att låta dem följa den döde i grafven (jfr det femte och det tionde hornfyndet).

Uti Hadefyndet förekonuno, såsom nrnnndes fem bågspännen af bronz, tva likarmade, de andra af ^all- 1ig form med olika utl)ildade ändstycken.

Ktt af dessa är iiä>raii rullkoiidigt likt det iH'dan i hg. 4 atergifna bagspännet frau lijällsta (.M('(h'lpads- fyndet N:o 5). Den enda skilnaden ligger dei'i att Ilade- spännets fyrkantiga ändstycke är nägot mindre än l>jä lista- spännets, som ilfvcn i an<lra detaljer är något, ehuru

311

obetydligt bturre. Längd oeli brodd äro k båda sj)äii- neiiii i det närmaste de samma. Hadespänuet hur blitVit mera nött och har således varit längre tid nyttjadt..

Ett annat af Hadefyndets bågspännen är afbildadt pl. 1 tig. 3 (i naturlig storlek). Det hör tydligen till samma typ, ehuru någon olikhet finnes. Det fyrkan- tiga ändst}'cket är olika indeladt och orneradt samt kan- tadt med en rand, såsom det synes, uppkommen genom sammanträngning och förkrympning af en rad sådana knappar, som blifvit i det föregående omtalade. Bågen saknar sidoflikar. Det andra ändstyckets mönster är na- o-ot olika; äfven sidornas ändvio-jiar äro fastade vid rund- lar^). Undersidan har det vanlioa hvita metallöfverdra- get. Jernnalen har varit fästad på vanligt sätt.

Detta exem[)lar tillhör således en temligen sen ut- bildning af typen eller rättare sagdt, det förutsätter en temlio:en lång förutgående utvecklino- som i viss mon börjat gä bakut (de sammankrympta utsprången).

Dessa bagspännen höra tydligen lill den förut (Medel- padsfyndet 5 och Helsinglandsfynden 3 och 4) omtalade gruppen. Det mångformade ändstyckets regelbundna bildning och de vigglika änd-utsprången berättiga oss att föra de i denna uppsats omnänmda exemplaren till en särskild varietet af den allmänna typen. Denna varietet är dock icke inskränkt till det nuvarande Norrland. 1 Visby Läroverks Museum förvaras ett bågspänne, som ganska mycket påminner om det pl. 1 fig. 3 af bildade; da denna specialtyp icke är representerad bland de gotländska fornsakerna i Statens Samlingar, torde man kinnia anse den vara för ön åtminstone mindre vanlig.

Af denna tyj) har ett annat exemplar särdeles pryd- ligt, blifvit funnet i Näs pastorat i Hallingdalen; det

*) På cu ;if (Ichsa nimllar ses ett hakkors (förr med oriitt kalladt Tors hararaanuiirke). Denna korsforin förekommer å fornsaker såväl från denar- som soliilusåldern (t. ex. ;i hrakteator).

312

törvuras nu i Christiania Museuiii och är afbikladt i den

o

norska Fornminnesföreningens Årsberättelse för 1867 pl. V fio-. 48 a och b (s. 70 f.). Jämförelsen mellan denna tio-, och de norrländska formerna är af oranska stort in- teresse. Det fyrsidiga ändstycket har i de två yttre höi-non samma sma fyrkanter som ses här pl. 1 fig. 3. Bagen har samma runda toppskifva som lig. 10 (Hällan i Jättendal). Det andra ändstycket har icke allenast samma grundform som de norrländska, utan äfven samma vigglika utsprang, ehuru de å det norska exemplaret ingå såsom partier i drakhufvud. 1 en del detaljer förråder dock det norska spännet ett annat ursprung än de norr- ländska och om detta ursprung får man sannolikt se en fino-ervisninff uti den inskrift, som tinnes å det förras baksida och som antagligen är engelsk^). Om detta exemphir verkligen liar denna upprinnelse, hafva vi deri ett nytt exempel på öfverensstämmelserna mellan Nor- dens äldre jernålder och den anglosaksiska forntiden, men ingalunda är man berättigad att anse alla spännen af dennii art, som anträlias i våra bygder, vara införda frän k^nghuid.

Hadefyndets tredje bågspämic') tillliöi' en ganska sen typ. Det är litet, 2,2 dec.-tum långt. Det fyrkantiga ändstycket har tvenne röda glasbitar i silfverhylsa inom en strierad silfvertrad; sjelfva ändstycket har ytterst en rad af tina punkter och derinnanför temligen breda, ini korniga halfmånsirater. Bågen har öfverst en rundel, som bär fem röda glasbitar i silfverhylsor inom silfver- trad; sielfva baireii bär halfverade koncentriska cirklar. Det motsatta ändstycket har i kanten fem i)å lika sätt infattade röda glasbitar, en i yttersta spetsen och de

') Man liar dock nitt att forväiias, iiär man finner icke runor, utan så vidt jaf^ kan urskilja pa den niif^ot otydliga teckningen, medeltids- man uskripternas bokstälVer.

'-) Detta spiinne iir atljildadt hos I):r Montelius pl. 6 lig. 5.

313

öfriga två och två. OfvjinfOi- det nedersta paret, ii[)p- einot det andra, synas s])år af tvenne drakluifvud, de tva som afshitade de invid l)aij:en liiiirande tillljakal)öjda' fli- karne. Kontnrerna fuljas af" punktlinier ocli faltet har en mängd inpnnsade treuddiga, kornigji figurei'. Jern- nålen har varit fästad pa vanligt sätt. Att formen är sen, synes bäst deraf, att af det mångformade ändst}c- kets anordning finnes intet annat spar än de onniämnda drakkäftarne.

Icke minst märkli<ra äro Hadefvndets tvenne lik- armade bågspännen. Liksom de redan beskrifna bag- spännena, har det ena en jämnbred båge, det andra en båge med sidofiikar. Bii gge hafva i ändarne vigglika utsprång, och i öfrigt alldeles samma anordning, ehuru om man jämför de båda figurerna å ])1. 1 '), den ena (tig. 2) förråder en mycket större fulländning än den andra (fig. 1). Sannolikt representerar fig 1 en senare del af ntvecklino^en, då de olika ornamenterna hunnit öfvergå till meningslösa, stereotypa strecksirater').

Ett bågspänne, mycket liknande dessa två är funnet vid Gillberga i Svennevads socken, Xerike (hn . 3445); dess båge är jämnbred. Ett annat, hvars l)Age har sido- fiikar, är redan afbildadt fig. 12. Deri ligger det sist- nämnda spännets betydelse, att dess mångdelade änd- stycken förråda en nära frändskap i fi"ämsta runnnet med dessa likarmade bågspännen, men äfven med de vanliga mångdelade. Denna dess öfvergangscharakter visar allra- bäst, huru båda formerna voro i Norrland iränirse och bearbetade. Så mycket märkligare är detta, som utom de här u})präknade fyra likarmade stora bagspännena är intet funnet i Sverige, intet hvarken i Danmark eller Norjre — så vidt ia<j- vet. Då är interesset dubbrlt, när

*) Dessa tvä tiguicr äro i - ., ;if naturliga storleken. "-) Drakhufvnd af sauuna slag, som ses ii do två likarmade spännena, äro icke sällsynta ä de vanliga bagspäumiia.

314

man finner, att t}'pen i Sverige är sä pass rikt represen- terad och dessutom bestämdt inhemsk. Så storartade likarmade bågspännen äro för öfrigt icke funna någor- städes inom den oermanska verlden.

Men likarmade spännen äro annars icke ovanliga i de vestra Germanernas graffält. Baudot har i sitt vackra arbete Sépultures des barbares de lépoque Merovin- gienne, découvertes en Bourgogne, afbildat många va- rierande exemplar, funna i Bourgogne; Cochet återgifver i sin bok Le tombeau dv, Childéric s. 27 normadiska ty- per. I England synas dessa former vara sällsynta. Inom den yngre jernäldern är denna typ representerad, ehuru den, såsom man kunde vänta, är pa ett helt annat sätt utbildad och ornerad. Jag har redan citerat tvenne svenska afbildningar (Liljegren och Brunius, Nordiska Fornlemningar pl. XXIX och Bruzelius, Svenska Forn- lemningar 2, pl. \'III, tig. 6^).

Om vi med asidolemnande af lansarne, då de med solidi samtida jernvapnen iiro föga kända, granska de öfriga sakerna, hnna vi, att hornen mycket väl kunna höra till denaraldern, under det spännena antyda en nå- got senare tid. Detta fynd lemnar således ett nytt be- vis fur samuianhanget af den äldre jernalderns början och slut.

Med afseende [)a fyndorten förtjenar det nännias, att Hade icke ligger synnerligen långt ifrån Hede i Möklinta, der det större guldfyndet, som omtalas i sam- manhang med Medelpadsfyndet 3 anträffades. Afståndet l)lir obetydligt, om man tänker sig samfärdseln mellan de tva ställen ftn-t;-;! icke landväuen öfver bergbackar

" C/ CD

och genom skogar, utan sjövägen, öfver Hallaren, genom Lill- och Storån ut till ( )stiifj;n-den och vidare utåt Dal- ('ir\('ii, \id hvars strand Hade egor ligga. Men äfven

') JiV SvL-iiska Folket under Hednatiden s. .'}!.

315

med andra fxiidorter kan sammanhanget u[)j)visas. Frän Hede kunna vi följa vattendragen, gå utfor Ransta- och sedan Sag-än, da vi alldeles invid den senares strand ä Fycklinge bys utmark finna fyndstället för den märk- liga Apollovasen. Eller vi kunna från den punkt, der Ransta-ån förenar sig med Sag-än, efter en mycket kort vandring, förflytta oss till Örsunds-åns dalområde, inom hvilket vi hafva att besöka Nyqvarn i Härnevi, der man funnit de bervktade »o-uldsnifrlarne», små o-uldrincrar, af- bildade i Biörners Nordiska Hiälteprydnad af guldringar s. 70, Längtora, der tre guldringar äro funna, Herke- berga, der ett ovalt bryne hittats å kyrkbyns egor, och Hjällsta, der ett guldsmycke, ett af brakteaternas före- löpare, anträffats. Man kunde utvidga jämförelsen ge- nom att sammanställa öfriga i vestra och norra Upp- land gjorda fynd frän den äldre jernåldern.

Jao;: vill nu dra^a resultaterna af det föresfående.

Det är först och främst genom dessa fyndbeskrif- ningar lagdt i dagen, att den äldre jernåldern var uti Norrland eller rättare uti vissa delar af Norrland "-anska betydande.

De typer som de skildrade fynden innehålla äro följande:

A. Af främmande ursprung:

Romerska bron/arbeten äro funna en <>;ini>- i ^ledel- pad (fyndet 16), två gånger i Helsingland (fynden 2 och U). Glaskärl af romerskt ursi)runo; äro funna en iianu' i Medelpad (fyndet 16) och en gång i Jämtland. Guld- mynt frän östromerska riket och det femte århundradet äro funna i Medelpad säkert två, troligen Xvv gånger (fynden 4, 8? och 9^).

') Fin- att gä fri frän i'U bcskyllniiiii- ;'tt s<'l^'i ästadkoinma en be- visuiiiii" 1111(1 iiiiiHlie goda lacta, har jag med största noggraiuiliot utsatl

316

B. Af inhemskt ursprung:

Vapen tif jern: en sköldbuckla frän Medelpad (f3'n- det 2); — ett svärd från Medelpad (fyndet 20?), ett från Helsingland (fyndet 1), trenne med niessingsbeslag frän Medelpad (fynden 8 och 11); baljbeslag till svärd från Helsingland (fyndet 1); — en yxa från Medelpad (fyn- det 17), två från Helsingland (fynden 5 och 9); — tre spjutspetsar från Medelpad (fynden 2, 7 och 21?), en från Helsingland (fyndet 1), två från Gestrikland; — en pilspets från Medelpad (fyndet 7), några från Helsing- land (fyndet 2).

Redskap) och husgeråd: sju ovala br3'nen från Medelpad (fynden 7, 8, 11, 17, 18, 20? och 21), tio från Helsingland (fynden 2, 5, 10, 12, 13, 16—19 och 24); — lemningar af handtag till skrin eller dylikt i Helsing- landsfynden 1 och 2; ett jernbetsel från Helsingland (fyndet 1); — två knifvar från Medelpad (fyndet 7), tre från Helsingland (f3'nden 2, 8 och 15), en från Gestrikland; — en jerncelt fr;in Medelpad (fyndet 7), tre från Hel- singland (fynden S, 16 — 19 och 23); — en jernsax från Medel[)ad (fyndet 7), två från Helsingland (fynden 14 och 23); — två pincetter af bronz från Helsingland (fyn- den 1 och 2); — tva, möjligen tre diyckeshorn från Gestrikland; — två lerkärl från Medelpad (fynden 11 och 16), ett från Helsingland (fyndet 23) samt från 'Jämtland.

Smycken och klädbehör: en s. k. romei'sk fibula? f)'ån Med(dpad (fyndet 1); — två korsarmade båghbulor från Medelpad (fynden 13 och 17?), sex från Helsing- land (fynden 6?, 7., 14, 16—19? och 20, 21); — ett stöi']*c bågspämu! från Medelpad (fyndet 5), två från Helsingland (fyiKh-n 3 ocli 1), ti-c från Gestrikland; — ett likarmadt bågs])änn(' från Ihdsingland (fjndet 14),

fraitctorkeii vid alla de lynd, livilka jai>; icke; sjclf si;tt, cluini jaji- för fj^cii del är i de allra flesta fallen (HVcilygad, att di- tillliiira den iUdre jcrnaldern.

317

två fraii Gestrikland; — ringformiga spännen af l)ronz frän HeLsingland (fynden 15? och 20); — en spännsOlja af bronz och en dito med emalj-inläggning frän Helsing- land (fynden 1 och 1')); — perlor i Helsinghmdsfyndet 1 ; — gukl i mer och mindre ntarbetad form i sju Me- delpadsfj-nd (3, 4, 6, 8, D, 10, 12, 14?, 15? och 19?), samt i tre Helsinghmdsfynd (1, 11 och 22).

Tyvärr äro i sammanhang med fynden ytterst knapp- händiga uppgifter om begrafningssättet lemnade. Emel- lertid torde man fa lägga märke dervid, att under det inga bestämda uppgifter finnas om obrända lik i dessa trakters grafvar frän den äldre jernåldern, äro ätmiii- stone trenne af de här beskrifna fynden anträffade med brända ben (Medelpadsfynden 8, 14 och 16), hvarjämte fynden 11 och 13 frän samma landskap samt 23 frän Helsingland antyda likbränning^). Att menniskor fun- nits häruppe under såväl sten- som bronzäldern bevisas af fj^nden, men det synes föga antagligt, att de varit i dessa nordliga nejder synnerligen talrika, och det är således ej heller troligt, att de götiska nybyggarne här- uppe rönt i sitt begrafningssätt o. s. v. något större in- flytande af en äldre, underkufvad befolkning.

När dessa götiska inbyggare kommo hit upp, kan naturligtvis icke i detalj bestämmas, men det är bevi- sadt, att i Norrlands fynd förekomma sådana romerska arbeten, som tillhöra den något efter 226 afbrytande denaräldern. Under denna hade Norrland sAledes ger- mansk (götisk) befolkning. Men man måste fästa upp- märksamhet dervid, att i Norrland fattas — om man ser bort frän ett mindre säkert fynd — liksom i Xorgr de romerska denarerne, under det bronz- och glasarbeten

') I samma hö<i som fyiulil 11 antriitVados kol; tillsammans med fviulct 13 fann man »smiirrc hen», hvilkct nttrvck väl svarar mot del skick, livari man uti i;raiVarne finner de hriinda nienniskolienen. 1 llel sin"landstVndet 23 förekom kol.

318

frAn (let i fjcrran liggande verldsriket icke äro säll- sporda. Det är möjligt, att man deri får se ett bevis icke så mycket för en mindre lifligt fortgående samfärd- sel, som snarare för en viss tidsskilnad. (xlas- och bronz- kärlen hade alltid värde såsom nvttiii' och dyi'l)ar familie- egendom, under det att man snarare lockades af eo-en konsthog att pröfva sin arbetsskicklighet i nedsmältande och omarbetande af denarerna, helst sedan deras pre- o-el, hvilken säkerlio^en "'af dem ett visst anseende äfven i deras ögon, som icke förstodo en bokstaf i inskrifterna och föga förmådde tolka bilderna, blifvit utnött, och nötta äro dessa mynt i nästan alla de svenska fynden. Det är på grund af detta, menar jag, möjligt att de norr- ländska landskapen fing-o sin iiötiska befolknini>; först sedan de liandelsförbindelser, som riktade vårt land med de romerska kejsarnes silfvermynt, började blifva min- dre lifiiii^a.

Med afseende på slutet af den äldre jernåldern kunna vi af Zenos mynt från Mculelpad se, att denna ])eriod måtte hafva varat här u])pe lika länge som i Sverige sunnanskogs, i liistoriens (fötaland, t}^ å fastlan- det u])phöi' solidus-rikedomen under Zenos tid. Till en ändriii}'- i denna åsiiit, som iao; uttalade år 1866^), har jag icke funnit skäl. Det är väl sant, såsom jag redan då anmärkte, att en Anastasius, således ett mynt från tiden efter Zeno, uppgifves vara funnet i Kalmar län, men deruti ligger intet underligt, ty ett eller annat så- dant mynt kunde naturligtvis lätt komma öfver till Oland eller till svenska fastlandet fi-an (Jotland, der Anastasii mynt voro ganska vanliga. Det är ock sant, att jag då haclo förbisett ett uti Inventariet öfver Statens Historiska Sandingar icke intaget fynd från Kaggeholm å Kkerön, i skärgården mellan lYphmd och Södermanland, anträf-

') Svenska Folkel iiiulcr ITcdiiatidcn s. Ct'2, (I.') snnit IV 1 rörd o t.

319

facit Ar 1783 och innehållande 21 mynt, deraf från kej- sarne Theodosius II 4, Marcianus 1, Leo I 2, Zeno 11 och Anastasius 2, men detta utöfvar icke heller någon inverkan å min åsigt, alldenstund detta fynd ])lifvit an- träffadt norr om gränsskogarne, inom ett område, der den äldre iernåldern och det iiötiska Aäldct vid den ti- den säkerlioen redan läno-e varit ändade, hvadan det måste i alla händelser förklaras såsom ett undantagsfall. Lättast torde det kunna förklaras genom antagandet, att hela denna rika skatt l)lifvit röfvad från Gotland af nå- o-on i Svealanden boende viking. Såsom ett undantags- fall måste man, tror jag, äfven betrakta det, att en Ju- stinianns blifvit funnen i Södermanland. Justiniani mvnt ilro ytterst sällsynta i Sverige och detta anträffades i ett den tiden Svearne, utan tvifvel, tillhörigt område, hvar- jämte myntets skadade skick synes antyda ett längre krino-irrande. För min åsio^t, att man måste för Sverio-es fastland, för dess götiska inl)vs'2'are antao-a ett afbrott under solidusperioden, så till vida, att söderns guld- mynt icke till periodens slut fördes till dem, under det samfärdseln från södra Östersjökusten och med denna de yngsta guldmynten gingo uteslutande på Gotland, sy- nes en god stadfästelse ligga deri, att under dessa sista tre årt^n intet fynd brairt i daoen nåora facta, som stå i strid med dem, som bestämde min öfvei-tygelse. På Öland och fastlandet är under denna tid inoen Ana- stasius funnen; på Gotland fans en 1868 och derjämte har D:r Montelius i sina med stor omsorg utförda ta- l)eller öfver dessa myntfynd upptagit en förut för mig okänd Anastasius, funnen å Gotland och förvarad i ^'is])y Läroverks Samlingar, och ännu en Anastasius från Got- land förvaras i Grefve Essens Samlingar på Wijk, Gran- skar man de nämnda tabellerna — med tilläi2:i2: af detta sistnämnda mynt — visar det sig, att under det å Got- land 18 Anastasii mynt äro funna, har man å fastlandet

320

funnit allenast tva, ett i Skåne ^) och ett i Kalmar län, förutom de två i Ka<jgeliolmsfyndet. Bland 100") å Öland fninia f>uldraynt frän denna tid, känner man icke ett af Anastasii mynt. Förändringen inträder ock småningom. Af Leos mynt äro från Oland kända 26^), från Gotland 10. Af Zenos mynt äro från Oland 5, från Gotland 15. Detta kan icke bero på en tillfällighet och då man icke kan tänka sig, att Götarne skulle under Zenos tid hafva förlo- rat smaken för Söderns iruldmynt, måste anledninjjen till afbrottet sökas uti nåoon vttre tvino"ando aidednin<»:. Det synes mig ännu troligt, ;itt deinia yttre anledning är att söka i Götarnes sjelfständighetsfejder mot de angripande Svearne, livilka fejder ändades med de förres kufvande. Hur i)ass nära denna stridernas uto'ån"- lii>:o-er 474 eller rätta]'e de ar, da Zenos nivnt böriade komma till Nor- den, vill jag lennia osagilt. Tills vidare synes man mig derföre kunna sätta oTänsen mellan Götarnes och Svear- nes välde i södra Sveri^re omkrinii' år 500.

Man kan icke undra deröfver, att den götiska be- folkniuixen i Norrland 1)evarade sin sielfständitrhet åt- minstone lika länge som södra Sveriges Götar, ty mot de senare och deras bördifjare land skulle naturligtvis de eröfrjinde Svearne i främsta rummet vända sig. Att Svearnes odling liii]- u})j)e eftei-trädde Götarnes bevisas af de yngre jei'naldersfynd, som anti'äifas i dessa trakter. Tvenne äro i texten omnänuida.

V) Det skånska fviulct liar jnji- icko nämnt liiir ofvan, da Skäm- redan nn- dcr den yngre jcrnäldern tydligen varit ett mera danskt än svenskt land, oeh det ännu icke är — på anti(|varisk vä<r, den enda miijliga — ntrönt, linru- vida lorliållandet nnder den ;il(li(' jci iiiddcrn \ar det^aninia ellrr ett annat.

-j Till de 99 i l):r ]\lontelii tahellir upptajiiia kommer en i som- mar funnen Theodosins II (friin Kiitf)ips hy i Torsliinda socken).

'•^) Denna summa atVikt-r iVan den i l);r Montelii tabeller, an[;ifna, p;i fjrund deraf, att sammansiittning-en af fyndet N:o 171 i lians för- teekning nyligen blifvit känd. Följande kejsare voro i fyndet represen- terade: Yalentinianus III (1), Antliemius (T), Tlieodosius II (1), Mar- cianiis (troligen: 1) oeh L(;o I (7).

321

Är det månne förmätet att tala om en götisk be- folkning här uppe i Norrland? Jag har sökt för de olika här Tippe funna föremålen uppvisa motsvarigheter i sö- dra Sverige, i Norge och Danmark, äfven i Vesterns ger- manska länder. Likheterna äro många och slående; den äldre jernålderns fornsaker i Norrland och södra Sverige stå i ett mycket nära sammanhang, de äro tydligen af samma art.

Men dessa norrländska fornsaker från denna tid äro icke från södra Sverige importerade till de norra de- larne af vårt land, för att der mottagas och begagnas af ett folk, som till dem stod allenast i den lösa, yttre förbindelse, som råder emellan egaren och det gods han fatt i sin besittning, den lösa förbindelse, som råder t. ex. mellan den afrikanske höfdingen och den a Eng- lands fabriker tillverkade svarta filthatt, som han med så mycken stolthet bär. Det är en mycket djupare eganderätt, som den norrländska äldre jernålderns folk har till den äldre jernålderns fornsaker — de romerska naturligtvis undantagna — nämligen tillverkarens rätt till sitt arbete. Jag har i det föregående så ofta på- pekat de bevis härför, som ligga i den rika utvecklin- gen af typerna och deras närmande intill hvarandra, att det kan vara öfverflödigt att åter inlåta mig härpå. För att skärpa intrycket af dessa vinkar, för att [)å en gäng ytterligare uppvisa sammanhanget och n3'ans-skiljaktig- heterna mellan den norrländska och den sydsvenska äl- dre jernåldern, intager jag här ånyo Hg. 4, 10 ocli 12, samt beder den, som betraktar dem, äfven kasta en blick på pl. 1 och dervid besinna, att i det fjerran Norrland, hvars o-rafvars innehåll äiniu icke blifvit systematiskt granskadt, äro alla dessa former funna, de som åter- ffifvas af ti"-. 4 och 10 uti tvenne livaraiidra mvcket liknande exemplar. Detta måste \\i\c\i fn- den med fornkunskapen mindre förtrogne vara ganska slående.

Aiithji: Tidfkrijt. "-il

Kij.'. 4. fi:ifi-yl\t .Mcili-l|m<l oi-h

Gc8ti'ikland.

VjV"

FiiT. 12. I.iliiirninih Iii1<^<s|iiiiine. IIol.iiiiLlaiiJ.

323

Xär deiiiiji likhet i alster är sä stor mellan den äldre jernalderns folk i Xorrkuid och saiiniia ålders folk i södra Sverige, Götarne, är det svårligen vugadt, att räkna det förra till den götiska stammen. Den som vill mothevisa detta och i allmänhet motbevisa det påståen- det, att den äldre och den yngre jernåldcrn i Sverige tillhöra tvenne olika stammar (af hvilka den förra, en- ligt de antydningar historien gifver, måste tillhöra Gö- tarne, den senare Svearne), måste gä sä långt tillbaka, att han bevisar orimligheten af antagandet, att den olik- het, som tinnes mellan folken i afseende pu deras and- liga egenskaper, deras anlag, bildning o. s. v., söker sig ett nttryck uti allt, som är alster af deras skapade verk- samhet, såväl inom konstens och litteraturens som inom handverkets område. Ja, han har icke allenast att be- visa orimligheten af detta antao-ande, han har äfven att boi-tresonnera de otaliga facta, på hvilka det stöder sig.

Man kan säkerlii>eii tilläii"ua denna norrländska ffren af den jjötiska stammen, utan att beoa nåo-on anachro- nism, namnet Helsingar, ehuru detta namn i våra ur- kunder tillägges allenast de i historien uppträdande Helsingarne, hvilka hade, om den föregående förklarin- gen är riktig, i sina ådror såväl Svears som Götars blod. De äldsta historiska berättelserna gifva ock a sin sida ett stöd åt antagandet, att det icke var en oblan- dad gren af Sveastammen, som bodde uppe uti de ifråga- varande delarne af Norrland. De isländska sagorna iiro mycket konseqventa uti att skilja mellan Sveavälde och Svitjod. Det senare var Svearnes område i inskränkt meningf, detsamma som vi kalla Svealand. Med det se- nare deremot betecknades hela det välde, som när hi- storien börjar gry öfver vårt folk mot dess hednatids slut, låg under Uppsalakonungen, ieke blott Svitjod, uran äfven Götaland och — Ilelsinga (Helsingarnes) land, landet norr om Odmorden. Konung Mai^nus gode

O C O

324

i Norge — för att anföra ett exempel — drog på väg till Norge genom Svitjod och kom sedan han lemnat detta till Helsingland').

Hadefyndet har jag i geografiskt hänseende samman- stält med \'^estmanlands och vestra Upplands fynd från samma tid. Jag lemnar det derföre å sido under det fortsatta dragandet af slutsatser från de fornsaksförhål- landen, för hvilka denna uppsats redogjort.

Först måste man upptaga frågan om den äldre jern- ålderns frånvara i Gestrikland och Södra Helsinodand. Fans den verkligen icke der eller sakna vi allenast f}nd af denna art frän de nämnda områdena? Det alternatif, som den senare franau framställer, är visserligen möj- lioft, men då vi här röra oss icke med ett eller annat fynd, utan med ett ganska ansenligt antal, är man be- rättigad åtminstone till påståendet, att om den äldre jernåldern verkligen funnits inom dessa områden, har den icke haft någon större betydelse. Afven den hi- storiska tidens fö]-liålland(Mi vitna i samma riktnino'. Ett visst lösare samiiiaiihaiig mcnaii (icstriklaiid och de nord- lifjare l)Viiderna antvdes deraf, att det fun-a räknades som ett bihang till 'l'iuii(hdan(l, under det noi-i' om ( )d- morden la<i" Helsinfiai'nes laiisaoa. Att inom Helsinoland den sydliga delen vai* jemförelsevis mindre tätt befolkad och derigenom mindre betydande, synes ant3'das deraf, att denna, ehuiai till arealen ganska anseidig, icke hade mei- än ett U})psala öds-gods, undei" det Nord-Helsing- land och Medeli)a(l hade icke mindre än tre. I Medel- tidshandlingai' kallas deiuia srxli-ji delen af Helsingland Alir, den norra Sundheden, men det händer, såsom herr Styffe anmärkt, att det senare namnet an\ändes för att beteckna hela Helsinglaml, och deri ligger ett åtgörande

') Miiy;iius ^odes sa::;;! i Siiorre Stiirlcsoiis Koiiiiuiiiihok kap. 2. »De foro till lois genom Svitjod ocli sedan till liclsiiiyalaiid."

325

bevis fOr den norra delens större betydelse^). Ett yt- terliofare i)evis för detta ligger i sjelfva namnet Sund- hed. Det skrifves i områdets redan år 1314 brukade sio-ill') Svnd-dedhe samt i ett af Erik Maijnusson, mot- konungen, år 1357 utfärdadt bref (i) Sydhedho '). Att uti midten af den förra formen ett d står öfverflödi2;t, är temligen säkert och äfven om i den senare det förra h är att anse såsom hörande till d och ersättande det gamla ö, förklaras namnet enklast såsom sammansatt af Sund- eller syÖ och hedlie eller hedho, obliqva casus- former af femininerna hedhe och hedh, svarande mot isländskans heiöi och heiör, hvilka beteckna icke såsom hed i nuvarande skrifspråket en öppen, öde landsträcka i allmänhet, utan hellre en högland, icke alltför ojämn trakf*). Namnet svarar således fullkomligt mot norra Helsino-lands natur. Men då detta område kallas den södra heden eller det södra höglandet, är detta namn tydligen gifvet utan minsta afseende på södra delen af den nuvarande provinsen Helsingland, utan fastmer för att skilja det »södra» berglandet frAn en nordligare bygd, hvilken icke kan gerna vara en annan än våra da2:ars Medelpad, eftersom den äldsta germanska bygden icke synes hafva gått nordligare. Sålunda antyder namnet Sundhed (eller Sundhede, Sydhed) ett ursprungligt sam- manställande af livad vi kalla norra Helsin2:hind och Medelpad. Om det nuvarande södra Helsingland togs med i räkningen, ansågs det på sin höjd som ett bi- hans; till norra Helsinirland.

Men om det således är bevisligt, att i Svdhed och

^) Skandinavien under unionstiden s. 293.

'■') B. E. Hildebrand, Svenska Sigillor frän Medeltiden 1. Tredje serien, N:o 763.

^) Svenska Riksarchivets pcrganientsbref 1. X:o 331.

*) Jfr utom otalifia andra exempel frän Island det norska konungs- namnet Rögnvaldr heiöum hvevi (högre än bergen).

326

Medelpad fans en götisk befolkning med rätt stor nt- bredninir och spanska stor lifaktinliet, kan man icke iind- o-a att framkasta en annan frå^a. Stod denna nordliaa befolknino" i Sveri^i-e uti nAi^on förl)indelse med Nor^e?

c? O O cT

hhi fingervisning hafva vi uti det äldre jcrnålders- fynd frän Jämtland, som i det föregående omtalats, och denna antydan iir af vigt, eftersom genom Jämtland gick en icke sällan befaren vä<r mellan Noro;e och Bottniska vikens kuster. Konung Olof helge drog på vägen från Gårdarike till Norsce o;enom Jämtland. Från Noro-o droo- Harald Siijurdsson efter sla<2:et vid Stiklastad uenora Jämt- land till Svitjod. Om Magnus gode heter d(>t, att han från Svitjod for landvägen till Helsingland och sedan öster om Kölen till Trondhem. Annn tidiuare, hösten 963^), kom Hakan jarl Sigurdsson »ur vikingsfärd till Helsingland, satte der upp sina skepp och drog land- väffen jzenom Helsinodand och Jämtland och vidare i vester öfver Kölen, tills lian kom ner i Trondhem.» Under de följande åren satt han oftast om ^■intrarne i Trondhem, »men om sommaren droo" han stundom österut till Helsingland, der han tog sina ske])]) och foi' i öster- väg att härja.» Det är väl sant, att alla dessa färder genom Jämtland till Hcdsinglandskusten, utan tvifvel längs vattendragen fi'än Kölen till Storsjön och vidare uti (dfdalarnc ned i M('dtd])ad, tillhöra en senare tid än den, med h vilken \i nu sysselsätta oss. Men da man synes under denna senare tid icke hafva betraktat dessa färder såsom mer ovaidiga eller besvärliga samt da dels i Medel})ad fynden fi'an den äldre jernaldern ga temli- gen långt in i laiidc^T, dels i Jjimtland ett sådant fynd anträffats, dels fynden frän samma tid icke äro ovanliga

') Snorres Koiuinf,'abok, Olol' lidlijes Siigii k;ip. 2, 11, Miigiuis godes Saga kap. 2. Harald griifiiils Saga kap. 13. (Min (ilVersjittniiig I. s. 15(5, I/)?). Olof Trvggvason besegnidc Jii intar ii sjfin vid Gotland (lians saga kap. 25j och Droplangarsona Saga talar om Jiimtar.s vikingafärder.

327

i den dol af Trondlieni, kriii^- fjärdens inre ända, till h vilken Jämtlandsväo^en föi'de^), kan man vara tcmliKen viss, att äfven före flet femte århundradets slut Sam- färdseln o-ick i)ä samma siitt länf>-s vattendra^-en. Nåo-on synnerlig- svarigliet erbjuder icke heller denna väg, då passet, som leder Ofvei- bergsryggen icke är öfverdrifvet höo-t och denna" hög-re ligtrande del af Kölen dessutom icke har synnerligen stor bredd.

Men da det iir säkert, att Trondhem var bebygdt under samma tid som den helsinglandska kusten och det är troligt, att mellan de två områdena förbindelser egde rum, framställer sig otvun"'et ännu en fråo;a: rådde mellan dessa områden endast en samfärdsel, mer eller mindre liflig, eller förenades möjligen dessa områdens bebyggare af ett fastare band?

Jag är viss, att mången härvid tänker på den ur Snorres Konungabok bekanta berättelsen, hur en folk- ström från Norge befolkade Jämtland och Härjedalen samt de inre delarne af Helsina-land"). Men detta kan här icke tillämpas, alldenstund Snorre uttiyckligen sä- ger, att kusten innehades af Svearne och det följaktli- gen måste finnas nägon skiljaktighet mellan kustens och det inre landets bebvo-o-are. Men de flesta af fvnden frän den äldre jernåldern, som kommit till min känne- dom, tillliöra just kusten, hvarjämto mellan dem och de i det inr(! landet (inom Medelpad) funna fornsakei'na in- gen skilnad tinnes. Dessutom är det en misstydning, att här tillämpa Snorres berlittelse, ty han talar om en van- dring, som försiggick strax före och under början af Xorcjes historiska tid d. v. s. under den vnure iern- åldern, men det äi* den äldre jernålderns företeelser, som här skola förklaras. Att under den vn<>]'e iern-

') Jfr iSicolavscns Norske Fornlevuiiiijer.

-) Hakan godos Saga kap. 14. Olof helges Saga kap. 147.

328

åldern en norsk vandring österut inträffat, är väl möj- ligt. Om dess utsträcknino^ åt öster och hvar den del af Helsingland, som derigenom skall haFva fått norsk befolknino- är att söka, i det nuvarande Helsinjiland eller — hvilket kanske är troligare — i Medelpads inre delar, derom må de, som varit i tillfälle att i orten stu- dera folket, dess språk och seder, yttra sig. Hur in- teressant en sådan undersökning än vore för vår folk- kunskap i allmänhet, för denna atlägsnare tid betyder den intet.

Skall man tänka sig något mer än en samfärdsel, en ursprungligare, på en invandring från ena eller andra hållet beroende förbindelse — och jag vill icke neka till att den möjligheten ligger nära till hands — tänker jag snarare, att den götiska stammen (den äldre jernålderns folk) gick från Helsingland till Trondhem. Vägen crböd, såsom nyss antyddes, icke nagi'a synnerligen stora svå- righeter, . och jag tror, att det kan l)lifva friiga om, hvilkendera vägen vore mindre besvärlig, denna eller den som från Upplanden, genom Gudbrandsdalens norra bergstrakter, ledde öfver det högre och bredare Dovre- fjäll ned i Orkadalen. Om Trondhem icke fick sin för- sta befolkning från sjön, söderifrån, talar kanske mera för en invandring till denna del af Norge ifrån eller öfver Helsingland, eftersom der fans en icke oansenlig bygd under denna tid. Pa en invandring norrifrån till Trondhem, har man, så vidt jag förstår, intet skäl att tänka.

En närmare o;ransknin<2: af de norska fornsakerna frän dessa trakter bör kasta något ljus öfver denna fråga. Men det är föi-hallanden utom fornkunskapens område, som i synnei-hct gjoi-t det föi* mig lockande att tänka [)å en invandriii;^ till denna del af Xorge öster- ifran. Den äldsta nicdi Ipunkten i Trondliemsbygden, den religiösa vid Mären, lag just längst in vid den langa

329

fjärden, och att bygden der var betydande, är tydligt deraf, att man just i den trakten försökte den första stadsanläggningen i Norge nordanfjälls (vid Steftker). Professor Daae har nyligen^) velat frankänna läget af de heliga orterna all vitnesgillhet med afseende pä in- vandringar o. d. och söker förklaringen af dessa orters tillkomst allenast i de o;eoo;rafiska förhållandena. Att dessa i betydlig mon gjorde sig gällande är naturligt; det visade sig ock när i senare tid Trondhemsbygdens medelpunkt förlades först till Lade och sedan till köpin- gen vid Nidelfvens mynning. Men att dessförinnan Tron- dernes heliga ort låg vid innersta ändan af fjärden, sy- nes mig vara frän geografisk synpunkt så oberättigadt, att man just deraf tvingas att till detta förhållande söka en annan förklaring. Jilnklast synes mig då vara den, att Trondernes hufvudbygd i äldsta tid låg hingst in och der kunde den väl svårligen komma att ligga, om icke folket hade invandrat österifrån.

Par t i el t skulle Norge, om detta antagande befin- nes grundadt, hafva fått sin äldsta germanska befolk- nino; österifrån, men denna östlio^a invandring vore då ej heller annat än en ])artiel afvikelse från den sydliga väg, som den äldre jernålderns folk i allmänhet följde, när de kommo till Norden. Skilnaden mellan denna periods befolkning norr och söder om Dovre vore, om man antager denna dubbla invandring till Norge af ursprungligen samma folk, naturligvis mindre bety- dande. Men det är dock möiliirt att nåu-on sttunskil- nad fans och det är troligt ntt minnena af vandringens sista, skiljaktiga skeden, de som lågo närmast för hog- komsten, gjorde sitt till att söndra mei* ;iii Oovri' an- nars hade gjort. Så skulle man kanske fa en förklaring för den antagonism, som kan spåras mellan Tronderne

') Hamiltons Nordiska Tidskrift 1869 s. -208.

330

och folket söder om Dovre, och för de skiljaktio-heter mellan dessa delars inb^ogare, som t. ex. Mimcli påpe- kat. Tv att oTiinden till dessa skiliaktiohetei* lioirer temligen långt tillbaka i tiden, bortom den yngre jern- åldern, antydes deraf, att ju längre denna fortskred, sedan konuno-ar från södra Noro-e oiort sio- till herrar äfven öfver Trondhem, uppstod ett närmande mellan de två områdena. Då blef södra delen af Trondhemsfjär- den vida vigtigare än den norra ^).

Jas: har redan kommit ett ffodt stvcke bortom Norrland och dess fornsaker. Det kan möilio^en till<iif- vas mig, om jag ännu en stund dröjer inom detta om- råde, försla'}:smenino;arnes om invandrin<2:arne till Norge. Att uttala en sådan förslagsmening, om den icke är alltför obefooad och man för den icke kräfver full gil- tighet, kan ju icke skada, utan är snarare af nytta, då derigenom forskarnes uppmärksamhet riktas på vissa frågor, som annars kanske fått längre tid vänta ])å att blifva u])ptagna till pröfning. Så mycket nödigare sy- nes det miir att icke stanna här, som iajj äfven utan tillfälle att i denna afhandling, utveckla mina skäl, an- ser uu<y böra inläo<vn cu protest, till den verkan en så- dan kan hafva, mot 1k']'1' Daaes asiut, att man icke far tala om mer än en o-ermansk invandrinu', den första med hufvudriktning frän söder. -Ju mer fornkunskapens art ocli de facta, med hvilka hon i"ört sig, blifva förtroliga för allmänheten, i desto tydligare dag skall det utan tvifvel framträda, att jernaldersfornsakernas olika be- skaffenhet icke kan finna en tillfredsställande förklaring

') Vore (let sA, som j.iii', liiinskjutaiulc fiaf^aii till <lc norske forn- ocii folkforskarncs pröfiiini'-, lörsjiii^svis yttrat, skulle part i el riitt vindi- ceras .'it den Keyser -- Mmirliska tlieorieii. Det vore iiiiir af ])«yeli()loii-iska skiil kiirt, om sii kiiiHJc lililVa, tv det inverkar nedslående, om man tiinker sig inöjlifjlieten, att män med Keysers djup oeli Mnnclis omfattMinn-, för att ieke tala om deras vänner oeli Pirsvarare, skulle liafva utarbetat och trofast förfiiktat ett svstem, som saknar all faktisk giltiiihet.

331

aiinorledes än orenom antao-andet af äfven en senare in- vandring. Att denna skulle hafva gått norrifrån, norr om Bottniska viken eller norr om Nordkap, blir för hvar dag otroligare, icke minst efter de praktiska, historiska och geografiska invändningar, som lirr Eilert Sundt och Daae framstrddt. Men deremot tala fornsakernas utbred- ning ganska otvetydigt om en invandring, som först be- trädde Mälarelandskapen och som icke kunde komma dit söderifrån och som således, när äfven den norra vä- gen är stänird, måste hafva kommit österifrån. Från dessa sina första bostäder inom Norden gick den ma folkströmmen ut öfver södra Sverige och Norrland, öf- ver Danmark och Noro-e, underkufvande den tidii^are germanska l)efolkningen, sammansmältande med den, men dervid påtryckande hela kulturen för de kom- mande tiderna sin pregel. Till Danmark måste denna nva invandring hafva 2:ått öfver Skåne och det är möi- ligt att ett dunkelt minne bevarat sig deraf i sägnen om Eriks utvandrino- från Götaland till Danmark. Till Norge torde denna invandring hafva kommit från syd- ost, men jag vågar icke närmare utstaka hennes väg. Det synes mig likväl icke orimligt att tänka på vägen öfver Edaskog, som sedan blef hufvud vägen för dem, som ville öfver land färdas från Norge till Sverige. Ett minne om en in^■andrin^• i)å denna väa* oömnier siu' ma- hända i sägnen om den betydelse konungahuset uti det i Edaskogs närhet liggande området Solöar hadc^ för öfverflyttandet af Ynglingarnes ätt frän \'crndand till Norge.

Sådant ;ir mitt förslag. Jag tror det hafva så pass mycken grund att det icke förtjenar ett förkastande utan pröfning. Skulle en sådan valla dess fall, torde dock den negativa vinsten att blilVa af med ett oduii- ligt SA'stem äfven hafva med sis: den positiva vinsten af n^• granskning och m- gruppering af facta, t\- utan dessa

332

kan man intet uträtta hvarken för eller emot. Men en utredning- af skälen för och emot vore af stort interesse» ty »disputando, non docendo eruitur veritas.»

Förestående afhandling har utarbetats med långa af brott, vållade af resor i tjensteärender. Detta torde fä ursäkta de ojämnheter i ut- arbetning, som förekomma.

Till de facta, som jag redan meddelat, ber jag att här fä lägga några nva.

Åtminstone ett ovalt bryne har verkligen blifvit funnet i Hal- land och eges af Grefve Gustaf Hamilton på Hedensberga i Vestman- land. I hans samling finnes ett annat, som hittats å Hedensberga egor (Tillberga socken) samt ett tredje frän Venjans socken i Dalarne, dessutom ett par från Skåne. I Grefve Essens samling på Wijk finnas sju ovala brynen, förmodligen fuinui i Skåne. Provisor K. K. Hjorth har i sin samling på Tumlebeig i Essunga socken (Yestergötlaud) tvenne ovala brynen, funna i Barne liärad, och har lemnat några andra, funna i samma trakt, till Vestergötlands Foi"nminnes-Förening. Dess- utom har jag i herr Dybecks reseberättelse för år 1858 funnit följande i sammanhang med lians notis om ett besök i Herkeberga socken, Lagunda härad Uytpland: »p]tt par brynen, ovala och platta med onikringgående fördjupning för band, erbjödos mig äfven. Det är bekant, att brynen af alla nu brukliga former, med och utan öglor, ymnigt träffas i heduagrafvarna, men af nämnde aflangt runda slag är hittills icke ett enda funnet i någon ättehög, Åro de en sednare (medeltids) uppfinning, som snart blifvit förkastad? Visserligen icke.» Hvad herr Dybecks asigt om dem iir. har han der icke uttalat, Hans uppgift, att intet sådant blifvit funnet i någon ättehög, var, såsom de af mig förut meddelade facta visa, redan år 1858 icke riktig. Ett af brynena från Herkeberga har af hr Dybeck ))lifvit lenmadt till Statens Samlingar (Inv, 2544): hvar det andra finnes, känner jag icke.

Till de fynd frän den äldre jernåldern, som antriifiats i vestra Uppland och östra Vestmanland och af mig i det föregående omtalats, kommer således detta andra ovala bryne. Till dem får man ock lägga de dyrbara guldfynden, som i sonnnar blifvit gjorda vid Kylsta i Torstuua socken (?) samt vid Solviks borg i Kärrbo socken.

Sveriges Fonimiiiiies-Föreiiiiigar.

Öfversifct af ileras verksamhet under åren 1864—1869').

Att den vackra fosterländska rörelse, soin uppen- barade sig i bildande aF provinsföreningar med upp- gift att vårda minnena frän framfarna tider, icke var af en flyktig natur, har ovedersägligen visat sig under det quinquennium, som förflutit sedan första delen af denna tidskrift lemnades i allmänhetens händer. Fyra förenin- gar hafva sedan dess, under anslutning till Kongl. Vit- terhets Historie och Antiqvitets Akademien, inträdt i det ijemensamma arl)etet för vara forminnens vård och studerande. Ännu saknas föreningar pa Gotland samt i l)lckinge, Småland, Bohuslän och Dalsland samt i lan- dets nordligaste provinser. Det är högeligen att önska att dessa luckor snarliiren matte fvllas.

Vestergötlands Fornminnes-Förening bildades redan 1SG3, hufvudsakligen i följd af den n. v. Sekre- teraren, Komministern i Lidköping, C. J. Ljungströms nitiska bemödanden. Föreningens ordförande är Lektor P. G. Alander (efter Biskopen m, m. D:r J. A. Butsch), intendent för samlingarna (i Skara) är Läi"ovei-ksadjunkten K. Torin. Medlemmarnes antal är för närvarande Li".

') Efter officifla liandliiifiar samt l)rii:i_u-na nu-ddelauden af Sekrete- ranic i nelsiiiii;lands- och Vostergiitlaiids-Fiireiiingariic; samt Ordföranden

i Gestriklands-Föi-eiiiugen.

334

Första häftet af" Föreiiiiig-ens tidskrift, redigerad af sekreteraren, lir under tr^'eknino•. Koiigl. Akademien har genom honom och Föreningens ledamot hr K. R. Hjortli liaft nöjet mottaga flera värderika uppgifter, åtföljda af teckningar, om landökapets fornlemningar^).

Föreningen föi" Skånes Fornminnen och Hi- storia, till hvars n})pkomst den nu afiidne språkfor- skaren J. E. Rietz verksammast bidrog, hade sin första sannnankomst den 12 Januari 1865. Föreningens Ord- förande är Biskopen m. m. l):r W. Flensburg, Sekrete- rare är Adjunkten i allmän historia vid Lunds Univer- sitet D:r M. Weibull.

Från att mer uteslutande egna sin uppmärksamhet at provinsens fornlemningar, har Föreningen utsträckt omfåno-et föi" sin verksamhet, såsom licnnes n:nnn ano-if- ver och som de »Samlinii'ar till Skånes histoi"ia, forn- kunskap och beskrifning», haft. 1 och 2, som Förenin- ofen redan offentliirnfiort, utvisa. Man tinnei" i dem dels viatiiia materialier till Skånes historia dels stön-e af- handlingar af xVdjunkten Weibull, Professorerna Ljung- 2:ren och Nilsson samt Rektor ]3ruzelius. De båda sist- nänmda hiifvn lenuiat upplysningar om »metkrokar af sten och ben» samt en »antiqvarisk beskrifning öfver Bjeresjö socken i Herrestads härad.» Föreningen har, med Kongl. Akademiens tillstånd, låtit inom en del af Lunds universitets gamla ])otaniska trädgård resa sju skånska runstenar, hvilka i äldre tid blifvit rubl)ade från sina ])latser och ej varit å de ställen, der de senast fun- nits, fullt skyddade.

Hallands Fornminnes-Förcning bildades i Ajjril månad 18()0 och anslöt sig genast till Kongl. Akademien, som den 28 November stadfäste hennes stadgar. Ord-

') Sekreteraren har tiflif^an; ut^ifVit l)eskrifinii,niir öfver Kedviigs samt As oeli Vedens liärad iiiVcnsoiri en kort liandlcdiiing vid stii(li(;t af runorna.

335

förande iVr Ryttuiä.stMreii P. von Muller, förut känd genom sin Ördliok öfver Hallandsmålet, sekreterare är Kammarjunkaren T. Gyllensköld på Vallen. Föreningen utgifver en åi^sskrift, hvars första häfte innehåller be- skrifningar af Halländska jordfynd, bidrag till landska- pets kultur- och personalhistoria, samt såsom ett bihang, början till ett af hr v. Möller redigeradt Hallands Di- plomatarium.

Upplands Fornminnes-Förening bildades i bör- jan af innevarande år och hennes stadgar stadfästes af Kongl. Akademien den 2 Mars. Styrelsen består af Lands- höfdin2:en m. m. Grefve A. Hamilton, ordförande, ()fver- Hofstallmästaren m. m. Grefve G. von Essen, Bibliothe- kai-ien Styffe, Professor Säve och Ryttmästaren C. A. Klingspor, som är Föreningens sekreterare.

Föreniniren har af Kon^l. Akademien för inneva- rande är mottagit ett understöd af 200 R:dr, till beko- stande af antiqvariska undersökningar inom någon del af provinsen.

Dalarnes Fornminnes-Förening stiftades, såsom i föregående del af denna tidskrift nämndes, redan år 1862 och har ar 1865 anslutit sii»- till Kono'l. Akademien. Ordförande är Professor J. S. Bagge, sekreterare Läro- verksadjunkten S. J. Kardell.

Föreninojen har iito-ifvit en årsskrift för 1867, inne- hållande bidrag till landskapets topografi, kulturhistoria och spräkbeskrifning. Kongl. Akademien har ar 1867 till Förenino-en lemnat ett anslå"- af 200 Rdr och har som frukt deraf mottaixit berättelse om en resa, som Läroverksadiunkten O. W. Wahlin företaiiit inom olika delar af landskapet. För innevarantlc år har ett nytt an- slås: af 200 Rdr blifvit lemnadt Föreniniicn till fortsatta antiqvariska undersökningar.

Föreningen för Xerikes F<)lksj)rak 0('h Forn- minnen har fortfarande utvecklat eu ganska lifliu' verk-

O C;

336

samhet. Sedan Kammarherren m. m. Frih. N. G. Djurklou blifvit t. f. Antiqvitets-Intendent, har hr Herman Hofberg öfvertagit sekreterarebefattningen. Under loppet af fem år har Kongl. Akademien till Föreningens disposition lemnat 740 Rdr samt till herr Hofbero; en snmma af 1000 Kdr och såsom den förnämsta frukten deraf torde vid årets slut föreligga en fullständig samling antiqvari- ska sockenbeskrifningar från Nerike, utarbetade af herr Hoflierof, som dessutom för eo-en del uto-ifvit en öfversii^t af »Xerikes Gamla Minnen», af livilket arbete 60 exem- plar blifvit för Statens räkning inlösta.

Tvenne af Förening^ens årsbeiiittelser äro intag-na i denna del af Tidskriften. Föreningen lär liafva för af- sigt att ånyo utgifva en årsskrift.

G e s t r i k 1 a n d s F o r n m i n n e s - F ö r e n i n g r;i knar fort- farandc som oi"dföi'ande Lektor Wiberg, hvilken sedan Koniil. Akademien aren 1864 och 1865 lemnat Förenin- gen ett understöd af tillsammans 400 Rdr Rmt, genom- rest landskapet och till Kongl. Akademien inlemnat en med teckiiinirar bcledsaiiad berättelse om sin resa. Hr Wibcrir har (k'SSUtom, å ^^jrenino•ens väjxnar utirifvit tveniic häften aF ai'betet »Gestriklands runstenar», hvar- dera häftet innehallande fiirurer af tvenne runstenar med

föi'klarande text samt redon^örelse för Förenino;ens verk- en o

samhet. Hr Wiberg" liai- ;if\cn utgifvit ett arbete om »De klassiska folkens förbindelser med Norden», i tvenne upplagoi" (1867 och 1861)), den senare med ])idrag af statsmedel.

Helsinglands Fornminnes-Sällska]) ]'äknar f. n. 100 medlemmar, Oi-dföi-ande äi' foilfarande Kontrakts- prosten ni. ni. l):i' F. Landgren, sekreterare är liäroverks- adjunkten l):r 4, A. Wiström.

Sällskapet hal- lagt sig synnerligen \iiin om erlial- land<! af tilbVu-litlig kännedom om foi"nlemningarnes ut- l)redning inom landska[)et. Det iiai' under loppet af

337

fyra år af Kongl. Akademien mottagit en sammanlagd summa af 800 Rdr, och har med dessa medel fornlem- ningarne inom sexton socknar blifvit kartlagda; kopior af kartorna jämte förklarande beskrifningar, uppsatta af Ordföranden, äro till Kongl. Akademien inlemnade. Om vigten af dessa undersökningar har redan blifvit utför- ligt talad t i denna del af Tidskriften.

Om Vermlands och Osterofötlands Fornminnes-Före- ningar saknas närmare uppgifter. Lika litet kan med- delas om de tvenne Föreningar, som ännu icke anslutit sig till Kongl. Akademien, i Vestmanland och Söder- manland.

Granskar man de berättelser, som från några af Förenin(Tarne årlioen in^ifvits till Kong-l. Akademien, samt de årsskrifter, som äro i allmänhetens händer, fin- ner man, att resultaten af Förening-arnes verksamhet äro högeligen glädjande. Hvar Förening har vinnlagt sig om att samla de fornsaker, som genom gåfvor eller köp kunnat komma i dess ega, och genom de samlingar, som på detta sätt småningom bildas och som i de flesta fall förvaras i sammanhang; med samlingarne vid det för- nämsta läroverket inom Förening-ens område, är tillfälle beredt för Föreningens medlemmar, för ungdomen vid läroverken och för de olika områdenas öfriga inbyggare att lära känna minnena af forna tiders odling, hvilka för dem ega det särskilda interesset att vara funna inom deras hembygd. Genom Föreningarnes och deras med- lemmars verksamhet i öfrigt hafva många vigtiga upp- lysningar vunnits för vetenskapen, under det å andra sidan allmänhetens uppmärksamhet blifvit allt mer rik- tad på fornlemningarnes l)etydelse och vigten af deras bevarande. Till och med allmog:en har under de sista åren betygat sitt interesse genom att uppteckna och till Föreningarne inlemna hvarjehanda iakttagelser om fornlemningar, folkseder o. d. Om den vetenskapliga

Antiqv. Tidskrift. 'J'^

338

forskningen, såsom man har skäl att hoppas, kan räkna pä att vid sin sida hafva till stöd och u})pmniitran ett sådant allmännare deltagande och medverkande, må man med skäl hysa stora förhoppningar om vår svenska forn- forsknings framtid.

September 1869.

Hans Hildebrand.

Bidrag till Svenska .llcdeltideiis Konsthistoria.

Af

Hans Hildebrand.

Under en lång följd af år har Kongl. \'itterliets Historie och Antiqvitets Akademien för Statens Histo- riska Museum sökt förvärfva konstarbeten från medel- tiden i Sverio-e och deriämte för sitt archiv samlat bi- drasf till det nämnda tidehvarfvets kulturhistoria. Sedan uti det nya museet nödigt utrymme erhållits för ord- nande af medeltidssamlingarne samt sedan afbildningarne och anteekningarne hopats, torde det vara tid att fram- läo-ora na irra af de resultater, som redan kunnat drao^as ur för handen varande materialiei'. Det torde vara lätt att inse, hvarförc jag här lemnar allenast spridda bidrag. Tiden är änmi icke kommen för lemnande af en full- ständig öfversigt.

I. Målningskonsten under perioden 1150 — 1350.

För att rätt uppfatta medcltidskonstens ställning i Sverige och särskildt folkets förhallande till densamma, är det nödigt att påminna sig, hvad våra hedniska för- fäder uträttat inom konstens område.

Af deras bvjririiiidskonst eg-a vi inomen (ivarlefva, så vida vi icke vilja tänka på de väldiga stenmurar, som omsluta mången klip[)to})p i vårt land och säkerligen

340

utgjort ett aktningsbjucluiide värn mot framryckande fiender. Men dessa murar bestå allenast af stenar, som utan konst blifvit hopade på livarandra. De enskildes boningar ocli de utan tvifvel med mycken omsorg och med stor skicklighet uppförda och smyckade gudahusen äro försvunna. Våra förfäder lärde sig först under den christna tiden att med murbruk sammanbinda stenar till byggnader och voro dessförinnan hänvisade till trädet såsom byggnadsmaterial. Något storartadt i architek- tonisk väg kunde derföre icke åstadkommas.

Man vet med säkerhet, att det redan under Nor- dens hedniska period var sed att med en vexling af färger tjusa ögat^), men så vidt man känner, användes dessa färormotiver i allmänhet endast som en bisak och svårligen fans någon verklig, utbildad målningskonst "^). Ja, om man gör fullt klar för sig den kulturgrad, som våra förfäder hunnit vid deras hedna tids slut, kan man icke vänta sig: skola finna måno-a lenniino;ai* af en sådan. Tidigt började man dock under vår medeltid att an- vända penseln till smackande af de nybygda kyrkorna, men den målningskonst, som då blomstrade i våra byg- der, var ursprungligen ett lån frän utlandet. Huruvida redan från början infödde män l)ildade sig efter de främ- mande mästarne och mönstren, känner jag icke, men det synes, som om seden att måla kyrkornas väggar varit temligen utbredd och det var väl icke alltid möjligt att från utlandet inkalla konstnärer. Man må derföre hop- pas ])M framtida fynd, som kunna lägga i dagen tillvaran af en inhemsk svensk konst, en dotter af den allmänt- europeiska medeltidskonsten, som med christendomen hann vAra aflägsna bygder.

*) Jfr t. ex. Fihii Magnubcn ouli Tlioiubcu i Autiiivuriäkf Aiuiiilcr IV. s. 135 f.

-) Dock omtalas särskilda iiiälade arbeten t. ex. skölden, som Hakan jarl liade gifvit don isländske skalden Enar skälaglam. Kgilssagan kap. 81.

341

Som prof från den äldsta perioden för målnings- konsten i Sverige, li vilken kan ungefiirligen begränsas af åren 1150 och 1350, kunna nämnas målningarne i föl- jande kyrkor: Vrigstads^) och Hjälmseryds i Småland"), Bjeresjö i Skåne ^), Estuiui i Upland^) och Råda (choret) i Vermland ').

Vrigstad ligger i Vestra härad af Njudungcn, invid stora landsvägen mellan Jönköping och Vexiö, icke långt från Stockaryds jernvägsstation. Den gamla kyrkan, som refs år 1865, var uppförd af tuktad gråsten med hörn- stycken och omfattningar af huggen sandsten, samt be- stod af skepp, chor-rum och chor-rundel i öster. Hon hade trenne rundbågiga ingångar, af hvilka den för- nämsta omgafs af tvenne fristående suler (kolonner) med attisk bas och skyddsblad''). I skeppet funnos fyra, i choret tvenne, i chor-rundeln tre fönsteröppningar, af hvilka sistnämnda den mellersta hade blifvit tillmurad; de öfriga med undantag af ch örets tvenne, voro i se- nare tid förstorade. Skeppets tvenne och chorets enda hvalf jämte de dessa stödjande pilastrarne voro af tegel-

^) Målninganic kopierades är 1865 af Koiigl. Akademiens Artist hr Lindberg. Hans ritningar (7 planclicr) förvaras i Kongl. Akademiens archiv.

-) Afbildade i hr Mandelgrons Samlingar till Svenska Konst- och Odlingshistorien, pl. X.

•"') Afbildade i hr INIandelgrens Monuments Scandinaves du uioyen äge.

'^) Undersökta af mig, enligt en anvisning af Prof. A. Malmström. Se längre fram.

•*) Beskrifna af B. E. llildebrand i Kongl. Akademiens Handlingar del. 21, s. 3()1 f. .Mbildade af hr Mandelgren i lians sist citerade ar- bete samt bättre, ehuru endast (hdvis, af hr G. Brusewitz i Göteborg, hvars teckningar fiirvaras i Kongl. Akademiens areliiv.

'') Skyddsbladet (UVer sockelns Ii('iin iKU-jadf aid)riMgas vid den attiska basen i början al' 1100-talet. i Txskland fiu-svuiino de nu'(l gotikens inf(")rande d. v. s. redan efter ett iirliuiulradc. Huru dernu"d förhöll sig i Sverige, aterstär ännu att utriuia. Visst är, att pä (Jotland bibehöUos de ända in i spetsbägens tid.

^42

sten^). Dessa tegelsteiislivalf voro af n3"are ursprung, sannolikt från medeltidens slut.

Sedan Kiksantiqvarien, pä grund af anmiilan frän Domkapitlet, att kyrkan skulle rifvas, ar 1864 besökt henne, för att tillse, om något behöfde tillvaratagas, och dervid ftistat vederbörandes uppmärksamhet vid möjlig- heten, att gamla målningar kunde finnas ofvanför de jämförelsevis unga och temligen lagt sittande hvalfven, inberättade Kyrkoherden C. L. Wetter') i Maj månad 1865, att målningar verkligen, efter hvalfvens nedta- gande, kommit i dagen. Sedan Riksanti(|varien vid ett nytt besök granskat dessa, har Kongl. Akademien, \yd hans förslag, bekostat deras aftecknande, hviket arbete med vanlio; soro:fällin:het utfördes af hr Lindbero;.

Innan hvalfven slogos, hade kyj'kan och chorhuset haft ett platt trätak. Anda intill detta hade målnin- garne gått. Ofverst voro de ännu, när de åter kommo i dagen, bjärta och tydliga. Ijängre ned voro de bitvis öfvermålade med grofva ornamenter, längst ned S3nites allsintet. I den här följande, kortfattade beskrifningen haller jau' mio; till hr Lind])ero-s teckningar.

I chor-rundeln ser man öfverst Christus sittande i en oval krets, trampande på regnbågen"'); vid sidorna äro tvenne af evangelisternas symboler, Lucas' oxe och Marci lejon (?), livilket senare mer liknar en åsna^), båda

') Bruniiis, Konstanteckningar under cii resa. Lund 18öl, s. Gl(! f.

-) Kyrkolierdeu Wcitcr insände sedt rnuTa cu afteckning af en riin- ristnin»^, tyvärr ej miijlifr att ined säkerhet tolka, som antWilVats ä inre kyrkväggen. (Jenom lians bcnicdling nfverlenmade församlingen till Sta- tens Historiska Mnseinn cii likkistfoiinig grafstcn med ändliiillar (Liljegrens KMniirkiinder N:o 1(U4, Liljegren oeli Brunius, Nordiska Fornlemningar LXXLX) samt trciime skulpterade ekstockar, om livilka nnr framdeles (Inv. •}450 och 3510).

■') Denna typ är ganska gammal inom medeltidens kyrkliga konst oeii användes synnerligen ofta. Han ffirekomnier i Sverige pä dopfun- tarne i Bjeresjö och Jjfiderups kyrkor (Skäne) o. s. v.

') Dii helgonglorian sitter kring hiifvndet, kan nian svårligen tolka

343

bevingade och bärande glorior, samt längre bort tvenne menniskor. Derunder en rad af helgon, hvilkas uppmärk- samhet är riktad mot den ofvanför thronande Christus. Det hela omgifves af ornamentslister. Öfver helgonen är en inskrift, af hvilken endast följande kan läsas . . ep .

OPITIVM : DOCTORES : IVSTI IV8 : TORU(m) : NORM . . v ES .

RIS . . o. Bokstäfverna äro af samma slag som man fin- ner å konung Knut Erikssons, Birger brosas och erke- biskop Stefans sigiller d. v. s. i inskrifter från senare hälf- ten af 1100-talet ^). De öfversta partierna äro skadade. Det enda bevarade fönstrets smyg prydes af en vacker list (fig. 7).

Pä östra chorväggen, öfver absis, ser man Christus i himmelens hus. En engel öppnar porten för de visa jungfrurna (här endast tre); de fävitska å andra sidan med åtbörder, som uttrycka sorg. Under de förra ett helgon i prestdrägt, med hvitt hår och skägg, öfver hvilken läses svmmi dei nichola .... esv ...'). Nederst en eno:el. Ofverst och krino- chor-rundeln vackra orna- mentslister. Det öfrifja är förstördt.

Vi komma nu till väggen mellan choret och sjelfva kyrkan. A chorsidan äro Kain och Abel målade å ömse sidor af triumfbåo;en, länofs hvilken, liksom länos taket, en vacker list löper. Det är af intresse att jämföra de

bilden pä annat sätt. Vildåsnan användes inom den ehristna symboliken till att framställa liedningarne, men dessa kunna icke gerna vara IVam- stälda här och allraminst pä detta sätt.

1) B. E. Hildebrand, Svenska Sigiller frän Medeltiden. Ser. 1, N:o 3 och 5, Ser. 2 N:o 1. — Samma alfabet afbildas af Abbe Texier i Didron Ainé's Annales Arehéologiques XII. s. 44 (pl.) oeh hänföres der till tolfte seklet.

^) S:t Nicolaus ätnjöt ett ganska stort anseende inom den svenska kyrkan, liksom i allmänhet inom hela christenheten. Eget är, att han här framställes utan den fullsfiindiga biskopliga ornaten d. v. s. i öfver- ensstämmelse med seden inom den grekiska kyrkan, lian har ofta ä afbildningarne grått skägg. Då denna likhet med den grekiska tradi- tionen påpekas, bör det på samma gång anmärkas, att Vrigstads mål- ningar i liera fall fnllkomligt afvika frän den grekiska kyrkans traditioner.

344

enkelt hållna l)ilder af Ka in och Abel, som här gifvas, med dem man linner i fjortonhundratalets k3'rkmålnin- gar. Der äro de kopior från verkligheten, tecknade med fullständig realism samt med synnerlig omtänksam- het, å målarens sida, för det praktiskt nyttiga. Så t. ex. ser man i Kumla kyrka (Vestmanland), hur en djur- kindbåge sticker upp ur Kains bakficka^), vapnet med hvilket han senare tog lifvet af brodern. A murens andra sida ser man några bilder ur Frälsarens lidandes historia, nämligen nattvardens instiftelse, Jude k3''ss och Jesu fängslande (märkvärdigt nog ser man icke Petrus och Malchus), gisslingen (Christus står bunden vid på- len med ansigtet vändt framåt), Christus hänger på kor- set (fötterna äro fastspikade hvar för sig, knäna äro raka, hufvudct nedlutadt) mellan tvenne krigsknektar, Longinus, som riktar lansen mot hans högra sida, och en annan, som håller röet med isop^). Vidare se vi nedtagningen från korset (Josef, som icke står på den traditionela stegen, mottager Friilsarens kropp; tvenne personer vid sidorna), uppståndelsen eller rättare qvin- nornas besök vid grafven (se fig. 1) samt nedstigandet till helvetet, hvilket af bildas som tvenne uffnsmunnar: i den ena ses det gamla förbundets fromme, främst Adam, hvars liand fattas af Christus, som här icke, efter vanligheten, håller korset i handen, i den andra sitter djefvulen, röd med räf- eller liundhufvud, mcnl utstriickt

') Vä lir Maii(l(;lgrciis teckiiinfif i Moiium. Scaiuiiii. pl. XXVI iir detta naiva drag ickt; tydligt; kindbogeu svjifvar der i luften utmed roek- skörtet! 1 sammanliang härmed bin nämnas, att lir M. uppgifver in- skriften bredvid Kaiii lyda Ka/n offert ilcchna.^ ; när jag Vöv uiigra är sedan besökte kyrkan liiste jag: Cain cu(n\) i/echiiins) /(i(c)/t. 1 texten uppgifves att vapnet, som förekommer i samma afdelning af livalfvet iir wSturarnes vapen» (les armoiries des Stures), elinru der sitter intet annat vapen än domkapitlets kors uti en sköld.

'^) Det bör anmärkas, att Longinus, som upptogs bland di^ii eliristna kyrkans helgon, här ieke är alljildad såsom höfvidsman för de vid kors- fästelsen tjenstgörandc krigskncktarnc.

345

timo:a och armarne korslao-da öfver brustet. Till sist ser man uppenbarelsen för Thomas, som räcker handen mot såret, icke sticker henne i det^). En vacker list (se fig. 1) löper öfverst, en annan går kring triumfbågen, men föl-

Fiir. 1. Viiirtri>mliiiii,4'. VrifrstaJ. SinrtlanJ.

^) Uti den äldre christna konsten afbildas ytterst siillaii sjclfva npp- ståndelseu, utan vanlii^cn endast någon eller niigra tilldragelser strax efter uppståndelsen ((jvinnorna vid grafven eller Nuli me tangere). Först l)ä 12U0-talet, efter det tvifvelsmiil och förnekantle irrläror inrotat sig, sökte man i den kyrkliga konsten inlägga en protest mot dessa genom afl)ildandet af sjelfva uppståndelsen, oeh samtidigt nöjde man sig icke med att luta Thomas räeka handen mot FriUsarcns sidosär, utan han at- hildas såsom verkligen stickande in handen. Jfr Mrs Jamesou oeh Ladv Eastlake, The history of Our I. ord II. s. 2(')5, 209.

346

jer icke denna, utan är ett segment af en cirkel med mycket större diameter.

Vi vilja dröja en stund vid denna fig. 1. Qvinnorna komma till o-rafven, medan kriosknektarne ännu lijiffJ^ qvar sofvande, ett framställningssätt, som grundar sig på Matthei berättelse och var mycket vanligt inom den äldre kyrkan. Qvinnorna äro i öfverensstämmelse med den kj^kliga traditionen tre. Krigsknektarnes br3-njor, langa, ku piga sköldar med spetsig buckla samt de spet- siga stalhufvorna, allt detta ant}der det tolfte århun- dradet eller början af det trettonde. Figurernas håll- ning, icke minst engelns, eger ganska mycken stelhet och förråder sålunda en ännu icke i fritt behag blom- strande konst. Träden hafva den vanliga äldsta svamp- lika formen. Hvad de enstaka figurerna angår, äro först konturerna tecknade med mörka linier; de af dessa inne- slutna rummen äro enfärgade, vecken i kläderna an- gifvas genom linier af samma färg, men af en mör- kare nyans. Brynjornas ringar antydas med hvitt. En- formigheten i ansigtena mildras genom en ljusare linie längs näsan, en annan öfver ögonbrynen och en tredje rundt omkrino^ munnen. Marken är orråo-ul och likasä den öfversta delen af bakgrunden. Resten är klart blå. I kläderna äro de röda och bruna färoerna öfverväjjande.

De rika ornamcnter, som förekomma bland medel- tidsmålningarne, äro oftast af ganska stort värde, då de gifva ett godt l)egrepp om tidens smak samt genom den bestämdt utpreglade charakter, som de vanligen ega, kuinia jxifva oroda antydninijar för målninijarnas daterino-. De Iiär af bildade profven (fig. 2 — 7^) hafva en fullständig

') Orif^inalct till fiu;. 2 bildar en bäge öfver triumfljrinfeu ä vestra väj^gen. Oriffinalct till liir. Ii Vn\wv pa östra ehorviiirpen liiiiijfs öppnin- gen af cliornuKlcln. Originalet till lig. 4 löper längs triumfbågen a östra sidan. Originalet till fig. G smyekar fönstersmygen i chorrundeln ocli lig. 7 visar de ornamenter, sora gå nedanför samt vid sidorna af malniiiganie i rliDrnuulfln. Sainina motiv, som nedre delen af fig. 7,

147

F\s. 3.

Fis. 4.

Fiff. e.

Fii:. 7.

romansk charakter. De förekomma i Vrigstad och an- norsijides i en mångfald af varieteter, hvilka genom de smakfulla formerna och de bjärta färgerna göra ett gan- ska beha^liirt intryck. fi^. 2. Fig. 2 och 4 höra till samma typ, som äfven är representerad i Bjere- sjö, Hjälmseryd. Råda, = Hjörlunda på Seland o. s. v. Motivet fig. 5 har flitioft blifvit användt i den äldre svenska me- d(dtidsskulptiiren. Det rutade ornamentet ne- derst a lig. 6, h vilket å Vrio-stadsmålnino^ar- ne förekommer uti en mängd variationer, lin- nes äfven i Hjälmse- r3'd och Hjörlunda samt utom Norden t. ex i bap- tistére S:t Jean i Poi- tiers'). Ornamentslisten öfverst å fig. 1 före- kommer äfven i Hjör- lunda.

Hjälmseryds kyrka ligger vid stora lands- väjjen icke lån^t från Vrigstad. De teckningar, som hr ^landelgren utgifvit visa målningarne i chor-rundeln samt å östra chorväggen.

nu'(l rikare riitiiidelniiig-, men utan rundlar, förekommer iifveii u östra och vestra chorväggarne samt å (istra kyrkväggen (vid sidorna af triumfl)ågen.) ^) Se pl. i (iailhnl)niids Monuments anciens et mödernes, T. II. Malningarne der anses tillliöra elfte seklet. Ku liknande list skall Unnas i kvrkan i Civrav i närheten af Poitiers.

Fisr. 2- '

Ornaiui-iilcr !'i:iii VrisrstadsiuäliiiiiLrarne.

348

Ofverst ser man en rutad list af samma typ som i lig. 6. Derunder, midt Ofver absis, är en bygnad, och deri, inom en rund gloria ett helgon, (Gud Fader? Maria?), ur hvars sköte tio menniskohufvud höja sig. A ömse sidor äro tvenne serafer och fyra helgon (deraf tvenne konungar). I en nedre rad ser man fyra helgon, af livilka ett bur biskoplig ornat. Inne i absis ser man öfverst Gud Fader, som håller framför sig den korsfäste Sonen samt nedanför under målade rundbågar dels en- skilda helgon dels scener ur Jesu barndomshistoria. Längs tribunbägen (icke såsom det i texten till det ci- terade arbetet tvenne gånger heter, triumfbågen) löper en vacker list, en prydlig varietet af den typ, som af- bildas ofvan i tig. 2 och 4. I chor-rundelns fönstersmyg löper en annan särdeles rik list, hörande till samma typ som tig. 5.

Med en viss förvånino; finner man bland dessa ijamla bilder Fadren hållande den korsfäste Sonen, en grupp, som jämte den Heliga Andes dufva mycket ofta använ- des för att framställa treenigheten, men mot slutet af medeltiden^), då man fördjupade sig i lidandeshistorien och hennes detaljer. Hr Mandelgren antager på grund häraf, att denna I)ihl blifvit i senare tid målad. Om det är så eller icke, kan man icke afgöra, när man icke har annat ini hans j)lanche att rätta sig efter, ty figurens chai'akter är der omöjlig att urskilja. Det bör dock anmärkas, att fötterna äro a ])lanchen af bildade såsom fastspikade hvar och en för sig, och så har man svar- liijen målat mot slutet af medeltiden"). Mot hr Mandel-

') Utan tvifvel liar iifvcii i lljiilniservds kyrka a ena korsanuou eller ("ifvcr Houeris liufviid funnits ficn helif^a Andes dufva, utan h vilken gruppen oniöjlijreii kan franistiilla treeniijlieten. A pl. XXX i Monuni. öeandin. liar hr Mandeli^rcn likaledes förbisett dufvan, som ori<,niialet niyeket riktigt har.

-) Den ifrågavarande gruppen förekommer inom ett i form ;if ett lik- arinadt kors med rundade iindar begräiisadt rum. Samma konturteekning förekommer i Hjeresjiimålningarne. Mn niTtjlighet iii', att deii gamla malnin-

grens åsigt, att oriiainenteriia längs tribunbågen samt i fönstersmygen tilhOra slutet af 1400-talet kan jag ieke annat än opponera mig. De äro helt visst lika gamla som de äldsta partierna af kjrkans målningar, hvilket man t}dligt iiiiner af deras slägttycke med andra ro- manska målningar, i Vrigstad, Bjeresjö, Hjörhinda, Råda- choret o. s. v.

Hr J. Kornerup har i Aarböger for Nordisk Old- kyndighed för 1868 (s. 29 f.) meddelat värdefulla upp- lysningar om kalkmålningar i några danska kyrkor, deribland om malningarne i Hjörlunda kyrka på Seland, hvilka för oss ega ett synnerligt intresse genom sin i ögonen fallande likhet med Yrigstadsmälningarne. Icke allenast målningarnes charakter och till en del ämnena äro desamma, utan äfven ornainenterna öfverensstämma pa det närmaste. Der finnas t. ex. de rutade ornamen- terna (jfr tig. 7), rundbågarne med de bugtade bla- den (jfr fig. 2 och 4) samt den vackra listen a fig. 1 med helgonbilderna i fyrkantiga rum, med runda me- daljonger, bladrankor och hvita foglar^). Slägttycket är så stort, att man måste tro på ett mycket nära samman- hang mellan dessa målningar och \^"igstads. De förra höra, enligt hr Kornerup till 1100-talet eller senast till början af 1200-talet.

Till samma tid är jag benägen att föra målningarne i Vrigstad. Då det torde få anses vara troligt, att mål- ningarne utföi-des i den nybygda kyrkan, ligger någon ledning för omdömet deruti, att Vrigstads kyrka om-

geu mot medeltidens slut blifvit till någon del restaurerad ocli drrvid kanske undergått någon förändring. En dylik misslyckad restauration af gamla målningar ser man i absis af Mästerby kyrka pä (iotland. Cliristus sitter der i aureolan och inskrifterna bestå af majuskler, men mälningarnes charakter är tydligen ganska sen, så sen att man redan liunnit förgäta de gamla, annars så troget följda konsttraditionerna; kors- gloria anviindes t. ex. utan urskilning.

M Jfr i hr Koriienips afhandling tig. O, 7 oeh 8.

350

talas redan i ett bref, som är skrifvet iiao-ot af aren 1216—1220').

Både Vrigstad och Hjälinseryd ligga helt nära det år 1144 anlao-da cistercieiiserklostrct Xvdala. Då de bada kyrkornas målningar säkerligen tillhöra en ut- ländsk konstnär eller åtminstone en sådans lärjunge, lio-o-er det nära till hands att tänka sio^ målaren stå i nåoot sammanhano- med klostret. Det var visserlio-en Cistercienserne förbudet att nedläo-o^a några kostnader nå utsirandet af sina egna kyrkor, men äfven Bernhard, den stränge ifraren för munkarnes enkelhet i lif och gudstjenst, ansåg det rätt att smycka andra kyrkor, i hvilka målnins^arne kunde för den okunni"'a mäno-den vara en »återo-lans af det gudondioa»'). Mot honom och mot ordens reglor kunde således en munk visserlio-en icke anses br3'ta, om han använde sin konst till pry- dande af en grannkyrka. Har så skett, torde man kuinia skönja likheter mellan dessa målningar och samtida konstarbeten i Frankrike. I allmänhet svnas Cistercien- serne utöfvat ett visst inflytande uti konstnärligt hän- seende på sin omgifning. Så t. ex. Hnner man i vissa partier af kyi-korna i Falkö[)ing och Sköfde starka på- minnelse]' om ^ aridiems cistercicnser-kyrka').

Råda k\rka liai- Itlifvit utförliixt beskrifven af Bror

4. (

Emil llildcbi-aiid i Kongl. Akadi-micns Handlingar''), så att om liciiiii' l)('liöfver iai»- icke vttra miir vidlyftiiit.

') Diplomataiimn Suecaimin X.o 163 (dd. I, s. 187).

"-) Doliim-, Die Kircht-ii des Cistercienser-Ordcns in Dcutsclilaud vviilircnd dos Mittelalters, s. 25 f.

•') !Maii kunde om donna, soin svnes vara bvii'd nud Claiivaux- kyrkan till förebild, anniiirka att den norra portons dekorationer icke riktif^t öfverensstämma med de stränga ordensreglorna. Deremot är Ny- dala klosterkyrka, att diinia crtor Brunii boskrifning (Koiistaiitc^okningar under en resa år 1841), s. G18 t'.), upplTirti i iilVerensstiininielse mod Cistorciensernas vanliga, ytterst enkla typ.

') Dol. 21, s. 361 f.

:3')l

Chorets inåliiingar, livilka här koinma i fråi^a, äro enligt en inskrift utförda är 1328. Då hr Mandelgrens teck- ningar icke äro fullt tillfredställande, meddelar jag här några figurer efter hr G. Brusewitz, hvilken, med anslag af Kongl. Akademien besökte Råda kjrka år 1859 och aftecknade delar af hennes målningar. Fig. 8 visar or- namentslisten, som gar längs midcen af taket, rundbågs-

Fig. ><. Väggmålning i Råda clior. Vcnulniul.

Teimlaiid.

raden, som går derunder, samt prof af de profetbilder som liafva plats under dessa bågar. Figuren förråder den brist på bibelkunskap, som rådde hos målaren och möjligen hos hans andlige radgifvare, ty profeten, som här afbildas, heter ester propheta. Fig. 9 visar en af apostlarne, hvilka hafva plats nedanför profeterna under fullt utbildade spetsbågar. Blandningen af bågformer antyder en ännu icke utbildad förtrolighct med den götiska stilen, som dock, vid denna tid, vid slutet af det fjortonde århundradets första tredjedel, borde kun- nat råda ensam äfvcn uti en aflä o-sen svensk landskvrka.

352

Såväl dekoreringen som figurerna, både de enstaka stå- ende och de som förekomma i grupper, förråda ett bety- dande framsteg före Vrigstadsmahiingarne. De ursprung- ligen frän den antika konsten lånade formerna, som just derföre att de voro lånade, måste till en början förefalla främmande och vid behandlinoen blifva stela, hafva här hunnit f^•llas med lif. Jao^ meddelar här ytterlioare fio-, IQ, som visar, hur mycket vapendrägten år 1323 hade hun-

Fifr. 10. VäggmMning i Råda clior. Veriuland.

Fig. n. Vägginäluiug frfln är 1194 i nåda kvrkas skepp. Vermland.

nit förändras från dess skick vid den tid, då Vi-igstads- målningarne utfördes'). De vapenformer, som här af- bildas, äro desamma som man finner å de kongliga sigillen från och med 1250-talet"). Fig. 11 visar, hvil- ken olika charakter de år 1494 i sjelfva kyrkan ut- förda mulningarne hafva. Den tidigare periodens tina former hafva här försvunnit; iiourerna äro visserliwn

"O C5

^) I Statens Historiska Miiscimi förvaras (Iiiv. 3031) cu bild ai" S:t Olof, hvilken, efter vaiiliglicteii, trampar pä sin besegrade fiende. Denne liar alldeles samma vapendrägt som den venstra af krigarne å tig. 10. Denna S:t 01ofsl)il(l iir af Kiillerstads församling i Östergötland skänkt till Statens Samlingar.

'^) Jfr B. E. Ilildebrand, Sven.ska Sigillor frän Medeltiden, Ser. 1, N:o 16, 18, 22, 35, 40, 50.

353

något groteska och stela, men de sakna dock ingalunda en viss grad af lifaktighet.

Om Vrigstadsmålningarne hafva den höga ålder, jag velat tillerkänna dem, hafva vi således allenast från början och slutet af den ifrågavarande perioden prof på en i Sverige utöfvad målningskonst. Man må hoppas, att kommande fynd skola fylla luckan, sä att man kan följa den fortgående utvecklingen, hvars höjdpunkt tills vidare antydes af chormålningarne i Råda.

Till all lycka har man en möjlighet att steg för steg följa utvecklingen inom ett annat, temligen när- beslägtadt område, nämligen sigillgravyren. De äldsta svenska, intill våra dagar bevarade sigiller äro från 1160- talet. Om man granskar de många plancherna i den redan ett ])ar gånger åberopade beskrifningen af våra medeltids-sigiller, hvilkas betydelse för vår konsthistoria och för kännedomen af medeltidens seder icke kan nogr framhållas, hnner man, hur denna grav3a'konst från sin temligen oansenliga början hinner en allt större fulländ- ning, till dess man inemot 1350 utförde sigiller, som med skäl må räknas som det yppersta af sitt slag. Efter den angifna tidpunkten inträder ett omisskänligt förfall i denna konstgren och det är på grund deraf, som jag ansett mig kunna föreslå för den första perioden af vår medeltids målarekonst samma slutpunkt. Om den konst, som blomstrade i våra bygder samtidigt med de starka rörelser, hvilka mot medeltidens slut utmärka våra fä- ders politiska lif, kommer jag framdeles att tala.

Utan någon inhemsk förberedelse framträder mål- ningskonsten vid periodens början; dess föregående ut- veckling har man att studera i utlandet. Men denna till en början främmande konst kunde, en gång upp- tagen inom Sverige, göras inhemsk härstädcs och utbil- das af svenska konstnärer i svensk anda. I hvad mon detta skett, kan ännu icke på grund af de materialier,

Antiqv. Tidskrift. 23

354

som föreliofjxa, afsröras, och äfven när flera lemninsar af denna periodens målningskonst blifvit uppdagade i vart land, l)ehöfves det noggranna studier af utlandets målar- skolor, pa det att man, sedan jämförelser med deras ar- beten blifvit gjorda, må kunna urskilja, livad i våra målningar från denna tid är för vårt land egendomligt. Att döma efter de antydningar, som kyrkans historia gifver, skulle man kanske snarast i P^rankrike söka ur- bilderna till våra äldsta romanska målningar; tyvärr hafva der icke många sådana blifvit bevarade intill våra dagar. Om ett engelskt inflytande på vår skulptur, i synnerhet vår ornamentsskulptur, får jag tillfälle att tala längre fram.

En omständighet måste man dock egna någon upp- märksamhet. Denna konstperiod i vårt land når sin höjd inemot midten af 1300-talet. Då var i utlandet den romanska målningskonstens rol utspelt. Hon hade visserligen ganska länge öfverleft den romanska byg- nadskonsten, men hennes blomstringstid var allaredan förbi vid midten af 1200-talet, ocli under den brytnino- som derefter inträder, märker man till en tid ett be- stämdt sjunkande, innan den nya perioden inträder i sin fulla glans. Men om, under det i utlandet den ro- manska målningskonsten är stadd i sjunkande, samma konst i Sverige går framåt och når sin höjd nästan ett århundrade senare än den förstnämnda, så synes mig deri ligga en antydan om en inhemsk utveckling af det från främmande land gjorda lånet. Det torde dröja, innan man vill erkäinia möjligheten, att en sådan konst, om hvilken Kådas chormålnin<rar vitna, tillhört Sverige. Men vi få komma ihog, att den flnare malningskonsten icke kunde öfvas af hvar man, utan af särskilda konst- närer, som egnade sitt lif åt hennes tjenst. Man är der- före icke berättigad att jämföra alstren af en svensk målarkonst vid medlet af 1300-talet med folkets kultur-

o. K

55

tillstand i alliiiäiiliet, utan med den bildningsgrad, som innehades af dem, livilka det tillkom att föra den tidens talan. Målarhe voro på sitt sätt aristokrater i den ti- dens konstverk! och de böra jämföras med det borger- lisca och det intellektuela lifvets aristokrater.

2. Vår äldre medeltids-skulptur.

Man utskar under hednatiden sina gudabilder af trä, men det torde icke hafva varit några mästerstycken i plastiskt hänseende. Man sökte också förhöja deras verk- ningsförmåga genom att förse dem med kläder och hölja dem med smycken af silfver och giild. Bättre lycka torde man haft med utförande af reliefbilder i trä; de isländska sagorna tala om hela följder af händelser, som blifvit på sådant sätt återgifna. Om arten af dessa sni- derier torde man kunna bilda sitt omdöme med lednins" af de franila norska träsniderierna. På Gotland har man funnit UMgra stenvårdar med tigurer i svag relief, att döma efter framställningarnas innehåll, hörande till he- den tid. Annars synes man icke hafva arbetat relief- bilder i sten, utan nöjde sig med att å det härda ma- terialet anbringa konturteckningar. Bättre än mennisko- gestalterna i trärelieferna och i stenteckningarne, äro dock de ornamentala tigurer, som man med så mycken förkärlek framstälde, alla dessa slingrande orm- och drak- figurer, som äro för vår forntid i så hög grad charak- teristiska. Det fans visserligen under hednatiden och början af den christna enstaka mästare, som hade drif- vit sin konst till en synnerlig höjd, men då man tänker på den konstfärdighet, som utmärkte våra förfäder i all- mänhet, och särskildt på alla de stundom vidunderliga, ofta l)ehafrlio;t ledifja och rika, men alltid charakteri- stiska sirater, med hvilka smycken, husgeråd och vapen voro försedda, och derjämte besinnar, huruledes arbetets

356

Fig. 12. Suidad stock. ViisrHtad.

delning var i ringa grad genomförd, kan man med skäl antaga, att konsten att rista i sten eller snida i trä icke var inskränkt till detta fätal af mer framstående för- måjror, utan utöfvades af folket i allmänhet. Såsom ett exempel på förhållandet emellan målningskonsten och ornamentsskulpturen under Sveriges första christna tid kan anföras, att då samtliga ornamenterna i Vrigstads- målningarna förråda från en utländsk konst hemtade motiver, finner man å de skulpterade ekstockar, som på kyrkans utsida uppburo takkanten, ormslingor af alldeles

samma art, som förekommer å runstenarne och hednati- dens alster (se fig. 12). Så- ledes under det den främ- mande konstnären sörjde för det inres dekorering med konstraessiga figurer och brokiga färger, hade den in- hemske arbetaren i uppdrag att på fädrens vis ornera den yttre bygnaden med snidade slingor.

Emellertid trädde denna urgamla snidarekonst i be- röring med utländska mönster. Man började utföra re- liefer äfven i sten och man upptog dervid nya motiver, som synas hafva så godt som utträngt de gamla. Så mycket lättare gick detta, som det är bevisligt, att ut- ländske bildhuggare redan tidigt arbetade i Sverige. Men att man i förhållande till dem intog en ganska sjelf- ständig hållning, visar sig deruti, att olika bildhuggare- skolor up})stodo inom olika stift. Deras up})komst måste naturligtvis i väsentlig mon bero af den tillgång })å lämp- ligt material, som de olika stiften erbödo. Under förra hälften af medeltiden var Uppland, hvars hårda berg- arter icke voro lätta att utarbeta, i detta afseendc van- lottadt. Högt stodo deremot t. ex. Vestergötland och Gotland.

Vestgöta-försandingen ledde sina anor från den en-

357

gelska kyrkan. Biskopslängden gör de tvenne förste för- kunnarne af christendomen, Sigfrid och Unne, till engels- män, hvilket väl kan vara sant om den förre, äfven om han icke tillförene var, såsom var legend säger, erke- biskop i York. Af de följande biskoparne voro ett par komne från England och under senare delen af 1100- talet vände sig biskop Bengt, när han ville förära sin

Fig. 13. .Stenskilderi frän Skftlfvum. VG. Efter P. A. .Siive.

kyrka en bibel, till England, samme Bengt, som lät måla vissa delar af Skara domkyrka och som lät bygga och utsmycka den ena kyrkan i stiftet efter den andra ^).

Under dessa förhållanden kan man icke vänta annat än att i den äldre medeltidskonsten inom Vesterg-ötland finna påminnelser om ett engelskt inflytande. Ett af de otvetydigaste intygen dorom är det hg. 13 af bildade stenskilderiet. Man ser der Christus inom en anreola mellan evangelisterna Matthei och Johannes' symboler. Dernnder löpei- en rad af bhidrankor, ett ytterst vanligt

^) Af de kyrkor, som biskop Beng;t uppförde, voro tvciim- runda, näm- ligen Dimbo och Agnestad, af livilken senare ännu iiterstä ieke oansen- liga lemningar, icke liingt frän Falköping. Dä det heter i biskopslängden äfven om S:t Sigfrid, att han I)ygde Agnestads kyrka, menas väl nägon tidigare träbygnad derstädes.

358

raedeltidsmotiv^). Längs bågen läses: othelric me fecit. Othelric liar för visso ingen svensk man hetat; namnet är tydligen angelsaksiskt.

Kiir. 14. t^i?- 15.

'kil,Tr^'i.|

lifjf^ti'

WM

T^;H||:|,j^m.

m

i'^ii'i>^' ^1 fel '

Kig. 14 oili 1.'). (iriitlinllar vid Ugglum. V'G. Kfter 1'. A. Säve.

Skälfvums kyrka lijro-er vid foten af KinnekuUe och nära intill lliisal)}-, der det gamla biskopssätet fans.

') Detta raotiv, det treflikifja bladet, som är sa vanlijit inuler inedel- lideii oeli som aiiväiidcs i utlandets kyrklif^a konst längt iViriän vart land ohristnades, förekommer ytterst .siUlan ä runstenar. Jag kan icke minnas mig liafva sett nägot liknande pä mer än en enda, som fordom funnits i Balingstads kyrkas vajxmlius (Uppland), men nu förvaras pii AVijk. Denna runsten är afhildad i Dyijeeks Sverikes Runurkunder (fol.) N:o 135, men

359

Ett ifrån detta utojaiio^et inflytande märker nian fler- städes i trakten. Säsoni exempel kunna nämnas de många stenskilderierna i Forshems kyrka, vid norra än- dan af Kinnekulle. De synas i allmänhet icke vara så fint utförda som den här af bildade Skälfvums-reliefen. Det råaste är redan afbildadt här ofvanför s. 155.

Vid en mängd kyrkor såväl i Husaby trakten, som något län- gre söderut i landskapet, finner man ett slags grafhällar, ganska tunna, fyrkantiga, afsmalnande mot ena ändan och prydda med upphöjda ornamenter, antingen i korsform (flg. 14) eller ock i form af särdeles smakfidla bladrank or (fig. 15 och 16). Bilder ur djur- eller menniskoverlden förekomma icke på dessa hällar. Stenarne med bladrankor hafva ibland en, ibland tvenne, som åtskiljas af en upphöjd mellanbalk, såsom å fig. 15 och 16. Af de många exem- pel på grafhällar af detta slag, som jag kunde uppräkna, nöjer iao; mig med att nämna de tre

JO o

särdeles vackra, som förekomma i Skara, en uti och tvenne strax utanför domkyrkan^).

Äfven dessa grafhälls-ornamenter torde ej varit full- komligt oberoende af ett engelskt inflytande, ty tunna, oftast med prydliga kors ornerade grafhällar äro myc-

just detta o-auska vigtig-a drag iir icke af hr Dybeck uppniärksammadt och hans afbilduiug iir således icke fullt trogen, — en aMnuirkiiiug för öfrigt, som gäller alltför mänga af de runstensteckningar, soui hr Dybeck offentliggjort.

^) Afbildningar Hnnas i min samling af teckningar efter konstföre- mål från medeltiden.

Ki-. 16. Gnifhfill fräu IUn^^^c^g. VG. Kiter I'. A. Säve.

360

ket vanliga i norra England^). Enligt den erfarenhet man der gjort, hafva hällarne med dubbelfigur och mellanbalk blifvit lagda öfver tvenne personer, vanligen, kan man antaga, öfver man och hustru").

Äfven andra graf stensform er äro ganska vanliga i Vestergötland. Der finnas t. ex. kistformiga, oftast med tresidig öfveryta. Midtpartiet intages då vanligen af en ornamentslist, t. ex. en rak med ett kors slutande stjelk, frän hvilken en mängd knoppar med kortare eller län- gre skaft utspringa eller ett bugtande band, som sam- manhåller knippor af spetsiga blad. Af dessa grafstenar förvaras tvenne, som fordom tillhört Ugglums kyrka, i Statens Historiska Museum. Den ena har följande skrift i upphöjda runor: DR^IK • MKKM : Y+KS : hhllR. : t>+YYH : h1iKi : Kr\hHHKI^ : H\tr^^K • *^hhh1lhK (tre män ligga un- der denna sten, Gunnar, Sigvat, Hallsten^). Den andra har midtstycket utplänadt, å ena sidostycket en run- skrift, å den andra en ristning med 1100-talets majusk- ler (Lilj. N:o 1636'). En mer utbildad form företer

*) Jfr t. ex. E. Charltons afliaiidliug- »Ou tlie sepulcrnl Slabs cxisting in the counties of Nortliuniberlaiul autl Durham (Aicluiiological Journal vol. V. s. 233 f.); F. C. Pliunptre's Account ou the parish church of Bakewell in Derbysliirc s. 47 f.; Bateman's Vestiges of the Antiquities of Dcrbyshire s. 185. Enligt Charlton finnas aniui i Nortluimberland 100 — 120, i Durham åtminstone 50 ocli i Cunibcrland iianslcc lika mänga grafhällar af detta slag. Detta förtjenar miihända så mycket större upp- märksamhet, som legenden låter S:t Sigfrid komma ifrån norra England, hvilkct ju mycket väl kan vara sant, äfven om han icke varit erkebiskop i York.

'^) På Lärbro kyrkogärd (Gotland) finnas grafstenar, som synas vara lagda öfver tvenne personer; de äro itudcladc på längden genom en rak linie och hvardera halfvan har ett likarmadt kors inom en cirkel. (Teck- ning i min samling). Ja, der finnas moderna grafvar, omslutna af en träram och på liknande sätt itudcladc genom cu liiiigs midt(;n gående slå.

•') Liljegrens iJunurkunder N:o 1632, der inskriften icke är fullt riktigt återgifven. HR i gunnak, 1R i sikfatk och '^^ i ii.\llstenn äro å stenen ätcrgifiui med sammaut)iiiidna runor. V i siKi.vru har det ne- dre snedstrecket tydligen punktcradt.

*) Den senare Ugglums-stencn är afbildad i Stcphens' Old Northern Runic Monuments s. 459. Afl)ildningar af liknande stenar liimas i Bautil

361

grafkistan vid Husaby med hennes skulpterade sido- stenar och ändhällarne, hvilken är afbildad här ofvanför s. 152').

Afven dopfuntarne i Vestergötland ega ett ganska stort intresse. Några äro försedda med ornamenter, som på det närmaste öfverensstämma med grafhällar- nes bladrankor. Se t. ex. fig. 17. Andra åter hafva

Fig. 17. Diiiilunt i Forshem. V(;. Kfter 1'. A. Säve.

samma af bugtade band sammanhalhia knippor af spet- siga bhid, som förekomma å en del af de kistformiga

under numren 939 (den förra Ugglunis-steiicii) 943 och 977; i Lilje- grens och Brunii Nordiska FornU^nningar pl. LXXXVII. Ett par dylika stenar, hittills okända, lialVa denna sommar af" skolläraren Wernqvist uppdagats vid Näs kyrka i Yartofta härad.

^) Traditionen, att denna graf skulle hafva tilUiört Olof skötkonung saknar säkerligen all grund. Efter Vestgöta-laginannen Eniuuds besök i Uppsala och hans stämplingar, torde konung Olof icke haft mycken hog att vistas i Vestergötland, och denna saunolikhet kan helt visst, då det icke finnes någon säker gammal uppgift om motsatsen, anses vara afgörande. Traditionen har tydligen uppkommit i fiiljd af förutsättningen, att den ansenliga grafvt.ii tilliiört en ansenlig iimn, och af kunskapen om det factum, att konung Olof d(")))tcs vid Husahy är 1008.

362

grafstenarne. Ännu andra hafva under rundbågar en mängd mer och mindre fantastiska figurer, centaurer, drakar o. s. v.; vanligen förekommer på dem äfven en framstiillning af Jesu dop. Till denna sistnämnda typens skulpturer torde möjligen motsvarigheter kunna sökas i England. Åtminstone linner man der icke sällan centaur- bilder ^).

Vore jag i tillfälle att framlägga ett större antal bilder af dessa grafstenar, dopfuntar och skilderier, skulle likheten mellan deras ornamenter, de otaliga öfvergån- garne, den rika utvecklingen af de en gång antagna mo- tiverna genast falla en hvar i ögonen och visa, att de äro alster af en och samma konstriktning och af samma tidehvarf. När man derjämte besinnar, att konstverk af detta slao; äro allmänna i Vestero-ötland och äfven före- komma i Vermland och Dal') d. v. s. inom hela det gamla Skara-stiftet, måste man anse dem vara alster af en konst, som särskildt utvecklades inom det nämnda området. Man styrkes i denna åsigt och i allmänhet uti öfvertygelsen derom, att vissa stift hade sina särskilda bildhuggareskolor, när man dessutom finner, att i de andra fastlands-stiften, der dessa typer äro ytterst säll- sporda eller fullkomligt saknas, använde man med för- kärlek andra typer, hvilka icke vunnit tycke inom Skara- stiftet''). Man hai- derföre allt skäl att tro på tillvaran

') De äro dock ej heller sällsynta i andra länder, t. ex. Tyskland. Vcrgilius låter centaurer pläga sjiilanu; i Orcus och de förekomma på romerska och etruskiska graiVårdar. Frän och med tionde århundradet användes de al' den christna konsten till att heteckna de onda andar, som verka i öfre verlden, IVcstclscrna som trälVa det obevakade Iijertat. De afl)ildas med häi^e och pil ITir att antyda den ondes glödande skott (Ephes. 6: 16). Piper, Mythologie der christlichen Kunst, I. s. 393 f. A Vcstgöta-dopfuntarne ser man (lem ocksä alltid skjutande.

^) Exempelvis ma nämnas \'ö\- Dalsland grafhiUlar i Kolstads kyrka; för Vermland grafhäll med orncradt kors i Ulinc^härad, grafhidlar med hlad- rankor i llammarö och Arvika, (l()])riintar i i')otilsätcr och lUomskog.

•*) I Östergötland prydde man ofta dopfuntarne med scener ur Jesu

363

af inhemska, svenska hildhuggarskolor i Sverige, der fäderneärfd konst utbildades efter nya mönster. Ett vit- nesbörd derom ligger äfven i namnet på den man, som arbetat flera af de kistformade grafstenarne, Harald sten- mästare, som'^ian kallar sig på en sten vid Vings kyrka i As härad, Haraldus magister, som han kallade sig i de latinska inskrifter, som vanligen åtföljde runskriften å hans grafstenar. Han var således en man med nor- diskt namn, väl förfaren i runkunskap, men han hade derjämte gått i skola hos kyrkans tjenare och af dem lärt sig det gamla romarspråket. Men majusklerna äro ibland nao;ot ore2;elbundna, hvilket måhända får tolkas som ett bevis för en viss ovana vid dem under början af hans verksamhet.

Man finner nåoon iiånij utom Skara stift, äfven i Svealand, fornlemningar, som påminna om de grafstenar, om hvilka jag här talat. De vitna derom, att samma inflvtande ajort sig; oällunde här som i Skara stift, ehuru det aldrig ])lef så betydande som der. Grafhällar, på- minnande om de vestgötska, fiimas t. ex. i Börje, Korsta och Roslags-Bro kyrkor (Uppland'). Det vackra- ste minnesmärket af denna konstriktning frän mellersta Sverige är onekligen den stora stensarkofag, som frän S:t Botvids kyrka (Botkj-rka) kommit till Statens Histo- riska Museum. De nedre sidopartierna påminna om Husaby-grafven, taksidornas ornamenter förråda en gan- ska stor likhet med ornamenterna pa en dopfunt i

barndomshistoria — en sådan l)ildserie iir aftccknad i denna dol af tid- skriften s. 92, 93 — Inilka jag- aldrig funnit a vestgötska dopfuntar. Inom ärkestiftet fick uiau mot slutet af medeltiden en egen typ. Dop- funten är icke mycket stor och har form af en kalk. Kring skalen löper en ranka och inskrift förokommor vanligen. Kn sädan fuiit tinnes i Stock- holms storkyrka (med iirtalct 1Ö14), i Ökepptuua i fppland (teckning i min samling), i Neder-Calix (teckning i Kongl. Akademiens archiv) o. s. v.

*) Teckningar finnas af den förstnämnda i Peringskölds Monn- mcnta UUerakerciisia s. .'541 af de t va senare i mina samlingar.

364

Alphingtons kyrka i Devonshire, som anses tillhöra slu- tet af 1100-talet^). Inskrifterna äro dels svenska, ristade i runor, dels latinska, skrifna med raajnskler, således i öfverensstämmelse med hvad man finner å de vestgötska kistformiga grafstenarne, hvarjämte majffsklerna hafva samma form. Tyvärr är runskriften å Botkyrkestenen ganska skadad, men man ser dock, att vården bevarar minnet af en Björn (i runskriften ^MKK"), i den latinska biörn), son af en Sven och Bankfrida?, som tyckas hafva bott å en gärd kallad Hammarby ''). Enligt legenden, hade S:t Botvid en broder Björn, som bygde till hel- gonets ära en kyrka å deras fädernegård, och det synes då icke orimligt att antaga legendens och stenens Björn vara samma man. Detta är höjdt öfver allt tvifvel, om det är rätt, hvad utgifvarne af Scriptores rerum Sueci- carum medii ajvi, tom. II uppgifva '), att Botkyrka prest- gård verkligen ligger å en Hammarbys egor. Att kistan hör till 1100-talet är, om man dömer efter ornamenternas stil, fullt visst; men om deinia sammanställning med le- gendens Björn är riktig, vinner man en något bestämdare tidsuppgift. Den i England christnade Botvid mördades år 1120 och nio år senare uppförde Björn sin träkyrka, som invigdes af engelsmannen biskop Henrik i Uppsala samt af biskop Gerder i Strängnäs. Något efter 1129 har således Björn afiidit och grafmonuinentet arbetats.

Jag kan icke stadna liär utan att nänuia några ord om Gotland, det rikaste fält i Sverige för den, som ön-

') Palcy, Illustiiitions of Kaptism;il Fouts. London 1844. -) Liljegren hur (X:() l()-20) uiekn. Ii vilket är orätt.

■') TyvJirr är giirdsn.unnet ieke sil tydligt, som man kniidc (inska. Liljegren har haimauby. Lika mänga rnnor Jinnas (jvar, men den Törsta är otydlig. Den tredje synes vara I.

*) L. c. sid. 377 (»quod pra-diiiin iani sedes est Pastoris ecclesiae»). I Hist.-Geogr. och Statist. Lcxieon öfver Sverigi; Cörekonimer samma upp- gift uti artikeln »Botkyrka», der det hänvisas till vidare upplysningar uti en artikel »liamniarijy", men denna linnes ieke.

365

skar studera medeltidens byggnadskonst och äfven i viss mon bildhuggarkonsten. Gotlands kyrkor hafva visser-

Fig. 18. Stenkyrke kyrka (Uolland). Bygd ftr 1255. Efter P. A. Savo.

ligen i Brunius fått en omsorgsfull och lärd beskrifvare, och P. A. Säve har användt en stor del af sitt verk- samma lif till att grjuiska dem, hvarom hans för Kongl. Akademien utförda teckningar samt hans rika,

366

till Kongl. Akademien testamenterade handskrifna an- teckningar vitna. Dessutom eger Gotland en länsarchi- tekt, hr A. W. Lundberg, som troget studerar lemnin- garne af forntidens konst och för hvilken det tyckes börja lyckas att få folkets ögon öppnade för de skatter det eger i sina kyrkor^). Men fältet är så rikt, att här återstår ännu öfver all beskrifning mycket att uträtta.

Då man på Gotland nästan allestädes finner lands- kyrkor af samma praktfulla utseende, som den hg. 18 af bildade kyrkan eger, har man rättighet att vänta äf- ven af bildhuggarkonsten talrika alster, om icke annat, använda som dekorationer å bygnaderna. Detta är äf- ven fallet. Och det särskilda interesset framför den nyss omnämnda vestgötska skulpturen har den gotländska, att man inom den senare finner arbeten äfven från en något yngre tid, och att man derigenom är i stånd att följa utvecklingen. En så nära slägtskap finnes mellan de gotländska alstren af bygnads- och bildhuggarkonsterna från olika tider, att man måste anse dem vara verk af samma anda och samma skolor. Hvarifrån Gotland än fick sina första byggmästare och l)ildhuggarc, inom Got- land blef den konst, de der grundlade, fullkomligt in- hemsk.

På Gotland finnas ganska gamla skulpturer. Såsom exempel på sådana kunna nämnas följande. 1. Sten- skilderier å södra vttermuren af Vamblingbo kyrka. Man ser der dels Christus med välsignande hand, bok och korsgloria samt tolf personer, antagligen apostlar, under en rad af rundbågar m. m., dels orna- menter, af hvilka det ena förråder närmaste förvantskap med runstens-slingorna'), det andra åter liar upptagit

') Vid ett l)esök pii Gotland förlidcii sommar fann jaj^ t. ex., liur man i Garde rundbäffskyrka ersatti; fyrkantina fön-stcr med fint ntfcirda rundbagiga. JJct må med skid kallas en åtf^ärd, som liedrar församlingen.

-) Mycket liknande slingor förekomma å en silfverskål, funnen jämte

367

ett bestämclt utpregladt niedeltidsmotiv^). Man har der- före skäl att föra dessa relief-skulpturer till den första gotländska christendoniens tid. Då Vamblingbornas nu- varande kyrka tillhör ])örjan af öfvergångstiden från rundbågs- till spetsbågsstil, måste man med Brunius an- taga, att dessa skilderier tillhört en äldre kyrka'), ty yngre än 1100-talet kunna de svårligen vara; de till- höra kanske snarare detta århundrades början än dess slut. 2. 1 Färd hems kyrka iinnas reliefer vid södra choringången, dels fantastiska, dels historiska^). Bland de senare är en biskop, hvars mitra liar de båda hor- nen icke fram och bak, utan å båda sidorna, d. v. s. af den äldsta formen, som förekommer ännu å erkebiskop Stefans sigill, men icke å någon annan svensk biskops, hvadan man bör kunna antaga, att denna mitra-form försvunnit kort efter 1150. Under 1100-talet uppfördes ock, enligt en gammal anteckning, Fardhems kyrka.

Men af ännu större vigt äro de gotländska skulp- turerna från den följande tiden, alldenstund sådana äro annorstädes ytterst sällsynta. Till dessa kan man räkna föliande. 1. Skulpturen å vestra portalen å norra sidan af Oja kyrka. A hvardera sidan förekomma tre kolonner, samt ytterst en lyrsidig pilaster. A östra si- dan hafva de förra i stället för kapitäler ett Christus- och tvenne menniskohufvud, pilastern åter ett grinande lejonansigte med tvenne huggtänder. Dernedanför äro under baldakiner afbildadc en biskop och S:t Petrus. A vestra sidan ser man i stället för kapitiiler en 1ig-

hvarjehanda smycken och mynt af siltVer och en guhlkhimp vid Lilla Valla i Rute socken pä Gotland (Inv. 3090). De yngsta angelsaksiska mynten voro slagna af Edvard Confessor (f 1066). iV'n lilla skilnad, som tinnes mellan de ii silfverskrden graverade ornamenterna och rclief- skulptnren å Vamblingho kyrka, antyder, att den senare iir nägot yngre.

') Teckningar, utförda af P. A. Scäve tir 1855, förvaras i Kongl. Akademiens archiv.

^) Gotlands Konsthistoria III, s. 196.

368

gande man, med upprätt hufvud och omsorgsfullt fri- seradt hår, som håller i ena handen en hammare, i den andra en tång^). Nedanför hans hufvud ser man under baldakiner en konung, hållande i ena handen en 3'xa, i den andra ett ciborielikt reliquarium") (icke riksäpplet), samt S:t Paulus. Då dessa bilder icke sällan träffas tillsammans å gotländska kyrkor, S3^nes det, som om apostlarne Petrus och Paulus samt de tvenne andre

') Skall detta vara ett helgon, kan det svårligen vara någon annan än S:t Eligius (i 659), alla guldsmeders, smeders ocli hofslagares skydds- patron. Men det obecpäma läget — kroppen skall upbära trycket af portalens båge — och bristen på alla helighetens insignier göra detta föga troligt. Det skulle ock kunna vara någon kyrkans byggmästare, som liär afbildat sig. Angående sådana bilder jfr Ottes Handbuch der kirchlichen Kunst-Archäologie (4:de uppl.) s. 865.

-) Man förvexlar ofta ciboriet och dess varieteter med moustransen. Ciboriura (af cibus, mat) var ett kärl, i hvilket man förvarade förrådet af invigda hostier. Ett mindre ciborium kallades pixis och hade då vanligen form af en låg cylinder, med kon-formigt lock; men man höll icke så noga på skilnaden, utan man tinner älven ganska stora hostie- kärl med hög tot bära namn af pi.vis. Ett ciborium, i hvilket man fiirde hostian till sjuke, kallades viaticum (af via, väg) och då man na- turligtvis för sådant ändamål helst tog de smärre kärlen, blir viaticum och pixis ungefär det.samma. I monstransen deremot insattes vid vissa tilUällen en hostia, för att uppvisas (monstiari) för den tillbedjande mängden. Alla dessa kärl förvarades i tabernaklet eller sakramentshuset; sådana, särdeles väl arbetade, finnas i flera Gotlands-kyrkor. Ett hostie- kärl, som, enligt inskriften, är en pixis, är afbildadt i Hofbergs Nerikes gamla minnen s. 165 fig. 4 (fig. 6 å den följande sidan är tydligen ingen monstrans, utan antingen en pixis eller, snarare, ett reliquarium). En pixis af dess ursprungligen enkla form (från Martebo kyrka på Got- land) är afbildad i Ny Illustrerad Tidning för 1867, sid. 245. Men kärl, alldeles liknande dessa hostiekärl, användes tydligen äfven för andra ända- mål. Ofta ser man de tre österländska konungarne frambära sina liåfvor i pixides. Dessutom anviindes de i kyrkorna såsom relicpiarier. Så för- varas t. ex. i Statens Historiska Museum (Inv. 1690) ett pixisformadt kärl med inskriften sacrarium reliquarum. Det har blifvit för Statens räkning inkö[)t hos guldsmeden O. W. Kjellberg i Vesterås, livilken städse visat en bercimlig omtanka filr i)cvarande af sådana konstsaker, som blifvit till lionom utbjudna. Jag skulle tro att det ursprungligen kommit från L. Rytterns kyrka i Yestmanland. Då ingen annan än en prest kan bära ett hostiekärl, håller jag troligt, att de ciborie- och pixislika kärlen, som man ser i händerna på S:t J'lrik och S:t Olof, äro reliciuaiicr, hvilka skola antyda de biirandcs helighet.

369

varit särskildt käre för Gutarne. Då någon nordisk bi- skop icke, så vidt jag vet, varit af någon synnerligen stor betydelse för ön — Gutasagan säger blott, att flere biskopar besökt henne — är det rådligast, att anse bi- skopen i dessa reliefer vara S:t Nicolaus, alla köpmäns och sjöfarares skyddspatron. Men hvem är konungen? Jag kan icke tro, att han är, såsom professor Brunius antager, den danske S:t Knut, som svårligen varit af någon betydelse för ön; men da don i hela Norden fi- rade Olof Haraldsson särskildt omtalas i Gutasagan och hans minne än i dag lefver å Gutarnes läppar, synes det mifj enklast att anse den vxbärande konunofen vara den med en yxa aflifvade Olofhelge^). Under det dessa

^) Då flera koiigliga helgonbilder förekomma i våra kyrkliga konst- verk, torde följande ikonogratiska iakttagelser ä enstaka bilder och altar- skåp i Statens Historiska Museum förijena att meddelas. 1. Altarskåp från Hille (Gestrikland) 'S(a}iite ertck, konung med svärd och (troligen) spira; <S(anctu)^' oluus, konungen stående på ett vidunder, med riksäpple och ett lorloradt attribut, hvilket, att döma efter handens form varit långt (troligen yxan). — 2. Altarskåp från Ku ml a (Nerike); konung (Olof) med lång spira och ett reliquariuni, liknande ett klotrundt cibo- riura med knopplikt lock, stående på ett vidunder; konung (Erik) med spira (troligen) och eit förloradt attribut. — 3. Altarskåp från Osby- Garn (Uppland). Konung (Olof) med yxa och reliquarium, liknande ett ciborium med kuUrigt lock, stående på ett vidunder; konung (Erik) med förlorade attributer. ~ 4. Altarskåp från Öster -Åker (Uppland). Konung (Erik) med svärd och ett sexkantigt, pixislikt reliquarium; ko- nung (Olof) med spjut och klotrundt ciborium med knop])forniigt lock, trampande på ett vidunder. — u. Altarskåp frim Tjällmo (Östergöt- land). Konung (Erik) med spira och svärd; konung (Olof) med yxa och ett reliquarium liknande ett ciborium med fot och spetsigt lock. — 6. Altarskåp från Hammarby (Södermanland). Konung (Erik) med spira och fyrkantigt, pixislikt reliquarium med fot; konung (Olof) med riksäple och en drutklase(?), stående på ett vidunder. — 7. S:t Kata- rinas af Alexandria altarskåp från Ed (Calmar Län). Konung (Erik) med svärd och korsbiirande riksäple; konung (Olof) med yxa (målningen något skadad) och ett pixislikt reli(|uarium med fot, stående pa ett vidunder. — 8. Bild från Erötuna (Uppland). Konung (Olof) med riksäple och ett förloradt attribut, trampande på en krigare. — 9. Bild från Kullersta (Östergötland). Konung (Olof), med äple, tramp.inde på en krigare. — 10. Bild från Alsike (Uppland). Koulhig (Olof) med äple och ett för- loradt attribut, trampande på en nicnniska. — 11. Bild från "Väte

Antiqv. Tidskrift. 24

370

två representera i främsta rummet lekmännen, hvilkas yrke skulle skyddas, och landets historiska minnen, re- presentera Petrus och Paulus, judendomens och heden- domens apostlar, kyrkan i hennes helhet. Men äfven dessa senare synas haft en viss betydelse för Gotländin- garne, ty enligt Gutasagan upptogo Sveakonungens sände- män skatten å tinget näst efter Petri och Pauli dag (den 29 Juni').

2. Skulpturer å Stånga kyrka, dels å portalens kapitäler, dels vid sidan deraf. A kapitälerna ser man, med ganska små, men fint utförda figurer, bilder ur Fräl- sarens bardomshistoria, bebådelsen, besöket hos Elisabeth, Marias barnsäng, de vise männen, barnamordet i liethle- hem och flygten till Egypten. A pilastrarne, som om- gifva dörröppningen, äro fyra bröstbilder, af hvilka tvenne äro biskop Nicolaus och konung Olof helge. I dörrfäl- tet ser man öfverst Christus krönande Maria samt evan- gelisten Johannes och Döparen, Petrus och Paulus. I rostet ser man Christus med korsfanan uppstiga ur graf- ven, hvars väktare s} nas nedanför. Pa östra sidan om porten sitter å en kragsten, som uppbäres af ett hufvud med tvenne betar, påminnande om Oja-portens, och un-

'Gotland). Konuri<? (Olof) med ett reliquarium, liknande ett klotrundt (åborium med kuUriijt look, trampande pa en krifjare. — 12. Bild fiån Tortuna altarskåp (Vestmaniand). Koniinj^ (Eiik) ined spira uch iiple.

När man ber en konung trampa pä eu drake mud mcnniskoliufvud (dier pu en raenniska, kan man i de flesta fall antaga det vara S:t Olof; 1'ullt säker kan nian likväl vj vara, ty på altarskåpet i Odensala (Upp- land) trampa hade Saiictius) Ericvs ocli Sanctius) Ola(us) rex pä vid- under — att förtiga andra exempel. Riksäple kan sä väl Erik som Olof iiafva. lleli(juarium liafva de hiida; en jämförelse med flera bilder fär utvisa, om det är konstant, att Eriks reli(|variuin är kantigt, Olofs run- dadt. Spira har Olof nägon gäng, Erik ganska ofta. Sviird utmärker den halshuggne Erik, yxa den af ett yxhugg dödade Olof. Olofs yxa är någon gäng utl)ytt mot ett spjut.

*) En afteckning af denna portal förekommer i Ny Illustrerad Tid- ning för 1868, s. 152. Detta är dock icke mer än ett temligen flygtigt utkast.

371

der en baldakin, en Maria med Barnet, till livilket de tre konungarne frambära sina håfvor. Ofver dem ser man Christus hånas och gisslas, samt öfverst nedtagnin- gen från korset. Dessa figurer, i naturlig storlek och fullt runda, förråda i allmän- het en starkt realistisk upp- fattning, och ega jämte den naiva vidunderlighet, som ofta beledsagar denna, en ganska stor uttrycksfullhet^).

3. En chorstol i Burs kyrka. Vid södra chorväg- ven tinnes ännu en stol, bestå- ende af tvenne höga gafvel- stycken, förenade af en sten- bänk. Gafvelstyckena hafva å de tvenne sidor, som kunde ses af församlingen i kyrkan, ganska höga reliefer. Jag lå- nar här en figur (lig. 19) ur Ny Illustrerad Tidning, som kan orifva en uno-efärlin; före- ställning om det helas anord- ning, ehuru hon icke gör ori- srinalet full rättvisa och dess- utom är i vissa afseenden be- stämdt felaktig')- M^n ser här öfverst bebådelsen och der- under Marias besök hos Elisabeth. A den andra gafvel- hällen ser man Marie barnsäng, med Josef vi<l hennes fötter och krubban ofvanföre.

Fig. 19. Slolsgalvol i Durs kvikn. (.iutlund.

') En afljildniiig af Stanga-portaleu torekomraer i Bergmans och Säves planchverk »Goilaiul och Visby i taflor.» En teckning i större skala af P. A. Säve förvaras i Kongl. Akademiens archiv.

'-) Sa äro t. ex. engelns vingar uteglömda. Elisabet har it-kc ned-

372

4 och 5. Skulpturer a portalerna i Bro och. Lärbro. A stora södra dörren i Bro ser man på ena sidans kapitäler bebädelsen, barnsängen, de vise män- nen, uppståndelsen m. m. På kapitälerna vid Lärbros tornport ser man bebådelsen, barnsängen, englauppen- barelsen för herdarne, de tre vise männen och barna- mordet, samt å sidorna af porten S:t Petrus och der- under S:t Olof med yxan och det ciborielika kärlet, S:t Paulus och biskopen^). Figurerna äro särdeles fint ut- förda.

Tyvä,rr kan man icke med full säkerhet bestämma dessa skulpturers ålder. Man eger visserligen en gam- mal förteckninof öfver bv2:nadsåren för en mänjrd af Gotlands kyrkor"^), enligt hvilken Öja är b3'gd år 1232,

till tätt åtsittande, ärmar. Maria och enijeln sväfva icke i luften. Den öfversta ornamentslisten äi- misstecknad o. s. v. Eu teckninir af P. A. Säve, troget ätergifvande originalet, som jag granskade törlideu sommar, förvaras i Koni>l. Akademiens arcliiv.

') För att icke förlänga de föregående ändock tillräckligt långa no- terna om ciborier o. s. v. samt om S:t Olof och S:t Erik, tillägger jag här ytterligare några anmärkningar. S:t Knut förekommer jämte S:t Olof och S:t Erik på altarskåpet i Linde kyrka. S;t Knut har der i ena handen det ciborielika relicpiarit t, men den andra handens attribut är tyvärr förloradt (jfr Säves beskrifning i Kongl. Akademiens archiv). Man kan dock icke antaga, att detta felande attribut varit en yxa, då Knut, eldigt legenden, föll för ett svärd. Konungen med yxan före- kommer äfven i Hörsne och Lye kyrkors glasmålningar. — Hvad slut- ligen det af mig under namnet »ciborielikt reliquarium» omtalade kärlet angår, liar det alldeles samma form som det i medeltidshandlingar före- kommande kärlet »lianap» (i Diplomatarium Sueeanum V, N:o 4111 t. ex. heter det »unum paruum hanap pro uino bibendo»), jfr Yiollet-le- Duc, Dictionnaire raisonné du mobilier francais, del. II, s. 120. Men då inan icke gerna kan antaga att det är ett dryckeskärl, som sättes i helgonens liänder, föredrager jag det begagnade uttrycket.

"-) Tryckt i Scriptores rerum Danicarum, del. VIII efter eu afskrift af Langebek. Olyckligtvis vet man icke, hvarifrån Langebek fått alla dessa notiser, och då man icke känner originalet, kan man icke veta, om detta är skrifvet före det sista der förekommande årtalet, då man natur- ligtvis alltid kan tänka sig möjligheten, att i en äldre handskrift senare notiser blifvit inlliekade. l)eu yngsta notisen gäller år 1.'570, då orgel- verket i Sundre kyrka bygdes (originalet till de minnesversar, som Langebek anför, var fästadt vid orgelvcrket, af h vilket ännu linnas Icraningar; perga-

373

Burs 1240, Bro 1236 och Lärbro 1211, men enligt Brunii bevisförinir kunna dessa årtal icke jjälla de nuvarande kyrkorna, utan äldre, som fordom intagit deras plats. Brytningstiden mellan romansk och götisk stil synes hafva varat ganska län«-e på Gotland. Den här fiof. 18 afbildade Stenkyrke kyrka invigdes den 17 Maj 1255 och är uppförd i äldre öfvergångsstil. Till samma period höra, att döma efter stilen, t. ex. Källunge och Dalhem (1209), Hangvar (1218), Sjonhem (1220), Follingbo (1222), Fleringe (1232), Vänge torn (1236), Elinghem (1240), Bal (1246), Björke (1260), Viklau (1262), Gann (1265), Trä- kumla (1276), Guldrupe (1280), Angå, (nästan ren rund- bågsstil! 1286), Lokrume (1287) och Vestergarn (1289). Således hade man under perioden 1209 — 1289 blifvit något bekant med spetsbågen, utan att denna blef all- mänt beo-atjnad. Lanixvario-heten af denna öfvero-åno;s- tid visar bäst, huru man på Gotland icke berodde af utlandet, när man skulle uppföra sina storartade kyrk- b3'gnader, utan att man der vid använde egna byggmä- stare. Namnet på en sådan har blifvit bevaradt, Lafrans Botvidsson från Eskelem, hvilken, enligt uppgift, år 1239 b3'gde Helvis spetsbägskyrka^). Ar årtalet riktigt, visar detta, att jämte det man ännu med förkärlek bibehöll den gamla rundbågsstilen, användes spetsbågen redan på några ställen. Emellertid tyckes det, som om det borde hafva dröjt temligen länge, innan den fullt utbildade

mentslappen förvaras nu i Kongl. Akademiens arcliiv). Det är nödigt att

taga detta i betraktande, ty annars sknlle nian knnna draga den slntsatsen,

att ingen af de onibygnader, som tydligen företagits efter de angifua

åren, blifvit utförd fnrr än efter 1370, hvilken slutsats nu är oberättigad.

Den nyssnämnda notisen om orgelverket lyder sä:

Anno milleno, treceno sejjtuiigeno Hoc opus est Suiidris, per vernerum fabrii-atuni, In brandborgh natura, subtiliter arte niasiistnim. Hoc procuraiiit, hic tunc curatus euidus Spiritus ad sydus, cuius celeste nieauit.

^) Ar det månne samme Lafrans, som luiggit fattigbössan utanför Bunge kyrka?

374

spetsbägsstilen allmänt användes på ön, och derjämte sy- nes det, som om de åren 1211 och 1236 bygda rund- bågs- eller öfvergångskyrkorna i Lärbro och Bro icke borde alltför snart hafva tarfvat en ombygnad. Pro- fessor Brunius är ock på architektoniska skäl benägen att förlägga dessa nybygnader till 1400-talet.

Om den älder, som sjelfva bildernas charakter anty- der, vill jag icke med någon tillförsigt uttala mig, förrän jag va]'it i tillfälle att göra mer omfattande komparativa studier. Men om man inskränker sig till en detaljgransk- ning af kostymen, synes det mig, som om det vore mera skäl att hänföra dessa skulpturer till 1300- än till 1400- talet. I klädernas snitt och drapering — se t. ex. de stora bilderna vid sidan af Stånga-portalen — herrska ännu de gamla formerna, som åtminstone i fastlandets konstalster från 1400-talet äro försvunna. Dertill kommer, att vap- nen, som förekomma, t. ex. å Lärbro- och Stånga-kapi- tälerna, icke hafva medeltidens yngsta former. Sköldarne äro små och nedtill spetsiga, hvilken form icke längre finnes å de nåo;ot efter 1450 utförda hvalfmålnino^arna i Östra Ryds chor (Uppland) och som i sigillen börjar ut- trängas redan på 1420-talet. Svärdfästena äro ännu korta, så att de fyllas af handen. Ej heller hafva hjclmarne de yngsta formerna. Så t. ex. äro de å Stånga-kapitälerna upptill fullkomligt platta, h vilket i utlandet charakteri- serar 1200-talet, men i Sverige, att döma efter sigil- lerna, bibehöll sig ännu under första fjerdedelen af 1300- talet. Afven om man antager, att af bildhuggarne en viss typ, när den en gäng vunnit burskap, gerna bibe- hållits, synes det mig föga troligt, att han skulle lefva qvar mycket länge, under det skulptören dagligen såg omkring sig nya former. Att föra Stånga-skul])turc'rna m. TI), till tiden 1300 — 1325, är sannolikt icke rådligt, men yngre än 1400 borde de icke kunna vara^). Det förtjcnar 'j I)laii(l gnippcrn.i a l^rokapitälerna förekommer iiiskritten A ve

375

kanhända dessutom påpekas, att det är de å de roman- ska dopfuntarne så ofta förekommande scenerna ur Jesu barndomshistoria, som blifvit öfverflyttade på kapitälérna och der utarbetade med större skicklighet.

Liksom den romanska stilen i allmänhet bibehöll sig ovanligt länge på Gotland, så synes ock enstaka or- namenter blifvit med förkärlek behandlade ännu temli- gen sent. Så var åtminstone fallet med den fig. 5, 15, 16 och 17 afbildade typen, hvilken å Gotland förekom- mer t. ex. på Helvi-portalen från år 1239, på en graf- sten i Ekeby från 1316, på en praktfull grafsten i Sundre. som åtminstone icke är 3'ngre^) o. s. v.

De flesta gotländska dopfuntar kunna fördelas på tvenne olika typer. Många hafva bilder ur Frälsarens barndomshistoria, stundom nästan alldeles lika de östgöt- ska funtarnes, t. ex. i Grötlingbo, stundom rikare utbil- dade, t. ex. i Älskog'). xVndra deremot hafva hvarjehanda fantastiska bilder, centaurer, bevingade vidunder o. s. v.

Tillgängen på kalksten gör det naturligt, att man finner i kyrkorna eller i deras närhet talrika grafstenar. De flesta äro plana, fyrkantiga, med en inhuggen inskrift, ibland med inhuggna ornamenter. För epigrafiken äro de af vigt, då hvart decennium, skulle jag tro, från sista delen af 1200-talet intill reformationen är på detta sätt representeradt. Eget nog finnes här en likkistformig grafsten, till sin form påminnande om de vestgötska och med ornamenter, som ega ganska stor frändskap till Bot- kyrke-stenens. Af detta i relief huggna och runristade

Maria. Ja* har tyvärr icke aftecknat den, men jng vill piiniinna mig, att bokstiitVerna voro majnskler. Ar detta fallet, torde det kunna lemna någon lijelp vid dateringeii. Pä Gotland synes gränsen mellan majnskler och minuskler finnas vid pass år 1400.

^) Af Helvi-portalen och Ekeby-grafhällen finnas teckningar af V. A. Säve i Kongl. Akademiens archiv. En teckning af Sundre-steneu finnes i mina samlingar.

-) Teckningar af P. A. Säve i Kongl. Akademiens archiv.

376

sandstensmonument finnes nu allenast ett fragment, som år 1865 hittades vid en gräfning i Ekeby kyrkogård^). Som specielt gotländska minnesvårdar kunna nämnas de stora stenkorsen, hvilkas armar vanligen äro förbundna af en bred stenring. De synas tillhöra slutet af medel- tiden.

Alster af träsnideri iinner man visserligen på Got- land, bland hvilka man bör särskildt nämna de stora och ofta särdeles väl utförda kruciiixerna, som hängt i triumfbågen"'). Men den som är van vid de stora sni- dade altarskåpen och vid de många skulpterade bilderna i t. ex. de uppsvenska och de östgötska kyrkorna finner på Gotland en viss fattigdom i detta afseende.

Om dessa skulpturer från den senare medeltiden nämner iai>" här intet. Det far anstå till en annan ofåns:.

3. Kyrkomålningar från slutet af medeltiden.

Mot slutet af medeltiden lade man sig synnerligen stor vinn om att smycka kyrkornas hvalf och väggar med mälningai*. Af dessa hafva några bevarats ända in i våra dagar, men de flesta och tyvärr de märkligaste hafva, ofta i följd af ovist nit, förskämd smak eller grof vårdslöshet, försvunnit under kalkrappningen, från hvilken de nu endast med ganska dryg kostnad kunna befrias.

För att gifva ett prof |)å den rikedom af dessa konstalster, som fordom funnits, lemnar jag här en för- teckning öfver de målade kyrkor i erkestiftet, som jag sjclf sett eller om hvilka jag funnit några uj)pgifter. Jag meddelar för öfrigt allt, som kan lemna u})plysiiing om målningarnes tid o. s. v. De ännu bevarade har

') Teckningar af" detta senare oeh af en niänfi;(l andra frotländska grafstenar, utförda af V. A. Säve, förvaras i Kongl. Akademiens areliiv.

"-) Tvciine äro afbildude i Ny Illustrerad Tidning 1866, s. 44 och s. 228.

377

jag utmärkt med * ^), de, hvilka jag sjelf sett, med f. Några andra notiser bifogas dessutom, när jag ansett dem vara af intresse för kännedomen af medeltidens och kyrkornas rikedom på konstalster.

Almunge. Alla gamla målningar öfverstrukna. Pering- sköld.

Alnö. I målningarne förekomma bland annat Chri- stus med »oljeqvist» (liljestängel?) och svärd, sittande till doms, S:t Sebastian o. s. v. Ekdahl.

Aiunda. Bland målningarne förekom erkebiskop Jöns Bengtssons vapen, hvilket äfven fans å en stol. På Peringskölds tid fans nordan i kyrkan en inskrift så ly- dande: Anno domini mcdlxv sepidtus est kic Johannes Iwa{n) qui depinxit summum corum et residuum depinxit Andreas erici et Petrus'-) .... I södra kyrkfönstret funnos tvenne vapen, det ena Oxenstierna, det andra Gren^).

f Balingsta. Ännu kan man på sina ställen se fär- gerna lysa fram genom kalkrappningen. Utan tvifvel hafva raalnino-arne blifvit bekostade af nåo;on eo:are till Wijk. På predellan af altarskåpet (nu försvunnet) hafva funnits fyra vapen »angående gamla Wijks härskap*)». Kyrkan är utdömd och ny skall byggas å annat ställe.

Björklinge. Alla målningar voro på Peringskölds tid öfverstrukna. Nere i kyrkan funnos dock erkebiskoparne Jöns Bengtssons och Jakob Ulfssons vapen »tillhopa må- lade», hvaraf den tvifvelsutan riktiga slutsatsen dragés,

*) Törhända är någon at" de såsom bevarade angifna nu hvitrappad. -) Möjligen den Peter Jönsson, som målat Börstil.

^) Erkebiskop J()ns Bengtssons broder Christer var gift med Margareta, en dotter af den bekante Magnus Gren.

*) På messhaken suto herr Nils Olaussons till Wijk och hans hustru, fru Margareta Lagesdotters (Brok) vapen (sköld med två spärrar och sköld med spets uppåt). På kalken, af år 1544, suto tre vapen: Ellingesläg- tens (de två sparrarne), Brokska och Oxenstjornska. De kunde passa in på fru Pernilla, dotter af herr Nils Olausson och fru Margareta, och gift med herr Sten Ohristersson, men det är osäkert om bon kfde 1554 (f 1550 enligt Attartaflorna). Öfvcr de tre vapnen står p .\i u.

378

att målningen var börjad under den förres tid, ehuru den icke hann fullbordas förr än efter hans död.

f * Bro i Roslagen. Mälningarne i de tvenne hvalf- ven och vapenhuset äro ännu bevarade. Man ser der evangelisterna och kyrkofäderna, S:t Katarina af Alexan- dria med svärd och hjul, S:t Barbara med tornet, S:t Ursula med pilen och S:t Maria Magdalena med salfve- dosan, S:t Leonard som abbot med sitt vanliga attribut kedjan, S:t Torkel med klubba och bok, S:t Botvid med fisk och yxa, S:t Martin och S:t Agata. Vidare finnes der syndafallet, Isaks offring, Abel och Kain, Michael vägande själen o. s. v. Enligt en anteckning af E. Bren- ner har förr funnits öfver kyrkdörren en inskrift ly- dande: y^Änno domini mcdlxxi hec pictura fuit ijicepta post dominicam quasimodogenitW'); der heter ock att pä de nu hvitmenade väggarne funnits målade flera vapen (örnfoten, Sture, Vasa, Bonde, Oxenstierna, Grip, Gyllen- stjerna^). Denna anteckning jämte en utförlig af mig uppsatt ])eskrifning förvaras i Kongl. Akademiens archiv.

Bälinge. Den äldre delen var målad under erkebiskop Jöns Bengtssons tid, den yngre delen under Jakob Ulfs- sons. På en altartafla finnes uppgiften, att hon är gjord af Johannes Stenrat civis Libecensis år 1471. Perinosköld.

C;

Börje. Iiniantill målad. Peringsköld.

Börstil. Bland målningarne på norra väggen fans ett Oxenstierna-vapen med öfverskrift: »Arma domini Nicolai Abyornason de salista militis»'*). 1 vapenhuset såg man

') Enligt Perinn:skölfl följde derefter ordet tervunata, raen fortsätt- ningen var utplanad.

'^) Enligt Peringsköld hvit stjerna i blått och rödt f It.

"*) Inskriften måste antingen vara orätt läst eller oek liafva tillhört något annat vapen, ty herr Nils AI)iörnsson torde öparre-vapen. Herr Nils' vapen kan möjligen haft sin plats l)land de åtta anorna till lierr Bengt Jönsson (Oxenstjerna) erkebi.skopens fader. Herr Nils Al)jörnssons vapen kan äfven möjligen hafva målats i kyrkan af tacksamhet, eftersom han till Pörstils kyrka skänkt en qvarn.

379

S:t Barbara mellan tveiinne knäböjande personer. Vid den ena af dessa stod Petrus Erici joreshyter och

Gud för bönor thina taghi mik til na(dhe) sina.

Vid den andra stod namnet Pedr Jonson Molare^) och bönen bid for mik sanda 6(2r(bara). I öfrigt synas de vanliga burleska historierna hafva förekommit å vapen- husets väggar. — På en bokstol funnos flera vapen, deribland erkebiskop Jakobs örnfot, samt ett Königs- marks-vapen och en sju-uddig stjerna. De två sist- nämnda torde vara fäderne- och möderne-vapen för kyrkoherden herr Ragnvald i Börstil (se nedanför vid Harg), under hvars företrädare, Peter Eriksson"), Börstils kyrka målades (troligen under erkebiskop Jöns Bengts- sons tid). Peringsköld.

Carls (Carlungs) kyrka är nu en ruin utan tak. För mig har upf)gifvits, att man länge kunnat å väggarne se spår af målningar.

Dalby. Målning arne äro hvitlimmade. Peringsköld.

Danmark. Den östra senare tillbygda delen af kyr- kan »är af en ogemen målning, med sköna färger och god teckning.» Der funnos bilder af Treenigheten, S:t Christofer och S:t Antonius, samt erkebiskop Jakob Ulfs- sons vapen. 1 stället för det vanliga kyrkvapnet, ett kors, fans liär vn sköld med Frälsarens fem genom- stungna lemmar: händerna och fötterna bildade ett kors med hjertat till medelpunkt. — I vestra delen af kyr-

^) 1 Uppsjihi lefck- iiTigot Hirc 1490 en borgare vid iiaimi Peder Jönsson. Kan det vara samme man?

■) Att Peder Eriksson var lians företrädare oeli att silledes Börstils kyrka hlitVit målad före herr Kagnvalds tid, slutar jag deraf, att denne lät uiiihi ITargs kyrka. Ilade moderkyrkan varit omiilad, liade viil annex- kyrkan icKe tätt töretiäde. Ar 14.').5 var t ii K-lijiirn kyrkoherde i Börstil och hans närmaste företrädare hade varit en Nils Andersson och tidigare Olof. Hur länge E^bjiirn lefde vet jag icke; han var död före 1474. Peter Eriksson var kanske hans närmaste efterträdare.

380

kan samt i toriihvalfvet funnos äldre och, att döma efter beskrifniRoen, sämre målningar, bestående till större de- len af löfverk och vapen. Bland de senare förekomrao herr Måns Stensson Grens och hans hustru fru Gertrud Narfvedotters vapen ^). I ett af chorfönstren fans for- dom en målning, föreställande korsfästelsen samt tvenne vapen; fönstret arbetades år 1491 på bekostnad af herr Hans Kröpelin d. y., cantor i Uppsala, en son af herr Christer Bengtsson (Oxenstierna) samt stjufson till herr Maonus Grens dotter Maro-areta. Perinosköld.

o o o

* Dannemora. Målad i hvalfvet enligt Pastors-embe- tets uppgift af år 1829.

Delsbo. I choret funnos målningar utförda af Maans gadh maalare, således under konung Gustafs tid. Anteck- ning af Broocman.

Ed. Choret har varit måladt. Bland målningarne har funnits följande inskrift: Anno doniini mcdlx.xxvii depictus est corus iste jjer me albertum in tempore domini katilberni ciirati. sit deo laus per injimta secidorum secula amen. Kyrkoherden representerades af ett vapen, före- ställande en björn stående i en kittel. Peringsköld.

f * Edebo. Chorhvalfvet är hvitmenadt, liksom nedre delen af väiJ-ii-nrne, nånfot före 1829. De tre återstående hvalfven hafva ännu väl bevarade och ganska väl ut- förda målningar. Bland det märklio-are i dessa är tros- bekännelsen på svenska, fördelad, efter vanlighet, på apostlarne och så l3'dande: 1. Jak thror i{?) cjudh fadher' (dzmaktwjan hii)ie(n)rikis och jordn{k\)s skapare. 2. ok i ihe.Hu{\\\) ('ri.stu{n\) hans enda so{\\) va . . herra. 3. Jivil- ken so{\\\) (ijfhtdher irar aff tho{\\) helga a{n)dha fadder. 4. pliner wnder po(n)t'2o 2)ylato korsfester dödhir iordader

') Den i var histori.T ryktbare Magnus Gren, lliks-Radet, var åtmin- stone år 1465 gift med fru Gertrud. Han lefde år 1473, hon lefde iitinu 1489. De ifrågavarande måhiiiigarne torde således varit utförda jnol blutct af Jöns Heiigtssons episkopat.

381

ok. b. for [nidher?] til hel... 6. tridie dagh stoodJtt wj) aff döda. 1. icpfor til himbla sitter . . gudz fadhrs alzmak- tugs liögh{Y)a ha{w)d. 8. Iicedhan cer ha{n) koma scgla(n)dhe döma lefwandes ok dödha. 9. Jak thor(l) i theji helg/ta andha. 10. tlie helga algme{-n)neligha^) kirkio . . Bland hel- gonen förekomma: En abbot med bok och kräkla, troli- gen S:t Leonard. En qvinna, som i venstra handen håller en brinnande lampa, i den högra blommor, och har vid fötterna en hind; tvenne englar hålla öfver hennes hnfvud en krona. (S:t Katarina af Sverige). En sittande qvinna med en bok och en skriftafla i händerna; englar hålla en krona öfver hennes hufvud. (S:t Birgitta). S:t Erasmus, hvars lidandes historia synes hafva varit afbildad pä väg- gen. S:t Ursula, krönt, med pil och tolf jungfrur. Af- ven följande bild förtjenar omtalas: Christus står å ett skepp med trenne master, som föra hvar sitt segel: på det midtersta läses inri. En man i vanterna, en i mast- korgen, två å akterdäck, några vid Christi sida. — En af mig upprättad beskrifning i Kongl. Akademiens archiv.

Ekeby. ^lålad under erkebiskop Nils Ragnvaldssons tid. Perinffsköld. Tvenne sköldar med tre kronor och kvrko-korset, som funnits bland målninijarne, äro afbil- dade i J. ScheÖcrs Liber de antiquis verisque regni Sveciae insisrnibus.

Elfkarleby har troligen varit målad, ty det uppgifves, att öfver sakristiedörren funnits tvenne vapen'), Oxen- stierna och tvenne blå spärrar i hvitt fult, tillhörige herr Steen Christerson riddare och fru Pernilla Xilsdotter pä Wijk^). I en gammal anteckning heter det: Anno domini 1478 fundata est ecclesia in Elf vaka rlabg in hono- rem sancti Johannis baptiste et beate Marie Magdalene sub

^) Skall // i (lotta ord anses antyda något tyskt inflytande? -) Man niästc dock ihogkorama, att inskriften, som strax meddelas, icke talar om niigou miilning. ^) Jfr anm. till Balingsta.

382

cicrato domino Olao Nicolai. Item anno domini 1489 juit sub eodem consumata, testudinata, vitris decorata nec non jper reuerendum in Christo patrein et dominum, magistrum Jacobwn Uljjhonis archiepiscopum Ubsalensem anno sequenti consecrata. Deo gratias^). På klockan lästes följande verser:

Ad decus ecclesie tibi sum, Jili Sacarie, consecrata pie Maydaleneque Marie Ännu domini mccccxccij-).

(Peringskökl).

* Enånger. Tvenne hvalfkupor äro målade. Ornamen- ter intaga det mesta rummet; mellan ornamenterna före- komma enstaka figurer, S:t Botvid med fisk och yxa, S:t Elisabeth med bröd och kruka, S:t Barbara med torn och palmqvist, S:t Dorothea med rosor i en korg, S:t Helena, kejsarinnan, med Christi kors, S:t Maria Magda- lena med salfvekärlet, evang-elisterna och kvrkofilderna m. m. — Teckninirar, utförda o-enom Helsinfjlands Forn- minnes-Sällskap, förvaras i Kongl. Akademiens archiv. VäirSfarne hvitmenades Ar 1712.

Erntuna. Kyrkan och dess altare invigdes af erke- biskop Olof Larsson år 1435 d. 7 Mars till Jungfru Marias och S:t Leonards ära, vid h vilket tillfälle man nedlade i altaret några reliker af de elfva tusen jungfrur och af S:t Henrik"'). Kyrkan målades under erkebiskop Jöns Bengtssons tid. — Bland de dyrbarheter, som denna

^) Enligt ett erkehiskopens bref, invij^^de lian kyrkan "de novo edi- ficatam et fundatam» den 3 Mars 1490 till Guds, jinifilVu Marias, det lielga korsets, S:t Joliainu-s (löparens och S:t Maria Magdalenas ära.

^) Till kyrkans heder är jag invigd ut dig, Zacharic son, och åt den fromma Maria Magdalena o. s. v.

') En pergamentslapp med uppgift härom hittades i altaret är 1658. Man fann dä äfven relikerna jämte perganientsscdlar, som huro inskrif- terna de nndecha milliOun virijinum oeii de hicerto sancti Ihiirici episcopi et niartyris.

383

kyrka egt, må nämnas en kalk med en inskrift, hvars

första hälft är mycket vanlig:

De vera vite

ferl hoc vas pocula vite.

presbijter in mensa

Christi quid ayas^ hene pensa^).

Der fans äfven en klocka, gjuten år 1512, nicJ namnet Maria, samt en bild af S:t Leonard med inskrifterna O Sande Leonarde ora pro me och anno uoniini 1.523 ista ymago completa est sub curato domino Olao Galle et \p: per] Magnuni Suenonis pictor[_Qm] huius. Peringsköld.

Estuna. Målad under erkebiskop Jöns Bengtssons tid. Hans vapen jämte ett annat (natt och dag på längden) suto öfver såno-husdörren. Perino-sköld.

C" c

t * När jag under en resa i östra Uppland hösten 1868 besökte Estuna kyrka, trängde jag mig mellan orgel- läktarns dubbla golf och sedan genom en spiraltrappa ini muren upp på hvalfven, för att betrakta de gamla målningar, som skulle finnas deruppe å gafvelväggen. Jag fann der, att kyrkan i äldre tid haft ett trähvalf med klöfverbladsformig genomskärning '). Ännu satt kalkbeklädnaden å den jjamla väi»oen fast och iasr kunde i den sva^a belvsnino;en urskilja trenne olika tafior. Den norra sidofliken innehåller korsfästelsen. Vid sidan af korset — man ser nu blott den öfversta delen — står en menniska; öfver korset ser man solen (med mensk- liga drag) och månen"). I den högre midtfliken af bil- das nedtagningen från korset"*). I den södra sidofiikens

^) Detta kärl iiiuclialler lifsens dryck af det sanna vinträdet. Prest, besinna väl livad du giir vid Christi bord.

-; D. v. s. alldeles samma slags hvalt", som ar 13~.'5 ^kanske litet tidigare) bygdes i Rada kyrka.

•') Sol och måne förekomma mycket ofta i an)ildniiiirar af korsfästel- sen under loppet af nionde — tolfte ärliundradet. Efter dettas slut äro de ovanliga, synnerligen i en målning sä ung som frän 1298.

*) Enligt den äldre kyrkans traditioner skulle nedtagningen afbildas på följande sätt: Josef af Arimathia, stående på en stege, nedsänker

384

tafla kunde jag urskilja tvenne qvinnogestalter (kanske qvinnorna vid grafven). Konturerna till dessa kolossala bilder äro breda och mörka, hållningen stel, det hela påminner om mosaik-bilder. I synnerhet i den svaga belysningen af tvenne ljus föreföllo de verkligen spöklika.

Lvcklio-tvis kan man datera dessa bilder. De äro säkerlio;en samtida med kvrkan, som invifjdes år 1298^). ■ Faringe. »A nyo målad» 1515 enligt inskriften Anno domini mdxv depicta fuit hec ecclesia per Laurentiam civem Upsalensem, domino Andrea ejusdem curato. Pering- sköld. Skall uttrycket »å nyo» antyda, att man kände äldre målningar i k^•rkan?

Film. Här har funnits n-ammal malnino;. Vid si- dorna af södra chorfönstret voro målade S:t Erik med svärd och riksäple och S:t Olof med yxa och riks- äpple, vid den förres fötter en sköld med tre kronor, vid den senares en sköld med en drake. Öfver fönstret såg man Vasa- och Eka-vapnen samt inskrifterna her Erik Johanson och Sizelia Mangsse dotter, konung Gustafs föräldrar"). På högra sidan af choret skall, enligt Dijk- mans Antiquitates ecclesiastica?, hafva stått:

Christi kropp, som han lialler om midti^ti. JuiigtVuu står nedanför och raotiaj^cr kroppen, hvars ansigte hon kysser. S:t Maria Magdalena fattar och kysser högra "handen, Johannes cvangelisten, som stär bakom Josef, kysser den venstra. Nieoch-mns lutar sig ned och drager med en tång spikarne ur fötterna; Ijredvid honom står en korg. Mrs Jameson och Lady Eastlake, The History of our Lord II. s. 214 f. Liksom Duccio under början af 1300-talet (1308 — 1311), hau Estuna-raålaren afvikit från denna tradition. Här ser man nämligen korset. Christi kropp, hvars nedre del iinnii sluter sig till korsstammen, under det öfverdclcn iir nedböjd och mottages af en vid sidan stående menniska. En man tager bort fot- spikarne; ännu en menniska kunde jag urskilja.

') Vid en reparation år 1733 fanii nian i altaret en pergaments- lap|) med följande inskrift: »Anno domini M" C C" nonagesimo VIIF XIX kal. Januarij roiisecrata est hec ecclesia et hoc altare in honorem sauctorum Laurencii, Olavi et Erici martyrum».

-) Tyvärr gifver detta icke någon tillräcklig upplysning om tiden då kyrkan miilad<;s. Då det icke tinnes uppgift om niigot erkebiskops-vapen i kyrkan, antager jag, att målningarne aro utförda efter Jakob Ulfssons

385

Hiistice Imck,

guis te liilit /mc?

Est locus iUuniiii,

giii cantant, et iioii <iltoi-tiin ').

Forssa. Fyra livalf hade lualninir^ii' frkn koniino- Gustafs tid. 1 ehorhvalfvet funiios bilder af profeter o. s. v. samt helgon, såsom S:t David, S:t Botolf, S:t Halvard, S:t Botvid, S:t Egidius och S:t Leonard. I an- dra hvalfvet voro afbildade uppståndelsen och domen, Treenigheten, Salomos dom, konung Gustafs vapen, hål- let af en engel, med underskrift: gör keisaren thz Jioiiom hör, samt en annan sköld med Christi kors och lidandes- verktygen, med underskriften: gör gud thet gudlie hör. I tredje hvalfvet förekommo englar, helgon och scener ur gamla testamentet. I det fjerde voro afbildade S:t Birgitta, S:t Henrik, S:t Katarina (af Sverige?), S:t Ingrid m. fl. ludgon, de visa och fåvitska jungfrurna (bilden sy- nes hafva påmint om Edebo-målningen) o. s. v. Yapenhus- hvalfvet hade målningar af samma art. — Deremot fun- nos i en utbj^gnad å södra sidan äldre målningar, tro- ligen från slutet af 140()-talet. Ekdahl.

I det fjerde kyrkhvalfvet fans en sköld, innehållande h varjehanda målar-redskap och ett bomärke med under- skriften: Bekennis iak maans maalare gadli at theii{ne) sköld/t hcvr ij sik mina mcerke ok namn.

Konung Gustafs vapen har en form, som icke före- kommer å hans mynt före år lo34-). Till den tiden torde man ock få föra dessa målningar, i synnerhet som man vet, att målningarne i Skefthammar utfördes år 1534.

tid (1. v. s. umk-r cUtu 1514 — 1520, men snarare nännare det förra än det senare året.

^) Bonde bock, ho förde dia: l>it? Detta rum tillli(")r de sjun<^-ande och inga andra.

-) Sjelfva skölden är ännu mera lik d<"n sköld, som finnes på 15 2 års mynt. I hans sij^ill tinnes dcu redan 1532.

Aiitiqv. Tidskrift. i,-,

386

f * Frötuna, 1 vapenhusets hvalt" finnas ännu mål- ningar, dels ornamenter, dels f3'ra sköldar med evan- gelisternas symboler och deras illa stafvade namn, en sköld med kyrko-korset, en med tre gröna sjöblad i mörk- brunt fält, och en fyrdelad (svart och brun), herr Sten Stures och fru Ingeborg Totts vapen. Hvalfven i kyr- kan äro hvitrappade och ä väggarne ses endast å några ställen obetydliga lemningar af målningarne. Så ser man t. ex. en i dessa kyrkor mycket vanlig bild: ett hjul med trenne män; en med ganska ifrigt utseende klättrar upp å ena sidan, den andre står up})rätt på nafvet, den tredje stiger nedför och har ett mycket sorgbundet ut- seende. Bredvid de olika personerna stå orden regnabo, regna, regnad. V.igtigast af det bevarade är följande in- skrift: Are epther Gudz hyrdh. Tusen d Ii fem Jnmdradhe 2)aa thz tridie. Utförlig af mig uppsatt beskrifning för- varas i Kongl. Akademiens archiv.

Fundbo. Hufvudkyrkan skall vara målad är 1443, det öfriga under erkebiskop Jöns Bengtssons och ko- nung Carl Knutssons tid, hvilkas vapen förekommo i ena hvalfvet^). På altarhvalf bågen lär hafva stått Anno iinlleno quadringenteno quinquagesimo tertio. Peringsköld. Högaltaret (d. v. s. äfven kyrkan) invigdes den 26 No- vember 1301. Bilder af S:t Anna och S:t Michael in- vigdes på 1470-talet af erkebiskop Jakol) Ulfsson.

Giresta. Den äldre delen målades under erkel)iskop Jöns Bengtssons tid; Oxenstierna-vapnet med biskops- hatten fans i främsta hvalfbågen, norrut. Den södra tillökta deh'n målades under erkebiskop Jakobs tid; hans örnfot och korset voro målade midt i hvalfvct. Peringsköld.

Hageby. Målad under ei-kcbiskoj) Jakobs (^pisko[)at. Hans, herr Sten Sture d. ä:s och herr Nils Olaussons

') Ari)il(liule lios Sclioffer.

387

till Wijk vapen fiinnos Ijhiiid iiuilniiigarne '). Pering- sköld.

Harg. Blund mälningarne förekomrao fyra vapen, nämligen tre kronor, erkebiskop Jakobs örnfot och arma domini Ravaldi curati, fyra uddar åt höger samt en sex- uddig stjerna. Der fans ock en inskrift så lydande: Anna domini mdadiii tha målades thetta her mönster. Perinir- sköld"'). Kyrkan hvitmenades år 1752, hvarvid likvjil trenne vapensköldar skonades.

Hassela. I hvalfven funnos hvarjehanda bilder af englar, apostlar, S:t Job, 8:t Birgitta; i vapenhuset fun- nos bilder (målade?) af S:t Egidius och S:t Botolf. Bland målningarne inne i kyrkan förekommo tvenne vapen; det enas innehall känner jag icke, det andra var riksvapnet, fyrdeladt med tre kronor och lejonet samt vasen i hjert- vapnet. »Mälningarne äro ej allenast samtidiga med de i Forssa, utan ock af samma hand.» Ekdahl.

* Herkulberga. Hvalfven i kyrkan och vapenhuset äro målade. Bland annat förekommer der lyckans hjul med orden regnabo, regna, regnaui. Pastors-embetets be- rättelse af år 1829. Att döma efter denna, äro ämnena desamma som i målningarne fnin erkebiskop Jakobs tid.

* Hernevi. Hvalfven iiro målade. Pastors-embetets berättelse af år 1829.

Hille. Kyrkans tveinic livalf voro målade. I det ena såg man musicerande englar, englar med evano-elisternas namn och de fyra latinska kvrkofäderna. I det andi'a förekommo fyra englar med gisslet, spiknrne och ham-

^) Miilniiij^anif luifva således tillkominit uudcr pcriodt-n 1470 — l.'in.']. -) Bl;in(l inskrifterna förekom, enligt Periii">K"iM, iifvcii (l«'nn;i:

nit godt folk i InJre linr oppa. huru som här fih' fr leka ma, ingen Inter hon icara .tin lijke. iithnn her ICrikz \son </ten] hiri/\

Orden .-oii (hen äro ;if niiii' förslnjrsvis insatta för ett otydliiit ord i luind- •^kriftcii.

388

marcii, med korset och pålen, vid hvilken Christus var bunden under gisslingen, S:t Helena med Christi kors, S:t Ursula med pilen, S:t Botvid med fisken och yxan samt an biskop, kanske S:t Henrik. Teckningar, utförda af herr Lindberg år 1858, förvaras i Kongl, Akademiens archiv^).

Hållnäs. Fordom invändigt målad. Pastors-embetets berättelse af år 1829.

Håtuna. Målad i erkebiskop Jöns Bengtssons tid. Peringsköld.

t * Häfverö. De präktiga hvalfmålningarne äro ännu bevarade; väofsarnes skadade målningar äro i senare tid öfverstrukna. Öfverst i de tvenne östligaste hvalfven ser man musicerande englar och englar med Christi li- dandes verktyg. I öfrigt ser man bilder af evangeli- sterna och de latinska kyrkofäderna samt en mängd sce- ner ur det <2:amla testamentet. Professor Scholander har med full rätt anmärkt: »I figurernas teckning ser man, att tre personer verkstält arbetet; den skickligaste har målat hela mellanhvalfvet och några fält af det vestra, en nairot mera maniererad artist har utfört det östra, och i det vestra har den oskickligaste handen arbetat.» Jag skulle vilja tillägga, att målaren, som arbetat i mellan^- hvalfvet, är samme man, som målat Söderby kyrka. A väfj^srarne luifva bland annat varil; af bildade S:t Jörans strid med draken och yttersta domen. Vapenhusets bil- der lära hafva blifvit öfverstrukna på tillsägelse af erke- biskop Lindblom. Teckningar, utförda af Scholanders mästarehand, förvaras i Kongl. Akademiens archiv, jämte en af mig up])satt detaljl)eskrifning.

Hökhufvud. Målad i konung Gustaf Ls tid. Pering- sköld.

') Ett altiirskäp frän llillc kyrka med bilder af korsfästelsen samt flera liol<<on, deribland af S:t Erik," Ö:t Olof och S:t Henrik, förvaras nu i Statens Samlingar.

389

Jumkii. Kyrkan var »fordom innantill allt öfvcr med gammal målning, hvilken nu yttermera blifvit med hvit- lim öfverstruken, men i choret är målningen qvarstå- ende af bibliska figurer och midt under livalfvet på norra sidan finnes Sveriges vapen tre kronor, på söder gamle Sten Stures, öster kyrkans, vester erkebiskop Jacobs vapen, som är en gul örnfot i blått falt.» Pering- sköld.

Järfsö. Målningar utförda af Måns Gad, således un- der konung Gustafs tid. Wettersten, Forssa minne.

Kalmar. Kyrkan var »väl» målad i erkebiskop Jakobs tid år 1485. Ofver sakristiedörren stod:

^\jiiiu mdleiio

c quatuor uduageno

in qniiito christi

pictura loeo ddtin- Uti

ducolor, alherte,

finbtiliter illita per te,

ciijns in his annis

es redor, Petre Johanins;

tnnc viyet ecclesia

Jacoho (nr/iiprceside dia.

Fax Suecie vernat,

dominiis qnia Stena (jnhernat

ergo deo deteC^)

per i<ecnla nescia mete

ländes (?) ';.

Bland målningarne förekom riksvapnet, en sköld med

år 1485 skänktes åt detta rum o- -o o> ^'

Albert, hvars (nämliijiMi ruiuimts d. v. s. kyrkans) styresman du iir i dessa år, Peter .Tonsson. Dä frodas kyrkan redan länije under erkoliiskop Jakob, och Sveriges IVid blomstrar, emedan lierr Sten riider. GitVen der- iöre åt Gud under sekler, som ej veta af ett mal, lof» — — .

390

tro kronor, hållen af en riddersman och en bonde ^); dervid liistes:

Gentes scitote,

vicine siue remote,

q nod eluret Suecia

pleheque militia.

Der fans äfven erkebiskopens vapen, hållet af en biskop och en kanik, och kyrko-korset, under hvilket lästes

sincerus tenet hec insignia presulis Upsalie

Jacobi virtute. Under hvalfvet fans äfven ett Oxenstierna- vapen. Peringsköld. Om denne Albert se längre fram.

Knutby. Målad pa erkebiskop Jakobs och herr Sten Stures tid. Deras vapen jämte trenne andra (kyrkans; tre gyllene spärrar i svart fält; ett hvitt hjerta eller blad längs ned i en svart sköld') funnos bland målnin- garne. Peringsköld.

* Kungs-Husby. Af kyrkans fyra hvalf äro de tre gamla jämte vapenhusets målade. Bilderna tillhöra de i dessa kyrkomålningar vanliga grupperna. Målningarne öfverrappades år 1770. När de åter uppdagades vid en reparation år 1865, ingick församlingens kyrkoherde D:r J. Börjeson med en underdånig anhållan till Kongl. Maj:t om anslag till målningarncs restaurerande, Kongl. Akademien förordade denna ansökan och Kongl. Maj:t beviljade en summa af 750 Rdr Rmt. Kestaurations- urbetet utfördes af hr Blackstadius. — En detaljerad be- skrifning af muhiingarne, uppsatt af B. K. Hildebrand, förvaras i Kongl. Akademiens archiv.

') Alljildadt lios Sclieffcr. Riddaren .-ir i full rustning: bonden för yxa och klubba. Riddaren liar hjelmen på hufvudet, bonden deremot har mössan lii^gande öfver axeln. Att der placera luifvudlionadeii, när man af en eller annan anledning ieke ville halva den pä liulVudct, var vanligt under tnedeltiden. Jfr t. ex. Hg. i VioUet-Le-Dues Dietionnaire raisonnc du niobilier franpais 111, s. 141.

-) Peringsköld pästär af misstag, att de tvä senare tillhörde herr Nils (Mausson till AVijk och hans husfru. Det är dock m(')jligt. att hans uppgift iir riktig, int;n att vapnen äro inisstecknade hos honom.

391

f * Lägga. Målningarnc i de tre hvalfven äro n;'i- got skadade. Der förekomma, mer än vanliot, scener ur nya testamentet. Bland helgon, som äro afbildade, kunna näranas S:t Sebastian och S:t Christofer. Öfverst i andra hvalfvet förekommer en gru])p af englar, som l)ära rem- sor med börian af den ambrosianska lofsånaen. Tvenne englar hålla kyrkans och erkebiskop Jakobs vapen (gul örnfot i blagrått fält^). — Detaljerad beskrifning, upp- satt af mig', tinnes i Kono;l. Akademiens archiv. A den med rödmålad jernplåt beslagna dörren mellan va})en- huset och kyrkan äro målade tvenne bilder, S:t Petrus med röd rock och röd bok, grön mantel och svart nyc- kel, samt S:t Martin i kort röd rock och grön mantel, af hvilken han skär en flik åt en knäböjande, svart ti O' orare.

Lena. Bland malningarne förekommo vapen af erke- biskop Jöns Bengtsson och hans fader herr Bengt Jöns- son'). Altarskåpet är af år 1491, cum consilio domini Giorderi^) inceptum et j^er Laurencium Germundi comple- tuia. Peringsköld. Målningarne i hvalfven öfverrappa- des år 1752.

* Lilikyrka. Här lära icke finnas andra målningar än 24 vapensköldar, tillhörande f]-u Märta Bengtsdotters till Ekolsund och hennes tvenne mäns herr Trötte Maonus- sons till Eka och herr Ake Jöranssons till Stärinoje (Tott) åtta anor. Fru Märta gifte sig med herr Ake

") Blasoiicringen var, som l)ekaiit, aldrig konseqveut under medel- tiden. Jfr t. ex. färgerna i erkebiskopens vapen i Frötuna.

-) Herr Bengt dog är 1452. MrUningarne voro således troligen ut- förda under aren 1448 — 1452.

^) Herr Gjorder torde liafva varit prestnian, kanske kyrkoherde i Lena, och tillliandagiek konstnären med råd. Dylika rådmfvare tycker man sig spåra, då man ibland på den ihåliga baksidan af altarskåps- bilder ser helgonets namn skrifvet oeh samma namn å bildens plats i skåpet; ibland ersattes namnet genom en kouturteekning af helgonets attribut eller af en siffra.

o

92

1512 och dog ar 1527^). Pastors-embetets berättelse af år 1829.

Litslena. »Väl inälad i erkebiskop Jakobs tid». Pering- sköld. — Det är af interesse att jämföra detta omdöme med ett annat, som afgafs år 1838, att målningarne voro »ömkeliga och vederstyggliga, fasaväckande och andakts- störande.» Men när detta senare afoafs, jrälde det att

~ 'o

försvara en olaolio- och af Ivono:l. Akademien öfverkla- o;ad hvitlimnino; af hvalf och väo'o:ar.

* Lännäs, Ytter-. I målningarne förekomma evange- listerna, S:t Botvid, S:t Sigfrid, S:t Barbara, S:t Gertrud. Ekdahl.

Löfstad, Öster. På norra chorväggen stod: Anno domini mcdlir consecrata est liec ecclesia ad honorem beate virginis Marie et sanctoruui Johannis baptiste et Brigitte per arcJiiejnscojnim Johannem Benedicti, curato domino Holmone. (Gammal, ehuru temliijen dålio- afskrift i Konijl. Akademiens archiv). Enligt Peringsköld hade denna in- skrift funnits, troligen ommålad, i den hvitrappade kyr- kan — året u])pgifves der vara 1451 — der det vidare heter: Arnto dmuini 14()!S est depicta curato domino Petro Ra raid i.

* Markim. l^nligt mig af hr studeranden Wistrand meddelad u])pgift, skola målningar finnas i vapenhuset.

Morkarla. llvalfmalningarne öfverströkos åi' 1778. Pastors-embetets berättelse af år 1829.

* Munsö. »Framkyrkan är i taket målad.» Pastors- embetets berättelse af ur 1829.

t * Odensala. K^■rkans trcnne hvalf äro målade. I choi-hvalfvet ser man Treeniglieten samt flera bihlci- nv så väl n}a som ganda testamentet, de senare af sådana till- dragelser, som ansågos bete(;kna ett eller annat moment

') För dessa iirtal och liera andra genealogiska upplysiiinnar liar jag att tacka lians Excellens lliksinarskalkeu grefvc (J. A. Spane.

393

af återlösningshistoricii ^). Sji ser man t. ex. Bersabe, som hos Salomon bönfallei* för Adonia, Hester, som knä- böjer för Asswerus, Kain och Abel, Josep, som, med ett rep om halsen, sänkes ned i en af tegel murad cistern (derbredvid läses inskriften ecce somniator noster venit venite etc; i bakgrunden ses den föregående tilldragelsen, hur Josef kommer nedböjd under bördan af en påse och én kruka), Jonas, som kastas i gapet på fisken, Rex pharo, som med sin här förgas i Röda hafvets tegelröda böljor o. s. v. Ofverst i livalfvet ser man åtta englar, hvar och en bärande ett upprulladt band, hvilkas in- skrifter tillsammans l)ilda de två första stroferna af en sång de beata virgine, hvars författare är okänd:

Ave, rnciris titeila, Dei mäter alrnu, atque seinper virgo, felix cell porta,

Snmens illnt ave Gabrielis ore, funda nos in pace mutans 9t[oinen Eva] -).

I detta hvalf ser man äfven erkebiskop Jakobs örnfot och kyrkovapnet med korset. De andra hvalfven inne-

') Denna afsigt är snart sagdt allestädes i ögonen fallande, och här

i Odensala uttalas den uttryckligen i inskrifter, sådana som dessa: /eCgitur)

regum iij" q{\\oå) ioab venit ad abner i(n) dolo et tra(\\)sri.vit eii(m) gladio.

ioab sig(n)at iuda; och (om Davids seger)

Signnns te, Christe, GolUa(m) conteret iste.

-) Ave, hafvets stjerna, Jesu hulda moder, ständigt rena jun!i;fru, siilla himla-ingänj;,

tag det engla-ave, Gabriel dig sade, gif oss fridon Ijufva — motsatt Kva-naiiinet.

Fortsättningen står att läsa i Simrocks l.auda 8ion, 2:a iippl. s. 346 f. Stella maris skulle vara en (UVersättuiu"- af det hebreiska Ä/iriain.

394

hälla hvarjehanda scener ur den bibliska historien, bil- der af evangelisterna o. s. v. Målningarne äro särdeles väl utförda. Någon uppgift om målaren känner jag icke, men hans nationalitet röjes måhända af inskriften vera pessima deuorauit filium meum Josep, der det tyska v ersätter / i fevd^).

Ramsta. Bland målningarne förekommo vapen, till- höriga erkebiskop Jakob, herr Sten Sture, herr Nils Clausson till Wijk (två hvita spärrar i l)lått fält"). Peringsköld. Målningarne äro öfverrappade, men två af vapnen lära vara skonade.

Rasbo. Den äldre delen af kyrkan målades A7ino domini mcdliij. Bland malningarne förekommo Clipypea^ Johannw dei gracia archiepiscopi Upsalensis (Jöns Bengts- sons) samt ett vapen tillhörigt Karidus rex Suecie et Xor- vegie. I erkebiskop Jakobs tid tillb^gdes korskyrkan och höjzclioret. Perin":sköld.

Rasbokil. Målning har här tunnits jämte vapen. Tvenne sköldar med tre kronor och korset äro afbil- dadc hos Scheffer.

Rogsta. Målningar sågos genom kalkrap])ningen af Ekdahl.

Ryd, Östra. Målningarne i kyi'kan utfördes, enligt en redan längesedan stympad inskrift år 1449, af Johannes Iwan, i);i herr Johan Christerssons (Vase f 1477) och fru Birgittas (tre sjöblad) samt kyrkoherden Matthias Eriks- sons tid. — Denna inski-ift, som förekom i vestra delen af kyrkan, kan icke afse chorhvalfvets ornaments- och vapenmålningar, ty bland vapnen förekommo äfven arma Kdilll Karull dei gracia ejmcopi Lincopensis etc, och

^) I Odensala Hnncs cU ganska väl arbetadt altarskåp, skulpteradt är 1514, med bilder af Juuf^lrmi, de tolf apostlarne (Paulus inräknad) samt liclsroiieii Martin, Anna, Lars, Katarina (af Alexandria), Erasmus, I5ari)ara, Olof och Erik (alla uannKMi äro utsatta). — Predikstolen var, enligt anteekniiif? af Hadorpli. iiiälad är 1581 af Nicolaus Andree pictor.

*-) Kvrkan målades således 1470 — ir)03.

395

Ketil Carlsson blef icke biskop förr än ar 1459. — Altarskåpet hade följande inskrift: Anno dontini mille- siino quadringenteswio octafjesinio octavo ipso (lie johannis et pauli matyrum [den 26 Juni] completum ef<t opus istius tabule per me johannem sculptorem per auxilium excellen- tissimi nobilis viri doniini Johannis Christiernsson^ domine bririitte axoris ejusdem et domine Mathir erici. sit deo laus et (jraciarum actio. Sancte Martine ora pro nohis ad deum. Hadorph. — En knap])hä)idig beskrifning af mål- ningarne, som kommo i dagen år 1836, och klena af- bildninoar förvaras i KonjJ^l. Akademiens archiv.

Rö. Gamla malninoar omtalas af Perinofsköld. Kvr- kan var år 1829 nyligen hvitlimmad (första eller andra gängen?).

Skefthammar. Bland målnino-arne förekom konuns' Gustafs vapen, hållet af en riddare och en biskop (sam- ma vapen som i Forssa) samt inskriften: cmno domini mdxxx . iiij favore illustrissimi viri et domini cujus hec Slint insignia, Gostaui Suecorum Gothorumque regis, de- picta est hec ecclesia ad laudem et honorem domini nostri ihu xpi et [matris ejus?] marie.

Skuttunge. Kyrkan har haft »ansenlig, gammal mål- ning», med inskriften Anno (domini) mcdlx . . dejncta est hec ecclesia per ondream erikson, domino Lanrentio Olaui cnrato, Joltanne et Olavo Baang curatorihus . . . prt^seiddtus in eadem in honorem sancte trinitatis. I södra livalfvet fans »Hjulstadsherrarnes [Sparre] vapen och en Biskop ofvanföre, inunder Båte-vapnet» [konung Carl Knutssons?]. På hvalfbågen förekommo tvenne vapen, »l^iskopsvapnet och ett annat». — I choret funnos tvenne stolar lik- nande de i Enköping och bärande inskriften: /fi>c opus coiiipletum est anno domini milleno (juingentesimo per Litn- rentiiim Nicolai in Enecopinge, Ericus Olavi ciiratus in Scutunge'^^). Peringsköld.

^) Om det är rätt, att Skuttungc-stolarna liknade chorstolarua i

396

Skön. Målninofar från 1400-talet syntes o-enom hvit- liinnino-en. Ekdahl.

f* Solna. I ett f. d. vapenhus å kyrkans södra sida finnas mahiino-ar, såväl i tunnhvalfvet som å öfre delen af väo-garne. I taket äro slingor, utgående från fyra mer och mindre fantastiska figurer i hörnen. En af dem är l)eskrifven i Dybecks Runa för ar 1844, s. 71 (med pl. 8), samtliga malningarne i Mandelgrens Monuments Scandinaves pl. XXXIX och XL. Dä dessa teckningar icke äro fullt korrekta, anser jag det nödigt, att bifoga några anmärkningar, helst som väggmalningarne äro af o*anska stort interesse.

Dessa väo-f>-malnino:ar framställa de sista stunderna på dödsbädden. I alla ser man derföre den sängliggande sjuke. A taflan N:o 1 (innerst å östra väggen) håller en djefvul upp syndaregistret, skrifvet på ett dokument med två sisrill. Af inskrifterna kan man ei läsa mer än: [ecce pecc]cri</ tu<r och Locci(li>fi" eller [auare vixil.s^'. 2. En engel och Petrus med nyckeln stå vid bädden, en tupp sitter a en pelare. Engeln säger: Xequaqtiam (lespeiM^^. Djefvulen Hyr, sägande Victoria ?mc7a' [icke: noctel nidbi. 3. Djeflar peka pa ett förrådshus med hvarjehanda goda saker, en menniska pekar på ett barn. Man kan läsa inttini |o: intendel tlicsauro samt ^^»'owzV/^as a|yyr/L^i!^|. 4. En engel sträcker handen öfver den dö- ende. Af inskriftei-iia synes: I ne intcnlc/r/,s' [amicisl,

Enköping, ocli dcrtill kommer, att de förra voro förfärdigade af eu man friiii Kiikfipii)-"-, ligger det nära till hands, att anse samma man liafva sknrit bänkarna i hemstaden, ehuru detta icke skedde förrän 1536. Om samme man äfven skurit Weckholms-bänkarne, känner jag icke. De tyckas sakna ärtal, men torde kunna ganska väl dateras med tillhjelp af de åtta vapen, som förekomma bland sniderierna. Jag liar ieke sjelf sett dessa ehorstolar, oeh de iippgilter om vapnens innehall, jag funnit, äro sä olika, att jag icke f. n. vill l)ygga pii .■nniat iiii (ler])ä, att herr Stens och fru Ingeborgs vapen der förekomma. J)essa stolar skulle såle- des hafva tillknmmit under perioden 14G8(y) — 150:). Det är således icke ()tiiiikh;nt, att har-- Nilsson arbetat äfven dessa.

397

no7i sis auaivua] och l(|uid| f(icia{m). 5 (pa östra sidan om yttre ingången) nu nästan utplånad. Inskriften ly- der ecce qua{in) peua{m) pati{t\\Y). 6. Pa andra sidan dörren en djefvul, nästan utplånad; äfven här har kanske dödsbädden varit afhildad. 7 (ytterst a vestra väggen). Christus står vid dödsbädden med gisslet i handen. En djefvul utropar: lahores amisi. 8. Djefiar bjuda den döende kronor, hvilka ega ett helt annat utseende, än herr Mandelgrens teckning visar. En inskrift lyder: Gloria{r)e tue,<< [o: tu es] yi??i(us) [o: firmus] m/j[de|. En annan: 7(n) pacie{n)cia perseuei^asti; af den tredje »exal- tare te ipsum» tyckte jag mig kunna urskilja slutet \). 9 och 10 utplånade. Ofver ingången till kyrkan ses Gud, inbjudande med orden venite etc. Deröfver har kanske funnits den elfte taflan af dödsbäddsscenen, visande den slutlio^a segern.

Herr Weio-el i Leii)zi£>- har nylio-en offentlio-o-iort en fotografisk kopia af en dyfbar inkunabel i hans samling, ett exemplar från midten af 1400-talet af en bok, bä- rande titeln Ars nioriendi. Der förekomma elfva döds- bäddsscener. Solna-taflorna, som äro mer knapphändiga, förråda i en del detaljer och särskildt uti inskrifterna en mycket nära frändskap till denna Ars moriendi.

Spånga. »Gammal andelig målning». Man kan an- taga, att denna förskrifver sig från erkebiskop Jöns Bengtssons tid, hvars vapen fans såväl å en ehorstol som i fönstret. Hadorph.

^) Hvarkeu herr Maiulclgren eller herr Dybeck har kunnat upplösa förkortningen af Gloriare. Herr M. läser för öfrigt Glorin; tues et finis, hvilket icke gifver någon mening ocli, livad än värre är, fullkomligt stri- der mot originalet. Den andra inskriften har herr M. ätergilVit med perseuerancia paciencia(!); han har dessutom fördelat orden pä tvenne delar af bandet, eliuru i origiuiilrl hela inskriften står på en linie. Med erkiiunande af herr Mandelgrens nit och intresse för var ganihi konst, mäste man beklaga, att hans arbeten ölVertlöda af fel, hvarjiunte de un- derstundom förråda en ganska stor okunnighet i saker, som icke borde vara främmande för den, som vill studera medeltidens kultur.

398

Staby. Malacl under erkebiskop Jakobs tid. Pering- skr)ld.

Svingarn. K}rkaii liai- varit iiialad. I ett fönster suto fyra .sköldar med erkebiskop Jakobs, kyrkans, Sparre- och Tottslägternas vapen. Peringsköld, Fönster- mälninoarne voro kanske samtida med takraålnino-arne.

f * Söderby. AHa fyra hvalfven hafva målningarne bevarade. De innehålla de vanliga bibliska scenerna, dock äfven något mera ovanligt, t. ex. de fyra af Christi förfäder Arain, Aniinadab, Xarisson och Booz samt en bild, framställande Eva, hallande ett äpple, inför den på stjerten stödda ormen. Gud synes ofvanför i trädet. Man torde få förklara detta, alldenstund Adam l\r från- varande, såsom en framställning af Evas första frestelse^). Inskriften är omöjlig att tolka. Det vestligaste hvalf- vet, som ganska mycket påminner om Bromalningen, har bilder af S:t Gertrud och S:t Barbara. I chorhvalf- vet finnes Fader vår på svenska: Contra superhiam: Fa- der vaar .soUn) ar i /limblo(m) hcelgat[h?] vari thit nampn. — Contra anariciain : iilkornr thit rijke — Contra ...

iiKir (?)..: -^va <i{'^) iordene .vo(m) i himhhm. — [Con-

ti'a I (rlff 0S.9 i dag vaar . . dagliga brodh. — Con- tra i ra ni: ok förlitat oss raarn syndeiy) som vi ok forla- toin (slutet felas). — |('ontra| la.mriam: ok ledh oi^s eg i (slutet felas). — Contra inridiam: vtan freha oss aaff oii.dho'-). Detalierad bcski-ifiiinu- i Konn). Akademiens ai-chiv').

') Jfr fig. ;it; i Mr.s .liiiin-ons History of our Lord. Vol. I s. 101.

-j M(.'<1 ii<)j(? k;iii i;i,i; iii.ddclii, iitt erkebiskop Troil, vid en visitation i Siiderby ar 1789, fiirordiiiidc, »att dessa inalniiigar icke tiiigo genom livitlinniing öfverstrykas, utan .skulle hibeliidlas säsom vitnen af målare- konstens och i synnerhet färgernas anläggning för 3 ä 400 år sedan.»

') Kyrkans kalk har en gammal fot med följande inskrift: •^ ego

»•KTKVS PIIE.SUITKII DK HlN(;H()llv1-:llKI)I 1<1LIVS ELAVI ET GEkJjrUDIS I)E SAMO DKDI ISTVM (Al, KEM l'KO A.MMA PAUENTU.M MEORU.M l'U i:i)ICTOUUM.

iJeune Peter Elofsson torde vara den »Petrus rector ecclesie Ringhoheredlu» (Rimboj som ilen Ii Juni 1 .-)03 köper gods (Diplom. Suecan. N:o 1400)

399

* Tegelsmora. Måliiingarne äro aftecknade i lu- Maii- delgrens Monuments scandinaves. Att döma efter lians teckningar, hafva de icke obetydlig likliet med lual- ninofarne i Edebo. Bland helo-onbilder kunna nämnas S:t Helena (kejsarinnan) med korset, S. Antonius med sitt T på kappan och grisen, S:t Katarina af Sverige och S:ta Birgitta i Vadstena-nunnornas drägt; Birgitta har boken, Katarina liljan, en lågande lampa och liin- den. Märklio; är fiij. o å 1)1. XXXVI. En enii-el med spjut, blåsande i ett horn, synes jaga med hundar, af hvilka en biter i bakbenet en enhörnino-, hvilken tao-er sin tillflygt till jungfru Maria^), som sitter med en rosbnkett bakom sig inom en inhägnad (hortus conclusus, Höga visan 4: 12). De andra hundarne förfölja en i-äf och en hare").

Tensta. I choret fans inskriften: <nint> domlnl ni" c (h xxxvij'' pictuf< erat coriis isi(^ in hninirt'/!! iliiL xpi et eius gloriose matris rnarie per numus Johannis Bosenrod/t, ip.so auxiliante qui fecit mnndmii ex nichUo. Vid sakristiedörren var målad en väpnad riddare, hällande ett Oxenstierna- vapen; framför S:t Petrus, S:t Barbara, 8:t Margareta

och den 17 Maj 1310 äv skyldig erkebiskopen 3 mark silfver (= 13A mark poniungar. Diplom. Snecan. X:o 16(17). Rhyzelius vill liafva kalkens gitVare att vara deu Petrus, som sedan blef biskop i Vcs^teräs oeli dog år 1299, men kalkens stil är icke sä gammal, att den går upp till tiden före Peters episkopat. Rhyzelius har för öfrigt icke styrkt sin åsigt med bevis. Såmö linnes ännu i Söderby socken.

*) Enligt legenden är enhörningen ett skyggt djur i iiknen, nästan omöjligt att fånga. När han förföljes af jägare, tager han gerna sin till- flygt till en ren jungfru, i hvars sköte han lägger sitt hufvud; endast dä kan han fångas. Innocentius TIT säger dcrföre på ett ställe: capiatur in amplcxu virginis etiam unicornis. Enhörningen vid jungfruns knä beteekuar således hennes renhet. När denna bild förekommer, är det van- ligen tn engel (Gabriel), som jagar med tre hundar. Jfr Kreuser, Wiederum cliristliclier Kiroheub ; s. 333. I Tegelsmora målningen äro hun-

darne också tre.

-) Förekommer haren här allenast al' en tillfällighet, eller är det någon symbolisk betydelse, som förklarar hans uppträdande här och i Titians La vierge au lapin?

400

och S:t Olaus rex. Bakom honom stodo S:t Katarina, S:t Dorothea och S:t Lars. Utanför choret är mellan tvenne fönster målad en »oxenstiernsk riddersman» knäböjande för S:t Erik^). I tre af kyrkans fönster voro vapen målade, uti ett Oxenstierna- och Gren-vapnen (Christer Bengtsson och Margareta Gren 1450 — omkring 1476). Vid fötterna af en S:t Görans bild funnos Oxenstierna- och Ellinge-vapnen'). — Ofver dörren i kyrkan var må- ladt ett »djeflagästabud». I vapenhuset förekom bland annat: 1. En grann jungfru sittande i ett högt träd med ett bord framför sig, på hvilket funnos pengar och tvenne öppna schatull fulla med pengar; hon säger:

Jak är en mö sa haal,

lak liafwer alla wevldenna i vall.

Nedanför står döden och afsågar trädet, sägande: (hl breder vt penningar och (/ull, du tänker intet jxi dödsens stand/i ^). 2. Satan sitter å andra sidan och skrifver: ego sunt bonus homo, omnes pictores mali scriptores sunt. 3. Sa- tan räckande skorna åt en käring, som säger: tak, käre son, för goda skor'^). Peringsköld.

*Tolfta. Hvalfven målades under erkebiskop Ja- kobs tid. Peringsköld. Ar 1455 den 4 Februari invig- des en Sigfrids-bild här af erkebiskop Jöns Bengtsson.

Trefaldighets-kyrkan i Uppsala. Målades under erke- biskop Jakobs tid^). Der förekommo bilder af Treenig-

*) Den Oxenstieniske riddcrsmaniicu var väl Iicrr Bengt Jönsson till Salstad.

'^) Herr Sten Chiistersson och fru Pernilla Nilsdotter.

^) Sainma bild förekomraer, ehuru icke sii i'ullständit(, i IMda-uial- niuganie af är 14U4.

*) Enligt sägnen skulle lion hatVa lortjent skorna genom alt stilla split mellan ett älskande par, ett arbete, som liadf öfverstigit satans krafter. .Sainiiia miiliiiiii,^ lär lialVa i'uiuiits i Kumla vapenhus (Vestraan- laud).

■') Manne är 1477. dä ett aliatshrrf uttardadcs for dem, som Ije- sökte kvrkanr

401

heten och af 8:t Stefan. Erkebiskopens och ett Gyllen- stjerna-vapen') förekommo der. l^eringskökl.

I* Täby. De vackra måhiingarne i kyrkans fyra hvalf äro väl bevarade. De förråda den alb-a närmaste lik- het med Odensala-målninirarne. Af särskildt interesse är en bild i det vestligaste hvalfvet: Döden spelar schack med en ung man. Båda sitta på samma sida om Ijrä- det. Ynglingen lyfter med en förskräckt min en pjes från fletta, och Döden säger: j(å (s\))el((r tik mat. Jag- ville framhålla den svenska inskriften som en antydan om en svensk konstnär, så vida icke i Odensala-målnin- sfarne ordet fera skrefves med v i stället för f. ■ — En detaljerad beskrifning, af mig uppsatt, förvaras i Kongl. Akademiens archiv. I kyrkan tinnes ett väl snidadt altarskåp, som måhända är arbetadt af samme man, som mnlat kyrknn.

Uppsala, Gamla. Mellersta delen målades under er- kebiskop rlöns Bengtsson; Oxenstierna-vapnet förekom- mer a ett pai' ställen. Högchoret målades under konung Gustafs tid, hvars vapen fans der (vasen i den fyr- delta skölden med tre kronor och lejonet). Pering- sköld.

Vada. I hvalfvet funnos bilder af apostlarne, livar och en bärande en remsa, på hvilken en del af tros- bekännelsen var skrifven på svenska. Peringsköld.

Vadsunda. Målningar från erkebiskop Jöns Bengts- sons tid, hvars vapen jämte tre kronor förekommo der. Perinosköld.

^) På »S:t Eriks Tafla» förekommer också Gyllenstjerna-vapnet, äfven- som herr Stens sjöl)lad, önilbten och Bonde-vapnet. Det sistnämnda tillhör sannolikt herr Tord Filipsson, Upplandsla<i-niannen. Gvllenstjenia- vapnet torde tillhöra herr Erik Eriksson d. a. eller d. v. Näp;ra af vap- nen bäras af de i malningarne framstälda riddarne, en anachronism, som icke är mycket att undra pa. Ännu ett vapen tinnes, som knappast är ditsatt af samma skäl: »c\\ sköld med nåijva hlä och 2:ula bjelkan) (Pe- rin<;jsköld) d. v. s. samma vapen, som förekommer a llolmgcr Knutssons tapet i Statens Historiska Museum.

Antiqr. TidskrijI. 20

402

Vaksala. På hvalfvet i södra choret säg- man ett Oxenstierna-vapen och deninder S:t Anna hallande Maria och Ijarnet på sina knän. Perincr.sköld.

Vallentuna. Målningar från erkebiskop Jöns Bengts- sons tid. Peringsköld.

* Valö. Målningar, utförde under konung Gustafs tid, hvars vapen finnes öfver predikstolen. Peringsköld. Pastorsembetets berättelse af år 1829.

Vendel. Kvrkan inviixdes år 1310^). Bland nialnin- garne förekom följande inskrift: (tnno incdl prima de- picta e.^t et tabulata') ecclesin ista in honorem beate Marie uirginis, cui sit laus honor et sempiterna gloria. På väg- gen funnos fyra vapen, van Tienen, Krummedik, Bjelke, Sparre'^). — Klockan var gjuten år 1471 in honorem Marie inrginis glorione. Peringsköld. \ id ingången till ohoret fans här samma inskrift som i Film (nistice buck o. s. v'*).

Vessland? "Ini inga nionunienter mer än erkebiskop Jakobs vapen». Peringsköld.

Viksta. liland målnin<2:arna lästes: Anno domini mil- lesimo quingentesimo tertio depicta est ecclesia in honorem Dei omnipotentis et matris Jesu ('hi^isti et sancte crucis ac sanctarum imdecini millium virginuni. sif deo Utus. Erkebiskop Jakobs vapen fans. I^eringsköld.

Väddö. Målad i katholska tiden. Pastorsembetets berättelse af år 1829.

^) Enligt uppgift i Eriks-legenden. Script. rer. siiec. IT, s. 308.

'-) Betyder t;iljiilata »försågs med altarskåp» (tahida)?

•'') Herr Sten Turesson (Bjelke), som lefde in pa 1500-talet, var gift med fru Anna, dotter af herr Bengt Fadersson (Sparre) till Engsö. Herr Stens farmor fru ^Margareta (gift med herr Ture Stensson till Fo- gelvik oeh Kräkeriim) var dotter af herr Erik Krummedik och fru Beata van Tienen. Vapnen fcirekomnio således icke ibland malningarnc.

*) Bland malningarne skall, enligt Dijkmans Antiquitates eoelesiasticre, s. 151, hafva förekommit en framställning af S:t Katarinivs af Alexandria martyrdöd samt inskriften : Virgo dum damat e celis angelus adstat. Per- cussa ffladio ilat lac pro sanijidne collo.

403

f Åker, Vester-. M;iliiingarne öfverrappades ar lGö2, men vid ett besök iinievarande sommar blottade jag en del af dem, och fann a södra väggen i vestligaste hvalf- vet scener ur lidandes historien samt å norra chorväg- o-en en Maria, hörande till bebådelsen. Malnino-arne äro tvdligen af de bättre från crkebiskop Jakobs tid. För- samliniien har af Kono:l. ^[ai:t be<2:ärt ett anslao; till mälninijarncs renoverande, och det är höoelio;en att ön- ska, att detta må beviljas. I denna kyrka tinnes fru Ram- borgs till Wijk graf med en praktfullt graverad kop- parhäll.

Åkerby. Målades under erkebiskop Jakobs tid. — Ett altarskåp med S:t Clara och S:t Ursula samt den senares historia, målade å de dubbla dörrarne. Inskrif- terna äro plattyska. På norra sidan af kyrkan ett litet altare med tvenne helgonbilder, såncta clara och sancta URSCiLiA^). Peringsköld.

Åland. Målningarne voro öfverrappade ar 1829.

Perinfjsköld har antecknat en inskrift, utan att ang-ifva

hvar i kyrkan den fans: Virgo salntatur itutpta manens gravidaUtr. Kniit a tristi

baratro nos passio Christi. Absque dolore paris virgo iiunia niaiif^-).

') Att namnen äro skriina med majuskler, bevisar icke nödvändigt, att bilderna äro synnerligen gamla. Mot sista slutet af medeltiden upp- tog man åter majuskler, något olika de äldre och ofta blandade med minuskler. Peringsköld säger, att Claras bild håller i handen en pil och att hon har samma attribut på altartaflan, under det att l'rsula häller i händerna en bok och ett rökelsekar samt har ett nunnekläde öfver huf- vudet. Detta beror tydligen på en förvexling. Nunneklädet kan icke tillkomma någon annan äu Clarissornas stammoder S:t Clara, som van- ligen afbildas med ett eiborium i handen (det s. k. rökelsekaret). S:t Ursula dödades, enligt legenden, af ett pilskott och pilen är derföre hen- nes attribut.

-) »Jungfrun helsas; förblifvande ogift är hon liafvande. Christi li- danden har förlöst oss från den sorgliga afgrunden. Utan att besväras

404

Det är kanske troligast att inskriften funnits å ett altar- skåp, så vida icke de särskilda verserna förekommit på olika ställen bland målningarne M-

Om vi ordna dessa målningar efter tiden, då de utfördes, få vi följande resultater:

1. Erkebiskop Xils Alleson (1292—1305). 1. Estuna 1298.

2. Olof Larsso7i (1431—1438). 1. Tensta 1437.

3. Nils Ragnvaldsson (1438 — 1448).

I. Ekeby. 2. Fundbo 1443.

4. Jöns Bengtsson (1448—1468).

1. Alunda 1465. 12. Löfstad, Ö. 1468.

2. Björklinge 1468?. 13. Rasbo 1453.

3. Bälinge. 14. Ryd, Ö. 1449 (en del).

4. Börstil. 15. Skuttunge.

5. Danmark. 16. Spånga.

6. Erntuna. 17. Gamla Uppsala.

7. Estuna. 18. Vadsunda.

8. Fundbo 1453. 19. Vaksala.

9. Giresta. 20. Vallentuna. 10. Håtuna. 21. Vendel 1451.

II. Lena 1448—1452.

af en man föder du, juugrrii Maria». Ett altarskåp med en rad af så- dana verspar, syftande på skåpets bilder, tinnes i Kila kyrka (Vest- manland).

') De för dess;i nppj^ifter citerade källor äro : Peringskölds Monu- raenta T^pplandica oeli materialsamling till fortsättningen (förvarad i Kengl. ]5ibliotlieketJ, ]Iadorplis reseanteckningar, sannnanbundna med den föregående samlingen, Ekdalils berättelse om sin resa i Norrland (i Kongl. Akademiens archivj. När jag anför min sagesman, får lian npp- biira ansvaret för ni)))gifteriias riktigliet och siirskildt fiir inskrifternas återgifvande, livilket icke alltid synes vara fullt noggrant. Tyvärr är det i de flesta fall nu för sent att kontrollera.

405

5. Jaloh Ulfsson (1469—1514 f 1522).

1. 2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9. 10. 11. 12.

1. 2.

1. 2. 3. 4.

8.

1. 2. 3. 4.

5. 0.

Björklinge 1469?. 13.

Bro 1471. 14.

Bäliiige. 15.

Danmark. 16.

Ed 1487. 17.

Elfkarlebv 1489?. 18.

Frötima 1503. 19.

Giresta. 20. Hageby 1470—1503.

Harg 1514. 21?

Jumkil 1470—1503. 22.

Kalmar 1485. 23.

Knutby 1470—1503.

Lao-ofa.

Litslena.

Odensala.

Ramsta 1470—1503.

Staby.

Tolfta.

Trefaldighetskyrkan i

Uppsala. Yessland. Viksta 1503. Akerbv.

6. Gustaf Trolle (1514—1517).

Faringe 1515. 3.? Lillkyrka (1512— 1527).

Film (kanske).

7. Konung Gustaf I. Delsbo 1530—40. 5. Järfsö.

Forssa(en del) 1530 — 40. 6. Skefthammar 1534. Hassela 1530 — 40. 7. Gamla Uppsala.

Hokhufviid. 8. Valö.

Frän icke uppgifren tid; ganska mänga likväl troligen frän evkebiskop Jakobs^).

7. Dannemora.

8.

9. 10. 11. 12.

Almunge.

Alnö.

Balingsta.

Börje.

Carlskyrka.

Dalby.

Edebo *"^). Enåno^er *. Forssa (en del) *. llerkulberga *.

Hernevi.

(le k\ rkor, som troligen blifvit målade under er- iir här lbi:-ad en *. iSaniina tecken kunde säkert

^) Vid namnen kehiskop Jakobs tid sättas vid ännu flera.

-) Kanske nuilad under konung Gustafs tid.

406

13.	Hille *.
14.	Hållnas.
15.	Häfverö *.
16.	Kungs Husby *
17.	Ytter-Lännäs *.
18.	Markim.
19.	Morkarla.
20.	Munsö.
21.	Rasbokil.
22.	Rogsta.
23.	Rö.

24. Skön.

25. Solna.

26. Svingarn*.

27. Söclerby *.

28. Tegelsmora *.

29. Täby *.

30. Vada.

31. Väddö.

32. Åker, Vester- *.

33. Åland.

Total-suninian blir således 92, men vi måste kom- ma i hog, att denna angifver icke antalet målade kyr- kor, utan antalet af de gånger, då man målat å kyrkor- nas hvalf och väggar. Den föregående förteckningen, som torde kunna ökas ganska mycket, visar att delar af samma kyrka målats på olika tider.

Följande konstnärer arbetade inom erkestiftet:

1. Albertus, af okänd häi'komst. Namnet angifver måhända snarare utländsk börd. Han kallas pictor, må- lare, men äfven en gång »perlstickare». Han målade Kumla kyrka i Vestmanland ar 1482, Kalmar i Upp- land 1485, Ed i Uppland 1487. Af hans arbeten åter- stå nu allenast Kumlanuilningarne, men de äro ock till- räckliga, för att lära oss beundra konstnärens goda upp- fattning af formerna, den fina grupperingen af färgerna — hvalfkuporna se ut, som om de voro öfverklädda med sammet — den lekande fantasien och figurernas förträffliiia lif. Kunda-målninjjarne l)()rde med det sna- raste kopieras af en dertill kompetent person.

2. Anders Ertkf<son är väl, att döma efter namnet, en svensk. Han öfvertog frän ar 1465 att utföra en del af målningarne i Alunda kyrka. Ungefär vid samma tid (tyvärr kan man af årtalet icke läsa mer än mcdlx . .) målade iian Skuttuiige kyrka. Hans båda signerade ar-

407

beten äro sedan länge dolda under kalkrappningen, som visserligen borde bortt.ao:as.

3. Joliannes Iivan, kanske troligast en iitländing. Han utförde målningarne i Östra Ryds kyrka och arbe- tade sedan i Alunda, men öfverraskades af döden ar 1465, när han hade fullbordat chormälningarne. Intet signeradt arbete linnes nu bevaradt. Tecknino-arne efter Ryd-mälningarne, äro, såsom sades, klena.

4. Johannes Rosenrodh tyckes vara en tvsk. Han målade Tensta kyrka år 1437. Hans verk är nu gömdt af hvitrappningen.

5. Joliannes Stenrath, boro-are i Lvbeck, arbetade ett altarskåp, som Conrad Rogge skänkte Bälinge kyrka, år 1471.

6. Joliannes sculjjtor, af okänd härkomst, arbetade altarskåpet i Östra Ryd år 1488.

7. Jördamis, af okänd härkomst, utförde år 1475 altarskåpet i Sollentuna.

8. Lars, borgare i Ui)psala, målade Faringe kyrka år 1515. Hans verk är nu otillo-äni2:li2:t. Kanske den- samme som

9. Lars Germundsson, hvilken ar 14U1 fullbord-ade altarskåpet i Lena.

10. Ijars jS^ilsso7i i Enkö])ing har snidat chorsto- larne i Skuttunge 1500, kanske äfven i Enköping 1526 och Veckholm 1468? — 1503. De sistnämnda skola vara synnerligen väl utförda.

11. Magnus Svensson pictor, sannolikast en svensk man, har snidat och målat ett altarskåp i Erntuna kyrka år 1523.

12. Mans Gad målade, sannolikt pa 153U-talet, Delsbo, Forssa, Järfsö och kanske Hassela kyrkor i Hel- singland. Han skref åtminstone svenska \).

') Eget uoii- iorekommcv vid alldeles samma tid eii iiiiderlajrmau i Helsing-laiid med iinmnct Miii.s g;id (href friiu ;iii^ii 1533 — 1541). Kan

408

13. JSJ^ils Andersson pictor, sannolikt en svensk man, arbetade år 1531 en predikstol i Odensala kyrka.

14. En Fetrus biträdde Anders Eriksson i Alunda. Det var kanske samme man som

15. Peter Jönsson molare, sannolikt en svensk man, som målade Börstil, trolioen under Jöns Bengtssons episkopat. Hans målning kan ej längre granskas.

Till dessa femton konstnärers namn, som i början af det förra århundradet voro kända och hvilkas arbeten man ännu då kunde studera, men som nu torde vara obekanta för de allrafieste, kan man läo-o-a de namn, som under den senare tiden börjat åter omtalas, såsom

Artand, mannen med det svenska namnet, som ut- förde de ännu bevarade målningarne i Råda skepp år 1494, och som, enligt hvad jag hört uppgifvas, torde hafva utfört målningarne i Gökhem (\ estergötland) och

Hakan Gulleson maler, träsnidare och målare i Hel- singland under första fjerdedelen af 15()()-talet. Han har arbetat en Mariabild i Forssa kyrka, på h vilken han kallas HAAKON gullesox i flegvm; en Anna-bild i En- ånger (med inskriften jaak haaken gulleson maler och årtalet MVCXX = 1520), ett altarskåp i Tuna med bilder af S:t Nicolaus, S:t Lars och S:t Stefan (nu förvaradt i En- ånger^). Kanske arbetade han äfven S:t Urbans bild i Hög, som invigdes år 1515.

Detta allt visar, att materialcrna till vai- medeltids konsthistoria icke äro fa"), allenast man vill göra sig be-

det vara samma man? Denna fråga torde knappast kunna afj>-öras, förrän man finner ett l)rcf af un(lerlaj;-inannt;n nu'd sigillet bevaradt; man känner det bomärke, som målaren Mäns begagnade.

') Af Enängers- och 'liiua-skäpen finnas fotogralier i Kongl. Aka- demiens arehiv (skänkta af Jlelsinglands Fornminnes-Sällskap). Af det förra finnes en temlit^Mjn dälig afbilning i Ny Illustrerad Tidning för är 1867, s. 01. Den i sammaniiang dermcd förekoniinande uj)pgiften om Forssaskåpets förstöring är oriktig.

'^) Med afseende pä m.ilarens ständ, Idldiiingsgrad ocli sannolika härkomst, niä anmärkas, att de latinska inskrifterna iiro oftast myeket

409

svär att leta upp dem, samt derjämte, att denna konst- historia icke ensamt har att sysselsätta sig med främ- mande konstnärers i Sverio;e eller för svensk räkning utförda arbeten, utan äfven med svenska mästares verk. Sä mycket nödvändigare är det, att man åt detta stu- dium egnar all möjlig uppmärksamhet, räddar det som kan räddas, återställer det som kan återställas.

Att döma efter teckningarne af Ryd-målningarne, var man år 1449 ännu icke länirt kommen i fulländ- ning. Magra ornamenter spela en stor rol, figurerna sakna lif. Det maner, som der förråder sig, herrskade ganska länge. Bromålningarne af år 1471 höra till samma typ, liksom Frötuna-målningarne af år 1503 samt dessutom de odatcrade målningarn-e i Hille, Enånger, Ytter-Lännäs (enligt uppgift) och Tortuna i Vestmanland. För dessa mål- ningar känner jag intet konstnärsnamn, men jag skulle tro att de, med undantag kanske af de äldsta, äro af svenskt ursprung. För att förtydliga charakteren af dessa målnin- gar meddelar, jag här hg. 20 en bild af S:t Botvid^), och hg. 21 några ornamenter, från Hille kyrka"^). Höjdpunkten bland målnin- garna af denna t}p intaga, för så vidt jag får döma efter de prof, jag varit i tillfälle att se, Edebo-målningarna. Tyvärr äro de icke daterade. Då jag icke sett några af de kyrkomålnin-

Fig. 20. S:t Botvid. Hille kvrka.

dåliga och förriitla nästan fullkomlig obekantskap med språket (jtV i syn- nerhet Söderhy-niAlningarne). De svenska iiiskrirterua iiro deremot van- ligen korrekta.

') S:t Botvid föranledde, enligt legenden, ett underbart fiskafiinge genom kraften af sin bön, oeh han föll för ett yxhugg. Derföre afbil- das han med tisken och yxan.

-) Att de i dessa miiliiingar förekoniinandc magra oriKimeiilcrna voro omtyckta och allmänt aiiväuda synes t. ex. deraf, att de förekomma å en genom sina perlbroderier dyrbar biskopsmössa, tillhörig Vesterås domkyrka.

410

gar, som utfurdes under konung Gustafs tid, har jag intet att säga om deras större eller mindre slägttycke med Hille-Edebo-målningarne. Jag är dock benägen att tro, att de bilda en fortsättning af dessa. Kanske till- höra Edebo-målningarne rent af konung Gustafs tid.

Af en helt annan charakter äro andra af de upp- ländska kvrkomälningarna. Till denna grupp höra pictor Alberts målningar (Kumla i Vestmanland), hit höra mal- ninjrarne i Täby och Odensala (båda säkerlioen utförda

FiL'. 21 OrnameDtsrnÄliiiii'; i llilli". Gestiikl;n

af en hand), i de tre östra hvalfven af Söderb}- och de två östra i Häfverö (de tre hvalfven i den förra och det mellersta i den senare äro temligen säkert af en hand, ehuru icke af samma, som målat Täby); hit höra målningarne i Kungs Husb}', i Flöda i Södermanland o. s. v. För att gifva ett l)cgrcpp om dessa målningai-, hade jag helst tagit prof frän Kunda, men då detta icke lät sifj iJföra, och då inji^a i detalj utföi-da tecknin<'ar af denna gruppens Uppland.sk) ]k(^i- linnas, hai- jag lånat nagi-a bilder fi'an herr Lindbergs kopior af Floda-mal-

411

ninfrarna. Fi":. 22 — 25 visa olika ornamentsinotiver. Or- iiamenterna äro här fria från den enformighet, som cha- rakteriserar fig. 21, de ega tvärtom det yppigaste lif. Mjukt och ledigt slingra de sig in i hvarandra, som iig. 22 visar, och ega, utom de rena konturerna, en särdeles

Fi£f. 22.

FiK. 24.

Fig. 23.

Fisr. 25.

Fi-

Ornuiiiciitsinotii-er fr.lii Flöda. Rödcrraaiilnnd.

lyckligt vak] färg, vanligen en klart grön eller en mörkt brun med hvita midtpartier, I de smalare hvalfpartierna lyfter sig en slingrande stjelk, öfverst bärande ett blom- hufvud, som ti<x. 28. Jag: skulle icke tro, att man i naijon kyrka bland en sanding sädana blondiufvud linner tvenne

412

fullt lika livaranclra). För öfrigt skred artisten här gerna utöfver det vegetativa lifvets område; ur blom- kalken framtittar en fogel, ett mennisko-ansigte, eller lyfter sig en bevingad engel. Fig. 24 och 25 visa olika

Fi-;. 2(j. Marins hiinmelstftril i ). Kloda. SoJiTniiinland.

sätt att fylla smän-e lister. Oriiamenter af dessa slag

finnas i den i-ikaste mångfald.

') Bilden skulle älVon kunna framstullii, hur S:t JNIaria Magdalena, under sitt ökenlif i södra Frankrike, Iviles af englarne i höjden att ve- derkvicka sig af de himmelska härskarorii.is siinger — således icke hen- nes himmelslard. Dii alla attributer. som utmärka S:t Maria Magdalena här saknas, och dä det är IViga troligt, att man under det madonne- dyrkande fjortonhundratalet skidle utelemna den tilldragelse, der Jung- frun allramest förlierrligades och livars minne dessiitoiii liradcs inom kyr- kan h varje ;lr med stor högtidlighet (den 15 Augusti j, tordi; det vara rädligare, att ijcnämna denna ofta förekommande, vackra grupp Jungfru Marias himmelsfärd.

413

Som prof på dejina tidens och denna målningsgrup- pens figurteckning har jag valt framställningen af Marias himmelsfärd, i\<r. 26. Denna hild är ofanska vanlisf bland kyrkomalningarna och egei' dessutom den fördelen, att man här ser, hur konstnären förstått sig pä att behandla såväl den oklädda som den beklädda menniskoo:estalten. Trots vissa missteckningar, t. ex. af Jungfruns fötter, och trots stelheten i enolaklädernas veck, c^er det hela en renhet och ädelhet, som vitnar fördclaktio-t om konstens tillstånd i Sverige på 1480-talet.

Med glädje må vi erkänna det som ett factiun, att dessa vår medeltids malnino-ar e2'a ett verkliot konst- Värde. Men äfven den, som icke kan eller icke vill förstå detta, bör af ett annat skäl känna sig interesserad för dessa gamla minnen. De Hesta af de uppländska kyrkomålningarne hafva tillkommit under erkebiskoparne Jöns Bengtssons och (i ännu större antal) Jakol) Ulfs- sons tid, och man kan omöjligt underlåta att ställa denna konstens blomstring i sammanhang med de starka rörelser, som vid samma tid utmärkte det politiska lif- vet. Det var en tid, full af partistrider. Man behöf- ver icke länge söka, för att iinna, i hvilket förhållande denna konstblomstring står till de politiska partierna. Samma svenska ande, som förflyttade S:t Eriks bild i rikssigillet och på mynten, lät pryda kyrkornas väggar med bilder af svenska helgon, Erik, Henrik, Botvid, Stefan, Sigfrid, Birgitta, Katarina o. s. v. Och dess- utom, för att icke lemna ät kommande forskare att tvda allenast bildernas språk, hafva vi ett vitnesbörd skrifvet med målarens svärta på kvrkväooens livita kalkbekläd- nad. De för mången främmande och otydbara bokstäf- verna tala ett språk, som icke bör vara för oss främ- mande, ett jubel öfver den frid, som börjar knoppas, i det herr Sten råder för landet, och derjämte det kraftiga lystringsropet: »veten I folk, l)åde när och fjerran, att

414

Sveriixe är herrliot o-enom sina ridc]ei"smäii och sin all- moge». Så gifva oss dessa målningar en god hjelp för bedömande af den kraftige ande, som icke bäfvade för de moln, hvilka hopade sig icke minst 1485, då målar Albert skref dessa ord i Kalmar kyrka, utan som oförtrutet brao:te sitt verk till fullbordan, så att Gustaf Eriksson omsider värd svensk konung i ett svenskt land.

Målningar förekomma vanligen a dörrarne till de med skulpterade bilder fylda altarskåpen, om hvilka jag hoppas vid ett annat tillfälle fa framlägga några iakt- tagelser. Det är riktigast att samtidigt betrakta de sni- dade bilderna och malnincjarne, då de i de flesta fall utfördes af samma hand; men för att icke alldeles gå med tystnad förbi dessa målningar, som vid sidan af de större murmålnin- garne intaga en särskild plats, bifogar jag här tre figurer, tagna från altarskåp i Statens Histo- riska Museum. Fi"-. 27 är la- nad från ena dörren till ett skåp, förr tillhörigt Oster-Aker i Roslagen, enligt inskriften, arbetadt i Lybeck år 1468. Sjelfva skåpet och de inner- sta dörrarnes insidor upptagas af snidade bilder. De enstaka figurerna äro ganska väl utförda, ansigtena äro arbetade med mycken omsorg och ega i rikt mått indi- viduelt lif. Den här afbildade figuren, som vördnads- fullt sänker sitt hufvud, är en af Österns tre konungar, som hembär Karnet Jesus sina håfvor.

Fi<r. 28 och 29 äro tagna från en dörr till ett al- tarskåp, som fordom tillhört Frustuna kyrka i Söder- manland. Att döma efter arbetet tillhör det tiden 1515

Fig.

Bild frän en altnrskfipsdörr Mii8.

415

— 1527^). Fig. 28 visar en nian, som i de lyftade häu- derna för trisslet. mot den vid pålen bundne Cliristus. Man ville under medeltiden åt alla, som medverkade till Frälsarens lidande, gifva ett synnerligen ondskefullt utseende, hvilket dock ofta stannade vid det groteska. I detta ansigte är äfven uttaladt, hvad medeltids-konst- närerna sträfvade efter, ett omätligt djup af hårdhet

Fig. 29.

Ki"-. 28.

Fig. 28 och 20. Bilder tVrtii en iiltarskSiisdörr. Ijlö— 1527.

och bitterhet; och dock äro anletsdragen icke vanstälda. Det ädla, regelbundna ansigtet, lig. 29, med det allvar- liga, mycket stränga, ja hårda uttrycket, som derjämte i sitt allvar icke saknar en viss sorgbundenhet, tillhör Pontius Pilatus, som åser gisslingen.

^) Äfven detta skåp torde vara af utländskt arbete. Det norra sido- skåpet i Vesterås domkyrka är säkert ett arbete af samma skola, som arbetat Frustuna-skåpct. Det stora midtskäpet, som skiinktes af herr Sten Sture d. y. och fru Christina, torde hafva samma upprinnelse. Det södra altarskåpet förrader ett skiljaktigt ursprung. Altarskåpet frän Ed (Calmar Län) i Statens Historiska Museum tillhör samma tid (1526), men en annan skola.

416

De målade och skulpterade bilderna i detta skåp utföra tillsamuians en serie. Man ser der törnekrönin- gen, hudflilngningen (från hvilken lig. 28 och 29 äro lånade), ecce horao, korsbäringen, korsfästelsen, ned- tagningcn från korset, (de tre sista grupperna äro skulp- terade), begrafningen (med en väl utförd bild af S:t Maria Magdalena), uppståndelsen samt den uppståndnes uppenbarelse för ett qvinligt helgon, troligen Birgitta. I midtpartiet finnes dessutom nederst en rad snidade scener från Christi barndom.

När jag besökte Frustuna kyrka vintern 1867, stod skåpet på orgelläktaren och de kyrkbesökande hade för sed att häntja hattarne å de mer framstående bland de skulpterade bilderna. Dörrarne voro afiyftade och mal- ninirarne å utsidan äro, o-en om vanvård, mycket ska- dade. A dem afbildas, bland annat, Abrahams möte ined Melchisedek samt S:t Gregorii messji, under hvil- ken Christus uppenbarar sig öfver altaret.

Till hvilkcii tid och livilkct folk höra de Svenska llällristiiiii^ariio hänföras I

Af

Bror Emil Hildebraiid.

Det har länge varit kändt, att inom åtskilliga trakter i Sverige, företrädesvis i Bohuslän, finnas på släta berg- ytor inliiiggna figurer af nienniskor, djur, fartyg m. m., stundom enstaka, oftare sammanförda i grupper bildande stora tafior, fastän föga symetriskt ordnade. Ehuru i höo; orad märkvärdiixa, hafva likväl dessa fornlemniniiar först i senare tid blifvit föremål för mera noo-o-rann

CO

undersöknino- och utförliiia afhandlinf>:ar.

o o o

Pastorsadjunkten Axel Emanuel Holmberg utgaf år 1848 i Stockholm »Skandinaviens Hällristningar, arkeo- logisk afhandling», f}'ra häften i stort qvartformat med 46 plancher, och senast har den nyligen aflidne Profes- soren Carl Georo- Brunius år 18(58 i Lund utoifvit »För- sök till förklaringar öfver Hällristningar med femton plancher.» ^). Ehuru desse författare samlat materia- lerna för sina afluindlingar på gemensam grund, före- trädesvis Bohusläns klippdr, hafva de likväl, vid för-

') Bada författanic linlVa redan tT)ru( l)cliaiidlat detta ämne, llolm- berg- i "Holiusläns Historia och Ikskritning», Uddevalla 1842 — 1845; Brunius i »Nordiska Fornlemuingar», utgilua af J. G. Liljeg-ren och C. G. Brunius, Stockholm I: 1828, och i hans Antiqvar. och Arkitekt, resa genom Halland, Bohusliin ni. m. san\t i den i Lund utgifna tidskriften Studier, Kritiker och Notiser.

.lnli'iv. Tidfkrut. 27

418

sOket att besvara den här otVan framstälda tVagan, kuui- iiiit till helt olika slutomdöiiie.

Holmberg har, såsom resultat af den bevisning han framlagt, uppstält satsen, »att de Bohuslänska och, med fä undantao-, Nordens Ofriua hällristnino-ar ädao;alä2:2'a, sa Väl irenom sin utarbetnino; som sitt innehall, att de äro förfärdigade af och vitna om ett folk, som 1)e- gagnat sig af redskap och vapen af jern»; och efter ytterligare bevisning, till en del grundad pä de Isländska sagornas uppgifter, kommer han till ännu närmare be- stämning:, "att ifrä<>;avarande ristningar äro minnen af samma folkstam, som lemnat hjeltar ät nämnda sagor, och att tiden för dessa foridemninoars förfärdiii^ande liij- ger inom den yngre perioden af Nordens hednatid-'\ Deinia period begränsas pä ett annat ställe i samma af- handlinix vtterlio-are »mellan ai'en ')()() oeh 1)00. >' Huf- vudskälet för hans antao-ande, att hällristninuarnc icke kunna tilläoo-as Nordens äldsta innebvggare, under den så kallade stenåldern, är hans öfvertygelse att de icke kunnat utarbetas med stenredskaj). I^i gnind af \ap- nens, särskildt svärdens foi-ni och saknaden af bronz- alderns eo:endondii»a oi-nanicntstil, ansci' han hällrist- ningarne icke heller kunna hänföras till bionzåldern, och detta så mycket mindre, som br(jnzredskap voro alltför dyrbara och föua ticnlio-a att användas till hugfii'- ninjT i sten^). För öfi-iiit anser han hälliistninijarne vitna om en högre kidtur, iiii man kan förutsätta hos ett med metallernas och särskildt jernets brnk obekant iV)ik.

Professor l)i-iiiiius besti'ider den af llohnber"' fram- stälda bevisningen, och })åstar i fi'ämsta rummet, pa i^rund af sin mani^^åriiiji erfarenhet i afseeiide na stens bearbetande för aichitektoniska ändamål, att hiillristnin- garn(! kunnat utan svårighet tillvägal)i'ingas med blotta

') lI()l)nl)(M-g, Skaiul. lIällristiiino;ar, pag. 9, 12 — 14, 21, 74.

419

stenredskap, saint antager att de tillhöra .stenåldern; lik- väl med£>ifvande att en eller annan i-istnin": niöilio-en blifvit ntfurd med hi-onzredskaj), ett niedgifvande, livil- ket äfven Holmberg vill låta gälla i af seende på ristnin- garne i Bredarörs eller det s. k. Kiviks-monnmentets grafkammai'e.

Det är icke min afsigt, att liär upptaga till pröf- ning de af dessa författare framhiL-da bevisninoso-runder för deras olika åsigter, hvilket förbjudes af det inskränkta utrymme, som i detta häfte af tidskriften återstår. Ännu mindre vill jag fästa mig vid de äfventyrliga försöken att, med åberopande af främmande, civiliserade och oci- viliserade, folks verkliga eller förmenta mvtholooiska föreställningar, söka inlägga en m}stisk betydelse i vara hällristningars iigurer, livilka synas mig vara alltför myc- ket realistiska, för att med fantasiens tillhjelp böra eller behöfva förklaras. Jag vill endast anföra några allmänna betraktelser, grundade på hällristningarnes beskaf- fenhet och innehåll — den enda tillförlitlio-a ofrnnden för bedömande af deras ålder och härkomst, — samt dercfter fi-andägga några i detta afseende upplysande iakttagelser, jag nyligen gjort på hittills okända forn- Icmningar af denna art inom Osteroötland.

Betraktar man de talrika af Hrr Holmberg och P)runius offentliggjorda teckningai'ne, eller, hvad som är ännu bättre, sjelfva ristningarne på klipporna, hvartill jag fann tillfälle under ett besök i l)ohuslän år 1867, så torde man nödgas erkäinia, att dessa konstprodukter, hvarken i afseende på utförandet eller iiuiehållet vitna om någon högre kultur. Det enda man lär kunna med- gifva, är, att en och annan, figur röjer någon händighet att bearbeta den h;irda klippytan. ^leii att en utmärkt liändighet elle]* arbetsskicklighet kan vara förenad med en lägre kulturgrad, derom bära en stor mängd af sten- ålderns och bronzålderns vapen, redkaj) och smj-cken

4i>0

det luest ufgu rande vitiies«burd, för att icke tala om de måiioa bevis, som i de ethiiografiska museerna erbjudas, henitade frän vilda folkstammar i olika trakter af jorden. Deromot söker man förgäfves bland bällristningarne den smak i ornamentering och gruppering, som röjer sig i kulturfolkens arl)eten. Man jemföre franiställningarne på de förra med vara qvarvarande fornsaker frän jernaldern, samt med figurerna och ornamenterna, som stundom träf- fas pa vara runstenar, och den stora skilnaden faller uppenbart i ögonen. Aldrig ser man på nämnda, jem- förelsevis yngre arbeten dessa råa, om naturtillståndet vitnande obscena teckningar af menniskqtigurer, som })å hällristningarne äro mycket vanliga. Med skäl kan äf- ven sättas i fi"äga, huruvida ett folk, som är bekant med bokstafsskrift — (och att denna, tvertemot Hohnbergs påstående, i Sverige varit känd långt före kristendomens införande, är ovedersägligt), — skulle [)a samma gång kunna begagna sig af en sa ofullkondig bihlskrift, för att åt efterverlden förvara minnet af tidens tilldi-a-

oelser. o

Dessa omständighetei' ansi-r jag reihm tillräckligt vederlägga Mobubergs antagande, att hällristningarne tillkommit mellan aren 500 och 900, — en period, då Sveriges inbyggare stodo i beröring med fi-ämmande länder, icke blott sjelfve tillverkade smakfulla och ända- målsenliga arbeten, utan äfven voro i-ikligen försedda med sådana, henitade frän de antika kulturfolkens om- raden och från Orienten, samt reste minnesvärdar för- sedda med runskrift, stundom med tigui-er, vitnande om en utbildad ornamentsstil. Lika. litet kuinia hällristnin- garne anses tillhöra Sveriges jernbrukande befolkning under de fyra förutgående århundradena af ^■;lr titleräk- ning, då joi"dfynden vitna, att Nordbon äfven under denna tid haft beröring med söderns folk och gjort bekantskap med deras arbeten. För öfrigt måste man

421

antaga, att denna Nordens befolkning ursprungligen, redan vid skilsinessan från sina Ariska staniförvandter, medfört en kulturs^rad, oieinförliot höo-re än den, om hvilken hällristninorarnc vitna.

Man har som bevis på liällristningarnes sena till- komst anfört, att man på bergtaflorna ser teckningar af tama djur, till och med af plogens begagnande, således antydningar om boskapsskötsel och åkerbruk, hvilka an- tagas hafva varit okända för landets äldsta befolkning. Att detta antagande saknar grund, åtminstone hvad bo- skapsskötsel beträffar, torde väl nu mci-a fa anses som en afgiord sak. Uti de <råno-o-rifter, alltså stenålders- grafvar, hvilka under min ledning undersöktes i Vester- götland aren 1863 och 1868, träffades bland vapen och redskap af sten, samt prydnader af bernsten, lansspetsar arbetade af ben af får samt af nötkreaturs refben, äfvensom hasben af häst, de sednare förmodligen be- gagnade som spetsar ])å spjutstången, vidare tänder af hund, af tamsvin och af vilda djur, försedda med ett borradt hal, för att bäras som prydnader \). Dessa fynd lemna afgörande bevis, att de ifrågavarande gånggrifter- nas In-ggare idkat l)oskapsskötsel, för hvilket ändamål de med klok l)crrikning valt den fruktl)a]-a, på silurisk grund hvilande \'estgötaslätten, den nu sa kallade Fal- bygden. Huru\ ida de äfxcn haft åkerbruk, kan ännu icke afgöras. Men der hästen och nötkreaturet stått i men- niskans tjenst, är icke otroligt, att jorden blifvit odlad. För öfrigt inskränker sig liällristningarnes antydning på åkerbiiik, sa \ idt nuui al' plancherna till ofvannännida båda arl)eten kan döma, till en enda tigur, vid Tegneby i Tanums socken (Hohnberg, tab. 6 och 7, tig. 17, Brunius tab. I, Wg. l(i), förutsatt att denna ])lifvit rik tigt uppfattad och tecknad.

*) Se Anticivarisk Tidskrift fiii- Sveiigr, 1 Del. p;ii;-. •2.")") o. tolj.

422

Holmberg" har leinnat teckningar af djurtignrer (tab. 25 och 26, 37 och 38), i hvilka han trott sig se kame- len, noshörningen och sköldpaddan, deraf dragande den slutsats, att hällristarne tillhört vikingarnes stam, som under besök i södern gjort bekantskap med dessa djur- sla"'. Det är dock fara värdt, att nåo-on illusion ino-ått i dessa teckningar eller förklaringar. En häst eller an- nat djur med packning på ryggen kan under en oskicklig- tecknares hand lätteligen fu utseende af en kamel. Nos- hörningens horn har icke någon likhet med tigurerna pa dessa plancher. Sköldpaddan, om en sådan verkligen förekommer, skulle, enligt livad senare tiders fynd visat, kunnat tecknas efter inhemskt original.

De flesta bland de afbildade hällristningarne vitna om sjöfart och strider. Fart}'g af olika dimensioner, med ellei" utan besättning, förekomma allmänt. Dessa ristnino-;ir träffas vanli"'en ijå l)er»sluttniiii>ar vid insiöar och kän' eller dalgångar, hvilka i en afiägsen forntid bildat hafsvikar och sund, eller utgjort flodbottnar. Ke- dan den omständigheten, att dessa insjöar ocli kärr nu mei-a äro höo^re beläo-na än liafvet, och att dalii-ano-arnes botten uii(h'r århundraden eller årtusenden burit "Täs och (nllarens skördar, vitnai" att mvcket låno- tid för- flutit, sedan här kunnat fVamga sådana farkoster, som på de fordna sti'andkIij)porna l)lifvit afbildade, och att således dessa bero-taflors föreställ ni nijar icke hafva n;i- gon gemenskap med de vikingafärder, som i isländska sagorna och jiiidra vara skriftlig;i urkunder ointiilas. Skeppens fonii och byggniid, så vidt nian k;in dcroni döma af dv simpla teckniniiiii-ne, IcmuM icke iiMiiot af- görande bevis om deras nldc]-, d;i man icke kiinnei" i livad mån den ena clhr nndni i\\' (\v, äldre folkstammarne förstod att l)\vi><ia mci- cllci- mindre ändamalsenliofa fai'- tyg. Utan sviirighet skulle ni:in [w isländska sagoi'iias beskrilningiii' pa sjöhjeltiiiiio rai't\g kunna framdraga

423

åtskilligt, soin icke cgcr motsvarighet på hällristiiiii- gariie. Deremot kan man icke undgå att bland liäll- ristningarne finna fartyg, h vilkas form påminner om de fullkomligt liknande skeppstignrer, som icke sällan träf- fas \)ii fornsaker från bronzåldern^). Tydligt är äfven att i en aflägsnare tid, då landet var mera genomskuret af vatten, l)eliofvet af fartyg, såsom medel för samfärd- seln, var lika stort om icke större, än under den egent- liga vikingatiden.

Framför allt synes dock vapnens form böra kunna gifva säkraste ledningen för att afgöra frågan om hvil- ken tidsålder hällristningarne tillhöra.

De vapen, som pa Holmbergs och Briinii planclier talrikast förekomma i kämparnes händer, äro spjutet och 3'xan, således vapen, som begagnats både under sten-, bronz- och jernäldern. Men att af dessa ofull- komliga teckningar bedöma huruvida det på stångens ända fastade spjutbladet varit af sten, bronz eller jern, är omöjligt. Liknande former kunna uppvisas från alla tre aldrarne. Yxan är antingen jemnbred öfver nacken och eggen, hvilken form, af samma skäl, icke lemnar någon upplysning, eller ock är eggen utsvängd åt båda kanterna. Den sednare formen förekommer både under bronz- och jernäldern. Afven flintraejslar träffas ofta med bred utsvänod coo- chui'u kanterna icke äro afrun- dade så som på en del af hällristningarnes figurer.

Vigtigare äro de på dessa teckningar förekommande sköldar och svärds-slidor. Sköldarne, med en central- punkt omgifven af concentriska ringar, hafva motstycken bland bronzalderns fornsaker. Svärd förekomma högst sparsamt på de båda författarnes planclier, och aldrig

V) Pa Holmbergs plaucli, tal). A A B äro afliildadi' tvcniie broiiz- knifvar med liknande skeppsligurer, iurijitade pii i'na sidan. Andra kunna ses i Worsaae, Nordiske Oldsager i det Kouiil. Museum i KöpenlKinin, 2:a upl., pajr. 36, samt i Statens Historiska Museum.

424

med parerstång. På Holmbergs planch 14 och 15, lig. 37, har man vokit se en sådan i det tvärstreck, som utgår åt ena sidan })å ett svärd, hållet af en mennisko- iio-ur: men denna tecknino- har icke rinoaste likhet med parerstången på de jernsvärd, som begagnades under hedniska tiden. På måno^a menniskofio'urer förekommer en teckning, som icke kan föreställa annat än ett sido- gevär eller en svärdsbalia. Att sådana beafag-iiats af stenålderns krio-are är icke antaoliot. Deremot beo-aor- nades svärdsskidor både under bronz- och jernåldern. Pilbågen ses på ett par ställen; men detta vapen har begagnats under alla tre perioderna och lemnar således icke någon upplysning om åldern. Pa Holml)ergs planch tab, 37 och 38, tig. 126, äro tecknade två figurer, hvilka han ansett vara sporrar. Sannt är att den ena figuren liknar vår tids sporrar, men just dcrför torde man l)öra antaga att hällristaren har aftecknat något helt annat föremål. Den andra tiguren liknar icke någon tids sporrar.

Så mycket vigtigare upplysning;! r lemiia de \apen- bilder, som förekomma bland några nyligen up})täckta hällristningar i ( )stergötland, af hvilka iag ansett mig böra meddela en kort beskrifning, u])i)l}'st af teckningar.

Under en forskningsresa i nännida landska]) år 18()7 sammanträffade jag händelsevis ihc(1 Ilr Fabrikören v. Schmalensée, som berättade att lian j)a sin hindtegen- dom Ekensberg sett skeppsfigurei" uthuggna j)a en kli[)phäll. Med anledning af dcinia underrättelse reste jag några dagar derefter ut till uänuida egendom, belä- gen i Östra Ene})y socken, l^råbo härad, näva sjön (Jlan, och förnyade s(Miai'e pa aret mitt besök. Pa en l;ig, nå- got sluttande klip[)a, helt nära gardens åb}ggnader, fann jag icke ])lott flera skeppsHgurer, utan äfven vapen, de sednare icke bui'iia al' inenniskor, utan isolerade in- Iniggnu i den slntii berghällen, nedanför livilken en sank

425

äng sträcker sig frain till den omkring 2000 alnar af- lägsna insjön, hvars vatten fordom sannolikt gått ända u})|> till kli])])an. Genom Hr v. Schmalensées välvilliga torsorg att skaffa en gipsarbetare från Norrköi)ing, fick iao- tillfälle att låta taofa afbildnin^rar af några bland

iF

.^#^.' ^^

^^^^m^

.#

f

\

r

v-

't

r

ft

>. ^s

K'tr. 1. iSvSnl; liallristiiing.

Fii:. 2. Bi-on/.svärd i Stockli. Museum.

de vigtigaste figurerna, livilka gi})stafior nu fr.i-varas i Statens Historiska Museum.

(ienast vid de första stegen pa 1)erget träffade ögat tiguren af ett enstaka svärd (se ofvanstående tig. 1), 4 fot 4 tum långt, hvars klinga, bredare pa midten (4 tum) afsmalnar mot spetsen. Fästet, som iir mycket kort, omsluter klingans andra ända, utan tecken till parerstAng. ^lan kan icke missta<2:a si":, om livilken tid detta svärd tillhör. Det är endast under bronzaldeiii vi atertinna

426

typen för detsamma. Man jemförc t. ex. det vid sidan (fis>". 2) tecknade bronzsvärdet eller någon af figurerna [)h pag. 30 i Worsaaes förut citerade verk, Nordiske Old- sager etc, eller de många bronzålders-svärden i Statens Historiska Museum.

Ett mindre svärd af liknande form, 2 fot 0,5 tum långt, med fäste af samma form (tig. 3).

Ett svärd (fig. 4) af liknande art. 2 fot 2,7 tum

ii II

i

Kiji. :t. Svftrd; linlliiÉtiiiijg.

Fig. 4. SvniJ otli !«k<il(l: liiilli igtiiin;r-

l'"i(r. ."). Sväidsrrtsto al' liroii/. i Stniklmhns Mujeinii.

långt, livars spets sl<iut('r under en vuud sköld, som liar 6 concentriska i'ingai' omkring centralpunkten. Svär- dets fäste är i n.inon män olika de bada föregående och påminner närmast om en yngre form bland ])ronz- ålderns svärdsfästen, anträffad både i Sverige och Dan- mark. Se t. ex., livad formen på fästets öfra ända beträf- far, närstående teckning af ett svärdsfäste (fig. 5), funnet, bland eu mängd andra saker frän bron/åldern, vid Watt- holma bruk i rp|)land ;ir 1833 (Inv. N:o 612), samt, med

427

afseende på fästets iiedra ända, afhandlingeii »Fraii Jern- ålderii» af O. Montelius, 1 haft. pag. 24, ocli figuren 137, pag. 31, på Worsaaes af bildningar. Denna form l)a fästet tillhör utan tvifvel bronzålderns senare tid. Skölden, som haller en fot i diameter, påminner med sina concentriska ränder om bronzålderns sköldar (se t. ex. fig. 20G, pag. 44, i Worsaaes citerade verk.

Ett parti af berget, innehallande ett fullständigt fartyg samt delar af tvenne andra. (Se den bifogade planchen 3). Det fullständiga fartyget häller i längd vid botten 7 fot 3,5 tum. I fören och aktern äro upp- stigande, utåt böjda stammar, mellan hvilka afståndet är 7 fot 4,8 tum. Rodert i aktern är tydligt. Längs åt öfra kanten eller reliniien "ar en rad af jemnstora, nan^ot ovala kulor, som kunna anta^'as beteckna farty- gets besättning, eller sköldar eller annan prydnad. Pa sidan ses 19 temligen svmetriskt anbraofta runda kulor (hålor) i det genom linier begränsade akterpartiet. Pa den återstående delen af fartygets sida förekomma några f;i dylika kulor jämte ornamenter af dubbels j)iraler. Ofver och under fai'tviiet ses en diurho-ur, som måhända skall vara en häst, en i'und sköld med 3 concentriska ränder, runda kidor och obestämbara iigurer, hvilka möj- li uen kunna anta^-as föreställa lösryckta delar af förstäf- ven till fartyg^). Ofvanför det stora fartyget ses vidare ett annat, ofullständigt fartyg med kulor längs relingen och på sid(jrna, till en del satta i vinklarne, bildade af en ziuzaii'-linea. Nedanför det stora fartvf>et frand<om- mer fören af en annan farkost, nu'd 11 figurer, hvilka t\(lli2:en föreställa farty«>ets roddare eller besättnino-.

En gru[)p af K! ma n s figu re i\ af h\ lika dock den främste är nägot otydlig, i en rad. De Tre

') Ku bland dessa figurer liar likhet med liaiidiri^epi'!! pa de vid Köiiiiiiige pii Fveii anträffade guldskälnrne iVän bron/.aldern. 8e A. P. Madsen, Athildninsier af Danske Oldsaarer u"- Mindesnucrker, XI oij XII Helt.

428

första ilro temligen små (4,7 — 6,5 tum) den fjerde längst (10 tum), derefter aftager längden, den siste är 6 tum hög. Hela radens längd är 3 fot 3,5 tum. Figu- rerne äro tecknade })ä det råa sätt, som så ofta före- kommer på de Bohuslänska hällristningarne, och lemnar således ett bevis att dessa ristningar äro af beslägtadt ursprung. Under denna rad ses ett upp- och nedvändt

fartyg, 1 fot 7 tum långt. Ofvanför raden en svao;t tecknad rund sköld med concentriska ränder, 4,5 tum i diameter.

Isolerade ornamenter (lig. 6): en oval sirat, I)iUhul af två samman- fogade enkla spiraler inom en tre- dul)l)(d ram af l)reda ränder. Längd 8,2 tum; l)redd G tum. Derunder en du])l)elspiral, bildad af tre linier. Längd .5,2 tum.

llu!ji:i»:ninii'en är med ()msor<>; jijord, tiii-urerne, sondiji^a iinda till V-j dec- tum djupa; botten är konkav, fudiug- gen, men icke slipiid.

Betraktar man alla dessa svärd, sköldar", spii-alornamentcr, ocli fi-figar, hvilken tidsaldei" de antyda, så kan svaret icke l)lifva annat, än — Bronzdldeni.

Diiw andra frågan torde blifva: Äro Sveriges öfriga li;ilh'istninir«ii" af samma ai't som i-istningai'ne vid l'>kens- berjr, och kunna således de bcxis, dessa sednare lemna, anses bestämiiiandc i alscciide på aldcni i allmiinlict ai denna Ijildskrift i vai-t land?

Jag anser denna fråga, böra med ja bcsvai-as, på grund af den (■)fverensstämmelse, som i mänga väsentliga stycken fnines mellan liäll)'istningarne i östra och vesti'a Sverige. Den pa lioliusläns kli])poi' ofta föi'ekonniiande

o

n'

FiiT. 6. Urilhislniiiffav.

429

raa teckiiiiiircii ;if iiuuili^iii liiiurei' linnes äfven här, — en med afseende pa folkets kulturgrad icke ovigtiii' om- ständighet. Fartyg äro myeket albniinna och träftas stundom fnllkomligt lika i vidt skilda trakter. ISa t. ex. är reliniifens iiarnerini»- med klotformio-a eller aflänaa fiiiurer ofta sedd i Bohuslän. Fartv"- med rader af kidor läno;s midtsidan finnas hos HohnI)er(i- tal). 13, (Taniuns socken Bohuslän), Brunius pl. IX: 1. Fyra dylika fartyg och ett annat, med eidvla spiralsirater pa sidan, finnas pa en klippa vid Himmelstalund nära Xorrköpings-än i Östra Eneby socken, Östergötland ^). Sköldar med en, tvä ellei- flei-a concentriska ränder om- kring en midtknapp kunna ses hos Hohnberg, tab. 13, fig. 3G; tab. 2U, fig. 88; tab. 39, 40, fig. 138; tab. 10, fig. 27; tab. 27, 28, fig. 7G (allt i Bohuslän); Biamius pl. XI, XIII och IV: 9. En spiralfigur, sädan som den här ofvan tecknade (fig. G) firmes hos Holmberg, tab. 18, 19, fig. .-)2; tab. 22, 23, tig. (IG (Bohuslän); Brunius pl. I: 12. Den enkla spiralen förekomnu'r hos Holm- bei-g, tab. 31, fig. 9(i (Bohuslän) samt i ()stergötland, utom vid Himmelstalund, äf\en i Resebi-o liärde i Löths socken'). Denna öfverensstämmelse äfven i enskilda de- lar vitnar, lika som karakteren af arbetet i allmänhet, att bildskriften pä sa väl vestra som östra kustprovin- sernas klip])or hör till samma tid.

Men fastän hällristningarne tydligt hänvisa på bronz- åldern, återstår likväl ännu den frågan, huruvida de per-

^) Den nitiske forskaron i (Östergötlands forntid, llr Ia'v. Cliv. AViedo, nu Kyrkoherde i Vestra Husbv, liar till Konyl. Vitterliets llistorie oeli Autiqvitets Akademien, bland en stor miiniid andra samlingar, inlemnat teckningar af Östgötska hällristningar, vid Himmelstalund (8 grupper), vid llerrehro i Bergs socken (3 grupper), i Rystads socken invid sjön Eoxen (3 grupper); figurerna äro i allmiinhet myeket enkla, mest fartyg, däribland ett med mast och tlagga eller segel, cirklar med ett enkelt kors eller med 8 radier, kulor o. s. v.

-) Enligt uppgift af Wiedc.

430

soiier, .suiii i-istat dessa råa figurer, liört till den folkstam, som begagnade vapen oeh redska]) af bronz, eller någon annan. Näppeligen lär väl kunna betviflas, att hällristningarne, åtminstone en stor del ibland dem, äro miiniesvårdar af strider, utkämpade mellan landets invånare och li-rannar eller fVämlino^ar, sum på sina fartyg trängt in på de vatten, livilka oni- gifva eller i forntiden hafva omgifvit klipporna, der rist- nino-arne blifvit inhu<i"na. liimlii^tvis bör man väl an- taga, att det varit de segrande, som ristat minnes- teckningarne, I sådant fall är väl mest sannolikt, att de va])en, som afl)ildats, varit, icke segi-arens, utan de besegrades, livilka blifvit qvarlemnade ocli af dir segrande uppsamlats som troféer. \ oi"e detta anta- gande giltigt, så skulle dei'af följa, att hällristningarne vid Ekensberji' icke l)lifvit inhuui>na af bronzAldersfolket, utan af personer, tillhörande en ainian, i dessa tiakter bosatt stam, som sesfrande försvarat sisf niot en fi-am- träno-ande flock af nämnda folk'). Möili«it är dock att de angripande oeli försvarande vai"it stamförvandtei", och således bada tillliört I)ronzaldersfolket. I detta afseende förtjenai- anmärkas, att när de Bohuslänska hällristnin- gai-ne framställa strider, föra k;imparne ])a båda sidor vanligen lika l)esi<affa(le vapen.

(Jm hälli'istai-ne icke tillhöi't l)ronzålderns folkstam, sa måste de vai'a att söka, antingen bland X(jrdens ur- befolkning, som äniui iid-ce l)egagnade vai)en af metall, utan af sten och l)en, eller bland den senare inkomna jei'nalders-])efolkningen. Skall jag välja m(dlan dessa bada } tterlighetcr, så måste jag, })å grund af de an- mäi'kningar, jag här of\an fi-amstält mot Holmbergska asiutcn, anse i-ikti<!:are att hänföra hällristnino;arn<' till

') r?il(lo i Boliii^iliiii ofli Ostcririitlaiid fiiiiins f^i-alVar i'r;ni hroii/.äldcrn. Dfl jir således iVirklailii^t att. va])eii ocli stiid<T fiiiii denna tidsidder blifvit pä klipporna inom dessa laiuNka]) athildade.

431

stoiiäldcni äii till jernaldcni. 'hig" kiiii väl icke i'i)v egen del med säkerhet bedöma, huruvida Brunius har rätt i sitt päståeude, att dylika ristningar kunnat utföras med endast stenverktyg. Men jag anser detta mycket sanno- likt, då det är allmänt kändt med hvilken utomordent- lig skicklighet stenåldersfolket bearbetat den härda flin- tan och borrat hal o-enom vxor af diorit och andra hårda stenarter. Den försäkran Hr Brunius afgifvit har dess- utom genom särskildt experiment blifvit på ett öfver- t\i>aude sätt bekräftad^), Man har också i irrafvar, som tydligen tillhört stenåldern, fuimit stenblock med rist- ningar af stridsyxor, som fullkondigt likna stenålderns, och som hafva motsvariii'a "H<>:urer bland naoi'a af Bohus- läns hiillristningai'. Sä t, ex. i en stenaldersgraf vid Locniariaker i Bretagne, der Hrr Lefebvre odi Rene Gnlles träffade i en grafhög, pa 80 fots djup ifrån top- in'!!, en i>rafkammare, innehållande en stor mäni>d vxor och andra saker af åtskilliga stenartei*, täckt med en

') llr J. Y. Siinpson, i dess :irbete, Ai'('linio Seulpturings of Cups, rii-cli!s »Ve. uixjii Stones and Ixocks in Scotland, Eniiland i.\i other Conn- rrifs (Edinburg 18(j7 i 4:o), anför, pag. 140, följande, i detta afseende upplysande berättelse: «In the Edinburgh Aiiti(|narian Museum tliere is a block of grey Aberdeen granite from Kiutore, forming one of the sculptured stones of Scotland, and eontaiuing upon one side two cre-

scents Ac. On the back of this härd granite Mr llobert l'aul,

the (loorkeeper of the Museum, tried for me the experiment I allude to, and eut. iu Iwo liours, two-thirds of a circle with a flint and wooden mallet. The lliiit used was about three iuehes loug, au iueli iu breadth, und abont a (piarter of au iucli iu thickuess. The circle which he sculp- tured with it in the granite was seven inches in diameter; and the iuci- sion itself was uearly three (juarters of an iueh broad, above a (piarter of au inch in depth, aud verv smooth ou its cut surface. Iu hewiug ont the circle witli the thnt, its sharp ti])s from tinu; to time broke ort', but another sliarp cdge was always immediately obtaiued by merely turning the flint rouud.» Författaren tillägger i en not: «Mr Stc])hens, iu his »Incidents of Travel iu Central America», suggests that the stones elaljorately sculptured at Copau and clsewhere niay havc becu carved with pieces of flijit or obsidiau» (Loudon edition of 1813. vol. 1, p. 1Ö4 Ac).

432

häll, på hvilken voro inhuogiia yxor, fullkomligt lika stenålderns, fastade i krokiga träskaft').

XngoM närmare tidsbestämning i afseende pa hällristninoarnes ålder är ännu icke möiliot att lemna. Måhända skall geologien en dag öfver denna fräga sprida ett ljus, som arkeoloo-en förs^äfves söker. Det må endast anmärkas, att sjön Glan nu ligger 70 fot högre än Östersjön. Antager man att denna insjös vattenyta stod i niveau med Östersjöns den tid, då de på Ekensbergs klippa afbildade fartygen, hvilka S3'nas hafva varit för stora att släpa öfver land, dit inträngde, så mäste, ifall man icke kan bevisa att en partiel landhöjning egt rum, en mveket betydlio- ålder tilläo;oas dessa fornlemnino-ar.

^) Se J. Y. Simpsons uvss citerade arbete, pag. lo4. och pl. XXX, fig. 3.

^/'

^r^aöy^ -

^v*,^> ^^

CJ^I tiiiöf.^-a J^el. c-Z:'%

rr ia.fAJ.^--^:;. '..i

(

i

i

i

1,^'-'

.-^

«

^

GETTY CENTER LINRARY

•.ii?

'j\ ' '- ^-

#.. -f

:■* ".:#

=^ .i5 .i

I. Ä

t :t

i^- . t

.* .* ;§ :*Tä

^' ^ 1 ^^

^^■y^ -.,.f...^^' it

jJ ,M ■

..ill 1^

■ •■■■ '■'*/-_, /Sj}. ,.>

* .:^;

v.- ... J

' 4 # ^ii .^^.

t- *

% -^

M ii i

i J;?

•? ._ -tv ^'

m ■ m-

PJ-- W:

;l t

^.. m m

fe/S^: I

A.; ^i

ff' f-" ;§. ff;" f '"'ill

.Si, M

,1* ■'/ -, • i'

*ph .,' m

■i ■■§ "' •"

f 'tl.';i

^' '?* .- •- --■ ■ ■

'^ÅA.^i >^i ■* -^

^ ;ti ;| 'é ,,^, :■,% ^, .•t .* .1 ,lf .f :.f .^

■> ..« tr if ,^ ^ %)i '^

.^> #•

# m

■t..*.

■4 .t :•

t. ,j'..t.j:."^..*

^ -.M. .M,.,m M

M.MM.M.m,M .^

j. m

^ ^ , ■ ^

:a^ -.^^ ^^''l'

# #

l:Vm"'t

■^ *i^ -1^ "^ Ii "4 -H

;r -f

j »-...V'! .''«&;; i^'

• t- :..v , » , -, 'Ti- 'T "J ■ 'ii '^■•

^ ^' '4'

%'. .>w

■^^^^1**