Skip to main content

Full text of "Antiqvarisk tidskrift för Sverige"

See other formats


'!!;'./•■• 


Äi» 


:  ,;:'/■?-■  :'.y  :i  ;^  '/  -r-    \':     •'. ' 


v^^  föfl 


'«^        UPPSALA 

'  :^:^-£^£;iTET 


^7^Z 


Avyttrad   ur 
Sem.   f,   nord. 


^H'^- 


OKBIHCME  * 


.-#,. 


ANTIQVARISK  TIDSKRIFT 


FÖR 


SVERIGE. 


UTGIFVEN  AF  KONGL.  VITTERHETS  HISTORIE  OCH 
ANTiaVITETS  AKADEMIEN 


GENOM 


BROR  EMIL  HILDEBRANI). 


ANDRA    DELEN. 


Pris:  3  Rdr  Rmt. 


i.r^^^  V 


VPr 


''l.^r^^.r 


'ALa,         t/» 


ircT 


■v\ 


^s 


%SFO^ 


^?Y^ 


*\ 


ANTIQVARISK 


Avyttrad  or 

TIDSKKIEt,:;:^.. 


FÖK 


SVERIGE. 


UTGIFVEN  AF  KONGL.  VITTERHETS  HISTORIE  OCH 
ANT1QVITET6  AKADEMIEN 


UENOM 


BROR  EMIL  HILDEBRAND. 


A  X  D  II  A    DEL  K  N. 


STOCKHOLM 

IWAK    ll.EGGSTRÖMS    BOKTKYCKKRl 

1869. 


THt  GOTY  CLIUER 


/ 


F  C)  K  ORD. 

i^ortsättiiiiigeii  af  denna  Tidskrift  har  blifvit  fördröjd 
derigenoni  att  undertecknad,  som  skulle  besörjt  dess 
uto-ifvande,  måst  under  de  senast  förflutna  åren,  vid 
sidan  af  de  ordinarie,  ständigt  vexande  enibetsgöro- 
nialen,  företrädesvis  egna  tid  och  krafter  åt  ett  annat 
för  den  nordiska  och  särskildt  den  Svenska  fornforsk- 
ningen  vigtigare  företag.  Sedan  Kongl.  Maj:t  i  slutet  af 
år  1863,  i  hufvudsaklig  öfverensstäramelse  med  ett  af 
särskilda  kommiterade  afgifvet  förslag,  i  nåder  bestämt, 
att  bottenvåningen  i  Nationalmusei-byggnaden  skulle 
upplåtas  åt  Statens  Historiska  Museum  och  Kongl.  Mynt- 
kabinettet, beslöt  Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Anti- 
qvitets  Akademien,  som  öfver  dessa  samlingar  eger  öfver- 
inseende,  åt  mig  lemna  oinskränkt  uppdrag,  att,  i  enlig- 
het med  den  plan  jag  framlagt,  vidtaga  de  åtgärder,  jag 
kunde  finna  tjenliga  med  afseende  på  förändringar  af 
väggar,  dörrar  m.  m.,  de  särskilda  lokalernas  inredning 
för  sina  olika  ändamål,  flyttningen  af  de  under  före- 
gående åren  betydligt  ökade,  men,  i  följd  af  bristande 
utrymme,  till  största  delen  magasinerade  samlingarne 
och  dessas  anordning  på  ett  sätt,  som  kunde  tillfreds- 
ställa på  samma  gång  vetenskapens  och  skönhetssinnets 
fordrinsfar.  Dessa  arl)eten,  vid  hvilka  ja»'  ständitit  måst 
vara  närvarande,  hafva  fortgått  sedan  år  1864,  ehui-u 
tidtals  afbrutna  genom  1866  ars  Industri-  och  Konst- 
exposition,  för   hvilken   en    provisorisk  anordning  måste 


vidtagas,  genom  resor  i  offentliga  uppdrag,  antiqvariska 
forskningar  i  landsorterna,  och  någon  gång  genom  sjuk- 
domsförhinder. Under  sådana  förhållanden  har  icke  myc- 
ken tid  varit  öfrig  för  andra  vetenskapliga  arbeten. 

Tryckningen  af  den  nu  utgående  andra  delen  bör- 
jades redan  år  1867,  men  har  af  anförda  orsaker  måst 
afbrytas.  Den  skulle  icke  heller  nu  kunnat  fulländas, 
om  jag  icke  liade  kunnat  uppdraga  fortsättningen  åt 
min  son  D:r  H.  O.  H.  Hildebrand,  som  icke  blott  be- 
sörjt tryckningen,  utan  jemväl  lemnat  egna  bidrag  till 
delens  fyllande. 

Ehuru  de  senaste  årens  öfveransträngning  och  trä- 
get arbete  i  otjenliga  embetsrum  för  mig  medfört  bru- 
ten helsa,  har  jag  dock  anledning  förmoda,  att  Tid- 
skriften, fastän  icke  bunden  till  viss  tid,  skall  utan 
alltför  stora  afbrott  kunna  fortsättas. 

Stockholm  i  December  186D. 

Bror  Em.  Hildebrand. 


INNEHALL. 

Sid. 
Föreningens  för  Xerikes  folkspråk  och  fornminnen  verksamhet 

un(l(M'  Ar   1S()4  L 

Densammas  verksamhet  nncler  år  18G5 43. 

Utdrag  af  Antiqvitets-intendenten  1*.  A.  Säves  afgifna  berät- 
telse för  år  1862  (med  19  träsnitt)  79. 

Fornlemningar  i  Norrland: 

1 .  Ofversigt  af  Ångermanlands  fasta  fornlemningar.    Af  Karl 
Sidenbladh  192. 

2.  Fornlemningar  i   INIedelpad  och   Helsingland.     Af  Hans 
Hildehrand  218. 

Den  äldre  jernåldern  i  Norrland.  Af  Hans  Hildehrand  (med 
17  träsnitt  samt  pl.  1  och  2)  222. 

Sveriges  Fornmimies-Föreuingar.     Af  Hans  Hildehrand 333. 

Bidrag  till  Svenska  medeltidens  konsthistoria.  Af  Hans  Hilde- 
hrand (med  29  träsnitt) 339. 

Till  hvilken  tid  och  hvilket  folk  l)öra  de  Svenska  Hällristnin- 
garne hänföras?  Af  Bror  Emil  Hildehrand  (med  G  träsnitt 
och  ph  3) 417. 


RÄTTELSER. 


Sid.   197,  rad   13  sfär:    Ålandsfjiirden  lä.:    Älandsfjärden 


»     197, 

»    3G 

..     208, 

»    41 

■'     209, 

»    15 

>>     33G, 

"    30 

«     397, 

»      4 

ligger 

läras 

klippan 

100 

matyriim 


'Iggii 
läsas 
klippen 
134 

martyfuni 


Föreningens  för  Nerikes  folkspråk  och  fornminnen  verksani- 

het  nnder  ar  1864. 


Till    Kuiigl.    \  itterhets    Historie   och   Antiqvitets 

Akademien. 

Det  ar,  för  hvilket  Föreiiiniion  för  Ncrikes  folkspråk 
och  fornminnen  nn  o-år  att  af^jifva  offentliii'  redogörelse, 
kan  med  allt  skäl  anses  såsom  det  mest  gynsamma  nn- 
der Föreningens  atta-åriga  tillvai'o.  I  betraktande  af 
den  mängd  påräknade  arsafgifter,  som  nteblifvit,  kan 
man  väl  icke  säga  att  Föreningens  sträfvanden  i  allmän- 
het haft  att  glädja  sig  af  någon  särdeles  np])mnntran 
frän  provinsens  innebyggare;  men  deremot  hafva  de 
l)lan(l  Föreningens  ledamöter,  hvilkas  intresse  föi"  beva- 
randet af  fäderneslandets  minnen  redan  förut  manat  till 
verksamt  deltagande  i  Föreningens  arbeten,  genom  de 
under  det  nu  tilläiidalupna  aret  inlemnade  skrifter  och 
Indrajj,  tillräckliut  visat  att  deras  nitälskan  för  den  fo- 
sterländska  sakens  framo-an»-  l)efunnit  si<>-  i  ständiii"  till- 
växt.  Dessa  ni('(lai'])etares  antal  liar  också  ökats,  och 
mest  UV  just  den  klass,  h\  ars  seder  och  lif,  urgamla 
föreställningssätt,  språk  och  minnen  utgöra  ett  af  de 
närmaste  föremålen  föi'  FöiH'nin<!:ens  forsknin<>ai'.  Hvilka 
goda  npplvsningar  redlige  dannemän  nu'd  intresse  för 
saken  och  nai^on  förmaua  att  skriftligt  i-cdooöra  föi- 
sina  iakttagelser  kuima  Icunia,  dcrpa  skall  längre  fram 
i    denna     berättelse    anföras   tillfvll('stii'örande   bevis,  och 

1 


det  är  således  en  glädjande  företeelse  att  sådane  både 
kunna  och  vilja  lemna  Föreningen  sitt  biträde. 

Arbetena  för  samlandet  af  Nerikes  folkspråk 
hafva  under  det  förflutna  året  forto-ått,  men  sanilinjyarne 
endast  ökats  med  några  smärre  ordlistor,  ej  förtjente  att 
här  särskildt  omnämnas.  Dock  har  Förenini^en  från  arf- 
vingar  efter  framledne  Brukspatronen  J.  W.  Grill,*) 
hvilken,  i  flera  ar  ledamot  af  denna  Förenino;,  eo;nat 
folkspråket  bland  inneb}'ggarne  å  den  på  gränsen  emel- 
lan Xerike  och  ( )stero-ötland  belä<i:na  Tvlöskown  en 
oaflatlig  u[)pmärksamhet,  erhållit  löfte  att  fa  sig  till- 
sända de  anteckningar  öfver  tungomålet  på  denna  grän- 
seskog, han  länge  samlat,  och  hvilkas  ordnande  för  öf- 
verlemnande  till  Föreninoen  var  ett  af  hans  sista  arbeten. 
Detta,  bidraii;  har  emedlertid  icke  ännu  inkommit,  men 
då  det  snart  torde  kunna  emotses,  har  Föreningen  icke 
ansett  sig  böra  med  tystnad  förbigå  löftet  om  en  för 
henne  så  kär  och  tvifvelsutan  värderik  gafva. 

Har  skörden  af  märkeliQ:are  ord  och  talesätt  sålunda 
ej  varit  sa  rik,  som  under  de  närmast  förflutna  åren,  så 
har  samlino-en  af  det  äldre  folklifvets  mer  och 
mer  för1)leknaiid  e  minnen  deremot  vunnit  en  betydlig 
tillökniuii'.  Bland  de  l)idra<>-  härtill,  som  under  det  sista 
året    inkommit,    ma    i    främsta   runnuet  nämnas  de  syn- 


*)  Jean  Wilhelm  Grill,  född  pä  Miiriicdam  i  Ncrikc  (lt;u  10  Okto- 
ber 1815  ocli  d()d  i  Sfofkliolin  den  5  M.irs  1864,  liiirstainmade  från  cu 
Italiensk,  sederuicra  uti  '1'vsklaiid  !)osatt  oeh  under  Konung  (instaf  II 
Adolfs  tid  frän  Holland  liit  iullvttad  .sliigt,  livaraf  ni!in{>a  niedlcnnnar 
vunnit  stort  anseende  inom  lUn  industriela,  koniniereiela  oeh  vetenskap- 
liga verldcn.  rtrvniinet  inedgifver  ej  att  liiir  egna  några  minnesord  ät 
den  nu  liildangängm;  Hitige  medarbetaren,  hvilken  såsom  naturforskare 
vunnit  ett  aktadt  namn,  såsom  fornforskare  eftcu-lemnat  rika  samlingar 
oeli  såsom  menniska  varit  iilskad  oeh  xiirderad  af  alla,  som  egde  lyckan 
af  hans  persoidiga  bekantskap.  \i  vilja  hår  (mdast  nåmna  att  de  forn- 
saker  han  i  lifstideu  samlat  utgöra,  oberäknadt  fragmentcr,  341  N:.r,  samt 
att  dessa  till  största  delen  äro  funna  i  Nerike,  hvaraf  synes  att  denna 
provins  ej  är  så  fattig  i  detta  afseende  som  man  velat  antaga.  Enligt  den 
aHidnes    fiirorduande    skola    dessa  samlingar  bii)ehållas   i   (irillska  slågten. 


nerli<it  rikluiltio:a  aiiteckniii«'iu-  om  Jernboås  socken  och 
dess  befblkniiigs  seder  och  lif,  som  Förening-en  fått 
emottaoa  af  Skoovaktaren  under  Petersfors  bruk  P.  E. 
Eriksson.  Utom  några  språkliga  anteckningar  af  endast 
underordnadt  värde  omfattar  detta  bidraa'  förträfflisra 
skildringar  af  folkets  seder  och  bruk  vid  bröllop,  be- 
grafningjir,  barndoj)  snuit  vid  Jul-,  Påsk-,  \  alborgs- 
messo-,  Midsommars-  och  Larsmesso-högtidcnia,  livar- 
vid med  berömvärd  fullstäudiiihet  och  no<>'orannliet  re- 
dogöres  ej  blott  för  sjelfva  sättet  för  dessa  högtiders 
firande  förr  och  nu,  såväl  hos  de  förmöOTiai-e  l)ero;s- 
männen,  som  hos  den  fattigare  befolkningen,  utan  äfven 
för  all  den  vidskepelse  och  öfvertro,  som  dernied  varit 
förenad.  Derefter  följer  en  fidlständig  beskrifning  på 
klädedrägten  i  äldre  tider  med  jemnförelse  af  en  tjen- 
stedrängs  och  en  pigas  olika  utstyrsel  förr  och  nu, 
hvilkeii  äi-  särdeles  intressant,  da  författaren  dermed 
visar,  att  efter  no<io,Tann  värderino-  kostnaden  för  en 
drängs  kyrkoklädnad  med  156  rdr  50  öre,  samt  för  en 
väl  utstvrd  idoas  heliixlao-sdräot  med  85  rdr  öfverstis^er 
värdet  af  d\lika  drägter  för  25  år  sedan.  Utom  detta 
bidrag  till  hxens  historia  lemnas,  såsom  motstycke  till 
den  uti  skriften  »Ur  Xerikes  folkspråk  och  folklif»  efter 
Bergmästaren  Bergenskölds  anteckningar  införda  matord- 
ning från  1770-talet,  en  d}'lik  spisordning  för  tjenstefolket 
i  Jernboås  nu  för  tiden,  hvaraf  synes  att  lefnadssättets 
förfining  hållit  någorhnula  jemna  steg  med  klädedräg- 
tens,  och,  om  man  besinnar  att  den  Bergensköldska 
matordnino-en  o-äUde  nästan  lika  mvcket  för  bero-smän- 
nen  sielfva  som  för  deras  arbetare,  till  och  med  o-itt 
ännu  längre,  då  dessas  lefnadssätt  —  förmodligen  och 
som  man  väl  bör  hoppas  i  följd  af  stigande  välstand 
—  under  dessa  25  ai-  undergått  cu  total  förändring. 
Efter  denna  matordning  följer  en  skildring  af  folkets 
lynne    och     karakter   i   vackra  drau"  och   med   en   fvudiii- 


het  i  uttrycken,  som  är  föj-vaiiaude,  samt  beskrifning 
på  några  vid  sainqväm  brukliga  dansar  och  lekar  äfven- 
som  nao-ra  smärre  visor.  Det  som  dock  förlänar  denna 
vidtomfattande  skrift  dess  största  antiqvariska  värde  är 
dock  de  der  meddelade  huskurer,  böner  och  vidskep- 
liga läsningar,  hvaraf  några  torde  förtjena  att  här 
meddelas: 

»Mot   brännsår.» 
»Det   l^rända   stället  öfverstrykes  med  olja  uppblan- 
'»dad  med  smält  l)eck  frän  en  kyrkoklocka,  under  läsning 
»af  följande  vers  tre  gånger: 

»Det  kom   eld  af  himlen   nei', 
»Och  vatten  af  härda  liälle, 
»Då  kom  djefvulen   u})})   af  djupan  dy 
»Och   trädde   sig  deremellan; 
»Han   måste   dock   vika   ocli   eld   mi<>'  ta 
»i   de   tre   namn   etc.» 

»Att  släcka    \a(leld.» 
»Man  tao-ei-   ett   kärl   f\lldt   med   vatten,   irär  dermed 
rundtomkring  brandstället  och   låter  vattnet  riiuia,  under 
läsning  af  följande   vers: 

»Var  Hen-e  Jesus  giek   der  fram, 
»Der  vädeld   l)rauu, 

»Toii'  vatten   ocli   släckrc    i    l-adi-ciis   namn: 
»Ocli    nu   skall    han   stanna    den    eld   föi-svann 
»I   kraft  af  dessa  tre   heliga    namn.» 

o.   s.   v. 

»Att   fr('(hi    krcatiii-   IVaii    rr()ll('ii>    mjölkharar.» 
»Paskmorcifoneii     taiiH-i"    man     en     svafscltrad,    lä<2:i>"cr 
»den    uti    mjölkb}ttaii,   tänder   eld   derpa    och    rökei"   i)yt- 
»tan  under  läsning  af  följande   nci-s: 

»Nu   skall   (\\\   hafva   diii    f}  llnad   <j\ar 
»I   alla  dai', 


5 

»Och  kon  sitt  inotl 
»För  Jesu   blod." 

o.    s.    \'. 

0 

»Att  fästa   en  tjuf,  som  tager  något  iite  pä  marken 

eller  ur   iriller.» 
Utom    näo-ra  försiotiohetsmått,  som  ei   väl  egna  sig 
att  här  meddelas,  nyttjas  följande  läsning: 

»Här  skall   han    l)li   (jvar, 
»Som  nai>"()t   Tar, 
»Och  stilla   sta, 
»Och  aldrig  gå; 
»Ja  sä   stilla, 
»Som  Jesns  stod 
»I  Jordans  flod.» 
o.   s.  v. 

»Att  vinna  en  rätteii'äno-.') 

»Man  tao'er  en  liten  orm  i  ett  kärl  och  för  honom 
»med  sig  till  kvrkan  att  han  far  höra  messan  tre  gånger 
»(tre  söndagar  a  rad)  derefter  dödas  han  och  lägges 
»under  foten  i  venstra  skon,  och  med  denna  fot  stiger 
»man  först  öfver  tröskeln  in  uti  tingssalen,  under  det 
»man  för  sig  sjelf  mumlar  följande  besvärjelse: 
»Nu   skall  iau'  i  tino-sstuoan   o-å; 

»Alla   mina   motståndare  skola  vara  dumma  som  stenar 
»Mio-  och   ino'en  till  näijon   nicua.» 

O.    s.    y. 

Till  (h'  hiir  nicddcdade  läsninixarne  ocli  bruken, 
hvaraf  den  uj)})märksannn('  ])etraktaren  finner,  huru  gam- 
mal hc(k>ndom  och  katolsk  vidskepelse  är  l)landad  i  var 
nationela  öfvertro,  samt  hvilket  rikt  fält  liär  öppnar 
sig  för  den  kulturhistoriska  forskningen,  hai-  Skogvakta- 
ren Eriksson  sedermera  lemnat  ett  supplement,  hvaruti 
han    ytterligare    meddelar    14  sådana,  brukade  vid   kol- 


Jiiiig,  tackjernsblåsning-,  ståiigjernssmide  m.  in.,  hvilka 
framdeles  skola  offentlicro-oras  uti  den  fortsättnino-  af 
skriften  »Ur  Nerikes  folkspråk  och  folklif»,  som  Före- 
ningens Sekreterare  pa  uppmaning  bereder.  I  samma 
supplement  meddelas  äfven  närmare  l)eskrifningar  på 
de  i  Jernboås  brukade  dansarna  »Kas  ut«,  »Gråsvegder», 
»Klappdansen»  samt  gubbpolskan  »Dansa  vackert  och 
niga  bra»  jemte  de  dertill  hörande  melodier  i  notskrift 
och  slutliiren  en  kort  beskrifnino-  öfver  Jernboås  socken 
och  dess  kyrkas  märkvärdio-heter.  Da  författaren  till 
detta  förtjenstfulla  och  vidtomfattande  bidrag  är  tor- 
pare  och  skogvaktare  samt  i  egentligaste  mening  en 
man  af  folket,  som  sjelf  förskattat  sig  den  bildning, 
hvarom  hans  skrift  lemnai-  det  vackraste  vitnesl)örd, 
torde  följande  med  diplomatisk  noggranidiet  atergifna 
iitdrai>-  af  hans  beskrifninr»;  i)å  det  enda  anmärknini>\s- 
värda  minnesmärke  frän  äldre  tider,  som  tinnes  inom 
Jernboås  socken,  ellei"  altarskåpet  i  kyrkan  här  få  med- 
delas: »Jag  vill  nännia  det  märkvärdigaste,  som  är  den 
»gamla  altartatian,  stående  i  en  vi-a  af  kyrkan,  undergår 
»nu  för<>änoelse  och  vandalism.  Hon  har  varit  i  tvennc 
»afdelninijar,  trolif>-en  ett  mveket  o-animalt  arbete,  kan- 
»ske  inkö])t  frän  luigon  ählre  kyrka.  Det  har  varit  ett 
»sa  kalhidt  a])()stlaskå]).  IVdderna  äro  lielt  u})phöjdt  ar- 
»l)ete;  i  nedre  afdelningen  omkring  2h  fot,  i  öfre  li  fot 
»höjja.  De  hafva  ini  under  tiden  l)lit"vit  mveket  lemUl- 
»stach'  ncli  söndei'))i-utiia.  Nedre  afdelnini>-en  föreställer 
»Maria  med  »b-susbai-iiet,  sittande  pa  eii  st(jL  På  ena 
»sidan  stai'  f r;ilsai'eii  med  sina  fem  blodiga  sar,  ocli  ])å 
»den  aii(li'a  eii  (jviniia  med  ett  s\  ;'n'd  och  en  bok  tram- 
»pande  pa  en  sorts  menniskji,  som  ligger  undei"  liennes 
»föttei-.  Ofre  afdelningen  föreställd"  de  12  a])ostlarne; 
»men  iajjf  käiiiiei-  icke  i<»'en  dem,  utan  iaii'  beskrif- 
»ver  dem,  som  de  står:  '2  st.  Iiai-  n}'(dvlai',  en  staf,  en 
»segeifaii:!,   en    fackla,   en   spjut,  eii  kiiif,  en  såg,  en  svärd, 


»en  timglas,"  en  med  bok,  eii  med  en  sorts  ])oge.  Detta 
»på  högra  armen;  på  den  venstra  bära  de  alla  likasom 
»en  tegelsten  i  miniatyr,  troligen  till  npi)murning  af 
»Kristi  kyi-ka  \m  jorden,  som  de  blifvit  beordrade  att 
»o-öra.  Jesus])arnet  har  en  liten  bla  fogel  i  handen, 
»om  det  skall  vara  den,  som  står  i  hans  barndomsbok 
»att  han  satte  lif  uti  medan  han  var  barn,  och  hvilken 
»han  gjorde  af  lera?» 

Af  detta  utdrag  synes  att  man  numera  —  tack 
vare  en  stigande  folkupi)lysning  —  mången  gäng  af 
mannen  i  vadmalsrocken  kan  erhålla  långt  bättre  och 
säkrare  ui)i)lysningar  än  på  officiel  väg,  samt  att  det  är 
nödvändigt  att  den  antiqvariska  forskningen  söker  draga 
till  sig  det  egentliga  folket,  hvarifran  mycken  hjelp  kan 
vinnas  vid  de  förarbeten,  hvars  resultater  forskaren  och 
vetenskapsmannen  sedan  skola  tillgodogöra. 

Utom  detta  större  bidrag  har  Föreningen  från  flera 
hall  fått  emottaga  uppteckningar  af  sånger  och  sägner 
samt  hvarjehanda  andra  kulturhistoriska  meddelanden. 
Studeranden  vid  Upsala  universitet  J.  Wahlfisk  har  lem- 
nat  en  uppsats  om  den  gamla  allmogedrägten  i  Fellings- 
bro,  hvilken  drägt  anses  förskrifva  sig  från  frihetskriget 
under  Engelbrekt,  då  Fellingsbro-  och  Näsby-bönderne 
varit  bland  de  raskaste  och  oförtrutnaste  af  hans  med- 
hjeli)are.  Denna  gamla  sägen  vinner  i  trovärdighet 
deraf,  att  man  uti  Fellingsbro  kyrka  funnit  ett  konun- 
gabref  af  Konung  Carl  XI,  hvaruti  denna  drägt,  som  för 
församlingen  återkallar  så  ärofulla  strider  och  händel- 
ser, till  allmänt  begagnande  [)abjudes,  ocli  ej  far  vid 
vite  afläggas,  hvilket  kongl.  mandat  sedermei'a  af  Konung- 
Carl  XII  förnyades.  Men  oaktadt  dessa  konungsliga  på- 
bud, och  ehuru  församlingen  på  allmän  sockenstämma 
år  179'3  öfverenskommit  att  den  ej  skulle  bortläggas, 
samt  Konung  Carl  XIV  Johan,  som  på  genomresa  upp- 
vaktats   af  Fellinirsbrobönder    iklädde    den     iramla    soc- 


8 

kericlrä";teii,  förklarat  densamma  för  en  8^'nnerlio:  heders- 
drägt,  som  väl  förtjente  att  bibehållas,  är  den  nu  nästan 
alldeles  aflagd.  Med  kännedom  af  allmogens  drägt  på 
Engelbrekts  tid  kan  man  väl  ej  påstå  att  den  emot- 
statt  all  inverkan  af  förändrade  tiders  olika  smak;  men 
att  den  svarta  tröjan,  med  dess  röda  ståndkrage  och 
uppslag,  kantade  med  svart  sannnet,  röda  tumsbreda 
list  utmed  häktraden,  hela  skört  och  korta  lif  utan 
knappar,  ej  mycket  afviker  frän  den  ursprungliga,  ehuru 
skörtens  längd  under  tidernas  lopp  sa  ansenligt  ökats, 
torde  nästan  kunna  sättas  utom  tvifvel.  Sa  torde  för- 
hallandet vara  äfven  med  det  gröna  lifstycket  och  de 
nationela  gula  skinnlnxorna,  hvartill  dock  under  äldre 
tider  sannolikt  äfven  hört  svarta  s.  k.  snösvepor  eller 
damasker.  Då  en  ska]"pskvttecor})s  inom  socknen  upp- 
rättades, lrn'er  förslag  varit  framstiildt  att  u})ptaga  den 
gamla  socknedrägten,  incu  oaktadt  denna  med  nödiga 
förälidrinoar  i)a  en  "an"'  kunnat  l)rin<>as  till  större  öf- 
verensstämmelse  med  den  ursprungliga  drägten  och  dock 
läm])as  eftei"  nutidens  fordringar,  sa  föll  dock  detta  för- 
slag af  skäl,  som  äro  Föreningen  obekanta,  men  som 
dock  svnas  bevisa,  att  den  iianda  hedersdräo-ten  numera 
förlorat  all  betydelse,  likasom  de  historiska  minnen, 
man  dermed  velat  bevara.  Af  sannna  iiand  har  Före- 
nin^icn  fatt  cmottaii^a  en  licl  saii^ocykel  om  ett  nu  för- 
svunnet,  men  förut  länge  i  folktron  lehande  troll,  som 
under  nanmet  »Ysäters  Kaisa»  iiiMlcr  flera  <»'enerationer 
uppenbarat  sig  pa  mänga  ställen  inom  Askers  liärad, 
samt  luiyra  sä<i'ner  från  Fellinu'sl)ro  och  beskrifniiiu-  (»fN-er 
tviiiiiie  medeltidsminiieii  iiri  xtekiieiis  k\  i'kii,  hvilka  i  af- 
ski-ift  bilairts  lums  liär  nedan  oniniinmda  besk]'ifnin<>; 
öfvei"  F<dlinii'sbro  socki-ns  fornleniniiiuai".  l*ast(»r  ( ).  (t. 
]>lom])erg  i  (»ötlunchi  liai'  lenmat  uppteckningar  af  siVg- 
nei'  om  k\  rkol)\  «i''iiaden  i  iJllk\rka,  uuldkitteln  vid 
liögby   <jeli  gnidvagnen  i  Wadbacken  i  (Jötliinda.     Genom 


9 

pastor  A.  Wii^ttcr  liiifvu  några  sägner,  or{ls[)rak  och 
smärre  visor  erhållits  frän  skomakaren  A.  F all  (j  v  i  st  i 
Kilil;  och  en  timmerarbetare  A.  Johansson  från  H)nlsjö 
socken  har,  med  löfte  att  framdeles  öfversända  de  vid- 
skepliaa  läsninsar,  saniier,  säjiner  och  sa2:or,  han  kan 
nppsnappa,  inskickat  en  Finsk  besvärjelse  emot  geting- 
stino-,  medel  till  kreatnrs  trvu^u^ande,  beskrifning  pä  det 
mystiska  sättet  att  bereda  s.  k.  droppstal,  som  haft  så 
stör  betvdelse  och  sa  vidsträckt  användnino;  uti  var  na- 
tionela  öfvertro,  tvänne  sägner  frän  Jönshyttan  i  Hjul- 
sjö, och  en  af  honom  sjelf  författad  didaktisk  visa,  hvar- 
jemte  han,  uti  ett  Föreningen  egnadt  qväde  tolkat  sin 
tacksamhet  för  Föreningens  sträfvanden  att  göra  folket 
bekant  med  dess  e^na  minnen.  Afven  en  annan  danne- 
man  frän  samma  socken,  snickaren  Israel  Mört,  bördig 
frän  Säfsens  finnmark,  har  insändt  några  vidskepliga 
förfarins^ssätt  ocli  försiotio-hetsmått  vid  ia<>'t,  läsningar 
emot  ormbett,  brännskador  och  till  nyköpta  kreaturs 
tryggande,  samt  följande  vers,  som  bör  användas  vid 
metning,  hvarje  gång  man  satt  ny  mask  pa  kroken,  och 
sedan  man  först  spottat  derpå  tre  gånger: 

»Aborr'  i  röka, 

»Napp   i  mina  kroka! 

»Mörten  blå, 

»Häng  dig  p;il 

»Löga  i   vik, 

»Kom  Ull  hit  I» 
Utom  h\a(l  nu  up])räknade  personer  Icnniat,  har 
Föreningens  Sekreterare  fVan  skilj(hi  hall  fatt  emottaga 
en  mängd  smärre  bidrag,  dei-ildand  åtskilliga  visor,  som 
icke  kunna  fraukiniiias  en  uanska  höo-  ålder,  samt  efter 
muntligt  föredrag  upi)teeknat  både  sånger  och  sägner, 
hvilka  uti  doi  här  förut  oiiuiänuida  fortsättningen  af 
skriften  »1]'  Nerikes  folks|)rak  och  folklif"  konuiia  att 
intagas. 


10 

Under    en    längre    tids   vistelse   i  hufvvidstaden  har 
Förenino;ens  Sekreterare  varit  i  tillfälle  att  tag-a  afskrift  af 
en   del  äldre  handlingar  rörande  Nerikes  fornlem- 
ningar,   hnfvudsakligen  bestående  af  presterskapets,  hä- 
radshöfdingars  och  fogdars  uppgifter  om  härvarande  forn- 
tida   minnesmärken.      Bland     presterskapets   berättelser, 
som    infordrats    år    1667,    saknas    visserligen    uppgifter 
från    flera    socknar,    särdeles   inom  Vester-Nerike;    men 
flertalet  vitna  dock  om  en  upprigtig  nitälskan    för  vara 
fornlemningar,    och    på    många  ställen   har  Pastor  icke 
åtnöjt    sig    med    blott   d(^    upplysningar,   som  af  sockne- 
borne    på    allmän    sockenstämma  kunnat   inhemtas,  utan 
sjelf  med  kyrkovärdarne  och  sexmäiuien  dragit  omkring 
i  socknen   ocli  undersökt  foridemningarne.     Bland  sådana 
u])pgifter,  som  lemna  fullständiga  och  tillförlitligare  un- 
derrättelser i  detta  fall,  må  nämnas  L.  Brcjunii  för  Sköl- 
lersta  socken,  X.  Zenii  för  Stora  Mellösa  och  Norrb3'ås, 
X.    Ulmpagii    för   Lennäs,  L.   Bolini  för  Hofsta,  Sam. 
Hallmans  för  (rötlunda  och  C.  Hisiniilis  för  Fellin":sbro. 
Stundom  meddelas  äfven   en  eller  annan   sägen.     Så  till 
exempel    berättar    Bolinus    att    »i   Iviuse  gärde  ståår  en 
»stoor    högli    steen,    nembligen   7   fampnar  högh   och   18 
»fampnar  omkring  nedan,  säijes  wara  en  groop  mit  up  j 
»honom,    der   som    skal    liaftua   stådt  en   kättil  full   medli 
»silfver  och  ])eniiingar,  dijt  upp  länge  sedan  tvenne  gamble 
»studenter  liaftiia  vilja  klifvit  på  een  steega  at  samma  skatt 
»hempta,  uicii    när  dee   koniiiio   up])a   stenen   ärc  dee  för- 
»svundne,    man     veet    aldrig    h\ai"t,     och     stegan  fuimen 
»igen    pass    en    fjei-dingsväg  deriffaii   \\i\\\   Hjälmaren  på 
»een    anfall,  som  kallas  .Kluaa.      Dciiiic   steen   haffuer  en 
»JättiiniJi,    benämpdt   Helja   ((lei'föi"e   kalliis    lian   och  Hel- 
»jasteeii),     som     skall    liaffua   stadt  på  Ambol)erget   i   Kijl 
»socken     \ij(lh     pass   en    uiijl    (lei'ifi';iii,   med   sit   haårband 
»dijt   sliungat  (som   seijiieii   (h-i-oni   än  g;ir)<  ^  iljandes  der- 
»med     sliunua     omkull     oeli    niedli   samma   steen  nederslå 


11 

»Hofstad  kyrkiu,  iiär  hon  först  upbygdt  war».  Om  Wihy 
berättar  Sundelius  att  socknen,  som  han  kallar  Wijdby, 
deraf  bekommit  sitt  namn  att  »en  munck  hafver  begynt 
»en  kiörkia,  på  en  liten  holme  haart  vijdh  (nuvarande) 
»kiörkian,  vijd  nampn  Borholmen,  der  och  rudera  ännu 
»finnas  aff  muren,  och  wijken  derhoos  kallas  Klockewij- 
»ken,  där  en  klocka  säges  vara  neder  sunken,  men  om- 
»sijder,  der  hans  upsåt  inthet  kunnat  wiuna  sin  fram- 
»o^åno-h,  lade  han  penninofar  i  en  stock  och  kastade  uthi 
»siön,  den  der  säges  hafva  stadnat  i  en  wijdebuske,  un- 
»de  et  nomen  et  templi  anliticatio».  I  denna  berättelse 
återfinner  man  det  gamla  hedniska  bruket  att  låta  en 
stock  (i  äldre  tider  högsätespelaren)  utvisa  ny  bygg- 
nadsplats, hvilket  torde  länge,  nog  bibehållit  sig 
äfven  under  medeltiden,  att  döma  af  denna  och  berät- 
telsen om  Stockholms  första  uppbyggande  samt  många 
andra  liknande  sägner.  Men  hvad  angår  den  af  berät- 
taren pa  fri  hand  försökta  härledningen  Wijdeby  af 
Wide  i  st.  f.  Wil)v  af  Wi,  helio-t  ställe,  så  torde  den 
med  skäl  liöra  förkastas,  helst  just  den  anförda  sägnen 
visar,  att  det  ställe,  der  socknens  äldsta  bygd  uppstod, 
l)lifvit  luduadt  efter  ij-ammal  sed.  Likasom  sä  många 
andra  och  lärdare  yi-kesbröder  frän  denna  tid,  har  han 
ansett  ortnamnens  härledning  af  så  stor  vigt,  att  han 
dervid  nästan  alldeles  förgätit  att  uppgifva  sjelfva  forn- 
lemningarne;  och  ehuru  hans  öfriga  härledningsförsök 
äro  lika  misslyckade  som  det  ]'edan  onuiämnda,  förtjena 
de  dock  att  anföi'as  till  en  varning  för  dem,  som  utan 
insigt  i  det  äldre  språket  kunna  känna  frestelse  att 
träda  i  Sundelii  fotspar.  Sålunda  förklarar  han  Gi'ini- 
stens  härads  namn  deraf,  att  uti  Söderl)y  hammar,  tler 
Konungarne  fordom  hållit  möten  och  landsting,  funnits 
en  genomborrad  sten,  der  de  bundit  sina  hästar,  kallad 
»ofrimmesteen»;  och  Tiveden,  som  af  lionom  l)enämnes 
»Tijdliwegen»,   kallas    sa   af  »tijd(dig,   at   den    laiigc  wcgcn 


»öfver  skogen  fordrar  cii  tijdelig  reesa»,  eller  oek  af  «Tij- 
dewedli»  eller  »tijdewedhsljast»,  som  enligt  !uin.s  uppgift 
»pa  den  orthen  något  niehr  är  at  iinna».  Utom  prester- 
skapets  Ijerättelser  funnos  l)land  f.  d.  Antiqvitets  Colle- 
gii  handlingar  ett  register  öfver  Vestra  Nerikes  fornlem- 
ningar  af  Oloff  Brobiärg,  men  ytterst  kort  och  knapp- 
händigt; och  af  ingifne  ])rotokollcr  syntes  att  Härads- 
liöfdingen  Erik  Lager  q  vist  vid  de  häradsting,  han  ar 
1683  hållit,  öfver  allt  »ransakat  efter  sadane  maniiscrip- 
»ter,  monvimentei'  och  antiqviteter,  som  Colleginm  de- 
»sidererar».  De  af  honom  insän.ie  protokollsntdragen  med- 
dela dock  föga  annat  än  livad  presterska[)et  redan  förut 
anmält,  och  endast  inom  Xoraskoga  härad,  hvarifran  ingen 
uj)pgift  förut  Icninats,  hade  nämnden  något  nytt  att 
meddela.  Den  upi)gaf  att  det  fanns  »een  trehörnig  steen- 
»muur  i)a  Skrorsjö  höjden  i  Juhlsiö  sochn»  samt  »een 
»)skantz  widh  Skiermare  boda,  som  effter  gammal  sägn 
»kallas  Tijstaborg,  hvarest  een  skal  hafva  bodt,  som 
»warit  kallad  Hoglösen  och  liaiis  hustru  Tijsta,  men  han 
»skal  af  äskieduncler  vara  igjell  slagen  uppa  en  masa, 
»som  kallas  houlöse  masan».  Dessa  fornlenniinirar  finnas 
ännu  q\ar,  oeii  om  trehörningen  pa  Skrorsjö  höjden  har 
timmerai-lx-tai-cn  Johansson  lofvat  insända  närmare 
upj)lysningar  samt  up[)gift  [)a.  dess  storlek  och  närvarande 
utseende.  Afvcn  ui-  Pereni!'.skiöldska  samlin<>arne  har 
Sekreteraren  afski-ifvit  h\ad  som  rörer  Xerike,  och  detta 
är  jemnförelsevis  obetxdligt,  samt  inskränker  sig  till 
naii^ra  korta  anteckniniiar  om  klosticii  vid  lliseberira  och 
i  ( )j-ebi'o,  bidrag  till  lagmans-  och  liäradshöfdinge-seri- 
ei-iia  under  me(leltideii,  afskrifter  af  permebi'ef,  samt 
sm;in'e  ante(.'kiiingar,  alVitiiiiigai*  af  i-iiiisteiiar  och  andra 
b)rimiiiuieii,  h\iika  kopici-ats.  IJlaiid  dessa  sednarc  m.i 
iiiiiiiiias  t\."iiiiic  alreckiiingai"  a("  den  o fr)rkl ärliga  inskrif- 
t<ii  pa  llammars  k\  rkokloeka,  samt  en  af  l)odanie  k\i"- 
k(jmui',   a    h\  ilkcn    ritninir  stod   anteeknadt,  att  inom  den- 


9 


V 

saiuiua  imu-cii  liade  Sal.  Anthony  Boy  låtit  uppföra  ett 
träkapell  (nuvarande  liodarne  kyi'ka),  livaraf  vill  s}na.s, 
som  om  muren  varit  en  lemninii'  efter  det  ""arnla  s.  k. 
Ramundaboda  kloster,  i  fall  man  ej  föredrager  Periilg- 
skiölds  egen  a.sigt,  att  muren  varit  uppförd  till  värn 
om  de   konuliuas  hnj-er  pa   deras  resor  öfver  Tiveden. 

Samlingarne  till  vtt  Diplomatarium  Nerieien- 
ce  hafva  under  det  förflutna  aret  ökats  med  mänga  af- 
skrifter  af  äldre  handlingar.  Under  sin  vistelse  i  Stockholm 
har  Föreiiinii-ens  Sekreterare,  dels  efter  originalhref- 
ven,  men  till  största  delen  efter  äldi-e  kopior*),  afskrifvit 
52  href,  h vilka  dock  alla  äro  yngre  än  1850,  emedan  man 
kan  hoppsis  att  vart  Svenska  Diplomatarium  snart  sk;dl 
up})hinna  detta  ar.  Af  dessa,  hvilka  till  största  delen  röra 
Riseberga  kloster,  men  äf\"en  omfatta  en  del  andra  köpe- 
ffafvo-  och  bvtesbref  rörande  ijods  i  Xerike,  torde  naora 
förtjena  att  här  särskildt  nämnas  och  närmare  belysas. 
Sa  tinnes  derildand  ett  bref  af  Biskop  Thord  i  Streng- 
näs,  dateradt  den  15  Februari  18S4,  hv;n-uti  Risel)erga 
kloster,  som  af  krio-ens  hvälfninoar  (auerrarum  commo- 
tiones),  uudlösa  menniskors  röfverier  och  iiästfrihetens 
kräid<ande  l)lifvit  försänkt  uti  sådant  armod,  att  nun- 
norna —  såsom  Biskopen  ej  blott  af  trovärdiga  perso- 
ner liört.  HTaii  vid  l)esök  derstädes  sjelf  funnit  —  sak- 
nade kläder  och  bröd  i'nv  dao-en,  huo-nas  med  annexion 
af  Hackvads  församlino-  samt  tillförsäkras  den  deraf  ut- 
gående  l)isko})stionden,  dock  under  vissa  förbehåll  och 
emot     Nederlag    af  yn-d    i   Thorsharghe   (Thorshälla)  och 


*)  Härigenom  förniiuskas  visserligen  i  viiseiitlig  grad  afsivrittcrnas 
värde,  och  uagon  l)eskrirniiig  eller  alteckning  af  de  viil  originalbretVen 
fastade  sigiller  liar  ej  kunnat  leninas.  Men  dii  originnlhaudlingarne  ej 
tingo  uttagas,  oeli  afskritVaren  nuiste  använda  de  stunder,  lums  tjenst- 
görinu-  lemnadc  IVin.  ^(>ul  ej  alltid  inföllo  pä  de  tider,  dä  Hiks-Arcliivet 
och  Kongl.  iiibliotheket  voro  Hir  allmiiidieten  tillgängliga,  var  detta  nöd- 
vändigt. I  annat  fall  hade  ej  heller  detta  arbete  kunnat  fortu^ä  iifven 
under   dtii    tid.   afskrilVaren    vistades   pä    llriksdal. 


k. 


14 

Wallby  socknar  i  Söclerinanlaiid.  Med  kännedom  af  de 
rika  donationer  i  löst  ocli  fast,  hvarmed  detta  kloster 
nnder  årens  lo[)p  af  fi"onnna  själar  iliogkonnnits,  niaste 
en  sådan  nnderrättelse,  livars  sanningsenlighet  icke  kan 
betviflas,  med  skäl  förefalla  ljes3ainerlig,  och  det  torde 
derföre  vara  nödigt  att  nr  de  sparsamma  nnderrättelser 
som  finnas  bevarade  från  denna  oroliga  tid,  söka  utfinna 
de  okända  anledningarne  härtill.  Klostrets  förnämsta 
rikedom  bestod  af  donerad  jord,  hvilken  var  bortlemnad 
till  landtbönder  på  billiga  vilkor  och  ofta  med  ärftlig 
besittningsrätt.  Men  under  de  borgerliga  krigen  och  det 
tillstånd  af  laglöshet  och  oreda,  som  utmärkte  denna 
tid  (jcli  i  S3'nnerhet  Konung  Albrekts  regering,  är  det 
väl  sannolikt,  att  de  ärliga  skatterna  (^j  alltid  kunnat  af 
klostrets  sysslomän  indrifvas,  helst  de  mägtiges  inkräkt- 
ningslystnad  ofta  gjorde  klostrets  eganderätt  stridig, 
och  landtbönderne  ständioft  hemsöktes  af  partijråno^ares 
och  i  S3'nnerhet  de  Tyska  knektarnes  rofferier.  Dessa 
natui'liiia  och  oundvikliga  fölider  af  den  rubbade  sam- 
hällsordninjxen  tord(^  således  väl  hafva  l)i(li'ai'it  till  för- 
minskande  af  klostrets  inkomster;  men  kunna  icke  en- 
sMmt  hafva  framkallat  det  djupa  armod,  hvai'uti  Biskopen 
funnit  detsamnui  försänkt,  i  synnerhet  som  brefvet  synes 
antyda  bestämda  valdsbragder,  hvaraf  sjelfva  klostret  blif- 
vit  hemsökt.  Några  kriosrörelscr  i  dessa  ti'akter  äro  ei 
kända  under  de  närmast  föregående  åren.  Visserli;>'en 
företogo  Danskar  och  Norrmän,  i  förening  med  Konung 
Magni  Svenska  anhängai'e,  under  högsommaren  ;ir  D)(SO 
plundringståg  till  Vestergötland,  hvilka  äfven  sträckt 
sig  till  Småland  och  Nerike,  (h'r  Öre])i'o  stad  uppbrän- 
des*);   uu'ii    da    Konung    Magni    trogne    anhängare  och 

*)  Vi  liafvii  frniiidat  dcssii  upp^iricr  pii  I'.  A.  .Muiiclis  iiuktoritet, 
cliurii  icke  utan  tvekan,  då  de  kroiioloificr,  lian  liiljl,  icke  iiio  i'idlt  ense 
om  uret.  Att  Jönköpini^  l)iän(l(s  detta  är  af  fienden  bewtvrkes  af  hrcf  i 
stadens    arehiv,     men     fuiliiillandtt     med     Örebro    är    ej     lika  säkert.      Kn 


15 

hjclparc,  den  rike  Mjirskeii  Erik  Kettilsson  (Piike)  varit 
detta  tags  förnniiiste,  oiu  också  ej  uppenbare  ledare, 
kan  nian  svarli<!c'n  antao-a,  att  det  kloster,  han  sa  rikt 
begatVat,  hvars  synnerlige  betordrare  han  städse  varit, 
och  der  han  inuifvit  sin  eo-en  dotter  Elisif,  skulle  kunna 
haft  skäl  att  klaga  r>fver  plundring  och  kränkt  gästfrihet 
af  män,  som  svurit  hans  fana.  Fast  mera  är  det  troligt 
att  dessa  af  klostrets  innevånare  icke  ansetts  såsom  hen- 
der  utan  såsom  vänner,  ocli  deras  ömsesidiga  förhållan- 
den lämpats  derefter.  För  öfrigt,  om  man  ock  skulle 
vilja  antaga  att  klostret  blifvit  [)lun(lradt  af  Norrmän- 
nen sommaren  IHSO,  är  det  icke  möjligt  att  Biskop 
Thord  kunnat  vara  ,i  okunnighet  om  nunnornas  utblot- 
tade l)elägenhet  eller  lenuia  den  utan  behjertande  intill 
Februari  månad  lo84,  hvarföre  de  i  brefvet  omnämn<la 
hemsökelser  måste  under  det  närmast  föregående  aret 
eller  möjligen  emot  slutet  af  1382  hafva  drabbat  klostret, 
och  da  kunna  svarlii>en  naora  andra  härtill  hafva  varit 
vallande,  än  Konung  Albrekts  egna  anhängare,  om  hvil- 
kas  våldsamma  och  o-udlösa  framfart  man  eger  liera 
samtida  underrättelser.  Af  Bisko])  Nils  Hemmingssons 
enkla  visa  kiiuna  vi  frän  Konung  All)rekts  regeringstid 
just  en  sådan  kränkning  af  Riseberga  klosters  gästfrihet, 
som  i  Strengnäs-biskopens  bref  omtalas,  då  Konungens 
ofunstlino'  Lano-c  Bernhaivl  derifran  bortröfvade  Marsken 
Erik  Kettilssons  dottei",  den  fagra  Elisif,  hvilket  dåd, 
att  döma  af  tidelivarfvets  och  särskildt  de  Tyska  gunst- 
lingarnes sjelfsvald,  sannolikt  varit  förenadt  med  klostrets 
plundring.  Konung  Albrekts  deltagande  i  denna  \;dds- 
braiid     torde     da     finna     sin    riVtta   fcu-klarinji",   ninidre    uti 

clirouologiii  vetustii  (Sciipt.  icr.  Siiccic.  Tom.  1  pag.  tKi)  anför  väl  vid 
1380:  »corabusta  est  .Jyiiacopia,  Skaris,  (jrabro  et  Arosia»,  iiuii  tillii^i^cr 
rj  att  (let  skett  af  ticiulcn.  cliiiru  detta  af  andra  skäl  sjöres  fullt  an- 
tat;-li<it.  En  annan  kronologi,  som  oriii,-tij>;t  uppi>,ifvor  aret  1,384,  niimner 
endast  .Kinköping  och  Skara  säsom  af  fienden  l)riinda.  (Script.  rer  Sneeie. 
Toni.   1.  pag.  45). 


16 

det  ])()jkaktioa  öfvcniiod,  som  i  allinänhct  iitmärkte 
denne  olvcklij>:e  furste,  än  uti  luiiis  bei>är  att  hämnas 
pa  Elisifs  fader,  den  fruktade  Marsken,  och  det  mot 
det  förjaii^ade  konunoahuset  och  dess  anhängare  kanske 
alltför  vänlio-t  sinnade  klostret.  Far  man  således  antaoja 
att  uttrycken  »impiorum*)  depra^dationes  et  hospitalita- 
tes  violentas»  uti  Biskoj)  Thords  bref  syfta  })ä  denna  till- 
drairelse,  sa  skulle  Elisifs  bortröfvande  hafva  inträffat 
under  ar  i;^88  eller  åtminstone  ej  tidigare  än  emot 
slutet  af  i:^<S2.**) 

Det  fromma  nitets  frikost iiihet  mot  Riseber<>a  kloster 
foi'tfor  under  liela  medeltiden,  men  svårigheten  att  er- 
hålla arfvingarnes  bifall  och  verklig  besittning  af  de 
donerade  o-odsen  s^•nes  af  de  man«2a  bekräftelsebi'ef,  van- 
ligen  pa  ett  eller  annat  sätt  inskränkande  den  ursprung- 
liga g;ifvan,  som  alltjemnt  föi-ekomma;  och  äfv(Mi  då 
laglig  och  ostridig  öfverlatfdsc  ^unllits,  hände  (k't  ej 
sällan  att  nai^on  mäotiii'  herreman,  som  funnit  ett  klo- 
steriiods  föi*  si"-  välbelä"et,  utan  vidare  formaliteter  tog 
det  i  l)<'sittnin<i'.  Klaaoiiial  häröfver  förekomma  också 
ofta,  särdeles  emot  medeltidens  slut;  och  oaktadt  ky]'klig 
uä])st,  hvilkeii  mer  och  mer  föi'loi'a(le  sin  kraft,  voro 
de  mäktige  lieiTarue  sällan  ^  illige  att  atei'lenHia,  livad 
de  en  gaiig  slagit  under  sig,  och  hr)rsanuna(le  ej  ens 
stämnin<iariie  till  la<>-mans-  oeli  i-äfst(-tin<^'en,  Kiseberfra- 
brefven  leiiiiia  i  detta  fall  ett  föga  hedraii(h'  \itnes- 
börd   om   sielfva    La<j:mannen   uti    \ Ci-mland   Nils   ( )lofss()n 

*)  Att  licl<j('r;iii;iriic  kallas  »iiiipii»  och  ej  »hostcs»  sviics  iitVcii  be- 
styrka  aiitafraiidct   att   pliiiHlriiiiicii    ej    vaiit    liciidciis   verk. 

**)  J'^lisiis  i)()rtr()l'vaii(lc  tinnes  viil  ej  hcstvrkt  af  n;ij>-ra  hitintills 
oftViitligfijorda  haiullinj^ar,  nnii  vi>ans  iikthct  liar  man  cJ  skiil  att  hrtvifla. 
Möjlij,^  iir  (let  \!il.  att  dess  ITnstc  iiti;itVaic.  .lohaii  (iiistaf  ilallniau,  ej 
med  skyidi;^  |)i(;lct  l)('u;a.niiat  det  manuskript,  han  (jtvifvclaktii;'t  haft  i 
liandom,  mi;n  rcirtattarc  till  visan  kan  han  ej  \ara,  emedan  ui-  hans  poetiska 
adla  aldrig  kunnat  tVann  iilla  nai;(ii:t  in<«'  sii  storartadt,  enkelt  o(di  ii')- 
rande  som  denna  visa.  livars  historiska  \;ii(le  tint jenar  en  niirniare  nn- 
devsitknini::. 


17 

—  saiiiiiic  iiiuii,  som  nv  1,"')21J  halshöggs  för  sin  (h'hik- 
tigliet  uti  Thui'('  Jönssons  ocli  Mans  Bryntes.sons  uppror. 
Enlio;t  Svante  Stures  stänininsshref  af  clen  24  Fel)ruari 
1499  kalhis  han,  att  a  landstino-ct  i  Skara  svara  för  ett 
Risebero-a  klosters  o-ods  (således  l)eläii'et  i  Westero-ötland), 
som  han  med  orätt  innehafver,  och  samma  år  den  14 
Juni  utfärdai-  Konuna"  lians  fullmakt  för  Lao-mannen  i 
Nerike  att  till  nästa  laonianstino'  instämma  honom  och 
Johan  liese  för  tvenne  andra  Ivisebergagods.  ]\Ien  att 
han  ej  hörsammat,  åtminstone  den  senare  stämningen, 
finner  man  deraf,  att  Konungen,  genom  bref  af  den  11 
Mars  löOl,  i  stränga  ordalag  kallar  honom  att  med  sina 
bevis  möta  i  ( )rel)r(),  da  Konungen  dit  näst  komman- 
des varder. 

Dessa  klosterbref  visa  i'd\'en,  att  närmaste  arfvinge 
eller  vid  testamentstillfället  närvarande  vitnen  under- 
stundom bi-ukat  a  den  afiidnes  or^af  hög-tidlio-en  stad- 
fästa  eller  bevitna  ett  af  denne  i  lifstiden  o-iordt  för- 
ordnande.  Sålunda  intygar  Olof  Sonason  den  24  Mars 
HO.'),  såsom  närmaste  arfvinge  a  sin  hustrus  Katarina 
Adi>ei'sdotters  ^■ä^•nar,  att  välbördio'  hustru  Märta  Bir- 
ofcrsdotter  kort  före  sin  död  till  Riseberoa  kloster  skänkt 
ett  gods  Okn  med  tor])et  Hackerud  uti  Fogelviks  socken 
i  Werndand,  och  denna  gafva  bekräftar  han  nu,  sjelf 
med    liusri'u    iiär\arande    i    Iliseberga    >'opj)a   grawabakka», 

—  hvarmed  \  ;\1  måste  nuiias  hustru  Märtas,  da  hon 
del-  valr  sill  lägerstad,  —  öfverlatandes  godset  till  klost- 
ret uumI  fr)rbehall,  att  under  sin  egen  oeh  hustruiiN  lifs- 
tid  fa  beiialla  det  emot  en  viss  arlii>-  afiiäld.  Pa  sanuua 
sätt  åberopas  uti  Abbedissan  (iretas  bvtesbref  af  den  211 
Se])tend)er  l,")l)ll,  till  stöd  [ny  Kräklinge  kyrkas  egaiide- 
riitt  till  ett  örolaiid  jord  i  \\  ia,  o-ifvarens,  Knur  i  \\  äsb\ 
skriftefa(h'rs.  urannars,  nanrannars  och  andra  uode  miins 
vitnesbörd.  med  (h't  tillägg,  att  det  «a  griftobakka»  vitnadt 
var  ocji    uj)penl)aradt.    Sa\;il    liustrn    Miirtas   som   Knuts  i 


Wäsby  testamenten  synas  liatVa  varit  muntliga,  på  sjelfVa 
dödsbädden  gjorda  förordnanden,  hvilka  ej  före  dödsfallet 
hunnit  blifva  [)a  öfligt  sätt  med  l)ref  oeh  sigill  bekräf- 
tade, och  deraf  förklaras  det  eljest  (ovanliga  sätt  hvar])ä 
dessa  gafv(jr  stadfästats.  Men  att  vitnesmalet  pa  grifte- 
backen  icke  far  anses  såsom  blott  en  publikation  från 
kyrkovallen,  utan  att  man  dermed  velat  likasom  kalla 
den  döda  sjelf  till  vitne  a  det  afgifna  intygets  sanning, 
bevisas  deraf,  att  Olof  Sonason  tillkänna":ifvei'  sin  frän- 
kas  gafva  pa  grafbacken  i  ilisebei'ga,  och  ej  —  såsom 
väl  eljest  bort  ske  —  frän  kyrkovallen  i  Fogelvik,  der 
irodset  var  beläo-et.  Ett  sådant  l)ruk  öfverensstämmer 
äfven  fullkomligt  med  medeltidens  anda  och  föreställ- 
ninii'ssätt,  och  måste  ntöfvat  en  stark  och  till  sannini>-ens 
n])penbarande  tvingande  verkan  [)a  vitnenas  sinnen  i  en 
tid,  da  den  (j  ens  i  våra  dagar  fullt  skingrade  tron 
na.  ii-en<j;an<2are  och  uastkrystnini>ar  varit  i  fullt  flor. 
Da  medeltiden  i  fordran  })å  l)r('f  och  sigill  (j  mycket, 
om  ens  något,  gifvit  var  tid  efter,  hafva  sådana  munt- 
liga dispositioner  antagligen  icke  ofta  förekommit;  men 
uäi*  de  stora  sandingarne  af  äiuiu  icke  oflcmtliggjorda 
handlini>ar  frän  l^^OO-  och  14()()-talen  blifvit  fullständigt 
granskade,  torde  sannolikt  ti('i'a,  brcf  än  de  uu  anförda, 
hvilka  fuuias  bland  ()i-idij(dms  afski-iftcr  af  klosterbref, 
kunna  ål)eropas  till   stöd   föi'  cii   dylik   si-d. 

I^andtb]'uk  och  ti'ä(lgardsodliug  voi'o  bhmd  dv  vei'lds- 
bixa  fföromal,  hvarmed  (yistcrcicuscr-ordens  medlemmar 
finii"o  sysselsätta  siu";  men  klostei'l)refven  visa,  att  (h'  ixodn 
reidifvesf]'uarne  i  l\isebci-ga  (j  hcHcr  föi"summat  att 
viinda  sig  till  godo  den  \  iiist,  som  kuu(h'  iicmtas  af 
icndiandtcrinucu.  Sålunda  Irn-skaftjide  i\r  sii>-  paskdaijen 
ar  1,'>(S(S  Konnuir  Albrekts  privile<i'iei'  och  IVihetsbref 
iuv  d(!n  hytta  ])a  stalbei"get  (möns  <;alibis)  i  Xei-ik(!,  som 
klostret  höll  j)a  att  bygga  vid  yl^^ma.  (jvarn,  och  d(;n  5 
Maj    i/)lt()    ci-hölls     Di-ottuiug     Margaretas   stadfäst<ds(>    på 


11) 

redan  af  Konung  Magnus  II  utfäi-dade  privilegier  för 
dess  tre  hyttor,  Rönde,  JEmii  oeh  Skjöldeborg,  af  livilka 
de  två.  förstnämnda  äro  de  nu\arande  Rönns-  oeli  Em- 
nies-hytt()i'ne  i  Lerbäcks  socken,  samt  8köldel)orii-  sau- 
nolikt  SkAllher!»-  i  samma  socken,  hvarest  före  ståno"- 
je]'nsl)rukets  anläiiiiande   lärer  fuiniits   masuirn. 

Bland  öfriga  i  Stockholm  tagna  Iirefafskrifter  ma 
nämnas  Biskoj)  Olofs  i  Westeras  bref  af  år  1501  pa  40 
dagars  aflat  för  dem,  som  inför  8:ta  Annas,  8:t  Michaels 
och  S:t  Olofs  bildel-  i  Fcdlingsbro  kyrka  ödmjukt  bedja 
deras  ]*ater  noster,  Ave  Maria  och  andra  l)öner,  eller 
för  dessa  helgon  upptända  vaxljus,  emedan  man  deraf 
finner  att  desse  varit  kyrkans  särskilda  skyddshelgon. 
Afven  ett  annat  bref,  utgifvet  af  Arkebiskoj)  Jöns  Bengts- 
son den  14  April  1402  i  Alvastra,  är  af  intresse,  eme- 
dan deruti,  efter  förutgtmgen  ransakning  af  Herr  Thure 
Thuresson  och  andra  gode  herrar  och  män,  pabjudes, 
att  den  marknad,  som  förut  hållits  i  Örebro  vid  Hen- 
i'iksmessotiden,  skall,  såsom  för  staden,  den  omkringlig- 
2:ande  landsbyo-den  och  bero-.smännen  mera  till  skada 
än  gagn,  u})])höra,  och  marknad  der  hållas  S:t  Lau- 
rentii  dag.  Detta  pal)ud,  som  grundar  sig  på  tvänne 
äldre  bref  af  Konungarne  Kristoffer  och  Karl,  hvilka 
således  lika  litet  som  detta  efterlefvats,  är  dock  märke- 
ligt,  emedan  man  deraf  erhallc]-  kunskap  om  tiden  för 
den  ärliga  höstmarknadens  i  Örebro  första  uppkomst.  Att 
närmare  redogöra  för  de  nnino-faldiua  och  vio-tiira  upi)- 
lysningar,  som  i  öfrigt  ur  dessa  bref  kuiuia  hemtas, 
medgifver  ej  utrymmet  i  denna  b('i'ättelse,  uicn  det  må 
slutligen  erinras,  att  bland  de  mänga  nanni,  som  diT 
möta,  äfven  förekommer  ett  och  annat,  som,  ehuru  ()\an- 
ligt,  dock  är  bekant  frän  vara  runstenar.  Sa  finner  man 
t.  ex.  l)land  dem,  som  i  sina  ti^stamenten  ihogkommit 
Riseberga  kloster,  ar  i;^7.5  en  Gervatcr  i  Haldastom 
(Baiöastaöir,  nu  Ballei'sta  i  Kumla  socken),  sale<les  samma 


20 

namn,  som  burits  af  rHkrMI  I,,  den  ena  af  de  bröder, 
som  till  deras  faders  minne  ristat  runo]'na  a  den  numera 
till  Hummelsta   by  förfi}ttade  Tcdaebro-stenen, 

Afven  inom  Nerike  hafva  under  det  nu  förtiutna 
året  några  äldre  permebref  anträffats.  Wd  Hjelmarsnäs 
sätesgård  uti  Stora  ^lellösa  soeken  har  Fören  in  a-ens  Sek- 
rcternrc  varit  i  tillfjille  att  afskrifva  tlei-a  sjidana  frän 
1400-  oeli  1500-talen,  för  livilkas  innehall  närmare  redo- 
o-öres  uti  den  berättelsen  atföbande  Bilagan  Litt.  A., 
,och  f]'an  Adjunkten  vid  Karolinska  Elementar-Lärovei'ket 
i  Örebro  Magister  Magnus  Roth,  som  för  fortsättningen 
af  sin  förtjenstfulla  skrift  »om  Abalienationen  och  Re- 
duktionen af  Kronans  mxls  oeh  räntor  i  Närike»  ijenom- 
forskat  de  gamln  handlingar,  hvilka  här  oeh  der  pn  her- 
regårdarne  funnits,  —  dels  förvarade,  dels  undankastade, 
men  af  en  lycklig  slump  ännu  oförstörda,  —  och  dervid 
lyckats  anträffa  nagi'a  äldi'e  handling;! r  och  permebref, 
har  Föreningen  f.itt  emottaga  afskrifter  af  4  st.  bi'ef, 
förvaltade  vid  Hrefvens  bruk  i  Aske]'s  socken.  Det  iildsta 
är  ett  af  Pehr  uti  »Thyäxlowijk»  (h-n  2;')  Mars  140i)  ut- 
gifvet  ocli  iif  Häradshöfdino-cn  i  Sköllersta  liiirad  Lau- 
rentius  Svensson  ocli  Kyrkobci-dcn  Men-  ( )l()f  i  Skäfve 
med  deras  sigillci'  bcki-jiftadt  köpcbrcf,  li\ai"igenom  of- 
vannännidc  Pcnr  {nv  25  f/,  penningar  försäljer  åtskilliga 
lägenheter  uti  »Mnlmo  skate»  (nu  licgiiii  skate  af  Sncu- 
nevads  socken)  till  bcskcdclig  ni:in  Martin  i  flui'islo, 
(dier  cftei'  all  sannolikhet  samme  nian,  som  den  Mårten 
Hamniai',  li\  ilkeii  uti  det  ainh-a  brel\ct  af  <len  /^)(l  Xo- 
vembei'  141!)  ei-liallei-  Xei'ikes  La"inannens  lleia'  lienii-t 
Stenssons  beki-iiftcdse  pa  eL:an(bi';ilten  till  ett  af  dessa  iiods. 
Ängslyckan,  li\ai'pa  en  llakan  Andersson  gjort  ansj)i-ak. 
I^ada  dessa  brel  äio  eftei-  Lauläsareii  l*'i'ansisci  [lall- 
nianni  egenliiindiga  ocli  till  deras  i'igtigliet  med  namn 
och  sigill  bekräftade  al^kiif!.  men  de  bada  andi-a  äro 
aiski'ilna     elter     Driiiinalbi-eix en.      Det     ena     af  des>a.   ett 


21 

iitförliot  och  i  maiiiia  Mfscciulcn  iiitres.sjiiit  doiiihref  af 
Häradshöfdingcii  i  Östra  liärad  af  Njudinigcn  Päfvel 
Jönsson,  utirifvet  dcii  14  f\'l)niari  145'-5,  bckräftai',  i)a 
frriind  af  f«")retod(la  hi-cl*  ocli  bevis,  Lagniaiiiiciis  i  Tio- 
liä.nid  Herr  Erik  Erikssons  ((Tyllenstierna)  cganderätt 
till  Bystads  uods  i  Askc-rs  so(d<('ii,  hvilken  l)lifvit  bestridd 
jif  välbördig-  man  Nils  Fotlinu",  enie(bin  Herr  Abraham 
l^rodersson*),  livars  rättsiniudiafvare  Hen-  Erik  var,  skulle 
med  oi'ätt  bekonnuit  detsanniia.  enär  han,  som  det  vill 
synas,  för  en  sknldfordran  af  lUU  it,  för  livilken  han 
dock  haft  borucn  (tl•olof^■are),  aftvnngit  godsets  förre 
egai"e  ]*edei'  Brynolfsson  köpebref,  undei'  hotelse  att 
P(Mler  (djest  skulle  »ijåno-a  i  tornet  na  (iilmarne».  Det 
andra  är  en  ar  15:^)0  thoi-sdagen  efter  S:t  Thomeso- 
dag  (den  '1'1  Deeember?)  af  Häradshöfdingcn  i  Nerike 
Bengt  Bud<b>  u[)])gjord  förlikning  enudlan  Sasse  i  Angs- 
torp  o(di  Peder  \Vil)jörnsson  om  någon  skattejord  i  Angs- 
torp.  Som  dessa  brefafskriftei-  icke  förr  än  i  December 
manad  inkonuiiit,  har  Föreningen  ej  varit  i  tillfälle  att 
egna  dem  nägon  närmare  undersökning,  hvilken  det 
af  Pafvel  Jönsson  utfiirdade  dombrefvet  med  dcri  dun- 
k(dt  antydda  slägtskaps-  och  i-ätts-förhallanden  utan  tvif- 
V(d   förtjenar. 

Utom  dessa  bref  har  Ma£>istei'  Roth  lemnat  en  full- 
ständig  afskrift  af  det  vidlyftiga  boui)ptecknings-  och  vär- 
derings-instrumentet öfver  qvarlätenskapen  eftei"  (xrefve 
Mai»"nus  (bd)riel  De  la  (Jardie  i)a  Käii'i2:elh()lm,  iemte 
löfte  att  till  denna  i  kulturhistorikt  afseende  vigtiga 
handling  l(.'nuia  nägra  liistoriska  upplysningar  om  detta 
»Xods  och  dess  äldre  eo-are.  I^n  laiu>:vario;  siukdoni  hai- 
hindrat    detta    löftes   u})pfyllande   under  det   nu  tillända- 

^■)  DroUniiii:'  .M;iri;;iiTtas  ifiiu^l  liui;-.  Förde  i  x.ipiicl  flt  t  juiliutVud 
iiu'(l  g-yldciu,'  horn  i  bliltt  tult.  Ni'i<;'Ot  sljiotskiipshaiid  tMiiflhiii  Herr  Erik 
Eriksson  ooli  denne  Herr  Abraham  kiinna  ej  Ki(hhirhus<>-euealo<>-ierna. 
Bysta   torde   siiledes   o-ononi   k()|)   komiiiil    uti   Herr   Kriks  hand. 


99 

liipna  aret,  men  Föreningen  hoppas  dock  att  den  ntlof- 
vade  historiken  snart  skall  lemnas,  oeh  anser  sio-  derföre 
icke  behöfva  här  närmare  redogöra  för  de  upplysninoar 
om  Grefve  Magni  bohag  ocli  samlingar,  om  slottets  in- 
delning och  möblering  o.  s.  v.,  som  i  den  omnämnda 
handlingen  meddelas*). 

Sedan  Konii'l.  Akademien  till  nnderstödiande  af 
socknevis  n])prätta(K'  förteckningar  öfver  vara 
ännn  l)ehallna  fornlemningar  ställt  en  summa  af  300 
Rdr  till  Föreningens  disposition,  har  genom  kungörelse 
i  länets  tidningar  tillkännairifvits  att  sådana  bidra»:  fö- 
reträdesvis  kunde  påräkna  ersä-ttning,  samt  till  viiniande 
af  enhet  i  dessas  form  och  u])pställning  några  enkla 
anvisnino;ar  lemnats  dem,  som  i  detta  arbete  velat  del- 
taga.  Under  förutsättning  att  bland  Nerikes  vid  Upsala 
universitet  studerande  ungdom  möjligtvis  kunde  finnas 
en  ellei-  annan  Anulinji',  villio-  att  i  detta  fall  biträda 
Föreningen,  atläts  un(h'i'  sistlidne  April  manad  skrifvelse 
till  Södermanlands  och  Nerikes  nations  Förste  Kurator 
med  u])])maning,  att  härom  underrätta  sina  hmdsmän; 
men  da  nau"ot  svai-  ci  crliallits,  och  naiion  verksamhet 
i  (h'iiii:i  i'igtning  icke  försports  bland  Nerikes  Akade- 
miska ungdom,  vill  det  synas,  som  om  Föreningens  hem- 
ställan lemnats  utan  afseende.  Af  sina  ähh-e  medarbe- 
tare liar  Föreninu'en  emedlertid  iiiidei-  det  förflutna 
aret  fatt  emottaii^a  S)  sådana  förteckniimar,  nendi(i|;en 
för  Hardeiiio,  K  i-ä  k  1  i  iige,  Hackvads,  lulsbergs,  Tan- 
geiMsa,     Skagersh  II  Its,     (^visbro     oeh     Kiiista     suck- 

*)  Mjii-M-stcr  Kotli  li;ir  liirc  dciiiui  bt-riittelses  iitsiiiulaiidi'  iiii'ri;it  sitt 
löfte,  liviirfön;  lians  skritt  om  Miijiiius  (xiibrifl  De  la  (ianlie  (K'1i  Kägfjel- 
lioliii  häl-  följer  siisom  bilaj^a  (Litt.  D),  emedan  Föreiiiugeii  väf^at  hoppas 
att  Kongl.  Akademien  skall  anse  den  fiMtjcna  ett  rum  i  dess  tidskrift, 
llcdnktionsliistorien  iir  alltfiir  litet  hearhctad,  oeli  derfiire  vore  det  i 
höjThta  miitto  önskvardt  om  understcul  kunde  beredas  Herr  Uotli  till  fort- 
siittaiide  af  lians  stora  arbete  om  »Abalieiiritioiien  oeh  Reduktionen  af 
Kronans  jrods  och  riintor  i  Niirike»,  och  andre  forskare  IVir  andra  pro- 
vinser   \ini'   följa    hans   exempel. 


23 

nar  af"  Doktor  H.  Hofhcrg,  saint  för  Fclliuosbro  af 
Herr  J.  Walilfisk,  Af  dessa,  livilka  här  följa  såsom 
bilagor  (Litt.  1)  och  (-),  äro  isynnerhet  Doktor  Hof- 
bergs  förtjenta  af  synnerlig  iippniiirksanihot,  såväl  för 
deras  fuUständigliet  och  rediga  nppstä Ilning  som  för 
de  vackra  planclier  oeli  pcinn-itningar,  livarnied  de  der 
beskrifna  föremålen  aska(lli"si<>i'ts.  Att  ino-a  uti  när- 
mare  redo!2:örelse  för  dessa  förteckninfjars  innehall  torde 
vara  öfverflödiut,  tia  KonLil.  Akademien  tvifvelsutan  delai' 
Föreningens  åsigt,  att  de  i  sin  helliet  böra  offentliggöras 
såsom  bilagor  till  denna  l)erättelse,  hvarföre  Förenin- 
gen öfvergar  till  de  smärre  bidrag  till  l)el3'sande 
af  Nerikes  fornlemningar,  som  under  aret  inlemnats. 
Jemte  snnnnarisk  n])pgift  pa  af  honom  inom  Lennäs 
socken  anträffade  äldre  minnesmärken,  livars  utarbe- 
tande till  fullständig  antiqvarisk  beskrifning  hans  missi- 
verande  till  annan  församling  förhindrat,  har  Pastor  A. 
Wa^tter  till  Föreninuen  insändt  afteckninoar  (Bil.  Litt. 
F)  af  de  vid  8eo-ersö  beiintlioa  fornlemninoarne:  Habors 
röse  (frän  tvänne  olika  sidor),  stensättningarne  vid  Se- 
gersötorps  gräns  och  pa  Nämndekarlsbacken,  samt  plan- 
ritningar af  dessa  och  en  förstörd  stenkrets  eller  skepps- 
form vid  Eldtorpet,  äfvensom  af  de  på  ön  W  inön  före- 
kommande talrika  fornlemningar.  Dessa  teckningar  upp- 
sändas ienite  denna  berättelse  dels  i  orioinal,  dels  i 
kopior  af  de  lemnade  konceptritningarne.  Särskild  up})- 
märksandiet  förtjena  de  sistnämnda,  upptagande  tvänne 
stora  blad,  hvaraf  det  ena  lemnar  en  öfversigt  af  de  j)a 
\\  inöns  södra  udde  l)etintliua  stensättnina'ar  och  <>Tafhö- 
gar,  och  det  andra  upptagei'  de  söder  om  norra  garden 
derstädes  l)elä<i'na  j>Tafkullai',  bautastenar,  stiMisättniniiar 
samt  den  s.  k.  Stora  Galten,  ett  större  stenblock  (blothäll?). 
krin<!-  hvilken  Wininii"arne  fordom  sandats  na  \  ålborgs- 
messo-  och  möjligen  äfven  andra  aftnar  vid  np[>tända  iddar. 
Då  emedlertid  dessa  kartor  till  största  delen  utförts  efter 


24 

ögonmått,  livarigcnoin  fornleinniiigarnes  storlek  och  in- 
bördes förhållanden  ei  kunnat  med  tillräcklig:  noo-irrann- 
het  bestämmas,  samt  de  till  Föreningen  insända  kon- 
eeptritningarne  ej  voro  öfverallt  fullt  tydliga,  hvadan 
misstag  vid  kopieringen  kunnat  ega  rum,  så  torde  en 
fullständig  och  noggrann  uppmätning  af  dessa  tvifvels- 
utan  märkelig-a  foi-nminnen  vara  nödvändig»:,  och  Före- 
ningen  vill  härtill  söka  l)ereda  nödiga  medel  samt  lata 
den  i  mänga  afseenden  nl;irk^'ärdiga  ön  blifva  föremal 
för  nästkommande  a]'s  undersökninirar  af  vara  foridem- 
niiigar. 

F]'an  Löjtnant  J.  H.  l^undh  har  Föreningen  fatt 
emottaga  l)eskrifning  pa  den  s.  k.  jdtarestenen  på  Norra 
Kiirrn  egor  uti  Hammars  socken,  tillika  med  trenne  af 
Studeranden  vid  Karolinska  elementarläroverket  i  Öre- 
bro Th.  Giöbel  tagna  teckninirar  af  densamma,  sedd 
frän  olika  sido]'.  Sjclfva  stenen  —  ett  klippblock,  lik- 
nande en  fyrkantig,  stympad  och  omviind  [)yramid,  uwA 
en  höjd  ;if  omkring  S  fot,  och  hvars  uppåt  vända  bas 
haller  ungefär  80  qv.  fjt  —  hvilar  pa  (h'n  med  klack 
försedda,  omkring  'Ii)  (jv.  foT  \'uhi  toppen,  ocli  kan  lätt 
vaiig-as,  hvai'\i<l  klackens  stötanch'  emot  (h't  undei-lig'- 
gaiuh-  berget  frandcallar  ett  egendondigt  lind.  Den  är 
således  en  "iMicksten"  (i"okkesten,  i'ocking-stone),  och 
(dinru  dessas  arcdieologiska  betydelse  ännu  ej  torde  få 
anses  fullt  utredd,  o(di  det  i  allmänhet  är  svårt  att 
aigöra,  om  o(  li  niii-  eii  sådan  betydelse  med  skäl  kan 
dem  tilläggiis,  enäi'  natui"('ns  ocdi  c]  menniskaiis  krafter 
antagligen  gifvit  dem  do-as  egendomliga  läge*);  sa  kan 
man  dock  af  den  i(Vaga\arande  stenens  form  och  benäm- 
ningen   "altarestenen"   nK/digcn  \ai"a  bei';ittig'ad  att  antag'a 

*)  Af  lli'i;i  skiil  kfiii  l''()i(iiiiigcn  ej  liiir  iii<^;i  i  iiä^oii  iiiiriiiarc  iiu- 
(Icrsökuiiiii;  :it'  detta  sliii^s  ioniiiiimioii,  om  livilka  kan  liisas  uti  ('lir.  llau- 
steens  ariiaiKlliiii^  om  »Rokkcstciic  paa  Iloolaiidsljeld  i  Modimis  Pritste- 
•i;j<'ld    i    .\or<rc».      Annaler   for   Nord.    ()ldk.   o<r    llistorii-   tVir    1H4H. 


25 

det.  han  foi-dom  cgt  någon  jinvändning  vid  hedniska 
offer  eller  sa.soni  orak<d.  Ännu  har  man  väl  icke  lyckats 
uppspåra  nägon  Ix-stänid  sägen,  som  bestyrker  ett  sådant 
antagande,  men  livad  som  förtäljes  till  förklarande  af 
stenens  nanui,  eller  att  nordens  förste  Apostel  Ansga- 
rius derifran  predikat  för  trjiktens  hedningar,  synes  dock 
antvda  att  några  rcdigiösa  handlingai'  här  öfvats,  elnii'u 
dessa  niccl  mera  sannolikhet  tillhört  en  hednisk  än  en 
kristen  kult.  För  Hammars  fornlemningar  i  öfrigt  har 
Studeranden  Th.  Giöbel  dessutom  i  en  särskild  upp- 
sats redon-ioi-t.  och  denna  socken,  likasom  i  allmänhet 
Södra  Xerikes  bygder  ondvring  Wetterns  nordligaste 
vikar,  är  (dier  rättare  har  varit  en  minnesrik  ti'akt,  som 
förtienar  att  o-iMiudliut  undersökas.  Slutligen  har  Före- 
ningen  fatt  sig  tillsända  planritningar  och  kartor  öfvei- 
foridemningarne  vid  Nori'backa,  Lunger  och  Hammar, 
för  hvilka  närmare  redogöres  i  sammanhang  ukmI  de  åt- 
<»-ärd(']-,  som  i  och  för  dessa  minnesmärkens  skyddande 
under  d(!t  ini   förflutna   aret  vidtagits. 

Uti  berättelsen  för  aren  1860  och  1861  omnämndes 
att  F^jreningen  sett  sig  nödsakad  att  genom  Kongl.  Majits 
Befallningshafvande  tills  vidare  förbjuda  bebyggandet  af 
en  »i-rusas  i  Kilils  socken  vid  N  <»ri'backa  å  Hammarby 
egor,  da  sådant  ofelbart  skulle  medföra  dei*  varande  ätte- 
höoars  totala  förstörin<>\  Sedan  emedlei^tid  ställets  e<!;are 
i  laga  oi'dning  sökt  tillstand  till  platsens  bebyggande, 
har  Föreningen,  till  hvilken  ansökningen  af  Kongl.  Maj:ts 
Befallningshafvande  remitterats,  låtit  genom  sin  ledamot 
Brukspatron  C.  G.  Löweuhielm  undei'söka.  ui)])mäta 
och  afteckua  stället.  l*a  grund  af  <h't  utlataiuh',  llei'r 
Löweuhiehu  afgifN'it,  oeh  med  stTxl  af  den  karta,  han 
insändt,  har  Föreningen  tillstyrkt  oeli  Kongl.  Akademien 
nujdgifvit,  att  af  <\rv  \araii(h'  fem  ätttdiögar  tre,  såsom 
för  byggnaden  hiudeiTige  och  rechni  i  väsentlig  mon 
skadade,   linge   undanrrxljas.     Vnr  att  emedlertid  pa  något 


•2(; 

sätt  iqjpiiiuiitra  till  de  återstående  tväiiue  höoariies  värd, 
har  Brukspatron  LuAvenliielm  benäget  lofvat  lemna  tjen- 
liga  trän  och  buskväxter  till  deras  försköning,  blott 
jordegaren   vill  beqväma  sig  till   att   i>lantera  dem. 

Under  det  förflutna  aret  hai-  lirukspatronen  oeh 
Riddaren  R.  Montgoniery-Cederliielni  pa  Segersö, 
hvars  omvårdnad  om  stensättningen  pa  den  s.  k,  Xänni- 
dekarlsbaeken  Föreningen  redan  i  sin  allra  första  berät- 
telse  haft  glädjen  omnämna,  låtit  upprätta  och  omhägna 
den  af  Pastor  Wa^tter  aftecknade  stensättningen  emot 
Segersötorps  gräns,  bestående  af  6  stycken  resta  hällar*) 
af  5  till  6,5  fots  höjd,  hvaraf  trenne  länge  legat  omkull- 
fallne.  Att  återställa  detta  fornminne  till  dess  ursprnng- 
liofa  form  liar  beklaiilio^tvis  ej  varit  möilia't,  då  marken 
o-enom  urustäut  blifvit  skadad;  men  arbetet  är  utfördt 
med  all  möilii--  noiri>rannhet  och  omtanke.  Föreningen 
eger  äfven  grundadt  ho[)p,  att  Herr  Montgomery-CV'der- 
hielm  skall  utsträcka  sannna  berömvärda  omvårdnad 
till  öfriua  pa  Sejrersö  eo-endom  underlvdande  hemman 
befintliga  fornlemningar,  hvaraf  flei'a  äro  ganska  märke- 
liga, ehuru  deras  af  Hallman  och  Berndes  antagna  sam- 
])and  med  dcii  ganda  sägnen  om  Habor  och  Signild 
torde  vara  mei-  iiu   tvifvelaoti<it. 

Pa  Föreningens  u[)[)maning  att  lata  ondägga  den 
änLTsväu",  hvars  framdraiiande  öfver  Luiiuci-s  as  vallat 
skeppssättningens  rubbande  ()nd<riug  (\i']\  s.  k.  Kung 
Siii^ijes  sten,  har  J^astor  ( ).  (r.  Bloml)eri:  uiidci' sistlidne 
Sei)tend)er  manad  der  låtit  anlä^iia  n^  vml:'  pa  eu  sträcka 
af  170  fot,  samt  dels  genom  framköi-da  stin-rc  stenar, 
dels  medelst  en  lag  stenmui'>  u])i)f"öraiid('  gjort  den 
ganda  vägen  ofarbar,  hvarefter  de  IVaii  skep]»ssättinngen 
bortförda  stenarne  aterLigts  i  deras  l'oi-iia  liigeii.  Detta 
arbete,    hvarvid    en     mängd     siriäri"e    ti'äii    ocli    enbuskai-, 

*)  Sannolikt  liar  dot  urspniiii^lif^a  Jintalcl  iiiir,  säsoin  flerstädes, 
varit   sju.    orli   en   af  liiillartic   rrjrkoiiiiiiit. 


■Ii 


som  bortskymt  öfriuii  dervaraiide  steusättiiingar,  tillika 
uiulanröjts,  har  utförts  med  hiträde  af  arbetare  fraii 
Kåsäters  egendom,  hvilka  Jägmästaren  Herr  Fredrik 
Tottie  benäget  lemnat  till  Pastor  Blombergs  dispositioii; 
oeli  man  bör  kunna  hopjjas  att  andra  herremän  inom 
provinsen,  som  äro  nog  lyekliga  att  pa  sina  a^^ov  kuinui 
uppvisa  märkeliga  forntidslemningar,  villigt  skola  följa 
detta  vackra  exempel.  ()fver  fornlemningarne  pa  Lun- 
gers  as  samt  den  förändring  af  der  betintliga  farvägar, 
som  blifvit  en  följd  af  denna  restauration,  har  Herr 
Blond)erg  lemnat  en  karta,  som  —  utom  skeppsformen 
omkring  runstenen,  —  visar  tlera  andra  dels  ovala,  dels 
runda  stcnsättningai-.  Dessutom  hai'  Herr  Blomberg 
lemnat  en  nv,  efter  arbetets  slut  tagen  afteekning  af 
sjelfva  runstenen,  li\  ilkcn  visar  att  numera  dera  ieke 
kan  u))])täekas  något  spar  efter  drakens  hufvud  oeh 
stjert,  hvilka  finnas  anbragta  pa  den  uti  Peringskiöldska 
sandinirarnc  behntliiia  äldre  afteckninoen,  och  det  är 
äfven  sannolikt,  att  de  aldrig  funnits  pa  sjelfva  stenen. 
Af  denna  i-itning  äfvensom  af  kartan  hafva  kopior  jemte 
Föreningens  skrifvelse  i  ämnet  redan  den  10  Oktober 
till  Kongl.   Akademien  inskickats. 

Pa  en  backsluttning  a  Hammars  säteris  egor  uti 
Askers  socken  tinnes  en  ganunal  stensättning,  som  tro- 
ligen, och  efter  hvad  äldre  personer  pasta  sig  minnas, 
fordom  haft  en  större  utsträckning.  Af  sägnen  sättes 
den  i  samband  med  berättelsen  om  konungabröderna 
Amund  (Xer.  Anuuii^)  och  SigNcd  (Ner.  8igg"r  och  Sigge), 
hvilka  residerat,  den  iörre  \)i\  Amehäll  (Aniunds  häll), 
den  sednarc,  som  haft  sitr  tings  clh^r  offerstäUe  vid  Ham- 
mar, i)a  8i<'"i''etori)s  ciior  a  den  s.  k.  rar>tai»oru'.  l'öi' 
närvarande  ut"'öres  dciuia  stcnki-cts  af  1(1  resta  hällar 
af  i]  till  H  fots  höjd.  Af  dessa  xoro  tväiine  omkuUfallne, 
men  hafva  ini  blifvit  upprättade  af  stiillets  egari'  P()>- 
sessionaten     (.J.     La  ucrurc  n .     som   äfven   till   Föreningen 


28 

iiileiniiiit  plaiiritiiin»i'  uf  sjcltVu  foniniiiinet,  iikmI  upp^-ift 
a  de  sär.skildM  steiiarnes  höjd  och  iii])örde.s  afstand,  samt 
tillkäiiiuiiiitVit  sin  afsi<>t  att  nästa  ar  idantera  nairra 
träd  onikrino-  detta  minnesmärke,  h\ilken  omtanke  Före- 
ningen ansett  förtjena  KongL  Akademiens  uppmärksamhet. 
Uti  Sköllcrsta  försandings  gamla  oeli  såväl  i  ar- 
chiti'ktoniskt  som  historiskt  afseende  märkeli^a  kvrka 
fanns  ännu  pa  l8o(J-talet  ett  utmärkt  vackert  fönster 
af  l)rändt  glas,  anbi'agdt  i  choret  öfver  sjclfva  altaret.  I 
följd  af  den  tidens  smak  och  afgjorda  förkärlek  för 
ljusa  och  glada  kvrkoi'  vai'  det  natu]'ligt,  att  (h*tta  fön- 
sters ålderdomliga  utseende  och  dunkla  färger  skulle 
anses  xanprxda  och  förm(')rka  det  ucnoni  tVikosti<i"t  slö- 
sande  med  hvitkalk  och  pei'lfäig'  upputsade  templet. 
Det  hlcf  också  ;ir  1S;)4.  i  krsift  af  vederbörligen  a  socken- 
stännna  fattadt  heslut,  nedtaget.  fr)usteröp})ningen,  till 
vinnande  af  mera  ljus.  utvidgad,  samt  det  ganda  Göti- 
sk:! h;ig\(i'ker  ue(|])rutet  oeli  lörstördt.  Sjelfva  glaset 
togs  dock  till  \ara  samt  inlades  uti  ett  skåp  i  sakristian, 
der  det  förbiet"  liii-uande  till  ai*  1(S61,  da  nairra  aktade 
dannemän  inom  försandingeu  \  i'kade  (h'.ss  återinsättande. 
Tiderna  och  smaken  ha(h'  nu  förändrats  sä,  att  detta  yr- 
kande vann  allmänt  l)ifall,  och  försandingeu  pa  allmän 
sockenstämma  beslöt  att  fönstret  skulle  återföras  pa  dess 
ganda  j)lats.  Föreningen,  härom  unch-rrättad,  aflät  genast 
skrifv(dse  till  pastorsembetet.  bet\'gan(h'  sin  tacksamhet 
\'nv  (h'tta.  rr)rsaniliiigen  be(|i'ande  besbit.  oeii  ei-bjrxl  sig 
att  kostnadsfritt  anskalfa  ritninii'  till  iVnisti-cts  n\a  infatt- 
ning.  Sedan  ti»i">andingen  pa  .Micliaeli  soekenstinnnia  s.  a. 
antagit  (h'tt:i  anbud.  npp(h'og  l"'öreningen  at  Läraren  vid 
Techniska  Flenientark"n'o\('iket  i  (  )rebro  Herr  A.  Kjell- 
sti-iMu  att  uj>|)göra  bärfrn-  nödiga  ritningar.  Dessa  hafva 
;d\cn  leninats  o(di  af  Sktdh-i-sta  fru-samling  antagits;  men 
(bl  Hei-r  Kj(dlsti'<jin  iitlofxaf  en  niinnare  re(b)gr)i'(dse  föi- 
sina    at<i;ii-(b-i-.   afseeii(b'   <b'tta  fön>ters  resraui'ation  m.  m.. 


29 

hvilkcii  ej  äuiiii  iiikoiiiniit,  iriaste  dessa  ritningars  ufver- 
säiidaiulc  till  Akadcinieii  u])])skjutas.  Utom  ersättning 
för  resa  ni.  ni.  har  detta  fönster  kostat  Föreningen  80 
Rdr  Kmt,  en  i  förhållande  till  Föi-eninjrens  tilljranirär 
nog  stor  snmina,  men  som  doek  i  ingen  nion  kan  anses 
ersätta  det  arbete,  Herr  Kjellstnnii  af  ett  varmt  och  be- 
röinvärdt  nit  för  var  medeltidskonst  härpå  nedlagt.  Dä 
emedlertid  församlino-en  o-odkänt  ritiiiiiucii,  och  Sköllei- 
sta  kvrka  eo-er  icke  sä  obetydlioa  tilliiano-ar,  kan  Före- 
ningen  med  allt  skäl  hoppas  att  snart  fa  se  det  vackra 
fönstret  aterfördt  pä  dess  gamla  plats.  Dessutom  är 
det  ganska  sannolikt,  att  Sköllersta  församlings  åldrige 
herde  Herr  Prosten  och  Ordensledanioten,  Jul)elma- 
gistern  G.  A.  Hallman  skall  med  frikostig  hand  under- 
stödja ett  företag,  som  förorsakats  af  ett  under  hans 
pra'sidiuni  pa  ISoO-talet  fattadt  cdyekligt  sockenstämmo- 
beslut. 

Da  detta  konstverk  icke  nrsi)runirlii>\'n  varit  beräk- 
nadt  att  i>rvda  Skr)llersta  kvrka,  hvilket  bäst  svnes 
deraf,  att  tvänne  hiifvudafdelninuar  af  si(h)l)ao-arnes 
glasmålningar  saknas  och  aldrig  varit  der  insatte,  så 
anser  Föreningen  sig  här  böra  meddela  följande  af  dess 
vice  ordförande  Herr  Friherre  Huiio  Hamilton  lemnade 
ni»|)lysning.  Herr  Friherren  erinrade  sig  neiiiligen,  att 
han  pa  1840-talet  hört  af  da\'arande  Fransyske  Mini- 
stern härstädes,  Grefve  de  Mornay,  att,  enligt  gamla 
familje-anteckningar,  en  medlem  af  slägten  de  Moi-nay 
skänkt  ett  maladt  fönster  till  Sköllersta  kvrka,  men  att 
Heri'  (Ji'er\-cii  \  id  besök  derstä(h's  icke  lyckats  återfinna 
detsamma.  Svenska  historien  kännei-  en  medlem  af  tK'iiiia 
slägt,  M:r  (Miarles  de  Mornax,  liai-on  dr  \  areiiiies, 
och  det  är  ej  osannolikt,  att  Sköllei'sta  kyi'ka  har 
honom  att  tacka  för  (h'niia  \aeki'a  och  siirch-les  d\  i-bara 
|)rydna(l.  Fö(hl  i  1'raiikrikc  af"  iidel  börd  och  sannolikt 
en     fi";in(h-     till   (h'ii    iiiira    samtidiu"e   ocii   såsom    ifri^'  för- 


80 

svårare  af  protestantismen  kände  statsmannen  och  skrift- 
ställaren Pliilippe  de  Mornay,  Seigneur  du  Plessis-Marly, 
hade  han,  till  följd  af  religionsförföljelserna,  sökt  en  till- 
flykt i  Sverio-e,  der  hans  lärdom  och  skickli"-het  i  dii)lo- 
matiska  och  krigiska  värf  snart  förskaffade  honom  ett 
hö"t  anseende  och  konuni>sli<x  ynnest.  Af  historiens 
vitnesl)örd  yeta  yi  ock,  att  han,  förledd  af  en  rättmätig 
harm  öfyer  det  oyärdiga  sätt,  liyarpa  hans  fordne 
herre  och  gynnare,  den  afsatte  Konung  Erik  ))ehand- 
lades,  deltagit  i  stämplingarne  mot  Konung  Johan,  blifvit 
dömd  till  döden  och  afrättad  1574.  Men  hans  deltagande 
i  denna  sammansvärjning,  hvars  hemliga  drifFjedrar,  ut- 
sträckning och  egentliga  syften  ännu  äro  insvepta  i 
dunkel,  synes  icke  vara  stäld  i  rätt  dager  af  vara  histo- 
rieforskare, som  för  litet  uppskattat  den  anborna  Fran- 
syska ridderliiiheten  hos  denne  Sveri<»:es  förste  le<2,iti- 
mist.  Om  De  Mornays  och  i  synnerhet  hans  hustrus.  Fru 
Anna  Trolles  frikostighet  mot  skolor  och  kyrkor  vitnar 
Biskopen  i  Wexiö  Petrus  Jona'  uti  sin  öfver  Fru  Anna 
ar  1620  hållna  likpredikan,  (h'r  han,  utom  de  för  Kal- 
mai"  och  Wexiö  läroverk  stiftade  De  Mornayska  och 
Trolleska  stipendier,  upj)gifver,  att  »mast  alla  kyrkior 
"Uti  Kalmarna  superintendentia,  sä  och  drygaste  delen 
"öfvei-  Iichi  Wexiö  stift"  af  dem  försetts  med  nya  kyrko- 
skiMidai-,  kalkar  ocli  patener.  Denna  IVikostighet,  hvil- 
kcn  den  In^dervärde  Biskopen  kanske  målat  i  alltför 
starka  färger*),  i  förening  med  Friherre  Haniiltons  up[)- 
gift,  berättigar  det  antagandet,  att  (-harles  de  Mornay 
skänkt  det  ifrågavarande   fönstret,  hvilket  Inm   troligtvis 

*)  Att  Fru  Auua,  oaktiidt  sin  riik()stig;lict,  var  f>;aiiska  sträng  och 
allvarlig,  synes  af  följande  utdra''-  ur  liiskopcns  Pcrsonalia:  »Hon  lät  al- 
»drigli  iivarkr-n  faltiii-a  vtiidciitcn-  clldr  annat  nödstiilt  folk  gä  oliulpna 
»art"  sin  gärdli,  niud  mindre  lion  siigli  tcckn  till  liögiVrd  lios  studenterna, 
»medii  Ahsalonis  här  och  annat»,  ty  hon  kunde  ej  lida  dem  som  vill 
»lempa  sigli  efftcM"  then  gruffueligli  Luxum  nu  iir  j  kliuler  upkonicn, 
»wiliaiides   eller  wara   ent/ligli    än    sädant    fcir   ögon   sij». 


31 

inedfört  fV;iii  sitt  fäderiie.shuKl,  ocli  att  han  i  Sköllersta 
c'<it  eller  sasoiii  fbrlrniinu'  imiehaft  något  jordagods.  8oni 
familjen  De  Mornay  äinni  lef\-ei-  i  Frankrike,  och  upp- 
lysningar om  (Miarles  de  Mornays  förläningar  kuniia 
vinnas  i  Kammar-Arehivet,  hoppas  Föreningen  i  en  kom- 
mande berättelse  härom  kunna  meddela  säkrare  upp- 
Usniniiar. 

Uti  IxTiittelsen  föl-  ai"  ISIil  (nnnämndes  att  F(Jre- 
ningen  hlaiid  stv)upade  medeltidsbilder  och  fragmcnter 
af  äldre  kyrkoinventarier  pa  sakristians  vind  i  Sköllersta 
anträffat  ett  i  kyrkan  fordom  upphängdt  epitaphium 
öf\'e]'  Johan  Chrvsostome  (lordon,  som  dera  namnes 
»boren  Friherre  till  Clvne  oeh  Renen»  samt  ()fverste 
för  Nerikes  och  Wermlands  infanteri.  Da  denne  Gordon 
icke  fanns  np[)tagen  uti  de  af  Ennes  uti  (rreiffs  tidskrift 
Hermathene  och  Fernow  i  hans  bc^skrifning  öfver  Werm- 
land  införda  Ofverste-se]'ier,  nedtOi>"s  detsamma  för  att 
närmare  undersökas  och  i'enoveras.  Yrsnö  och  regn, 
iivai-af  deima  historiska  relik  sa  länge  hemsökts,  hade 
ut[)lanat  vapensköldens  olika  färger,  men  allt  visade 
dock,  att  denne  Gordons  vapen,  med  undantag  af  hjert- 
skölden  (en  röd  halfmane  i  guldfält),  till  nästan  alla 
(hdar  öfvereiisstämde  med  det  hertiulii2:a.  hvadan  denne 
■  lohan  (Mii'\  sostome,  som  enlio:t  underskriften  föddes  i 
Abei'deen  (l^berdyn)  K)  17  och  dog  i  Stockholm  1G58 
måste  hafva  varit  <'n  \  ngre  son  idler  ättling  af  det 
hertigliga  Gordonska  huset;  men  t)aktadt  vidsträckta 
f()rfrai>'niiii:ai'  har  Förenini>"en  ännu  icke  hckats  viiuia 
några  näiMiiare  iipplysningai*  om  hans  härkomst.  X^cv- 
eniot  har  ur  \;ira  inhemska  archiver  om  honom  cfhallits 
följande  underi-ättelsei".  \)v\\  K)  Augusti  l()4r)  tick  han, 
eldigt  riksregistratnret,  ftirnn  i k hirereger ingens  fn  11  magt 
atr  \  ara  (  )f\"erste  \'nv  ett  regemente  Nerikes  fotfolk  tdler 
(h'ts;imnia,  som  sechiii  kallado  Xi'rikes  och  \\  ermlands 
re  liC  ni  c  lite,    i    hvilkeii    bestidlninii"   lian   således  efterträdde 


32 

sin  svärfader  och  landsman  Thomas  Thomsson,  som  s.  ä. 
erhållit  nådiii-t  afsked.  Under  år  1644,  da  lian  med 
sitt  regemente  låg"  i  Göteborg,  hade  han  den  oO  Juni 
—  enligt  bref  derifi-an  af  den  o  Jnli  s.  a.  i  Sekretera- 
rens samlingar  —  med  mycken  tapperhet  och  raskhet 
tillbakaslagit  Danskarnes  försök  att  gå  öfver  Göta  elf, 
jagat  deras  lodjoi'  ^U  mjl  uppför  strömen  till  dess  de 
vid  en  förträngning,  der  de  knnch*  nas  af  mnskötelden, 
tvungos  att  fly  och,  sedan  de  kastat  sina  fältstycken 
öfver  bord,  Icmna  fem  af  de  stöi'st;i  l)atarne  i  sticket. 
Från  Götebora"  skrcf  (Joinlon  sielf  den  2i)  An-iusti  s.  ä. 
till  Kikskansleren  (l)ret'\et  i  Tidösandingen)  och  klagade 
öfver  ekonomiskt  obestånd,  samt  anhöll  att  till  det- 
sammas  afhjelpande  bekonnna  ;itminstone  ett  en(hi  gods 
i  donation.  Denna  begäran  bifölls,  oeli  wi'  i-iksregistra- 
tnret  finner  man,  ;itt  h:in  den  10  December  1  (14."),  under 
Norrkr)j)iiigs  besluts  vilkor  erlinllit  följiinde  kronohem- 
man i  \Vei'ud;ind,  Kilds  liäfiid  och  llamuiarö  socken, 
nemligen:  Hailtoi'p,  Jönstor^),  Bråten,  Xolgårdeii,  llof- 
laiida.  Store  Skogen  och  Söderhammar.  Af  dessa  hem- 
m;iii  bildade  hiin  sätesgarden  llammarö,  hvartill  han  sc- 
deniiera  skrcf  si<i"  och  som  ;if  Drottnini:'  Kristina  licuom 
öppet  bref  af  den  lO  Xoxcmber  1(I.")()  rr»i-\jni(lla(les  till 
allodialt  frälse.  Af\('n  i  Nerike  ha(h'  h:iii  bildat  sig  en 
sätesgård  ;if  det  mantnl  i  \\  ärsta  i  Askers  socken,  som 
svärfadern  bhind  in;inga  andrn  erli;illir  under  Xorrkö- 
i)inii's  besluts  vilkoi'.  Säteribvii:unadeii  drv  hade  lian 
redan  1(142  u|)pfört,  sa  som  man  (iiniei-  af  jordeboken, 
oeli  godset  ökades  den  '!•)  Mai's  1(141  \\\c{\  det  andra 
lienimanet  dei'stii(les  samt  några  sm;iiM'e  liemmans(l(dar  i 
Askei*s  socken.  inkr)pta  af"  kronan.  Detta  oaktadt  s\iies 
(iordon>  <4<ononiiska  stiillning  alltid  \arit  tr\ckt.  Kedan 
den  IS  Septend)ei'  1  (I,')(l  måste  lian  rr»rs;i  Ija  Wärsta 
till  l'ältmarskalken  l'oi'stens>()ii  löi-  I,,")!)!»  Ibh'  specie, 
och    da    denna    sninnia    ej    IV'>rslou-   till    betiickande    al    hans 


33 

gäld,  måste  2  år  derefter  äfven  Haininarögodiset  förytt- 
ras. Det  inköptes  af  den  rike  Skotten  Hans  Makeeler 
pä  Gäsevadliolni  för  10,000  Rdr.  Om  Gordons  lefnads- 
förliallanden  i  öfrigt  vet  man  l)lott  att  lian  varit  gift 
med  Anna  Thomsson,  dotter  till  Ofversten  Thomas  Thoms- 
son  på  Wrana,  oeli  att  han  med  henne  egt  barn,  ehuru 
endast  en  dotter  äniui  är  känd.  Fru  Anna  Gordon, 
som  efter  mannens  död  bodde  hos  sin  moder  på 
Wrana,  var  ännu  1659,  då  ,Sköllersta  predikstol  om- 
målades, enka,  men  ingiek  sedermera  nytt  gifte  med 
den  ofvan  nämnda  Hans  Makeleer,  hvars  tredje  hustru 
hon  blifvit,  oeh  hvars  son  af  ett  äldre  gifte  Justitie 
Born-mästaren  i  Göteboro*  Johan  Makeleer  tiek  hennes 
dotter  Anna  Margareta  Gordon.*) 

Af  hvad  här  anförts  S3'nes  att  såväl  von  Stierman 
i  sin  Matrikel,  som  Ennes,  Fernow  oeh  Riddarhusgenea- 
logierna förblandat  denne  Ofverste  Johan  Gordon  med 
hans  samtida  och  på  Riddarhuset  introducerade  landsman, 
Ofversten  Johan  Bordon;  och  att  detta  misstag  upp- 
kommit genom  felaktig  läsning  af  namnet  på  den  för 
Nerikes  fotfolk  den  10  Augusti  1643  utnämnde  Chefen 
göres  tydligt  deraf,  att  Bordons  fuUmagt  uppgifves  vara 
af  samma  dato.  Såsom  Ofverstar  för  det,  genom  Neri- 
kes och  Wermlands  kompaniernas  åtskiljande  från  den 
ganda  Södermanlands-fanan,  hvilken  under  Gustaf  Adolfs 
tid  omfattade  hela  furstendömets  utskrifninji',  bildade  Ne- 
rikes  eller  Nerikes  och  Wermlands  re<i'emente  har  man 
således  att  efter  Thomas  Thomsson,  som  tog  afsked  1643, 
nännia  Johan  Ghrysostome  Gordon,  efter  hvars  död  16.53 
regementsbefjilet   emottogs    af  Abraham   Cronhjort,   som 


*)  OtVaiisiiieiuk'  upplvsniugiir  om  (ionlou  ii,iuii(la  >iii-  dels;  pil  ha- 
uiigna  nicddilaiidcu  af  Aiuamicnscu  i  Koiigl.  Riksarfliivet  Magister  N. 
A.  KullbtTg,  dels  pä  alskrirtiT  af  liiir  aidorda  \)vv\\  som  J^iirovcrksadj. 
Magister    llotli     godhctsiullt    jcmlc     åtskilliga     andra   aiitrckiiiiigar   lomiiat 


Föreuingeus  Sekreterare. 


34 

sedan  1645  varit  Ofvcrste  Löjtnant  derstädes.  Bordon,  som 
1654  blef  Chef  för  Dalregementet,  har  derföre  endast  af 
misstag  kommit  att  räknas  hhmd  Nerikes  och  Werm- 
lands  fältöfverstar,  och  sedan  nanmförvexlino-en  med 
Gordon  en  gång  skett,  har  man  äfven  —  som  det  synes 
origtigt  —  påfört  honom  dennes  hustru,  Anna  Thomsson, 
hvilken  uti  såväl  Bordonska  som  Thomssonska  genealo- 
gierna på  Riddarhuset*)  uppgifves  såsom  gift  med  ()f- 
versten  Johan  Bordon. 

Utom  den  här  omnännida  Ofversten  Johan  Gordon, 
hvars  halfförmultnade,  men  nu  renoverade  vapensköld 
blifvit  åter  u})phängd  pa  dess  gamla  plats  i  Sköllersta 
kvrka,  äro  fiere  medlemmar  af  denna  vidtut2:renade 
släo-t  kända  uti  Svenska  krio-shistorien.  Bland  Konung 
Gustaf  II  Adolfs  krirrare  af  Skottsk  börd  namnes  redan 
pa  1620-talet  en  Ofverste  Löjtnant  Johan  Gordon,  och 
1644  var  en  ( )fverste  Alexander  Gordon  Svensk  Kom- 
mendant i  Driesen.**)  Denne  Alexander,  som  pa  möder- 
net var  en  nära  frände  till  Svenske  Generalen  Sir  Alex- 
ander Lesley,  sedermera  Earl  of  Levcn,  förde  Gordo- 
nernas  enkla  vapen  och  härstammade  frän  en  yngre 
o-rcii   af  det  sedermera   hcrtioliiia   huset.***)    Sa  väl    han 

*)  Fin^-c  nijin  sätta  tro  till  v.n  aiitcc^kniiiji-  om  Tlioiiissoiiska  siliig- 
tcii  uti  cu  gaiimial  tiaiulskvilVcii  hciiittclsc  om  SkciUcrsta  socken  och  dess 
märkvärdig-hetor,  l'()i-vaia(l  i  kvrkans  arcliiv,  skulle  Uiddarliusg-eiiealogicu 
tor  demiJi  ätt  icke  \ara  fullt  rigtig,  och  Ofverste  Thomas  Thomssoiis 
farfader  varit  Andreas  Maitland  (siiledes  af  den  ganda  sliigteii  Maitland 
eller  De  Metulant).  gift  med  Cecilia  Maklijdh  (Maeleod  eller  Makelccr?), 
livars  syskon  Jilvcn  omnämnas.  Namnet  Thomsson  skulle  hafva  upptagits 
af  dennes  son  llmrik,  Ofverste  Thomssons  fader.  Tillfiirlitliglieten  af 
denna  u])pgift,  som  sannolikt  tillkommit  i  och  f()r  personalierna  (ifver 
den  i  Skiillcrsta  kyrka  hegiafnc  Ofverste  Alexander  Thomsson,  kan  ej 
bestyrkas,  nnm  Fiiix-ningen  har  dock  an^ell  denna  anteckning  t()rtjena  att 
omnämnas. 

**)  lian  var  gift  med  Anna  von  Naelitigall,  som  varit  Drottning 
Kristinas  iloljungfru  och  dog  detta  ar.  Jfr  Micradii  Invitatio  ad  funus 
etc.   i   Sekreterarens  sanilingar. 

***)   Hans   af   liiidet   i    Kdinhurg   utfärdade   pedigree.   som    finnes   i  Sek- 
n;terarens    samlin"ar.    visar  att   han    varit  sonsons  son  af   William    (Jordon 


35 

som  den  förutnämnde  fJolum  ('lirysostome,  hvars  vapen 
endast  till  hjertsköldon  (en  röd  ligo-ande  halfmåne  i 
^yldene  falt)  skiljer  sig  frän  det  hertigliga,  voro  således 
ättlingar  af  Alexander  Seaton,  förste  Grefven  af  Huntly, 
som  genom  ])arlamentsakt  tiek  tillåtelse  att  npptaga  sin 
moders  familjenamn  (Jordon.  Frän  en  annan  i^ren  af 
den  ganda  Gordonska  familjen  (dier  huset  Haddo  här- 
stammade deremot  Patrik  (Jordoii  till  Aehluiehries, 
som  under  Polska  fälttaget  1655 — 58  från  simpel  ryttare 
tjente  sig  u})j)  till  Offieer,  men  tillfångatogs  af  Polac- 
karne och  slutligen  gick  i  Rysk  tjenst  der  han  avance- 
rade till  General  en  chef,  och  såsom  författare  till  en 
ganska  vidlyftig  dagbok*)  lemnat  i>:oda  bidrao'  äfven  till 
Sveriges  krigshistoria.  Uti  slaget  vid  Narwa  stupade 
pa  Svenska  sidan  en  lifdrabant  Johan  Gordon  ,**)  och 
bland  der  tillfångatagna  Rvska  offieerare  ***)  finner 
man  —  utom  en  Ofverste  Löjtnant,  en  Major  och  en  Kap- 
ten af  denna  slägt  —  förutnämnde  General  Patrik  Gor- 
dons    son,    Ofversten    James    Gordon,    som   rymde    ur 


till    Brass     Clat     och   Daviot,    cu  yngre   son   till   Alexander,    tredje   Grefven 
at"  Huntly. 

*)  Ett  li(")f>->t  intressant  arbete  för  den,  som  vill  liira  kiinna  Kysslands 
seder  oeli  sanifundslif  p;i  denna  tid,  utgifvet  på  Tyska  af  Furst  Obolenski 
oeli  i):r  Posselt  i  trenn(^  dijiva  hand.  Man  finner  der  vackra  bevis  pii 
(ieneral  (iordons  allvarliga  sinnelag-,  gudsfruktan  och  sliigtkiiilek.  Den 
sista  egenskapen,  en  Skotsk  uatioualdygd,  biranledde  nianua  friinder  till 
(V-w  stora  mannen  att  söka  lyckan  i  Ryssland,  dei-  de  flesta  af  dem  äfven 
f()riijelptes   till   f(')rniånliga   anstiUlningar. 

**)  Jeiid".  '>!)(■  under  Kongl.  Majt/  eget  Inigt  Couinieiido  med 
»(Jud/.  llielp  i  niaiinau:iune  oförlikelig  iirliallna  Segreu  emot  de  troliisa 
»Kyssar,  tii  den  trogna  Staden  Narwa  Lyeksaligen  1'ndsattes,  Tappre 
»Sviinskes  Döde  och  Hlessera(h's  Ahre-Cirifter  och  Älire-Siingiar»  —  (St(n'k- 
holni  Wankifs  Enka  G  l)lad  (ivarto)  i  Sekreterarens  sandingar.  J)enne 
Johan  (iordon  namnes  ej  af  Knnes,  och  var  troligtvis  en  sonson  till 
Johan  Chrysostome,  samt  son  af  den  under  Konung  Carl  Xl.s  tid  Kf- 
vande   Ofverste   (iordon. 

***)  }v\\\\.  »Sanidardig  berättelse  om  tlu-  Kyske  Fångars  ankomst 
till  Stockholm»  etc.  (Stockholm  AVankifs  Enka  TJ  blad  Uvarto)  i  Sekrete- 
raicns   sandingar. 


36 

fångenskapen  1702,  Siinit  hans  frände  och  mag  ()fver- 
sten  Alexander  Gordon  till  Achintonl,  hvilken  äfven 
efter  några  års  fångenskap  återkom  till  Ryssland,  h var- 
ifrån han  som  General  Major  ar  1711,  efter  en  händel- 
serik och  af  romantiska  äfvent}'r  nppfylld  ungdom,  åter- 
vände till  Skottland,  der  han  pa  sitt  fädernegods  Achin- 
tonl nedskref  en  historia  om  Peter  den  Store.*)  Gor- 
donska  namnet  möter  sedermera  sjlllan  inom  värt  land, 
men  dyker  dock  nnderstundom  upp  särdeles  i  Göteborg, 
der  en  Anna  Juliana  Gordon,  f.  1670  och  dotter  af 
en  Ofverste,  år  1686  ingick  gifte  med  Rad-  och  Handels- 
inainien  derstädes  Abraham  Brun,  och  der  äfven  —  en- 
ligt meddelande  af  Domprosten  Doktor  P.  Wieselgrcn  — 
en  Fru  Gordon  för  kort  tid  sedan  aHidit. 

Förenin<2:ens  Samlin"'  af  Fornsaker  har  under 
detta  nv  vunnit  en  tillökning  af  21  nummer,  hvaraf  14 
inlemnats  af  Pastor  A.  Wa^tter  och  Studeranden  Hal- 
lin, ov\i  af  dem  li()[)saiidats  inom  Ekeb}',  (Jellersta,  Sköl- 
lersta  och  Lennäs  församlingar.  Dessa,  u})ptagna  i  sam- 
liniivn  under  X:r  ()^) — (JS  ocli  70 — 77,  iiti>'öras  af  7  st. 
större  och  mindre  Hintkilar  eller  vincoiir  samt  lika  mann^a 
stenyxoi'  eller  hackoi-  med  .skiilYhal.  Af  ilintkilarne  äro 
i  syiuierhet  N:r  62 — 67  m;irkv;irdig;i  föi'  dei"as  såsom 
Nerikesf}nd  ovaidiga-  storlek,  da  den  största  (N:r  62) 
är  12  tum  läng  och  '2,2  tum  \)vrd  i  eggen,  och  dvii 
minsta  liai-  en  längd  af  (S,ö  tum  samt  2,2  tums  bredd  i 
skäret.  Funna  af  en  och  samma  person  uiidci-  odling 
af  en  backe  och  ])a  i'inga  afständ  fVau  h\ai'aiidra  kuiiua 
'de  med  allt  skäl  anses  såsom  ett  f\n(l,  (h't  största  och 
miirkcliii-astc:  man  af  (Ulika  äldi-c  fornsakci'  häi-  vctci'- 
ligen  anträffat.  I  (öljd  af  u])pliittar('iis  okuniiiglict  om 
fvndets  värde  och  antiiiN  ariska  betNdclsc  badc  de  s;ir- 
skihhi    flintkilarnc    sj)litti'ats    ])a    olika    hiiiidci',   ocli    en    af 

■'■)    l)ctlii     iirhrtc     iii''os!»   IjekiUit    ^cikiiii    \\  ii-liii,;ins   Tyska    ("il'\  crsiitt- 
niiif,',   utj^ilvcii    i    l.cipzij,^   17<i2. 


37 

dem,  N:r  02,  liade  redan  genom  Kapten  Coyets  försorg 
inlemnats  till  Föreningen,  innan  det  lyckades  Hi'r  Wa^t- 
ter  och  Hallin  att  liopsanda  de  öfriga.  Bland  de  af 
nämnde  Herrar  lemiiadc  fornsaker  inå  särskildt  nämnas 
N:r  7i^,  skafthacka  frän  Ingwaldstorj)  i  Lennäs,  såsom 
varande  af  en  här  mindre  vanlig  form  och  stenart.  Af 
de  öfriga  under  aret  inkomna  7  nummer  äro:  X:r  78, 
styckekula  af  jern  6,7  tum  i  omkrets,  funnen  vid  Ro- 
mareskans i  Fellingsbro  socken,  en  gafva  af  Herr  Wahl- 
fisk; N:r  7 i),  stenyxa  med  skafthäl  och  N:r  80,  stycke 
af  en  kil  (ellei"  kanske  endast  ett  vanligt  bryne)  skänkte 
af  Pastor  O.  (t.  Blomberg,  N:r  SI  stenyxa  med  skaft- 
hal  och  N:r  <S-2  harpuns])ets  skänkte  af  Jägmästaren  F. 
Tottie  samt  X:r  84,  Fingerring  af  förgyldt  silfver,  en 
gafva  af  Löjtnanten  J.  H.  Lundli.  Detta  sista  nummer 
torde  förtjena  en  närmare  beskrifning.  Dess  1  tum 
langa  öfverstycke  visar  inom  en  krans  af  fcmbladiga 
]-osoi'  8:t  Göran  i  strid  med  draken,  och  pä  båda  sidor 
derom  uppstiga  frän  ringens  smala  understycke,  som 
småningom  vidgar  sig  u[)pat,  tvänne  menniskofigurer, 
som  hälla  hvarandra  om  halsen.  Sannolikt  är  denna 
familjeklenod,  som  bibehållit  sirv  irenoni  flera  o-enera- 
tioner,  en  »i-ammal  vi"-selrin<i',  att  döma  af  såväl  S:t  Gö- 
råns,  det  täcka  könets  ridderlige  skyddspatrons  bild, 
som  af  de  omnämnda  menniskofigurerna,  hvilka,  npp- 
sprinii'ande  frän  samma  irrund  kärliut  omsluta  hvarandra, 
till  ett  tecken  af  den  innerliga  förening,  som  up})kom- 
mer  emellan   de   olika  könen   "'enom  äktenskapet.    Denna 

(^  i- 

förklaring  s\nes  antaii-liiiare  än  att  dessa  figurer  skulle 
vara  helgonbilder,  ehuruväl  man  icke  af  drägt  eller 
andra  attributer  bestämdt  kan  urskilja  huruvida  de  till- 
höra samma  (dier  olika  kön.  De  omständigheter,  som 
föranledt  deiuia  rings  räddning  undan  smältdeg(dn,  för- 
tjena att,  anföras.  \'i(l  ett  tillfiiUigt  best)k  i  en  guld- 
smedsbutik   i    Askcrsuiid     fick     Herr    Luiidh     se     denna 


38 

ring  och  köpte  honom.  Da  han  nu  ville  erfara  hvarifrän 
ringen  erhållits,  berättade  guldsmeden  att  han  köpt  den 
af  en  gumma  frän  Wiby,  tilläggande,  att  sådant  gammalt 
silfverskräp  hade  han  ofta  öfverkommit  till  billigt  pris 
och  sedan  förarbetat;  men  nu  upplyst  derom,  att  det 
bättre  öfverensstämde  med  hans  egen  fördel  att  för- 
sälja, ;in  att  förarbeta  sädana  saker,  lofvade  han  att 
framdeles  tillvarataga  livad  i  denna  väcj  kunde  honom 
tillbjudas. 

Till  Föreningens  samling  hafva  länets  olika  socknar 
på  följande   sätt  bidragit: 

Stora  Mellösa  föi-sandi ng  med    18  X:r. 

Norrby  as 

Gellersta 

Ask  er 

Sköllersta 

Ekeby 

Götlund  a 

Kumla 

Lennäs 

Ringkarleby 

Lerbä,ck 

Hardemo,     Wiby,     Snafiunda. 

Hammar,      Hosta,     Lillkyrka, 

Hidinge,  Kräklinge,  Anstå  (jch 

Fellingsl)ro  församlingar  med 

hvarde]'a   1   nummer  10      » 

Summa  85  N:r. 
J  öfverensstämmelse  med  ett  för  tre  är  sedan  fat- 
tadt  l)eslut  kommer  denna  sanding  jemte  de  Skånska 
fornsakei-,  Föreningen  genom  Sekreteraj'en  bekommit, 
utgö]'and(!  13  nummer,  och  den  i  föregående  l)erättelse 
(omnämnda  lilla  myntsandingen  att  frän  och  nu'd  nästa 
års  ])örjan  förenas  med  Kai-olinskii  Flementaidäro- 
vei'kets    IVMiit    eiiiiiide   samlill^•ar  af  samiiia   art.      Denna 


» 

» 

14 

» 

» 

» 

18 

» 

)) 

)) 

6 

» 

» 

)) 

6 

» 

» 

)) 

5 

)) 

)) 

» 

4 

» 

)) 

)) 

3 

» 

» 

» 

•1 

» 

» 

)) 

•1 

» 

» 

» 

•) 

» 

39 

åtgärd  hur  varit  nödvändig,  da  Föivningcns  tillgångar 
ej  medgifvii  furli}randet  af  sär.skild  lokal,  der  de  })a  ett 
ändamålsenligt  sätt  uppställde  oeh  ordnade  kunde  göras 
tillo-ängliirc  för  allmänheten;  och  erfarenheten  har  dess- 
utom  visat,  att  den  närvarande  fördelningen  pa  tvänne 
museer,  hvartdera  af  sa  ringa  innehåll,  icke  varit  till 
ga^n  för  nåirondera  af  de  konkurrerande  samlinijarne. 
De  vilkor,  hvarpå  öfverlatelsen  skett,  äro,  att  Föreningen 
förbehållit  siir  rätt  att  bestämma  öfver  de  förenade  sam- 
lingarnes  up])ställning  och  vård,  samt  att  den  person, 
som  af  läroverket  härtill  förordnas,  skall  ställa  sig  till 
efterrättelse  de  framställningar,  som  i  detta  fall  kunna 
göras  af  Föreningens  styrelse.  De  fornsaker,  som  af 
Föreningens  medel  framdeles  komma  att  inköpas,  skola 
vid  hvarje  års  slut,  och  sedan  de  till  Akademien  pa 
öfverenskommet  sätt  först  hembjudits,  till  Läroverkets 
Antiqvitets-museum  jemväl  inlemnas. 

Under  det  förflutna  året  har  Föreningen  fått  emot- 
taga  följande  böcker  och  skrifter,  nemligen  af  Hans 
Majestät  Konung  Carl  X^",  Mindesniierker  af  Middel- 
alderens  Kunst  i  Norg-e  3  häften,  utoifna  af  Forenincren 
for  Norske  Fortidsmindesmierkers  Opbevaring,  samt  af 
Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Aka- 
demien 12  exemplar  af  dess  Antiqvariska  Tidskrift,  haft. 
I,  till  utdelning  bland  ledamöterna  af  Föreningens  sty- 
relse och  ":nxnskninosutskott  samt  andra  verksammare 
medarbetare. 

Afven  Föreningens  ekonomiska  ställning  kan, 
jemförd  med  föregående  ar,  anses  förbättrad,  sedan 
Kongl.  Vitterh(>ts  Historie  och  Antiqvitets  Akademien 
genom  det  välvilliga  anbudet  att  lemna  200  exem})lur 
separataftrvck  af  årsberättelsen,  borttagit  en  dryg  utgift, 
samt  ircnom  särskildt  anslaji:  till  sockneförtecknini>ars 
upprättande  satt  Föreningen  i  tillfälle  att  mera  kraftigt 
påskynda    denna   vigtiga    del    al    dess    verksandiet.      För- 


40 

eningens  egna  inkomster  liafva  dessutom  ökats,  sedan 
det  lyckats  skattmästaren  att  utbekomma  en  del  från 
före2:ående  år  utestående  årsafaifter,  samt  bidrair  såsom 
ständig  ledamot  erlagts  af  Brukspatronen  Doktor  Victor 
C  assel  på  Laxå.  Föreningens  ekonomiska  ställning 
synes  af  följande  sammandrag  af  dess  räkenskaper  för 
år  1864. 

Inkomster. 
Beliallnino-  från  förefj-ående  år Rmt  Rdr  286:   29. 

O  c,  O 

Inkomster:  Arsafgifter 219:  — 

Af  Brukspatron  Cassel 50:  — 

Räntemedel  15:   13      284: 


Akademiens  anslao-  till  sockneförteckningar  300 


13. 


Säger  Rmt  Rdr  870:  42. 

Utgifter. 

Eldigt  Gransknings-Utskottets  beslut  d.  "12  1864. 

Till  v.   Pastor  A.  Wa^tter 30:  — 

»     Skogvaktaren  P.  E.  Eriksson 25:  — 

»     Studeranden  d.   Wahlfisk    15:  — 

»     Timmerarbetiiren    A.   Johansson  10:   — • 

))     Architekten  Kjellström    80:  — 

))     l)öcker  åt  Johansson  o.  Eriksson  10:   75      170:   75. 

Enl.   1):()   af  Konu:l.  Akademiens  anslao;: 

Till  I):r  Herman   Hofberg 200:  — 

»     Studeranden   Wahltisk 25:  —     9^)rc.  — 

AV     «■     */    • 

Diverse  utgiftei': 

Restauration    af    G()r(h)iiskii     vai)eii- 

skölden 15^  — 

Bref  »icli    fiM-sändiiiiiii-ar   13:  — 

N.  M.  Linds  i-äkuiiiii' 50:  — 

Annonskostnader  m.   m 31:  50      loi);    ')(), 


Ti'aiisp()i't  505:   25. 


41 

Transport  505:   25. 
Behållning  till  nästkommande  år: 

Af  Kongl.  Akademiens  anslag  75:  — 

Af  Föreningens  egna  medel 290:   17     3(^5;   17. 

Säger  Rmt  Rdr  870:   42. 
Örebro     i     Föreningen    för    Nerikes    folkspråk    och 
fornminnen  den  31  December  1864. 

G.    W.    GUM.ELIUS. 

G.  Djurklon. 


Berättelsen  åtföljes  af  fem  bilagor: 

A)  Om  några  vid  Hjelmarsnäs  funna  äldre  perme- 
bref;  ett  bidrag  till  Nerikes  godshistoria.  Af  G.  Djurklon, 
(det  äldsta  brefvet  af  1440)  med  bifogad  slägttafia  och 
sio;illtecknino:ar. 

B)  Förteckning  och  beskrifning  på  de  fornlemnin- 
gar  och  minnesmärken,  som  finnas  i  Hardemo,  Kräk- 
linge,  Hackvad,  Edsberg,  Tångeråsa,  Skagershult,  Qvisbro 
och  Knista  socknar  i  Vester-Nerike,  med  10  plancher.  Af 
Herm.  Hofbero-, 

C)  Beskrifvande  förtecknino-  öfver  Fellinii'sbro  soc- 
kens  fornminnen.     Af  J.  Wahlhsk. 

D)  Kägleholm  och  Grefve  Magnus  Gal)riel  De  la 
Gardie;  ett  bidrag  till  historien  om  Carl  Xl:s  reduktion. 
Af  Mao-nus  Roth. 

E)  Summarisk  uppgift  på  fornlenuiingar  inom  Len- 
näs socken  ar  18G3,  jemte  10  afteckningar.  Af  Axel 
Witter. 

Det  hade  varit  önskligt  att  dessa,  hvar  för  sig  vär- 
derika uppsatser  hade  kunnat  här  intagas;  men  då  den 


42 

första  och  den  fjerde  bilagan  behandla  ämnen,  som  ligga 
utanför  planen  för  en  Antiqvarisk  Tidskrift,  och  då 
särskilda  sockenförtecknino;ar  öfver  fornlemninoar  ansetts 
icke  böra,  om  icke  undantagsvis,  i  Tidskriften  ingå,  utan 
hellre  samlas  och  efter  hand  kompletteras,  till  dess 
man  kan  lemna  en  allmän  och  derigenom  mera  upply- 
sande öfversigt  af  ett  helt  landskaps  fornlemningar, 
komma  dessa  bilagor  att  tills  vidare  otryckta  förvaras  i 
K.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  Ar- 
chiv,  der  de  för  vetenskapliga  forskare  alltid  finnas 
tillo:änofliii'a. 


Föreningens  för  Nerikes  folkspråk  oeli  fornminnen  verksam- 
het un<ler  ar  1S65. 


Till    Ivoiinl.    Vittcrlicts    Historie    och    Aiiti  (j  vitets 

A  ka  (I  c  111  i  e  11. 

Likasom  de  uärinast  föregående,  har  äfveii  det  ar- 
betsår, Föreningen  för  Xerikes  folkspråk  och  fornminnen 
nu  afslutat,  lemnat  ganska  glädjande  bevis  på  ett  fort- 
farande lifligt  och  verksamt  intresse  för  fosterbygdens 
forntid  och  bevarandet  af  dess  spridda  och  stympade 
minnen.  Till  Samlingarne  för  den  bl if vande  Ordbo- 
ken öfv er  Xerikes  Folkspråk  har  Föreningen  af  fram- 
lidne Brukspatronen  Herr  J.  W.  Grills  arfvingar  fatt 
till  afskrifvande  einottafra  denne  för  tidigt  bortrvckte 
forskares  efterlemnade  och  i  förra  årsberättelsen  om- 
nämii(hi  anteckningar  öfver  folkspråket  på  den  del  af 
T3'löskogen,  som  faller  inom  Lerbäcks  och  Godegårds 
socknar.  Född  på  denna  gränseskog,  der  han  äfven 
tillbragt  största  delen  af  sin  mannaålder,  var  det  för- 
fattarens afsigt  att  ordna  dessa  antecknin<>-ar  till  en  sär- 
skild  Ordbok  med  grammatisk  inlcHlning  och  sprakprof, 
för  att  sedan  såsom  bila<:a  till  nauon  af  denna  Föreninu's 
årsberättelser  offentliiimn-as.  Den  efterlemnade  hand- 
skriften,  som  omfattar  mer  än  ()()  ark,  visar  också  att 
allt  var  fäi'di<it,  och  att  endast  en  slutliu"  revision  samt 
manuskriptets  renskrifning  fattades  för  ai"])etets  öfver- 
lemnande  till  Föreningen,  hvilken  äfvtm  nu  torde  komma 


44 

att  öfverta":a  dess  redaktion.  Ehuru  Tvlöskojren  eijer 
en  betydlig  utsträckning,  sa  omfatta  dock  Herr  Grills 
anteckningar  endast  de  tvänne  förut  nännida  socknarne, 
hvarföre  det  vore  önskliiit  att  snart  erhålla  fullständio-a 
upplysningar  äfven  från  andra  delar  af  denna  vidsträckta 
skogstrakt.  Men  hvad  Herr  Grill  anfört  bestyrker  dock 
fullkomligt  det  o-amla  antao-andet,  att  befolkninii^en  äfven 
på  Nerikes-andelen  af  Tylöskogen  (Regna  skate  samt 
sydligare  delartie  af  Bo,  Lerbäcks  och  Hammars  sock- 
nar) ursprungligen  varit  Ostgötar,  hvilkas  invandring 
måste  förläggas  till  en  långt  senare  tid,  än  de  hälft 
mythiske  Hackhemarnes*)  —  Nerikes  första  Gotiska 
befolknings  —  bosättning  i  dessa  trakter.  Språket  synes 
också  mera  närma  sio-  ( )sto;ötarnes  än  det  eo-entlifja 
Nerikes  munart,  ehuruväl  olikheterna  med  den  sednare  äro 
vida  mindre,  iin  man  vid  första  uppfattningen  af  uttalet 
känner  sio-  frestad  att  antao-a.  De  l^esta  förnämlio-ast 
deruti,  att  det  för  Nerike  egendomliga  tjocka  och  hvä- 
sande  i  och  ^**)  samt  det  djupt  slutna  långa  u  der  i 
uttalet  icke  synneidigt  skilja  sig  frnii  det  vanliga  språk- 
bruket, samt  att  a  nästan  alltid  s;isom  bindevokal***) 
och  ändelse  erhåller  en  stark  drafi-nincr  emot  //,  och  i 
uttalet  ej  kan  frän  denna  vokal  skiljas.  Uti  substanti- 
vernas  bestämda  form  återkonuner  det  dock  rent  och, 
likasom  i  Nerike,  förlä ngdt  och  starkt  l)etonadt,  så  att 
da  i  det  ejrentliiia  Nerike  säij-es  Gubbe,  Gidjbar  och 
Gubbar  (gubbarne)  samt  (iuuuna  och  Gumma  (gumman), 
heter    det    pa    Tylöskogen    (luhbe,    (Jubbär,    men    Gubbå 


*)  Om  dussa  se  (j.  Djurklon,  L  r  .Nerikes  Iblkspriik  ocli  lolklif,  sid. 
70  samt  Fnreniiij^ens  årsberättelse  fiir   18(14,   Bil.   Litt.   B. 

**)  I)(lt;i  uttal  förekommer  veterliireii  icke  annorstädes  än  i  iS'crike, 
och  Medelpad  (synnerliii^ast  Sel;ini:ers  soeken).  T  nii<rra  trakter  af  Nerike 
t.  ex.  Mellösa,  öfverfi;ar  //  stundom  till  rent  i,  sidedes  bitta,  ixa,  bixa  för 
bytta,  yxa,   byxa,   o.   s.   v. 

***)  Säsom  bindevokal  hur  '/  i  Vester-Nerike  redan  länc^e  varit  vändt 
till    ä    oeli    i   ()ster-Nerik(;   vinner  detta    uttal   allt   nier   och    mer   ffireträdct. 


45 

(giibbarne,  r  bortfallet  och  uppslukadt  af  den  langa 
vokalen)  samt  Cunninä  Ouinmå.  Der  a  motsvarar  den 
bestämda  ändeisen  oi,  \\y  det  pa  Tylöskogen  likagom  i 
det  vanliga  mindre  vårdade  talspråket,  alltid  rent;  således 
träna,  svina,  sä(5a  o.  s.  v.  För  öfrigt  finner  man  der, 
likasom  i  Nerike  och  så  många  —  att  ej  säga  de  flesta 
—  af  medlersta  Sveriges  landskaper,  det  tjocka  /  äfven  i 
stället  fa-  rd,  äfvensom  öfvergangsljudet  iia  för  bryt- 
nings 6»*).  Emellertid,  da  uttalet  är  det,  som  egent- 
ligen och  närmast  skiljer  det  ena  bygdemålet  frän  det 
andra,  kan  det  ej  nekas,  att  Tylöspraket  rättast  bör 
upptagas  såsom  Östgötadialekt,  helst  mänga  ord  bland 
de  af  Herr  Grill  up[)gifna  finnas,  som  åtminstone  hit- 
intills ej  antecknats  i  andra  trakter  af  Nerike,  men  der- 
emot  allmänt  brukas  i  Östergötland  ända  ner  emot  den 
Småländska  gränsen.  Såsom  sådana  eller  åtminstone  icke 
alldeles  lika  fOrekemmandc  i  Nerike  må  anmärkas  följande: 

Abbäs,  v.   n.    1,  retas,  gäckas. 

Arpe,   ni.   snuitsskorpa. 

Base,   m.   iern£>Tvta. 

Bromma,  v.   a.    1.   toppa  växande  trän. 

Dum[)a,  v.   n.   1.   dansa  tiuigt  och  ovigt. 

Estä  seg,  v.   refi.   1,   vara   stursk,   egenvillig. 

Fjärje,  m.  den  bredd  af  åkern  som  saningsmannen 
i  tva  kast  besår  och  som  till  hans  ledning  utmärkes 
med  uppdragna  mindre  faror. 

Gnöste,  n.   mindre  lada,  vidbvird  en  större. 

Grimsä,   v.   n.    1.   piira  med  ögonen. 

Hai-jä,   v.   11.    1.   ropa.  högt   och  öfverljudt. 

Hämte,   11.    Ixiss  och   agnar. 


='=  ()iii  detta  ljud.  som  iTirckoinnuT  ötVerailt  i  nu'dlorsta  Sverige, 
eliurii  olika  iivaiisnadt.  kan  ses  (j.  Djurklon,  Litt.  C.  sid.  (I  not.  På 
Tyliisko^cn  ilr  det  dragit  mot  (7,  sä  att  son,  pojke,  i  Nerike  uttaladt  som 
snan  pnajkc  di  r  lilitVi  r  suim  pniijkf.  I  en  annan  af  !Nerikes  gränsorter, 
Karlskoga,   in-  det    atcr  draget  emot  O,   således  snön,  pnöjk'. 


46 

Häiiitekori»:,  iii.  bosskoro;. 

Ijä  seg,  v.  refl.   1.  jämra  sig. 

Illhärä,  f.   skorf. 

Klaiiip,  in.  toffel  ined  trädbotten. 

Kosta  seg,  v,  refl.    1.   krysta. 

Kruttlä   v.   11.    1.   vara  tvähoosen. 

o 

Liiiiiiä,  f.   liäfstaiio;. 

Loskr,  m.   sömiiaktig,  ohistig  ineiiniska. 

Mota,  v.   n.    1.   arbeta  utan  fart. 

Of'örs'l,  f.   kroppsl^^te. 

Råpä,  f.   liten  hög  af  smuts  oeli   annan  orenlighet. 

8kraiikr,  adj.   sned. 

Skrinr,  adj.   mao^er,   ofruktbar. 

Skryttii,  f.   kubformi<»-  kori»-  af  flätade  trästickor. 

Smugä,  f.   smal  gäng  mellan  tvärine  byggnader. 

Snöc,   m.   laiii»'  rad   af  folk   eller  drao-are. 

Snyfvä,  v.  a.  2  oeh  4.  formei'  i  ])ra't.,  både  snyfde 
och  siiöf  —  gi'ina  af  ilska  oeh  lägga  öronen  bakut  (om 
hästar). 

Sprantr,   adj.  yster,   litlig  —  företrädesvis  om  hästar. 

Stvugä,   v.   n.    1.   ^•ara  snäf  (om   kläder). 

8täl,   adj.   drägtig  (om   fai'  och   suggor). 

Sönä,  v.  a.  I.  afsäga  sig  eller  genom  försummade 
fatalier  förlora  en   rätti<rhet. 

Sörnä,  v.   n.    I.   vissna,  förtorkas. 

Tjerkä,  v.  ii.  1.  med  sror  aiistriingning  draga  ell.  släpa. 

Tjetä,   v.   n.    1.   (h'tsamma   som  Tjerkä. 

frac,   m.    atra. 

Tuggligr,   adj.   tolVig,    birtVig   i    liai-ct. 

Ui'rugr,  adj.  som  hai*  u[)})sta('n(h'  har  eller  fjädi'ai', 
dej-af  iifven    i   öfverföi-d    bemäi-kelsc   olustii»',   vantrifven. 

Wif^ifliingdi',   adj.    \  idsti-äckt. 

Wrena,   v.   n.    1.   och    2.    <inä<r2;<i. 

Wiinge,  m.  ett  stycke  joi"d,  som  man  begränsat 
genom    kringgående. 


47 

WäH<^Ti,  v.  a.  2.  gående  omsluta  en  trakt  eller  ett 
stycke  jord,   ki'inggå,  utstcga. 

Wärinsle,  ii.  sankt  ställe,  källdrag,  som  ej  tillfr.yscr 
om  vintern. 

Angr,  adj.  träng. 

Angä,  v.   a.   och   n.    1.   tränga. 

Anter,  eonj.  antingen. 

Orsle,  n.  smärre  ogräs. 

Hvad  som  i  öfrigt  gör  Herr  Grills  ordlista  synner- 
ligt intressant  och  värderik,  är  den  fullständighet,  h var- 
med der  redogöres  för  växters  och  djurs  —  isynnerhet 
foglarnes  —  Svenska  namn  bland  dessa  skogsbyggare. 
Men  dä,  en  stor  del  af  dem  redan  äro  af  författaren  sjelf 
uti  en  till  Kongl.  Vetenskaps  Akademien  ingifven,  och 
förut  tryckt  skrift  offentliggjorde;  och  Föreningen  dess- 
utom hoppas  att  ordlistan  öfver  Tylömalet  snart  nog 
skall   i   sin  helliet  utirifvas,  så  kunna  de  här  förbio-äs. 

Likasom  Tylöskogen  i  språkligt  hänseende  bildar 
öfvergängsledet  till  Östergötland,  sä  är  äfven  i  öfriga 
gränsorter  tungomålet  en  förmedling  af  Nerikes  och  den 
angränsande  j)rovinsens  munart;  och  —  eget  nog  — 
synes  gränstrakten  emot  det  landskap,  med  hvilket 
Nerike  sä  länge  varit  förenadt  i  kyrkligt  hänseende, 
vara  det  enda  undantaget  i  detta  fall,  ty  äfven  i  de 
sista  gardarne  af  Lennäs  och  Askers  socknar  talas  rent 
Nerikesmal.  I  öfriga  gränsesocknar  deremot  iiar  den 
mötande  bygtlens  munart  oftast  gätt  öfver  landamiiret 
och  in  uti  Nerike,  såsom  i)å  Tylöskogen,  i  landska- 
pets andel  af  Nysunds  socken  samt  kansk(>  äfven  i  Ode- 
by  och  Oötlun(hi,  (dier  ock  gifvit  up])komsr  at  sär- 
skilda bygdemål  såsom  i  (.^visbro  och  Kihls  bergslager, 
af  hvilka  i  synnerliet  det  förra,  som  tydligast  framträder 
inom  (Jammal-hyttelaget,  äi-  mäi'k(digt  för  sitt  tväljud  /// 
i  st.  f.  ('  och  (V,  och  torde  IV.iii  dv  liär  under  Wasaätten 
invandrade     och     bosatte,     men     sedermera     smanin<>om 


48 

försvenskade  Fiimarne  leda  sitt  ursprung.  Emot  West- 
manland  synes  deremot  Nerikiskan  hafva  tränot  öfver 
gränsen  och  in  i  Fellingsbro,  der  språket  mera  liknar 
munarten  i  Glanshammar  och  Lillkjrka  än  i  angrän- 
sande Westmanländska  socknar;  dock  försvinner  denna 
likliet  mer  och  mer,  i  den  mån  man  aflä  o-snar  sis;  frän 
Oppboga  ström  eller  närmar  sig  Arboga.  Öfver  detta 
bygdemål  har  Föreningen  under  det  nu  förflutna  året 
af  Brukspatronen  Herr  H.  A  t  ter  lin  g  på  Wesslingby- 
holni  fatt  emottaga  en  särdeles  utförlig  och  väl  uppställd 
ordlista,  hvilken  väl  icke  innehåller  sa  synnerligt  många 
ord,  som  ej  förut  upptecknats  inom  det  egentliga  Nerike, 
men  som  dock  lemnar  goda  upplysningar  om  dessas 
utbrednino;  och  här  i  ett  eller  annat  afseende  föran- 
drade  former.  Bland  de  ord,  som  der  anföras  och  i  Nerike 
dels  icke  förekomma,  dels  uppträda  under  något  olika 
former,  ma  nämnas  följande: 

Anhumla,  v.  a.  1.  besitta,  anfäkta  (brukligt  i  s.  k. 
mildare  svordom). 

Avcnto,  s.  ett  slags  spel.  Då  tvänne  personer,  som 
i  det  ofta  brukade  och  väl  bekanta  spelet  »Fem  kort  å 
trump»  spelat  »kamrater»  och  tappat,  sinsemellan  spela 
om  hvilkendera  skall  vidkännas  förlusten. 

Babbla,  v.   a.    1.   prata,  sladdra. 

Brässel,  m{?).   blötfoder  at  kreaturen,  sörpa. 

Bubl)a,  v.  a.  1.  bäi'a  någon  \);i  lyggen,  sa  att  den 
burne  haller  armarne  om  halsen  och  benen  om  lifvet 
pa  bäraren. 

Enbogen,   adj.   envis,   iiiotsträfvig. 

Flémme,   m.   highind   uckle,   bihhid  af  en   akrok. 

Fog-gét,  f.  en  bänk,  som  användes  vid  foghyfiing 
af  bräder,  fogbiink. 

Fössa,  v.   11.    2.   sakta  vidröi-a. 

Grefva  seg,  v.  rcfi.  1.  börju  att  stanna,  tjockna,  ilfven 
frysii   (om   vätskor). 


49 

Heta  f.  oiiigåiig,  livarf". 

Hukkcrt,  adv.  svårt,  besvärligt,  tvifvelaktigt. 

Halldr',  adj.  baiifformigt  böjd  (om  ett  bräde,  som 
slagit  sig  uch   dylikt). 

Häl,  m.   spriiit,  dubb. 

Illr,  adj.   svar,  l)itaiide,   ))ister  (om  väderleken). 

Itändr,  adj.   lifvad,  hugad. 

Képa,  f.  trädbit,  livarmed  länken  på  skacklorna 
fästas  vid   ringen  pa  kälken. 

Kräp[)a,  v.  n.  2.  säges,  då  rinnande  vatten  är  på 
fryspunkten  och  i  följd  deraf  i-inner  långsammare  och 
stockar  sig. 

Kugga,  v.  a.    1.   vinda  garn,  som  skall  varpas. 

Kvä,  m.  kitt  af  bränd  och  tuggad  näfver,  som  an- 
vändes till   hopfästande   af  sönderslaget  porslin. 

Ljuur,  adj.   skenhelig,  falsk,  inställsam. 

Luna,  f.  trädkloss  med  trissa,  som  uppehåller  skaf- 
ten i  en  väfstol. 

Lurantr',  m.   opålitlig,   bedräglig  menniska. 

Länga,  f.  grof  slana,  brytstång,  häfstång. 

Mana,  v.  a.   1   och   2.  trumfa,  spela  trumf  i  kortspel. 

Mulla,  v.   n,   1.  taga  sandbad  (om  foglar). 

Mullbalk,  m.  balk,  som  skiljer  logkistan  fr.  loggolfvet, 

Nennlikka,  f.  nejlicka. 

Offerkött,  m.   smeknamn   pa  djur.     Du  lilla  offerkött! 

Olika,  v.   a.    1.   hälla  för  otroligt. 

Opposa,  v.  a.    1.  tillrättavisa,  banna. 

Örna  seg,  v.  retl.    1.   lufjua  svr. 

Pap,  n.   bröstvårta. 

Paska,    v.    a.     1 .    slaska,    spilla   (om   vätskor)   deraf 

Paskvatten,  n.   diskvatten. 

Plogskuta,  f.  liten  spade  af  trä  eller  jern,  livar- 
med plogen  befrias  frän   vidhäftad   nndl. 

Pluskr,  m.   och   Pluska   f.   osnygg  menniska. 

Pryska,  f.   ficka,   egentligen  lösficka,   kjortelsäck. 

4 


50 

Purapa,  v.  n,  1,  (i  spel)  slå  med  knutna  handen  på 
kortleken  i  stället  för  att  taga  utaf,  då  öfversta  kortet 
skall  slås  upp  såsom  trumf. 

Rönn,  n(?).  skada  på  ett  tak,  dropp. 

Rännål,  f.  jernstång,  hvarmed  tisteln  fästas  vid 
tisthanken  (se  detta),  så  att  vagnen  i  utförsbackar  ej 
kan  skjuta  dragarne  på  benen. 

Rännstång,  f.  stång,  som  förenar  fram-  och  bak- 
delen på  en  vagn. 

Sinnugr,   8innu\  adj.   ond,  förargad. 

Skräugr,  Skrän',  adj.  som  har  dålig  matlust;  sjelfs- 
våldig,  kinkig  pa  födan. 

8kynning,  m.  stör,  hvarpå  sädeskärfvarne  up[)liängas 
för  att  torkas. 

Svinträ,  n.  trästycke  med  repögla  i  ena  ändan, 
att  sätta  om  svinets  tryne,  da  det  skall  fängslas. 

Tefiken,  adj.   ])egifven  pa,  lifvad  för. 

Tehogscn,  adj.  detsamma  som  tefiken. 

Tisthank,  m.  ring  af  jern  eller  läder  på  ett  oxok, 
hvari  tistelstan<>:en  fasti2:öres. 

Tjurugr,  tjuru,  adj.   vresig,  skör  (om  tall  och  gran). 

Tjuris,  m.   klar  och  hård   is  utan  snöblandning. 

Trägja,  Trägjas,  v.   ii.    1.   envisas,  söka  öfvertala. 

Tut,  m.  trut,   mund. 

Tange,   m.   skaftändan   på   ett  knifblad. 

Täl,   11.   la  lig-  och   tvär-stycken   i   en  harf. 

Vagnski[)i)a,  f.   fram-  eller  bak-del  på  en  arbetsvagn. 

Vingsky.l)räöe,  ii.  bräde,  som  sättes  för  ändan,  gaf- 
veln  af  ett  tak. 

VréöbånA,  ii.  fin  vidja,  som  fästas  om  foten  på  en 
haltande   oxe,   och    tros    bota   det   onda. 

Vamma,  v.  a.  1.  välta  en  sten  eller  dylikt  genom 
bröstets  och  magens  påtryckning. 

Väfrompa,  f.  det  flätade  varpgarnet  sådant  det  tagits 
af  varpoi'na. 


51 

Välkeii,  adj.   du<^tig,  förtriifWig. 
Amine,  m.   anoa. 

o  ^ 

Amma,  v.   ii.    1.   ånga,  gifva  ånjija  ifrån  sio;. 
Amäling,  m.   dum,  druinlig,  otymplig  varelse. 
Ann  vagn,  m.   hövagn. 
OfverdyHa,  v.  n.    1.  öfverbevisa. 

,  Om  dessa  ord,  äfvensom  de  förut  frän  Tylöskogen 
anförda,  förekomma  uti  andra  trakter  af  länet  än  dem, 
hvarifrån  de  nu  uppgifvits,  vore  af  vigt  att  erfara  för 
det  påo-ående  ordboks-arbetet;  oeli  Föreniniren  beo*aoiiar 
derföre  detta  tillfälle  att  u[)j)mana  dem  af  hennes  med- 
arbetare, som  sysselsatt  sig  med  folkspråket,  att  härom 
lemna  närmare  upplysningar. 

Herr  A  t  ter  Ii  ng,  i  li  vilken  Föreningen  vunnit  ej  blott 
en  ny,  för  vara  fornminnen  litligt  intresserad  medlem, 
utan  äfven  en  verksam  medarbetare  med  förmåga,  att  på 
ett  fullt  tillfredsställande  sätt  ordna  hvad  han  varit  i 
tillfälle  att  insamla,  har  under  det  förflutna  aret  äfven 
till  Samlingen  af  Nerikes  Folklifsminnen  inlemnat 
ett  rikt  och  värdefullt  l)idrao-,  omfattande  beskrifninsar 
på  7  folklekar  samt  uppteckningar  af  14  folksagor  och  44 
folkvisor,  en  stor  del  med  deras  melodier,  jemte  några 
ordspråk,  gåtor,  beskrifningar  pa  i  Fellingsbro  öfvad  vid- 
skepelse samt  en  fullständig  redogörelse  för  Statfansspelet 
sådant  det  utförts  i  hans  hemort.  Af  folklekarne  äro  alla 
gamla  bekanta;  men  ett  par  utaf  dem  torde  här  fa  an- 
föras. Den  ena,  kallad  Malareleken,  är  en  artförändriuir 
af  Mjölnareleken  hos  Arwidsson  (Svenska  Fornsanger,  Del. 
Ill  sid.  861)),  ehuru,  såsom  man  vid  jemförelsen  lätt  fin- 
ner, yngre  och  mindre  fornartad  än  denna.  Leken  bo- 
skrifves  sålunda:  Sällska])et  delar  si<i:  i  tva  afdelninii-ar, 
gossarne  i  den  ena  och  flickorna  i  den  andra,  (uissarne 
gå  ut  i  förstugan  och  en  af  flickorna  stryker  pa  dörren 
med  handen  under  det  hon  säger: 


52 

Jag  mal   i   ar 
Ocli  jag-  luol   i   fjol. 
Ingen  tull  fick  jag  da ; 
Silkesvippadt,   krusadt   hår, 
Silke   är  mitt  öde. 
Ja<>-  är  väl   inte  Kunoens  moder, 
Men  jag  är  väl  Kungens  syster, 
Mal  sä  myeket  som  mig  lyster, 
Brygger  öl, 
Bränner  vin. 

Väntar  o-äster  hem   till   mio-.  — 
Kom   in  I  Kom   in,   magen   min! 
Skall  du  fa  igen   (namnet)   hustru   din! 
Vara  hiu'   hon  vara   mn, 
Fattig  eller  rikei', 
Riker  oeh   s;i    bälder; 
Intet  vet  jag  hvad   (Lasse)  väller. 
Den,  hvars  namn  sålunda  hlifvit  nänuidt,  svarar  utanför: 
Tack  oeh  taek,   käi"   Moder  min! 
Föl*   i>afvan   J    nu""  gifvit   hafver. 
Det  sa  vill  jag  Fder  svara 
Som  mi"-  "fåfvan  svnes  vara: 
Hon   iir  som   en   vallmoros, 
Hon  är  god  att  sofva   hos. 

Fllei- 
Hon  är  som   en  gammal  döri" 
Det  är   bäst  l)li    utanför, 
alltefter    den    svarandes    tycke    <jeh    smak,    t}'    uti    dessa 
liknelse)',    hvilka    lenuias    at    den   svarandes  egen    uppfin- 
ningsförmåga,   ligger    lekeus    lichi    intresse,    da    flickorna 
deraf  erfai'a   huru    hr)gt   eller   i-inga   de   äi'o    i   »gätet»   hos 
gossarne.     Naturligtvis,    om    leken  fortsattes,   l)lif\er  det 
sedermera  flickornas  tur  att  <xa   ut  och   ijengälda  gossar- 
nes  mer  ellei-  miudi-c   l)li<hi  omchunen,  och  den  malandes 
ord  lämpas  d;i  dciefter.  —  Den  audra  (dlei*  Moderleken  är, 


53 

som  det  synes,   en  fnllst;iiidii>-are  variant  af  leken  »Skifta 
makar»    (Arwidsson    III.    sid.    202),    och    utföres   sålunda. 
Flickorna  dansa  om  i  ring  under  följande  sang: 
Modren  går  på  golfvet 
Med  sju   döttrar  sina; 
Alla  voro  de  hvita 
Ocli   sin   niodei'  lika; 
Alla  ville  de  före  vara, 
Alla  ville  de  gifta  vara. 
()[)pn;t   porten  östan  och  vestan, 
Slri[)p   in  Kungens  silfverskodda   hästar 
De   bästa! 
Nu    öppnas   ringen   och    en   af  gossarne   träder   derinom 
under  sang  af  flickorna: 

Sälla,   sälla  iiiniro  vi. 
En  ungersven  det  tingo  vi, 
Står  i  vara  rino-ar, 
Skådar  sig  en  qvinna; 
Skådar  en,  skådar  två;   — 
Tag  den  bästa  du  kan  få, 
Tag  fort,  tag  fort! 
'    Tv  annars  far  du  inoen! 
Gossen  tager  sig  nu  en  flicka  ur  den  åt  alla  håll  splitt- 
rade  ringen,    och   söker   naturligtvis   den    hans   hug  står 
till.     Sedan  han  fått  henne,  sluter    sig   ringen    åter,   till 
dess  alla  dötti-arne  på  detta,  sätt  fått  sig  niänner',  hvar- 
efter  hvarje   par  dansar  särskildt  till  följande  sång: 
Se   unga,  magen  hur  han  dansar  sa  lätt. 
Nu  har  han  fatt  den   han   älskar  rätt  — 
Han  som  andra. 
Af  sagorna  äro   endast  de  om   Silfverring  och  Titte- 
liture    samt  Drömmarne   mindre   allmänt  kiinda   eller  till 
enskilda     sagodrag    olika    äldre    uppteckningar;    men    af 
visorna  äro  derenu^t   ganska   många  af  intresse,  och  flera 
af  de  i  notski-ift  lenniade  melodierna  svnnerlio-t  förtienta 


54 

att  bevaras.  Visserligen  torde  endast  en  eller  tvä  ibland 
dem  kunna  föra  sina  anor  upp  till  medeltiden;  men 
detta  hindrar  icke  att  de  dock  både  kunna  vara  och 
verkligen  äro  upplysande  bidrag  till  Svenska  folkets 
kulturhistoria.  —  Då  i  början  af  detta  århundrade  vipp- 
märksamheten  med  mera  allvar  riktades  på  vår  folk- 
poesi, fäste  man  sig  nästan  uteslutande  vid  medeltids- 
romanserna, kämpa-  och  riddarevisorna.  Sannt  är  det 
ock  att  dessa  äro  och  förblifva  Svenska  folkdiktens  för- 
nämsta pr3'dnader.  Men  deremot  lemnades  de  yngre 
romanserna,  kärleks-  och  skämtevisorna,  hvilkas  innehåll 
tydligt  ådagalade  att  de  aldrig  vandrat  öfver  höganlofts- 
bro,  utan  allt  afseende.  Det  gick  med  folkets  dikter  som 
med  sa  måno-en  enskild  skalds:  uto;ifvarne  utmönstrade 
eller  gömde  undan  allt,  som  ej  fullt  öfverensstämde  med 
tidehvarfvets  smak  och  deras  egen  poetiska  uppfattning, 
och  i  fölid  häraf  blef  äfven  föreställnino-en  om  Sven- 
ska  folklynnet  och  dess  uttryck  i  folkdikten  något  ensi- 
dio-.  Det  orio-ti^a  uti  en  sådan  alltför  laiiirt  drifven 
gallring  har  icke  undfallit  senare  forskare.  De  hafva 
insett,  att  likasom  man  ej  kan  vinna  en  sann  ocli  tro- 
gen bild  af  den  enskilda  skalden,  om  man  blott  söker 
honom  uti  hans  största  och  l)ästa  ska})clser,  utan  att 
härtill  fordras  att  liopsamla  och  genomforska  all  hans 
poetiska  qvarlåtenskap ;  sa  kan  man  ej  heller  göra  sig 
en  fullt  tydlig  föreställning  om  Svenska  folkets  i)oetiska 
ande  af  käm}>a-  och  i'iddarevisorna  allena,  utan  man 
måste  tränga  ned  i  folkgrunden  och  undersöka,  de  olika 
former,  hvaruti  denna  ande  äfven  der  upj)enbarar  sig. 
Och  hvem  kan  väl  neka  att  de  vn<>Te  romanserna  och 
till  och  med  de  ej  alltid  sa  välljudande  skämtevisorna 
äro  uppvuxna  från  samma  rot,  om  ock  skott  af  en  annan 
stam  än  den,  hvarifran  de  äldre  utsprungit.  De  här- 
stamniH  ej  såsom  dessa  frän  riddaresalen  eller  jungfru- 
bui-cn    i    höganloft,    och    det    lif,   hvarutur  do  gripit  sina 


00 


toner  iir  också  ett  annat.  Det  är  bondens  låga  tjäll, 
som  sett  dem  födas,  eller  ock  äro  de  ett  gensvar  frän 
skogen  af  de  känslor,  som  röra  sig  i  hans  bröst.  Man 
må  derföre  geri\a  kalla  dem  ållmogevisor  eller  bonde- 
visor; men  Svenska  folkvisor  äro  de  i  allt  fall.  I  este- 
tiskt afseende  kunna  de  väl  sällan  ntliärda  en  jemfö- 
relse  med  de  äldre,  men  de  sakna  derföre  icke  poetiska 
tankar,  ehuru  dessa,  kämpande  med  svårigheten  att 
finna  uttryck  i  språket,  icke  sällan  döljas  under  lialfva 
och  ofullständiga  bilder,  som  fordra  sympati  hos  läsa- 
ren eller  åhöraren  för  att  rätt  uppfattas. 

Hvad    de    nyare    visornas    innehall    beträffar,    så   är 
detta,    såsom  man  kan    vänta   sig,    högst   vexlande.     An 
skildra   de    märkeliga   tilldragelser   ur   det   enskilda,  och 
nåo-on  irano-  äfven  ur  det  offentlioa  lifvet,  än  närma  de 
siof  de   o;amla  romanserna:  men  största  delen  är  dock  af 
erotiskt  innehall  eller  s.  k.  kärleksvisor,  än  i  en  skämt- 
samt  lekande,  än  i   en  vemodigt  klagande  ton.     Men  ej 
ens  da  de  tolka  en  älskares  eller  älskarinnas  sorg  öfver 
sviken   trohet   finner   man  någon  mjeltsjuk  lifsaskadning 
eller  ett  förkrossadt  hjerta,  som  blott  lefver  af  sin  sorg 
och  finner  sin  enda  lisa  i  att  hålla  de  djupa  såren  blö- 
dande.    Sådant   låter   ej    väl   förena  sig  med   vår  allmo- 
ges   friska    och    af   naturen    trotsiga   lynne,   som   väl    af 
motgången  kan  böjas,  men  icke  brytas.    Der  således  icke, 
såsom  ofta  händer,  sorgen  u[)plöser  sig  i  ett  humoristiskt 
löje  öfver  lifvets  fafänglighet,  röjer  sangen  nästan  alltid 
den    klagandes    sträfvan    att   återvinna   själens   förlorade 
jemnvigt,    ehuru    trösten    efter   visdiktarens   olika    lynne 
sökes  pa  olika  sätt.     Da  t.   ex.   rikedomens  lockelser  — 
i  alla  tider  en  farlig  frestelse,  och  icke  minst  ibland  all- 
modren  —  vallat  älskarens  eller  älskarinnans  otro,  tröstar 
sig  den  öfvergifna  dermed,  att 

Lazarus  \ar  också  mycket  fattig, 

Och   här  sa  fick   han   lida  stor  nöd; 


56 

Men   eng-larne   de   sjöng  vid  hans  begrafning, 
Och   han  blef  förd  i  Abrahams  sköt.  — 
Eller  ock  med  följande   osvikliga  sanning: 
Men  ett  är  det  som  mig  gläder: 
Att  himmelen  för  penningar 
Han  blifver  aldrig  din. 
En    annan    öfvero-ifven    älskare    erinrar   sio;   med    en 
viss  tillfredsställelse  och  ej   utan  hämndlystnad,  att 
Simson  den  starke  af  qvinnan  blef  narrad, 
Då  hela  sitt  förtroende   ät  henne  han  gaf; 
Men  ocksä  gjorde  han 
Den  qvinnan  stor  skam, 
Ty  Simson  han  var  en  regerande  man ; 
under   det    att   en   tredje,   som   af  olyckan   fått    öppnade 
Ögon,   ironiskt  utl)rister: 

Ja  dii>:  ma  ia^'  likna 
Vid  räfven  som  tar  gäss;  — 
Gud  nade   den  gosse. 
Vid  dig  blifver  fäst! 
eller   ock    med   full    resignation    tröstar    sig  dermed,  att 
Det  finns  väl   flickoi"  flera 
1   denna  vida  verld. 
I    vår    Nordiska    mythologi    dväljes   Asa-Loke    i   gu- 
darnes   sällskap    ()(']i,    till    sitt   urspi'ung   snarare   god    än 
ond,*)   ;ir  ]i:iii,  sa  länge  ännu   en  gnista  af  det  goda  fin- 


*)  Ett  sådant  antagande  synes  ej  vara  oberättigadt,  dä  han  i  Snorra 
Edda  kallas  Odins  broder  och  Asarnes  faders  broder,  oeli  vid  Ogers 
gästal)ud  erinrar  Odin  om  dci-as  i  tiden  ingångna  fostbriklralag  med 
följande   ord: 

Alantu   l^at   OAinn  ! 

Er  vit  i   iirdaga 

bléndiini   l)lo^i  sa  man? 

01  vi   bergja 

létztn   eigi   nuindu, 

iieiua  okr  vieri   i);u^nni    borit. 

För  öfrigt  må   vi   erinra  oss  att  älVen   Satanas  är  en   tallen  engel. 


57 

nes  qvar,  en  husvarm  gäst  i  Asgården,  dei"  liaiis  eld, 
hans  qvickhet  oeh  fintlighet  i  godt  och  ondt  gifver  lif 
och  färg  at  det  hela.  Först  då  den  onda  naturen  tagit 
öfverhanden,  då  den  lifvande  elden  blifvit  en  förtärande, 
och  ironien  öfvergått  till  fräck  bespottelse,  först  da  blif- 
ver  han  utkastad,  bunden  och  straffad,  ehuru  han  äfven 
fästad  vid  klipporna  förmår  att  understundom  sätta  hela 
gudaverlden   i  skakning. 

Att  de  oramla  Asafrudarne  kunnat  så  läno^e  fördraii^a 
en  så  lös  och  så  till  det  onda  l)enäa'en  karakter  som 
Loke,  och  att  de  allvarlioa  Nordboarne  med  sådan  för- 
kärlek  kunnat  skildra  hans  upptåg  och  ständiga  försök 
att  nedsätta  sjelfva  gudarnes  majestät,  ma  med  skäl 
väcka  undran;  och  vi  skulle  ej  heller  kunna  rätt  förlika 
oss  dermed,  om  vi  icke  nödgades  erkänna,  att  Loke, 
sådan  han  lefde  bland  Asarne*),  i  många  afseenden  är 
kött  af  vårt  kött  och  ben  af  våra  ben.  Ett  försök  att 
närmare  utreda  Lokes  betydelse  i  vår  gamla  mythologi, 
kan  af  många  skäl  icke  här  ifrågakomma;  men  det  må 
dock  erinras,  att  lika  som  de  egenskaper  hos  mennisko- 
naturen,  hvilka  framträda  förkroppsligade  i  de  särskilda 
Asagudarnes  höga  gestalter,  återfinnas  i  folk-karakteren; 
så  saknas  der  ej  heller  de,  som  framställas  under  Lo- 
kes bild.  Synnerligast  i  skämtesagorna  och  skäuitevi- 
sorna  framträder  hans  ande,  än  med  samma  plumphet 
som  på  Ogers  gästabud,  än  som  den  finaste  satir;  än 
med  den  mest  öfvergifna  och  otyglade  glädtighet,  såsom 
i  följande  vers  till  en  hurtig  polskmelodi: 

Nu  är  jag  sa   hjertinnerligt  glad, 
Att  liökcu   tagit  mina   hönor; 
En  i   <>'år  och   cu    i   da<x, 

*)  Den  uiuli',  iVäii  Asanics  sanicjviiiu  liclt  och  hälld  liirvisaclc  Loke, 
månne  icke  äfven  han  dviiljes  ihland  oss?  Sakna  vi  väl  i  det  enskilda 
oeh  oftentlip^a  litVet  inotstyeken  till  Loknijlcpsa,  eller  förledes  ieke  iinnu 
mången  förblindad    lliul   att  skjuta   pä    Balder? 


58 

Och  ätit  upp  mina  bönor, 

Trampat  ner  mitt  galanta  lin 

Och  sparkat  mullen  ifrån  löken. 

Den  gula  hönan  värper  aldrig  mer. 

För  hon  har  leoat  under  höken. 
An  uttryckande  sig  med  en  tilldragande  naivitet,  såsom 
uti  följande   bekännelse  af  en  gosse,  som  mast  lofva  sin 
moder  att  aldrig  mer  med  flickorna  leka: 

Och  lofven  den  höll  jag  sa  när  åtta  dar, 
Så  länge  jag  hemma  hos  moder  min  var. 
Att  bland  den  nyare  folkdiktens  alster,  särdeles 
bland  skämtevisorna,  mycket  finnes,  som  hvarken  bör 
eller  ens  kan  offentliggöras,  är  helt  naturligt;  men  deraf 
följer  väl  icke  att  man  ej  bör  samla  och  för  kulturhi- 
storien bevara,  hvad  som  förtjenar  att  tillvaratagas. 
Dessutom  försvinna  äfven  dessa  lemningar  af  en  fordom 
rik  folkpoesi,  och  sångens  ande  förstummas  mer  och 
mer  bland  allmogen.  I  folkskolan  vunnen,  om  ock  ytlig, 
bekantskap  med  den   högre   skaldekonsten  och  en  dunkel 

aning   om    dess  fordrino-ar  hafva  satt  folkvisorna  i  miss- 
en Ö 

kredit;  och  äfven  de,  som  frän  barndomen  minnas  ett 
och  annat,  ja  stundom  ganska  mycket,  i  denna  väg, 
hindras  af  en  falsk  blygsel  och  onaturlig  fruktan,  att 
synas  löjlige  i  de  mera  bihhides  ögon,  från  att  meddela 
hvad  de  i  minnets  djuj)  likväl  troget  bevara.  Kndast 
åt  den  tysta  ensamheten  vaga  de  anförtro  dessa  enkla 
visor,  som  dock  mera  troget  än  vara  största  skalders 
l)ästa  sånger  uttrycka  deras  känsloi'.  Det  är  derföre 
icke  så  lätt,  som  mången  föreställer  sig,  att  nu  för  tiden, 
sedan  industrien  dödat  husslöjden,  och  såsom  onyttiga 
ting  frän  aftonbrasan  i  ])ondstugan  förvisat  de  gamla 
sj)inni'ockani(',  li\ilkas  sui'i'im(le  så  väl  accompagnerade 
folkvisans  enkla  toner  ocli  lifvade  alla  husets  inne\;iniii-e 
att  instänuna  i  sangen,  vinna  kunskap  om  dessa  ännu 
icke    alldeles    förgätna    poetiska    skapelser.     Det   fordras 


59 

en    viss    diplouuiti    och    mycken    ihärdighet    att    kunna 
framlocka  dem;  men  lyckas  det  blott  en  gäng  att  bryta 
isen,  är  det  märkeligt  att  förnimma,  huru  det  ena  min- 
net framkallar  det  andra,  huru  anletsdragen  småningom 
lifvas  och  den  tveksamme  och  för  alla  frågor  otillgäng- 
lige blifver  en  meddelsam  natur,  som  villigt  lemnar  de 
upplysningar,   som   kunna   äskas   och    han  är  i  stånd  att 
meddela.  Det  är  den  gamla  i  köttet  burna  Svenska  anden, 
som    bryter   fram,  krossande   de   skrankor,    hvarinom   en 
annan   öfvermäktig   ande,   den   s.   k.  tidsanden,  intvingat 
honom;  och  da  man  väl  ej  vägar  neka  att  dennas  makt 
är  befoofad  och  att  dess  vttersta  mal  iir  godt,  om  också 
dess   vajrar  understundom  kunna  förefalla  oss  såsom  af- 
väo-ar,   så   kan   man   dock    icke    undo-a,    att   med    en   suck 
fråga:  Hvarföre  skall  icke  detta  mal  kunna  uppnäs  utan 
ett    sådant    hämmande     band    pa    Svensk-manna-anden? 
Man   vill  ju  i  var  tid  häfda  och  försvara  nationaliteter- 
nas   rätt,    men   pa   samma   gäng   utjemnar    och   utplanar 
den  allmänna  bildningen  nästan  alla  nationela  egenheter, 
under  det  att  egoism  och  kosmopolitism  i  förening  arbeta 
på    lossandet    och   upprifvandet   af  alla    nationela    band. 
Det    liiTirer    en    motsägelse    häruti,    som    väl    en    aang  i 
tidernas    fullbordan    skall    vinna    sin    lösning,    men    som 
dock  bör  uppfordra  hvar  och  en,  som  haller   pa  sin  na- 
tionalitet, att  på  allt  sätt  värna  om  densamma,  icke  blott 
emot  de  uppenbara  3''ttre  fiender,  som  hota  folkets  frihet, 
utan    äfven    emot    de    lönliga    inre,    som   vilja   förslappa 
och    förvända    nationalkänslan;    och    emot    dessa   fiender 
hjelpa    icke    folkbeväpning,    grundmurade    fästen,    moni- 
torer  och    ])ansarskepi),  utan  gudsfruktan  och  sedlighet. 
Under     de     föregående    aren    har    Föreningen    frän 
skilda   hall    af  länet  fatt  emottaga  mer  eller   mindre   ut- 
förlitni  och  fullständiii'a  redoo-örelser  för   vart  enda  mera 
genomförda    folkdrama,     Trcttondagsspelet,    hvilket    nu- 
mera   öfverallt     i    Xerike     har   flyttats    till    natten    före 


60 

Annandap;  Jul.  Likasom  så  in  Angå  andra  kyrkliga  my- 
sterier öfvergick  äfven  Trettondagsspelet  snart  uti  pro- 
fana händer,  hvarigenom  det  småningom  nedsjönk  till 
ett  folkupptåg,  der  mysteriets  ursprungliga  ändamål,  att 
åskadli<»'fröra  en  märkeli»'  tilldraii-else  vid  Frälsarens 
krul)b{i,  mer  och  mer  sköts  i  bakgi-unden,  och  vinnandet 
af  gafvor  i  mat  och  penningar  till  ett  muntert  julgille 
blef  hufvudsaken.  Afven  Staffans-siunaandet  torde  vara 
en  qvarlefva  af  ett  likartadt  sätt  att  lira  minnet  af  S:t 
Stephanus  protomartyr,  hvilken  såväl  i  England  som  i 
Skandinavien  göres  till  Konung  Herodis  tjenare.  Den 
Svenska  Staffansvisan,  i  det  stympade  skick  vi  ega  henne, 
synes  icke  kunna  tillmätas  någon  s}'nncrligt  hög  ålder, 
och  funnes  ej  motsvarande  qväden  hos  andra  folk,  skulle 
man  svarlio-en  ur  hennes  innehall  våoa  drao:a  nao:ra  slut- 
satser  om  visans  saml)and  med  S:t  Stephanus.  Lyck- 
ligtvis lemna  dock  Engelska,  Färöiska  och  Danska  qväden 
i  detta  fall  fullständigai-e  u[)plysningar.  Den  Engelska 
visan,  som  utan  tvifvel  torde  vara  den  äldsta,  känner  väl 
ej  Stephani  befattning  med  hästarne,  ehuruväl  S:t  Stephau 
der,  lika  som  i  Tyskland  och  Skandinavien,  är  hästarnes 
skyddshelgon;  men  da  den  Danska,  som  hvilar  })a  samma 
tradition   som  den  Engelska,  uj)pgifver  att 

S:t  Stefan    han   ledei'  dv   Foler   i   Wand 

Alt  ved  den  Ijuse  Stjerne; 
sa  tiniici'  man  här  öfvera'ån»:en  till  den  Svenska  visan. 
Man  behöfver  således  icke  med  Ilire  och  hans  efterfid- 
jare  nödvändigt  tänka  pa  någon  flelsingarnes  särskilda 
apostel,  utan  kan,  med  ringa  fara  att  misstaga  sig,  antaga, 
att  vår  Staffan  icke  ;Vr  någon  annan  än  denne  kristen- 
domens förste  martyi'.  Det  synes  icke  hcllci'  osannolikt 
att,  likasom  vår  kristendom  iiui\udsakligast  kommit  ifrån 
England,  äfven  visan  om  Sankte  Staffan  (h-rifi-an  leder 
sitt  ursprung.  En  kort  redogörelse  för  det  Engelska 
medeltidsqvädet:  »A   Cai-ol   for  S:t  Ste})hens   day»,   torde 


61 

derföre  vara  upplysande.  S:t  Stephen  är  page  (dier 
småsven  hos  Konung  Herodes  och  passar  upp  vid  hans 
taffel.  Pä  juldagen,  da  han  bär  in  steken,  varseblifver 
han  stjernan  öfver  Bethlehem.  Ett  nytt  lif  tändes  i 
hans    bröst;    han    vill    ej    längre    vara    Herodis    tjenare: 

I  forsake  thee,  King  Herodes, 

And  thine  werkes  alle ; 

There  is  a  child   in  l>ethlem  born, 

Is  better  than  Ave  alle. 
Konungen    spörjer    om    honom    fattats   mat   eller   dryck, 
gods   eller   guld;    men    detta  är  ej  anledningen  till  hans 
längtan    att   lerana   Konungens   hus.     Hans   hug   stär  till 
det  nyfödda  barnet,  som 

shall  helpen  us  at  our  neede. 
Detta  väcker  Konuno-ens  vrede.  Han  förklarar  högliudt 
att  luui  ej  tror  mera  pa  detta  barnets  underbara  kraft, 
än  att  den  stekta  hanen,  som  står  framföre  honom  [)a  bor- 
det, kan  gala.  Men  de  hädiska  orden  äro  ej  förr  uttalade 
än  tu])pen  reser  sig  upp  af  fatet  och  med  klingande 
stämma  utropar:  »Christus  natus  est.»  Herodes,  pa  en 
gäng  förfärad  och  ursinnig  af  vrede,  befaller  att  Stephan 
skall  stenas  utanför  stadsporten.  Domen  gar  genast  i 
verkställijrhet  och  »therefore  is  his  even  on  Christes 
OAven  chiy»,  såsom  det  heter  i  sista  versen.  Man  ma 
nu  täid<a  härom  hvad  man  vill,  sä  synes  dock  visan, 
som  finnes  i  handskrift  frän  14:de  eller  15:de  århun- 
dradet, \arii  utgången  frän  katolska  andelige  och  hvila 
på  nägon  gannnal  legend,  som  vunnit  genklang  lios  fol- 
ket och  der  blifvit  en  helgonsaga,  samt  gifvit  uppkomst 
åt  nägTii  i'('ligiösa  folkbruk.  A  andra  sidan  kan  ej  heller 
nekas  det  seden  att  ri(hi  Staffans  skede  och  pa  Annan- 
dagens morgon  sjunga  visor  till  Staffans  minne,  äfven- 
som  en  mängd  andra  med  julen  föreiiach'  äldre  bruk, 
kuiMia  liafva  sin  rot  i  (U-n  ganda  ludniska  gudaläran, 
der    Vvw  cWw   Frö,   som  vi  Svenskar  väl   i-ättcdiucn  böra 


62 

kalla  honom  —  var  hästarnes  skvdclso-ud,  hvars  offer 
iirades  vid  midvintern,  således  under  den  kristna  julen. 
Svend  Grundtvig*),  som  under  vissa  vilkor  godkänner 
denna  hypothes,  säger  att  de  gamla  hedniska  brukens 
öfverförande  pa  S:t  Staffan  i  sådant  fall  »varit  et  Skal- 
keskjul,  for  under  Kristendomen  at  bevare  en  hedensk 
Skik,  livoraf  man  ventede  Nytte  for  det  nye  Aar».  Detta 
är  äfven  långt  ifrån  otroligt,  då  vi  veta,  att  de  första 
katolske  lärarne  icke  varit  sä  nogräknade  i  dylika  fall, 
och  ofta,  när  de  ej  kunnat  öfvervinna  en  gammal  inro- 
tad sed,  lätit  den  fortfara,  sedan  ett  katolskt  helgon 
intagit  den  hedniske  afgudens  plats.  Hade  detta  ej  skett, 
och  man  frän  släo;te  till  släfite  vant  sig;  att  anse  dessa 
bruk  fullkomligt  oskadliga;  huru  skulle  väl  da  så  myc- 
ken hedendom  kunnat  fortlefva  i  folktron  linda  in  i  våra 
dagar?  —  De  personer,  som  i  nutidens  julupptag  yan- 
ligtvis  u])pträda,  äro  Herodes,  tle  tre  vise  männen, 
stjernföraren,  knekten  eller  Staffan  samt  Judas  med  pun- 
gen. I  Fellingsbro,  der  den  äldre  traditionen  synes 
vara  mera  förvirrad  än  j)a  mänga  andra  orter,  intager 
StaftVin  Herodis  ställe  och  kallas  Konung,  och  då  den 
gamla  julbocksleken  här  förenats  med  Staffans-sjungan- 
det, förökas  sällskapet  med  julbocken,  som  ledes  af 
vallkullan.  Vanligtvis  haller  Konungen  ett  högtidligt 
med  komiska  tillsatser  späckadt  tal,  längre  eller  kortare 
efter  rad  ocli  lägenhet,  samt  i  öfrigt  beroende  på  tala- 
rens mer  eller  mindre  allvarliga  u])j)fattning  af  högti- 
dens betydelse.  Khui'u  frjrcdragct  sålunda  är  fi'itt,  så 
kan  man  dock  antaga-  att  det  åtminstone  i  det  iiufvud- 
sakligaste  följt  något  ganniialt  ocli  bcpröfvadt  formulär, 
och  det  konungatal,  Herr  Atterling  nu  meddelat,  visar 
äfven  jitt  sä  iir  förhallandet.  Ty  oafsedt  de  utgjutelser, 
som     kunna     tillskrifvas    en    inai-c    tids    mera    förskämda 

*)   D.iiiinarks    Gamle    Folkeviscr  (Dd.    II.   sid.    f>-24).   ur  livilkot  för- 
t.i!irni^'-a   ail)c-t(j  mänga   uppgifter  inv  dcuna  del   af  l)ciiitt(d>^cu   licnitats. 


6^ 

smak,  tilllies  dcruti  ganska  mycket,  som  hänvisar  till 
äldre  tider.  Nödvändio-heten  att  beo-ränsa  oinfånirct  af 
denna  berättelse  hindrar  einedlertid  för  närvarande  all 
närmare  redogörelse  för  de  olika  variationer  af  det 
gamla  themat:  Staffan,  Herodes  och  de  tre  vise  männen, 
som  hitintills  iip])samlats  i  Nerike,  oeh  da  härtill  kom- 
mer, att  en  någorlunda  tillfredsställande  utredning  af 
det  helas  och  deriiti  np[)trädande  personers  uppkomst 
och  betvdelse  fordrar  vidsträcktare  forskningar  i  andra 
landsändar,  har  Föreningen  öfverlemnat  detta  värf  åt 
sin  nuvarande  Sekreterare. 

I  förra  årsberättelsen  omnämndes  att  Föreniniren 
inom  Jernboas  socken  uti  Skogvaktaren  Pehr  Erik 
Eriksson  i  Lobergstorp  vunnit  en  nitisk  samlare.  Be- 
klagligtvis  har  denne  redan  i  början  af  detta  ar  slutat 
sina  dagar;  men  hans  efterleinnade  son,  ynglingen  Pehr 
Pehrsson  har  lofvat  fortsätta  fadrens  samliiiirar.  Under 
det  nu  förflutna  året  har  denne  äfven  inlemnat  nåffra 
folklekar,  visor,  gåtor  och  ordspråk  jemte  åtskilliga, 
ehuru  icke  så  synnerligt  gamla,  polsken-  i  notskrift,  hem- 
tade  ur  handskrifna  notböcker,  tillhöriga  hans  aflidne 
fader,  hvilken  bland  många  andra  färdigheter  äfven 
egde  en  i  hans  hemort  beprisad  skicklighet  att  spela 
viol.  De  insända  bidragen  gifva  allt  skäl  att  hoppas 
det  Pehr  Pehrsson  skall  träda  i  fadrens  fotspar,  och 
Föreningen  genom  honom  fortfarande  erhålla  goda  upj)- 
tysningar  om  folklifvet  i  denna  skogsbygd,  der  mycket 
ännu  torde  återstå  af  forntida  seder,  tro  och  lif.  Så- 
väl fadrens  som  sonens  insända  bidrag  och  med  Före- 
ningens Sekreterare  vcxlade  bref  äro  dessutom  af  stort 
psykologiskt  intresse;  och  den  lefnadsteckning,  Pehr 
Erik  Eriksson  pa  ])egäran  lemnat,  visar  liuru  en  for- 
skande ande,  äfven  i  en  rini^a  samliällsställnini!:  och  be- 
röfvad  de  oundgängligaste  vilkoreu  för  vinnandet  af  den 
upplysning,    hvarefter    han    med    oallatlig    ifver   sträfvar, 


64 
likväl    förmAr  att  i  nao-oii  inon  fylla  detta  siälens  behof 

CD  •/  f.f 

och  i  bildning  höja  sig  långt  öfver  den  samhällsklass, 
hvarinom  han   i  öfrigt  lefver  och  verkar. 

Af  äldre  på  spridda  ställen  i  handskrift  bevarade 
sockne-  och  häradsbeskrifningar  hafva  under  året  åtskil- 
liga afskrifter  erhållits.  Brukspatronen  Herr  Pehr  La- 
ge rhielm  pa  Bofors  har  lemnat  en  beskrifning  öfver 
Karlskoga  härad,  upprättad  1779  af  M.  Dahl;  och  ehuru 
denna  är  föga  annat  än  sammandrag  af  Fernows  upp- 
gifter, tinnes  dock  en  och  annan  upplysning  af  intresse 
synnerligast  hvad  ortens  bergsbruk  angår.  Särdeles  an- 
märkningsvärd är  den  hastiga  folkökningen  under  denna 
af  Hertig  Karl  grundade  kolonis  första  tillvaro.  Före 
hans  tid  funnos  här  endast  några  spridda  och  magra 
torp*)  och  fäbodar,  men  den  kraftfulle  Hertigens  bud 
och  vilja  föranledde  sa  starka  infiyttiiingar,  att  den  år 
15S6  l)ilda(le  kapellförsandingen  redan  1594  måste  för- 
ses med  egen  [)astor;  och  fraii  och  med  1629  har  Karl- 
skoga med  dess  kapell  Bjurkärn  utgjort  ett  eget  härad, 
hvars  domböcker  äi-o  bevarade  i  sammanhängande  följd 
allt  ifrån  det  första  häradstinget,  och  utan  tvifvel  kunna 
meddela  mänga  värderika  ui)plysningar  till  detta  härads 
historia.  Ortens  för  bergsbruk  tjenliga  läge,  dess  rika 
skoGfiir  och  närheten  af  ijoda  malmer  måste  jröra  iern- 
handterinircn  till  den  nva  koloniens  liufvudnärino-;  och 
denna  synes  äfven  iiafva  hållit  jcmna  steg  med  folkök- 
niuiren,  tv  ensamt  under  aren  16^^8 — 1690  utfärdades 
veder})örliga  pri\ilegiei-  löi-  icke  mindre  än  11  masug- 
nar och   4   stangjcrnsbruk. 

Frän  Lerbäcks  stnkncai'cliiv  har  Föreningen  till 
afskrifvande  fått  emottaga  framlidne  Fi-esidenten  af  Rob- 
sons    efterlemnade     Samlingar     till    en     beskrifning 


*)  Nägra  af  dessa  voro  dock  redan  lönit  skattlajrda  och  upplVirda  i 
licininaiital  samt  riiknades  dels  till  (ivisbro  oeli  Kiiista  soiknai-  i  Merike, 
dels   till   Waiiiuiiis   i    Wennlaiid. 


65 

öfver  Ijcrbäck.s  socken,  livars  törsta  ark  vid  den  frej- 
dade föi'fattai'eiis  fraiitVille  redan  blit\'it  Itigdt  under 
pressen.  Utan  tvifvel  var  det  en  stor  förlust  för  Neri- 
kes  t(jpograti  att  detta  arbete  ej  blifvit  afslutadt,  t}'  af 
den  efterleninade  handskriften  synes  bäst,  hvilka  grund- 
liga och  detaljerade  up])lysningar,  det  varit  ämnadt  att 
meddela.  ISärskildt  <>;äller  detta  om  de  med  synnerli<>- 
omsorg  och  reda  uppstälda  statistiska  tabellerna,  hvaraf 
den,  som  u})ptager  de  säi'skilda  hemmanens  olika  natur, 
godhet,  värde,  areal  och  folkmängd,  bör  kunna  tillfreds- 
ställa äfven  var  tids  noof  stränoa  fordriniiai"  i  denna  väs". 
Visserligen  sjiknas  pa  många  ställen  de  siflror,  författa- 
ren velat  i  tabellerna  meddela;  men  det  hela  lemnar 
dock,  och  i  synnerhet  hvad  ortens  bergsbruk  angår,  ett 
rikt  material  till  en  beskrifning  öfver  Lerbäcks  socken, 
hvars  redaktion  icke  skulle  kräfva  näo:on  SAimerlio-  möda. 
Herr  af  Robson  synes  äfven  hafva  ämnat  utsträcka  sin 
beskrifning  till  redogörande  för  äldre  ätkomsthandliiioar 

O  O  O 

samt  andra  märkeliga  dokumenter,  som  vid  de  särskilda 
Jiemmanen  funnits  bevarade,  en  omtänksamhet,  som  För- 
eningen hos  blifvande  sockenbeskrifvare  rekommenderar 
till  efterföljd.  l)\lika  handlingar,  stundom  af  hög  ålder, 
allmänt  intresse  och  historisk  vigt,  tinnas  mångenstädes 
i  landet,  dei'  man  minst  väntar  att  träffa  dem;  och  deras 
uppsökande  Ixu-  i  första  rummet  vara  en  sockenbeskrif- 
vares  l)ligt,  ty  ingen  annan  kan  med  lika  liten  u])pofi'- 
rinu'  af  tid  och  möda  o-öra  det  lika  orundlio^t  som  han. 
Da  något  resultat  af  Karolinska  Elementar  Lärover- 
kets i-eklamation  af  atskilliu-a  dess  Archivum  Nericiense 
fordom  tillhöriga,  men  nu  uti  Upsala  Universitets  bibli- 
othek  och  Fantska  samlingen  förvarade  handskrifna  topo- 
grafier öfver  åtskilliga  Nerikes  socknar  icke  försports, 
liai"  l^örcningen  ui)pmanat  StU(UM'an(len  »I.  \\  a  li  Ifisk  att 
för  Fin-en ingens  i-äkning  deraf  taga  afskrifter.  Under 
det    nu   förflutna   aret   hafva    s.idane   äf\cii    Icnuiats   af  de 

Aniii/r.   Tidfkri/I.  ö 


66 

1770 — 73  upprättade  beskrifninga)-  (ifVcr  Pxxlarnc,  Har- 
demo,  Mosjö  med  Täby,  (^visbi-o,   Skaoershult  ocli 
Snafliinda  socknar.     Dessa,   hvilka  mest  svsselsätta  si<r 
med    ui)pr;ikiiande    af  församliiioariies    lierdjir   oeli    inom 
socknen   födde  s.   k.  lärde  män   (d.  v.   s.   sädane  som    id- 
kat  studier),    innehålla    dock    understundom    vio-tiaa   an- 
tiqvariska    upplysningar,      lieskrifningen    öfver    l^odarne, 
livars   författare,   Abraham    Samzelius,    är    den,    från 
hvilken    uppmaningen    till    Nerikes    i)resterskai)    att    hc- 
skrifva    deras    försaudingar    utgått,    nu'd(l<d!ir    ntskilliga 
u])plysningar    om    S:t    Anton ii-l)röd('ruas    kloster    vid   Ka- 
iQundaboda,     hvilka     torde     förtjena     att    här    atei'gifvas 
såsom  (!n  god  grund   för   konunande   forskare,   hvilka  till 
äfventyrs    vilja  fullständigare    behandla   detta   änuie.      Pa 
Boda  eller  Tivägsboda  har   i   forna  tidei'   bott  en  förmö- 
gen    man    Raimuiid    (dier    Ranumd,    Inilken    här  egt   vid- 
sträckta   (!gor.      Denne,   som    at    poetiska    aiitiqvarier    äu 
gjorts  till  jätte,   iin  föi'blandats  med  den  Isländska  sagans 
Hromundi-    (irips    son,    skall    hat\a    varit    eii    för    sin    tid 
from   man,   som   o-erna  velat   blifva,  (hdaktiu'  af  ludo-onens 
salighet,    och    derföre    u))platit  sin   gärd    Poda,    at    eremi- 
te)',    hvilka    i-edaii    föiait     nedsatt    sig    \  id    Lassana.      Det 
n\a    klostret  kallades,  till  Rannuids  miinie,  liamundaboda: 
nu-n   tiden   för  dess   byggnad    kau    icke   med  någon  säker- 
het    ui)i)ii'ifNas ;    dock    li^ifxcr    KimkiNniikans    skil(lriiii>-    af 
Koiuuig    Waldemars    \  ist(dse    liäi'städes    vid    midsommai"- 
tiden    ai'    1:^7.")    aide(liiiiig    antaga,    att    katolske    ainbdige 
i'edan    ila     \arit     här    bosatte.*)      Några     fullt    säki'a     iiii- 
de)-rätt(dsei"    om     klostret    (dier    miinkstiigan    pa     Tixcdeii 
('irrv    man    icke   fVn-r   ;in    me<l    br>rian    af  det    I6:de   seklet; 
men    Iran   demia    tid    ;ii'o    tNcnne    permebret'  af  Samzelius 
aidVirda,    som    best\  i"ka   dess   tilharo.      Det    ena    af    dessa, 

*)    Soiinna    liördi;   iniisso   ok   somuiii   smIo. 
Soiniiiii  ^ciiii^o,    ok   >><)iiim;i   ato; 


•n    ' 


Drofdiiiiiicti    Iccktc   skiifftavcl. 


67 

gifvet    i    Hiiulcrsincssiiii    uti   ( )i'('l)r()    ;ir    läUU,    äi*  ett    kö- 
pebref  pä   Solberga    luMiiiiuiii    uti    Edsbergs  socken,  soui 
Herr   Hans   dementis,    Prior  ooh   föreståndare   i  S:t.An- 
tonii   kloster  oeli   gärd   pa   Tiveden,    för  klostrets  räkning 
inkö})t;    ocdi    i    kraft   af  det  aiidi'a,   som   är   utfärdadt   S:t 
Stephani  dag  ar    1511),   öfverlater  Priorn  i  samma  kloster 
och  gärd  Herr  fIaeo1)us  Jönsson   till    Bisko[>   Hans    lirask 
i  Linköping  eganderätten  till  en  klostrets  gärd  i  .Vrboga. 
Såsom    ett    bevis    på    klostrets    rikedom    anföres,    att    da 
miinkarne,    livilka    aldrio;    synas    liafva    varit    maniia    till 
antalet,     ar     15:21)     utdrefvos,    too-s     af     Koiiun;»"    (riistaf 
bland   andra   klenodier  ett  monstrans  af  fint  silfNcr,  som 
vägt    279    lod.      Klosterbyggnaderna,    hafva    varit    af    ti-ä, 
och    ända    till   ar   1G88   })ibehölls    den    s.   k,   Munkstugan, 
livars   grundmurar   och    källare    äro    aftecknade    och    be- 
skrifne    uti    Hen-    Hofbergs   denna   berättelse    åtföljande 
sockenförteckninoar,     såsom     herbei-o-e    för    de    kiin"lio;a 
eller  i   Konungens  ärender  stadda  i'esaiide   [)a   d(M'as  fär- 
der  öfver    den    stora    skogen.      Frän    denna    tid    omvexla 
äfven     benämnini>arne     Munkstiii2:an     ocdi     Kunosoarden. 
Man    finner   äfven   att   gudstjenst    några  gangei"  om   aret 
blifvit    hallen    uti    Munkstii2:ans   stora    sal,   merändels   af 
Pastor    uti    Hofva,    som    synes    hafva    fatt    Tivedsboar- 
nes  själavård   sig  ålagd,   att  döma,  af  följande   bref:*) 

Ahrlighe  oeli  beskedelighe  Dannemän,  som 
bvgga  och  bo  pa  Tiwäo-hen  och  haftua  P.dher 
Giulztiänst  pa  Boderna.  dagh  önskar  l-xlher 
(indz  nadh  ocli  alt  "'odt  och  i»:iffuer  Kdher  härmedh  til 
kiänna,  at  theii  tidh  jagh  för  nagre  förlediie  alir  \ar 
uthj  Hdher  församblingh  til  predikan  förnam  jagh  at  tlier 
var  een  kalk,  som  icke  vai-  tiänligh  at  utskiffta  Herrans 
nattwardh  uthui-;  therföi"e  hattuer  iauh  uthj  een  li-odh 
meningh    til  (Judz  alira  och  Ediiar  föi-sanddingh  til  godho 

*)   Dä    brefvet  iir  alskiitt   i\l'  afskrift,   sii   kan    iMirciiiiiiiTii   ej   >\ara   iVir 
att   oiioinalcts  stafniu»'  är  biheliällfii. 


68 


liitit  giöra  En  {iniiaii,  som  jagh  Edhcr  medh  Edlicr  Ivyrc- 
kioliorde  Wällärdlio  Hr  Anders  i  Hoffva  tilsändlier  then 
jagli  förrda  Edhar  försaniblingli  gift'na  och  förälira  vil, 
och  hcdluM"  ii-crna  at  I  thcn  til  irodho  ui)ta<i"a  wiUc  och 
til  thct  l)i-Hk  komma  lathe,  som  han  ärnad  ähi'  och  se- 
dan haffna  i  <>-odh  forwahrin;>h  at  han  therifi'ån  icke 
Töffnad  eller  i'offad  warder.  Befallandhes  Eder  godhe 
män  här  medh  (indh  allzmächtiirh.  Datnm  l>ero;  den  26 
September   1626. 

Linder  Stake. 
Afven  i  heskrifningen  öfver  Mosjö  och  Täby  sock- 
nai'  af"  Kaid  Wikandcr  finnes  atskillii>t  af  interesse.  Sa- 
lunda  berättar  han,  att  vid  omläggning  af  golfvet  i 
MosMs  kvi'ka,  hvars  höga  ahk-r  är  obestridlig  —  äfven 
om  den  icke,  såsom  säoncn  vill  veta,  blifvit  bvoo-d  föi'e 
syndafloden  —  under  bänkiirnc  funnits  flera  hällar  med 
iidiuggna  koi's,  och  da  dessa  för  golfvets  |)lanei'ing  upp- 
lyftats,  har  man  i  mullen  derunder  funnit  flera  smärr(^ 
kors  af  fuJMi,  li\i]ka  hMiniats  orörda.  Dessa  hafSji  .san- 
nolikt varit  sa(hine,  som  satts  i  händeiMia  pa  liken  eller 
ock  blott  lagts  pa  bröstet  och  således  af  sannna  slag,  som 
de  marked iga  ])a  (J rönland  fuinja,  hvilka  förvaras  i  Kö- 
penhanui.  Vi\  k^"rkof>■arden  onniänmci'  han  en  i  sNclöstra 
hörnet  befintli<>'  »iMind  sten  af  konisk  fi<2nr  nästan  ih  aln 
höiih  ocli  sa  iiäi'  af  en  alns  diameter  med  foten  stående 
lös  j)a  jorden",  livilkeii  han  —  och  troligen  med  allt 
skäl  -  anser  \ara  en  <:annnal  *>Tafsten.  Af  minnesmäi'- 
ken  utom  k\  rkan  och  kAikoiiården  beskrif\cr  lian  en 
.stensättning  \  id  Mosas  I)\  j)a  \ cstra  sidan  om  stora 
landsvägen,  af  lixilkeii  da  ännu  21  liiillar,  eliuru  till 
största  delen  kullfallne,  Noro  i  bcliall.  Af  ^\  ikanders 
beskrifhing,  jcndoi-d  nn'd  I*astors-End)etets  herätteJNi» 
till    Aiiti(jvitets-Kollegie(  afai-  1  66U*)  s}  nes  Mosas  kyrko- 

''■')    l';ist()r  i    Mosji),    Inilkcn   ej    iit.s;itt   sitt   iinniii    iiiulcr  ii])|),ii-irteii,    l)c- 
riitt:ir   liiirom    i"()lj;iii(lc:    Itt    litet,   >t\ckc   itViiii    Alosii)   kvrki:!    norr   ocli  vcstcr 


09 

backe  varit  slirdclcs  rik  [);i  foriilomiiingar,  som  dock 
numera  nitstan  spårlöst  försvuiiiiit.  Ett  annat  minnes- 
mäi-ke,  som  af  honom  omnämnes,  den  s,  k.  Knllkyrkaii 
på  Hulinge  backe,  har  (häremot  ännu  icke  hunnit  att 
alldeles  tillintetgöras,  ehui-u  grusgräfvare  i  århundraden 
derpå  användt  all  flit.  Denna  forntidslemning  är  en  af- 
låni»'t  fvrkantiir  byii-ii-nad  af  sten  i  fast  kalkhruk,  hvars 
grundnuii-ar  af  Wikander  uppmättes  till  81  alnars  längd 
på  20  alnars  bredd.  \'id  byggnaden,  som  af  allmogen 
påstås  hafva  varit  ett  kloster,  hafva  grushemtare  ofta 
uppgräft  menniskoben  och  hufvudskallar,  hvaribland  — 
enliiit  af  Wikander  anfördt  skriftligt  vitnesintyo-  af  Nils 
Pehrsson  i  Hulinge,  gifvet  den  7  Oktober  1766  —  en, 
hvarå  håret  ännu  var  bibehållet  o(di  öfver  allt  fast  sit- 
tande. Med  anledning  af  dessa  uppgiftei-  anmodade 
Föreningen  Landstingsmannen  Pehr  Xilsson  i  Kaby,  att 
såsom  närmaste  o-raruie  till  Hulino-e  undersöka  detta 
minnesmärke;  och  efter  besök  [)å  stället  och  samtal 
med  äldre  personer  i  trakten  har  han  meddelat  Före- 
ningen följande  upplysningar.  Af  g]'uiidmurarne  voro 
endast  ena  langsidan  oförminskad,  men  både  i  öster  och 
vestei"  voro  gafiarnes  murar  stym})ade  af  grushemtare, 
och  hade  stenen  blifvit  bortförd  och  använd  till  flera 
byggnader  och  källarclivalf  i  närheten,  hvaribland  sär- 
skildt    nämdes    kyrkoherdebostället,     hvars     luda    iri*inid 


sHuit  ock  öster  om  storu  laiulzwägTU,  ^solll  komuu-r  ifrån  Göteborg  och 
löper  fram  utmedli  Mosiö  kyrkia,  äre  många  jordkullar  och  något  tätt,  somb- 
lige  af  them  iirc  wijdliart!  och  högre  och  somblige  icke  så  widlie  och   höge, 

och   thetta a    l)åflhe   sijdhor   om   wiigcu,   sträcker   sig   wiiUigt   stveke 

norrut  intill  niista  hy,  hvilken  Mosiööåhs  kallas  och  alt  medh  sådana  au- 
gifna  kullai  eller  skantzhackar,  doch  iiljrc  tlerc  på  westra  sijdhan  um  wägeu, 
och  synas  tlie  pil  thenna  sijdhan  IVannMuot  tridingcn  af  hyen  och  i  then 
ändan  tlie  wiinda  igen  iirc  (ifver  tiugu  stenar  upriitt  ?;attc,  somhlige  stiirre 
och  högre,  och  somhlige;  nundre  och  lägre  nthan  någon  skriHY  pa  them, 
och  säges  at  folk  i  gand)la  tijdhcr,  skulle  hattna  öfvat  sin  gud/.tienst  widh 
them.  Elliest  äre  niigra  stenar  npriitt  stiillte  ther  thessa  jordkullarna 
begynna  wcstan   til,   doeli    linnes   ingen   hokstaf  eller  ritning  på   them. 


70 

voi-c  lajiid  af  sten  fraii  Ivullkyrkobackcu.  Ar  1837  hade 
Jjars  l^cliTsson  i  Hiiliiige  vid  griLsheiiitniiig  påträffat  en 
Täljstenskista.  livarnti  funnits  benrungel  efter  tvenne 
personel-  och  liade  benen  varit  särdeles  hvita.  Kistan 
sönderbi-öts  oeli  liällarne  fördes  till  Hnlin2.'e,  der  de 
äiiim  ligga  till  gångstig  pa  gärden.  En  gammal  gumma 
fi'aii  samma  liennnan  berättade,  att  da  hon  ar  1797  val- 
lade faren  ])a  Hulingebacken,  hade  hon  i  kanten  af 
urundmuren  sett  en  träkista  framskvmta,  ocli  da  hon 
fattat  tag  uti  densanuna,  hade  ett  bräde  lossmU  och  hon 
i  kistan  u]»])täekt  ett  l)enrangel  inbäddadt  i  hö.  Af 
dessa  upplysningai"  synes,  att  byggnaden  varit  ett  kapell 
eller  en  k^  rka  utan  to]'n,  hvilka  ännu  i  da"'  kallas  kidl- 
k\i'kor,  och  (la  TäbA  kvrka  liiiij-er  helt  nära,  torde  man 
kunna  antaga,  att  kaj^ellet  ])a  llulingebaeken  varit  denna 
bygds  första  kyi'ka.  Hvad  uppgiften  att  här  varit  ett 
kloster  aiiiiar,  sa  behöfver  dera  ei  fästas  na<i'ot  afseende, 
da  nästan  alla  ganda  medeltidsbyggnader,  hvarefter  num 
funnit  spar,  ncrna  uti^ifvas  föi"  kloster,  äfvcn  da  oni^if- 
niniianie  och  alla  andra  förhallanden  t\ dliiien  visa  att 
byggnadens  iindanuil  \arit  ett  helt  aiuiat.  Medeltidens 
klostei"  föi-s\nnno  i  allmänhet  icke  sa  spaidöst,  att  icke 
Ljanda     bicf    och     handlin^jar    om    dem    liafva    naijot    att 

(  )friL;'e  nii  lemnadc  sockeiibeski-ifninjiar  ui'  det  <i'fiHda 
Xerikes-Ai'clii\'et  äro  —  med  undantag  af  Pastors-Ad- 
jnid<ten  l)<dlandei's  öf\ er  (^visbro,  hvilket  för  den  tiden 
är  ett  tenimeliiicn  ijddt  ai'bete  -  föiia  annat  än  lierda- 
minnen. 

l);i  Kongl.  \  itterhets  llistorie  och  Anticjvitets  Aka- 
demien till  uj)j»r;ittande  af  anti(|vai'iska  sockenbeskrif- 
ningar  äfvcn  undei"  det  nu  förflntna  aret  lemnat  ett 
anslag  af  300  KMr,  s.i  hai-  b^Jreningen  fortfarande  varit 
i  tillfälle  att  understödja  detta  föi-  en  grundligare  un- 
deivsökning   ;if   landets    fornlcmningai'    högst    vigtiga    för- 


71 

ui-betc.  Öfvcr  H  id  iii<i(',  Wiiitrosa,  Tyssliiigc,  Täby, 
^Vib^  och  liodariK*  socknar  hafva  beskrifrnn<rai',  at- 
följda  af  82  pciniritiiiiipir,  Icmiiats  af  Hen-  H.  Hofberg; 
och  (hl  dessa  liär  följa  sasoiii  bilagor  (Litt.  A),  torde 
all  rcdoiiörcdse  föi-  ch'ras  innehall  vara  öfverfiödig,  helst 
de  i  alla  afseenden  äro  värdiga  efterföljsire  till  de  iindei- 
förlidet  ar  leninade.  l^öreningen  far  derföre  äfven  för 
dessa  aidialla  om  plats  i  Akademiens  Tidskrift,  sävidt 
iitrvmmet  det  nled^•if^'er.  Studeranden  Wahlfisk  har 
beskrifvit  fornlenuiinoarne  i  Askers  socken,  och  följer 
äfven  denna  hans  ii])[)sats  här  såsom  bilaga  (Litt.  B). 
Såväl  ski'iften  i  sin  helhet,  som  de  densamma  åtföljande 
teckningar  af  foridemninnarne  vid  Hammar  och  Odens- 
backen,  vitna  om  en  iindei-  fortsatta  forskningar  vunnen 
större  färdighet  i  ämnets  behandling.  Såsom  den  sum- 
ma]*iska  kassa-]'edogörelsen  visar,  hafva  till  dessa  Herrar 
af  Akademiens  anslag  utbetalts  tillsammans  275  Rdr 
Rmt,  och  återstoden  jemte  behållningen  från  förlidet 
ar  reserverats  till  nästkonnnande  ars  utgifter  i  och  för 
samma  ändamål  samt  för  aftecknandet  af  märkeligare 
konst-  och  fornlemningar. 

Utom  ofvannämnda  fullständiga  sockenförteckningar 
har  Förenini>en  fi-an  Hera  hall  fatt  emottaga  smärre  l)i- 
})rag  till  belysande  af  Nerikes  fornlemningar.  Förenin- 
ijens  \.  (ordförande  Herr  Friherre  Hiio-o  Ha  milton  hai- 
lemnat  en  konstnärligt  utförd  afteckning  af  jättestenen 
vid  (ilottra,  som  af  iiåirra  säjxcs  vara  rest  öfver  Konum: 
Brant  Anunds,  af  andi'a  öfver  jätten  Svenders  graf. 
Hvilketdera  af  (U'ssa  ])astaenden  kan  ega  giltigaste 
anspråk  }>a  troväi'dighet  ma  lemnas  osagdt,  och  far 
Föreniiiiren  i  detta  fall  hänvisa  till  de  säuner,  som  af 
t.  f.  Anti(|vitets-Intendenten  detta  ar  till  Kongl.  Aka- 
demien inijifvits,  Hvad  stenens  dinu'nsioner  äter  anuar, 
sa  är  dess  höjd  ofvan  jord  1  1  fot  pa  2  fots  bredd  vid 
spetsen   samt   /^,7   fot  vid  jordytan;  och  för  att  gifva  äfven 


72 

(len  flygtige  beti-aktiiren  en  ungetai-lig  företställning  om 
stenens  storlek  har  Herr  Fi-iherren  pu  sin  teckning  fram- 
ställt en  till  sitt  skogshygge  vandrande  arbetare,  som, 
stående  jemnsides  med  stenen,  med  en  blick,  uttryckande 
på  en  gång  vördnad  och  förundran,  betraktar  detta 
vackra  fornminne.  —  Brukspatronen  H.  Atterling  har 
insändt  redogörelse  för  nyupptäckta  fornlemn ingår  i 
Fellingsbro  samt  för  några  äldre  uti  Näs])y  och  Lill- 
kvrka  socknai'.  Da.  de  förstnämnda  saknas  uti  Herr 
Wahltisks  beskrifning,  följer  här  en  afskrift  af  Herr  At- 
terlings  meddelande  (Litt.  C),  till  sockneförteckningens 
kompletterande.  Hvad  de  andra  beträffar,  sa  har  För- 
eningen ej  ansett  deras  afskrifvanch'  af  nöden,  då  man 
b("»r  kunna  hop[)as  att  snait  fa  emottaga  fullständiga 
b(\skrifningar  öfver  dessa  socknai's  fornlemningar.  Af- 
ven  den  i)a  sägner  och  foridenniingar  rika  Hammars 
socken  hai"  uiulcr  det  förlidna  aret  Nunnit  iiäi'mare 
belysning  genom  en  af  Studei'anden  Th.  (Jiöbel  lenuiad 
uppsats,  hvilken  tvifvelsutan  skall  betydligt  underlätta 
de  forskningar  Herr  Hofbei-g  recUui  detta  ar  böljat  och 
föl"  h\  ars  rcsultatei'  nästa  årsberättelse  torch'  kunna  lenuia 
närmare    redogöi-elsc. 

Till  sk\(ldan(lc  af  \tti'e  fo  i'n  Icnin  ingår,  Inilka. 
af  odlinushist,  bviiiiiiadsifver  eller  brist  na  väjxlaiiuiniis- 
ämne  iiotats  med  förstöring,  hai"  Föicningen  hos  Ivongl. 
Maj:ts  l)cfallningshafvand('  sökt  och  <'i"haliit  ett  vite  af 
yyi)  \U\y  Ivnit  inv  åverkan  a  Thorshögen  vid  Skyberga, 
'rili<'i"backcn  \  id  IJerga,  donuyeringcn  j)a  liränd- 
asen  ocli  stensjittniniiarnc  \  id  Stora  Aidbei'*'',  alla  be- 
lägna  nti  llardenio  socken,  äfvensom  föi'  ättehögarne  pa 
llvilsta  öl-  i  Hack\ad.  Till  sk)(l(l  af  fornleinningarne 
])a  lliorshammarcn  i  Stora  Abdlösa  socken,  h\ilka  i  följd 
af  laga  skifte  uti  Indianimars  by,  p;i,  hvars  egor  <lc  be- 
finnas, iiiöjligcn  kunna  s\ät"\a  i  tara,  har  i^iM-ciiingcii 
tills    vidare    inskränkt  sig  till   \ai"ningar,   odi    lio])pas  att 


73 

andra  åtgärder  ej  skola  hehufva.s,  da.  i  dessa  trakter 
folkets  kiirlek  till  dess  gamla  ininiieii  åter  vaknat.  Li- 
kaså har  Föreningen  n))pnianat  Landstingsmannen  Pehr 
Nilsson  i  Rål)y  att  tillse  det  de  qvarvarande  grnndmurarne 
efter  Knllkyrkan  i)a  Hulinge  backe  icke  vid  grnshemt- 
ning  vidare  skadas,  intill  dess  en  noggrann  nndei'sökning 
af  stället  visat  hurnvida  grnstägt  derstädes  kan  med 
sjelfva  minnesmärkets  bibehållande  förenas.  Rörande  de 
på  Logsjö  skog  i  Edsbergs  socken  belintliga  fornlem- 
ningar  (se  l)il.  B.  till  föregående  årsberättelse)  har  För- 
eningen uppmanat  jordegaren  R3'ttmästaren  Herr  Ake 
Holst  pa  Tr}'stor})  att  vidtaga  de  i  och  för  platsens  ord- 
nande af  Herr  Hofl)er<>-  föi-eslao-na  åtg-ärder.  Likaledes 
har  skrifvelse  atlatits  till  Possessionaten  Herr  B.  Wa^tter 
om  återställande  af  de  pa  hans  egendom  Bärsta  i  Hack- 
vads socken  befintliga,  men  mer  eller  mindre  skadade 
stensättningar  (se  berättelsen  för  ar  1864  bil.  B);  och 
hafva  b;ida  dessa  Herrar  lofvat  o-ä  Förenino-ens  önsk- 
ningar  till  mötes  samt  ställa  arbetare  till  Hr  Hofbero-s 
dis])Osition.  Under  det  förflutna  året  hafva  väl  inoa 
åtgärder  försports;  nuMi  Föreningen  är  fullt  förvissad 
att  så  snart  tid  och  omständio-heter  det  medaifva.  de 
gifna  löftena  skola  infrias.  Genom  Herr  Hofberg  har 
F^öreningen  sökt  öppna  underhandlingar  med  Henunans- 
egaren  Pehr  Erik  Pehrsson  i  Knista  by  af  Knista  socken 
om  undanrödjandet  af  småskog  och  buskar,  som  ])ort- 
skymma  och  hindra  u[)pmätningen  af  de  talrikii  forn- 
lenniingar,  som  finnas  a  hans  hagmark  (se  ber.  f.  1(S(;4 
Bil.  B);  men  ehui'u  jordegaren  icke  funnits  härför  all- 
deles obenägen,  har  lian  dock  ej  ännu  kuiuiat  förmas 
att  närmare   bestämma  sina  vilkor. 

Da  de  ijamla  skolbänkarne  uti  ()rebro  kvrkas  chor 
undanröjdes  ar  18()3,  befunnos  under  tlem  treiine  graf- 
monumenter,  öfver  Grefvc  Moritz  Leyonhufvud  till  Ra- 
seborg   och    Käii-^-elholm,    Riksrådet    Lubert    Käwer    till 


74 

Barkesäter,  ( )kiui  och  Xjis,  samt  Ståthållaren  Jo8t  Kur- 
sell  till  Sjösa  och  Riseberga,  hvilkas  tillvaro,  i  följd  af" 
ötVerbyggnadcriia,  helt  och  hållet  fallit  i  glömska.  Kyrko- 
rådet, som  fann  deras  bibehållande  i  clioret  alldeles 
oförenligt  med  det  församlingarnes  beslut,  hvars  verk- 
ställande det  fatt  sig  np[)draget,  lät,  enäi"  några  descen- 
denter  af  bemälde  tre  herrar  icke  voro  kände,  med  nö- 
di<i'  försitjtiohet  nedtagna  dem.  Denna  at«»ärd  har  nnder 
förlidet  ar  varit  förem.il  för  öfverläoiininofar  och  för- 
slaoc'!'  inom  Förenino-en  samt  nnderhandlinoar  med 
kvrkostArelsen,  hvarför  Föreningen  anser  en  redog-örelse 
fö]-  livad  i)a  denna  väs:  o-enom  ömsesidioft  tillmötesija- 
ende  vunnits  viira  fullt  påkallad,  helst  Örebro  kyrkosam- 
liällc  deriixenom  befrias  frän  de  beskvllnino-ar  för  vanvard 
af  fädrens  minnen,  livilka  beskyllningar  af  ett  brinnande 
11  it  äfven  utsträckts  till  denna  Föi-enini»'.  Att  monumen- 
ternas  borttai>ande  skulle  afsett  naijot  med  "ällande  la^- 
och  skyldig  vördnad  för  foste]'lan(h'ts  minnen  sa  oför- 
enligt, som  deras  förvisande  ur  kyrkan,  anser  Förenin- 
gen sä  mycket  mindre  vara  möjligt,  som  de  ega  äfven 
ett  stoi't  artistiskt  väi"de.  Fraiian  rörde  således  endast 
att  ;it  dem  i  ii  om  kj^rkan  finna  annan  läm})lig  ])lats  än 
sjelfva  liögchoret;  och  under  förutsättning  att  den  nu 
up})gior(la  planen  i  sin  helhet  fuUföljes  är  en  sådan 
Nerkligeii  funnen,  och  frågan  löst  ])a  ett  f<">r  Örebro 
sandiälle  hedrande  sätt.  Deinia  j)lan,  hufvudsakligast 
uppgjord  af  kyrkans  förtjenstfulle  architekt  Herr  Adolf 
Kjcdlström,  sammaiiliiinger  dock  sa  nära  med  den  för 
kyrkans  restauration,  att  redogörelsen  måste  till  en  del 
omfatta  äfven  (h^nna.  \  id  kyrkans  noiTa  tväi'skepp  hnnes 
en  tilll)>ggiiad,  kallad  i-,ängbro-k}  rkan,  s(un  i  sitt  när- 
varande skick  äi'  ful  och  \  anpi-ydandc  Förslag  att  ned- 
rifva  densamma  hai'  äfven  \arit  a  hane,  men  öfvergif- 
vits,  enär  deraf  skulle  följa  nödvändigheten  att  äfven 
borttaga   den    likaledes   utbyggda  saki*istian,   hvilkeii,    en- 


sam  qvaTstäciulc  ot-li  l)oröf'vjKl  clet  stöd,  soin  tvärskop- 
pcts  förlringiiiiig  leiiiuar,  skulle,  sa  att  sägji,  sakiui  Ia<ia 
försvar.  Denna  oiiistäiidigliet,  i  förening  med  nödvän- 
diglicteii  att  hereda  tjenlig  plats  föi"  ofvannänmda  graf- 
vårdar,  väckte  tanken  pa  Längbro-kyrkans  förändring 
till  ett  a'emensamt  ijraf c  1 1 < > r  (dier  kvrkliut  mnseuni  — 
i  fall  man  föredrager  denna  henänming,  —  dit  ej  hlott 
de  trenne  större  grafvardarne,  utan  äfven  mindre  e[)ita- 
tier  oeli  i  a"ana"arne  nedlafi:de  märkeli<>are  orafhällar 
skulle  förtlvttas.  Tillbyggnadens  bibehållande  Hek  dock 
icke  utestäuii-ji  möjligheten  af  tvärske])pets  belysning 
förmedelst  ett  a  dess  o-afvel  anl)raii'dt  rnndfönster,  hvar- 
före  niurarnes  höjd  måste  förminskas,  det  nuvarande 
snedtaket  utlntas  emot  lämpligare  betäckning,  samt  såväl 
takhvalfvet  smn  gcdfplanet  nedsänkas.  Grafehoret  skulle 
sedan  med  ett  i  livalföi)pningen  emot  kyrkan  anl)ragdt, 
med  grindar  försedt  gallerverk  afstängas  och  en  trappa 
frän  tvärskep[)ets  gäng  föra  ned  till  ka[)ellets  lägre  golf- 
plan.  1  öfvei-ensstämmelse  med  detta  förslag  liafva  under 
det  nu  förflutna  aret,  sedan  Längbro-kyrkans  golf  för- 
sänkts uni>efärlii>;en  8  fot,  de  tre  större  monumenterna 
här  blifvit  uppsatta  och  åtskilliga  e[)itafier  a  väggarna 
ui)[)hängda.  Undei*  nästkommande  ar,  da  värmeledning 
.skall  anbringas  i  kyrkan,  skola  äfven  märkeligare  graf- 
stenar  hitflyttas  och  d<ds  nedläggas  i  golfvet,  dels  infä- 
«tas  i  väggarne,  samt  den  föi-  kommunikatitnien  med 
kyrkan  nödvändiga  trappan  byggas.  Ofriga  arbeten 
komma  väl  endast  smaninii-om  och  i  den  mon  de  sam- 
manhänga  med  sjelfva  kyrkans  restauration  att  fullbor- 
das; men  sa  länge  den  närvarande  kyrkostyrelsen  och 
dess  synnerligt  nitiske  architekt  leda  dessa  arbeten,  kan 
man  vara  förvissad  att  naii^on  vandalism  icke  skall  före- 
komma  uti  ()i-ebro  kyrka,  likasom  det  ej  heller  rindigt- 
vis  kan  antagas,  att  ett  sandiälle  med  sa  utvecklad  all- 
mänanda någonsin  skall  sakna  den  fosterlandskänsla,  som, 


76 

(ler  den  tinnes,  oafvisligt  fordrar  vördnad  föi-  landets 
minnen,  äfven  du  man  ej  sjelf  förmår  att  för  sig  fnllt 
utreda  deras  lietydelse. 

1  berättelsen  för  ar  18G4  omnämndes  att  Förenin- 
gen låtit  iipi)göra  ritning  till  återställande;  af  det  ganda, 
dyrbara  och  af  (-harles  de  Mornay  sannolikt  skänkta 
fönstret  i  Sköllersta  k3^rkas  ehor.  Denna  T'itning  är  nu 
af  försandingen  antagen,  kontrakt  om  stenhuggeriarbetet 
till  den  nya  infattningen  uppgjordt  med  Herrar  Adlers 
&  C:i,  livilka  iriort  siji"  sa  fördelaktigt  kända  wenom  de 
nya  kyrkofönstren  i  Örebro,  och  komnu'r  arl)etet  att 
utföras  nästa  sommar  under  Hen-  Adolf  Kjellstinjms 
lednino-. 

Af  inom  länet  gjorda  f}'nd  äro  följande  under  det 
nu  förflutna,  aret  hos  Föreningen  anmälda  och  förtjenta 
att  här  omnämnas.  Främst  det  vackra,  rikt  förg\'lda, 
till  formen  mindre  vaidiga  dubbel1)ladiga  spänne,  som 
anträffats  i  ett  stenröi-  vid  (iillheriia  uti  Svennevads 
socken,  och  ueiiom  ( )f\ersten  m.  m.  (IrefNc  Anckai's\  iird 
redan  blifvit  till  Kougl,  Museum  inlenuiadt.  Dernäst  är 
fvndet  af  lcMnuini»ar  eftei'  i>-ammalt  osmundssmide  vid 
Egeby  i  Stora  Mellösa  socken  aiunärkningsvärdt.  Detta 
anträffades  dock  för  flera  är  sedan  vid  u])])odling  af  en 
stenig  backe  straxt  \'estei"  oui  l)^l^  och  bestod  af  cii 
mäniid  stvcken  osnuuidsiern,  tillsanunaiis  \ä<>ande  om- 
ki'ing  2S  centncu",  nedlagda  iiti  stensatta  gropar,  den  ena 
rund,  den  andra  af  f\'rkaiiti<i"  form.  Inaraf  vill  svnas  att 
Iiiii'  i  forna  da<rai'  \arlt  na<j^ot  liaiiinialt  I)l;ist('r\'ei'k  för 
tillgodogörande  al  det  »öi*cke»  (nnrnialm),  som  funnits 
och  änini  finnes  uti  kärrjordcn  \  id  lljelmarcns  sträiidcf. 
M<)jligt\is  hal'  den  runda  stensatta  och  nnirade  gi'opeu 
vai-it  en  återstod  af  blästerverkets  s.  k.  »ställe»,  (diuru- 
väl  både  d(;t  jern  man  drv  fuiuiit  ocli  det,  som  legat  i 
den  aiulra  fyrkantiga  stenkistan,  utgjordes  af  mindre 
stycken,  synbaidigen  utklufiia  iii'  smältorna  \'i)y  försäljning 


<.'lk'r  vidare  l)i';n'l)C'tiiiiig' *).  Att  handsniidc'  äfVcii  liär- 
städcs  idkats  y'u\  sjnrima  tid  bekräftas  af  ett  annat 
der  anträtfadt  fynd  af  en  niäii^j^d  förrostade  svärdsklin- 
gov,  livaraf  en  del  voro  afhiMitna,  en  del  ej  ens  färdi^- 
smidda,  spjut  oeli  ])ilspetsar,  \xor  oeli  annan  redskap. 
Detta  sednare  fynd  tillvaratogs  af  f\ininnknren  Salén  i 
Egeby,  men  förkoni  vid  den  bi'and,  som  för  tre  ar  sedan 
öfvergick  hans  boställe.  Af  det  något  senare  fnnna  os- 
mnndsjernet  är  ännn  mycket  i  behåll  hos  Hemmansega- 
ren  Pehr  Andersson  i  Kgeby,  ehnrn  största  delen  försalts 
till  Bi'efvens  1)rnk  såsom  skrotjern,  och  äro  stycken  deraf 
nndantao;na  för  Kono'l.  Akademiens  räknini»'.  Xaara  smärre 
fornsaker,  nemlioen  tvänne  stenyxor  och  en  vxa  samt 
trenne  ])ilspetsar  af  jcrn,  äro  af  Föreningens  Sekretei'ar(; 
inköpte  och  skola,  såvida  de  ej,  emot  förmodan,  äro  för 
Riksmusenm  behöflige,  öfverlennias  till  (^irolinska  LäiV)- 
verkets  Mnsenm   i   ()rebr<). 

Förenin2:ens  ekonomiska  ställninu',  som  i  följd  af 
medlennnarnes  försnndiiihet  att  inbetala  deras  arsafii^if- 
ter  ingalnnda  kan  kallas  lysande,  utan  tvärtom  hos  Sty- 
relsen frandvallat  allvarliga  bekymmer  för  Föreningens 
fo]-tvaro,  synes  af  följande  kassa-redogörelse. 

Inkomster. 

Jkdudlnin<i'  frän  föreoaciide   ar: 

Af  Akademiens  ansla<>-  75:  — • 

Af  Föreningens  egna   medel 290:   17     3(5;-'):    17. 

Intlntne   arsafgifter 75:  — 

C)   procents   ränta    a   l)ehallningen     ..  21:   36        \)(y,   :]{;: 

K.   \'itterhets  Hist.  och  Ant.  Akademiens  anslaa*  800:  — 

Summa  IJnit   IMr   7(il:   .").'). 

*)  Om  r)simm(lssiiii(li't  kan  liisas  ( ifschwoviimi  Lars  Scliulzcs  till 
Koujil.  l>ci'j;-s-('()llc<;-iiim  är  17.'j2  ing-ii'iia  rc(l()ii(")rflsi>  t'()r  Ijliistcrvcrkcii  i 
Dalariic,  iiitaiicii  uti  .Icni kontorets  Annaler  \'öy  är  IH4.'),  livarcst  man  finner 
(le   hasta    ii))])l\  sniuii-ar   oui    dciiua   numera    alldeles   ntdiula   niirin<js<>;ri'n. 


78 

Ut  gift  er. 

AiiordiiadT   nf  Akadeniieiis   medel: 

Till   Herr  H.   Hofberg    250:  — 

»     Hei']-  d.   WMhltisk 25:  —     275:  

För  utskrift  af  handlingar,  inköj)  af  böcker  ni.  ni.      57:   5(L 

Porto    oeli    annonskostnader    H:   5G. 

Diverse  ntgiftei-  !):    14. 

Behallninii-  till   ar    18G6: 

Af  Akademiens  anslag  : 100:  — 

Af  Föreningens  egna   niedcd    oll:   oo     411;   ;;;]. 

Snmnia  Rmt  Rdr  761:  r)'^. 
Örebro     i     Föreningen    för    Xerikes    folksjjrak    och 
fornminnen   den    ol    December    1865. 

(I.  w.  G  uMJ:Ln  s. 


G.  Djur/i  lon. 


Af\('ii  denna  iirsbcrrittidsc  åtföljes  af  innehållsrika 
bihiij^or: 

A)  körteckning  och  besk]*ifning  pa  de  foi-nlenmingai' 
oeli  minnesmärken,  som  tinnas  i  Hidinge,  \  introsa,  Tyss- 
linge,  Tilby,  ^  iby  oeh  l)odai'ne  soeknai-  i  \ Cster-Xerike. 
med  teekningai"   intagna    i  texten.      Af  Herm.    iIofbe]'g. 

J^)  Beskrifvande  föi-teekning  öfvei'  Askers  sockens 
fornlemningar,   me(l    2   plaiieher.      Af  d.   Wahltisk. 

C)  Nyn])])täckte  foi'nminnen  i  i-\'llingsl)i-().  Tillägg 
till  lien-  dohan   \\'ahlHsk>   beski-ifning.      Af  11.  Atterling. 

1  afs<'ende  \>:\  dessii  bilagor  al)eroj)as  li\ad  som  vid 
(flutet  af  årsberättelsen    \'i'>v   ;ir    lJSIi4    blifvit   anfördt. 


Itdrag  af  Aiitiqvitets-liitcudeuteu  P.  A.  Säves  afgifiia 
berättelse  för  år  1862. 


För  jitt  l)örja  arets  aiiti(|vuriskR  forskningsresa,  be- 
gaf  jag  mig  (l(>ii  lö  Maj  frän  \^isby  till  Stockholm,  att 
(ler,  dels  u(Mi()ni  atskriftcr  och  nödio-a  aftecknino-ar  ur 
K.  Akademiens  samlingar,  dels  genom  inhemtande  af  en- 
skildes ui)])o:ifter  vtterlio-are  förbereda  mio-  till  de  forsk- 
ningar,  som  under  aret  skulle  fortsättas  i  (')stergötland. 
För  sannna  ändamål  besöktes  Upsala  och  det  Akademiska 
l)i))liotlieket  samt  der  varande  Lärare. 

Under  detta  ars  resor  och  forskningar  har  jag  huf- 
vudsakligen  följt  samma  arbetssätt  och  plan,  som  under 
föregående  aret,  eller  att,  —  da  det  ingalunda  är  möjligt 
att  uppmärksamma  allt,  —  hastigare  öfverfara  en  ort, 
men  att  dervid  ej  förbise  något  af  vigt,  samla  under- 
i-ättelsei-  i  alla  riktnino-ar  och  om  alla  slao-s  forn-föremäl, 
meddela  allehanda  upplysningar  i  saken,  besöka  och 
samtala  med  ])ersoner  af  alla  stånd  och  åldrar,  alltid 
och  i  främsta  rummet  menigheternas  förmän,  ortens 
tjenstemän  m.  fl.,  samt  ändteligen  att  försöka  väcka  och 
lifva  allmäuhetens  hog  \nr  v-n-a  foridemningars  upptäc- 
kande och  bevarande,  och  slutligen  att,  da  uagou  vigti- 
gare  fornsak  \ar  funneu,  derom  genast  underrätta  Riks- 
anti(|varieii,  i  fal!  dess  särskilda  \ard  voi-c  nödig  (dier 
inköp   kund(^   anses  önskcdiixt. 

Hvad    nvtta   jag   för  vara   foi'idcmninirars    bevarande 
och    den    allmänna     högens    lifvande     dcj-ioi-    med    mina 


C!^ 


80 

sträfvandeii  mäktat  uträtta,  det  behaoar  K.  Akademien 
af  följande  ])erättelse  bedöma  med  öfverseende  oeh  un- 
der u])])lvst  öfvervägande  af  svåriglieterna  dervid.  Jag 
ti"()r  mig  böra  nämna,  att,  liksom  under  förra  Aret,  nu  i 
ännu  höffre  g-rad  den  svära  väderleken,  med  resrn  och 
köld  nästan  hela  tiden,  icke  blott  oftast  gjorde  resans 
möd(n'  rätt  tun^^a,  men  stundom  också  märkliffen  hin- 
drade  mig  under  mina  forskningar,  hvilka  vanligen  må- 
ste anställas  under  bar  himmel.  Deremot  var  det  gan- 
ska anofenämt,  att  ei  blott  nästan  öfverallt  enskild  t  er- 
fara  vederbörandes  och  allmäidietens  stora  välvilja,  men 
i  synnerhet  den  lifliga  hog  och  uppmärksandiet,  hvar- 
med  hvarje  forskning  i  det  fordna  följdes  af  menige 
mil II,  hvilken,  såsom  min  erfarenhet  städse  varit,  alltid 
och  allestädes  otvifvelaktiot  ädairaläager  största  kärlek 
föl"  vara  fornminnen  samt  en  omisskännelio;  l)enäo:enhet 
att  u])i)täcka  och  bevara  dem  samt  att  vinna  närmare 
up})lvsningar  om  desamma,  ett  allmänneligen  historiskt 
sinne,  som  genom  en  mei'a  folkländsk  up])fostran  i  lan- 
dets skolor  samt  igenom  snnininiiom  luidade  smärre  forn- 
sandingar  i  landsorterna  snart  skulle  bära  de  skönaste 
fruirter  lör  fädci-iieslandet  i  alla  afseenden.  Derijj^enom 
skulle  ock  allt  rikare  tillflöden  af  allehanchi  historiskt- 
ethnogratiska  up])gifter  komma  Akademien  till  godo, 
samt  alltflera  dyrl)ara  foi'nskatter  uj)ptäckas  och  inlem- 
nas  till  Statens  offentliga  sandingar,  h\  ilka  i-edan  genom 
]iiksanti(|\  iii-iciis  sträfsamma  och  Kckiide  l)emödanden 
])a  nagi'a  .ir  fraii  niistaii  intet  blifvit  ba(h'  s;i  märkligt 
förstora<h'  ocli  s;i  väl  ordnnde,  till  (h'ii  Svenska  iillmän- 
hetens  nöje  ocli  undervisning,  till  utliindingens  beundi-au 
samt  till  vcteiisk;i|)('ns  tjenst.  Med  den  förstörelse  ;if 
vara  fornlemiiiiig;ir,  som  iniiiu  ]iagar,  iir  det  enda  rädd- 
niniren,  att  iiidriiuii  allt  till  saudiiiLiariic,  i'ikets  (dier 
laii(lska]»ci'nas. 


81 
Östergötland. 

Sedan  jag  med  Juni  månads  början  inträffat  i  Öster- 
götland, för  att  i  dess  östra  delar  fortsätta  de  antiqva- 
riska  forskningarne,  sammanträffade  jag  redan  under  re- 
san till  Linköping  med  Landshöfdingen  Friherre  G.  af 
Uffirlas,  och  samtalade  med  honom  om  ortens  fornvä- 
sende,  ,förstörelsen  af  vara  minnesmärken,  landtjenste- 
ihännens  och  folkskolans  medverkan  till  deras  bevarande 
m.  m.  Vidare  besöktes  Biskopen  Hr  Dr  B  ring  och  sam- 
talades om  närmare  historisk  undervisning  i  folkskolorna, 
om  »Sällskapet  för  forntida  minnen  och  historien»  bland 
skolungdomen  i  Linköping,  och  om  förstörelsen  i  syn- 
nerhet af  den  kyrkliga  arkitekturen  samt  kyrkornas 
konsthistoriska  innandöme,  om  Kontraktsprostarnes  upp- 
sigt  öfver  kyrkoreparationcr  in.  m.,  da  Hr  Biskopen  be- 
hagade lofva  att  göra  en  lämplig  framställning  om  sa- 
ken till  presterskapet  under  snart  blifvande  prestmöte. 
För  fornforskningens  befrämjande  och  minnesmärkenas 
bevarande  samtalades  äfven  med  Domprosten  Dr  Lau- 
renius,  Bibliothekarien  Wiede,  Studerandena  Hagson 
och  Liljeson.  Af  Bokhandlaren  Sahlström  erhölls  ge- 
nom dess  biträde  Hr  Pettersson  bestämdt  löfte,  att  en 
å  Sahlströms  egendom  Gillberga  i  Haga  socken  beiint- 
lio;  runsten  snart  skall  blifva  rest. 

Efter  dessa  förberedelser  börjades  den  egentliga 
forskningen. 


ManlsbcrjiJi. 


K"S"rkan,  i  senai'c  tid  <)nd>vi2ij,d  till  k()rsk\rka,  har 
nu  intet  (|var  af  sin  f()r(hia  prvdlighet  al"  rundt  sten- 
hus, åttkantiirt  toiMi,  i»claro  m.  m.  Dock  ant\(h'r  hennes 
plan  (*)    att    sa    har    ^  nrit  ^).      Se    r)i'unius,    Koiistantock- 

^)  Tecknet  (*)  antyder  att  ritning  finnes  i  originalberältelsens  text  intagen. 

Antiqr.  Tidskri/t.  6 


82 

ningar,  sid.  247.  Två  stenar,  förestrillandc  den  ena  en 
riddare  (*)  den  andra  en  qvinna  med  rika  hårlockar, 
2  alnar  5  tnni  höga,  6'  2  tnni  breda  öfver  bröstet,  der  de 
framspringa  5  '2  tum,  begge  i  ansigtena  skadade,  till 
formen  liknande  spis-sidostenar,  äro  fastade  i  muren  i 
vapenhuset,  1  aln  10  tum  öfver  golfvet,  på  livar  sin 
sida  om  vestra  dörren.  —  Altarskåp,  (*)  3  aln.  18  tum 
bredt,  d^-i  tum  djupt,  förgyldt  och  blått,  troligen  nyare 
arbete,  med  Juno;fru  Maria  och  helo-onfiofurer  under  breda 
spetsbågar.  Dörrarne  (*)  hafva  blifvit  löstagna  och  med 
hvarandra  hopfogade,  satta  högt  upp  })å  väggen  i  norra 
korsarmen.  På  dörrarnes  utsidor  finnas  måhånda  de 
stridsskilderier,  som  omtalas  i  Sjöborgs  Sami.  1,  sid.  47. 
En  Runsten  finns  och  är  i'iktigt  läst  i  Liljegrens 
Runurk.  11.  1129.  —  Två  stycken  af  i'un stenar,  i  va- 
penhuset, hafva  t3dliga  runslingo]-,  men  utan  runoi',  af 
hvilka  dock  några  drag  synas  på  den  mindre  stenen, 
som  är  21   tum  lång  och   18  tum   bred. 


Askah}. 

Kyrkan,  som  fordom  vai-it  en  sa  märkelig  klostei'- 
kyi-ka  (Hruiiiiis,  Konstanteckn.  sid.  2.')1)  är  ännu,  oak- 
tadt  all  förstörelse  och  ombvij^unader,  skön  i  sitt  ini'e, 
men  helt  kalkstruken  och  saknar  torn.  Kyrkans  östi'a 
d(d,  eller  choret,  hai"  skriiinstc  Inalf,  fönster  och  bågar; 
dess  vestra  del,  visserligen  också  pr}(llig,  hist  ii|)|)fyil(l 
af  ett  maiiiisin  samt  ori>('l\ cikct.  —  A  kvrkaiis  södra 
sida  nära  takfoten   är  en  gesims   af  detta  utseeii(h'. 


83 

o 

A  »vakkeiihusets»   vestra  sida,  nära  takfoten,  är  en 
ge  si  ms   af  annan  form. 


Golfs  ten  (*)  i  choret,  söder  om  altaret,  en  aln  i 
fyrkant  med  bågiga  sidor  och  hörn  med  en  2  tum  bred 
och  ',2  tum  upphöjd  kant.  —  Grafsten,  (*)  1  aln  10 
tum  lång  och  1  aln  4  tiun  bred,  afslagen  pä  ena  ändan, 
med    en    sköld,    innehållande    en    sparre.      Af  inskriften 

återstår  blott:  Ano  :  Dni  :  Tus.end  .  .  .  :  t  :  h  '  a  i  s — 

Crucifix,  gammalt,  dåligt,  hänger  pa  norra  väggen.  — 
Remsa  (af  ett  altarkläde?)  (*),  3  aln.  16  tum  lång,  8  tum 
bred,  silfver-  och  guldstickad  samt  med  silke  sömmad, 
men  bottentyget  utslitet,  på  blått  foderlärft.  Sömnaden 
framställer  ett  Kristushufvud,  10  bokstäfver  (Hielp 
Maria),  och  7  sma  adliga  vapen.  —  Helgonaskåp,  (*) 
hvartill  dörrarne  saknas,  o  alnar  16  tum  högt,  1  aln  12 
tum  bredt,  19  tum  djupt,  måladt  pa  väf,  (Maria  sit- 
tande under  en  baldakin  med  frälsarens  kropp  öfver 
knäna,  ypperligt  skui'et  arbete).  Ryggbrädet  är  blått 
med  röda  kanter  och  gloria.  Baldakinens  framsida  u})p- 
bäres  af  ierntenar.  Hai*  i)\liwn  blifvit  intao-et  från 
kyrkoboden.  —  Gamla  Altartaflan  samt  30  bilder,  som 
skulle  finnas  bakom  orgelverket,  saknas.  —  Mun  k  in- 
skriften under  hvalfvet  (Widegren,  Beskrifning  öfver 
Östergötland,  1:  2  sid.  r)69)  är  föi-svunnen.  —  Natt- 
vardskalken har  på  foten:  oretur')  under  den  kors- 
fästes bild.  Pa  andra  sidan  å  foten  äi'  en  sköld,  inne- 
hallande  en   b  a  t.      Pa   handtaijet:   ihesus. 


')  DA  Utg.  Ar  li-i^O  besökte  Askabv,  fanns  ännu  pa  kalkens  fot 
fnljaiule  fortsättiiiiig  af  inskriften:  (Oretui)  pro  tliorilone  bonde 
r<'>  riksson  milite  (pii  fe  rit  hane  caliccni  parar  i  ad  honorein 
beate    birii:ittf.      .Ifr  Widegren,   Ikskrifniug  öfver  Östergötland   1:   569. 


84 

Under  klockstapeln  ses  en  gammal,  grof  gråstensmur. 

Sten  sättning  (*)  vester  om  Juby,  oval,  bestående 
af  9  stenar,  af  hvilka  den  största  år  3  alnar  hög  och  6 
alnar  i  omkrets.  Mellan  stenarne  är  afståndet  6  å  7 
alnar.  Inom  ringen  en  grop  af  omkring  2  alnars  djup. 
—  I  samma  skogsbacke,  5  alnar  norr  om  stensåttningen, 
en  krets  af  lågu  kullerstenar  med  en  diameter  af  om- 
kring 14  steg. 

Runsten  rätt  öster  om  kyrkan  vid  Askaby vads- 
bäcken å  Lilla  Greby  gärde,  nära  no]'r  om  landsvägen 
mellan  Stora  och  Lilla  (Trel)v.  Lnir  kullfallen,  men  re- 
stes  på  stället.  Dess  höjd  äi'  omkring  3  alnar,  bredden 
upptill  1  aln  17  tum  och  tjockleken  12  tum.  Runorna, 
fördelade  pa  6  rader,  voro  så  utnötta  och  otydliga  att 
blott  få  kunde  läsas. 


Ortoitita. 


Kyrkan  år  gammal,  byggd  i  korsform  med  stjern- 
hvalf,  utan  torn. 

Ett  Altarkläde  med  silfver-  ocli  i>:ul(l))roderier  å 
röd  sammet,  trasigt,  men  konstfidlt,  pr}dt  med  I^anerska 
och  Wellingkska  vapnen  och  namnen  J.  Margaretha 
Baner,  H.  Maaritz  Wellingk  16U2.  —  En  Chorkåpa 
med  en  13  tum  hög  Christusbild  samt  Banerska  vap- 
net. —  Ljuskrona  (*)  uf  malm,  1  aln  12  tum  hög,  1  aln 
6  tum  bi'ed;  inuti  st;ir  en  Maria  med  barnet,  12  tum 
hög,  af  snidadt  trä,  föi-g}ld  ocli  midad.  —  ()l)Litask  (*) 
af  silfver  med  Christian  Alloniircns  till  Ski'afstad  nanui 
och  vapen  samt  årtalet  1G84.  —  .luugfru  Maria  uumI 
barnet,  liggande  i  hennes  kuå,  sk()nt  nrbete  i  vneker 
konststil,  af  alabaster,  22  tum  liö;»-.  Hufvudeiia  äi-o  af- 
slagna,  num  finnas  ännu  (jvai-;  barnets  högra  fot  fattas. — 
Ett   Dop  fat   af  silfver,    1  1    tum    i  tvärmått,   med   Cliristi 


85 

d()[)  i  botten,  i  upphöjdt  jirbete.  —  Gamla  Altartaflan 
(Cliristi  töriiekröning  och  Nattvarden),  målade  på  väf  i 
två  afdelnino-ar,  hängde  öfver  sakristidörren. 

Måno-a  ättekullar  i)å  »Hätteknllebacken»  vid  Klefsta 
å  ömse  sidor  om  väijen.  —  De  två  stora  bautastenarne 
på  Klefsta  gärde,  i  fall  nä  gra  minnesstenar  der  fordom 
funnits,  hafva  troligen  blifvit  inlagda  i  den  nyligen  om- 
lairda  bron  derstädes.  —  En  Domstenskrets  vid  Brunns- 
ås  å  Sandstuguakern  (under  Ekenäs)  blef  för  omkring  4 
år  sedan  sprängd,  utgräfd  och  förstörd. 


(jtiinlebv. 


Kvrkan     är    modern,     med     trähvalf    samt'  spetsig 


triumfbåge,  utan  torn. 


Runstenen  (*)  vid  Osby  har  flyttats  till  Åkerby  allé. 
Inskriften,    icke    fullt   riktigt   återgifven, '  Lilj.    X:(j    1124. 

*+hHTfM> :  i^hti ;  Htr\+ :  i>nhi :  AiMA :  r+DR. :  Hi+h . .  i. 


östra  Ryd. 

I  kyrkan  ett  Christusansigte,  måladt  i  olja  på  duk 
med  följande  skadade  underskrift:  et  expressio  Viue  illius 
Imagnnus   Salvatoris  .  .  .  Jesu   Hcristi  quae  Roma  ad  D.  Joh. 

Lateran   an spiciatore  ....     Begynnelsebokstäfverna 

äro  här  och  der  af  guld.  —  Ett  Relik-kors  af  messing, 
14  Vo  tum  högt,  7  tum  bredt  öfver  korsarmarnc,  med  fem 
glasstenar,  af  hvilka  den  mellersta  sitter  i  (h^t  rörliga 
locket  i)å  korsets  midt,  med  <>'an<»iern('t  i  öfra  kanten. 
På  baksidan  den  korsfäste  med  lejonet,  oxen,  örnen  och 
ängeln  på  korsarmarnes  ändar.  —  En  monstrans  (Via- 
ticum)(*)  af  messing,   18Vj  tum   högt,   med  (J  blå  stenar 


86 

på  den  smala  iieclra  delen  af  foten.  —  Ett  Rokelsekar  (*) 
af  messing,  7  V2  tum  högt  med  fyra  hängtcnar;  pa  loc- 
ket evangelisternas  sinnebilder  och  pa  foten  en  nien- 
niskoiigur,  som  tyckes  hålla  i  handen  en  vas,  korg  eller 
kanske  ett  rökelsekar ^).  —  Gamla  Altartaflan  (Christi 
uppståndelse)  sitter  pa  södra  väggen.  —  En  tafla  af 
trä:  en  qvinna  med  svärd  i  högra  och  vågskal  i  venstra 
handen.  —  Ett  s.  k.  »Jätteben»,  (*)  hvilket  Professor 
Lilljeborg  up|)l}st  vara  ryggkota  af  en  hval.  I  äldre  tid 
användes  detta  uti  åtskilliga  underkurer  för  menniskor 
och  boskaj». 

FatburcH  (*)  pa  Björkvik,  byggd  af  furu  kärntim- 
mer,  ligger  ungefär  20  alnar  öfver  sjön  Häfvern  och  vid 
pass  70  alnar  derifrån.  Ofre  våningen  är  invändigt  14 
alnar  IS  tum  lani»",  12  alnar  22  tum  bi-ed  och  6  alnar 
hög.  Den  på  husets  alla  fyra  sidor  utskjutande,  3  alnar 
2  tum  breda  svalgången  hvilar  på  bjelkar;  den  upplyses 
genom  nio  gluggar.  Taket  äi-  spjinlagdt  och  svart,  det 
öfriga  timret  tjäradt,  mörkt  brunrödt.  Fatburen  säges 
vara  300  ar  gammal  liksom  den  större  kalkrap})ade  huf- 
vudbyggnadcu  pa  gården. 

Bjöi'kvik,  fordom  ett  Gera-gods,  tillhör  lui  Friheri'e 
Adelsvärd  pa  Adelsnäs.  En  af  gårdens  ganda  egare  en 
Anders  lialamb,  om  hvilken  mänga  sägner  finnas  pä 
orten,  hade  troget  följt  Carl  XII  och  vai'it  med  vid 
Pultava  samt  i  kalabalikcii.  Eftei"  honom  förvaras  i  fat- 
buren en  dyi-bar  sanding  af  kläder  och  va[)en,  såsom  en 
huggväija,  2  idiiar  läng,  tva  väijgehäng  af  läder,  en 
ljusblå  fältkap[)a,  13  alnai'  vid  i  uedra  kanten,  t\å  ])ar 
ryttarstöflai'  t\  iii-skunia,  med  s[)orrar,  sadel  med  stig- 
byglar och  ljusblått  skabi-ak  med  tre  hvita  kronor,  axcl- 
gehäng  af  clghud,  "Vs  tum  tjockt,  gul  vallti-apj),  patron- 
k<)k    (föl-    12   pati-oncr),  tre  stangbetsel,  ett  bridonbetsel, 

')   Di.ssa  tr(,-  .sisliiiimiida   lialVii  är   18G5  blilVil  af  Östra  Rvds  sockne 
inäii   siisom   <;afva   öfvcrlatiia  till  Statens  Historiska   Musciiin. 


87 

ett  par  stigl)y_i;lar  med  grof  jeriikedja  i  strdlet  för  rem- 
mar, fiiltflaskfodral  af  läder  med  lock,  hattfodral  af  lä- 
der, en  grimma,  ryttare])yxor  af  läder  o.  s.  v.  Dess- 
utom en  stor  mängd  andra  gamla  kläder,  skjortor,  tig- 
garei)altor,  dem  Hr  Anders  begagnat  under  sin  fången- 
skap oeli  Hykt,  ett  jernbeslaget  penningskrin  samt  myc- 
ket seldon.  På  vinden  finnes  derjemte  åtskilliga  orna- 
nienter,  väl  skurna  i  trä,  löfverk,  vapen,  väggskärmar, 
tai)eter  i  blått  och  guld  med  rosor  m.  m.  På  annat 
ställe  förvaras  en  ofantlig  högtidsvagn  frun  1666,  7  al- 
nar lång. 

På  Syttorp  finnas  flera  gamla  byggnader  (*),  en  del 
med  ornerade  fönsterkarmai". 

Inspektor  C.  A.  Lindeblad  [)ä  Björkvik  skänkte  till 
Statens  Historiska  Museum  en  gammal  på  gården  fun- 
nen  hästsko  med  tva   ringar  vid   ishakarne. 


Vestra  Husby. 


Kyrkan  är  modern.  —  Ett  Crucifix  af  messing, 
sjelfva  bilden  7  tum  hög  och  armbredden  6  tum,  fästad 
på  ett  träkors,  som  sitter  på  en  trätafla,  prydd  med  (I 
serafhufvuden  (*),  3  Vs  tum  höga,  har  bevarats  genom 
Klockaren  och  ( )rganisten  P.  J.  Björlings  försorg.  — 
Två  ljusstakar  (*)  af  messing,  17  Vi  tum  höga,  med 
vridna  j)ipor  och  pressadt  blomverk,  dels  genombrutet, 
dels  upphöjdt,  pa  fötterna.  —  Ett  simpelt  Ilökelsekar, 
blott  med  fem  luil.  —  Flera  chorkapor,  af  h\  ilka  en 
gammal,  med  utmärkt  broderi;  en  trasig  nunl  Christus 
på  korset  och  helgon  broderade  med  silke  pa  ligureradt 
svart  sammet.  —  Ett  Antepeudium  af  rödt  sammet 
med  tva  grefiiga  vai)en  (2  lejon  och  '2  lijortar  i  skrå) 
samt  A  och  E  i  hjertsköldarne;  broderiet  i  silfver  ocrli 
guld,    nära    '  2   tum    högt,    utmärkt   genom    teckning   och 


88 

arbete.  —  Ett  gammalt,  dåligt  Crucifix  förvaras  på 
k}  rko  vinden  —  Forellernas  gr  af  st  en,  åttkantig,  har  af 
Björling  upplagts  på  sakristi-archivet.  —  En  liten  van- 
lig   Primklocka.    —    På    Storklockan    står:  (*)    maria 

MÄTER    MSERE    MEI    HILP     GOT    VNDE    MARIA    HILP    SANCT    OLA 

KEX.  (Skiljepunkterna  utgöras  af  cirklar,  parallelogram- 
mar,  rliombcr  etc;   efter  sista  ordet  är  ett  bomärke). 


St.  Brotten  (Söderköping). 

Kyrkan  är  mycket  gammal  med  korta  låga  pelare 
och  stjernhvalf.  —  Pa  altar  väggen  norr  om  altaret  ett 
Altarskåp  (*)  3  alnar  21  tum  högt,  2  alnar  9  tum  bredt 
och  6  tum  dju})t,  med  snidade  figurer  (i  midten  Tre- 
enigheten och  på  sidan  apostlar).  Dörrarne  (*)  äro  upp- 
fästade  på  södra  sidan  om  altaret;  de  bäi'a  l)ilder  af 
andra  apostlar.  St.  ()h)f  m.  fl.  —  En  l)unden  Ghri- 
stus  (*),  målad  })ä  ^2  tura  tjockt  trä,  1  aln  3  ^  -^  tum 
hög.  —  En  Mäter  Dolorosa  (*),  gammal  målning  })å 
trä,  teckningen  utmärkt;  1  aln  9  tum  hög  och  1  aln 
3  V2  tum  Ijred.  —  Fyra  oljetallor:  Konung  Gustaf  II 
Adolf,  en  Påfve  som  håller  den  korsfäste,  blek,  i  sin 
famn,  Christus  på  korset  mellan  Maria  och  Johannes, 
Christus  i  Gethsemane,  alla  illa  medfarna.  —  Gamla 
Altartaflan,  Christnis  pa  korset,  iir  af  \  ngre  arliete.  — 
Ett  vackert  prestporti'.-!  tt  ni('(l  riiigkrage,  ett  })orträtt 
af  en   riddare,  ett  yngre   prestporträtt,  alla   i   sakristian. 

I  kyrkan  finnes  vidare  en  Do j)fii  11  ts-skål  (*)  af 
täljsten,  1  aln  5  tum  \  id  ocli  14  tum  hög,  slät  och  utan 
figurer.  —  Sidostycken  af  tvennc  chorstolar  (*),  skurna 
i  ek,  3  alnai-  11  tum  höga,  14  Vs  tum  l)reda,  2  tum 
tjocka,  (len  enas  si<la  iir  utan  allt  snidcri,  dcii  aiidi'a 
prydd    med    ett   vapen    och    blomstersiratcr,    förvaras    på 


89 

kyrkohvalfvet.  —  Ett  stort  kors  af  trä,  utan  Christus- 
bikl,  förvaras  i  klockstapeln.  —  Två  Ljusstakar  (*)  af 
malm,  19  tum  höga  med  22  tums  armbredd;  armarne 
och  midtelornamentet  äro  af  iern  och  mörkgröna.  — 
Två  Lampetter  af  messing,  1  aln  9  tum  höga  och  16 
tum  breda,  ornerade  med  ui)phöjda  rosor  och  blomverk, 
samt  å  den  ena  en  qviruiofigur,  å  den  andra  en  trium- 
fators bröstbild  (*).  —  Uti  archivet  förvaras  en  Konung 
Gustaf  l:s  bibel  (l:sta  del.  1540,  2:dra  del.  1541)  hel, 
nybunden. 

På   Lillklockan  läses:   christi  ^  ferte:  crucem:    +   di- 

scite:   iusticiam:  ....  vnum:  venerabjle uincet:  sub: 

cruce:  vera:  fides:  d:  c.  d:  g:  s.  g:  h.  s.  g  4"  anno: 
1601.  —  Prim  k  lo  c  korna  äro  försålda  till  vallin  o-skloc- 
kor,  haf klockan   till  hundpingla. 


Stadskyrkan  i  Söderköping. 

Ett  x\l  tar  skåp  (*)  af  allraskönaste  arbete,  2  alnar 
19  tum  högt,  2  alnar  16  tum  bredt  och  I2V2  tura  djupt, 
med  helt  fristående  tigurer,  som  framspringa  ända  till 
11  tum.  Midtelijartiet  föreställer  Christi  oTafiäii<2:ninof. 
Dörrarnes  insidor  hafva  äfven  fristående  mindre  bilder 
med  ]'ika  mantlar  och  språkband,  allt  med  rik  förgyll- 
ning })å  rosig  guldgrund.  De  inre  dörj'arne  äro  5'/2tum 
djupa,  de  yttre  1  '  4  tum  tjocka.  A  inre  dörrarnes  ut- 
sidor äro  målade:  Petrus  och  Malchus,  Christus  inför 
öfverste  presten,  Christus  begabbas,  Christus  bär  sitt 
kors.  A  yttre  dörrarnes  insidor:  Gethsemane,  hudtiäng- 
ningen,  törnekröningen  och  korsfästelsen  (nägot  skadndt). 
A  utsidorna:  Tv;i  riddare,  den  ene  med  spira,  den  an- 
dre med  fana  (röd  med  gult  kors)  och  en  svart  drake. 
Smärre  lister,  ornamenter  o.  s.  v.  äro  lösa,  men  för- 
varas.   Står  nu  å  sido  i  kyrkan.  —  En  Dopfunt  af  kalk- 


90 

sten,  1  aln  22  tum  bred,  16  tum  djup,  står  i  norra  sido- 
skeppet. - —  En  Biskop  med  en  gosse,  som  liar  träben, 
framför  sig,  står  i  en  nisch  pä  norra  sidan.  Under  den 
är  en  nygjord  sockel  med  påskriften  Laurentius.  — 
En  gammal,  ståtlig  Nattvardskalk  med  figurer  och  in- 
skrifter. —  En  tafla  i  sakristian,  Christi  nedtagning  frän 
korset.  —  Ett  stort  Crucifix  med-  faslig  bild  uti  vac- 
kert draperi.  —  En  tafla  [ik  trä,  Christi  uppståndelse, 
med  vackert  bildhuggeri  pä  ramen  och  årtalet  1609.  — 
En  tafla  på  väf:  himlaskaran,  helvetet,  Christus  tram- 
par på  döden,  djefvulen  bortsläpas  af  vidunder  och  djef- 
lar.  På  sidorna  stå  tyska  bibelspråk  på  röda  och  svarta 
rutor.  —  Ett  Crucifix,  med  foten  17  tum  högt,  med 
Latinsk  öfverskrift.  —  Sexton  bilder,  större  och  min- 
dre, på  sakristivinden.  —  Gammal  CMioi-kaj^a,  guld-  och 
silkesömmad,  med  Christus  och  heliga  figurer  på  kor- 
set. —  En  Kyrkovaktarekäpp,  ett  6  alnars  bamburör 
med  liten  skallra.  —  Grafsten  midt  för  altaret,  svår- 
läst:    Anno mccxxcix   .   in   vigilia  .  tohis   b  .  .  .  . 

SEOR  .   .    VXOK    .    AD  .  .    I    .    HFAMARA  (?)  GrafstCU   i  cllO- 

ret  öfver  Caj'l  Gera  Fryherre  til  Byrklvich.  För  öf- 
rigt  många  grafstenar,  fast  ej  ganda,  samt  många  epi- 
tafier,  familjetaflor  m.   m. 


8köiilK'r<^a. 

Kyrkan  ny  i  vestra  delen,  för  öfrigt  stjernhvalf. — 
I  klocksta])eln  förvaras  ganda  kyrkodörren  med  i'ikt  be- 
slag, nu  förstörd;  ett  stort  Crucifix  med  de  fyra  figur- 
prydda korstafloi-na  luda;  två  skadade  döri'iir  al  ett  al- 
tarskåp  ocli   fyra   stora  bilder. 

Fyra  ättkullai'  i  prestträdgärden  användas  till 
l)l<)iiisterrabatter. 


91 
91  ogata. 

Kyrkan  är  helt  och  hållet  modern.  Freskomäl- 
ninoarne  i  livalfven  voro  förstörda.  —  Tre  vackra  taf- 
lor,  Christi  nedtagninf»',  en  oubbe  och  en  qvinna,  med 
sitt  diande  l)arn.  —  I  tornet  förvaras  en  modern  altar- 
tafia  med  föroylld  ram  samt  i  midten  en  fiiJfur  i  half- 
n[)pliöjdt  arbete  med  bok,  solgloria  och  en  seraf  under 
sig.  —  Ett  Crucifix  ej  dåligt,  men  vanligt.  —  Bilder 
af  evangelisterna  Marcus  och  Johannes.  —  En  Dop- 
funt (*)  af  kalksten  med  spetsbagsirater,  1  aln  10  tum 
vid,  1  aln  1  tum  hög.  —  En  hjelm  (*)  af  tunn  messing 
med  röd  yllen  liggare  längs  kammen  och  dubbelörn  på 
främi-e  plåten,  tagen  i  krig  af  en  Ostgöta  grenadier  från 
en  Hyss.  —  En  Dopengel,  skuren  i  trä,  förvaras  på 
tingshusvinden. 

En  Runsten  lio-irer  vid  Hof  i)a  en  kulle  omkrino- 
70  steg  fi-an  Slätbaken  midt  emot  Mem  vid  foten  af  en 
bautasten.    Runstenen   är  4  alnar  3  tum  lån  o-,  1  aln  bre- 

O' 

dast  och  '2'2  tum  tjock,  l)autastenen  2  alnar  8  tum  hög 
och  1  aln  o  tum  bred.  Inskriften  kunde  ej  i  följd  af  ett 
piskande  ix'iin  aftecknas.  Den  synes  af  Lilieg-ren  n.  1122 
vara  rlitt  läst  utom  att  det  står  f^ht^h  ,  HMi-  och  Hi>hh.  (*). 


Tabv. 

Kyrkan  är  helt  och  hullet  modern.  —  Fem  för- 
gyllda bilder,  troligen  från  ganda  })r{'dikstolen,  samt  de 
fyra  evangelisterna  med  moderna  drägter.  —  l^n  Ljus- 
stake (*)  af  malm  med  tre  j)ipor,  Konung  Giistnf  I:s 
bibel,  2:di'a  delen,  n}  inl)undeii.  —  Ganda  Altartafla  ii, 
föreställande  St.   Olof,  fanns   ieke. 

1  k\i'kaii  fiH-varades  fem  pergamentsbi'ef,  iiendigen 
ett   lijtesbref  a  prestgårdens  egor  i  Brunnsby  af  ar  1341, 


A 


92 

ett  fastebref  för  Svällesta  och  Kuddl)y  1417,  ett  dito  för 
Skorstad,  Tal)y  1427,  ett  bref  af  ThorsttMi  Skriiddare 
1501)   samt  en  syiieriittsdom   om  Rap[)sala   1510. 

På  Storklockan  läses:   Ps.  11?,   A.  solis  okatv  (ortu) 

VSQUE  .  AD  OCCASUM  .  LAVDABILE  .  NOMEN  .  DOMINI.  —  MAR- 
CVS  .  ERICI  PASTOR  .  IN  .  TÅRY  .  TEi.'  .  10  .  SEPT  .  ANNO  . 
1660.    &C. 

Talrika  ättekullar  i  Fristads  Vestero-ärdsluioe,  som 
man  l)öriat  skada  medelst  cfräfnino'.  I  Fristads  l^red- 
ffärdshao-e  tinnas  ock  män2:a   o-rafkullar. 


Tiiiffstad. 


■»■ 


Kyrkan,  med   jjamla  vackra  hvalf  höll   pa   att  repa- 
reras   och    hvitmenas.  —  I    korset   af  chorets  stjci-nhvalf 


läses  i  tveniK'   hvarandra    korsande   ra<hT:   Inchoat:  vrbani: 

sic    olauus    tempore    tecta   .   Anno   domini    pingere   perfecta 

post    festum    sunt    damiani    mcdlxli.      1    do,    l)a(la    ia(h  rnas 

skäi'niii;j;    stai*    i    en    cirkel    under    ki-ona    ett    monogram, 

tr(diiren   Maria').     .\11\  ai4iiia   i)amiiinelser  nafvos  om  akt- 
er ~     1  < 

sandiet  med  inskriften.  —  En  i>rafsten  liir^er  i  stor- 
^an^-en  nedanför  altarti-apjtan  med  endast  fa  bokstäfver 
(frän   medeltidcm)  liisliga.  —  En   annan    grafsten    ligger 


')  iSpjir  fiiuijus,   att    inskriihMi    varit.  stiiiTf. 


94 

niidt  i  storgangen,  2  alnar  20  tum  läng,  1  aln  14'  ^  tum 
bred.  Af  inski-iften,  som  ej  upptager  mer  än  2  sidor, 
kan  början  läsas:  mc  iacet  bryniulp  ....  —  En  rikt  or- 
nerad  Dopfunt.  Skålen  är  1  aln  7  tum  vid  oeh  21  tum 
höof.  Foten  och  skålens  bilder  ses  å  förestående  tiirurer. 
En  Runsten  (*)  2  alnar  9  tum  lång,  1  aln  16  tum 
bredast  och  omkring  9  tum  tjock,  i  sydöstra  kyrkogårds- 
porten. En  inskriftsrad  går  rundt  omkring  stenen,  en 
annan  vinkelrätt  mot  dess  bas.  Af  den  skadade  skriften 
kan  läsas  . . . .  tIK  -^  nKt>]  -  Ht ...  ^^  D+hl  -  +rtl/k  *  . . .  +I\K  hl . . . 
(på  midten)  . . .  •-  hIM-h  :  h\ih  (!)  (*).  —  En  annan  Runsten 
med  ormslingor  i  chordörrtröskeln,  öfvertäckt  af  si<lo- 
stenarne  och  nedtjärad,  annars  ej  svårläst.  (Liljegren 
1099).  —  En  Runsten  i  vestra  kyrkodön-en  är  bortta- 
gen, likaså  en  annan,  som,  efter  u})})gift  af  artisten 
Mandelgren,  skulle  finnas  i  ganda  vapenhuset. 


Stvrstad. 

1  k\rkan  en  stoi'  I)o[)funt  (*),  1  aln  12  tum  vid; 
ligger  i  tornskrubben.  —  Ett  Crucifix  (*),  '.>  alnar  4 
tum  högt,  2  alnar  4  tum  öfver  armarne.  ■ —  En  Natt- 
vardskalk med  fot  ocli  liaudtag  ganda,  men  ny  skål. 
Pa  j)atenet  läses:  agnus  dei  qui  tollis  peckata  mundo; 
mellan  orden  ii  ro  tecknade  Christi  hufvud,  häudei-  ocli 
fötter  samt  i  botten  St.  Laurentius.  —  (jlustaf  T:s  l)ibel 
2:dra  delen,  ti'asi<i:.  —  En  liauunalmodi}!:  Brudkrona  af 
silfver.  —  Storklockan  af  ai'  1G07.  På  Lill  k  lockan 
stål-   i    två    linhr:     4"  Anno  :  md  :  cvii  :  conflata  est  :  hec  : 

campana  :  löna  :  stig at 4-'  iagh  :      :  tigh  : 

et  :  :      :  tio  :  sista  :  stund  :  eska  :  tio  :  be  :         : 

•      avs  :  grund: 

IJunsten,  stående  pa  kant  i  kyi-kogar(lsmui"en.  V\i[)- 
gifves    aC   Liljegren    (X:o    109())  vara  förstörd,   men   atei'- 


95 

fans  (le  senare  aren   under  kyrkans  repai"ution   och  gräf- 
nino;Mrne  dervid,   helt  oskadad. 


Kyrkan  är  gannnal,  men  har  ett  modernt  torn. 
Sakristian  är  l)Vi>(l  med  stiernhvalf.  —  Gamla  Altar- 
taflan,  med  sidokolonner,  Christi  uppståndelse  och  en 
Luthersk  i)restfamilj  (undertill).  —  En  Dopfunt(*)  af  tälj- 
sten,  22  tum  vid,  11  tum  hög-.  —  Snidad  List(*)  till  ett 
skrank  eller  altarskåp,  8  \'i  tum  hög,  9  alnar  lång.  — 
Kyrkovaktarestaf  (*),  4  alnar  lång;  på  öfre  ändan  mel- 
lan fvra  trä  kulor  en  skallra  af  malm,  .S''-  tum  höo-.  — 
Kn  Hänglås(*)  sitter  för  sockenmagasinet,  men  berät- 
tas föri'  hafva  sutit  för  sjelfva  kyrkan,  der  Ryssai-na  år 
1719  föi-gäfves  sökte  öp})na  den. 

Runsten,  på  södra  utsidan  af  kyrkogårdsmuren, 
öster  om  porten.  Lilj.  1094.  —  En  annan  a  insidan  af 
muren  å  södi-a  sidan,  vester  om  porten.  Lilj.  1095.  — 
En  Bautasten  (*)  af  röd  gråsten,  2  alnar  15  tum  hög, 
1  aln  12  tum  bredast,  öster  om  kyrkan  på  en  höir  grräs- 
l)acke,  full   af  stensättninaar  och  rundlar. 


Koiiiiii<^ssiiii(1. 

Kyrkan  helt  och  hållet  modern.  —  Gamla  Natt- 
vardskalken,  med  medeltidsinskrift,  såldes  föi-  7  å  8 
ar  sedan  till  en  guldsmed  i  Norrköping.  Den  n\a  är 
helt  vanlig,  —  Ett  simpelt  Hökelsekar  (*)  af  malm.  — 
Ti'e  små  englafigurer,  bra  snidade.  —  En  Prim- 
klocka^).  —   Predikstolen   })rvdligt  arbetad  af  Anders 

')  U(')kcl.si;knret.  klocknii,  cii  cnglaligiir  jcmtc  jiiuliii  iildrc  iiiveiitarior 
lemiiade  år  1867  af  Kotimi.ijssuii(ls  sockiicniäii,  på  lieiiistitllan  af  llr  Kap- 
ten 6.  A.   Flach,  såsom  giifva  till  Statens  Historiska  Musi;utn. 


96 

Snickare.  —  Två  Ijusstiikar  af  malm  (*),  17  \i  tum 
höga,  7  Vo  tum  vida  u])ptill,  8  tum  nederst.  —  Por- 
trätter af  Luther,  Melanchton  ,och  Konung  Gustaf  II 
Adolf.  —  Två  adeliga  vapen,  det  ena  Truls  Palnison 
Rosenstråles,  det  andra  en  half  sol  och  en  half  lilja.  — 
Gamla  Kyrkoboken  på  pergament  sades  vara  i  behåll. 
Runsten  i  foten  af  södra  kyrko väggen  åt  öster, 
förfnrligt  öfverkalkad  ocli  rappad.  (Lilj.  1103).  En  annan 
i  samma  kyrkfot  åt  vcster  (Lilj.  1104),  der  den  ar  rik- 
tigt läst,   utom  det  att  ordet  ^Ihl  skall  vara  t>+m. 


Fiirin<;stad> 


Kyrkan  är  gammal  med  laga  hvalf  och  djupa  kors- 
bågar (en  modern  träl)yggnad  finnes  dock  i  norr)  samt 
takmålnin<i'ar  i  rödt  och  o;rått  uti  tre  f\'rdeldta  livalf- 
kupor,  nuul  12  framställningar  ur  l)il)liska  historien;  men 
(i  Prostens  Boströms  tid)  öfverkalkade  i  chortaket.  — 
Allt  kvrksilfret  bortstals  1820,  utom  Sockenbudskal- 
ken  (*)  och  Do  j)ska  len.  Den  förj'a,  och  patenet  sakna 
all  inskrift.  —  1'^tt  h'jon  af  malm  (*),  5  V4  tum  högt, 
sitter  öfver  en  Ijuski-ona  af  malm;  ett  miiidi'e  lejonhuf- 
vud  sitter  undertill.  Skolläi'aren  och  Klockaren  M.  Ulan- 
der  hade  u])prättat  förteckning  öfver  kyrkans  fornsaker 
m.  m.  och  läi't  skoll)arnen  runorna.  — •  Gamla  Altar- 
taflaii  snldcs  är  ISO,')  pa  auktion.  —  Pi-imklockau  bort- 
säld    af  1^-osten  i:5oströiii    till   matklocka. 

P  u  listensstycke  utaiiföi-  visthuströskeln  i  Furini»-- 
stads  pi-estgard,  2  alnar  12  tum  läng,  2  aliiai-  7^^-i  tum 
bi-(;d!>st,  mycket  sliten  af  tramp.  Af  inskriften,  som  gått 
dels  längs  kanten  dels  i  en  rak  i'ad  iiipa  stenen,  kan 
ännu  läsas:  .  .  h  :  -l-hK  :  hlKht+n  :  K\hl>[\  V  f^TI Pro- 
sten Hansson  lofvade  att  resa  stenen.  —  Runstenarne 
(Lilj.     1100    ocli     llOl)    iuimos    ej.      IJ 11  listenen     (Lilj. 


97 

1102)  lär  vara  inmurad  i  källaren,  så  att  runsidan  ej 
synes.  Runsten  (*)  vester  om  Stora  Grönhögsvadsbron, 
4  alnar  3  tum  lång,  1  aln  3  tum  bred,  liggande  i  vatt- 
net med  runsidan  uppåt,  lutande.  (Lilj.  1105).  Run- 
sten (*)  öster  om  Stora  Grönhögsvadsbron,  midt  emot 
den  föregående,  5  alnar  9  V2  tum  lång,  1  aln  3  tum 
bred.    (Lilj.   1106). 


Kuddby. 


Kyrkan  är  helt  och  hållet  moderniserad,  då,  utom 
annat,  väl  äfven  gamla  Altartaflan,  som  kallades  »ett 
konstens  mästerstycke»,  blifvit  förstörd,  under  Prosten 
Anderssons  tid.  —  Dopfunt  (*)  af  vanlig  form,  1  aln 
15  tum  hög.  —  Grafsten  i  tornkammaren,  2  alnar  18 
tum  lång,  1  aln  17  tum  bred,  af  huggen  vid  vestra  än- 
dan med  inskrift:  -^  mc  :  jacent  :  thyrgilles  :  .  .  .  .  maby 
(Skammaby)  :  et  :  fili  (us)  :  eius  :  iohannes  :  c  .  .  .  im  :  in  : 
X  :  DO  :  REQ(ui)ESCA(n)T  :  am.  —  Ljusstake  (*)  af  malm 
fastskrufvad  på  predikstolskanten,  17  V3  tum  hög  med  17 
tums   armbredd.   —   Två   prestporträtter   i   sakristian. 

Runsten  (*),  stympad  i  östra  torngluggens  säte, 
minst  2  alnar  10  tum  lång  och  1  aln  10  tum  bred.  (Lilj. 
1108).  Runskriften  går  i  en  rad  längs  ena  kanten  och  i 
en  midt  på  stenen. 

Runsten  i  dyn  å  en  sidländ  mad,  norr  om  vägen 
till  A,  nedanför  Hjertrums  gård  i  Kuddby  med  runsidan 
nedvänd.  Man  kunde  dock  med  handen  känna  under 
stenens  ena  hörn,  att  runorna  voro  mycket  tydliga,  och 
med  temlig  säkerhet  urskilja  bland  andra  ordet  R.-I'ht>r\. 
(Lilj.    1109). 

Många  stensättningar,  rundlar  m.  ni.  samt  en 
bautasten,  1  aln  12  tum  hög,  stående  i  kanten  af  en 
stenring  i  Hagbacken  öfvcr  Hjertrums  gård. 

Antiqv.  Tidskri/t.  7 


98 

]5autasteii  (*)  iiiiru  liuidsvägen  vid  Skaiiihy  ucli  ('arl 
Botvidssons  laduhöru,  utan  inskrift  (åtminstone  ()f\aii 
jord),  3  alnar  lång,  2  alnar  bred  (vid  roten),  lutande 
och  brusten.  En  88-å.rig  qvinna  sade  sig  aldrig  vetat 
af  nacjot  annat  minnesmärke  vid  Sknmbv.  (Jfr  ( )str:i 
Nykyrka  och  Ö.  Skam  s.   107). 

Örminge  Runsten  lär  hafva  Hyttats  för  8  ;i  10  ni- 
sedan  till  Björklund  i  Kuddby. 


■^ 

\ 


Östra  Stenby. 

Kyrkan     är    invändigt    särdeles    vacker    med    vida 

/A  rP^^>-  hvalf  utan   pelare  och   m{;d  pryd- 

f^l  I      -^L^-^,^  liga    fönster.       Tornet     äi-     högt, 

ett   af  de   vackraste    i    stiftet.   — 

Altartaflan     en     skön     m.-ilninu' 

__,,    ^        ^     ,         ^,   ,  .,,     ])å     trii,     af    af     KK^o,     föi-eställer 

/^     -vi       w-\         r^lw     (-^liristi    fuUdse    och    hindaskaran. 

Den  sä.«>:es  vara  ett  ki-iusbvte  fr;in 
Klbiug.  — Sex  i)ildei",  deribland 
en  Maria  och  en  sittande  luuuing. 
—  r)o[)funt  af  messing,  2  ^dnar 
hög.  —  Ett  skadadt  prest))or- 
trätt.  —  37  adliga  vapen.  — 
Ljusstake  (*)  af  messing,  1  aln  3 
tum  hög.  —  Missale  (handskrift) 
|)a  j)ergament,  3S  blad,  17  tum 
höga  och  12  tum  breda,  med  skönt 
mähide  initialei*  och  nyare  aiiteck- 
ninga)'  in  margin*'  af  »l*a,stor  Jocmi 
P(!tri  Klint  in  Stenby»,  utn.  ]5{)8. 
l)öijan  är:  LfHiis  erlt.  Slutet: 
etiam  demonia  .suhicirmtiwv)».  Ofver  böljan  står:  ')N1>.  Ha'r 
frammanföre    voro    vid    min    hitkomst    ar    1742,   efter  the 


7^ 


-T 
-V 

7^ 


a 


■^ 


j' 


i\:.>   1. 


99 

Iciniiinirar  soin  i  ryggen  voro,  utskurne  8  blad,  men  efter 
sidoi-äkningen   voro    20  hlad  borta».     Ett  lika  stort  per- 
gamentsblad  är  klistradt  pa  insidan  af  hvardera  permen. 
Då  kyrkotornet  år   1854  ombyggdes,  hittades  i  dess 


N:o  2. 


grund  följande  sex  runstenar,  af  hvilka  den  första  för- 
varas på  kyrkovinden,  de  fem  andra  äro  inmurade  i 
väo-iiJirne  af  södra  korsarmen.  Dessa  runstenars  beva- 
rande  skedde  <j;enom  Ilr  Gerhard  O.  J.  von  Yhlens  till 
Allonö  nit  och  försorg. 

N:o   1  är  1  aln   11   tum  lång,  19  Va  tum  största  bred- 


100 

den,  5  tum  tjockast.     De  svagare  tecknade  delarne  fim- 
nos  före  besöket,  enligt  senare  meddelad  uppgift. 

N:o    2    är   ljusgrå,    1    aln    12    tum   hög,    1   aln    bred 


N:o  3. 


öfvcr   o-olfvct,   inmurad  i  viio-o^en  af  södra  korsarmen  åt 
söder.     Inskriften  är  svårläst. 

N:o   3    är   svart,    2    alnar    hög,    1    nlii    18    tum    bred 
öfver  golfvet  i  samma  \<ygg  af  södra  korsarmen  åt  norr. 


101 

N:o  4  är  röd,  2  alnar  12  tum  hög,  1  aln  8  tura 
bred,  i  östra  muren  af  samma  korsarm  ät  norr.  Inskrif- 
ten är  i  början  och  slutet  öfvertjärad. 


>':0  4. 


N:o  5  är  grå,  2  alnar  5  tum  hög,  1  aln  10  tum 
bred,  i  östra  muren  dersammastädes  mellan  N:o  4  och 
N:o   6.     Inskriften   ej   lättläst. 

N:o  6  är  röd  ocli  svart,  3  alnar  hög,   1   aln  18  tum 


102 

bred,    sitter    sydligast    i    samma    östra   mur.      Inskriften 
lättläst. 

Gråsten  (*),  3  alnar  18  tum  läng,  1  aln  6  tum  bre- 


N:0  5. 


dast,  minst  1  aln  tjock,  liggande  på  en  åkerren  under 
en  bergsbaeke  öster  om  Agelstads  gård.  A  ena  bred- 
ändan äro  inristade  ytterst  tre  kronor  i  rad  oeh  till  ven- 
ster  nedanom  hvardera  af  de  två  första  en  figur  lik- 
nande 6*.  samt  derunder  8  A  G  Hi  SI  AS. 


103 


8teii,(*)  tiniiKMi  med   de  iiyssiiämiulu  riinstenarne  i 
kyrkot<)i'iiets   grund,    20   tum  luiig,   18  tum  bred,   7  tum 
tjock,   med   iidiuggiia   likartade   figurer,  kroiK^i*,  kora  och 
bokstäfver.      Förvaras     pa 
Allonö  lios  Hr  G.  von  Yli- 
len.     Hos   honom   förvara- 
des  Major   (t.   a.   \(»ii    Yh- 
len.s    l)i'ef  om    liv.ska   iii\a- 
sionen     pa     (Tothind     ISOS 
m.  m. 

r 

Runsten(*)  i  Allonö  aUé 
i  skepnad  af  en  ofantlig 
toffel,  4  alnai'  ö  tum  läng, 
1  aln  20  tum  bredast,  12 
a  14  tum  tjockast.  Run- 
slingan är  till  en  del  för- 
störd. 


Östra  lliisbv. 


>':o  C. 


Kvrkan  är  modern.  — 
Chorkai)a  af  rödt  sammet 
med  Juniifru  Maria  med 
barnet,  äni>4ar  m.  m.  samt 
årtalet  1746,  da  den  förmodligen  reparerades.  —  Xio 
prest-  och  tva  fruntimmersporträtter.  —  Vapen  öfver 
Major  Joh.  dac.  von  lluthenhieb  f  1751,  Major  Fr.  Gyl- 
lein'am  f  17o7,  Major  Joh.  Jac.  Schultzenhjelm  f  1751. 
Pa  det  s.  k.  Bravalla  slairfält  finner  man  nu  föa"a 
eller  intet  af  de  fordon»  sa  mycket  omtalade  och  afteck- 
nade  bautastenar,  ättekullar,  fotanglar  m.  m.  (Se  Sjö- 
borg 1.  pag  54,  103—7,  Pl.  12,  fig.  40),  hvilka  skulle 
fiiuias  vid  Varby,  Var-an  ocli  Lönö  bro.  \  ar-an  är  nu 
blott    en    räimil,    öfxcr    In  ilkeii    Lönö    bri»    är    laud.      Pa 


104 

backen  å  Okluiida  utjord  finnas  blott  några  jordkullar 
och  på  sjelfva  bergsbackarne  i  Valle  inga  bestämda  och 
tydliga  stensättningar. 

En  Runsten  (Lilj.  1117),  skulle  iinnas  vid  eller  öf- 
ver  Lönö  bro,  men  kunde  ej  varsnas.  Det  låg  dock  i 
bron  en  lång  vacker,  röd  sten,  fast  utan  runor  på  upp- 
sidan.     Den  sades  hafva  blifvit  ditlagd  1667 — 84. 

Runsten  (*)  å  Varby  egor  (mellan  Varby  och  My- 
singe), liggande  framför  en  stugudörr  i  körvägen  öfver 
ett  dike,  derföre  mycket  utnött  och  med  svag  inskrift, 
4  alnar  lång,  2  alnar  5  tum  bred.  (Liljegren  N:o  1116, 
der    dessa   ord   böra   rättas:    l^+lhl>h  —  t\H  —  KfM)  —  *+H. 

En  skaftcelt  (*)  af  bronz,  funnen  å  Sjelfs  egor, 
skänktes  af  Hr  G.  von  Yhlen  till  Statens  Historiska 
Museum. 


Qvarsebo. 


Kyrkan  iir  moderniserad.  —  Ljusstake  (*)  af  mes- 
sing,  21  tum  hög,  foten  prydd  med  upphöjda  blommor; 
en  sköld  utan  inskrift  häno;er  löst  öfver  armarnes  utofånsfs- 
punkt.  —  Chorkåpa  af  rödt  sammet  med  kors;  Gud 
Fader  med  verldsklotet,  St.  Andi-oas  och  två  andra  fio-u- 
rer  sydda  med  guld  och  silke.  —  Figur  (*)  (Simson 
med  saltpåsen  pa  hufvudet?),  2  alnar  6  tum  hög  med 
tjocka,  krokiga  ben  och  ett  timglas  i  den  venstra  upp- 
lyftade  handen.  —  En  Anglabild  och  ett  litet  Cruci- 
fix  i  tornkammaren. 


Iläradshaiiiiiiar. 

Kyi-kan  iii-  modern.  - —  Dopfunt  (*)  af  nicssing  i 
vanlig  form.  —  Chorkåpa  med  guldstickning  pa  silfver- 
brokad,    16i)r),    K.    W    ocli    (\    A.    D.    samt    Natt-och-Dag- 


105 

vapen.  —  Sju  prestporträtter.  —  Tre  taflor  på  väf, 
4  alnar  12  tiini  långa,  3  alnar  höga,  med  series  pasto- 
runi  et  coniniinistroruni.  —  Oblatjern  med  crucitix. 

Runsten  (*),  3  alnar  6  tum  lång,  1  aln  bred,  20 
tum  liög,  liggande  på  kant  i  Tasby  (nu  Åkerby)  trapp- 
backe.     (Liljegren   1120.     Läs  HtH,  ieke  hfli-). 


Joiisbcrg. 

Kyrkan  af  trä,  byggd  i  korsforin  med  stående  bräd- 
beslagning,  är  lag  och  oansenlig,  men  invändigt  temli- 
gen  rymlig,  —  Målningar  i  taket.  —  Altarskåp  (*)  hit- 
kommet  från  Häradsliammars  kyrka,  4  alnar  bredt  utom 
dörrarne,  som  äro  enkla  uppe  vid  det  högre  midtstyc- 
ket,  dubbla  nere.  Alla  sex  dörrarne  målade  med  sköna 
taflor.  Sjelfva  skåpet  har  öfver  100  snidade  bilder,  grup- 
perade inom  hvarandra  till  V2  alns  djup,  framställande 
Christus  bärande  korset,  korsfästelsen,  begrafningen  o.s.v. 
samt  skönaste  entourager,  sniderier  och  rikaste  förgyll- 
ningar. Ofverst  sitter  ett  crucifix.  —  Gamla  Altartaf- 
lan  af  sandsten,  Isaks  offer,  1  aln  18  tum  bred,  lika 
lång,  dertill  Moses  och  Aron,  1  aln  12  tum  höga.  — 
Dopengel,  2  alnar  18  tum  hög,  samt  2  mindre  äng- 
lar. —  Stort,  skuret  1  öfver  k.  —  Frälsaren  och  10  apost- 
lar äro  målade  på  läktaren.  —  Två  stora  och  många 
smärre  etsade  taflor.  —  Kalken  (med  märklig  inskrift) 
kunde  icke  få  ses. 

Stora  klockan  är  af  år   1691. 


Riniö  Kapell. 


Kyrkan   är  liten,  modern,   hiduformig,  utan  torn.  — 
Altarskåp  (*),    2    alnar    10   tum    i)ie(lt,    2    alnar  10  tum 


106 

högt,  4 ',5  tinii  djupt,  iskadadt,  med  snidade  tigurer  tif 
livilka  fem  fattas.  —  Sidostycke  (*)  till  ett  epitaphiiiin  el- 
ler annat,  18  tum  bredast,  I  tum  tjockt,  helt  förgyldt. — 
Ofullständig  Monstrans(*)  af  messing,  15  V2  tum  hög. — 
Porträtt  i  olja  af  Hertiginnan  Catharina,  Konung  Carl 
Gustafs  moder.  —  Storklockan  har  i  upphöjdt  arbete 
Christus  på  korset,  Konung  Carl  Xl:s  porträtt,  en  ruda, 
en  gädda  och   en  kräfta  samt  följande  inskrift:  wi  uthaf 

lakobs   lat    oö    wandka  i   herrans   hus   komne  ahre.  

Anno  1662  hafver  s.  .joran  .  putens  efterlaten  <  enk 
låtit  givta  .  stocholm  .  ambiorn  .  anderson  me  fecit. 
—  Lillklockan  har  en  Rysk  inskrift  af  följande  inne- 
hall: »Med  Guds  näd  och  godhet  (helgad)  ät  Lazari  u])p- 
ständelse,  at  Nikolai  och  St.  Catharina,  år  efter  verldens 
skapelse  sjutusencK'  attatio  den  förste  dagen  uti  Juni 
manad  under  tsar  och  storfursten  l\an  \  asilievitschs 
retrerin"-  och  under  de  rättroiina  tsarsönerna,  den  rät- 
troijna  tsarsonen  Ivan  och  den  rättrogna  tsarsonen  Feo- 
dor».     Det  nämnda  aret  lär  svara   mot  år  1572. 

Lenniingar  af  Rönö  slott  (*),  byggdt  på  klippgrund, 
å  Rö  gamla  kungsgård.  Längmuren  är  48  alnar  16  tum 
lan«i,   i  hörnet   15   a    16  alnai'  liöii;. 


Östra  NvkvrltJi. 

1  kyrkan  ett  Altarskåp  (*)  2  alnai-  22  tum  högt, 
2  alnar  21  tum  l)redt  och  5'.-,  tum  djujjt,  med  snidade 
figurei"  äfven  |)a  döi-i-arne.  Högst  upp  till  venster  står 
en  äiiu-el,  i  livars  bok  läses  å  tva  rader:  s.  marl\  (HiA. — 
Två  chorkaj)()r,  den  ena  af  svartblommigt  t3'g,  med  bro- 
derade figurei-  och  oiiiaiiicnter  i  götisk  stil;  en  tredje 
med  kors  i  guld  och  hvitt  silke  (väfd).  —  Remsa  (*) 
tj(digen  af  ett  antej)endium,  l^  alnar  läng,  7  tum  bi-ed, 
sömmad   med  guld,  silfver  och  alla  färger  pa  groft  livitt 


107 

lärft;  sitter  nu  öfvcr  gairilu  altarskåpet.  —  Två  gamla, 
broderade  liåfvar(*)  med  Wasavapiiet.  —  Bilder  af  de 
fyra  evaiigelisterna  och  8t.  Olof.  —  Porträtt  af  Pro- 
sten Schenmark.  —  Nattvardskalken,  skönaste  verk 
med  ganimal  sexkantig  fot  och  handtag,  men  skälen  ny 
och  simpel.  —  Patén  med  inskrift:  mc  edituk  iksvs  etc. 
(Se  Broocman  s.  551).  Med  np])liöjd  stil  på  baksidan: 
ANNO  DOi  :  m"  :  ccc  :  xLi  :  Andreas  :  presbytek  :  fecit  :  ca- 
EiCEM  :  in  :  NUPARARi.  (ill  Ny  jjarari?).  —  Fragmenter  af 
dopfunten  (*)  äro  funna  i   })restgardens  gödselstad. 

Stcnsättnini):,  med  tvdlii>-  rino-,  midtelsten  och  vt- 
tcrkrcts,   i   en   backe   nära   nordost  om   kyrkan. 

lluiisten{*)  i  Oster-Skains  kohage,  o  abiar  hög,  1 
ahi  \'2  tum  bredast  (Liljegren  1114).  Der  står  dock 
R.+IHtl   och   ht+11-. 

Förii'äf\'es  efterfrågades  och  efterletades  så\äi  här 
som  vid  Skamby  uli  ivuddby  socken  runstenen  (hos  Lilje- 
o-reii  N:o  1115),  der  det  förmäles  om  en  »Thialfar»,  som 
straiidsteg   ]>a    »(laiitaun»   (Gotland?). 


A. 

A  gamla  kyrka  (*)  är  såld  till  Grosshandlaren  ^lunk 
i  Söderköping.  Den  är  utan  pelare  med  tre  stjernhvalf(*). 
Sakristian  har  '2  korslivalf,  af(hdade  af  en  ruiidl)äge.  I 
kyrkan  förvaras  följande  inventarier,  h\  ilka  borde  till 
nya  kyrkan  öfverföras  (gamla  altarskåpet  är  försaldt  ^). 
—  Jungfru  Maria,  sittande  med  Barnet,  '2  alnar  4 
tum  hög.  —  Stort  Crucifix  med  tre  vackra  korstaflor; 
Matlu'i])ilden  fattas.  —  Do])funt  (*)  af  Kobnordsmar- 
mor,    1    aln    \o\i   tum    hög,  skalen    I   aln   5   Tum   vicK  — 

')  8c(1cniicr;i    iiikr)|)t    {'öv    ^tiitcus  Historiska  Miiscinn   hos  en   enskild 
person. 


108 

Epitaphium  öfver  Haqvinus  Erici  pastor  loci  i  48  år 
t  1612.  —  Stort,  prj^^dligt  epitaphium  öfver  Kyrko- 
herden Olof  Rudelius  ocli  hans  två  hustrur.  —  Epita- 
phium, stort  som  en  altartafia,  med  Christus  på  korset 
och  derunder  en  prestfamilj.  —  Fyra  grafhällar,  af 
hvilka  en  med  kors  och  rin»;  uthuo^o-na  en  annan  med 
jernringar  i  alhi  fyra  hörnen.  —  Stort  grannt  vapen  öf- 
ver Ofverste-Löjtnanten  Gustaf  Westfelt  f  1752.  —  Por- 
trätt af  Kyrkoherden  Nordberg  med  fru.  —  Memoria 
pastorn m  post  reformationem  (till  1755)  på  altarväggen 
i  öster. 

Allt  detta  för  konst  och  historia  så  värderika  lig- 
ger här  i  hög  och  såsom  det  tyckes  utan  all  vård.  Hvar- 
ken  ett  aktadt  namn  (Westfelts)  eller  mångårig  tjenst  i 
kyrkan  (Haqvini  Erici)  vinner  här  något  afseende  för 
anständigt  skydd  och  aktsamt  tillvaratagande,  ej  heller 
kyrkans  egen  värdighet  såsom  ett  f.   d.   Guds  hus. 

Runsten,  5  alnar  \4\i  tum  lång,  1  aln  höL»-,  lig- 
gande ])a  kant  i  norra  ing;ingen  till  kyrkogården,  till 
höger  da  man  gai*  till   kyrkan.     (Liljegren    1112). 

Runsten  (*),    i    tva  bitar,   den   större    1    aln   2--)   tum 
låns:  och   23  V2  tum  bred,  den  mindre  1  aln  15  tum  lano- 
15   tum   bredast,   på   öfversta   i)latten  af  skolhustrappan. 
Den    blef   troligen    stympad,    da    skolhuset   byggdes.      Af 
inskriften  återstår:   .  .  .  +  :  irTIA  :  H+l^lfM^i-  :  r+DfM^  ;  Hli. 


Skällvik. 

Kyrkan  är  gammal,  hög,  ljus,  med  vidt  och  stort 
mellanskepp  och  sidoskeppen  af  blott  2  alnar  1)  tums 
bredd  mellan  j)elarne;  tva  runda  i-osettfönstei-  pa  norra 
<jch  södra  väij:ii-en.  —  Predikstolen  med  (h-  hi'a  evan- 
i^elisterna  och  deras  attributer  i  livitt  och  nuhl  samt 
med    en    prydlig   trearmig    ljusstake   på    kanten.  —  Hel- 


109 

gonaskåp  (*)  2  alnar  17  tum  högt,  14 Vs  tum  djupt; 
ena  halfva  dubbeldörren  fattas.  I  midten  Juuoffrun  stå- 
ende  med  barnet,  snidad;  pu  dörrarnes  insidor  ärotre 
helgon  målade,  dörrarnes  yttre  målningar  äro  förstörda. 
Det  hela  förgyldt,  skönt.  —  Grafsten  i  storgången,  3  al- 
nar 16  tum  låni2:,  2  alnar  bred.  På  midten  en  sköld  med 
ett  bakvändt  n.  Kring  skölden:  +  hic  :  iacet  :  vluid  .  ... 
VI  .  .  I  DE  :  BO  .  .  UM.  —  Ovalt  epitaphium  af  tälgsten 
öfver  Kyrkoherden  N.  Hjortli.  —  Vapen  öfver  Jahan 
Kriegh,  furstlig  »Stalmester»  f  1GG6  (en  riddare  i  rödt 
fält).  —  Tafla,  Christi  uppståndelse,  gammal.  Gamla 
Altartafian  linnes  ej. 

Stegeborgs  slott  (*).  —  Vid  Kungsgarden  står  en 
sten,  som  på  östra  sidan  liar  inskriften:  Verner  1). 
ScHWERiN  1809,  på  vestra  sidan:  Stegeborg  Härjat  af 
Tiden  Räddat  af  Omtankan,  samt  på  norra  sidan:  Jnfs. 
(skall  vara  Stenhuggarens  J.  Nordfors's  märke). 

Hällristningarne  vid  Stegeborg  lära,  enligt  up])gift, 
aldrig  funnits. 


St.  Annas  Öde-Kapell  (*) 

har  tva  vaekra,  ännu  hela  stjernhvalf  med  lågspetsig 
triumfl)aoe.  Höokyrkan  har  haft  stenhvalf  af  tva  ku- 
por.  Begge  stjernhvalfven  i  choret  äro  lika.  Choret  är 
18  alnar  12  tum  långt,  9%  aln  bredt  under  triumfbagen, 
som  är  1  aln  10  tum  tjock;  högkyrkan  är  20  alnai"  läng, 
15  alnar  bred  i  vestra  ändan,  allt  invändigt.  Kaj)ellet 
är  byggdt  af  gråsten  med  tegelhvalf  öfver  choret,  samt 
har  brädtak  öfver  det  hela  o(;h  olästa  dörrar,  (lolfvet 
är  betäckt  med  en  half  alns  fardvno-a,  bvssia  och  alh'- 
hända  bråte,  och  är  choret  afstänc^dt  af  en  i^-am mal  jrär- 
desgårdsräcka,  det  hela  alldeles  ovärdigt  den  ännu  (^var- 


110 

stående    kyrkliga    foriiion.    Tillhör   (TrefVe    Adolf  Möriier 
pA  Thorönsburg. 

Frescomåliiing  (Yttersta  domeii)  i  östra  hvalf- 
kupaii  öfver  altarstadeu.  —  Inskrift  i  chorets  södra 
hvalfkupa:  på  en  rad:  M.  Fäm  Hundra  Tiugu  ett  in  Wig- 
des  Jag  Sanct  Annae.  —  Inskrift  öfvcr  triinnfbciiixni  at 
högkyrkan: 

Twå  hundra  år  ock  Twå  wid  Michaelis  tid 
är  Herrans  rena  ord  predil<at  här  i  frid 
Tit  tyckes  stå  igen  det  mig  eji  bör  förtiga 
att  Doctor  Johan  Brask  hafft  omak  mig  att  wiga. 

upptäckt  d.  II  september  A    1723  af  Past:  L. 

Eli  tafla  (Sten  Sture  d.  y.  ooli  Christina  Gyllcn- 
stjerna  knäböjande  för  Jungfru  Maria)  lär  vara  förd  frän 
kapellet  till  Thorönsborg. 


St.  Annas  Nva  kapell. 

K}rkan  i  \anlig  modern  salongsstil,  med  kalott- 
torn. —  Altarskåp  (*),  '2  alnar  22  tum  högt,  2  alnar 
-S  tum  bredt,  2'V:^  tum  djupt,  maladt  Ano  .  Dom.  15110, 
hitfördt  frun  gamla  ka})ellet.  Midteltaflan  (korsfästelsen) 
iir  skadad.  —  (»räfsten  öfver  Kyrkoherden  Daniel  Oruf 
är  u[)i)naglad  mot  väggen  i  choret.  —  F3'ra  grafstenar, 
med  nagoii  inskrift,  hitförda  frän  gamla  kapellet.  — 
Kyrkobok  frän  Ki^i.')  i  läng  folio.  —  Brcfbok  med 
handlingar  från  138:5,  1587,  1548,  1572,  1574,  1575, 
1587,  15!)2,  \(W^  etc.  —  Lifia  inringningskloekan  var 
borta. 

Skateii,  en  träbvu"^na(l  med  svalL^in'»"  |>a  ena 
sidan  (*). 


111 

Börriiiiis  kapell 

ser    ut    sum    cii    stuga,    rcvcterudt,    uied    klockstapel..  ■ 
Ktsad   tafla  (eu   l)edian(le   oubbc)  vacker. 


Grjt. 

Kyrkan  iir  modcru  med  trädgårdsstaket  kring  kyrko- 
garden. —  Epitaphiuni  (?)  (*),  4  alnar  12  tum  högt,  2 
alnar  8  tum  bredt,  utmärkt  väl  snidadt,  fordom  i-ikt  föi-- 
gyldt,  nu  ytterligt  förstördt,  sedan  det  länge  legat  un- 
der bar  himmel  eller  ett  nedruttet  tak  (förvaras  nu  i 
gamla  sakristian).  I  midten  inom  en  krans  Cliristus  i 
bröstbild,  välsignande,  med  verldsgloben  i  venstra  han- 
den; deromki'ing  oruamenter.  —  Likstenar,  här  som 
pa  så  många  ställen,  utvräkta.  —  Figur  med  skägg,  1 
aln  10  tum  hög.  —  Dufvevapnet,  stort,  snidadt,  för- 
stördt;  i  hjelmen  hade  en  sädesärla  b^^ggt  bo.  —  Dop- 
funten, en  St.  Olofs  bild  och  den  märkliga  prediksto- 
len, som  satt  öfver  vestra  kyrkogårdsporten  (Broocman 
p.  356),  äro  förstörda.  —  En  stor  tafla  i  olja  })a  trä 
(tron,  hoppet  och  kärleken),  2 ^'2  aln  hög,  1  aln  10  tum 
l)red,  gör  tjenst  som  skrubbdörr  i   klockarens  hus. 


Giisum. 

Kyrkan  af  trä,  reveterad,  med  ett  litet  torn  på  ta- 
ket. —  Altartaflan,  Christi  nedtagande  af  korset,  (ef- 
ter Rubens)  är  målad  och  skänkt  till  kNrkan  af  iniva- 
rande  v.  Pastor  (i.  L.  Lundqvist.  —  l)oi)funt(*)  af  mes- 
sing,  18  tum  hög,  stående  ])å  svarfvad  träfot.  -^—  Litet 
(^rucifix  af  trä,  väl  snidadt,  föi-gyldt.  V)  tum  högt 
(bilden  10\-2  tum).  —  Två  vackra  cheridoiuM-  af  trä, 
förgylda,   2   alnar  höga,  i  roccocco.  —  Vred  (*)  till  klin- 


112 

kan  å  vestra  kyrkodörren,  liksom  beslaget  derunder,  kon- 
stigt arbetadt,  af  jern.  -  Korset,  som  förut  stod  på 
altaret,  och  det  gamla  bordet  funnos  ej. 


Rinsarum. 


Kyrkan  är  moderniserad.  —  Gamla  Altartaflan, 
4  alnar  S  tum  hög,  2  alnar  8  tum  bred,  i  tre  tums  upp- 
höjdt  arbete,  föreställande  en  man  (Christus?)  i  half- 
liofiiande  ställnino:  med  en  bok  i  handen,  i  hvilken  stär: 
»Kommer  till  mig  I  alle  .  .  .»,  omgifven  af  skyar  och 
änglar,  dåligt  arbete,  men  entouragen  i  guld  å  ramen 
är  vacker.  —  Crucifix,  stort  och  dåligt.  —  Dopfunt  (*) 
af  messinij,  vanli"-  form,  2  alnar  3  tum  hön-.  —  Rökelse- 
kar  af  bronz.  —  Tafla  i  olja  på  trä,  en  ])restfamilj  och 
Christus  på  korset,  af  ;ir  1632.  —  Stort  och  gammalt 
epitaphium  med  löfverk  omkring  porträtter  i  lialfupp- 
liöjdt  arbete.  —  Stor  liksten  utanför  vestra  dörren  med 
en  qvirnia  i  upphöjdt  arbete  med  gammal  ornat  samt 
med  många  slägtvapen,  såsom  af  Sparre,  Tott,  Oxen- 
stierna  m.  fl. 

Runstensst3^ckc  (»lliugssteneu'»),  1  aln  18  tum 
långt,  1  aln  4  tum  brcdt,  med  otydliga  runmärken  och 
streck;   ligger  i   vapenhuset. 


Y\iinriiiii. 

Kyrkan  modem,  stugulik,  utan  tovw.  —  Cruci- 
fix  (*),  3  alnar  20  tum  högt,  på  (k'tta  kors  sitter  ett 
annat  med  törntaggar  pa  den  runda  stammen,  och  med 
korstaflor  (1'vVangelisternas  sinnebihler)  af  trä,  kupiga, 
gcnonibrutna,    förgylda.   —   Två   bildci-,   Johannes   med 


113 

kalken   och   Esaias   med   sågen?  —   Sittande  qvinnobild, 
stympad,   1   aln  15  tum  hög. 


Björsätrr. 


Kyrkan  moderniserad.  —  Gamla  al  tar  t  af  lan,  kors- 
fästelsen (nederst)  och  uppståndelsen  i  medaljon  (öfverst), 
å  norra  väggen  i  clioret.  —  Dopfunt  (*)  af  täljsten,  1 
aln  15  tum  hög,  skålen  1  aln  9  tum  vid,  står  i  prest- 
gårdsträdgården.  —  Vanligt  rökelsekar.  —  Två  cru- 
cifixer  (*).  —  Chorkåpa  af  svart  sammet,  silfvcrstic- 
kad  med  kors  och  Christusbild.  —  Ljusstake  (*)  af  jern, 
19  tum  hög. 

Prosten  Hägerstrand  skänkte  till  Statens  Historiska 
Museum  en  förgyld  vaktbricka.  Han  eger  tre  runstaf- 
var  frän  Svarttorp  i  Småland  samt  en  teckning  af  clio- 
ret i  Linköpings  domkyrka,  sådant  det  såg  ut  före 
Rosensteinska  utrensningen  af  »allt  gammalt  skräp». 


\ 


Atvid. 

Kyrkan  af  gråsten,  gammal,  med  trappgailar,  utan 
torn.  I  taket  äro  målningar,  8  sidotafior  samt  en  i 
midten  (bibliska  stycken,  profeter  och  evangelister,  un- 
der det  vackraste  stjernhvalf).  —  Altaret  har  vackert 
snidadt  blomverk  samt  en  försilfrad  Christusbild.  —  Cru- 
cifix,  öfver  triumfbågen,  dåligt.  —  Två  ljusstakar  (*) 
af  messing.  —  Två  grafstenar  förenade  med  en  vapen- 
sköld mellan  dem  (Mannersköldskn  och  Wraiigelska  hjert- 
vapnen). 

En  <i;ammal  båt  lär  vara  fmiuen  i  trakten  vid  af- 
tappningen  af  en  sjö. 


Antiqv.  Tidakrift. 


114 

Grcbo. 

Kyrkan  modern,  med  torn.  —  Skilderi,  tre  che- 
rnber  och  o-enombrntna  solar,  barbariskt  och  osmakliirt. 
—  J^uthers  porträtt  och  en  gråtande  Petrus  å  altar- 
väofofen.  —  Två  större  och  fvra  mindre  bilder.  — 
Crucifixbild    utan  kors,  dålig. 

Följande  fornsaker,  funna  i  gralkullar  och  en  sand- 
grop i  Orkållegärdet  å  prestgårdens  egor,  inköptes  för 
Statens  Historiska  Museum:  3  sköldl)ucklor,  2  svärd,  '1 
lansspetsar,  ett  skärdon,  en  spännbuckla  af  jern,  stycke 
af  en  knif,  bitar  af  en  grafurna,  en  8  tum  lång  brons- 
nål med  jernring,  en  liten  bronsring,  ett  bryne,  3  "4  tum 
långt,  och   en  olödd  jernsölja. 


Vist. 

Kyrkan  modern,  med  trätorn,  men  vacker,  med 
malnino-ar  i  triihvalfven:  treenigheten  (teckninjiar  inom 
en  trekant),  yttersta  domen  med  liinnnel  och  helvete, 
samt  fyra  mindre  sidotaflor:  Jesu  födelse,  dop  och  fre- 
stelse samt  Gethsemane.  Det  hela  oniii-ifves  af  ett  iirant 
entourage-arbete,  väl  ej  gannualt,  men  prydligt.  — 
Altaret  äi"  nytt,  men  särdeles  smakfullt,  i  hvitt  ocli 
guld.  —  Läktaren  är  prydlig  med  ])ilder  af  Christus 
och  cvanjrelisterna.  — ■  Pr(Ml  i  kstoleu  af  brunui'a  tälir- 
sten  hai'  (i  Hgurci',  koriutliiska  kapitälcr,  cherubliufvu- 
den  och  di-iifNor  af  li\  it  marmor.  —  (irafsten  nu'd  ut- 
huggen gammahhigs  i-iddarfigui-  ocli  fru  (Nils  Nilsson 
till  Säby  t  lOK)).  .Maken  lill  denna  pi-vdliga  sten  ligger 
utanför  choi-döi-i-cn,  rysligt  nedtjärad  och  förstörd.  — 
Ett  gammalt  a  1  ta  rska  p  (*)  sitter  högt  up()e  pa  no)-ra 
väggen  i  liögk}i'kan,  />  alnar  ?>  tum  bredt,  h  n  tum  dju[)t 
med  en  vacker  försillVad  Christusbild  ofvan[)a.    Der  före- 


115 

koiiiimi  väl  siiidudc  bilder,  en  konung,  en  [)åfVe,  St. 
Sigfrid  (med  de  tre  liiifvudena),  Gud  Fader  oeli  Jung- 
fru Maria  samt  helgon  med  nyckel,  segerfana,  såg,  'svärd, 
kors,  yxa,  spjut,  bok  m.  m.  —  allt  nästan  fullkomligt 
oskadadt  samt  med  lika  väl  bevarad  rikaste  förgylning. 
—  Dopfunt,  åttkantig.  —  Christusbild  i  mer  än  half- 
upphöjdt  arbete,  snidadt  verk  af  värde,  ungefär  1  aln  18 
tum  hög,  å  tafla  inom  ram;  deröfver  ett  gammalt,  hvit- 
limmadt  crucitix.  —  Tio  taflor  i  olja,  (Moses,  uppståndel- 
sen, nattvarden,  den  heliga  familjen  m.  m.).  —  Två  prest- 
porträtter.  —  Vapen  af  Sture,  Oxenstierna,  Posse,  Tott, 
Baner  m.  fl.  ätter,  —  Storklockan  med  Posse-,  Sture- 
och  Sparrevapnen  af  år  1669;  lillklockan  af  samma 
ar.  —  Hedern  för  det  förståndiga  bevaran<let  af  alla 
kvrkans  fornsaker  och  konstskatter  samt  deras  smakfulla 
anordnande  i  det  nya  templet  tillkommer  Magister  P. 
K.   Rudebeck,  förut  kyrkoherde  härstädes,  nu  i  St.  Aby. 


Vårdnäs. 

Kyrkan  modern.  —  Grafhäll  (*)  af  täljsten  midt  i 
storgången;  midtpå  en  vapensköld  med  ett  svin  inom  en 
bågsirat.     Kring   kanten    läses:    HH  coKroms  :  mc  i  meta  ; 

FOR    :    SWART    PST    i    OPTO    i    Q(ui)ETAM    i    HIC    i    ANIMAM   ■.    LE- 

TAM  ;  CERTO  i  MARIA  i  PETAM.  —  Likstcu  öfver  eu  prest 
Valnander  f  1652.  —  Minnessten,  iinuurad  i  vapenhus- 
väo-fjen   med   38   rader   skrift:    her   hafver   sinx   l^eger- 

STEDH  TIL  MVILE  UK  ROO  THEN  VÄLBORNE  FRW  MARGARETA 
TIL    BROO     HER    8TEEN    BANEERS    RIDDERS    HVSFRW    K.ER    SOM 

NV  HOOS  GVDH  ctc.  —  Gamla  altartaflan  fanns  ej.  l>}gg- 
mästaren  J.  Jonsson  hade  försändt  till  Stockholm  en 
samling  af  stenva])en  fuiuia  i   trakten. 


116 

Laiulcrvd. 

Kyrkan  uioderii,  med  torn.  —  Dopfunt  (*),  om- 
kring 1^2  aln  hög  med  skål  af  2V4  alns  tvärmått  (lik 
dopfuntarne  i  Mogata  och  Styrstad)  tjenar  nu  till  stöd 
för  predikstolen.  —  Dopfunt  (*)  af  koppar,  1  aln  10  tum 
hög;  med  18^/4  tum  vid  skal.  —  Tafla  (enkans  son  i 
Nain  uppväckcs  från  de  döda),  skön.  —  Likstenar  öf- 
ver  Pastor  Joen  Benedicti  f  1640,  Kyrkoherden  Johan 
^Yagner  f  1658,  Pär  Germvuidsson  i  Harfvestad  f  1725 
m.  fl.,  E.  O.  S.  Riips  vapen,  samt  en  lång  värja,  frän  1648. 
■ —  Afven  lär  finnas,  enligt  uppgift,  en  C  hr  is  tusbild  och 
en  simpel  koppargryta  —  Gamla  altartaflan,  skänkt  af 
Ryttmästaren  C.  Riip  1648,  hade,  enligt  Presterskapcts 
berättelser  af  år  1830,  försålts  tre  år  fö]'ut.  Rökelse- 
karet fanns  ej. 

Runsten  i  tornets  södra  utnuir.  (L.  ILSl).  Inskrif- 
ten såsom  hos  Liljegren,  men  icke  K  +  IM^I,  utan  Ki-hTI. 
Bautil  854. 

Runsten  (Lilj.  1182)  vid  Hjulsl)r()  (jvani  fanns  ej. 
Nuvarande  mjölnaren  hade  aldrig  sett,  ej  heller  hört  sin 
fader  tala  om  den. 


Svinstad. 


Kyrkan  moderniserad.  —  Altartaflan,  Ghristi  törne- 
kröniiiir  ocli  beijabbelse,  iir  målad  af  J.  Dav.  Schwartz 
1721  (renoverad  af  Ijignian  ISöO).  —  Portriitt  af 
Luther.  —  Tva  portriitter  af  prester  med  sin;)  hu- 
strur.—  Tvcnne  taflor,  h;i(la  fnrestiilhinde  korsfästelsen, 
den  ena  med  en  prestfaiiiilj  underst.  —  Ljuskrona  af 
trä,  som  har  armar  i  form  af  menn iskoarmar,  hvitmå- 
lade  med  röda  manchetter,  samt  pa  dem  stående  små 
karlfigurer,  som  hålla  livar  sin  ljuspipa;  öfverst  en  mans- 
fii^ur    med    utsla<j:na    armar.     Pa    den   undre    blåa    kulan 


117 

står  1095;  underst  en  förgylld  drufva.  —  Dopfunts- 
skål  af  täljsten,  lik  den  i  Landcryd.  —  Likstenar  öf- 
ver  O.  Olofsson,  Befallningsnian  på  Gräfsten  f  1684  och 
Kyrkoherden  Gunnar  Follenius  f  1771.  —  Kopior  af  bref 
frän  1423,  1430,  1431,  1433,  1434,  1442,  1595,  1613 
och   1644. 

Och  härmed  var  sålunda  Ostgötaresan  afslutad,  hvar- 
under  jag  från  den  5  Juni  till  den  27  i  samma  manad 
rest  66^8  mil  och  besökt  44  socknar  och  kyrkor. 


Vestergötland. 

Maricstad. 

Kyrkan  är  modern,  men  stor,  ljus  och  vacker,  så- 
som hon  ock  fordom  varit  domkyrka,  med  höga  hvalf 
utan  pelare  och  med  stora  fönster.  En  del  af  kyrkans 
monumentala  prydnader  återstår  visserligen,  men  myc- 
ket är  dock  deraf  moderniseradt  och  förändradt,  ej  all- 
tid med  nog  aktsamhet  för  det  gamla,  prydliga  och 
minnesvärda.  Allt  golfvet  har  blifvit  omlagdt,  då  nam- 
nen ])å  flera  kyrkans  forna  ])rester  blifvit  mer  och  min- 
dre borthuggna,  grafstenar  öfver  andra  märkliga  perso- 
ner stympade,  flera  grafhällar  utlagda  och  använda  till 
trapi)or,  och  jemväl  änglabilder  af  brons  (stöd  under  en 
kop])arkista  i  Posseska  grafven)  omgjutna  till  en  ljus- 
krona. En  förbättring  skedde  dock  med  det  södra  stora 
rosettfönstret.  Allt  detta  försiggick  under  V:v  Wensioes 
och  v.  Pastor  Leverent/.  tid  eller  föi-  omkring  7  ar  se- 
dan. —  Altaret  är  särdeles  stort,  högt  och  prydligt 
med  flera  heliga  bilder  och  målningar.  —  Dopfunt  (*) 
af  drifven    koppar,    2'-   aln    hög   med    18    tum   vid  skål. 


118 

På  knappen  står:  1646  apdbr  s  (bomärke)  mid;  på  inid- 
ten  af  skålen:  t  .  henna  .  f.un.t  .  ehr  .  af  .  bronte  .  knut- 
son .  TESTEMEN  (terad).  —  Nattvardskalk  af  silfver,  fot 
och  handtag  gamla,  vacker,  sexdelad,  skälen  ny,  simpel. 
—  Två  ljusstakar  (*)  af  silfver,  11  V4  tnm  höga,  sexde- 
lade,  af  gammal  vacker  form,  med  inskrift:   testamente 

TIL   MARIESTADZ  KIÖRKIO  FÖR  EN  GRAF.     AHB.  BOD.   ANNO  1675. 

För  en  så  skön  o-åfva  hade  väl  den  ifrågavarande  oraf- 
ven  bordt  få  vara  orubbad  för  all  förstörelse.  —  Två 
taflor  i  olja,  Christus  på  korset  med  två  heliga  qvinnor, 
samt  Christus,  hel  figur.  —  Porträtter  i  olja  af  Pro- 
starne Lampa  och  Undéen.  —  Epitaphier  öfver  Prosten 
Andr.  Bellander  (i  kras)  och  Birger  Lotman.  —  Epita- 
l)hium  föreställande  ett  stamträd  med  herrar  och  da- 
mer sittande  uppe  i  trädet,  bra  målade,  med  prydligt 
snidad  ram.  —  Tvenne  vapen,  det  ena  Landskamreraren 
Jonas  Cederborgs  (f  1700),  det  andra  ett  rödt  torn  un- 
der två  stjernor.  —  (lammal  värja.  —  Grafstenar  öf- 
ver Praep.  M.  And.  Fägersten  och  hans  hustru  Gunnila 
Rhodin  (deras  epitaphium  ligger  pa  norra  hvalfvet), 
Probsten  Herr  Eric  Undéen  och  fru  Margareta  Fabritia, 
Probsten  M.  Aiulreas  Bellander  (huggen  i  tu),  m.  fl. 
Öfveralllt  i  clioret  lär  under  o-olfvet  lio-oa  andra  onif- 
stenar  med  inskrifter,  nanni  och  årtal,  ni.  m.,  nu  osA'n- 
liggjord  a. 

Kyrkoherden  D:r  J.  A.  Säve  skänkte  till  Statens 
Historiska  Musen m  ett  si<!'ill  fVan  \'estmaidand  med  om- 
skriften  s.  petri  :  boecii  .  prsbi  (j)resbiteri). 

Killkestenen  (*)  \  id  i\uni>sän<jsväiren  å  Mufrii-ebo 
egor,  af  röd  gråsten,  2  alnar  3  tum  hög,  1  aln  (i  tum 
bred  och  1  aln  tjock,  enligt  berättelse  upprest  på  det 
ställe  del-  tva  flicknr  "killkat"  (kittlat)  ihjäl  en  uiigei'- 
sven.  Der  liai'  fordom  h'gat  ett  »l)al»  eller  eii  upi)kastad 
hög  af  sten,  piiniai-  och  iivarjchandi'  bråte,  den  alla 
förbifai-ande   ökte. 


119 

Runsten  (*)  omkring  20  steg  frän  Tidan  i  pappers- 
bruksegaren  Olins  hveteåker,  4  V2  aln  hög,  1  aln  n  1 
aln  2  tum  bredast,  af  gra  granit,  mycket  lutande,  foten 
oragifven  med  en  hög  af  kullerstenar.  Stället  heter 
egentligen  Sunnevad.    (Lilj.   1329). 


IHenad. 

Kyrkan  är  nybyggd  i  modern  stil,  men  stor  och 
ljus  samt  i  sitt  slag  troligen  bland  de  vackraste  i  hela 
stiftet.  Dess  stympade  torn  med  träppgaflar  är  temligen 
högt  och  ligger  så  fritt  att  det  på  slätten  från  sin  höjd 
synes  vida  omkring.  —  Altarskåp,  nyare,  med  helt  upp- 
höjda bilder,  Christus  på  korset  (i  midten),  Gethsemane, 
hudHängningen,  begabbelsen,  öfverstepresten  tvår  sina 
händer.  Det  hela  är  3  alnar  högt,  4  alnar  3  tum  bredt, 
5  tum  djupt.  —  Dopfunt  (*)  af  täljstcn,  1  aln  8  tum 
hög,  1  aln  2  tum  vid,  står  pa  kyrkogarden.  - —  Tvä 
gamla  stolar  (*),  2  alnar  3  tum  höga.  —  Gammalt  tim- 
glas med  t  va  glas.  —  Grafsten,  med  uthuggna  upp- 
höjda figurer,  öfver  en  from  sadelmakare  med  hans  hu- 
stru, som  vid  sitt  sista  besök  i  kyrkan  skänkte  henne 
en    stor    silfverkanna.    —   Storklockan:    1679  :  i  :  n  :  o  : 

I  trädgarden  a  Trilleholm  stär  en  bautasten  (*), 
4 'i  aln  hög,  1  aln  4  tum  bred.  Derunder  skall,  eidigt 
sägen,  en  Folkunge  vara  begrafven. 

Gannnal  l)yggning(*)  vid  Nyqvarn  med  »uthöfder» 
(utspräng),  »vindskedar»  och  »vindskedsdockor»  (de  rätt- 
uppstående   pinnarne   ])a   taket). 

Runstenen  (Lilj.   1331)  kunde   ej   u[)i)täckas. 


120 

Ek. 

Den  lilla  kyrkan  är  på  allt  sätt  obetydlig.  —  An- 
ders Klasons  vapen  (hvitt  löf  i  rödt  fält).  —  Graf- 
stenar  öfver  Anders  Klason  til  Eek  f  1614  och  hans 
fru  Barbro  Krabbe  (två  upphöjda  figurer,  dåliga)  samt 
Knut  Krabbe  til  Ek  f  1594  med  dess  fru  Karin  f  1646 
och   deras   ])arn.   —    På   Storklockan   står:    »procul    a 

■FULMINE   LITANS  RUDE   DONATA  MANUS  DEDIT  A!  MDCCLXXXXIV. 

O 

GUTEN    I    SKARA    AF    N.    BILLSTEN».    A    Lillklockan:    »IN" 

TER   TURBINES   S^CULI  SONARE  C^PIT  A?   MDCCLXXXXIV>^  På 

kyrkomuren  hänga  många  små  papperskronor  med  band 
och  glitter  eller  bleckplåtar  med  psalmverser,  som  un- 
der begrafningar  varit  fastade  å  barns  likkistor  —  en 
sed,  som  temligen  allmänt  förekommer  i  Vestergötland. 
Runstenen  (Lilj.  1884)  är  flyttad  till  Ingaryd  i 
Berga  socken. 


Björsätcr. 


Kyrkan  äi-  gammal,  med  fyra  vackra  hvalf  och 
bågar  samt  korta  4-  och  8-kantiga  pelai'e.  —  Trenne 
taflor  i  olja.  —  Gamla  dopfunten  (*)  med  sirater  å 
skålen  står  å  kyrkogården.  —  Ett  stenskilderi  (*)  i 
relief,  8  alnar  15  tum  långt,  1  aln  15  tum  bredt  (de 
fyra  evangelisterna  med  nanni  och  syml)oler  under  rund- 
l)ågai'),  ligger  a  kyrkogarden.  -  Mera  grafstenar  (*) 
med  bladsirater  a  kyrkogarden.  Dylika  finnas  flerestä- 
des  i  trakten,  somliga  dn1»])Ia.  -  1  kyrkan  ligga  graf- 
stenai'  öfver  en  Coiylaiider  f  1(!(!S  med  fru  samt  en 
prest  Laurentz.  —  En  grafsten  ligger  i  prestgårds- 
ti'appan. 

I  prestgarden  (jvarståi*  äniui  en  gammal  byggnad  (*) 
med  »vindskedar».  l)}lika  Foi'ntida  hus  blifva  alltmer 
sällsynta    i    0)'ten,    emedan,    i    följd    af  nu   pågående   ego- 


121 

skifte,    de    gamla    husen    nedrifvas    och    nya   uppföras    å 
andra  tomter. 

En  stenyxa  och  en  flintknif,  liittade  i   socknen,- för- 
varas i  prestgarden. 


Leksberg. 


Kyrkan  gammal  och  smal; 
choret  nyare,  sexkantigt;  hela 
kyrkans  inre  tak  af  bräder.  — 
Simpla  takmålningar  med 
bättre  entouragearbete  (löf- 
verk  med  bibelspråk).  —  I  väg- 
o-en  öfver  dörren  till  choret 
sitter  ett  menniskohufvud 
af  sten  i  naturlig  storlek,  nu 
öfverkalkadt.  —  Enkel  dop- 
funt (*).  —  På  Storklockan 
ses  St.  Olof  med  krona,  spira 
och  yxa,  samt  ett  hjul;  å  Li Il- 
klo  c  kan  femuddiga  stjernor. 
Runsten  (*)  af  röd  grå- 
sten, 5  alnar  G  tum  hög,  1  aln 
16  tum  bredast,  med  skrift  på 
kanten  i  två  jeranlöpande  ra- 
der, står  38  steg  från  kyrko- 
gårdshörnet i  sydvest  å  Leks- 
bergs backe,  dov  den  är  skyd- 
dad från  fall,  sedan  Prosten 
Sjöberg  utverkat  häradsrät- 
tens förbud  mot  sandtägt  i 
backen.  Se  Liljegren,  n.  1830, 
der  ifir  är  orätt  i  stället  för 


122 

Runsten  (se  fig.  ä  föregående  sida,  der  sista  ru- 
nan bör  vara  i),  rest  i  »Kappaslyckan»  eller  »Runstensgär- 
det» af  Karleby  Nordergården  jemte  landsvägen,  på  det 
ställe  der  den  hittills  legat  med  runsidan  nedåt.  Han 
är  4'/2  aln  hög  (deraf  ofvan  jord  föga  mer  än  8V2aln), 
1  aln  3  tum  bredast.  Märkligt  är  att  inskriften  till  en 
stor  del  är  lik  den  å  den  nyss  anförda  stenen.  Hos 
Göransson   och  Liljegren  felas  denna. 


Lcrdala. 


Kyrkan  modern,  liten  och  simpel.  Inre  brädtaket 
är  försedt  med  simpla  målningar.  —  Åttkantig  dop- 
funt, grof,  af  röd  kalksten.  —  Ljuskrona  (*)  af  malm 
med  en  dubbelörn.  —  A  kyrkans  södra  utsida,  1  V.i  aln 
öfver  marken  sitter  ett  fantastiskt  ansigte  (*)  af  tälj- 
sten,  9  Vj  tum  högt. 

A  allmänningen  »Skaraniarken»,  Vm  mil  sydvest  från 
korkan,   en   domarekrets  (*)   af  7   stenar  med  12  å   lo 


stegs  tvärmått. 


Skärf. 

I  en  åker  a  Ingelstorps  egor  nära  Axevalla  slätt, 
vid  väften  melhm  Skärfs  o-ästizifvai-ejxård  ocli  Skara,  äro 
lemningarne  af  en  forngraf  (*)  liggande  i  norr  och  söder. 
Den  Wy  1  V4  a  \ji  aln  djup,  fullvuxen  med  hallonbuskar 
och  ormbunkai'.  Den  norra  gi'afhällen  (liksom  de  öfriga 
af  gråsten)  äi-  o  aliiai-  10  tum  läng  och  12  tum  tj(jck, 
stai'kt  sluttande  iiiat  grafven,  inom  hvilkcii  iiimmet  i 
dagen  mclhiii  hällai-ne  äi*  18  a  20  tum.  Södra  hällen 
äi*  )\  aliiai"  4  tum  läng,  något  tunnare,  ståcnide  ii])])i'ätt. 
Bh^tt  östra  gafvelstenen  finnes  i  behåll;  den  har  45" 
lutning  inåt. 


12n 

Af  Axevallaslätteiis  öfrio^a  inAiiira   ijåncpcrrifter  finnes 
ingen  qvar. 


Skara. 

I 

Jag  uppvaktade  Biskop  Butsch,  dä  jag  påyrkade 
bland  annat  vigten  af  kontraktsprostarnes  närmare  till- 
syn öfver  kyrkornas  ganda  tillhörigheter,  helst  vid  temp- 
lens ombyggnad,  reparation  o.  s.  v.  Härjemte  erhöll 
jag  ock  mänga  upplysningar  t.  ex.  om  de  gamla  och 
märkliga  träkyrkorna  i  Habo  och  Bottnaryd  och  de  pryd- 
liga ljuskronorna  derstädes,  om  det  vackra  kyrksilfret  i 
Boras  m.  m.  samt  i  symierhet  angående  Värnhems  heri-- 
liga  klosterkyrka.  Afven  besöktes  Domkyrkosyssloman- 
nen Lektor  Carlmark  på  Uddetorp,  hvilken  lemnade 
många  vigtiga  upplysningar  samt  äfven  meddelade  en 
afskrift  af  auktionsprotokollet  öfver  P.  Thams  till  Dags- 
näs försålda  vio;tio;aste  böcker  m.  m.  Afven  skänkte  han 
till  Kono;l.  Akademiens  Samlino^ar  åtskilliga  originalhand- 
teckningar  af  Hilfeling.  Vid  Uddetorp  ligger  en  fyr- 
kantig sten  (*)  som  å  sin  öfre  yta  har  en  naturlig  ränna, 
hvadan  sägnen  är,  att  den  varit  en  offersten  samt  att 
man  låtit  blodet  komma   i  rännan. 

Jag  besåg  Skara  domkyrka,  hvilken  lyckligtvis  j);i 
norra  sidan  fatt  behålla  sin  a'anila  skr)na  anordnino;. 
Det  inre  har  underjjatt  flera  moderniseriniiar  och  är, 
med  undantag  af  det  Soopiska  grafmonumentet  (nu  tl\  t- 
tadt  till  norra  dörren)  alldeles  beröfvadt  sin  ganda  pry<l- 
nad.  De  märklio:a  n-rafstenarne  har  licrr  (^irlmark  nooa 
aftecknat. 

På  kyrkovinden  fanns  dock  bevaradt  en  mängd  af 
rätt  dyrbart  gammalt  kyrkol)ohag,  deribland  ett  sido- 
stycke af  en  chorstol,  af  ek,  o  alnar  S  tinn  lanut,  1 
aln   bredt  och   3*2  tum  tjockt  (se   nästa   sida). 


124 


Äfven    besöktes    med    Lektor    Ciirlinark    Brobacka 
(Skaraborgs    slottsvallar),    hvilka    tydligen    te    sig    som 

forna  vallar  af  ett  fäste,  nu 
gräsbevuxna,  delvis  bebygg- 
da och   mycket  skadade. 

Af  Rektor  P.  G.  Alander 
erhöllos  mänga  up})lysningar 
om  Vestergötlands  fornlem- 
ningar,  i  synnerhet  om  gång- 
lirifterna,   t.    ex.    vid  Alg-uts- 


torp  i  Edsvära,  vid  Röss- 
berga  (Jacobsbergs  torp  och 
Hacket)  i  Valtoi-ps  socken 
m,  fl.  Slutligen  åtföljde  jag 
honom  till  läroverkets,  under 
hans  ledning  pa])örjade  forn- 
sandinoar. 

Domstenarne  nära  ve- 
stcr  om  Götala  äro  nio  styc- 
ken pa  kullen  at  östei*,  ännu 
orul)l)ad('  ocli  ondvring  half- 
annan  ahi  höga,  äfvensora  en 
mindre  ]'undel  af  7  stenar 
i  vester  dersammastädes,  så 
ock  deremellan  ytterstenarne 
af  en  fyrkant  sydvest  derstä- 
des;  inom  denna  äro  flei'a 
stenar  tydligen  och  nyligen 
borttagna.  Ett  grustag  äi- 
gjort  under  l)i"anten  af  kullen  i  öster  ocii  söder.  Också 
tins  en  mindre  stensättning  öster  om  kulh-n.  Xäi'a  niuxl- 
ost  under  kullen  ligger  en  sten  af  omki"ing  1  ahiars 
tvärmatt  (jch  omkring  1  aln  \'2  tum  hög,  med  Herji 
grunda  häl  i   dess  öfre  yta. 


125 


K 


Vaiiga. 


Vid  Sannatorpet  står  invid  några  utlins  en  bauta- 
sten  (*),  4  alnar  9   tujn   hög,   1   aln   16  tum  bredast. 

Lumshög(*),  en  gräsbevuxen  kulle  å  Vånga  gäst- 
gifvaregårds  Storegårds  cgor,  omkring  16  alnar  hög,  ej 
olik  Uppsala  högar,  ofvanpå  planterad  med  syrener, 
beherrskar  den  omkringliggande  Vångaslätten;  pä  top- 
pen synes  ännu  stycken  af  en  ståndsten.  Högen  är  på 
sydvestra  sidan  genomgräfd  af  potatisgropar.  Folket 
kallar  den  Lummershöj  eller  Lusehöj  och  har  sedan 
gamla   tider   der  tändt  eldar  och  firat  lekar.     Dock  be- 

o 

rättas  äfven,  att  den  rätta  Lummershöjen,  som  varit 
mycket  mindre,  legat  på  andra  sidan,  en  5 — 600  alnar 
från  landsvägen,  men  blifvit  på  de. senare  åren  utkastad. 
—  Vid  gästgifvaregården  ligga  som  trappstenar  två  graf- 
hällar  och  en  half,  livilka  för  omkring  6  år  sedan  bort- 
såldes från  Vånga  kyrka.  De  äro  ganska  prydligt  ut- 
huo:o-iia. 

Runsten  (L.  1349)  2  alnar  12  tum  hög,  1  aln  16 
tum  bredast,  9  tum  tjockast,  står  uti  Kappelsbackcn  af 
Vånifa  Humnieloarden  och  And.  Petterssons  trädoard. 
Stenen  är  svårläst  (*). 

Ej  långt  från  Vångabyn  ligger  en  naturlig  berg- 
häll, som  kallas  Kuno;  Rades  o-raf.  —  1  Lars  Anders- 
sons  korngärde  i  Vångabyn  och  Börje-Bengtsgården  lig- 
ger en  gråstenshäll,  2  alnar  20  tum  lång,  som  ser  ut 
som  en  minnessten.  —  I  Kappclskällan  (\'anga  by)  en 
ståndhäll,  som  restes  år   1861^   5  alnar  läng  (*). 


Edsvära. 


Runsten,    1    aln    12   tum    hög,    1    aln    12   tum   bred 
(nederst)   och    10  tum   tjock,  vid   Härlingstorp  a   tomten 


126 

X:o  2,  nordvest  om  en  bäck.  L.  1351  (*).  Orden  irkr 
SUN  äro  nu  bortslagne.  Det  står  verkligen  h+KY.  Efter 
Tul>R  har  teckiiini^en  t>  i  .stället  för  I.  —  En  orafsten 
frän  Edsvära  kyrkogård  ligger  som  trappsteg  vid  Här- 
lingstorp. 

(rånggrift  å  Kleakiillen,  öster  om  kyrkan  och  å  dess 
jord,  förstördes  år  1859  då  sten  fördes  derifrån  till  kyr- 
kans ombyggnad;  längd  18  alnar,  bredd  (invändigt)  3  al- 
nar 20  tum  (*).  —  På  denna  kulle  lär  ungdomen  påsk- 
afton och  oftast  om  söndagarne  plägat  samlas,  när  solen 
»gladdes»  (gick  ned),  för  att  tända  tjärtunnor,  fastade  på 
14  alnars  stänger,  o.  s.  v. 

På  Ljungatorps  egor  en  orörd  kulle,  »der  Odin 
hvilar»,  hvilken  trolio;en  innesluter  en  sfåuirirrift.  Åtta 
dylika  kullar,  orörda,  utom  den  sydligaste,  som  är 
topi)gräf(l,  men  kring  gropen  planterad  med  blommor, 
ligga  på  ljungmarken  öster  om  \'ångavägen  åt  Al- 
gutstorp. 

Vid  Algutstorps  gästgifvaregård  besöktes  de  af  gäst- 
gifvaren  Olaus  Andersson  förstörda  domsten  a  rne.  Gäst- 
gifvaren,  som  af  Kongl.  Maj:t  ))lifvit  dömd  att  återställa 
minnesmärket,  ångrade  sitt  tilltag,  icke  blott  för  de  stora 
kostnader  han  A(lrai»it  sior  utan  ock  för  den  tvdliirii  ovilia 
öfver  odadet,  som  öfverallt  vttrades  bland  ortens  all- 
moixe  och  folk  af  alla  klasser.  Folksäjjuen  kallade  sam- 
lingen  af  dessa  domstenar  »Hrudfärn»  (-färden). 


Bjiiriiiii. 

Iledan  vid  inträdet  till  Dagsnäs  sag  man  prof  af 
ställets  förre  ci^ares,  den  kämh;  fornforskaren  Per  'fhams 
verksamhet.  Pa  grindstoljjarne  stå  följande  valspråk  att 
läsa:     1.    De(;    Mercu)"io    saxum    (piadratum    more   Attico 


127 

dedicavit  P.  Thain.  Anno  1788.  '2.  Ärligt  varar  längst. 
8.  Skyldig  alltid  rädder.  4.  Det  är  by  som  l)onde. 
5.  En  lyckelig  resa  för  den  som  har  ett  godt  föremål 
och  är  barmhärtiof  emot  hästar.  6.  Håll  måtta  i  allt. 
7.  Bättre  vara  förevar  än  cftersnar.  8.  Där  lag  slutar 
vidtager  hedern. 

Det  mäi'kligaste  pa  garden  var  doek  de  fem  run- 
stenar, hvilka  P.  Tham  från  åtskilliga  ställen  ditfört, 
nemligen:  l:o.  L.  1346,  af  svart  stenart,  illa  söndervitt- 
rad och  derföre  ganska  svårläst,  4  alnar  7  tum  hög,  20 
tum  bredast  och  1  aln  D  tum  tjock  vid  roten  (*).  Sjö- 
borgs tolkning  (Sami.  för  Nord.  förnälsk.  I.  s.  28)  tyc- 
kes vara  ganska  vågad;  —  2:o.  L.  1342,"  af  röd  fast 
^råsten,  lättläst,  ö  alnar  14  tum  höix,  1  aln  23  tum  bre- 
dast,  23  tum  tjockast,  hitförd  från  Härened,  lättläst  (*), 
MKi-  (icke  P\n),  n[\^M  (icke  K+fM?.r\i-);  —  3:o.  L.  1401, 
2  alnar  12  tum  hög,  1  aln  15  tum  bredast,  9  Vtj  tum 
tjockast;  lättläst,  hitförd  från  Smula  (*).  R.HN  (icke  ^IHI), 
Hhl  (icke  Nhl),  Kt>K.  (icke  ^t>l^),  efter  Khi)-!-  står  l+l-,  IM^t)r\ 
(icke  ht^Dh),  ryhtRL  (icke  hHtl^);  —  4:o.  L.  1410,  3  alnar 
13  tum  hög,  2  alnar  12  tum  bred,  10  tum  tjockast; 
mycket  lättläst,  hitföi"d  frän  Timmelhed  (*).  Inskriften, 
något  olik  Liljegrens,  lyder:    hlhtf?.  :  h+tl  •  HTili-  •  \V^\Å  . 

r\Htii-  •  K[M>  ■  t\n%\  ■  h■^'l^^ :  tnn  ■.  +f\r  •  k^h  •  y^na  ■  tiHrx  ■ 

rKlH^l-K  ■  I  :  *IYi^i?.ir  •  I.  I  fältet  mellan  slingorna  ses  ett 
märke  (ett  kors  ofvanpå  en  uppåtvänd  cirkell)age;  — 
.'):o.  L.  138,5,  4  alnar  6  tum  hög,  1  aln  11) ' -j  tum  bre- 
dast, 10  tum  tjockast;  lättläst,  hitförd  frän  Lekåsa  ar 
171)2  (*).  Inskriften  (oriktiiit  återi>-ifven  lios  Liliegreii): 
^\l\K^'  :  R:hM  :  hTI1-  :  M1«HI  :••••:  t>l[M>  :  nhh  :  K  :  +  :  Hl-I-  :  Kht»  : 
\nt\  :  hIM>^  :  ^r  :  Hl\  :  r\m  :  H+t-t-  Y+t^KI.  »Kftir»  är  otyd- 
ligt, men  s[)ar  af  ulla  stafvarne  tinnes.  1^ — 4  sta  i  Björk- 
])arken,  N:o  ö  i  parken  »Oarne».  Vid  Diigsnäs  tinnes  äf- 
\c'ii   en   laniT  modeiMi   ruuristninir. 


128 

Gudhem. 

Två  konsoler  (*),  begge  väl  stensnidade,  sitta  in- 
murade i  hvar  sin  husgafvel  å  Lilla  Ingatorp.  De 
hafva  kanske  hört  till  Gudhems  förra  klosterbyggnader. 


Horiiborsa. 


Ganggrift(*)  i  Backgärden,  invid  huset  och  i  hör- 
net af  en  stenoärdso-ård.  —  Hehi  denna  eng^d  af  Vester- 
göthmd  och  flera  socknar  ända  bortåt  Karleby  och 
Falköping,  Ikornavallen,  Ons- (Odens-)  ängarne  ni.  m.  är 
uppfylhl  af  gånggrifter,  livilka  l)orde  närmare  under- 
sökas. 

På  Ikornavallen  finnes  en  stånd  häll  (*),  omkring 
175  steg  ostnordost  om  Jiger-ommen  (en  gånggrift,  myc- 
ket skadad  (*))  5  alnar  hög,  2  alnar  21  tum  bred,  15 
tum  tjockast.  Icke  långt  derifrån  finnas  två  andra  (*), 
stående  i  en  linie  med  21  ahiars  melhmrum;  den  ene 
är  3  ahiar  12  tum  hön:,  ->  alnar  15  tum  bred,  15V2tum 
tjock,  den  andi-e  3  alnar  6  tum  hög,  4  alnar  bred  och 
14  tum  tiock.  Hvardera  omiiifves  af  två  omkrino-  18 
tum  höga  stenar.  Tjugo  steg  i  vester  om  dessa  (den 
ene  ;ir  i)0  stejj  öster  om  Jiijer-ommen)  lii>m'r  en  kulle, 
troligen  betHckande  en  gånggrift,  och  ondvring  50  steg 
öster  om  denna  en  annnn  grafkulle  med  stående  häl- 
lar och  ruiidsatta  stenai-,  genomgrlifd  af  ett  dike  med 
stengärdsgard.    Sydsydost  derom  flera  standstenar  o.  s.  v. 

Stenrundel,  af  H  aliuirs  tvärmått,  bestående  af 
kantstående  lutande  stenai-,  liiins  på  omkring  80  stegs 
afstånd    i   noiMliiordvest  från   Jiiicr-ommen. 

I  Torparen  Johnii  Anderssons  åker,  »Lyckas»,  under 
prest-stommen,  finnes  en  gånggrift  (*),  (h')*  m;ni  ])örjat 
anläjjfirniuir  nf"  en  tcu-pstuiia,  li\;ii-irr;iii  man  nu  afstått. 
Tre   stora   kantstående   liiillar  synas  ej    Imigt  derifrun. 


129 

I  Stora  Rör  (Hornborga  Bosgården,  der  Hornl)orga 
kyrka  stod  till  år  1818)  skall  man  fordom  hittat  myc- 
ket silfver.  Derinvid  fiiis  en  graf,  nu  tillkastad,  der 
man  funnit  ovanliot  stora  menniskoben. 


Sätiiiia. 


Graf  (*)  af  kantstående  och  lutande  stenar,  7  alnar 
lång  och  3  alnar  ])red,  uti  Grytingsgärdet,  i  backen  när- 
mast söder  om  Odinsänoarne.  Omkrin»-  150  steo-  vester 
om  denna  äro  tre  ståndstenar  i  en  krets,  uti  en  backe 
på  Odinsängarne.  —  Gånggrift  (*)  å  soldaten  Löfs 
boställsjord,  urgräfd  till  3  alnars  djup,  i  en  backe  niira 
Boråsvägen.  —  Anvisningarne  till  alla  gånggrifterna  m.  m. 
här  i  trakten  äro  mig  meddelade  af  Kyrkovärden  Sven 
Nilsson  i  Deragården  uti  Hornborija  socken. 


liiindbv 


Gånggrift  (*)  i  Mellangärden,  inne  å  Häradsdoma- 
ren Petter  Jonssons  i  Kärrtorp  gårdstomt,  af  förseende 
(enligt  Alander)  förstörd. 


E»-by  (Vadsbo). 

Kyrkan  modern  med  predikstolen  öfver  altaret.  — 
Dopfunt  (*)  af  täljsten,  enkel.  —  Gammalt  crucifix, 
dåligt.  —  Series   pastorum  a   tva   miiuiestaflor. 

A  Lillklockan  läses:  heli*  :  maria  :  gvdz  :  modir  : 

ALOM   :   VESTGOTOM. 

Flera  likstenar  ligga  här,  som  mest  öfverallt,  ut- 
lagda  för   vestra  och  södra  kyrkodörren.     En   grafsten 

Aiitiqr.  Tidskrift.  '  g 


130 

med   blomsirater  (*),    1   aln  2  tum  lång,  23^,2  tum  bred, 
ligger  framför  brygghusdörren  å  klockarens  gård. 


Utby. 

Kyrkan  gammal  med  kort  och  groft  torn,  moderni- 
serad invändigt.  I  det  flata  brädtaket  och  på  läktaren 
målningar.  —  Crucifix,  stort.  —  Messhake  med  fri- 
herrliga  Bonde-  och  Liljensparre-vapnen  och  årtalet  1660. 
—  Två  grafstenar  och  stycken  af  en  tredje  äro  utlagda 
i  vestra  kyrkogårdsporten. 


Tidevad  (Tjåva). 

Modern  kyrka  med  målningar  i  det  platta  träta- 
ket. —  Helgon  skåp  (*)  med  dörrar,  3  alnar  10  tum 
höfft,  innehållande  en  madonna  med  barnet.  —  Maria- 
bild  med  barnet,  af  eke,  23  tum  hög,  ej  illa  snidad. 
—  Dopfunt  (*),'  1  aln  9  tum  hög  och  1  aln  12  tum  i 
tvärmatt. 

Ett  vattenmärke  (*)  för  Tidans  liögsta  stigande 
(enligt  berättelse)  sitter  omkring  14  tum  öfver  mar- 
ken, inhugget  i  en  gråsten,  som  är  3  alnar  8  tum  läng 
och  1  aln  10  tum  hög,  lutande,  i  Sven-Börje-gården  af 
Brotorp. 

Runsten  (*),  3  alnar  8  tum  lång,  1  ahi  5  tum  bre- 
dast, omkring  15  tum  tj<jck,  ligger  på  lut  i  en  liafre- 
åker  a  Härslätten  under  Frölunda-Buo-arden;  den  kallas 
»KuniTiihallen».  L.  1335.  Första  runan  i  andra  ordet  är 
osäker;  BRTt>R  (icke  BKihi). 

Der  skall  liafva  statt  ett  stort  slag,  och  en  mängd 
mycket  långa  ocli  smala  hästskor  (*),  6  tum  langa  och 
blott   3   tum   breda,   samt  försedda   med   dryga   ishakar, 


131 

n 

äro  der  nyligen  liittade.  A  samma  mad  har  från  ur- 
minnes tider  stått  rest  ett  träkors,  vid  hvilket  folket 
bad  under  oär,  pest,  krig  och  svåra  tider.  Det  hed- 
ruttnade  1853,  men  ett  nytt  restes  genast  af  Kyrko- 
värden Erik  Andersson  i  Frölunda,  som  tjcnstvilligt  lof- 
vade  att  uppresa  »Kungahallcn». 


Lästa. 


Kyrkan  liten  med  gnmmalt,  groft  inrede;  i  taket  äro 
målningar.  —  Dopfunt  (*),  20  tum  hög.  —  Gr  af  st  en 
öfver  Bcnedictvs  Lavrentii  Ao-ricola. 


Boja. 

Dopfunt  (*)  af  sandsten,  21  tum  hög,  med  hål  i 
den  plana  bottnen,  af  ovanlig  form  och  med  särdeles 
prydliga  upphöjda  teckningar  inom  refflorna.  —  Graf- 
sten,  ornerad,  lioo-er  i  vestra  kyrkoofardsluckan. 


Berg. 

Christusbild,  större,  och  Madonnan  med  Barnet, 
stympade.  —  Primklocka,  5  tum  hög.  —  Grafsten  i 
klockarens  förstuo^a. 

Gånggriften  vid  Orrsäter,  i  trädgården,  uppgafs 
hafva  för  många  år  sedan  bhfvit  ända  till  sista  stenen 
förstörd. 


Säter, 


Kyrkan  modern.  —  A  sakristiedörren  jernbeslas: 
i. form  af  en  drake  (*).  —  I  altardisken  är  ett  skåp  in- 


132 

bygdt,  hvari  förvaras  »ögletter»  (oblater).  —  A  L  i  Il- 
klo  c  kan  en  inskrift  frän  medeltiden  i  minuskler,  som 
icke   o-ifva  naoon  mening  (*). 


Frösveil. 


Kyrkan  modern.  —  I  »^■akkenhuset»  finnes  en  dop- 
funtsskål af  sandsten  utan  ornamenter  (*), 

Vid  Braxtorp  en  »jätte dans»,  32  alnar  12  tum 
lång,  12  alnar  12  tum  bred,  bestående  af  12  (fordom 
14)  domstenar;  öfver  kretsen  gar  en  liten  tvådelad  väg. 
Genom  Kyrkoherden  Leverentz's  i  Horn  förtjenstfulla  nit 
är  Konung-ens  Befallninashafvandes  förbud  mot  allt  vald 
och  skada  å  minnesmärket  utverkadt. 


Horn. 

Kyrkan  modern.  —  Dopfunt  (*)  af  sandsten  med 
en  rundba<rslist,  står  a  kvrkoo-ården.  —  Flei'a  i)rvdli"'a 
grafstenar,  svårlästa.  —  Lillklockan  gammal,  läng, 
smal,   utan  inskrift. 


Väriiig. 


Kyrkan    modern.    —    Storklockan    utan    inskrift. 

A  Korsbacken  i  Bannkälla  i)y  en  krets  (*)  af  sju 
domstenar,  livaraf  en  vid  min  ankomst  lag  kullfallen, 
men  då  jag,  som  jag  alltid  luMikai',  talat  en  stund  med 
den  krini»-ståen(lc  iilliiioncii  om  \;n'a  förfäders  minnen 
och  bedrifter,  särskildt  naiira  (^rd  om  det  forna  \  ikinoa- 
lifvet,  m.  m.,  hade  jag  den  tillfredsställelsen,  att  se  en 
bonde,  ooml)cdd,  redan  i  laid  med  att  gräf\a  \'u\  stenen, 
och   han  sade,  att  da   han   nu   hörde,  att  denna  stensätt- 


1  9.9. 


O  O 


ning  var  sa  märkvärdig,  ville  han  jenite  de  öfriga  bön- 
derna pa  stället  nu  genast  uppresa  stenen,  hvilket  ock 
skedde  inom  en  kort  stund.  De  som  utförde  detta 
hedrande  arbete  voro  Anders  Andersson  i  Jon-Anders- 
gården,  Johan  Gustafsson  i  Thorsgarden  och  Johan  Lars- 
son i  Korsbacka. 

På  samma  Korsbacke  ligger  en  annan  stensättning 
(troligen  också  en  förstörd  domkrets)  (*),  10  steg  öster 
om  de  nyssnämnda  domstenarne.  Orshögen  (Odins- 
höo-en)  finnes  20  steo-  öster  om  den  sist  anförda  sten- 
sättningen  och  norr  om  denna  ligger  Lilla  Orshögen, 
en  låg,  urgröpt  kulle,  enligt  folkberättelsen  på  stället 
bestående  af  flera  »floar»  (lager)  af  jord,  kanske  från 
flera  härader  eller  hela  landskapet,  en  sed  som  bruka- 
des fordom  pa  ön  Man  och  flerestädes  i  Xorden,  för  att 
derigenom  göra  tingsplatsens  jord  lika  helig  för  alla 
rättssökande.  —  Allt  häntyder  med  säkerhet  på,  att 
Korsbacken  varit  en  betydlig  tingsplats. 

Uti  Asgärdet  uti  Bannkälla  by  en  stensättning  (*), 
mycket  skadad  genom  odling.  Xära  i  öster  härom  en 
grön,  platt  hög,  »Konungskallen»,  och  ej  långt  derifrån 
hafva  flera  sådana  höga  rundlar  och  kullar  blifvit  bort- 
o^räfda  för  iernvä2i"sanlä2'i2:nino-en. 


Locketorp. 


Vester    om    den    moderniserade    kvrkan,    en    orörd 


forno-raf. 

o 


Gudiiiula. 


Kyrkan  modern.  Hela  det  flata  brädtaket  är  må- 
ladt  (i  nyare  tid).  —  A  kyrkodörren  af  vakkenhuset, 
utåt,    en   jernskena  (*),    22  '  4    tum    läng,    '  e    tum    bred 


134 

och  ^16  tum  tjock,  innehallande  62  runoi;,  inhuggna  i 
jernet  mellan  tva  linier:  HKIM+R.  :  mK  :  ri^h  :  +K.  :  YIK  : 
R.*  :  m  :  Yl  :  W\t>UK  :  Y!1  :  h+I^IN  :  HKIM+I^  :  YHhIHM  :  Y+t>R. : 
I\+M.  L.  1939.  I  clörrbeslaget  förekommer  ock  en  krönt 
menniskobild  (*)  och  der  hänger  äfven  en  stympad  jern- 
aln  (*).  —  I  sakristian  en  dopfunt  (*).  —  Två  gamla, 
långa  klockor  utan  inskrift. 

Nära  väg-gatan  å  »Jimmerkållen»,  ett  äkergärde  af 
Vallby  Sörgården,  hvilket  är  fullt  af  stensättningar  och 
rundlar,  en  runsten  (*),  3  alnar  6  tum  hög,  1  aln  4  tum 
bredast,    1    aln   2    tum   tjock:    KI^IY  .  i?.lhTI  .  Htli>  .  Ift  I  . 

tn..:  rK\  .  n  .  H11-.    L.'i337'). 


Flista. 


Kyrkan,  gammal,  moderniserad.  Takmålningar.  — 
Dopfunt  af  täljsten  med  slingsirater  (*),  i  sakristian.  — 
Dopfunt  af  trä  (skål  på  hufvudet  af  en  menniskobild) (*). 


Odeiisåker. 

Kvrkan  modern.  Dålio;a  takmålningar.  —  Ett  vac- 
kert  crucifix  af  trä;  figuren  14  Vi  tum  läng.  —  Dop- 
funt af  sandsten  (*)  i  »bak-kyrkan». 

Grimstencn  (*),  bautasten,  2  alnar  18  tum  hög,  1 
aln  12  tum  bred  och  18  tum  tjock,  på  en  backkulle  vid 
Lilla-Rör,  ]\Iatsagården ;  i  närheten  stensättningar  och 
rundlar.  Store-Uör,  ett  st()i't,  vidt  och  som  det  tyc- 
kes mycket  urgammalt  stenrör,  alldeles  öfvei'vuxet  ofvan- 
på  af  mossa  och  tilltäckt  med  något  jord,  sa  att  grön- 
ska derpå  växer,  der  Kung  Götrik  skall  vara  begrafven. 


')  Efter  ♦hT  förekomma  tvemie  tecken,  som  icke  kunna  iir.skiljas. 


135 

Folksägnen  berättar  ock,  att  »prosten  i  Horn  låntc  från 
Binneberga  kyrka  svartkonstboken  genom  sin  klockare; 
men  clå  denne  mot  förbudet  öppnade  boken  under,  vä- 
gen och  sag  i  den,  kom  sa  mycket  fansfölje  kring 
honom  och  frågade  hvad  han  befallde,  att  han,  som 
väl  visste,  att  det  kostade  honom  lifvet  att  dröja,  genast 
böd  dem  att  hopsamla  all  sten  på  vida  fältet  i  en  hög, 
ett  arbete,  som  räckte  i  sju  år.  Så  uppstod  Store-Rör». 
I  senare  tid  har  man  bortfört  sten  frän  högen  till 
gärdsling. 


Binneberga. 

Kyrkan   liten,  obetydlig,  utdömd  att  rifvas.  —  Ett 
stenkors  (*)   ligger  i  vapenhuset,    1    aln   12  tum  långt. 


Trästeua. 


Kyrkan  byggd  1854.  —  Christusbild  af  messing, 
6  Vs  tum  hög,  målad  med  gul  oljefärg.  —  Förstörd 
Christusbild,  1  aln  12  tum  hög,  å  tornhvalfvct.  — 
Gammal  stol  med  upphöjda  ornamenter  (*). 


njällstad. 


Kyrkan  modern.  —  Dopfunt  af  sandsten,  utan  or- 
namenter (*).  —  Sju  stora  ovala  oljemålningar  pa  trä 
(Christus,  hans  föräldrar  och  evangelisterna).  —  Fyra 
trappsteg  till  kyrkogården  utgöras  af  de  äldsta  ornerade 
grafstenar  (med  blomsirater),  förstörda.  —  Storkloc- 
kan utan  inskrift.  Lillklockau  har  kring  öfre  kanten 
namnet  rorertvs  bakvän  dt. 


136 

Sveuuebv. 

Korskyrka,  förfallen,  moderniserad.  —  Dopfunt 
af  sandsten  (*).  —  Kyrkkista  af  furu  (locket  uthugget 
af  ett  stycke)  med  jernbeslag  (*). 

Stensättning,  kretsformig,  (*)  å  Solbacken,  af  fyra 
stycken  18  tum  höga  stenar  (af  hvilka  en  är  sönder- 
bränd)  samt  mindre  stenar  dem  emellan.  Midten  är  ur- 
gröpt och  det  hela  förstördt  af  grustaget  derinvid. 


Vad. 

Kyrkan  modern.  —  Dopfunt  af  sandsten  (*). 

Ranns-stenarne  (en  oval  stensättning  (*),  å  Rann- 
stena  fjerding  af  Askeberga),  24  till  antalet,  af  hvilka 
blott  två  äro  kullfallna.  Den  vidaste  stenen  är  i  omkrets 
17  alnar  6  tum,  de  högsta  omkring  4  alnar  12  tum. 
Kretsen  inom  stenarne,  som  är  bevuxen  med  lin  gräs- 
vall, är  83  alnar  läng,  17  alnar  G  tum  bred  i  öster  och 
vester.  Denna  domkrets,  som  alldeles  liknar  den,  som 
finnes  vid  Nässja  i  Östergötland,  är  en  herrlig  fornlem- 
ning.  Det  berättades,  att  ungdomen  i  förra  tider  här- 
inom samlades  under  midsommarsnatten  för  att  leka. 


lo. 

Kyrkan  modern.  —  Sittande  Mariabild,  stympad, 
1  aln  8  tum  hög.  —  Helgonl)ild  (*),  1  aln  20  tum  hög. 
—  Gulmålad  örnfiiiiir  med  en  mindre  vas  pä  hufvu- 
det.  —  Lillk !<)(,•  kun  gammal,  läng,  utan  inskrift.  — 
Storklockan,  genomskuren  af  en  8V-2  tums  läng  skåra, 
har  inskriften:  an(n)o  domini  Mdxxxlii  fusa  e(8t)  hec  ca(m)- 
pana  p(er)  magnufuij  torkilli  fusore(m).  Längre  ned:  .t: 
I  .  pgta  A. 


137 

Ba  ut  aste  11  å  Moholmsskogen  vid  Hjelmsängen, 
»Tubbesten»  kallad,  2  alnar  12  tum  hög,  4  alnar  12  tum 
i  omkrets.  På  södra  Rudsskogeu  finnes  ock  många,  mer 
och  mindre  skadade,  mindre  betydliga  stensättningar, 
kretsar  och  rundlar. 


Bellefors. 


Kyrkan  moderniserad;  sakristian  gammal,  med 
korshvalf  och  pelare.  Takmålningar,  moderna.  —  Dop- 
funt af  sandsten  (*).  —  Tre  mindre  bilder  å  predik- 
stolen, två  bilder  å  plätten  uti  östra  fönstret.  —  Sär- 
deles prydlig  kalk  af  år  1526.  —  Stor-  och  mellan- 
k  lo  ekan  gamla,  utan  inskrifter. 

Runsten  (*),  2  alnar  12  tum  hög,  1  aln  bred,  15 
tum  tjock,  i  ett  äkergärde  af  Armene  by,  »Länga-flaget» 
kalladt,  sydsydvest  frän  kyrkan,  ganska  svårläst:  ..  :  ■^[\V  : 
NA  :  ^l?.t=DA  :  Klh1  :  Htll-  :  t^i-l  :  *+rt/k  :  t^fM^htll^  :  r+[M>R.. 


Fiigred. 


Gammal,  vacker  korskyrka  med  bågar,  livalf  och 
pelare,  den  ädlaste  i  hela  Vadsbo.  —  Dopfunt  af  sand- 
sten (*).  —  »Slächt-tafla  öfver  thet  hedervärda  Feo-ra^iska 
Prestaslächtet».  —  Gammal  grafsten  i  vestra  kyrko- 
trappan. —  Gammalt  beslag  å  södra  k3'rkodörren. 

Runstenen  på  Fägremo  söktes,  men  fanns  icke. 


Hkcskoff. 


K3'rkan  liten,  modern,  med  moderna  takmålningar. 
.Messhake    af   rödt    siden,    hvarå   ses   den    korsfäste 


138 

Christus  med  evaiigelisternas  symboler  ä  korsändarne, 
underst  St.  Andreas  med  sitt  kors  samt  Hornska  och 
Oxenstiernska  vapnen.  —  Storklockan  lång,  smal,  gam- 
mal,  utan  inskrift. 

Pa  kyrkvinden  och  i  klockstapeln  ligga  bilder  af 
St.  Andreas  (*)  samt  af  en  annan  man  (*),  i  hvar  sitt 
skåp,  samt  dessutom  fyra  bilder  (deribland  en  madonna 
med  barnet),  fastade  å  en  planka  (*)  och  en  sittande 
Mariabild,  stympad.  Flera  hästlass  bilder  m.  m.  försål- 
des på  auktion  år  1833.  —  I  klockstapeln  förvaras  ock 
en  dopfunt  (*). 


Raiisbcrg. 

Kyrkan    modern,   utom   choret   och  vapenhuset  (*). 

På  det  senares  dörr  jlro  teck- 
nade bomärken  eller  blott  ore- 
diira  streck  och  tecken,  af  hvilka 
högst  få  likna  runor.  Se  L.  2976. 
Tecknen  äro  ej  blott  40,  utan 
kanske  2—300. 

Grafhäll  af  täljsten,  3  alnar 
2  \  i  tum  lanir,  1  aln  19  tum — 
14'.»  tum  bred,  ligger  å  kyrko- 
fjården  midt  för  stordörren  å  kvr- 
kans  södra  sida  (se  fig.). 

Pianekulle  (der  kämpen  Rane 
hvilar)  ligger  ej  långt  söder  om 
kyrkan,  pa  klockarens  skog. 


illöllforp. 

Kyrkan  gammal,  med  spets- 
båirijr  injrånirsdörr  och  hö«rt  smalt  torn  midt  i)a  taket  af 
lanirhusct.     Sakristian  har  korshvalf. 


139 

Uti  de  två  fräuistu  k}  rkbänkarne  samt  krino-  alta- 
ret och  altarefönstret  ett  skilderi  af  trä  med  figurer, 
vapen  o.  s.  v.,  frän  1700-talet  (*).  Ett  likartadt  har, 
enligt  berättelse,  funnits  i  Ransberg,  men  försåldes  på 
auktion  år  1856 — 57.  —  Målningar  i  det  platta  trä- 
taket.  —  Dopfunt  af  täljsten  med  bladsirater  (*).  Stor- 
klockan är   oaiiiinal  och  lano',  utan  inskrift. 


Liidcuäs. 


Korskyrka  af  trä.  —  Dopfunt  af  röd  sand- 
sten (*) ;  locket  är  fullsatt  af  svarfvade  pinnar  och  lik- 
nar deraf  nästan  ett  schackbräde.  —  Kj^rkvaktarestaf, 
med  rikt  utsirad  öfverända  (*).  —  Uti  kyrkskrubben 
lig-ora  flera   bilder,  deribland  en  af  St.  Anna  med  Maria 

CO  " 

och  Jesusbarnet. 

Den  gamle  Adjunkten  och  Jubel-Magistern  Consist.- 
Amanuensen  Rödholm  besöktes,  hvilken  bland  annat  med- 
delade fru  Constantia  Frankelins  (Kon.  Erik  XIV:s  dot- 
ters)  slägtregister. 

Af  Komminister  A.  Nordlander  i  Ullervad  m.  Ii. 
erhöllos  följande  uppgifter  om  det  år  1825  nedrifna 
Skagens  kapell,  hvilket  af  allmogen  betraktats  med 
stor  vördnad.  Den  äldsta  kyrkan  sades  liafva  varit 
byggd  af  ekevirke,  men  den  som  qvarstod  vid  början 
af  detta  århundrade  var  u})pförd  af  svår  kärnfuru  och 
bestod  af  fyra  »klostolpar»,  resta  i  hörnen,  liera  kors- 
bjelkar  mellan  dem  och  fyra  »fotträd»  eller  »svillar» 
undertill  (*).  Väggarne  utgjordes  af  pa  ända  stående 
plankor  och  det  spanlagda  taket  var,  utom  några  tviir- 
bjelkar,  invändigt  ö])pet  till  kro})pasen.  Golfvet  bestod 
af  grofva  plankstockar,  äfvensom  l)änkarne,  li vilka  voro 
utan  allt  r^•o■o•stöd.  Blott  tre  sma  fönster  funnos,  det 
ena  pa   kapellets  östra  sida  (IG   tum  långt,  5  tum  högt). 


140 

de  andra,  också  ganska  små,  på  södra  väggen,  långt  åt 
öster.  Altaret  var  ett  litet  vanligt  bord  utan  skrank 
och  disk.  Predikstolen  (*)  å  södra  sidan,  bestod  af  en 
ofantlio;  ekestam,  som  till  hälften  var  så  nthna-o-en,  att 
presten  stod  på  den  afstympade  kärnan  och  hade  en  del 
af  ytan  framför  sig  till  stöd  för  pulpeten.  Predikstols- 
trappan var  en  grof  träklabb  med  tre  fothal  och  en 
ledstång  derjemte,  och  stodo  på  hvardera  sidan  om  pul- 
peten tvenne  stakar,  nedstötta  i  jorden  mellan  golftil- 
jorna och  räckande  en  half  aln  öfver  predikstolskanten; 
de  voro  upptill  kliifna  och  brända,  ty  i  dem  brukade 
man  fästa  bloss,  för  att  Ivsa  presten  vid  viirsel  och  an- 
nars,  då  det  var  mer  än  vanliirt  skumt  i  kvrkan. 

Detta  kapell  var  en  vida  l)eryktad  offerkyrka.  I 
»våkkenhuset»  var  en  stor  jernljeslagen  offerstock  af  eke, 
på  sned  insatt  i  väggen  till  kyrkan,  i  h vilken  hemligen 
inlades  allehanda  gafvor  för  sjukdom,  barnsnöd,  lycka  i 
kärlek,  på  jagt  och  resor,  i  tiske,  boskapsskötsel  o.  s.  v. 
En  löja  af  silfver,  som  var  offrad  för  lyckligt  fiske  i 
Aettern,  hängde  öfver  predikstolen.  Invändigt  uti  kyr- 
kan fanns  en  tvärribba,  på  hvilken  tidtals  hängde  alla 
möjliga  slag  af  oftergafvor,  klädesplagg,  linvippor,  ull 
i  nättrasf)r  (skänkta  för  boskapens  trefnad)  o.  s.  v.  Af- 
ven  utanför  kyrkan  iustuckos  under  fotträden  skänker, 
t.  ex.  slantar,  knap})ar  och  knappnålar  (hvilka  förmod- 
ligen sutit  i  kläderna  på  sjuka).  Afvenså  nedlades  hvarje- 
handa  gafvor  i  en  offerkälla,  som  lag  20 — 30  alnar  norr 
om  kyrkan.  Allt  detta  myckna  oftergods  insamlades  af 
kyrkovärdai-ne,  som  efter  hvarje  gudstjenst  höllo  auk- 
tion,  hvarvid   presten   [nvdv.  protokollet. 

Det  lilla  skon-skai)elI('t  omn-afs  af  en  liten  k^•rko- 
gård,  omgifven  af  vanligt  stängsel,  hvilkeu  v:ir  fullvuxen 
af  granar,  som  voro  af((vi8tade  jemt  med  kyrkotaket, 
samt  prydd  af  en  liög  klockstapel  med  en  liten  klocka. 
Endast  en  gångstig  ledde  till  kapellet,  på  hvilken  kyrk- 


141 

folket  (till  julottan  med  bloss  i  händerna)  »klöfjade»  sig 
fram  eller  gick  till  gudstjensterna,  hvilka  högtidligast 
höllos  pä  Marie  bebädelse-,  Christi  himmelsfärds-,  Mid- 
sommars- och  Michaelisdagarne,  då  det  alltid  var  skrif- 
termål. Sjelfva  nattvarden  begicks  icke  i  kapellet,  utan 
i  Stommen  af  Skao-abvn,  uti  en  gäststuga,  der  ett  bord 
stod  främst  såsom  altare  och  inimmet  afdelades  af  di- 
sken, som  utaiordes  af  tvenne  bräder  med  duk  pa.  I 
anseende  till  kyrkstigens  ofarbarhet  brukade  man  aldrig 
jorda  lik  pa  Skagens  k3-rkogård,  utan  dessa  fördes  till 
Undenäs  och  buros  dervid  mellan  tvenne  »likstänger» 
med  en  häst  före  och  en  annan  efter  kistan.  Xär  sorge- 
tåget hunnit  till  Undenäs  fattigstuga,  sönderslogos  all- 
ti(l  likstängerna  och  likkistan  sattes  på  bår.  Barndop 
och  brudvio-sel  förrättades  i  kai)ellet.  Da  så  mvcken 
vidskepelse  och  vantro  alltjemt  der  bedrefs,  blef  kapel- 
let år  1825  alldeles  nedrifvet.  Klockan  såldes  till  »mat- 
klocka» på  Sätra  i  Undenäs. 


Hall  lin. 


Kvrkan  af  trä,  liten,  invändigt  med  flått  loft.  Ta- 
ket  och  klockstapeln  äro  spanade  (*).  —  Dopfunt,  nyare, 
af  tälj  sten  (*). 

Ett  Konung  \^aldeuiars  ])ref,  suni  funnits  i  Hallna- 
byn,  skall  hafva  blifvit  narradt  frän  en  bonde.  Lektor 
Carlmark  har  en  afskrift  af  detsamma. 

Mans  i  Hälna,  som  enligt  folksägnen  l)efriat  orten 
från  en  stor  våldsman,  Vale,  hvilken  kom  öfver  Vettern 
och  förskansat  sig  vid  »Vale-klef»,  derigenom  att  han 
söndersågade  isen  för  honom,  fick  till  l)elöning  så  niAcket 
skog,  som  han  pa  en  dag  kunde  springa  kring,  meii  dog 
deraf  på  en  äng,  som  ännu  kallas  »Själaängen». 


142 

Björknii^. 

Kyrkan  af  trä,  liten,  med  torn.  —  Dopfunt  af 
täljsten  (*).  —  Pa  kyrkolivalfvet  ett  crucifix  och  en 
Maria  med  Barnet. 


Bäck. 

Kyrkan  af  sten,  liten,  modern.  —  Dopfunt  af  tillj- 
sten,  skadad,  närmast  lik  den  i  Hållna  (sid.  141).  — 
En  sittande  q  vinn  o  bild  med  bakstycke  och  fotsteir.  — 
Två  klockor,  små,  utan  inskrift. 


Frodsberg. 


Kyrkan  modern.  —  Kyrkdörren  (L.  1938)  var 
bortkommen.  —  Den  korsfästes  bild  (af  bly?),  19  tum 
hög,  på  ett  träkors  (som  ej  hört  till  den)  uti  sakristian. 
—  Fjorton  grafstenar  framför  altaret  och  i  gångarne 
med  snart  eller  redan  utslitna  inskrifter.  —  Storkloc- 
kan har  tre  helgon  i  små  medaljonger  och  inskriften: 
An(n)o  d(omi)ni  mcdixxxviii  fresbergh^)  fu(n)data  erat  ista 
ca(m)pa(na)  in  p(rcs(')ncia  d(omi)ni  torgilli  curatfi^ 
Lill  k  lo  ekan  lik  den  i  Elgaras,  men  utan  runor. 


Fårcd. 

Kyrkan  gammal,  af  gråsten,  27  alnar  10  tum  läng 
(derutaf  15  alnar  i  vester  äro  senare  —  fast  längesedan  — 
tillbyggda)  samt  12  alnar  bred.  En  sten  i  sydöstra  hör- 
net är  3   alnar   18  tum  läng.  —  Dopfunt  af  täljsten  (*). 

M  Kan  enligt  teckningen  äfven  \ai;i  mcdixxxv  in  fresbergh. 


143 
Berga. 


'»• 


Kyrkan  gammal,  med  korslivalf  byggda  af  trä;  cho- 
ret  med  rundkupigt  stenhvalf  och  upphöjdt  medelst  fem 
trappsteg;  vackert  torn.  —  Altartaflan  (Christi  graf- 
läggning)  skall  vara  af  van  Dyk.  —  Fyra  träbilder  (*), 
deraf  en  Maria  med  barnet.  —  Lillklockan  med  gamla 
m}xket  tydliga  bokstäfver. 

Runsten  i  Ingaryds  park  (i  mannaminne  ditflyttad 
frän  Stora  Ek  uti  Eks  socken),  3  aln  2  tum  hög,  2  aln 

2  tum  bred,  14  tum  tjockast.  L.  1334.  Der  står  %[\\^ 
(eller  =*=?):!:  \^YK\  :  ifM^  :  m^  :  tl+fM^h  :  Y+I^K-I'  (*).  På  bak- 
sidan ett  fyrfotadt  djur,  mycket  otydligt  hugget. 

Runsten,  (*)  2  alnar  12  tum  hög,  15  tum  bred  och 
12  tum  tjock  med  ristningar  a  två  sidor,  i  Säby  park, 
dit  stenen  flyttats  från  skogen,  der  den  blifvit  förstörd 
af  skogseld^). 

Tre  bautastenar  i  närheten  af  samma  Säbypark, 
af   hvilka    en    lio-ff^mde    är    5    alnar   lano-     en   stående    är 

3  alnar  2  tum  hög  samt  den  tredje,  stående,  är  2 
alnar  8  tum  höu". 


Ilassle. 


Kyrkan  modern.  —  Dopfunt  af  täljsten  med  trä- 
lock (*).  —  Storklockan  gammal,   utan  inskrift. 

Stensättning  å  Hasslerör-Dikesgården  pa  Oster- 
berga  backe  (*).  —  Tre  stenar,  stående  i  en  krets  i 
Fallberg-s-o-ärde.  —  Två  större  bautasteluar  stående  i 
närheten  vid  väuen,  en  dito  större  lio-rjer  inne  i  gärdet 
dervid. 


')    Ar    densamma    som   Liljegren    under    N:0    1331    upptagit   för  oan- 
gifvet  ställe  i  Lllervads  socken. 


144 

Euåsa. 

Kyrkan   modern.   —   Två   helofonbilder   (den    ena 
en  Maria)  nästan  oskadda  (*). 


Tliorsö. 


Stensättnino'  vid  Boda,  närmast  intill  laduo-ärden, 
af  9  stenar,  som  bilda,  stående  tre  och  tre,  en  något 
ojemn  krets.    Derinvid  en  stenhög  och  två  stora  stenar  (*). 

»Folkknllen»,  stenbacke  å  Sarden,  hög,  skadad  af 
gräfning;  deri  ligger  en  gråstenshäll,  3  alnar  läng,  1 
aln    12   tum   l)red   och   17   tum   tjock. 

Runstenen  L.   132(j  fanns  ingenstädes. 


Lvrcstad. 


Kvrkan  modern.  —  Bilder,  af  hvilka  nai>i'a  torde 
hört   till  altarskåpet.  —  Dopfunt  af  sandsten  (*), 

Stensättning  a  Sandliden  (*)  invid  ett  aTustag,  i 
hvilket  för  12  ellci-  15  äi*  sedan  en  sten  nedfallit.  A  en 
stugugafvel  derinvid  är  uppsatt  ett  Konungens  Befall- 
ningshafvandes  anslau'  med   utsatt  höixt  vite  för  allt  vald 

O  '-J  C 


a  stensuttningen. 


Runsten  (*)  å  Rogstorp,  några  alnar  nordost  om 
ån,  svdvest  från  aården  uti  »änofen»,  7  alnar  lano-  och 
omkriiisi'  1  aln  K)  tum  bi-cd,  li^uande  diui)t  i  aker}»'är- 
det.    Runorna  äro  mycket  grunda  och  otydliga.   L.  1325? 

Stensättning  (*)  a  Bäcksbo-l)acke  (Bägkersboda  Sö- 
dergarden), (13  alnar  laiig,  15'  j  aln  l)i'ed,  bestående  af 
13  stående  samt  1)  li<ii:aii(h'  stenar,  hxai-iitom  llci-a  ha- 
lor  synas  efter  l)orttagna  stena]'.  Afven  (l<'iiiia  stenkrets 
kallas   af  allmoiren   brudfärn. 


145 

Grafstenar  från  Lyrestads  kyrka  äro  inlagda  såsom 
trappstenar  vid  Ivogstorj)  och   Odetorp. 


Amiiehiirad. 


Kyrkan  af  sten,  modern.  —  Vacker  dopfunt  af 
täljsten  (*).  —  Vackert  epitai)hinni  (*),  måladt  på  krit- 
grund  i  halfupphöjdt  ar])ete.  —  Fem  bilder  å  sakristi- 
vinden.  —  Storklockan  lång,  gammal,  liai*  inskriften 
Maria  phi  samt  tre  runda  medaljonger,  den  ena  med  ett 
stort  medeltids-M  i  midten. 


Rada  (i   Verndand). 

Dopfunten  i  kyrkan,  närmast  lik  den  i  Hållna, 
skall  flyttas  till  den  gamla  kyrkan^),  livarom  dess  t.  f. 
tillsvninofsman  tillsades.  —  På  storklockan  läses  i  bak- 
vända  otydliga  minuskler:   ave  mara  gra  plena  o.  s.  v. 


iiolVa 

I  kyrkan  förvaras  en  bok  i  oktav,  bunden  i  skinn, 
innehållande  fyrradiga  noter  med  latinsk  text  äfvensom 
dylika  med  svensk  text,  slutligen  en  agenda  om  dop, 
kyrkogång  och  vigsel,  defekt.  Fyrradiga  noter  med  la- 
tinsk text  finnas  äfven  på  permarne  af  ett  gammalt 
kyrkoinventarium  (i  (jvart).  —  Tva  biudstolar  (*),  må- 
lade i  lysande  färger  med  blomster  och  girlander.  Den 
ena  har  å  stolens  baksida  en  bild  af  bi'H(h'n  med  krona 
och   solfjäder,    den    andra   har  en   bibi   af  brudgummen   i 

')  Denna  och  (|ess  i  konsthistoriskt  afseciulc  svnnt  rliu:en  vigtiija  tak- 
raalninfjar  äro  bcskrifna  af  ]^.  K.  Tlil(h'l)ran(1  i  Konul.  Vitti-rhcts  llistorie 
och   Aiitiqvitcts   Akademiens  Handlingar,   ny   följd.   del.    1. 

Antiqr.  Tidskrift.  10 


146 

i'ud    rock,    med    jxTuk,    väi-ja   och    cliapeau-bas,   hållande 
vigselringen.  —  Flera  förgylda  bilder. 

Den  förmodade  rnn  skrift  en  på  en  af  stenarne  i  en 
domkrets  i  Valaholm  fanns  icke  och  troddes  vara  för- 
störd genom  svedjande. 


Eliftiras. 


Kyrkan  af  trä,  gammal,  åttkantig  i  choret  med  platt 
tak  och  nyare  målningar.  —  Dopfunt  (*)  af  täljsten.  — 
Storklockan  gammal,  utan  inskrift.  Lillklockan  har 
runmynderna    (fast    baklänges    vända)    (Lilj.     1982).    — 

1 YÅ  r  K^  h  I  +  X  h  ^  h  a  1 

Ett  bräde  sitter  fastspikadt  uppe  i  klocktornet  med  svag 
freskomålning  af  en  helig  figui*.  —  I  bårhuset  finnas: 
ett  helgonskap,  1  aln  K)  tum  högt,  17  tum  l)redt  och 
ij  tum  <ljiipt,  med  målade  döi-rar,  innehållande  Maria 
med    barnet,   ett   crucifix    och    uauTa   bilder. 


Valtorp. 

I  följe  af  liiksanti(|vai'iens  säi'>kil(la  uj)})maning  af- 
reste  jag  till  \  altorjis  socken,  iöv  att  (»rfai'a  den  skada, 
som  skett  a  •ran«^i>rifterua  vid  toi-pen  Jakobsber"-  och 
Hacket  under  Kössberiia,  Ii\ars  eirare  Hofrättskommis- 
sarien  Hedvall  Ijlifxir  lagförd  och  dömd  till  ersättning 
och   atci'ställande   af  dessa   fornlemninj^ar. 

På  vägen  dit,  geiKtm  Skara,  faun  jag  åtskilliga  forn- 
lemningai-  i  Ilolmestads  och  (Judliems  soeknai*,  dem 
jag  da  afteeknade,  s.isom  en  st  ensättni  ng  (*)  i  <Jästgif- 
varen  C.  d.  Holmens  trädiiard  a  Enebacken  (i  Ibjlnu-stads 
socken),  af  h vilken   maiiira  stenar   txdlinen   äro  förstörda 


147 

och  de  största  omkring  2  alnar  höga;  en  grafsten,  in- 
lagd i  Gästgifvaren  Nymans  trapi)a  därstädes;  en  dop- 
funt (*)  med  reliefbilder,  af  sandsten,  stående  i  en 
blomsterrundel  å  Forntorpa  (Gudhems  socken),  köpt  för 
en  tunna  säd  af  dess  nuvarande  egare,  Landtbrukaren 
A.  Nyién  på  Forntorp,  af  en  bonde,  som  troligen  kom- 
mit öfver  den  vid  rifningen  af  Hornborga,  Broddetorp 
eller  andra  kyrkor  der  i  trakten;  grafsten  (*),  med  lång- 
sträckt kors  öfver  midten  och  ett  s.  k.  hakkors,  inla2:d 
i  en  trap})a  a  Thornbjörntorps  gästgifvaregård  i  den  lik- 
nämnda  socknen. 

Gånggriften  (*)  vid  torpet  Jakobsberg  under  Röss- 
beroa  är  nästan  alldeles  förstörd,  enär  en  stuo^a  är  bvo^ord 
på  sjelfva  grafven  samt  en  mängd  hällar  dervid  antin- 
o-en  blifvit  omvräkta,  rubbade  ellei-  alldeles  förstörda. 
Gånggriften  (*)  vid  torpet  Hacket  under  Rössberga  är 
fullkomligen  förstörd.  Det  uppgafs  att  torpstugan  var 
byggd  just  der  grafven  varit.  Det  enda,  som  nu  åter- 
stod af  hela  gånggriften,  var  tvenne  rödhallar,  hvilka 
voro  upplagda  bakom  byggningen  till  en  aln  20  tums 
höjd  på  en  hop  underliggande  lösa  kalk-  och  gråstenar. 
Gånggrift  mellan  Jakobsberg  och  Hacket  på  en  grön 
ängsbit  bland  hasselbuskar  i  en  nyodling,  åtminstone  ej 
på  senare  åren  rörd.  Sjelfva  griften  och  gången  synas 
ännu  tvdlio;t.  Gan<>:irrift  (*)  å  en  liten  kulle  i  Röss- 
berga  äng,  kallad  Ravla,  Rauells  eller  Ragvalds  (?)  graf, 
livilken  troliiicn   är  alldeles  orörd. 

»Runehall»  (*),  runsten  i  Hakantorp,  af  sandsten, 
4  alnar  11  \ -t  tum  läng,  2  alnar  5  tum  bi-ed,  7  a  !)  tum 
tjockast,  kullgräfd  för  skatt,  nu  liggande»  lös  på  marken, 
l.ilj.  1353.  Inskriften  lyder:  ^fM?.MÅ  -  Hltl  ■  Htlh  ■  t)|=  i- ihi  « 
I  -  irtlÅ  .*••••-  HfM^  hl-i-  ■  n^H  •  rW\>H  -  tR.IK  ■.  Det  första, 
andra  och  fjerde  H  har  en  mindre  vanlig  form,  i  det  att 
öfre  sidostrecket  fortsattes  lika  lånat  ned  som  det  andra. 


148 

Karicbv '). 

Gånggrift  (*)  vid  Love  Backgårdeii,  på  en  kulle 
nära  vester  um  landsvägen.  ()fverliggaren  är  4  alnar 
lång;  den  högsta  understenen  är  1  aln  3  tum  hög,  mel- 
lan beofofe  understenarne  är  IV2  aln.  ()fverlio;o;aren,  de 
två  underliggarne  och  den  minsta  mellan  dem  äro  alla 
af  gråberg.  Dessa  höra  till  gången.  Af  sjelfva  griften 
ses  å  ena  sidan  två  aflåno-a  rödhallar,  midt  emot  livar- 
andra  med  4  alnar  20  tums  mellanrum  —  den  ena  är 
4  alnar  8  tum  läng  —  samt  en  tredje,  å  andra  sidan, 
likaledes  af  rödhall. 

Gånggrift  (*)  i  Haragården,  vester  om  landsvägen 
och  garden.  Af  griften,  som  har  en  inre  bredd  af  om- 
kring 4  alnar,  återstå  sex  stenar,  tva  af  rödhall,  de  öf- 
riga  af  gråsten.  Helst  om  våren  s^iias  i  jordytan  tyd- 
lio;are  de  stenar,  som  höra  till   ^ånofen. 

Gånggrift  (*)  i  Logarden,  vester  om  landsvägen 
och  gården,  å  Logårdskulle.  Takstenarne  ligga  öfver 
jord;  några  äi-o  af  rödhall,  andi'ii  af  gråsten.  Den  stör- 
sta af  (le  u|)})mätta  stenarne  är  S '  j  aln  lång,  5  alnar 
bred,  1 V2  aln  tjock.  I  nordost  om  kullen  är  en  ö])[)en 
potatiskällare.     Griften   tyckes  för  öfrigt  vara  orörd. 

Gånggrift  (*)  i  Mjöakarpagarden,  vester  om  lands- 
vägen och  garden,  kallad  Kavallsgraf;  alla  täckstenarne 
af  gråsten  och  de  kantstående  väggstenarne  af  rödhall. 
Gången,  som  tydligen  går  åt  öster,  är  22   alnai-  lång. 

Gånggrift  (*)  i  Mellom  ocli  Klöfvagården,  vester 
om  landsvägen  ocli  garden,  urn-iiiast  norr  om  Karleby 
kyrka,  })å  Qvanibael-ci-n.  Tre  borrhål  äro  anbragta  i  en 
af  de  lösa  stenarne  för  att  krutspränga  honom,  Inilket 
dock  blef  afstyrdt.  Vester  om  denna  grift  är  ännu  en 
annan  betydligare    stensä  ttn  ing. 

')    Jfr    Ji.     I'],    irildebraiuls    heskritiiiiif,^    i    Tidskriftens    l:a    del,    pag. 
281—283. 


149 

Luttra. 

Gåiiggrift  (*)  uti  Luttra  Knagg-gårdeii,  nära  öster 
om  gården  och  k3^rkan.  Den  öfverliggande  stenen  är 
af  gråberg,  6  alnar  lång,  3  alnar  18  tum  bred,  1 V2  aln 
tjock.  Dess  ena  ända  stödjes  af  en  rödhall,  3  alnar  16 
tum  lång,  2  alnar  hög  öfver  jorden,  17  tum  tjock.  Denna 
fornlemning,  som  ligger  på  en  hög  gräsbacke  bland  böl- 
jande sädesfält  på  den  rika  Falköpingsslätten,  ger  en 
skön  anblick.  Nära  öster  om  detta  minnesmärke  finnes 
ett  annat  dylikt,  bestående  af  3  stora  gråstenar  i  jord- 
ytan, äfvcn  liggande  på  en  gräskulle  i  gärdet^). 


Lasta. 


Stensättningar  öfverallt  på  Göttingsås,  numera 
till  största  delen  förstörda  genom  odling  och  gärdsling. 
Dock   synas   ännu   på   flera   ställen  ordnade  kretsar  med 


ut.orående  la^da  linier 


^Icdclplaiia. 

I  Hellekis  trädgård  en  dopfunt  (*)  af  sandsten, 
under  terrassen  och  hufvudl)\o-<riiaden,  auA^änd  såsom 
vattenreservoir. 

Gånggrift  i  Hellekis  djurgård.  Tre  kantstående 
stenar  jif  rödliall  åt  öster  ocli  en  åt  vester,  li<2:ii'ande, 
utmärka  sjelfva  griften,  men  inga  tecken  synas  ofvan 
jord  af  gången. 


^)  Denna  liksom  Siäno:i;:rit'ten  a  S\  nneial-T.ocki>ai(li'n  i  Slöta  socken, 
äfven  omtalad  af  Säve  (*),  beskrifvas  utförligt  i  Tidskriftens  l:a  dol,  s. 
255  f. 


150 

Otterstad. 

Runsten  (*)  3  ^''2  aln  lång,  1  aln  2  tum  l)red,  9  V2 
tum  tjock,  vid  Lagärdsbro  å  Lcckö  egor,  söder  om  Berg, 
vester  om  slottet,  på  en  gräsbacke  vid  landsvägen,  myc- 
ket lutande.   Lilj.  1362.    Inskriften  har  ThN/k  snarare  än 

ihM/k,  -i-rt,  icke  ir-r. 

Leckö  slott  (*)  qvarstår  ännu,  oaktadt  all  förstö- 
relse och  vanvard,  i  afseende  på  det  yttre  i  sin  forna 
prydlighet.  Invändigt  äro  nästan  alla  rummens  pryd- 
nader, målningar  och  tai)eter  förderfvade  eller  alldeles 
försvunna  och  väggarne  äro  af  tanklösa  resande  ned- 
suddade  med  opassande  inskrifter  och  teckningar.  Den 
senaste  egentliga  förstörelsen  skall  hafva  skett  1824,  då 
en  mängd  tafior  pa  väf  utskuros  ur  sina  ramar  och  för- 
såldes för  några  ören.  Så  utskärs  och  såldes  den  stora 
taflan,  som  förestälde  slaget  vid  Ltitzen,  till  en  fanjun- 
kare, som  använde  den  till  golfmattor!  En  Grefve  C. 
Rudensköld  på  Leckö  kronogård  skall  då,  sedan  han 
inroi)at  några  sköna  väggmålningar  i  slottskyrkan,  till 
sin  heder  låtit  dem  sitta  qvar  och  de  sitta  der  ännu. 

Inskrift  (*),  huggen  i  sten  med  upphöjda  bokstäfver, 
sittande  vid  den  stoi  ;i  l)alkonfi'en  i  svdvestra  hörnet  (inåt 
borggården)  af  dvt  iioi-döstra  tornet:  b  (va[)net)  g  hielp 
(va]>net)  maria.  De  iva  första  bokstäfverna  skola  vara 
Biskop   Gyltas  namn   och   vapen ^). 


Rada  (\i(l   Lidköjdng). 

Runsten  (*)    i    vestra    yttermuren    af    vaj)enhuset, 
nedintill    och    något   uii(h'i-   marken,    af  gråsten,    3    alnar 


')  Bokstäfverna  beUda  IHrviijulf)  G(tM-laksson)  och  vapnet  är  icke 
Gyltavapjict.  T'|)pfi:ifteii  att  l^iskoj)  Biyiijiiir  luirde  till  ( ivHasliiiitcn  (jfr 
Kli^zelii   Episeoposcopia  s.    179)   beror  pä   ett   inis^itag. 


151 

9  Va  tum  lång,  1  aln  7  tum  l)i'c(l  midt[)ji.  Figuren  i 
Bautil  (N:o  989)  och  läsningen  hos  Liljegren  N:o  1.^65 
äro    icke    fullt    riktiira.     t>r^f?>KI^  :  h+tl     Htl+ -  t>+hn- ItlA  h- 

(på  särskild  rad:)  KfM-fM^+A.  Stenen  iir  ^•äl  underhallen 
och  vårdad. 


Källbv. 


KällJjy  hallar,  tvä  runstenar,  stående  på  hvar  sin 
sida  om  landsvägen  ;i  Källljy  backe.  Den  södra  (*)  är 
7  alnar  14  tum  hög,  '2  alnar  4  tum  l)i-ed,  7  tum  tjock  af 
rödhall,  mycket  nedtjärad  af  A"all)orgsmessoeldar.  Run- 
skriften är  på  stenens  norra  sida.  Lilj.  1339.  A  ena 
slingan:  hM^/k  :  -l-nK  •  t>IA  •  R:HKUA  :  \l.\h\>W  :  HtH  •  \>Hh\  : 
irtlA  •  n\>^  :  r^i>[\^  ni-f.  Den  andra  slingans  skrift  är 
mycket  skadad.  Den  norra  stenen  (*)  är  5  alnar  14 
tum  hög,  2  ^  -2  aln  bredast,  7  till  8  tum  tjock,  af  sand- 
sten och  derföre  af  solen  mycket  utbränd  äfvensom  illa 
nedtjärad,  så  att  inskriften  är  till  en  stor  del  förstörd, 
dock  ej  sa,  att  det  enligt  Lilj.  1341  deraf  »finnes  nu 
intet    spar».     Inskriften    å   södra    sidan.     Man    kan    ännu 

läsa:    +  HtIM?.h+KI     H+tl     Ht|-f     t> lA  -:  VihK  :  r+DfM^  -:  HI+. 

Andra  slingans  inskrift  är  utplanad. 


Hiisabv. 

Kyrkan  (*)  urganmial,  skön  och  vr)rdig.  —  Dop- 
funt (*)  af  sandsten  med  en  ranka  öfverst  pa  sk.-ilen 
samt  följande  inskrift.  Pa  fott-n:  sim  km;\  i:k(cii)i>a  :  I!A- 
sis  :  FECUNDi  :  GLORIA  :  VAsis.  P;i  r.t'\ ci-kanteu :  FOKS  :  ego: 
VITE  TsluM  :  .  .  .  :  roMi  cepit  :  ouesim  4"  •  •  •  :  iM:ccATu(m)  : 
POTES  :  h(oc)  :  te  :  sciUE  :  KENAT(um).  —  l)iskopsstol?(*), 


152 


svarfvad,  ej  gammal,  af  föga  värde.  —  Dåligt  criicifix. 
—    Två    mindre   lielgonskåp    utan    dörrar;   det   ena  (*) 


■ii,.':!;ij;ii,» 


har  ini(]ci-  Ijuldakiiioniamentcr  l)il(l('r  af  Gud  Fader,  St. 
'lohamics  cvangelisTcii  och  St.  Catharina  (med  hjulet); 
det  andra  (*)  :'w  i  sciijirc  tid  tillyxadt,  likaledes  med  tre 
bilder,  deraf  Ijiskop  Sigfrid,  som  haUei-  de  ri'e  hufvudena 


153 

i  ett  kärl.  —  Inskrift  (*)  å  en  täljsten  (1  aln  14  tum 
lång,  15  tnni  l)red  och  5  tum  tjock)  utgörande  plätten 
för  ett  slags  predikstol,  stängd  med  fallucka  (nu  ett  till- 
muradt  hal)  nära  norr  om  triumf båiien  i  höokvrkan: 
Dogma  salutis  erit  hoc  quidquid  dicere(?)  querit  Clerus  in 
ambone  subtili  cum  ratione  mdv  (1505).  Derbredvid  sitter 
i  muren  en  sandsten  (*)  med  »Biskop  Gyltas»  vapen  ^) 
m.  m.  —  Helgonbild  (*)  i  skåp  utan  dörrar  (biskop 
stående  i  en  gryta).  — -  Messhake  af  buldan,  på  hvilken, 
under  ett  lejon,  drake,  fogel  m.  m.  stai-  flera  gånger 
upprepad  en  oläslig  inskrift  (*).  —  Blosshållare  (*), 
som  varit  begagnade  vid  bröllo})ståg.  Om  de  ursprung- 
lio^en  hört  till  kvrkan  eller  äro  der  lemnade  efter  för- 
nämligare   bröllopshögtider,  är  ej   bekant. 

Grafvård  (öfver  Konung  Olof  Eriksson?)  3  alnar 
18  tum  läng,  1  aln  SV-i  tum  bred  och  1  aln  5  tum  hög 
(sjelfva  kistan).     Se  tig.   ä  föregående  sida. 

Grafvård  (*)  öfver  Drottning  Estrid?,  4  alnar  o 
tum  lång,  bredvid  den  nyssnämde. 

Sankt  Britas  källa  (*)  uti  Biss'gården,  under  bac- 
ken, der  lemningarne  äro  af  den  s.  k.  Husat>y  biskops- 
gård (*),  murad  af  rödaktig  sandsten  och  gråsten.  Ett 
hörn  af  byggnaden  qvarstår.  Gröna  vallar,  som  utmärka 
mursträcknino-ar  af  ]'um  i  en  f^rkantiix  Ino-o-nad,  äro  i 
närheten,  mest  at  norr,  äfvensom  kidlar  i  öster  och  ve- 
ster  samt  grundvalssträckor  af  arasten,  i  söder  frän 
ruinen. 

Sankt  Sigfrids  källa  under  sandstensklippan  vid 
k3^rkan.  Det  n^a  källbordet,  som  ar  1856  bekostades  af 
Klockaren  Joh.  Mdici^en,  är  sönderslaget.  På  backen  vid 
landsvägen  står  ett  föga  vackert  monument,  likt  en 
milstolpe. 


')  Se  noten  sid.    l.')ti. 


154 

Forsheni. 

K}rkaii,  byggd  i  korsform  och  af  huggen  sten,  är 
ofamuial  och  orörd  af  all  moderniserino-. 

Skilderi  (*)  i  sten,  halfcirkelforniigt,  med  upphöjda 
figurer,  öfver  stordörrens  båge,  1  aln  3  tum  högt,  2  al- 
nar, 6  tum  bredt:  Christus  lemnar  nyckeln  åt  Petrus 
samt  lialler  i  handen  (?)  en  annan  man,  som  angifves 
vara  sc(s)  paulus.  På  listen  kring  halfcirkeln:  ist...  sit  : 
IN  :  HONORE  :  DNi  :  NRi  :  IHV  :  xpi  :  et  :  sci ....  sepvlcki. 
Pä  listen  längs  basen:  4"  a  ii  c  d  e  f  G  H  i  K  l  M  N  O 
p  Q  R  s  T  v  X  Y  z.  —  Skilderi  (*)  af  sten,  sittande 
högst  upp  öfver  stordörren  å  kyrkans  södra  sida,  be- 
stående af  en  rundbäoe  och  under  dess  ändar  två  sido- 
stycken.  A  ena  sidostycket  ses  St.  j\Iartin  skära  en 
flik  af  manteln,  å  det  andra  står  en  biskop  (St.  Nieo- 
laus)    välsignande.     Af  inskriften   på   bågen  ses:    +  mar- 

TINVS    ....   ses    NICOLA    ....  GRA    PRO    NOB(is)    (a)D    DNM.    

4-'CATicvMiNv(s)  :  HAC  :  .  .  .  :  TE  :  CONTEXIT.  —  Skilderi  (*), 
halfcirkelforniigt,  1  aln  4  tum  högt,  '2  alnar  3  tum 
bredt,  af  sandsten,  ä  vestra  tornväggen,  18  tum  öfver 
marken,  nu  sittande  i  en  tillmurad  dörr  och  under  ett 
fönster:  en  konunii"  haller  liaii(h'n  välsiiiiiande  öfver  en 
kyrka,  bredvid  honom  en  nuui  med  kalk  och  bakom 
denne  en  sadlad  häst;  på  andra  sidan  kyrkan  står  en 
jätte  (?)  lyftande  en  väldig  hanunare  öfver  kyrktaket, 
en  sten  flvii^er  i  luften.  —  Skilderi  (*)  i  sten,  öfverst 
å  norra  dörren,  fyrsidigt:  nedtagningen  från  korset.  — • 
Skilderi  (*),  fyi'sidigt,  2  alnar  K)  tum  långt,  af  sand- 
sten, närmast  öfver  norra  döri-cn:  en  man  sitter  l)akom 
ett  bord  och  liallei"  i  lian(h'n  ett  kärl,  hängande  i  tre 
snören,  ti-c  iiiiiii  bäraiKh'  skalar  framgå  till  boi-det,  en 
går  ])()Vt,  bärande  en  koi-sstaf;  under  och  öfver  ligga 
fyra  krigare  utsträckta  med  sjx^tshattar,  svärd  och  runda 
sköldar.    —    Skilderi    al'   sten,    2    ahiai"    l'^    tum    högt, 


155 


21  V2  tum  bredt,  å  södra  iitinureii  af  chorvJiggen,  6  tum 
öfver   Hisgolfvet    i    Ijarhusct,    med    fantastiska   figurer   af 
omkring   1  V2   tums  upphöj- 
ning (se  figuren). 

Gammal  chorkåpa  af 
svart  sammet  med  stort  i 
silke  utsy  dt  kors  samt  föl- 
jande broderade  figurer: 
Christus,  deröfver  Fadren 
med  verldsklotet,  på  hvar- 
dera  korsarmen  en  biskop 
(St.  Sigfrid)  med  l)ok  och 
tre  hufvud  i  ett  kärl  (eller 
3  hostier?),  en  biskop  med 
brinnande  ljus  och  nederst 
på  korset  en  biskop  (paf- 
ve?)  med  gloria;  på  kors- 
stammen, under  Christus, 
främst  två  qvinnor  samt 
tvenne  andra  helgon.  — 
Dopfunt  af  sandsten  (se 
figuren  å  nästföljande  sida), 
1  aln  13  tum  hög,  1  aln  8 
tum  vid  samt  6  tum  tjock 
i  öfverkanten. 

Grafstenar  af  samma 
sla«"  som  i  Ransbero-  och 
Björsäter.  —  Lillklockan 
mycket  lång,  gammal. 

Choret,  med  tillmuradt 
fönster  i  öster,  har  vacki-a 
spetsbågar,   sköna  ka])itäler 

på    de    höga    runda     hörnpclanie    samt    en    prydlig    och 
djupt  huggen  nyckelsten  (rosett). 

Härmed    var    den    under    aret     hu-esatta    fornforsk- 


156 

ningsresan  i  Öster-  och  Vestergötlaiid  afslutad,  hvarefter 
jag  genom  Mariestad,  Örebro  och  Arboga  i  början  af 
September  återvände  till  Stockholm.  Men  dit  anländ 
mottog  jag  af  Riksantiqvarien  ett  nytt  uppdrag,  att  ännu 
på  hösten  nedresa  till  Röks  socken  i  Östergötland,  om- 
kring 3  V -2  mil  från  Vadstena,  för  att  ur  muren  af  denna 
k}rkas  vapenhus  utbryta  en  runsten,  som  har  inskrift  i 
båda ,  sidorna,    afteckna    runorna    och    slutligen    uppresa 


det   åldriga   minnesmärket   på   lämpligt   ställe  på  kyrko- 


gården 


Runstenen,  som  är  (i  alnar  11  tum  l;ini>',  2  alnar 
8'/-j  tum  ])Vi'd  ocli  18  tum  tjockast  (pa  midten  endast 
8  till  \)  tum),  var  väl  infäst  mellan  ofantliga  gråstens- 
block,  liörande  till  tornets  ornindvalar.  Oaktadt  arbets- 
manska|)cts  ovana  och  redskapens  l)ristf"illighet,  lycka- 
des allt  väl:  pa  tredje  dagen  lag  stenen  ])a  sin  timmer- 
bädd och  1'unorna  (omkring  7()(l  stycken)  aftecknades  på 
det  noggrannaste.  Lördagsafton  den  4  Oktober  sUnl  Rök- 
stenen  lyckligen   ]'est    i   en    i-undel    pa    kyrkogarden,  midt 


157 


för  kyrkans  vestra  hufvudport.  —  För  Kongl.  Vitterhets 
Historie  och  Antiqvitets-Akademiens  räkning  togs  i  na- 
turlig storlek  en  aftryckstcckning^). 


^)   Denna   rika   och   vijjtiga  runskrift  finnes  återgifven  i  G.  Stephens' 
stora  arbete  »The   Old-Northern  Kmiic  Monuments»  s.   230,   231. 


Ordlista  frän  Vestergötlaiur). 

T  den  del  af  Vestergötland,  der  jaf>:  mest  reste,  eller 
Vadsbo  härad,  och  äfven  annorstädes,  förekomma  öfver- 
allt  det  o;uttiirala  I  äfvensom  ett  /-liud,  som  linnfcr  mel- 
lan  /  och  /'  (v).  Det  Gotländska  ou  (det  franska  on)  hö- 
res ock  naijon  2'åno\  ^'id  vissa  ord  tinnes  ett  v  i  slutet, 
såsom  i  jämter,  jemte,  sennar,  sedan  o.  s.  v.;  ii  står 
stundom  i  stället  för  ö  {häll  --~  \\ö\\) ;  äfven  öfvergår  ofta 
y  till  il  {bit  =^  by,  hlu  =^  bly).  Dubbla  negationer  före- 
komma {aldvKj  im/en  o.   s.  v.). 

Äldst  är  folkspråket  i  Tivedsengden  och  i  allmän- 
het i  Vadsbo,  der  ock  ansio;ts])ildnini>en  är  en  annan 
och  gröfre  än  vester  ut  t.  ex.  at  Lidkö])ing;  ännu  mer 
fornåldriii-  iir  munai-ten  pu  Thorsini.  Särdeles  märkliij-t 
är,  att  vida  större  slägtskap  ocli  likhet  med  (Jotländskan 
förek(;mmer  i  Vestero;ötland  än  uti  det  närmare  beläjjna 
Östergötland. 

Agnhvete,   n.,   hvete  med  agn.    S(j  Kubb-  och  K.-illhvcte. 
Akta,  v.   a.,  vakta,   valla.      Gotl.   likaså. 
Al    (Onim-ai^)   m.,   äi-il    (ugnsäril). 
All"),    11.,   soi'l,   ONäsende   (lialh)I). 
A 11  a,   y.   n.,   ej   veta   livad    man   vill,  vara  orolig. 
Aniger,  adj.,  trefven,  jirbetsam,   hushållsaktig. 
Antas,  v.   d.,   skämta,  ordkastas. 
Axlamäi'ke,   ii.,   märke   a  kreatursöron. 

')  I  (Icnna  ;it"  Professor  Carl  Säve  granskade  ordlista  iiro  iifvoii  de 
al'  Antiqvitcts-liitciidcnteii  1^.  A.  Öäve  är  18()."J  antecknade  VestytJtaorden 
intagna. 


159 

Axlatiind,  f.,   oxeltaiid. 

Bajr2:iin<2fe,  in.,  un<i:ba<>:iJre. 

Ba^k  111.,  kyrkogårdsmur. 

Ballra,  v.  ii.,  bullra,  larma. 

Balsa,  v.  n.,  plumsa  i  (vatten). 

B  en  olja   eller   -smörja,   f.,   smörja,  som  fas  derigeiioin, 
att   färska  kreatursben  med  tjärpinnar  upphettas  i  en 

•    oinhvälfd  och  ined  lera  ommurad  gryta. 

Benöga    n.    eller    vadvå^e,    hornbit    pa    insidan    af  hä- 
stens ben. 

Bergraker,  pL,  bergskrefva,  stenig  väg. 

Bergsel,  höbergsel,  höbergning. 

Bergskläinma,  f.,  bergskrefva,  stenig  väg. 

Bete,  111.,  bit,  stycke,  beta. 

Binnestrumpa,  f.,  stickstrumpa. 

Biständig,  adj,,  uthållig,  hjelpsam,  som  räcker  till. 

Bjugg,  korn. 

Bjur,  ni.,  Bäfver. 

Bjurås,  pl.  -äser,  m.,  tätt  liggande  tväråsar,  läkter,  på 
hvilka  takhalmen   lägges. 

Bleka,  v.,   hugga  märken  i  träd.     Gotl.   bläcka. 

Bles,  impf.,  Idaste.      Gotl.  likaså. 

I)lid-läter,   adj.,  glad,   blid,   mild. 

liliiidiii"-,  m.,  stin"fiu""a,  l)lindbröms. 

Blo'-färd,  f.,  blodspår  efter  ett  anskjutct  djur. 

lilu,  II.,  l)ly. 

IMås,  n.,  bloss,  fackla. 

Blåshallare,  m.,  brudgummens  hjelpesven,  som  vid  bröl- 
lo])   biir  langa   facklor. 

B  läs  t  er,   m.,  stark  blåst. 

B  o  ga  t  er,   adj.,   boghalt. 

l)()l(>k,   bostad    (Thorsö). 

lirava,   v.   ii.,   (hirra.      Vcnnl.   ])raga.      l^al.   braga. 

Broa,    v.,  fvlla,  grusa  viig.      (Jotl.   likaså. 

B  ro  mm,   n.,  axäiida,  axvippa   (cg.   tjockända). 


160 

Brud  piga,  brudjungfru.     Gotl.   likaså. 

Brunost,   ost  brynt  i  panna. 

Brunost-lia,  backe   i  Klefva  (Vilske  liärad). 

Brunskater,  adj.,  brynt,  stekt,  solbarkad. 

Brusen,  -a,  m.  och  f.,  lionden  och  hans  hustru  i  Bruns- 
garden  (Hångsdala). 

Bryckas,  v.   d.,  brottas. 

Bräe,  liten  röd  spindel,  giftig  för  kreatur. 

Bråte,  n.,  saker,  gods,   egendom  (lös). 

Brännbråte,  n.,   bränsle,  risved. 

Bröta,  v.  a.,  slå  sönder  is  (i  Thorsösundet)  med  isdräpa. 

Bu,   m.,   l)y. 

Buare,   m.,   byamän,  kaidar  i  samma  by. 

Buk  a,   f.,   byk,   tvätt. 

Buka,   v.   a.,   byka,   tvätta. 

Bu^ing,   ^  adsbu^ing,   invånare  i  Vadsbo   härad. 

Bult    eller   Valter,    m.,   vält,   akerstock. 

Bund  eller  liiinii,  n.,  pasnia  eller  50  })ar  trådar  vid 
knäpphas|)ling  eller  varpning  till  väf. 

Bussinii'  11.  eller  Ta  kria  re,  stän<Jer,  som  hiiiiiia  öfver 
taket   att   hälla  takhalmen   eller  torfven  stadiij^. 

Bygga,  t.   ex.   kläder,  vantar,  lapj)a  kläder  o.   s.   v. 

Bytta  eller  Bötta  ned  v.   a.,  sia  ned   en  stör. 

Bål,  n.,  hög  vid  landsvägen,  der  någon  olyckshändelse 
skedt,   hopkastad   af  piniiiir  och   bråte. 

Bått,   m.,   botten. 

Balja,   f,   bal):i    (Thorsö). 

Bängsligcr,   adj..   ovig,   ohaiidtcadig. 

Bärsönday:,  trcnnc  siuidjmar  a  rad,  d;i  unii'domen  grår 
till    Kinnekidlc    \'ny  att   iita   körsbär. 

Bä  se,   111.,    liagge. 

Bock  la,   v.,    bi'aka,   vara   oregerlig. 

liörk,    f,,   björk.      (i(;tl.    likaså. 

B  <")  r  k  - 1 11 11  g e ,   1  ))(■■) rk  1  u  1 1  d . 

Bösta,    v.    a.,    b\  ka. 


Kil 


l^öst;i-tr;i,    li..    l<l;i|>j»riri.       Se    |*;ick:irr;i. 

Dalci',    111.,    sex    (liilcr    i-;iki»;is    j);i     1     V(\v    Vint:    iikjisji    j»,i 

Gotljiixl. 
l>;n'f;it"}n".    -mor.     ni-jiiiiifnr.     -iimi-    (i    d  :ii'i";i.    »len    :iii(li";i 

still!;!  11). 
l)re\,    m.,   \;ii:-  iii<'ll;ni    u;n-«l('sir;n'«l;n'  (cl<'r   hoskjipcii    (Irif- 

V('s    i    in;irk<'ii). 
■I)r<Mi|),   II..   dro]»]).   <lr\  |):iii<U',      Se    I   ft's;i-(l  roti  j». 
l)i'iick  ii;i.    \.    11..   (Ii-mikii!i, 

I>rininii.      Sl;i    dnnmn.   ur»r;i    inirt'iiriiii:-      Sr   Sliiiir;i. 
I)}'»!.-..   II..   r.iu'.   fiiiT,   strlVckaiuk':  »i   otr  di-us». 
1 )  111  ssl  i  II 1!-.    liten    rciiiiskur,   s(j\ätt. 
J)r;i  fttakii  1 1,     iii.,    str\  k;n'i-.     latliuiid.      l-li!ciitlii!cit     \  ildl 

kriiiii(li'ifvaiid('    katt.   som    liör    iniicii    till. 
l)rri|»a.      Se    I  s-d  rii  ]);i,    Wviit-A. 
Driitta.    im|»f.   driitr.   <lr\|»a,   dråsa.   1i\ta    at*. 
lh'öu.    111.,   (»skodd    slnde,   träsläj).      'ioti.    likaså, 
nröjtja.    \.    ;i..    idisla. 
Hii.   d\.    >iim|>iord. 
1 )  Il  sa    a  t.    \ .    IL.    s(>mii;i    in. 

1  >y  nicstnc  k.    m..    iiii(ici-lau>trä    i    cii    l)rn    (dier   >]»;iiii!'. 
Dä  k.   di-. 

I)."ik;i.    f'..    Hitd^a,    piiia. 
l);i/|)a.    liten    i:r<>]>. 

l>;i/)>;i.    \.    II..    d\k:i.    stj(d|>a    sit;-   iie<i    (s;isnn>    ankor). 
i);iniiaf.    ad\.,    dei'    l»oi-t;i. 
Hiitta.    impC.    datt.    \.    n.,    dimpa,    daiiijt. 
1  )"■>  ri'sl  ;i  i: -- li  n /.    n..    nilifke   ;i    kreafiii'^   Tiron. 
]-<d<rii.    -an.    |d.    -er.    I"..    >.m:i    åkrar   a    M:ii-ie>l:id>    eiior. 
|-,  t  teriiT)  rd.    (..    lilniodcr,    iithriiiii"aiide  srdaii  niodren  (ixlr. 

S«.     U-k.Ml\. 

k.  t  f  erleJNC  r>k  ;i.    r..    enk:i.       Dansk.    lik:i^;i. 
1^/tskoLi'.    m..   skoL:',    tr.-id    l.-iiiLi'^   i-n    di   rUrr   a. 
V.  Ill  td  1  ;i  r.    jn"a'|i..    eiiiell:ili. 
k.li.    en:i.    ett.    Iilllii..    en.    ett. 


i(;-2 

J-liik;i    (cllci-   Inka)   adv.,   endast.      l'pj)l.    likaså. 

I'.iikinaii,   1)1..   ciikliug".      (iotl.   likaså.. 

Mnrä  1111  iiiu;s_i;äi'dsgar(l,    iii.,    i>ärdcsgard,    som    är    up))- 

lao-d     af"    enkla    +:ullrrst('iiai*    eller    sm     att     da<'(Mi    s\  iis 

emellaii   dem. 
l-li-aek<'r.   adj.,   sti-idig,   envis. 
Ksint<'r,   adj.,   envis. 

luttras,   ^•.   d.,   retas,   nnabhas   med    naiioii. 
M\'etas   pa    någon.   \ara   ond    ])a,   lära    iit    mot. 
Kveten.   adj.,   elak,   ond. 
l-'all,    11.,   >vedjefall,   -land. 

Falla  fram,   i>'a  fram   (»vrii>'eii    faller   fram    der"). 
Faniiiiit,  adv.,   lätt,  behändigt. 
Fasstn-te^de,   n.,    förstugiigolf. 
Fa  t  i  g,   ;idj..   fattig, 
faxe.    111..    Iiafrelikt  gräs    i    rag. 
l''('niiii    eller    fimm.    n..    Jiaiiontinii'    Hut;    timmsand.    m., 

m\  i-ket    till    ^and. 
Feinmiiicr,    adj.    af  fr)reiiacnde. 
1-eii,   11.,   den    minsta    smula.      (Jotl.    likaså. 
Finiscii,    fimsa,    m.    oeli    1.,    bonden    oeli    bondbn>triiii    i 

Fimsga  imI  c  n    (i  langsdala). 
I-'iiia.    fina.    fina!    loekord    t"<'>i-   -.\  in.      Se   läckra    oeli    de 

sm  a. 
fjerka    \'nv,   \..   krusa.   \ara    ry\i\(\    \'nr  att   taga. 
F  jä  r|)  iiiii  e.   11..   s|»ol<\    ]>a    en    fjäder,    |»eiina. 
Fjä  r  i-\  ix-r,   adj.,    ii;is\  is. 
V]n/,    m..    l)r;id('    b"ir   r)goiicii    |»a    kreatiii-,   som   H'"»ja.     <ititl. 

lika.'<a. 
1-7a<Xii',    II-.    Il:i«-kt    fält, 
F/agd,   m.,   \  indflöjcl. 
F/agda,    f..   Haekt  fält. 

l'Vask.    111.    |d.   -al',   omk)"ing   .">    tum    tjock    planka. 
I" /en,    m..    Ixdd. 
F/ik,    ficka. 


1 


^y, 


/i|>|>,    111.,    _ii;istiil)ii(ls(li'\ck     i     Koiidelsi^'    ;i{    öl,    Iti-rmviu 

ucli     >.ii-;i]»     iiu'(l     k;ik-,     ;i)»lc-.     <>st))it!ir    lu.     in.       (iotl. 

lik:is;i. 

hi.   t..    liiiiUT,   livarf   ill"  ii.iiiof    ii]i])!;io(lt.      (Jotl.    likaså, 
/ouc,   111.      Se   \' ass-IVdi^c. 
/lita,   v.    II.,   flvTii. 
fniX^    II..    1"''^.    I>ukvärk    ([»a    liä>Iai'). 
/a  2:1.   f.,   tliiua.      <H)tl.    likaså, 
/a  sa,   t.,   lilasii. 

/at^räs,   11.,   >inatr    H\taii(1c    ^j«"iii'riis. 
/at-torf.   111.,   tl(itth<)linc   (i    träsk). 
/'">t,   f.,    uTiiddc.      <i()tl.    likaså    (ät\cii    fi.-iit). 
/ötc,   II..   sank   mark. 

na  k.    II.,    (lannii.    n;i2«»t    >niatt.    >niiili!j;t. 
rackci",   adj.,   diiLiti.L!',    liva,   g<i<l. 

ra  k  ta    sig    fruin.    \.,   lijclpfi,   skafVa,    knoga    >ig   tVain. 
fa  inkani  ma  re,    ni.,    ['('irradslnis,   -kammare. 
ranimc,   ^■a^a    traninic,   intinna    sii^-   na   li('ri'ci»'a.i'd('ii  rill 

dag>N('i'kc    och    andra    xtn  itiitcv. 
i'a  m  so(d<  na,    t.    i\ri'.,    trakten    niinuast   kyrkan. 
ri'  a    n  |>  p,    dra    ii|)|»    ( f  rc(la)    skog. 
rc(l,    ni..    >t;inLiS(d,   gärdcsgard. 
redsdike,    n..    dike    med   joiMhall    till    stiingsel. 
re>t.    tid.      r    all    IVest.    i    all    tid.      Se    'l\-ick. 
ni,    ])1.    rrnjei',   1'..    IVn.    tVnar. 

iin^t,    koinnia    under    rnn^t    med    (under    liiiid). 
II  r>-ka.    t..    ]•  \  runga    >oekeii. 
iir>ke.    ni.,    k  Ariingalx). 
\11,    n..    Ix  llningsiimne,   grus. 
ang,    n..    en    särskild    g;irdsleti'iiiiie.      Se    Ski. 
a-n\ttiger,   adj..    onyttig,   s\sslolös. 
ara.    F.,    tacka.      Se    ST),    pilln    eller    ta(d<a. 
a  ra  11  ä  Ha,    f.,    langsel    pa    tar.      Se    hälla, 
aratalle,   -n,    111..    l'arg«HUel    i    lin<.      Se    Talle.      \  erml. 

likaså. 


104 


Fark,    Hl..     |>;ik.    >taiii:',    sj);ik.     i)i-(Jttst;mi:".      <iotl.    lik;i>;i 

(eller   eiicutligcMi    l»i'iiiKlskrij)j)). 
F;t(li-('\.    iu.(':'),   fäväg,   fapttii.      Se    l)|-e\,    |)r;iiig. 
l-'iin;it}i.    \.    ii..   söka   sig. 
l";irei\    r.    I»!.,   märke   efter  »ijiir  i  skon-cii.  t.  ex.  har,  l)l(Mi 

eller  s[)ai".      (jotl.   tin'(lar. 
F;ii'(lsel    elle]-  färscl,   resa. 
l-örlia<l(la,   adj.    [>!..   f'öi*liatade. 
l'ö  !•  ]()!•,    n.,   förlust. 
Fö  riiiiisa  la  ])  j),   in.,   (tig.),    förkläde. 
Försättiie.    II.,   öfversvänuiiiiu".      Se    \ättne. 
(i  agna.    \.    a.,   -as.    \.    u..    hiad^a.    \ara   till    n\tta. 
Ga  iHiiiel-iiamiiiel,   adi.,   mveket   lijminial. 
( i  a  iiile-far.    iii.,    Hiii    Onde.      k^ng.    <  )ld   Nick,    Hal.    <Jani- 

i.el-.lei-k    (Frik). 
(lar  -\  i  11  na,   t.,  garnxiuda,    liaspel. 
♦  ii  111  nierla  nini.   n..   unt>"taeka,   honlani. 
(i/adas,    \.    iiiiit.,    'j.:\    ned.      »När   solen    iiVaddes». 
(_i/ana,    v.    n..   bligji.   glo,   gapa. 
(T^aneiii  jöl  k.   >ur.   Ma.   tunn    mjölk. 
GAanig,   adj.,   Masoi-  (om   mjrdk). 
G^i,    \.     II.,    säges    om    vatten,    som    >tai'    Idankr    {»a    äng 

eller  mark. 
(i /.()[),   m.,   slyngel,  gloj».      Se   Slok. 
G/ul)l),   m..   klum[),    nedre    tjockare   ändan    af  något. 
G^}  na.   \.    II.,  sömnigt    titta    ii]>|'. 
(i/öta,    \.,    meta. 
Gom,    a>ka.      (io;i    gar.    akaii    gai'   (KinncNcd).      Pai.    god- 

g  II I)  lic  n    åker. 
<>i"e|».    111.,    liiiiiidmatt    af    .1    tum.    ^nm    1)ei>"aii"na>   \  id    mät- 

ning  tvärtöfver  (|\  arii>teiiar  (i    Lugnas). 
<irej»|»tak,    n..   siikert,    diigtigt    tag. 
<'r<ssla,    (.,    iignsspade.      (Jcjtl.    likaså, 
'■ri  liter   eller   uril  låter.   adj..   strimmiiT  (säiics  t.  ex.  om 

i-li     oxe). 


1  <;:. 


(Ii'i>kt'i-,   '.{(]'].,  stursk,   stolt.      Dansk.  ;^riflsk.   iiliipsk. 

(i  i-o patcr,   })art.,   |)a   Ix^^^gc  sidor  dikad   (vä^j. 

(n-iifva,    A  nnns-iiru  fva ,   t'..   sj)is   utaiiföi-  uiiiicii.      (iotl. 

likaså. 
( J  r\  inmci-.   adi..   ful,   st\i»'u"   li»'rvin). 
(J  i-\  tiiä  st .     m.,    ställiiiiiii"    i     spisen,    p;i     Iivilken    giytaii 

hänger, 
(iränna,   \.   a.,  skratta,   urina.      Isl.   iircnia,   lii-ina. 
(inllhöna,  t".,  Jungh'u    Maria    ii\  ckclpiga. 
<Jnni2:sa,    f..   liuniia. 

(lar.    "Mä    gar  ocli   >]»a  i'"    -  (lorr.  =^- »med  hull  och  liai'". 
(iai"a,   mossjord,    k;ii'r.      Se    IJörrka. 
(i  a  r  -hondc,   ni.,   granne,    hondc    i    samma   gärd. 
(iarfnll.   adj.,   alhhdcs   dian-kcn. 
(larrmosM-,  gäsdy,  gnngfly,   mossjord. 
<iasal)änk,    ni.,    hinik,    i    h\ilk<'ii    gässen    inne    i    >tiigan 

värna   otdi   li<>:i>a    nt   nni>ar. 
(Jasa-re C.   ett  slajjs   hnr  eller   koro-    i  hvilken  <>asen  liii'- 

<>-er   nt    nnuar.      <iotl.    raid  nr.    Dal.    u'ase-rede. 
<lä/a,   v.   a.,   uärdsla,   närda, 
(iällskxrka,   i'.,   nnxlerkxrka. 
(iäi'dsle.     nom.     eollect.      ii..     giirdsle.        Se     k^ang     och 

Sk  i", 
(iäsa.    |)1.   -ar,   d\lial,   snm|)))nss. 
(Jässlinn',   m.,   uasnnuc.      (lotl.    likaså, 
(lässra,    giissral    lockoi'd    för  gäss.      Se    Kai'i. 
(löknm.   (Ird<heins   >o(ken. 
(löpa.   m..    lo,   lodjni'       Xorsk.    (iaii|>e. 
(i  ("»ta,    (lötcneds   socken. 
Ha  i!:,   II.,   L;äi'deso-ard. 
1 1  aMva  1>  r  II  k,   n.,    Iiiilftenhrnk. 
lla^f-visk.    111.,   nij<'dkstäf'va.      Se    mj«'i  1  kesi  n  pe. 
llandiger,   adj.,    liändig. 
1 1  a  lid  rä  eka,    ledstång. 
Hank.      Se    ()k-liaiik. 


\m 


Han  klli     II..    lijiH<l(liik    att    l)rii-a   lik  med.    (Jotl.    liaiikh-, 

\  aiite. 
Hjii-fveträ.   n..   litispel.      (Kiniioved). 
Hai-kr,   adj..   i'ask,   dugtiu',   Ostci-ii'.    liöi-kcr. 
H ('/<',   111.,   uossc   {v*y.   herde). 
He/-nk.    II.,   skjuts   med   t\a    drag-are. 
Hemma  r.   ad\.    hemma. 
Hemhiis.   II,,   maiil)Vi;ona(k 
Hem;iTa.   a(l\ .,   dvv   hemma.      Se    A  ra. 
Hevdei-,   t".    j)L,   egoi',   (iotk    likaså. 
Hink.   ji.,   hinder. 
Hinka,    \.,    hindi'a. 

Hje/pal)i"n,    rillfiilliii'   hro   (under   l)i-()l>\-g'o-niiig). 
Homm,    j)a    liomm,   ad\.,    jki    h<>tt. 

Hemma,   v.    n.,   famla    efter,    känna  sio-  fru*e.    iSc   Sjomla. 
Hoppa,    \.    n.,   tlöja    (om    ki-eatur). 
Hu  a-krake,    usel    häst    (\ärd    att     hiidas,    Has?)       (i(ttL 

liuda,    fla. 
Hiiua,    \.    a.,    minnas. 
Hu^sa,    \.   a.,    minnas,      (jotk    likaså. 
Huja,    \.    n.,   tjuta,   i"o|)a   högt. 
Hund  full,   adj.,    hutlös,   skamfiiH. 
Huuk.      I.<d<a    liiink,   hd-ca    kiii'rai>ömma. 
Hunscii,    -a.    m.,    hondcn     <>(di    haii>    hustru    i    Hundsto)'p 

(Hani!s;<hila). 
1 1  II  >a.    f.,    liuspiga. 

II  lisa.   v,.   herherm'ra,   h\sa.      <i(»tl.   likaså. 
Hus-\är,    II.,   sk\(ld    af    hus,    tak    öfvcr    liul\  luh-t. 
1 1  ij  \  \  ('>k  II  1 1,    m.,    mcnniskoskalle. 
1 1  \  a  II 11,    proii.,    h\  ar   o(di    en. 
Ilxiill,    ge    Iniill,    gif\a    stn\,    a  tcfst  iidsiiilig,    siigo   om  en 

Indi,     som     kastas    i    maikcn,     (c^j;.    gif'\a    ater>kall.    jlr 

l-l.    h\clla,    atcrskalla). 
11}  t>.    III.,   skönhet,    prxdlighci.   ordning. 
Il\  tta,    markcteiitaretält    (dier   -l»od    (al"  hrädrr). 


k; 


>  ( 


1^1  a  1  ka-([^  ai'ii.   t.,    liög,   smal    vjidcrijx  ai"ii.   hviiiid    (i['\aii|»;i 

ett  (ivariihiis.     So    Kjoi't('l([va]'ii. 
Ha.udhäfja,   v.   Ji.,   klafingra,  ta^^a    ])a  alltiiiii'. 
Håiidval,   111.,   skatt   |»a    en   slaija.      (Jotl.   likaså. 
Häll II,   t".,   liaiul 

Hallin  äi'a,    \..    liaiidtcra,   tapi   pa. 
Härrsaguk,    iii.,   horsivök.      (Totl.    riissa-iza  u  k. 
Huvc,    n..    !iiif\ii(l.      (lotl.    likaså. 
Ha  vcliJi  ek.   111.,   vraiigliäi-k   (|)a    cii   vagn). 
Havvdc.    II.,   det   iiiellaii  slätter-  eller  licslagen  |>a  äiiiicn 

(|\  arstaeiide  gräset.      Gutl.    liaxvde,   m. 
Hä.(*ke-trä    (eller  k  rii  n  ti-stang)   n..   sj)arrträ    i   kr()])|>as- 

stiiua   (i    liaekel)v). 
Häeks   eller   Iiäx,    ii..   skräck,   vidskepelse 
Häekta,   \.   a.,   hindra    (t.   ex.    ninlcr  arhete  genom   orik- 

t\'j  lämpiiinii). 
Hägg  och   Häggs,   v.    im|)t".    aet.   <>rli    pass.,   hugg,  höggs. 
Häiiii,    ha   häiiii   i)a,   liatVa   tills\ii    med   iiaiTOt. 
Häll,   \.    imjtf'..   höll. 

H äll a,  fängsel    pa   fa r.      Se  F ä rah ä  Ila,    X ä  e k  h ä  1 1  a. 
Hällc.      »När  strunt  tar   välle. 

Vet   <let   ci   af"  iiaiiot   aterliiillc^'. 
Häl  ljus,   konj.,  eljest. 
Hämte,   n,,   hoss,   fint  lialnisti'ö.  agn  »»eh  ax  (iiiidcr  trr»sk- 

ning). 
Hanar,   ad\.,    him,    hört. 
Hända,    lliindeiicds   socken. 
Hänii-skinl.    ii..    hihhis    af    ett    ntskiutandc    liii>tak.    som 

livilar   pa    stol|)ar. 
Häs,   m..    höstack,    rund  clh-r  läng  (jfr  Hässja.   f.):   <ici"af 
Hässja,   \.    a.,   siitta    i    h  ;i  s. 

Hästa-skak.   mighiis   (jM'a'j>iitinm).      Se   Stiinschell. 
H  ästa-tra  t'\  rn.    iii.    dcf"..    märken    i    \ägen    mellan    hjnl- 

späveii. 
tröheriisel,   hö))c'ri»ninii. 


KIK 


llnhrcd.slc,    II..    >l;ii;i't    liu,    li^gjiiulc    uthrcdt    |»;i    ;iiiii(.'ii 

att    torka.      <i()tl.    liiai-l)rai(lc. 
1 1  Ti  ek  si  a,   \.,    liota. 
H  öoa-uä  rdc,    lijnrimis  kyrka   (och    socken?). 

Ht">koru',   111.,    liöxa^ii. 

1 1  <■■)!•,   III..    Niixaiidc    lin.      Se    f.in   (»ch    '!'o. 

1  11  ha  t  i  i»-,   adi..    on«lsket'ull,   elak. 

1  1 1  ma  rk,   t'.,   oländii:'   iiiark. 

IIItiiu,   eller   lllt\i!',   n.,   l)i'ate,   naiiontinij,'  svart. 

Iniicn.      Aldriii'   iniicn,   allsinijcn. 

Iiik.    i)lodsl)öld   pa    kreatin-  (mest  hästar); 

In  k.    111.,    hink,    jerjihes]aii\-t   innbare   vid   en    hninii. 

Inka    (dier    j-^iika.   ad\.,   endast. 

Insnidiii',    adj.,    talsk,    iuhunden,    hakshii^-.      (Jotl.    likaså. 

Iiistenini:'.    I".,    intaiiiiini»'    af   mark    i    kronojord    niedeUt 

la«>a    råmärkens   sättande. 
I  lisan,",    1I-.    ntskäriMiiii'   af  vattentlöde. 
hitaka,   t.,    ii\lii>('n    inhäjiiiad    mark. 
Isadriipa,    t.,    trii    att    sia    sr»nd<'r    isen    med    uti     riioisO- 

snndet.      Se    IJrcUa. 
]>kalf.    lif moder   (hade    \i')\'r   och    (dter    kal(nini:'("ii). 
ti  a  k,    |»roii..    ja_Li'. 

dei-nsr<'ii.   m.,   ^rasten,   ii^ranit   |siiarare    tra|>|)|. 
distet,    ad\.,    lilest. 
d  n  y(\  hä  i",    ii.,   smultron, 
d  limmen,   adj.    något    Ijnni. 
dä/a,    \.,    Fa    jiil\('r,   (om    en    sngga)   Före   grisninLi-en.      Se 

Stola    och    l.<')a   samt    Kn(d<a    o(di    ()na. 
d  Ti  1  Is  t  a  II  i:,    1..    )"ihl)a,    spikad    under  takhjelkariia  i  srnuaii, 

fVjr  att    liiiiiL!;!    något   |>a    (eg.    hjällstang). 
d  ä  m  t  e  r.    |H'a'|).    jenite. 
dämtinge.    111..    horunge. 
.1  ;i  t  tesa.    i.,    jätt(M(vinna. 
'^ns,   m..    I  )umm(;rjön>.      <iotl.   dos. 
KalN.ig  (icke   källsag),    \'attensprang,   -drag. 


101) 

Kiinst.     Se   siif   kaiist    ;itf,   se   si^  utviii!'  att.    (Jotl.  likaså. 

Ksir,   |)1.,   kära,    in.,   kai'l,    karlar. 

Kura,   111.,   i-ulliiiii;   kardad    ull.     ( )i!'.   'röire.     (lotl.  Sai^a. 

Kari,   Mor  Kari  I    sinckiianui.   lockrop   [>a  gäss. 

Karpas,  v.,  brottas. 

Kai-rtiii',    adi.,    orofl)ai*kii>:   (hiörk).      Gotl.    kartlar,    uTof 

I  »ark    |)a    hjörk. 
Kasaiidc,   11.,   ett   ij;odt   kasaiidc,   ett   *Todt  stycke  fraiii. 
Kiddc,   111.,   killiiig. 
K  i/ka,  v.,   kitla. 

Kistlagd,   part.,   lagd    i    likkista. 
K  jortel(|  varii.  I.,   stor  (xdi    \id   viid('i'({varii.    Se    llalka- 

(|  varii. 
Klafvo,   m.,   tvärträ    i    ki-eaturshiiidsel. 
Klockcrsa,  f.,   kloi-kareliustrii. 
Klunga,   klyft,   spricka  (troligen   af:   klufnady). 
Kl;«ff'te,   in.,  vedträ.     Gotl.   klyfting,  klutVet  vedträ. 
K  II  al)  b  el,   döiTvred. 
Kiiaiiiien    och    Kiiai-ua,    iii.    och    t".,    bonden    och    hans 

hustru   i  Knagg-garden  (Hångsdala). 
Kna,]»el,  n.,  småsten,   klap])ersten,   Gotl.   klajMir. 
Knap|>t,   ad  v.,  trängt. 
K  lian-,   111.,  flat-öka  eller   bat  att  föra  hö    i   land  med  på 

"iiiaderna»  (mvrängarna)   jia   Thorsö.      Isl.   knorr  (geir. 

kiiai'rar). 
Knarra,   v.    ii.,   staka    sig  tram   mc<l   kna rr. 
Knctfel,   m..    pak,   kiivi>])el. 

Kiioler,    pl.,   potates.      Se     Tolcr,    Xol<'r.    l*a  n  ii  tottlcr. 
Kiiulinii,    m.,    rundknubbij»-  sten   (eller  annat   rundknub- 

bigt). 
K  natt,   II..   minsta    mygg, 
Kniibom    eller   brt)stl)oni,   främsta    bomeii   ]>.i    viif.    <i<)tl. 

likaså. 
Kii;ip)>e,   n.,  gärdesgårdsviiikel. 
K(».   koiia,    ])I.    k«M\   kora,   f.,   ko. 


170 


Ko-bariia,    ko-baiMia!    lork    j);i    kor. 

Kocki'l.   m.,  jordkokor. 

Kocklin',   adi..   full   af  iordkokoi-. 

K  i";u-k('l  \  il  l;'.   kiutuiiliu".   daliii"   xnts. 

K  i-il  k  ;i.    111..   Nt;iiii2\    liTeii.      (lotl.   likaså.. 

Krakn    [i;i.    \..    liiLfga    iireuar    och    l)rarc    \>{\    cu    gaiiiinal 

iiärdesgartl. 
Kraiiii.   \..   klänga,   klättra. 
lvi-a[>i»,    adj.,    träng,    siiäf.      (iotl.    kra]i|)    sjö,    kortvagig 

sjö.      I  si.   krappr. 
Krekel,  iii.,   liten  afstäiigning  (för  s^ill,  sinakreatur). 
Kriddc,   inipf.,   krigadc. 
K  ritter,   11..    kreatur. 
K  roka-slä]).    n.,    ake,    livarpa    plogen    (kroken)    slä[)as 

ur   åkern. 
Ki-iilla,    \.   a.,    rulla    ihop,   sia    knorr   pa. 
Ki-ullii!",   adi..   knollriu.      <iotl.    likaså. 

K  rii  niniclhä  iidtcr,  adj.,  dvalhäiidt,  fi-useii  om  händci-na. 
K  riin  lista  ng,   f.,   se    Hä  eke  trä. 

Krakehall   <dler  -skiffcl,   tunn   skiffersten.    Se  Skiffel. 
Kräcka.    f.,    K  a  st  ek  i':i  e  ka  ,     ställninu'    jitt    ställa    hrvoi)- 

karet     pa    (tva    slåar,    korslagda,    iikmI    fot    under    Inar 

.•iiida  ).      ( lotl.    k  rä  nka. 
lvi'äk.    II..    lastai"e    »luadwliolnie,    som   kan   sl;is   (\id    Dags- 
ni  i  s   i    11  o  r  n  b  o  rga  -sj  ö  n ) . 
Kröscr,   pl.,   lingon. 
K  11 1)  l)h  \  <'t(',  11..  h\('te  iikmI  korta,  knubbiga  ax.    Se  Agn- 

och   K  a  11  livet  c. 
Kulen    (Kolllen)   och    Kula.    iii.    oeli    1.,  bonden  och  liaii.s 

hustru    uti    Kulla^iardeii   (llan<>s(lala). 
K  II I  le  rlia  t  \  at  r,   adj.,   som    liitt   far  svindel. 
K  II  njis-sta  tliiit.   adv.,   nncket    iiräktiiit. 
K  us;i,    \ .,   asa,   glida. 
Kut-h;i/ig,   adj.,    puekelryggig. 
K\;ifbuiiden,    part.,    uiik<'n,   (|väf\ande. 


171 

K\<'k;i.     \.,    f';i    jnfvcr    {sä_i>(;s    <»in    cii    Tiick;i).      Se    J;i/;i, 

1. •■■)!),   S  toln    (U-li    (  )  iia. 
K  \  i.    m..   talliu   iiiiMlk<'t"ull{i    \nr   kor. 
Ivvia    eller   fara-kvia.   falla.  Hvttliiis  med  hjul  )»a  trätle>- 

_i>;ärdeii    töi-    t"ai"eii    (Skahiiida    m.    fl.    ställen).      Pa    (J<»r- 

laiid    heta  uiaiiiia   Ixnideiiardai'    <,>\  ic    livilket   koimiier 

trall    samma    L!i'iiiidl)etydelse. 
K  \e  k  lin  iilir»  11  a.    f..    Ie'»iia,  som  Liai"  med  kvekliiiuar.    ^lOtl. 

likaså. 
K  \rkd  II  Tv  a,    t'.,    xaidiii'   Tam    (lii{'\a.      Se    Tam]». 
Kalllixctc   (dlei-   kiilllixcrc,    ii..    xMiiliuT    liNctc 
Kyller,   adj.    kall. 
Känima    in    re    \.    ii..   komma    at. 

Kana    |>l.    Iicst.  loi-m    -i'a.    f'..  (j\  iniia.  Iiusrrn.     <i()tl.  kiina. 
Karp    (dlei-    l*i('ka,    liacka. 
Karpa.    \.    n..    Iiaeka.    ]»ieka. 
K  a  SS  t.    m..   (jxast. 
K  a  ven.   ad']..    \ai'm. 

Ka\  \  na.    \ ..    mista    anden.      Se     I  iö\  a. 
Kiiekei-,    adj..     i-ask:    icke    k;u'ker.    sjnk:    käekt,    adw, 

l)ra. 
K  ätt  la.     \'.     a.,     frxla     nniiai-     (säucs     nm     kattoi").      <i<)rl. 

k  i  SS  la. 
Kärr  Ii  hl;',   ni..   kattnn2"e. 
Körde    cllcp    kr>^dc.    im|»f..    kr>i-de. 

Lacki-a.    läckra!    loek    l'öi-   svin.      Se    1'ina    neli    de    Sma. 
J^att.    \)\.   -»T.   m..   afsats,   steg. 
l^ak.    11..    I)yk. 
].,aka.    \..    I)\ka. 
Kami),    m..    (dier    IxCtlcd.    iiiii-dcsoardslcd.    sa    im-ättadt, 

L  ♦  .  » 

att  ett  stin-pai'  står  la>>t  i  marken,  men  det  andra  ;ii" 
iidtorradt  i  en  H\ttl)ai*  kl(»ts.  li\ariucnnm  ledet  kan 
sväniijis   ar    sidan    som  <'ii   iirind.    Lika^.i  i  (  >steri:ritlaiid. 

Lamitefot,   m..   den    nxssniimnda    ti'äkloi'<eii. 

l^a|>a.    \ .,    l;ij)|))a    (s;ii>'es   om    kärror).      <iotl.    likaså. 


172 


jRSsIiuikI.   111..    Imiid    inöt"v;i<l    att   vakta    laiss. 

^at  elltM'   Ljij,    11.,   (let    livari   skeden   sitter   \);\    väf.     <i<)tl. 

81ål)ord.    Isl.    lilaA,   ii. 
.(•  -hiinke.    iii..    vaiiiisbaiike;    eii,"eiitligeii   det   som   lii»M(;r 

i'örliot  ofVaiijia    »hanken.      <i()tl.   fl  a  ute. 
veder.    |d.      Pa    inanua   le<ler,   ]ia    nianiia   vis. 
.ekf't">ra.  adj.   |)1.,  (om  l)ani)  ^a  talrika  att  d<'  kunna  l(d>:a. 
>eii,   n..   tövädor. 

.eniord.   t'.,   svau'   i<trd,    m\lla    iitaii    »ten. 
vC  -rä eka.   ledstanii". 
.ea\  ätten,   n.,    ledvattcMi. 

jcds-  (dier   Less-aoc.    n..    Icdx  ätten.      <iotl.    1  ida-\a  ulu. 
^esorcii,    Le,su;i,    111.    o(di    t'.,    bondcMi    oeli    hans    hustru    i 

Lcdso-ardeu   (Häiiusdala). 
/r   (lid).    ha(d<e. 

.i-hiinda,   oiiriis    i    liatVeii    (som    liindrai'   liany). 
>iki)l.    n..    heurafniniisoästahud. 
>imm,    kalk. 
.ininiu,u;n,   ni.,    kalkugn,      ^iotl.    IJ\itlimma,    kalk>ti\ka 

(si  i  111  ma.   öfx  ci-strNka    med   tjoekare    kalkxälliiu:). 
>in,    n.,    det    >käf"ta(h'    heredda    linet.       Se    Wny    nr\i    '['o. 
-ind-   (dier    Linnjoi-d.    f'.,   >an(ll)lan(la(l    jm-d. 
iiten,    lita,    litet.   adj..    littjii. 
.i-ar\.    n..    liorK,   lieskaft,      (iotl.    Ovvi'. 
/)nsa,   \'.    n.,    I\sa. 
.<>-l)u/k,    m.,    rxa    alnar    Im"»i:'    tininu*r\  Iilil:'    iiudlan    loncn 

o(di    siidesladan. 
><)nini.    adj..    trr»M-,    or<"»rlii:'.      (lotl.    Lnmniiur,    adj.    (xdi 

l.omik,    m.    ^nhst.    med    ^amnia    !>er\(l(dse. 
.O])])  na  te  r.    part..    iTipnad. 
.nd(;r,    m..    hir.       I>l.    \\\i)y. 
'>nmiiia,    \.    a.,    la.mma. 
^uiisa    \.    II..    I('jj)a.    luHsa. 
.Ill-,    del    t\  aii'reiiiiia    trästv(d<et,    som   sitter   liistadt   i   l»ak- 

\a«niens   haiike. 


17:; 


L\  r>tanii,    1..    -k;itt>taiiL:    i    <"n    NaiJii.    som    haller-  saimiiafi 

fVaiu-   orli    l)ak\'ai'iu'ii. 
l.\  >-kä  riii;-.    f'..    Ijusställniiii:-    för    päiToi'.  ' 

La,    II.,    >\  iiila.    sxiimll. 

l^adika.    t.,    kåda    a    dcii    ena    >i(laii    u|t|M'    i    kistan. 
LauiiC    a(l\..    länocsedaii. 
Ka  )ii:ri  Fn  a.    1..    tciiiTuii    aliiai"   k-iiig    räfsa    utan    skaft,   iikmI 

it     riini     mellan     tändtTiia,    livilken    2    (piiiuor    dniga    i 

äiidarna     för    att    salnnda     li(>])Siiinla     li»>et    eller    vassen 

111'    \attnct    [»a    madei'na    j>a    'l''lH)rsö. 
J.äkna,    \.    inclioat.,    i)rM'ia    läkas. 
Lä  11,   vi.sserliiicn.    likväl. 
]^rtmm,    dun'    utåt    {'i)v    lada    ellei'    k;illa)'e.      <H)t].    likaså; 

fönstc  r-länim,  funsterlucka. 
Län.    luuii.    skvdd. 
J^äiik.    m..    liten    kedja, 
]j;i))e.    m..    l,'i|)]». 

J^äi'ke<i"a]»et.    namn    pa    en    jordeiia    {lijOiOjV  ). 
J^öa    (bala),    fa    jufver    (säjLics    om    eu    ko).      Se    Ivveka, 

'I  ä  la.    Stola.    ( )  na. 
Löp.    m.      Se   Sä^leslTij).      (iotl.    Lt»|».    '4    tunna. 
I^ör,   -a.    C,    lödde  I'. 
Ma.    ]d.    ma  de  I',    sank    ;in2'. 
Maji'o>.    r..    primnia     larinctsa.       <iotl.    dnniifi"^'    ^L^l•ia.■^ 

^  ä  j  1 1:'  1 1  a  1  n  I . 
Maistann.    1..    midsommarsfani:'.      <iotl.    likaså. 
Makka.    \.    a.,    utnmtta. 
Xhilja.    I..    <'im1;i. 

Mai"l)o,    siiallinnd.    >kamlr»-«    nn'nni>ka. 
.\Lirk  a_i:a  rd.    111..    i    '-Jön    ntiiaemU'    i^iirdoLiard. 
Ma]">a.    \..    iTipa.    \ai'a    lr»p>k    (i    Mar>.    om    kattor). 
Mas,    Mas    pa.      (Intet)    matt    pa.    m\ekef. 
Masinife,    m.,   -toi-   liuiti:ai'e.      (iotl.    mas. 
Matstol.    m..    matl)ord,    11'    tum    li<")ot.      (  flior>t'>). 
\le-l»atr.    m..    Itot  tenln';i<le    pa    en    d\  ni;'\  a_Li'n. 


174 


M('-i»,i  rr-\'}i  Lin.   in..   (l\iiLi\iiuii. 

M  cd  l);i  rl  i  Lj-,    adj.,    iii('(Ii2(">i'lig. 

Mc-nriiid,    r.,   sidoln-iidcnia    pa    cii    dyiiirvMijn. 

M  cja-lia  iiii  (-hand),  f.,  '  -  aln  lajiii;'  trärani,  sittantlc  |>a 
li-ai'\('t.  '  j  aln  otVan  lian  ixdi  \ink(drätt  cniot  denna, 
(<■■»)•  art  n|)|)licnita  ll^dV(■n  (xdi  raucn  nndcv  Ix^ro-solu 
och    s.dnnda    lä^pi    den    i-cdio-arc    pa    slaiiet. 

Mjäkiii'.   adj..    pjakii»".      (intl.    likaså, 

.M jölkestopc.      Se    llalf-\isk. 

Moln-klnnk,    molntapp.      dfV   ( )i«-.    klnnkii»'. 

.Mo-lr)sa,  niaTstiMipc;  jfV  <iorl.  »nioi-i  jer  lans'.-'»,  ko- 
lik. 

.M  o  rr  a  rc-k\  a.i'n.  k,  inorTcl  \[\('(\  propp  (dier  stTttcd.  >oni 
har  etr  liret  i-ifjcrn  i  höften,  att  ^•no  (dlei-  störa  p<"p" 
par   o.   >.    \. 

Moll  la.    \.    II.,    \ara    niidcn,    (»iid,    t\';ir. 

.Muiilia,    I..    ni\<'L!a.      <  ^u".    ninu''". 

M  n  Il1>;i  II  k,    ni..  jordNall    krin^-   hus    \'nv   \;n'nicns   >knll. 

Miillklatr,  ni.,  tandhiiuiict  tinnncrtrii,  som  niirmast  nt 
pa  rakfotcn  liiiucr  pa  iiäf\('r.  niotliallcr  nnillcn  och 
sl;ip|H'r   ucnom    rciiiix  aTtnet. 

'Min-a.   t".,    m\ra.      Se    Sr  a  (d;a  m  ii  ra. 

M  11  s  k  i  u'(' 1'.   adj..    tiiiirkcii.      <!otl.    m  ii  sk  ii  limi  r. 

M  ä  k,    miii'. 

.M'\jct.    adw    och    iidj.    II..    nivckct. 

.M  r»  i  c-rcsf  e  r.   adj.,   iii\ckct    heror. 

Na  re.    m..    rxiirsla,    r.    c\.    p;i    cii    dt"»rr. 

Nata,  sjöM-rjis  (tl\taiide)  med  i-rida  oeli  Ii\ita  hlomiiinr. 
I  *  o  I  \"  ii'  o  1 1 1 1  n  1 . 

Ne  k.    k,   siideskiirlvc.      Se    Stuka.    Tr;if\a. 

.\  o  I  c  r,    pk,    potates.      Se    Toler,    Kiioler,    l*a  II  t  o  1 1 1  c  r. 

Nu /a,   adv.,   nxlii^cn. 

Nxliindc,    II.,    ii\  np])taL:'cn    åkerjord. 

Niickhälhi,  i"..  fan_L'"scl  pa  far  och  liästar  mellan  hiilSnd 
och    hakhcii,    hiindet    i    nacken. 


17.". 


Xn  ek  11  il  1  lii.    v.    ;i..    Fininslii    ett    f;ir,   <'ii    Iiiist  ])m  l)('tct  (iei"i- 

giMiom    att    L;i'iiiiskat"t('t    hiiides    tast    \  id    t')ia    bakfoten. 

Nägginn.    a(l\.,     tränat,    siiiatt,    jciinit    och    nätt.      (iotl. 

nä  gg,   adj.,   ti'ang,   kna|)|». 
Närhä  1 1,   n..    I    niirliall,   i    iijirlictcn. 
Xiirlöta,   -en,    I    n;ii'lr>ta.    -cii.    i    iiäi-lictcii. 
Nävnia    \ c,   nära    \id. 
N^<\ia,   [".,   stol'   träkhdilia.      (iotl.   n\'da,    Isl.    linxAja. 

ckscl,   växt  ])a    kroppen,    i    ansigtet. 

ftei',   ad  v.,   ofta. 

gängse,   adv.,   ovunligt. 

Iiemelt,   adv.,   oförvarande^.   olofligt. 

k  11  a  II  k,   f.,    ring   pa    oxok    pa    tist(dn.      (lotl.    hank. 

ni  111 -a/.    111.,   ngiis-äril. 

iiislatta,    af   andra    >kr)i-(h'ii.    t.    ex.    o  iii  s  1  a  t  ta  k  lr>  1  \c  i-. 

nie.   111.,   farualt. 

riiiioud,    ornhhaiL 

^,   n.     siunpgr)!    i    iiio>sar   ocli    ti';isk. 

stehäek,  ni.,  ett  >higs  la*(hi  med  Inttlial,  hiiiiganth'  ])a 
ett  tag  nndhin  t\a  klxkor.  i  h\ilken  färska  o.star  tor- 
kas  i   fria    luften. 

aeka-trTi,    ii.,    khi])petr;i.      Se    I >r)statr;i. 

aniit<»fler,    pl.,    potates.      Se    Kiioler,    Xolcr.     idoler. 

(7a,    \.    11..    peta,   ]>\ra    (i    •~])is('1ii).      (iotl.    likaså. 

enslig,   ad).,   spenslig. 

illa,    K.    tacka.      Se    j-'ara.    Sr»,    Tacka. 

illra.    pillra!    lockord    fV'ii'   fareii. 

ilsker.    adj..    kiirlig,    kat.      (Jotl.    ])ill,   nieiiihriini    \irilc. 

i  nii  lir»fta  t  er,  adj.,  mager,  sa  att  h("»ftl)ciien  sra  ut  x.iii 
)tiiiiiar. 
I*in  sta  \  all.  m..  ^iirskild  lck\all.  som  tillli<"»r  xickiicn, 
'\('V  iingdoiiicii  Iran  IVn-sta  pingstdagens  middag  till 
tredje  dagens  morgon  (i  (lagningen)  iVirlnstar  >ig  med 
dans  och  lekar,  omgit\('ii  |)a  den  lr>fklrid(la  platsen 
at   de  gande   och    f<dk    frän    flera    socknar,   ^oni   sitta  pa 


17(1 


?iät«,'ii    ruiidT    oinki-iiin-.      S.-idima    hiifvii    iuimits    i    iii;iuoa 

.sockiun-. 
Plys,   Hl.,    liten   ^0880,   \>y^. 
Pr\'8ka,    f.,    puiiiilik     inidertieka,     IiäiiiiaiHlc    i    ett     hand 

uiidoi'   kjortcdii   kriiiii'  lifvct   ])a    eiia  sidan. 
Pi-anii',  pl.  -ar,  gata  mellan  oärdo8oaT<lai-,  I  |»|>1.  prång,  ii., 

tranii'   "'anji'. 
Präii<'l   oller   präicl,   trOskslaiia. 
J-*räila,   trÖ8kslai>a. 

Piikcn,   l)e8t.   form,    liin   onde.      (iotl.    likaså. 
Pnls,  ni.,  stäng  med  kiniis  pa  ändan  :iTt  dcrnicd  skrämma 

fi8k(Mi    i    nätet. 
Pntla,    v.,    |>(»i-la.      (iotl.    |);itl:i. 
P\llei",    en    \ä\t,    som    j>a    (i(»ti.    lietei'   uraho. 
Pajk-tj«"Vi  lig,    111.,   (större)   slyngel. 
Pa])j),   -en,    m..   (|\  iiinol)rr)stvarta. 
Pän,   n.,    liamniars|i('ts.      (Jotl.    likaså, 
porten,    adi.,    tVn-arnad. 
Pösa    ellei'    ilonil)oi'ga-an.    som    frän    öster  lalier    i    llorn- 

horiiasjön    o(di    stnndom    är    sa    \atteni'ik,    att   <len    kan 

stii^a   4   alnai'    na    ett  d\'i'n. 
Potta.   v.,   stöta    till.      (iotl.    pntta. 
itackla,    \.    n.,    rnnka.    dan-a. 
lva<lda.    C,    rad,    klnnga,    krets.      (  )g.    rådde. 
Kamsa,    v.,    vara    iöpsk    (om    lar). 
Ram8{i-ti(l.    ni.,    tid    da    (aren    ä  ro    löpska. 
Pe-hom.    111.,    Ixnii    pa    xiilstol.    ki"ing   lixdlkeii    t\get   npj»- 

rnllas. 
I*('l.    kai'lnaniii    (Anders    l{cl>s()ii    i    Ps>niiii'a)- 
K*  ena,    I.,    \ak,    is\ak.       (Jotl.    c  is  ra  i  11. 
Kcster.    |)ai't..    Iicrot. 

IN-ljalM'!!,    11.,    rcfltcii.       I>l.    rit',    r  i  f  ja  -  lic  i  n. 
IMI\a,    1.,    riifsa.      <i(itl.    Iika>a. 
i>  i  n  na  !•<■.    riiiiiiil. 
lii-«lia'^,    II..    ris-oiii-dcsLiard. 


177 

Risp<a  sig  eller  gn  i  risp,  sätta  ax  (hafre). 

Rose-kvarter,  ii.,   hloiiistersäng. 

Rota,  v.  n.,  böka  (svin). 

Rug  eller  Ruag,  in.,  råg. 

Riil,  pl.  -ar,  knöl,  valk. 

Rus  la,   löfrnska. 

Ryttare.     Se  Takpåll. 

Råka,  ni.,  råge. 

Rang,   pl.  r anger,  in.,  stäng.     Gotl.  rang,  vagnsslå. 

Rångla,  v.   a.,  uppsätta  en  rångling.     Gotl.  likaså. 

Rångling,  enklaste  sorts  gärdesgard. 

Rås,  pl.  raser,  best  form.,  räsra,  vattenpuss. 

Räck,  n.,  stängsel.     Gotl.  räcke-tun,  gärdesgård. 

Räcksa,  gåta,  gammal  saga.     Norsk.  Regla. 

Räkel,  m.,  läng  lymmel,  pojke.      Gotl.  likaså. 

Ränne,  n.,   höloft  öfver  stall  och  fähus. 

Ränneo-ärdsffård,  in.,  .=  rånf>liiia'. 

Röd  hall,  röd  kalksten. 

Sax,  f.,  taksparre. 

Seg,  sig.     Afven  säk. 

Sel-krok,  m.   eller  -ärv,  n.   selbåge. 

Sennar,  adv.,  sedan. 

Si  ek  la,  v.  n,   drägla. 

Sidd,  f.,  -er,  sankt  stiVlle. 

Si?   m.,  tisknainn.     Dal.  go-si?,  m. 

Sjomla,  v.,  famla,  känna  sig  för.     Se  Homma. 

Sjucka,   sjock,   A-.   11.,   sjunka,  sjönk. 

Sju'-skift,  (h't   linderträ  i  byggningen,  som  ligger  ofvan- 

på    syllen    och    ined    en   framspringande    kant   hänger 

öfver  denna. 
Sjäcka  efter,  v.   n.,  eftersäga. 
Sjöva,    v.,    sliipa    b;itcii    i    den   iip])liuggna    isrännan   eller 

vaken   (Tliorsö). 
Skadda,   \'.,   tjock   diiinua. 
Skaj,   m.,  gammal  hästkrake. 

Anli'ir.   Tid. 'kr i/t.  12 


178 

Skara-byxer,  pl.,  Skara  domkyrkas  tveiiiie  torn. 

Skarne,  Skahnula  socken. 

Skate-skräck,  m.,  prydnad   pa  hiisoaflar. 

Sken ö ja,   n.,   benknöl   pa   insidan    af  hästens   fram-  och 

bakben. 
Ski',  n.,  vedstycke,  gärdsletrinne.    Gotl.  Skid.    Se  Fång. 
SkiffV'1,  tunn  skiffersten. 

Skinkhalter,  adj.,  halt  i  hlret.      Ciot].  likaså. 
Skirtvätta,  v.   a.,  rentvätta. 
Skof,  impf.   af  skafva.  ,   ' 

Skofva,    f,   qvarsittande   lemningar   efter    mat  i  grytor. 
Skogsgata,  f,  i  skogen  upphuggen   rågång. 
Skojekors,  n.,   ett  litet  träkors,  hvilket  allmogen  i  skifte 

har   uti   gården,  för  att  derigenom  hälla  i'eda  på  den 

som  i   sin  tur  har  skyldighet  att  se  efter  skogen. 
Skounka,  v.,   skymma,   bli  mulet. 
Skrabbig,  adj.,  dålig,  usel.      (»otl.   likaså. 
Skrantiger,  adv.,  dålig,  skrantig. 
Skrattmildei",  adj.,  sk]'attlysten. 
Skref,  n.      Se   \  ägski-ef. 
Skroa,   v.,   Imrja  tala  (säges   om    barn). 
Skrunka  undan,   v.   n.,   sjunka    undan. 
Skråckm\'eket,    adv.,    alltför    unckeT.       \ Crml.    skr<if- 

möet. 
Skråen.      Oii    va   skråen,   en   sorts   sNoi-dom. 
Ski'afälli  ng,   m.,  slarf,   pratmakare. 
Skrå-lada,   f.,   lada   för  jernskrä]).      (lotl.   ski-öida. 
Skråpprart,   adv.,   m3eket  i'art,   bra. 
Skrä,   sk]-äda,   v.,  släthugga. 
Skl•ä-^■x,   f.,   stor   timnici-yxa. 
SkriicL      Se   Skateskräek. 
Skräp })a,   v.   n.,  skryta. 

Skubba,   v.   a.,  skubba,   iiiio,  gnida.      Cot).   skabba. 
Sk  u  Ila,   v.    n.,   synas.      (lotl.    likaså. 
Skult.   n.      Se    liuvveskulr. 


1711 


8  ku  It,  sköljt. 

Sk  unga,  v.,  dånn. 

Skvätta,   iuipf.   skvätte,   hoppa  till. 

Skvätten,  adj.,  skygg,  rädd  (lilist). 

Skyfva,  v.   a,.,  skjuta  undan. 

Skyttel,    f.,    ledstock    af  tvä    delar   med    pinnar  mellan, 

[)ä  hvilka  ledshjelkarne   hvila. 
Skyttla    ned,     upp,     taga    ned    eller    upp    ett    sådant 

led. 
Skaffa,  f.,   skopa,  skvffel. 
Skaffa,  v.   a.,  ösa,  skyffla. 
Skalle,    Basstu-skälle,   yttre  rummet  af  hastugan,   der 

man  står  och   brakar  linet. 
Skar,   m.,    1.  hö-sträng  (under  slätter);   2.  bergskl}fta. — 

Deraf   namnet    pä    gärden    Skar    under   Mösseberg   (i 

(lökhem). 
Skäcka,   v.   a.,   härma. 

Skä/a,  v.,  trampa  i  väf,  sa   att  det  blir  skäl. 
Skälig,  adj.   o.   adv.,   lagom. 
Skäll,   adj.,   utmagrad   (jord). 
Skälla,  v.   a.,  utmagra. 
Sköte,  ui.,  foG^,  samband,    (iotl.  skjauta   hus,  nät,  bvoo-a 

hus,   tillreda    nät. 
Skövv-kärra,  f.,  skottk;ii-ra.     Det  första  /;  uttalas  hardt. 
Slarfvegata,  f.,  gata,  gammal  gata.      Se    Räcksa. 
Slätt,   m.,  liten   tar,  något  litet  af  vätvai-or. 
Slattra,   w,   tala   hastigt,  oredigt. 

Slekigei-,   adj.,  hnvuxen,  s])äd   (gräs)     Se  Vesiger. 
Slinner,    pl.,   ett   slags   mindre   blåbär. 
Slo,    best.    Form,    slöa,   f.,    mängd,   skock. 
Slok,    m.,    slyngcl,    slusk,    drängvase.      (Jotl    likaså. 
SJo-nal,    f.,    2'-'    aln    läng,    spetsig    stäng,    med    hxilkeu 

mail    livälfver    hösatarne    p;i    vagnen,    med(dst    hästens 

dragkraft. 
SI  o-stock,   m.,   4   a   5   alnar  lanu'  stanii",  som   dä   vid   lao- 


180 

först  läsfofes  under  hösäteii.    Dessförinnan  niaste  denna 

väflas  ihop  med  en  vä  flin  g. 
Slunta  (—  sia  drnni),  göra  ingenting. 
Sin  v,  best.  form,  -en,  m.,  hornqvieka. 
Slåninger,  m.,   vuxen   pojke. 
Släcka  för  ve  t  enhet  en,  stilla  nyfikenheten. 
Smått,  impf.,  smög  (af  smetta). 
Smulk,  n.,  smolk. 
Små.     De-  små,  de  små!    Lockord  för  grisar.     Se   Fina 

och  Läckra. 
SniM-vie   (-vidje)  eller  Tysk  lavendel,  en  växt,  som  t.  ex. 

är   planterad  pa  Lund)ershög  i  Vånga. 
Smörj  el,  m.,  krabat,  sl3'ngel. 
Sno',    -n.,    m.,    snöre.      Gotl.    snor,    f.,   jfi'    (Jotl.    snöd, 

snodd. 
Snubla  (dier  snupla,  v.,   snafva.      Gotl.   snubla. 
Sol,  -a,  f.,   sol. 

Solegladdning,  f.,  solnedgång. 
Solglätta,  f.,   s()liz:limt. 

Solu^f  (dier  -a^f  m.   eller  SoAvete,   m.,   oväders-sol. 
Sol-r)jii   (öga),  n.,   smörblomster,  Ramnicnlus. 
S<)[)]),   m.,   svamp.      Dal.   so]»]),  Isl.   svep])r. 
S o  p p / e - h ö g,   so])hög. 

So-tåg,   m.,   har-rc]),   egentligen   gjordt   al    s\  inla. 
Sjiann,     ]d,     s|);i  ii  ner,     m.,     malkärl    ('2    tunna).      Gotl. 

sj>ann,   n.,   ;imbai"('. 
S])crf\  a-lnck    cllei-  -nck,   f.,   tio   eller   tolf  alnars  stång, 

som   iikmI  dera  fastade    iickcr   (sädeskärfvar)  uj)}»ställes 

i    'Hirdcii    inlaftoiien    lill    liö^t  i(lsfäu'nad   för  s])arf\ai'na. 
S])ingersti('ka,   f,    klulNcii   sticka. 
Spingra,   v.   a.,   s])j;ilka,   klyfxa   sönder. 
Sj)innkafva,  s])indel. 
S|)itta],    m.,    hospital. 

Spracken,  få  s]>ia(ken   0111,    f-i    uiiderrätt(dse   0111. 
Spraka,  v.    11.,   s])j;iriia,   s})rattla,   s]>ai'ka    ki"iiig. 


181 

Spring-hästar,  m.  pL,  större  vågar  på  solfvcii  i  väf, 
förenade   med  vnt'traiii[)()rim. 

Spång,   pl.   spänger,  f.   spång. 

Spår  och   går.      Se   Går. 

Stab  be,   lunta,  packe  (pap[)er). 

Stafr,   m.,  staf,  stake. 

Stagg,  n.,  hejdning,  styrsel;  få  stagg  pa,  fa  makt  med. 

Stagga,  v.   a.,   hejda,   stadna  (eg.   stadga). 

Sta-vatten,  n.,  stilhistående  vatten. 

Stav  isandes,  adj.,  som  kan  skickas,  visas  ärenden. 

Stega-trå,  n.,  stegpinne. 

Stenklänima,  f.,  bergsklyfta. 

Sten- kalv,  m.,  orthoceratit. 

Stenstälp,  m.,  stenqvätta.     Gotl.   staingyl]). 

Stenhväl p,  detsamma. 

Stickekärng,  f.     Se  Lyskärng. 

Sting,  m.,  fäfluga  (som  en  liten  humla). 

Stinkebjörn,   m.,  en  och  annan  björn. 

Sto',  gärdsgärds-sto',  stället  på  marken,  der  en  gärdes- 
gård fordom  stått. 

Stocka-mura,  stormyra  (insekter), 

Sto7a,  v.,  f;l  jufver  (säges  om  ston).  Se  Kveka,  Löa, 
och   ( )na. 

Stope.      Se  Mjölkestope. 

Stornm,  adv.     På  storum,  på  stort  vis. 

Strakr,  adj.,  s[)änd,  utsträckt. 

Strängsäta,  v.  a.,  hårdt  anstränga. 

Stubben,  -a,  m.  och  f.,  bonden  och  hans  hustru  i 
Stubbagarden   (Hångsdala). 

Stufva,  styfva  eller  st)  fVa,  v.,  mäi'ka  far  genom  att 
afstul)l)a  örat. 

Stufving,   ett  sådant  märke. 

Stuka   eller  Träfve,    1(!    [)ai'   iicker. 

Stuka,   v.   a,,  rada   uj)]»   sädi'n    pa   akcni    i   Stukar. 

Stutig,  adj.   f.,   löi)sk   (ko). 


182 

Staka,  v.,  stänka. 

Ställa   sta    v.,  använda. 

Stä/p,  n.,   brant. 

Stäniiue,    I    stämme,    sakta    och    fort   (ömsom),    t.    ex. 

köra  i  stämme. 
Stänka,  v.   n.,  stinka,  ge  stank. 
Stänschell,  penis  equi.     Se  Hästa-skak. 
Stöclig,  adj.,  duktig,  stadig. 
Störrt,   adv.,  hastigt,  strax. 
Stöte,  n.,  krets,  närhet. 
Stött,   adv.,  städse. 
Stö  va,  t".,  stuga. 
Subba,  v,  n.,  slarfva. 
Subba,  t'.,  slarfva,  slarfvig  (jvinna. 
Subber,  m.,  slarf. 
Sucka,  däld,  »svacka»,  sänkning. 
Sugel,  n.,  sofvel.     Gotl.  likaså. 
Sugen.      I    en   sugen,   i  ett  tag. 
Sul,  m.,  syl. 
SuUe,   im])f*.,  skidle. 
Supen,  adj.,  drucken.      Gotl.   likaså. 
Surlipa,    t".,    en    som    ser    sur,    ond    ut,    som    li[)ar    oeh 

gråter. 
Sutta,  v.,   hoppa,  springa.      (lOtl.  sutta,  kasta. 
Svacka,  f.,  liten  däld,  »svigt». 
Svall,  m.,  ytved. 

Svep,   n.,  (h-n   tunna   kanten  ])a  ett  såll. 
Svepa,  visp.     rJotl.   sveipa,   piska,  Tysk.  Sclnveppe. 
Svei)a    pa,    \'.,    läggii    varpen    p;i    väfven   eller  pa   svepe- 

bomen. 
Svepebom,    m.,    st()il)om  .  p;i     \hi\    pa    hvilken     \;ii-pen 

(uppränningsgarnet)  svcpes  (j)alägges). 
Svinai-ot(jr,   pl.,  ställe  dei"  svinen   rotat. 
Svingel,   m.,   vag  pa   solfvcn    i   väf. 
SvintM,   m..   backe,   (hi'   svinen    betii.      Se    I  a. 


Sviriiig,  m.,  laiiir,  smal  dräng  eller  beiigel. 

Svulten,  -a,  -et,  adj.,  m.,  f,  och  n.,  usel,  mager. 

Svängling,  tom  ärtbälg. 

ISyll,  f.,   understock  i   hus.     Gotl.  likaså. 

Sysslung,  m.,  kusinsbarn  pä  mödernet. 

Så',  såd,  n.,  spad,  urkokt  vätska.     Gotl.  sud,  sådd. 

Sälla,  v.  u.,  »löpa  såll»  eller  att  medelst  en  vigselring, 
psalmbok,  sax  m.  m.  anbragta  i  ett  såll,  på  ett  vid- 
skepligt sätt  återfinna   stulet  gods.     Gotl.  laupa  såld. 

Sånudjuper,  adj.,  sanddjup,  sandig. 

Sädeslöp,  m.,  s  å-korg,   sä  deskorg. 

Sä  k  eller  seg,  sig. 

Sä?,  sälg,  pil.     Gotl.  likaså. 

Sängskänk,  bräde  öfver  sängen. 

Sanne  berg,  n.,  sandljerg. 

Särksprund,  n.,  öppning  pa  särken  för  qvinnor,  som 
o^ifva  di. 

Sätte,  ordn.-tal,  sjette. 

Sö,  f.,  tacka,  får.     Se  Pilla,  Tacka,  Fåra. 

Söckent,  adv.,  tråkigt,  ledsamt.  Midt  i  söckna,  midt 
i  veckan. 

Takfäste,  -er,  tvärstång  ofvanpå  takhalmen. 

Takfönster,  n.,  i  kroppås-stugor.  n 

Takpåll,  m.,  stång  pa  taket  för  att  hälla  takhalmen  qvar. 

Takpåll-rång,  pl.  ränger,  m.,  detsamma. 

Takri  are,  m..  Se  Bussing. 

Takved,  m.,  klufna  vedst3'cken  på  tak,  som  der  qvar- 
hålla  näfvern. 

Talang,  m.,  talförhet.     Gotl.  likaså. 

Talle,  Fåratalle,  -n,  m.,  hoptrampad  fårgödsel  (i  hus). 

Talprost  (fig.)  ui,,  trast,  sångtrast. 

Tamp,  vanlig  tamdufva. 

Tappra,   v.,    modul(M'a,    t.   ex.   ))a   en  flöjt.      Gotl.   tapla. 

Tassamock,  f.,  ödsligt,  ohyggligt  ställe. 

T  as  se,  m.,  varg. 


184 

Taterhafre,    m.,    svarthafre    med    .stora    tjockskaligare 
korn  samt  van  Ii  o-en  med  läno^re  strå. 

Tede,  n.,  tilja. 

Te  Ide,  tilja.     Gotl.  t  i  Ide. 

Tetöken,  adj.,  tilltagsen,  rask. 

Ti  öv  a,  v.  n.,  mista  andan.     Se  Kåvvna. 

Tje,  adj.,  ledsen  vid.     Dansk.  Kjed. 

Tjemla,    m.,    höfång    mellan    venstra    handen    och    i-if- 
van. 

Tjensta,  v.  n.,  göra  tjenst. 

Tjesa,   v.   n.,    sjiges   om   kreatur,   som   löpa   vilda   i   sol- 
hettan. 

Tjufva,  v.   a.,  stjäla. 

Tjnfvamärke,  n.,  märke  å  kreatursöra  (klufvet  som  en 
hötjufva). 

Tju^dig,  adj.,  kall,  kylig. 

Tjåva,  f..  Tidevads  socken. 

Tj allra,  rämärkesten. 

Tjältring,   m.,  (mindre)  pojkslyngel. 

Tjäre-brå,  v.,  insmörja  med  kokad  tjära.     Gotl.   bråia, 
urlaka,  ha  cnelag  i   kärl, 

Tjä^ing,  m.,  (störi-e)  pojkslyngel. 

Tjölla,   v.,  göra  up})  eld. 

Tjölse,  n.,  trasa.      Gotl.   kyls. 

To,  lintåga.      Gotl.   likaså;  kanske  sannna  ord  som 

To,  n.,  änme,  gry,  materia. 

T  o  ler,  pl.,  potates. 

Tomma  ut,  v.   a.,  utsvälta. 

Tomtsten,   m.,   hörnsten  i  foten  af  hus. 

Trafve,  m.,  rummet  mellan   hjulspåren   })å  en   väg. 

Traja,   v.   n.,   ti-a,   längta    c;ftei-.      (lotl.   trasta. 

Treding,   m.,  tredjeckd. 

Tra^a,   ni.,  gärdsleti-ä,  tJ-innc,      Gotl.   likaså. 

Ti-nla,   v.   n.,   surmulct  och   med   ovilja  göra   något. 
Ila.      Se  Stejiaträ. 


185 

Tråf^,  ri.,  litet  tråg,  som  begagnas  i  stiillet  för  fat  eller 
tallrik.     (Hållna  socken). 

Trängt.  Ha  trångt  till,  vara  nödgad  till,  behöfva. 
(lotl.   likaså. 

Träfve,  ni.,   16  par  neker  (två  stukar). 

Tröda,  f.,  väftranipa.     Gotl.   trnda. 

Trögvurn,  adj.,  trög,  olustig. 

Tu,  best.  form  i  pl.  tu  a,  n.,  tygen,  verktygen. 

Tulla  hem,  tulla  vall,  v.  a.,  kalla,  drifva,  valla  krea- 
turen hem  från  eller  till  betet. 

Tulle  eller  Tjärntulle,  m.,  smörkärnsstake. 

Tura,  v.,  räcka,  ligga  vid. 

Tuska,  f,,  buske,  liten  trädruska. 

T  vet,   m.,  inhuggning"  i  vedstock.     Gotl.   t  va  it. 

Tveta  bort,  v.   a.,  göra  dylik   iidiuggning. 

Tvähäfva,  v.  n.,  två  gånger  häfva,  arbeta  med. 

Ty  ken  eller  Ty  k  i  g,  adj.,  näsvis,  snarsticken. 

Tå,  -n,  m.,  oduglig  betesmark;  liten  inhägnad  betes- 
mark för  smakreatur. 

Tå,  pl.  t  än  er,  f.,  tå,  tär.     På  tä,  på  tå. 

Tack,  tid,  stånd. 

Tacka  dig,  v.   a.,  maka  åt  dig.      IJppl.  likaså. 

Tage.     I  en   tåge,  i  ett  tag,   utan  uppehåll. 

Tagget,  -la,  m.  och  f.,  bonden  och  hans  hustru  i  Tå- 
gården  (Hångsdala). 

Ta  k  a,   f.,   dimma.      Gotl.   tu  ka. 

Tarrkännas,  v.   dep.,  ej   säkert  känna  till. 

Tä.      Se   Ta. 

Täle,  m.,  tjäle  i  jorden.     Isl.   feli,  m. 

Tore,  n.,  tyre,  fetved. 

rdd,  f.,  oxtöm. 

Uffs,  m.,  takskägg,  bildadt  af  takhalmens  nedhängande 
ändar. 

Uffsa,  v.,  läi><>a  sådant  takskäi:<>\ 

Uffsadroup,   n.,  takdro[)p.      Isl.   uppsai^-dro j)i,   m. 


186 

I  h-jiaiia!   utrop  af  förvAiiing. 

Ulla,  Ullene  socken. 

Ull  b  är,  11.,  halloij. 

Un  eller  Uen,  m.,  sjön  Unden. 

Under.     Vara  under,  vara  beroende  af,  boende  pa   en 

annans  grund. 
Un  ne,  Undenäs  socken. 
Utbonde,  m.,  afläofset  boende  bonde. 
Uthängeskjul,  n.      Se  Hängskjul. 
Uthöfder,   pl.,  öfverhängande  tak  eller  takfot. 
Utryktad,  part.,  vida  beryktad. 
Utskällad,  part.,  utmagrad  (jord). 
Vadsbu?ing,  ra.,  invånare  i  Vadsbo  härad. 
Vadvaie,   ra.,    hornbit    pa    insidan   af  hästens   ben.     Se 

Benöcra. 
Vagn,  pl.  vagn  er,  vagn. 
Vagns-stake,  m.,  sidostötta,   sia  })a   \agn. 
Va^,    ra.,    rund    stång.     Gotl.   val,    tröskslaga,   IsL   völr. 
V  a?  k  bräde,  n.,  bräde  till  valkning. 
Vall-slä|)pt,   adj.,  släppt  ])å   vallskogeii   eller  betet. 
Valter,  vält,  åkerstock. 
Vassf^oge,  m.,  vattenpuss 
Vatr   (Hvatr),    adj.,    duktig,    rask.      ( )stg.    luatcr,    Isl., 

Gotl.   hvatr. 
Vattle,  ni.,  vassla.     Dansk,  valle.  , 

Veatorg,  n.,  huggställe,  vedbacke. 
Ved-kyrka,  f.,  stapel  af  stående  ved. 
Veke,   n.   nom.   coll.,  vide. 
Vepe,  f.,  tilt-  eller  yllelakan,  Fornsv.   vepa. 
Ve'resa,  stående  vedstajxd. 
Verr,  fäbröras,   j)uppa    i   huden   på  fäl)Oskaj). 
Vesiger,  adj.,  tinvuxen,  späd  (oni  gräs). 
Vete.     Se  Solu/v. 
Vetr,  tvärtora,  tilll)aka. 
Vidda,  v.   a.,  göra  vid,  vidga. 


187 

Vilkor.     På  vilkor,   omöjligen. 

Vind-leka,   f.,   barn-väderqvarn.     Gotl.   hvärfve-hiika. 

Vindskedocka,  f.,  kroppasprydnad  på  tak,  der  vind- 
skedarne gå  tillsaninians. 

Vindskedsbräde,  n.,  kantbräde  på  gafveln.   Gotl.  likaså. 

Vinna,  v.   a.,  bobina  väfgarn,  (eg.   vinda). 

Vintr,  adj.,  yster,  ostadig. 

Vi  s-ska  liter,  klok,  vis. 

Vita,  v.   a.,  förevita. 

Vraken  oeh  Vraka,  ni.  oeli  f.,  bonden  oeli  hans  hustrn 
i  Skattevraksgarden  (Hangsdala). 

\'rethål,   n.,  svårt,  stenigt  vägstycke. 

Våg,  f'.,  vippstång  vid  brunn. 

Vagbord,   n.,  ribbu  under   uffset. 

Våggt,  m.,  häfstång,  vigt   med  vigtskålar. 

Vågstolpe,  m.,  den  stående  stolpen,  som  i  khkan  u})p- 
bär  vågen. 

Våkkenhus,  n.,  vapenhus  vid  kyrka. 

Vand  el,'  fodermål  (hö  kringsvept  af  halm). 

Våndla,  v.  a.,  gifva  boskapen  sådant. 

Vånahus  ==  Våkkenhus. 

\'äfft,  f.,  inslag  i  väf,.     Lsl.  veftr,  m. 

Väfstötta,  f.   väfstö,  sidostycke  af  väfstol. 

Vägskref,  n.,  vägaskäl. 

Valle,  n.,  välde. 

Vara,   v.   n.,  vara. 

Vär-ku^a,  f.,  väderil.      (lotl.   kula   i,   ])lasa    u})p. 

Värme,  m.,  eld. 

Varsel,  f.,  vattenställe  med'  bottenkälla. 

Värst,  så   värst,   höuelii>en,   det   höosta. 

Vättne,  n.,  vattenställe. 

^'äf?a,  v.,  ombinda  ett  hölass  med  väf/ ing.   (lOtl.  likaså. 

Väf/ing,  24  alnars  lina  (af  svinhar),  hvarmed  hölasset 
väf/as  till  inkörning,  (^lotl.  likaså.  Se  Slonal,  81  o- 
stock. 


188 

Växtr,  växtutsvällinng  på  träd. 
Yxbänk,  ra.,  st;Vllnini>-,   hvari  vedyxor  förvaras. 
A,  1)1.   obest.  form  äner,  f.   å,  fiod,  flöde. 
Acker,  m.,   åker. 

o 

Af  läng,  adj.,  aflång,  oval. 

Ak,  II.,  åkdon. 

Åker,  ra.,  en  bredd  af  O  alnar  mellan  regnfårorna  å  en 
sådd  åkertefj.  -  ' 

Amm,  m.,  ii":n.     Isl.  ofn,   Nv-Isl.  onn. 

Amms-oTufva.      Se  Grufva. 

xVring,  m.,  årsbarn. 

Arv,  n.      Se   Liar  v,  So  larv. 

As,  pl.   best.  form.  A  sr  a,  ås,  åsar  (pa  hus). 

Ata,  prjfip.,   at,  till.     Se  Hem-åta. 

Atte,  impf.,  egde. 

Ärendevrak,  n.,  komma  ärendevrak,  gå  ärende  få- 
fäno-t. 

Assa,  v,,  lyfta,  jemka   intill. 

Att  1  il,   v.,   ämna.      Isl.   a' t  la. 

Ofverbötta,  v.  a.,  lägga  nytt  gärdsle  pa  gammal  gärds- 
gård. 

Ofverböttastafi",  m.,  störpar,  som  till  sådan  lagning- 
insattes  med  blott  en  hank  u])[)till. 

()glätta,  n.,  nattvardsbröd,  oblat,   hostia. 

(>ja,   liten   ö.      (lotl.   a  i   och   a  ila. 

Ok,    pl.    -ar,    m,,    oxe.      <iotl.    aik,   åikar,  jfr  Og.   ökar. 

( )1,   11.      Se  Liköl. 

Ona,  v.,  lamma.  (Jotl.  åiiia.  Se  Kveka,  Löa,  Stola, 
Anglosax.   eaniaii,   Engl.  yean. 

Ora  (dier  örkorii,  ii.,  nijöl()ka,  mjöldryga,  giftkorn  i 
raii-,   hvaraf  folk   bli   sinka   eller   \  i'a. 

Oi-jii,  v.  a.,  hopdraga  örje-iiätet  kring  den  instängda 
Hsken,   jfr  Smal.   örja,  strypa.  Tysk.   wurgeii. 


189 


Ort-register  till  P.  A.  Säves  berättelse. 

(Städers,  socknars  och   kyrkors   iiaimi   äro  salta   med  spiii-rad  stili. 


Sid. 

Agelsta    102. 

Algutstorp  126. 

Amnehärad 145. 

St.  Armas  nya  kapell  110. 

St.  Annas  öde  kapell  109. 

Armene  by 137. 

Askaby 82. 

Askeberga    186. 

Axevalla 123. 

Bannkälla 132. 

Bellefors 137. 

Berg 131. 

Berga 120,  143. 

Binneberga 135. 

Bjurum 126. 

Björkvik 86. 

Björkäng    142- 

Björsäter,  OG 113. 

Björsätcr,  VG 120. 

Braxtoi-p    132. 

Brotorp  130. 

Brunnsås   85. 

Bravalla  slagfält^ 103. 

Bäck ! 142. 

Bäckersboda  .144. 

Böja  131. 

Börrnms  kjipcll 111. 

Daji^sbcro-     D,'). 


Sid 

I)a«ysnäs   

..; 126 

Eds  vara    

125 

Eo-irbv 

129 

Ek  

120 

Ekeskoo-  

137 

Elji-aräs  

146 

Enebacka  

146 

Enäsa 

144 

Flista  

134 

Forntorpa 

147 

Forshem  

154 

Fredsbero; 

142 

Fristad 

92 

Frölunda    

130 

Frösved   

132 

Furingstad  

96 

Fägred  

137 

Fäa'renio  

137 

•T 

Färed  

142 

Grebo 

114 

Grebv,    Lilla  

84 

Gryt  

111 

Grönliögsvadsbro 

!I7 

Gudlieni 

128,    146 

GusHui   

111 

Ga  rdcbx'  

85 

r;rit;ila  

124 

<!r)rlnii(la    

133 

1 1)0 


Sid. 

Sid 

(iOttiu;»;säs    

149. 

Lerdala 

...    122 

Hållna           

141. 
143. 

Linköpinii' 

.  .   113 

Hasde 

i           o 

Ljungatorp  

....   126 

Hellekis  

149. 

Locketorp  

..     133 

Hiertruin   

97. 

Luiiishöir   

....    125 

Hjulsbro ...... '. 

116. 
135. 

Luiidbv 

Luttra    

129 

Hjällstad 

....    149 

Hof 

91. 

Lyrestad 

..   144 

Hofva 

145. 

Låsta 131,   149 

Holmestad   

146. 
132. 
128. 

Lönö  bro  

....   104 

Horn       

Mariestad  

Matsagården   

117 

Hornborga  

134 

Husaby 

151. 

Medelplana 

..   149 

Husby,  Vestra 

87, 

Mo  

.  ..    13() 

Husby,    Östra  

103. 

Mogata 

.        91 

Hakantorp     

147. 

Moholnisskogen  

137 

Häradsha  unnar    

104. 

Muggebo    

118 

HärciKMl    

127. 

Mölltorp  

138 

Härlingstorp  

125. 

N\  k\  rka,   ()stra 

.  .     106 

Ikornavallcu   

128. 

Nyqvarn 

119 

In.o-aryd    12(1, 

143. 

O den saker    

..    134 

Ingator]),   Lilla  

128. 

( )i'i'säter 

131 

Ino-clstorp 

122. 

Otterstad  

..     150 

don  sber '>■      

105. 

84. 

(^\ii  rscbo     

.  .    104 

.Inbv  

Ik  a  iis  berg    

..    138 

Karl('b\'    

148. 

Ik  i  ngarum  

112 

Kai-leby   (L(>ksl)(3rg) 

122. 

K()gst()r[)  144,    145 

Ivlcfsta.. 

s:). 

K\(l,    Östra  

....      85 

Koimuii-ssund    

95. 

l{,ada  (VG) 

..    150 

K  ii(ld))\- 

97. 

b';i(la  fA'('i-ml.) 

145 

Kllllby 

151. 

\\  i)\\n    k  a  p(d  1 

105 

I.a  iidci'\  (1    

11(1. 

Kössbcrga    1  16,    147 

licck"")     

150. 
121. 

Sandlidcn 
Siiniiatorpct 

144. 

Lfksbc  rijf    

125. 

Sid.  Sid. 

SjäU*  104.    Trillcliolm 119. 

Skageiis  kii])oll    139.    Trästena 135. 

Skainby 98.    Tåby 91. 

Skara  123.  ;  Tåsby    105. 

Skarainarken 122.    Ullervad 119,  143. 

Skällvik  108.    Unclenäs  139. 

Skärf  122.  iUtby  130. 

Skönbcrga    90.    VacT  : 136. 

Slöta     ." 149.    Vallby 134. 

Smula 127.    Yaltorp    14B. 

Stcgeborg- 109.    Varlw' 104. 

Stenby,  Östra  98.  ■  Vist 114. 

Styrstad 94.    Våiiga  (VG.) 125. 

Siinnevad  119.  !  Vårdnäs  115. 

Svenneby  136.    A^ardsbero"a .' <S1. 

Svinstad 117.    Väring  132. 

Synneral 149.    Yxneruni    112. 

Svttorp     87.  '  Å K 


Säby  143.    Åkerby 85,  105. 

Säter   131.äAllonO 103. 

Sätuna  129. 'Åtvid  113. 

Söderköping 88.    Odetorp 145. 

Thorbjörnstorp   147.    Ortomta 84. 

Thorsö  144.    Ösby 85. 

Tidevad   130.    Osterberga  143. 

Tinimelhed  127.    Oster-Skam 107. 

Tiiiirstad  92. 


192 


Fornlemniiigar  i  Norrland. 


Öfver*$igt  <if  Aii^crmaiilands  fasta  fornlcmniitgar. 


Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets-Akade- 
inien  har  leinnat  mii»'  reseansla":,  föi'  Jitt  under  somrarne 
1865 — 67  verkstälhi  anti(|variska  undersökiiiiio-ar  inom 
An2:crnianhind.  \\d  hvarie  ars  shit  har  VAtx  inlenmat 
förteckninijar  Ofver  de  fornh-nuiiiiijai',  som  iaii'  under- 
sökt.  Dessa  förteekniniiar  hvila  i  Konul.  Akademiens 
arkiv  oeh  t()r(h^  l)lifVa  föua  kända  af  allmänheten.  För 
att  i  någon  mon  h'mna  några  nndeiTättelser  at  dem, 
som  intressera  sig  för  hiii(h'ts  anti(i\ai-iskt-t()})ogi'atiska 
förlialhinden,  uppfyller  jag  häi-mcd  det  upjxlrag,  som 
Kongl.  Akademien  gifvit  mig,  nämligen  att  u])pställa 
en  kort  öfversigt  af  provinsens  iornminncn,  ln'ai'till  jag 
foij-at  naii"ra  anmäi-kninuar  till  Icdninir  iöi-  dem,  som  det 
bchöfva. 

Till  denna  öfversin-t  hörer  en  är  1.S67  af  wuix  in- 
gifven  anti(|\ai'isk    karta    <"»f\cr   landskapet. 

Innan  jag  rifvei'gar  till  ämnet,  \ill  jag  löi-utskieka 
den  ainiiärkningen,  att,  eliiiiii  sprnsnial,  efterspaningar 
0{;h  m<">da  ej  sparat--  undei-  (h-  ungefrn"  I'»*'  inils  resoi' 
och  ^■andrini»•al^  som  ia-j  inom  i)i'o\inseii  lijort  lr)r  nnder- 
sökningaiMia,   det   tor(h'    fninas  en  och  ainiaii  fonilemning, 


193 


som  jao-    icke    kommit   i    tillfälle   titt   se,    men   detta    har 
jag-  icke   kunnat   hjclpa^). 


Ångermanland  har  en  ^  idd  af  inemot  170  qvadrat- 
mil"),  dess  största  längd  är  något  mer  än  22  mil  och  dess 
största  bredd  litet  öiVer  15  mil,  hvilket  är  kustens  längd. 
Landet  är  nästan  öfverallt  sönderskuret  af  parallelt  med 
hvarandra  löpande  dalgångar,  hvilka  gä  ifrån  fjällen  i 
sydostlig  riktning  mot  hafvet,  i  hvars  närhet  de  dock 
erhålla  en  mera  sydlig  brytning,  tills  de  öppna  sig  mot 
hafsvikarna,  som  inskjuta  i  vestlig  och  nordlig  riktning 
till  en  längd  af  ända  till  2  mil.  Kustlandet  är  uppfylldt 
af  berg,  höjande  sig  ända  till  1000  fot  alldeles  invid 
hafsvikarna  och  lemnande  fä  och  trånga  dalar  mellan 
sig.  Den  del  af  landet,  som  gränsar  mot  lappmarken, 
har  större  slätter,  men  mestadels  blott  myrer  eller  moar. 
Bästa  delarne  af  landet  äro  de  större  dalgångarne,  10 
å  12  till  antalet,  af  hvilka  Angermanadalen  både  genom 
länjid,    bredd   och   tillstötande    sidodalar   är   den   störste. 

')  Den  totala  okuiniigheteu  hos  allmoo-eu  —  och  inånga,  många 
tiera  också  —  om  antiqvitcter,  de  mest  besynnerliga  begrepp  om  dem, 
som  sysselsätta  sig  med  vetenskapen  derom,  såsom  att  de  göra  hemliga 
uppskattningar  at  jorden  »för  skatteförhöjning»,  äro  antingen  alldeles 
sinnesrnbhade,  eller  åtminstone  behäftade  med  någon  fix  idé  (t.  ex.  att 
se  på  stenar),  göra  pilgrimsfärder,  söka  skatter,  »hafva  några  konster  för 
siir  med  de  dödas  ben»,  m.  i\.  lika  litet  smickrande  misstankar,  för  hvilka 
jag  varit  utsatt,  försvåra  undersökningarna  mer  än  tillbörligt.  Enär  det 
är  omöjligt  att  utan  någon  sorts  hopjigifvande  uppgift  af  jordegare  gifva 
sig  till  att  gcnomsiika  deras  maiker,  har  jag  mången  gäng  nödgats  åt- 
nöja  mig  med  den  upplysning  de  lemnal  mig,  att  deras  egor  vore  helt 
och  hållet  i  saknad  af  liv;id  jag  sökte.  Men  det  har  dock  hiindt  mig, 
att,  ehuru  jordegare,  födde  och  upjjfödde  ])å  stiillet,  betygat,  att  ;i  mar- 
ken ej  funnes  tecken  till  röse  eller  luig.  stor  eller  litiu,  at  livad  sort 
odi  beskaffenhet  som  heldst,  jag  likvid  inoni  niigia  hundra  famnar  från 
deras  gärd,  ä  deras  egen  dagligen  trampade  jord,  u|)ps(')kt  kummel  eller 
ättehögar.  Om  brist  pä  sanniugskiirlek  elUr  andra  psychologiska  om- 
stäudii-heter  iijort   dem   så   blinda,   har  jaii;  icke   kunnat  utröna. 

^)  Häruti  inräknas  icke  den  del  af  Ångermanland,  som  i  senare  tid 
blifvit  afskild  till  Lappmarken,   hvilken   dt  1   utgör  ungefär  110  qvadratmil. 

Antiiiv.  Tidskrt/I.  13 


1114 

Naturen  har  här  gitVit  olika  förvärtskällor.  \  i  tiiiiia 
vid  kusten  fiskare,  efter  dalg'åugai'ne  åkerbrukare  och  i 
(let  öfversta  laudet  lapparne  med  deras  hjordar.  Intill 
senaste  tider  har  så  varit  från  en  tid,  om  h vilken  ingen 
urkund  talar.  Men  bakom  urkunderna  tinnes  mycket, 
som  vitnar  om  forna  sIäo:ten.  <  )eh  dessa  forntida  folk 
tala  till  efterverlden  genom  sina  miiniesvårdar,  att  de 
funnits,  förgåtts,  men  velat  rädda  sitt  minne.  Om  än 
vårdarne  i'edan  under  ett  årtusende  legat  stumma,  skola 
de  väl  en  gäng  till  fullo  förstås  och  dei'ig(moni  ljus 
spridas  i  den  förhistoriska   tidens  dunkel. 

De  fasta  minnesmärken,  som  inom  Ångermanland 
finnas  från  tiderna  före  reformationen,  äro:  stenkum- 
mel (rosen),  ättehögar,  hällristningar,  stensättnin- 
irar,    befästningsverk    och    kvrkor. 

KumUn  äi'o  af  större  och  mind]'e  stenar  hopsta})- 
lade  rosen,  mest  runda,  liknande  afstym})ade  koner. 
Omkretsen  nertill  äi-  vanliiicn  1  '  .>  å  2  uanger  omkret- 
sen  ofvan  och  20  å  oO  gånger  höjden.  Det  gifves  äf- 
ven  kummel,  som  äro  afianga  med  afrundade  hörn  och 
fvrkantisra  med  litet  afrundade  eller  rätvinkliga,  luM-n, 
hvilka  sistnämnda  kumnud  hafva  nästan  lodräta  sidor. 
\  are  sig  ni'sprungligen  eller  genom  np])kastning  hafva 
många  större  kumnud  fått  en  nu^i*  ellei'  mindre  djup 
skålformig  ofvansida,  da  derenu)t  mindi'e  kunnn(d  oftast 
äro  konvexa,   bildande   en   sferisk  kalott. 

Stenarne  vexla  i  storlek  fr.in  en  näfves  till  (^tt  häst- 
liufvuds  (udi  derutöfver,  men  utgöra  vanligast  en  nians- 
börda  i  ^  isrt  och  äro  inom  samma  kununel  till  alli-a 
största  delen  tendigen  jennistora.  1  i\v  flesta  fall  hafva 
d(!ssa  stenar  tagits  ni-  någon  nära  liggande  i-ullstens- 
samlino'.  De  f\rkantiga  kunden  (jch  i  allmänhet  de,  som 
nertill  äi-o  kallmui'ade,  äro  Indst  uppföi-da  af  kross- 
stenar. Dock  ;ir  det  ingen  ovaidighet  att  bland  i-ull- 
stenar    finna    kross-stenai',    och    att    pa    stiillen,    dei-    de 


195 

förra  äro  lika  lätt  tillgängliga  soin  de  sednare,  likväl 
finna  dessa  sednare  använda.  A  andra  sidan  deremot 
kan  ett  fall  uppvisas,  att  de,  som  sammanlade  ett  kum- 
mel, liafva  med  förbigående  af  skarpkantiga  eller  skif- 
formiga  stenar,  jemte  kross-stenssandingar  liggande  ä 
berget,  pä  ganska  läng  väg  (cirka  '  s  mil)  fört  ihop  ste- 
nar från  en  rullstensbildning. 

Allmännast  äro  kumlens  stenar  hand  löst  kastade  på 
hvarandra.  Härifrån  göra  de  fyrkantiga  rösena  (af  hvilka 
några  tiinias  i  Vibyggera  socken)  och  fä  af  de  runda 
undantaii:,  i  det  att  de  förra  helt  och  hållet  och  i  de  sed- 
nare  ett  eller  annat  hvarf  nertill  hafva  stenarne  med  tyd- 
lig  omsorg  lagda  på  hvarandra  med  en  jemn  sida  utåt. 

De  minsta  kunden  hålla  i  omkrets  knappt  20  fot 
och  i  höjd  1  fot.  De  största  äro  180  fot  i  omkrets  och 
il  (10)  fot  i  höjd.  Väldigast  är  omkretsen  60  å  70  fot 
och  höjden  o  fot.  Förhållandet  mellan  längd,  bredd  och 
höjd  af  de  aflånga  är  något  vexlande.  Exempelvis  må 
anföras  72  fot,  17  fot,  4  fot;  30  fot,  15  fot,  2V2  fot; 
15  fot,  10  fot,  2  fot;  15  fot,  9  fot,  3  fot.  De  fyrkan- 
tio-a  hafva  hvar  sida  6,  8,  10  till  15  fot  läng  och  några 
fot  hög. 

I  botten  af  kunden  och  helst  A'id  midten  förefinnes 
ej  sällan  en  hällkista.  De  runda  rösena  hafva  allmänt 
blott  en,  de  afianga  två  kistor  i  läuffd  eller  Rfven  nå- 
ofon  ffån":  parallela,  i  det  små  kistor  äro  anbraj^ta  efter 
rosets  kant.  Dessa  kistor  äro  allmännast  så  gjorda,  att 
å  marken  äro  på  kant  uppstidlda  hällar  och  öfver  dessa 
ligga  takhällar,  hvilka  stenar  sålunda  innesluta  ett  pa- 
rallelipipediskt  rum.  Xågon  gång  bugta  sidorna  utåt 
eller  stå  ej  hällarne  kant  mot  kant  vid  hvarandra,  utan 
den  ena  hällen  betäcker  den  andres  kant.  Om  ej  till- 
gång på  större  hällar  funnits,  har  kistan  uppförts  af 
stenflisor,  lagda  hvai'ftals  öfver  hvarandra,  eller  före- 
komma   högst    sällsynt    sidohällar    skarfvade    på    höjden. 


196 

Under  takhällanie  kan  någon  gång  spåras  ott  undertak 
af  näfver.  Kistorna  ävo  olika  stora,  från  1  till  12  fot 
långa  (dock  vanligast  5  å  G  fot),  från  1  till  2  å  2  \  2  fot 
breda  och  höga.  Den  riktning,  som  kistorna  hafva,  är 
ingalnnda  l)estänid  mot  nå^ot  visst  väderstreck  - —  hvil- 
ket  enligt  np})gifter  skall  vara  förhållandet  med  södra 
Sveriges  hällkistor,  nemligen  i  riktningen  X. — S.  — , 
utan  de  kunna  lif^ira  i  hvilket  väderstrek  som  helst.  Af 
40  undersökta  kistor  har  jag  funnit  mer  än  20  olika 
riktniniiar  mellan  rent  N.^ — S.  och  rent  O. — V.  Samma 
frihet  från  N. — S-riktningen  har  jag  funnit  hos  häll- 
kistorna  i  Vesterbotten  och  Finland.  Hvad  som  l)e- 
stämt  hvarje  kistas  riktning,  synes  vara  striickningen  af 
den  berg-  ellei"  niohöjd,  hvarå  hon  hvilar,  eller  om  flera 
rosen  lii!i>a  tillsammans,   dessas  hnfvudriktnino;. 

Utom  dessa  de  allmännast  förkommande  kumlen 
»•ifves  det  äfven  naai"a  andi"a  slaof.  I  stället  för  att  sjir- 
skildt  uppföra  kummel  har  den  tidens  folk  litnöjt  sig 
med  att  till  kummel  bereda  naturliga  kross-  eller  rull- 
stenssamlingai',  i  hvilka  då  merendels  vid  bottnen  är  en 
hällkista.  Ett  annat  slag  förekommer  vid  Osjön  a  Hem- 
ön —  och  spårvis  å  andra  ställen  — ,  bestående  af  klap- 
perstenar och  utan  kista.  Föi'  öfi'igt  finnas  rosen  så 
blandade  med  grus,  att  man  ej  kan  afgöra  om  de  verk- 
ligen äro  kummel  eller  steniira  höixar. 

Kumlen  förekomma  i  Ångermanland,  såsom  på  de 
flesta  andra  ställen,  l)l(jtt  å  liöjd(.'r  i  närlieten  af  haf\'et 
eller  större  vatten,  som  äi'o  segelbara  frän  hafvet.  l']tt 
undantag  härifrån  göi-a  iiagi'a  kummel  i  Foi'sas,  jjidens 
socken.  ])e  lijjfiia  antinfjen  å  nå<>oii  höjd  af  beri>'  eller 
mo,  eller  ock  å  någon  berg-  elh-r  mo-sluttiiiiig,  som  går 
mot  vatt(!n.  Högst  sällsynta  undantag  finnas,  alt  rosen 
ligga  i  baksbittniiigen  af  berg,  såsom  t.  ex.  å  Svartmyr- 
berget i  Xordmalings  socken.  Kumlen  aflägsna  sig  all- 
mänt   högst    Vi(i    mil    Iran    förut    nänuida   \'atten.     Några 


197 

finnas  visserligen,  som  , nu  äro  ganska  långt  från  segel- 
led, men  f.  d.  segellcder  äro  ej  fjerran  ^).  Ehuruväl 
kunden  antriiffas  vid  hafvet,  ligga  de  dock  ej  geriia  å 
kust,  som  är  öppen  för  hafvet.  Vi  iinna  högst  litet  i 
södra  HiiiTirdåntrer  och  å  Hernöns  ostkust,  intet  a  Hems- 
ön,    intet  å  Xoras  och  höost  litet  å  Nordinirrås  för  haf- 

"  O  C; 

vet  öppna  kuster,  intet  å  Ulföarna  och  den  skärgård, 
som  lio-o-er  utanföi'  kusten  non-öfver,  nästan  intet  å 
Nätra  och  Själevads  kuster,  intet  å  södra  delen  af  Grund- 
sunda kust,  men  o-anska  månoa  rosen  å  den  norra,  ehuru- 
väl  äfven  få  af  dessa  ligga  vid  den  egentliga  hafskusten, 
intet  å  Nordmalino-s  hafskust.  Deremot  förefinnas  de  i 
nåoon  stö]'re  mäno;d  omkrino-  Alandsfiärden,  vid  iVnger- 
manån  nedanom  Hornöholmen,  ondvring  Nordingråfjär- 
den,  efter  ostkusten  af  Vibyggerå  inom  Mjällön,  omkring 
det  vattendrag,  som  synes  för  ej  länge  sedan  hafva  för- 
enat Afjärden  i  Nätra  med  Själevadsfjärden  och  hvaraf 
Skrikesjön  och  de  nordligare  tjärnarne  äro  delar,  efter 
norra  kusterna  af  Lungängers-  och  Idbyfjärdarne,  vid 
Risöfjärden,  vid  Kasa-  och  Dombäcksvikarnes  vestra  ku- 
ster samt  efter  den  nordlioa  delen  af  Grundsunda  kust. 
Kummel  finnas  inom  följande  socknar:  Häggdånger  4, 
Hernö  12,  Säbrå  42,  Högsjö  6,  Dal  1,  Bjertrå  1,  Sånga 
1,  (Liden  7),  Nora  22,  Nordingrå  17,  Vibyggerå  45, 
Näira  3o,  Själevad  19,  Arnäs  29,  Grundsunda  100,  Nord- 
maling  13.  Framför  en  grupp  af  rosen,  16  till  antalet, 
vid  Kasa  by  (Grundsunda)  ligger  en  större  trekantig 
sten  h vilande  på  8  stenar,  ungefär  1  fot  liöga.  På  samma 
sätt  hvilar  en  fyrkantig  häll  på  4  stenar,  ungefär   1  fot 


')  Laudliöjiiiugiu  iir  nämligen  i  ÅngennanLind  ganska  betydlig  och 
torde  ia  anses  vara  3  fot  per  sekel.  Dermed  öfverensstännua  ätskilliga 
mätningar,  soin  jag  varit  i  tillfiillc  att  taga.  Säkraste  vattenmärket  linnes 
a  Boekarn   vid   Ulföarna. 

I  sammanliang  liiirnied  niä  nämnas,  att  enligt  de  afvägningar  jag 
gjort  kumlen  ligger   minst  60  fot  öfver  hafvet. 


11)8 

höga,  framför  en  gi'up]>  af  10  röson  ii  Nerfiiriiiiäsberget 
i  Kjäls  by  (^'ibyggerå). 

Vid  ett  noggrannare  betraktande  af  kunden  —  såväl 
som  af  andra  fornlemninour  —  framställa  sijjf  ätskillioa 
frågor:  Till  livad  hafva  dessa  kummel  tjenat?  Vid  livil- 
ken  tid   och  af  h vilket  folk  hafva  de  uppförts? 

Hvad  den  första  frågan  beträffar,  iir  hon  jemförelse- 
vis  lätt  att  besvara.  Man  hai'  ansett  och  måno^a  anse 
ännu,  att  de  hafva  ^'arit  något  slai>s  försvarsverk,  vare 
sig  såsom  bröstvärn  eller  som  hopade  projektiler  mot  en 
anfallande  fiende.  Att  detta  är  alldeles  oriktigt,  inses 
m}cket  lätt,  ty  lör  det  föi'sta,  om  kumlen  förmenas  vara 
bröstvärn  eller  skansar,  ligga  de  dels  icke  sä,  att  de 
försvara  nägon  vigtigare  punkt,  dels  lemna  de  större 
icke  skydd  åt  flere  ån  några  fa  pei-sonei",  och  de  min- 
dre icke  åt  nå2:oii,  dels  l)lir  anbrinuandet  af  hällkistan 
alldeles  obegripligt,  och  för  det  andra,  om  kunden  an- 
tagas vara  högar  af  kaststenar,  kan  man  —  om  man  ock 
ser  boi't  från  hällkistan  —  omöjligt  utan  konstruerande 
af  katapulter  eller  »jättar»  förklai'a  för  sig,  hvarför  de, 
som  buro  tillsammans  rösena,  ibland  valt  så  stora  och 
tunga  stenar,  att,  om  också  det  lyckas  för  en  ordentligt 
stark  karl  att  kasta  en  af  dessa  »projektiler»  2  å  3  fot 
ifrån  sig,  han  säkert  i  de  hesta  fall  vacklar  sjelf  ond^ull 
med  detsamma.  I  alla  händelser  (jvarstår  såsom  oför- 
klarlig meningen  med  hällkistan.  Hvad  åter  en  annan 
äsigt  beträiiar,  som  inom  landet  är  mycket  gängse,  ncm- 
ligen  att  dessa  i'ösen  blifvit  fön-  i  vc-rlden  n})pföida  för 
att  i  dem  gömma  undan  egodelar  för  »i-yssen»,  är  Iion 
ej  mycket  hallbai-.  \'ill  man  skaffa  sig  ett  gömställe, 
tyckes  det  vara  kl(;kai'e  att  j)a  en  liten  stund  gräfva  en 
grop  i  en  sandmo  än  att  nedlägga  tusende  dagsverken 
på  ett  i  h\ar  mans  ögon  fallande  stenröse.  AiUiU  en 
annan  åsigt  menai",  att  kunden  äro  stenar,  som  blifvit 
kastade    öfver    missdadare,    som    })a    detta    sätt   fatt    um- 


1!)*) 

gälla  sina   hrott.     Denna   fivjnima   mening  är   viil   henitad 
och    lokaliserad    ur    Gamla    Testamentet    —    såsom    den 
enda    af   iillmogen    delvis    kiinda    bok,    som   upplyser  na- 
o-ot    om    äldre    tider    — ,    der    t.    ex.    i    Josua    7 :    26    om- 
talas    ett   stenröse    öfver    Achan,    S:  29    ett   sådant  öfver 
konungen    i    Aj.      Om    den    ursprungliga    meningen,    att 
vara  begrafningplatser,   up[)lysii  kumlen  bäst  sjelfva.    Re- 
dan  rösenas    seregna    besk;itfenhet   gifver   en  vink  äfven 
från    det   yttre,    att    ej    ett    alldagligt    eller  sinligt  behof 
manat    arbetarne    till    all    denna    Hit    oeli    ordning.      En 
blick  i  rösenas   inre,  hvarest  ett  särskilt  rum  genom  den 
täckta    liällkistan    är    beredt,    kommer    en    att   ana  den  i 
sin   frondict   så    nitiska   menniskans  tanke:    sit  tibi  terra 
levis.     ()ch    undersöker   man   litet   närmare  livad  rösena 
och    hällkistorna    innehålla,    far    man    full    klarhet.      Man 
finner    nemligen    ofta,    att    den    plats,   pa   hvilken  kundet 
hvilar,    bär    ovedersägliga   spar   af  bränning  och   att   det 
"•ruslao-er,   som  ligger  i  dess  botten  dels  är  brändt  dels 
innehåller    multnade    träkol    och    Hisor    af    brända    ben. 
Största  mängden   af  kol  och   berd)itar  anträffas  i  kistans 
botten,  men   äfven    under   det  öfriga  roset  finnas  ej   säl- 
lan  samma  lemningai-  efter  en  kropps  förbränning.     Ar 
det  ett  kummel  utan  kista,  har  man  säkrast  i  midten  af 
det  benen  och  kolen.    Med  ledning  af  flere  hundra  mer 
och    mindre    noggrant    undersökta    kummel    menar   jag, 
att  bearafnincjen   i   de  fall,   (hi  liken  brändes,  tillgått  sä- 
lunda.    A  någon,   enligt  det  förut   angifna,  lämplig  plats 
har    ett    bal     uppförts,     hvarpa     man    lagt    Hket.      Sedan 
kroppen    af    <'lden     hcdt    och    hållet    blifvit    fr)rtärd    ukmI 
undantai>-  af  några  ol)etvdliga  bitar  af  benen,  hafva  dessa 
med  kol  och   bränder  sopats  tillsammans.     Derefter  reste 
man  upp   omkring  de  samlade   (|\  arlefvorna  kistans  sido- 
hällar,  hvilka  täcktes  (först  med   näfver  och  sedan)  med 
takhällai-,    och    kastade    till    sist    ett   röse  öi"\er  det   hela. 
Saknas    kista,    har    roset    blifvit    kastadt    öt\iT    kropj)ens 


200 

lemningar  pa  brandstället.  Detta  eger  icke  tillämplig- 
het på  de  rosen,  som  egentligen  äro  rullstensbildningar, 
hvilka  mera  öfverensstämma  med  de  rosen,  i  hvilkas 
botten  livarken  spår  af  bränning  eller  af  ben  kan  npj)- 
sökas.  Sådana  tinnas  både  med  och  utan  kista  och  torde 
väl  icke  få  antagas  vara  någon  sorts  kenotatier,  utan 
äro  sannolikt  lagda  öfver  obrända  lik.  Och  djerft  är 
icke  det  påståendet,  att  detta  folk  stundom  brände  och 
stundom  icke  brände  sina  döde,  när  man  besinnar  huru 
samma  vexling  egt  rum  hos  en  mängd  andra  folk.  Så 
omtalas  i  Sturlesons  Ynglingasaga  hafva  tillgått  strax 
efter  Asernes  invandrino-  och  —  för  att  tao-a  ett  annat 
folk  till  exempel  —  Gamla  Testamentets  skrifter  gifva 
vid  handen,  att  Judarne  under  kna])pa  600  år  efter 
Sanuiels  tid  hunnit  6  gånger  byta  om  bruket  att  bränna 
eller  icke  bränna. 

Den  andra  frågan  om  tiden  och  folket  m;iste  i  vissa 
delar  lemnas  obesvarad.  Till  följe  af  de  vandaliska  härj- 
ningar, som  af  lika  sa  snikna  som  dumma  skattsökare 
föröfvats  mot  kumlen,  äro  dessa  nästan  alldeles  för- 
störda, h\arvi(l  har  försvunnit  nästan  hvarje  metalliskt 
fynd,  som  vunnet  genom  en  försigtig  undersökning  kun- 
nat vara  vetenskapen  till  stor  nytta.  Det  hai'  icke  lyc- 
kats mig  att  af  metaller  anträffa  annat  i  kumlen,  än 
några  bitar  starkt  förrostadt  jcrn  i  bottengruset  af  ett 
röse  i  Högen  (Grundsunda  socken)  och  en  bit  förrostadt 
jeru  i  ett  sådant  i  (iådea  (Säbra  socken).  1'^idigt  tro- 
värdig uppgift  har  hittats  i  ett  röse  i  Svartnora  (Nora 
socken)  en  bit  af  ett  betsel  af  jern,  i  bottnen  ;if  hvilket 
röse  jag  fann  ben  af  am-ättad  ren.  Af  ögonvittnen  till 
de  lumpna  joi-dagodssökai-n(;s  \ihhi  franifjirt  liar  jag 
vuiuiit  helt  säkia  iiii(h'i'rättelser,  att  i  nagrn  af  landets 
kummel  äro  l>i'onzsakei-  anträffade,  sasoni  en  i'imd  s])änn- 
l)uckla  (?)  i  Domsjö  (Själevad),  5  sj)iralvi-idiia  i"ingar  i 
Gardnäs  (Sanga).      iläi-af  synes  det  temligen   tydligt,  att 


201 

o 

de  ATigerinanläiKlskii  kumlen  hysa  åtminstone  spår  af 
jern  och  bronz.  Man  vet,  att  i  Bohuslän  kunna  lik- 
artade rosen  uppvisa  bronz,  i  Finland  hafva  de  före- 
tett saker  af  koppar,  ,i»ul(l,  jern,  silfver  och  messing.  I 
Blekinoe  och  Danmark  äro  i  dem  funna  saker  af  sten, 
bronz  och  jern.  Af  detta  visai*  sig,  att  de  sydligaste 
hafva  sten  och  att  ju  längre  man  kommer  mot  norr, 
desto  mera  upphör  detta  bevis  om  den  äldsta  tiden, 
men  i  dess  ställe  tilltao-a  vitnesbörden  om  vnore  tider. 
Häraf  tyckes  mig,  att  kumlen  icke  kunna  förläggas  till 
nägon  viss  ])eriod,  utan  att  de  hafva  uppförts  under 
hednatidens  alla  3  perioder,  eller  att  —  med  andra  ord 
sagdt  —  det  folk,  som  beredt  sådana  begrafningsplat- 
ser,  lefvat  å  olika  trakter  under  både  sten-,  bronz-  och 
jernåldern,  och  att  det  dracrit  sijj;  söderifrån  norr  ut. 
Vid  Ijronzkulturens  inträde  i  Danmark  veko  dessa  kum- 
mels eo'are  öfver  till  södra  Sverioe  och  droo-o  sig;  deri- 
från  med  någon  kännedom  om  den  nya  metallen  dels 
efter  vestkusten  af  Sverig-e  —  och  sedan  Noroe  —  dels 
efter  ostkusten  af  Sverige  till  Uppland,  hvarest  folkstam- 
men grenade  sig,  så  att  den  ena  grenen  fortsatt  sitt 
lopp  efter  Norrlands  kust  och  den  andra  öfvergått  Åland 
samt  vid  Fiidands  svdvestra  kust  äter  förorenat  sio-  till 
en  nordlig  och  en  ostlig  folkström.  Under  detta  lägre 
folks  vandring  upphanns  det  af  nya  folk  med  högre 
kulturmedel,  hvarvid  det  enligt  naturens  ordning  ej 
hade   annat  val  än  att  antinoen  be<>ifva  si<>-  undan  eller 

of?  o 

försvinna.  Kiktigheten  af  ofvanstående  skulle  fullt  och 
säkert  styrkas,  om  man  kunde  u})[)visa  kummel  vid  syd- 
ligare kuster  än  Dainnarks  och  ett  tvärt  afl)r()tt  i  kum- 
lens sträcknino-  enli":t  anoifua  riktnin"-  mot  nord  och 
öster.  Sa  är  ock  vcrklijj-en  förhållandet.  Kunniu'l  — 
om  de  iiniehålla  brända  ellei"  obrända  lik,  torde  enlisrt 
det  föregående  fa  anses  alldehs  likgiltigt  —  förekomma 
(enligt  Etatsrådet  Worsaae)  efter  Atlantens  och  Medelhaf- 


202 

vets  kuster  och  kanske  äfven  vid  .Svarta  hatVet  och  In- 
diska liatVet.  Pa  ^i^rund  af  en  antiqvarisk  resa  1867 
oenom  vestra  Finland  och  norra  Sverige  kan  jair  iipi>" 
oifva  föliande  oränser  för  kumlen  inom  dessa  traktei-. 
Den  nordlicra  oränsen  för  kunden  i  Sverige  är  strax  sö- 
der  om  Ab}'  ä  uti  Skellefteå  socken  af  Aesterbotten,  nori- 
om  hvilket  ställe  icke  tinnes  någon  sorts  fast  fornleni- 
nins".  I  Finland  är  den  nordliiia  oränsen  Salo  socken 
i  Uleaboro-s  län.  Läno-re  norrut  kan  visserlio-en  såsom 
vid  Inara  anträffas  fornlemningar,  men  dessa,  de  må  nu 
vara  tschudiska  eller  ugriska,  höra  alls  icke  hit.  Den 
östra  gränsen  i  Finland  är  sjön  Päijäne  med  afiop})et 
Kymmene  elf.  ()ster  om  nämnda  vatten  finnas  inga 
kummeP). 

Det  andra  slaget  af  begrafningsplatsei'  äro  ättehögar. 
Af  dessa  fornlemnini>ar,  som  till  form  och  beskaffenhet 
öfverensstämma  med  Sveri"es  öfriija  iittehösfai',  kunna 
fjTa  arter  särskiljas:  a)  af  sten  i  bottnen  och  deröfver 
jord,  h)  af  sten  och  jord  om  hvarandra,  c)  af  nederst 
ett  lager  jord,  såsom  en  låg  hög,  deröfver  ett  hvarf  ste- 
nar, sålunda  bildande  ett  hvalf,  och  öfvei-st  ett  lager 
jord,  d)  af  blott  jord.  Högarnes  form  iii'  antingen  af 
en    kon    eller  sferisk   kalott.      De   största    höoarne   hälla    i 

c? 

omki'ets  ungefär  ))()()  fot  (i  lyljran  af  Botheå  socken 
finnes    den    störste,    305   fot   i    ond\rets)    med   en   höjd   af 


^)  Under  sililiiiia  omständiglioter  k;iu  m;iii  ej  läiikii  sig,  iitt  dit  tolk, 
som  reste  kuniiucl,  koiiiinit  genom  Rvssland,  ty  älven  der  luide  de  beliött 
hegratVa  de  döde,  men  andra  äldre  Ijegratningsplatser,  iin  kurganer,  >o\)- 
kcr  och  scytiska  grafVar  tvekas  ej  finnas  der  viirda  att  omtalas  oeh  alla 
dessa  iirn  jordhögar  men  inga  kuniiiid.  Om  kiirgauerna,  som  al  mänga 
tros  vara  kummel,  ma  jag  —  enligt  henäget  meddelande  trän  1'etersburg 
sif  Akademikern  Kunik  —  hänvisa  till  lUdletin  seientifi(|ne  de  lAeadémie 
de  St.  l'étersl)oiirg  1.  l.K.  IV.  177,  V.  .^83,  St.  Petershurger-Zeitnni,^ 
18^*9  n:o  15)7,  Bulletin  liistorieo-pliilologi(|iie  Ii.  l'.i3.  Säväl  om  kwr- 
ganerna  .son»  de  andra  forna  gralVarne  i  Kyssland  kan  iitskilligt  intressant 
inhemtas  äfven  i  Bulletin  de  rAeadémic  Imp.  des  Seienees  de  St.  Béters- 
bourg,   IX.    .5  39. 


20  till  '2'2  fot.  De  minsta  liafva  omkretsen  45  fot  och 
höjden  1  '  -i  fot.  Vanli^uast  äi-o  de  80  ;i  100  fot  i  om- 
krets och   o   a   4  fot  höga. 

Attehöoai-  finnas  i  någon  större  mängd  a.  Hernön  i 
daluanjien  mellan  Gånsvik  och  Geresta,  efter  Norasiin- 
det,  vid  Ullångers-  och  Dockstafjärdarnes  inre  del,  vid 
Själevadsfjärdens  medlersta  del,  efter  vattendraget  från 
()fvervike  ^)  (Arnäs)  till  Idbyfjärden,  efter  den  egentliga 
Ans^ermanan  —  hvarest  de  äro  talrikast  —  från  \  ik 
(Thorsåker)  och  Lo  (Styrnäs)  till  Skärfsta  (Sollefteå)  och 
Skedom  (Multrå j,  dock  så  att  raden  af  högar  gar  meren- 
dels omvexlande  pa  högra  och  venstra  stranden.  Ofvan 
sist  anförda  ställen  olesna  höo;ai'ne,  men  finnas  dock  ef- 
ter  södi-a  adalen  vid  Hamra  (Langsele)  och  efter  norra 
i  Ed  och  Resele  till  Ködsta,  hvarest  de  längst  in  i  lan- 
det beläona  hös^ar  äi'u.  Af  Anuermanlands  nu  svnbara 
unuefär  500  ättehöo-ar  hafva:  Hernö  23,  Säbrå  11,  Gud- 
niundrå  8,  Dal  G,  Thorsåker  43,  Sollefteå  33,  Langsele 
3,  Resele  8,  Ed  11,  Multra  27,  Sånga  44.  Ofverlänäs  95, 
Botheå  21,  Styrnäs  5,  Bjertrå  15,  Skog  1,  Xora  62, 
Nordingi-a  9,  Ullånger  10,  \  i])yggerå  5,  Själevad  D,  Ar- 
näs  41. 

\  id  högars  söndergräfning  —  hvarpa  tyvärr  är  in- 
tet återhåll  —  har  nndei'  de  sista  årtiondena  hittats  och 
till  Statens  Historiska  Mnscnm  insändts:  bronzsakci'  (jern- 
alderns)  från  Docksta  (\'ibyggera),  Billsta  (Sollefteå),  o- 
nämndt  ställe  i  Sollefteå,  Onsta  (Sollefteå)  Salum  (Thors- 
åker), Bölesta  (Nora);  jernsaker  jemte  bryiistenar  frän 
Tjerned  (Nora),  Rödsta  (Resele);  glasperloi'  frän  Docksta 
lA  ibyggera),  Salum  (Thorsåker);  arbetadt  ben  frän  Bothea 
prestbol,  Salum  (Thorsåker);  m\iit,  2  solidi  af  ]>udvig  den 
fromme,  frän  sistnämnda  ställe,  h\ari>t  liögcn  innehöll 
äfven    arbetadt   silfvcr   och    karncol    förutom    of\an   u[)})- 

')  Höaranie  vid  UtVcrvikc  ilro  dr  uordliiriistc  iilti-högar,  som  tiiinas 
i  Sverige. 


204 

räknade  saker.  För  öfriirt  har  i  höu^arne  hittats  o-aiiska 
mycket,  som  aldrig  blifvit  insändt  till  statens  samlingar, 
utan    förskingrats. 

En  ättehög  i  Rödsta  (Resele),  som  af  mig  186G  helt 
och  hållet  genomgräfdes  och  undersöktes,  torde  förtjena 
en  närmare  redogörelse.  Höi^en  lao-  inom  åkeriorden  å 
en  sandig  backe  mellan  gärdarne  och  an,  och  var  i  om- 
krets 80  fot,  höjd  3^2,  n])})kastad  af  krossgrus,  i  hvilket 
var  insprängdt  mycket  kol,  delvis  liggande  i  ränder. 
Bottnen  var  i  midten  beklädd  med  en  helt  förmultnad 
trämassa,  som  befanns  hafva  varit  granspakar  af  ungefär 
'2  tums  oenomskärnino-.  Ofvan  dessa  laoo  nåo-ra  raa  flint- 
bitar.  Som  bekant,  är  tlinta  icke  inhemsk  i  Ångerman- 
land. Dels  vid  l)ottnen  dels  närmare  midten  af  högen 
låsfo:  ett  nästan  helt  kranium,  ett  annat  nä<i'ot  söndriot 
kranium,  en  del  af  ett  tredje,  flere  rörben  af  menniska, 
ett  lärben  af  ett  större  kreatur,  delar  af  käk  och  tän- 
der af  hund,  en  bit  plattben,  kanske  af  menniska,  tre 
l)rvnsten:n'  f^dcii  minste  med  öoa),  en  ^"xa  af  iern,  di- 
verse  jernskrot.  Förekomsten  al"  jernsaker,  brynstenar 
och  fiintbitar  företer  intet  ei>entlio't  anmärkniuiisvärdt, 
da  de  först  nännida  ganska  ofta  anträffas  och  flinta  sy- 
nes stundom  fatt  sig  U])pdraget  att  frän  högar  afvärja 
onda  magter,  men  trä  beklädnaden  i  bottnen,  säsom  va- 
rande ytterst  sällsynt,  och  ;itskilliga  omständigheter  med 
benen  föi'tjena  ni)i)märksandiet.  Benen  voro  obräiida. 
Högen  var  up])kastad  af  jord  frän  nägot  bräiidt  ställe; 
180  fot  derifraii  lau'  en  aimaii  höir,  som  i  midten  hade 
en  massa  af  l)rändt  beiiijrns.  Skallai'ne  xoro  3  (lika 
mänga  som  bi-ynstenarne)  och  löi-benen,  säsom  nännidt 
;ir,  ganska  nuinga,  men  al"  plattben  laniis  blott  en  bit 
och  af  kotor  icke  en  en(hi.  Det  ena  I<raniet  Iiai',  att 
döma  af  iin(h'i'käkeiis  läge  till  r)rvei"käk<'n,  l)Iifvit  ned- 
lagdt,  UKxhin  ninsklej'na  änini  noihj  i  behåll,  det  andi'a 
dereniot  har  (nedersäirliiren   nedlairts  utan  niusklei",  iivil- 


205 

ket  hlaiid  iiiinat  kunde  ses  deraf,  att  oii  bit  af  ref- (?) 
ben  lag-  ti-3ckt  in  under  hjessl)enet  och  en  del  af  en 
hundkäk  oeli  hundtänder  voro  inkilaiie  bland  kraniets 
ben.  KOrbenen  synas  oek  varit  nedlagda  utan  muskler, 
åtminstone  naijra,  då  ett  undei-bens-  och  ett  underarms- 
ben  laiio  i  kors,  hvilka  dessutom  torde  icke  höra  till 
samma  skelett. 

Ett  minnesmärke  fr;in  alldeles  okända  tider  och 
folk  äro  de  hällristimH/ar,  som  förekomma  vid  Nämd- 
forsen  i  Liden  ^).  Ofvan  fallen  utskjuter  frau  venstra 
stranden  Lillforshällan,  midt  i  fallen  ligger  Bradön  och 
nedan  fallen  Not-  eller  Forsön.  Dessa  tre  ställen  äro 
försedda  med  hällristningar.  Lillforshällan  har  ej  många 
teckningar  i  behåll  —  man  har  bränt  upp  sågspån  på 
hällen,  hvarioenom  måntra  iigairer  gått  förlorade  — ;  det 
största  partiet  finnes  å  den  södra  sidan,  som  stupar  i 
forsen.  Bradön  hur  det  mesta  a  den  södra  sidan  pa  en 
häll,  som  starkt  sluttar  mot  forsen.  Detta  ställe  l)ild;ir 
en  tatia  af  29  fots  längd  och  12  fots  bredd,  jivai-a  hn- 
iias  70  figurer.  För  öfrigt  ses  å  Bradön,  som  erbjuder 
mycket  ])eqvämare  ställen  för  stenhuggning  än  sist- 
nänuide  häll,  blott  nåofra  och  tiuuo  iioiirer,  strödda  här 
och  der.  Notön  har  på  fic^-e  hällar  teckningar,  men  i 
synnerhet  a  en  vid  södra  sidan  mot  en  liten  föi-grening 
af  forsen  mycket  skarpt  sluttande  häll,  som  liar  några 
och   fyratio  figurer. 

Figurerna  äro  antingen,  såsom  å  Xotön,  helt  ur- 
gröpta till  ungefär  en  linies  djuj)  eller,  såsom  a  Brad- 
ön, utmäi'kta  med  konturer  af  lika  djuj>  och  af  en  half 
till    en    tums    bredd.      Savidt    uiaii    kan    se    af  ti<i-ureriias 


")  Ritningar  öfver  (lossa  hällristningar  tinnas  hos  Koni;!.  \  ittrrhets 
Ilistoiie  och  Antiqvitets-AkacJeniicn,  dels  äldre,  dels  af  mig  tagna  1865 
och  G6,  som  dock  icke  knnna  göra  anspriik  pa  att  vara  fullt  trogna 
mot  originalet,  ty  det  har  olägenhet  med  sig  att  gä  pä  slnttandc  och 
stupande  liidlar,  der  —  säsom  vid  Bradön  —  stiinkct  frän  den  under 
skummande    forsen    står  ständigt  öfver  ritpaj)peret. 


200 

kanter  och  botten  äro  de  inknackade  med  stenar.  Den 
^ineiss,  hvaraf  liällarne  bestå,  är  mvcket  håi-d.  Deras 
storlek   är  ifrån   8  tnm   ända  till   7   fot. 

De  fiirurer,  hos  h vilka  kan  urskiljas  en  bestämd 
form,  föreställa:  menniskor,  fyrfota  djur,  foglar,  fiskar, 
metkrokar,  ringar  med  ett  eller  tva  tvärstreck,  ringar 
med  ögla,  båtar,  slädar,  fotsulor,  horizontela  linier  med 
uppstående  streck,  sädana  linier  med  derunder  gående 
baoar.  Dessutom  förekonuna  tiofurer,  omöilio;a  att  bc- 
stämma,  dels  emedan  de  tyckas  vara  ofullbordade,  dels 
emedan  de  äro  skadade  genom  förvittrino-  eller  annan 
åverkan.  Menniskobilderna  äro  ej  måno-a  och  förekomma 
icke  alls  å  Bradön.  Af  fyrfota  djur  finnas  3  (kanske  4) 
slag,  af  hvilka  ett  är  mycket  talrikt  och  torde,  att  döma 
af  hornen  (breda  öi'on?),  skägget  under  halsen,  höjden 
öfver  bogarne  och  den  korta  svansen  — •  der  han  tinnes 
—  vara  elijar.  Foglar  och  fiskar  äi'o  vtterst  fatali":e, 
batai"  äro  ganska  mänga,  likasom  slädar,  hvilka  för  så- 
dana kunna  antagas,  om  man  jemför  dem  med  lappska 
pulkkor^).  Fotsulorna  äro  fa  och  otydliga,  förekomma 
])arvis  å  Bradön,  der  de  dock  kunna  förklaras  vara  nå- 
gon sorts  gillcr  (?).  Hvad  äter  ringarne,  l)ågarne  och 
(b'  horizontela  linierna  med  uj)pgående  streck  skola  be- 
tyda, toi-de  vai'a  svart  att  säoa.  Det  liixiier  visserligen 
ganska  nära  att  förklara  dem  på  samma  sätt  som  lik- 
artade figurei-  a  an(h-a  ställen,  nemligen  de  förstnämnda 
såsom  sköldar  och  de  senare  såsom  fartyg,  men  härvid 
up})stå  åtskilliga  svärighetei*.  Man  må  betänka,  att  detta 
ställe  ligger  ungefär  14  mil  fVaii  hafvet  och  att  hit  ui)p 
hal"  —  med  beräkning  af  att  landet  höjer  sig  8  fot  })er 
sekel  —  ej   kuiuiat  vai-a   direkt  segelled   pa   4  ä  5000  år, 

')    Filmen   synes  understuiuloin   vai;i   ;iri)il(liKl  som   dragare,   iiicii   detta 

torde    ieke    kunna   anföras   emot    min    Cörklaring,  alldenstund   elgar  kunna 

tämjas.  Det  berättas  i  Medelpad,  att  åv  som  iijjptagit  de  s.  k.  Finn- 
l)ygflerna   i   landskapet,   ej   hatt  andra  dragare. 


207 

och  vid  (len  tiden  liVr  väl  in;ien  sköldprydd  drake  hafva 
plöjt  Anoerinaiiaii.  Kii  annan  mening'  vägar  jag  fram- 
ställa. Den  största  delen  af  lignrerna  äro  djurbildei-, 
af  livilka  en  stor  mänod  skola  otvifvelaktigt  —  såsom 
ofvan  nämndes  —  vara  elgar.  Kingarne  skola  föreställa 
( lggrafvar\)  och  linierna  med  uppstående  streck  äro  elg- 
<rrafsstockar;  en  fiiiin'  visar  ett  af  de  nämnda  diuren  sta- 
ende  })a  en  bagformig  linia  med  uppåtvända  streck,  som 
sträcka  sig  till  djurets  kropp.  En  del  linier  och  streck 
Torde  vara  afbildninnai-  af  stän^jsel  för  iiske^).  Ristnin- 
garne  hlifva  sålunda  teckningar  af  djurfangst.  Denna 
förklai'ing  är  mycket  prosaisk  och  tråkig  i  jemförelse 
med  en  hel  rörande  roman,  som  fantasteri  kunnat  göra; 
men  skalder  och  andra,  som  ej  äro  besvärade  ens  af 
sannolikheter,  ma  framställa,  att  ett  ociviliseradt  folk 
funnit  mera  åtrå  till  sköldars  klang  och  kanske  till 
och  nu'd  till  den  skönas  blickar  än  till  elofstekar 
och  laxar. 

Det  uppgifves  att  jemte  tigurerna  skulle  finnas  run- 
inskrifter, men  detta  är  alldeles  misstas^.  Väl  kan  en 
och  annan  genom  inhuggning  eller  förvittring  uppkom- 
men krunudur  likna  nägon  runbokstaf,  men  det  betyder 
ingenting,  då  man  kan  a  liällarne  på  samma  sätt  åter- 
finna foi-men   af  någon   bokstaf  nr  de  flesta  indo-europei- 


')  Dessii  elsigiafvar  hafva  allt  intill  senare  tider  gjorts  sa,  att,  sedan 
en  rnnd  eller  afliiim'  i>rop  blifvit  upptagen,  tvärs  ötVer  henne  i  inidten 
infälldes  en  stock  eller  tvä  stockar  korsvis,  i  hvilka  insattes  skarpt  spet- 
sade träspjiit.  som  ntstueko  uppåt  och  till  sidorna.  Sedan  flera  sådana 
inropar  anordnats,  blefvo  de  förenade  med  stängsel  och  grafvarna  täcktes 
med  hnskar  och  ris.  Annn  i  dag  finnas  ä  ömse  sidor  om  forsen  pä 
sandäsarne  djupa  gropar,  soiu  veterligen  varit  elggrafvar.  Elgarne  gingo 
in  genom  öppningarne  å  stängselgårdarne,  nedföUo  i  groparna,  spetsade 
sig  på  spjuten  och,  då  de  ej  nätt  marken  med  fötterna  samt  kunnat 
arbeta  sig  npp,   blefvo   sittande  qvar. 

-)  Just  i  Näindforsen  har  i  alla  kända  tider  varit  i'tt  utmärkt  godt 
laxfiske.  Vid  en  sida  af  r>rä(lön  fiir  inan  se  det  sätt  begagnas  att  flinga 
lax,  att  han  drifves  in   i  hopsatta  stängselgårdar. 


208 

ska   och   semitiska   språk   samt   förmodligen    ur  flera   an- 
dra också  ^). 

Stensättningar  tinnas  å  Hellgumsberget  (Gudmiindrä). 
A  dess  östra  afsatser  äro  af  stenar,  något  mindre  än 
ett  manshufvud  i  storlek,  liojjande  njistan  kant  i  kant 
vid    hvarandi-a,    bildade    åtskilliiia    fiourer:    rinjj-ar   af   13 


^)  Här  torde  vara  pä  siii  plats  att  oiuiiiiinua  nägot  oin  den  run- 
sten, som  utan  rätt  uppgilVes  finiias  i  Nording-rä  socken.  A'i  se  lionom 
säsora  bevis  för  landets  l)efolkning  under  en  viss  tid  omtalad  af  Geijer 
(Svenska  Folkets  Historia  I.  91)  och  Strinnliohn  (Svenska  Folkets  Historia 
I.  503).  Dessa  liafva  utan  tvifvel  rättat  sig:  efter  J.  G.  Liljeg-rens  liun- 
Urkunder,  hvarest  under  N:o  1088  näranes  en  runsten  ä  Patjerns  ut  jord 
under  Saltsåker  i  Nordingrå,  inen  utan  läsning',  och  hänvisas  man  till 
A.  Hiilphcrs'  Beskrifning  öfver  Aiigernianlaud  (1789).  Hiilphers  tikriiver: 
»Alderdoinslenmingar»  i  Nordingrii  »äro  .  .  .  och  en  runstt-ii  pa  Patjerns 
utjord  under  Saltsäker«.  Den  underrättelsen  har  väl  Hiilphers  fatt  af 
andra,  dä  han  icke  med  ett  ord  antyder,  huru  stenen  ser  ut  eller  hvad 
å  honom  är  ri>tadt '),  Inilkct  antagaiule  iir  desto  mera  beriittigadt  soui 
K.  i  mycket  litat  pii  aiulras  uppgifter.  Men  dessa  allmogens  uppgifter 
voro  för  100  år  sedan  troligen  icke  siikrare  än  nu,  dä  grusbackar  göras 
till  ättehögar,  ridlstensbiklningar  till  kunmiel,  förvittiingai-  cllei-  isflods- 
inverkningar  på  hällar  för  hiill-  och  runristningar  m.  H.  exempel  i  hundra- 
tal. Lika  säker  som  Hiil])hers'  uppgift  Ijör  E.  M.  Striims  vara  i  Hisser- 
tatio  de  Angernuninia  (1705)  II.  45,  hvarest  står:  »llunici  lapides  nulli 
hic  reperiuntur.  ...  In  parccria  Xordingråd  circa  villani  Ilyntiern»,  [Ilvn- 
tiern  är  ett  litet  topografiskt  misstag  af  Ström,  ty  Paddtjärn  hörcr  under 
Saltsäker  och  icke  under  det  närgiänsande  Hyndtjärn]  "pctra  Pattiern- 
hällan  conspicitur,  quit*  non  tantum  pedibus  honiinum  .--ed  ctiam  c(pioium 
ungulis  attrita  eorum  vestigia  exarte  posteritati  reprresentat.  Uiitle  luvc 
talia  in  montibus  vX  rupibus  adhuc  conspicua,  origiiiem  ])rinuun  habeant, 
non  facile  dixerim.  ...»  —  Jag  har  pa  stället  eftersökt  stenen  och  an- 
ledningen till  hans  föregifvande.  Dervid  fick  jag  den  upplysning,  att 
ingen  mcnniska  har  veterligen  i  någon  tid  sett  honom.  Der- 
jemte  befanns  Ströms  uppgift  om  spär  af  »fcittcr»  (uppkomna  genom  in- 
sprängda körtlars  afslagning)  ;i  (fasta)  hiillar  vid  Paddtjiirn  riktig,  äf\en- 
så  syntes  en  ocli  annan  på  samma  sätt  u])pkonunen  runa.  ett  K  var 
mycket  tydligt.  Ifrån  dessa  iiat inliga  fördjupningar,  .som  linnas  å  häl- 
larne,  hvarpii  l'a(ldtjäni.s  ;ib_\ggna(Ur  stii,  tyckes  runstensu])i)giften  liafva 
kommit.  ])et  iir  miijligt,  att  man  inbillat  sig  se  runor  i  {parziidror  i 
en  fast  häll  norr  om  torpet  vid  stigen  till  detsainma.  De  liafva  form  af 
Mur-nordiska»  runor  och  kunna  läias:  ASSNKJKi  och  några  i«t  derifrän 
HASUSrO.I).  Siiledes  får  Ångermanland  afstii  frän  iiraii  att  ega  någon 
run.->ten. 

'j  JJcl  förtjfiuir  knii.<<kc  aiiiiiiirkas  all  i  iildre  aiitii|variskn  iirl)flcii  aMviiiidts  icke 
siillaii   ruiiHliii    i    l)ctvili'lti<-   uf    bau  t  a»!  c  ii.  Uty. 


209^ 

till  30  fots  diameter,  utlöpare  af  8  till  12  fots  längd, 
utgående  frän  några  af  nämnda  ringar,  rader  utan  sam- 
manhang med  andra  figurer,  en  rad,  från  hvars  änd- 
punkter vinkelrätt  utgå  andra  rader.  Dessutom  finnas 
labyrinter^)  å  Vikskär  (Grundsunda)  och  Sveni?k^ret 
(Häggdånger)  samt  [jemte  nyare  stensättningar]  å  O^jtra 
Harskäret  (Grundsunda).  Om  labyrinten  på  Vikskär  på- 
stå sig  personer  minnas,  att  han  lades  år  1808.  Jemte 
labyrinten  på  Svenskäret  äfvensom  pä  andra  ställen  af 
Häo-ofd  a  noders  kust  lio^ara  stenar  lagda  i  form  af  en 
kompassros. 

Befästningsverken  inskränka  sig  till  3  (4)  kallmurade 
skansar  och  2  vid  hvarandra  liggande  jordvallar  till  ett 
fäste.  Skansarne  förekomma  å  vestra  sidan  af  Rogsta- 
klippan  (Thorsåker),  å  vestra  sluttningen  af  Afskottsber- 
get  (Styrnäs),  i  sydöstra  sluttningen  af  Borgberget  (Ytter- 
länäs)  samt  en  osäker  i  södra  sluttningen  af  Rödkletten 
(Nordingrå).  Af  dessa  är  skansen  å  Borgberget  bäst  bi- 
behållen. Han  haller  i  längd  340  fot,  murens  största 
bredd  är  25  fot  vid  basen  och  8  fot  upptill  med  en  höjd 
af  högst  10  fot.  En  ingång  tyckes  han  hafva  haft,  hvar- 
est,  att  döma  af  den  mängd  stenar,  som  ligga  der,  nå- 
gon tornlik  förhöjning  funnits.  Bland  dessa  stenar  an- 
träffade jag  en,  i  hvilken  voro  borrade  2  gropar,  den 
ena  cylindrisk  med  2  tums  diameter  och  djup,  den  an- 
dra konisk  med  1  tums  diameter  vid  ytan  och  1  tums 
djup.  Fästningsvallarne  finnas  å  prestbolets  egor  i 
Thorsåker  nere  vid  Angermanån  ostsydost  från  socken- 
kyrkan och  ungefär  V4  mil  söder  om  Styrnäs  k}rka. 
De  äro  tva,  liggande  å  strandåsbildningen.  Den  norra 
vallen  är  upptill  95  fot  lång  med  en  bredd  af  50  fot  i 
norr,  55  fot  pä  midten  och  75  fot  i  söder,  genom  ett 
dike,  45  fot  bredt  upptill,  10  fot  nertill  och  10  fot  djupt, 

*)   A   skär   utanför   motliggande   Finska   kust   finnas  äfven  labyrinter 
(»Pietarin  leikki»). 

Åntiqv.  Tidskri/t.  14 


210 

skild  från  den  södra  vallen,  som  är  ofvan  55  fot  lansr 
och  90  fot  bred  och  är  från  strandäsen  afskuren  senom 
ett  dike,  upptill  36  fot,  nertill  6  fot  bredt  och  med 
samma  djup  som  föregående.  Vallarne  höja  sig  ofvan 
åsen  högst  8  fot.  Norr  och  vester  om  vallarne  är  en 
sänkning,  genom  hvilken  en  bäck  löper,  öster  om  dem 
går  Angermanån,  årligen  afskärande  stycken  af  dem. 
Vid  denna  östra  sida  anträffade  jag  under  vallarnes  yta 
en  grop  (eldstad?),  i  hvilken  lago  klapperstenar  och 
under  dessa  en  mängd  af  anrättade  djurs  ben.  Betsel, 
spik  och  söm  af  jern  hafva  funnits  i  vallarnes  öfra 
brända  yta. 

Dessa  vallar  anser  jag  hafva  varit  grunden  till 
Styresholms  fästning.  Man  har  varit  oense  om  hvarest 
detta  fäste  le^jat.  Nåo-res  nienino:,  att  det  leo-at  i  Medel- 
pad  och  icke  i  Ångermanland,  förfaller  helt  och  hållet 
vid  kännedomen  om  förlikningsbrefvet  (1398)  mellan  fä- 
stets innehafvare  och  Drottning  Margareta,  enligt  hvil- 
ket  de  öfverläto  »Styresholm  i  Ångermanland».  En  all- 
män tro  är,  att  Styrnäs  gamla  kyrka  skall  hafva  varit 
detta  fäste,  men  detta  är  lika  litet  troligt,  emedan  den 
gamla  kyrkan  intill  senaste  tider  bevarade  sitt  forna 
utseende  af  en  befästad  stenkyrka,  da  deremot  Styres- 
holms (icke:  Styrnäsholms)  fäste  nedbrändes.  Ställets 
belägenhot  är  sådan,  att  det  för  500  år  sedan  bör  hafva 
varit  en   holme ^);  vallarne  ligga   invid   Styr-näset")  och 


^)  Vid  liögt  vattenstånd  vårtiden  iiro  vallarne  kringflutna  af  vatten. 
Den  med  detta  ställe  saninianhänirande  Asphyn  synes  vid  samma  tider 
ock  varit  skild  från  fasta  landet.  Det  heter  nämligen  i  ett  Aspby  till- 
hörigt  pergamentsbref  af  1489:    » i  millan   Sigurdh  i  Wik  ok   aspö- 

män • j    aspömarken. ok    noten    igen    Aspöamän  -  -  •   -  -  lialfTt 

äpter  öster  aspö  oc  -  -  V^äster  aspöbäcken». 

-)  I  Hiilpliers'  Beskrifning  öfver  Ångermanland  anförcs  den  menin- 
gen, att  Styra-elf  i  St.  llimkr/niikan  (1818  års  uppl.  sid.  1:54)  kunnat 
vara  Angerman-ån.  Den,  som  först  hittade  pä  detta,  att  Stördalselfven 
rinner  genom  Ångermanland,  bör  vara  bäst  belåten  med  att  få  vara  okänd. 


211 

hafva  på  si^  burit  en  byggnad  af  trä,  som  blifvit  ned- 
bränd —  hvarom  kol  och  brända  spånor  bland  bitar  af 
tegel  bära  vittne  — ;  i  hela  Ångermanland  linnas  'inga 
andra  ganda  vallar  och  intet  annat  ställe,  som  kan  göra 
anspråk  på  att  hafva  varit  Styresholmen;  —  ty  anser 
jag  fulla  skäl  finnas  att  hit  förlägga  nämnda  fäste. 

Vid  redogörelsen  för  landets  kyrkor  må  först  näm- 
nas något  om  spår  af  kyrkobyggnader,  som  numera  icke 
linnas.  Sådana  lemningar  förekomma  å  Skallörn  i  Ultra 
(Grundsunda),  Gammelgården  å  Neder-ön  (Arnäs),  Brå- 
dum  i  Osterstrinne  (Multrå).  A  Skallörn  visar  sig  vid 
vägen  öfver  Kyrko-edet,  ofvan  Kyi-kesviken,  stenfot  till 
en  byggnad,  29  fot  läng,  23  fot  bred,  förutom  ett  ut- 
språng  å  östra  sidan,  7  fot  långt,  16  fot  bredt.  —  A 
Gammelgården,  en  kulle  vid  Ofjärden,  linnes  invid  nå- 
gra ättehögar  spår  af  en  grundval  till  en  träbyggnad. 
65  fot  läng  och  24  fot  bred.  Vid  dess  sydöstra  sida 
var  vid  undersökningen  en  liten  kulle,  i  hvilken  fanns 
multnadt  trä  och  bitar  af  tegel.  —  Öfver  den  slätt, 
som  kallas  Brådum(s  utjord),  höjer  sig  en  stenig  backe, 
som  bär  lemningar  af  en  stenfot.  Tyvärr  har  denna 
»Brådums-kyrkas»  sten  varit  så  vacker,  att  helt  litet  är 
lemnadt  qvar,  dock  tyckes  grundvalen  hafva  varit  72 
fot  lång  och  36  fot  bred.  Brådum  svnes  i  "-anda  tider 
hafva  varit  väl  odladt.  Om  alla  dessa  ställen  finnas  tra- 
ditioner gängse,  att  de  varit  kyrkoplatser. 

Landskapets  nu  varande  k3'rkor  skulle  man  kunna 
indela  i  nyare  och  äldre.  Om  de  förra,  såsom  icke  hit 
hörande,  kan  vara  nog  att  nämna  det  de  äro  ui)pf'örda 
efter  medlet  af  1700-talet.  Tiden,  da  de  äldre  bv<rji- 
des,  är  okänd,  men  säges,  utan  något  bevis,  vara  tolfte 
och  trettonde  seklen. 

Af  dessa  gamla  kyrkor  qvarstå  20,  livilka  alla  så 
nära  öfverensstämma  med  Jivarandra,  att  det  äi-  endast 
storleken,  förhallandet  mellan  längd  och  bredd  och  hos 


212 

några  få  takets  hvälfiiing,  som  skiljer  den  ena  frän  den 
andra.  En  sådan  kyrka  är  ett  aflångfyrkantigt  skepp, 
saknar  chor  och  torn,  men  har  vid  södra  sidomurens 
vestra  ända  ett  vapenhus  och  vid  norra  murens  östra 
ä,nda  en  sakristia,  allt  uppfördt  af  gråsten,  skeppet  i 
äldre,  vapenhus  och  sakristia  i  jemförelsevis  yngre  tid. 
I  medeltal  finner  man  skeppets  längd  vara  75  fot  och 
bredd  35  fot.  Murtjockleken  är  4  å  5  fot.  Byggnaden 
saknar  socklar  och  livarje  sorts  murning,  som  ej  har 
direkt  praktisk  nytta.  På  midten  af  sidomurarnes  in- 
sida uppstår  en  (femsprångig)  pilaster,  hvarpå  livilar  en 
några  fot  bred  skarpkantig  skiljobåge,  mot  hvilken  sluta 
sig  tvenne  stjernhvalf.  Det  gifves  äfven  k3rkor  med  3 
hvalf,  men  detta  tyckes  bero  af  senare  tillbyggnader  på 
längden.  En  och  annan,  som  saknar  stenhvalf,  är  täckt 
af  ett  tunnhvalf  af  bräder.  Höjden  från  golfvet  till  slut- 
stenarne är  knappt  ske]j})ets  bredd.  Skeppet  har  fönster 
i  öster  och  vester  samt  ett  eller  två  på  hvardera  lång- 
väffiren  (af  livilka  dock  na  irra  äro  tvdli^en  tillkomna  i 
senare  tider).  I  alhuänhet  hafva  dörr-  och  fönsterö})p- 
ningar  nindbågiga  betäckningar,  ehuru  det  gifves  undan- 
tag, så  att  i  samma  kyrka  kan  finnas  en  rund-  och  en 
spetsbågig  öppning,  äfvensom  att  murytan  har  spets- 
bågig  öppning  men  fönsterbågen  är  rund.  Vattentaket 
är  mycket  spetsigt,  dess  gafvel  är  i  det  närmaste  en 
liksidig  triangel. 

Af  kyrkornas  lösegendom  sedan  katolska  tiden  fin- 
nes ännu  något  i  Ix-liåll:  helgonaskåp  och  bilder,  cruci- 
fixer,  (trasiga)  messkläder,  rökelsekar,  dopfuntai*,  ett 
litet  skrin  i  lllanger  och  ett  litet  crucifix  i  Edsele,  båda 
byzantinskt  arbet(!  af  emaljerad  koppar,  samt  följande 
saker  med   inskrifter  i   nundvstilar: 

Klocka  i  l>jertra:  Ano  :  dni  :  Mdvi  :  C  :  opietu  (coni- 
pletum)  :  est  :  hoo  :  opus  :  ad  :  laudes  :  u  (n?  =r  nostrai)  pi. 
(pite?)  u  :  (virgi?)nis  :  marie. 


213 

Klocka  i  \'ibyggcrå:  Help  .  got  .  dat  .  dit  .  gut  .  wol  . 
flete  .  in  .  marien  .  ere  .  wil  .  icl<  .  disse  .  kiocke  .  geten  .  ge- 
schen  .  int  .  iar  .  xvc  .  unde  .  xui.  (15 IG). 

Klocka  i  Ytterlänäs:  ave  .  maria  .  gracia  .  plena  .  do- 
minus  .  tecum  .  benedicta  .  tu  .  in  .  mulleribus. 

Patén  af  silfver  i  Reselc:  hostia  .  sacra  .  ihc  (Jesus) . 
anime  .  fit  .  hic  .  optimus  .  esus. 

Patén  af  silfver  i  Junsele:  ave  .  Maria  .  gracia  .  plena  . 
dominus  .  tecum  .  benedic. 

Kalk  af  silfver  i  Junsele:  sanguine  .  mundamur  cuius 
modo  .  carne  .  cibamur. 

Patén  af  silfver  i  Hellgum:  avem  .  (ave  Maria)  cele- 
sti  .  benedicoe  (henedictione)  .  benedicat  .  nos  .  pr  (pater)  . 
et  .  fili9  .  et  .  spc  (spiritus)  .  sts.  (sanctns). 

Kalk  af  silfver  i  Hellgum:  de  .  vera  .  vite  .  fert  .  hoc  . 
vas  .  pocula  .  vite.  (vita^). 

Patén  af  silfver  i  Tliorsåker:  ave  .  Maria  .  gracia  . 
plena  .  dominus  .  tecum  .  benedicta  .  tu  .  in. 

Kalk  af  silfver  i  Tliorsåker:  sanguine  .  mundamur  . 
cuius  modo  .  carne  .  cibamup.  (cibamur). 

Kalk  af  silfver  i  Stigsjö:  desse  .  kelk  .  de  .  ho- 
ror .  to  .  der  .  visscher .  (?) in  .  sante  .  peters  .  kerkio  . 

to  .  des  .  helge  .  cruces  .  altar. 

Dojjfunt  af  kalksten  i  Hothea:  Que  (quoniam)  .  apud  . 
te  .  est  .  fons  .  vite  .  et  .  in  .  iumine  .  tuo  .  vide  . . .  (?  videbi- 
mus)  lume  (lumen)  .  tuum. 

Uppsala  i  A})ril   18G8. 

Karl  Sidenbladh. 


214 


Tabell,  utvisande  fornlemuiiiganias  utbreduiiig  i  Åugermanlaiid. 


Häo-crdanfirer    

Rosen. 

Högar. 

sten- 
sätt- 
ningar. 

Bor- 
gar. 

4 
12 
42 

6 

1 
22 

1 

1 

7 
17 

45 
33 
19 
29 
100 
13 

23 
11 

8 

6 
43 
62 

1 
15 

5 
21 
95 
44 
27 
33 

3 
11 

8 

9 

16 

5 

9 
41 

1 

2 

1 
1 

1 
1? 

■^^  CO        »      

Hernö     

Säbrå      

Höo"siö        

Gudmundrå 

Ytter-Lännäs  

Dal 

Thorsåker  

Nora    

Skoof                               

•^"■"o    

Biertrå   

t) 

Stvrnås              

Bothcå                             

Ofver-Lånnås                   

Sanofa    

Multra    

Sollefteå                   

Låno"sele                          

Ed                                         

Resele 

Liden') 

Nordinsrå    

Ullånger  

Vil)\'o-(rerå              

Jon        

Nätra   

Siälevad    

Arnäs         .            

Grundsunda           

Nordnialin*''  

352 

496      4 

4 

^)  Flera  å  ett  ställi;.      -)  I  dcuna  socken 

finnas  äfven  hällristningar 

II. 

Foriileniiiiiig<ar  i  Medelpad  och  Helsiiiglaiid. 

Sedan  Docenten  Sidenbladh  afslutat  sina  antiqvari- 
ska  forskningar  i  Ångermanland,  erhöll  han  af  Kongl. 
Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademien  ett  an- 
slås; af  400  Rdr  för  att  under  sommaren  1868  under- 
söka  Medelpads  fornlemningar.  Hans  i  December  må- 
nad fullbordade  berättelse,  innehåller  på  29  ark  en  be- 
skrifvande  förteckning  öfver  fornlemningarne  i  provin- 
sens alla  socknar,  såväl  de  som  höra  till  hedniska  ti- 
den ^)  som  medeltidens,  hvarjemte  af  honom  atlemnats 
en  kortfattad  öfversigt  af  resans  resultater,  afskrifter  af 
i  Medelpad  förvarade  pergamentsbref  från  medeltiden 
samt  åtta  fynd. 

Efter  den  nyssnämnda  öfversigten,  jemförd  med  sjelfva 
sockenförteckningarne,  meddelas  följande  uppgifter. 

De  fasta  fornlemningarne  i  landskapet,  som  icke 
äro  af  kyrklig  art,  äro  grafhögar,  rosen,  borgar,  run- 
stenar samt  några  få  bautastenar  och  stensättningar. 

Grafhögarne  äro  oftast  mycket  steniga  och  ej  säl- 
lan kantade  med  stenar  rundt  om  foten,  för  öfrigt  lika 
de  Ano:ermanländska. 

Rösena  äro  lika  med  dem,  som  förekomma  i  An- 
germanland.     I   Våla,  Tynderö  socken,  tinnes  ett  ganska 

')  De  hedniska  fornU-mniiisfanu"  liatVa  af  lu-rr  Sidciihlailli  hlifvit  in- 
förda pä  den  karta  öfver  Vester-Norrlands  län,  pä  livilkon  de  Angerman- 
ländska  fornlemuinganie  förut  blifvit  utmärkta. 


216 

egendomligt  röse,  130  fot  långt,  42  fot  bredast,  3 — 5 
fot  höo-t,  afsmalnande  mot  ändarne.  Den  vestra  ändan 
är  fyld  med  stenar  till  en  längd  af  40  fot,  den  öfriga 
delen  är  skålformig.  Det  är  nu  delvis  utrifvet  och 
öfvervuxet  af  skog.  Stenarnes  storlek  är  densamma, 
som  i  vanliga  rosen.  Ett  sådant  ligger  helt  nära  i  syd- 
ost. A  Dårholmen  i  Dingersjö  b}^  Njurunda  socken,  äro 
på  en  plats  af  ett  par  tunnland  60  små  rosen  samlade, 
alla  af  mindre  stenar,  hopgyttrade  vid  hvarandra,  mer 
och  mindre  utrifna  och  förstörda.  I  ett  af  dem,  som 
ligga  närmast  berget,  gjordes  år  1868  vid  midsommars- 
tiden åverkan  af  tvenne  jordagodssökare.  De  anträffade 
bland  stenarne  en  liten  ring  (?)  eller  smal  hopböjd  ten 
af  o-uld,  knappt  2  tum  lång.  Desslikes  anträffades  ibland 
bitar  af  brända  l)en  fragmenter  af  kopparniter  ^).  Rö- 
sena,  som  i  allmänhet  hafva  sin  ])lats  nära  hafskusten, 
förekomma  här,  liksom  i  Ångermanland,  på  några  få 
ställen  äfven  in  i  landet,  dock  vid  större  vatten.  Så- 
lunda anträffas  de  i  Hafverö  socken  vid  den  stora  Holm- 
sjön; i  ett  röse  derstädes  anträffades  glasperlor,  en  liten 
bit  jern  och  ett  fragment  af  l)en  med  inristade  streck^). 
Likaledes  vid  Stödesjön  iiro  kummel,  men  emellan  dessa 
trakter  intet.  Det  torde,  da  rosen  förekomma  så  långt 
in  i  landet  som  i  Hafverö,  icke  vara  osannolikt,  att  de 
äfven  kunna  anträffas  vid  angränsande  större  vatten  i 
Helsinofland,   Herieådalen   ocli  'lemtland. 

Stensättningarnc  äi-o  af  ringa  vigt.  A  Qvisle 
esror  i  Njurunda  socken  hnnas  a  ett  berg  några  fvrkan- 
ter   och  hästskoformer.     A  Vapelskogen  i  Sköns  socken 


')  Sex  ol)cty(lli^-a  l)itar  af  Ijioiis  (eller  koppar)  åtföljde  berättelsen. 
Till  hvilkeii  period  de  böra  liänföras,  kan  icke  åtgöras.  Guldtenen  synes 
hänföra  fyndet  till  den   iddre  jernäldern. 

-)  Fyndet  åtföljde  berilttelseii.  ]?<'n-  oeli  jernstyckena  äro  för  små, 
för  att  man  skulle  kunna  fnissa  sig  till  deras  bestämmelse.  Två  af  per- 
lorna  äro  niyeket  siiiii,  den  tredje  deremot  stor,  med  prydlig  mosaik- 
inläggning,  men  skadad  af  eld. 


217 

finnas  likaledes  å  ett  ber";  nao-ra  små  enkla  stenrader 
utan  märkbar  inbördes  ordning. 

Baiitastenar  finnas  ä  tre  ställen.  På  tvenne 'fin- 
nas obetydliga  ristningar.  Den  ene  af  dessa  stenar,  10 
fot  lång,  10 — 12  tum  bred  och  4 — 10  tum  tjock,  restes 
å  en  hög,  der  han  ursprungligen  stått,  vid  Horsilje  gård 
i  Timrå  socken. 

Vid  Vestbo  i  Njurunda  socken  finnes  en  »ankar- 
sten»^), bredt  äggformig,  med  inhuggen  ränna  rundtorn 
midten  och  korsvis  öfver  ena  sidan.  Han  haller  i  längd  2 
fot,  i  höjd  och  bredd  1  fot  7  tum.  Rännan  om  midten 
är  2  tum  bred  och  V2  tum  djup.  Denna  sten  har  för 
en  längre  tid  sedan  tagits  från  toppen  af  en  hög,  som 
raserats,  och  uppsattes  nu  på  en  fot  af  stenar,  på  en 
liten  gräsplan  vid  vägen  mellan  byn  och  Nolby. 

De  återfunna  runstenarne  äro  i  berättelsen  afbil- 
dade.  Följande  rättelser  till  Liljegrens  Runurkunder 
meddelas.  L.  1072,  after,  icke  iftee.  L.  1074,  ritu, 
icke  RiSTU,  IBTIR  TIS  .  .,  i  stället  för  abter  tisi.  L.  1076, 
ANUTRiTi  (d.  v.  s.  Anutr  riti)  i  stället  för  .  .  ut  riti. 
Slutet  är  osäkert;  Liljegrens  läsning  kan  icke  vara  rik- 
tig. L.  1077,  TULHA  riti,  icke  ulha  risti;  sinn,  icke 
SINA.  L.  1079,  LiTU  RAISA  är  icke  rätt;  det  förra  har 
icke  stått  på  stenen,  i  stället  för  det  senare  står  ritsa. 
Utom  dessa  återfunnos  stenarne  L.  1073,  1080  (nu  oläs- 
lig) och  1082,  hvarjemte  anträffades  tvenne  nya  stenar, 
den  ena  vid   Offre  i  Attmars  socken,  den  andra  i  Sköns 


^)  En  likuandc  sten  förekommer  atVcn  i  Helsingland  (cnliiil  uppgift 
af  D:r  Landgren).  Dermed  torde  man  ock  fä  jemföra  de  tvii  stenarne 
från  Nerike,  som  äro  afbildade  i  Hofbergs  Nerikes  gamla  minnen,  s.  77, 
78,  den  ena  funnen  i  ett  stenrör,  den  andra  hland  skilrfvor  af  mcnnisko- 
beu  och  jenisaker,  samt  de  i  Nicolaysens  Norske  l<\)iulevninger  s.  3G7, 
395,  402",  486,  648,  679  och  681,"  tre  från  S.  Bergenhus,  en  från  N. 
Bergenhus,  en  från  N.  Trondhjems  och  två  från  Nordlands  Amt.  Af  de  två 
sistniimnda  fans  den  ene  i  vm  graf  från  jernåldern,  den  andre  åter  på 
toppen  af  en  grafliög.  Se  Liljegren  och  Brunius,  Nordiska  Fornlemnin- 
gar  pl.  xci  samt  Urda  IL  s.  356. 


218 

kyrka.  Den  förra  hade  år  1810  funnits  sönderbruten  i 
den  steniga  jorden  bakom  Nämndeman  Grafströms  gård 
i  Attmarsby.  Stenen  låg  nu,  efter  att  en  längre  tid 
hafva  varit  inlagd  i  en  trappa,  vräkt  vid  ett  stall,  men 
flyttades  ner  på  gården  nära  landsvägen,  der  han  hvi- 
lar  rest  på  och  emot  stora  jordfasta  stenar.  Det  åter- 
stående af  inskriften  lyder:  ••ln^  HIM-Mlh IT  •  M  • 

M^(H)YIAI  •  •  •  t)  »MHIh  MK  Den  andra  runstenen  upptäcktes 
vid  rifningen  af  Sköns  gamla  kyrka  och  står  nu  insatt 
i  den  nyas  tornfot.  Dera  läses  i  en  enkel  slinga;  ^Ih^h: 
KMI  hl+li-  mh  :  +MIA  :  M  [\\\>  :  -hM  +1  :  fM-  h[\%h  HI1«.  Uti 
AFTER  är  r  bakvändt.  Runstenarne  vid  Målstad  och 
Sköle  i  Tuna  socken  samt  vid  By  i  Sättna  socken  hafva 
Ijlifvit  resta  af  herr  Sidenbladh,  som  anhållit  att  få  hafva 
verkstäldt  detta  på  egen  bekostnad. 

En  modern  runsten  med  nästan  utnött  ristning  fin- 
nes i  Timrå  kyrka. 

Grundvalar  till  kapellbyggnader,  som  nu  ej 
finnas,  ser  man  vid  Qvisle  i  Njurunda  socken.  Båräng  i 
Alnö  socken,  Okne  och  Vigge  i  Stöde  socken.  Hammar 
i  Torps  socken.  Grundvalar  till  mycket  gamla  hus, 
fyrkantiga  med  eldstad  i  midten,  finnas  i  Selångers  soc- 
ken vid  Påläno:  och  ()<>:o:esta.  Det  förra  har  tvenne  si- 
dor  57,  de  andra  58  fot  långa,  det  senare  är  ungefär 
58  fot  i  qvadrat.  Eldstaden  i  detta  består  af  en  flat 
hög   af  stenar,    som    äro    brända   samt   hafva   under   och 

omkrino-  i>'vr  kol. 

o       o 


219 


Nedanstående   af  herr  Sidenbladh   uppgjorda   tabell 
visar  fornlcmningarnes  fördelning  på  de  olika  socknarna. 


Njurunda 
Attinar    .. 

Tuna 

Alnö .: 

Sundsvall 
Skön 


Selånger 

Sättna 

Stöde    .  .. 
Borgsjö  .. 

Torpa  

Hafverö  . 
Timrå  ...  . 

IndaP) 

Holm   .... 

Liden  

Tynderö 
Hässjö .... 
Ljustorp 


I  I  Sten- 

Rösen.  Högar,     sätt- 
ningar. 


Bauta- 
stenar. 


Run- 
stenar. 


76 

3 
3 


30 
3 

8 


74 

26 

200 

43 


—  I     3 
1 


149 

100 

1 

24 


10 


30 

1 

33 

44 


22 
4 


23 
3 

4 


1 
2 
1 


Bor- 
gar, 


159  i  755  I     2  1     3  I  10')      3 


')  Herr  S.  säger  det  vara  sannolikt,  att  han  i  Indals  socken  farit 
förbi  någon  ättehög,  emedan  det  a  norra  elfstrandoii  öefiinnits  omöjligt 
att  utan  särskild  gräfning  undersöka,  huruvida  en  mängd  toppibrmiga  kul- 
lar äro   naturbildningar  eller  icke. 

-)  Om  man  tager  i  betraktande  äfven  de  runstenar,  som  äro  af 
gammalt  kiinda,  men  hvilka  det  icke  lyckats  herr  S.  att  utertinna,  för- 
ändras  ruiistcnsuppgirterna  för  följande  socknar:  Tuua  3,  Selånger  4, 
Skön  3.     Slutsumman  blir  då   15. 


220 

Helsinglands  Fornminnesförening  har  under  lop- 
pet af  fyra  år  af  Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Anti- 
qvitets  Akademien  erhållit  ett  årligt  understöd  af  200 
Rdr  Rmt  att  användas  till  upprättande  af  sockenförteck- 
ningar  öfver  fornlemningar.  Föreningen  har  såsom  fruk- 
ter af  denna  sin  verksamhet  till  Akademien  aflemnat 
med  stor  omsorg  upprättade  och  i  detalj  utförda  kar- 
tor jemte  förteckningar  öfver  fornlemningarne  i  Rogsta, 
Ilsbo,  Norrbo,  Delsbo,  Tuna,  Högs,  Jättendals,  Gnarps, 
Forssa,  Idnors,  Hassela,  Bergsjö  och  Harmångers  sock- 
nar. Kartor  öfver  Xjutånger,  Norrala  och  Söderala  äro 
redan  upprättade,  ehuru  de  icke  hunnit  inlemnas  till 
Akademien. 

Förr  än  dessa  undersökningar  blifvit  afslutade,  torde 
det  icke  löna  mödan  att  utförligare  redogöra  för  de  vig- 
tisa  resultater  de  lemna  för  kännedomen  af  vårt  folks 
forntid  och  odlingens  äldsta  utbredning.  Dock  kan  det 
vara  af  interesse  att  redan  nu,  i  sammanhang  med  upp- 
gifterna  från  Ångermanland  och  Medelpad,  se  en  ta- 
bellarisk öfversigt  af  Norra  Helsinglands  fornlemningar. 
Denna  öfversigt  eger  endast  en  provisorisk  charakter; 
särskildt  kan  för  en  och  annan  socken  något  fel  vid 
hopställningen  lätteligen  hafva  insmugit  sig,  i  följd  af 
de  tidigaste  förteckningarnes  icke  alltid  konseqventa 
terminologi. 

Att  döma  efter  de  uppgifter,  som  förekomma  i  soc- 
kcnförteckningarne,  ega  de  helsingska  fornlemningarne 
mycken  likhet  med  de  tvenne  nordligare  landskapens. 
Såsom  något  nytt  för  den,  som  kommer  norrifrån,  kunna 
anföras  de  triangclformiga  ocli  rektangulära  högarne  (i 
Jättendals  socken)  samt  den  om  mellersta  och  södra 
Sveriges  runda  stensättuingar  påminnande  »domringen» 
å  samma  jjraffält. 


221 


Öfversijjt  af  fornlemningarne  i  Norra  Helsingland. 


Gnarp 

Jättendal ... 

Bergsjö  

Hassela  

Harmånger 

Rogsta   

Tuiia    

Idnor  

Hög 

Ilsbo 

Norrbo  

Delsbo    

Forssa 


Rosen. 

Högar. 

St«f-   Bauta- 

?^"-    stenar, 
ningar.i 

Run- 
stenar. 

Bor- 
gar. 

35 

78 

1 

35 

225^) 

87 

1^) 

, 

1 

26 

7 
76 

93 

102 

2 

12 

446 

3 

2 

1 

31 

45 

3 

1 

257 

1 

2 

26 

1       — 

26 

1?     — 

1 

34 



2=^) 

- 

19 

279 

-') 

1 

')  Af  högarne  äro  två  triangelformiga,   en   rektangelformig. 
-)   En   rund  stensättning,   nu  förstörd   (»doinring»). 
^)  Dessutom  runristad  ring  å  kyrkporten. 

UpiJgifterna  om  fornlemningarne  i  Medelpad  och  Helsingland  äro  ur  hand- 
lingar i  Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  archiv  samman- 
dragna af 

Hans  Hildebrand. 


Den  äl<lre  jerualdcrii  i  Norrland. 

Hans  Hildebrand. 

Beiiäinniiigen  «äldre  jeriiålder»  är  tyvärr  flertydig. 
Om  man  t.  ex.  slår  upp  pl.  14 — 17  i  Troyons  Habita- 
tions  Lacustres,  finner  man  der  öfverskriften  «äldre  jern- 
ålder»  tillagd  några  schweiziska  fynd,  som  ega  mycken 
likhet  med  de  fornsaker  man  erhållit  från  det  märkvär- 
dio-a  o-raffältet  vid  Hallstatt  i  Salzkammerout.  Granskar 
man  åter  dessa  fornsaker  i  Wiens  Antik-kabinett  eller 
uti  von  Säckens  arbete  Das  Grabfeld  von  Hallstatt,  fin- 
ner man  snart,  att  jernvapen  visserligen  förekomma  uti 
dessa  fynd,  men  att  de,  särskildt  hvad  svärdsklingorna 
angår,  tillhöra  bronzälderstypen.  Man  måste  i  följd  deraf 
draga  den  slutsatsen,  att  dessa  fornsaker  tilliiört  ett  bronz- 
ålders-folk,  livilket  liVrt  sig  att  använda  jernet.  Då  så  är 
och  då  i  öf]'igt  all  inhemsk  jernålder  norr  om  Alperna 
och  vester  om  Elbe  är  germansk^)  egendom  och  man 
följaktligen  liitteligen  blir  van  att  med  hvarandra  för- 
ena beirreppen  nordalpisk  jerniihler  och  germansk  natio- 
nalitet, och  då  dessutom  den  fornsaksperiod,  till  hvilken 
Hallstatt-sakerna   m.   m.   liöra,  icke  charakteriseras  af  jei'- 


')  Jag  anvilndor  ordet  f^crmanskt  såsom  gemensamt  iiamii  för  de 
folk,  hvilkas  nuvarande  repnisentantcr  iiro  Skandinaver,  Engelsmän,  Hol- 
ländare och  Tyskar.  Germansk  liar  i  mänga  författares  arbeten  blifvit 
liktydigt  med  tysk;  men  detta  missbruk  torde  icke  kunna  iippliiifva  de 
skäl,  som   tala   för  användandet  af  germanisk  i  dess  omfattande  betydelse. 


223 

net  uteslutande,  utan  detta  framstår  mera  såsom  något 
främmande,  hvilket  man  tillegnat  sig,  synes  det  mig 
vara  vilseledande  och  derföre  olämpligt,  samt  derjemte 
ej  fullt  berättigadt,  att  åt  denna  sydligare  fornsaksperiod 
gifva  namnet  »äldre  jern ålder».  Man  kan  kalla  den  med 
skäl  en  yngre  bronzålder.  Dä  den  tydligen  har  tillhört 
gamla  historiens  Kelter,    kunde  man  kalla  den  keltisk^). 

Uti  Södern  kunde  benämningen  »äldre  jernålder»  lätt 
komma  denna  archeologiska  period  till  del,  alldenstund 
derstädes  uppå  denna  följde  en  fullt  utbildad  jernålder, 
de  germaniska  stammarnes,  hvilken  der  blir  den  yngre 
och  hvilken  der  blifvit  utan  afbrott  fortsatt  intill  våra 
dagar.  Här  uppe  i  Norden,  frän  Eidern  till  Sveriges 
och  Xorges  nordligare  nejder,  är  förhållandet  olika.  Vi 
hafva  en  äldre  jernålder,  som  uti  flera  afseenden  förrå- 
der en  nära  frändskap  till  vestra  Europas  germaniska 
jernålder,  och  vi  hafva  en  yngre  jernålder,  som  icke  är 
en  fortsättning  af  den  äldre  och  icke  heller  förråder 
någon  närmare  slägtskap  med  vesterns  germaniska  jern- 
ålder. Om  då  vi  nordbor  mottaga  som  fullgod  benäm- 
ningen äldre  jernålder  på  den  period,  till  hvilken  Hall- 
statt-sakerna  höra,  få  vi  följande  schema:  en  äldre  jern- 
ålder i  Södern,  med  blandning  af  jern  och  bronz,  en 
yngre  jernålder  i  Södern  af  germaniskt  ursprung,  en  äl- 
dre jernålder  i  Norden,  som  icke  står  i  något  fränd- 
skaps-förhållande  till  Söderns  äldre  jernålder,  men  der- 
emot  står  dess  yngre  jernålder  mycket  nära,  och  till  sist 
en  yngre  jernålder  i  Norden,  som  icke  har  något  när- 
mare att  skaffa  med  Söderns  yngre  jernålder.  ]\lan  kan 
med  skäl  fråga:  kan  af  detta  u{)})komma  annat  än  för- 
virring? 

Den  nordiska  fornforskningen  har  i  vetenskapens 
historia  ett  så  afgjordt  försteg,  att  vi   ma  mod  skäl  anse 

^)  Engelsmännen    hafva    kallat   den    motsvarande  perioden  i  England 
»late-keltic». 


224 

oss  berättigade  att  bilda  oss  en  särskild  terminologi, 
oberoende  af  de  benämningar,  som  andra  länders  veten- 
skapsmän upptagit,  och  vår  vetenskaps  historia  har  visat, 
att  den  nordiska  skolans  terminologi  annars  vunnit  erkän- 
nande äfven  utom  Nordens  gränser.  Då  vi  hafva  tvenne 
jernäldrar  och  af  dessa  den  äldre  har  afgjord  likhet  med 
vesterns  fullt  utbildade  germanska  jernalder,  anser  jag, 
att  vi  hafva  allt  skäl,  till  undvikande  af  begreppsför- 
virring, att  icke  tala  om  någon  icke-nordisk  äldre  jern- 
alder, som  icke  har  någ^t  sammanhang  med  Nordens 
äldre  jernalder.  Så  har  likväl  skett.  Kapten  Otto  Blom, 
t.  ex.,  redoo^ör  i  sina  särdeles  interessanta  »lao-ttao^elser 
angaaende  Materialet  i  den  aeldre  Jjernalders  Vaaben»^) 
först  för  förhållandena  under  Troyons  premier  åge  du 
fer  och  sedan  för  jernets  beståndsdelar  under  Nordens 
äldre  jernalder.  Man  har  visserligen  skäl  utt  vara  tack- 
sam för  så  mångsidiga  upplysningar  som  möjligt,  men 
om  nå^on  deraf  fiinier  sig^  berätti^^ad  att  från  förhållan- 
den,  som  höra  till  denna  s.  k.  premier  Age  du  fer, 
draga  slutsatser  med  anspråk  pa  deras  giltighet  för  Nor- 
dens förhållanden,  är  man  redan  långt  gången  å  af- 
vägar.  Herr  Bloms  iakttagelser  hade  betydligt  vun- 
nit i  interesse,  om  han  i  stället  hade,  för  jemförelsens 
skull,  vändt  sig  till  de  germanska  jernåldersgrupperna 
i  vestern. 

Då  man  alltid  insett,  att  Nordens  jernalder  tillhört 
de  nuvarande  tre  Nordiska  folkens  förfäder,  hafva  de 
archeologiska  periodindelningarne  och  de  öfriga  tidsbe- 
stämmelser, som  fornsakerna  gifva  vid  handen,  ett  syn- 
nerliijt  interesse  för  de  historiska  studierna.  Så  t.  ex. 
måste  svaret  på  frågan:  när  begynner  jernåldern  i  Nor- 
den? då  vår  jernalder  icke  är  någon  fortsättning  af  vår 
bronzålder,    på   samma   gång   besvara    den    för    historien 


')  Aarbögcr  for  Nord.   Oldkyiidiglied   og  Histoiie   1868,  s.   1    f. 


225 

vigtigR  frägan:  njlr  komino  våra  furfäder  till  sina  nu- 
varande ))}gder?  Fornknnskapen  har  ännii  icke  kunnat 
afgifva  sitt  svar;  man  måste  ännu  nöja  sig  med  att  få 
svar  allenast  på  den  frågan:  hvilka  äro  de  första  möjliga 
tidsbestämmelserna  inom  jernåldern? 

De  främmande  m3mt,  som  finnas  i  vår  jord,  kunna 
afgöra  denna  fråga.  Redan  1844  uppvisades  i  Sverige, 
att  de  äldsta  i  vårt  land  funna  m^nt  äro  vestroraerska 
silfvermynt,  denarer,  från  första,  men  isynnerhet  från 
andra  och  beo:vnnelsen  af  tredje  århundradet  efter  Christi 
födelse,  äfvensom  att  efter  denna  handelsperiod  följde  en 
annan,  lika  lätt  att  begränsa,  då  vest-  och  östroraerska 
guldmynt,  solidi,  de  flesta  hörande  till  det  femte  århun- 
dradet, kommo  till  Sverige^).  Jernåldern  i  Sverige  räk- 
nar således  anor  från  vår  tideräknings  första  århundra- 
den. Emellertid  antog  man  i  Danmark,  hvarest  äfven 
romerska  fynd  liade  blifvit  gjorda  och  uppmärksammade, 
äniHi  så  sent  som  1846,  ja  senare,  att  bronskulturen  der 
förträngdes  först  inemot  år  700')- 

Emellertid  blef  det  i  Danmark,  som  man,  tack  vare 
de  samlade  vitnesbörd,  som  de  stora  torfmossfynden  af- 
gåfvo,  allra  först,,  från  början  af  1850-talet,  började  när- 
mare undersöka  arten  af  de  fornsaker,  som  träffades  till- 
sammans med  denarerna  och  andra  samtida  romerska 
fornsaker^),  samt  uppställa  en  äldre  jernälder,  som  ansågs 
sluta  vid  pass  år  450.  Man  finner  detta  system  vidare 
utbildadt  i  Worsaaes  »Slesvigs  Oldtidsminder»"'),  der  grup- 
peringen  är  följande: 


')  B.  E.  Hildebrand,  Anteckningar  lill  K.  Vittcrliets  Historia  och 
Antiqvitets  Akademiens  dagbok  för  iir  1843.  Stockholm  1844  samt 
Anglosachsiska  mynt  i  Kongl.  Svenska  Myntkabinettet.  Stockholm  1846, 
inledn.      jh'  redogörelsen  i  Svenska  Folket  under  Hednatiden,   s.    19. 

-)  Worsaae,   Blekingske   Mindesnuvrker  tVa   Iledenold,   s.   78. 
^)  Worsaae,    Afbildninger.      Köpcnliamn    1854.      Aarböger    18G8,    s. 
349.     Herl)st  i  Annaler  for  Nord.   Oldkyndighed   1861,  s.  308  f. 

*)  Tryckt  i  Köpenhamn   1865. 

Antiqv.  Tidskrift.  15 


226 

Den  äldre  jernäldern,  ,inigefiir  från  år  200 — ^^)00 
efter  Christus  till  ar  450  —  således  svarande  mot  denar- 
ålderi). 

Den  vno-re  iernålderns  föi'ra  afdelnini>-,  uii<ie- 
fär  frän  ar  450  till  ar  700  —  således  svarande  mot 
solidusåldern  oeh   de  närmast  följande  århundradena. 

Den  vno-re  iernålderns  senare  afdelninir,  uns»-e- 
fär  från  ar  700  till  1000  —  således  svarande  mot  de 
arabiska  och  de  vesterläiidska  myiitperioderna. 

Mot  demui  indelning  har  iao:  ar  18G6  uttalat  mio-  för- 
nämligast  på  grund  af  de  svenska  fornsakernas  art.  Jag 
framlade  nå<2:ra  bevis  för  det  nära  sammanhang-et  mellan 
denar-  och  solidus-åldrarnas  fornsaker,  för  nödvändighe- 
ten att  förena  dessa  två  perioder  till  en  stor  ilhlre  jern- 
alder,  i  motsats  till  h^  ilkcn  den  återstående  jernåldern 
intog  en  fullkomligt  sjelfständig  ])lats.  Jag  uttalade  der- 
jämte  min  öfvertygelse,  att  skilnadeii  mellan  fornsaks- 
grupperna  måste  u})})fattas  såsom  vitnesböi'd  om  en  be- 
stämd skiliaktiohet  mellan  tvenne,  om  ;in  l)eslä<>'tade, 
dock  till  sin  utveckling  mycket  skiljaktiga  stammar.  Den 
äldre  jernåldern  skulle  da  tillhöra  de  götiska  (märk  väl: 
icke  gotiska)  stammarne,  hvilka  jag  antog,  ])a  grund  af 
fornsake]'nas  vitnesbörd,  stå  i  ganska  nära  förhallande 
till  Vesterns  germaner;  den  yngre  jernåldern  skulle  till- 
höra en  annan  från  amiat  hall  invandrad  stam,  hvars 
representanter  i  Sverige  voro  Svearne.  Att  den  yngre 
jernåldern  i  Götaland  efterträdde  den  äldre,  uppfattade 
ia<i:  som  ett  vitnesbörd  om  det  af  mån<>'a  andra  omstän- 
digheter  styrkta  factum,  att  Svearne  gjoixle  sig  till  (Jö- 
tarnes  herrar  och  l)landade  sig  med  dem,  Inarefter  af 
Svear  och   Götar  uppstod  det  svenska  folket. 

Följande  år  framstäldes  en  modifikation  af  det  dan- 
ska  systemet'),    hvarigenom    man    i    någon-  mon    närmat 

')  Engelhardts  Kmjfcliul  Moselund,  Köpetilianin  18(17,  livjiiost  meddelas 
en  intressant  öfversigt  af  de  danska  fynden  från  den  s.  k.  niellan-jerniildern. 


227 

sm  till  (le  ;if  iiiiii'  uttalade  Asiixterini,  ocnoni  att  skilja 
solidusperioden  och  dess  fornsaker  från  den  }  iigre  jeru- 
åldern  och  u})p.st;\lla  den  såsoin  en  mellanjernälder. 
Äfven  om  denna  anordning  har  ett  afgjordt  företräde 
framför  den  ur  Slesvigs  Öldtidsminder  nyss  refererade, 
derigenom  att  denna  sa  kallade  mellanjernålder  l)lifvit 
bestllradt  skild  fi-an  den  yngre  jernåldern,  med  hvilken 
han  icke  har  det  minsta  att  skaffa,  synes  m\<x  ännu  icke 
tillräckligt  vara  gjordt.  Sa  länge  man  up[)ställer  en 
jernalder  såsom  stående  emellan  den  äldre  och  den  yn- 
irre,  kan  det  lätteliuen  in^-ifva  den  felaktiga  föreställnin- 
gen,  att  de  tre  jernåldi'arne  äro  lika  berättigade,  gifva  en 
falsk  föreställning  om  en  utveckling,  som  begynnande 
under  den  äldre  fortgår  under  mellanjernäldei-n  för  att 
inom  den  yngre  tinna  sin  fullbordan.  Vill  nnm  nödvän- 
digt särskilja  solidusperioden  med  dess  fornsaker,  har 
denna  otvifvelaktigt  sin  rätta  plats  såsom  en  yngre  afdel- 
nin'>-  af  den  äldre  jernåldern,  ehuru,  att  döma  efter  de 
■  svenska  förhållandena,  det  synes  omöjligt  att  genom- 
föra en  fullständio-  eiroskilnad  mellan  denaralderns  och 
solidusålderns  fornsaker  ^). 

Ett  närmare  studium  af  de  svenska  fornsakerna,  lik- 
som de  fynd,  som  kommit  till  Statens  Samlingar  sedan 
våren  18GG  hafva  i  allo  stadfästat  min  öfvertyi^else  i 
denna  fråjra   och    jair  beoao-nar  således  benänuiingen  äl- 

^)  Engelhardt  aiigitVcr,  anf.  st.  s.  9,  såsoin  cliarncteristica  tVir  incUan- 
jernåltlein ; 

1.  (i  u  1(1  so  lid  i  frän  åren  425 — o25  i  stället  för  de  tidigare  de- 
narerna;  —  men  denna  skiljaktigliet  beror  tydligen  i)å  förhållanden  ntom 
Norden  och  kan  ingalunda  eharakterisera  perioder  inom  en  utveckling,  med 
hvilken  de  ieke  stå  i   minsta  inhördes  sammanhang. 

2.  Guldbrakteaterna;  —  men  dii  deras  tillkomst  i  viss  mon  be- 
rodde på  bekantskapen  med  de  främmande  guldmynten,  ådagalägga  de 
icke  annat  iiu  att  ett  nytt  arbetsmotiv  tillkommit,  ingalunda  att  eu  genom- 
gripande  kulturförändring  intvädt. 

3.  De  stora  bågspii  n  n  ena,  sådana  som  AV.  tig.  428  oeh  429 
samt  denna  uppsats  hg.  4,  pl.  1  hg.  3;  —  men  dessa  äro  att  anse  så- 
som   utbildningar   af  denarperiodens  former,   hvilket  tydligen  ses  af  öfver- 


228 

dre  i ern åldern  i  vidsträcktare  betydelse  än  den  dan- 
ska har,  i  det  iaii:  låter  honom  omfatta  såväl  denar-  som 
solidus-perioderna  (äldre  jernåldern  och  mellan-jernål- 
dern).  Dermed  vill  jag  likväl  icke  hafva  sagt,  att  man 
ej  skulle  kuinia  hänföra  någon  särskild  typ  till  början 
eller  till  slutet  af  denna  period,  liksom  de  från  främ- 
mande land  införda  mynten  och  öfriga  fornsakerna  till- 
höra skilda  tider.  Med  tillfredsställelse  har  jag  af  ett 
tidninosrcferat  från  förlidet  ars  naturforskaremöte  sett, 
att  de  norska  fornsakerna  bragt  professor  Rygh  till 
samma  åsigt.  Han  anser,  att  den  äldre  jernåldern  i 
Noroe  räckt  inemot  ar  700.  Da  Vd^^  icke  varit  i  till- 
fälle  att  studera  de  norska  fornsakerna  annat  än  efter 
beskrifnino-ar  och  i  aftecknino-ar,  våa'ar  iao-  icke  uttala 
mig  härom.  Omständigheter  finnas,  som  göra  det  (ro- 
ligt, att  den  äldre  jernåldern  räckt  något  längre  i  Norge 
—  liksom  i  Danmai-k  —  än  i  Sverige,  men  det  synes 
mig  dock  underligt,  om  tidsskilnaden  mellan  Sverige 
och  Norge  skulle  belöpa  sig  till  mycket  mer  än  ett  ar- 
hundrade. 

När  jag  anser  den  yngre  jernåldern  i  Sverige  af- 
lösa  den  äldre  nägot  efter  (h't  femte  århundi'adets  slut, 
iiällcr  detta  (h-n  slutlifia  aflösnino-en  uti  Sveris2;e  sunnan- 
skogs.  Senare  undersökningar,  af  hvilka  de,  för  h vilka 
jag  här  kommci-  att  redogöra,  ;n'0  l)land  de  vigtigaste, 
hafva  öfvert}gat  niig,  att  allt  landet  ofvan  skogarne  icke 


fi-iiiigsruiiiicr   och    torde    koiniiia    ;itt    i   drtiilj    ii|)|)vi>;is   i    O.    Montclii    jirhctc 
»Frän  jcnialdcni»,   liv;ir.s   plaiiclicr   jag  är   i   tdltldlc   att   längre   liam  ciicra. 

4.  All  vii  II  (I  a  II  (I  et  al'  iiiello  och  inlägguiiig  ined  gl  a  si)  i  lar; 
—  men  detta  l)evisar  alienasit  införandet  al'  nya  arhetsinotiver,  al'  hvilka 
åtiuinstonc  det  senare   torde   vara  heniladt  frän   det   hyzaiitinska   riket. 

5.  Hegrafn  i  ngssättet;  —  men  detta  in-  iiiinu  iov  litet  kiindt 
under  hela  viir  jernäl(h-r  (jfr  ticdje  tillägget  i  min  öfv(!isättning  af  Smjrre 
Stnrlesons  Koniingahok  1.  s.  '.>2i)  i.)  att  man  skulle  knnna  dei'])ä  grunda 
en  periodindelning,  l^niiclliardt  anmiirker  sjelf  (Aarijiiger  for  ISCiS  s.  llJä): 
)'nian  kjender  endiiii  kun  faa  Gravstedci'  tia  Mellein-Jernaldi  ren  og  (hit  er 
cudnu   ikke   oplyst,   om   .lordftt;st(-lse   har   \ieret   den   sedvanlige  (iravskick». 


229 

från  början  vurit  Svearnes  egendom  utan  att  cler  funnits 
götisk  l)efolkning.  De  två  forn-norcliska  runskrifterna  i 
Hölebo  härad  och  än  mer  de  två  uppländske  runste- 
narne med  samma  slags  inskrifter,  jämte  en  icke  obe- 
tydlio-  mäno(l  fornsaker  visa  det  ovedersäolioen.  Men  i 
Svitjod  d.  v.  s.  Mälarelandska[)en  måste  den  äldre  jern- 
åldern  hafva  ])lifvit  aflöst  icke  så  litet  före  slutet  af 
femte  århundradet.  Ett  sommartiden  1866  inkommet 
fynd^),  åt  hvilket  jag  hoppas  fa  egna  en  särskild  fram- 
ställning, har  jämte  andra  omständigheter  gjort  det  i  mina 
ögon  mer  än  sannolikt,  att  man  inom  denna  landsdel 
(Svitjod)  måste  urskilja  ett  mindre  område,  som  var  de  in- 
vandrande Svearnes  ursprungliga  bygd,  inom  Inilken  det 
götiska  elementet,  om  det  verkligen  någonsin  funnits  der, 
måste  hafva  försvunnit  ännu  mvcket  tidijyare,  så  tidigt 
att  det  knappast  kan  hafva  lemnat  några  spår  efter  sig. 
Om  inom  detta  område  Svearnes  jernålder  d.  v.  s.  den 
s.  k.  yngre  jernåldern  fans,  såsom  jag  tror,  redan  un- 
der denarperioden,  blifva  benämningarne  äldre  och  yn- 
gre jernålder  icke  fullt  lämpliga  för  Sverige.  De  fullt 
korrekta  nanuien  skulle  då  ])lifva  (Jötarnes  och  Svearnes 
jernålder. 

Att  den  äldre  jernåldern  är  representerad  i  Norr- 
land vore  fc^^iiska  märklio-t,  äfvcn  om  nian  icke  hade 
mera  än  ett  eller  annat  fynd  frän  denna  aihigsna  tid. 
Då  fynden,  såsom  i  (h't  följande  visas,  äro  ganska  många, 
vinner  detta  ka})itel  af  fosterlandets  fornkunskap  myc- 
ket i  interesse.  De  foi-usaker,  som  1)li{\it  bevai-adc  iVån 
denna  tid,  förvaras  dels  i  Statens  Historiska  Museum, 
dels    i    Helsin"lands   fornminncsföreninas    sandinjj:    i   Hu- 

C;  C  C? 

diksvall.  Att  denna  undersökning  l)liFvit  sa  rikhaltig  som 
deu  ini  ;ir,  bei-or  till  en  stor  del  pa  drw  utniiirkta  väl- 
vilja, som  beredt  mig  tillfälle  att  uti  Stockholm  granska 

^)  Tvenne  ovala  spiinnbucklor  af  en  mycket  tuliii'  utvfckliiiijstvp.  funna 
vid  As-Husby  i  Noirsuuda  soc-kcu,   Erliugluindia  härad   (luv.  Sölio). 


230 

de  vigtigaste  fynden  från  den  äldre  jernäldern,  som  för- 
varas i  Hudiksvall).  För  denna  förmon  såväl  som  för 
mänga  värderika  upplysningar  ståi'  jag  i  tacksamhets- 
förbindelse till  föreninsfens  Sekreterare  D:r  J.  A.  Wi- 
ström.  Docenten  Sidenbladhs  reseberättelse  från  Medel- 
pad, Helsingslands  forminnesförenings  af  dess  nitiske  ord- 
förande Kontraktsprosten  D:r  L.  Landgren  uppsatta  soc- 
kenförteckningar öfver  fornlemningar  samt  n.  v.  Kyrko- 
herden N.  J.  Ekdahls  berättcdse  om  en  flerårig  resa  i 
Norrland  (1827 — 1830),  alla  förvarade  i  Kongl.  Vitter- 
hets Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  archiv,  hafva 
beredt  mii)-  möili<i'het  att  frandiåUa  sammanhangret  mel- 
lan  dessa  iyud  och  de  fasta  fornlemningarne  i  samma 
trakter. 

Från  Vesterbotten,  dei-  de  fasta  fornlemningarne 
(rösena),  enligt  Ekdahl,  upphöra  i  Piteå  socken"),  och 
från  Ångermanland  känner  jag  intet  f3aid  från  den 
äldre  jernäldern.  Deremot  äi"o  de  talrika  från  Medel- 
pad   och    nordöstra   Helsingland. 


M  C  (1  c  1 1>  a  d  s  i'v  II  (1. 

I.     Ljustorps  socken,  Vester  Frötuna. 

Socknens  bygd  går  från  Kringelfjärdens  nordända 
rätt  iiKit  landet  längs  ett  mindre  vattendrag.  Inom  Vester 
Frötuna,  på  gården  Höge  egor,  hade,  enligt  hr  Ekdahl, 
trenne  högar  blifvit  utföi-da  på  åkern,  af  hvilka  tvenne  va- 
rit 4  till  .')  alnar  liöga,  den  tredje  något  mindre.  Man  hade 
dervid   funnit   nicn  ii  iskolxMi,   en   oval   niessingsplåt,   8 

')  Del  iir  iiKijlinf,  ;itt.  llciM  l'\ii(l  IViiii  s;iiiiin;i  tid  fcirvaiab  uti  Hudiks- 
valls  iiiuscuui,    livilka  ick(;   koiniiiil    lill    luiii    kannedoiii. 

'-)  Dr  uppliöia,  (;iilif,4  lir  Sidfid)ladli,  redan  i  Skfllcfto  socken,  men 
dä  Ekdahls  piistacnde  stfules  al'  Ijcstiiiuda  Kpccialupp^iiftiT,  synes  detta 
mij'  vara   fullt  tiliförlitiiiit. 


231 

tum  lång,  5  till  6  tum  bred,  af  '  s  tums  tjocklek,  full 
med  spikliAl  i  kanten,  samt  ett  spänne  af  messingstråd. 
Då  hr  Ekdahl  i  sin  konceptanteckning  ytterligare 
upplyser,  att  detta  spänne  liknade  de  gotländska,  hvilka 
han    under   en    tidio-are   resa  varit  i  tillfälle  att  iakttao-a 

o  c 

torde  det  vara  sannolikt,  att  han  åsyftar  en  simpel  form 
af  den  vanliga  s.  k.  romerska  fibulan,  af  hvilken  vackra 
exemplar  äro  afbildade  W/)  fig.  388—391.  Hr  Ekdahl 
hemförde  från  Gotland  en  simpel  varietet  af  denna  typ, 
bildad  af  en  enkel,  temligen  tunn  ten  sammanböjd  till  en 
tibula  (Inv.  484).  Såväl  iinare  som  simplare  varieteter 
äro  funna  i  de  stora  danska  torfmossfynden  från  denar- 
åldern. 

Hvad  den  ovala  plåten  beträffar,  är  beskrifningen 
så  knapphändig,  att  man  icke  kan  döma  om  hans  be- 
stämmelse"). Fyndet  var,  då  hr  Ekdahl  besökte  stället, 
förkommet,  och  han  har  således  beskrifvit  det  efter  hit- 
tarens  uppgifter. 

2.     Timrå  socken,  Hamsta. 

Socknen  ligger  ondvring  Indalselfvens  mynning.  Huf- 
vudb}gden  ligger  dock  icke  vid  elfven,  utan  går  från 
Kringelfjärdens  vestligaste  bugt  rätt  inåt  landet.  Hamsta 
by  ligger  ungefär  i  midten  af  b3^gden.  I  byn  fann  hr  Si- 
denbladh  lenniin";ar  af  fem  höo*ar:  flere  lära  hafva  funnits. 
I  en  af  dessa  högar  hade  man  anträftat  hvarjehanda  jern- 
saker,  af  hvilka  det  lyckades  hr  Sidenbladh  att  för  Sta- 
tens Samlingar  i'ädda  en  sköldbuckla  och   en  spjutspets. 

Sköldbucklan  af  jern  är  halfklotformig,  ehuru  nå- 
got   nedtryckt,    med    rätt    utstående,    nästan    1    dec.-rum 

^)  W.  betyder  AVorsaaes  Nordiske  Oldsager  i  det  Kongelige  Museum 
i  Kjöbenliavn.      Köpenbamn   1859. 

-)  W.  tig-.  ;57{)  (romersk  raetallspej>el)  skulle  af  tu  med  forusaker 
obekant  hittare  kunna  beskrifvas  som  en  rund  messiugsplat  med  en  mängd 
spikbål  längs  kauteu. 


232 

bred  kant.  Bucklan  har  med  trenne  naglar  varit  fastad 
vid  skulden.  Två  af  dessa  iVro  qvar;  de  äro  trinda  med 
rundt,  kupigt,  iui  luiligt  hufvud  och  platt  fyrkantig 
skifva  nedtill.  Sköldens  tjocklek  måste  hafva  varit  0,4 
dec.-tiim.  Bucklans  djup  är  ungefär  2  dec.-tum,  hennes 
bredd,   kanten  inräknad,   5,5  tum. 

Bucklor  af  fullkomligt  samma  form,  fastän  af  bronz, 
förekommo  i  Torsbjergs  mossfynd  (jfr  pl.  8  tig.  11  och 
11  a),  i  hvilket  fynd  äfven  förekommo  87  romerska  de- 
narer,  den  yngsta  slagen  under  Septimii  Severi  rege- 
ring år   194. 

Spjutspetsen  har  rund,  nedtill  vidgad  holk,  som 
med  en  hvass  rygg  fortsattes  ända  till  bladets  något 
trubbiga  udd.  Bladet  är  bredast  (1,8  dec.-tum)  midt 
emellan  udden  och  holkens  kant,  och  afsmalnar  mot  ud- 
den, dock  icke  jämnt,  utan  med  en  bugt  inåt,  å  hvar- 
dera  sidan.  I  holkens  nedre  del,  nära  kanten,  äro  tvenne 
hål  midt  emot  hvarandra,  i  hvilka  ännu  sitter  nageln, 
som  fäste  spjutet  vid  skaftet.  Hela  längden  äi*  (j,5  dec.- 
tum,  deraf  holkens  ensamt   1,8  dec.-tum. 

Ett  spjut  mycket  likt  detta,  ehuru  något  smärtare, 
fans  i  Nydams  mossf^qid  (pl.  X  tig.  4),  i  hvilket  fynd 
äfven  förekommo  o4  romerska  silfvcrnunt,  det  vnjr^^ta 
slaget  för  kejsar  Macrinus  Ar  217.  Snmma  tyj)  förekom 
äfven  i  Kragehuls  mossfynd  (pl.  11   tig.  4,  \)\.  III  tig.  16). 

Af  de  anförda  exemplen  visar  sig,  att  säväl  sköld- 
bucklan, som  spjutet  tillliöra  t}'per  ifi*;in  den  äldre  jern- 
äldern,  som  funnos  redan  under  denai-ahlcrn.  Ifnruvida 
dessa  typer  ])rukats  fram  mot  slutet  a("  den  iildrc  jcrn- 
åldern,  eller  om  de  da  Idifvit  ersatta  ;d'  andra  foianei', 
känner  man  icke. 

3.     Timrå  socken,  Skottgård. 

Närmare  veständan  af  socknens  liulVudbvgd  liofjer 
Skottgårds  by.    I  backen  öster  om  byn  samt  inne  i  denna, 


233 


^^ r    o  Q    ,    -  ^ 

S.£^  o  o  Jo"- 


Via.  1.     Hal>ritiir  al  elciti'um.     JU-dolpail. 


såväl  vid  gärdarne  som  nere  vid  vägen  och  ofvanför  vid 
en  liten  kulle,  finnas,  enligt  hr  Sidenbladh,  lemningar  af 
steniga  högar.  Af  tolf  stycken  tinnas  tydliga  spår;  de 
hafva  haft  en  omkrets  af  60 — 100  fot. 

Vid  Skottgard  hittades  år  1844  i  en  »stenbacke», 
hvilket  möjligen  får  tolkas  som  en  »stenig  hög»,  hälften 
af  en  fino^errino-  samt  en  mindre  halsring,  den  förra  af 
temlioeii  oodt  unld,  den  senare  af  silfverblandadt,  eller 
s.  k.  electrum.  Fingerringen,  som  var  «tunn,  kullrig, 
på  insidan  hålig»  och,  såsom  nyss  nämndes,  fragmen- 
tarisk, inlöstes  icke  för  Statens  Samlingar. 

Halsringen  (Inv. 
1100),  som  af  bildas  i    yg^  ^™««iiiiiiiiiMiji|f]j^ 

mindre  skala  fio-.  1  är 
mycket  elastisk.  Stör- 
sta diametern  är  4,i 
dec.-tum,  baksidan  har 
en  minimihöjd  af  0,25 
dec.-tum;  ändstyckena  äro  i  kanten  0,7  dec.-tum  breda. 
Guldets  halt  är  0,557.  Or.namenterna  äro  tydligen  in- 
slagna med  tre  olika  punsar,  en  för  de  hjullika  tigu- 
i'erna,  en  för  cirklarne  och   en  för  de  små  bågarne. 

Ehuru  intet  i  sielfva  fyndet  ano'ifver  rin":ens  ålder, 
kan  man  irenom  iäniförelsc  med  andra  fvnd  fa  full  viss- 
het  i  denna  vio-tioa  fvaua.  Till  vinnande  af  en  redig 
öfversigt,  utmärker  jag  h\ai'  grup[)  af  l)evis  med  en  sär- 
skild bokstaf. 

A.  I  Statens  Historiska  Museum  förvaras  under 
numren  1152  och  11  Dö  ett  i  tvenne  om<iåni>ar  insändt 
guldfynd,  som  anträffades  på  3  fots  djup  i  en  åker 
under  Valla  i  Klinte  socken  på  riothmd.  I  (h'tta  fynd 
förekommo  tvenne  anld  ri  iii-a  r  liörande  till  samma  tvn, 
som  den  medelpadska  tillhöi',  af  Inilkcn  den  ciia  ater- 
<j:ifves  ho-.  2.  Ornamenterino-en  är,  såsom  ti<j;uren  utvi- 
sar,  något  rikare.    Afvcn   a  den   andra  ringen,  af  hvilken 


234 

5  bitar  inkommit,  äro  ornamenterna  något  skiljaktiga, 
men  å  båda  förekomma  sma  koncentriska  cirklar  och 
strierade  trianglar^).  Fyndet  innehöll  dessutom  en  fyr- 
kantig, tjock,  hamrad  guldtacka,  2,6  dec.-tum  lång, 
vägande  28  ort  (119  grammer)  samt  ett  guldmynt, 
pregladt  för  Kejsar  Titus  under  perioden  71 — 79,  såle- 
des fö]"e  hans  regeringsanträde.  På  åtsidan  ses  kejsa- 
rens hufvud,  högra  sidan,  med  lagerkrans;  omskrift: 
T.  c^SAR  IMP.  VESP.  (Titus  Ca?sar  Imperator  Vespasianus). 


Fig.  2.     ITal-riiiir  »t  iriild.     (lotlaiiJ. 


På  frånsidan:  Fortuna  stående  på  en  med  guirlander 
omgifven  ei[)i)us,  håller  i  ena  handen  ett  ymnighets- 
horn,  i  den  andra  ett  styre;  omskrift:  pontif.  tr.  fot. 
(pontifex  tril)unicia  potestate  "^).  Guldtackans  halt  är 
0,927,  den  söndriga  ]-ingens  0,48(j,  den  hela  ringens  och 
myntets  0,958"'). 

V).     En   guldarmi-ing   af  samma   t}p   fans   år  1713 
på    Hedc    egor    i    Möklinta    socken,    Vestmanland,   jTimte 


')  För    öfVi^ft    liiir    den    icke    iifhilhiidL:    riiigcii   stricrndc   rlioinhcr   med 
en  cirkel   i   liv.-irt   liöni,    iiicllaii   tvii   Iriniiglar. 

-)  Se   Colnii,  Dcscript.  lustori(jue  des  uioiiiiMics  frii])i)écs  sons  renipire 
rom.-iin   I  s.   311»,    n.   (iO. 

■')   Det    offieiela   viirderiiifisiiistiuiiiciitct  aimifvcr  ieke,    om   rino;en   och 
myntet  livart   för  sig  eller  tagna   till:^ammans   hade  denna   halt. 


235 

tre  spolformiga  perlor  af  guldbleck  samt  några  sina 
krusade  silfverstycken  och  »en  liten  genomborrad  sten, 
liknande  en  radbandsperla».  Armringen  väger  omkring 
18  ort  (70,50  grammer)  och  jir  prydd  med  inslagna  strie- 
rade  trianglar. 

Det  är  per  lo  ma,  som  kunna  användas  såsom  tids- 
bestämmande i  detta  fynd.  De  äro  af  tendigen  tunt 
guldbleck,  med  prydnader,  dels  uppucklade  från  under- 
sidan, dels  bildade  af  pålagda  korn-  och  trådsirater. 
Liknande  perlor,  ehuru  mycket  simpla,  äro  afbildade 
W.  hg.   m[). 

I  en  »stenlagd  graf»,  förmodligen  en  stenkista,  fann 
man  år  1834  i  Bals  socken  på  Gotland  ett  skelett.  Vid 
dettas  hufvud  —  sannolikt  vid  halsen  —  lågo  tvenne 
spolformiga  guld  perlor,  prydda  med  pålagda  tråd-  och 
kornsirater.  Vid  sidan  af  skelettet  lågo  några  bronz- 
fragmenter,  nämligen  ett  romerskt  öskar  utan  botten 
och  med  handtaoet  afbrutet  samt  lemningar  af  beslao- 
till  tvenne  dryckeshorn  (Inv.  645).  De  romerska  ös- 
karen tillhöra  denarperioden,  således  den  äldre  jern- 
åldern,  och  till  denna,  i  synnerhet  kanske  till  dess  tidi- 
gare del,  synas  de  icke  fåtaliga  fynden  med  dryckes- 
hornsbeslag höra. 

Perlorna,  W.  hg.  369  äro  funna  på  Seland  tillsam- 
mans med  —  utom  annat  —  två  päronformiga  häng- 
smycken  (s.  k.  berlocker M  af  gnidbleck,  arbetade  pä 
samma  sätt  som  perlorna  (jfr  W.  tig.  378)  och  att  dessa 
berlocker   höra   till  den   iildre  jernaldern,  ser  man   af  de 

^)  Naniuft  berlocker  for  dcuna  ty])  hav  visscrliiieu  blifvit  j>aiiska 
vanliirt,  men  (l;i  det  icke  tillräckliu;!  aii<>-itVer  dessa  forusakers  bestäm- 
raelse  och  dä  dertill  ordet  berlock  annars  betecknar  alla  möjliga  liängande 
ornamenter,  i  kompass-,  djur-,  kanonvagntbrm  o.  s.  v.,  synes  det  mi<j 
enklare  att  kalla  de  vackra  guldprydnaderna  päronformiga  liiingsmyc- 
ken.  Öfverst  hafva  dv  en  ofta  synnerligen  lim  arln^tad  i>gla  och  de 
slutas  vanligen  nedtill  med  pä  hvarandra  fastade  kullika  ornamenter,  icke 
olika  smärre  drufklasar.  Det  finnes  en  varietet  af  dessa  s.  k.  berlocker, 
hvilken  kan  lämpligen  benämnas    klotformiga    hängsmycken. 


236 

fynd,  i  hvilka  de  förekomma  tillsammans  med  romerska 
saker  från  denarperiodeii^). 

C.  Af  en  tredje,  mycket  stor  guldring,  hörande 
till  samma  typ,  ehuru  med  den  smalare  delen  skarp- 
kantio-t  vriden,  hittades  ett  ändstycke  år  168(S  i  Ano;e- 
reds  socken,  Vetle  härad,  \'estergötland;  det  väger  26,81 
ort  (113,94  grammer).  På  ändplattan  äro  samma  enkla 
spiral-liknande  sirater,  som  man  ser  t.  ex.  på  en  benkam 
i  Xydams  mossfynd  (pl.  V.  hg.   10). 

En  dylik  ring  af  guld,  vriden,  med  platta  tresidiga 
ändstycken  utan  alla  sirater,  passande  för  en  mycket 
smal  arm,  hittades  år  1839  i  en  åker  under  henuiianet 
Hud  i  Tanums  socken.  Bohus  län  (Inv.  843).  Dess  halt 
är  ungefär  0,7"). 

Hit  to]'de  man  ock  böi-a  föi'a  »1  ifhji  Itet»  af  silfver- 
hlandadt  guld,  W.  tig.  453,  funnet  i  Danmark,  hvilket 
har  å  de  breda  ändstyckena  samma  ornering,  som  före- 
kommer å  ett  spjutskaft  i  Torsbjergs  mossfynd  (pl.  12, 
fig.   9   a). 

1).  Statens  Historiska  Museum  eger  tvtiine  synner- 
liofen  vackra  fino;crrini»ar  af  "uld,  som  sta  den  ifrao^a- 
varande  typen  ganska  nära.  Sjelfva  ringen  består  af  ett 
platt  stycke,  smalast  baktill,  vidgande  sig  mot  ändarne, 
hvilka  äro  trefiikiga  (tvä  smala  flikai'  å  bada  sidor  af 
af  en  bredai'e).  På  dessa  breda  framändar  sitter  en  oval 
skifva,  pry(hl  med  en  strieracl  i'and  samt  (å  det  vack- 
rare exemplaret)  af  en  rad  guldkorn.  På  skifvans  midt 
;ir  inom  en  up[)staende  i<;nit  fästad  en  stöi-rc  oval,  röd- 
brun  sten,  antagligen   en   kanicid. 

Den  vackrare  af  dessa  ringar,  med  streckade  tre- 
sidingar  och  puid<terade  cirklar  iii.  m.  och  en  giddhalt  af 

')  l^xciripclvis  inii  ii;iiiiii;i>  iMulct  t'i;iii  Nörrc  15nil)\  pii  l'_vcii :  {■ii 
"{^iildhcrlock»  W.  hg.  377,  fii  ronuTsk  niftallspegel  W.  iig.  370  ocli  hand- 
t!ig(;t  till  ett  öskiir  med  den  ri)iii(;iska  rabiikaiitciis  stiuii|)<l  Dis  wcus  i'(ecit), 
VY.  Hg.  .308. 


237 

0,95,  är  funnen  helt  nära  Ystad  (Inv.  2i)3*J).  Den  andra, 
som  jämte  punkterade  cirklar  och  repstafvar  m.  m.  har 
mycket  smala,  tvärstrierade  halfmånsirater,  är  funnen  på 
Högåsen  i  Forsby  socken,  Kåkinds  härad,  VestergOthmd 
(Inv.   1325).     Hans  halt  är  0,97^). 

Ringar  af  samma,  t}'p  äro  funna  i  Sorö  Amt  på  Se- 
land, W.  hg.  o81  (med  tre  glasl)itar  infattade  a  fram- 
skifvan)  samt  i  Norge  (en  Ida  glasfluss  på  oval  skifva'). 

Den  danske  fornfoi-skaren  Bove  fäster  i  sin  0])lv- 
sende  Fortegnelse  sid.  216  uppmärksamheten  derpå,  att 
den  seländska  ringen  liar  samma  ornamenter  som  guld- 
ringen från  Strårup  i  Söder-Jutland,  nämligen  tvä  kon- 
centriska cirklar  med  en  midtpunkt  och  små  strålar, 
hvilket  ornament  dessutom  förekommer  i  guld  inlagdt 
på  en  jernlans  i  Nydamsfyndet  (pl.  XI  fig.  40).  Orna- 
mentet är  endast  en  prvdliuare  form  af  de  förut  mer 
än  en  irano-  omtalade  koncentriska  i)unkterade  cirklarne. 
Strårup-ringen  är  trind  med  flat  lancettformig  framsida. 
Om  man  tänker  sio;  denna  i  tu  skuren  tvärt  öfver  mid- 
ten,  far  man  fullkondigt  samma  typ  som  Skottgårds- 
ringen  tillhör.  Strårup-ringen  har  en  inskrift  af  den 
äldre  runradens  stafvar. 

E.  Tvenne  ändstycken  af  en  liknande  platt  si  If  v  er- 
hal  sring,  ornerade  med  rätliniga  teckningar  och  några 
punkterade  cirklar  hittades  på  Öland  år  1863.  En  bonde 
på  N:o  1  Hörninge  i  Köpings  socken  var  sysselsatt  med 
bortbrytande  af  en  »rörkulle»  i  en  gammal  åker  och  fann 
deri    en    graf,    5—6    (jvartcr    djup   och    omkring   3    alnar 


*)  W.  tig-.  .'581  atcrgitVer  en  ring  af  denna  typ  l)lan(l  saker  iViiu 
äldre  jernaldcrn.  Halfm.ius-siraterna  nirelioiunia  a  saker,  som  at"  honom 
räknas  till  din  yug-re  (mellersta)  jernidderii.  W.  lig.  430  och  443.  Deu 
senare  ring(ai.  med  nicllan-jerniilderns  sirater  pä  en  typ  IVän  äldre  jern- 
äldeiii,  visar  omöjligheten  att  uppdraga  mellan  dem  niigon  giltig  skiljegräns. 

'-)  Föreningens  for  Norske  Forntidsmindt^sniivrkers  Beväring  Årsberät- 
telse för  1867  pl.  1,  tig.  14  (der  inan  dock  icke  kan  se  att  skifva  och 
glasHnss  iiro   ovala). 


238 

lånjy.  I  oraiVeii  låso  multnade  ben  af  en  menniska  med 
hufvudet  åt  norr;  hufvudskålen  var  då  hel,  med  oska- 
dade tandrader.  Vid  Imfviidet  stod  en  lerkruka,  inne- 
hållande kol  och  aska.  Vid  halsen  lågo  tVagmenterna 
af  silfverringen,  tva  päronformiga  hängsmycken  af 
guld  samt  två  bruna  perlor  af  glasfluss  med  inlagda 
brokiga  bitar.  Dessa  saker,  jemte  en  bit  af  ki-ukan  in- 
sändes (Inv.  3060).  Grafven  omslöts  af  en  oval  sten- 
sättning,  24  alnar  lång,  som  icke  var  synlig  öfver  jord. 
I  en  håla  bredvid  grafven,  "V*  aln  djup,  2  alnar  vid,  lågo 
ti'äkol  och  brända  stenar^).  Det  S3^nes  icke  vara  ovan- 
ligt, att  man  finner  uti  öländska  grafvar  vid  sidan  af 
ett  obrändt  lik  eu  kruka  med  aska.  Arten  af  denna  aska 
återstår  det  ännu   att  undersöka. 

Att  denna  silfverring,  som  till  form  och  oi'ueriug 
påminner  så  mycket  om  de  ofvan  beskrifna  guldringarne, 
blifvit  fuiuien  tillsammans  med  dessa  hängsmycken  af 
guldbleck,  öfverensstämmer  })å  det  närmaste  med  de 
under  B  sammanförda  fynden  och  st}rker  således  den 
slutsats,  till  iivilken  de  ledde,  nämligen  att  dessa  guld- 
rinf-ai-  tillhöi'a  den  äldre  iernåldern  och  att  de  sanno- 
likt  funnos  redan  under  dennas  tidigare  skiften. 

Tvenne  andra  lialsringar  af  silfver,  mycket  liknande 
den  nu  beskrifna,  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum. 
Den  ena  är  funnen  i  en  åker  å  Bröttorps  b}s  egor  i  N. 
Mökleby  socken.  Oland  (Inv.  1304:  1840,  35).  Den  an- 
dre, som  bland  andra  ornamentei*  hai*  tresidingai",  är  fun- 
nen å  Fjälls  egor  i  Kndre  socken,  (lotland  (Inv.  2667). 
Den   senares   halt   äi-  0,i»4. 

F.     P'i'an    jämrörclscn    med  typerna  öfvergar  jag  nu 


*)  De  nog^fvaiiiiii  iippijirtcnia  om  fyiulet  meddelades  af  liittareii  g-enom 
Ordningsmamicii  i  ]iorj;li()liii,  licrr  J.  Söderström,  livilkeu  vid  iiirr  iin  ett 
lilliVdle  visat  si<;  särdelits  nitisk  lur  de  offciitliija  saitiiiiiti:ariics  riktande. 
Benen  efterskrefvos,  men  dt;  förklarades  tiii  vara  s;l  skadade,  att  de  icke 
voro  af  niigot  viirde.  Det  ena  liiingsmyckets  halt  var  0,00,  det  andras 
0,80,   silfrets  lialt   var  0,9  1. 


239 

till  en  närmare  gransknin^^  al"  ett  })ar  ui'namentsgrupper 
i  afsigt  att  föröka  bevisen  för  dessa  ringars  och  andra  på 
samma  sätt  ornerade  fornsakers  äldre  jernålders-cbarak- 
ter,  men  derjänite  äfven  för  att  lemna  ett  detalj-bevis 
på  en  af  de  många  öfvergangar  från  den  äldre  jernål- 
derns  tidigare  till  hans  senare  skiften,  h vilket  naturligt- 
vis pa  samma  gäng  blir  ett  l)evis  för  påståendet  om 
omöjligheten  att,  med  full  trohet  mot  fornsakernas  an- 
visningar, skilja  mellan  en  inskränktare  s.  k.  äldre  oeh 
en  s.   k.   mellan-jernålder. 

Jag  börjar  med  de  ornamenter,  som  hafva  utseende 
af  en  triano;el,  men  fäster  misf  allenast  vid  dem,  som 
äro  inuti,  i  en  eller  annan  riktning,  strierade.  De  punk- 
terade trianglarne  lenmar  jag  alldeles  å  sido. 

Dessa  streckade  tresidingar  förekonnna  ofta  på  en 
fornsakstyp,  som  under  det  den  ;ir  sällsynt  i  Danmark, 
och,  sa  vidt  jag  vet,  hittills  icke  blifvit  funnen  i  Norge, 
är  ganska  allmän  i  Sverige,  nämligen  de  af  Hallenberg 
s.  k.  amtisbenerna  eller  hufvudringarne  af  guld,  för 
hvilka  jag  skulle  vilja  föreslå  namnet  ormhufvudrin- 
gar.  Dessa  ringar  äro  triuda,  ungefär  af  en  gåspennas 
tjocklek,  samt  hafva  två  eller  tre  bredare,  vanligen  lan- 
cettlika  plattor,  hvilka  i  en  ända  eller  oftare;  i  begge 
äro  försedda  med  ett  mer  eller  mindre  tvdliut  orm-  el- 
ler  drakhufvud^).  Det  är  detta,  som  skulle  kunna  gifva 
typen  namn,  då  Hallenbergs  benänniingar  synas  mig 
mindre  tillfredsställande.  Hans  förklaring  stödde  sig  på 
seden  i  den  grekiska  kvrkan  att  vid  brudvigsel  bära 
på  hufvudet  ett  ringsmycke'),  men  da  den  grekiska 
kyrkan    med    hennes    sedvänjor    är  3ngre   än  den  tid,   då 

^)  NågTa  sakna  visserligen  det  utproglade  orinhutViulet,  men  de  äro 
tydligen  simpla  varieteter  af  samma   Up. 

-)  Dä  det  för  öfrigt  är  sannolikt,  att  den  grekiska  kyrkans  crtifavo^j 
var  en  reminiscens  af  den  klassiska  tidens  likniimmla  smyeke.  n)ä  det 
anmärkas  att  detta  mera  liknade  ett  diadem.  Jfr  Weiss,  Kostiimkunde  des 
Altcrthums  fig.  251,  260  c.  d.   204  d.  e.  f. 


240 

ifrågavarande  riiioar  beorao-nudes  i  Norden,  bevisar  iäm- 
föreisen  cillsintet.  Det  är  visserligen  icke  omöjligt,  att 
dessa  ringar  begagnats  })a  linfvudet,  men  då  det  icke 
är  fullkomligt  visst,  synes  det  vara  något  förhastadt  att 
med  namnet  »hvifvudring»  bilda  en  åsigt,  som  svårligen 
kan  stödjas  med  bevis.  Föi-  typen  är  ej  heller  detta 
namn  passande,  alldenstund  det  finnes  i  Statens  Histo- 
riska Samlingar  en  fingerring  af  alldeles  samma  typ^). 

Sådana  ringar  äro  funna  i  Skåne  1  (Naffentorp  i  Bun- 
keflo  socken,  Inv.  389G,  halt  0,948);  Bohuslän  2  (Hövike- 
näs,  \'alla  socken,  Inv.  (iöo,  halt  0,954;  fingerring,  Sol- 
hem Mellangärden,  Qville  socken,  Inv.  2348,  halt  0,9l); 
Oland  3  (Osby,  Gräsgårds  socken,  Inv.  406,  halt  0,9(;5; 
Bredinge,  Kastlösa  socken,  Inv.  1946,  halt  0,944;  s])iral- 
vriden,  Näs})y,  As  socken,  Inv.  3945,  halt  0,974);  Ne  rike 
1  (tillsammans  med  en  annan  guldring''^),  Luggavi,  Kräk- 
linge  socken,  Inv.  224(S,  halt  0,9(54);  Uppland  5  (en  från 
en  grafplats  vid  Långtora  ])y.  Långtora  socken,  Lagunda 
härad,  Inv.  1834,  halt  0,958;  tre,  af  hvilka  endast  en 
inlöstes,  från  \ .  Rickeb}-,  Gottröra  socken.  Långhundra 
härad,  Inv.  443,  lialt  0,985;  en  från  Langalma,  Börstils 
socken,  Frösakcrs  häi-ad,  Inv.  660,  halt  0,926);  Abo  län  1 
(Nousis  socken,  Inv.  22''),  (iotland  1  (ett  litet  fragment 
från  Rings,  Hejnums  socken,  Inv.  1058,  halt  ungef.  0,875). 
Af  dessa  hafva  tre  stycken  strierade  tresidingar,  näm- 
ligen  Inv.   22,  406  och   3945. 

^)  Tvii  ;if  dossii  större  ringar  iiro  alliildade  i  Ilallenbcrgs  Ikrättclse 
0111   tv('mH;   fviid.      Stofkliolm    1H21. 

-)  Afhilflade  i  Ilofhcrgs  Nerikes  f!,-;iinla  iiiimicii,  s.  76.  Ett  annat 
exemplar  af  den  ätrfiljande  bygelns  tvp  finnes  i  Statens  Samlingar  Inv. 
2.'i2S  (Vesteigötland)  oeli  är  ])ivdt  med  lialliniiiiar,  livilka  synes  ehaiak- 
terisera  solid  nsperiodens  Cornsaker.  Jfr  Svenska  Folket  under  liedna- 
tiden    s.    25    f. 

'*)  Å  samma  soldattorp,  der  denna  ring  liittades  Tir  1770,  aiitriiiTades 
nio  iir  senare  en  gnidten  af  nngeiar  K)  dnkaters  vigt,  livilken  sanno- 
likt hörde  till  samma  typ  som  Skottgiirdsriiigen.  Jfr  Ijiljegrcns  Fynd- 
förteckning N:o   223   (Vitterh.   llist.  ocli   Ant.   Ak.   Harull.   XIII.   s.    199). 


241 

Såsom  tidsbestämmande  för  dessa  ringar  bör  näm- 
nas, att  ändstycken  af  sädana  förekommo  i  Torsbjergs 
mossfynd  (pl.  16  Hg.  20,  21)  och  typen  har  således  fun- 
nits redan  under  denaräldern.  Men  de  strierade  tre- 
sidingarne  förekommo  icke  allenast  under  denna,  utan 
man  finner  dem  äfven  på  föremål,  som  höra  till  solidus- 
perioden,  t.  ex.  på  sex  guldbrakteater  i  Statens  Histo- 
riska Museum  (Inv.  504  och  1304:  1841,  5,  Oland;  868, 
Skåne;  3024  och  3480,  Gotland).  Att  denna  likhet  icke 
får  anses  såsom  tillfälliir,  hnner  man  lätt  deraf,  att  äf- 
ven  andra  ornamenter  öfvergå  på  samma  sätt  från  denar- 
till  solidus-periodens  fornsaker.  Rutade  rhomber  t.  ex. 
(jfr  den  Gotländska  ringen  under  A)  förekomma  å  tre 
guldbi-akteater  i  Statens  Samlingar  (Inv.  2617  och  3604, 
Gotland;  3670,  Halland).  Ett  annat  ornament,  en  in- 
sänkt qvadrat  med  tvenne  upphöjda  diagonaler,  före- 
kommer å  de  nyssnämnda  ändstyckena  i  Torsbjergsfyn- 
det  och  återfinnes  för  öfrigt  a  svärdsbaljbeslaget  i  Krage- 
hul  Mosefund  pl.  I.  fig.  20,  pä  ringen  pl.  IV.  fig.  6,  samt 
på  ormhufvudsringarne  Inv.  22  och  669;  det  visar  sig 
således  vara  ett  vanligt  motiv  under  denaräldern.  Men 
samma  ornament  förekommer  äfven  å  sex  brakteater 
(Inv.  67  och  71,  Skåne;  68,  Vestergötland;  1483,  Bohus- 
län; 2214,  Öland;  3670,  Halland). 

Någon  skulle  kunna  vilja  göra  den  invändningen, 
att  anbringandet  af  dessa  obetydliga  ornamenter  icke 
kan  ega  någon  betydelse  och  att  således  alla  slutsatser, 
som  grunda  sig  på  ett  motsatt  antagande,  äro  utan  allt 
värde.  Det  blefve  nödvändigt  att  göra  en  alltföi-  vid- 
lyftig utflygt,  om  jag  ville  liär  up})taga  detta  inkast  till 
besvarande,  hvadan  jag  uppskjuter  l)ehandlingen  deraf  till 
ett  lägligare  tillfälle,  lilnivisande  den,  som  önskar  vinna 
en  bestämd  öfvertygelse  i  detta  ämne,  till  den  (hmske 
myntforskaren  L.  Mullers  vigtiga  u[)psatser,  som  i  noten 

Aiiliqv.  Ti<IHrifi.  IC 


242 

uppräknas^),  samt  än  mer  till  en  nog-grann  undersökning 
af  fornsaker  frän  olika  tider  och  folk.  Det  medo^er  iaof 
likväl,  att  man  i  detta,  liksom  i  allt  annat,  kan  gä  för 
långt.  Sä  har  det  blifvit  sngdt,  att  »ringen,  enkel,  dub- 
bel eller  flerdubbel,  med  eller  utan  fläck  i  midten»,  eller 
som  jag  förut  uttryckt  mig,  enkla  eller  koncentriska  cirk- 
lar med  midtpunkt,  äro  charakteristiska  för  den  egent- 
lio-a  bronzaldern.    Men  vill  näi^-on  deraf  draua  den  slut- 

O  or? 

sats,  att  mellan  alla  de  föi-emal,  som  äro  försedda  med 
detta  ornament,  skall  iiunas  ett  visst  sammanhanir,  är 
detta  utan  tvifvel  en  förhastad  slutsats.  Detta  ornament 
förekommer  visserligen  mycket  ofta  under  bronzaldern, 
men  det  är  icke  heller  ovanligt  ])a  föremal  hörande  till 
vår  jernälder.  Det  flnnes  pa  alster  af  klassisk  konst, 
jag  har  sett  det  pa  arbeten  från  slutet  af  vai'  medeltid 
och  på  lerkärl,  i  vara  dagar  arl)etade  af  Costa-Ricas  in- 
födinjxar.  Men  a  andra  sidan,  när  man  finner  inom  Nor- 
(lens  jernälder  på  föremål,  som  sinsemellan  hafva  ett  tyd- 
li(yt  släicttvcke,  ett  sådant  ornament,  helt  eller  halfvei'adt 
—  och  det  är  deinia  senare  modifikation,  vid  hvilken 
iajr  här  stannar  —  da  torde  man  vai'a  bei-ättiuad  att 
tillerkänna  det  ra  vissei-ligen  mycket  enkla  ornament  en 
icke  obet^■dli«i:  bevisande  kraft  i  fräiifa  om  olika  föremals 
närmare  eller  fjermare  sammanhang.  Man  skulle  kunna 
förtydliga  vadoi-na  af  dessa  slutledningar  och  an.ii"ifva  det 
rätta  förfaringssättet  genom  att  hänvisa  till  förhållan- 
dena inom  en  aiuian  vetenska[).  Den  som  vill  exami- 
nera, sig  till  en  växt  och  dervid  granskar  allenast  hand- 
l)okens  art-charakterer.  kan  konnna  till  jjanska  vidun- 
derlii:'a    resultater,    men    har    man    dessförinnan   försäkrat 


')  Religiöse  Symboler  ;it"  Sfierne-,  Kors-  of>-  Cirktl-I''nnii  lios  OM- 
tidens  KiiUurfolk.  Köpcnlianui  1864.  Fortsatte  Bciiiierkiiiiiffor.  Kiipcii- 
liamii  ll-T)?.  Oin  Jiiiijjcii  cIIit  l)i;i(lciiict  som  et  Symbol  pii  K'oiiii,cv;er- 
(litrliedon  i  rersieii.  Köpeiiliaiiiii  18(>7.  Kritik  al"  1'^.  Kapps  Opfattelse 
af  (let  ibrcliristcligc  Kors.      KöptMiliamu    1800. 


a 


243 

sii»'  0111   (len   ifra<ji;avuraiicle  växtens  slä^itc,  kan  man  med 
trv<::<;liet  bestämma  si"*  bland   arterna   inom   detta. 

Dessa  halfverade  enkla  eller  dnbbla  eirklar  med 
midtpunkt  spela  en  ieke  obetydlig  rol  pa  Skottgårds- 
ringcn  och  dess  likar.  Man  finner  samma  ornament  p 
fyra  föremal  å  Torsbjergs  Mosefunds  plaiieher,  pa  sjn 
föremal  a  {)lancherna  till  N}dams  Mosefund,  })h  sex  före- 
mal a  j)lanclierna  till  Kragehnl  ^losefnnd.  Att  detta  or- 
nament tillhör  denaraldern  är  således  fnllkomligt  säkert. 
Men  det  tinnes  äfveii  a  l)rakteaterna  Inv.  401  (Bohus- 
län),  1829   (Gotland),  3111    (okänd  fyndort). 

Bevisen  för  det  nära  sammanhanget  mellan  den  in- 
ski'änktare  s,  k.  äldre  jernäldern  och  den  s.  k.  mellan- 
jeiMialdern  äro  således  mänga  och  de  kunna  ännn  förökas. 


4.     Timrå  socken,  Skottgård. 

Ett  nvtt  fvnd  ankom  är  1866  från  samma  aård, 
hvilket  med  skäl  kan  anses  vara  ett  af  de  vii>tio-are  från 
den  norrländska  äldre  jernåldern,  då  det  gifver  ganska 
o-oda  chronologiska  n])i)lvsninuar.  Fvndet  bestod  af  en 
bvzantinsk  s^nldsolidiis  med  öjila  af  samma  metall, 
funnen  i  ett  steiiröse  (eller  stenig  hög?)  ])å  en  åker. 
(Inv.  3562). 

Mvntet  tillhör  Kejsai"  Theodosius  II  (408 — 400)  och 
präglades  443.  Pa  åtsidan:  kejsarens  bröstbild,  fram- 
vänd,  med  hjelni,  sköld  och  spjut;  omskrift:  DN  .  tiieo- 
DOSIVS  .  P.  F.  AU  (g)  (doiniiius  Theodosius  piiis  fdix  au- 
gustus).  Frånsidan:  Gudinnan  Roma  sitter  lijcdmklädd, 
hållande  i  högra  handen  en  korsprydd  glob,  i  fiihct  un- 
der globen  en  stjerna,  en  sköld  står  lutad  mot  stolen; 
omskrift:  imp.  xxxxii  .  cos  xvii  v.  v.  (Im})erator  för  42:dra, 
Consul  för  17:de  gängen,  })ate]'  patria').  1  afskärningen: 
cOMOn,    hvilket   aiigifver,    att    mynret    är   i)rägla(lt   i   Con- 


244 


stantinopel  samt  (sannolikt)  att  72,  med  grekiska  siffror 
oy9',   solidi  slogos  af  libran^). 

Kring  myntet')  är  lagd  en  flätad  rand,  liknande  den 
som  tinnes  pa  dubbelbrakteaten  Inv.  420,  funnen  vid 
Tunalund,  Hjellsta  socken,  Uppland  (afbildad  i  Atlas  för 
Nord.  Oldkyndighed  f.  17).  Öglan  är  lik  en  perla,  upp- 
skuren längs  ena  sidan  och  trängd  in  pä  myntet.  Hon 
är  högst  öfver  midten  och  ä  ömse  sidor  belagd  med  tre 
af  dubbla   guldtrådar   flätade    åttor.      Öglan    å    den    ena 

af  brakteaterna  frän  Trollhättan  (Inv. 
1164),  afbildad  tig.  3,  har,  om  man  tän- 
ker sig  de  smala  sidostyckena  bort- 
tagna, mycken  likhet  med  öglan  pä 
mvntet.  Samma  ätta-lika  ornament 
förekommer  äfven  ä  brakteaterna  2954 
(Södermanland)   och   3670  (Halland). 

Flätnino'  af  sädant  sias:,  som  före- 
kommei'  pa  myntet,  är  ä  saker  fi-än  den 
äldre  iernaldei-n  i>-anska  vanlio-.  Exem- 
pelvis  må  nämnas,  utom  den  nyssnämnda  dubl)elbrak- 
teaten,  som  tydligen  är  en  kopia  af  en  kejsaremedal- 
jong, ehuru  jag  icke  kan  utpeka  originalet,  brakteat- 
öglorna  Inv.  71  (Skåne),  3435  (Vestergötland)  och  3670 
(Halland),  ä  de  päronformiga  hängsmyckena  af  guld- 
bleck Inv.  27  (Uppland,  Tuna  socken),  2548  (Skåne), 
och  3131)  (Öland),  ])ä  guldblecksperlan  Inv.  2647  (Got- 
land), pä  de  tre  stora  guldlialskragarne,  som  äi'o  bland 
de  största  prydnaderna  i  Statens  Samlingar  (Inv.  492 
och  3248,  Vestergötland,  2766,  (iland),  pä  ett  svärdsfäste 
Inv.  2561  (Vestergötland),  hvilket  tillhör  slutet  af  den 
äldi'e  jernäldern,   dit  man  måste  i-iikiia  en  del  åtminstone 


Fiir.  3.     Brakteat. 
Vestergutlaud. 


*)  Jfr  Sabatier,   Moiuiaics  Jiyzaiitiucs  I.  s.   114  n.   5.     Med  afsoemle 
pä  dateringen  jfr  Eekhcl,   Doctriua   nvnionini  veterntn   VIII.  s.    182. 

-)  Detta  Tlieodosii  mynt  iir  ariiildadt   ;i  pl.   1    fiti'.   2   ai'  I):r  Montelii 
arbete  »Frän  jernäldern». 


245 

n 

af  de  ofvannäiiinda  brakteaterna^).  Äter  ett  exempel, 
som  visar  huru  ornering  och  arbetssätt  under  början, 
fortgången  ocli  slutet  af  den  äldre  jernåldern  ofta  visa 
sig  oförändrade. 

Om  Theodosii  mynt  antydei-.  att  den  iildre  jern- 
åldern i  dessa  b)-gder  fortfor  ganska  länge,  hafva  vi  ett 
annat  fvnd  från  samma  Skottgård,  som  visar  att  äldre 
jernåldei-n  äfven  här  efterträddes  tvärt  af  den  yngre. 
Från  samma  grafplats  \mv  nämligen  herr  Sidenbladh 
hemfört  ett  bronzspänne,  aflångt  med  tvenne  likformade 
ändfiikar,  motsatta  hvarandra  och  utgående  frän  en  topp- 
formig  midt.  Liknande  smycken  äro  afbildade  i  Lilje- 
grens och  Brunii  Nordiska  Fornlemningar  pl.  XXIX  (den 
mellersta  figuren)  samt  i  Bruzelii  Svenska  Fornlemnin- 
gar 2,  p].  VIII.  tig.  6.  Att  denna  ty|)  tillhör  den  yngre 
jernåldern  är  tydligt  af  de  f}iid,  i  hvilka  don  är  repre- 
senterad vid  sidan   af  de  ovala  spännbucklorna. 


5.     Indals  socken,  Bjällsta. 

Socknens  bvjxd  intan-er  en  smal  landremsa  å  hvar- 
dera  sidan  af  hidalselfven.  Biä lista  liuucr  ungefär  midt 
i  bygden,  pa  venstra  sidan  af  elfvcn.  \  estsydvest  från 
byn,  å  sluttningen  mot  elfven,  såg  herr  Sidenbladh  nå- 
gra högar.  En  af  dessa,  120  fot  i  ond-crcts  och  6  fot  i 
höjd,  val"  till  en  del  bortgräfd;  uti  den  utförda  nnllan 
hade  för  ett  })ar  ar  sedan  anträffats  ett  bags])änne,  som 
med   herr  Sidenbladh  insändes  till   inlösen. 

Detta  bagspänne  af  bronz,  som  i  naturlig  storlek 
återo-ifves  i  ti;:-.  4,  är  ett  särdeles  väl  bevaradt  exem- 
plar  af  en  fint  utbildad  typ,  som  dessutom  synes  hafva 
varit    särdeles    omt}ckt   uti   Norrland,    t\     i    Hadefyndet 

^)  Samma  tliitor  torckomma   i   Torsbjcrjrs  Moserund   pl.   7   fig.   8,   pl. 
10  lig.   37. 


246 

fyån  Gestriklaixl,  som  i  det  fuljaiide  bcskrifves,  förekom- 
mer ett  nästan  alldeles  lika  exemplar.  Da  de  ufrio-a 
föremålen  i  det  nämnda  fyndet  sin-ida  ett  nunska  klart 
ljus    öfver    dennu    typ,    kommer   jao-    att    i    sammaidnin<:- 

dermed  yttra  nao^ot  om  dess  ut- 
bredning  oeh  olika  former  oeh 
pä  samma  gäng  yisa,  att  den  hör 
till  den  äldre  jernäldern. 

Dä  detta  spänne  användes, 
torde  den  fyrsidiga  delen  hafya 
yarit  uppåt.  Pa  dess  undersida, 
just  der  bagen  tager  yid,  finnes 
ock  en  genoml)orrad  skitva,  i 
hyilken  nålen  yai-it  fästad.  Pa 
andra  sidan  bagen  tinnes  en  an- 
nan, up[)till  omböjd  skifva,  äm- 
nad att  fasthälla  nälen.  Rosten 
ä  bada  yisar,  att  nälen  varit  af 
jern. 

Hela  undersidan  är  betäckt 
af  en  hvit,  synnerligen  härd  me- 
tallskorpa, hvars  natur  jag  icke 
kan  upj)gifva.  Sanuna  betäck- 
ning synes  ofta  förekomma  ä 
bron/sm3'cken  i  de  vesterländska 
Germanernas  j^rafvar^).     Ofvei'- 

Fiff.  4.     Bfitisp.lDiic.     JIiHlcljiaJ.  ~ 

sidan  har  varit  för<i>ld,  med  un- 
dantag  al  de  högsta  delarne  eller  ramarne,  hvilka  äro 
mörka,   och,  säsom  det  synes,  fyllda  med   niello. 


6.     Sköns  socken,  Vestland. 

Socknen  ligger  längs  hafvet,  till  större  delen  norrom 
\ikeii,   vid    li\ilken   Sundsvall   är  belä<i'et.     J^)ytj:den   liiiirer 

')  Jfr  Coclict,   I. a   Normiiiulic  soutcrraiiu'  s.   244. 


247 

å  tveniic  särskilda  stiillcn  invid  kusten.  Inom  don  norra 
delen,  som  är  den  betydligare,  finnes  sa  väl  A^estland, 
som  Birsta  och  Gudmundsl)yn,  om  hvilka  senare  talas 
i  fynden  7   och   8. 

I  en  (lal<,^ang-  mellan  Vestlands  och  Malands  byar, 
hittades  vid  harfning  ä  en  nyss  sådd  s.  k.  nyrista  en 
guldring,  Ijildad  af  en  temligen  groft  arbetad  fyrkantig 
ten,  hvilkens  ändar  blifvit  hoplödda.  Diametern  är  l,i 
dec.-tum,  dess  vigt  är  3,29  ort  (13,98  gr.),  dess  halt  är 
0,97.  Det  grofva  arbetet  påminner  om  guldringen  i 
Helsinglandsfyndet  N:o  11.  Just  på  grund  af  denna 
likhet  synes  man  vara  berättigad  att  hänföra  äfven 
denna  ring  till  den   äldre  jernåldern. 


7.     Sköns  socken,  Birsta. 

Nedanför  h\n  finnes  ett  graffält  med  stenijja  höo-ar. 
Flere  äro  förstörda,  men  tretton,  af  hvilka  den  störste 
har  170  fots  ond-crets,  äro  qvar.  Då  en  hög  för  några 
år  sedan  utgräfdes,  fann  man  deri  en  spjutspets,  två 
knifvar,  en  mejsel,  en  vanlig  ullsax,  en  pilspets,  allt 
af  jern,  samt  ett  bryne.  Pilspetsen  och  brynet  rädda- 
des af  herr  Sidenbladh  oeh  äro  af  honom  lemnade  till 
Statens  Samlingar. 

Pilspetsen  har  rund,  nederst  tillspetsad  tånge. 
Sjelfva  bladet  år  tre-eggadt  och  skadadt.  Den  ena  eg- 
gen, hvars  nedre  del  är  bevarad,  har  der  tvenne  sma 
hullinjiar,  den  ena  öfver  den  andra. 

Denna  form  är  mindre  vanlio*.  Ett  exemi)lar  svnes 
vara  afbildadt  i  })lanchverket  »Det  Oldnortliske  Museum 
i  Christiania»  1  pl.  \  .  hg.  2373,  hvars  fyndort  tAvärr  är 
okänd.  En  annan  tre-eggad  pil  är  af  bildad  å  samma 
planche    hg.    1009    och    uppgifves    vara   funnen    a    fjället 


248 

mellan   Gudbrandsdalen   och   Valdres;   under  hvilka  för- 
hållanden känner  jag  icke^). 

Mejseln,  som  uppgifves  hafva  varit  stålad,  var,  så- 
som andra  Norrlands  fvnd  utvisa,  utan  tvifvel  en  s.  k. 
jerncelt,  d.  v.  s.  en  mejsel,  ini  hålig  för  att  mottaga 
skaftet,  samt  med  eller  utan  ögla  å  ena  smaländan  tätt 
under  kanten.  Formen  påminner  således  ganska  mycket 
om  bronzålderns  s.  k.  celter  (jfr  W.  hg.  338);  det  är 
mycket  möjligt  att  den  äldre  jernålderns  menniskor  lå- 
nat typen  från  sina  föregångare  i  vara  bygder,  bronz- 
åldersfolket. 

Uti  Statens  Historiska  Museum  förvaras  15  jern- 
celter,  af  hvilka  7  äro  från  Öland,  1  från  Calmar  län, 
1  frän  Småland  (ur  Komminister  Lagergrens  snnding 
Inv.  3356),  1  från  Blekinge,  2  från  Skåne  (deraf  en  i 
Baron  Kurcks  samling  Inv.  2109),  3  från  Gotland  (deraf 
en  i  Lektor  Bergmans  samling  Inv.  2976).  Den  ena  got- 
ländska (Inv.  1748),  från  Bjerge  i  Lye  socken,  år  funnen 
jämte  fem  romerska  silfverdenarer  frän  tiden  117 — 192. 
Den  blekingska  (Inv.  2783)  från  Mästaremala  i  Rödeby 
socken.  Östra  härad,  är  funnen  i  ett  stenrör  jemte 
tre  spjutspetsar  och  ett  ovalt  br}ne,  om  hvilket  mera 
kommer  att  talas  strax  härefter.  Af  de  öländska  äro 
tvenne  funna  i  eller  vid  en  borg  (Inv.  1304,  1837:  239, 
i  Mossberga  borg  i  Högsrums  socken;  Inv.  1985,  1851:  2, 
Gråborg,  i  Algutsrums  socken)  och  man  synes  hafva  skäl 
att    räkna    de    öländska    bors^arna    till    den    äldre   iernål- 


')  Skulle  uppjjiftcu  att  tlciina  pils[)ets  tillhör  Birstafyndet  bero  på  ett 
misstag  af  hittarcn?  Det  iir  iitiniiistoiic  säkort  att  tre-cgjjadc  pilspetsar, 
ganska  mycket  liknande  denna,  äro  funna  med  föremål  från  den  yngre 
jernåldern.  Exempelvis  må  niimnas  fyndet  från  Vest-Tnna  i  Svedvi  soc- 
ken, Snefringe  härad,  Vestmanland,  der  trenne  tre-eggade  pilspetsar  före- 
komma tillsammans  med  två  ovala  spännbncklor  (Inv.  1151)  samt  fyndet 
(Inv.  1111)  från  Fornehy  ås  i  Miiklinta  socken,  Vestmanland,  der  7  tre- 
eggade  pilar  funnos  jemte  ett  svärd  af  yngre  jernålderns  form  i  niirheten  af 
en  förut  genom   l)rand   förstörd  runsten  (Liljegren   1015). 


249 

dern^).  Två  andra  af  de  öländska  äro  funna  i  sten- 
rör (Inv.  1304,  1834:  129,  nära  Långlöts  by;  Inv.  1985, 
1850:  6,  Lenstad  i  Torslunda  socken,  funnen  jemte  en 
glasmosaikperla"). 

Att  jerncelterna  tillhöra  den  äldre  jernåldern  finner 
man  för  öfrigt  deraf,  att  i  Nydamsfyndet  förekomrao  5, 
i  Vimossen  icke  mindre  än  20^).  Uti  Nicolaysens  Nor- 
ske Fornlevn inger  omtalas  mycket  ofta  »paalstave»  af 
jern,  hvilket  namn  förmodligen  betecknar  detsamma  som 
jerncelt.  De  flesta  af  de  fynd,  till  hvilka  de  höra,  kunna 
icke  med  ledning  allenast  af  den  korta  beskrifningen 
dateras.  Tvenne  torde  dock  kunna  utan  tvekan  hän- 
föras till  den  äldre  jernåldern,  det  ena  från  Förde  i 
Bremangers  socken,  N.  Bergenhus  Amt  (utom  jerncel- 
ten  ett  »böjle-  og  korsformet  Spende  af  messing»),  det 
andra  från  Ström  i  Bremsnes  socken,  Romsdals  Amt 
(fyndet  innehöll  äfven  ett  ovalt  bryne*). 

Saxar  af  den  ännu  brukliga  ullsaxens  form  hafva 
förekonniiit  i  andra  fynd  från  äldre  jernåldern.  Huru- 
vida detta  fyndets  exemplar  varit  i  nägot  afseende  märk- 
ligt, känner  man  icke,  då  det  blifvit  af  hittaren  förstördt. 

Bry  ne  t,  af  qvarts,  har  oval  form,  är  nägot  kupigt 
å  undersidan,  4,2  dec.-tum  längt,  1,2  dec.-tum  bredt  samt 
har  en  rundt  omkring  hela  kanten  gående  ränna  och  å 
öfversidan  en  ganska  djup  genom  nötning  uppkommen 
fåra  jämte  andra  mindre  vid  sidorna.  Brynet  blcf,  då 
det  hittades,  slaget  i  tu. 

*)  Svenska  Folket  under  Hoiliiatiden   s.   78   f. 

-)  De  öfriga  äro  funna  vid  Borgliolins  slott  (Inv.  1304,  1838:  130), 
Skogsby  i  Torslunda  socken  (Inv.  1304,  1845:  19),  Ilönstorp  i  Alguts- 
lunis  socken  (Inv.  1304,  1845:  35),  Krafslösa  i  Kläckeberga  socken,  Möre 
(Inv.  1304,  1845:  34),  Likniidc  i  Björkö  socken,  (iotland  (Inv.  849),  i 
Riibelöfs  sjö,   Villands   liärad   Sk;in(;  (Inv.   41  lö). 

•')  Hur  dessa  celter  voro  fastade  ii  skaft  visas  i  Nydams  Moscfund 
pl.  XV.  tig.  13  samt  Aarböger  18G7  s.  -J 15  (Engelhardts  atliandling  om 
Vimose-fyndet). 

*)  Xieolayseu  s.  490,  550. 


250 

Dessa  biynen  äro  iif  ganska  stor  betydelse  för  ut- 
redande af  fraiian  om  den   äldre  iernålderns  utbredninfr. 

o  ti  o 

De  äro  lätt  igenkänliga  genom  sin  ovala  form^);  de 
hafva  oftast  en  ränna  omkring  kanten,  tydligen  anbragt 
till  att  göra  tjenst,  när  man  ville  bära  br}'net  pä  sig. 
\'aidigen  ser  man,  åtminstone  ä  ena  sidan,  en  fåra,  upp- 
kommen genom  nötning  mot  något  smalt  föremål,  en 
eg^  eller  udd.  Det  bars  antingen  så,  att  i  kantrännan 
inlades  ett  band  af  jern  eller  bronz,  i  ena  ändan  för- 
sedt  med  en  ögla,  genom  hvilken  ett  snöre  kunde  dra- 
gas, eller  ock  så,  att  i  bältet  skars  ett  hål,  i  livilket 
brynet  insattes  så  att  hålets  kanter  fäldes  in  i  kanträn- 
nan. För  den  senare  methoden  synas  flera  norska  fynd 
tala.  Exempel  på  det  förra  sättet  meddelas  i  samman- 
hang med  fynduppgifterna'). 

Enligt  professor  Nilssons  åsigt  tillhöra  dessa  bry- 
nen  stenåldern  och  hafva  under  denna  blifvit  använda 
såsom  knnckstenar  d.  v.  s.  för  tillhuoonino;  af  Hintred- 
skåp.  Till  ett  sådant  ändamål  äro  de  dock  föga  lämp- 
liga. Det  är  tydligen  smaländarne,  som  i  sådant  fall 
skulle  hafva  riktats  mot  flintan,  men  dessa  äro  genom 
den  ruiidt  kriiijr  hela  stenen  oaende  rännan  tveklufna 
och  hvardera  spetsen  så  smal,  att  ett  kraftigt  hugg  lätt 
skulle  föi'anleda  spetsens  afshigniitg.  Det  hr  sant,  att  så- 
dana ovala  l)rynen  finnas,  å  hvilkas  än(hir  nian  ser  spår 
efter  slajj,  men  detta  är  icke  tillräckliiit  bevis  för  deras 
användande   såsom   knackstenar,  så  fi'amt  man  kan   u[)p- 

')  Det  liiiiulcr  iiiifi'oii  i^aiig,  att  iiiaii  finiuM'  niiida  eller  rent  af 
fvrliöniadc  bryiicii,  likaledes  at"  (|varts  .samt  ined  den  <;'eiioni  nötning 
uppkomna  faran.  Man  kan  icke  nnderläta  att  riikna  dem  som  ett  bihang 
till  de  ovala  brynena.  De  la  (;xempl;ir  af  dessa  biformer,  som  iiirekomma 
i  Statens  Sandingar,  iiro  upptagna  i  de  silTernppgifter,  .som  liingre  fram 
meddelas. 

-)  Jfr  iilVeii  U.  Kc^ysers  nppsats  i  Annaler  for  Nord.  Oldkyndighed 
1836  —  1837.  Man  finner  af  denna  afliandling  och  pl.  IV,  tig.  15,  att 
inan  gjorde  sig  mycken  möda  med  förvarandet  af  dessa  brynen  och  att 
man  således  satte   mycket   värde  pä  dem. 


251 

visa  en  annan  sannolikare  bestämmelse;  dessa  skador  ä 
ändarne  kunna  lika  lätt  hafva  uppkommit  genom  en 
tillfällighet,  t.  ex.  derigenom  att  man  tappat  eller  stött 
brynet  mot  något  hårdt  föremål. 

Det  är  likväl  icke  denna  större  eller  mindre  sanno- 
likhet af  professor  Nilssons  förklaring,  som  afgör  frå- 
gan. Allt  beror  ytterst  derpå,  om  denna  grupp  tillhöi- 
sten-  eller  jernåldern.  Professor  Nilsson  anser  hela  grup- 
pen tillhöra  stenåldern,  ehuru  ett  oeli  annat  exemplai- 
blifvit  under  jernåldern  an\';nidt  j?asom  amulet  o.  d.  Det 
är  fynden,  som  kunna  afgöra  detta,  och  jag  vill  tillägga, 
icke  hvilka  f}nd  som  helst,  utan  graffynden  och  andra, 
som  kunna  gifva  lika  otvifvelaktiga  upphsningar  som 
dessa.  Det  mensklioa  minnets  sva2"]iet  och  en  tyvärr 
alltför  ofta  återkommande  brist  [)a  noggrannhet  i  up})- 
gifter,  förklarlig  hos  dem,  som  icke  ännu  fått  någon 
föreställninfT  om  fornsakers  eoentlio-a  värde  och  fynd- 
omständigheternas  stora  betydelse,  kunna,  när  uppgif- 
terna meddelas  någon  tid  efter  att  fyndet  blifvit  gjordt, 
lätt  vålla  felaktiga  uppgifter  och  ett  sammanslående  af 
fynd,  som  aldrio-  hört  tillsammans.  Såsom  varnande 
exempel  nui  nämnas,  att  till  Statens  Samlingar  har  lem- 
nats  af  en  enskild  sändare  i  Falköping  ett  smycke,  som 
han  hade  fatt  med  uppgift  att  det  skulle  vara  funnet 
med  en  bronzcelt.  Men  smycket  var  uppenbarligen  ett 
modernt  indiskt  arbete  och  de  närmare  undersöknin- 
garne bragte  verkligen  i  (higen,  att  fAiidhistorien  be- 
rodde på  ett  fullkomligt  missförstånd  och  att  smycket 
nyligen   l)lifvit   af  en  skeppare   hemföi-dt  frän  Ostindien. 

Det  finnes  verklioen  ett  f\nd  ur  en  stenåldersui-af, 
i  livilket  enligt  uppgift  föi-ekom  ett  o\alt  bry  ne  jämte 
flintsaker^).  Huruvida  detta  br\  ne  iir  af  den  vanlina 
sorten    eller    om    det    är    något    annat,    som   kan   förklara 


')   Fvudct  beskrifvcs  i  Nordisk  Tidskrift  ibr  Oldkyndiglicd  111,  s.  30U. 


252 

dess  tillvara  bland  dessa  stenålderssaker,  känner  jag 
icke.  Visst  är,  att  detta  fynd  icke  hindrat  de  danske 
fornforskarne  att  föra,  såsom  jag  tror  med  fnll  rätt, 
dessa  brynen  till  jernåldern.  Jag  kan  icke  för  tillfället 
påminna  mig  något  annat  graffynd,  som  bevisar  att  dessa 
brynen  tillhöra  stenåldern,  ej  heller  har  professor  Nils- 
son  anfört  något. 

Redan  i  förra  upplagan  af  Skandinaviska  Nordens 
Urinvånare  omtalas  och  afbildas  ett  i  Statens  Samlingar 
förvaradt  ovalt  bryne,  i  hvars  ränna  ännu  st^tter  ett 
jernband  med  ögla.  Till  försvagande  af  den  beviskraft, 
som  ligger  i  detta  förhållande,  anmärkes,  att  »sjelfva 
stenen  och  jernbandet  tillhöra  påtagligen  icke  samma 
tid,  utan  jernbandet  har  under  en  långt  senare  tids  pe- 
riod blifvit  ditsatt  för  att  l)ära  stenen  som  amulet,  se- 
gersten e.  d.»^).  Att  detta  är  påtagligt,  är  jag  icke  i 
stånd  att  finna;  många  omständigheter  tala  deremot  för 
åsiirten,  att  det  finnes  ett  ursi)runoli<2:t  sammanhauir  mel- 
lan  jernbandet  och  stenens  bestämmelse. 

Ett  annat  brvne  (Inv.  1304,  1837:  83)  hade,  när 
det  anträffades  i  jorden  inom  Norra  Mökleb}'  socken  på 
Oland,  uti  rännan  ett  jernband,  som  vid  stenens  ena 
ända  slutades  med  en  stiernformio;  öi>la.  Jernbandet 
sönderföll  vid  ui)ptagandet,  men  ännu  ser  man  starka 
rostfläckar  i  rännan.  I  Statens  Samlingar  förvaras  ytter- 
ligare trennc  l)rynen  med  tydliga  spar  af  jernrost  i  rän- 
nan, funna  i  Glönuuinge  socken  på  Oland  (Inv.  1304, 
1828:  t),  å  Ingelstorps  egor  i  Dörby  socken,  Möre  (Inv. 
1304,  1841:  02)  samt  i  Stangån  vid  Säl)y  i  Vists  socken, 
Hanekinda  härad  (luv.  2  1!)0).  l^tt  sådant  bryne  har 
hittats  å  Nio  1  Kaby  egor  i  ]/)iiiigby  socken,  Möi-e  uti 
ett  stenröse  jemte  en  kruka  med  aska  (luv.  1301,  isii: 
56),    hvilket   antyder    en    senare    tid    än   stc;naldei-ii.      Ett 

')  Siiiiim.i  iippf^iftcr  förckoiutiia  i  jiiidrii  uppl;ifran,  som  tryr-ktes 
;"ir   IHOr,. 


253 

annat  förekom,  såsom  redan  blifvit  nämndt,  i  rösefyndet 
från  Mästaremåla  i  Blekinge  (Inv.  2783)  jcmte  en  celt 
och  trenne  spjutspetsar  af  jern.  Uti  ett  rör  å  Flake- 
lyckorna i  Torhamns  socken,  Blekinge,  har  man  funnit 
ett  ovalt  hryne  jemte  en  pil-  och  fyi'a  spjutspetsar  af 
jern  (Inv.  1452:  238).  Dertill  kommer  detta  norrländska 
fynd  jemte  tvenne  andra,  som  genast  skola  omtalas 
(Medelpadsfynden  8  och  1 1 ,  samt  Helsinglandsfyndet 
2).  Till  sist  må  nämnas  fyndet  Inv.  2590  från  Bjers 
i  Guldrupe  socken,  Gotland:  ett  ovalt  bryne  och  80 
romerska  denarer,  af  hvilka  de  äldsta  tillhörde  Titus, 
de  yngsta  Commodus  (69 — 192).  De  anträffades  bland 
benbitar  inom  »en  samling  af  stenar».  Alla  dessa  fynd 
hafva  inkommit  till  Statens  Samlingar  under  loppet  af 
•åren   1846—1860. 

Kj  heller  stå  dessa  svenska  jernåldersfynd  isolerade. 
Jag  har  ur  Nicolaysens  Norske  Fornlevninger  antecknat 
icke  mindre  än  tolf  fynd,  uti  hvilka  ovala  biynen  före- 
komma tillsammans  med  saker  från  jernåldern,  under 
det  der,  savidt  jag  kunnat  se,  intet  fynd  omtalas,  inne- 
hållande sådana  bi-ynen  och   stenålderssaker. 

An  mer.  Enligt  tabellen  i  Kraochul  .Mosefund  fun- 
nos  uti  Torsbjergs  mosse  30,  i  Ny  dams  60,  i  Aimosen 
40  och  i  Kragehul  4  brynen,  af  hvilka  de  allra  flesta 
voro  fullt  utbildade  ovala  brynen,  hvarjämte  herr  Engel- 
hardt  anmärker:  »de  förekomma  mycket  allmänt  i  [Dan- 
ska] fynd  från  den  äldre  iernåldern,  både  i  mossfvnd 
och  jordfynd»'). 

Då  således  ett  så  stort  antal  fynd  lägga  i  dagen,  att 
dessa  brynen  icke  undantagsvis  tillhöra  jernåldern,  utan 
äro  under  densamma  eller  rättare  under  en  del  dci-af 
ganska,  allmänna,  torde  det  vara  nödvändigt  att  anse 
dem   tillhöra   denna   tid,   i   hvilket  fall  man  får  anmäi'ka 

^)   Engelhardt,    Thorsbjergs    Moseftuid    s.    51.      Nydams    Mosefuiul 
s.   32.     Kragehul  Mosefuiul  s.   8  samt  tabellen. 


254 

det  ofvan  anförda  fyndet  i  en  ganggrift  såsom  ett  un- 
dantag, livilket  tarfvar  en  särskild  förklaring. 

1  Statens  Historiska  Mnsenni  förvaras  af  denna  typ 
185  exemjdar.  För  sex,  dcribland  den  af  Professor  Nils- 
son afhildade,  äro  fyndorterna  alldeles  okända.  Tvenne, 
som  icke  upptagas  i  det  följande,  äro  funna  i  Småland 
eller  Ostero-ötland,  en  i  Öster-  eller  Vestersötland.  I 
öfricrt  har  ifio-  när  na"Ta  brvnen  förekommit  utan  fynd- 
uj)pgift  i  enskilda  sanilingnr,  som  blifvit  inköpta  till 
Statens  Samlinoar,  antajjit,  att  de  äro  funna  i  samlarens 
hemb3'gd,  hvilket  i  de  allra  flesta  fall  torde  vara  riktigt. 
Xågra  uppgifter  från  andra  sandingiir  äro  särskildt  ut- 
märkta. Till  dess  fullständigare  uj)pgifter  ur  andra  sam- 
lingar hunnit  hopställas,  torde  följande  förteckning  öf- 
ver  dessa  brynens  utbredning  tjena   till   uppl3'sning. 

Skåne  110,  Blekinge  1-2,  Oland  K),  Calmai"  län 
12,  Smaland  o  (deraf  en  i  enskild  snnding),  \  ester- 
irötland  1  (samt  nåixra  stvcken  i  Skara  Museum),  Dal 
och  Vermland  7  (deraf  2  i  Karlstads  Museum),  Oster- 
irötland  (),  Södei-manland  2  (deraf  ett  i  enskild  sam- 
ling)  Nerike  (4,  i  enskild  samling,  utom  ett  som  tillhör 
Örebro  Museum),  \'estuianland  (l  i  ^'esterås  Museum, 
funnet  \\d  Skultuna  pi-estgard),  I  pi)land  2  (deraf  ett 
funnet  vid  Sticklinge  på  Lidingö,  i  enskild  samling), 
Norra  Helsingland  (6  i  Hudiksvalls  Museum),  Medel- 
pad 2,  Gotland  12  (deraf  ti  i  \'isby  Museum).  Att  bry- 
iien  af  denna  art  blifvit  funna  i  Halland,  k;ni  man  an- 
tafja  vara  säkert,  elnn-u  intet  sådant  fynd  kommit  till 
min  kännedom.  Att  de  icke  äro  funna  i  (xestrikland 
och  Södra  Helsingland  står  i  öfverensstämmelse  med  an- 
dia  förhallanden,  för  hvilka  i'edogörelse  lemnas  längre 
fram. 

Dessa  ])rynen  äi'o  vaidigen  af  (jvarts,  någon  gång 
iif  i-öd  sandsten.  De  ofvan  anförda  fynden,  uti  hvilka 
de    l"öi-(;konimit,    tillhöra    den   äldre   jernaldei'n.      Uti   den 


'255 

vnore  icriiålderns  srrafvai-  träffar  man  ej  sällan  brvnen, 
men  dessa  äro  fvrkantitra,  låno-a,  smala  samt  oftast 
tunna,  vanlioen  orenomborradc  i  ena  iindan.  Af  dön  tv- 
pen  hafva  allenast  enstaka  exemplai'  förekommit  i  de 
stora  danska  torfmossfvnden. 


8.     Sköns  socken,  Gudmundsbyn. 

Byn  ligger  i  socknens  vestligaste  ända  och  har,  enligt 
herr  Sidenbladh,  lemniiigar  af  ett  par  steniga  högar.  Då 
herr  X.  J.  E!kdahl  nnder  sin  norrliindska  resa  för  om- 
krinof  oO  år  sedan  besökte  socknen,  insamlade  han  un- 
derrättelser  om  ett  fynd,  som  ar  1803  eller  1(S04  hade 
anträffats  i  en  grafhög,  1500  alnar  från  en  af  byns  går- 
dar, såsom  det  synes,  invid  ett  torp.  Fyndet  förekom- 
mer under  N:o  700  i  Liljegrens  »Förteckning  öfver  fynd 
i  svensk  jord»^).  I  en  anteckning  af  herr  Ekdahl  i  \'it- 
terhets  Akademiens  archiv,  hvilken  svnes  hafva  leoat  till 
grund  för  Liljegrens  redogörelse,  heter  det: 

»I  denna  hög  fans  l:o  saker,  som  Olof  Olsson  sjelf 
<'rkände,  då  jag  derom   examinerade  honom: 

Två  förrostade  svärd  med  messingsfiisten,  ett  Ijrvne 
(ei'liallet),  en  rostad  jernring  (erhållen),  en  fil)ula  och 
åtskilligt  annat  jernskräp  tillsammans  med  kol  och 
brända  ben. 

2:o  sådana  saker,  som  Olof  Olsson  allsinte  ville  er- 
känna, men  som  andra  angctt,  hvaribland  ett  romerskt 
guldmynt')    med    märla    i,    köpt    nf    Konsul     Modin     i 


^)   Vitterhets    Histoiic    ocli    Anti(|vilfts    Akiidcinicii!;  Handlingar  XIII 

77 . 

-)  Wil)er<j-  omtalar  i  sitt  arbete  De  klassiska  folkens  förbindelse  med 
Xordcii  ((jefle  18G7)  s.  60  detta  mynt.  IMan  skulle  af  lians  i  anmärk- 
ningen gjorda  citat  kunna  förledas  till  den  tro,  att  äfven  detta  mynt 
förekommer  i  Inventariet  öfver  Statens  Historiska  Mnseiim,  livarest  det 
naturligtvis  efter   li\ad    i   texten   liiir  ofvaii   meddelas,   ieke  kan  förekomma. 


256 

Sundsvall,  som  visat  det  för  Biskop  Nordin,  hvilken  för- 
klarat det  vara  från  romerska  republikens  tider  och  tem- 
ligen  rart,  men  ville  icke  dess  mindre  ej  inlösa  det, 
hvarföre  det  nedsmältes:  ett  skrin  med  messinosbeslaff, 
hvari  varit  diverse  silfverpenningar,  som  blifvit  i 
smärre  partier  sålde  till  Sundsvalls  guldsmeder  och 
nedsmälta.  Detta  liar  domliafvanden  i  orten.  Konsul 
Modin  och  flera  så  uppgifvit». 

Det  är  en  ganska  stor  förlust  för  vetenskapen,  att 
icke  detta  fynd  blifvit  i  dess  helhet  räddaclt.  »Svärd 
med  messingsfäste»  antydei*  äldre  jernaldern,  liksom  det 
ovala  brynet  af  röd  sandsten,  på  undersidan  något  bug- 
tigt,  4,8  dec.-tum  långt  på  undersidan,  4,5  dec.-tum  långt 
på  öfversidan,  0,9  dec.-tum  l)re(lt  öfver  midtcn.  Det  har 
en  ränna  rundtom  kanten  men  intet  spår  af  nötning  och 
torde  således  få  anses  vara  obrukadt  innan  det  nedhides 
i  jorden.     Om   tibulan  finnes  ingen  upplysning. 

Med  all  aktning  för  Biskop  Nordins  lärdom,  torde 
man  kunna,  da  intill  nu  intet  enda  guldmynt  från  den 
romerska  repul)likens  tider  blifvit  funnet  i  Norden,  an- 
taga såsom  sannolikt,  att  det  här  funna  guldmyntet  till- 
hön (le  ]<)iii('i'ska  kejsarnes  tid,  hvilkas  under  åren  395 — 
491  pi'äglade  mynt  äro  talrikt  representerade  i  svenska 
fastlandets  jord.  Theodosii  II:s  mynt  från  Skottgård  och 
det  i  nästa  nummer  omnämnda  Zenos  mynt  visa  ytter- 
ligare, att  denna  sannolikhet  har  mycket  för  sig.  Silf- 
verpenningarne  torde  i  alla  händelser  hafva  varit  dena- 
rer,  sannolikast  från  tiden  före  Alexander  Severi  mynt- 
reduktion. 

9.     Sköns  socken,  onämndt  ställe. 

I  Konirh  \  itterhets  Historie  och  Anti(|vitets  Akade- 
micns  archiv  förvaras  ett  l)ref  från  Lektor  Fåle  A.  Bur- 
m:m   till   liiksanti(ivarien  Hallenberg,  dateradt  liei'nösand 


257 

den  12  Juni  1807  och  bärande  öfveirskriftcn:  >^Upplys- 
nino-ar    oeli    sannolika    ijissnino-ar    om    hosföliande    irnld- 

mynt,  som  är  funnet  i   en  Ättehög  vid '.  By 

i  Sköns  pastorat,  beläget  i  Medelpad,  ar  1807.« 

Enligt  >nipplysningarne«  syntes  ä  framsidan  »en  im- 
perator  Komanorum  i  l)röstbild  'med  franvändt  ansigte, 
prålande  hjelm  och  harnesk.  ( )niskriften  till  vänster  be- 
står af  bokstäfverna  d  x  och  ett  otydligt  ornament  och 
sedan  bokstäfverna  e  n,  Omskriften  till  höo;er:  perp 
AVG.»  »Frånsidan  föreställer  en  ovans  imperator,  såsom 
gående  hem  ifrån  ett  lyckeligt  fälttåg,  med  utsvängd 
segermantel  och  en  commandostaf,  })rydd  ofvantill  af  ett 
kors,  såsom  insigne  christianismi.  Omskriften  till  ven- 
ster  har  bokstäfverna  v  i  c  t  o  k,  till  höger  a  a  v  c  c  e  s, 
—  i  exergen,  ])a  denna  sida,  förekomma  bokstäfverna: 
o  N  o  B.» 

«Gissningarne»  äro  af  intet  värde.  Den  omständlio^a 
beskrifningen  gör  det  otvifvelaktigt,  att  framsidans  in- 
skrift varit  DX  .  zexo  .  perp  .  avg  (dominus  Zeno  per- 
petuus  aligustus),  frånsidans  Victoria  avgggs  (endast 
den  näst  sista  bokstafven  är  tvetydig),  afskärningens  det 
vanliga  coxob.  Frånsidans'  bild  var  utan  tvifvel  icke  den 
triumferande  kejsaren,  utan  segergudinnan,  gående  åt 
venster,  hållande  ett  långskaftadt  kors^).  Zeno  Isaurern 
blef  ensam  kejsare  är  474,  var  under  en  del  af  åren  476 
och  477  undanträngd  af  Basiliscus,  och  säges  hafva  blif- 
vit,  på  tillställning  af  sin  maka,  lefvande  begrafven  den 
9  April  491. 

Då  det  linr  stor  sannolikhet  för  si^--,  att  det  under 
föregående  nunnnei-  omtalade  guldmyntet  tillhört  kej- 
saretiden, synes  antagandet  ligga  nära,  att  det  är  myn- 
tet från  Gudnuin(ls])yn,  som  Burman  insände.  Men  mot 
detta   tala   följande   omständigheter:    den    noa-oranna  be- 


')  Jfr  Sabatier,  Monnaies  Bvzantines  I.  s.   138.   pl.   vn   f.   18. 

Aiitiqv.  Tidskrift.  j7 


258 

skrifningen  talar  intet  om  den  »niärla»  eller  ögla,  som 
skall  hafva  funnits  på  myntet  från  Guclmundsbyn;  detta 
fynd  gjordes  1803  eller  1804,  under  det  Zenos  mynt, 
enligt  Burman,  hittades  år  1<S07;  Gudmundsby-myntet 
nedsmältes  af  dess  egare  Konsul  Modin,  då  Biskop  Nor- 
din icke  ansåg  det  förtjena  att  inlösas;  Zenos  mynt 
kom  år  1807  ned  till  Stockholm^).  Det  har  derföre 
synts  mig  sannolikare,  att  detta  är  ett  särskildt  fynd. 

Det  skall  hafva  anträffats  i  Sköns  pastorat  d.  v.  s. 
i  någon  af  socknarne  Skön,  Alnö')  och  Timrå.  Då  bref- 
vet  icke  nämner  någon  särskild  socken,  har  jag  förslags- 
vis fört  fyndet  till  Sköns. 

Man  torde  vara  berättigad  att  tillerkänna  detta  fynd 
en  stor  betydelse  på  grund  af  det  sena  datum,  det  gif- 
ver  för  den  äldre  jernålderns  fortvara  i  dessa  bygder. 
Det  är  visserligen  icke  omöjligt,  att  detta  mynt  hitkom- 
mit,  sedan  den  vno-re  iernålderns  folk  ;ijort  si<>-  till  her- 
rar  äfven  häruppe,  men  sannolikare  torde  det  vara,  i 
all  synnerliet  då  denna  yngre  jcrnalders  första  bygder, 
Mälarlandskapen,  äro  så  fattiga  på  dessa  mynt,  att  man 
bör  i  detta  exemplar  se  ett  vitnesbörd  om  nära  förbin- 
delse mellan  det  äldre  iei^nåldersfolket  i  Helsin2:land — 
Medelpad  och   dess  sydligare  fränder  t.  ex.  på  Oland. 

10.     Selångers  socken,  Högom. 

Denna  socken  ligger  ofvanföi*  Sköns,  livars  bygd 
fortsattes  inom  Selånger.  Hufvudl)yg(ten  följer  de  vat- 
tendrag, som  flyta  ut  vid  Sundsvall.  Högom  ligg(M'  i 
socknens   östliga   ända.     Herr   Sidenl)ladh   liar  antecknat 

')  lliillcuhtTi^'  Icinnadc  det  s;ik(  rli^cii  ;il(li'ii;'  till  Statens  Samlingar, 
ty  det  namnes  intet  om  detta  mynt  i  Akademiens  protokoller  för  i1r 
1807  eller  följande  är. 

-)  Om  den  al"  lläradslKifdini^en  Erick  Teet  a  llöde  eg'or  i  Alnö  soc- 
ken är  1(187  tnnna  »steghygel  af  fcirnyld  koppar  med  graverade  ligurer» 
har  jag  tyvärr  intet  att  meddela. 


259 

sju  högar,  liggande  riiiidt  omkring  »Nyliems»  gård,  samt 
fyra  högar  vid  hxdugården.     Flere  hafva  funnits. 

Då  för  sex  ar  sedan  en  liten  hö""  vid  ladui^ården 
utgräfdes,  hittades  deri  eii  l)öid  ten  af  guld,  i  ena  än- 
dan spetsad,  i  den  andra  afskuren,  vägamle  1,23  ort  (5,28 
gr).  Ringen  har  blifvit  till  Statens  Sandingar  förärad  af 
enkefru   Ch.   Staaf  på  Högoni  (Inv.   4U46). 

Denna  ring  hör  tydligen  till  de  nianga  i  mer  eller 
mindre  tydlig  spiral  vridna  guldringar,  som  under  den 
äldre  jernåldern  användes  ibland,  törhända,  som  smycken 
och  än  oftare  såsom  betalningsmedel.  Den  ena  ändans 
afstympnino'  antyder,  att  ring-ens  forne  eirare  nåjron  crkno- 
aftagit  ett  mindre  stycke,  antagligen  vid  någon  utbe- 
talning. 

Ii.     Sättna  socken,  Byn. 

Socknen  lio-ger  vid  Sundsvalls-vattendrao-et.  By  lio;- 
O-er  i  nedre  delen  af  bvgden. 

Om  en  grafundersökning  derstädes  skrifver  herr 
Ekdahl  i  sin  reseberättelse: 

"Hundra  alnar  frän  ()stergården  i  By  tinnes  en  hög, 
som  är  20  alnar  i  diameter  och  3  alnar  hög.  Denna 
blef  betydligen  skadad,  såväl  i  niidten  som  på  sidorna, 
derigenom  att  bonden  Nils  Nilsson  derifrån  år  1822 
hemtade  sten  till  en  källarbyggnad.  Denna  undersökte 
jag  den  2  Augusti  1829  och  fann  öfverst  i  den  blott 
obetvdlig  iord  och  sten  samt  kol.  Derunder  ett  lasfer 
af  ofantlijra  stenblock  af  ungefär  2  alnars  g-enomskär- 
ning,  hvilka  voro  att  anse  för  hög-ens  underlag-.  När 
dessa  voro  afvältade  från  östra  sidan  allt  intill  midten, 
begynte  jag  undersöka  jorden,  som  lag  derunder  och 
fann  den  bestå  af  lös  sand  från  midten  mot  öster,  i  en 
längd  af  G  alnar  och  i  2  alnars  bredd.  Den  var  V.»  aln 
djup  och  för  denna  sand  var  den  fasta  ursprungliga  ler- 
jorden undanröjd.     Häri  funnos  förrostade  lenniingfar  af 


260 

ett  svärd  med  messiiigsbeslag  oeh  ett  l)ryne  (sluiig- 
sten)  liofjaiide  öfver  bladet.  En  o-roft  arbetad  stenmeisel 
fanns  äfvcn,  jeuite  rökelse.  Ben  eller  aska  syntes  ej  hel- 
ler till.  En  förvittrad  lemning  af  lerkärl  (urna)  hitta- 
des strax  under  ett  af  de  stora  stenblocken.» 

»I  närheten  af  denna  liög  finnas  några  knappa  lem- 
ninsrar  efter  flera  andra,  i  arund  förstörda  ar  1(S22.  Hvad 
som  deri  hittades  är  förkonimet  och  var  af  lika  beskaf- 
fenhet med  det  iag'  fann.» 

Brynet  uppgifves  i  en  annan  anteckning  af  herr 
Ekdahl  vara  af  qvarts.  Att  det  ^  ar  ett  ovalt  bryne,  sy- 
nes tydligen  af  tillägget  inom  parenthesen  »slungsten». 
Då  Lilieo-ren  aldrio-  för  Akademien  anmält  de  af  Ekdahl 
inlemnade  antiqviteterna,  ej  heller  lemnade  efter  sig  nå- 
aon  förteckninii'  öfver  de  under  hans  tid  med  samlin- 
garna  förenade  fornsakerna,  finnes  detta  bryne  icke  upp- 
taget i  det  efter  Liljegrens  död,  pa  grund  af  up[)gif- 
terna  i  Akademiens  protokoller,  af  den  nuvarande  riks- 
antiqvarien  upprättade  in\entariet.  ^k-ii  da  det  icke 
finnes  i  Statens  Samlingai-  mer  än  ett  osignei-adt  ovalt 
bryne,  som  kommit  till  dem  efter  ar  I800,  torde  man 
få  antaga,  att  det  är  detta,  som  herr  Ekdahl  fann  jämte 
det  förrostade  jernsvärdet.  Huruvida  nägot  af  det  öf- 
riga,  som  anträffades  i  grafven,  l)lif\it  till  Statens  Sam- 
liufjar  aflemnadt,  känner  iag-  icke  ocli  kan  derför  icke 
heller  upplysa,  livad  num  1)ör  företa  nu'd  den  i  fynd- 
berättelsen omtalade  rökelsen. 

Då  grafven  u[)penl)arligen  inneslöt  ett  jernalders- 
fynd,  kan  man  icke  gerna  antaga  annat  än  att  steiimej- 
seln  tillfälligtvis  inkommit  uti  henne,  så  vida  uppgiften 
om  denna  är  fullt   noggraim. 

12.     Njurunda  socken,  Hälljom. 

Längst  i  söder  a  Medelpads  kust  ligger  denna  soc- 
ken vid  Ljungans  nedersta  del.    Bv^jden  omfattar  en  del 


261 

af  floddalen  och  sträcker  sig  derifraii  söderut.  Hälljom 
ligger  vester  frän  kyrkan. 

I  björkdungen  invid  nordostligaste  gården  finnas, 
enligt  herr  Sidenbladh,  åtta  högar.  Invid  dem  ligger 
en  samling  större  stenar,  ungefär  ett  parlass,  i  en  run- 
del af  i -to  fots  omkrets.  Mera  sten  har  funnits.  Säg- 
nen kallar  det  en  tempelplats,  men  det  torde  icke  hafva 
varit  annat  än  ett  stort  röse.  På  andra  sidan  lands- 
väo'en,  o.  s.  o.  från  de  nämnda  höo-arne,  ligga  några 
skadade  steniga  högar.  En  annan  dylik,  mycket  utgräfd, 
finnes  å  en  kulle  s.  s.  o.  från  den  östlioraste  gården  i 
hufvudbvn. 

På  en  åker,  der  en  hög  ett  par  år  tidigare  blifvit 
afröjd,  hittades  ar  1786  en  stor  finger  ring  af  guld,  lik 
W.  hg.  433. 

I  det  föreo-ående  är  redan  omtaladt  ett  fingerguld 
från  Bohuslän  af  ormhufvudstypen.  Den  trinda  tenen 
är  vriden  i  spiral,  så  att  de  två  plattorna  sitta  den  ena 
öfver  den  andra  å  riuijens  framsida.  Sådan  torde  grund- 
typen  till  Hälljomsringen  och  W.  fig.  433  böra  anses 
vara,  med  den  olikhet  allenast,  att  plattorna  varit  tre. 
Hur  den  senare  typen  tillkom,  är  icke  svårt  att  se.  Spiral- 
formen bibehölls,  men  de  två  orndiufvudsplattorna  förena- 
des medelst  en  mellan  dem  gående  skifva  och  på  samma 
sätt  förenades  de  något  intill  hvarandra  närmade  hvarf- 
ven  å  baksidan,  hvarjemte  ormhufvudena  blefvo  tydli- 
gare utarbetade.  Tvenne  sådane  ringar  förvaras  i  Sta- 
tens Samlingar.  Den  ene  fans  år  1781  jämte  en  guld- 
stång, som  vägde  Si'»  dukat,  uti  ett  stort  stenröse  å 
Ekeryds  egor,  djupt  in  i  hemmanets  skog,  i  Hyarums 
socken.  Östbo  härad,  Småland  (Inv.  46).  Den  andre  hit- 
tades år  1829  i  ett  o-ärde,  hörande  till  liams<r;ircU'n  i 
Segerstads  socken,  Gudhems  härad,  W-stergötland,  «vid 
afhemtning  af  stenhällar  fraii  ett  rör,  uti  öppningen 
efter    en   under   arbetet   nedrasad    stenmur."      Att    dessa 


262 

uttryck  beteckna  ett  steiiröse  med  liällkista,  är  tydligt 
nog.     Denna  ringens  halt  är  0,9i. 

Hälljonisringen  är  de  tvenue  sistbeskrifna  mycket 
lik,  dock  så  till  vida  förändrad,  att  spiralvridningen  är 
öfvergifven  och  stommen  bildas  således  af  trenne  ringar, 
förenade,  såsom  nvss  beskrefs,  både  å  fram-  och  bak- 
sidorna  af  en  guldplåt.  A  baksidan  äro  de  tre  ringarne 
närmade  intill  hvarandra,  så  att  höjden  der  är  0,3  dec- 
tum,  under  det  framsidans  höjd  är   1,35  dec.-tum. 

Om  de  guldflätor,  med  hvilka  framsidans  plåt  är 
belagd,  har  redan  blifvit  taladt  (se  ofvan  n:o  4);  de  äro 
icke  ovanliija  under  den  äldre  iernåldern.  Den  form 
som  ormhufvuden  å  dessa  ringar  hafva,  återfinnes  för 
öfrigt,  ehuru  förenklad  i  Torsbjergs  Mosefund  pl.  10  fig. 
36,  pl.  18,  fig.  8,  samt  fullt  utbildad  å  fig.  b  sid.  53  i 
Nydams  Mosefund  (originalet  från  Aimose). 

Uti  Worsaaes  »Oldsauer»  föres  denna  rino;tv])  till 
den  yngre  d.  v.  s.  (förmodar  jag)  till  mellanjernåldern, 
under  det  W.  fio;.  382  åter^ifver  en  nå^^ot  äldre  form  — 
liknande  den  liiir  först  omtalade  från  Bohuslän  —  såsom 
hörande  till  den  äldre  jernaldern.  Originalet  till  denna 
figur  kom  till  Kö[)eidiamns  Museum  i  ett  af  Himlingoie- 
fynden,  hvilka  af  Boye  med  rätta  anses  »bilda  en  öfver- 
gång  mellan  de  två  perioderna^)  d.  v.  s.  sta  midt  uti 
den  äldi'e  jernåkU^rns  utvecklingsserier.'  De  danska  rin- 
garne af  den  fullt  utbildade  typen  äro  funna  pa  Seland 
och   Möen  samt  i  Norra  Jutland. 

En  liknande  ring,  ehuru  af  något  förenklad  form, 
fans  ur  1<SG7  uti  en  hufvudsakligen  af  sten  bildad  hög, 
inom  en  grafkammare  i  8.  Fröns  gäll  i  Gudbrandsdalen, 
jämte  en  skål  af,  som  det  synes,  romerskt  arbete,  frag- 


')  Boyes  Fortt-frnt-lsc  ovcr  Gjciislaiidc  i  del  Kongeligc  Musen iii  for 
Nord.  Oldsager  i  Kjobenliavu,  der  ere  iorar])eidede  af  eller  prydede  med 
aedle  Metaller,  s.  48.  Föremal  ur  dessa  fynd  äro  afbildade  W.  tig-.  302, 
304,  314,  317,  320,  382,  (3'J5). 


263 

ment  af  ett  glaskärl,  bitar  af  eii  träspann  mod  bronz- 
beslag,  en  pincett  in.  fl.  saker,  som  tillhöra  den  äldre 
jernäldern^). 

Ringar  af  denna  typ  äro  således  fnnna  tillsammans 
med  denaralderns  fornsaker.  Det  är  doek  kanske  icke 
otroligt,  att  det  senast  omtalade  norska  fyndet,  elinru 
innehållande  saker  frän  denaråldern,  tillliör  en  något 
senare  tid,  under  hvilken  man  ännu  gömde  denartidens 
främmande  arbeten.  En  antydan  derom  synes  mig  ligga 
i  olikheten  mellan  ringen  frän  Himlingoie  W.  tig.  382 
och  den  norska  anf.  st.  pl.   1,  iig.  12. 


13.     Njuranda  socken,  Hälljom. 

Ar  1849  fann  man  uti  en  hög  å  samma  bys  egor 
jämte  smärre  ben,  en  korsarmad  bågfibula,  en  söndrig 
sölja(?)  och  ett  obetydligt,  strieradt,  fyrsidigt  fragment, 
allt  af  bronz. 

SöljanC?)  består  af  en  platt  ring,  vid  hvars  inre 
kant  är  anbragdt  ett  hål  för  fästande  af  en  nål.  Från 
motsatta  ändans  utsida  hafva  utgått  tvenne  bågformiga 
armar,  nu  afbrutna.  Skifvan  är  prydd  med  inslagna  half- 
vor  af  koncentriska  cirklar,  af  hvilka  en  del  äro  hop- 
stälda  så,  att  de  bilda  en  sorts  böljornament.  Diametern 
är  1,4  dec.-tum,  ringens  bredd  0,3  dec.-tum. 

Den  korsarniade  fibulan  som  i  naturlig  storlek  är 
afbildad  tig.  5,  är  afbruten  strax  nedanför  bagen,  hvar- 
jämte  hittaren,  sannolikt  för  att  tillse,  om  icke  fyndet 
var   af  ädel   metall,   bortfilat    det    spetsiga    utsprånget    a 


')  Se  Foreiiiii>i-oiis  til  Norske'  FortidsmiiulcsmaTkcr?  l^ovjuiiig-  Års- 
berättelse tor  1867  s.  53  1".  pl.  1  tig.  12.  Till  nt  aimat  tiii.i,aM-guUl  i 
samma  fynd  (tig.  13)  är  en  make  limnen  pii  Stora  lirattöii  i  Loföljorden, 
Solberga'  socken,  Bohuslän  (Inv.  3255).  Fyndets  tredje  tingerguld  (tig. 
14)  och  de  tvä  motsvarande  svenska  ringarne  äro  redan  omtalade  i  sam- 
manhang med  Medelpadsfyndet  N:o  3  D. 


264 


bågens   ena  sida.     Xalen,  förmodligen   af  jern,  har  varit 

fästad  under  Ofre  plattan. 

Denna  iibulaform  synes  hafva  varit  mycket  omtyckt 

i  Norrland,  ty  jag  är  i  tillfälle  att  längre  fram  beskrifva 

icke    mindre    än   fyra  exem- 
plar funna  i  Norra  Helsing- 
land  och  förvarade  i  Hudiks- 
valls Museum.    Att  den  med 
förkärlek    bearbetats,   iimier 
man  ock  af  de  olika  variete- 
ter,  som  dessa  exemplar  till- 
höra. Korsarmarnes  knoppar 
kunna  variera  i  tjocklek,  plat- 
tan från  hvilken  de  utgå,  är 
ibland  enkel,  ibland  ornerad. 
Båo-ens    relativa   bredd    och 
utseende  vexlar.    Den  nedre 
plattan    har    ibland    sidorna 
försedda  med  utsprång,  hvil- 
ka  å  Hälljomsfibulan  äro  ska- 
dade.   Största  ombildningen 
tillåter    dock    drakhufvudet 
nederst,  hvars  ögon  äro  mer 
och  mindre  tydliga  och  hvars 
nos  slutar  med  ett  treflikigt 
utsprång    af   vexlande   utse- 
ende.    Ett   af   Helsinglands- 
F.g.5.  Ko.>an.w  .,:...ii,uia.  M.,i,!,...i.       ^.,^^|^.^^  ^.j^.^,.^  .^^^  tjen  ncder- 

sta  af  dessa  flikui-  ursprungligen  är  samma  omvända  tre- 
sidioji  vi'T<''e,  som  förekonnnci'  a  tig.  4  och  som  i  det 
följande  kommer  att  }tterligare   omtalas. 

Dylika  drakliufvud  af  ganska  enkel  art  med  en  upp- 
svallning a  iivtn-dera  sidan  af  nosen,  som  sannolikt  iör- 
anlcdt  sidoHikai-ncs  anbringande,  äro  vanliga  under  den 
ählrc  jernaldern.     Man    tinncr  dem  t.  ex.  i  Nydtu"^  ^^i<-»se- 


265 

fund  pl.  VIII  fig.  29,  30,  34,  37,  Kragehuls  Moscfimd 
pl.  I  fig.  12. 

Korsarmade  bågspäiinen  ii  ro  icke  sällsynta  i  Sverige 
utom  Norrland.  I  Statens  Historiska  ]\Iuseum  förvaras 
några  exemplar.  En  dylik  ined  hela  knappar^),  jämn- 
bred  båge,  långsträckt  facetteradt  stycke  i  stället  för 
den  nedre  plattan,  med  ytterändarne  af  drakens  nos  upp- 
svälda  samt  med  jernrost  efter  nålen,  hittades  år  1848 
vid  sandtägt  å  utmarken  till  hemmanet  Häller  i  Bra- 
stads  socken,  Bohuslän,  jämte  en  tunn  och  smal  bronz- 
ring  och  en  bronznål  (Inv.  1473).  I  Landshöfdinge- 
embetets  skrifvelse,  som  åtföljde  fyndet,  heter  det:  »i 
närheten  af  stället  hafva  jemväl  påträffats  lemningar 
efter  ett  menniskoskelett.»  En  annan  dylik,  med  ena 
knappen  borta,  öfre  plattan  mycket  smal  och  prydd  med 
tre  ringar  i  rad,  samt  med  det  långa  stycket,  som  ersätter 
den  nedre  plattan,  tvärstrieradt  och  med  drakens  nos 
sådan  som  nyss  beskrefs,  förvaras  i  Skara  Museum,  med 
uppgift  att  vara  funnen  i  Skörstorps  socken,  Vestergöt- 
land.  En  tredje  med  ena  korsarmen  afbruten,  med  två 
koncentriska  ringar  på  öfre  plattan,  med  jämnbred  båge, 
med  nedre  plattan  tvärstrierad  och  med  drakens  nos  slu- 
tande i  en  mångsidig  klump,  har  hittats  under  potates- 
upptagning  vid  Björbyn  i  Svanskogs  socken,  Vermland 
(Inv.  3825:  is).  En  fjerde  något  enklare  och  förrådande, 
att  typen  började  vanslägtas,  är  funnen  i  Vemmenhögs 
härad  i  Skåne  (Inv.  3217). 

En  libula  af  denna  typ,  ehuru  med  tvärarmarne  af- 
brutna,  har  funnits  i  närheten  af  Randers,  (W.  tig.  426). 
Det  är  det  enda  danska  fjaid  af  denna  art,  som  kommit 
till  min  kännedom. 

I  Noro-e  deremot  lära  dessa  båofibulor  Nura  svnner- 
ligen   allmänna.     Stephens  har  i  sina  Oldnorthern  runic 

*)    Knapparne    äro    ofta    linlfva    ti.   v.   s.   lialVa   sliif    vtn   a   under-sidan, 
undei stundom  äro  de  pa   undersidan  haliga. 


266 

monuments  s.  840  afbiklat  en,  som  funnits  vid  Stenstad 
i  Holdens  gäll,  Telemarken  jämte  »glaserade»  stenkrukor, 
fy  Ida  med  aska,  ben  och  kol,  en  gjuten  guldring,  en 
spann  af  trä  med  hank  och  beslag  af  bronz,  stycken  af 
ett  jernsvärd  samt  af  messingsbeslag  till  skidan,  »sten- 
perlor»  samt  en  sten  med  inskrift,  hvars  runor  tillhöra 
äldre  jernälderns  alfabet^).  Uti  fotografisamlingen  »Fra 
Christiania  Museum  I»  äro  å  pl.  I  trenne  sådana  spännen 
af  bildade.  Det  ena  (Christiania  Museum  1286)  tillhör 
ett  fynd  af  tre  »böjle-  og  korsformede»  bronzspännen 
med  ornamenter,  från  Brosten  i  Höjlands  gäll,  Stavan- 
gers Amt;  ett  annat,  tillhörande  en  något  afvikande  va- 
rietet,  har  hittats  å  Bjerke  egor  i  Hedrums  gäll,  Jarls- 
bergs och  Laurvigs  Amt,  jämte  en  sköldbuckla,  en  sax, 
en  nyckel,  st^xken  af  tvenne  skaror,  af  naglar,  beslag 
och  ringar,  allt  af  jern,  perlor  af  bernsten  eller  glas  och 
en  brynsten  (C:ia  2496 — 2501).  Det  tredje  är  funnet  jämte 
tvenne  liknande,  en  kedjestump  med  ihängande  löf  af 
bronz,  fyra  bernstensperlor,  ett  knifskaft  af  trä  med 
bronzbeslag,  en  liten  spiralring  af  bronz,  ett  litet  smycke 
eller  beslag  i  form  af  en  häst  och  en  träspann  med 
band  och  beslag  af  bronz,  ett  jernsvärd  och  fem  ler- 
krukor, hvilket  allt  fans  midt  i  en  grafkannnare,  täckt 
med  hällar,  belägen  })å  Birkeland  i  Birkenes  socken, 
Nedcnes  Amt.  Ännu  ett  spänne  af  detta  slag  har  hit- 
tats å  gården  Fuskeland  i  Holme  socken,  Lister  och  Man- 
dals Amt  inom  en  stensatt  kammare,  jämte  en  lerkruka, 
en  s.  k.  romersk  fibula,  ett  kilformigt  yxblad  af  jern 
(jerncelt?),  jei'nhank,  höi-ande  till  ett  skrin  el.  d.,  sax, 
spjut,  m.  m.').  Till  samma  typ  höra  föröfrigt  s])ännena 
C:ia  976  och  2460  m.  ii.  såväl  i  denna  som  i  andra  nor- 
ska samlingar. 


')  Jfr  Ann.  f.  Nord.  Oldk.   1850  s.  182. 

-)  Cliristianiaroreninf^cns   Ars1)crättelsc    för    1807   s.  42.      Krukan  ar 
afljildad  dor.sliides  pl.  I.   \\g.  4. 


267 

Att  denna  typ,  liksom  i  allmänhet  de  germanska 
graftaltens  bagspännen,  äro  olika  utvecklingsformer  af 
den  s.  k.  romerska  fibulan,  af  bildad  t.  ex.  W.  lig.  ^^91, 
faller  temlioen  lätt  i  öoonen.  Men  det  är  tvifvelsutan 
mindre  riktigt,  när  Stephens  i  sitt  redan  anförda  arbete 
talar  om  muilirrheten,  att  nåo;ot  af  dessa  korsarmade 
spännen  utgått  frän  en  romersk  verkstad.  Han  har  tyd- 
li<2:en  icke  mfvit  nkt  på  den  o;anska  bestämda  skilnaden 
mellan  denna  ty])  oth  den  s.  k.  romerska,  hvilket  förbi- 
seende blifver  ännu  synbarare,  då  han  säger  att  spän- 
nen af  detta  mönster  äro  vanliga  öfver  hela  Europa. 
Den  s.  k.  romerska  fibulan  är,  det  är  sant,  ganska  van- 
lig; inom  de  »'ermanska  områdena,  men  deremot  tillhör 
det  korsarmade  bågspännet  ett  mycket  inskränkt  om- 
råde —  och   deri   ligger  just  dess  märkvärdighet^). 

Det  ko]-sarmade  bågspännet  är  särdeles  allmänt  i 
Norjje  och  Sverio'e  och  kan  således  anses  vara  charak- 
teristiskt  för  dessa  tvenne  lands  äldre  jernålder.  Deremot 
finnes  det  icke  inom  den  gotländska  jernaldern  och  detta 
påstående  eger  icke  den  oansenliga  vigt,  som  vanligen 
tillkommer  de  negativa  bevisen,  ty  de  gotländska  fyn- 
den äro  så  talrika  i  Statens  Samlingar,  att  man  torde 
kunna  med  skäl  anse  en  typ,  som  icke  är  i  dem  repre- 
senterad, höra  till  sälLsyntheterna  på  ön,  d.  v.  s.  vara 
en  typ  som  icke  är  charakteristisk  för  öns  forntid.  Det 
vore  af  stort  interesse  att  veta,  hur  pass  ofta  dessa  spän- 
nen förekomma  i   de  danska  fynden. 

Gå  vi  utom  Norden,  finna  vi  denna  typ  icke  repre- 
senterad [)å  fastlandet,  hvarken  hos  Franker,  Bui-gunder 
eller  Alamanner,  således  icke  inom  de  områden  som  higo 
den   romerska    verlden    närmast   och    voro    allramest    ut- 


*)  Niir  m;m  vill  iVilja  den  korsarmade  b;"iii-libulaiis  utveckling-  tillhaka 
till  dess  grundtvi).  lordu  man  böra  fästa  särskild  vigt  vid  det  liiigri'  midt- 
stvcket  ä  den  öfre  plattan  (se  lig.  5)  som  icke  liar  nägon  betydelse  för 
typen  i  denna  dess  form  oeli   derföre  äfveii  försvunnit  ii  flera  exemplar. 


268 


satte  för  inverkningarne  af  denna  ännu  under  förfallets 
tid  öfvermäktioa  odlino-.  Deri  lio-ccer  det  bästa  beviset 
för  omöjligheten  att  anse  dem  vara  romerska  arbeten 
eller  slafviska  efterbildninoar  af  romerska  mönster. 

Inom  Enaland  tinner  man  denna  tvi)  nao;on  o-åno; 
representerad  i  fynden  frän  Kent  och  frän  Saksarnes 
Ofamla  områden.  Deremot  är  den,  såsom  Roach  Smith 
påpekar,  charakteristisk  för  de  angliska  graffälten.    Man 

finner  det  lätt,  om  man  hop- 
ställer fj^ndnppgifter  från  det 
östra  och  mellersta  Eno-land, 
men  allratvdlio-ast  framstår  det, 
om  man  betraktar  plancherna  i 
Xeville's  Saxon  obsequies.  A 
dessa  äro  icke  mindre  än  fem- 
tio exemplar  af  denna  typ  af- 
bildade,  alla  funna  inom  samma 
o-raffält  i  Little  Wilbrahams  soc- 
ken,  Cambridgeshire,  ungefär  en 
svensk  mil  från  staden  Cam- 
bridofe,  således  i  hufvudbvgden 
af  det  gamla  angliska  området. 
Man  tinner  bland  dessa  många 
exemplar  af  flerahanda  variete- 
ter,  ytterst  simpla,  som  s}nas  vara  tarfliga  exemplar  af 
en  urartad  typ,  andra  åter  som  äro  nästan  fiillkondigt 
lika  de  svensk-norska  exemplaren  t.  ex.  ph  (!  tig.  40, 
47,  pl.  7  Hg.  ;-)l,  [)1.  K)  tig.  178,  ännu  andra  som  äro 
vidare  ut1)ildningar  af  samma  typ.  Som  prof  på  en  så- 
dan fortsatt  utl)il(lning  meddelar  jag  här  i  tig.  (i  en  från 
Roach  Smith   lånad   konturteckning. 

Då  denna  tvp  således  icke  kan  sägas  vara  allmän 
Licniiansk  en-endoiii,  iiiastc  man  anse  det  vara  af  stort 
interesse  att  finna  den  så  talrikt  representerad  uti  tvenne 
områden,   det  angliska  a  ena  sidan,  det  svensk-norska  å 


Fiff.  6.     Korsnrniailt  bAgspiinne. 
All^li^k  typ. 


2  ni) 

den  andra,  till  hvilket  man  möjligen  kommer  att  fa  föra 
äfven  Danmark.  Detta  kan  icke  gerna  ega  'rum  annat 
än  under  förutsättnin'»-  af  nas^on  förbindelse  mellan-  de 
olika  fornsaksområdenas  forntida  bebyggare,  Anglerne 
och  Götarne.  Jao-  använder  här  det  senare  uttrycket 
såsom  o-ällande  för  icke  allenast  Sverio^es,  utan  ock  Xor- 
ges  befolkning;  under  den  äldre  iernåldern,  da  iag  icke 
känner  något  specielt  nanni  för  Norges  beb3ggare  un- 
der deima   tid. 

En  sådan  förbindelse  kan  hafva  varit  yttre  d.  v.  s. 
de  olika  stammarne  kunna  hafva  lefvat  i  liflig  samfärd- 
sel och  derunder  ofta  kommit  i  tillfälle  att  af  hvarandra 
låna  typer.  Historien  vet  dock  intet  om  någon  samfärdsel 
mellan  Xorden  och  England  under  denna  afiägsna  tid, 
ty  då  denna  typ  tillhör  vår  äldre  jernålder,  kan  man 
icke,  för  att  förklara  dess  förekomst  i  östra  England, 
påminna  om  de  nordiska  vikingarnes  täta  besök  i  dessa 
nejder,  hvilka  besök,  för  så  vidt  någon  underrättelse  om 
dem  blifvit  åt  oss  bevarad  i  historiska  urkunder,  tillhöra 
en  långt  senare  tid.  Ej  heller  synas  .sjelfva  fornsakerna 
vilja  tillåta,  att  man  nöjer  sig  med  att  antaga  en  sädan 
yttre  förbindelse.  Typen  uppträder  inom  de  båda  olika 
områdena  med  en  sådan  rikedom  af  varieteter,  att  den 
visar  sio;  hafva  varit  och  behandlats  såsom  en  folkets 
verkliga  tillhörighet,  med  hvilket  man  umgicks  på  ett 
förtroligt  sätt,  hvarjämte  särskildt  en  mängd  af  de  ang- 
liska  formerna  förråda,  såsom  ofvanför  nämndes  och  så- 
som iig.  6  visar,  en  fortsatt  utveckling,  som  är  främ- 
mande för  Xorden. 

Om  en  sådan  yttre  förbindelse  icke  kan  anses  till- 
fyllestgörande till  förklaring  af  denna  likhet,  ati-rstar  ej 
annat  äii  att  söka  en  inre  förbindelse,  med  andra  ord  en 
närmare  frändskap  mellan  de  olika  stammar,  som  syn- 
barligen funnit  ett  nöje  i  att  smycka  sig  med  spännen 
af  denna   art,   än   mellan   dem  och  de  öfriga  germanska 


270 

folken.  Det  synes  sannolikast,  under  dessa  förhållanden, 
att  anse  A^iglerna  hafva  kommit  till  sina  bostäder  i  Eng- 
land från  nåo*ot  af  Nordens  land.  Uti  hvilken  trakt  i 
Norden  man  kan  söka  deras  hem,  derom  vågar  jag  icke 
yttra  mig,  allraminst  då  jag  icke  känner  tillräckligt  de 
danska  fjnden,  liksom  jag  tills  vidare  icke  anser  mig 
kunna  uttala  en  orissnino;  angående  tiden  då  denna  ut- 
vandrino;  försisfo-ått. 

Den  gotländska  jernåldern  saknar,  såsom  nyss  nämn- 
des, den  korsarmade  baghbulan.  Den  har  i  stället  en 
egen  utvecklingsform  af  det  fullt  utbildade  bågspännet 
och  dessutom  en  annan  typ,  som  synes  saknas  i  fast- 
landets äldre  jernalder,  nämligen  den  cirkelrunda  bro- 
chen,  som  är  ytterst  vanlig  i  Kents  och  i  andra  vest- 
o;ermanska  områdens  oraffält.  Denna  runda  brocheform 
var  så  mycket  i  de  gamle  Gutarnes  smak,  att  de  van- 
ligen fäste  a  öfversidan  af  bågspännets  båge  en  rund 
broche  såsom  en  fritt  roterande  skifva.  För  bedömande 
af  stamskiljaktigheterna  och  deras  historia,  är  det  af 
vifrt  att  se,  huruledes  redan  under  denaråldern  de  irot- 
ländska  runda  brocherna  ega  en  fullt  charakteristisk  typ 


1  ornernigen. 


14?     Njurunda  socken,  Dårholmen. 

Dårholmen  ligger  i  mynningen  af  Ljungans  utlopps- 
vik. A  sydvestra  sluttningen  af  holmen  ligga,  enligt  herr 
Sidenbladh,  i  tre  till  fyra  (hib])la  livarf  efter  berget  sextio 
rosen,  alla  af  mindre  stenar,  ho])gyttrade  vid  livarandra 
samt  mer  och  iniiidre  rifna. 

I  ett  af  de  rosen,  som  ligga  närmast  berget,  gjor- 
des midsommartiden  ar  1868  åverkan.  Skattsökarne  an- 
träffade bland  stenarne  en  liten  ring(?)  af  guld,  kna[)pt 
2  tum  lauir.  Dessutom  fann  man  bland  l)itar  af  brända 
ben  små  fraijmenter  af  bronz. 


271 

Dessa  fragmenter,  sina  tina  iiitnaglar,  äro  allt  för 
obetydliga,  att  inan  skulle-  kunna  uttala  någon  asigt  om 
den  tid,  till  hvilken  de  böra  föras.  Jag  har  dock;  då 
guld  är  jämförelsevis  mycket  sällsynt  i  svenska  graf- 
fynd  frän  den  yngre  jernåldern,  pä  grund  af  den  lilla 
guldten,  som  uppgifves  vara  hittad  med  bronznaglarne, 
förslagsvis  fört  fyndet  till  den  äldre  jernåldern. 


15?     Njurunda  socken,  Nolby. 

Af  samma  skäl,  som  var  bestämmande  i  afseende 
på  föregående  nummer,  anser  jag  mig  liöra  såsom  hö- 
rande till  den  äldre  jernåldern,  förslagsvis  upptaga  en 
guldring,  som  vid  början  af  1700-  eller  kanske  snarare 
mot  slutet  af  1600-talet  hittades  vid  ofvannämnda  gärd 
uti  en  hög,  i  hvilken  man  anlade  en  källare.  Den  skall 
hafva  blifvit  såld  för  70  daler  k.  m.^). 

Vid  Nolby  fans,  då  herr  Sidenbladh  sommaren  år 
1868  besökte  stället,  endast  en  hög  bevarad"). 


16.     Attmars  socken,  Harfs  by. 

Socknen  har  sin  hufvudbygd  vid  sjöarne  Marmen, 
som  genomflytes  af  Ljungan,  och  Vikaren.  Vid  den  se- 
nares  norra  strand  ligger  Harfs  by,  vid  hvilken  herr 
Sidenbladh  fann  lenniingar  af  sju  högar. 

Xämndemannen  Nils  Persson  i  Harf  gjorde  år  1810 
åverkan  på  en  hög,  24  eller  25  alnar  i  diameter,  tre 
alnar  hög.  Grafkullen  var  redan  förut  öpi)nad  i  midten, 
men  o-odssökarne  hade  då  antaali«2:en  intet  funnit,  eme- 
dan  sjelfva  grafstället  fans  närmare  nordöstra  kanten  af 

^)  Nordal,  Exercitiiiiu  academiciim  do  Mcddpadia.     Lp;?.  171G,  s.  36. 

-)  I  iSJiirunda  socken  har  en  gång-  hittats  ett  bronzsvärd.  Det  an- 
träffades nnder  en  större  sten  il  östra  sluttningen  af  llumnielviksberget, 
liggande  på  A  bys  egor.     (Inv.   2559). 


272 

högen.  Pa  sjelfvu  jordytan,  å  hvilken  man  skall  hafva  sett 
spar  af"  der  försiggångxni  bränning,  låg  en  platt  sten  af 
en  fots  diameter  och  en  half  fots  tjocklek.  På  denna 
sten  stod  ett  fat  af  bronz,  väl  fyldt  med  aska  och  små 
förbrända  benskärfvor,  hvari  öfverst  funnos  lemningar 
af  »spännen  i  svärdsgehäng  eller  betsel  och  af  elden  hop- 
lupna  glasbitar.»  Öfver  alltsammans  var  krukan  stjelpt. 
Fyra  stenar,  hvardera  en  aln  hög,  omgåfvo  sidorna  af 
fatet  och  kridvan,  som  slutligen  voro  täckta  af  en  större 
platt  sten. 

De  noggranna  uppgifterna  om  fyndet  äro  hemtade 
ur  en  skrifvelse  frän  herr  G.  E.  Dillner,  daterad  den 
14  December  1812  och  u})pläst  i  Götiska  Förbundet,  till 
hvilket  fyndet  insändes.  Ur  Förbundets  Samlingar  kom 
det  till  Statens  och  är  i  inventariet  öfver  dem  upptaget 
under  X:o   1267'). 

Bronzfatet  har  mycken  likhet  med  det  pelluvium 
eller  fotbäcken,  som  iir  afbihhidt  i  Rich's  Dictionnaire 
des  antiquités  s.  467,  med  den  skiliiad,  att  sjelfva  bäc- 
kenet är  nedtill  kanclleradt  på  samma,  sätt  som  bottnen 
af  pateran  Hich  s.  461.  Den  utvikna  brädden  upi)till 
är  i  utkanten  krusad.  Bottnen  saknas  alldeles,  men  ännu 
(jvarsitta  s])ar  af  lödningen.  Förmodligen  var  askmörjan, 
n;ii'  hon  ncdlades  i  fatet,  mycket  het,  så  att  ck-n  fast- 
löd(hi  l)()ttiicii  1)lifvit  lös  och  förstörts.  Måtten  äro  föl- 
jande: liehi  diametern  i  öfverkanten  10  dec.-fum,  Ijräd- 
dens  brethl  (),s  dec.-tum,  bottnens  diametei"  3  dec.-tum, 
den  till  fot  ncchikta  underkantens  höjd  O,;*,  dec.-tum,  höj- 
den   inuti   o,i    tum. 

Air  fatet  är  af  r(jmei'skt  arbete  är  alldeles  visst. 
iMan    linner   det    sa\äl   af  fo]'men   som  af  metallens  fäi'g. 

Krukan,  af  ganska  (in,  bränd  lera,  är  ne(lei-st  skal- 
foi-miii',  alta^ei'  sedan   i  bredd,  men  viduai'  si"-  na<>(Jt  mot 


')  Fviulhcrättelscii  iir  f(')rut  trvckt  i    IdiiiiM   liiiftet  .0,  s.   174. 


273 

kjinten.  Pä  ena  sidan  sitter  ett  öra.  Kanten  är  på  tvenne 
ställen  skadad.  Den  smalaste  delen  eller  halsen  är  utsi- 
rad med  fyra  parallela  linier,  ifrån  hvilka  sju  kortare 
liniepar  nedgå  till  den  skarpkantade  gränslinien  mellan 
den  skålformiga  bottnen  oeli  öfverdelen.  Från  nämnda 
gränslinie  utgå  nedåt  en  rad  af  bågsegmenter.  På  ut- 
sidan sitta  några  fragmenter  af  smält  glas.  Måtten  äro: 
bredd  i  mynningen  4,6  dec.-tum,  största  bredd  5,3  dec- 
tum,  höjd  till  bottnens  öfverkant  1,3  dec.-tum,  till  kru- 
kans öfverkant  3,8  dec.-tum. 

I  krukan  förvaras  flera  stycken,  smärre  och  större, 
af  smält  glas,  som  i  brottet  är  mycket  ljusgrönt;  dess- 
utom en  liten  halfsferisk  knapp  af  ben,  med  tvenne  hål 
inborrade  jämte  hvarandra  från  undersidan,  samt  ett 
fragment  af  bronz,  hvars  bestämmelse  jag  icke  kan  upp- 
gifva.  Det  bestar  af  en  låg  kullrig  knapp,  som  medelst 
en  kort  trind  ten  är  fästad  vid  en  bit,  som  det  tyckes 
af  en  platt  ring.  Derjämte  ligger  i  krukan  en  ovanligt 
stor  oxcltand  af  en  tam  oxe. 

Glasbitarne  äro  säkert  lemningar  efter  ett  kärl,  som 
förstördes  vid  likbränningen,  och  detta  kärl  var  säker- 
ligen såsom  bäckenet  af  romerskt  ursprung.  Båda  de- 
larne torde  hafva  inkommit  under  denaraldern. 


17.     Tuna  socken,  Rännö. 

Socknens  bygd  ligger  vid  sjön  ^larmens  norra  sida 
och  krinff  elfven.  Vid  Rännö  fann  herr  Sidenl)ladh  ste- 
ni<>-a  hösrar  såväl   österut  som  söderut  i   byn. 

Herr  Ekdahl  uppgifver  i  sin  reseberättelse,  att  en 
bonde  vid  förstöring  af  högar  funnit  »ett  messingskors, 
stridsvxa  och  bryne»,  hvilket  allt  förkommit. 

I  konceptanteckningen  till  den  olhciela  berättelsen 
förekommer    brynet    under    nanni    af   slungsten    och    det 

Aiili'ii:  Tiilxknfi.  l.S 


'274 

var   således   ett  ovalt   bryiie.     Messingskorset   var   höirst 
sannolikt  ett  korsarmadt  bågspänne^). 

18.     Stöde  socken,  Fanbyn. 

Socknen  ligger  ganska  långt  in  kring  Stödesjön  och 
Ljungan,  Kyrkan  och  hufvudbygden  ligga  vid  inre  än- 
dan af  sjön.  Fanbyn  ligger  der  elfven  rinner  ut  i  denna. 
Herr  Sidenbladh  fann  der  tvenne  högar.  Uti  den  ena 
af  dessa  hade  år  1866  hittats  ett  ovalt  bryne,  som  nu 
förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  (Inv.  4046). 

Detta  bryne  är  3,4  dec.-tum  långt,  l,i  dec.-tum  bredt; 
det  har  en  skarpt  inhuggen  kantränna  samt  bred  nöt- 
ningsyta å  öfversidan. 

19?     Stöde  socken,  Jättholmen. 

I  sjöstranden  vid  Loo  fans  en  liten  »hälla»,  som  kal- 
lades Hjältestenen,  der  på  1600-talet  Erik  Nilsson  i  Loo 
hittade  en  stor  ring,  lik  en  slända,  tjock  i  den  ena,  sma- 
lare i  den  andra  ändan,  hopdragen  })å  ändarne,  så  vid, 
att  han  kunde  gå  på  armen  af  en  karl. 

L^ppgiften  härom  förekommer  i  en  berättelse  om 
fornlemningarne  i  Medeljjad,  som  år  1684  insändes  »till 
följe  af  Kongl.  Maj:ts  plakat  och  hans  excellence  friherre 
L.  Kibbings  ordres»  af  häradshöfdingen  Krik  Teet'^).  En- 
ligt Nordal,   som   talat  med  hittaren,  antiviffades  fyndet 

')  Xonliil  omtalar  i  sin  disputation  s.  36  ett  fynd  ur  en  stor  hög 
vid  M.ilstad  i  Tuna  socken.  Utom  andra  dvrharlicter  hade  man  der  fun- 
nit ett  »ornamentum  argenteum  auro  obductiim,  (|Uod  sim;  duhio  aut 
eorome  aut  cingulo  suftixum  fult.»  I  åcn  utkastade  jorden  fann  man 
flera  jernsaker,  utaf  hvilka  ett  nyckellikt  l()reiu;il  kom  liksom  siifver- 
smycket  i  lierr  Nordals  ego.  Af  livad  art  detta  sriiyeke,  var  och  till 
hvilkcn  tid  ilet  hört,  kun  icke  med  tillhjel])  af  den  korta  beskrifningen 
afgfiras. 

'-)  Originalet  förvaras  .1  Kongl.  l^ibliotheket.  Det  är  aftryckt,  ehuru 
ieke  alltid   fullt  troget,   i    K.    Dybeeks    lliiua,   Första   häftet  s.    15   f. 


275 

år  165o  a  en  liuliuc  i  Storsjön  (Stödosjön),  som  kallades 
Hjelt-')  eller  Jättholnien,  men  efter  fyndet  kallades  Gnid- 
holmen. Hittaren  skall  liafva  tagit  ringen  för  att.  vara 
af  messing  oeh  smidt  npp  den  till  byxhakar  o.   s.  v. 

20?     Torps  socken,  Vislandsbyn. 

1  den  nyssnämnda  berättelsen  af  herr  Erik  Teet 
heter  det: 

Torp  den  17  November  (1684).  En  hög  är  belägen 
nordan  för  Vislandsbyn  och  prestebordet,  Ramundshögen 
kallad,  der  Ramund  skall  ligga  ])egrafven'),  hvilken  sla- 
gits med  en  rese  eller  jätte,  som  bott  i  Gisjönsby,  nå- 
got längre  npp  i  socknen,  nnder  berget,  hvarom  en  visa 
skall  vara  författad^).  Strax  vid  Ramnndshögen,  när  der 
bredvid,  öster  om,  stenarnc  brötos  upp  och  der  u})pgrofs 
till  åker,  fann  nmn  en  värja  och  ett  stycke  af  en  malm- 
gryta, dock  var  allt  förmnrknadt  —  detta  skedde  för 
20  år  sedan  —  dito  en  hvit  sten,  hvass  åt  båda  ändarne 
med   ett  litet  kors  uti  midt  pä,  men  allt  är  förfaret.  — 

Man  torde  kunna  med  ganska  stor  sannolikhet  an- 
taga, att  den  hvita  stenen  varit  ett  ovalt  bryne.  Det 
enda,  som  dcrvid  vållar  näirot  brvderi,  är  det  lilla  kor- 
set,  men  iikmI  detta  kunna  möjligen  menas  öfversidans 
nötningsfäi-or. 

21.     Torps  socken.  Hammar. 

Byn  ligger  vid  vestra  ändan  af  Tor))sjön.  Sydost 
från    byn    ligga,    enligt    herr    Sidenbladh,    lemningar    af 

')   lljcltc   iir   i   Nonlniul   oftii   liktvliiit    med  jätte. 

-)  Hos  Ek(l;ihl  lietcr  iWt  18.'>0:  »lO.")!)  iiliiar  «)ster  om  kyrkan  visar 
folket  i  en  än-istiippa  jätten  Ixaniuiids  liög,  men  (]enna  är  ej  annat  äu  en 
haeke,   bildad   af  naturen.» 

3)  Dybeck  påminner  a  anf.  .ställe  s.  20  om  den  i  Svenska  Forn- 
sångerna  nnder  N:o  12  inta<;-na  visan  om  »itaninnder  den  unge»,  hvilken 
möjligen  kan   vara   densamma.   >om   Iicim-    l",rik  '[\-c\    nu-nar. 


27G 

sex  hösfar.  I  en  annan  skall  för  nåo-ra  år  sedan  liafva 
hittats  »en  spjutspets  (?)  af  jern  och  en  oval  sten  (båda 
pjeserna  förkomna).» 

Den    ovala   stenen    kan    svårligen   hafva   varit  annat 
än   ett  ovalt  br3me. 


Torps  socken  (kyrkan?)  ligger,  enligt  Historiskt- 
Geografiskt-Statistiskt  Lexicon  öfver  Sverige,  6V4  mil 
från  Sundsvall.  Så  långt  inat  landet  hade  således  den 
äldre  jernalderns  folk  trängt  sig. 

Med  Torp  slutar  den  egentliga  gamla  bygden  i 
Medelpad.  I  den  iinianför  liggande  socknen,  Borgsjö, 
fann  herr  Sidenbladh  in^ja  fornlemnino;ar  från  heden  tid. 
För  30  år  sedan  funnos  ännu  nåora  å  ett  ställe  inom 
vestra  delen  af  socknen,  vid  Ange  by.  Tvenne  sådana 
isolerade  grafplatser  fann  herr  Sidenl)ladh  i  den  ännu 
läng-re  in  lio-o-ande  Hafverö  socken,  nämli<jen  vid  Vass- 
näs^)  några  små  rosen,  utaf  hvilka  tvenne,  som  under- 
söktes, innehöllo  leniningar  af  brända  ben,  samt  vid  By 
ett  röse  och  en  stenig  hög.  Uti  rosets  botten  funnos 
spår  af  likbränning  och  der  hittades  litet  förrostadt  jern- 
skrot,  en  liten  b('nl)it,  ristad  med  streck,  och  tre  glas- 
perlor,  den  ena  med  mosaikartad  inläggning.  Då  sådana 
mosaik-glas})erlor  förekomma  i  fynden  såväl  från  äldre 
som  vno:re  iernåldern,  hnm^s  det  inofen  möili<>:het  att 
datera  detta  iynd. 

Emellertid  är  det  omisskänliii^t,  att  dessa  tva  sock- 
närs  fornlemningar  vitna  icke  om  en  större  bygd,  utan 
allenast  om  en  föga  betydande  kolonisering  uti  dessa 
afläirsna  iicichT.  Da  sa  är,  kan  man  säi»a,  att  det  om- 
rade,  som  den  ähli'e  jernalderns  folk  innehade,  hade 
ungefär  lika  stoi"  utbi-edning  som  Medel])adsbygden  egde 
äniMi   vid   hednatidens  slut. 

')  A  Vassnäs   liar  (;ii   stenyxa  Ijlifvil   funnen. 


2<V 
J  ii  111  1 1  a  11  d  s  fy  ii  <1. 

Af  de  fyiicl  fV;in  denna  provins,  som  kommit  till 
min  kännedom,  är  det  allenast  ett,  som  man  med  någon 
säkerhet  kan  föra  till   den   äldi"e  jernåldern. 

I.     Sundsjö  socken,  Stamnäs. 

Socknen  ligger  nti  en  bidal  till  Ljungan,  kyrkan 
nära  den  punkt,  der  de  två  vägarne  från  Medel[)ad  till 
Storsjön  och  Norge   mötas. 

I  en  hög,  som  öp[)nades  för  ungefär  45  år  sedan, 
hittade  man  fragmenter  af  urnor,  både  af  ler  och  glas^). 
Glasurnorna  eller  -urnan  torde  man  med  skäl  kinma  föra 
till  den   äldre  jernåldern. 


II  e  1  s  i  11 »'  1  a  lul  s  fy  ii  d. 


» 


I.     Gnarps  socken,  Bostad. 

Gnari)  är  Helsinolands  nordlioaste  kustsocken,  h\^y- 
den  liijo^cr  krino-  en  å.  Bostad  är  beläo-et  temlio-en  låno-t 
in  åt  vester.  Xorr  om  landsväo;en  liuija,  enliot  den  frun 
Helsinolands  Fornminnesförenino-  inlenmade  sockenbe- 
skrifningen"),  fem  högar.  »Söder  om  landsvägen,  invid 
östra  o-ården,  tätt  invid  väi>en  oiordes  ett  rikt  fvnd», 
bestående  af  »agraftei-  af  koppar  |b]"on/, |,  fragmenter  af 
ett  svärd,  betsel,  sj)jutspetsai'  jämte  en  mängd  andra 
jernstycken,  hvarjehanda  kulor  oeli  ornamenter  af  bern- 
sten o.  s.  v.,  väf-  oeli  triidbitar".  livilket  allt  inkommit 
till    Hudiksvalls    Museum,    samt    dLssiitoni    en    guldi'ing, 

^)  Ekdahls  reseberiittflse. 

"-)  Dessa  sockiMibt;skririiiii<>iir  iiro,  ii;ir  \rkv  amiat  uppgifvcs,  kiillan 
till  (le  upplysningar  om  de  lasta  foinlrnuiinnarnc,  som  i  det  tTdjande 
meddelas  i  sammaiiliang  nud   tvnden. 


278 

som    hlifvit    furs.-ild    till   enskild  person.     Fyndet  gjordes 
år   1850  eller   nai^ot   tidii^are. 

Bronzsakerna    i   fyndet   ligga   framför   mig  och  visa, 
att     tvennc     fvnd    blifvit    af    liittarcn    sammanblandade. 


Fij.'.  7.     Oval.  dul)lipl.-tk;ili:r  .Np.iiniliiicklii.      Yiii;ii-  ji-nialdi-i  ii. 

»Airraftorna»    äro    niVmliucn    tvenne    oNala,    (lul)l)elskalio'a 
spännhiieklor  a("  samma    tyj)   som   tig.    7    fi-amställei''). 

l)(!nna     t>'j»    tillhör,    såsom    jämföi-elsen     mellan    en 
mängd    fynd    ntvisar,    den    xiigi-c    jcriialdern    oeli    denna 

')  \)r,  tvciuic  cvciiiplarcii  IVaii  Bostad  itro  icke  i  alla  detaljer  lika 
det  afljjldadc  cxemplan^t.  livais  orii;iiial  IVirvaras  i  Statens  Historiska  Mu- 
seiiin.     De  lillli(')r;i   cii   iiagot  iiiimi    viii,n('   varietet. 


279 


varietet  tillhör  den  angifiia  periodens  senaste  årlnindi-a- 
den.  Deremot  innehåller  fyndet  flera  saker,  soui  be- 
stämdt  tillhöra  den  äldre  jernaldern.  Då  tidsskilnaden 
mellan  nåo:ra  af  sakerna  i  fyndet  iq)pgår  till  flera  ar- 
hundraden,  måste  man  taga  sin  tillflygt  till  antagande 
af  en  sådan  sammanblandning.  Enskildt  har  blifvit  för 
mig  uppgifvet,  att  fyndet  gjordes,  då  man  bortgi-äfde  en 
backe  med  den  derpå  liggan- 
de, lilla,  nästan  omärkliga  graf- 
höiren.  Då  o-räfningen  således 
ofälde  icke  en  enstaka  hög  n- 
tan  äfven  dennes  omgifningar, 
kunde  en  sammanblandnino-  af 
tvenne  graffynd  lätteligen  ske. 
Om  jernsakerna  hörde  till  det 
ena  eller  andra  fyndet,  kan 
jag  icke  uppgifva,  då  jag  icke 
varit  i   tillfälle  att  se  dem. 

Till  äldre  jernaldern  kan 
man  med  full  säkerhet  föra 
fragmenterna  af  en  ornerad 
pincett  jämte  några  andra 
smärre  saker  som  afbildas  fig. 
8  samt  en  mindre  sölja  (fig.  i)). 

Pin  c  ett  en   af  ljus  bronz 
är  söndrig;   såsom   fig.   S   n  h  visar,  felas  en   del   och  det 
återstående   är  sammansatt  af  fem  särskilda   bitar. 

Pincettei-  [\vn  mycket  vanligfa  i  fvnd  frän  den  äldre 
jernaldern.  Ett  annat  exemplar  förekommer  i  llelsing- 
landsfyndet  X:o  2.  Man  har  funnit  dem  i  de  stora  fyn- 
den från  Toi'sbjergs-,  Nychims-,  Vi-  och  Kragehulsmos- 
sarne.  Pincetter  förekomma  ofta  i  f\n(l('n  finn  de  anjjlo- 
saksiska,  frankiska,  buriiundiska  och  alamanniska  irraf- 
varne.  Få  äro  dock  så  fint  utsirade  som  det  här  af- 
bildade   exemplaret.    Det   ncih-rsta   ornanuMitet   å   fig.  (S  <i 


il  b 


'iiicett,  r  —  f  delar  af  beslag. 
Helsinorlaud. 


280 

aterkoiiimer  pä  en  män^d  saker  i  ett  större  fynd  från 
den  äldre  jernaldern,  anträffadt  ä  Sjörnps  egor,  Häglinge 
socken,  Gärds  härad  i  Skåne  (Inv.  2437  och  2668).  Dra- 
ken å  b  förekommer  i  mångfaldigt  varierande  former  å 
fornsaker  fi"åii  samma  tid. 

Rinocn  med  fals  fi"'.  (S  (/,  af  bronz,  har  utan  tvifvel 
varit  anbragt  vid  ett  beslag  pa  en  svärdsbalja,  i  ä,ndamål 
att  hålla  en  rem.  Ett  par  ringar  af  samma  slag  förekomma 
å  ett  sådant  beslao;  i  Nvdams  Mosefund  ])1.  VI J I  tio-,  30. 
Hvardera  ringen  är  der  fästad  medelst  en  smal  klyka 
af  bronz,  liknande  en  mycket  smal  brakteat-ögla.  En 
sådan,  antagligen  i  högen  söndertryckt  ögla  förekommer 
i  detta  f\nd.  Fraumenter  af  svärd  inkommo,  såsom  ofvan 
nämndes,   till  Hudiksvall  med  fyndet. 

Tvenne  par  ringar  förekomma  i  fyndet.  Huruvida 
de  höra  till  samma  svärdsbalja  eller  till  tvenne,  lemnar 
jag  oafgjordt.      Det  förra  synes  mig  troligare. 

Fyra  små  cjlindriska,  ini  håliga  ändbeslag  af  sådant 
utseende  som  fig.  8  e  utvisar  (två  äro  fragmentariska). 
Från  midten  af  insidans  botten  (fig.  8  /')  utgår  ett  stift, 
kring  hvars  inre  del  sitter  en  tunn  skifva,  såsom  det 
tyckes  af  bronz.  Stiften  äro  tydligen  afbrutna  och  skif- 
van  har  väl  knappast  haft  sin  ursprungliga  plats  invid 
Ijotten.  Att  äfven  dessa  hattformiga  beslag  liöra  till 
svärdsbaljaii  eller  dess  gehäng,  slutar  jag  deraf,  att  lik- 
nande förekom  nio  uti  det  nyssnämnda  Sjörupsfyndet,  som 
i  det  närmaste  uteslutande  iinieliöll  delar  af  svärdstill- 
behöret. Da  de  voi-o  i  Bostadsfyndet  fyra,  liksom  rin- 
garne, är  det  ick(^  oti-oligt,  att  de  stått  i  något  samman- 
lianiT  med   hvarandra. 

Ett  beslag  af  bronz  (i  två  stycken),  tig.  8  c.  Den  län- 
gre armen  äi*  invid  bågen  afl)i"ut('n  och  har  förmodligen 
haft  en  f()i'tsättnin<!-  svaramle  mot  den  andi'a  armen,  som 
med  tvenne  naglar  varit  fästad  vid  något  tunnt  föremål  (I 
d(!C.-linie  tjockt).    Den   lilla  skifvan   i   bågens  andra  ända 


281 


Fig.    y.     Solja  meil  einiilj. 
Hi'lsiiii!lai](l. 


är  dereiiiot  hel  och  liar  a  undre  sidan  en  likaledes  1 
dec.-linie  hiiig  ta[)j),  försedd  med  en  liten  fotplatta.  I 
fyndet  förekommer  utom  den  afbildade  en  annan  hage 
i  två  bitar,  som  har  äiid plattan  bevarad,  men  liar  fatt 
den  län^rre  armen  afbruten  a  båda  sidor  tätt  invid  bå- 
gen.  A  båda  dessa  bågar  bildar  ändplattans  plan  en 
trubbig  vinkel  mot  den  längre  armens  plan.  Af  ännu 
en  tredje  båge  finnas  lemuingar.  Huruvida  alla  tre  ba- 
garne hört  till  samma  beslag  eller 
till  olika,   är  omöjligt  att  afgöra. 

En  sölja  af  bronz,  af  bildad  tig. 
9".  Anmärkninusvärd  är  ribban,  som 
är  fästad  vid  roten  af  klon  ^).  Mindre 
vanlio-  är  dessutom  framsidans  starka 
stupning.  Det  märkligaste,  som  för- 
länar denna  sölja  ett  synnerligen  högt 
värde,  är  den  tresidiga  u[)phöjningen 
å  nedre  delen,  hvilken  är  fyld  med 
röd  emalj.  I  danska  fvnd  känner  man  endast  fem  med 
emalj  smyckade  föremal  från  äldre  jernäldern,  nändigen 
en  bronzskål  funnen  i  en  mosse  emellan  Ribe  och  Kol- 
ding,  samt  fyra  alldeles  lika  bronzspännen  från  Vimos- 
sen"^).  T  Sverige  äro  tidigare  bronzsaker  från  den  äldre 
iernåldern  med  emali-iiilämiiiiiiu-.  röd  liksom  Bostadssöl- 
jans,  funna  vid  La(;kalänga  i  Skåne  (Iiiv.  2110'*),  h var- 
jämte ett  litet  i  Skåne  funnet  smycke  från  sannna  tid  med 
(jlikfärgad   emalj    förvaras    i   Ystads   Läi'Overks  Samlingar. 

En    läderbit,    (),;i  dec.-tum    läng,    O,;")   dee.-tuiu    bred 
i   ena   ändan,    0,4   i   den    andra,    hörande   till   det   bälte,   å 

^)  Ett,  lik;ul;iiit  hiliaiig-  nirckonimcr  Ti  klon  till  vu  siilja  at"  jcni,  soin 
jämte  najfra  bitar  at"  jcniljcshifi',  stv<'ki'ii  af  rii  lerkruka  och  briiuda  bcu, 
hittades  af  Riksaiiti(|varicii  ocii  iniii-  i  Juli  l.^^Gi*  uti  cii  urat"  p;i  Aitliiigs 
egor  i  Holvi  sockeu,   (lotlaud. 

2)  Engcllianll  i  Aarbri^cr  \uv  1868,  s.  7C)  f.  pl.  II.  Aarl).  fiir  1SG7, 
s.  255. 

')  Auualcr  for   Nordisk   Uldkvudighct,    l,s.')S,   s.    177    f. 


282 

hvilket  söljaii  sutit.  Den  bevarade  biten  har  hört  till 
den  delen  af  bältet,  som,  när  klon  var  instucken  deri, 
ofick  bakåt  och  betäckte  sölians  fastedel.  Man  märker 
ännu  ganska  tydligt  å  läderbiten  en  fördjupning,  som 
åstadkommits  af  den  uppstående  emalj-inlagda  trekanten. 

Guldringen,  som  kommit  i  enskild  mans  händer, 
torde  hafva  hört  till  samma  tid. 

Återstoden  af  de  till  min  o-ranskning  insända  sa- 
kei-na  från  Bostad  kunna  nästan  med  visshet  föras  till 
den  äldre  jernåldern.     De  äro: 

en  liten  ribba  af  elektrum  (silfverblandadt  guld), 
ofenomborrad: 

tio  frao-menter  af  ett  snöre,  omlindadt  med  bronz- 
bleck,  möjligen  hörande  till  gehänget; 

fem  sma  rännformiga  bronzbitar,  hörande  till 
l>aljans  kantbeslag; 

två  mindre  l)ronzplattor,  sannolikt  hörande  till 
sjelfva  l)aljaii; 

en  jernnagel  med  öfre  ändan  ondjöjd,  för  att  hålla 
en  ring  e.  d.; 

perlor:  en  femflikig  af  bhiglaserad  lera,  en  liten 
klotformig  af  karneol,  en  liten  })latt  af  l^lått  glas,  en 
högre,  i  kanten  krusad,  af  l)lått  glas,  en  dito  krusad  af 
grågrönt  glas,  belagd  med  en  guldhinna,  en  platt  af  grå- 
srrönt  jrlas  med  adriii-  mosaikinläo-o-nin";,  tva  af  vittradt 
glas,  tre  af  rödbrun   lera. 

2.     Jättendals  socken,  Bäling. 

Socknen  ligger  \](\  kusten,  närmast  i  söder  fi-an 
Gnarp.  lliii\iidbygden  ligger  kiiiig  en  a,  som  flyter 
först  ,sö(l('i'iit  och  sediin  i  ostli<^  riktning  åt  hafvet,  eller 
rättare  saudt  krin^  de  tva  sjöar,  o:enom  ll^  ilkcn  <h'nna 
;i  i'iiiiici',  f<')i\st  i  liciiiics  öfversta  lopp  ocli  sedan  strax 
iniKUi    lioii    änd]'ar    kosan.      Vid    nordändan   ;if  (h'n   norm 


288 

siöii  liiiiicr  l>äliii":.  Höoar  tinnus  vid  nordöstni  ändan  af 
sjön  ocli  pa  norra  stranden  af  den  närliggande  FUiek- 
tjärnen,  vidare  emellan  byns  åbyggnader  och  sjön  samt 
vid  vestra  stranden.  En  af  de  sistnämnde  bortgräfdes 
af  en  torpare,  som  dervid  fann  följande  fornsakei",  af 
hvilka  D:r  Wiström  haft  godheten  att  sända  mig  en 
teckning. 

En  bronzskål,  söndrig  i  botten,  med  fals  tätt  un- 
der öfverkanten,  oval,  14,2  dec.-tum  bred,  1(),l>  dec.-tum 
lång.  Den  kan  med  stor  sannolikhet  antagas  vara  af 
romerskt  arbete,  ehnrn  detta  icke  kan  med  full  l)estämd- 
het  afgöras  annat  än  genom  granskning  af  originalet. 

Pilar  af  jern.  Den  aftecknade  är  0,1  dec.-tnm  läng 
och  har  ett  rhomboidalformadt  blad  (största  bi-edden  är 
0,7  dec.-tnm)  och  ryggas  längs  hela  bladet.  Denna  pil- 
form förekommer  såväl  i  Norden,  som  i  de  vestgerman- 
ska  o^raffälten. 

En  större  knif  af  jern  med  bred  rygg,  7,4  dcc.-tuni 
längt  blad  och  en  ringformig  iitsvällning,  der  skafttangen 
begynner.  Denne,  som  har  i  det  närmaste  halfva  bla- 
dets längd,  är  böjd,  sa  att  han  går  parallelt  med  bla- 
det, och  har  dervid  brustit.  Nedre  delen  af  bladet  har 
af])rutits,  men  tinnes  i  beliåir). 

Ett  handtag  af  jern,  vridet,  med  den  Ix^Naradc  iiu- 
dan  sammanböjd  och  ytterst  inrullad.  I  krökningen  sit- 
ter ännu  den  dubbelvikta  tenen,  med  hvilken  handtaget 
varit  fästadt   i   det  föremal   till   hvilket  det  liörde. 

En  pincett  af  bron/,  l,i  dec.-tum  laug,  humI  bug- 
tiga sidostycken. 

Ett  ovalt  br)iie  af  (jvarts,  med  ränna  kring  kan- 
ten, men   utan  fara   a  sidorna. 

')  Exempel  pa  seden  iitt  samiuanböja  de  vapen,  som  skulle  läggas 
i  grafven  hos  den  döde,  iinnas  såväl  frän  den  äldre  som  den  vngre  jeru- 
alderu  å  Sveriges  fastland.  A  Gotland  var  denna  sed  tyilligen  m\eket 
allmän. 


284 

Pincetteii  och  brynet,  samt  äfven  skålen  hänföra 
fyndet  till  den  äldi'e  jernåldern.  Handtagets  fäst-ten  på- 
ininnei"   om   det   likartade  jernstyckct  i  föregående  fynd. 

3  och  4.     Jättendals  socken,  Hällan. 

Xär  man  frän  Mellanfjärdens  innersta  ände  följer 
den  der  utmynnande  an,  är  Hällan  den  första  gård  man 
hinner,  å  norra  stranden  af  kyrksjöns  smala  östliga  vik. 
Det  ser  dock  ut,  som  fordom  en  o-ård  funnits  närmare 
hafvet,  tv  vid  siöns  östlioasta  ända  lioo:er  en  vacker  grraf- 
plats,  der  bland  annat  finnas  tvenne  triangel-  och  en 
rektangelformig  hög  samt  en  sten,  hörande  till  en  för- 
stöi'fl  rund  stensättning,  ^lan  synes  således  kunna  an- 
taga, att  detta  graftalt  tillhör  den  yngre  jernåldern. 
Dessutom  har  man  i  nordvest  frän  högarne,  uti  en  liten 
sandås,  funnit  flera  sma  g)'opar,  innehållande  brända  ben- 
bitar, samt  vidare  vid  bäcken  en  mänod  slauo-,  vitnande 
om   forntida  jeridiantcring'). 

Da  Nämndemannen  Johan  Persson  år  1841  gräfde 
för  <'ii  tomtsten  till  sin  nya-byggning  (å  ny  gåi'dsplats, 
bligande  öster  om  den  ursprunolioa  bondoärden  i  Hällan, 
Iivilkcii  gård  anses  jämte  Kungsgården,  längre  u})})  i 
socknen,  för  de  äldsta  i  trakten),  fann  han,  enligt  den 
ofticiela  skrifvelsen,  »en  aln  undci*  jorden,  pa  ett  ställe, 
som  anses  fordom  hafva  varit  kvrkojjård»  —  hvilket 
sista  nttrxck  toi-de  fa  ta<?as  likt\(li*»t  med  bea-rafnino-s- 
})lats  —  ett  vackert  bagspiinne  (Inv.  1134).  »dolian  Pers- 
sf)ns  gårdstomt  har  \arit  i'ik  och  torde  icke  iinnn  vara 
utfattig   pa    lemningai"   IVan    nrminnes  tider.     OndoMng  35 


')  Uppiiittciiia  iiro  liiir  liciiitndc  ur  Foniiniimesloreiiiiigfiis  socken- 
l)('rätt('lse  ocli  den  iitlVilJMiidc  k;irt;iii.  Med  {fropanic,  som  voro  fylda 
med  brända  Ix-ii,  kan  man  jämföra  de  uropar  nird  !)räiula  beii,  som  an- 
träftades  under  m\llan  invid  As-IIu>iby  stora  gratVält,  dä  detta  af  Kongl. 
Ji'rnvägsby<^f^na*l.s-St\  relsen    f(')rst("trdes. 


285 

fot  frän  rummet,  der  Joliaii  Persson  1S41  upptäckte 
spännet,  fann  Anders  Andersson  i  sydlig  riktning  ske- 
lettet efter  en  fullväxt  menniska  pa  en  alns  dju[).  'Alla 
benpiporna  efter  extremiteterna  hade  varit  synnerligen 
väl  behållna,  och  haft  ett  ornl)badt  läge  såsom  efter  en 
menniskokropp  i  vara  grafvar.  I  en  annan  riktning  frän 
näranda  tomtsten,  sydost,  hade  Johan  Persson  vid  samma 
tid  funnit  benen  efter  sju  lik  —  sju  hufvudskalar  och 
andra  ben.  Alla  dessa  lik  hade  varit  lagda  sida  vid  sida 
af  hvarandra  i  en  rät  linea^).  Ingen  den  minsta  lem- 
ning  efter  likkistor  har  upptäckts;  men  till  venster  om 
hvarje  lik,  äfven  det  som  låg  allena,  ungefär  vid  höften 
eller  öfra  delen  af  lårbenet,  hafva  varit  lemningar  efter 
nedslagna  pålar,  en  vid  hvarje  lik.  Pålarne  voro  vid  npp- 
gräfningen  förmultnade,  men  likväl  funnos  tydliga  spår 
efter  alla.  Afven  de  siu  låoo  2  fot  under  iordvtan.  Xära 
intill  det  rum,  der  dessa  sju  skeletter,  alla  efter  äldre 
personer,  lågo,  har  unga  Johan  Persson,  sonson  till 
Nämndemannen,  för  nio  år  sedan  pa  samma  djup  up})- 
gräft  en  hufvudskål  och  andra  ben  efter  en  menniska. 
I  närheten  af  det  rum,  der  Johan  Persson  hittade  spän- 
net, men  hvarken  tillsaramans  med  detta  eller  mennisko- 
benen,  har  gamle  Johan  Persson  gräft  upp  en  samling- 
ben,  alla  brända  och  små,  icke  efter  någon  menniska, 
utan,  eftersom  gubben,  hvilken  hållit  före  att  der  varit 
oftrande,  uttryckt  sig,  »liknande  ben  efter  kattor.»  Icke 
allenast  andra  brända  ben,  till  det  mesta  krossade,  utan 
äfven  l)rända,  mindre  stenar,  hvilka  grusas,  näi-  de  vid- 
röras, och  hvilka  bcu  och  stenar  under  gräfning  pa 
och  omkring  Johan  Perssons  gård,  nästan  öfverallt  på- 
träffas   på    4 — o    tums  djup,  vitn;i    om    eld   ocli   l)rand   ])a 


')  Detta  fynd  omtalas  iifven  af  licrr  Ekdahl  i  liaiis  reseberättelse 
samt  i  Widmarks  Beskrifiiiii<f  öfver  Ilelsiiiirlaiid  II  s.  4;{,  aiini.  Ingen- 
dera talar  om  pillarne.  men  enligt  Ekdalil  liittades  der  en  jernvxa,  enligt 
Widmark  dessutom  »en   raessingsliålk,   som   troligen   tillliörj  ett  bälte.» 


:>«6 


stället.  Små  brända  stenar  tiinias  pa  åtskilliga  ställen  i 
Hällans  hy,  men  hen  derjämte  allenast  pä  och  närmast 
omkring  nämnda  tomt.»  Den  yngre  Johan  Persson  har 
å  tomten  funnet  tvenne  jern  (bitar  af  svärd  och  knif?^). 
Att  der  varit  en  begrafningsplats  är  således  tydligt. 

Tio    är    senare    hittade    Erik    dansson    8    tum    djupt 
ned    i   jorden    under    gräfning    i    en    tomtplats,    belägen 

400  alnar  frän  den  g-ård  han  då 
bebodde  och  hvarest  åbyggnader 
fordom  varit  uppförda')  ett  annat 
bågspänne  af  bronz  (Inv.  1774). 
Detta  afbildas  här  ti"-.  10:  det  förra 
återfinnes  i  D:r  Montelii  »Från 
^1^    dernaldern»  i)l.   fi  ti";.   2. 

Kanten  och  ramen  hafva  bron- 
zens  naturlio-a  färo",  det  öfrioa  är 
förg^ddt.  Tomrummet  å  l)äo-ens 
midt,  har  utan  tvifvel  vai'it  fyldt 
med  en  skuren  sten,  färgadt  glas 
eller  emalj. 

På  baksidan  af  den  fyrkantiga 
delen  ser  man  den  rätt  utstående 
i;enond)orrade  skifva,  i  h vilken  nå- 
\v\\  varit  fastad.   A  andra  sidan  bå- 

vikt  skif\a  bildade  nalhallaren.  Ytan  å  undersidan  är 
betäckt  med  samma  hvita  ämne,  som  redan  omtalats  i 
sannnaidumg  med  Medelpadsfyndct  5.  Näl(Mi  har  varit 
af  jern. 

Det   andra  bausnäniiet   är  detta   nncket  likt,  men  är 


^-Äft?^ 


')  Dessa  iiof^nrainiii  ocli  xiiiderika  uppgifter  iiro  liciiitadc  ur  ett  brcf 
riiiu  Kyrkoluinlcu  J.  Waduiau  i  ITanuauficr,  soiu  p;i  hcj^iiiaii  af  I):r  Oscar 
Moutelius    lucd    IVirckoinuiaudc   \iilvilja   iusaiulat  ujipgifter  om   fvii(lortcrna 

IVir   (le    tva    spiiiiiiciia    in.    m. 

-)    l^iilit::!    den   ofliciclu   skiif\  <Ni  ii. 


287 

större,  ö  dec.-tuin  laiiu^t  och  med  en  största  bredd  af 
2,8  dee.-tuin.  Vid  den  närmare  beskrifningen  hänvisar 
jag  till  tig.   10. 

Det  fyrkantiga  ändstycket  saknas.  I  dess  ställe  fin- 
nes endast  en  flik,  0,8  dec.-tnm  läng,  lika  bred  invid 
bågen,  men  starkt  afsmalnande  mot  ändan.  På  denna 
flik,  hvilken  å  undersidan  har  nålens  fästskifva,  måste 
något  öfverstycke  hafva  varit  fästadt,  ty  d(ds  är  fliken 
på  trenne  ställen  genomborrad,  dels  går  utmed  dess  in- 
sida i  den  uppstigande  bågen  en  ränna,  tydligen  ämnad 
att  omsluta  ett  föremål  af  en  knapp  decimalinies  tjock- 
lek. Bågen  är  å  hvardera  sidan  0,8  dec.-tum  bred,  0,5 
dec.-tum  hög  och  prydd  med  trenne  vertikala  liniepar 
(vid  kanterna  och  i  midten)  samt  uppbär  liksom  sj)än- 
net  fii>'.  10  en  rund  skifva.  Denna  är  i  midten  försedd 
med  en  rund  prydnad  af  (3  röda  glasbitar  ellei'  stenar 
(en  af  dem  är  bortfallen)  i  tunna  guldblecksramai-,  allt 
inom  en  liuldfläta.  Den  yttre  rinoen  är  delad  i  fvra 
delar,  fylda  med  vackert  flätverk.  Yttersta  kanten  ut- 
göres  af  ett  med  niello  inlagdt  ornamentsband  af  öfverst 
spirallikt  ho[)rullade  böljsirater. 

Det  mångdelade  ändstycket  har  samma  grundform 
som  fig.  10  utvisar,  med  den  skilnad,  att  i  spännets 
längdriktning  går  tvärt  öfver  det  rhombiska  rummet  i 
midten  ett  band  fyldt  med  flätverk.  Alla  kanter  och 
ramar,  som  på  spännet  fig.  10  äro  smala,  upphöjda  och 
hållna  i  metallens  naturliga  färg,  ersättas  här  af  breda 
lister,  fylda  med  flätverk.  Listerna  å  de  tre  rundlarne 
äro  tredelade.  Midten  i  dessa  rundlar  och  rummen  mel- 
lan midtbandet  och  rhombens  kantband  äi-o  fvlda  med 
infattade  röda  glasbitar  i  guldramar,  omgifna  af  flätor 
eller  strierade  trådar.  Under  olasbitarne  lii^ser  ett  tunt 
silfverfolium.  All  bronzen  utom  i  sjcdfva  vtterkniiten 
synes  hafva  varit  förgyld. 

Undersidan  liar  det  livita  metallöfvcrdrajret.    Afven 


288 

detta  spännes  nal  har  varit  af  jern.  Det  mindre  spännet 
har  a   rundlarnes  undersida  insänkningar. 

Dessa  spännen  äro  i  tvenne  afseendeii  märkliga,  så- 
väl om  man  gifver  akt  på  formen  som  på  de  infattade 
glasbitar,  som   pryda  det  ena  af  dem. 

Denna  infattning  utfördes  sä,  att  den  yta  som  skulle 
orneras,  försågs  med  uppstående  tunna  ramar  af  guld- 
bleck, inom  hvilka  fastades  anting^eu  o-ranater  eller  ^las- 
bitar,  oftast  röda,  understundom  äfven  gröna,  gida  och 
blå.  Sedan  urminnes  tider  hafva  de  olika  folken  haft 
för  sed  att  gifva  åt  ytan  af  sina  })rydnader  lysande  af- 
brott  jxenom  anl)rino:ande  af  enstaka  ädla  stenar.  Genom 
att  sammanföra  dessa,  så  att  de  betäckte  sammaidiän- 
oande  ytor  utan  annan  atskilnad  än  af  smala  vä  orerar. 
Uppkom  det  nya  ornamentsmotivet.  Ofvergången  är  helt 
enkel,  men  det  nva  fick  oenom  de  förenade  stenarnes 
eller  glasbitarnes  glans  och  genom  det  afl)rott  derifrån 
som  ramarnes  fina  guldlinier  bilda,  en  helt  annan  clia- 
rakter,  som  ganska   mycket  tilltalar  ögat. 

Ofverallt,  hvarest  man  v;!i'it  van  att  infatta  enstaka 
stenar,  kan  en  öfvero-åno-  till  det  nva  motivet  med  lätt- 
het  tänkas,  men  då  detta  spelat  hos  de  olika  germanska 
folken  en  jranska  stor  ]'ol,  vore  det  af  icke  rin":a  in- 
teresse  att  utröna,  från  hvilket  liåll  det  först  utbredde 
si""  bland  dem.  Knirelska  fornforskare  hafva  uttalat  en 
viss  benäijenhet  att  åt  smycken  med  denna  ornei-ino-  till- 
erkänna  en  inhemsk  d.  v.  s.  en  germansk  upj)rinnelse 
och  de  fästa  siji  da  vid  nairra  vttrandcn  af  klassiska  för- 
fattare,  som  visa,  att  vissa  "fibnla'  gemmata'»,  stenj)rydda 
spännen,  som  tilhcrkadcs  i  provinserna,  voro  mycket 
omtyckta  af  Romarne').  ()m()jligt  är  det  visseidigcn  icke, 
att  denna  ornamentstyp  uppkonunit  eller  kanske  sna- 
rare   ut})ildats    hos    (b-    i    i-omcrska   ]'ikets  utkant  boende 

'j   Akfrmaii,   llcin;iiiis  of  l'iigaii   Sjixoiidoiii   in   Eiighind   s.   6.     lioacli 
Sinitli,   Invciitoriiim   scpulrliralc  s.   xxui. 


289 

Gennanerne,  helst  då  det  hände,  att  man  hos  dem  re- 
dan tidigt  prydde  metallytor  med  emalj.  Men  man  må- 
ste besinna,  dels  att  Germanerne  måste,  för  att  kunna 
utföra  dessa  arbeten,  hemta  o-ranater  och  iilas  från  söderh, 

'O  c  ' 

dels  att  dessa  arbeten  voro  under  de  fjerde  och  femte 
århundradena  synnerligen  allmänna  inom  det  bj-znntinska 
riket^),  hvarvid  det  säkerli":en  lio-o-er  närmare  till  hands 
att  tänka  på  ett  inflytande  utgånget  ifrän  än  på  ett  mot- 
taget af  de  byzantinska  liandverkarne.  Emellertid  be- 
höfver  man  visserlio;en  icke  antatja,  att  dessa  arbeten 
tillkommit  allenast  i  följd  af  en  mycket  långvarig  för- 
bindelse med  det  byzantinska  riket:  blott  motivet  en 
gång  blifvit  bekant  bland  de  fjerran  boende  »barba- 
rerna», torde  dessa  på  egen  hand  hafva  användt  det. 
Att  antaga,  att  alla  de  föremål,  som  äro  försedda  med 
dessa  ornamenter,  skulle  vara  af  byzantinsk  upprinnelse, 
vore  tvifvelsutan  oriktigt,  då  dessa  föremål  äro  i  de  ger- 
manska fynden  så  många  och  derjämte  till  form  och  ar- 
betssätt så  nära  öfverensstämmande  med  andra,  som  äro 
af  obestridlig  inhemsk  härkomst'). 

Det  är  ganska  eget  att  se,  hur  man  vid  val  af 
smycken,  som  skulle  förses  med  denna  ornering,  förfor 
olika  hos  de  skilda  stammarne.  Baudot  framhåller,  att 
inom  Buri^undernes  område  det  är  snart  saj]fdt  uteslu- 
tände  de  runda  spännsmyckena'^)  som  äro  inlagda,  och 
detsamma  synes  i  allmänhet  gälla  de  franska  oeli  tyska 
fynden.      Inom    England    äro    likaledes   företrädesvis   de 


*)  Säcken  ocli  Kemier,  die  Sammlungen  des  k.  k.  Miinz-  inul  Autikeu- 
Cabinetes  s.  328  f. 

-)  Hiiiaivida  niaii  skall  autaji-a,  att  arbeten  af  denna  art  hlifvit  förda 
frän  det  ena  irermanska  folket  till  det  andra,  blir  oinöjliut  att  afgöra, 
förr  än  man  lärt  närmare  känna  deras  samfärdsel.  Visst  är,  att  icke 
kunna  alla  eller  ens  de  flesta  arbeten  af  detta  slag,  som  blifvit  funna 
t.   ex.  i  Sverige,  antagas  vara  arbetade  utom   landet. 

^)  Méraoire  sur  les  sépultures  des  barbares  de  Tépoque  Mernviugienne, 
découvertes  en  Boursrogue. 

Anliciv.  Tidskrift.  19 


290 


runda  spännena  inlagda  och  dessa  tillhöra  så  godt  som 
uteslutande  Kents  graffält.  På  Nevilles  många  plancher^) 
med  fio-urer  af  ett  angliskt  graffält  finner  man  allenast 
ett  föremål  med  torftig  inläggning. 

Det  vackraste  arbete  af  detta  slag,  som  anträffats 
i  svensk  jord,  är  den  svärdsknapp  från  Hög  Edsten  i 
Qville  socken,  Bohuslän,  som  här  återgifves,  för  att  lemna 
en  föreställning  om  arten  af  dessa  inläggningar.    Jämte 

denna  hittades  nå- 
gra andra  smärre 
guldsaker  som  synas 


&. 


Fig.  11.     Svftrdknapp  af  guld,  inlagd  racd  granater, 
Boliuslftn. 


tillhöra  slutet  af  den 
äldre  jernåldern  "). 
En  annan  svärds- 
knapp af  guld,  del- 
vis inlagd  med  gra- 
nater eller  röda  glas- 
bitar, har  hittats  i 
Glafsfjolen  inom  Jös- 
se  härad,  Verndand 
(Inv.  10G7).  En  liten 
guldknapp,  med  tre  infattade  granater  eller  glasbitar 
inom  en  kant  af  guld  och  ytterst  en  tjock  strierad  guld- 
tråd, är  funnen  vid  Ofvede  i  Eskelems  socken,  Gotland 
(Inv.  2747)  jämte  en  guldspiral  och  elfva  guldsolidi, 
slagne  under  kejsarne  Honorius  (2),  Majorianus  (1), 
Libius  Severus  (1),  Anthemius  (1),  Leo  (1)  och  Anasta- 
sius  (5)  således  från  perioderna  395 — 472  och  395 — 518. 
Den  infattade  delen  påminner  ganska  mycket  om  de  in- 
fattade glasbitarne  å  det  större  bågspännet  frän  llälhin, 


^)  Saxon  obsequics. 

'^)  Inv.  3163,  3186  och  3256.  Fyndet  instindcs  i  tre  om<i;ängar 
under  iiren  1863  och  1864.  En  mycket  liknande  svärdsknapp  har  ')i\<!; 
sett  afljildad  i  Mr  John  ]5rents  Account  of  rcscarehes  in  the  Saxon  cerae- 
tery  at  Sarr  s.   33  (i  Arehttolof^ia  Cantiana). 


291 

under  det  den  strierade  tråden  är  alldeles  lik  den,  som 
förekommer  å  den  vaekra  fingerringen  troligen  från  den 
äldre  jcrnalderns  början,  som  omtalas  under  Medelpads- 
fyndet 3  I).  De  knappen  åtföljande  mynten  tillhöra  den 
tid,  da  inläggningar  af  denna  art  voro  moderna  i  det 
byzantinska  riket. 

På  Gotland,  der  de  runda  spännsmyckena  äro  all- 
männa, såsom  hos  Vesterns  Germaner,  finner  man  å  dem 
nästan  aldrig  inläggningar,  aldrig  åtminstone  sammanhän- 
srande.  Deremot  är  en  å  Gotland  förekommande  varietet 
af  det  aflånga  spnnnsmycket  icke  sällan  rikligen  inlagd 
med  röda  glasbitar. 

Den  form,  som  bågspännet  fig.  10  har,  eger  en  omiss- 
känlio-  likhet  med  båospännet  fiir.  4;  de  äro  båda  varie- 
teter  af  samma  typ.  Denna  typ  har  sannolikt,  liksom 
det  fig.  5  atergifna  korsarmade  bågspännet,  utvecklats 
ur  den  s.  k.  romerska  fibulan^)  eller  något  dermed  lik- 
artadt  smycke.  Att  det  mellan  dessa  tvenne  utvecklings- 
typer, den  smärta  korsarmade  och  det  större,  bredare 
aflånga  bågspännet,  rader  en  ganska  stark  frändskap,  fin- 
ner man  t.  ex.  af  de  många  öfvergångar  från  den  ena 
typen  till  den  andra,  som  de  angliska  fynden  innehålla. 
Ett  rikt  tillfälle  till  vexlande  utveckling  gafs  ock,  då 
såväl  bairen  som  båda  ändstvckena,  alla  dessa  tre  eller 
hvar  del  för  sig,  kunde  omgestaltas  och  siras  på  mång- 
faldiga sätt. 

Bågen  kunde  vara  mer  eller  mindre  hög,  kan  kunde 
hafva  jämidöpande  eller  utåt  bugtiga  kanter  eller  å 
hvardera  sidan  en  utstående  flik  (se  fig.  4)  eller  ock 
vara  öfverst  utplattad  till  en  ornerad  rundel  (fig.  10). 
Den  sistnämnda  af  dessa  former  förekonnner  a  de  bada 
spännena  från  Hällan  samt  äfven   a  engelska  former,  an- 


')    Detta    liar    för    liingescdan    påpekats    af   deu    tyske    fornforskaren 
Linclensclmiit. 


292 

närs  utoin  Norden,  sävidt  jag  påminner  mig,  aldrig^). 
Af  den  näst  sista  formen  komma  fiera  exempel  i  det 
följande  att  gifvas,  men  utom  Norden  tyckes  den  vara 
sällsynt.  Att  i  vårt  land  alla  dessa  former  förekomma, 
visar  hur  flitigt  denna  bagspännstyp  bearbetades  i  vara 
t>3'gder. 

Det  ändstycke,  som  ä  fig.  4  och  10  är  afbildadt 
nederst,  har  icke  alltid  fyrkantig  form,  utan  är  stundom 
halfcirkelformigt  Det  har  ofta  enstaka  knapplika  ut- 
språng,  som  påminna  om  de  korsarmade  bågspänne- 
nas  utskjutande  knappar.  Dessa  utsprång  rycktes  se- 
dan med  i  den  fortgående  utvecklingen,  de  mångfaldi- 
gades, så  att  de  i  tät  krans  omgåfvo  de  tre  sidorna") 
och  hopkrymte  derefter  till  torftiga  rudimenter,  sins 
emellan  sammanhängande,  eller  de  voro  fortfarande  färre 
och  fria,  men  omgestaltades  till  fogelhufvuden  med  långa, 
krokio;a  näbbar.  Det  hände,  att  dessa  i  sin  ordnino-  för- 
krymtes  och  drogos  tillsamman,  dock  så  att  man  kan 
ännu  urskilja  hufvuden^). 

Det  motsatta  ändstycket  är  någon  gång  äggformigt, 
med  den  bredare  ändan  urnupen,  för  den  kullriga  bå- 
gens skuld,  och  med  den  smalare  ändan  slutande  i  ett 
drakhufvud*).  Jag  har  antecknat  sådana  spännen,  funna 
vid  Abenheim,  Diirkheim,  Heidingefeld,  Langenenslingen, 
Mainz,  Nierstein,  Nordendorf  (flere),  Waiblingen  och 
Oestrich,   idel   orter   i   sydvestra  Tyskland.     Der  äro  de 

^)  Roacli  Smitli,  Invcntoriuni  scpiilclnalc,  pl.  YIII  f.  3.  Jfr  Koinljle, 
Horfe  F'eralcs  pl.  XXVllI  I".  7.  Om  de  motsvarande  gotländska  formerna 
se  längre  ned. 

^)  Sådan  ornering  pa  ett  fyrkantigt  ändstycke  har  det  vid  Jernskogs- 
boda  i  Jcrnskogs  socken  (Vermland)  tillsaramans  med  brakteater  funna 
bågspännet  af  silfvcr  (Inv.   "2564). 

^)  Ett  fyrkantigt  ändstycke  med  kiiapplika  utsprång  är  afbildadt, 
Lindenschmits  Alterthiimcr  uns.  lieidnischer  Yorzeit  II.  haft.  IV.  taf.  6.  fig. 
4.  Ett  halfcirkelformigt  ändstycke  med  fogelhufvud,  Cochet,  La  Normandie 
souterraiue  pl.  XVIII.  fig.  2,  med  förkrymta  dylika  samma  arbete  pl.  XV.  fig.  3. 

*)   Lindenschmit,  II.   häftet  IV.  taf.   G.   fig.  4. 


293 

således  mycket  iilliiiäiiiia,  under  det  de  i  Frankrike  äro 
åtminstone  ytterst  sällsynta  och  under  det  de  i  En^^land 
och  Norden  alldeles  saknas.  Denna  form  är  således  af 
ganska  stort  interesse. 

Detta  ändstvcke  kan  förekomma  ännu  enklare,  så- 
som  en  smal  jäunibred  ribba,  nAgot  ornerad.  Bågspän- 
nen  af  denna  art  har  jag  antecknat  från  Beckum  i  Vest- 
phalen,  frän  Zweibrucken,  Oestrich,  Langenenslingen  och 
Selzen,  frän  Envermeu  och  S.  Marguérite-sur-mer  i  Nor- 
mandie,  från  Charnay  och  Brochon  i  Bourgogne,  från 
Vidy  vid  Lausanne.  Liknande  hafva  blifvit  funna  i  Kent 
och  Lincolnshire,  men  typen  synes  i  England  icke  vara 
allmän,  liksom  ej  heller  i  Norden.  Det  vackraste  af  de 
få  svenska  exemplaren  är  funnet  i  Röra  socken  på  Orust, 
uti  en  med  aska  och  benskärfvor  fyld  lerkruka  (Inv.  1472). 

Den  allmännaste  utbredningen  hafva  de  typer,  der 
detta  ändstycke  har  sådan  fördelning  som  fig.  10  och 
äfven  4  visa.  En  låno;dra"en  rhomb  med  nåo;ot  buo-tio-a 
sidor,  med  de  tre  yttre  hörnen  smyckade  med  rundlar, 
som  å  tig.  10,  eller  med  omvända  viggar,  såsom  ä  tig.  4, 
eller  med  menniskohufvud,  såsom  i  synnerhet  på  ut- 
ländska exemplar.  Från  det  återstående  hörnet,  invid 
bågen,  gå  utåt  tvenne  tillbakaböjda  flikar,  med  mer  eller 
mindre  tydlig  drakhufvudform.  Exemplar  af  denna  typ 
med  det  motsatta  ändstycket  fyrkantigt  har  jag  anteck- 
nat från  Nordendorf  vid  Augsburg  (flera),  frun  Darni- 
stadt,  från  Kent  (der  sälls}'nt),  från  Cambridge-,  Glou- 
cester-,  Leicester-  och  WarAvickshire,  från  Danmark, 
Norge,  Gotland,  Oland,  Vermland,  Gestrikland,  Helsing- 
land.  Något  enklare  cxomplar,  der  man  i  mer  torftiga 
former  linnii  kan  sp;ii-a  den  n\ss  aiigifna  gi'undplanen, 
har  JMg  antecknat  från  Zahlbach  vid  Main/.,  fi';iii  Xor- 
mandie,  Bourgogne  och  franska  Schweiz. 

Det  finnes  ännu  en  varietet,  som  synes  egendomlig 
för    Sveriire    elU-r    rättai-e    sa^^-dt    för    (^lothnid,    tv    (U^    få 


294 

exemplar,  som  hittats  utanför  denna  ö,  torde  böra  anses 
som  vitnesbörd  om  en  forntida  samfiirdsel  mellan  Got- 
land och  det  svenska  fastlandet.  Charakteristisk  för 
denna  typ  är  utseendet  af  det  ena,  det  mångformade 
ändstycket,  hvilket  likväl  eger  ett  ganska  stort  slägt- 
t3^cke  med  den  nyss  omnämnda  typen.  Ytterst  är  run- 
deln  bibehållen,  men  det  rhomboidiska  stycke,  vid  hvil- 
ket denna  var  fästad,  har  sammankrympt:  sidoflikarne 
äro  försvunna  och  det  återstår  ej  mer  än  en  från  bå- 
gen utgående,  småningom  afsmalnande  ribba.  Deremot 
hafva  de  tillbakaböjda,  vanligen  med  drakhufvud  slu- 
tande fiikarne  invid  sjelfva  bågen  blifvit  rikare  utveck- 
lade, så  att  de  hafva  samma  längd  som  sjelfva  midt- 
stycket  och  stödja  sig  mot  den  detta  afslutande  rundeln^). 
Härtill  kommer,  att  bågen  är  öfverst  platt  och  genom- 
borrad. På  en  genom  hålet  gående  tapp  är  en  rörlig 
rund  skifva  fästad.  Detta  påminner  således  något  om 
rundeln  å  de  helsinglandska  spännsmyckenas  bågar.  Att 
denna  rundel  å  de  gotländska  bågspännena  fått  en  ännu 
större  betydelse  torde  böra  sättas  i  samband  med  den 
omständighet,  att  i  Gotlands  jernåldersfynd  förekommer 
i  olika  varieteter  ett  rundt  spänne  mycket  rikt  repre- 
senteradt.  Deinia  bågspännsform  är  dock  icke  den  enda 
å  Gotland  funna;  äfven  andra,  hörande  till  förut  be- 
skrifna  typer,  hafva  der  anträffats. 

Med  afseende  på  tiden,  då  dessa  större  bågspännen 
användes,  är  till  en  början  det  höjdt  öfver  allt  tvifvel, 
att  de  tillhöra  den  äldre  jernåldern.  Några  nordiska 
fynd  hafva  redan  blifvit  anförda,  i  hvilka  denna  typ 
förekommit  tillsammans  med  ln'akteater  d.  v.  s.  fynd 
från   den    äldre  jernalderns  senare  del.     Denna   tA]>  står 


')  Sådana  spännen  äro  afhildadc  hos  D:r  Montclins  pl.  7,  fi.n".  1, 
4  0(di  K).  En  (itVcrj^angsforni,  der  den  urspnuij-liga  typeuis  ^Tiinddnig 
ännu  ilro  tydlitra,  förekommer  i  fyndet  Inv.  3296  (frän  Endregärda  i 
Etidre  socken). 


295 

likväl,  såsom  mig  synes,  samt  såsom  äfven  andra  både 
ansett  och  uttalat,  i  ganska  tydligt  sammanhang  med  de 
former,  som  voro  under  den  äldre  jernålderns  tidigare 
skiften  allmänna.  Finnes  det  sålunda  mellan  de  olika 
typerna  ett  organiskt  sammanhang,  blir  det  svårt  att  låta 
dessa  stora  bågspännen  charakterisera  en  särkild  period, 
skild  från  den  föregående  af  en  bestämd  gränslinie.  Men 
på  samma  gång  framstår  såsom  en  af  de  interessantare 
frågorna  inom  fornsakskunskapen  denna:  hur  tidigt  fin- 
nes det  stora  bågspännet  fullt  utbildadt? 

Då  utredandet  af  denna  fråga  icke  är  nödigt  sär- 
skildt  till  belysning  af  Norrlands  äldre  jernålder  och  då 
dess  upptagande  skulle  föranleda  en  så  detaljerad  fram- 
ställnino:  af  facta,  att  denna  torde  blifva  för  vidlyftio;  i 
en  specialafhandling  som  denna,  lemnar  jag  denna  upp- 
gift åsido.  Svaret  kan  sökas  på  mer  än  ett  sätt.  Bäst 
vore  naturligtvis,  om  kommande  myntfynd  gåfve  nya 
data,  men  derom  synes  man  dock  icke  kunna  hysa  syn- 
nerligen stora  förhoppningar,  då  just  för  den  period,  som 
härvid  är  af  vigt,  tiden  mellan  denar-  och  solidusperio- 
derna,  myntfynden  äro  ytterst  sällsynta.  Snarare  torde 
man  kunna  vänta  bestämda  tidsuppgifter,  när  det  lyckats 
att  med  större  visshet  i  detalj  datera  de  gotländska  jern- 
åldersfynden. 

Hadefyndet  från  Gestrikland,  som  i  det  följande  be- 
skrifves,  är  icke  utan  betydelse  för  besvarande  af  denna 
fråga. 

5.     Tuna  socken,  Finnflod. 

Socknen  ligger  å  norra  sidan  af  Hudiksvallsviken. 
Bygden  omsluter  mellersta  loppet  af  ett  litet  vattendrag, 
som  mynnar  ut  i  nämnda  vik.  Finnfiod  lii>uer  i  vestra 
delen  af  bygden.  I  vester,  utmed  den  långsträckta  byn, 
mellan  denne  och  skogsmarken,  liafva  funnits  88  höi2:ar, 


296 

af  hvilkii  nägra  nu  äro  förstörda,  hvarjämte  tvenne  hö- 
gar tinnas  luidt  i  b^n. 

I  en  liög,  som  för  några  år  sedan  utgräfdes,  hitta- 
des ett  ovalt  bry  ne  af  mörk  stenart,  med  nötningsfåra 
å  ena  bredsidan,  samt  en  jernyxa,  livilka  förvaras  i 
Hudiksvalls  Museum. 

Hur  gammalt  namnet  Finnfiod  är,  kan  jag  icke  upp- 
gifva;  det  förekommer  åtminstone  under  Konung  Gustaf 
I:s  tid.  Om  det  JVr  urgammalt  —  och  till  ett  motsatt 
antagande  finnes  intet  skäl  —  bevisar  detta  otvetydiga 
fynd  från  den  äldre  jernåldern,  att  Finnfiod  redan  under 
förra  hälften  af  var  tideräknings  första  årtusende  varit 
bebodt  af  Germaner  (Götar),  och  deraf  torde  man  kunna 
draga  det  koroilariet,  att  ordets  förra  del  icke  har  nå- 
ffot  sammanliano;  med  finska  folknamnet.  Ar  detta  tro- 
ligt  med  afseende  på  detta  norrländska  ortnamn,  kan 
man  med  ännu  mindre  skäl  anse  ortnamn  i  svdlio:are 
delar  af  Sverige  med  denna  begynnelse-stafvelse  bära 
vitnes])örd  uui  nå2;on  större  forntida  utbrednino;  åt  sö- 
der  af  den  finska  stammen. 

6.  Tuna  socken,  Finnfiod. 

Enligt  förtecknino-en  öfver  socknens  fornlemninfjar 
har  man  i  en  annan  hög  funnit  »ett  kors  af  två  tums 
längd.»  Ja":  troi-,  att  man  kan  med  <»'anska  orodt  skäl 
anse   detta   uttryck    beteckna   en   korsarmad   bågfibula. 

7.  Tuna  socken,  Hälsäter. 

Gården  ligger  på  gränsen  till  Högs  socken.  Afven 
denna  "-ård  s\iies  under  hednatiden  haft  en  talrik  be- 
folkning.  Högarne,  li\ilkas  iiiital  u])pgår  till  ()<S,  ;ii"o  för- 
delade i  flera  grupper;  inom  en  grupp  förekommer  äf- 
ven  en   bautasten. 


297 

Uti  en  hög  invid  gården  har  hittats  öfre  delen  af 
en  korsarmad  bågfibula  af  bronz,  1,4  dec.-tum  lång. 
I  behåll  äro  endast  bågen,  den  öfre  fyrkantiga  plattan, 
den  öfversta  knappen  och  den  ena,  korta  sidoarmen  med 
dess  knapp.  Knapparne  äro  kullriga,  på  undersidan  nå- 
got plattade.  I  nålens  fästliål  på  undersidan  sitter  en 
stor  klump  jernrost. 

Spännet  förvaras  i  Hudiksvalls  Museum. 


8.     Idenors  socken,  Hallen. 

Socknen  ligger  på  södra  sidan  af  Hudiksvallsviken. 
Hufvudbygden  ligger  åt  Tunagränsen.  Helt  nära  kyr- 
kan ligger  Hallen,  der  enligt  förteckningen  öfver  sock- 
nens fornlemningar,  icke  funnits  mer  än  tio  högar,  af 
hvilka  två  äro  bortgräfda. 

Uti  en  af  de  bortgräfda  högarne  fann  man  en  jern- 
knif  och  en  jerncelt,  som  förvaras  i  Hudiksvalls  Mu- 
seum. 

9,     Högs  socken,  Kungsgården. 

Socknen  ligger  innanför  Tuna,  hvars  bygd  fortsat- 
tes härinom.  Kungsgården,  det  gamla  Uppsala  öds-god- 
set,  ligger  i  östra  delen,  helt  nära  kyrkan.  Vid  Kungs- 
gården och  den  närliggande  prestgården  tinnas  i  olika 
flockar  21   höi^-ar. 

I  en  en  hög  (eller  röse)  hittades  år  1828  en  jern- 
yxa  och  fragmenter  af  en  bronzskopa.  Yxan  lär  ännu 
förvaras  på  Kungsgården,  ehuru   omgjord. 

Skopans  fragmenter  insändes  till  Statens  Samlingar 
(Inv.  498).  De  utgöras  af  bottnen  (skadad  i  ena  kan- 
ten), 2,4  dec.-tum  i  diameter  —  kring  undersidans  kant 
går  en  up])liöj(l  i'am  och  samma  sidas  midt  utmärkes  af 
en   upphöjd   liten   rundel   —   samt   en  l)it  af  öfverdelen, 


298 

som  visar  den  utböjda  kanten,  och  sjelfva  handtaget,  platt 
med  tvär  ända  och  nära  denna  ett  treflikigt  hål.  På 
öfversidan  af  skaftet  är  en  något  skadad  fabrikantstäm- 
pel af  hvars  bokstäfver  man  ännu  ser  -  -  nsi  -  -  hadr  -  - 
(d  och  R  äro  icke  fullt  tydliga).  Det  inre  af  skålen  har 
varit  föi'tennadt. 

Arbetet  är  romerskt.  Skopor  af  samma  upprinnelse 
hafva  funnits  på  Gotland  vid  Siguls  i  Lye  socken  (Inv. 
3066),  samt  i  Bals  socken  (Inv.  645).  Andra  hafva  an- 
träffats inom  Danmark  och  Tyskland.  De  konnno  till 
Norden  under  denaråldern. 


10.     Högs  socken,  Kungsgården. 

Ett  ovalt  bry  ne,  af  mörk  stenart  och  med  nötnings- 
fåra å  ena  bredsidan,  har  funnits  här.  Det  förvaras  i 
Hudiksvalls  Museum. 


II.     Högs  socken,  Tåsta. 

Gården  ligger  i  nordvestra  delen  af  bygden.  Vid 
denna  och  den  närlio-o-ande  oården  Si2:2:sta  finnas  i 
spridda  Hockar  54   högar. 

A  egorna  har  liittats  en  guld  ten,  spiralvriden  i 
nära  två  hela  livai-f,  med  en  diameter  af  1,4  dec.-tum, 
(i  nyare  tid)  tilli)lattad  i  ena  ändan,  vägande  10,99  ort 
(46,71  grammer),  med  v,u  halt  af  0,<)g  (Inv.  392).  Ringen, 
som  är  mycket  vårdslöst  arbetad,  äi-  ])å  ytan  flagig  och 
eger  icke  den  glatthet,  som  annars  utmärker  den  gamla 
tidens  guldarbetcn.  I  detta  afseendc  ])åminner  hiin  myc- 
ket om  guldringen  i  McMh-lpadsf^ndet  N:o  6.  Spiral- 
vridna guldringar  förekomma  ofta  i  f}'nd  frän  den  äldre 
jernåldci-u. 


299 
12  och  13.     Forssa  socken. 

Socknen  omsluter  de  s.  k.  Forssavattnen,  tre  eller 
två  sjöar  gående  i  norr  och  söder  samt  genomflutna  af 
Dellens  utloppså,  hvilken  från  Forssavattnens  sydligaste 
afdelning,  Storsjön,  går  österut  till  hafvet.  Den  för- 
nämsta bygden  ligger  mot  norr  kring  den  s.  k.  Kyrksjön. 

I  Hudiksvalls  Museum  finnes  ett  ovalt  bryne,  som 
förr  förvarades  i  Forssa  kyrka  och  således  kan  med 
sannolikhet  antagas  vara  funnet  i  socknen.  Det  är  af  en 
mörk   stenart   och   har  å  ena  bredsidan  en  nötningsfåra. 

Detta  bryne  är  troliaen  detsamma,  som  omtalas  af 
Prosten  Wettersten  i  hans  beskrifnino;  af  Forssa  och  Höojs 
socknar,  del.  1,  kap.  8,  §  9.  Det  var  i  hans  ega  och 
skulle  »förvaras  i  Forssa  k3'rkios  sakerstiga  så  länge  öm- 
het är  om  gamla  saker  hos  hans  efterträdare.» 

Ett  annat  bryne,  livitt  och  rödlett,  med  kantränna, 
funnet  i  Forssa  socken,  lemnades  år  1745  af  samme 
Wettersten  till  Med.  Doktor  J.  G.   Vallerius  i  Uppsala^). 

14.     Forssa  socken,  Utnäs. 

Gården  ligger  på  en  udde  ungefär  på  midten  af 
Forssavattnens  vestra  strand.  Han  har  25  högar,  af 
hvilka  nåo^ra  äro  frao-mentariska. 

Uti  en  af  högarne  har  en  torpare  funnit  en  jern- 
sax  och  tvenne  bronzspännen,  hvilka  förvaras  i  Hu- 
diksvalls Museum. 

Det  ena  är  ett  vackert  exemplar  af  den  korsarmade 
fibulan,    fullkomligt    bibeliållet,    3,i    dec.-tum    långt,    1,2 

')  Af  Nils  Wetterstcns  i  Forssa  kyrka  t'(irvara(le  ISockinibcskritning 
(»Forssa  och  Högs  Ålder  och  Wärdc  Tblaiul  andra  Socknar  i  Sundhede 
det  iir  i  Helsingelands  norra  Fögderi  i  Ljuset  franistilld  år  1761»)  tinnes 
en  temligen  klen  afskrift  i  K.  Vitterliets  TTistoric  och  Anti(|vitets  Akade- 
miens arehiv.  Det  ovala  l)r_vnet  var,  enligt  Wettersten,  en  »torsvigg»  och 
kantrännan  var  gjord,  »att  liigga  pisksnärten  uti,  hvarmed  han  slungades 
up  at  skyn,  när  askan   gick.» 


300 


dec.-tum  bredt  öfver  armariie.  De  tre  annkiiapparne 
äro  på  undersidan  släta,  armarne  och  drakhufvudet  å 
nedre  ändan  äro  på  undersidan  håliga.    Från  den  nedre 

plattan  utgå  åt  sidorna  tvenne 
halfrunda,  ytterst  urnnpna  skifvor. 
Drakhufvudet  har  vid  ändan  först 
en  fyrsidig-  (rhonibisk)  och  der- 
efter  en  kilformig  utvidgning,  den 
senare  lik  kilarne  å  tig.  4. 

Det  andra  spännet  har  en 
mindre  vanlio-  form  såsom  fio-.  12 
utvisar.  Twärr  är  nedre  delen 
afhruten,  men  tillräckligt  återstår 
för  att  visa,  att  denna  varit  all- 
deles lik  den  motsatta,  och  att 
detta  således  är  en  biform  till  det 
likarmade  bågspännet,  med  hvil- 
kcn  jag  kommer  att  närmare  sys- 
selsätta mi"'  i  sammajdiano;  uied 
Hadefyndet  från  Gestrikland.  Man 
får  icke  förbise,  att  detta  spänn- 
smycke  är  funnet  tillsammans  med 
en  enkel,  korsarmad  bAgfibula. 
Det  förra  skulle,  enligt  det  dan- 
ska systemet,  räknas  till  mellan- 
jernåldern,  den  senare  föres  i 
Worsaaes  Afl)ildnin<ier  till  samma 
systems  lildre  jernålder.  Detta  fynd  visar  att  de  två 
typerna  blifvit  använda  samtidigt  och  att  en  bestämd 
gränsskilnad  mellan  de  två  nämnda  perioderna  icke  kan 
uppdragas. 

15.     Forssa  socken,  Nannsta. 

Gården    ligger    i    nordvest   frän    den    föregående,    på 
vestra   stranden   af  Funstasjön,   hvars  utloppså  rinner  in 


Fiir.  12.     Liknrmadt  hägspdnnc. 

llcl.~illi.'l!IIl(l. 


301 


i   Forssavattnen.     Invid   gården   hafva   funnits   11)   högar, 
af  hvilka  en  återstår;  en  annan  ligger  längre   l)urt. 

Uti  en  hög,  som  en  henimansegare  averkade,  'fann 
han  en  »murad  graf»  och  deri  »två  ringar,  ett  spänne 
och   en  knif.» 

Det  s.  k.  spännet,  som  jämte  åtminstone  ena  ringen, 
inköptes  till  Hudiksvalls  Mu- 
seum, är  en  bronzsölja  af 
godt  mönster,  men  af  min- 
dre godt  arbete  (fig.  13).  De 
halfrunda  koncentriska  cirk- 
larne  och  likaledes  de  in- 
sänkta  båo:arne  med  inrul- 
lade  ändar  antyda  tillräck- 
ligt den  äldre  jernåldern. 
De  senare  ornamenterna  äro 
vanliffa  t.  ex.  å  de  större  båor- 
spännena.  Hittaren  har  vid 
söljan  fäst  en  jernribba;  i 
det  på  öfre  delen  utmärkta  hålet  sitter  nu  af  denna 
anledning  en  jernnagel. 


Fi.-.  K 


Broiir.?ölja.     Iltlsingland. 


16 — 19.     Forssa  socken,  Sörhoga. 

Gården  ligger  strax  ofvanför  den  förra.  På  Risängs- 
backen hafva  högar  till  okändt  antal  blifvit  bortgräfda. 
Vid  deras  borttagande  fann  man  »1  mindre  och  3  större 
stenhamrar,  af  hvilka  två  större  skänktes  [till  Hudiks- 
valls Museum  I,  ett  kors  och  en  jernpålsstaf,  bortkomne.» 

Fyndet  i  dessa  högar  bestod  således  af  en  jern- 
celt,  sannolikt  en  korsarmad  baafibula  och  fvra  ovala 
bryn  en.  Att  den  sista  förklaringen  är  riktig,  finner 
man  deraf,  att,  enligt  D:r  Wiström,  förvaras  i  näniuda 
samlino;  ett  ovalt  brvne  af  mörk  stenart  och  med  nöt- 
ningsfåra  å  ena  sidan,  funnet  å  detta  ställe. 


302 

Jao"  har  förslao-svis  beräknat  fynden  i  denna  backe 
till  fyra,  alldenstund  det  är  troligast,  att  icke  mer  än 
ett  brvne  förekommit  i  livar  grafliög:.  Det  är  naturligt- 
vis möjligt,  att  äfven  jerncelten  och  bagfibulan  äro  funna 
i  särskilda  högar. 


20  och  21.     Forssa  socken,  Sörhoga. 

Dä  tvenne  högar  uti  Hogabacken  förstördes,  hitta- 
des der  några  »metallinydnader,»  som  lemnades  till  Hu- 
diksvalls Museum.  Af  dessa  har  jag  varit  i  tillfälle  att 
se  tvenne  korsarmade  bågspännen  och  en  ring,  allt- 
sammans af  bronz. 

Den  ena  bäo-fibulaii,  afl)ildad  i  D:r  Montelii  arbete 
»Från  Jernåldern»  pl.  4  hg.  3,  är  mycket  lik  den  vid 
Utnäs  funna.  Knapparne  och  drakhufvudet  äro  å  un- 
dersidan håliga.  Bågen  har  a  sidorna  tvenne  spetsiga 
flikar.  Öfrc  ])lattan  har  en  i  fibulans  längdriktning  gå- 
ende jämn  upphöjning.  Frän  sidorna  af  nedre  plattan 
utgå  tvenne  halfrunda,  i  spetsen  urnupna  skifvor.  Det 
]-li()nd)oidiska  bihanget  å  drakens  nos  har  öfvergått  till 
tvenne  i'ätt  utstående,  med  en  afsats  afsmalnande  flikar 
och  sjelfva  den  vigglika  änden  har  samma  form.  Läng- 
den är  3,3  dec.-tum,  bredden  öfver  armarne  1,g  dec.-tum. 
Nålen   liar  varit  af  jern. 

Den  andra  är  afbrutcii  nedanför  bågen.  Den  öfre 
plattan  iir  tcmligen  stor  och  prydd  med  sex  koncentri- 
ska cii'klar.  Knapi)ai'ne  äro  små,  ojämnt  stora  och  å 
undersidan  något  })lattade.  Längden  äi-  1,8  dec.-tum. 
Xalen   har  varit  af  jern. 

Kingen,  ii.igot  ])latta(l,  nicd  2,;j  dec.-tuins  diameter, 
har  p:i  nio  ställen  med  lika  inbördes  afstånd  gni])per  af 
tre  knöllika  utsvällninga)-.  I^n  sädaii  ring,  något  min- 
dre,  har   funnits  vid  ett  (jvinnolik   i  graffältet  vid  Osen- 


303 

gell  i  Kent'')  och  har  tydligen  haft  till  bestämmelse  att 
bära  tre  nycklar.  Vid  ringen  hade  sutit  en  jernnäl.  Af- 
ven  å  den  helsinglandska  ringen  synes  jernrost,  som  tro- 
ligen kommit  från  nålen. 

I  Statens  Samlingar  förvaras  sjn  sådana  ringar,  olika 
endast  med  afseende  på  storleken  och  anordningen  af 
de  knöllika  uppsvällningarne.  Två  koramo  till  Museum 
i  en  enskild  samling  frän  Kalmar  (In v.  2076:  4(i  och  4i). 
De  öfriga  äro  funna  på  Oland,  en  af  dem  uti  en  borg 
inom  Thorslunda  socken  (Inv.  1304:  1842,  2).  Då  de 
öländska  borgarne  synas  tillhöra  den  äldre  jernåldern 
och  då  en  liknande  ring  förekommer  i  anglosaksiska 
fynd,  kan  man  med  trygghet  hänföra  dessa  ringar  till 
denna  äldre  afdelning  inom  jernåldern. 

22.     Forssa  socken,  Stafåker. 

Gården  ligger  vid  norra  ändan  af  samma  sjö.  Sju 
högar  finnas  vid  byn;  två  äro  i  senare  tid  förstörda. 

Från  Stafåker  N:o  2  inkom  år  1825  en  smal,  trind 
guldten,  hopböjd  till  en  ring  af  1,2  dcc.-tums  diameter. 
Vigten  är  Ijé  ort  (7,39  grammer),  halten  0,91  (Inv.  452). 
Ringen  har  alldeles  samma  utseende  som  de  vanliua  frän 
den  äldre  jernåldern. 

23.     Forssa  socken,  Vålsta. 


Gården  lior2:er  invid  cjränsen  till  Höo-s  socken.  A 
Fornminnesföreningens   karta   äro    11    högar  antecknade. 

Bland  bottenstenarne  af  en  nu  förstörd  hög  fann 
en  bonde  ungefär  vid  midten  af  förra  århundradet  kol, 
krukskärfvor,  en  förrostad  sax  »efter  gammalt  vis 
gjord»  och  »en  järnkil  till  sju  tums  längd  och  två  tums 


^)  Åkermans   Kemains    of   pagau    Saxoiulom    pl.    XXVllI.    f.   1.     Eu 
likadan  ring  är  funnen  vid  Sarr.     Se  Mr.  Brcnts  Account  s.  30. 


304 

bredd  i  axet,  trind  och  hälig  i  andra  ändan,  hvilket 
märker,  att  han  varit  brukad  på  skaft  och  tjänat  antin- 
gen för  spjut  eller  för  dobbsko  på  ett  spjut» ^). 

Saxen  hade  således  den  vanliga  ullsaxformen.  Jern- 
kilen  var  tydligen  en  ganska  stor  jerncelt.  Hvart  fyn- 
det tagit  vägen,  känner  jag  icke. 

24.     Delsbo  socken,  Afva. 

Socknen  har  en  ganska  vidsträckt  b}gd  å  vestra 
sidan  af  sjön  Södra  Dellen.  Afva  ligger  ä  norra  sidan 
af  Afvasjön,  söder  om  kyrkan.  Några  högar  finnas 
vid  byn. 

Här  är  funnet  ett  ovalt  br3^ne,  af  mörk  stenart, 
med  nötninarsfåra  å  ena  bredsidan.  Det  förvaras  i  Hu- 
diksvalls  ^luseum. 

Från  södra  delen  af  Helsingland  känner  jag  intet 
fynd,  tillhörande  den  äldre  jernåldern. 


Ocstriklaiidsfyiid. 

Samma  fattigdom  på  fynd  från  denna  tid  synes  råda 
i  Gestrikland.  Endast  ett  sådant  fynd  från  denna  ort 
förvaras  i  Statens  Samlingar,  hvarjemte  herr  Lektor 
Wiberg  har  up])lyst,  att  hvarken  i  Geile  Museum  eller 
hos  enskilde  sändare  i  provinsen  finnes  något  ovalt  brj^ne 
eller  något  bågspiirnic. 

Detta  enda  fynd,  som  nyss  nämndes,  ett  af  de  märk- 
ligaste frän  hela  denna  jx-i-iod,  :\r  anträffadt,  icke  inom 
det  egentliga  Gestrikland,  utan  pa  Hade  gård,  sö(h'r  om 
Dalelfven,  inom  den  del  af  Uppland,  som  af  gammalt 
synes  liafva  varit  räknad  lill  Gestrikland.  Enligt  inven- 
tariet  och  dess  bilagor  (liiv.    1201))  påträffade  en  kolare 

')  Wetterstens   bdskriliiin^r  ;,(•  Forssa  och  Hög,   del.    1,   kap.   G,   §  7. 


305 


på  en  äng  ett  qv^arter  djupt  i  jorden,  invid  ett 
stenröse,  två  likannadc  bågspännen,  tre  mång- 
forniiga  bågspännen,  lenmingar  af 
horn  af  bronz,  en  knif,  två  spjutspet- 
sar och  ett  instrument  af  okänd  ])e- 
stämmelse,  af  jern.  Om  i  öfrigt  några 
fornlemningar  tiinias  å  stället,  känner 
jag  icke.  Herr  Ekdahl  synes  icke  liaf- 
va  begifvit  sm  till  denna  afskilda  del 
af  landskapet  och  herr  Wiberg,  som 
år  1865  besökte  Hadeholra,  för  att 
granska  en  der  beiintlig  runsten,  tyc- 
kes icke  hafva  i  öfrigt  undersökt 
trakten. 

Af  jernsakerna  är  den,  hvars 
bestämmelse  jag  icke  vågar  angifva, 
afbildad  })].  I.  fig.  4  i  '/s  af  naturliga 
storleken.  Knif  ven  fis:.  14  å  denna 
sida  är  endast  i  det  afseendet  märk- 
lig, att  eggen  och  icke  r3'ggen  bil- 
dar fortsättnino"  af  tångren.  Andra 
exemplar  af  samma  form  haf\'a  före- 
kommit i  svenska  fj^nd.  Hela  knif- 
vens  längd  är  9  dec.-tum,  bladets 
5,2  dec.-tum. 

De  två  jernlansarne  tillhöra 
tvenne  varieteter  af  samma  typ.  Den 
ena  (Hg.  15),  12,5  dec.-tum  laiig,  har 
en  mycket  hing  och  ganska  smal 
holk.     Den    öfre   delen   af  spetsen   är  r.-. u.  .lomk 

,  Gestrikliiml. 

lyrsidig,  det  återstående  har  en  skarp 
midtrygg  och  den  bladformiga  (hdeu  har  a  hvar- 
dera  sidan  tvenne  flikar.    Den  andra  (tig.  16)  är 
bredare  i  förhällande  till  längden  (7,5  dec.-tum), 
holken   äi*  mycket  kort.     Bladet  har  a   hvardera  '  g, 

Aiitii/v.   Tiilskrifl. 


II! 


I',  I, 


tiiif. 


^ 


b 


15.  Jcriilsns. 
estrikliiiid. 

20 


;-!06 


i 


sidan  tvenne  utsprång,  som  på  don  förra,  inen  fortsattes 

utmed    den   skarpa   ryggen  med  en   smal  ribba  ända   till 

udden,   hvarigenom  större  delen  af  spetsen  är  fyreggad. 
En  jernlans    af  samma   typ,    ehuru   med   l)ladet   till 

o-anska  stor  bredd  fortsatt  ända  ut  mot  udden,  är  fun- 
nen  i  ett  stenrör  vid  Flakelyckorna  i  Tor- 
hamns socken,  Blekinge  (Inv,  1452:  144)  jämte 
ett  ovalt  bryne  och  tre  andra  s])jutspetsar. 
Af  dessa  är  en  fyreggad,  en  annan  har  myc- 
ket läng  holk  samt  kort  spets  med  tvenne 
huUingar,  den  tredje  har  kort  holk  och  myc- 
ket lång  spets  med  tvenne  hullingar  (Inv. 
1452:   142,  141  och  143). 

Någon  spjutspets  fullt  liknande  de  två 
o-estrikländska  eller  den  första  af  de  blekina- 
ska,  har  jag  icke  sett  afbildad  från  de  danska 
mossfj^nden,  ehuru  närstående  former  finnas 
(t.  ex.  Nydams  Mosefund  pl.  X.  fig.  20).  Den 
andra  af  de  Blekingska  är  mycket  lik  Nydams 
Mosefund  pl.  XI.  fig.  41,  den  tredje  samma 
})laTiclie  fig.  27,  den  l^jerde  Kragehul  Mosefund 
pl.  111.   fig'.  20. 

Dessa  lansformer  förekomma  således  med 
säkerhet  under  denaråldern. 

Jao^  öfverfj-år  nu  till  bronzsakerna. 

Först    finnas     här     lemniuixar    af    tvenne 

dryckeshorn,   nämligen    de   två  beslagen   till 

de   smala   ändarne,    en  öfverkant  samt  tvenne 

stycken   af  sjelfva  liornen,  allt  af  brons,  med 

undantair  af  en   liten  bit,  som  strax  skall  onniämnas. 

Beslagen    till    snuiländarne    äro    !ifl)ild;ul('    ])1.    2,   fig. 

3  och   4').    Formen   är  således  icke  den  jillrji  vanligaste. 

AF    naglarne,    som    fäste    beslagen    vid    sjelfva    hornen, 

')  Alla    figurer   a    denna    planehc   atcrjjifva  originalen  i   -  ,,  af  natur- 
iif^a  storleken. 


liUV 


Fin.  !•>.  .Itnilaii 
Gei-triUliinil. 


307 


aro  å  det  ena  tvenne,  å  det  andra  en  i  helmll.  Fiir.  3 
har  i  niidten  af  bottnen  ett  fyrkantigt  häl,  hvilket  sanno- 
likt är  af  senare  datum,  ty  å  bottnen  af  fig.  4  är  å  samma 
ställe  en  liten  skärfva  bortfallen. 

Samma  pl.  iig.  1  visar  öfverdelen  af  det  ena  hor- 
net, bestående  af  mycket  tunt  bronzbleck.  Ofverst  lö- 
per ett  beslag,  Inldadt  af  ett  på  längden  uppskuret 
bronzrör,  hvilket  dels  gifver  stadga  åt  det  hela,  dels 
fasthållcr,  å  yttre  sidan,  en  tunn  beläggning  af,  såsom 
det  tyckes,  mindre  godt  silfver,  hvaraf  ett  parti  här 
återgifves  i  naturlig  storlek  (fig.  17).  Jag 
fäster  uppmärksamheten  såväl  å  djurtigu- 
rerna,  som  lifiigt  påminna  om  vissa  djur- 
ornamenter  i  Torsbjergs  mossfynd  samt  i 
det  tydligen  samtida  graffyndet  från  Lilla 
Jored,  Qville  socken,  Bohuslän  (Inv.  413, 
1270),  som  å  den  nedre  raden,  hvars  fi- 
gurer återfinnas  på  två  af  de  spolformiga  guldblecks- 
perlorna  i  Möklintafyndet  (Inv.  27^).  Vi  hafva  således 
här  en  ornorinsf,  hvars  stil  kan  hänföras  till  denar- 
åldern. 

Af  sjelfva  hornet  finnas  tvenne  bronzstycken.  Det 
ena  är  afbildadt  pl.  2  fig.  2,  det  andra  är  något  mer 
skadadt,  annars  lika.  Dessa  båda  kunna  mycket  väl,  att 
döma  efter  storleken,  hafva  hört  till  samma  horn,  men 
stycket  fig.  2  är  bredare  än  öfverstycket  fig.  1  och  dessa 
tv;t  måste  således  vara  lemninirar  af  olika  horn.  Af  nå- 
sron  betäcknino;  för  insidan  af  hornet,  hvars  bronz  icke 
torde  hafva  varit  mycket  välgörande  för  hclsaii,  finnes 
intet  spar. 

I  sammanhang  med  dessa  lemningar  bör  nämnas 
det  föremål,  som   afbihhis  pl.   2   fig.   5.    Det   är  af  bronz, 


Fitr.  17.    Drvckesliorns- 
heslasr.     Gestiikland. 


')  Se  ofvau  Medelpatlsfviulet  3.  .läuitörclsen  med  de  tvä  pcilonia  gör 
det  sannolikt,  att  detta  oniainent  iirspningliueu  skulle  äteitiitVa  ett  ox- 
hutViid. 


308 

genomborradt,  utan  att  något  antyder  hålets  nyare  ur- 
sprung. A  öfverändan  kring  hålet  synes  spår  af  en  upp- 
stående bronzvägg.  Skulle  väl  detta  vara  lenining  af  ett 
tredje  horn?  Parvis  förekomma  de  icke  sällan  i  fynden; 
tre  exein])lar  från  ett  ställe   är  åtminstone  ovanligt. 

Det  är  af  ganska  stort  interesse  att  granska  de  i 
fj^nden  förekommande  lemningarne  af  dryckeshorn,  eme- 
dan de  äro  för  en  viss  period  charakteristiska,  men  sy- 
nas, när  denna  gått  förbi,  vara  alldeles  försvunna.  Det 
var  åtminstone  icke  längre  sed  att  nedlägga  dem  hos 
de  döde. 

Som  prof  på  de  i  Statens  Samligar  förvarade  f\ii- 
den  med  lemningar  af  dryckeshorn  eller  dryckeshorns- 
beslås:  kvuma  följande   nämnas: 

1.  Oland,  Kastlösa  socken,  Stora  Dalby.  I  en 
stenkista  (»murad  graf»)  med  lock  af  tre  stenar,  4V4  aln 
läng,  halfannan  aln  bred,  hittades  ett  skelett  och  vid 
dess  hufvud  fragmenter  af  två  horn,  några  små  })erlor 
samt  stycken  af  en  lerkruka.  Af  hornen  funnos  2  öfver- 
kantsbeslag  (båda  söndriga),  2  ändbeslag,  bitar  af  sjelfva 
hornmassan   o.   s.  v.   (Inv.   3713)- 

2.  (i otian d,  Bals  socken.  I  en  steidagd  (sten- 
omsatt?)  graf  hittades  ett  skelett.  Vid  dess  hufvud  lågo 
tvenne  spolformiga  ])ei'loi'  (af  vanlig  form  och  ornering) 
af  guld,  vid  sidan  af  ett  öskärl  af  romerskt  arbete,  som 
saknade  botten  och  skaftända,  ändbeslaget  af  ett  horn, 
kedjan,  som  sammanhöll  hornets  båda  ändar,  ni.  m. 
(Inv.  645). 

?).  Gotland,  Lye  socken,  Siguls  gård.  I  en  graf, 
bildad  af  stenflisor,  (O  alnar  lång,  1  V2  aln  l)i'ed)  hittades 
ett  romerskt  öskar,  kant-  och  ändbeslag  till  tva  liorn, 
sidol)eslag  till  dito,  en  sölja  och  ett  ändbeslag  till  bältet, 
allt  af  bronz  (Inv.   ;iU(iG). 

4.  Gotland,  Etelhems  socken,  Temclinjrs  irård. 
Andljcslag    till    två   horn,   ett   fragment   af  sidobeslaget, 


309 

med  ett  silfverbelagdt  nitliufviul,  och  ett  fyrkantigt  bälte- 
beslag (Inv.  3384). 

5.  Samma  gård.  Ofverändaii  af  ett  horn:  sjelfva 
hornet  (af  lioni)  med  kantbeslag  af  bronz  samt  bctäekt 
af  en  bronzskalla,  prydd  med  uppstående  kanter  och 
halfmånar;  denna  skålla  är  med  en  rad  af  rnndhufvade 
naglar  fästad  \id  hornet;  en  annan  sådan  rad  går  strax 
nedanför.  Bronzbeslag  till  sjelfva  ki'ökningen  af  hornet, 
af  dettas  bredd,  prydt  med  repstafvar  och  punkterade 
cirklar;  det  har  varit  fästadt  medelst  trenne  tvärt  genom 
hornet  gående  tenar  (en  felas).  En  guldblecksperla  af 
vanlig  form  och  ornering  (kornklasar,  åttor,  repstaf); 
(Inv.  3528). 

6.  Gotland,  Lye  socken,  Si  guls  gård.  Andbe- 
slag af  tvenne  horn,  fragment  af  ett  kantbeslag,  ett 
sidobeslag,  en  stor  fyrkantig  sölja  med  inslagna  tresidin- 
gar  och  koncentriska  cirklar  samt  en  fibula  af  en  ovan- 
ligare form,  stående  temligen  nära  den  s.  k.  romerska 
tibulan  (Inv.  3630).    • 

7.  Gotland,  Burits  socken,  Heftino-s  o;ärd.  Inom 
en  kista  med  väggar  och  tak  af  stenflisor,  bredare  i  ena 
ändan,  hittades  ett  förmultnadt  skelett  och  å  dettas  bröst 
en  liten  fingerring  af  en  platt  och  smal  guldten  utan 
fog.  I  mullen  under  skelettet  hittades  ändbeslaget  af  ett 
bronzhorn  samt  nägra  andra,  obetydliga  bronzfragmen- 
ter  (Inv.   1586). 

8.  Gotland,  Grötlingbo  socken,  Barsaldors  all- 
männing. Inom  ett  graffält  hittades  ett  kant-  och  ett 
sidobeslag  af  ett  dryckeshorn  samt  en  oval  spännl)uckla 
(icke  hörande  till  den  svensk-norska  fastlandstyi)en)  allt 
af  bronz  (Inv.  2393). 

9.  Gotland,  Gammeljrarns  socken,  Romnnds 
gård.  An(ll)eslag  till  tva  horn,  fragmentei*  af  kant-  oi-h 
sitlobeslag  och  en  sölja  med  vidsittandc  plåt,  al"  bron/,, 
tvenne  i'unda  genond)orrade  benkna[)[)ar,  med  [)unkterade 


310 

cirklar,  tvenne  slipude  bergkristaller  samt  ett  stycke  af 
en  lerkruka  (öfverkanten)  med  dubbla  rader  af  inpun- 
sade  cirklar  (luv.  2630). 

10.  Gotland,  Valls  socken,  Bryungs  gård.  1  en 
»stenkalm»  (stenkista),  bland  förmultnade  ben,  hittades 
ändbeslaget  af  ett  dryckeshorn  (bronz),  en  bernstensperla, 
en  iingerring  af  en  platt,  mot  ändarne  vidgad  guldten  samt 
ett  stycke  af  en  skarpkantigt  vriden  guldring  med  stor 
låsöola,  som  är  ornerad  med  inslaona  koncentriska  cirklar 
samt  andreaskors  uti  insänkt  qvadrat  (Inv.   1595). 

11.  Gotland,  Hel  v  i  kyrkob}'.  Kantbeslag  till 
två  horn,  sidobeslag,  fyrkantig  sölja  med  vidsittande 
plåt  m.  m.  af  bronz,  en  ring  bildad  af  en  platt  mot  än- 
darne vidgad  guldten,  tva  ringar  bildade  af  dylika  silf- 
vertenar.  Dessa  tre  rino-ar  äro  för  stora  för  iino-ret,  för 
små  för  armen  (Inv.  2727). 

Man  ser  af  dessa  f}'nduppgifter,  att  man  icke  sällan 
iinner  i  samma  graf  lemningar  af  tvenne  horn,  hvilka 
understundom,  men  icke  alltid  iiro  alldeles  lika.  De 
hittas  ofta  med  söljor,  som  förmodligen  sutit  i  bälten, 
men  intet  i  dessa  f}nd  antyder,  om  de  blifvit  nedlagda 
i  mäns  eller  qvinnors  grafvar. 

Att  dessa  horn  förekommu  redan  under  denaraldern, 
visa  några  af  dessa  fynd.  Det  synes  dock  icke  otroligt, 
att  man  ännu  under  solidusaldern  hade  för  sed  att  låta 
dem  följa  den  döde  i  grafven  (jfr  det  femte  och  det 
tionde   hornfyndet). 

Uti  Hadefyndet  förekonuno,  såsom  nrnnndes  fem 
bågspännen  af  bronz,  tva  likarmade,  de  andra  af  ^all- 
1ig  form  med  olika  utl)ildade  ändstycken. 

Ktt  af  dessa  är  iiä>raii  rullkoiidigt  likt  det  iH'dan 
i  hg.  4  atergifna  bagspännet  frau  lijällsta  (.M('(h'lpads- 
fyndet  N:o  5).  Den  enda  skilnaden  ligger  dei'i  att  Ilade- 
spännets  fyrkantiga  ändstycke  är  nägot  mindre  än  l>jä lista- 
spännets,    som    ilfvcn    i    an<lra    detaljer    är    något,    ehuru 


311 

obetydligt  bturre.  Längd  oeli  brodd  äro  k  båda  sj)äii- 
neiiii  i  det  närmaste  de  samma.  Hadespänuet  hur  blitVit 
mera  nött  och  har  således  varit  längre  tid  nyttjadt.. 

Ett  annat  af  Hadefyndets  bågspännen  är  afbildadt 
pl.  1  tig.  3  (i  naturlig  storlek).  Det  hör  tydligen  till 
samma  typ,  ehuru  någon  olikhet  finnes.  Det  fyrkan- 
tiga ändst}'cket  är  olika  indeladt  och  orneradt  samt  kan- 
tadt  med  en  rand,  såsom  det  synes,  uppkommen  genom 
sammanträngning  och  förkrympning  af  en  rad  sådana 
knappar,  som  blifvit  i  det  föregående  omtalade.  Bågen 
saknar  sidoflikar.  Det  andra  ändstyckets  mönster  är  na- 
o-ot  olika;  äfven  sidornas  ändvio-jiar  äro  fastade  vid  rund- 
lar^).  Undersidan  har  det  vanlioa  hvita  metallöfverdra- 
get.     Jernnalen   har  varit  fästad  på  vanligt  sätt. 

Detta  exem[)lar  tillhör  således  en  temligen  sen  ut- 
bildning af  typen  eller  rättare  sagdt,  det  förutsätter  en 
temlio:en  lång  förutgående  utvecklino-  som  i  viss  mon 
börjat  gä  bakut  (de  sammankrympta  utsprången). 

Dessa  bagspännen  höra  tydligen  lill  den  förut  (Medel- 
padsfyndet 5  och  Helsinglandsfynden  3  och  4)  omtalade 
gruppen.  Det  mångformade  ändstyckets  regelbundna 
bildning  och  de  vigglika  änd-utsprången  berättiga  oss 
att  föra  de  i  denna  uppsats  omnänmda  exemplaren  till  en 
särskild  varietet  af  den  allmänna  typen.  Denna  varietet 
är  dock  icke  inskränkt  till  det  nuvarande  Norrland.  1 
Visby  Läroverks  Museum  förvaras  ett  bågspänne,  som 
ganska  mycket  påminner  om  det  pl.  1  fig.  3  af  bildade; 
da  denna  specialtyp  icke  är  representerad  bland  de 
gotländska  fornsakerna  i  Statens  Samlingar,  torde  man 
kinnia   anse   den   vara  för  ön  åtminstone  mindre  vanlig. 

Af  denna  tyj)  har  ett  annat  exemplar  särdeles  pryd- 
ligt,   blifvit    funnet    i    Näs    pastorat    i    Hallingdalen;    det 

*)  På  cu  ;if  (Ichsa  nimllar  ses  ett  hakkors  (förr  med  oriitt  kalladt 
Tors  hararaanuiirke).  Denna  korsforin  förekommer  å  fornsaker  såväl  från 
denar-  som  soliilusåldern   (t.   ex.   ;i   hrakteator). 


312 

törvuras  nu   i  Christiania  Museuiii  och  är  afbikladt  i  den 

o 

norska  Fornminnesföreningens  Årsberättelse  för  1867  pl. 
V  fio-.  48  a  och  b  (s.  70  f.).  Jämförelsen  mellan  denna 
tio-,  och  de  norrländska  formerna  är  af  oranska  stort  in- 
teresse.  Det  fyrsidiga  ändstycket  har  i  de  två  yttre 
höi-non  samma  sma  fyrkanter  som  ses  här  pl.  1  fig.  3. 
Bagen  har  samma  runda  toppskifva  som  lig.  10  (Hällan 
i  Jättendal).  Det  andra  ändstycket  har  icke  allenast 
samma  grundform  som  de  norrländska,  utan  äfven  samma 
vigglika  utsprang,  ehuru  de  å  det  norska  exemplaret  ingå 
såsom  partier  i  drakhufvud.  1  en  del  detaljer  förråder 
dock  det  norska  spännet  ett  annat  ursprung  än  de  norr- 
ländska och  om  detta  ursprung  får  man  sannolikt  se  en 
fino-ervisninff  uti  den  inskrift,  som  tinnes  å  det  förras 
baksida  och  som  antagligen  är  engelsk^).  Om  detta 
exemphir  verkligen  liar  denna  upprinnelse,  hafva  vi  deri 
ett  nytt  exempel  på  öfverensstämmelserna  mellan  Nor- 
dens äldre  jernålder  och  den  anglosaksiska  forntiden, 
men  ingalunda  är  man  berättigad  att  anse  alla  spännen 
af  dennii  art,  som  anträlias  i  våra  bygder,  vara  införda 
frän  k^nghuid. 

Hadefyndets  tredje  bågspämic')  tillliöi'  en  ganska  sen 
typ.  Det  är  litet,  2,2  dec.-tum  långt.  Det  fyrkantiga 
ändstycket  har  tvenne  röda  glasbitar  i  silfverhylsa  inom 
en  strierad  silfvertrad;  sjelfva  ändstycket  har  ytterst  en 
rad  af  tina  punkter  och  derinnanför  temligen  breda,  ini 
korniga  halfmånsirater.  Bågen  har  öfverst  en  rundel, 
som  bär  fem  röda  glasbitar  i  silfverhylsor  inom  silfver- 
trad; sielfva  baireii  bär  halfverade  koncentriska  cirklar. 
Det  motsatta  ändstycket  har  i  kanten  fem  i)å  lika  sätt 
infattade    röda   glasbitar,    en    i    yttersta    spetsen    och    de 


')  Man  liar  dock  nitt  att  forväiias,  iiär  man  finner  icke  runor,  utan 
så  vidt  jaf^  kan  urskilja  pa  den  niif^ot  otydliga  teckningen,  medeltids- 
man  uskripternas   bokstälVer. 

'-)   Detta  spiinne  iir  atljildadt  hos    I):r   Montelius  pl.   6   lig.   5. 


313 

öfriga  två  och  två.  OfvjinfOi-  det  nedersta  paret,  ii[)p- 
einot  det  andra,  synas  s])år  af  tvenne  drakluifvud,  de  tva 
som  afshitade  de  invid  l)aij:en  liiiirande  tillljakal)öjda'  fli- 
karne.  Kontnrerna  fuljas  af"  punktlinier  ocli  faltet  har 
en  mängd  inpnnsade  treuddiga,  kornigji  figurei'.  Jern- 
nålen  har  varit  fästad  pa  vanligt  sätt.  Att  formen  är 
sen,  synes  bäst  deraf,  att  af  det  mångformade  ändst}c- 
kets  anordning  finnes  intet  annat  spar  än  de  onniämnda 
drakkäftarne. 

Icke  minst  märkli<ra  äro  Hadefvndets  tvenne  lik- 
armade  bågspännen.  Liksom  de  redan  beskrifna  bag- 
spännena,  har  det  ena  en  jämnbred  båge,  det  andra  en 
båge  med  sidofiikar.  Bii gge  hafva  i  ändarne  vigglika 
utsprång,  och  i  öfrigt  alldeles  samma  anordning,  ehuru 
om  man  jämför  de  båda  figurerna  å  ])1.  1  '),  den  ena 
(tig.  2)  förråder  en  mycket  större  fulländning  än  den 
andra  (fig.  1).  Sannolikt  representerar  fig  1  en  senare 
del  af  ntvecklino^en,  då  de  olika  ornamenterna  hunnit 
öfvergå  till  meningslösa,  stereotypa  strecksirater'). 

Ett  bågspänne,  mycket  liknande  dessa  två  är  funnet 
vid  Gillberga  i  Svennevads  socken,  Xerike  (hn .  3445); 
dess  båge  är  jämnbred.  Ett  annat,  hvars  l)Age  har  sido- 
fiikar, är  redan  afbildadt  fig.  12.  Deri  ligger  det  sist- 
nämnda spännets  betydelse,  att  dess  mångdelade  änd- 
stycken  förråda  en  nära  frändskap  i  fi"ämsta  runnnet  med 
dessa  likarmade  bågspännen,  men  äfven  med  de  vanliga 
mångdelade.  Denna  dess  öfvergangscharakter  visar  allra- 
bäst,  huru  båda  formerna  voro  i  Norrland  iränirse  och 
bearbetade.  Så  mycket  märkligare  är  detta,  som  utom 
de  här  u})präknade  fyra  likarmade  stora  bagspännena  är 
intet  funnet  i  Sverige,  intet  hvarken  i  Danmark  eller 
Norjre  —  så  vidt  ia<j-  vet.    Då  är   interesset  dubbrlt,  när 

*)  Dessa  tvä  tiguicr  äro  i   -  .,  ;if  naturliga  storleken. 
"-)   Drakhufvnd  af  sauuna  slag,   som   ses  ii  do  två  likarmade  spännena, 
äro  icke  sällsynta  ä  de   vanliga  bagspäumiia. 


314 

man  finner,  att  t}'pen  i  Sverige  är  sä  pass  rikt  represen- 
terad och  dessutom  bestämdt  inhemsk.  Så  storartade 
likarmade  bågspännen  äro  för  öfrigt  icke  funna  någor- 
städes  inom  den  oermanska  verlden. 

Men  likarmade  spännen  äro  annars  icke  ovanliga  i 
de  vestra  Germanernas  graffält.  Baudot  har  i  sitt  vackra 
arbete  Sépultures  des  barbares  de  lépoque  Merovin- 
gienne,  découvertes  en  Bourgogne,  afbildat  många  va- 
rierande exemplar,  funna  i  Bourgogne;  Cochet  återgifver 
i  sin  bok  Le  tombeau  dv,  Childéric  s.  27  normadiska  ty- 
per. I  England  synas  dessa  former  vara  sällsynta.  Inom 
den  yngre  jernäldern  är  denna  typ  representerad,  ehuru 
den,  såsom  man  kunde  vänta,  är  pa  ett  helt  annat  sätt 
utbildad  och  ornerad.  Jag  har  redan  citerat  tvenne 
svenska  afbildningar  (Liljegren  och  Brunius,  Nordiska 
Fornlemningar  pl.  XXIX  och  Bruzelius,  Svenska  Forn- 
lemningar  2,  pl.   \'III,  tig.   6^). 

Om  vi  med  asidolemnande  af  lansarne,  då  de  med 
solidi  samtida  jernvapnen  iiro  föga  kända,  granska  de 
öfriga  sakerna,  hnna  vi,  att  hornen  mycket  väl  kunna 
höra  till  denaraldern,  under  det  spännena  antyda  en  nå- 
got senare  tid.  Detta  fynd  lemnar  således  ett  nytt  be- 
vis fur  samuianhanget  af  den  äldre  jernalderns  början 
och  slut. 

Med  afseende  [)a  fyndorten  förtjenar  det  nännias, 
att  Hade  icke  ligger  synnerligen  långt  ifrån  Hede  i 
Möklinta,  der  det  större  guldfyndet,  som  omtalas  i  sam- 
manhang med  Medelpadsfyndet  3  anträffades.  Afståndet 
l)lir  obetydligt,  om  man  tänker  sig  samfärdseln  mellan 
de    tva   ställen    ftn-t;-;!    icke    landväuen    öfver   bergbackar 

"  C/  CD 

och  genom  skogar,  utan  sjövägen,  öfver  Hallaren,  genom 
Lill-  och  Storån  ut  till  ( )stiifj;n-den  och  vidare  utåt  Dal- 
('ir\('ii,    \id    hvars    strand    Hade    egor   ligga.      Men    äfven 

')  JiV  SvL-iiska  Folket   under   Hednatiden   s.   .'}!. 


315 

med  andra  fxiidorter  kan  sammanhanget  u[)j)visas.  Frän 
Hede  kunna  vi  följa  vattendragen,  gå  utfor  Ransta-  och 
sedan  Sag-än,  da  vi  alldeles  invid  den  senares  strand  ä 
Fycklinge  bys  utmark  finna  fyndstället  för  den  märk- 
liga Apollovasen.  Eller  vi  kunna  från  den  punkt,  der 
Ransta-ån  förenar  sig  med  Sag-än,  efter  en  mycket  kort 
vandring,  förflytta  oss  till  Örsunds-åns  dalområde,  inom 
hvilket  vi  hafva  att  besöka  Nyqvarn  i  Härnevi,  der  man 
funnit  de  bervktade  »o-uldsnifrlarne»,  små  o-uldrincrar,  af- 
bildade  i  Biörners  Nordiska  Hiälteprydnad  af  guldringar 
s.  70,  Längtora,  der  tre  guldringar  äro  funna,  Herke- 
berga,  der  ett  ovalt  bryne  hittats  å  kyrkbyns  egor,  och 
Hjällsta,  der  ett  guldsmycke,  ett  af  brakteaternas  före- 
löpare, anträffats.  Man  kunde  utvidga  jämförelsen  ge- 
nom att  sammanställa  öfriga  i  vestra  och  norra  Upp- 
land gjorda  fynd  frän  den  äldre  jernåldern. 


Jao;:  vill  nu  dra^a  resultaterna  af  det  föresfående. 

Det  är  först  och  främst  genom  dessa  fyndbeskrif- 
ningar  lagdt  i  dagen,  att  den  äldre  jernåldern  var  uti 
Norrland  eller  rättare  uti  vissa  delar  af  Norrland  "-anska 
betydande. 

De  typer  som  de  skildrade  fynden  innehålla  äro 
följande: 

A.    Af  främmande  ursprung: 

Romerska  bron/arbeten  äro  funna  en  <>;ini>-  i  ^ledel- 
pad  (fyndet  16),  två  gånger  i  Helsingland  (fynden  2  och 
U).  Glaskärl  af  romerskt  ursi)runo;  äro  funna  en  iianu'  i 
Medelpad  (fyndet  16)  och  en  gång  i  Jämtland.  Guld- 
mynt frän  östromerska  riket  och  det  femte  århundradet 
äro  funna  i  Medelpad  säkert  två,  troligen  Xvv  gånger 
(fynden  4,  8?  och  9^). 

')  Fin-    att    gä    fri    frän    i'U  bcskyllniiiii-  ;'tt  s<'l^'i  ästadkoinma  en   be- 
visuiiiii"    1111(1    iiiiiHlie  goda   lacta,  har  jag  med   största   noggraiuiliot   utsatl 


316 

B.    Af  inhemskt  ursprung: 

Vapen  tif  jern:  en  sköldbuckla  frän  Medelpad  (f3'n- 
det  2);  —  ett  svärd  från  Medelpad  (fyndet  20?),  ett  från 
Helsingland  (fyndet  1),  trenne  med  niessingsbeslag  frän 
Medelpad  (fynden  8  och  11);  baljbeslag  till  svärd  från 
Helsingland  (fyndet  1);  —  en  yxa  från  Medelpad  (fyn- 
det 17),  två  från  Helsingland  (fynden  5  och  9);  —  tre 
spjutspetsar  från  Medelpad  (fynden  2,  7  och  21?),  en 
från  Helsingland  (fyndet  1),  två  från  Gestrikland;  —  en 
pilspets  från  Medelpad  (fyndet  7),  några  från  Helsing- 
land (fyndet  2). 

Redskap)  och  husgeråd:  sju  ovala  br3'nen  från 
Medelpad  (fynden  7,  8,  11,  17,  18,  20?  och  21),  tio  från 
Helsingland  (fynden  2,  5,  10,  12,  13,  16—19  och  24);  — 
lemningar  af  handtag  till  skrin  eller  dylikt  i  Helsing- 
landsfynden  1  och  2;  ett  jernbetsel  från  Helsingland 
(fyndet  1);  —  två  knifvar  från  Medelpad  (fyndet  7),  tre 
från  Helsingland  (f3'nden  2,  8  och  15),  en  från  Gestrikland; 
—  en  jerncelt  fr;in  Medelpad  (fyndet  7),  tre  från  Hel- 
singland (fynden  S,  16 — 19  och  23);  —  en  jernsax  från 
Medel[)ad  (fyndet  7),  två  från  Helsingland  (fynden  14 
och  23);  —  två  pincetter  af  bronz  från  Helsingland  (fyn- 
den 1  och  2);  —  tva,  möjligen  tre  diyckeshorn  från 
Gestrikland;  —  två  lerkärl  från  Medelpad  (fynden  11  och 
16),  ett  från  Helsingland  (fyndet  23)  samt  från  'Jämtland. 

Smycken  och  klädbehör:  en  s.  k.  romei'sk  fibula? 
f)'ån  Med(dpad  (fyndet  1);  —  två  korsarmade  båghbulor 
från  Medelpad  (fynden  13  och  17?),  sex  från  Helsing- 
land (fynden  6?,  7.,  14,  16—19?  och  20,  21);  —  ett 
stöi']*c  bågspämu!  från  Medelpad  (fyndet  5),  två  från 
Helsingland  (fyiKh-n  3  ocli  1),  ti-c  från  Gestrikland;  — 
ett    likarmadt    bågs])änn('    från    Ihdsingland    (fjndet    14), 

fraitctorkeii  vid  alla  de  lynd,  livilka  jai>;  icke;  sjclf  si;tt,  cluini  jaji-  för 
fj^cii  del  är  i  de  allra  flesta  fallen  (HVcilygad,  att  di-  tillliiira  den  iUdre 
jcrnaldern. 


317 

två  fraii  Gestrikland;  —  ringformiga  spännen  af  l)ronz 
frän  HeLsingland  (fynden  15?  och  20);  —  en  spännsOlja 
af  bronz  och  en  dito  med  emalj-inläggning  frän  Helsing- 
land  (fynden  1  och  1'));  —  perlor  i  Helsinghmdsfyndet 
1 ;  —  gukl  i  mer  och  mindre  ntarbetad  form  i  sju  Me- 
delpadsfj-nd  (3,  4,  6,  8,  D,  10,  12,  14?,  15?  och  19?), 
samt  i  tre  Helsinghmdsfynd  (1,   11   och   22). 

Tyvärr  äro  i  sammanhang  med  fynden  ytterst  knapp- 
händiga uppgifter  om  begrafningssättet  lemnade.  Emel- 
lertid torde  man  fa  lägga  märke  dervid,  att  under  det 
inga  bestämda  uppgifter  finnas  om  obrända  lik  i  dessa 
trakters  grafvar  frän  den  äldre  jernåldern,  äro  ätmiii- 
stone  trenne  af  de  här  beskrifna  fynden  anträffade  med 
brända  ben  (Medelpadsfynden  8,  14  och  16),  hvarjämte 
fynden  11  och  13  frän  samma  landskap  samt  23  frän 
Helsingland  antyda  likbränning^).  Att  menniskor  fun- 
nits häruppe  under  såväl  sten-  som  bronzäldern  bevisas 
af  fj^nden,  men  det  synes  föga  antagligt,  att  de  varit  i 
dessa  nordliga  nejder  synnerligen  talrika,  och  det  är 
således  ej  heller  troligt,  att  de  götiska  nybyggarne  här- 
uppe rönt  i  sitt  begrafningssätt  o.  s.  v.  något  större  in- 
flytande af  en  äldre,  underkufvad  befolkning. 

När  dessa  götiska  inbyggare  kommo  hit  upp,  kan 
naturligtvis  icke  i  detalj  bestämmas,  men  det  är  bevi- 
sadt,  att  i  Norrlands  fynd  förekomma  sådana  romerska 
arbeten,  som  tillhöra  den  något  efter  226  afbrytande 
denaräldern.  Under  denna  hade  Norrland  sAledes  ger- 
mansk (götisk)  befolkning.  Men  man  måste  fästa  upp- 
märksamhet dervid,  att  i  Norrland  fattas  —  om  man 
ser  bort  frän  ett  mindre  säkert  fynd  —  liksom  i  Xorgr 
de  romerska  denarerne,  under  det  bronz-  och  glasarbeten 


')  I    samma    hö<i   som    fyiulil    11    antriitVados    kol;    tillsammans   med 
fviulct    13    fann    man    »smiirrc    hen»,    hvilkct    nttrvck    väl    svarar    mot    del 
skick,    livari   man   uti   i;raiVarne  finner  de  hriinda   nienniskolienen.      1    llel 
sin"landstVndet  23  förekom   kol. 


318 

frAn  (let  i  fjcrran  liggande  verldsriket  icke  äro  säll- 
sporda.  Det  är  möjligt,  att  man  deri  får  se  ett  bevis 
icke  så  mycket  för  en  mindre  lifligt  fortgående  samfärd- 
sel, som  snarare  för  en  viss  tidsskilnad.  (xlas-  och  bronz- 
kärlen  hade  alltid  värde  såsom  nvttiii'  och  dyi'l)ar  familie- 
egendom,  under  det  att  man  snarare  lockades  af  eo-en 
konsthog  att  pröfva  sin  arbetsskicklighet  i  nedsmältande 
och  omarbetande  af  denarerna,  helst  sedan  deras  pre- 
o-el,  hvilken  säkerlio^en  "'af  dem  ett  visst  anseende  äfven 
i  deras  ögon,  som  icke  förstodo  en  bokstaf  i  inskrifterna 
och  föga  förmådde  tolka  bilderna,  blifvit  utnött,  och  nötta 
äro  dessa  mynt  i  nästan  alla  de  svenska  fynden.  Det 
är  på  grund  af  detta,  menar  jag,  möjligt  att  de  norr- 
ländska landskapen  fing-o  sin  iiötiska  befolknini>;  först 
sedan  de  liandelsförbindelser,  som  riktade  vårt  land  med 
de  romerska  kejsarnes  silfvermynt,  började  blifva  min- 
dre lifiiii^a. 

Med  afseende  på  slutet  af  den  äldre  jernåldern 
kunna  vi  af  Zenos  mynt  från  Mculelpad  se,  att  denna 
])eriod  måtte  hafva  varat  här  u])pe  lika  länge  som  i 
Sverige  sunnanskogs,  i  liistoriens  (fötaland,  t}^  å  fastlan- 
det u])phöi'  solidus-rikedomen  under  Zenos  tid.  Till  en 
ändriii}'-  i  denna  åsiiit,  som  iao;  uttalade  år  1866^),  har 
jag  icke  funnit  skäl.  Det  är  väl  sant,  såsom  jag  redan 
då  anmärkte,  att  en  Anastasius,  således  ett  mynt  från 
tiden  efter  Zeno,  uppgifves  vara  funnet  i  Kalmar  län, 
men  deruti  ligger  intet  underligt,  ty  ett  eller  annat  så- 
dant mynt  kunde  naturligtvis  lätt  komma  öfver  till  Oland 
eller  till  svenska  fastlandet  fi-an  (Jotland,  der  Anastasii 
mynt  voro  ganska  vanliga.  Det  är  ock  sant,  att  jag  då 
haclo  förbisett  ett  uti  Inventariet  öfver  Statens  Historiska 
Sandingar  icke  intaget  fynd  från  Kaggeholm  å  Kkerön, 
i   skärgården  mellan   lYphmd   och  Södermanland,  anträf- 


')  Svenska   Folkel    iiiulcr  ITcdiiatidcn   s.   Ct'2,   (I.')   snnit   IV  1  rörd  o  t. 


319 

facit  Ar  1783  och  innehållande  21  mynt,  deraf  från  kej- 
sarne  Theodosius  II  4,  Marcianus  1,  Leo  I  2,  Zeno  11 
och  Anastasius  2,  men  detta  utöfvar  icke  heller  någon 
inverkan  å  min  åsigt,  alldenstund  detta  fynd  ])lifvit  an- 
träffadt  norr  om  gränsskogarne,  inom  ett  område,  der 
den  äldre  iernåldern  och  det  iiötiska  Aäldct  vid  den  ti- 
den  säkerlioen  redan  läno-e  varit  ändade,  hvadan  det 
måste  i  alla  händelser  förklaras  såsom  ett  undantagsfall. 
Lättast  torde  det  kunna  förklaras  genom  antagandet,  att 
hela  denna  rika  skatt  l)lifvit  röfvad  från  Gotland  af  nå- 
o-on  i  Svealanden  boende  viking.  Såsom  ett  undantags- 
fall  måste  man,  tror  jag,  äfven  betrakta  det,  att  en  Ju- 
stinianns  blifvit  funnen  i  Södermanland.  Justiniani  mvnt 
ilro  ytterst  sällsynta  i  Sverige  och  detta  anträffades  i  ett 
den  tiden  Svearne,  utan  tvifvel,  tillhörigt  område,  hvar- 
jämte  myntets  skadade  skick  synes  antyda  ett  längre 
krino-irrande.  För  min  åsio^t,  att  man  måste  för  Sverio-es 
fastland,  för  dess  götiska  inl)vs'2'are  antao-a  ett  afbrott 
under  solidusperioden,  så  till  vida,  att  söderns  guld- 
mynt icke  till  periodens  slut  fördes  till  dem,  under  det 
samfärdseln  från  södra  Östersjökusten  och  med  denna 
de  yngsta  guldmynten  gingo  uteslutande  på  Gotland,  sy- 
nes en  god  stadfästelse  ligga  deri,  att  under  dessa  sista 
tre  årt^n  intet  fynd  brairt  i  daoen  nåora  facta,  som  stå 
i  strid  med  dem,  som  bestämde  min  öfvei-tygelse.  På 
Öland  och  fastlandet  är  under  denna  tid  inoen  Ana- 
stasius  funnen;  på  Gotland  fans  en  1868  och  derjämte 
har  D:r  Montelius  i  sina  med  stor  omsorg  utförda  ta- 
l)eller  öfver  dessa  myntfynd  upptagit  en  förut  för  mig 
okänd  Anastasius,  funnen  å  Gotland  och  förvarad  i  ^'is])y 
Läroverks  Samlingar,  och  ännu  en  Anastasius  från  Got- 
land förvaras  i  Grefve  Essens  Samlingar  på  Wijk,  Gran- 
skar man  de  nämnda  tabellerna  —  med  tilläi2:i2:  af  detta 
sistnämnda  mynt  —  visar  det  sig,  att  under  det  å  Got- 
land  18  Anastasii  mynt  äro  funna,  har  man  å  fastlandet 


320 

funnit  allenast  tva,  ett  i  Skåne ^)  och  ett  i  Kalmar  län, 
förutom  de  två  i  Ka<jgeliolmsfyndet.  Bland  100")  å  Öland 
fninia  f>uldraynt  frän  denna  tid,  känner  man  icke  ett  af 
Anastasii  mynt.  Förändringen  inträder  ock  småningom. 
Af  Leos  mynt  äro  från  Oland  kända  26^),  från  Gotland  10. 
Af  Zenos  mynt  äro  från  Oland  5,  från  Gotland  15.  Detta 
kan  icke  bero  på  en  tillfällighet  och  då  man  icke  kan 
tänka  sig,  att  Götarne  skulle  under  Zenos  tid  hafva  förlo- 
rat smaken  för  Söderns  iruldmynt,  måste  anledninjjen  till 
afbrottet  sökas  uti  nåoon  vttre  tvino"ando  aidednin<»:.  Det 
synes  mig  ännu  troligt,  ;itt  deinia  yttre  anledning  är  att 
söka  i  Götarnes  sjelfständighetsfejder  mot  de  angripande 
Svearne,  livilka  fejder  ändades  med  de  förres  kufvande. 
Hur  i)ass  nära  denna  stridernas  uto'ån"-  lii>:o-er  474  eller 
rätta]'e  de  ar,  da  Zenos  nivnt  böriade  komma  till  Nor- 
den,  vill  jag  lennia  osagilt.  Tills  vidare  synes  man  mig 
derföre  kunna  sätta  oTänsen  mellan  Götarnes  och  Svear- 
nes  välde  i   södra  Sveri^re  omkrinii'  år  500. 

Man  kan  icke  undra  deröfver,  att  den  götiska  be- 
folkniuixen  i  Norrland  1)evarade  sin  sielfständitrhet  åt- 
minstone  lika  länge  som  södra  Sveriges  Götar,  ty  mot 
de  senare  och  deras  bördifjare  land  skulle  naturligtvis 
de  eröfrjinde  Svearne  i  främsta  rummet  vända  sig.  Att 
Svearnes  odling  liii]-  u})j)e  eftei-trädde  Götarnes  bevisas 
af  de  yngre  jei'naldersfynd,  som  anti'äifas  i  dessa  trakter. 
Tvenne   äro   i  texten  omnänuida. 


V)  Det  skånska  fviulct  liar  jnji-  icko  nämnt  liiir  ofvan,  da  Skäm-  redan  nn- 
dcr  den  yngre  jcrnäldern  tydligen  varit  ett  mera  danskt  än  svenskt  land,  oeh 
det  ännu  icke  är  —  på  anti(|varisk  vä<r,  den  enda  miijliga  —  ntrönt,  linru- 
vida    lorliållandet   nnder   den    ;il(li('  jci  iiiddcrn   \ar  det^aninia  ellrr  ett  annat. 

-j  Till  de  99  i  l):r  ]\lontelii  tahellir  upptajiiia  kommer  en  i  som- 
mar funnen   Theodosins  II   (friin    Kiitf)ips   hy   i   Torsliinda   socken). 

'•^)  Denna  summa  atVikt-r  iVan  den  i  l);r  Montelii  tabeller,  an[;ifna, 
p;i  fjrund  deraf,  att  sammansiittning-en  af  fyndet  N:o  171  i  lians  för- 
teekning  nyligen  blifvit  känd.  Följande  kejsare  voro  i  fyndet  represen- 
terade: Yalentinianus  III  (1),  Antliemius  (T),  Tlieodosius  II  (1),  Mar- 
cianiis  (troligen:    1)   oeh   L(;o   I   (7). 


321 

Är  det  månne  förmätet  att  tala  om  en  götisk  be- 
folkning här  uppe  i  Norrland?  Jag  har  sökt  för  de  olika 
här  Tippe  funna  föremålen  uppvisa  motsvarigheter  i  sö- 
dra Sverige,  i  Norge  och  Danmark,  äfven  i  Vesterns  ger- 
manska länder.  Likheterna  äro  många  och  slående;  den 
äldre  jernålderns  fornsaker  i  Norrland  och  södra  Sverige 
stå  i  ett  mycket  nära  sammanhang,  de  äro  tydligen  af 
samma  art. 

Men  dessa  norrländska  fornsaker  från  denna  tid  äro 
icke   från    södra    Sverige    importerade   till    de   norra   de- 
larne  af  vårt   land,   för   att   der   mottagas  och  begagnas 
af  ett  folk,  som  till  dem  stod  allenast  i  den  lösa,  yttre 
förbindelse,  som  råder  emellan  egaren  och  det  gods  han 
fatt    i    sin    besittning,    den    lösa    förbindelse,    som   råder 
t.    ex.   mellan  den  afrikanske  höfdingen  och  den  a  Eng- 
lands  fabriker   tillverkade   svarta   filthatt,   som   han  med 
så    mycken    stolthet    bär.      Det    är    en    mycket    djupare 
eganderätt,   som   den   norrländska  äldre  jernålderns  folk 
har  till  den  äldre  jernålderns  fornsaker  —  de  romerska 
naturligtvis    undantagna    —    nämligen  tillverkarens   rätt 
till    sitt   arbete.     Jag   har   i    det   föregående    så   ofta  på- 
pekat de   bevis   härför,   som   ligga  i   den   rika  utvecklin- 
gen af  typerna  och  deras  närmande  intill  hvarandra,  att 
det  kan  vara  öfverflödigt  att  åter  inlåta  mig  härpå.    För 
att  skärpa  intrycket  af  dessa  vinkar,  för  att  [)å  en  gäng 
ytterligare    uppvisa   sammanhanget   och   n3'ans-skiljaktig- 
heterna  mellan   den  norrländska  och   den  sydsvenska  äl- 
dre jernåldern,    intager  jag  här  ånyo  Hg.   4,   10  ocli   12, 
samt  beder  den,  som  betraktar  dem,  äfven  kasta  en  blick 
på   pl.   1   och  dervid  besinna,  att  i  det  fjerran  Norrland, 
hvars    o-rafvars    innehåll    äiniu    icke    blifvit   systematiskt 
granskadt,    äro    alla    dessa   former   funna,    de    som    åter- 
ffifvas    af    ti"-.    4    och    10    uti    tvenne    livaraiidra    mvcket 
liknande    exemplar.      Detta    måste    \\i\c\i    fn-    den    med 
fornkunskapen    mindre    förtrogne    vara    ganska    slående. 

Aiithji:   Tidfkrijt.  "-il 


Kij.'.  4.      fi:ifi-yl\t .Mcili-l|m<l  oi-h 

Gc8ti'ikland. 


VjV" 


FiiT.  12.     I.iliiirninih  Iii1<^<s|iiiiine. 
IIol.iiiiLlaiiJ. 


323 

Xär  deiiiiji  likhet  i  alster  är  sä  stor  mellan  den 
äldre  jernalderns  folk  i  Xorrkuid  och  saiiniia  ålders  folk 
i  södra  Sverige,  Götarne,  är  det  svårligen  vugadt,  att 
räkna  det  förra  till  den  götiska  stammen.  Den  som  vill 
mothevisa  detta  och  i  allmänhet  motbevisa  det  påståen- 
det, att  den  äldre  och  den  yngre  jernåldcrn  i  Sverige 
tillhöra  tvenne  olika  stammar  (af  hvilka  den  förra,  en- 
ligt de  antydningar  historien  gifver,  måste  tillhöra  Gö- 
tarne, den  senare  Svearne),  måste  gä  sä  långt  tillbaka, 
att  han  bevisar  orimligheten  af  antagandet,  att  den  olik- 
het, som  tinnes  mellan  folken  i  afseende  pu  deras  and- 
liga egenskaper,  deras  anlag,  bildning  o.  s.  v.,  söker  sig 
ett  nttryck  uti  allt,  som  är  alster  af  deras  skapade  verk- 
samhet, såväl  inom  konstens  och  litteraturens  som  inom 
handverkets  område.  Ja,  han  har  icke  allenast  att  be- 
visa orimligheten  af  detta  antao-ande,  han  har  äfven  att 
boi-tresonnera  de  otaliga  facta,  på  hvilka  det  stöder  sig. 

Man  kan  säkerlii>eii  tilläii"ua  denna  norrländska  ffren 
af  den  jjötiska  stammen,  utan  att  beoa  nåo-on  anachro- 
nism,  namnet  Helsingar,  ehuru  detta  namn  i  våra  ur- 
kunder tillägges  allenast  de  i  historien  uppträdande 
Helsingarne,  hvilka  hade,  om  den  föregående  förklarin- 
gen är  riktig,  i  sina  ådror  såväl  Svears  som  Götars 
blod.  De  äldsta  historiska  berättelserna  gifva  ock  a  sin 
sida  ett  stöd  åt  antagandet,  att  det  icke  var  en  oblan- 
dad  gren  af  Sveastammen,  som  bodde  uppe  uti  de  ifråga- 
varande delarne  af  Norrland.  De  isländska  sagorna  iiro 
mycket  konseqventa  uti  att  skilja  mellan  Sveavälde  och 
Svitjod.  Det  senare  var  Svearnes  område  i  inskränkt 
meningf,  detsamma  som  vi  kalla  Svealand.  Med  det  se- 
nare  deremot  betecknades  hela  det  välde,  som  när  hi- 
storien börjar  gry  öfver  vårt  folk  mot  dess  hednatids 
slut,  låg  under  Uppsalakonungen,  ieke  blott  Svitjod, 
uran  äfven  Götaland  och  —  Ilelsinga  (Helsingarnes) 
land,  landet  norr  om  Odmorden.    Konung  Mai^nus  gode 

O  C  O 


324 

i  Norge  —  för  att  anföra  ett  exempel  —  drog  på  väg 
till  Norge  genom  Svitjod  och  kom  sedan  han  lemnat 
detta  till  Helsingland'). 

Hadefyndet  har  jag  i  geografiskt  hänseende  samman- 
stält  med  \'^estmanlands  och  vestra  Upplands  fynd  från 
samma  tid.  Jag  lemnar  det  derföre  å  sido  under  det 
fortsatta  dragandet  af  slutsatser  från  de  fornsaksförhål- 
landen,  för  hvilka  denna  uppsats  redogjort. 

Först  måste  man  upptaga  frågan  om  den  äldre  jern- 
ålderns  frånvara  i  Gestrikland  och  Södra  Helsinodand. 
Fans  den  verkligen  icke  der  eller  sakna  vi  allenast  f}nd 
af  denna  art  frän  de  nämnda  områdena?  Det  alternatif, 
som  den  senare  franau  framställer,  är  visserligen  möj- 
lioft,  men  då  vi  här  röra  oss  icke  med  ett  eller  annat 
fynd,  utan  med  ett  ganska  ansenligt  antal,  är  man  be- 
rättigad åtminstone  till  påståendet,  att  om  den  äldre 
jernåldern  verkligen  funnits  inom  dessa  områden,  har 
den  icke  haft  någon  större  betydelse.  Afven  den  hi- 
storiska tidens  fö]-liålland(Mi  vitna  i  samma  riktnino'.  Ett 
visst  lösare  samiiiaiihaiig  mcnaii  (icstriklaiid  och  de  nord- 
lifjare  l)Viiderna  antvdes  deraf,  att  det  fun-a  räknades 
som  ett  bihang  till  'l'iuii(hdan(l,  under  det  noi-i'  om  ( )d- 
morden  la<i"  Helsinfiai'nes  laiisaoa.  Att  inom  Helsinoland 
den  sydliga  delen  vai*  jemförelsevis  mindre  tätt  befolkad 
och  derigenom  mindre  betydande,  synes  ant3'das  deraf, 
att  denna,  ehuiai  till  arealen  ganska  anseidig,  icke  hade 
mei-  än  ett  U})psala  öds-gods,  undei"  det  Nord-Helsing- 
land  och  Medeli)a(l  hade  icke  mindre  än  tre.  I  Medel- 
tidshandlingai'  kallas  deiuia  srxli-ji  delen  af  Helsingland 
Alir,  den  norra  Sundheden,  men  det  händer,  såsom  herr 
Styffe  anmärkt,  att  det  senare  namnet  an\ändes  för  att 
beteckna  hela   Helsinglaml,   och   deri  ligger  ett  åtgörande 


')   Miiy;iius  ^odes  sa::;;!   i   Siiorre  Stiirlcsoiis  Koiiiiuiiiihok  kap.  2.    »De 
foro   till   lois  genom   Svitjod   ocli   sedan   till  liclsiiiyalaiid." 


325 

bevis  fOr  den  norra  delens  större  betydelse^).  Ett  yt- 
terliofare  i)evis  för  detta  ligger  i  sjelfva  namnet  Sund- 
hed. Det  skrifves  i  områdets  redan  år  1314  brukade 
sio-ill')  Svnd-dedhe  samt  i  ett  af  Erik  Maijnusson,  mot- 
konungen,  år  1357  utfärdadt  bref  (i)  Sydhedho ').  Att  uti 
midten  af  den  förra  formen  ett  d  står  öfverflödi2;t,  är 
temligen  säkert  och  äfven  om  i  den  senare  det  förra  h 
är  att  anse  såsom  hörande  till  d  och  ersättande  det 
gamla  ö,  förklaras  namnet  enklast  såsom  sammansatt  af 
Sund-  eller  syÖ  och  hedlie  eller  hedho,  obliqva  casus- 
former  af  femininerna  hedhe  och  hedh,  svarande  mot 
isländskans  heiöi  och  heiör,  hvilka  beteckna  icke  såsom 
hed  i  nuvarande  skrifspråket  en  öppen,  öde  landsträcka 
i  allmänhet,  utan  hellre  en  högland,  icke  alltför  ojämn 
trakf*).  Namnet  svarar  således  fullkomligt  mot  norra 
Helsino-lands  natur.  Men  då  detta  område  kallas  den 
södra  heden  eller  det  södra  höglandet,  är  detta  namn 
tydligen  gifvet  utan  minsta  afseende  på  södra  delen  af 
den  nuvarande  provinsen  Helsingland,  utan  fastmer  för 
att  skilja  det  »södra»  berglandet  frAn  en  nordligare  bygd, 
hvilken  icke  kan  gerna  vara  en  annan  än  våra  da2:ars 
Medelpad,  eftersom  den  äldsta  germanska  bygden  icke 
synes  hafva  gått  nordligare.  Sålunda  antyder  namnet 
Sundhed  (eller  Sundhede,  Sydhed)  ett  ursprungligt  sam- 
manställande af  livad  vi  kalla  norra  Helsin2:hind  och 
Medelpad.  Om  det  nuvarande  södra  Helsingland  togs 
med  i  räkningen,  ansågs  det  på  sin  höjd  som  ett  bi- 
hans;  till  norra  Helsinirland. 

Men    om  det  således  är  bevisligt,  att  i  Svdhed  och 


^)  Skandinavien   under   unionstiden  s.   293. 

'■')  B.   E.    Hildebrand,    Svenska    Sigillor    frän   Medeltiden    1.      Tredje 
serien,  N:o  763. 

^)  Svenska  Riksarchivets  pcrganientsbref  1.   X:o  331. 

*)  Jfr   utom   otalifia  andra  exempel  frän   Island  det  norska   konungs- 
namnet Rögnvaldr  heiöum   hvevi  (högre  än  bergen). 


326 

Medelpad  fans  en  götisk  befolkning  med  rätt  stor  nt- 
bredninir  och  spanska  stor  lifaktinliet,  kan  man  icke  iind- 
o-a  att  framkasta  en  annan  frå^a.  Stod  denna  nordliaa 
befolknino"   i   Sveri^i-e  uti  nAi^on  förl)indelse  med  Nor^e? 

c?  O  O  cT 

hhi  fingervisning  hafva  vi  uti  det  äldre  jcrnålders- 
fynd  frän  Jämtland,  som  i  det  föregående  omtalats,  och 
denna  antydan  iir  af  vigt,  eftersom  genom  Jämtland  gick 
en  icke  sällan  befaren  vä<r  mellan  Noro;e  och  Bottniska 
vikens  kuster.  Konung  Olof  helge  drog  på  vägen  från 
Gårdarike  till  Norsce  o;enom  Jämtland.  Från  Noro-o  droo- 
Harald  Siijurdsson  efter  sla<2:et  vid  Stiklastad  uenora  Jämt- 
land  till  Svitjod.  Om  Magnus  gode  heter  d(>t,  att  han 
från  Svitjod  for  landvägen  till  Helsingland  och  sedan 
öster  om  Kölen  till  Trondhem.  Annn  tidiuare,  hösten 
963^),  kom  Hakan  jarl  Sigurdsson  »ur  vikingsfärd  till 
Helsingland,  satte  der  upp  sina  skepp  och  drog  land- 
väffen  jzenom  Helsinodand  och  Jämtland  och  vidare  i 
vester  öfver  Kölen,  tills  lian  kom  ner  i  Trondhem.» 
Under  de  följande  åren  satt  han  oftast  om  ^■intrarne  i 
Trondhem,  »men  om  sommaren  droo"  han  stundom  österut 
till  Helsingland,  der  han  tog  sina  ske])])  och  foi'  i  öster- 
väg  att  härja.»  Det  är  väl  sant,  att  alla  dessa  färder 
genom  Jämtland  till  Hcdsinglandskusten,  utan  tvifvel 
längs  vattendragen  fi'än  Kölen  till  Storsjön  och  vidare 
uti  (dfdalarnc  ned  i  M('dtd])ad,  tillhöra  en  senare  tid  än 
den,  med  h vilken  \i  nu  sysselsätta  oss.  Men  da  man 
synes  under  denna  senare  tid  icke  hafva  betraktat  dessa 
färder  såsom  mer  ovaidiga  eller  besvärliga  samt  da  dels 
i  Medel})ad  fynden  fi'an  den  äldre  jernaldern  ga  temli- 
gen  långt  in  i  laiidc^T,  dels  i  Jjimtland  ett  sådant  fynd 
anträffats,  dels  fynden  frän   samma  tid  icke  äro  ovanliga 


')  Snorres  Koiuinf,'abok,  Olol'  lidlijes  Siigii  k;ip.  2,  11,  Miigiuis  godes 
Saga  kap.  2.  Harald  griifiiils  Saga  kap.  13.  (Min  (ilVersjittniiig  I.  s. 
15(5,  I/)?).  Olof  Trvggvason  besegnidc  Jii intar  ii  sjfin  vid  Gotland  (lians 
saga    kap.   25j   och    Droplangarsona    Saga   talar  om   Jiimtar.s   vikingafärder. 


327 

i  den  dol  af  Trondlieni,  kriii^-  fjärdens  inre  ända,  till 
h vilken  Jämtlandsväo^en  föi'de^),  kan  man  vara  tcmliKen 
viss,  att  äfven  före  flet  femte  århundradets  slut  Sam- 
färdseln o-ick  i)ä  samma  siitt  länf>-s  vattendra^-en.  Nåo-on 
synnerlig-  svarigliet  erbjuder  icke  heller  denna  väg,  då 
passet,  som  leder  Ofvei-  bergsryggen  icke  är  öfverdrifvet 
höo-t  och  denna"  hög-re  ligtrande  del  af  Kölen  dessutom 
icke  har  synnerligen  stor  bredd. 

Men  da  det  iir  säkert,  att  Trondhem  var  bebygdt 
under  samma  tid  som  den  helsinglandska  kusten  och 
det  är  troligt,  att  mellan  de  två  områdena  förbindelser 
egde  rum,  framställer  sig  otvun"'et  ännu  en  fråo;a:  rådde 
mellan  dessa  områden  endast  en  samfärdsel,  mer  eller 
mindre  liflig,  eller  förenades  möjligen  dessa  områdens 
bebyggare  af  ett  fastare  band? 

Jag  är  viss,  att  mången  härvid  tänker  på  den  ur 
Snorres  Konungabok  bekanta  berättelsen,  hur  en  folk- 
ström  från  Norge  befolkade  Jämtland  och  Härjedalen 
samt  de  inre  delarne  af  Helsina-land").  Men  detta  kan 
här  icke  tillämpas,  alldenstund  Snorre  uttiyckligen  sä- 
ger, att  kusten  innehades  af  Svearne  och  det  följaktli- 
gen måste  finnas  nägon  skiljaktighet  mellan  kustens  och 
det  inre  landets  bebvo-o-are.  Men  de  flesta  af  fvnden 
frän  den  äldre  jernåldern,  som  kommit  till  min  känne- 
dom, tillliöra  just  kusten,  hvarjämto  mellan  dem  och  de 
i  det  inr(!  landet  (inom  Medelpad)  funna  fornsakei'na  in- 
gen skilnad  tinnes.  Dessutom  är  det  en  misstydning,  att 
här  tillämpa  Snorres  berlittelse,  ty  han  talar  om  en  van- 
dring, som  försiggick  strax  före  och  under  början  af 
Xorcjes  historiska  tid  d.  v.  s.  under  den  vnure  iern- 
åldern,  men  det  äi*  den  äldre  jernålderns  företeelser, 
som    här    skola    förklaras.      Att    under    den    vn<>]'e    iern- 

')  Jfr  iSicolavscns  Norske  Fornlevuiiiijer. 

-)  Hakan  godos  Saga   kap.   14.      Olof  helges  Saga   kap.   147. 


328 

åldern  en  norsk  vandring  österut  inträffat,  är  väl  möj- 
ligt. Om  dess  utsträcknino^  åt  öster  och  hvar  den  del 
af  Helsingland,  som  derigenom  skall  haFva  fått  norsk 
befolknino-  är  att  söka,  i  det  nuvarande  Helsinjiland 
eller  —  hvilket  kanske  är  troligare  —  i  Medelpads  inre 
delar,  derom  må  de,  som  varit  i  tillfälle  att  i  orten  stu- 
dera folket,  dess  språk  och  seder,  yttra  sig.  Hur  in- 
teressant  en  sådan  undersökning  än  vore  för  vår  folk- 
kunskap i  allmänhet,  för  denna  atlägsnare  tid  betyder 
den  intet. 

Skall  man  tänka  sig  något  mer  än  en  samfärdsel, 
en  ursprungligare,  på  en  invandring  från  ena  eller  andra 
hållet  beroende  förbindelse  —  och  jag  vill  icke  neka  till 
att  den  möjligheten  ligger  nära  till  hands  —  tänker  jag 
snarare,  att  den  götiska  stammen  (den  äldre  jernålderns 
folk)  gick  från  Helsingland  till  Trondhem.  Vägen  crböd, 
såsom  nyss  antyddes,  icke  nagi'a  synnerligen  stora  svå- 
righeter, .  och  jag  tror,  att  det  kan  l)lifva  friiga  om, 
hvilkendera  vägen  vore  mindre  besvärlig,  denna  eller 
den  som  från  Upplanden,  genom  Gudbrandsdalens  norra 
bergstrakter,  ledde  öfver  det  högre  och  bredare  Dovre- 
fjäll  ned  i  Orkadalen.  Om  Trondhem  icke  fick  sin  för- 
sta befolkning  från  sjön,  söderifrån,  talar  kanske  mera 
för  en  invandring  till  denna  del  af  Norge  ifrån  eller 
öfver  Helsingland,  eftersom  der  fans  en  icke  oansenlig 
bygd  under  denna  tid.  Pa  en  invandring  norrifrån  till 
Trondhem,  har  man,  så  vidt  jag  förstår,  intet  skäl  att 
tänka. 

En  närmare  o;ransknin<2:  af  de  norska  fornsakerna 
frän  dessa  trakter  bör  kasta  något  ljus  öfver  denna 
fråga.  Men  det  är  föi-hallanden  utom  fornkunskapens 
område,  som  i  synnei-hct  gjoi-t  det  föi*  mig  lockande  att 
tänka  [)å  en  invandriii;^  till  denna  del  af  Xorge  öster- 
ifran.  Den  äldsta  nicdi  Ipunkten  i  Trondliemsbygden, 
den  religiösa  vid   Mären,   lag  just  längst  in  vid  den  langa 


329 

fjärden,  och  att  bygden  der  var  betydande,  är  tydligt 
deraf,  att  man  just  i  den  trakten  försökte  den  första 
stadsanläggningen  i  Norge  nordanfjälls  (vid  Steftker). 
Professor  Daae  har  nyligen^)  velat  frankänna  läget  af 
de  heliga  orterna  all  vitnesgillhet  med  afseende  pä  in- 
vandringar o.  d.  och  söker  förklaringen  af  dessa  orters 
tillkomst  allenast  i  de  o;eoo;rafiska  förhållandena.  Att 
dessa  i  betydlig  mon  gjorde  sig  gällande  är  naturligt; 
det  visade  sig  ock  när  i  senare  tid  Trondhemsbygdens 
medelpunkt  förlades  först  till  Lade  och  sedan  till  köpin- 
gen vid  Nidelfvens  mynning.  Men  att  dessförinnan  Tron- 
dernes  heliga  ort  låg  vid  innersta  ändan  af  fjärden,  sy- 
nes mig  vara  frän  geografisk  synpunkt  så  oberättigadt, 
att  man  just  deraf  tvingas  att  till  detta  förhållande  söka 
en  annan  förklaring.  Jilnklast  synes  mig  då  vara  den, 
att  Trondernes  hufvudbygd  i  äldsta  tid  låg  hingst  in 
och  der  kunde  den  väl  svårligen  komma  att  ligga,  om 
icke  folket  hade  invandrat  österifrån. 

Par  t  i  el  t  skulle  Norge,  om  detta  antagande  befin- 
nes  grundadt,  hafva  fått  sin  äldsta  germanska  befolk- 
nino;  österifrån,  men  denna  östlio^a  invandring  vore  då 
ej  heller  annat  än  en  ])artiel  afvikelse  från  den  sydliga 
väg,  som  den  äldre  jernålderns  folk  i  allmänhet  följde, 
när  de  kommo  till  Norden.  Skilnaden  mellan  denna 
periods  befolkning  norr  och  söder  om  Dovre  vore,  om 
man  antager  denna  dubbla  invandring  till  Norge  af 
ursprungligen  samma  folk,  naturligvis  mindre  bety- 
dande. Men  det  är  dock  möiliirt  att  nåu-on  sttunskil- 
nad  fans  och  det  är  troligt  ntt  minnena  af  vandringens 
sista,  skiljaktiga  skeden,  de  som  lågo  närmast  för  hog- 
komsten,  gjorde  sitt  till  att  söndra  mei*  ;iii  Oovri'  an- 
nars hade  gjort.  Så  skulle  man  kanske  fa  en  förklaring 
för   den   antagonism,   som   kan   spåras  mellan  Tronderne 


')  Hamiltons  Nordiska  Tidskrift  1869  s.   -208. 


330 

och  folket  söder  om  Dovre,  och  för  de  skiljaktio-heter 
mellan  dessa  delars  inb^ogare,  som  t.  ex.  Mimcli  påpe- 
kat. Tv  att  oTiinden  till  dessa  skiliaktiohetei*  lioirer 
temligen  långt  tillbaka  i  tiden,  bortom  den  yngre  jern- 
åldern,  antydes  deraf,  att  ju  längre  denna  fortskred, 
sedan  konuno-ar  från  södra  Noro-e  oiort  sio-  till  herrar 
äfven  öfver  Trondhem,  uppstod  ett  närmande  mellan  de 
två  områdena.  Då  blef  södra  delen  af  Trondhemsfjär- 
den  vida  vigtigare  än  den  norra ^). 

Jas:  har  redan  kommit  ett  ffodt  stvcke  bortom 
Norrland  och  dess  fornsaker.  Det  kan  möilio^en  till<iif- 
vas  mig,  om  jag  ännu  en  stund  dröjer  inom  detta  om- 
råde, försla'}:smenino;arnes  om  invandrin<2:arne  till  Norge. 
Att  uttala  en  sådan  förslagsmening,  om  den  icke  är 
alltför  obefooad  och  man  för  den  icke  kräfver  full  gil- 
tighet,  kan  ju  icke  skada,  utan  är  snarare  af  nytta,  då 
derigenom  forskarnes  uppmärksamhet  riktas  på  vissa 
frågor,  som  annars  kanske  fått  längre  tid  vänta  ])å  att 
blifva  u])ptagna  till  pröfning.  Så  mycket  nödigare  sy- 
nes det  miir  att  icke  stanna  här,  som  iajj  äfven  utan 
tillfälle  att  i  denna  afhandling,  utveckla  mina  skäl,  an- 
ser uu<y  böra  inläo<vn  cu  protest,  till  den  verkan  en  så- 
dan  kan  hafva,  mot  1k']'1'  Daaes  asiut,  att  man  icke  far 
tala  om  mer  än  en  o-ermansk  invandrinu',  den  första  med 
hufvudriktning  frän  söder.  -Ju  mer  fornkunskapens  art 
ocli  de  facta,  med  hvilka  hon  i"ört  sig,  blifva  förtroliga 
för  allmänheten,  i  desto  tydligare  dag  skall  det  utan 
tvifvel  framträda,  att  jernaldersfornsakernas  olika  be- 
skaffenhet icke   kan   finna   en   tillfredsställande  förklaring 

')  Vore  (let  sA,  som  j.iii',  liiinskjutaiulc  fiaf^aii  till  <lc  norske  forn- 
ocii  folkforskarncs  pröfiiini'-,  lörsjiii^svis  yttrat,  skulle  part  i  el  riitt  vindi- 
ceras  .'it  den  Keyser -- Mmirliska  tlieorieii.  Det  vore  iiiiir  af  ])«yeli()loii-iska 
skiil  kiirt,  om  sii  kiiiHJc  lililVa,  tv  det  inverkar  nedslående,  om  man  tiinker 
sig  inöjlifjlieten,  att  män  med  Keysers  djup  oeli  Mnnclis  omfattMinn-,  för 
att  ieke  tala  om  deras  vänner  oeli  Pirsvarare,  skulle  liafva  utarbetat  och 
trofast   förfiiktat   ett   svstem,   som   saknar  all   faktisk   giltiiihet. 


331 

aiinorledes  än  orenom  antao-andet  af  äfven  en  senare  in- 
vandring.  Att  denna  skulle  hafva  gått  norrifrån,  norr 
om  Bottniska  viken  eller  norr  om  Nordkap,  blir  för  hvar 
dag  otroligare,  icke  minst  efter  de  praktiska,  historiska 
och  geografiska  invändningar,  som  lirr  Eilert  Sundt  och 
Daae  framstrddt.  Men  deremot  tala  fornsakernas  utbred- 
ning ganska  otvetydigt  om  en  invandring,  som  först  be- 
trädde Mälarelandskapen  och  som  icke  kunde  komma 
dit  söderifrån  och  som  således,  när  äfven  den  norra  vä- 
gen är  stänird,  måste  hafva  kommit  österifrån.  Från 
dessa  sina  första  bostäder  inom  Norden  gick  den  ma 
folkströmmen  ut  öfver  södra  Sverige  och  Norrland,  öf- 
ver  Danmark  och  Noro-e,  underkufvande  den  tidii^are 
germanska  l)efolkningen,  sammansmältande  med  den, 
men  dervid  påtryckande  hela  kulturen  för  de  kom- 
mande tiderna  sin  pregel.  Till  Danmark  måste  denna 
nva  invandring  hafva  2:ått  öfver  Skåne  och  det  är  möi- 
ligt  att  ett  dunkelt  minne  bevarat  sig  deraf  i  sägnen 
om  Eriks  utvandrino-  från  Götaland  till  Danmark.  Till 
Norge  torde  denna  invandring  hafva  kommit  från  syd- 
ost, men  jag  vågar  icke  närmare  utstaka  hennes  väg. 
Det  synes  mig  likväl  icke  orimligt  att  tänka  på  vägen 
öfver  Edaskog,  som  sedan  blef  hufvud vägen  för  dem, 
som  ville  öfver  land  färdas  från  Norge  till  Sverige.  Ett 
minne  om  en  in^■andrin^•  i)å  denna  väa*  oömnier  siu'  ma- 
hända  i  sägnen  om  den  betydelse  konungahuset  uti  det 
i  Edaskogs  närhet  liggande  området  Solöar  hadc^  för 
öfverflyttandet  af  Ynglingarnes  ätt  frän  \'crndand  till 
Norge. 

Sådant  ;ir  mitt  förslag.  Jag  tror  det  hafva  så  pass 
mycken  grund  att  det  icke  förtjenar  ett  förkastande 
utan  pröfning.  Skulle  en  sådan  valla  dess  fall,  torde 
dock  den  negativa  vinsten  att  blilVa  af  med  ett  oduii- 
ligt  SA'stem  äfven  hafva  med  sis:  den  positiva  vinsten  af 
n^•  granskning  och   m-  gruppering  af  facta,  t\-  utan  dessa 


332 

kan  man  intet  uträtta  hvarken  för  eller  emot.  Men  en 
utredning-  af  skälen  för  och  emot  vore  af  stort  interesse» 
ty  »disputando,  non  docendo  eruitur  veritas.» 


Förestående  afhandling  har  utarbetats  med  långa  af  brott,  vållade 
af  resor  i  tjensteärender.  Detta  torde  fä  ursäkta  de  ojämnheter  i  ut- 
arbetning, som  förekomma. 

Till  de  facta,  som  jag  redan  meddelat,  ber  jag  att  här  fä  lägga 
några  nva. 

Åtminstone  ett  ovalt  bryne  har  verkligen  blifvit  funnet  i  Hal- 
land och  eges  af  Grefve  Gustaf  Hamilton  på  Hedensberga  i  Vestman- 
land.  I  hans  samling  finnes  ett  annat,  som  hittats  å  Hedensberga 
egor  (Tillberga  socken)  samt  ett  tredje  frän  Venjans  socken  i  Dalarne, 
dessutom  ett  par  från  Skåne.  I  Grefve  Essens  samling  på  Wijk  finnas 
sju  ovala  brynen,  förmodligen  fuinui  i  Skåne.  Provisor  K.  K.  Hjorth 
har  i  sin  samling  på  Tumlebeig  i  Essunga  socken  (Yestergötlaud) 
tvenne  ovala  brynen,  funna  i  Barne  liärad,  och  har  lemnat  några  andra, 
funna  i  samma  trakt,  till  Vestergötlands  Foi"nminnes-Förening.  Dess- 
utom har  jag  i  herr  Dybecks  reseberättelse  för  år  1858  funnit 
följande  i  sammanhang  med  lians  notis  om  ett  besök  i  Herkeberga 
socken,  Lagunda  härad  Uytpland:  »p]tt  par  brynen,  ovala  och  platta 
med  onikringgående  fördjupning  för  band,  erbjödos  mig  äfven.  Det 
är  bekant,  att  brynen  af  alla  nu  brukliga  former,  med  och  utan  öglor, 
ymnigt  träffas  i  heduagrafvarna,  men  af  nämnde  aflangt  runda  slag 
är  hittills  icke  ett  enda  funnet  i  någon  ättehög,  Åro  de  en  sednare 
(medeltids)  uppfinning,  som  snart  blifvit  förkastad?  Visserligen  icke.» 
Hvad  herr  Dybecks  asigt  om  dem  iir.  har  han  der  icke  uttalat,  Hans 
uppgift,  att  intet  sådant  blifvit  funnet  i  någon  ättehög,  var,  såsom  de 
af  mig  förut  meddelade  facta  visa,  redan  år  1858  icke  riktig.  Ett 
af  brynena  från  Herkeberga  har  af  hr  Dybeck  ))lifvit  lenmadt  till 
Statens  Samlingar  (Inv,  2544):  hvar  det  andra  finnes,  känner  jag  icke. 

Till  de  fynd  frän  den  äldre  jernåldern,  som  antriifiats  i  vestra 
Uppland  och  östra  Vestmanland  och  af  mig  i  det  föregående  omtalats, 
kommer  således  detta  andra  ovala  bryne.  Till  dem  får  man  ock  lägga 
de  dyrbara  guldfynden,  som  i  sonnnar  blifvit  gjorda  vid  Kylsta  i 
Torstuua  socken  (?)  samt  vid  Solviks  borg  i  Kärrbo  socken. 


Sveriges  Fonimiiiiies-Föreiiiiigar. 

Öfversifct  af  ileras  verksamhet  under  åren  1864—1869'). 


Att  den  vackra  fosterländska  rörelse,  soin  uppen- 
barade sig  i  bildande  aF  provinsföreningar  med  upp- 
gift att  vårda  minnena  frän  framfarna  tider,  icke  var  af 
en  flyktig  natur,  har  ovedersägligen  visat  sig  under  det 
quinquennium,  som  förflutit  sedan  första  delen  af  denna 
tidskrift  lemnades  i  allmänhetens  händer.  Fyra  förenin- 
gar hafva  sedan  dess,  under  anslutning  till  Kongl.  Vit- 
terhets Historie  och  Antiqvitets  Akademien,  inträdt  i 
det  ijemensamma  arl)etet  för  vara  forminnens  vård  och 
studerande.  Ännu  saknas  föreningar  pa  Gotland  samt 
i  l)lckinge,  Småland,  Bohuslän  och  Dalsland  samt  i  lan- 
dets nordligaste  provinser.  Det  är  högeligen  att  önska 
att  dessa  luckor  snarliiren   matte  fvllas. 

Vestergötlands  Fornminnes-Förening  bildades 
redan  1SG3,  hufvudsakligen  i  följd  af  den  n.  v.  Sekre- 
teraren, Komministern  i  Lidköping,  C.  J.  Ljungströms 
nitiska  bemödanden.  Föreningens  ordförande  är  Lektor 
P.  G.  Alander  (efter  Biskopen  m,  m.  D:r  J.  A.  Butsch), 
intendent  för  samlingarna  (i  Skara)  är  Läi"ovei-ksadjunkten 
K.   Torin.     Medlemmarnes   antal   är  för  närvarande    Li". 


')  Efter   officifla    liandliiifiar   samt    l)rii:i_u-na    nu-ddelauden   af  Sekrete- 
ranic    i    nelsiiiii;lands-  och   Vostergiitlaiids-Fiireiiingariic;  samt  Ordföranden 


i  Gestriklands-Föi-eiiiugen. 


334 

Första  häftet  af"  Föreiiiiig-ens  tidskrift,  redigerad  af 
sekreteraren,  lir  under  tr^'eknino•.  Koiigl.  Akademien  har 
genom  honom  och  Föreningens  ledamot  hr  K.  R.  Hjortli 
liaft  nöjet  mottaga  flera  värderika  uppgifter,  åtföljda  af 
teckningar,  om  landökapets  fornlemningar^). 

Föreningen  föi"  Skånes  Fornminnen  och  Hi- 
storia, till  hvars  n})pkomst  den  nu  afiidne  språkfor- 
skaren J.  E.  Rietz  verksammast  bidrog,  hade  sin  första 
sannnankomst  den  12  Januari  1865.  Föreningens  Ord- 
förande är  Biskopen  m.  m.  l):r  W.  Flensburg,  Sekrete- 
rare är  Adjunkten  i  allmän  historia  vid  Lunds  Univer- 
sitet D:r  M.   Weibull. 

Från  att  mer  uteslutande  egna  sin  uppmärksamhet 
at  provinsens  fornlemningar,  har  Föreningen  utsträckt 
omfåno-et  föi"  sin  verksamhet,  såsom  licnnes  n:nnn  ano-if- 
ver  och  som  de  »Samlinii'ar  till  Skånes  histoi"ia,  forn- 
kunskap  och  beskrifning»,  haft.  1  och  2,  som  Förenin- 
ofen  redan  offentliirnfiort,  utvisa.  Man  tinnei"  i  dem  dels 
viatiiia  materialier  till  Skånes  historia  dels  stön-e  af- 
handlingar  af  xVdjunkten  Weibull,  Professorerna  Ljung- 
2:ren  och  Nilsson  samt  Rektor  ]3ruzelius.  De  båda  sist- 
nänmda  hiifvn  lenuiat  upplysningar  om  »metkrokar  af 
sten  och  ben»  samt  en  »antiqvarisk  beskrifning  öfver 
Bjeresjö  socken  i  Herrestads  härad.»  Föreningen  har, 
med  Kongl.  Akademiens  tillstånd,  låtit  inom  en  del  af 
Lunds  universitets  gamla  ])otaniska  trädgård  resa  sju 
skånska  runstenar,  hvilka  i  äldre  tid  blifvit  rubl)ade  från 
sina  ])latser  och  ej  varit  å  de  ställen,  der  de  senast  fun- 
nits, fullt  skyddade. 

Hallands  Fornminnes-Förcning  bildades  i  Ajjril 
månad  18()0  och  anslöt  sig  genast  till  Kongl.  Akademien, 
som   den   28   November   stadfäste  hennes  stadgar.     Ord- 


')  Sekreteraren  har  tiflif^an;  ut^ifVit  l)eskrifinii,niir  öfver  Kedviigs  samt 
As  oeli  Vedens  liärad  iiiVcnsoiri  en  kort  liandlcdiiing  vid  stii(li(;t  af 
runorna. 


335 

förande  iVr  Ryttuiä.stMreii  P.  von  Muller,  förut  känd 
genom  sin  Ördliok  öfver  Hallandsmålet,  sekreterare  är 
Kammarjunkaren  T.  Gyllensköld  på  Vallen.  Föreningen 
utgifver  en  åi^sskrift,  hvars  första  häfte  innehåller  be- 
skrifningar  af  Halländska  jordfynd,  bidrag  till  landska- 
pets kultur-  och  personalhistoria,  samt  såsom  ett  bihang, 
början  till  ett  af  hr  v.  Möller  redigeradt  Hallands  Di- 
plomatarium. 

Upplands  Fornminnes-Förening  bildades  i  bör- 
jan af  innevarande  år  och  hennes  stadgar  stadfästes  af 
Kongl.  Akademien  den  2  Mars.  Styrelsen  består  af  Lands- 
höfdin2:en  m.  m.  Grefve  A.  Hamilton,  ordförande,  ()fver- 
Hofstallmästaren  m.  m.  Grefve  G.  von  Essen,  Bibliothe- 
kai-ien  Styffe,  Professor  Säve  och  Ryttmästaren  C.  A. 
Klingspor,  som   är  Föreningens  sekreterare. 

Föreniniren  har  af  Kon^l.  Akademien  för  inneva- 
rande  är  mottagit  ett  understöd  af  200  R:dr,  till  beko- 
stande af  antiqvariska  undersökningar  inom  någon  del 
af  provinsen. 

Dalarnes  Fornminnes-Förening  stiftades,  såsom 
i  föregående  del  af  denna  tidskrift  nämndes,  redan  år 
1862  och  har  ar  1865  anslutit  sii»-  till  Kono'l.  Akademien. 
Ordförande  är  Professor  J.  S.  Bagge,  sekreterare  Läro- 
verksadjunkten S.  J.   Kardell. 

Föreninojen  har  iito-ifvit  en  årsskrift  för  1867,  inne- 
hållande  bidrag  till  landskapets  topografi,  kulturhistoria 
och  spräkbeskrifning.  Kongl.  Akademien  har  ar  1867 
till  Förenino-en  lemnat  ett  anslå"-  af  200  Rdr  och  har 
som  frukt  deraf  mottaixit  berättelse  om  en  resa,  som 
Läroverksadiunkten  O.  W.  Wahlin  företaiiit  inom  olika 
delar  af  landskapet.  För  innevarantlc  år  har  ett  nytt  an- 
slås: af  200  Rdr  blifvit  lemnadt  Föreniniicn  till  fortsatta 
antiqvariska   undersökningar. 

Föreningen  för  Xerikes  F<)lksj)rak  0('h  Forn- 
minnen har  fortfarande  utvecklat  eu  ganska  lifliu'  verk- 

O  C; 


336 

samhet.  Sedan  Kammarherren  m.  m.  Frih.  N.  G.  Djurklou 
blifvit  t.  f.  Antiqvitets-Intendent,  har  hr  Herman  Hofberg 
öfvertagit  sekreterarebefattningen.  Under  loppet  af  fem 
år  har  Kongl.  Akademien  till  Föreningens  disposition 
lemnat  740  Rdr  samt  till  herr  Hofbero;  en  snmma  af 
1000  Kdr  och  såsom  den  förnämsta  frukten  deraf  torde 
vid  årets  slut  föreligga  en  fullständig  samling  antiqvari- 
ska  sockenbeskrifningar  från  Nerike,  utarbetade  af  herr 
Hoflierof,  som  dessutom  för  eo-en  del  uto-ifvit  en  öfversii^t 
af  »Xerikes  Gamla  Minnen»,  af  livilket  arbete  60  exem- 
plar blifvit  för  Statens  räkning  inlösta. 

Tvenne  af  Förening^ens  årsbeiiittelser  äro  intag-na  i 
denna  del  af  Tidskriften.  Föreningen  lär  liafva  för  af- 
sigt  att  ånyo   utgifva  en   årsskrift. 

G  e  s  t  r  i  k  1  a  n  d  s  F  o  r n  m  i  n  n  e  s  -  F  ö  r  e  n  i  n  g  r;i knar  fort- 
farandc  som  oi"dföi'ande  Lektor  Wiberg,  hvilken  sedan 
Koniil.  Akademien  aren  1864  och  1865  lemnat  Förenin- 
gen  ett  understöd  af  tillsammans  400  Rdr  Rmt,  genom- 
rest landskapet  och  till  Kongl.  Akademien  inlemnat  en 
med  teckiiinirar  bcledsaiiad  berättelse  om  sin  resa.  Hr 
Wibcrir  har  (k'SSUtom,  å  ^^jrenino•ens  väjxnar  utirifvit 
tveniic  häften  aF  ai'betet  »Gestriklands  runstenar»,  hvar- 
dera   häftet  innehallande  fiirurer  af  tvenne  runstenar  med 

föi'klarande  text  samt  redon^örelse  för  Förenino;ens  verk- 
en o 

samhet.  Hr  Wiberg"  liai-  ;if\cn  utgifvit  ett  arbete  om 
»De  klassiska  folkens  förbindelser  med  Norden»,  i  tvenne 
upplagoi"  (1867  och  1861)),  den  senare  med  ])idrag  af 
statsmedel. 

Helsinglands  Fornminnes-Sällska])  ]'äknar  f.  n. 
100  medlemmar,  Oi-dföi-ande  äi'  foilfarande  Kontrakts- 
prosten ni.  ni.  l):i'  F.  Landgren,  sekreterare  är  liäroverks- 
adjunkten    l):r  4,   A.   Wiström. 

Sällskapet  hal-  lagt  sig  synnerligen  \iiin  om  erlial- 
land<!  af  tilbVu-litlig  kännedom  om  foi"nlemningarnes  ut- 
l)redning    inom    landska[)et.      Det    iiai'    under    loppet    af 


337 

fyra  år  af  Kongl.  Akademien  mottagit  en  sammanlagd 
summa  af  800  Rdr,  och  har  med  dessa  medel  fornlem- 
ningarne  inom  sexton  socknar  blifvit  kartlagda;  kopior 
af  kartorna  jämte  förklarande  beskrifningar,  uppsatta  af 
Ordföranden,  äro  till  Kongl.  Akademien  inlemnade.  Om 
vigten  af  dessa  undersökningar  har  redan  blifvit  utför- 
ligt talad  t  i   denna  del   af  Tidskriften. 

Om  Vermlands  och  Osterofötlands  Fornminnes-Före- 
ningar  saknas  närmare  uppgifter.  Lika  litet  kan  med- 
delas om  de  tvenne  Föreningar,  som  ännu  icke  anslutit 
sig  till  Kongl.  Akademien,  i  Vestmanland  och  Söder- 
manland. 

Granskar  man  de  berättelser,  som  från  några  af 
Förenin(Tarne  årlioen  in^ifvits  till  Kong-l.  Akademien, 
samt  de  årsskrifter,  som  äro  i  allmänhetens  händer,  fin- 
ner man,  att  resultaten  af  Förening-arnes  verksamhet  äro 
högeligen  glädjande.  Hvar  Förening  har  vinnlagt  sig 
om  att  samla  de  fornsaker,  som  genom  gåfvor  eller  köp 
kunnat  komma  i  dess  ega,  och  genom  de  samlingar, 
som  på  detta  sätt  småningom  bildas  och  som  i  de  flesta 
fall  förvaras  i  sammanhang;  med  samlingarne  vid  det  för- 
nämsta  läroverket  inom  Förening-ens  område,  är  tillfälle 
beredt  för  Föreningens  medlemmar,  för  ungdomen  vid 
läroverken  och  för  de  olika  områdenas  öfriga  inbyggare 
att  lära  känna  minnena  af  forna  tiders  odling,  hvilka 
för  dem  ega  det  särskilda  interesset  att  vara  funna  inom 
deras  hembygd.  Genom  Föreningarnes  och  deras  med- 
lemmars verksamhet  i  öfrigt  hafva  många  vigtiga  upp- 
lysningar vunnits  för  vetenskapen,  under  det  å  andra 
sidan  allmänhetens  uppmärksamhet  blifvit  allt  mer  rik- 
tad på  fornlemningarnes  l)etydelse  och  vigten  af  deras 
bevarande.  Till  och  med  allmog:en  har  under  de  sista 
åren  betygat  sitt  interesse  genom  att  uppteckna  och 
till  Föreningarne  inlemna  hvarjehanda  iakttagelser  om 
fornlemningar,    folkseder    o.    d.      Om    den    vetenskapliga 

Antiqv.  Tidskrift.  'J'^ 


338 

forskningen,  såsom  man  har  skäl  att  hoppas,  kan  räkna 
pä  att  vid  sin  sida  hafva  till  stöd  och  u})pmniitran  ett 
sådant  allmännare  deltagande  och  medverkande,  må  man 
med  skäl  hysa  stora  förhoppningar  om  vår  svenska  forn- 
forsknings  framtid. 

September  1869. 

Hans  Hildebrand. 


Bidrag  till  Svenska  .llcdeltideiis  Konsthistoria. 

Af 

Hans  Hildebrand. 

Under  en  lång  följd  af  år  har  Kongl.  \'itterliets 
Historie  och  Antiqvitets  Akademien  för  Statens  Histo- 
riska Museum  sökt  förvärfva  konstarbeten  från  medel- 
tiden i  Sverio-e  och  deriämte  för  sitt  archiv  samlat  bi- 
drasf  till  det  nämnda  tidehvarfvets  kulturhistoria.  Sedan 
uti  det  nya  museet  nödigt  utrymme  erhållits  för  ord- 
nande af  medeltidssamlingarne  samt  sedan  afbildningarne 
och  anteekningarne  hopats,  torde  det  vara  tid  att  fram- 
läo-ora  na  irra  af  de  resultater,  som  redan  kunnat  drao^as 
ur  för  handen  varande  materialiei'.  Det  torde  vara  lätt 
att  inse,  hvarförc  jag  här  lemnar  allenast  spridda  bidrag. 
Tiden  är  änmi  icke  kommen  för  lemnande  af  en  full- 
ständig öfversigt. 

I.     Målningskonsten  under  perioden  1150 — 1350. 

För  att  rätt  uppfatta  medcltidskonstens  ställning  i 
Sverige  och  särskildt  folkets  förhallande  till  densamma, 
är  det  nödigt  att  påminna  sig,  hvad  våra  hedniska  för- 
fäder uträttat  inom  konstens  område. 

Af  deras  bvjririiiidskonst  eg-a  vi  inomen  (ivarlefva,  så 
vida  vi  icke  vilja  tänka  på  de  väldiga  stenmurar,  som 
omsluta    mången    klip[)to})p    i   vårt    land    och   säkerligen 


340 

utgjort  ett  aktningsbjucluiide  värn  mot  framryckande 
fiender.  Men  dessa  murar  bestå  allenast  af  stenar,  som 
utan  konst  blifvit  hopade  på  livarandra.  De  enskildes 
boningar  ocli  de  utan  tvifvel  med  mycken  omsorg  och 
med  stor  skicklighet  uppförda  och  smyckade  gudahusen 
äro  försvunna.  Våra  förfäder  lärde  sig  först  under  den 
christna  tiden  att  med  murbruk  sammanbinda  stenar  till 
byggnader  och  voro  dessförinnan  hänvisade  till  trädet 
såsom  byggnadsmaterial.  Något  storartadt  i  architek- 
tonisk  väg  kunde  derföre   icke   åstadkommas. 

Man  vet  med  säkerhet,  att  det  redan  under  Nor- 
dens hedniska  period  var  sed  att  med  en  vexling  af 
färger  tjusa  ögat^),  men  så  vidt  man  känner,  användes 
dessa  färormotiver  i  allmänhet  endast  som  en  bisak  och 
svårligen  fans  någon  verklig,  utbildad  målningskonst "^). 
Ja,  om  man  gör  fullt  klar  för  sig  den  kulturgrad,  som 
våra  förfäder  hunnit  vid  deras  hedna  tids  slut,  kan  man 
icke  vänta  sig:  skola  finna  måno-a  lenniino;ai*  af  en  sådan. 
Tidigt  började  man  dock  under  vår  medeltid  att  an- 
vända penseln  till  smackande  af  de  nybygda  kyrkorna, 
men  den  målningskonst,  som  då  blomstrade  i  våra  byg- 
der, var  ursprungligen  ett  lån  frän  utlandet.  Huruvida 
redan  från  början  infödde  män  l)ildade  sig  efter  de  främ- 
mande mästarne  och  mönstren,  känner  jag  icke,  men  det 
synes,  som  om  seden  att  måla  kyrkornas  väggar  varit 
temligen  utbredd  och  det  var  väl  icke  alltid  möjligt  att 
från  utlandet  inkalla  konstnärer.  Man  må  derföre  hop- 
pas ])M  framtida  fynd,  som  kunna  lägga  i  dagen  tillvaran 
af  en  inhemsk  svensk  konst,  en  dotter  af  den  allmänt- 
europeiska  medeltidskonsten,  som  med  christendomen 
hann   vAra  aflägsna  bygder. 

*)  Jfr  t.  ex.  Fihii  Magnubcn  ouli  Tlioiubcu  i  Autiiivuriäkf  Aiuiiilcr 
IV.  s.  135  f. 

-)  Dock  omtalas  särskilda  iiiälade  arbeten  t.  ex.  skölden,  som  Hakan 
jarl  liade  gifvit  don  isländske  skalden  Enar  skälaglam.    Kgilssagan  kap.  81. 


341 

Som  prof  från  den  äldsta  perioden  för  målnings- 
konsten i  Sverige,  li vilken  kan  ungefiirligen  begränsas 
af  åren  1150  och  1350,  kunna  nämnas  målningarne  i  föl- 
jande kyrkor:  Vrigstads^)  och  Hjälmseryds  i  Småland"), 
Bjeresjö  i  Skåne  ^),  Estuiui  i  Upland^)  och  Råda  (choret) 
i  Vermland '). 

Vrigstad  ligger  i  Vestra  härad  af  Njudungcn,  invid 
stora  landsvägen  mellan  Jönköping  och  Vexiö,  icke  långt 
från  Stockaryds  jernvägsstation.  Den  gamla  kyrkan,  som 
refs  år  1865,  var  uppförd  af  tuktad  gråsten  med  hörn- 
stycken och  omfattningar  af  huggen  sandsten,  samt  be- 
stod af  skepp,  chor-rum  och  chor-rundel  i  öster.  Hon 
hade  trenne  rundbågiga  ingångar,  af  hvilka  den  för- 
nämsta omgafs  af  tvenne  fristående  suler  (kolonner)  med 
attisk  bas  och  skyddsblad'').  I  skeppet  funnos  fyra,  i 
choret  tvenne,  i  chor-rundeln  tre  fönsteröppningar,  af 
hvilka  sistnämnda  den  mellersta  hade  blifvit  tillmurad; 
de  öfriga  med  undantag  af  ch örets  tvenne,  voro  i  se- 
nare tid  förstorade.  Skeppets  tvenne  och  chorets  enda 
hvalf  jämte  de  dessa  stödjande  pilastrarne  voro  af  tegel- 


^)  Målninganic  kopierades  är  1865  af  Koiigl.  Akademiens  Artist 
hr  Lindberg.  Hans  ritningar  (7  planclicr)  förvaras  i  Kongl.  Akademiens 
archiv. 

-)  Afbildade  i  hr  Mandelgrons  Samlingar  till  Svenska  Konst-  och 
Odlingshistorien,  pl.  X. 

•"')  Afbildade  i  hr  INIandelgrens  Monuments  Scandinaves  du  uioyen  äge. 

'^)  Undersökta  af  mig,  enligt  en  anvisning  af  Prof.  A.  Malmström. 
Se  längre  fram. 

•*)  Beskrifna  af  B.  E.  llildebrand  i  Kongl.  Akademiens  Handlingar 
del.  21,  s.  3()1  f.  .Mbildade  af  hr  Mandelgren  i  lians  sist  citerade  ar- 
bete samt  bättre,  ehuru  endast  (hdvis,  af  hr  G.  Brusewitz  i  Göteborg, 
hvars  teckningar  fiirvaras  i   Kongl.   Akademiens  areliiv. 

'')  Skyddsbladet  (UVer  sockelns  Ii('iin  iKU-jadf  aid)riMgas  vid  den  attiska 
basen  i  början  al'  1100-talet.  i  Txskland  fiu-svuiino  de  nu'(l  gotikens 
inf(")rande  d.  v.  s.  redan  efter  ett  iirliuiulradc.  Huru  dernu"d  förhöll  sig 
i  Sverige,  aterstär  ännu  att  utriuia.  Visst  är,  att  pä  (Jotland  bibehöUos 
de  ända  in  i  spetsbägens  tid. 


^42 

sten^).  Dessa  tegelsteiislivalf  voro  af  n3"are  ursprung, 
sannolikt  från  medeltidens  slut. 

Sedan  Kiksantiqvarien,  pä  grund  af  anmiilan  frän 
Domkapitlet,  att  kyrkan  skulle  rifvas,  ar  1864  besökt 
henne,  för  att  tillse,  om  något  behöfde  tillvaratagas,  och 
dervid  ftistat  vederbörandes  uppmärksamhet  vid  möjlig- 
heten, att  gamla  målningar  kunde  finnas  ofvanför  de 
jämförelsevis  unga  och  temligen  lagt  sittande  hvalfven, 
inberättade  Kyrkoherden  C.  L.  Wetter')  i  Maj  månad 
1865,  att  målningar  verkligen,  efter  hvalfvens  nedta- 
gande, kommit  i  dagen.  Sedan  Riksanti(|varien  vid  ett 
nytt  besök  granskat  dessa,  har  Kongl.  Akademien,  \yd 
hans  förslag,  bekostat  deras  aftecknande,  hviket  arbete 
med  vanlio;  soro:fällin:het  utfördes  af  hr  Lindbero;. 

Innan  hvalfven  slogos,  hade  kyj'kan  och  chorhuset 
haft  ett  platt  trätak.  Anda  intill  detta  hade  målnin- 
garne gått.  Ofverst  voro  de  ännu,  när  de  åter  kommo 
i  dagen,  bjärta  och  tydliga.  Ijängre  ned  voro  de  bitvis 
öfvermålade  med  grofva  ornamenter,  längst  ned  S3nites 
allsintet.  I  den  här  följande,  kortfattade  beskrifningen 
haller  jau'  mio;  till  hr  Lind])ero-s  teckningar. 

I  chor-rundeln  ser  man  öfverst  Christus  sittande  i 
en  oval  krets,  trampande  på  regnbågen"');  vid  sidorna 
äro  tvenne  af  evangelisternas  symboler,  Lucas'  oxe  och 
Marci  lejon (?),   livilket  senare   mer  liknar  en  åsna^),  båda 


')  Bruniiis,  Konstanteckningar  under  cii  resa.    Lund  18öl,  s.  Gl(!  f. 

-)  Kyrkolierdeu  Wcitcr  insände  sedt  rnuTa  cu  afteckning  af  en  riin- 
ristnin»^,  tyvärr  ej  miijlifr  att  ined  säkerhet  tolka,  som  antWilVats  ä  inre 
kyrkväggen.  (Jenom  lians  bcnicdling  nfverlenmade  församlingen  till  Sta- 
tens Historiska  Mnseinn  cii  likkistfoiinig  grafstcn  med  ändliiillar  (Liljegrens 
KMniirkiinder  N:o  1(U4,  Liljegren  oeli  Brunius,  Nordiska  Fornlemningar 
LXXLX)  samt  trciime  skulpterade  ekstockar,  om  livilka  nnr  framdeles 
(Inv.   •}450  och  3510). 

■')  Denna  typ  är  ganska  gammal  inom  medeltidens  kyrkliga  konst 
oeii  användes  synnerligen  ofta.  Han  ffirekomnier  i  Sverige  pä  dopfun- 
tarne  i   Bjeresjö   och    Jjfiderups  kyrkor  (Skäne)  o.   s.    v. 

')    Dii   helgonglorian    sitter   kring  hiifvndet,    kan    nian   svårligen   tolka 


343 

bevingade  och  bärande  glorior,  samt  längre  bort  tvenne 
menniskor.  Derunder  en  rad  af  helgon,  hvilkas  uppmärk- 
samhet är  riktad  mot  den  ofvanför  thronande  Christus. 
Det  hela  omgifves  af  ornamentslister.  Öfver  helgonen  är 
en   inskrift,   af  hvilken   endast  följande  kan  läsas  .  .  ep  . 

OPITIVM   :  DOCTORES   :   IVSTI    IV8   :   TORU(m)  :  NORM  .  .    v    ES  . 

RIS  .  .  o.  Bokstäfverna  äro  af  samma  slag  som  man  fin- 
ner å  konung  Knut  Erikssons,  Birger  brosas  och  erke- 
biskop  Stefans  sigiller  d.  v.  s.  i  inskrifter  från  senare  hälf- 
ten af  1100-talet ^).  De  öfversta  partierna  äro  skadade. 
Det  enda  bevarade  fönstrets  smyg  prydes  af  en  vacker 
list  (fig.  7). 

Pä  östra  chorväggen,  öfver  absis,  ser  man  Christus 
i  himmelens  hus.  En  engel  öppnar  porten  för  de  visa 
jungfrurna  (här  endast  tre);  de  fävitska  å  andra  sidan 
med  åtbörder,  som  uttrycka  sorg.  Under  de  förra  ett 
helgon  i  prestdrägt,  med  hvitt  hår  och  skägg,  öfver 
hvilken  läses  svmmi  dei  nichola  ....  esv  ...').  Nederst 
en  eno:el.  Ofverst  och  krino-  chor-rundeln  vackra  orna- 
mentslister.     Det  öfrifja  är  förstördt. 

Vi  komma  nu  till  väggen  mellan  choret  och  sjelfva 
kyrkan.  A  chorsidan  äro  Kain  och  Abel  målade  å  ömse 
sidor  af  triumfbåo;en,  länofs  hvilken,  liksom  länos  taket, 
en  vacker  list  löper.     Det  är  af  intresse  att  jämföra  de 

bilden  pä  annat  sätt.  Vildåsnan  användes  inom  den  ehristna  symboliken 
till  att  framställa  liedningarne,  men  dessa  kunna  icke  gerna  vara  IVam- 
stälda  här  och  allraminst  pä  detta  sätt. 

1)  B.  E.  Hildebrand,  Svenska  Sigiller  frän  Medeltiden.  Ser.  1,  N:o 
3  och  5,  Ser.  2  N:o  1.  —  Samma  alfabet  afbildas  af  Abbe  Texier  i 
Didron  Ainé's  Annales  Arehéologiques  XII.  s.  44  (pl.)  oeh  hänföres  der 
till  tolfte  seklet. 

^)  S:t  Nicolaus  ätnjöt  ett  ganska  stort  anseende  inom  den  svenska 
kyrkan,  liksom  i  allmänhet  inom  hela  christenheten.  Eget  är,  att  han 
här  framställes  utan  den  fullsfiindiga  biskopliga  ornaten  d.  v.  s.  i  öfver- 
ensstämmelse  med  seden  inom  den  grekiska  kyrkan,  lian  har  ofta  ä 
afbildningarne  grått  skägg.  Då  denna  likhet  med  den  grekiska  tradi- 
tionen påpekas,  bör  det  på  samma  gång  anmärkas,  att  Vrigstads  mål- 
ningar i   liera   fall   fnllkomligt   afvika   frän  den  grekiska  kyrkans  traditioner. 


344 

enkelt  hållna  l)ilder  af  Ka  in  och  Abel,  som  här  gifvas, 
med  dem  man  linner  i  fjortonhundratalets  k3'rkmålnin- 
gar.  Der  äro  de  kopior  från  verkligheten,  tecknade 
med  fullständig  realism  samt  med  synnerlig  omtänksam- 
het, å  målarens  sida,  för  det  praktiskt  nyttiga.  Så  t.  ex. 
ser  man  i  Kumla  kyrka  (Vestmanland),  hur  en  djur- 
kindbåge  sticker  upp  ur  Kains  bakficka^),  vapnet  med 
hvilket  han  senare  tog  lifvet  af  brodern.  A  murens 
andra  sida  ser  man  några  bilder  ur  Frälsarens  lidandes 
historia,  nämligen  nattvardens  instiftelse,  Jude  k3''ss  och 
Jesu  fängslande  (märkvärdigt  nog  ser  man  icke  Petrus 
och  Malchus),  gisslingen  (Christus  står  bunden  vid  på- 
len med  ansigtet  vändt  framåt),  Christus  hänger  på  kor- 
set (fötterna  äro  fastspikade  hvar  för  sig,  knäna  äro 
raka,  hufvudct  nedlutadt)  mellan  tvenne  krigsknektar, 
Longinus,  som  riktar  lansen  mot  hans  högra  sida,  och 
en  annan,  som  håller  röet  med  isop^).  Vidare  se  vi 
nedtagningen  från  korset  (Josef,  som  icke  står  på  den 
traditionela  stegen,  mottager  Friilsarens  kropp;  tvenne 
personer  vid  sidorna),  uppståndelsen  eller  rättare  qvin- 
nornas  besök  vid  grafven  (se  fig.  1)  samt  nedstigandet 
till  helvetet,  hvilket  af  bildas  som  tvenne  uffnsmunnar: 
i  den  ena  ses  det  gamla  förbundets  fromme,  främst 
Adam,  hvars  liand  fattas  af  Christus,  som  här  icke,  efter 
vanligheten,  håller  korset  i  handen,  i  den  andra  sitter 
djefvulen,  röd  med  räf-  eller  liundhufvud,  mcnl  utstriickt 

')  Vä  lir  Maii(l(;lgrciis  teckiiinfif  i  Moiium.  Scaiuiiii.  pl.  XXVI  iir 
detta  naiva  drag  ickt;  tydligt;  kindbogeu  svjifvar  der  i  luften  utmed  roek- 
skörtet!  1  sammanliang  härmed  bin  nämnas,  att  lir  M.  uppgifver  in- 
skriften bredvid  Kaiii  lyda  Ka/n  offert  ilcchna.^ ;  när  jag  Vöv  uiigra  är 
sedan  besökte  kyrkan  liiste  jag:  Cain  cu(n\)  i/echiiins)  /(i(c)/t.  1  texten 
uppgifves  att  vapnet,  som  förekommer  i  samma  afdelning  af  livalfvet  iir 
wSturarnes  vapen»  (les  armoiries  des  Stures),  elinru  der  sitter  intet  annat 
vapen  än   domkapitlets  kors  uti  en  sköld. 

'^)  Det  bör  anmärkas,  att  Longinus,  som  upptogs  bland  di^ii  eliristna 
kyrkans  helgon,  här  ieke  är  alljildad  såsom  höfvidsman  för  de  vid  kors- 
fästelsen  tjenstgörandc  krigskncktarnc. 


345 


timo:a  och  armarne  korslao-da  öfver  brustet.  Till  sist  ser 
man  uppenbarelsen  för  Thomas,  som  räcker  handen  mot 
såret,  icke  sticker  henne  i  det^).  En  vacker  list  (se  fig.  1) 
löper  öfverst,  en  annan  går  kring  triumfbågen,  men  föl- 


Fiir.   1.     Viiirtri>mliiiii,4'.     VrifrstaJ.     SinrtlanJ. 


^)  Uti  den  äldre  christna  konsten  afbildas  ytterst  siillaii  sjclfva  npp- 
ståndelseu,  utan  vanlii^cn  endast  någon  eller  niigra  tilldragelser  strax 
efter  uppståndelsen  ((jvinnorna  vid  grafven  eller  Nuli  me  tangere).  Först 
l)ä  12U0-talet,  efter  det  tvifvelsmiil  och  förnekantle  irrläror  inrotat  sig, 
sökte  man  i  den  kyrkliga  konsten  inlägga  en  protest  mot  dessa  genom 
afl)ildandet  af  sjelfva  uppståndelsen,  oeh  samtidigt  nöjde  man  sig  icke 
med  att  luta  Thomas  räeka  handen  mot  FriUsarcns  sidosär,  utan  han  at- 
hildas  såsom  verkligen  stickande  in  handen.  Jfr  Mrs  Jamesou  oeh  Ladv 
Eastlake,   The  history  of  Our   I. ord    II.   s.   2(')5,   209. 


346 

jer  icke  denna,  utan  är  ett  segment  af  en  cirkel  med 
mycket  större  diameter. 

Vi  vilja  dröja  en  stund  vid  denna  fig.  1.  Qvinnorna 
komma  till  o-rafven,  medan  kriosknektarne  ännu  lijiffJ^ 
qvar  sofvande,  ett  framställningssätt,  som  grundar  sig 
på  Matthei  berättelse  och  var  mycket  vanligt  inom  den 
äldre  kyrkan.  Qvinnorna  äro  i  öfverensstämmelse  med 
den  kj^kliga  traditionen  tre.  Krigsknektarnes  br3-njor, 
langa,  ku  piga  sköldar  med  spetsig  buckla  samt  de  spet- 
siga stalhufvorna,  allt  detta  ant}der  det  tolfte  århun- 
dradet eller  början  af  det  trettonde.  Figurernas  håll- 
ning, icke  minst  engelns,  eger  ganska  mycken  stelhet 
och  förråder  sålunda  en  ännu  icke  i  fritt  behag  blom- 
strande konst.  Träden  hafva  den  vanliga  äldsta  svamp- 
lika formen.  Hvad  de  enstaka  figurerna  angår,  äro  först 
konturerna  tecknade  med  mörka  linier;  de  af  dessa  inne- 
slutna rummen  äro  enfärgade,  vecken  i  kläderna  an- 
gifvas  genom  linier  af  samma  färg,  men  af  en  mör- 
kare nyans.  Brynjornas  ringar  antydas  med  hvitt.  En- 
formigheten i  ansigtena  mildras  genom  en  ljusare  linie 
längs  näsan,  en  annan  öfver  ögonbrynen  och  en  tredje 
rundt  omkrino^  munnen.  Marken  är  orråo-ul  och  likasä 
den  öfversta  delen  af  bakgrunden.  Resten  är  klart  blå. 
I  kläderna  äro  de  röda  och  bruna  färoerna  öfverväjjande. 

De  rika  ornamcnter,  som  förekomma  bland  medel- 
tidsmålningarne,  äro  oftast  af  ganska  stort  värde,  då  de 
gifva  ett  godt  l)egrepp  om  tidens  smak  samt  genom  den 
bestämdt  utpreglade  charakter,  som  de  vanligen  ega, 
kuinia  jxifva  oroda  antydninijar  för  målninijarnas  daterino-. 
De  Iiär  af  bildade  profven  (fig.  2 — 7^)  hafva  en  fullständig 

')  Orif^inalct  till  fiu;.  2  bildar  en  bäge  öfver  triumfljrinfeu  ä  vestra 
väj^gen.  Oriffinalct  till  liir.  Ii  Vn\wv  pa  östra  ehorviiirpen  liiiiijfs  öppnin- 
gen af  cliornuKlcln.  Originalet  till  lig.  4  löper  längs  triumfbågen  a 
östra  sidan.  Originalet  till  fig.  G  smyekar  fönstersmygen  i  chorrundeln 
ocli  lig.  7  visar  de  ornamenter,  sora  gå  nedanför  samt  vid  sidorna  af 
malniiiganie    i    rliDrnuulfln.      Sainina    motiv,    som    nedre    delen    af  fig.    7, 


147 


F\s.  3. 


Fis.  4. 


Fiff.  e. 


Fii:.  7. 


romansk  charakter.  De  förekomma  i  Vrigstad  och  an- 
norsijides  i  en  mångfald  af  varieteter,  hvilka  genom  de 
smakfulla  formerna  och  de  bjärta  färgerna  göra  ett  gan- 
ska beha^liirt  intryck.  fi^.  2. 
Fig.  2  och  4  höra  till 
samma  typ,  som  äfven  är 
representerad  i  Bjere- 
sjö,  Hjälmseryd.  Råda,  = 
Hjörlunda  på  Seland  o. 
s.  v.  Motivet  fig.  5  har 
flitioft  blifvit  användt  i 
den  äldre  svenska  me- 
d(dtidsskulptiiren.  Det 
rutade  ornamentet  ne- 
derst a  lig.  6,  h vilket 
å  Vrio-stadsmålnino^ar- 
ne  förekommer  uti  en 
mängd  variationer,  lin- 
nes äfven  i  Hjälmse- 
r3'd  och  Hjörlunda  samt 
utom  Norden  t.  ex  i  bap- 
tistére  S:t  Jean  i  Poi- 
tiers').  Ornamentslisten 
öfverst  å  fig.  1  före- 
kommer äfven  i  Hjör- 
lunda. 

Hjälmseryds     kyrka 
ligger   vid   stora   lands- 
väjjen    icke    lån^t    från 
Vrigstad.      De    teckningar,   som    hr   ^landelgren    utgifvit 
visa  målningarne  i  chor-rundeln  samt  å  östra  chorväggen. 

nu'(l  rikare  riitiiidelniiig-,  men  utan  rundlar,  förekommer  iifveii  u  östra  och 
vestra  chorväggarne  samt  å  (istra  kyrkväggen  (vid  sidorna  af  triumfl)ågen.) 
^)  Se  pl.  i  (iailhnl)niids  Monuments  anciens  et  mödernes,  T.  II. 
Malningarne  der  anses  tillliöra  elfte  seklet.  Ku  liknande  list  skall  Unnas 
i    kvrkan  i  Civrav  i  närheten   af  Poitiers. 


Fisr.  2- ' 


Ornaiui-iilcr  !'i:iii  VrisrstadsiuäliiiiiLrarne. 


348 

Ofverst  ser  man  en  rutad  list  af  samma  typ  som  i  lig.  6. 
Derunder,  midt  Ofver  absis,  är  en  bygnad,  och  deri, 
inom  en  rund  gloria  ett  helgon,  (Gud  Fader?  Maria?), 
ur  hvars  sköte  tio  menniskohufvud  höja  sig.  A  ömse 
sidor  äro  tvenne  serafer  och  fyra  helgon  (deraf  tvenne 
konungar).  I  en  nedre  rad  ser  man  fyra  helgon,  af 
livilka  ett  bur  biskoplig  ornat.  Inne  i  absis  ser  man 
öfverst  Gud  Fader,  som  håller  framför  sig  den  korsfäste 
Sonen  samt  nedanför  under  målade  rundbågar  dels  en- 
skilda helgon  dels  scener  ur  Jesu  barndomshistoria. 
Längs  tribunbägen  (icke  såsom  det  i  texten  till  det  ci- 
terade arbetet  tvenne  gånger  heter,  triumfbågen)  löper 
en  vacker  list,  en  prydlig  varietet  af  den  typ,  som  af- 
bildas  ofvan  i  tig.  2  och  4.  I  chor-rundelns  fönstersmyg 
löper  en  annan  särdeles  rik  list,  hörande  till  samma  typ 
som  tig.  5. 

Med  en  viss  förvånino;  finner  man  bland  dessa  ijamla 
bilder  Fadren  hållande  den  korsfäste  Sonen,  en  grupp, 
som  jämte  den  Heliga  Andes  dufva  mycket  ofta  använ- 
des för  att  framställa  treenigheten,  men  mot  slutet  af 
medeltiden^),  då  man  fördjupade  sig  i  lidandeshistorien 
och  hennes  detaljer.  Hr  Mandelgren  antager  på  grund 
häraf,  att  denna  I)ihl  blifvit  i  senare  tid  målad.  Om  det 
är  så  eller  icke,  kan  man  icke  afgöra,  när  man  icke  har 
annat  ini  hans  j)lanche  att  rätta  sig  efter,  ty  figurens 
chai'akter  är  der  omöjlig  att  urskilja.  Det  bör  dock 
anmärkas,  att  fötterna  äro  a  ])lanchen  af  bildade  såsom 
fastspikade  hvar  och  en  för  sig,  och  så  har  man  svar- 
liijen   målat  mot  slutet  af  medeltiden").    Mot  hr  Mandel- 


')  Utan  tvifvel  liar  iifvcii  i  lljiilniservds  kyrka  a  ena  korsanuou  eller 
("ifvcr  Houeris  liufviid  funnits  ficn  helif^a  Andes  dufva,  utan  h vilken  gruppen 
oniöjlijreii  kan  franistiilla  treeniijlieten.  A  pl.  XXX  i  Monuni.  öeandin.  liar 
hr  Mandeli^rcn  likaledes  förbisett  dufvan,  som  ori<,niialet  niyeket  riktigt  har. 

-)  Den  ifrågavarande  gruppen  förekommer  inom  ett  i  form  ;if  ett  lik- 
arinadt  kors  med  rundade  iindar  begräiisadt  rum.  Samma  konturteekning 
förekommer  i  Hjeresjiimålningarne.     Mn  niTtjlighet  iii',  att  deii  gamla  malnin- 


grens  åsigt,  att  oriiainenteriia  längs  tribunbågen  samt 
i  fönstersmygen  tilhOra  slutet  af  1400-talet  kan  jag  ieke 
annat  än  opponera  mig.  De  äro  helt  visst  lika  gamla 
som  de  äldsta  partierna  af  kjrkans  målningar,  hvilket 
man  t}dligt  iiiiner  af  deras  slägttycke  med  andra  ro- 
manska målningar,  i  Vrigstad,  Bjeresjö,  Hjörhinda,  Råda- 
choret  o.  s.  v. 

Hr  J.  Kornerup  har  i  Aarböger  for  Nordisk  Old- 
kyndighed  för  1868  (s.  29  f.)  meddelat  värdefulla  upp- 
lysningar om  kalkmålningar  i  några  danska  kyrkor, 
deribland  om  malningarne  i  Hjörlunda  kyrka  på  Seland, 
hvilka  för  oss  ega  ett  synnerligt  intresse  genom  sin  i 
ögonen  fallande  likhet  med  Yrigstadsmälningarne.  Icke 
allenast  målningarnes  charakter  och  till  en  del  ämnena 
äro  desamma,  utan  äfven  ornainenterna  öfverensstämma 
pa  det  närmaste.  Der  finnas  t.  ex.  de  rutade  ornamen- 
terna  (jfr  tig.  7),  rundbågarne  med  de  bugtade  bla- 
den (jfr  fig.  2  och  4)  samt  den  vackra  listen  a  fig.  1 
med  helgonbilderna  i  fyrkantiga  rum,  med  runda  me- 
daljonger, bladrankor  och  hvita  foglar^).  Slägttycket  är 
så  stort,  att  man  måste  tro  på  ett  mycket  nära  samman- 
hang mellan  dessa  målningar  och  \^"igstads.  De  förra 
höra,  enligt  hr  Kornerup  till  1100-talet  eller  senast  till 
början  af  1200-talet. 

Till  samma  tid  är  jag  benägen  att  föra  målningarne 
i  Vrigstad.  Då  det  torde  få  anses  vara  troligt,  att  mål- 
ningarne utföi-des  i  den  nybygda  kyrkan,  ligger  någon 
ledning    för    omdömet    deruti,    att   Vrigstads    kyrka    om- 


geu  mot  medeltidens  slut  blifvit  till  någon  del  restaurerad  ocli  drrvid 
kanske  undergått  någon  förändring.  En  dylik  misslyckad  restauration 
af  gamla  målningar  ser  man  i  absis  af  Mästerby  kyrka  pä  (iotland. 
Cliristus  sitter  der  i  aureolan  och  inskrifterna  bestå  af  majuskler,  men 
mälningarnes  charakter  är  tydligen  ganska  sen,  så  sen  att  man  redan 
liunnit  förgäta  de  gamla,  annars  så  troget  följda  konsttraditionerna;  kors- 
gloria anviindes  t.  ex.  utan   urskilning. 

M  Jfr  i  hr  Koriienips  afhandling  tig.   O,   7  oeh   8. 


350 

talas  redan  i  ett  bref,  som  är  skrifvet  iiao-ot  af  aren 
1216—1220'). 

Både  Vrigstad  och  Hjälinseryd  ligga  helt  nära  det 
år  1144  anlao-da  cistercieiiserklostrct  Xvdala.  Då  de 
bada  kyrkornas  målningar  säkerligen  tillhöra  en  ut- 
ländsk konstnär  eller  åtminstone  en  sådans  lärjunge, 
lio-o-er  det  nära  till  hands  att  tänka  sio^  målaren  stå  i 
nåoot  sammanhano-  med  klostret.  Det  var  visserlio-en 
Cistercienserne  förbudet  att  nedläo-o^a  några  kostnader 
nå  utsirandet  af  sina  egna  kyrkor,  men  äfven  Bernhard, 
den  stränge  ifraren  för  munkarnes  enkelhet  i  lif  och 
gudstjenst,  ansåg  det  rätt  att  smycka  andra  kyrkor,  i 
hvilka  målnins^arne  kunde  för  den  okunni"'a  mäno-den 
vara  en  »återo-lans  af  det  gudondioa»').  Mot  honom  och 
mot  ordens  reglor  kunde  således  en  munk  visserlio-en 
icke  anses  br3'ta,  om  han  använde  sin  konst  till  pry- 
dande af  en  grannkyrka.  Har  så  skett,  torde  man  kuinia 
skönja  likheter  mellan  dessa  målningar  och  samtida 
konstarbeten  i  Frankrike.  I  allmänhet  svnas  Cistercien- 
serne  utöfvat  ett  visst  inflytande  uti  konstnärligt  hän- 
seende på  sin  omgifning.  Så  t.  ex.  Hnner  man  i  vissa 
partier  af  kyi-korna  i  Falkö[)ing  och  Sköfde  starka  på- 
minnelse]' om   ^  aridiems  cistercicnser-kyrka'). 

Råda    k\rka    liai-   Itlifvit   utförliixt  beskrifven  af  Bror 

4.  ( 

Emil    llildcbi-aiid    i    Kongl.   Akadi-micns  Handlingar''),  så 
att    om     liciiiii'    l)('liöfver    iai»-    icke    vttra    miir    vidlyftiiit. 

')  Diplomataiimn  Suecaimin  X.o   163  (dd.   I,  s.   187). 

"-)  Doliim-,  Die  Kircht-ii  des  Cistercienser-Ordcns  in  Dcutsclilaud 
vviilircnd   dos  Mittelalters,   s.   25   f. 

•')  !Maii  kunde  om  donna,  soin  svnes  vara  bvii'd  nud  Claiivaux- 
kyrkan  till  förebild,  anniiirka  att  den  norra  portons  dekorationer  icke 
riktif^t  öfverensstämma  med  de  stränga  ordensreglorna.  Deremot  är  Ny- 
dala  klosterkyrka,  att  diinia  crtor  Brunii  boskrifning  (Koiistaiitc^okningar 
under  en  resa  år  1841),  s.  G18  t'.),  upplTirti  i  iilVerensstiininielse  mod 
Cistorciensernas  vanliga,  ytterst  enkla  typ. 

')   Dol.   21,  s.  361    f. 


:3')l 

Chorets  inåliiingar,  livilka  här  koinma  i  fråi^a,  äro  enligt 
en  inskrift  utförda  är  1328.  Då  hr  Mandelgrens  teck- 
ningar icke  äro  fullt  tillfredställande,  meddelar  jag  här 
några  figurer  efter  hr  G.  Brusewitz,  hvilken,  med  anslag 
af  Kongl.  Akademien  besökte  Råda  kjrka  år  1859  och 
aftecknade  delar  af  hennes  målningar.  Fig.  8  visar  or- 
namentslisten, som  gar  längs  midcen  af  taket,  rundbågs- 


Fig.  ><.     Väggmålning  i  Råda  clior.     Vcnulniul. 


Teimlaiid. 


raden,  som  går  derunder,  samt  prof  af  de  profetbilder 
som  liafva  plats  under  dessa  bågar.  Figuren  förråder 
den  brist  på  bibelkunskap,  som  rådde  hos  målaren  och 
möjligen  hos  hans  andlige  radgifvare,  ty  profeten,  som 
här  afbildas,  heter  ester  propheta.  Fig.  9  visar  en  af 
apostlarne,  hvilka  hafva  plats  nedanför  profeterna  under 
fullt  utbildade  spetsbågar.  Blandningen  af  bågformer 
antyder  en  ännu  icke  utbildad  förtrolighct  med  den 
götiska  stilen,  som  dock,  vid  denna  tid,  vid  slutet  af 
det  fjortonde  århundradets  första  tredjedel,  borde  kun- 
nat råda  ensam  äfvcn   uti    en  aflä o-sen  svensk  landskvrka. 


352 


Såväl  dekoreringen  som  figurerna,  både  de  enstaka  stå- 
ende och  de  som  förekomma  i  grupper,  förråda  ett  bety- 
dande framsteg  före  Vrigstadsmahiingarne.  De  ursprung- 
ligen frän  den  antika  konsten  lånade  formerna,  som  just 
derföre  att  de  voro  lånade,  måste  till  en  början  förefalla 
främmande  och  vid  behandlinoen  blifva  stela,  hafva  här 
hunnit  f^•llas  med  lif.  Jao^  meddelar  här  ytterlioare  fio-,  IQ, 
som  visar,  hur  mycket  vapendrägten  år   1323  hade  hun- 


Fifr.  10.     VäggmMning  i 
Råda  clior.    Veriuland. 


Fig.  n.     Vägginäluiug  frfln  är  1194  i  nåda 
kvrkas  skepp.    Vermland. 


nit  förändras  från  dess  skick  vid  den  tid,  då  Vi-igstads- 
målningarne  utfördes').  De  vapenformer,  som  här  af- 
bildas,  äro  desamma  som  man  finner  å  de  kongliga 
sigillen  från  och  med  1250-talet").  Fig.  11  visar,  hvil- 
ken  olika  charakter  de  år  1494  i  sjelfva  kyrkan  ut- 
förda mulningarne  hafva.  Den  tidigare  periodens  tina 
former    hafva    här   försvunnit;    iiourerna    äro    visserliwn 

"O  C5 


^)  I  Statens  Historiska  Miiscimi  förvaras  (Iiiv.  3031)  cu  bild  ai"  S:t 
Olof,  hvilken,  efter  vaiiliglicteii,  trampar  pä  sin  besegrade  fiende.  Denne 
liar  alldeles  samma  vapendrägt  som  den  venstra  af  krigarne  å  tig.  10. 
Denna  S:t  01ofsl)il(l  iir  af  Kiillerstads  församling  i  Östergötland  skänkt 
till   Statens  Samlingar. 

'^)  Jfr  B.  E.  Ilildebrand,  Sven.ska  Sigillor  frän  Medeltiden,  Ser.  1, 
N:o  16,  18,  22,  35,  40,  50. 


353 

något  groteska  och  stela,  men  de  sakna  dock  ingalunda 
en  viss  grad  af  lifaktighet. 

Om  Vrigstadsmålningarne  hafva  den  höga  ålder, 
jag  velat  tillerkänna  dem,  hafva  vi  således  allenast  från 
början  och  slutet  af  den  ifrågavarande  perioden  prof  på 
en  i  Sverige  utöfvad  målningskonst.  Man  må  hoppas, 
att  kommande  fynd  skola  fylla  luckan,  sä  att  man  kan 
följa  den  fortgående  utvecklingen,  hvars  höjdpunkt  tills 
vidare  antydes  af  chormålningarne  i  Råda. 

Till  all  lycka  har  man  en  möjlighet  att  steg  för 
steg  följa  utvecklingen  inom  ett  annat,  temligen  när- 
beslägtadt  område,  nämligen  sigillgravyren.  De  äldsta 
svenska,  intill  våra  dagar  bevarade  sigiller  äro  från  1160- 
talet.  Om  man  granskar  de  många  plancherna  i  den 
redan  ett  ])ar  gånger  åberopade  beskrifningen  af  våra 
medeltids-sigiller,  hvilkas  betydelse  för  vår  konsthistoria 
och  för  kännedomen  af  medeltidens  seder  icke  kan  nogr 
framhållas,  hnner  man,  hur  denna  grav3a'konst  från  sin 
temligen  oansenliga  början  hinner  en  allt  större  fulländ- 
ning, till  dess  man  inemot  1350  utförde  sigiller,  som 
med  skäl  må  räknas  som  det  yppersta  af  sitt  slag.  Efter 
den  angifna  tidpunkten  inträder  ett  omisskänligt  förfall 
i  denna  konstgren  och  det  är  på  grund  deraf,  som  jag 
ansett  mig  kunna  föreslå  för  den  första  perioden  af  vår 
medeltids  målarekonst  samma  slutpunkt.  Om  den  konst, 
som  blomstrade  i  våra  bygder  samtidigt  med  de  starka 
rörelser,  hvilka  mot  medeltidens  slut  utmärka  våra  fä- 
ders politiska  lif,  kommer  jag  framdeles  att  tala. 

Utan  någon  inhemsk  förberedelse  framträder  mål- 
ningskonsten vid  periodens  början;  dess  föregående  ut- 
veckling har  man  att  studera  i  utlandet.  Men  denna 
till  en  början  främmande  konst  kunde,  en  gång  upp- 
tagen inom  Sverige,  göras  inhemsk  härstädcs  och  utbil- 
das af  svenska  konstnärer  i  svensk  anda.  I  hvad  mon 
detta    skett,    kan    ännu   icke  på  grund  af  de  materialier, 

Antiqv.  Tidskrift.  23 


354 

som  föreliofjxa,  afsröras,  och  äfven  när  flera  lemninsar  af 
denna  periodens  målningskonst  blifvit  uppdagade  i  vart 
land,  l)ehöfves  det  noggranna  studier  af  utlandets  målar- 
skolor, pa  det  att  man,  sedan  jämförelser  med  deras  ar- 
beten blifvit  gjorda,  må  kunna  urskilja,  livad  i  våra 
målningar  från  denna  tid  är  för  vårt  land  egendomligt. 
Att  döma  efter  de  antydningar,  som  kyrkans  historia 
gifver,  skulle  man  kanske  snarast  i  P^rankrike  söka  ur- 
bilderna till  våra  äldsta  romanska  målningar;  tyvärr 
hafva  der  icke  många  sådana  blifvit  bevarade  intill  våra 
dagar.  Om  ett  engelskt  inflytande  på  vår  skulptur,  i 
synnerhet  vår  ornamentsskulptur,  får  jag  tillfälle  att  tala 
längre  fram. 

En  omständighet  måste  man  dock  egna  någon  upp- 
märksamhet. Denna  konstperiod  i  vårt  land  når  sin 
höjd  inemot  midten  af  1300-talet.  Då  var  i  utlandet 
den  romanska  målningskonstens  rol  utspelt.  Hon  hade 
visserligen  ganska  länge  öfverleft  den  romanska  byg- 
nadskonsten,  men  hennes  blomstringstid  var  allaredan 
förbi  vid  midten  af  1200-talet,  ocli  under  den  brytnino- 
som  derefter  inträder,  märker  man  till  en  tid  ett  be- 
stämdt  sjunkande,  innan  den  nya  perioden  inträder  i 
sin  fulla  glans.  Men  om,  under  det  i  utlandet  den  ro- 
manska målningskonsten  är  stadd  i  sjunkande,  samma 
konst  i  Sverige  går  framåt  och  når  sin  höjd  nästan  ett 
århundrade  senare  än  den  förstnämnda,  så  synes  mig 
deri  ligga  en  antydan  om  en  inhemsk  utveckling  af  det 
från  främmande  land  gjorda  lånet.  Det  torde  dröja, 
innan  man  vill  erkäinia  möjligheten,  att  en  sådan  konst, 
om  hvilken  Kådas  chormålnin<rar  vitna,  tillhört  Sverige. 
Men  vi  få  komma  ihog,  att  den  flnare  malningskonsten 
icke  kunde  öfvas  af  hvar  man,  utan  af  särskilda  konst- 
närer, som  egnade  sitt  lif  åt  hennes  tjenst.  Man  är  der- 
före  icke  berättigad  att  jämföra  alstren  af  en  svensk 
målarkonst  vid  medlet  af  1300-talet  med  folkets  kultur- 


o.  K 


55 

tillstand  i  alliiiäiiliet,  utan  med  den  bildningsgrad,  som 
innehades  af  dem,  livilka  det  tillkom  att  föra  den  tidens 
talan.  Målarhe  voro  på  sitt  sätt  aristokrater  i  den  ti- 
dens konstverk!  och  de  böra  jämföras  med  det  borger- 
lisca  och  det  intellektuela  lifvets  aristokrater. 

2.     Vår  äldre  medeltids-skulptur. 

Man  utskar  under  hednatiden  sina  gudabilder  af  trä, 
men  det  torde  icke  hafva  varit  några  mästerstycken  i 
plastiskt  hänseende.  Man  sökte  också  förhöja  deras  verk- 
ningsförmåga genom  att  förse  dem  med  kläder  och  hölja 
dem  med  smycken  af  silfver  och  giild.  Bättre  lycka 
torde  man  haft  med  utförande  af  reliefbilder  i  trä;  de 
isländska  sagorna  tala  om  hela  följder  af  händelser,  som 
blifvit  på  sådant  sätt  återgifna.  Om  arten  af  dessa  sni- 
derier torde  man  kunna  bilda  sitt  omdöme  med  lednins" 
af  de  franila  norska  träsniderierna.  På  Gotland  har  man 
funnit  UMgra  stenvårdar  med  tigurer  i  svag  relief,  att 
döma  efter  framställningarnas  innehåll,  hörande  till  he- 
den tid.  Annars  synes  man  icke  hafva  arbetat  relief- 
bilder i  sten,  utan  nöjde  sig  med  att  å  det  härda  ma- 
terialet anbringa  konturteckningar.  Bättre  än  mennisko- 
gestalterna  i  trärelieferna  och  i  stenteckningarne,  äro 
dock  de  ornamentala  tigurer,  som  man  med  så  mycken 
förkärlek  framstälde,  alla  dessa  slingrande  orm-  och  drak- 
figurer,  som  äro  för  vår  forntid  i  så  hög  grad  charak- 
teristiska.  Det  fans  visserligen  under  hednatiden  och 
början  af  den  christna  enstaka  mästare,  som  hade  drif- 
vit  sin  konst  till  en  synnerlig  höjd,  men  då  man  tänker 
på  den  konstfärdighet,  som  utmärkte  våra  förfäder  i  all- 
mänhet, och  särskildt  på  alla  de  stundom  vidunderliga, 
ofta  l)ehafrlio;t  ledifja  och  rika,  men  alltid  charakteri- 
stiska  sirater,  med  hvilka  smycken,  husgeråd  och  vapen 
voro  försedda,  och  derjämte  besinnar,  huruledes  arbetets 


356 


Fig.  12.     Suidad  stock.     ViisrHtad. 


delning  var  i  ringa  grad  genomförd,  kan  man  med  skäl 
antaga,  att  konsten  att  rista  i  sten  eller  snida  i  trä  icke 
var  inskränkt  till  detta  fätal  af  mer  framstående  för- 
måjror,  utan  utöfvades  af  folket  i  allmänhet.  Såsom  ett 
exempel  på  förhållandet  emellan  målningskonsten  och 
ornamentsskulpturen  under  Sveriges  första  christna  tid 
kan  anföras,  att  då  samtliga  ornamenterna  i  Vrigstads- 
målningarna  förråda  från  en  utländsk  konst  hemtade 
motiver,  finner  man  å  de  skulpterade  ekstockar,  som  på 
kyrkans  utsida  uppburo  takkanten,  ormslingor  af  alldeles 

samma  art,  som  förekommer 
å  runstenarne   och  hednati- 
dens alster  (se  fig.  12).    Så- 
ledes  under   det  den  främ- 
mande konstnären  sörjde  för 
det    inres    dekorering    med 
konstraessiga   figurer    och    brokiga   färger,   hade    den   in- 
hemske   arbetaren   i   uppdrag  att   på   fädrens   vis  ornera 
den  yttre  bygnaden  med  snidade  slingor. 

Emellertid  trädde  denna  urgamla  snidarekonst  i  be- 
röring med  utländska  mönster.  Man  började  utföra  re- 
liefer äfven  i  sten  och  man  upptog  dervid  nya  motiver, 
som  synas  hafva  så  godt  som  utträngt  de  gamla.  Så 
mycket  lättare  gick  detta,  som  det  är  bevisligt,  att  ut- 
ländske bildhuggare  redan  tidigt  arbetade  i  Sverige. 
Men  att  man  i  förhållande  till  dem  intog  en  ganska  sjelf- 
ständig  hållning,  visar  sig  deruti,  att  olika  bildhuggare- 
skolor up})stodo  inom  olika  stift.  Deras  up})komst  måste 
naturligtvis  i  väsentlig  mon  bero  af  den  tillgång  })å  lämp- 
ligt material,  som  de  olika  stiften  erbödo.  Under  förra 
hälften  af  medeltiden  var  Uppland,  hvars  hårda  berg- 
arter icke  voro  lätta  att  utarbeta,  i  detta  afseendc  van- 
lottadt.  Högt  stodo  deremot  t.  ex.  Vestergötland  och 
Gotland. 

Vestgöta-försandingen  ledde  sina  anor  från  den  en- 


357 

gelska  kyrkan.  Biskopslängden  gör  de  tvenne  förste  för- 
kunnarne  af  christendomen,  Sigfrid  och  Unne,  till  engels- 
män, hvilket  väl  kan  vara  sant  om  den  förre,  äfven  om 
han  icke  tillförene  var,  såsom  var  legend  säger,  erke- 
biskop  i  York.  Af  de  följande  biskoparne  voro  ett  par 
komne  från  England  och  under  senare  delen  af  1100- 
talet   vände   sig   biskop   Bengt,   när   han  ville   förära  sin 


Fig.  13.     .Stenskilderi  frän  Skftlfvum.    VG.     Efter  P.  A.  .Siive. 


kyrka  en  bibel,  till  England,  samme  Bengt,  som  lät  måla 
vissa  delar  af  Skara  domkyrka  och  som  lät  bygga  och 
utsmycka  den  ena  kyrkan  i  stiftet  efter  den  andra  ^). 

Under  dessa  förhållanden  kan  man  icke  vänta  annat 
än  att  i  den  äldre  medeltidskonsten  inom  Vesterg-ötland 
finna  påminnelser  om  ett  engelskt  inflytande.  Ett  af  de 
otvetydigaste  intygen  dorom  är  det  hg.  13  af  bildade 
stenskilderiet.  Man  ser  der  Christus  inom  en  anreola 
mellan  evangelisterna  Matthei  och  Johannes'  symboler. 
Dernnder  löpei-  en  rad  af  bhidrankor,  ett  ytterst  vanligt 


^)  Af  de  kyrkor,  som  biskop  Beng;t  uppförde,  voro  tvciim-  runda,  näm- 
ligen Dimbo  och  Agnestad,  af  livilken  senare  ännu  iiterstä  ieke  oansen- 
liga lemningar,  icke  liingt  frän  Falköping.  Dä  det  heter  i  biskopslängden 
äfven  om  S:t  Sigfrid,  att  han  I)ygde  Agnestads  kyrka,  menas  väl  nägon 
tidigare  träbygnad  derstädes. 


358 

raedeltidsmotiv^).  Längs  bågen  läses:  othelric  me  fecit. 
Othelric  liar  för  visso  ingen  svensk  man  hetat;  namnet 
är  tydligen  angelsaksiskt. 

Kiir.  14.  t^i?-  15. 


'kil,Tr^'i.| 


lifjf^ti' 


WM 


T^;H||:|,j^m. 


m 


i'^ii'i>^' ^1  fel ' 


Kig.  14  oili  1.').     (iriitlinllar  vid  Ugglum.    V'G.     Kfter  1'.  A.  Säve. 


Skälfvums     kyrka    lijro-er    vid    foten    af    KinnekuUe 
och  nära  intill   lliisal)}-,  der  det  gamla  biskopssätet  fans. 

')  Detta  raotiv,  det  treflikifja  bladet,  som  är  sa  vanlijit  inuler  inedel- 
lideii  oeli  som  aiiväiidcs  i  utlandets  kyrklif^a  konst  längt  iViriän  vart  land 
ohristnades,  förekommer  ytterst  .siUlan  ä  runstenar.  Jag  kan  icke  minnas 
mig  liafva  sett  nägot  liknande  pä  mer  än  en  enda,  som  fordom  funnits  i 
Balingstads  kyrkas  vajxmlius  (Uppland),  men  nu  förvaras  pii  AVijk.  Denna 
runsten  är  afhildad   i   Dyijeeks  Sverikes   Runurkunder  (fol.)   N:o   135,  men 


359 


Ett  ifrån  detta  utojaiio^et  inflytande  märker  nian  fler- 
städes  i  trakten.  Säsoni  exempel  kunna  nämnas  de 
många  stenskilderierna  i  Forshems  kyrka,  vid  norra  än- 
dan af  Kinnekulle.  De  synas  i  allmänhet  icke  vara  så 
fint  utförda  som  den  här  af  bildade  Skälfvums-reliefen. 
Det    råaste    är    redan    afbildadt    här    ofvanför    s.    155. 

Vid  en  mängd  kyrkor  såväl 
i  Husaby trakten,  som  något  län- 
gre söderut  i  landskapet,  finner 
man  ett  slags  grafhällar,  ganska 
tunna,  fyrkantiga,  afsmalnande 
mot  ena  ändan  och  prydda  med 
upphöjda  ornamenter,  antingen  i 
korsform  (flg.  14)  eller  ock  i  form 
af  särdeles  smakfidla  bladrank  or 
(fig.  15  och  16).  Bilder  ur  djur- 
eller  menniskoverlden  förekomma 
icke  på  dessa  hällar.  Stenarne 
med  bladrankor  hafva  ibland  en, 
ibland  tvenne,  som  åtskiljas  af  en 
upphöjd  mellanbalk,  såsom  å  fig. 
15  och  16.  Af  de  många  exem- 
pel på  grafhällar  af  detta  slag, 
som  jag  kunde  uppräkna,  nöjer 
iao;   mig  med   att  nämna   de    tre 

JO  o 

särdeles  vackra,  som  förekomma  i  Skara,  en  uti  och 
tvenne  strax  utanför  domkyrkan^). 

Äfven  dessa  grafhälls-ornamenter  torde  ej  varit  full- 
komligt oberoende  af  ett  engelskt  inflytande,  ty  tunna, 
oftast  med   prydliga  kors   ornerade  grafhällar  äro  myc- 

just  detta  o-auska  vigtig-a  drag  iir  icke  af  hr  Dybeck  uppniärksammadt 
och  hans  afbilduiug  iir  således  icke  fullt  trogen,  —  en  aMnuirkiiiug  för 
öfrigt,  som  gäller  alltför  mänga  af  de  runstensteckningar,  soui  hr  Dybeck 
offentliggjort. 

^)   Afbildningar    Hnnas    i    min   samling  af  teckningar  efter  konstföre- 
mål  från   medeltiden. 


Ki-.  16.  Gnifhfill   fräu  IUn^^^c^g.    VG. 
Kiter  I'.  A.  Säve. 


360 

ket  vanliga  i  norra  England^).  Enligt  den  erfarenhet 
man  der  gjort,  hafva  hällarne  med  dubbelfigur  och 
mellanbalk  blifvit  lagda  öfver  tvenne  personer,  vanligen, 
kan  man  antaga,  öfver  man  och  hustru"). 

Äfven  andra  graf  stensform  er  äro  ganska  vanliga  i 
Vestergötland.  Der  finnas  t.  ex.  kistformiga,  oftast  med 
tresidig  öfveryta.  Midtpartiet  intages  då  vanligen  af  en 
ornamentslist,  t.  ex.  en  rak  med  ett  kors  slutande  stjelk, 
frän  hvilken  en  mängd  knoppar  med  kortare  eller  län- 
gre skaft  utspringa  eller  ett  bugtande  band,  som  sam- 
manhåller knippor  af  spetsiga  blad.  Af  dessa  grafstenar 
förvaras  tvenne,  som  fordom  tillhört  Ugglums  kyrka,  i 
Statens  Historiska  Museum.  Den  ena  har  följande  skrift 
i  upphöjda  runor:  DR^IK  •  MKKM  :  Y+KS  :  hhllR.  :  t>+YYH  : 
h1iKi  :  Kr\hHHKI^  :  H\tr^^K  •  *^hhh1lhK  (tre  män  ligga  un- 
der denna  sten,  Gunnar,  Sigvat,  Hallsten^).  Den  andra 
har  midtstycket  utplänadt,  å  ena  sidostycket  en  run- 
skrift, å  den  andra  en  ristning  med  1100-talets  majusk- 
ler    (Lilj.    N:o    1636').      En    mer    utbildad    form   företer 

*)  Jfr  t.  ex.  E.  Charltons  afliaiidliug-  »Ou  tlie  sepulcrnl  Slabs  cxisting 
in  the  counties  of  Nortliuniberlaiul  autl  Durham  (Aicluiiological  Journal 
vol.  V.  s.  233  f.);  F.  C.  Pliunptre's  Account  ou  the  parish  church  of 
Bakewell  in  Derbysliirc  s.  47  f.;  Bateman's  Vestiges  of  the  Antiquities 
of  Dcrbyshire  s.  185.  Enligt  Charlton  finnas  aniui  i  Nortluimberland 
100 — 120,  i  Durham  åtminstone  50  ocli  i  Cunibcrland  iianslcc  lika  mänga 
grafhällar  af  detta  slag.  Detta  förtjenar  miihända  så  mycket  större  upp- 
märksamhet, som  legenden  låter  S:t  Sigfrid  komma  ifrån  norra  England, 
hvilkct  ju  mycket  väl  kan  vara  sant,  äfven  om  han  icke  varit  erkebiskop 
i  York. 

'^)  På  Lärbro  kyrkogärd  (Gotland)  finnas  grafstenar,  som  synas  vara 
lagda  öfver  tvenne  personer;  de  äro  itudcladc  på  längden  genom  en  rak 
linie  och  hvardera  halfvan  har  ett  likarmadt  kors  inom  en  cirkel.  (Teck- 
ning i  min  samling).  Ja,  der  finnas  moderna  grafvar,  omslutna  af  en 
träram   och   på  liknande  sätt  itudcladc  genom  cu  liiiigs  midt(;n  gående  slå. 

•')  Liljegrens  iJunurkunder  N:o  1632,  der  inskriften  icke  är  fullt 
riktigt  återgifven.  HR  i  gunnak,  1R  i  sikfatk  och  '^^  i  ii.\llstenn  äro 
å  stenen  ätcrgifiui  med  sammaut)iiiidna  runor.  V  i  siKi.vru  har  det  ne- 
dre snedstrecket   tydligen    punktcradt. 

*)  Den  senare  Ugglums-stencn  är  afbildad  i  Stcphens'  Old  Northern 
Runic   Monuments  s.  459.    Afl)ildningar  af  liknande  stenar  liimas  i  Bautil 


361 

grafkistan  vid  Husaby  med  hennes  skulpterade  sido- 
stenar och  ändhällarne,  hvilken  är  afbildad  här  ofvanför 
s.   152'). 

Afven  dopfuntarne  i  Vestergötland  ega  ett  ganska 
stort  intresse.  Några  äro  försedda  med  ornamenter, 
som  på  det  närmaste  öfverensstämma  med  grafhällar- 
nes    bladrankor.     Se   t.    ex.   fig.    17.     Andra   åter   hafva 


Fig.  17.     Diiiilunt  i  Forshem.    V(;.     Kfter  1'.  A.  Säve. 

samma   af  bugtade  band  sammanhalhia   knippor  af  spet- 
siga  bhid,    som   förekomma   å   en   del   af  de    kistformiga 


under  numren  939  (den  förra  Ugglunis-steiicii)  943  och  977;  i  Lilje- 
grens och  Brunii  Nordiska  FornU^nningar  pl.  LXXXVII.  Ett  par  dylika 
stenar,  hittills  okända,  lialVa  denna  sommar  af"  skolläraren  Wernqvist 
uppdagats  vid  Näs  kyrka  i  Yartofta  härad. 

^)  Traditionen,  att  denna  graf  skulle  hafva  tilUiört  Olof  skötkonung 
saknar  säkerligen  all  grund.  Efter  Vestgöta-laginannen  Eniuuds  besök 
i  Uppsala  och  hans  stämplingar,  torde  konung  Olof  icke  haft  mycken 
hog  att  vistas  i  Vestergötland,  och  denna  saunolikhet  kan  helt  visst,  då 
det  icke  finnes  någon  säker  gammal  uppgift  om  motsatsen,  anses  vara 
afgörande.  Traditionen  har  tydligen  uppkommit  i  fiiljd  af  förutsättningen, 
att  den  ansenliga  grafvt.ii  tilliiört  en  ansenlig  iimn,  och  af  kunskapen 
om   det  factum,   att   konung  Olof  d(")))tcs   vid    Husahy   är   1008. 


362 

grafstenarne.  Ännu  andra  hafva  under  rundbågar  en 
mängd  mer  och  mindre  fantastiska  figurer,  centaurer, 
drakar  o.  s.  v.;  vanligen  förekommer  på  dem  äfven  en 
framstiillning  af  Jesu  dop.  Till  denna  sistnämnda  typens 
skulpturer  torde  möjligen  motsvarigheter  kunna  sökas  i 
England.  Åtminstone  linner  man  der  icke  sällan  centaur- 
bilder ^). 

Vore  jag  i  tillfälle  att  framlägga  ett  större  antal 
bilder  af  dessa  grafstenar,  dopfuntar  och  skilderier,  skulle 
likheten  mellan  deras  ornamenter,  de  otaliga  öfvergån- 
garne,  den  rika  utvecklingen  af  de  en  gång  antagna  mo- 
tiverna  genast  falla  en  hvar  i  ögonen  och  visa,  att  de 
äro  alster  af  en  och  samma  konstriktning  och  af  samma 
tidehvarf.  När  man  derjämte  besinnar,  att  konstverk  af 
detta  slao;  äro  allmänna  i  Vestero-ötland  och  äfven  före- 
komma  i  Vermland  och  Dal')  d.  v.  s.  inom  hela  det 
gamla  Skara-stiftet,  måste  man  anse  dem  vara  alster  af 
en  konst,  som  särskildt  utvecklades  inom  det  nämnda 
området.  Man  styrkes  i  denna  åsigt  och  i  allmänhet  uti 
öfvertygelsen  derom,  att  vissa  stift  hade  sina  särskilda 
bildhuggareskolor,  när  man  dessutom  finner,  att  i  de 
andra  fastlands-stiften,  der  dessa  typer  äro  ytterst  säll- 
sporda  eller  fullkomligt  saknas,  använde  man  med  för- 
kärlek andra  typer,  hvilka  icke  vunnit  tycke  inom  Skara- 
stiftet'').    Man   hai-  derföre  allt  skäl  att  tro   på  tillvaran 


')  De  äro  dock  ej  heller  sällsynta  i  andra  länder,  t.  ex.  Tyskland. 
Vcrgilius  låter  centaurer  pläga  sjiilanu;  i  Orcus  och  de  förekomma  på 
romerska  och  etruskiska  graiVårdar.  Frän  och  med  tionde  århundradet 
användes  de  al'  den  christna  konsten  till  att  heteckna  de  onda  andar, 
som  verka  i  öfre  verlden,  IVcstclscrna  som  trälVa  det  obevakade  Iijertat. 
De  afl)ildas  med  häi^e  och  pil  ITir  att  antyda  den  ondes  glödande  skott 
(Ephes.  6:  16).  Piper,  Mythologie  der  christlichen  Kunst,  I.  s.  393  f. 
A  Vcstgöta-dopfuntarne  ser  man   (lem   ocksä  alltid  skjutande. 

^)  Exempelvis  ma  nämnas  \'ö\-  Dalsland  grafhiUlar  i  Kolstads  kyrka; 
för  Vermland  grafhäll  med  orncradt  kors  i  Ulinc^härad,  grafhidlar  med  hlad- 
rankor  i    llammarö  och   Arvika,   (l()])riintar  i    i')otilsätcr  och    lUomskog. 

•*)  I  Östergötland  prydde  man  ofta  dopfuntarne  med  scener  ur  Jesu 


363 

af  inhemska,  svenska  hildhuggarskolor  i  Sverige,  der 
fäderneärfd  konst  utbildades  efter  nya  mönster.  Ett  vit- 
nesbörd  derom  ligger  äfven  i  namnet  på  den  man,  som 
arbetat  flera  af  de  kistformade  grafstenarne,  Harald  sten- 
mästare,  som'^ian  kallar  sig  på  en  sten  vid  Vings  kyrka 
i  As  härad,  Haraldus  magister,  som  han  kallade  sig  i 
de  latinska  inskrifter,  som  vanligen  åtföljde  runskriften 
å  hans  grafstenar.  Han  var  således  en  man  med  nor- 
diskt namn,  väl  förfaren  i  runkunskap,  men  han  hade 
derjämte  gått  i  skola  hos  kyrkans  tjenare  och  af  dem 
lärt  sig  det  gamla  romarspråket.  Men  majusklerna  äro 
ibland  nao;ot  ore2;elbundna,  hvilket  måhända  får  tolkas 
som  ett  bevis  för  en  viss  ovana  vid  dem  under  början 
af  hans  verksamhet. 

Man  finner  nåoon  iiånij  utom  Skara  stift,  äfven  i 
Svealand,  fornlemningar,  som  påminna  om  de  grafstenar, 
om  hvilka  jag  här  talat.  De  vitna  derom,  att  samma 
inflvtande  ajort  sig;  oällunde  här  som  i  Skara  stift,  ehuru 
det  aldrig  ])lef  så  betydande  som  der.  Grafhällar,  på- 
minnande om  de  vestgötska,  fiimas  t.  ex.  i  Börje, 
Korsta  och  Roslags-Bro  kyrkor  (Uppland').  Det  vackra- 
ste minnesmärket  af  denna  konstriktning  frän  mellersta 
Sverige  är  onekligen  den  stora  stensarkofag,  som  frän 
S:t  Botvids  kyrka  (Botkj-rka)  kommit  till  Statens  Histo- 
riska Museum.  De  nedre  sidopartierna  påminna  om 
Husaby-grafven,  taksidornas  ornamenter  förråda  en  gan- 
ska   stor    likhet    med    ornamenterna    pa    en    dopfunt    i 


barndomshistoria  —  en  sådan  l)ildserie  iir  aftccknad  i  denna  dol  af  tid- 
skriften s.  92,  93  —  Inilka  jag-  aldrig  funnit  a  vestgötska  dopfuntar. 
Inom  ärkestiftet  fick  uiau  mot  slutet  af  medeltiden  en  egen  typ.  Dop- 
funten är  icke  mycket  stor  och  har  form  af  en  kalk.  Kring  skalen  löper 
en  ranka  och  inskrift  förokommor  vanligen.  Kn  sädan  fuiit  tinnes  i  Stock- 
holms storkyrka  (med  iirtalct  1Ö14),  i  Ökepptuua  i  fppland  (teckning  i 
min  samling),  i  Neder-Calix  (teckning  i  Kongl.  Akademiens  archiv)  o.  s.  v. 

*)    Teckningar    finnas    af    den     förstnämnda     i    Peringskölds    Monn- 
mcnta  UUerakerciisia  s.   .'541    af  de  t  va  senare  i  mina  samlingar. 


364 

Alphingtons  kyrka  i  Devonshire,  som  anses  tillhöra  slu- 
tet af  1100-talet^).  Inskrifterna  äro  dels  svenska,  ristade 
i  runor,  dels  latinska,  skrifna  med  raajnskler,  således  i 
öfverensstämmelse  med  hvad  man  finner  å  de  vestgötska 
kistformiga  grafstenarne,  hvarjämte  majffsklerna  hafva 
samma  form.  Tyvärr  är  runskriften  å  Botkyrkestenen 
ganska  skadad,  men  man  ser  dock,  att  vården  bevarar 
minnet  af  en  Björn  (i  runskriften  ^MKK"),  i  den  latinska 
biörn),  son  af  en  Sven  och  Bankfrida?,  som  tyckas  hafva 
bott  å  en  gärd  kallad  Hammarby '').  Enligt  legenden, 
hade  S:t  Botvid  en  broder  Björn,  som  bygde  till  hel- 
gonets ära  en  kyrka  å  deras  fädernegård,  och  det  synes 
då  icke  orimligt  att  antaga  legendens  och  stenens  Björn 
vara  samma  man.  Detta  är  höjdt  öfver  allt  tvifvel,  om 
det  är  rätt,  hvad  utgifvarne  af  Scriptores  rerum  Sueci- 
carum  medii  ajvi,  tom.  II  uppgifva '),  att  Botkyrka  prest- 
gård  verkligen  ligger  å  en  Hammarbys  egor.  Att  kistan 
hör  till  1100-talet  är,  om  man  dömer  efter  ornamenternas 
stil,  fullt  visst;  men  om  deinia  sammanställning  med  le- 
gendens Björn  är  riktig,  vinner  man  en  något  bestämdare 
tidsuppgift.  Den  i  England  christnade  Botvid  mördades 
år  1120  och  nio  år  senare  uppförde  Björn  sin  träkyrka, 
som  invigdes  af  engelsmannen  biskop  Henrik  i  Uppsala 
samt  af  biskop  Gerder  i  Strängnäs.  Något  efter  1129  har 
således   Björn    afiidit  och  grafmonuinentet  arbetats. 

Jag  kan   icke  stadna  liär  utan  att  nänuia  några  ord 
om  Gotland,  det  rikaste  fält  i  Sverige  för  den,  som  ön- 


')   Palcy,   Illustiiitions  of  Kaptism;il  Fouts.     London  1844. 
-)  Liljegren   hur  (X:()    l()-20)   uiekn.   Ii  vilket  är  orätt. 

■')  TyvJirr  är  giirdsn.unnet  ieke  sil  tydligt,  som  man  kniidc  (inska. 
Liljegren  har  haimauby.  Lika  mänga  rnnor  Jinnas  (jvar,  men  den  Törsta 
är  otydlig.      Den  tredje  synes  vara   I. 

*)  L.  c.  sid.  377  (»quod  pra-diiiin  iani  sedes  est  Pastoris  ecclesiae»). 
I  Hist.-Geogr.  och  Statist.  Lcxieon  öfver  Sverigi;  Cörekonimer  samma  upp- 
gift uti  artikeln  »Botkyrka»,  der  det  hänvisas  till  vidare  upplysningar  uti 
en   artikel  »liamniarijy",    men   denna   linnes  ieke. 


365 

skar  studera  medeltidens  byggnadskonst  och  äfven  i  viss 
mon  bildhuggarkonsten.     Gotlands  kyrkor  hafva  visser- 


Fig.  18.     Stenkyrke  kyrka  (Uolland).     Bygd  ftr  1255.     Efter  P.  A.  Savo. 

ligen  i  Brunius  fått  en  omsorgsfull  och  lärd  beskrifvare, 
och  P.  A.  Säve  har  användt  en  stor  del  af  sitt  verk- 
samma lif  till  att  grjuiska  dem,  hvarom  hans  för 
Kongl.    Akademien    utförda    teckningar   samt   hans   rika, 


366 

till  Kongl.  Akademien  testamenterade  handskrifna  an- 
teckningar vitna.  Dessutom  eger  Gotland  en  länsarchi- 
tekt,  hr  A.  W.  Lundberg,  som  troget  studerar  lemnin- 
garne  af  forntidens  konst  och  för  hvilken  det  tyckes 
börja  lyckas  att  få  folkets  ögon  öppnade  för  de  skatter 
det  eger  i  sina  kyrkor^).  Men  fältet  är  så  rikt,  att  här 
återstår   ännu   öfver   all   beskrifning  mycket  att  uträtta. 

Då  man  på  Gotland  nästan  allestädes  finner  lands- 
kyrkor af  samma  praktfulla  utseende,  som  den  hg.  18 
af  bildade  kyrkan  eger,  har  man  rättighet  att  vänta  äf- 
ven  af  bildhuggarkonsten  talrika  alster,  om  icke  annat, 
använda  som  dekorationer  å  bygnaderna.  Detta  är  äf- 
ven  fallet.  Och  det  särskilda  interesset  framför  den  nyss 
omnämnda  vestgötska  skulpturen  har  den  gotländska,  att 
man  inom  den  senare  finner  arbeten  äfven  från  en  något 
yngre  tid,  och  att  man  derigenom  är  i  stånd  att  följa 
utvecklingen.  En  så  nära  slägtskap  finnes  mellan  de 
gotländska  alstren  af  bygnads-  och  bildhuggarkonsterna 
från  olika  tider,  att  man  måste  anse  dem  vara  verk  af 
samma  anda  och  samma  skolor.  Hvarifrån  Gotland  än 
fick  sina  första  byggmästare  och  l)ildhuggarc,  inom  Got- 
land blef  den  konst,  de  der  grundlade,  fullkomligt  in- 
hemsk. 

På  Gotland  finnas  ganska  gamla  skulpturer.  Såsom 
exempel  på  sådana  kunna  nämnas  följande.  1.  Sten- 
skilderier  å  södra  vttermuren  af  Vamblingbo 
kyrka.  Man  ser  der  dels  Christus  med  välsignande 
hand,  bok  och  korsgloria  samt  tolf  personer,  antagligen 
apostlar,  under  en  rad  af  rundbågar  m.  m.,  dels  orna- 
menter,  af  hvilka  det  ena  förråder  närmaste  förvantskap 
med    runstens-slingorna'),    det   andra   åter   liar   upptagit 


')  Vid  ett  l)esök  pii  Gotland  förlidcii  sommar  fann  jaj^  t.  ex.,  liur 
man  i  Garde  rundbäffskyrka  ersatti;  fyrkantina  fön-stcr  med  fint  ntfcirda 
rundbagiga.    JJct   må  med   skid   kallas  en  åtf^ärd,  som  liedrar  församlingen. 

-)  Mycket  liknande  slingor  förekomma  å  en  silfverskål,  funnen  jämte 


367 

ett  bestämclt  utpregladt  niedeltidsmotiv^).  Man  har  der- 
före  skäl  att  föra  dessa  relief-skulpturer  till  den  första 
gotländska  christendoniens  tid.  Då  Vamblingbornas  nu- 
varande kyrka  tillhör  ])örjan  af  öfvergångstiden  från 
rundbågs-  till  spetsbågsstil,  måste  man  med  Brunius  an- 
taga, att  dessa  skilderier  tillhört  en  äldre  kyrka'),  ty 
yngre  än  1100-talet  kunna  de  svårligen  vara;  de  till- 
höra kanske  snarare  detta  århundrades  början  än  dess 
slut.  2.  1  Färd  hems  kyrka  iinnas  reliefer  vid  södra 
choringången,  dels  fantastiska,  dels  historiska^).  Bland 
de  senare  är  en  biskop,  hvars  mitra  liar  de  båda  hor- 
nen icke  fram  och  bak,  utan  å  båda  sidorna,  d.  v.  s.  af 
den  äldsta  formen,  som  förekommer  ännu  å  erkebiskop 
Stefans  sigill,  men  icke  å  någon  annan  svensk  biskops, 
hvadan  man  bör  kunna  antaga,  att  denna  mitra-form 
försvunnit  kort  efter  1150.  Under  1100-talet  uppfördes 
ock,  enligt  en  gammal  anteckning,  Fardhems  kyrka. 

Men  af  ännu  större  vigt  äro  de  gotländska  skulp- 
turerna från  den  följande  tiden,  alldenstund  sådana  äro 
annorstädes  ytterst  sällsynta.  Till  dessa  kan  man  räkna 
föliande.  1.  Skulpturen  å  vestra  portalen  å  norra 
sidan  af  Oja  kyrka.  A  hvardera  sidan  förekomma  tre 
kolonner,  samt  ytterst  en  lyrsidig  pilaster.  A  östra  si- 
dan hafva  de  förra  i  stället  för  kapitäler  ett  Christus- 
och  tvenne  menniskohufvud,  pilastern  åter  ett  grinande 
lejonansigte  med  tvenne  huggtänder.  Dernedanför  äro 
under  baldakiner  afbildadc  en  biskop  och  S:t  Petrus. 
A   vestra   sidan    ser   man    i    stället  för   kapitiiler   en   1ig- 


hvarjehanda  smycken  och  mynt  af  siltVer  och  en  guhlkhimp  vid  Lilla 
Valla  i  Rute  socken  pä  Gotland  (Inv.  3090).  De  yngsta  angelsaksiska 
mynten  voro  slagna  af  Edvard  Confessor  (f  1066).  iV'n  lilla  skilnad, 
som  tinnes  mellan  de  ii  silfverskrden  graverade  ornamenterna  och  rclief- 
skulptnren   å  Vamblingho    kyrka,  antyder,   att  den   senare  iir  nägot  yngre. 

')  Teckningar,    utförda   af  P.    A.    Scäve    tir    1855,    förvaras   i    Kongl. 
Akademiens  archiv. 

^)  Gotlands  Konsthistoria  III,  s.   196. 


368 

gande  man,  med  upprätt  hufvud  och  omsorgsfullt  fri- 
seradt  hår,  som  håller  i  ena  handen  en  hammare,  i  den 
andra  en  tång^).  Nedanför  hans  hufvud  ser  man  under 
baldakiner  en  konung,  hållande  i  ena  handen  en  3'xa,  i 
den  andra  ett  ciborielikt  reliquarium")  (icke  riksäpplet), 
samt  S:t  Paulus.  Då  dessa  bilder  icke  sällan  träffas 
tillsammans  å  gotländska  kyrkor,  S3^nes  det,  som  om 
apostlarne    Petrus    och    Paulus    samt    de    tvenne   andre 


')  Skall  detta  vara  ett  helgon,  kan  det  svårligen  vara  någon  annan 
än  S:t  Eligius  (i  659),  alla  guldsmeders,  smeders  ocli  hofslagares  skydds- 
patron. Men  det  obecpäma  läget  —  kroppen  skall  upbära  trycket  af 
portalens  båge  —  och  bristen  på  alla  helighetens  insignier  göra  detta 
föga  troligt.  Det  skulle  ock  kunna  vara  någon  kyrkans  byggmästare, 
som  liär  afbildat  sig.  Angående  sådana  bilder  jfr  Ottes  Handbuch  der 
kirchlichen   Kunst-Archäologie  (4:de  uppl.)  s.   865. 

-)  Man  förvexlar  ofta  ciboriet  och  dess  varieteter  med  moustransen. 
Ciboriura  (af  cibus,  mat)  var  ett  kärl,  i  hvilket  man  förvarade  förrådet 
af  invigda  hostier.  Ett  mindre  ciborium  kallades  pixis  och  hade  då 
vanligen  form  af  en  låg  cylinder,  med  kon-formigt  lock;  men  man  höll 
icke  så  noga  på  skilnaden,  utan  man  tinner  älven  ganska  stora  hostie- 
kärl  med  hög  tot  bära  namn  af  pi.vis.  Ett  ciborium,  i  hvilket  man 
fiirde  hostian  till  sjuke,  kallades  viaticum  (af  via,  väg)  och  då  man  na- 
turligtvis för  sådant  ändamål  helst  tog  de  smärre  kärlen,  blir  viaticum 
och  pixis  ungefär  det.samma.  I  monstransen  deremot  insattes  vid  vissa 
tilUällen  en  hostia,  för  att  uppvisas  (monstiari)  för  den  tillbedjande 
mängden.  Alla  dessa  kärl  förvarades  i  tabernaklet  eller  sakramentshuset; 
sådana,  särdeles  väl  arbetade,  finnas  i  flera  Gotlands-kyrkor.  Ett  hostie- 
kärl,  som,  enligt  inskriften,  är  en  pixis,  är  afbildadt  i  Hofbergs  Nerikes 
gamla  minnen  s.  165  fig.  4  (fig.  6  å  den  följande  sidan  är  tydligen 
ingen  monstrans,  utan  antingen  en  pixis  eller,  snarare,  ett  reliquarium). 
En  pixis  af  dess  ursprungligen  enkla  form  (från  Martebo  kyrka  på  Got- 
land) är  afbildad  i  Ny  Illustrerad  Tidning  för  1867,  sid.  245.  Men  kärl, 
alldeles  liknande  dessa  hostiekärl,  användes  tydligen  äfven  för  andra  ända- 
mål. Ofta  ser  man  de  tre  österländska  konungarne  frambära  sina  liåfvor  i 
pixides.  Dessutom  anviindes  de  i  kyrkorna  såsom  relicpiarier.  Så  för- 
varas t.  ex.  i  Statens  Historiska  Museum  (Inv.  1690)  ett  pixisformadt 
kärl  med  inskriften  sacrarium  reliquarum.  Det  har  blifvit  för  Statens 
räkning  inkö[)t  hos  guldsmeden  O.  W.  Kjellberg  i  Vesterås,  livilken  städse 
visat  en  bercimlig  omtanka  filr  i)cvarande  af  sådana  konstsaker,  som  blifvit 
till  lionom  utbjudna.  Jag  skulle  tro  att  det  ursprungligen  kommit  från 
L.  Rytterns  kyrka  i  Yestmanland.  Då  ingen  annan  än  en  prest  kan  bära 
ett  hostiekärl,  håller  jag  troligt,  att  de  ciborie-  och  pixislika  kärlen,  som 
man  ser  i  händerna  på  S:t  J'lrik  och  S:t  Olof,  äro  reliciuaiicr,  hvilka  skola 
antyda  de  biirandcs   helighet. 


369 

varit  särskildt  käre  för  Gutarne.  Då  någon  nordisk  bi- 
skop icke,  så  vidt  jag  vet,  varit  af  någon  synnerligen 
stor  betydelse  för  ön  —  Gutasagan  säger  blott,  att  flere 
biskopar  besökt  henne  —  är  det  rådligast,  att  anse  bi- 
skopen i  dessa  reliefer  vara  S:t  Nicolaus,  alla  köpmäns 
och  sjöfarares  skyddspatron.  Men  hvem  är  konungen? 
Jag  kan  icke  tro,  att  han  är,  såsom  professor  Brunius 
antager,  den  danske  S:t  Knut,  som  svårligen  varit  af 
någon  betydelse  för  ön;  men  da  don  i  hela  Norden  fi- 
rade Olof  Haraldsson  särskildt  omtalas  i  Gutasagan  och 
hans  minne  än  i  dag  lefver  å  Gutarnes  läppar,  synes 
det  mifj  enklast  att  anse  den  vxbärande  konunofen  vara 
den  med  en  yxa  aflifvade  Olofhelge^).    Under  det  dessa 


^)  Då   flera    koiigliga  helgonbilder  förekomma  i  våra  kyrkliga  konst- 
verk,   torde  följande  ikonogratiska  iakttagelser  ä  enstaka   bilder  och  altar- 
skåp   i    Statens    Historiska    Museum  förijena   att  meddelas.      1.     Altarskåp 
från    Hille  (Gestrikland)  'S(a}iite  ertck,   konung  med  svärd   och   (troligen) 
spira;    <S(anctu)^'  oluus,   konungen  stående   på  ett  vidunder,   med  riksäpple 
och    ett    lorloradt    attribut,    hvilket,    att    döma    efter    handens    form    varit 
långt   (troligen    yxan).    —    2.    Altarskåp    från    Ku  ml  a    (Nerike);    konung 
(Olof)    med    lång    spira    och   ett  reliquariuni,   liknande  ett  klotrundt  cibo- 
riura    med    knopplikt    lock,   stående  på  ett  vidunder;    konung  (Erik)  med 
spira    (troligen)    och    eit    förloradt    attribut.   —   3.    Altarskåp   från    Osby- 
Garn    (Uppland).      Konung    (Olof)    med    yxa    och    reliquarium,    liknande 
ett   ciborium    med  kuUrigt  lock,  stående  på  ett  vidunder;    konung  (Erik) 
med  förlorade  attributer.   ~  4.     Altarskåp  från  Öster -Åker  (Uppland). 
Konung   (Erik)    med    svärd    och    ett  sexkantigt,  pixislikt  reliquarium;    ko- 
nung   (Olof)    med    spjut   och   klotrundt  ciborium   med   knop])forniigt   lock, 
trampande    på    ett    vidunder.  —   u.    Altarskåp    frim    Tjällmo    (Östergöt- 
land).   Konung  (Erik)  med  spira  och  svärd;   konung  (Olof)  med  yxa  och 
ett    reliquarium    liknande    ett    ciborium    med    fot    och    spetsigt    lock.    — 
6.     Altarskåp     från    Hammarby    (Södermanland).      Konung    (Erik)    med 
spira    och    fyrkantigt,    pixislikt  reliquarium    med    fot;    konung  (Olof)  med 
riksäple    och    en    drutklase(?),    stående   på   ett  vidunder.  —  7.    S:t  Kata- 
rinas af  Alexandria  altarskåp  från  Ed  (Calmar  Län).    Konung  (Erik)  med 
svärd  och  korsbiirande  riksäple;   konung  (Olof)  med  yxa  (målningen  något 
skadad)  och   ett  pixislikt  reli(|uarium  med  fot,  stående  pa  ett  vidunder.  — 
8.    Bild  från  Erötuna  (Uppland).    Konung  (Olof)  med  riksäple  och  ett 
förloradt  attribut,  trampande  på  en  krigare.  —  9.    Bild   från   Kullersta 
(Östergötland).     Konung   (Olof),   med   äple,  tramp.inde  på  en  krigare.  — 
10.    Bild   från   Alsike  (Uppland).     Koulhig  (Olof)   med  äple  och  ett  för- 
loradt   attribut,    trampande    på    en    nicnniska.    —     11.     Bild    från    "Väte 

Antiqv.  Tidskrift.  24 


370 

två  representera  i  främsta  rummet  lekmännen,  hvilkas 
yrke  skulle  skyddas,  och  landets  historiska  minnen,  re- 
presentera Petrus  och  Paulus,  judendomens  och  heden- 
domens apostlar,  kyrkan  i  hennes  helhet.  Men  äfven 
dessa  senare  synas  haft  en  viss  betydelse  för  Gotländin- 
garne,  ty  enligt  Gutasagan  upptogo  Sveakonungens  sände- 
män  skatten  å  tinget  näst  efter  Petri  och  Pauli  dag 
(den  29  Juni'). 

2.  Skulpturer  å  Stånga  kyrka,  dels  å  portalens 
kapitäler,  dels  vid  sidan  deraf.  A  kapitälerna  ser  man, 
med  ganska  små,  men  fint  utförda  figurer,  bilder  ur  Fräl- 
sarens bardomshistoria,  bebådelsen,  besöket  hos  Elisabeth, 
Marias  barnsäng,  de  vise  männen,  barnamordet  i  liethle- 
hem  och  flygten  till  Egypten.  A  pilastrarne,  som  om- 
gifva  dörröppningen,  äro  fyra  bröstbilder,  af  hvilka  tvenne 
äro  biskop  Nicolaus  och  konung  Olof  helge.  I  dörrfäl- 
tet ser  man  öfverst  Christus  krönande  Maria  samt  evan- 
gelisten  Johannes  och  Döparen,  Petrus  och  Paulus.  I 
rostet  ser  man  Christus  med  korsfanan  uppstiga  ur  graf- 
ven,  hvars  väktare  s}  nas  nedanför.  Pa  östra  sidan  om 
porten  sitter  å  en  kragsten,  som  uppbäres  af  ett  hufvud 
med  tvenne  betar,   påminnande   om   Oja-portens,  och  un- 


'Gotland).  Konuri<?  (Olof)  med  ett  reliquarium,  liknande  ett  klotrundt 
(åborium  med  kuUriijt  look,  trampande  pa  en  krifjare.  —  12.  Bild  fiån 
Tortuna  altarskåp  (Vestmaniand).      Koniinj^  (Eiik)   ined   spira  uch  iiple. 

När  man  ber  en  konung  trampa  pä  eu  drake  mud  mcnniskoliufvud 
(dier  pu  en  raenniska,  kan  man  i  de  flesta  fall  antaga  det  vara  S:t  Olof; 
1'ullt  säker  kan  nian  likväl  vj  vara,  ty  på  altarskåpet  i  Odensala  (Upp- 
land) trampa  hade  Saiictius)  Ericvs  ocli  Sanctius)  Ola(us)  rex  pä  vid- 
under —  att  förtiga  andra  exempel.  Riksäple  kan  sä  väl  Erik  som  Olof 
iiafva.  lleli(juarium  liafva  de  hiida;  en  jämförelse  med  flera  bilder  fär 
utvisa,  om  det  är  konstant,  att  Eriks  reli(|variuin  är  kantigt,  Olofs  run- 
dadt.  Spira  har  Olof  nägon  gäng,  Erik  ganska  ofta.  Sviird  utmärker 
den  halshuggne  Erik,  yxa  den  af  ett  yxhugg  dödade  Olof.  Olofs  yxa 
är  någon  gäng  utl)ytt   mot  ett  spjut. 

*)  En  afteckning  af  denna  portal  förekommer  i  Ny  Illustrerad  Tid- 
ning för  1868,  s.  152.  Detta  är  dock  icke  mer  än  ett  temligen  flygtigt 
utkast. 


371 


der  en  baldakin,  en  Maria  med  Barnet,  till  livilket  de 
tre  konungarne  frambära  sina  håfvor.  Ofver  dem  ser 
man  Christus  hånas  och  gisslas,  samt  öfverst  nedtagnin- 
gen  från  korset.  Dessa  figurer,  i  naturlig  storlek  och 
fullt  runda,  förråda  i  allmän- 
het en  starkt  realistisk  upp- 
fattning, och  ega  jämte  den 
naiva  vidunderlighet,  som  ofta 
beledsagar  denna,  en  ganska 
stor  uttrycksfullhet^). 

3.  En  chorstol  i  Burs 
kyrka.  Vid  södra  chorväg- 
ven  tinnes  ännu  en  stol,  bestå- 
ende af  tvenne  höga  gafvel- 
stycken,  förenade  af  en  sten- 
bänk. Gafvelstyckena  hafva  å 
de  tvenne  sidor,  som  kunde 
ses  af  församlingen  i  kyrkan, 
ganska  höga  reliefer.  Jag  lå- 
nar här  en  figur  (lig.  19)  ur 
Ny  Illustrerad  Tidning,  som 
kan  orifva  en  uno-efärlin;  före- 
ställning  om  det  helas  anord- 
ning, ehuru  hon  icke  gör  ori- 
srinalet  full  rättvisa  och  dess- 
utom  är  i  vissa  afseenden  be- 
stämdt  felaktig')-  M^n  ser  här 
öfverst  bebådelsen  och  der- 
under  Marias  besök  hos  Elisabeth.  A  den  andra  gafvel- 
hällen  ser  man  Marie  barnsäng,  med  Josef  vi<l  hennes 
fötter  och  krubban  ofvanföre. 


Fig.  19.    Slolsgalvol   i   Durs   kvikn.    (.iutlund. 


')  En  afljildniiig  af  Stanga-portaleu  torekomraer  i  Bergmans  och 
Säves  planchverk  »Goilaiul  och  Visby  i  taflor.»  En  teckning  i  större 
skala  af  P.  A.   Säve  förvaras  i  Kongl.   Akademiens  archiv. 

'-)  Sa   äro    t.   ex.  engelns  vingar  uteglömda.     Elisabet  har  it-kc  ned- 


372 

4  och  5.  Skulpturer  a  portalerna  i  Bro  och. 
Lärbro.  A  stora  södra  dörren  i  Bro  ser  man  på  ena 
sidans  kapitäler  bebädelsen,  barnsängen,  de  vise  män- 
nen, uppståndelsen  m.  m.  På  kapitälerna  vid  Lärbros 
tornport  ser  man  bebådelsen,  barnsängen,  englauppen- 
barelsen  för  herdarne,  de  tre  vise  männen  och  barna- 
mordet, samt  å  sidorna  af  porten  S:t  Petrus  och  der- 
under  S:t  Olof  med  yxan  och  det  ciborielika  kärlet,  S:t 
Paulus  och  biskopen^).  Figurerna  äro  särdeles  fint  ut- 
förda. 

Tyvä,rr  kan  man  icke  med  full  säkerhet  bestämma 
dessa  skulpturers  ålder.  Man  eger  visserligen  en  gam- 
mal förteckninof  öfver  bv2:nadsåren  för  en  mänjrd  af 
Gotlands  kyrkor"^),   enligt  hvilken   Öja  är  b3'gd  år   1232, 

till  tätt  åtsittande,  ärmar.  Maria  och  enijeln  sväfva  icke  i  luften.  Den 
öfversta  ornamentslisten  äi-  misstecknad  o.  s.  v.  Eu  teckninir  af  P.  A. 
Säve,  troget  ätergifvande  originalet,  som  jag  granskade  törlideu  sommar, 
förvaras  i  Koni>l.   Akademiens  arcliiv. 

')  För  att  icke  förlänga  de  föregående  ändock  tillräckligt  långa  no- 
terna om  ciborier  o.  s.  v.  samt  om  S:t  Olof  och  S:t  Erik,  tillägger 
jag  här  ytterligare  några  anmärkningar.  S:t  Knut  förekommer  jämte  S:t 
Olof  och  S:t  Erik  på  altarskåpet  i  Linde  kyrka.  S;t  Knut  har  der  i 
ena  handen  det  ciborielika  relicpiarit  t,  men  den  andra  handens  attribut 
är  tyvärr  förloradt  (jfr  Säves  beskrifning  i  Kongl.  Akademiens  archiv). 
Man  kan  dock  icke  antaga,  att  detta  felande  attribut  varit  en  yxa,  då 
Knut,  eldigt  legenden,  föll  för  ett  svärd.  Konungen  med  yxan  före- 
kommer äfven  i  Hörsne  och  Lye  kyrkors  glasmålningar.  —  Hvad  slut- 
ligen det  af  mig  under  namnet  »ciborielikt  reliquarium»  omtalade  kärlet 
angår,  liar  det  alldeles  samma  form  som  det  i  medeltidshandlingar  före- 
kommande kärlet  »lianap»  (i  Diplomatarium  Sueeanum  V,  N:o  4111 
t.  ex.  heter  det  »unum  paruum  hanap  pro  uino  bibendo»),  jfr  Yiollet-le- 
Duc,  Dictionnaire  raisonné  du  mobilier  francais,  del.  II,  s.  120.  Men 
då  inan  icke  gerna  kan  antaga  att  det  är  ett  dryckeskärl,  som  sättes  i 
helgonens  liänder,   föredrager  jag  det  begagnade  uttrycket. 

"-)  Tryckt  i  Scriptores  rerum  Danicarum,  del.  VIII  efter  eu  afskrift 
af  Langebek.  Olyckligtvis  vet  man  icke,  hvarifrån  Langebek  fått  alla 
dessa  notiser,  och  då  man  icke  känner  originalet,  kan  man  icke  veta,  om 
detta  är  skrifvet  före  det  sista  der  förekommande  årtalet,  då  man  natur- 
ligtvis alltid  kan  tänka  sig  möjligheten,  att  i  en  äldre  handskrift  senare 
notiser  blifvit  inlliekade.  l)eu  yngsta  notisen  gäller  år  1.'570,  då  orgel- 
verket  i  Sundre  kyrka  bygdes  (originalet  till  de  minnesversar,  som  Langebek 
anför,   var  fästadt  vid  orgelvcrket,  af  h vilket  ännu  linnas  Icraningar;   perga- 


373 

Burs  1240,  Bro  1236  och  Lärbro  1211,  men  enligt  Brunii 
bevisförinir  kunna  dessa  årtal  icke  jjälla  de  nuvarande 
kyrkorna,  utan  äldre,  som  fordom  intagit  deras  plats. 
Brytningstiden  mellan  romansk  och  götisk  stil  synes 
hafva  varat  ganska  län«-e  på  Gotland.  Den  här  fiof.  18 
afbildade  Stenkyrke  kyrka  invigdes  den  17  Maj  1255  och 
är  uppförd  i  äldre  öfvergångsstil.  Till  samma  period 
höra,  att  döma  efter  stilen,  t.  ex.  Källunge  och  Dalhem 
(1209),  Hangvar  (1218),  Sjonhem  (1220),  Follingbo  (1222), 
Fleringe  (1232),  Vänge  torn  (1236),  Elinghem  (1240),  Bal 
(1246),  Björke  (1260),  Viklau  (1262),  Gann  (1265),  Trä- 
kumla  (1276),  Guldrupe  (1280),  Angå,  (nästan  ren  rund- 
bågsstil!  1286),  Lokrume  (1287)  och  Vestergarn  (1289). 
Således  hade  man  under  perioden  1209 — 1289  blifvit 
något  bekant  med  spetsbågen,  utan  att  denna  blef  all- 
mänt beo-atjnad.  Lanixvario-heten  af  denna  öfvero-åno;s- 
tid  visar  bäst,  huru  man  på  Gotland  icke  berodde  af 
utlandet,  när  man  skulle  uppföra  sina  storartade  kyrk- 
b3'gnader,  utan  att  man  der  vid  använde  egna  byggmä- 
stare. Namnet  på  en  sådan  har  blifvit  bevaradt,  Lafrans 
Botvidsson  från  Eskelem,  hvilken,  enligt  uppgift,  år  1239 
b3'gde  Helvis  spetsbägskyrka^).  Ar  årtalet  riktigt,  visar 
detta,  att  jämte  det  man  ännu  med  förkärlek  bibehöll 
den  gamla  rundbågsstilen,  användes  spetsbågen  redan  på 
några  ställen.  Emellertid  tyckes  det,  som  om  det  borde 
hafva    dröjt    temligen    länge,    innan    den    fullt    utbildade 

mentslappen  förvaras  nu  i  Kongl.   Akademiens  arcliiv).    Det  är  nödigt  att 

taga  detta  i  betraktande,  ty  annars  sknlle  nian  knnna  draga  den  slntsatsen, 

att    ingen    af   de    onibygnader,    som    tydligen    företagits    efter    de   angifua 

åren,  blifvit  utförd  fnrr  än  efter  1370,   hvilken  slutsats  nu  är  oberättigad. 

Den  nyssnämnda  notisen   om  orgelverket  lyder  sä: 

Anno  milleno,  treceno  sejjtuiigeno 
Hoc  opus  est  Suiidris,  per  vernerum  fabrii-atuni, 
In  brandborgh   natura,  subtiliter  arte  niasiistnim. 
Hoc  procuraiiit,  hic  tunc  curatus  euidus 
Spiritus  ad  sydus,  cuius  celeste  nieauit. 

^)  Ar   det   månne    samme   Lafrans,    som    luiggit  fattigbössan   utanför 
Bunge   kyrka? 


374 

spetsbägsstilen  allmänt  användes  på  ön,  och  derjämte  sy- 
nes det,  som  om  de  åren  1211  och  1236  bygda  rund- 
bågs-  eller  öfvergångskyrkorna  i  Lärbro  och  Bro  icke 
borde  alltför  snart  hafva  tarfvat  en  ombygnad.  Pro- 
fessor Brunius  är  ock  på  architektoniska  skäl  benägen 
att  förlägga  dessa  nybygnader  till   1400-talet. 

Om  den  älder,  som  sjelfva  bildernas  charakter  anty- 
der, vill  jag  icke  med  någon  tillförsigt  uttala  mig,  förrän 
jag  va]'it  i  tillfälle  att  göra  mer  omfattande  komparativa 
studier.  Men  om  man  inskränker  sig  till  en  detaljgransk- 
ning af  kostymen,  synes  det  mig,  som  om  det  vore  mera 
skäl  att  hänföra  dessa  skulpturer  till  1300-  än  till  1400- 
talet.  I  klädernas  snitt  och  drapering  —  se  t.  ex.  de  stora 
bilderna  vid  sidan  af  Stånga-portalen  —  herrska  ännu  de 
gamla  formerna,  som  åtminstone  i  fastlandets  konstalster 
från  1400-talet  äro  försvunna.  Dertill  kommer,  att  vap- 
nen, som  förekomma,  t.  ex.  å  Lärbro-  och  Stånga-kapi- 
tälerna,  icke  hafva  medeltidens  yngsta  former.  Sköldarne 
äro  små  och  nedtill  spetsiga,  hvilken  form  icke  längre 
finnes  å  de  nåo;ot  efter  1450  utförda  hvalfmålnino^arna  i 
Östra  Ryds  chor  (Uppland)  och  som  i  sigillen  börjar  ut- 
trängas redan  på  1420-talet.  Svärdfästena  äro  ännu  korta, 
så  att  de  fyllas  af  handen.  Ej  heller  hafva  hjclmarne  de 
yngsta  formerna.  Så  t.  ex.  äro  de  å  Stånga-kapitälerna 
upptill  fullkomligt  platta,  h vilket  i  utlandet  charakteri- 
serar  1200-talet,  men  i  Sverige,  att  döma  efter  sigil- 
lerna,  bibehöll  sig  ännu  under  första  fjerdedelen  af  1300- 
talet.  Afven  om  man  antager,  att  af  bildhuggarne  en 
viss  typ,  när  den  en  gäng  vunnit  burskap,  gerna  bibe- 
hållits, synes  det  mig  föga  troligt,  att  han  skulle  lefva 
qvar  mycket  länge,  under  det  skulptören  dagligen  såg 
omkring  sig  nya  former.  Att  föra  Stånga-skul])turc'rna 
m.  TI),  till  tiden  1300 — 1325,  är  sannolikt  icke  rådligt,  men 
yngre  än  1400  borde  de  icke  kunna  vara^).  Det  förtjcnar 
'j    I)laii(l    gnippcrn.i    a    l^rokapitälerna    förekommer    iiiskritten    A  ve 


375 

kanhända  dessutom  påpekas,  att  det  är  de  å  de  roman- 
ska dopfuntarne  så  ofta  förekommande  scenerna  ur  Jesu 
barndomshistoria,  som  blifvit  öfverflyttade  på  kapitälérna 
och  der  utarbetade  med  större  skicklighet. 

Liksom  den  romanska  stilen  i  allmänhet  bibehöll 
sig  ovanligt  länge  på  Gotland,  så  synes  ock  enstaka  or- 
namenter  blifvit  med  förkärlek  behandlade  ännu  temli- 
gen  sent.  Så  var  åtminstone  fallet  med  den  fig.  5,  15, 
16  och  17  afbildade  typen,  hvilken  å  Gotland  förekom- 
mer t.  ex.  på  Helvi-portalen  från  år  1239,  på  en  graf- 
sten  i  Ekeby  från  1316,  på  en  praktfull  grafsten  i  Sundre. 
som  åtminstone  icke  är  3'ngre^)  o.  s.  v. 

De  flesta  gotländska  dopfuntar  kunna  fördelas  på 
tvenne  olika  typer.  Många  hafva  bilder  ur  Frälsarens 
barndomshistoria,  stundom  nästan  alldeles  lika  de  östgöt- 
ska funtarnes,  t.  ex.  i  Grötlingbo,  stundom  rikare  utbil- 
dade, t.  ex.  i  Älskog').  xVndra  deremot  hafva  hvarjehanda 
fantastiska  bilder,  centaurer,  bevingade  vidunder  o.  s.  v. 

Tillgängen  på  kalksten  gör  det  naturligt,  att  man 
finner  i  kyrkorna  eller  i  deras  närhet  talrika  grafstenar. 
De  flesta  äro  plana,  fyrkantiga,  med  en  inhuggen  inskrift, 
ibland  med  inhuggna  ornamenter.  För  epigrafiken  äro 
de  af  vigt,  då  hvart  decennium,  skulle  jag  tro,  från  sista 
delen  af  1200-talet  intill  reformationen  är  på  detta  sätt 
representeradt.  Eget  nog  finnes  här  en  likkistformig 
grafsten,  till  sin  form  påminnande  om  de  vestgötska  och 
med  ornamenter,  som  ega  ganska  stor  frändskap  till  Bot- 
kyrke-stenens.     Af  detta  i  relief  huggna  och  runristade 


Maria.  Ja*  har  tyvärr  icke  aftecknat  den,  men  jng  vill  piiniinna  mig, 
att  bokstiitVerna  voro  majnskler.  Ar  detta  fallet,  torde  det  kunna  lemna 
någon  lijelp  vid  dateringeii.  Pä  Gotland  synes  gränsen  mellan  majnskler 
och   minuskler  finnas  vid  pass  år   1400. 

^)  Af  Helvi-portalen  och  Ekeby-grafhällen  finnas  teckningar  af  V.  A. 
Säve  i  Kongl.  Akademiens  archiv.  En  teckning  af  Sundre-steneu  finnes 
i  mina  samlingar. 

-)  Teckningar  af  P.   A.  Säve  i  Kongl.  Akademiens  archiv. 


376 

sandstensmonument  finnes  nu  allenast  ett  fragment,  som 
år  1865  hittades  vid  en  gräfning  i  Ekeby  kyrkogård^). 
Som  specielt  gotländska  minnesvårdar  kunna  nämnas  de 
stora  stenkorsen,  hvilkas  armar  vanligen  äro  förbundna 
af  en  bred  stenring.  De  synas  tillhöra  slutet  af  medel- 
tiden. 

Alster  af  träsnideri  iinner  man  visserligen  på  Got- 
land, bland  hvilka  man  bör  särskildt  nämna  de  stora 
och  ofta  särdeles  väl  utförda  kruciiixerna,  som  hängt  i 
triumfbågen"').  Men  den  som  är  van  vid  de  stora  sni- 
dade altarskåpen  och  vid  de  många  skulpterade  bilderna 
i  t.  ex.  de  uppsvenska  och  de  östgötska  kyrkorna  finner 
på  Gotland  en  viss  fattigdom  i  detta  afseende. 

Om  dessa  skulpturer  från  den  senare  medeltiden 
nämner  iai>"  här  intet.    Det  far  anstå  till  en  annan  ofåns:. 

3.     Kyrkomålningar  från  slutet  af  medeltiden. 

Mot  slutet  af  medeltiden  lade  man  sig  synnerligen 
stor  vinn  om  att  smycka  kyrkornas  hvalf  och  väggar 
med  mälningai*.  Af  dessa  hafva  några  bevarats  ända  in 
i  våra  dagar,  men  de  flesta  och  tyvärr  de  märkligaste 
hafva,  ofta  i  följd  af  ovist  nit,  förskämd  smak  eller  grof 
vårdslöshet,  försvunnit  under  kalkrappningen,  från  hvilken 
de  nu  endast  med  ganska  dryg  kostnad  kunna  befrias. 

För  att  gifva  ett  prof  |)å  den  rikedom  af  dessa 
konstalster,  som  fordom  funnits,  lemnar  jag  här  en  för- 
teckning öfver  de  målade  kyrkor  i  erkestiftet,  som  jag 
sjclf  sett  eller  om  hvilka  jag  funnit  några  uj)pgifter. 
Jag  meddelar  för  öfrigt  allt,  som  kan  lemna  u})plysiiing 
om    målningarnes    tid    o.    s.    v.      De    ännu    bevarade    har 


')  Teckningar   af"   detta    senare    oeh    af  en    niänfi;(l    andra   frotländska 
grafstenar,    utförda    af   V.   A.   Säve,   förvaras  i   Kongl.   Akademiens  areliiv. 

"-)  Tvciine    äro    afbildude  i  Ny   Illustrerad  Tidning   1866,  s.   44  och 
s.   228. 


377 

jag  utmärkt  med  *  ^),  de,  hvilka  jag  sjelf  sett,  med  f. 
Några  andra  notiser  bifogas  dessutom,  när  jag  ansett 
dem  vara  af  intresse  för  kännedomen  af  medeltidens 
och  kyrkornas  rikedom  på  konstalster. 

Almunge.  Alla  gamla  målningar  öfverstrukna.  Pering- 
sköld. 

Alnö.  I  målningarne  förekomma  bland  annat  Chri- 
stus  med  »oljeqvist»  (liljestängel?)  och  svärd,  sittande  till 
doms,  S:t  Sebastian  o.  s.  v.     Ekdahl. 

Aiunda.  Bland  målningarne  förekom  erkebiskop  Jöns 
Bengtssons  vapen,  hvilket  äfven  fans  å  en  stol.  På 
Peringskölds  tid  fans  nordan  i  kyrkan  en  inskrift  så  ly- 
dande: Anno  domini  mcdlxv  sepidtus  est  kic  Johannes 
Iwa{n)  qui  depinxit  summum  corum  et  residuum  depinxit 
Andreas  erici  et  Petrus'-) ....  I  södra  kyrkfönstret  funnos 
tvenne  vapen,  det  ena  Oxenstierna,  det  andra  Gren^). 

f  Balingsta.  Ännu  kan  man  på  sina  ställen  se  fär- 
gerna lysa  fram  genom  kalkrappningen.  Utan  tvifvel 
hafva  raalnino-arne  blifvit  bekostade  af  nåo;on  eo:are  till 
Wijk.  På  predellan  af  altarskåpet  (nu  försvunnet)  hafva 
funnits  fyra  vapen  »angående  gamla  Wijks  härskap*)». 
Kyrkan    är   utdömd   och  ny  skall  byggas  å  annat  ställe. 

Björklinge.  Alla  målningar  voro  på  Peringskölds  tid 
öfverstrukna.  Nere  i  kyrkan  funnos  dock  erkebiskoparne 
Jöns  Bengtssons  och  Jakob  Ulfssons  vapen  »tillhopa  må- 
lade»,  hvaraf  den   tvifvelsutan   riktiga  slutsatsen  dragés, 

*)  Törhända  är  någon   at"  de  såsom  bevarade  angifna  nu  hvitrappad. 
-)  Möjligen  den  Peter  Jönsson,  som  målat  Börstil. 

^)  Erkebiskop  J()ns  Bengtssons  broder  Christer  var  gift  med  Margareta, 
en  dotter  af  den  bekante  Magnus  Gren. 

*)  På  messhaken  suto  herr  Nils  Olaussons  till  Wijk  och  hans  hustru, 
fru  Margareta  Lagesdotters  (Brok)  vapen  (sköld  med  två  spärrar  och  sköld 
med  spets  uppåt).  På  kalken,  af  år  1544,  suto  tre  vapen:  Ellingesläg- 
tens  (de  två  sparrarne),  Brokska  och  Oxenstjornska.  De  kunde  passa 
in  på  fru  Pernilla,  dotter  af  herr  Nils  Olausson  och  fru  Margareta,  och  gift 
med  herr  Sten  Ohristersson,  men  det  är  osäkert  om  bon  kfde  1554  (f  1550 
enligt  Attartaflorna).      Öfvcr   de   tre   vapnen   står   p   .\i   u. 


378 

att  målningen  var  börjad  under  den  förres  tid,  ehuru 
den  icke  hann  fullbordas  förr  än  efter  hans  död. 

f  *  Bro  i  Roslagen.  Mälningarne  i  de  tvenne  hvalf- 
ven  och  vapenhuset  äro  ännu  bevarade.  Man  ser  der 
evangelisterna  och  kyrkofäderna,  S:t  Katarina  af  Alexan- 
dria  med  svärd  och  hjul,  S:t  Barbara  med  tornet,  S:t 
Ursula  med  pilen  och  S:t  Maria  Magdalena  med  salfve- 
dosan,  S:t  Leonard  som  abbot  med  sitt  vanliga  attribut 
kedjan,  S:t  Torkel  med  klubba  och  bok,  S:t  Botvid  med 
fisk  och  yxa,  S:t  Martin  och  S:t  Agata.  Vidare  finnes 
der  syndafallet,  Isaks  offring,  Abel  och  Kain,  Michael 
vägande  själen  o.  s.  v.  Enligt  en  anteckning  af  E.  Bren- 
ner  har  förr  funnits  öfver  kyrkdörren  en  inskrift  ly- 
dande: y^Änno  domini  mcdlxxi  hec  pictura  fuit  ijicepta 
post  dominicam  quasimodogenitW');  der  heter  ock  att  pä 
de  nu  hvitmenade  väggarne  funnits  målade  flera  vapen 
(örnfoten,  Sture,  Vasa,  Bonde,  Oxenstierna,  Grip,  Gyllen- 
stjerna^).  Denna  anteckning  jämte  en  utförlig  af  mig 
uppsatt  ])eskrifning  förvaras  i  Kongl.  Akademiens  archiv. 

Bälinge.  Den  äldre  delen  var  målad  under  erkebiskop 
Jöns  Bengtssons  tid,  den  yngre  delen  under  Jakob  Ulfs- 
sons. På  en  altartafla  finnes  uppgiften,  att  hon  är  gjord  af 
Johannes  Stenrat  civis  Libecensis  år  1471.    Perinosköld. 

C; 

Börje.     Iiniantill  målad.     Peringsköld. 

Börstil.  Bland  målningarne  på  norra  väggen  fans  ett 
Oxenstierna-vapen  med  öfverskrift:  »Arma  domini  Nicolai 
Abyornason  de  salista  militis»'*).     1  vapenhuset  såg  man 


')  Enligt  Perinn:skölfl  följde  derefter  ordet  tervunata,  raen  fortsätt- 
ningen   var   utplanad. 

'^)  Enligt  Peringsköld  hvit  stjerna  i  blått  och   rödt  f  It. 

"*)  Inskriften  måste  antingen  vara  orätt  läst  eller  oek  liafva  tillhört 
något  annat  vapen,  ty  herr  Nils  AI)iörnsson  torde  öparre-vapen.  Herr 
Nils'  vapen  kan  möjligen  haft  sin  plats  l)land  de  åtta  anorna  till  lierr 
Bengt  Jönsson  (Oxenstjerna)  erkebi.skopens  fader.  Herr  Nils  Al)jörnssons 
vapen  kan  äfven  möjligen  hafva  målats  i  kyrkan  af  tacksamhet,  eftersom 
han   till   Pörstils   kyrka  skänkt  en   qvarn. 


379 

S:t  Barbara  mellan  tveiinne  knäböjande  personer.  Vid 
den  ena  af  dessa  stod  Petrus  Erici  joreshyter  och 

Gud  för  bönor  thina 
taghi  mik  til  na(dhe)  sina. 

Vid  den  andra  stod  namnet  Pedr  Jonson  Molare^)  och 
bönen  bid  for  mik  sanda  6(2r(bara).  I  öfrigt  synas  de 
vanliga  burleska  historierna  hafva  förekommit  å  vapen- 
husets väggar.  —  På  en  bokstol  funnos  flera  vapen, 
deribland  erkebiskop  Jakobs  örnfot,  samt  ett  Königs- 
marks-vapen  och  en  sju-uddig  stjerna.  De  två  sist- 
nämnda torde  vara  fäderne-  och  möderne-vapen  för 
kyrkoherden  herr  Ragnvald  i  Börstil  (se  nedanför  vid 
Harg),  under  hvars  företrädare,  Peter  Eriksson"),  Börstils 
kyrka  målades  (troligen  under  erkebiskop  Jöns  Bengts- 
sons tid).     Peringsköld. 

Carls  (Carlungs)  kyrka  är  nu  en  ruin  utan  tak.  För 
mig  har  upf)gifvits,  att  man  länge  kunnat  å  väggarne  se 
spår  af  målningar. 

Dalby.     Målning arne  äro  hvitlimmade.     Peringsköld. 

Danmark.  Den  östra  senare  tillbygda  delen  af  kyr- 
kan »är  af  en  ogemen  målning,  med  sköna  färger  och 
god  teckning.»  Der  funnos  bilder  af  Treenigheten,  S:t 
Christofer  och  S:t  Antonius,  samt  erkebiskop  Jakob  Ulfs- 
sons vapen.  1  stället  för  det  vanliga  kyrkvapnet,  ett 
kors,  fans  liär  vn  sköld  med  Frälsarens  fem  genom- 
stungna lemmar:  händerna  och  fötterna  bildade  ett  kors 
med    hjertat   till  medelpunkt.   —   I  vestra  delen  af  kyr- 


^)  1  Uppsjihi  lefck-  iiTigot  Hirc  1490  en  borgare  vid  iiaimi  Peder 
Jönsson.     Kan  det  vara  samme  man? 

■)  Att  Peder  Eriksson  var  lians  företrädare  oeli  att  silledes  Börstils 
kyrka  hlitVit  målad  före  herr  Kagnvalds  tid,  slutar  jag  deraf,  att  denne 
lät  uiiihi  ITargs  kyrka.  Ilade  moderkyrkan  varit  omiilad,  liade  viil  annex- 
kyrkan icKe  tätt  töretiäde.  Ar  14.').5  var  t  ii  K-lijiirn  kyrkoherde  i  Börstil 
och  hans  närmaste  företrädare  hade  varit  en  Nils  Andersson  och  tidigare 
Olof.  Hur  länge  E^bjiirn  lefde  vet  jag  icke;  han  var  död  före  1474. 
Peter  Eriksson  var  kanske  hans  närmaste  efterträdare. 


380 

kan  samt  i  toriihvalfvet  funnos  äldre  och,  att  döma  efter 
beskrifniRoen,  sämre  målningar,  bestående  till  större  de- 
len af  löfverk  och  vapen.  Bland  de  senare  förekomrao 
herr  Måns  Stensson  Grens  och  hans  hustru  fru  Gertrud 
Narfvedotters  vapen ^).  I  ett  af  chorfönstren  fans  for- 
dom en  målning,  föreställande  korsfästelsen  samt  tvenne 
vapen;  fönstret  arbetades  år  1491  på  bekostnad  af  herr 
Hans  Kröpelin  d.  y.,  cantor  i  Uppsala,  en  son  af  herr 
Christer  Bengtsson  (Oxenstierna)  samt  stjufson  till  herr 
Maonus  Grens  dotter  Maro-areta.     Perinosköld. 

o  o  o 

*  Dannemora.  Målad  i  hvalfvet  enligt  Pastors-embe- 
tets  uppgift  af  år  1829. 

Delsbo.  I  choret  funnos  målningar  utförda  af  Maans 
gadh  maalare,  således  under  konung  Gustafs  tid.  Anteck- 
ning af  Broocman. 

Ed.  Choret  har  varit  måladt.  Bland  målningarne 
har  funnits  följande  inskrift:  Anno  doniini  mcdlx.xxvii 
depictus  est  corus  iste  jjer  me  albertum  in  tempore  domini 
katilberni  ciirati.  sit  deo  laus  per  injimta  secidorum  secula 
amen.  Kyrkoherden  representerades  af  ett  vapen,  före- 
ställande en  björn  stående  i  en  kittel.     Peringsköld. 

f  *  Edebo.  Chorhvalfvet  är  hvitmenadt,  liksom  nedre 
delen  af  väiJ-ii-nrne,  nånfot  före  1829.  De  tre  återstående 
hvalfven  hafva  ännu  väl  bevarade  och  ganska  väl  ut- 
förda målningar.  Bland  det  märklio-are  i  dessa  är  tros- 
bekännelsen  på  svenska,  fördelad,  efter  vanlighet,  på 
apostlarne  och  så  l3'dande:  1.  Jak  thror  i{?)  cjudh  fadher' 
(dzmaktwjan  hii)ie(n)rikis  och  jordn{k\)s  skapare.  2.  ok  i 
ihe.Hu{\\\)  ('ri.stu{n\)  hans  enda  so{\\)  va  .  .  herra.  3.  Jivil- 
ken  so{\\\)  (ijfhtdher  irar  aff  tho{\\)  helga  a{n)dha  fadder. 
4.  pliner  wnder  po(n)t'2o  2)ylato  korsfester  dödhir  iordader 


')  Den  i  var  histori.T  ryktbare  Magnus  Gren,  lliks-Radet,  var  åtmin- 
stone år  1465  gift  med  fru  Gertrud.  Han  lefde  år  1473,  hon  lefde 
iitinu  1489.  De  ifrågavarande  måhiiiigarne  torde  således  varit  utförda 
jnol  blutct  af  Jöns   Heiigtssons  episkopat. 


381 

ok.  b.  for  [nidher?]  til  hel...  6.  tridie  dagh  stoodJtt  wj) 
aff  döda.  1.  icpfor  til  himbla  sitter  .  .  gudz  fadhrs  alzmak- 
tugs  liögh{Y)a  ha{w)d.  8.  Iicedhan  cer  ha{n)  koma  scgla(n)dhe 
döma  lefwandes  ok  dödha.  9.  Jak  thor(l)  i  theji  helg/ta 
andha.  10.  tlie  helga  algme{-n)neligha^)  kirkio  . .  Bland  hel- 
gonen förekomma:  En  abbot  med  bok  och  kräkla,  troli- 
gen S:t  Leonard.  En  qvinna,  som  i  venstra  handen  håller 
en  brinnande  lampa,  i  den  högra  blommor,  och  har  vid 
fötterna  en  hind;  tvenne  englar  hålla  öfver  hennes  hnfvud 
en  krona.  (S:t  Katarina  af  Sverige).  En  sittande  qvinna 
med  en  bok  och  en  skriftafla  i  händerna;  englar  hålla  en 
krona  öfver  hennes  hufvud.  (S:t  Birgitta).  S:t  Erasmus, 
hvars  lidandes  historia  synes  hafva  varit  afbildad  pä  väg- 
gen. S:t  Ursula,  krönt,  med  pil  och  tolf  jungfrur.  Af- 
ven  följande  bild  förtjenar  omtalas:  Christus  står  å  ett 
skepp  med  trenne  master,  som  föra  hvar  sitt  segel:  på 
det  midtersta  läses  inri.  En  man  i  vanterna,  en  i  mast- 
korgen, två  å  akterdäck,  några  vid  Christi  sida.  —  En  af 
mig   upprättad   beskrifning  i  Kongl.  Akademiens  archiv. 

Ekeby.  ^lålad  under  erkebiskop  Nils  Ragnvaldssons 
tid.  Perinffsköld.  Tvenne  sköldar  med  tre  kronor  och 
kvrko-korset,  som  funnits  bland  målninijarne,  äro  afbil- 
dade  i  J.  ScheÖcrs  Liber  de  antiquis  verisque  regni 
Sveciae  insisrnibus. 

Elfkarleby  har  troligen  varit  målad,  ty  det  uppgifves, 
att  öfver  sakristiedörren  funnits  tvenne  vapen'),  Oxen- 
stierna och  tvenne  blå  spärrar  i  hvitt  fult,  tillhörige 
herr  Steen  Christerson  riddare  och  fru  Pernilla  Xilsdotter 
pä  Wijk^).  I  en  gammal  anteckning  heter  det:  Anno 
domini  1478  fundata  est  ecclesia  in  Elf  vaka  rlabg  in  hono- 
rem sancti  Johannis  baptiste  et  beate  Marie  Magdalene  sub 

^)  Skall  //  i   (lotta  ord  anses  antyda  något  tyskt  inflytande? 
-)  Man    niästc  dock  ihogkorama,  att  inskriften,   som  strax  meddelas, 
icke  talar  om  niigou  miilning. 
^)  Jfr  anm.   till  Balingsta. 


382 

cicrato  domino  Olao  Nicolai.  Item  anno  domini  1489 
juit  sub  eodem  consumata,  testudinata,  vitris  decorata 
nec  non  jper  reuerendum  in  Christo  patrein  et  dominum, 
magistrum  Jacobwn  Uljjhonis  archiepiscopum  Ubsalensem 
anno  sequenti  consecrata.  Deo  gratias^).  På  klockan  lästes 
följande  verser: 

Ad  decus  ecclesie 
tibi  sum,  Jili  Sacarie, 
consecrata  pie 
Maydaleneque  Marie 
Ännu  domini  mccccxccij-). 

(Peringskökl). 

*  Enånger.  Tvenne  hvalfkupor  äro  målade.  Ornamen- 
ter  intaga  det  mesta  rummet;  mellan  ornamenterna  före- 
komma enstaka  figurer,  S:t  Botvid  med  fisk  och  yxa, 
S:t  Elisabeth  med  bröd  och  kruka,  S:t  Barbara  med  torn 
och  palmqvist,  S:t  Dorothea  med  rosor  i  en  korg,  S:t 
Helena,  kejsarinnan,  med  Christi  kors,  S:t  Maria  Magda- 
lena med  salfvekärlet,  evang-elisterna  och  kvrkofilderna 
m.  m.  —  Teckninirar,  utförda  o-enom  Helsinfjlands  Forn- 
minnes-Sällskap,  förvaras  i  Kongl.  Akademiens  archiv. 
VäirSfarne  hvitmenades  Ar   1712. 

Erntuna.  Kyrkan  och  dess  altare  invigdes  af  erke- 
biskop  Olof  Larsson  år  1435  d.  7  Mars  till  Jungfru  Marias 
och  S:t  Leonards  ära,  vid  h vilket  tillfälle  man  nedlade 
i  altaret  några  reliker  af  de  elfva  tusen  jungfrur  och  af 
S:t  Henrik"').  Kyrkan  målades  under  erkebiskop  Jöns 
Bengtssons    tid.   —   Bland    de    dyrbarheter,    som    denna 

^)  Enligt  ett  erkehiskopens  bref,  invij^^de  lian  kyrkan  "de  novo  edi- 
ficatam  et  fundatam»  den  3  Mars  1490  till  Guds,  jinifilVu  Marias,  det 
lielga  korsets,  S:t  Joliainu-s  (löparens  och   S:t  Maria   Magdalenas  ära. 

^)  Till  kyrkans  heder  är  jag  invigd  ut  dig,  Zacharic  son,  och  åt 
den   fromma  Maria  Magdalena  o.  s.   v. 

')  En  pergamentslapp  med  uppgift  härom  hittades  i  altaret  är  1658. 
Man  fann  dä  äfven  relikerna  jämte  perganientsscdlar,  som  huro  inskrif- 
terna de  nndecha  milliOun  virijinum  oeii  de  hicerto  sancti  Ihiirici  episcopi 
et  niartyris. 


383 

kyrka   egt,    må   nämnas  en   kalk   med   en   inskrift,   hvars 

första  hälft  är  mycket  vanlig: 

De  vera  vite 

ferl  hoc  vas  pocula   vite. 

presbijter  in  mensa 

Christi  quid  ayas^  hene  pensa^). 

Der  fans  äfven  en  klocka,  gjuten  år  1512,  nicJ  namnet 
Maria,  samt  en  bild  af  S:t  Leonard  med  inskrifterna  O 
Sande  Leonarde  ora  pro  me  och  anno  uoniini  1.523  ista 
ymago  completa  est  sub  curato  domino  Olao  Galle  et  \p: 
per]  Magnuni  Suenonis  pictor[_Qm]  huius.     Peringsköld. 

Estuna.  Målad  under  erkebiskop  Jöns  Bengtssons  tid. 
Hans  vapen  jämte  ett  annat  (natt  och  dag  på  längden) 
suto  öfver  såno-husdörren.     Perino-sköld. 

C"  c 

t  *  När  jag  under  en  resa  i  östra  Uppland  hösten 
1868  besökte  Estuna  kyrka,  trängde  jag  mig  mellan  orgel- 
läktarns dubbla  golf  och  sedan  genom  en  spiraltrappa 
ini  muren  upp  på  hvalfven,  för  att  betrakta  de  gamla 
målningar,  som  skulle  finnas  deruppe  å  gafvelväggen. 
Jag  fann  der,  att  kyrkan  i  äldre  tid  haft  ett  trähvalf 
med  klöfverbladsformig  genomskärning ').  Ännu  satt 
kalkbeklädnaden  å  den  jjamla  väi»oen  fast  och  iasr  kunde 
i  den  sva^a  belvsnino;en  urskilja  trenne  olika  tafior.  Den 
norra  sidofliken  innehåller  korsfästelsen.  Vid  sidan  af 
korset  —  man  ser  nu  blott  den  öfversta  delen  —  står 
en  menniska;  öfver  korset  ser  man  solen  (med  mensk- 
liga  drag)  och  månen").  I  den  högre  midtfliken  af  bil- 
das nedtagningen  från  korset"*).    I  den  södra  sidofiikens 

^)  Detta  kärl  iiiuclialler  lifsens  dryck  af  det  sanna  vinträdet.  Prest, 
besinna  väl   livad   du  giir  vid  Christi  bord. 

-;  D.  v.  s.  alldeles  samma  slags  hvalt",  som  ar  13~.'5  ^kanske  litet 
tidigare)  bygdes  i  Rada  kyrka. 

•')  Sol  och  måne  förekomma  mycket  ofta  i  an)ildniiiirar  af  korsfästel- 
sen under  loppet  af  nionde — tolfte  ärliundradet.  Efter  dettas  slut  äro 
de  ovanliga,  synnerligen   i  en   målning  sä  ung  som  frän   1298. 

*)  Enligt  den  äldre  kyrkans  traditioner  skulle  nedtagningen  afbildas 
på    följande    sätt:     Josef   af    Arimathia,    stående    på    en    stege,    nedsänker 


384 

tafla  kunde  jag  urskilja  tvenne  qvinnogestalter  (kanske 
qvinnorna  vid  grafven).  Konturerna  till  dessa  kolossala 
bilder  äro  breda  och  mörka,  hållningen  stel,  det  hela 
påminner  om  mosaik-bilder.  I  synnerhet  i  den  svaga 
belysningen  af  tvenne  ljus  föreföllo  de  verkligen  spöklika. 

Lvcklio-tvis  kan  man  datera  dessa  bilder.  De  äro 
säkerlio;en  samtida  med  kvrkan,  som  invifjdes  år  1298^). 
■  Faringe.  »A  nyo  målad»  1515  enligt  inskriften  Anno 
domini  mdxv  depicta  fuit  hec  ecclesia  per  Laurentiam 
civem  Upsalensem,  domino  Andrea  ejusdem  curato.  Pering- 
sköld.  Skall  uttrycket  »å  nyo»  antyda,  att  man  kände 
äldre  målningar  i  k^•rkan? 

Film.  Här  har  funnits  n-ammal  malnino;.  Vid  si- 
dorna  af  södra  chorfönstret  voro  målade  S:t  Erik  med 
svärd  och  riksäple  och  S:t  Olof  med  yxa  och  riks- 
äpple, vid  den  förres  fötter  en  sköld  med  tre  kronor, 
vid  den  senares  en  sköld  med  en  drake.  Öfver  fönstret 
såg  man  Vasa-  och  Eka-vapnen  samt  inskrifterna  her 
Erik  Johanson  och  Sizelia  Mangsse  dotter,  konung  Gustafs 
föräldrar").  På  högra  sidan  af  choret  skall,  enligt  Dijk- 
mans  Antiquitates  ecclesiastica?,   hafva  stått: 


Christi  kropp,  som  han  lialler  om  midti^ti.  JuiigtVuu  står  nedanför  och 
raotiaj^cr  kroppen,  hvars  ansigte  hon  kysser.  S:t  Maria  Magdalena  fattar 
och  kysser  högra  "handen,  Johannes  cvangelisten,  som  stär  bakom  Josef, 
kysser  den  venstra.  Nieoch-mns  lutar  sig  ned  och  drager  med  en  tång 
spikarne  ur  fötterna;  Ijredvid  honom  står  en  korg.  Mrs  Jameson  och 
Lady  Eastlake,  The  History  of  our  Lord  II.  s.  214  f.  Liksom  Duccio 
under  början  af  1300-talet  (1308 — 1311),  hau  Estuna-raålaren  afvikit  från 
denna  tradition.  Här  ser  man  nämligen  korset.  Christi  kropp,  hvars  nedre 
del  iinnii  sluter  sig  till  korsstammen,  under  det  öfverdclcn  iir  nedböjd  och 
mottages  af  en  vid  sidan  stående  menniska.  En  man  tager  bort  fot- 
spikarne;  ännu  en   menniska   kunde  jag  urskilja. 

')  Vid  en  reparation  år  1733  fanii  nian  i  altaret  en  pergaments- 
lap|)  med  följande  inskrift:  »Anno  domini  M"  C  C"  nonagesimo  VIIF 
XIX  kal.  Januarij  roiisecrata  est  hec  ecclesia  et  hoc  altare  in  honorem 
sauctorum  Laurencii,   Olavi  et  Erici  martyrum». 

-)  Tyvärr  gifver  detta  icke  någon  tillräcklig  upplysning  om  tiden  då 
kyrkan  miilad<;s.  Då  det  icke  tinnes  uppgift  om  niigot  erkebiskops-vapen 
i    kyrkan,    antager  jag,   att  målningarne    aro   utförda  efter  Jakob   Ulfssons 


385 

Hiistice  Imck, 

guis  te  liilit  /mc? 

Est  locus  iUuniiii, 

giii  cantant,  et  iioii  <iltoi-tiin  '). 

Forssa.  Fyra  livalf  hade  lualninir^ii'  frkn  koniino- 
Gustafs  tid.  1  ehorhvalfvet  funiios  bilder  af  profeter 
o.  s.  v.  samt  helgon,  såsom  S:t  David,  S:t  Botolf,  S:t 
Halvard,  S:t  Botvid,  S:t  Egidius  och  S:t  Leonard.  I  an- 
dra hvalfvet  voro  afbildade  uppståndelsen  och  domen, 
Treenigheten,  Salomos  dom,  konung  Gustafs  vapen,  hål- 
let af  en  engel,  med  underskrift:  gör  keisaren  thz  Jioiiom 
hör,  samt  en  annan  sköld  med  Christi  kors  och  lidandes- 
verktygen, med  underskriften:  gör  gud  thet  gudlie  hör. 
I  tredje  hvalfvet  förekommo  englar,  helgon  och  scener 
ur  gamla  testamentet.  I  det  fjerde  voro  afbildade  S:t 
Birgitta,  S:t  Henrik,  S:t  Katarina  (af  Sverige?),  S:t  Ingrid 
m.  fl.  ludgon,  de  visa  och  fåvitska  jungfrurna  (bilden  sy- 
nes hafva  påmint  om  Edebo-målningen)  o.  s.  v.  Yapenhus- 
hvalfvet  hade  målningar  af  samma  art.  —  Deremot  fun- 
nos  i  en  utbj^gnad  å  södra  sidan  äldre  målningar,  tro- 
ligen från  slutet  af  140()-talet.     Ekdahl. 

I  det  fjerde  kyrkhvalfvet  fans  en  sköld,  innehållande 
h varjehanda  målar-redskap  och  ett  bomärke  med  under- 
skriften: Bekennis  iak  maans  maalare  gadli  at  theii{ne) 
sköld/t   hcvr  ij  sik  mina  mcerke  ok  namn. 

Konung  Gustafs  vapen  har  en  form,  som  icke  före- 
kommer å  hans  mynt  före  år  lo34-).  Till  den  tiden 
torde  man  ock  få  föra  dessa  målningar,  i  synnerhet 
som  man  vet,  att  målningarne  i  Skefthammar  utfördes 
år  1534. 


tid    (1.  v.  s.   umk-r   cUtu    1514 — 1520,   men  snarare  nännare  det  förra  än 
det  senare  året. 

^)  Bonde    bock,    ho    förde    dia:  l>it?    Detta   rum   tillli(")r  de  sjun<^-ande 
och  inga  andra. 

-)  Sjelfva  skölden   är  ännu   mera   lik   d<"n    sköld,   som   finnes  på  15   2 
års  mynt.     I  hans  sij^ill  tinnes  dcu   redan   1532. 

Aiitiqv.  Tidskrift.  i,-, 


386 

f  *  Frötuna,  1  vapenhusets  hvalt"  finnas  ännu  mål- 
ningar, dels  ornamenter,  dels  f3'ra  sköldar  med  evan- 
gelisternas  symboler  och  deras  illa  stafvade  namn,  en 
sköld  med  kyrko-korset,  en  med  tre  gröna  sjöblad  i  mörk- 
brunt fält,  och  en  fyrdelad  (svart  och  brun),  herr  Sten 
Stures  och  fru  Ingeborg  Totts  vapen.  Hvalfven  i  kyr- 
kan äro  hvitrappade  och  ä  väggarne  ses  endast  å  några 
ställen  obetydliga  lemningar  af  målningarne.  Så  ser  man 
t.  ex.  en  i  dessa  kyrkor  mycket  vanlig  bild:  ett  hjul 
med  trenne  män;  en  med  ganska  ifrigt  utseende  klättrar 
upp  å  ena  sidan,  den  andre  står  up})rätt  på  nafvet,  den 
tredje  stiger  nedför  och  har  ett  mycket  sorgbundet  ut- 
seende. Bredvid  de  olika  personerna  stå  orden  regnabo, 
regna,  regnad.  V.igtigast  af  det  bevarade  är  följande  in- 
skrift: Are  epther  Gudz  hyrdh.  Tusen d Ii  fem  Jnmdradhe 
2)aa  thz  tridie.  Utförlig  af  mig  uppsatt  beskrifning  för- 
varas i  Kongl.  Akademiens  archiv. 

Fundbo.  Hufvudkyrkan  skall  vara  målad  är  1443, 
det  öfriga  under  erkebiskop  Jöns  Bengtssons  och  ko- 
nung Carl  Knutssons  tid,  hvilkas  vapen  förekommo  i 
ena  hvalfvet^).  På  altarhvalf bågen  lär  hafva  stått  Anno 
iinlleno  quadringenteno  quinquagesimo  tertio.  Peringsköld. 
Högaltaret  (d.  v.  s.  äfven  kyrkan)  invigdes  den  26  No- 
vember 1301.  Bilder  af  S:t  Anna  och  S:t  Michael  in- 
vigdes på  1470-talet  af  erkebiskop  Jakol)  Ulfsson. 

Giresta.  Den  äldre  delen  målades  under  erkel)iskop 
Jöns  Bengtssons  tid;  Oxenstierna-vapnet  med  biskops- 
hatten fans  i  främsta  hvalfbågen,  norrut.  Den  södra 
tillökta  deh'n  målades  under  erkebiskop  Jakobs  tid; 
hans  örnfot  och  korset  voro  målade  midt  i  hvalfvct. 
Peringsköld. 

Hageby.  Målad  under  ei-kcbiskoj)  Jakobs  (^pisko[)at. 
Hans,    herr    Sten   Sture   d.    ä:s   och    herr   Nils    Olaussons 

')   Ari)il(liule   lios  Sclioffer. 


387 

till  Wijk  vapen  fiinnos  Ijhiiid  iiuilniiigarne ').  Pering- 
sköld. 

Harg.  Blund  mälningarne  förekomrao  fyra  vapen, 
nämligen  tre  kronor,  erkebiskop  Jakobs  örnfot  och  arma 
domini  Ravaldi  curati,  fyra  uddar  åt  höger  samt  en  sex- 
uddig  stjerna.  Der  fans  ock  en  inskrift  så  lydande:  Anna 
domini  mdadiii  tha  målades  thetta  her  mönster.  Perinir- 
sköld"').  Kyrkan  hvitmenades  år  1752,  hvarvid  likvjil 
trenne  vapensköldar  skonades. 

Hassela.  I  hvalfven  funnos  hvarjehanda  bilder  af 
englar,  apostlar,  S:t  Job,  8:t  Birgitta;  i  vapenhuset  fun- 
nos bilder  (målade?)  af  S:t  Egidius  och  S:t  Botolf.  Bland 
målningarne  inne  i  kyrkan  förekommo  tvenne  vapen;  det 
enas  innehall  känner  jag  icke,  det  andra  var  riksvapnet, 
fyrdeladt  med  tre  kronor  och  lejonet  samt  vasen  i  hjert- 
vapnet.  »Mälningarne  äro  ej  allenast  samtidiga  med  de 
i  Forssa,  utan  ock  af  samma  hand.»     Ekdahl. 

*  Herkulberga.  Hvalfven  i  kyrkan  och  vapenhuset 
äro  målade.  Bland  annat  förekommer  der  lyckans  hjul 
med  orden  regnabo,  regna,  regnaui.  Pastors-embetets  be- 
rättelse af  år  1829.  Att  döma  efter  denna,  äro  ämnena 
desamma  som  i   målningarne  fnin  erkebiskop  Jakobs  tid. 

*  Hernevi.  Hvalfven  iiro  målade.  Pastors-embetets 
berättelse  af  år   1829. 

Hille.  Kyrkans  tveinic  livalf  voro  målade.  I  det  ena 
såg  man  musicerande  englar,  englar  med  evano-elisternas 
namn  och  de  fyra  latinska  kvrkofäderna.  I  det  andi'a 
förekommo    fyra   englar   med   gisslet,  spiknrne  och   ham- 

^)   Miilniiij^anif  luifva  således  tillkominit  uudcr  pcriodt-n  1470 — l.'in.']. 
-)   Bl;in(l   inskrifterna  förekom,  enligt  Periii">K"iM,   iifvcii   (l«'nn;i: 

nit  godt  folk  i  InJre  linr  oppa. 
huru  som  här  fih'  fr  leka  ma, 
ingen  Inter  hon  icara  .tin  lijke. 
iithnn  her  ICrikz  \son  </ten]  hiri/\ 

Orden  .-oii  (hen  äro  ;if  niiii'  förslnjrsvis  insatta  för  ett  otydliiit  ord  i  luind- 
•^kriftcii. 


388 

marcii,  med  korset  och  pålen,  vid  hvilken  Christus  var 
bunden  under  gisslingen,  S:t  Helena  med  Christi  kors, 
S:t  Ursula  med  pilen,  S:t  Botvid  med  fisken  och  yxan 
samt  an  biskop,  kanske  S:t  Henrik.  Teckningar,  utförda 
af  herr  Lindberg  år  1858,  förvaras  i  Kongl,  Akademiens 
archiv^). 

Hållnäs.    Fordom  invändigt  målad.    Pastors-embetets 
berättelse  af  år   1829. 

Håtuna.     Målad    i    erkebiskop    Jöns    Bengtssons    tid. 
Peringsköld. 

t  *  Häfverö.  De  präktiga  hvalfmålningarne  äro  ännu 
bevarade;  väofsarnes  skadade  målningar  äro  i  senare  tid 
öfverstrukna.  Öfverst  i  de  tvenne  östligaste  hvalfven 
ser  man  musicerande  englar  och  englar  med  Christi  li- 
dandes verktyg.  I  öfrigt  ser  man  bilder  af  evangeli- 
sterna  och  de  latinska  kyrkofäderna  samt  en  mängd  sce- 
ner ur  det  <2:amla  testamentet.  Professor  Scholander  har 
med  full  rätt  anmärkt:  »I  figurernas  teckning  ser  man, 
att  tre  personer  verkstält  arbetet;  den  skickligaste  har 
målat  hela  mellanhvalfvet  och  några  fält  af  det  vestra, 
en  nairot  mera  maniererad  artist  har  utfört  det  östra, 
och  i  det  vestra  har  den  oskickligaste  handen  arbetat.» 
Jag  skulle  vilja  tillägga,  att  målaren,  som  arbetat  i  mellan^- 
hvalfvet,  är  samme  man,  som  målat  Söderby  kyrka.  A 
väfj^srarne  luifva  bland  annat  varil;  af  bildade  S:t  Jörans 
strid  med  draken  och  yttersta  domen.  Vapenhusets  bil- 
der lära  hafva  blifvit  öfverstrukna  på  tillsägelse  af  erke- 
biskop Lindblom.  Teckningar,  utförda  af  Scholanders 
mästarehand,  förvaras  i  Kongl.  Akademiens  archiv,  jämte 
en   af  mig  up])satt  detaljl)eskrifning. 

Hökhufvud.     Målad  i  konung  Gustaf  Ls  tid.    Pering- 
sköld. 

')  Ett  altiirskäp  frän  llillc  kyrka  med  bilder  af  korsfästelsen  samt 
flera  liol<<on,  deribland  af  S:t  Erik,"  Ö:t  Olof  och  S:t  Henrik,  förvaras  nu  i 
Statens  Samlingar. 


389 

Jumkii.  Kyrkan  var  »fordom  innantill  allt  öfvcr  med 
gammal  målning,  hvilken  nu  yttermera  blifvit  med  hvit- 
lim  öfverstruken,  men  i  choret  är  målningen  qvarstå- 
ende  af  bibliska  figurer  och  midt  under  livalfvet  på 
norra  sidan  finnes  Sveriges  vapen  tre  kronor,  på  söder 
gamle  Sten  Stures,  öster  kyrkans,  vester  erkebiskop 
Jacobs  vapen,  som  är  en  gul  örnfot  i  blått  falt.»  Pering- 
sköld. 

Järfsö.  Målningar  utförda  af  Måns  Gad,  således  un- 
der konung  Gustafs  tid.     Wettersten,  Forssa  minne. 

Kalmar.  Kyrkan  var  »väl»  målad  i  erkebiskop  Jakobs 
tid   år   1485.     Ofver  sakristiedörren  stod: 

^\jiiiu   mdleiio 

c  quatuor  uduageno 

in  qniiito  christi 

pictura  loeo  ddtin-  Uti 

ducolor,  alherte, 

finbtiliter  illita  per  te, 

ciijns  in  his  annis 

es  redor,  Petre  Johanins; 

tnnc  viyet  ecclesia 

Jacoho  (nr/iiprceside  dia. 

Fax  Suecie  vernat, 

dominiis  qnia  Stena  (jnhernat 

ergo  deo  deteC^) 

per  i<ecnla  nescia   mete 

ländes  (?) ';. 

Bland    målningarne    förekom    riksvapnet,    en    sköld    med 


år    1485  skänktes  åt   detta   rum    o- -o o>   ^' 

Albert,  hvars  (nämliijiMi  ruiuimts  d.  v.  s.  kyrkans)  styresman  du  iir  i 
dessa  år,  Peter  .Tonsson.  Dä  frodas  kyrkan  redan  länije  under  erkoliiskop 
Jakob,  och  Sveriges  IVid  blomstrar,  emedan  lierr  Sten  riider.  GitVen  der- 
iöre  åt  Gud   under  sekler,   som   ej   veta  af  ett  mal,    lof»   —  — . 


390 

tro  kronor,  hållen  af  en  riddersman  och  en  bonde  ^); 
dervid  liistes: 

Gentes  scitote, 

vicine  siue  remote, 

q  nod  eluret  Suecia 

pleheque  militia. 

Der  fans  äfven  erkebiskopens  vapen,  hållet  af  en  biskop 
och    en    kanik,    och    kyrko-korset,    under   hvilket   lästes 

sincerus  tenet  hec  insignia presulis  Upsalie 

Jacobi  virtute.  Under  hvalfvet  fans  äfven  ett  Oxenstierna- 
vapen.   Peringsköld.     Om  denne  Albert  se  längre  fram. 

Knutby.  Målad  pa  erkebiskop  Jakobs  och  herr  Sten 
Stures  tid.  Deras  vapen  jämte  trenne  andra  (kyrkans; 
tre  gyllene  spärrar  i  svart  fält;  ett  hvitt  hjerta  eller 
blad  längs  ned  i  en  svart  sköld')  funnos  bland  målnin- 
garne.     Peringsköld. 

*  Kungs-Husby.  Af  kyrkans  fyra  hvalf  äro  de  tre 
gamla  jämte  vapenhusets  målade.  Bilderna  tillhöra  de 
i  dessa  kyrkomålningar  vanliga  grupperna.  Målningarne 
öfverrappades  år  1770.  När  de  åter  uppdagades  vid 
en  reparation  år  1865,  ingick  församlingens  kyrkoherde 
D:r  J.  Börjeson  med  en  underdånig  anhållan  till  Kongl. 
Maj:t  om  anslag  till  målningarncs  restaurerande,  Kongl. 
Akademien  förordade  denna  ansökan  och  Kongl.  Maj:t 
beviljade  en  summa  af  750  Rdr  Rmt.  Kestaurations- 
urbetet  utfördes  af  hr  Blackstadius.  —  En  detaljerad  be- 
skrifning  af  muhiingarne,  uppsatt  af  B.  K.  Hildebrand, 
förvaras   i   Kongl.   Akademiens  archiv. 

')  Alljildadt  lios  Sclieffcr.  Riddaren  .-ir  i  full  rustning:  bonden  för 
yxa  och  klubba.  Riddaren  liar  hjelmen  på  hufvudet,  bonden  deremot  har 
mössan  lii^gande  öfver  axeln.  Att  der  placera  luifvudlionadeii,  när  man 
af  en  eller  annan  anledning  ieke  ville  halva  den  pä  liulVudct,  var  vanligt 
under  tnedeltiden.  Jfr  t.  ex.  Hg.  i  VioUet-Le-Dues  Dietionnaire  raisonnc 
du  niobilier  franpais  111,  s.   141. 

-)  Peringsköld  pästär  af  misstag,  att  de  tvä  senare  tillhörde  herr 
Nils  (Mausson  till  AVijk  och  hans  husfru.  Det  är  dock  m(')jligt.  att  hans 
uppgift  iir  riktig,   int;n   att   vapnen   äro   inisstecknade   hos   honom. 


391 

f  *  Lägga.  Målningarnc  i  de  tre  hvalfven  äro  n;'i- 
got  skadade.  Der  förekomma,  mer  än  vanliot,  scener  ur 
nya  testamentet.  Bland  helgon,  som  äro  afbildade,  kunna 
näranas  S:t  Sebastian  och  S:t  Christofer.  Öfverst  i  andra 
hvalfvet  förekommer  en  gru])p  af  englar,  som  l)ära  rem- 
sor med  börian  af  den  ambrosianska  lofsånaen.  Tvenne 
englar  hålla  kyrkans  och  erkebiskop  Jakobs  vapen  (gul 
örnfot  i  blagrått  fält^).  —  Detaljerad  beskrifning,  upp- 
satt af  mig',  tinnes  i  Kono;l.  Akademiens  archiv.  A  den 
med  rödmålad  jernplåt  beslagna  dörren  mellan  va})en- 
huset  och  kyrkan  äro  målade  tvenne  bilder,  S:t  Petrus 
med  röd  rock  och  röd  bok,  grön  mantel  och  svart  nyc- 
kel, samt  S:t  Martin  i  kort  röd  rock  och  grön  mantel, 
af  hvilken  han  skär  en  flik  åt  en  knäböjande,  svart 
ti  O' orare. 

Lena.  Bland  malningarne  förekommo  vapen  af  erke- 
biskop Jöns  Bengtsson  och  hans  fader  herr  Bengt  Jöns- 
son'). Altarskåpet  är  af  år  1491,  cum  consilio  domini 
Giorderi^)  inceptum  et  j^er  Laurencium  Germundi  comple- 
tuia.  Peringsköld.  Målningarne  i  hvalfven  öfverrappa- 
des  år  1752. 

*  Lilikyrka.  Här  lära  icke  finnas  andra  målningar  än 
24  vapensköldar,  tillhörande  f]-u  Märta  Bengtsdotters  till 
Ekolsund  och  hennes  tvenne  mäns  herr  Trötte  Maonus- 
sons  till  Eka  och  herr  Ake  Jöranssons  till  Stärinoje 
(Tott)    åtta    anor.      Fru    Märta   gifte    sig   med    herr   Ake 


")  Blasoiicringen  var,  som  l)ekaiit,  aldrig  konseqveut  under  medel- 
tiden.    Jfr  t.   ex.   färgerna   i  erkebiskopens  vapen  i  Frötuna. 

-)  Herr  Bengt  dog  är  1452.  MrUningarne  voro  således  troligen  ut- 
förda under  aren   1448 — 1452. 

^)  Herr  Gjorder  torde  liafva  varit  prestnian,  kanske  kyrkoherde  i 
Lena,  och  tillliandagiek  konstnären  med  råd.  Dylika  rådmfvare  tycker 
man  sig  spåra,  då  man  ibland  på  den  ihåliga  baksidan  af  altarskåps- 
bilder ser  helgonets  namn  skrifvet  oeh  samma  namn  å  bildens  plats 
i  skåpet;  ibland  ersattes  namnet  genom  en  kouturteekning  af  helgonets 
attribut  eller  af  en  siffra. 


o 


92 


1512   och   dog  ar   1527^).     Pastors-embetets  berättelse  af 
år  1829. 

Litslena.  »Väl  inälad  i  erkebiskop  Jakobs  tid».  Pering- 
sköld.  —  Det  är  af  interesse  att  jämföra  detta  omdöme 
med  ett  annat,  som  afgafs  år  1838,  att  målningarne  voro 
»ömkeliga  och  vederstyggliga,  fasaväckande  och  andakts- 
störande.»    Men    när   detta   senare    afoafs,    jrälde    det  att 

~  'o 

försvara   en   olaolio-   och    af  Ivono:l.   Akademien  öfverkla- 
o;ad  hvitlimnino;  af  hvalf  och  väo'o:ar. 

*  Lännäs,  Ytter-.  I  målningarne  förekomma  evange- 
listerna,  S:t  Botvid,  S:t  Sigfrid,  S:t  Barbara,  S:t  Gertrud. 
Ekdahl. 

Löfstad,  Öster.  På  norra  chorväggen  stod:  Anno 
domini  mcdlir  consecrata  est  liec  ecclesia  ad  honorem  beate 
virginis  Marie  et  sanctoruui  Johannis  baptiste  et  Brigitte 
per  arcJiiejnscojnim  Johannem  Benedicti,  curato  domino 
Holmone.  (Gammal,  ehuru  temliijen  dålio-  afskrift  i  Konijl. 
Akademiens  archiv).  Enligt  Peringsköld  hade  denna  in- 
skrift funnits,  troligen  ommålad,  i  den  hvitrappade  kyr- 
kan —  året  u])pgifves  der  vara  1451  —  der  det  vidare 
heter:  Arnto  dmuini  14()!S  est  depicta  curato  domino  Petro 
Ra  raid  i. 

*  Markim.  l^nligt  mig  af  hr  studeranden  Wistrand 
meddelad    u])pgift,    skola   målningar  finnas  i  vapenhuset. 

Morkarla.  llvalfmalningarne  öfverströkos  åi'  1778. 
Pastors-embetets  berättelse  af  år   1829. 

*  Munsö.  »Framkyrkan  är  i  taket  målad.»  Pastors- 
embetets   berättelse  af  ur   1829. 

t  *  Odensala.  K^■rkans  trcnne  hvalf  äro  målade.  I 
choi-hvalfvet  ser  man  Treeniglieten  samt  flera  bihlci-  nv  så 
väl  n}a  som  ganda  testamentet,  de  senare  af  sådana  till- 
dragelser, som  ansågos  bete(;kna  ett  eller  annat  moment 

')  För  dessa  iirtal   och    liera   andra  genealogiska   upplysiiinnar  liar  jag 
att   tacka  lians   Excellens  lliksinarskalkeu  grefvc  (J.  A.   Spane. 


393 

af  återlösningshistoricii  ^).  Sji  ser  man  t.  ex.  Bersabe, 
som  hos  Salomon  bönfallei*  för  Adonia,  Hester,  som  knä- 
böjer för  Asswerus,  Kain  och  Abel,  Josep,  som,  med  ett 
rep  om  halsen,  sänkes  ned  i  en  af  tegel  murad  cistern 
(derbredvid  läses  inskriften  ecce  somniator  noster  venit 
venite  etc;  i  bakgrunden  ses  den  föregående  tilldragelsen, 
hur  Josef  kommer  nedböjd  under  bördan  af  en  påse  och 
én  kruka),  Jonas,  som  kastas  i  gapet  på  fisken,  Rex 
pharo,  som  med  sin  här  förgas  i  Röda  hafvets  tegelröda 
böljor  o.  s.  v.  Ofverst  i  livalfvet  ser  man  åtta  englar, 
hvar  och  en  bärande  ett  upprulladt  band,  hvilkas  in- 
skrifter tillsammans  l)ilda  de  två  första  stroferna  af  en 
sång  de  beata  virgine,  hvars  författare  är  okänd: 

Ave,  rnciris  titeila, 
Dei  mäter  alrnu, 
atque  seinper  virgo, 
felix  cell  porta, 

Snmens  illnt  ave 
Gabrielis  ore, 
funda  nos  in  pace 
mutans  9t[oinen   Eva]  -). 

I  detta  hvalf  ser  man  äfven  erkebiskop  Jakobs  örnfot 
och   kyrkovapnet  med  korset.     De  andra  hvalfven   inne- 

')  Denna  afsigt  är  snart  sagdt  allestädes  i  ögonen   fallande,  och  här 

i  Odensala  uttalas  den  uttryckligen  i  inskrifter,  sådana  som  dessa:  /eCgitur) 

regum  iij"  q{\\oå)  ioab  venit  ad  abner  i(n)  dolo  et  tra(\\)sri.vit  eii(m)  gladio. 

ioab  sig(n)at  iuda;  och  (om  Davids  seger) 

Signnns  te,   Christe, 
GolUa(m)  conteret  iste. 

-)   Ave,  hafvets  stjerna, 
Jesu  hulda  moder, 
ständigt  rena  jun!i;fru, 
siilla  himla-ingänj;, 

tag  det  engla-ave, 
Gabriel  dig  sade, 
gif  oss  fridon   Ijufva  — 
motsatt  Kva-naiiinet. 

Fortsättningen  står  att  läsa  i  Simrocks  l.auda  8ion,  2:a  iippl.  s.  346  f. 
Stella  maris  skulle  vara  en   (UVersättuiu"-  af  det  hebreiska  Ä/iriain. 


394 

hälla  hvarjehanda  scener  ur  den  bibliska  historien,  bil- 
der af  evangelisterna  o.  s.  v.  Målningarne  äro  särdeles 
väl  utförda.  Någon  uppgift  om  målaren  känner  jag  icke, 
men  hans  nationalitet  röjes  måhända  af  inskriften  vera 
pessima  deuorauit  filium  meum  Josep,  der  det  tyska  v 
ersätter  /  i  fevd^). 

Ramsta.  Bland  målningarne  förekommo  vapen,  till- 
höriga erkebiskop  Jakob,  herr  Sten  Sture,  herr  Nils 
Clausson  till  Wijk  (två  hvita  spärrar  i  l)lått  fält"). 
Peringsköld.  Målningarne  äro  öfverrappade,  men  två  af 
vapnen  lära  vara  skonade. 

Rasbo.  Den  äldre  delen  af  kyrkan  målades  A7ino 
domini  mcdliij.  Bland  malningarne  förekommo  Clipypea^ 
Johannw  dei  gracia  archiepiscopi  Upsalensis  (Jöns  Bengts- 
sons) samt  ett  vapen  tillhörigt  Karidus  rex  Suecie  et  Xor- 
vegie.  I  erkebiskop  Jakobs  tid  tillb^gdes  korskyrkan  och 
höjzclioret.      Perin":sköld. 

Rasbokil.  Målning  har  här  tunnits  jämte  vapen. 
Tvenne  sköldar  med  tre  kronor  och  korset  äro  afbil- 
dadc   hos  Scheffer. 

Rogsta.  Målningar  sågos  genom  kalkrap])ningen  af 
Ekdahl. 

Ryd,  Östra.  Målningarne  i  kyi'kan  utfördes,  enligt  en 
redan  längesedan  stympad  inskrift  år  1449,  af  Johannes 
Iwan,  i);i  herr  Johan  Christerssons  (Vase  f  1477)  och  fru 
Birgittas  (tre  sjöblad)  samt  kyrkoherden  Matthias  Eriks- 
sons tid.  —  Denna  inski-ift,  som  förekom  i  vestra  delen 
af  kyrkan,  kan  icke  afse  chorhvalfvets  ornaments-  och 
vapenmålningar,  ty  bland  vapnen  förekommo  äfven  arma 
Kdilll    Karull    dei   gracia    ejmcopi    Lincopensis   etc,    och 

^)  I  Odensala  Hnncs  cU  ganska  väl  arbetadt  altarskåp,  skulpteradt 
är  1514,  med  bilder  af  Juuf^lrmi,  de  tolf  apostlarne  (Paulus  inräknad) 
samt  liclsroiieii  Martin,  Anna,  Lars,  Katarina  (af  Alexandria),  Erasmus, 
I5ari)ara,  Olof  och  Erik  (alla  uannKMi  äro  utsatta).  —  Predikstolen  var, 
enligt  anteekniiif?  af  Hadorpli.   iiiälad  är   1581    af  Nicolaus  Andree  pictor. 

*-)   Kvrkan   målades  således   1470 — ir)03. 


395 

Ketil  Carlsson  blef  icke  biskop  förr  än  ar  1459.  — 
Altarskåpet  hade  följande  inskrift:  Anno  dontini  mille- 
siino  quadringenteswio  octafjesinio  octavo  ipso  (lie  johannis 
et  pauli  matyrum  [den  26  Juni]  completum  ef<t  opus  istius 
tabule  per  me  johannem  sculptorem  per  auxilium  excellen- 
tissimi  nobilis  viri  doniini  Johannis  Christiernsson^  domine 
bririitte  axoris  ejusdem  et  domine  Mathir  erici.  sit  deo  laus 
et  (jraciarum  actio.  Sancte  Martine  ora  pro  nohis  ad 
deum.  Hadorph.  —  En  knap])hä)idig  beskrifning  af  mål- 
ningarne, som  kommo  i  dagen  år  1836,  och  klena  af- 
bildninoar  förvaras  i  KonjJ^l.  Akademiens  archiv. 

Rö.  Gamla  malninoar  omtalas  af  Perinofsköld.  Kvr- 
kan  var  år  1829  nyligen  hvitlimmad  (första  eller  andra 
gängen?). 

Skefthammar.  Bland  målnino-arne  förekom  konuns' 
Gustafs  vapen,  hållet  af  en  riddare  och  en  biskop  (sam- 
ma vapen  som  i  Forssa)  samt  inskriften:  cmno  domini 
mdxxx  .  iiij  favore  illustrissimi  viri  et  domini  cujus  hec 
Slint  insignia,  Gostaui  Suecorum  Gothorumque  regis,  de- 
picta  est  hec  ecclesia  ad  laudem  et  honorem  domini  nostri 
ihu  xpi  et  [matris  ejus?]  marie. 

Skuttunge.  Kyrkan  har  haft  »ansenlig,  gammal  mål- 
ning», med  inskriften  Anno  (domini)  mcdlx  . .  dejncta  est 
hec  ecclesia  per  ondream  erikson,  domino  Lanrentio  Olaui 
cnrato,  Joltanne  et  Olavo  Baang  curatorihus  . .  .  prt^seiddtus 
in  eadem  in  honorem  sancte  trinitatis.  I  södra  livalfvet 
fans  »Hjulstadsherrarnes  [Sparre]  vapen  och  en  Biskop 
ofvanföre,  inunder  Båte-vapnet»  [konung  Carl  Knutssons?]. 
På  hvalfbågen  förekommo  tvenne  vapen,  »l^iskopsvapnet 
och  ett  annat».  —  I  choret  funnos  tvenne  stolar  lik- 
nande de  i  Enköping  och  bärande  inskriften:  /fi>c  opus 
coiiipletum  est  anno  domini  milleno  (juingentesimo  per  Litn- 
rentiiim  Nicolai  in  Enecopinge,  Ericus  Olavi  ciiratus  in 
Scutunge'^^).     Peringsköld. 

^)    Om    det    är    rätt,    att    Skuttungc-stolarna    liknade   chorstolarua   i 


396 

Skön.    Målninofar  från  1400-talet  syntes  o-enom  hvit- 
liinnino-en.     Ekdahl. 

f*  Solna.  I  ett  f.  d.  vapenhus  å  kyrkans  södra  sida 
finnas  mahiino-ar,  såväl  i  tunnhvalfvet  som  å  öfre  delen 
af  väo-garne.  I  taket  äro  slingor,  utgående  från  fyra 
mer  och  mindre  fantastiska  figurer  i  hörnen.  En  af 
dem  är  l)eskrifven  i  Dybecks  Runa  för  ar  1844,  s.  71  (med 
pl.  8),  samtliga  malningarne  i  Mandelgrens  Monuments 
Scandinaves  pl.  XXXIX  och  XL.  Dä  dessa  teckningar 
icke  äro  fullt  korrekta,  anser  jag  det  nödigt,  att  bifoga 
några  anmärkningar,  helst  som  väggmalningarne  äro  af 
o*anska  stort  interesse. 

Dessa  väo-f>-malnino:ar  framställa  de  sista  stunderna  på 
dödsbädden.  I  alla  ser  man  derföre  den  sängliggande 
sjuke.  A  taflan  N:o  1  (innerst  å  östra  väggen)  håller  en 
djefvul  upp  syndaregistret,  skrifvet  på  ett  dokument  med 
två  sisrill.  Af  inskrifterna  kan  man  ei  läsa  mer  än:  [ecce 
pecc]cri</  tu<r  och  Locci(li>fi"  eller  [auare  vixil.s^'.  2. 
En  engel  och  Petrus  med  nyckeln  stå  vid  bädden,  en 
tupp  sitter  a  en  pelare.  Engeln  säger:  Xequaqtiam 
(lespeiM^^.  Djefvulen  Hyr,  sägande  Victoria  ?mc7a' [icke: 
noctel  nidbi.  3.  Djeflar  peka  pa  ett  förrådshus  med 
hvarjehanda  goda  saker,  en  menniska  pekar  på  ett  barn. 
Man  kan  läsa  inttini  |o:  intendel  tlicsauro  samt ^^»'owzV/^as 
a|yyr/L^i!^|.  4.  En  engel  sträcker  handen  öfver  den  dö- 
ende.     Af    inskriftei-iia    synes:    I  ne     intcnlc/r/,s'    [amicisl, 

Enköping,  ocli  dcrtill  kommer,  att  de  förra  voro  förfärdigade  af  eu  man 
friiii  Kiikfipii)-"-,  ligger  det  nära  till  hands,  att  anse  samma  man  liafva 
sknrit  bänkarna  i  hemstaden,  ehuru  detta  icke  skedde  förrän  1536. 
Om  samme  man  äfven  skurit  Weckholms-bänkarne,  känner  jag  icke.  De 
tyckas  sakna  ärtal,  men  torde  kunna  ganska  väl  dateras  med  tillhjelp  af 
de  åtta  vapen,  som  förekomma  bland  sniderierna.  Jag  liar  ieke  sjelf 
sett  dessa  ehorstolar,  oeh  de  iippgilter  om  vapnens  innehall,  jag  funnit, 
äro  sä  olika,  att  jag  icke  f.  n.  vill  l)ygga  pii  .■nniat  iiii  (ler])ä,  att  herr 
Stens  och  fru  Ingeborgs  vapen  der  förekomma.  J)essa  stolar  skulle  såle- 
des hafva  tillknmmit  under  perioden  14G8(y) — 150:).  Det  är  således  icke 
()tiiiikh;nt,   att    har--   Nilsson    arbetat  äfven   dessa. 


397 

no7i  sis  auaivua]  och  l(|uid|  f(icia{m).  5  (pa  östra  sidan 
om  yttre  ingången)  nu  nästan  utplånad.  Inskriften  ly- 
der ecce  qua{in)  peua{m)  pati{t\\Y).  6.  Pa  andra  sidan 
dörren  en  djefvul,  nästan  utplånad;  äfven  här  har  kanske 
dödsbädden  varit  afhildad.  7  (ytterst  a  vestra  väggen). 
Christus  står  vid  dödsbädden  med  gisslet  i  handen.  En 
djefvul  utropar:  lahores  amisi.  8.  Djefiar  bjuda  den 
döende  kronor,  hvilka  ega  ett  helt  annat  utseende,  än 
herr  Mandelgrens  teckning  visar.  En  inskrift  lyder: 
Gloria{r)e  tue,<<  [o:  tu  es]  yi??i(us)  [o:  firmus]  m/j[de|.  En 
annan:  7(n)  pacie{n)cia  perseuei^asti;  af  den  tredje  »exal- 
tare  te  ipsum»  tyckte  jag  mig  kunna  urskilja  slutet  \). 
9  och  10  utplånade.  Ofver  ingången  till  kyrkan  ses  Gud, 
inbjudande  med  orden  venite  etc.  Deröfver  har  kanske 
funnits  den  elfte  taflan  af  dödsbäddsscenen,  visande  den 
slutlio^a  segern. 

Herr  Weio-el  i  Leii)zi£>-  har  nylio-en  offentlio-o-iort  en 
fotografisk  kopia  af  en  dyfbar  inkunabel  i  hans  samling, 
ett  exemplar  från  midten  af  1400-talet  af  en  bok,  bä- 
rande titeln  Ars  nioriendi.  Der  förekomma  elfva  döds- 
bäddsscener. Solna-taflorna,  som  äro  mer  knapphändiga, 
förråda  i  en  del  detaljer  och  särskildt  uti  inskrifterna 
en  mycket  nära  frändskap  till  denna  Ars  moriendi. 

Spånga.  »Gammal  andelig  målning».  Man  kan  an- 
taga, att  denna  förskrifver  sig  från  erkebiskop  Jöns 
Bengtssons  tid,  hvars  vapen  fans  såväl  å  en  ehorstol 
som  i  fönstret.     Hadorph. 


^)  Hvarkeu  herr  Maiulclgren  eller  herr  Dybeck  har  kunnat  upplösa 
förkortningen  af  Gloriare.  Herr  M.  läser  för  öfrigt  Glorin;  tues  et  finis, 
hvilket  icke  gifver  någon  mening  ocli,  livad  än  värre  är,  fullkomligt  stri- 
der mot  originalet.  Den  andra  inskriften  har  herr  M.  ätergilVit  med 
perseuerancia  paciencia(!);  han  har  dessutom  fördelat  orden  pä  tvenne 
delar  af  bandet,  eliuru  i  origiuiilrl  hela  inskriften  står  på  en  linie.  Med 
erkiiunande  af  herr  Mandelgrens  nit  och  intresse  för  var  ganihi  konst, 
mäste  man  beklaga,  att  hans  arbeten  ölVertlöda  af  fel,  hvarjiunte  de  un- 
derstundom förråda  en  ganska  stor  okunnighet  i  saker,  som  icke  borde 
vara  främmande  för  den,  som   vill   studera  medeltidens  kultur. 


398 

Staby.  Malacl  under  erkebiskop  Jakobs  tid.  Pering- 
skr)ld. 

Svingarn.  K}rkaii  liai-  varit  iiialad.  I  ett  fönster 
suto  fyra  .sköldar  med  erkebiskop  Jakobs,  kyrkans, 
Sparre-  och  Tottslägternas  vapen.  Peringsköld,  Fönster- 
mälninoarne  voro  kanske  samtida  med  takraålnino-arne. 

f  *  Söderby.  AHa  fyra  hvalfven  hafva  målningarne 
bevarade.  De  innehålla  de  vanliga  bibliska  scenerna, 
dock  äfven  något  mera  ovanligt,  t.  ex.  de  fyra  af  Christi 
förfäder  Arain,  Aniinadab,  Xarisson  och  Booz  samt  en 
bild,  framställande  Eva,  hallande  ett  äpple,  inför  den 
på  stjerten  stödda  ormen.  Gud  synes  ofvanför  i  trädet. 
Man  torde  få  förklara  detta,  alldenstund  Adam  l\r  från- 
varande, såsom  en  framställning  af  Evas  första  frestelse^). 
Inskriften  är  omöjlig  att  tolka.  Det  vestligaste  hvalf- 
vet,  som  ganska  mycket  påminner  om  Bromalningen, 
har  bilder  af  S:t  Gertrud  och  S:t  Barbara.  I  chorhvalf- 
vet  finnes  Fader  vår  på  svenska:  Contra  superhiam:  Fa- 
der vaar  .soUn)  ar  i  /limblo(m)  hcelgat[h?]  vari  thit  nampn. 
—    Contra    anariciain :    iilkornr    thit   rijke  —    Contra  ... 

iiKir  (?)..: -^va  <i{'^)  iordene  .vo(m)  i  himhhm.  —  [Con- 

ti'a I  (rlff  0S.9  i  dag  vaar  . .  dagliga  brodh.  —  Con- 
tra i  ra  ni:  ok  förlitat  oss  raarn  syndeiy)  som  vi  ok  forla- 
toin  (slutet  felas).  —  |('ontra|  la.mriam:  ok  ledh  oi^s  eg  i 
(slutet  felas).  —  Contra  inridiam:  vtan  freha  oss  aaff 
oii.dho'-).  Detalierad  bcski-ifiiinu-  i  Konn).  Akademiens 
ai-chiv'). 

')  Jfr  fig.   ;it;   i    Mr.s  .liiiin-ons  History   of  our  Lord.     Vol.  I  s.  101. 

-j  M(.'<1  ii<)j(?  k;iii  i;i,i;  iii.ddclii,  iitt  erkebiskop  Troil,  vid  en  visitation 
i  Siiderby  ar  1789,  fiirordiiiidc,  »att  dessa  inalniiigar  icke  tiiigo  genom 
livitlinniing  öfverstrykas,  utan  .skulle  hibeliidlas  säsom  vitnen  af  målare- 
konstens  och   i  synnerhet  färgernas  anläggning  för  3  ä  400  år  sedan.» 

')  Kyrkans    kalk    har    en    gammal   fot  med   följande  inskrift:     •^  ego 

»•KTKVS  PIIE.SUITKII  DK  HlN(;H()llv1-:llKI)I  1<1LIVS  ELAVI  ET  GEkJjrUDIS  I)E 
SAMO     DKDI    ISTVM    (Al, KEM     l'KO     A.MMA    PAUENTU.M    MEORU.M     l'U  i:i)ICTOUUM. 

iJeune  Peter  Elofsson  torde  vara  den  »Petrus  rector  ecclesie  Ringhoheredlu» 
(Rimboj  som   ilen   Ii    Juni    1  .-)03  köper  gods  (Diplom.  Suecan.  N:o  1400) 


399 

*  Tegelsmora.  Måliiingarne  äro  aftecknade  i  lu-  Maii- 
delgrens  Monuments  scandinaves.  Att  döma  efter  lians 
teckningar,  hafva  de  icke  obetydlig  likliet  med  lual- 
ninofarne  i  Edebo.  Bland  helo-onbilder  kunna  nämnas 
S:t  Helena  (kejsarinnan)  med  korset,  S.  Antonius  med 
sitt  T  på  kappan  och  grisen,  S:t  Katarina  af  Sverige 
och  S:ta  Birgitta  i  Vadstena-nunnornas  drägt;  Birgitta 
har  boken,  Katarina  liljan,  en  lågande  lampa  och  liin- 
den.  Märklio;  är  fiij.  o  å  1)1.  XXXVI.  En  enii-el  med 
spjut,  blåsande  i  ett  horn,  synes  jaga  med  hundar,  af 
hvilka  en  biter  i  bakbenet  en  enhörnino-,  hvilken  tao-er  sin 
tillflygt  till  jungfru  Maria^),  som  sitter  med  en  rosbnkett 
bakom  sig  inom  en  inhägnad  (hortus  conclusus,  Höga 
visan  4:  12).  De  andra  hundarne  förfölja  en  i-äf  och  en 
hare"). 

Tensta.  I  choret  fans  inskriften:  <nint>  domlnl  ni"  c 
(h  xxxvij'' pictuf<  erat  coriis  isi(^  in  hninirt'/!!  iliiL  xpi  et  eius 
gloriose  matris  rnarie  per  numus  Johannis  Bosenrod/t,  ip.so 
auxiliante  qui  fecit  mnndmii  ex  nichUo.  Vid  sakristiedörren 
var  målad  en  väpnad  riddare,  hällande  ett  Oxenstierna- 
vapen;   framför    S:t    Petrus,    S:t  Barbara,  8:t  Margareta 


och  den  17  Maj  1310  äv  skyldig  erkebiskopen  3  mark  silfver  (=  13A  mark 
poniungar.  Diplom.  Snecan.  X:o  16(17).  Rhyzelius  vill  liafva  kalkens 
gitVare  att  vara  deu  Petrus,  som  sedan  blef  biskop  i  Vcs^teräs  oeli  dog 
år  1299,  men  kalkens  stil  är  icke  sä  gammal,  att  den  går  upp  till  tiden 
före  Peters  episkopat.  Rhyzelius  har  för  öfrigt  icke  styrkt  sin  åsigt  med 
bevis.     Såmö  linnes  ännu   i  Söderby  socken. 

*)  Enligt  legenden  är  enhörningen  ett  skyggt  djur  i  iiknen,  nästan 
omöjligt  att  fånga.  När  han  förföljes  af  jägare,  tager  han  gerna  sin  till- 
flygt till  en  ren  jungfru,  i  hvars  sköte  han  lägger  sitt  hufvud;  endast 
dä  kan  han  fångas.  Innocentius  TIT  säger  dcrföre  på  ett  ställe:  capiatur 
in  amplcxu  virginis  etiam  unicornis.  Enhörningen  vid  jungfruns  knä 
beteekuar  således  hennes  renhet.  När  denna  bild  förekommer,  är  det  van- 
ligen tn  engel  (Gabriel),  som  jagar  med  tre  hundar.  Jfr  Kreuser,  Wiederum 
cliristliclier    Kiroheub  ;      s.    333.      I   Tegelsmora  målningen    äro    hun- 

darne  också  tre. 

-)  Förekommer  haren  här  allenast  al'  en  tillfällighet,  eller  är  det 
någon  symbolisk  betydelse,  som  förklarar  hans  uppträdande  här  och  i 
Titians  La   vierge  au  lapin? 


400 

och  S:t  Olaus  rex.  Bakom  honom  stodo  S:t  Katarina,  S:t 
Dorothea  och  S:t  Lars.  Utanför  choret  är  mellan  tvenne 
fönster  målad  en  »oxenstiernsk  riddersman»  knäböjande 
för  S:t  Erik^).  I  tre  af  kyrkans  fönster  voro  vapen 
målade,  uti  ett  Oxenstierna-  och  Gren-vapnen  (Christer 
Bengtsson  och  Margareta  Gren  1450 — omkring  1476). 
Vid  fötterna  af  en  S:t  Görans  bild  funnos  Oxenstierna- 
och  Ellinge-vapnen').  —  Ofver  dörren  i  kyrkan  var  må- 
ladt  ett  »djeflagästabud».  I  vapenhuset  förekom  bland 
annat:  1.  En  grann  jungfru  sittande  i  ett  högt  träd 
med  ett  bord  framför  sig,  på  hvilket  funnos  pengar  och 
tvenne  öppna  schatull  fulla  med  pengar;  hon  säger: 

Jak  är  en  mö  sa   haal, 

lak  liafwer  alla  wevldenna  i  vall. 

Nedanför  står  döden  och  afsågar  trädet,  sägande: 
(hl  breder  vt  penningar  och  (/ull, 
du  tänker  intet  jxi  dödsens  stand/i  ^). 
2.     Satan    sitter    å    andra    sidan    och    skrifver:    ego  sunt 
bonus   homo,   omnes  pictores  mali  scriptores  sunt.     3.   Sa- 
tan räckande  skorna  åt  en  käring,  som  säger:  tak,  käre 
son,  för  goda  skor'^).     Peringsköld. 

*Tolfta.  Hvalfven  målades  under  erkebiskop  Ja- 
kobs  tid.  Peringsköld.  Ar  1455  den  4  Februari  invig- 
des en  Sigfrids-bild  här  af  erkebiskop  Jöns  Bengtsson. 

Trefaldighets-kyrkan  i  Uppsala.  Målades  under  erke- 
biskop Jakobs  tid^).     Der  förekommo  bilder  af  Treenig- 


*)  Den  Oxenstieniske  riddcrsmaniicu  var  väl  Iicrr  Bengt  Jönsson  till 
Salstad. 

'^)  Herr  Sten   Chiistersson   och   fru   Pernilla  Nilsdotter. 

^)  Sainma  bild  förekomraer,  ehuru  icke  sii  i'ullständit(,  i  IMda-uial- 
niuganie  af  är    14U4. 

*)  Enligt  sägnen  skulle  lion  hatVa  lortjent  skorna  genom  alt  stilla 
split  mellan  ett  älskande  par,  ett  arbete,  som  liadf  öfverstigit  satans 
krafter.  .Sainiiia  miiliiiiii,^  lär  lialVa  i'uiuiits  i  Kumla  vapenhus  (Vestraan- 
laud). 

■')  Manne  är  1477.  dä  ett  aliatshrrf  uttardadcs  for  dem,  som  Ije- 
sökte  kvrkanr 


401 

heten   och  af  8:t  Stefan.     Erkebiskopens  och  ett  Gyllen- 
stjerna-vapen')  förekommo   der.     l^eringskökl. 

I* Täby.  De  vackra  måhiingarne  i  kyrkans  fyra  hvalf 
äro  väl  bevarade.  De  förråda  den  alb-a  närmaste  lik- 
het med  Odensala-målninirarne.  Af  särskildt  interesse 
är  en  bild  i  det  vestligaste  hvalfvet:  Döden  spelar  schack 
med  en  ung  man.  Båda  sitta  på  samma  sida  om  Ijrä- 
det.  Ynglingen  lyfter  med  en  förskräckt  min  en  pjes 
från  fletta,  och  Döden  säger:  j(å  (s\))el((r  tik  mat.  Jag- 
ville  framhålla  den  svenska  inskriften  som  en  antydan 
om  en  svensk  konstnär,  så  vida  icke  i  Odensala-målnin- 
sfarne  ordet  fera  skrefves  med  v  i  stället  för  f.  ■ —  En 
detaljerad  beskrifning,  af  mig  uppsatt,  förvaras  i  Kongl. 
Akademiens  archiv.  I  kyrkan  tinnes  ett  väl  snidadt 
altarskåp,  som  måhända  är  arbetadt  af  samme  man,  som 
mnlat  kyrknn. 

Uppsala,  Gamla.  Mellersta  delen  målades  under  er- 
kebiskop  rlöns  Bengtsson;  Oxenstierna-vapnet  förekom- 
mer a  ett  pai'  ställen.  Högchoret  målades  under  konung 
Gustafs  tid,  hvars  vapen  fans  der  (vasen  i  den  fyr- 
delta skölden  med  tre  kronor  och  lejonet).  Pering- 
sköld. 

Vada.  I  hvalfvet  funnos  bilder  af  apostlarne,  livar 
och  en  bärande  en  remsa,  på  hvilken  en  del  af  tros- 
bekännelsen var  skrifven  på  svenska.     Peringsköld. 

Vadsunda.  Målningar  från  erkebiskop  Jöns  Bengts- 
sons tid,  hvars  vapen  jämte  tre  kronor  förekommo  der. 
Perinosköld. 


^)  På  »S:t  Eriks  Tafla»  förekommer  också  Gyllenstjerna-vapnet,  äfven- 
som  herr  Stens  sjöl)lad,  önilbten  och  Bonde-vapnet.  Det  sistnämnda 
tillhör  sannolikt  herr  Tord  Filipsson,  Upplandsla<i-niannen.  Gvllenstjenia- 
vapnet  torde  tillhöra  herr  Erik  Eriksson  d.  a.  eller  d.  v.  Näp;ra  af  vap- 
nen bäras  af  de  i  malningarne  framstälda  riddarne,  en  anachronism,  som 
icke  är  mycket  att  undra  pa.  Ännu  ett  vapen  tinnes,  som  knappast  är 
ditsatt  af  samma  skäl:  »c\\  sköld  med  nåijva  hlä  och  2:ula  bjelkan)  (Pe- 
rin<;jsköld)  d.  v.  s.  samma  vapen,  som  förekommer  a  llolmgcr  Knutssons 
tapet  i  Statens  Historiska  Museum. 

Antiqr.  TidskrijI.  20 


402 

Vaksala.  På  hvalfvet  i  södra  choret  säg-  man  ett 
Oxenstierna-vapen  och  deninder  S:t  Anna  hallande  Maria 
och   Ijarnet  på  sina  knän.     Perincr.sköld. 

Vallentuna.  Målningar  från  erkebiskop  Jöns  Bengts- 
sons tid.      Peringsköld. 

*  Valö.  Målningar,  utförde  under  konung  Gustafs 
tid,  hvars  vapen  finnes  öfver  predikstolen.  Peringsköld. 
Pastorsembetets  berättelse  af  år  1829. 

Vendel.  Kvrkan  inviixdes  år  1310^).  Bland  nialnin- 
garne  förekom  följande  inskrift:  (tnno  incdl  prima  de- 
picta  e.^t  et  tabulata')  ecclesin  ista  in  honorem  beate  Marie 
uirginis,  cui  sit  laus  honor  et  sempiterna  gloria.  På  väg- 
gen funnos  fyra  vapen,  van  Tienen,  Krummedik,  Bjelke, 
Sparre'^).  —  Klockan  var  gjuten  år  1471  in  honorem 
Marie  inrginis  glorione.  Peringsköld.  \  id  ingången  till 
ohoret  fans  här  samma  inskrift  som  i  Film  (nistice  buck 
o.   s.   v'*). 

Vessland?  "Ini  inga  nionunienter  mer  än  erkebiskop 
Jakobs  vapen».     Peringsköld. 

Viksta.  liland  målnin<2:arna  lästes:  Anno  domini  mil- 
lesimo  quingentesimo  tertio  depicta  est  ecclesia  in  honorem 
Dei  omnipotentis  et  matris  Jesu  ('hi^isti  et  sancte  crucis 
ac  sanctarum  imdecini  millium  virginuni.  sif  deo  Utus. 
Erkebiskop  Jakobs  vapen  fans.     I^eringsköld. 

Väddö.  Målad  i  katholska  tiden.  Pastorsembetets 
berättelse  af  år  1829. 


^)  Enligt  uppgift  i  Eriks-legenden.     Script.  rer.  siiec.  IT,  s.  308. 

'-)   Betyder  t;iljiilata  »försågs  med  altarskåp»  (tahida)? 

•'')  Herr  Sten  Turesson  (Bjelke),  som  lefde  in  pa  1500-talet,  var 
gift  med  fru  Anna,  dotter  af  herr  Bengt  Fadersson  (Sparre)  till  Engsö. 
Herr  Stens  farmor  fru  ^Margareta  (gift  med  herr  Ture  Stensson  till  Fo- 
gelvik  oeh  Kräkeriim)  var  dotter  af  herr  Erik  Krummedik  och  fru  Beata 
van  Tienen.      Vapnen   fcirekomnio   således  icke  ibland   malningarnc. 

*)  Bland  malningarne  skall,  enligt  Dijkmans  Antiquitates  eoelesiasticre, 
s.  151,  hafva  förekommit  en  framställning  af  S:t  Katarinivs  af  Alexandria 
martyrdöd  samt  inskriften :  Virgo  dum  damat  e  celis  angelus  adstat.  Per- 
cussa  ffladio  ilat  lac  pro  sanijidne  collo. 


403 

f  Åker,  Vester-.  M;iliiingarne  öfverrappades  ar  lGö2, 
men  vid  ett  besök  iinievarande  sommar  blottade  jag  en 
del  af  dem,  och  fann  a  södra  väggen  i  vestligaste  hvalf- 
vet  scener  ur  lidandes  historien  samt  å  norra  chorväg- 
o-en  en  Maria,  hörande  till  bebådelsen.  Malnino-arne  äro 
tvdligen  af  de  bättre  från  crkebiskop  Jakobs  tid.  För- 
samliniien  har  af  Kono:l.  ^[ai:t  be<2:ärt  ett  anslao;  till 
mälninijarncs  renoverande,  och  det  är  höoelio;en  att  ön- 
ska,  att  detta  må  beviljas.  I  denna  kyrka  tinnes  fru  Ram- 
borgs till  Wijk  graf  med  en  praktfullt  graverad  kop- 
parhäll. 

Åkerby.  Målades  under  erkebiskop  Jakobs  tid.  — 
Ett  altarskåp  med  S:t  Clara  och  S:t  Ursula  samt  den 
senares  historia,  målade  å  de  dubbla  dörrarne.  Inskrif- 
terna äro  plattyska.  På  norra  sidan  af  kyrkan  ett  litet 
altare  med  tvenne  helgonbilder,  såncta  clara  och  sancta 
URSCiLiA^).     Peringsköld. 

Åland.      Målningarne    voro     öfverrappade     ar     1829. 

Perinfjsköld   har   antecknat   en  inskrift,  utan  att  ang-ifva 

hvar  i  kyrkan  den  fans: 
Virgo  salntatur 
itutpta  manens  gravidaUtr. 
Kniit  a  tristi 

baratro  nos  passio  Christi. 
Absque  dolore  paris 
virgo  iiunia   niaiif^-). 

')  Att  namnen  äro  skriina  med  majuskler,  bevisar  icke  nödvändigt, 
att  bilderna  äro  synnerligen  gamla.  Mot  sista  slutet  af  medeltiden  upp- 
tog man  åter  majuskler,  något  olika  de  äldre  och  ofta  blandade  med 
minuskler.  Peringsköld  säger,  att  Claras  bild  håller  i  handen  en  pil  och 
att  hon  har  samma  attribut  på  altartaflan,  under  det  att  l'rsula  häller  i 
händerna  en  bok  och  ett  rökelsekar  samt  har  ett  nunnekläde  öfver  huf- 
vudet.  Detta  beror  tydligen  på  en  förvexling.  Nunneklädet  kan  icke 
tillkomma  någon  annan  äu  Clarissornas  stammoder  S:t  Clara,  som  van- 
ligen afbildas  med  ett  eiborium  i  handen  (det  s.  k.  rökelsekaret).  S:t 
Ursula  dödades,  enligt  legenden,  af  ett  pilskott  och  pilen  är  derföre  hen- 
nes attribut. 

-)  »Jungfrun  helsas;  förblifvande  ogift  är  hon  liafvande.  Christi  li- 
danden   har    förlöst  oss  från  den  sorgliga  afgrunden.     Utan  att  besväras 


404 

Det  är  kanske  troligast  att  inskriften  funnits  å  ett  altar- 
skåp, så  vida  icke  de  särskilda  verserna  förekommit 
på  olika  ställen  bland  målningarne M- 


Om    vi    ordna    dessa   målningar   efter   tiden,  då  de 
utfördes,  få  vi  följande  resultater: 

1.     Erkebiskop  Xils  Alleson  (1292—1305). 
1.     Estuna  1298. 

2.     Olof  Larsso7i  (1431—1438). 
1.     Tensta  1437. 

3.     Nils  Ragnvaldsson  (1438 — 1448). 

I.  Ekeby.  2.     Fundbo   1443. 

4.     Jöns  Bengtsson  (1448—1468). 

1.  Alunda  1465.  12.  Löfstad,  Ö.   1468. 

2.  Björklinge   1468?.  13.  Rasbo   1453. 

3.  Bälinge.  14.  Ryd,  Ö.   1449  (en  del). 

4.  Börstil.  15.  Skuttunge. 

5.  Danmark.  16.  Spånga. 

6.  Erntuna.  17.  Gamla  Uppsala. 

7.  Estuna.  18.  Vadsunda. 

8.  Fundbo   1453.  19.  Vaksala. 

9.  Giresta.  20.  Vallentuna. 
10.  Håtuna.  21.  Vendel  1451. 

II.  Lena  1448—1452. 


af  en  man  föder  du,  juugrrii  Maria».  Ett  altarskåp  med  en  rad  af  så- 
dana verspar,  syftande  på  skåpets  bilder,  tinnes  i  Kila  kyrka  (Vest- 
manland). 

')  De  för  dess;i  nppj^ifter  citerade  källor  äro :  Peringskölds  Monu- 
raenta  T^pplandica  oeli  materialsamling  till  fortsättningen  (förvarad  i 
Kengl.  ]5ibliotlieketJ,  ]Iadorplis  reseanteckningar,  sannnanbundna  med 
den  föregående  samlingen,  Ekdalils  berättelse  om  sin  resa  i  Norrland  (i 
Kongl.  Akademiens  archivj.  När  jag  anför  min  sagesman,  får  lian  npp- 
biira  ansvaret  för  ni)))gifteriias  riktigliet  och  siirskildt  fiir  inskrifternas 
återgifvande,  livilket  icke  alltid  synes  vara  fullt  noggrant.  Tyvärr  är  det 
i  de  flesta  fall  nu  för  sent  att  kontrollera. 


405 


5.     Jaloh    Ulfsson  (1469—1514  f  1522). 


1. 
2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

7. 

8. 

9. 
10. 
11. 
12. 


1. 
2. 


1. 
2. 
3. 
4. 

8. 

1. 
2. 
3. 
4. 

5. 
0. 


Björklinge   1469?.  13. 

Bro  1471.  14. 

Bäliiige.  15. 

Danmark.  16. 

Ed   1487.  17. 

Elfkarlebv  1489?.  18. 

Frötima  1503.  19. 

Giresta.  20. 
Hageby  1470—1503. 

Harg  1514.  21? 

Jumkil  1470—1503.  22. 

Kalmar   1485.  23. 


Knutby   1470—1503. 

Lao-ofa. 

Litslena. 

Odensala. 

Ramsta  1470—1503. 

Staby. 

Tolfta. 

Trefaldighetskyrkan     i 

Uppsala. 
Yessland. 
Viksta  1503. 
Akerbv. 


6.     Gustaf  Trolle  (1514—1517). 

Faringe   1515.  3.?     Lillkyrka  (1512— 1527). 

Film  (kanske). 

7.     Konung  Gustaf  I. 
Delsbo   1530—40.  5.     Järfsö. 

Forssa(en del)  1530 — 40.    6.     Skefthammar  1534. 
Hassela  1530 — 40.  7.     Gamla  Uppsala. 

Hokhufviid.  8.     Valö. 

Frän  icke  uppgifren  tid;  ganska  mänga  likväl  troligen 
frän  evkebiskop  Jakobs^). 

7.     Dannemora. 

8. 

9. 
10. 
11. 
12. 


Almunge. 

Alnö. 

Balingsta. 

Börje. 

Carlskyrka. 

Dalby. 


Edebo  *"^). 
Enåno^er  *. 
Forssa  (en  del)  *. 
llerkulberga  *. 


Hernevi. 


(le   k\  rkor,  som  troligen   blifvit  målade  under  er- 
iir    här   lbi:-ad   en  *.      iSaniina   tecken    kunde  säkert 


^)  Vid    namnen 
kehiskop    Jakobs    tid 
sättas  vid   ännu   flera. 

-)  Kanske  nuilad   under  konung  Gustafs  tid. 


406 


13. 

Hille  *. 

14. 

Hållnas. 

15. 

Häfverö  *. 

16. 

Kungs  Husby  * 

17. 

Ytter-Lännäs  *. 

18. 

Markim. 

19. 

Morkarla. 

20. 

Munsö. 

21. 

Rasbokil. 

22. 

Rogsta. 

23. 

Rö. 

24.  Skön. 

25.  Solna. 

26.  Svingarn*. 

27.  Söclerby  *. 

28.  Tegelsmora  *. 

29.  Täby  *. 

30.  Vada. 

31.  Väddö. 

32.  Åker,  Vester- *. 

33.  Åland. 


Total-suninian  blir  således  92,  men  vi  måste  kom- 
ma i  hog,  att  denna  angifver  icke  antalet  målade  kyr- 
kor, utan  antalet  af  de  gånger,  då  man  målat  å  kyrkor- 
nas hvalf  och  väggar.  Den  föregående  förteckningen, 
som  torde  kunna  ökas  ganska  mycket,  visar  att  delar  af 
samma  kyrka  målats  på  olika  tider. 

Följande  konstnärer  arbetade  inom  erkestiftet: 

1.  Albertus,  af  okänd  häi'komst.  Namnet  angifver 
måhända  snarare  utländsk  börd.  Han  kallas  pictor,  må- 
lare, men  äfven  en  gång  »perlstickare».  Han  målade 
Kumla  kyrka  i  Vestmanland  ar  1482,  Kalmar  i  Upp- 
land 1485,  Ed  i  Uppland  1487.  Af  hans  arbeten  åter- 
stå nu  allenast  Kumlanuilningarne,  men  de  äro  ock  till- 
räckliga, för  att  lära  oss  beundra  konstnärens  goda  upp- 
fattning af  formerna,  den  fina  grupperingen  af  färgerna 
—  hvalfkuporna  se  ut,  som  om  de  voro  öfverklädda 
med  sammet  —  den  lekande  fantasien  och  figurernas 
förträffliiia  lif.  Kunda-målninjjarne  l)()rde  med  det  sna- 
raste  kopieras  af  en   dertill   kompetent  person. 

2.  Anders  Ertkf<son  är  väl,  att  döma  efter  namnet, 
en  svensk.  Han  öfvertog  frän  ar  1465  att  utföra  en 
del  af  målningarne  i  Alunda  kyrka.  Ungefär  vid  samma 
tid  (tyvärr  kan  man  af  årtalet  icke  läsa  mer  än  mcdlx  .  .) 
målade   iian   Skuttuiige  kyrka.     Hans  båda  signerade  ar- 


407 

beten  äro  sedan  länge  dolda  under  kalkrappningen,  som 
visserligen  borde  bortt.ao:as. 

3.  Joliannes  Iivan,  kanske  troligast  en  iitländing. 
Han  utförde  målningarne  i  Östra  Ryds  kyrka  och  arbe- 
tade sedan  i  Alunda,  men  öfverraskades  af  döden  ar 
1465,  när  han  hade  fullbordat  chormälningarne.  Intet 
signeradt  arbete  linnes  nu  bevaradt.  Tecknino-arne  efter 
Ryd-mälningarne,  äro,  såsom  sades,  klena. 

4.  Johannes  Rosenrodh  tyckes  vara  en  tvsk.  Han 
målade  Tensta  kyrka  år  1437.  Hans  verk  är  nu  gömdt 
af  hvitrappningen. 

5.  Joliannes  Stenrath,  boro-are  i  Lvbeck,  arbetade 
ett  altarskåp,  som  Conrad  Rogge  skänkte  Bälinge  kyrka, 
år  1471. 

6.  Joliannes  sculjjtor,  af  okänd  härkomst,  arbetade 
altarskåpet  i  Östra  Ryd  år  1488. 

7.  Jördamis,  af  okänd  härkomst,  utförde  år  1475 
altarskåpet  i  Sollentuna. 

8.  Lars,  borgare  i  Ui)psala,  målade  Faringe  kyrka 
år  1515.  Hans  verk  är  nu  otillo-äni2:li2:t.  Kanske  den- 
samme  som 

9.  Lars  Germundsson,  hvilken  ar  14U1  fullbord-ade 
altarskåpet  i  Lena. 

10.  Ijars  jS^ilsso7i  i  Enkö])ing  har  snidat  chorsto- 
larne  i  Skuttunge  1500,  kanske  äfven  i  Enköping  1526 
och  Veckholm  1468? — 1503.  De  sistnämnda  skola  vara 
synnerligen  väl  utförda. 

11.  Magnus  Svensson  pictor,  sannolikast  en  svensk 
man,  har  snidat  och  målat  ett  altarskåp  i  Erntuna  kyrka 
år  1523. 

12.  Mans  Gad  målade,  sannolikt  pa  153U-talet, 
Delsbo,  Forssa,  Järfsö  och  kanske  Hassela  kyrkor  i  Hel- 
singland.     Han   skref  åtminstone  svenska  \). 

')  Eget    uoii-    iorekommcv  vid  alldeles  samma  tid  eii  iiiiderlajrmau   i 
Helsing-laiid    med   iinmnct   Miii.s   g;id   (href  friiu   ;iii^ii    1533  — 1541).     Kan 


408 

13.  JSJ^ils  Andersson  pictor,  sannolikt  en  svensk  man, 
arbetade  år  1531   en  predikstol  i  Odensala  kyrka. 

14.  En  Fetrus  biträdde  Anders  Eriksson  i  Alunda. 
Det  var  kanske  samme  man  som 

15.  Peter  Jönsson  molare,  sannolikt  en  svensk  man, 
som  målade  Börstil,  trolioen  under  Jöns  Bengtssons 
episkopat.     Hans  målning  kan  ej  längre  granskas. 

Till  dessa  femton  konstnärers  namn,  som  i  början  af 
det  förra  århundradet  voro  kända  och  hvilkas  arbeten 
man  ännu  då  kunde  studera,  men  som  nu  torde  vara 
obekanta  för  de  allrafieste,  kan  man  läo-o-a  de  namn, 
som  under  den  senare  tiden  börjat  åter  omtalas,  såsom 

Artand,  mannen  med  det  svenska  namnet,  som  ut- 
förde de  ännu  bevarade  målningarne  i  Råda  skepp  år 
1494,  och  som,  enligt  hvad  jag  hört  uppgifvas,  torde 
hafva  utfört  målningarne   i  Gökhem  (\  estergötland)  och 

Hakan  Gulleson  maler,  träsnidare  och  målare  i  Hel- 
singland  under  första  fjerdedelen  af  15()()-talet.  Han 
har  arbetat  en  Mariabild  i  Forssa  kyrka,  på  h vilken  han 
kallas  HAAKON  gullesox  i  flegvm;  en  Anna-bild  i  En- 
ånger  (med  inskriften  jaak  haaken  gulleson  maler  och 
årtalet  MVCXX  =  1520),  ett  altarskåp  i  Tuna  med  bilder 
af  S:t  Nicolaus,  S:t  Lars  och  S:t  Stefan  (nu  förvaradt  i  En- 
ånger^).  Kanske  arbetade  han  äfven  S:t  Urbans  bild  i 
Hög,  som  invigdes  år   1515. 

Detta  allt  visar,  att  materialcrna  till  vai-  medeltids 
konsthistoria  icke  äro  fa"),  allenast  man  vill  göra  sig  be- 

det  vara  samma  man?  Denna  fråga  torde  knappast  kunna  afj>-öras,  förrän 
man  finner  ett  l)rcf  af  un(lerlaj;-inannt;n  nu'd  sigillet  bevaradt;  man 
känner  det  bomärke,   som   målaren   Mäns  begagnade. 

')  Af  Enängers-  och  'liiua-skäpen  finnas  fotogralier  i  Kongl.  Aka- 
demiens arehiv  (skänkta  af  Jlelsinglands  Fornminnes-Sällskap).  Af  det 
förra  finnes  en  temlit^Mjn  dälig  afbilning  i  Ny  Illustrerad  Tidning  för  är 
1867,  s.  01.  Den  i  sammaniiang  dermcd  förekoniinande  uj)pgiften  om 
Forssaskåpets  förstöring  är  oriktig. 

'^)  Med  afseende  pä  m.ilarens  ständ,  Idldiiingsgrad  ocli  sannolika 
härkomst,     niä    anmärkas,     att    de    latinska  inskrifterna   iiro   oftast   myeket 


409 


svär  att  leta  upp  dem,  samt  derjämte,  att  denna  konst- 
historia icke  ensamt  har  att  sysselsätta  sig  med  främ- 
mande konstnärers  i  Sverio;e  eller  för  svensk  räkning 
utförda  arbeten,  utan  äfven  med  svenska  mästares  verk. 
Sä  mycket  nödvändigare  är  det,  att  man  åt  detta  stu- 
dium egnar  all  möjlig  uppmärksamhet,  räddar  det  som 
kan  räddas,  återställer  det  som  kan  återställas. 

Att  döma  efter  teckningarne  af  Ryd-målningarne, 
var  man  år  1449  ännu  icke  länirt  kommen  i  fulländ- 
ning.  Magra  ornamenter  spela  en  stor  rol,  figurerna 
sakna  lif.  Det  maner,  som  der  förråder  sig,  herrskade 
ganska  länge.  Bromålningarne  af  år  1471  höra  till 
samma  typ,  liksom  Frötuna-målningarne  af  år  1503  samt 
dessutom  de  odatcrade  målningarn-e  i  Hille, 
Enånger,  Ytter-Lännäs  (enligt  uppgift)  och 
Tortuna  i  Vestmanland.  För  dessa  mål- 
ningar känner  jag  intet  konstnärsnamn,  men 
jag  skulle  tro  att  de,  med  undantag  kanske 
af  de  äldsta,  äro  af  svenskt  ursprung.  För 
att  förtydliga  charakteren  af  dessa  målnin- 
gar meddelar,  jag  här  hg.  20  en  bild  af  S:t 
Botvid^),  och  hg.  21  några  ornamenter,  från 
Hille  kyrka"^).  Höjdpunkten  bland  målnin- 
garna af  denna  t}p  intaga,  för  så  vidt  jag 
får  döma  efter  de  prof,  jag  varit  i  tillfälle 
att  se,  Edebo-målningarna.  Tyvärr  äro  de 
icke  daterade.     Då  jag  icke  sett  några  af  de  kyrkomålnin- 


Fig.  20.     S:t  Botvid. 
Hille  kvrka. 


dåliga  och  förriitla  nästan  fullkomlig  obekantskap  med  språket  (jtV  i  syn- 
nerhet Söderhy-niAlningarne).  De  svenska  iiiskrirterua  iiro  deremot  van- 
ligen  korrekta. 

')  S:t  Botvid  föranledde,  enligt  legenden,  ett  underbart  fiskafiinge 
genom  kraften  af  sin  bön,  oeh  han  föll  för  ett  yxhugg.  Derföre  afbil- 
das  han  med  tisken  och  yxan. 

-)  Att  de  i  dessa  miiliiingar  förekoniinandc  magra  oriKimeiilcrna 
voro  omtyckta  och  allmänt  aiiväuda  synes  t.  ex.  deraf,  att  de  förekomma 
å  en  genom  sina  perlbroderier  dyrbar  biskopsmössa,  tillhörig  Vesterås 
domkyrka. 


410 

gar,  som  utfurdes  under  konung  Gustafs  tid,  har  jag 
intet  att  säga  om  deras  större  eller  mindre  slägttycke 
med  Hille-Edebo-målningarne.  Jag  är  dock  benägen 
att  tro,  att  de  bilda  en  fortsättning  af  dessa.  Kanske  till- 
höra Edebo-målningarne  rent  af  konung  Gustafs  tid. 

Af  en  helt  annan  charakter  äro  andra  af  de  upp- 
ländska kvrkomälningarna.  Till  denna  grupp  höra  pictor 
Alberts  målningar  (Kumla  i  Vestmanland),  hit  höra  mal- 
ninjrarne  i  Täby  och  Odensala  (båda  säkerlioen  utförda 


FiL'.  21      OrnameDtsrnÄliiiii';  i  llilli".     Gestiikl;n 


af  en  hand),  i  de  tre  östra  hvalfven  af  Söderb}-  och 
de  två  östra  i  Häfverö  (de  tre  hvalfven  i  den  förra  och 
det  mellersta  i  den  senare  äro  temligen  säkert  af  en 
hand,  ehuru  icke  af  samma,  som  målat  Täby);  hit  höra 
målningarne  i  Kungs  Husb}',  i  Flöda  i  Södermanland 
o.  s.  v.  För  att  gifva  ett  l)cgrcpp  om  dessa  målningai-, 
hade  jag  helst  tagit  prof  frän  Kunda,  men  då  detta  icke 
lät  sifj  iJföra,  och  då  inji^a  i  detalj  utföi-da  tecknin<'ar  af 
denna  gruppens  Uppland.sk)  ]k(^i-  linnas,  hai-  jag  lånat 
nagi-a    bilder    fi'an   herr   Lindbergs   kopior  af  Floda-mal- 


411 

ninfrarna.  Fi":.  22 — 25  visa  olika  ornamentsinotiver.  Or- 
iiamenterna  äro  här  fria  från  den  enformighet,  som  cha- 
rakteriserar  fig.  21,  de  ega  tvärtom  det  yppigaste  lif. 
Mjukt  och  ledigt  slingra  de  sig  in  i  hvarandra,  som  iig. 
22  visar,  och  ega,  utom  de  rena  konturerna,  en  särdeles 


Fi£f.  22. 


FiK.  24. 


Fig.  23. 


Fisr.  25. 


Fi- 


Ornuiiiciitsinotii-er  fr.lii  Flöda.     Rödcrraaiilnnd. 


lyckligt  vak]  färg,  vanligen  en  klart  grön  eller  en  mörkt 
brun  med  hvita  midtpartier,  I  de  smalare  hvalfpartierna 
lyfter  sig  en  slingrande  stjelk,  öfverst  bärande  ett  blom- 
hufvud,  som  ti<x.  28.  Jag:  skulle  icke  tro,  att  man  i  naijon 
kyrka  bland  en  sanding  sädana  blondiufvud  linner  tvenne 


412 

fullt  lika  livaranclra).  För  öfrigt  skred  artisten  här 
gerna  utöfver  det  vegetativa  lifvets  område;  ur  blom- 
kalken framtittar  en  fogel,  ett  mennisko-ansigte,  eller 
lyfter  sig  en  bevingad  engel.     Fig.   24  och   25  visa  olika 


Fi-;.  2(j.     Marins  hiinmelstftril  i ).     Kloda.     SoJiTniiinland. 


sätt    att   fylla    smän-e    lister.     Oriiamenter  af  dessa  slag 


finnas  i  den  i-ikaste  mångfald. 


')  Bilden  skulle  älVon  kunna  framstullii,  hur  S:t  JNIaria  Magdalena, 
under  sitt  ökenlif  i  södra  Frankrike,  Iviles  af  englarne  i  höjden  att  ve- 
derkvicka sig  af  de  himmelska  härskarorii.is  siinger  —  således  icke  hen- 
nes himmelslard.  Dii  alla  attributer.  som  utmärka  S:t  Maria  Magdalena 
här  saknas,  och  dä  det  är  IViga  troligt,  att  man  under  det  madonne- 
dyrkande  fjortonhundratalet  skidle  utelemna  den  tilldragelse,  der  Jung- 
frun allramest  förlierrligades  och  livars  minne  dessiitoiii  liradcs  inom  kyr- 
kan h varje  ;lr  med  stor  högtidlighet  (den  15  Augusti j,  tordi;  det  vara 
rädligare,  att  ijcnämna  denna  ofta  förekommande,  vackra  grupp  Jungfru 
Marias  himmelsfärd. 


413 

Som  prof  på  dejina  tidens  och  denna  målningsgrup- 
pens  figurteckning  har  jag  valt  framställningen  af  Marias 
himmelsfärd,  i\<r.  26.  Denna  hild  är  ofanska  vanlisf  bland 
kyrkomalningarna  och  egei'  dessutom  den  fördelen,  att 
man  här  ser,  hur  konstnären  förstått  sig  pä  att  behandla 
såväl  den  oklädda  som  den  beklädda  menniskoo:estalten. 
Trots  vissa  missteckningar,  t.  ex.  af  Jungfruns  fötter, 
och  trots  stelheten  i  enolaklädernas  veck,  c^er  det  hela 
en  renhet  och  ädelhet,  som  vitnar  fördclaktio-t  om 
konstens  tillstånd  i  Sverige  på  1480-talet. 

Med  glädje  må  vi  erkänna  det  som  ett  factiun,  att 
dessa  vår  medeltids  malnino-ar  e2'a  ett  verkliot  konst- 
Värde.  Men  äfven  den,  som  icke  kan  eller  icke  vill 
förstå  detta,  bör  af  ett  annat  skäl  känna  sig  interesserad 
för  dessa  gamla  minnen.  De  Hesta  af  de  uppländska 
kyrkomålningarne  hafva  tillkommit  under  erkebiskoparne 
Jöns  Bengtssons  och  (i  ännu  större  antal)  Jakol)  Ulfs- 
sons tid,  och  man  kan  omöjligt  underlåta  att  ställa 
denna  konstens  blomstring  i  sammanhang  med  de  starka 
rörelser,  som  vid  samma  tid  utmärkte  det  politiska  lif- 
vet.  Det  var  en  tid,  full  af  partistrider.  Man  behöf- 
ver  icke  länge  söka,  för  att  iinna,  i  hvilket  förhållande 
denna  konstblomstring  står  till  de  politiska  partierna. 
Samma  svenska  ande,  som  förflyttade  S:t  Eriks  bild  i 
rikssigillet  och  på  mynten,  lät  pryda  kyrkornas  väggar 
med  bilder  af  svenska  helgon,  Erik,  Henrik,  Botvid, 
Stefan,  Sigfrid,  Birgitta,  Katarina  o.  s.  v.  Och  dess- 
utom, för  att  icke  lemna  ät  kommande  forskare  att  tvda 
allenast  bildernas  språk,  hafva  vi  ett  vitnesbörd  skrifvet 
med  målarens  svärta  på  kvrkväooens  livita  kalkbekläd- 
nad.  De  för  mången  främmande  och  otydbara  bokstäf- 
verna  tala  ett  språk,  som  icke  bör  vara  för  oss  främ- 
mande, ett  jubel  öfver  den  frid,  som  börjar  knoppas,  i  det 
herr  Sten  råder  för  landet,  och  derjämte  det  kraftiga 
lystringsropet:    »veten    I  folk,  l)åde  när  och  fjerran,  att 


414 


Sveriixe  är  herrliot  o-enom  sina  ridc]ei"smäii  och  sin  all- 
moge».  Så  gifva  oss  dessa  målningar  en  god  hjelp  för 
bedömande  af  den  kraftige  ande,  som  icke  bäfvade  för  de 
moln,  hvilka  hopade  sig  icke  minst  1485,  då  målar  Albert 
skref  dessa  ord  i  Kalmar  kyrka,  utan  som  oförtrutet 
brao:te  sitt  verk  till  fullbordan,  så  att  Gustaf  Eriksson 
omsider  värd  svensk  konung  i  ett  svenskt  land. 

Målningar  förekomma  vanligen  a  dörrarne  till  de 
med  skulpterade  bilder  fylda  altarskåpen,  om  hvilka  jag 
hoppas  vid  ett  annat  tillfälle  fa  framlägga  några  iakt- 
tagelser. Det  är  riktigast  att  samtidigt  betrakta  de  sni- 
dade bilderna  och  malnincjarne, 
då  de  i  de  flesta  fall  utfördes 
af  samma  hand;  men  för  att 
icke  alldeles  gå  med  tystnad 
förbi  dessa  målningar,  som  vid 
sidan  af  de  större  murmålnin- 
garne  intaga  en  särskild  plats, 
bifogar  jag  här  tre  figurer,  tagna 
från  altarskåp  i  Statens  Histo- 
riska Museum.  Fi"-.  27  är  la- 
nad  från  ena  dörren  till  ett 
skåp,  förr  tillhörigt  Oster-Aker 
i  Roslagen,  enligt  inskriften, 
arbetadt  i  Lybeck  år  1468.  Sjelfva  skåpet  och  de  inner- 
sta dörrarnes  insidor  upptagas  af  snidade  bilder.  De 
enstaka  figurerna  äro  ganska  väl  utförda,  ansigtena  äro 
arbetade  med  mycken  omsorg  och  ega  i  rikt  mått  indi- 
viduelt  lif.  Den  här  afbildade  figuren,  som  vördnads- 
fullt  sänker  sitt  hufvud,  är  en  af  Österns  tre  konungar, 
som  hembär  Karnet  Jesus  sina  håfvor. 

Fi<r.  28  och  29  äro  tagna  från  en  dörr  till  ett  al- 
tarskåp,  som  fordom  tillhört  Frustuna  kyrka  i  Söder- 
manland.   Att  döma  efter  arbetet  tillhör  det  tiden  1515 


Fig. 


Bild  frän  en  altnrskfipsdörr  Mii8. 


415 


— 1527^).  Fig.  28  visar  en  nian,  som  i  de  lyftade  häu- 
derna  för  trisslet.  mot  den  vid  pålen  bundne  Cliristus. 
Man  ville  under  medeltiden  åt  alla,  som  medverkade 
till  Frälsarens  lidande,  gifva  ett  synnerligen  ondskefullt 
utseende,  hvilket  dock  ofta  stannade  vid  det  groteska. 
I  detta  ansigte  är  äfven  uttaladt,  hvad  medeltids-konst- 
närerna   sträfvade    efter,    ett   omätligt   djup    af  hårdhet 

Fig.  29. 


Ki"-.  28. 


Fig.  28  och  20.     Bilder  tVrtii  en  iiltarskSiisdörr.     Ijlö— 1527. 

och  bitterhet;  och  dock  äro  anletsdragen  icke  vanstälda. 
Det  ädla,  regelbundna  ansigtet,  lig.  29,  med  det  allvar- 
liga, mycket  stränga,  ja  hårda  uttrycket,  som  derjämte 
i  sitt  allvar  icke  saknar  en  viss  sorgbundenhet,  tillhör 
Pontius  Pilatus,  som  åser  gisslingen. 


^)  Äfven  detta  skåp  torde  vara  af  utländskt  arbete.  Det  norra  sido- 
skåpet i  Vesterås  domkyrka  är  säkert  ett  arbete  af  samma  skola,  som 
arbetat  Frustuna-skåpct.  Det  stora  midtskäpet,  som  skiinktes  af  herr 
Sten  Sture  d.  y.  och  fru  Christina,  torde  hafva  samma  upprinnelse.  Det 
södra  altarskåpet  förrader  ett  skiljaktigt  ursprung.  Altarskåpet  frän  Ed 
(Calmar  Län)  i  Statens  Historiska  Museum  tillhör  samma  tid  (1526),  men 
en  annan  skola. 


416 

De  målade  och  skulpterade  bilderna  i  detta  skåp 
utföra  tillsamuians  en  serie.  Man  ser  der  törnekrönin- 
gen,  hudflilngningen  (från  hvilken  lig.  28  och  29  äro 
lånade),  ecce  horao,  korsbäringen,  korsfästelsen,  ned- 
tagningcn  från  korset,  (de  tre  sista  grupperna  äro  skulp- 
terade), begrafningen  (med  en  väl  utförd  bild  af  S:t 
Maria  Magdalena),  uppståndelsen  samt  den  uppståndnes 
uppenbarelse  för  ett  qvinligt  helgon,  troligen  Birgitta. 
I  midtpartiet  finnes  dessutom  nederst  en  rad  snidade 
scener  från   Christi  barndom. 

När  jag  besökte  Frustuna  kyrka  vintern  1867,  stod 
skåpet  på  orgelläktaren  och  de  kyrkbesökande  hade  för 
sed  att  häntja  hattarne  å  de  mer  framstående  bland  de 
skulpterade  bilderna.  Dörrarne  voro  afiyftade  och  mal- 
ninirarne  å  utsidan  äro,  o-en  om  vanvård,  mycket  ska- 
dade.  A  dem  afbildas,  bland  annat,  Abrahams  möte 
ined  Melchisedek  samt  S:t  Gregorii  messji,  under  hvil- 
ken Christus  uppenbarar  sig  öfver  altaret. 


Till  hvilkcii  tid  och  livilkct  folk  höra  de  Svenska 
llällristiiiii^ariio  hänföras  I 

Af 

Bror  Emil  Hildebraiid. 

Det  har  länge  varit  kändt,  att  inom  åtskilliga  trakter 
i  Sverige,  företrädesvis  i  Bohuslän,  finnas  på  släta  berg- 
ytor inliiiggna  figurer  af  nienniskor,  djur,  fartyg  m.  m., 
stundom  enstaka,  oftare  sammanförda  i  grupper  bildande 
stora  tafior,  fastän  föga  symetriskt  ordnade.  Ehuru  i 
höo;  orad  märkvärdiixa,  hafva  likväl  dessa  fornlemniniiar 
först    i    senare    tid    blifvit    föremål    för   mera   noo-o-rann 

CO 

undersöknino-  och  utförliiia  afhandlinf>:ar. 

o  o  o 

Pastorsadjunkten  Axel  Emanuel  Holmberg  utgaf  år 
1848  i  Stockholm  »Skandinaviens  Hällristningar,  arkeo- 
logisk afhandling»,  f}'ra  häften  i  stort  qvartformat  med 
46  plancher,  och  senast  har  den  nyligen  aflidne  Profes- 
soren  Carl  Georo-  Brunius  år  18(58  i  Lund  utoifvit  »För- 
sök  till  förklaringar  öfver  Hällristningar  med  femton 
plancher.»  ^).  Ehuru  desse  författare  samlat  materia- 
lerna  för  sina  afluindlingar  på  gemensam  grund,  före- 
trädesvis   Bohusläns    klippdr,    hafva    de    likväl,    vid    för- 


')  Bada  författanic  linlVa  redan  tT)ru(  l)cliaiidlat  detta  ämne,  llolm- 
berg-  i  "Holiusläns  Historia  och  Ikskritning»,  Uddevalla  1842 — 1845; 
Brunius  i  »Nordiska  Fornlemuingar»,  utgilua  af  J.  G.  Liljeg-ren  och  C. 
G.  Brunius,  Stockholm  I:  1828,  och  i  hans  Antiqvar.  och  Arkitekt,  resa 
genom  Halland,  Bohusliin  ni.  m.  san\t  i  den  i  Lund  utgifna  tidskriften 
Studier,  Kritiker  och  Notiser. 

.lnli'iv.  Tidfkrut.  27 


418 

sOket  att  besvara  den  här  otVan  framstälda  tVagan,  kuui- 
iiiit  till  helt  olika  slutomdöiiie. 

Holmberg  har,  såsom  resultat  af  den  bevisning  han 
framlagt,  uppstält  satsen,  »att  de  Bohuslänska  och,  med 
fä  undantao-,  Nordens  Ofriua  hällristnino-ar  ädao;alä2:2'a, 
sa  Väl  irenom  sin  utarbetnino;  som  sitt  innehall,  att  de 
äro  förfärdigade  af  och  vitna  om  ett  folk,  som  1)e- 
gagnat  sig  af  redskap  och  vapen  af  jern»;  och  efter 
ytterligare  bevisning,  till  en  del  grundad  pä  de  Isländska 
sagornas  uppgifter,  kommer  han  till  ännu  närmare  be- 
stämning:, "att  ifrä<>;avarande  ristningar  äro  minnen  af 
samma  folkstam,  som  lemnat  hjeltar  ät  nämnda  sagor, 
och  att  tiden  för  dessa  foridemninoars  förfärdiii^ande  liij- 
ger  inom  den  yngre  perioden  af  Nordens  hednatid-'\ 
Deinia  period  begränsas  pä  ett  annat  ställe  i  samma  af- 
handlinix  vtterlio-are  »mellan  ai'en  ')()()  oeh  1)00. >'  Huf- 
vudskälet  för  hans  antao-ande,  att  hällristninuarnc  icke 
kunna  tilläoo-as  Nordens  äldsta  innebvggare,  under  den 
så  kallade  stenåldern,  är  hans  öfvertygelse  att  de  icke 
kunnat  utarbetas  med  stenredskaj).  I^i  gnind  af  \ap- 
nens,  särskildt  svärdens  foi-ni  och  saknaden  af  bronz- 
alderns  eo:endondii»a  oi-nanicntstil,  ansci'  han  hällrist- 
ningarne  icke  heller  kunna  hänföras  till  bionzåldern, 
och  detta  så  mycket  mindre,  som  br(jnzredskap  voro 
alltför  dyrbara  och  föua  ticnlio-a  att  användas  till  hugfii'- 
ninjT  i  sten^).  För  öfi-iiit  anser  han  hälliistninijarne  vitna 
om  en  högre  kidtur,  iiii  man  kan  förutsätta  hos  ett  med 
metallernas  och   särskildt   jernets   brnk   obekant  iV)ik. 

Professor  l)i-iiiiius  besti'ider  den  af  llohnber"'  fram- 
stälda  bevisningen,  och  })åstar  i  fi'ämsta  rummet,  pa 
i^rund  af  sin  mani^^åriiiji  erfarenhet  i  afseeiide  na  stens 
bearbetande  för  aichitektoniska  ändamål,  att  hiillristnin- 
garn(!    kunnat   utan   svårighet  tillvägal)i'ingas   med    blotta 

')  lI()l)nl)(M-g,  Skaiul.   lIällristiiino;ar,   pag.   9,    12  —  14,   21,   74. 


419 

stenredskap,  saint  antager  att  de  tillhöra  .stenåldern;  lik- 
väl med£>ifvande  att  en  eller  annan  i-istnin":  niöilio-en 
blifvit  ntfurd  med  hi-onzredskaj),  ett  niedgifvande,  livil- 
ket  äfven  Holmberg  vill  låta  gälla  i  af  seende  på  ristnin- 
garne i  Bredarörs  eller  det  s.  k.  Kiviks-monnmentets 
grafkammai'e. 

Det  är  icke  min  afsigt,  att  liär  upptaga  till  pröf- 
ning  de  af  dessa  författare  framhiL-da  bevisninoso-runder 
för  deras  olika  åsigter,  hvilket  förbjudes  af  det  inskränkta 
utrymme,  som  i  detta  häfte  af  tidskriften  återstår.  Ännu 
mindre  vill  jag  fästa  mig  vid  de  äfventyrliga  försöken 
att,  med  åberopande  af  främmande,  civiliserade  och  oci- 
viliserade, folks  verkliga  eller  förmenta  mvtholooiska 
föreställningar,  söka  inlägga  en  m}stisk  betydelse  i  vara 
hällristningars  iigurer,  livilka  synas  mig  vara  alltför  myc- 
ket realistiska,  för  att  med  fantasiens  tillhjelp  böra  eller 
behöfva  förklaras.  Jag  vill  endast  anföra  några  allmänna 
betraktelser,  grundade  på  hällristningarnes  beskaf- 
fenhet och  innehåll  —  den  enda  tillförlitlio-a  ofrnnden 
för  bedömande  af  deras  ålder  och  härkomst,  —  samt 
dercfter  fi-andägga  några  i  detta  afseende  upplysande 
iakttagelser,  jag  nyligen  gjort  på  hittills  okända  forn- 
Icmningar  af  denna  art  inom   Osteroötland. 

Betraktar  man  de  talrika  af  Hrr  Holmberg  och 
P)runius  offentliggjorda  teckningai'ne,  eller,  hvad  som  är 
ännu  bättre,  sjelfva  ristningarne  på  klipporna,  hvartill 
jag  fann  tillfälle  under  ett  besök  i  l)ohuslän  år  1867,  så 
torde  man  nödgas  erkäinia,  att  dessa  konstprodukter, 
hvarken  i  afseende  på  utförandet  eller  iiuiehållet  vitna 
om  någon  högre  kultur.  Det  enda  man  lär  kunna  med- 
gifva,  är,  att  en  och  annan,  figur  röjer  någon  händighet 
att  bearbeta  den  h;irda  klippytan.  ^leii  att  en  utmärkt 
liändighet  elle]*  arbetsskicklighet  kan  vara  förenad  med 
en  lägre  kulturgrad,  derom  bära  en  stor  mängd  af  sten- 
ålderns   och    bronzålderns    vapen,    redkaj)   och   smj-cken 


4i>0 

det  luest  ufgu rande  vitiies«burd,  för  att  icke  tala  om  de 
måiioa  bevis,  som  i  de  ethiiografiska  museerna  erbjudas, 
henitade  frän  vilda  folkstammar  i  olika  trakter  af  jorden. 
Deromot  söker  man  förgäfves  bland  bällristningarne  den 
smak  i  ornamentering  och  gruppering,  som  röjer  sig  i 
kulturfolkens  arl)eten.  Man  jemföre  franiställningarne  på 
de  förra  med  vara  qvarvarande  fornsaker  frän  jernaldern, 
samt  med  figurerna  och  ornamenterna,  som  stundom  träf- 
fas pa  vara  runstenar,  och  den  stora  skilnaden  faller 
uppenbart  i  ögonen.  Aldrig  ser  man  på  nämnda,  jem- 
förelsevis  yngre  arbeten  dessa  råa,  om  naturtillståndet 
vitnande  obscena  teckningar  af  menniskqtigurer,  som  })å 
hällristningarne  äro  mycket  vanliga.  Med  skäl  kan  äf- 
ven  sättas  i  fi"äga,  huruvida  ett  folk,  som  är  bekant  med 
bokstafsskrift  —  (och  att  denna,  tvertemot  Hohnbergs 
påstående,  i  Sverige  varit  känd  långt  före  kristendomens 
införande,  är  ovedersägligt),  —  skulle  [)a  samma  gång 
kunna  begagna  sig  af  en  sa  ofullkondig  bihlskrift,  för 
att     åt    efterverlden    förvara    minnet    af    tidens    tilldi-a- 

oelser. 
o 

Dessa  omständighetei'  ansi-r  jag  reihm  tillräckligt 
vederlägga  Mobubergs  antagande,  att  hällristningarne 
tillkommit  mellan  aren  500  och  900,  —  en  period,  då 
Sveriges  inbyggare  stodo  i  beröring  med  fi-ämmande 
länder,  icke  blott  sjelfve  tillverkade  smakfulla  och  ända- 
målsenliga arbeten,  utan  äfven  voro  i-ikligen  försedda 
med  sådana,  henitade  frän  de  antika  kulturfolkens  om- 
raden  och  från  Orienten,  samt  reste  minnesvärdar  för- 
sedda med  runskrift,  stundom  med  tigui-er,  vitnande  om 
en  utbildad  ornamentsstil.  Lika.  litet  kuinia  hällristnin- 
garne anses  tillhöra  Sveriges  jernbrukande  befolkning 
under  de  fyra  förutgående  århundradena  af  ^■;lr  titleräk- 
ning,  då  joi"dfynden  vitna,  att  Nordbon  äfven  under 
denna  tid  haft  beröring  med  söderns  folk  och  gjort 
bekantskap    med    deras   arbeten.     För   öfrigt   måste   man 


421 

antaga,  att  denna  Nordens  befolkning  ursprungligen, 
redan  vid  skilsinessan  från  sina  Ariska  staniförvandter, 
medfört  en  kulturs^rad,  oieinförliot  höo-re  än  den,  om 
hvilken  hällristninorarnc  vitna. 

Man  har  som  bevis  på  liällristningarnes  sena  till- 
komst anfört,  att  man  på  bergtaflorna  ser  teckningar  af 
tama  djur,  till  och  med  af  plogens  begagnande,  således 
antydningar  om  boskapsskötsel  och  åkerbruk,  hvilka  an- 
tagas hafva  varit  okända  för  landets  äldsta  befolkning. 
Att  detta  antagande  saknar  grund,  åtminstone  hvad  bo- 
skapsskötsel beträffar,  torde  väl  nu  mci-a  fa  anses  som 
en  afgiord  sak.  Uti  de  <råno-o-rifter,  alltså  stenålders- 
grafvar,  hvilka  under  min  ledning  undersöktes  i  Vester- 
götland  aren  1863  och  1868,  träffades  bland  vapen  och 
redskap  af  sten,  samt  prydnader  af  bernsten,  lansspetsar 
arbetade  af  ben  af  får  samt  af  nötkreaturs  refben, 
äfvensom  hasben  af  häst,  de  sednare  förmodligen  be- 
gagnade som  spetsar  ])å  spjutstången,  vidare  tänder  af 
hund,  af  tamsvin  och  af  vilda  djur,  försedda  med  ett 
borradt  hal,  för  att  bäras  som  prydnader \).  Dessa  fynd 
lemna  afgörande  bevis,  att  de  ifrågavarande  gånggrifter- 
nas  In-ggare  idkat  l)oskapsskötsel,  för  hvilket  ändamål 
de  med  klok  l)crrikning  valt  den  fruktl)a]-a,  på  silurisk 
grund  hvilande  \'estgötaslätten,  den  nu  sa  kallade  Fal- 
bygden. Huru\  ida  de  äfxcn  haft  åkerbruk,  kan  ännu  icke 
afgöras.  Men  der  hästen  och  nötkreaturet  stått  i  men- 
niskans  tjenst,  är  icke  otroligt,  att  jorden  blifvit  odlad. 
För  öfrigt  inskränker  sig  liällristningarnes  antydning  på 
åkerbiiik,  sa  \  idt  nuui  al'  plancherna  till  ofvannännida 
båda  arl)eten  kan  döma,  till  en  enda  tigur,  vid  Tegneby 
i  Tanums  socken  (Hohnberg,  tab.  6  och  7,  tig.  17, 
Brunius  tab.  I,  Wg.  l(i),  förutsatt  att  denna  ])lifvit  rik 
tigt  uppfattad   och  tecknad. 

*)  Se  Anticivarisk  Tidskrift   fiii-  Sveiigr,    1    Del.  p;ii;-.   •2.")")   o.  tolj. 


422 

Holmberg"  har  leinnat  teckningar  af  djurtignrer  (tab. 
25  och  26,  37  och  38),  i  hvilka  han  trott  sig  se  kame- 
len, noshörningen  och  sköldpaddan,  deraf  dragande  den 
slutsats,  att  hällristarne  tillhört  vikingarnes  stam,  som 
under  besök  i  södern  gjort  bekantskap  med  dessa  djur- 
sla"'.  Det  är  dock  fara  värdt,  att  nåo-on  illusion  ino-ått 
i  dessa  teckningar  eller  förklaringar.  En  häst  eller  an- 
nat djur  med  packning  på  ryggen  kan  under  en  oskicklig- 
tecknares  hand  lätteligen  fu  utseende  af  en  kamel.  Nos- 
hörningens horn  har  icke  någon  likhet  med  tigurerna  pa 
dessa  plancher.  Sköldpaddan,  om  en  sådan  verkligen 
förekommer,  skulle,  enligt  livad  senare  tiders  fynd  visat, 
kunnat  tecknas  efter  inhemskt  original. 

De  flesta  bland  de  afbildade  hällristningarne  vitna 
om  sjöfart  och  strider.  Fart}'g  af  olika  dimensioner, 
med  ellei"  utan  besättning,  förekomma  allmänt.  Dessa 
ristnino-;ir  träffas  vanli"'en  ijå  l)er»sluttniiii>ar  vid  insiöar 
och  kän'  eller  dalgångar,  hvilka  i  en  afiägsen  forntid 
bildat  hafsvikar  och  sund,  eller  utgjort  flodbottnar.  Ke- 
dan  den  omständigheten,  att  dessa  insjöar  ocli  kärr  nu 
mei-a  äro  höo^re  beläo-na  än  liafvet,  och  att  dalii-ano-arnes 
botten  uii(h'r  århundraden  eller  årtusenden  burit  "Täs 
och  (nllarens  skördar,  vitnai"  att  mvcket  låno-  tid  för- 
flutit,  sedan  här  kunnat  fVamga  sådana  farkoster,  som 
på  de  fordna  sti'andkIij)porna  l)lifvit  afbildade,  och  att 
således  dessa  bero-taflors  föreställ  ni  nijar  icke  hafva  n;i- 
gon  gemenskap  med  de  vikingafärder,  som  i  isländska 
sagorna  och  jiiidra  vara  skriftlig;i  urkunder  ointiilas. 
Skeppens  fonii  och  byggniid,  så  vidt  nian  k;in  dcroni 
döma  af  dv  simpla  teckniniiiii-ne,  IcmuM  icke  iiMiiot  af- 
görande  bevis  om  deras  nldc]-,  d;i  man  icke  kiinnei"  i 
livad  mån  den  ena  clhr  nndni  i\\'  (\v,  äldre  folkstammarne 
förstod  att  l)\vi><ia  mci-  cllci-  mindre  ändamalsenliofa  fai'- 
tyg.  Utan  sviirighet  skulle  ni:in  [w  isländska  sagoi'iias 
beskrilningiii'    pa    sjöhjeltiiiiio    rai't\g    kunna    framdraga 


423 

åtskilligt,  soin  icke  cgcr  motsvarighet  på  hällristiiiii- 
gariie.  Deremot  kan  man  icke  undgå  att  bland  liäll- 
ristningarne  finna  fartyg,  h vilkas  form  påminner  om  de 
fullkomligt  liknande  skeppstignrer,  som  icke  sällan  träf- 
fas \)ii  fornsaker  från  bronzåldern^).  Tydligt  är  äfven 
att  i  en  aflägsnare  tid,  då  landet  var  mera  genomskuret 
af  vatten,  l)eliofvet  af  fartyg,  såsom  medel  för  samfärd- 
seln, var  lika  stort  om  icke  större,  än  under  den  egent- 
liga vikingatiden. 

Framför  allt  synes  dock  vapnens  form  böra  kunna 
gifva  säkraste  ledningen  för  att  afgöra  frågan  om  hvil- 
ken  tidsålder  hällristningarne  tillhöra. 

De  vapen,  som  pa  Holmbergs  och  Briinii  planclier 
talrikast  förekomma  i  kämparnes  händer,  äro  spjutet 
och  3'xan,  således  vapen,  som  begagnats  både  under 
sten-,  bronz-  och  jernäldern.  Men  att  af  dessa  ofull- 
komliga teckningar  bedöma  huruvida  det  på  stångens 
ända  fastade  spjutbladet  varit  af  sten,  bronz  eller  jern, 
är  omöjligt.  Liknande  former  kunna  uppvisas  från  alla 
tre  aldrarne.  Yxan  är  antingen  jemnbred  öfver  nacken 
och  eggen,  hvilken  form,  af  samma  skäl,  icke  lemnar 
någon  upplysning,  eller  ock  är  eggen  utsvängd  åt  båda 
kanterna.  Den  sednare  formen  förekommer  både  under 
bronz-  och  jernäldern.  Afven  flintraejslar  träffas  ofta 
med  bred  utsvänod  coo-  chui'u  kanterna  icke  äro  afrun- 
dade  så  som  på  en   del  af  hällristningarnes  figurer. 

Vigtigare  äro  de  på  dessa  teckningar  förekommande 
sköldar  och  svärds-slidor.  Sköldarne,  med  en  central- 
punkt omgifven  af  concentriska  ringar,  hafva  motstycken 
bland  bronzalderns  fornsaker.  Svärd  förekomma  högst 
sparsamt   på    de    båda    författarnes    planclier,   och  aldrig 


V)  Pa  Holmbergs  plaucli,  tal).  A  A  B  äro  afliildadi'  tvcniie  broiiz- 
knifvar  med  liknande  skeppsligurer,  iurijitade  pii  i'na  sidan.  Andra  kunna 
ses  i  Worsaae,  Nordiske  Oldsager  i  det  Kouiil.  Museum  i  KöpenlKinin, 
2:a   upl.,   pajr.   36,   samt  i  Statens  Historiska  Museum. 


424 

med  parerstång.  På  Holmbergs  planch  14  och  15,  lig. 
37,  har  man  vokit  se  en  sådan  i  det  tvärstreck,  som 
utgår  åt  ena  sidan  })å  ett  svärd,  hållet  af  en  mennisko- 
iio-ur:  men  denna  tecknino-  har  icke  rinoaste  likhet  med 
parerstången  på  de  jernsvärd,  som  begagnades  under 
hedniska  tiden.  På  måno^a  menniskofio'urer  förekommer 
en  teckning,  som  icke  kan  föreställa  annat  än  ett  sido- 
gevär eller  en  svärdsbalia.  Att  sådana  beafag-iiats  af 
stenålderns  krio-are  är  icke  antaoliot.  Deremot  beo-aor- 
nades  svärdsskidor  både  under  bronz-  och  jernåldern. 
Pilbågen  ses  på  ett  par  ställen;  men  detta  vapen  har 
begagnats  under  alla  tre  perioderna  och  lemnar  således 
icke  någon  upplysning  om  åldern.  Pa  Holml)ergs  planch 
tab,  37  och  38,  tig.  126,  äro  tecknade  två  figurer,  hvilka 
han  ansett  vara  sporrar.  Sannt  är  att  den  ena  figuren 
liknar  vår  tids  sporrar,  men  just  dcrför  torde  man  l)öra 
antaga  att  hällristaren  har  aftecknat  något  helt  annat 
föremål.  Den  andra  tiguren  liknar  icke  någon  tids 
sporrar. 

Så  mycket  vigtigare  upplysning;! r  lemiia  de  \apen- 
bilder,  som  förekomma  bland  några  nyligen  up})täckta 
hällristningar  i  ( )stergötland,  af  hvilka  iag  ansett  mig 
böra  meddela  en   kort  beskrifning,  u])i)l}'st  af  teckningar. 

Under  en  forskningsresa  i  nännida  landska])  år  18()7 
sammanträffade  jag  händelsevis  ihc(1  Ilr  Fabrikören  v. 
Schmalensée,  som  berättade  att  lian  j)a  sin  hindtegen- 
dom  Ekensberg  sett  skeppsfigurei"  uthuggna  j)a  en 
kli[)phäll.  Med  anledning  af  dcinia  underrättelse  reste 
jag  några  dagar  derefter  ut  till  uänuida  egendom,  belä- 
gen i  Östra  Ene})y  socken,  l^råbo  härad,  näva  sjön  (Jlan, 
och  förnyade  s(Miai'e  pa  aret  mitt  besök.  Pa  en  l;ig,  nå- 
got sluttande  klip[)a,  helt  nära  gardens  åb}ggnader,  fann 
jag  icke  ])lott  flera  skeppsHgurer,  utan  äfven  vapen,  de 
sednare  icke  bui'iia  al'  inenniskor,  utan  isolerade  in- 
Iniggnu   i  den   slntii    berghällen,  nedanför  livilken  en  sank 


425 

äng  sträcker  sig  frain  till  den  omkring  2000  alnar  af- 
lägsna  insjön,  hvars  vatten  fordom  sannolikt  gått  ända 
u})|>  till  kli])])an.  Genom  Hr  v.  Schmalensées  välvilliga 
torsorg  att  skaffa  en  gipsarbetare  från  Norrköi)ing,  fick 
iao-    tillfälle    att    låta   taofa   afbildnin^rar    af  några   bland 


iF 


.^#^.'  ^^ 


^^^^m^ 


.# 


f 


\ 

r 

v- 

't 

r 


ft 


>.  ^s 


K'tr.  1.     iSvSnl;  liallristiiing. 


Fii:.  2.    Bi-on/.svärd  i  Stockli.  Museum. 


de   vigtigaste    figurerna,    livilka   gi})stafior   nu    fr.i-varas   i 
Statens  Historiska  Museum. 

(ienast  vid  de  första  stegen  pa  1)erget  träffade  ögat 
tiguren  af  ett  enstaka  svärd  (se  ofvanstående  tig.  1), 
4  fot  4  tum  långt,  hvars  klinga,  bredare  pa  midten  (4 
tum)  afsmalnar  mot  spetsen.  Fästet,  som  iir  mycket  kort, 
omsluter  klingans  andra  ända,  utan  tecken  till  parerstAng. 
^lan  kan  icke  missta<2:a  si":,  om  livilken  tid  detta  svärd 
tillhör.      Det    är    endast    under    bronzaldeiii    vi    atertinna 


426 


typen  för  detsamma.  Man  jemförc  t.  ex.  det  vid  sidan 
(fis>".  2)  tecknade  bronzsvärdet  eller  någon  af  figurerna  [)h 
pag.  30  i  Worsaaes  förut  citerade  verk,  Nordiske  Old- 
sager  etc,  eller  de  många  bronzålders-svärden  i  Statens 
Historiska  Museum. 

Ett  mindre  svärd  af  liknande  form,  2  fot  0,5  tum 
långt,   med  fäste  af  samma  form  (tig.   3). 

Ett   svärd    (fig.    4)    af  liknande   art.   2   fot   2,7   tum 


ii 
II 

i 


Kiji.  :t.     Svftrd; 
linlliiÉtiiiijg. 


Fig.  4.     SvniJ  otli  !«k<il(l: 
liiilli  igtiiin;r- 


l'"i(r.   .").     Sväidsrrtsto  al'  liroii/.  i 
Stniklmhns  Mujeinii. 


långt,  livars  spets  sl<iut('r  under  en  vuud  sköld,  som  liar 
6  concentriska  i'ingai'  omkring  centralpunkten.  Svär- 
dets fäste  är  i  n.inon  män  olika  de  bada  föregående 
och  påminner  närmast  om  en  yngre  form  bland  ])ronz- 
ålderns  svärdsfästen,  anträffad  både  i  Sverige  och  Dan- 
mark. Se  t.  ex.,  livad  formen  på  fästets  öfra  ända  beträf- 
far, närstående  teckning  af  ett  svärdsfäste  (fig.  5),  funnet, 
bland  eu  mängd  andra  saker  frän  bron/åldern,  vid  Watt- 
holma   bruk   i   rp|)land  ;ir  1833  (Inv.  N:o  612),  samt,  med 


427 

afseende  på  fästets  iiedra  ända,  afhandlingeii  »Fraii  Jern- 
ålderii»  af  O.  Montelius,  1  haft.  pag.  24,  ocli  figuren 
137,  pag.  31,  på  Worsaaes  af  bildningar.  Denna  form 
l)a  fästet  tillhör  utan  tvifvel  bronzålderns  senare  tid. 
Skölden,  som  haller  en  fot  i  diameter,  påminner  med 
sina  concentriska  ränder  om  bronzålderns  sköldar  (se 
t.   ex.  fig.   20G,  pag.  44,   i  Worsaaes  citerade  verk. 

Ett  parti  af  berget,  innehallande  ett  fullständigt 
fartyg  samt  delar  af  tvenne  andra.  (Se  den  bifogade 
planchen  3).  Det  fullständiga  fartyget  häller  i  längd 
vid  botten  7  fot  3,5  tum.  I  fören  och  aktern  äro  upp- 
stigande, utåt  böjda  stammar,  mellan  hvilka  afståndet 
är  7  fot  4,8  tum.  Rodert  i  aktern  är  tydligt.  Längs 
åt  öfra  kanten  eller  reliniien  "ar  en  rad  af  jemnstora, 
nan^ot  ovala  kulor,  som  kunna  anta^'as  beteckna  farty- 
gets  besättning,  eller  sköldar  eller  annan  prydnad.  Pa 
sidan  ses  19  temligen  svmetriskt  anbraofta  runda  kulor 
(hålor)  i  det  genom  linier  begränsade  akterpartiet.  Pa 
den  återstående  delen  af  fartygets  sida  förekomma  några 
f;i  dylika  kulor  jämte  ornamenter  af  dubbels j)iraler. 
Ofver  och  under  fai'tviiet  ses  en  diurho-ur,  som  måhända 
skall  vara  en  häst,  en  i'und  sköld  med  3  concentriska 
ränder,  runda  kidor  och  obestämbara  iigurer,  hvilka  möj- 
li uen  kunna  anta^-as  föreställa  lösryckta  delar  af  förstäf- 
ven  till  fartyg^).  Ofvanför  det  stora  fartyget  ses  vidare 
ett  annat,  ofullständigt  fartyg  med  kulor  längs  relingen 
och  på  sid(jrna,  till  en  del  satta  i  vinklarne,  bildade  af 
en  ziuzaii'-linea.  Nedanför  det  stora  fartvf>et  frand<om- 
mer  fören  af  en  annan  farkost,  nu'd  11  figurer,  hvilka 
t\(lli2:en   föreställa  farty«>ets  roddare   eller  besättnino-. 

En  gru[)p  af  K!  ma  n  s  figu  re  i\  af  h\  lika  dock 
den     främste     är     nägot     otydlig,     i     en     rad.        De     Tre 

')  Ku  bland  dessa  figurer  liar  likhet  med  liaiidiri^epi'!!  pa  de  vid 
Köiiiiiiige  pii  Fveii  anträffade  guldskälnrne  iVän  bron/.aldern.  8e  A.  P. 
Madsen,  Athildninsier  af  Danske  Oldsaarer  u"-  Mindesnucrker,  XI  oij  XII  Helt. 


428 


första  ilro  temligen  små  (4,7 — 6,5  tum)  den  fjerde  längst 
(10  tum),  derefter  aftager  längden,  den  siste  är  6 
tum  hög.  Hela  radens  längd  är  3  fot  3,5  tum.  Figu- 
rerne  äro  tecknade  })ä  det  råa  sätt,  som  så  ofta  före- 
kommer på  de  Bohuslänska  hällristningarne,  och  lemnar 
således  ett  bevis  att  dessa  ristningar  äro  af  beslägtadt 
ursprung.     Under  denna  rad  ses  ett  upp-  och  nedvändt 

fartyg,  1  fot  7  tum  långt.  Ofvanför 
raden  en  svao;t  tecknad  rund  sköld 
med  concentriska  ränder,  4,5  tum  i 
diameter. 

Isolerade  ornamenter  (lig.  6):  en 
oval  sirat,  I)iUhul  af  två  samman- 
fogade enkla  spiraler  inom  en  tre- 
dul)l)(d  ram  af  l)reda  ränder.  Längd 
8,2  tum;  l)redd  G  tum.  Derunder 
en  du])l)elspiral,  bildad  af  tre  linier. 
Längd   .5,2  tum. 

llu!ji:i»:ninii'en  är  med  ()msor<>;  jijord, 
tiii-urerne,  sondiji^a  iinda  till  V-j  dec- 
tum  djupa;  botten  är  konkav,  fudiug- 
gen,   men    icke   slipiid. 

Betraktar   man  alla   dessa  svärd, 
sköldar",  spii-alornamentcr,  ocli  fi-figar, 
hvilken    tidsaldei"    de    antyda,    så   kan   svaret    icke    l)lifva 
annat,  än  —  Bronzdldeni. 

Diiw  andra  frågan  torde  blifva:  Äro  Sveriges  öfriga 
li;ilh'istninir«ii"  af  samma  ai't  som  i-istningai'ne  vid  l'>kens- 
berjr,  och  kunna  således  de  bcxis,  dessa  sednare  lemna, 
anses  bestämiiiandc  i  alscciide  på  aldcni  i  allmiinlict  ai 
denna   Ijildskrift   i   vai-t    land? 

Jag  anser  denna  fråga,  böra  med  ja  bcsvai-as,  på 
grund  af  den  (■)fverensstämmelse,  som  i  mänga  väsentliga 
stycken  fnines  mellan  liäll)'istningarne  i  östra  och  vesti'a 
Sverige.     Den    pa    lioliusläns   kli])poi'  ofta  föi'ekonniiande 


o 

n' 


FiiT.  6.     Urilhislniiiffav. 


429 

raa  teckiiiiiircii  ;if  iiuuili^iii  liiiurei'  linnes  äfven  här,  — 
en  med  afseende  pa  folkets  kulturgrad  icke  ovigtiii'  om- 
ständighet. Fartyg  äro  myeket  albniinna  och  träftas 
stundom  fnllkomligt  lika  i  vidt  skilda  trakter.  ISa  t.  ex. 
är  reliniifens  iiarnerini»-  med  klotformio-a  eller  aflänaa 
fiiiurer  ofta  sedd  i  Bohuslän.  Fartv"-  med  rader  af 
kidor  läno;s  midtsidan  finnas  hos  HohnI)er(i-  tal).  13, 
(Taniuns  socken  Bohuslän),  Brunius  pl.  IX:  1.  Fyra 
dylika  fartyg  och  ett  annat,  med  eidvla  spiralsirater  pa 
sidan,  finnas  pa  en  klippa  vid  Himmelstalund  nära 
Xorrköpings-än  i  Östra  Eneby  socken,  Östergötland  ^). 
Sköldar  med  en,  tvä  ellei-  flei-a  concentriska  ränder  om- 
kring en  midtknapp  kunna  ses  hos  Hohnberg,  tab.  13, 
fig.  3G;  tab.  2U,  fig.  88;  tab.  39,  40,  fig.  138;  tab.  10, 
fig.  27;  tab.  27,  28,  fig.  7G  (allt  i  Bohuslän);  Biamius 
pl.  XI,  XIII  och  IV:  9.  En  spiralfigur,  sädan  som  den 
här  ofvan  tecknade  (fig.  G)  firmes  hos  Holmberg,  tab. 
18,  19,  fig.  .-)2;  tab.  22,  23,  tig.  (IG  (Bohuslän);  Brunius 
pl.  I:  12.  Den  enkla  spiralen  förekomnu'r  hos  Holm- 
bei-g,  tab.  31,  fig.  9(i  (Bohuslän)  samt  i  ()stergötland, 
utom  vid  Himmelstalund,  äf\en  i  Resebi-o  liärde  i  Löths 
socken').  Denna  öfverensstämmelse  äfven  i  enskilda  de- 
lar vitnar,  lika  som  karakteren  af  arbetet  i  allmänhet, 
att  bildskriften  pä  sa  väl  vestra  som  östra  kustprovin- 
sernas klip])or  hör  till  samma  tid. 

Men  fastän  hällristningarne  tydligt  hänvisa  på  bronz- 
åldern,  återstår  likväl  ännu  den  frågan,  huruvida  de  per- 

^)  Den  nitiske  forskaron  i  (Östergötlands  forntid,  llr  Ia'v.  Cliv.  AViedo, 
nu  Kyrkoherde  i  Vestra  Husbv,  liar  till  Konyl.  Vitterliets  llistorie  oeli 
Autiqvitets  Akademien,  bland  en  stor  miiniid  andra  samlingar,  inlemnat 
teckningar  af  Östgötska  hällristningar,  vid  Himmelstalund  (8  grupper), 
vid  llerrehro  i  Bergs  socken  (3  grupper),  i  Rystads  socken  invid  sjön 
Eoxen  (3  grupper);  figurerna  äro  i  allmiinhet  myeket  enkla,  mest  fartyg, 
däribland  ett  med  mast  och  tlagga  eller  segel,  cirklar  med  ett  enkelt  kors 
eller  med   8   radier,   kulor  o.   s.   v. 

-)   Enligt  uppgift  af  Wiedc. 


430 

soiier,  .suiii  i-istat  dessa  råa  figurer,  liört  till  den 
folkstam,  som  begagnade  vapen  oeh  redska])  af 
bronz,  eller  någon  annan.  Näppeligen  lär  väl  kunna 
betviflas,  att  hällristningarne,  åtminstone  en  stor  del 
ibland  dem,  äro  miiniesvårdar  af  strider,  utkämpade 
mellan  landets  invånare  och  li-rannar  eller  fVämlino^ar, 
sum  på  sina  fartyg  trängt  in  på  de  vatten,  livilka  oni- 
gifva  eller  i  forntiden  hafva  omgifvit  klipporna,  der  rist- 
nino-arne  blifvit  inhu<i"na.  liimlii^tvis  bör  man  väl  an- 
taga,  att  det  varit  de  segrande,  som  ristat  minnes- 
teckningarne, I  sådant  fall  är  väl  mest  sannolikt,  att 
de  va])en,  som  afl)ildats,  varit,  icke  segi-arens,  utan 
de  besegrades,  livilka  blifvit  qvarlemnade  ocli  af  dir 
segrande  uppsamlats  som  troféer.  \  oi"e  detta  anta- 
gande giltigt,  så  skulle  dei'af  följa,  att  hällristningarne 
vid  Ekensberji'  icke  l)lifvit  inhuui>na  af  bronzAldersfolket, 
utan  af  personer,  tillhörande  en  ainian,  i  dessa  tiakter 
bosatt  stam,  som  sesfrande  försvarat  sisf  niot  en  fi-am- 
träno-ande  flock  af  nämnda  folk').  Möili«it  är  dock  att 
de  angripande  oeli  försvarande  vai"it  stamförvandtei",  och 
således  bada  tillliört  I)ronzaldersfolket.  I  detta  afseende 
förtjenai-  anmärkas,  att  när  de  Bohuslänska  hällristnin- 
gai-ne  framställa  strider,  föra  k;imparne  ])a  båda  sidor 
vanligen   lika   l)esi<affa(le   vapen. 

(Jm  hälli'istai-ne  icke  tillhöi't  l)ronzålderns  folkstam, 
sa  måste  de  vai'a  att  söka,  antingen  bland  X(jrdens  ur- 
befolkning, som  äniui  iid-ce  l)egagnade  vai)en  af  metall, 
utan  af  sten  och  l)en,  eller  bland  den  senare  inkomna 
jei'nalders-])efolkningen.  Skall  jag  välja  m(dlan  dessa 
bada  }  tterlighetcr,  så  måste  jag,  })å  grund  af  de  an- 
mäi'kningar,  jag  här  of\an  fi-amstält  mot  Holmbergska 
asiutcn,    anse    i-ikti<!:are    att    hänföra    hällristnino;arn<'    till 

')  r?il(lo  i  Boliii^iliiii  ofli  Ostcririitlaiid  fiiiiins  f^i-alVar  i'r;ni  hroii/.äldcrn. 
Dfl  jir  således  iVirklailii^t  att.  va])eii  ocli  stiid<T  fiiiii  denna  tidsidder  blifvit 
pä  klipporna   inom    dessa    laiuNka])   athildade. 


431 

stoiiäldcni  äii  till  jernaldcni.  'hig"  kiiii  väl  icke  i'i)v  egen 
del  med  säkerhet  bedöma,  huruvida  Brunius  har  rätt  i 
sitt  päståeude,  att  dylika  ristningar  kunnat  utföras  med 
endast  stenverktyg.  Men  jag  anser  detta  mycket  sanno- 
likt, då  det  är  allmänt  kändt  med  hvilken  utomordent- 
lig skicklighet  stenåldersfolket  bearbetat  den  härda  flin- 
tan och  borrat  hal  o-enom  vxor  af  diorit  och  andra  hårda 
stenarter.  Den  försäkran  Hr  Brunius  afgifvit  har  dess- 
utom genom  särskildt  experiment  blifvit  på  ett  öfver- 
t\i>aude  sätt  bekräftad^),  Man  har  också  i  irrafvar,  som 
tydligen  tillhört  stenåldern,  fuimit  stenblock  med  rist- 
ningar af  stridsyxor,  som  fullkondigt  likna  stenålderns, 
och  som  hafva  motsvariii'a  "H<>:urer  bland  naoi'a  af  Bohus- 
läns  hiillristningai'.  Sä  t,  ex.  i  en  stenaldersgraf  vid 
Locniariaker  i  Bretagne,  der  Hrr  Lefebvre  odi  Rene 
Gnlles  träffade  i  en  grafhög,  pa  80  fots  djup  ifrån  top- 
in'!!,  en  i>rafkammare,  innehållande  en  stor  mäni>d  vxor 
och    andra    saker   af   åtskilliga    stenartei*,    täckt    med    en 


')  llr  J.  Y.  Siinpson,  i  dess  :irbete,  Ai'('linio  Seulpturings  of  Cups, 
rii-cli!s  »Ve.  uixjii  Stones  and  Ixocks  in  Scotland,  Eniiland  i.\i  other  Conn- 
rrifs  (Edinburg  18(j7  i  4:o),  anför,  pag.  140,  följande,  i  detta  afseende 
upplysande  berättelse:  «In  the  Edinburgh  Aiiti(|narian  Museum  tliere  is 
a  block  of  grey  Aberdeen  granite  from  Kiutore,  forming  one  of  the 
sculptured     stones    of  Scotland,    and    eontaiuing    upon    one   side  two   cre- 

scents  Ac. On  the  back  of  this  härd  granite  Mr  llobert  l'aul, 

the  (loorkeeper  of  the  Museum,  tried  for  me  the  experiment  I  allude  to, 
and  eut.  iu  Iwo  liours,  two-thirds  of  a  circle  with  a  flint  and  wooden 
mallet.  The  lliiit  used  was  about  three  iuehes  loug,  au  iueli  iu  breadth, 
und  abont  a  (piarter  of  au  iucli  iu  thickuess.  The  circle  which  he  sculp- 
tured with  it  in  the  granite  was  seven  inches  in  diameter;  and  the  iuci- 
sion  itself  was  uearly  three  (juarters  of  an  iueh  broad,  above  a  (piarter 
of  au  inch  in  depth,  aud  verv  smooth  ou  its  cut  surface.  Iu  hewiug 
ont  the  circle  witli  the  thnt,  its  sharp  ti])s  from  tinu;  to  time  broke  ort', 
but  another  sliarp  cdge  was  always  immediately  obtaiued  by  merely 
turning  the  flint  rouud.»  Författaren  tillägger  i  en  not:  «Mr  Stc])hens, 
iu  his  »Incidents  of  Travel  iu  Central  America»,  suggests  that  the  stones 
elaljorately  sculptured  at  Copau  and  clsewhere  niay  havc  becu  carved 
with  pieces  of  flijit  or  obsidiau»  (Loudon  edition  of  1813.  vol.  1,  p. 
1Ö4  Ac). 


432 

häll,    på    hvilken    voro    inhuogiia   yxor,    fullkomligt    lika 
stenålderns,  fastade  i  krokiga  träskaft'). 

XngoM  närmare  tidsbestämning  i  afseende  pa 
hällristninoarnes  ålder  är  ännu  icke  möiliot  att  lemna. 
Måhända  skall  geologien  en  dag  öfver  denna  fräga  sprida 
ett  ljus,  som  arkeoloo-en  förs^äfves  söker.  Det  må  endast 
anmärkas,  att  sjön  Glan  nu  ligger  70  fot  högre  än 
Östersjön.  Antager  man  att  denna  insjös  vattenyta  stod 
i  niveau  med  Östersjöns  den  tid,  då  de  på  Ekensbergs 
klippa  afbildade  fartygen,  hvilka  S3'nas  hafva  varit  för 
stora  att  släpa  öfver  land,  dit  inträngde,  så  mäste,  ifall 
man  icke  kan  bevisa  att  en  partiel  landhöjning  egt  rum, 
en  mveket  betydlio-  ålder  tilläo;oas  dessa  fornlemnino-ar. 


^)  Se  J.  Y.  Simpsons  uvss  citerade  arbete,  pag.   lo4.  och  pl.  XXX, 
fig.  3. 


^/' 


^r^aöy^  - 


^v*,^>  ^^ 


CJ^I  tiiiöf.^-a  J^el.  c-Z:'% 


rr  ia.fAJ.^--^:;.  '..i 


( 


i 


i 


i 


1,^'-' 


.-^ 


« 


^ 


GETTY  CENTER  LINRARY 


•.ii? 


'j\  '   '-  ^-