'!!;'./•■•
Äi»
: ,;:'/■?-■ :'.y :i ;^ '/ -r- \': •'. '
v^^ föfl
'«^ UPPSALA
' :^:^-£^£;iTET
^7^Z
Avyttrad ur
Sem. f, nord.
^H'^-
OKBIHCME *
.-#,.
ANTIQVARISK TIDSKRIFT
FÖR
SVERIGE.
UTGIFVEN AF KONGL. VITTERHETS HISTORIE OCH
ANTiaVITETS AKADEMIEN
GENOM
BROR EMIL HILDEBRANI).
ANDRA DELEN.
Pris: 3 Rdr Rmt.
i.r^^^ V
VPr
''l.^r^^.r
'ALa, t/»
ircT
■v\
^s
%SFO^
^?Y^
*\
ANTIQVARISK
Avyttrad or
TIDSKKIEt,:;:^..
FÖK
SVERIGE.
UTGIFVEN AF KONGL. VITTERHETS HISTORIE OCH
ANT1QVITET6 AKADEMIEN
UENOM
BROR EMIL HILDEBRAND.
A X D II A DEL K N.
STOCKHOLM
IWAK ll.EGGSTRÖMS BOKTKYCKKRl
1869.
THt GOTY CLIUER
/
F C) K ORD.
i^ortsättiiiiigeii af denna Tidskrift har blifvit fördröjd
derigenoni att undertecknad, som skulle besörjt dess
uto-ifvande, måst under de senast förflutna åren, vid
sidan af de ordinarie, ständigt vexande enibetsgöro-
nialen, företrädesvis egna tid och krafter åt ett annat
för den nordiska och särskildt den Svenska fornforsk-
ningen vigtigare företag. Sedan Kongl. Maj:t i slutet af
år 1863, i hufvudsaklig öfverensstäramelse med ett af
särskilda kommiterade afgifvet förslag, i nåder bestämt,
att bottenvåningen i Nationalmusei-byggnaden skulle
upplåtas åt Statens Historiska Museum och Kongl. Mynt-
kabinettet, beslöt Kongl. Vitterhets Historie och Anti-
qvitets Akademien, som öfver dessa samlingar eger öfver-
inseende, åt mig lemna oinskränkt uppdrag, att, i enlig-
het med den plan jag framlagt, vidtaga de åtgärder, jag
kunde finna tjenliga med afseende på förändringar af
väggar, dörrar m. m., de särskilda lokalernas inredning
för sina olika ändamål, flyttningen af de under före-
gående åren betydligt ökade, men, i följd af bristande
utrymme, till största delen magasinerade samlingarne
och dessas anordning på ett sätt, som kunde tillfreds-
ställa på samma gång vetenskapens och skönhetssinnets
fordrinsfar. Dessa arl)eten, vid hvilka ja»' ständitit måst
vara närvarande, hafva fortgått sedan år 1864, ehui-u
tidtals afbrutna genom 1866 ars Industri- och Konst-
exposition, för hvilken en provisorisk anordning måste
vidtagas, genom resor i offentliga uppdrag, antiqvariska
forskningar i landsorterna, och någon gång genom sjuk-
domsförhinder. Under sådana förhållanden har icke myc-
ken tid varit öfrig för andra vetenskapliga arbeten.
Tryckningen af den nu utgående andra delen bör-
jades redan år 1867, men har af anförda orsaker måst
afbrytas. Den skulle icke heller nu kunnat fulländas,
om jag icke liade kunnat uppdraga fortsättningen åt
min son D:r H. O. H. Hildebrand, som icke blott be-
sörjt tryckningen, utan jemväl lemnat egna bidrag till
delens fyllande.
Ehuru de senaste årens öfveransträngning och trä-
get arbete i otjenliga embetsrum för mig medfört bru-
ten helsa, har jag dock anledning förmoda, att Tid-
skriften, fastän icke bunden till viss tid, skall utan
alltför stora afbrott kunna fortsättas.
Stockholm i December 186D.
Bror Em. Hildebrand.
INNEHALL.
Sid.
Föreningens för Xerikes folkspråk och fornminnen verksamhet
un(l(M' Ar 1S()4 L
Densammas verksamhet nncler år 18G5 43.
Utdrag af Antiqvitets-intendenten 1*. A. Säves afgifna berät-
telse för år 1862 (med 19 träsnitt) 79.
Fornlemningar i Norrland:
1 . Ofversigt af Ångermanlands fasta fornlemningar. Af Karl
Sidenbladh 192.
2. Fornlemningar i INIedelpad och Helsingland. Af Hans
Hildehrand 218.
Den äldre jernåldern i Norrland. Af Hans Hildehrand (med
17 träsnitt samt pl. 1 och 2) 222.
Sveriges Fornmimies-Föreuingar. Af Hans Hildehrand 333.
Bidrag till Svenska medeltidens konsthistoria. Af Hans Hilde-
hrand (med 29 träsnitt) 339.
Till hvilken tid och hvilket folk l)öra de Svenska Hällristnin-
garne hänföras? Af Bror Emil Hildehrand (med G träsnitt
och ph 3) 417.
RÄTTELSER.
Sid. 197, rad 13 sfär: Ålandsfjiirden lä.: Älandsfjärden
» 197,
» 3G
.. 208,
» 41
■' 209,
» 15
>> 33G,
" 30
« 397,
» 4
ligger
läras
klippan
100
matyriim
'Iggii
läsas
klippen
134
martyfuni
Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksani-
het nnder ar 1864.
Till Kuiigl. \ itterhets Historie och Antiqvitets
Akademien.
Det ar, för hvilket Föreiiiniion för Ncrikes folkspråk
och fornminnen nn o-år att af^jifva offentliii' redogörelse,
kan med allt skäl anses såsom det mest gynsamma nn-
der Föreningens atta-åriga tillvai'o. I betraktande af
den mängd påräknade arsafgifter, som nteblifvit, kan
man väl icke säga att Föreningens sträfvanden i allmän-
het haft att glädja sig af någon särdeles np])mnntran
frän provinsens innebyggare; men deremot hafva de
l)lan(l Föreningens ledamöter, hvilkas intresse föi" beva-
randet af fäderneslandets minnen redan förut manat till
verksamt deltagande i Föreningens arbeten, genom de
under det nu tilläiidalupna aret inlemnade skrifter och
Indrajj, tillräckliut visat att deras nitälskan för den fo-
sterländska sakens framo-an»- l)efunnit si<>- i ständiii" till-
växt. Dessa ni('(lai'])etares antal liar också ökats, och
mest UV just den klass, h\ ars seder och lif, urgamla
föreställningssätt, språk och minnen utgöra ett af de
närmaste föremålen föi' FöiH'nin<!:ens forsknin<>ai'. Hvilka
goda npplvsningar redlige dannemän nu'd intresse för
saken och nai^on förmaua att skriftligt i-cdooöra föi-
sina iakttagelser kuima Icunia, dcrpa skall längre fram
i denna berättelse anföras tillfvll('stii'örande bevis, och
1
det är således en glädjande företeelse att sådane både
kunna och vilja lemna Föreningen sitt biträde.
Arbetena för samlandet af Nerikes folkspråk
hafva under det förflutna året forto-ått, men sanilinjyarne
endast ökats med några smärre ordlistor, ej förtjente att
här särskildt omnämnas. Dock har Förenini^en från arf-
vingar efter framledne Brukspatronen J. W. Grill,*)
hvilken, i flera ar ledamot af denna Förenino;, eo;nat
folkspråket bland inneb}'ggarne å den på gränsen emel-
lan Xerike och ( )stero-ötland belä<i:na Tvlöskown en
oaflatlig u[)pmärksamhet, erhållit löfte att fa sig till-
sända de anteckningar öfver tungomålet på denna grän-
seskog, han länge samlat, och hvilkas ordnande för öf-
verlemnande till Föreninoen var ett af hans sista arbeten.
Detta, bidraii; har emedlertid icke ännu inkommit, men
då det snart torde kunna emotses, har Föreningen icke
ansett sig böra med tystnad förbigå löftet om en för
henne så kär och tvifvelsutan värderik gafva.
Har skörden af märkeliQ:are ord och talesätt sålunda
ej varit sa rik, som under de närmast förflutna åren, så
har samlino-en af det äldre folklifvets mer och
mer för1)leknaiid e minnen deremot vunnit en betydlig
tillökniuii'. Bland de l)idra<>- härtill, som under det sista
året inkommit, ma i främsta runnuet nämnas de syn-
*) Jean Wilhelm Grill, född pä Miiriicdam i Ncrikc (lt;u 10 Okto-
ber 1815 ocli d()d i Sfofkliolin den 5 M.irs 1864, liiirstainmade från cu
Italiensk, sederuicra uti '1'vsklaiid !)osatt oeh under Konung (instaf II
Adolfs tid frän Holland liit iullvttad .sliigt, livaraf ni!in{>a niedlcnnnar
vunnit stort anseende inom lUn industriela, koniniereiela oeh vetenskap-
liga verldcn. rtrvniinet inedgifver ej att liiir egna några minnesord ät
den nu liildangängm; Hitige medarbetaren, hvilken såsom naturforskare
vunnit ett aktadt namn, såsom fornforskare eftcu-lemnat rika samlingar
oeli såsom menniska varit iilskad oeh xiirderad af alla, som egde lyckan
af hans persoidiga bekantskap. \i vilja hår (mdast nåmna att de forn-
saker han i lifstideu samlat utgöra, oberäknadt fragmentcr, 341 N:.r, samt
att dessa till största delen äro funna i Nerike, hvaraf synes att denna
provins ej är så fattig i detta afseende som man velat antaga. Enligt den
aHidnes fiirorduande skola dessa samlingar bii)ehållas i (irillska slågten.
nerli<it rikluiltio:a aiiteckniii«'iu- om Jernboås socken och
dess befblkniiigs seder och lif, som Förening-en fått
emottaoa af Skoovaktaren under Petersfors bruk P. E.
Eriksson. Utom några språkliga anteckningar af endast
underordnadt värde omfattar detta bidraa' förträfflisra
skildringar af folkets seder och bruk vid bröllop, be-
grafningjir, barndoj) snuit vid Jul-, Påsk-, \ alborgs-
messo-, Midsommars- och Larsmesso-högtidcnia, livar-
vid med berömvärd fullstäudiiihet och no<>'orannliet re-
dogöres ej blott för sjelfva sättet för dessa högtiders
firande förr och nu, såväl hos de förmöOTiai-e l)ero;s-
männen, som hos den fattigare befolkningen, utan äfven
för all den vidskepelse och öfvertro, som dernied varit
förenad. Derefter följer en fidlständig beskrifning på
klädedrägten i äldre tider med jemnförelse af en tjen-
stedrängs och en pigas olika utstyrsel förr och nu,
hvilkeii äi- särdeles intressant, da författaren dermed
visar, att efter no<io,Tann värderino- kostnaden för en
drängs kyrkoklädnad med 156 rdr 50 öre, samt för en
väl utstvrd idoas heliixlao-sdräot med 85 rdr öfverstis^er
värdet af d\lika drägter för 25 år sedan. Utom detta
bidrag till hxens historia lemnas, såsom motstycke till
den uti skriften »Ur Xerikes folkspråk och folklif» efter
Bergmästaren Bergenskölds anteckningar införda matord-
ning från 1770-talet, en d}'lik spisordning för tjenstefolket
i Jernboås nu för tiden, hvaraf synes att lefnadssättets
förfining hållit någorhnula jemna steg med klädedräg-
tens, och, om man besinnar att den Bergensköldska
matordnino-en o-äUde nästan lika mvcket för bero-smän-
nen sielfva som för deras arbetare, till och med o-itt
ännu längre, då dessas lefnadssätt — förmodligen och
som man väl bör hoppas i följd af stigande välstand
— under dessa 25 ai- undergått cu total förändring.
Efter denna matordning följer en skildring af folkets
lynne och karakter i vackra drau" och med en fvudiii-
het i uttrycken, som är föj-vaiiaude, samt beskrifning
på några vid sainqväm brukliga dansar och lekar äfven-
som nao-ra smärre visor. Det som dock förlänar denna
vidtomfattande skrift dess största antiqvariska värde är
dock de der meddelade huskurer, böner och vidskep-
liga läsningar, hvaraf några torde förtjena att här
meddelas:
»Mot brännsår.»
»Det l^rända stället öfverstrykes med olja uppblan-
'»dad med smält l)eck frän en kyrkoklocka, under läsning
»af följande vers tre gånger:
»Det kom eld af himlen nei',
»Och vatten af härda liälle,
»Då kom djefvulen u})}) af djupan dy
»Och trädde sig deremellan;
»Han måste dock vika ocli eld mi<>' ta
»i de tre namn etc.»
»Att släcka \a(leld.»
»Man tao-ei- ett kärl f\lldt med vatten, irär dermed
rundtomkring brandstället och låter vattnet riiuia, under
läsning af följande vers:
»Var Hen-e Jesus giek der fram,
»Der vädeld l)rauu,
»Toii' vatten ocli släckrc i l-adi-ciis namn:
»Ocli nu skall han stanna den eld föi-svann
»I kraft af dessa tre heliga namn.»
o. s. v.
»Att fr('(hi krcatiii- IVaii rr()ll('ii> mjölkharar.»
»Paskmorcifoneii taiiH-i" man en svafscltrad, lä<2:i>"cr
»den uti mjölkb}ttaii, tänder eld derpa och rökei" i)yt-
»tan under läsning af följande nci-s:
»Nu skall (\\\ hafva diii f} llnad <j\ar
»I alla dai',
5
»Och kon sitt inotl
»För Jesu blod."
o. s. \'.
0
»Att fästa en tjuf, som tager något iite pä marken
eller ur iriller.»
Utom näo-ra försiotiohetsmått, som ei väl egna sig
att här meddelas, nyttjas följande läsning:
»Här skall han l)li (jvar,
»Som nai>"()t Tar,
»Och stilla sta,
»Och aldrig gå;
»Ja sä stilla,
»Som Jesns stod
»I Jordans flod.»
o. s. v.
»Att vinna en rätteii'äno-.')
»Man tao'er en liten orm i ett kärl och för honom
»med sig till kvrkan att han far höra messan tre gånger
»(tre söndagar a rad) derefter dödas han och lägges
»under foten i venstra skon, och med denna fot stiger
»man först öfver tröskeln in uti tingssalen, under det
»man för sig sjelf mumlar följande besvärjelse:
»Nu skall iau' i tino-sstuoan o-å;
»Alla mina motståndare skola vara dumma som stenar
»Mio- och ino'en till näijon nicua.»
O. s. y.
Till (h' hiir nicddcdade läsninixarne ocli bruken,
hvaraf den uj)})märksannn(' ])etraktaren finner, huru gam-
mal hc(k>ndom och katolsk vidskepelse är l)landad i var
nationela öfvertro, samt hvilket rikt fält liär öppnar
sig för den kulturhistoriska forskningen, hai- Skogvakta-
ren Eriksson sedermera lemnat ett supplement, hvaruti
han ytterligare meddelar 14 sådana, brukade vid kol-
Jiiiig, tackjernsblåsning-, ståiigjernssmide m. in., hvilka
framdeles skola offentlicro-oras uti den fortsättnino- af
skriften »Ur Nerikes folkspråk och folklif», som Före-
ningens Sekreterare pa uppmaning bereder. I samma
supplement meddelas äfven närmare l)eskrifningar på
de i Jernboås brukade dansarna »Kas ut«, »Gråsvegder»,
»Klappdansen» samt gubbpolskan »Dansa vackert och
niga bra» jemte de dertill hörande melodier i notskrift
och slutliiren en kort beskrifnino- öfver Jernboås socken
och dess kyrkas märkvärdio-heter. Da författaren till
detta förtjenstfulla och vidtomfattande bidrag är tor-
pare och skogvaktare samt i egentligaste mening en
man af folket, som sjelf förskattat sig den bildning,
hvarom hans skrift lemnai- det vackraste vitnesl)örd,
torde följande med diplomatisk noggranidiet atergifna
iitdrai>- af hans beskrifninr»; i)å det enda anmärknini>\s-
värda minnesmärke frän äldre tider, som tinnes inom
Jernboås socken, ellei" altarskåpet i kyrkan här få med-
delas: »Jag vill nännia det märkvärdigaste, som är den
»gamla altartatian, stående i en vi-a af kyrkan, undergår
»nu för<>änoelse och vandalism. Hon har varit i tvennc
»afdelninijar, trolif>-en ett mveket o-animalt arbete, kan-
»ske inkö])t frän luigon ählre kyrka. Det har varit ett
»sa kalhidt a])()stlaskå]). IVdderna äro lielt u})phöjdt ar-
»l)ete; i nedre afdelningen omkring 2h fot, i öfre li fot
»höjja. De hafva ini under tiden l)lit"vit mveket lemUl-
»stach' ncli söndei'))i-utiia. Nedre afdelnini>-en föreställer
»Maria med »b-susbai-iiet, sittande pa eii st(jL På ena
»sidan stai' f r;ilsai'eii med sina fem blodiga sar, ocli ])å
»den aii(li'a eii (jviniia med ett s\ ;'n'd och en bok tram-
»pande pa en sorts menniskji, som ligger undei" liennes
»föttei-. Ofre afdelningen föreställd" de 12 a])ostlarne;
»men iajjf käiiiiei- icke i<»'en dem, utan iaii' beskrif-
»ver dem, som de står: '2 st. Iiai- n}'(dvlai', en staf, en
»segeifaii:!, en fackla, en spjut, eii kiiif, en såg, en svärd,
»en timglas," en med bok, eii med en sorts ])oge. Detta
»på högra armen; på den venstra bära de alla likasom
»en tegelsten i miniatyr, troligen till npi)murning af
»Kristi kyi-ka \m jorden, som de blifvit beordrade att
»o-öra. Jesus])arnet har en liten bla fogel i handen,
»om det skall vara den, som står i hans barndomsbok
»att han satte lif uti medan han var barn, och hvilken
»han gjorde af lera?»
Af detta utdrag synes att man numera — tack
vare en stigande folkupi)lysning — mången gäng af
mannen i vadmalsrocken kan erhålla långt bättre och
säkrare ui)i)lysningar än på officiel väg, samt att det är
nödvändigt att den antiqvariska forskningen söker draga
till sig det egentliga folket, hvarifran mycken hjelp kan
vinnas vid de förarbeten, hvars resultater forskaren och
vetenskapsmannen sedan skola tillgodogöra.
Utom detta större bidrag har Föreningen från flera
hall fått emottaga uppteckningar af sånger och sägner
samt hvarjehanda andra kulturhistoriska meddelanden.
Studeranden vid Upsala universitet J. Wahlfisk har lem-
nat en uppsats om den gamla allmogedrägten i Fellings-
bro, hvilken drägt anses förskrifva sig från frihetskriget
under Engelbrekt, då Fellingsbro- och Näsby-bönderne
varit bland de raskaste och oförtrutnaste af hans med-
hjeli)are. Denna gamla sägen vinner i trovärdighet
deraf, att man uti Fellingsbro kyrka funnit ett konun-
gabref af Konung Carl XI, hvaruti denna drägt, som för
församlingen återkallar så ärofulla strider och händel-
ser, till allmänt begagnande [)abjudes, ocli ej far vid
vite afläggas, hvilket kongl. mandat sedermei'a af Konung-
Carl XII förnyades. Men oaktadt dessa konungsliga på-
bud, och ehuru församlingen på allmän sockenstämma
år 179'3 öfverenskommit att den ej skulle bortläggas,
samt Konung Carl XIV Johan, som på genomresa upp-
vaktats af Fellinirsbrobönder iklädde den iramla soc-
8
kericlrä";teii, förklarat densamma för en 8^'nnerlio: heders-
drägt, som väl förtjente att bibehållas, är den nu nästan
alldeles aflagd. Med kännedom af allmogens drägt på
Engelbrekts tid kan man väl ej påstå att den emot-
statt all inverkan af förändrade tiders olika smak; men
att den svarta tröjan, med dess röda ståndkrage och
uppslag, kantade med svart sannnet, röda tumsbreda
list utmed häktraden, hela skört och korta lif utan
knappar, ej mycket afviker frän den ursprungliga, ehuru
skörtens längd under tidernas lopp sa ansenligt ökats,
torde nästan kunna sättas utom tvifvel. Sa torde för-
hallandet vara äfven med det gröna lifstycket och de
nationela gula skinnlnxorna, hvartill dock under äldre
tider sannolikt äfven hört svarta s. k. snösvepor eller
damasker. Då en ska]"pskvttecor})s inom socknen upp-
rättades, lrn'er förslag varit framstiildt att u})ptaga den
gamla socknedrägten, incu oaktadt denna med nödiga
förälidrinoar i)a en "an"' kunnat l)rin<>as till större öf-
verensstämmelse med den ursprungliga drägten och dock
läm])as eftei" nutidens fordringar, sa föll dock detta för-
slag af skäl, som äro Föreningen obekanta, men som
dock svnas bevisa, att den iianda hedersdräo-ten numera
förlorat all betydelse, likasom de historiska minnen,
man dermed velat bevara. Af sannna iiand har Före-
nin^icn fatt cmottaii^a en licl saii^ocykel om ett nu för-
svunnet, men förut länge i folktron lehande troll, som
under nanmet »Ysäters Kaisa» iiiMlcr flera <»'enerationer
uppenbarat sig pa mänga ställen inom Askers liärad,
samt luiyra sä<i'ner från Fellinu'sl)ro och beskrifniiiu- (»fN-er
tviiiiiie medeltidsminiieii iiri xtekiieiis k\ i'kii, hvilka i af-
ski-ift bilairts lums liär nedan oniniinmda besk]'ifnin<>;
öfvei" F<dlinii'sbro socki-ns fornleniniiiuai". l*ast(»r ( ). (t.
]>lom])erg i (»ötlunchi liai' lenmat uppteckningar af siVg-
nei' om k\ rkol)\ «i''iiaden i iJllk\rka, uuldkitteln vid
liögby <jeli gnidvagnen i Wadbacken i (Jötliinda. Genom
9
pastor A. Wii^ttcr liiifvu några sägner, or{ls[)rak och
smärre visor erhållits frän skomakaren A. F all (j v i st i
Kilil; och en timmerarbetare A. Johansson från H)nlsjö
socken har, med löfte att framdeles öfversända de vid-
skepliaa läsninsar, saniier, säjiner och sa2:or, han kan
nppsnappa, inskickat en Finsk besvärjelse emot geting-
stino-, medel till kreatnrs trvu^u^ande, beskrifning pä det
mystiska sättet att bereda s. k. droppstal, som haft så
stör betvdelse och sa vidsträckt användnino; uti var na-
tionela öfvertro, tvänne sägner frän Jönshyttan i Hjul-
sjö, och en af honom sjelf författad didaktisk visa, hvar-
jemte han, uti ett Föreningen egnadt qväde tolkat sin
tacksamhet för Föreningens sträfvanden att göra folket
bekant med dess e^na minnen. Afven en annan danne-
man frän samma socken, snickaren Israel Mört, bördig
frän Säfsens finnmark, har insändt några vidskepliga
förfarins^ssätt ocli försiotio-hetsmått vid ia<>'t, läsningar
emot ormbett, brännskador och till nyköpta kreaturs
tryggande, samt följande vers, som bör användas vid
metning, hvarje gång man satt ny mask pa kroken, och
sedan man först spottat derpå tre gånger:
»Aborr' i röka,
»Napp i mina kroka!
»Mörten blå,
»Häng dig p;il
»Löga i vik,
»Kom Ull hit I»
Utom h\a(l nu up])räknade personer Icnniat, har
Föreningens Sekreterare fVan skilj(hi hall fatt emottaga
en mängd smärre bidrag, dei-ildand åtskilliga visor, som
icke kunna fraukiniiias en uanska höo- ålder, samt efter
muntligt föredrag upi)teeknat både sånger och sägner,
hvilka uti doi här förut oiiuiänuida fortsättningen af
skriften »1]' Nerikes folks|)rak och folklif" konuiia att
intagas.
10
Under en längre tids vistelse i hufvvidstaden har
Förenino;ens Sekreterare varit i tillfälle att tag-a afskrift af
en del äldre handlingar rörande Nerikes fornlem-
ningar, hnfvudsakligen bestående af presterskapets, hä-
radshöfdingars och fogdars uppgifter om härvarande forn-
tida minnesmärken. Bland presterskapets berättelser,
som infordrats år 1667, saknas visserligen uppgifter
från flera socknar, särdeles inom Vester-Nerike; men
flertalet vitna dock om en upprigtig nitälskan för vara
fornlemningar, och på många ställen har Pastor icke
åtnöjt sig med blott d(^ upplysningar, som af sockne-
borne på allmän sockenstämma kunnat inhemtas, utan
sjelf med kyrkovärdarne och sexmäiuien dragit omkring
i socknen ocli undersökt foridemningarne. Bland sådana
u])pgifter, som lemna fullständiga och tillförlitligare un-
derrättelser i detta fall, må nämnas L. Brcjunii för Sköl-
lersta socken, X. Zenii för Stora Mellösa och Norrb3'ås,
X. Ulmpagii för Lennäs, L. Bolini för Hofsta, Sam.
Hallmans för (rötlunda och C. Hisiniilis för Fellin":sbro.
Stundom meddelas äfven en eller annan sägen. Så till
exempel berättar Bolinus att »i Iviuse gärde ståår en
»stoor högli steen, nembligen 7 fampnar högh och 18
»fampnar omkring nedan, säijes wara en groop mit up j
»honom, der som skal liaftua stådt en kättil full medli
»silfver och ])eniiingar, dijt upp länge sedan tvenne gamble
»studenter liaftiia vilja klifvit på een steega at samma skatt
»hempta, uicii när dee koniiiio up])a stenen ärc dee för-
»svundne, man veet aldrig h\ai"t, och stegan fuimen
»igen pass en fjei-dingsväg deriffaii \\i\\\ Hjälmaren på
»een anfall, som kallas .Kluaa. Dciiiic steen haffuer en
»JättiiniJi, benämpdt Helja ((lei'föi"e kalliis lian och Hel-
»jasteeii), som skall liaffua stadt på Ambol)erget i Kijl
»socken \ij(lh pass en uiijl (lei'ifi';iii, med sit haårband
»dijt sliungat (som seijiieii (h-i-oni än g;ir)< ^ iljandes der-
»med sliunua omkull oeli niedli samma steen nederslå
11
»Hofstad kyrkiu, iiär hon först upbygdt war». Om Wihy
berättar Sundelius att socknen, som han kallar Wijdby,
deraf bekommit sitt namn att »en munck hafver begynt
»en kiörkia, på en liten holme haart vijdh (nuvarande)
»kiörkian, vijd nampn Borholmen, der och rudera ännu
»finnas aff muren, och wijken derhoos kallas Klockewij-
»ken, där en klocka säges vara neder sunken, men om-
»sijder, der hans upsåt inthet kunnat wiuna sin fram-
»o^åno-h, lade han penninofar i en stock och kastade uthi
»siön, den der säges hafva stadnat i en wijdebuske, un-
»de et nomen et templi anliticatio». I denna berättelse
återfinner man det gamla hedniska bruket att låta en
stock (i äldre tider högsätespelaren) utvisa ny bygg-
nadsplats, hvilket torde länge, nog bibehållit sig
äfven under medeltiden, att döma af denna och berät-
telsen om Stockholms första uppbyggande samt många
andra liknande sägner. Men hvad angår den af berät-
taren pa fri hand försökta härledningen Wijdeby af
Wide i st. f. Wil)v af Wi, helio-t ställe, så torde den
med skäl liöra förkastas, helst just den anförda sägnen
visar, att det ställe, der socknens äldsta bygd uppstod,
l)lifvit luduadt efter ij-ammal sed. Likasom sä många
andra och lärdare yi-kesbröder frän denna tid, har han
ansett ortnamnens härledning af så stor vigt, att han
dervid nästan alldeles förgätit att uppgifva sjelfva forn-
lemningarne; och ehuru hans öfriga härledningsförsök
äro lika misslyckade som det ]'edan onuiämnda, förtjena
de dock att anföi'as till en varning för dem, som utan
insigt i det äldre språket kunna känna frestelse att
träda i Sundelii fotspar. Sålunda förklarar han Gi'ini-
stens härads namn deraf, att uti Söderl)y hammar, tler
Konungarne fordom hållit möten och landsting, funnits
en genomborrad sten, der de bundit sina hästar, kallad
»ofrimmesteen»; och Tiveden, som af lionom l)enämnes
»Tijdliwegen», kallas sa af »tijd(dig, at den laiigc wcgcn
»öfver skogen fordrar cii tijdelig reesa», eller oek af «Tij-
dewedli» eller »tijdewedhsljast», som enligt !uin.s uppgift
»pa den orthen något niehr är at iinna». Utom prester-
skapets Ijerättelser funnos l)land f. d. Antiqvitets Colle-
gii handlingar ett register öfver Vestra Nerikes fornlem-
ningar af Oloff Brobiärg, men ytterst kort och knapp-
händigt; och af ingifne ])rotokollcr syntes att Härads-
liöfdingen Erik Lager q vist vid de häradsting, han ar
1683 hållit, öfver allt »ransakat efter sadane maniiscrip-
»ter, monvimentei' och antiqviteter, som Colleginm de-
»sidererar». De af honom insän.ie protokollsntdragen med-
dela dock föga annat än livad presterska[)et redan förut
anmält, och endast inom Xoraskoga härad, hvarifran ingen
uj)pgift förut Icninats, hade nämnden något nytt att
meddela. Den upi)gaf att det fanns »een trehörnig steen-
»muur i)a Skrorsjö höjden i Juhlsiö sochn» samt »een
»)skantz widh Skiermare boda, som effter gammal sägn
»kallas Tijstaborg, hvarest een skal hafva bodt, som
»warit kallad Hoglösen och liaiis hustru Tijsta, men han
»skal af äskieduncler vara igjell slagen uppa en masa,
»som kallas houlöse masan». Dessa fornlenniinirar finnas
ännu q\ar, oeii om trehörningen pa Skrorsjö höjden har
timmerai-lx-tai-cn Johansson lofvat insända närmare
upj)lysningar samt up[)gift [)a. dess storlek och närvarande
utseende. Afvcn ui- Pereni!'.skiöldska samlin<>arne har
Sekreteraren afski-ifvit h\ad som rörer Xerike, och detta
är jemnförelsevis obetxdligt, samt inskränker sig till
naii^ra korta anteckniniiar om klosticii vid lliseberira och
i ( )j-ebi'o, bidrag till lagmans- och liäradshöfdinge-seri-
ei-iia under me(leltideii, afskrifter af permebi'ef, samt
sm;in'e ante(.'kiiingar, alVitiiiiigai* af i-iiiisteiiar och andra
b)rimiiiuieii, h\iika kopici-ats. IJlaiid dessa sednarc m.i
iiiiiiiiias t\."iiiiic alreckiiingai" a(" den o fr)rkl ärliga inskrif-
t<ii pa llammars k\ rkokloeka, samt en af l)odanie k\i"-
k(jmui', a h\ ilkcn ritninir stod anteeknadt, att inom den-
9
V
saiuiua imu-cii liade Sal. Anthony Boy låtit uppföra ett
träkapell (nuvarande liodarne kyi'ka), livaraf vill s}na.s,
som om muren varit en lemninii' efter det ""arnla s. k.
Ramundaboda kloster, i fall man ej föredrager Periilg-
skiölds egen a.sigt, att muren varit uppförd till värn
om de konuliuas hnj-er pa deras resor öfver Tiveden.
Samlingarne till vtt Diplomatarium Nerieien-
ce hafva under det förflutna aret ökats med mänga af-
skrifter af äldre handlingar. Under sin vistelse i Stockholm
har Föreiiinii-ens Sekreterare, dels efter originalhref-
ven, men till största delen efter äldi-e kopior*), afskrifvit
52 href, h vilka dock alla äro yngre än 1850, emedan man
kan hoppsis att vart Svenska Diplomatarium snart sk;dl
up})hinna detta ar. Af dessa, hvilka till största delen röra
Riseberga kloster, men äf\"en omfatta en del andra köpe-
ffafvo- och bvtesbref rörande ijods i Xerike, torde naora
förtjena att här särskildt nämnas och närmare belysas.
Sa tinnes derildand ett bref af Biskop Thord i Streng-
näs, dateradt den 15 Februari 18S4, hv;n-uti Risel)erga
kloster, som af krio-ens hvälfninoar (auerrarum commo-
tiones), uudlösa menniskors röfverier och iiästfrihetens
kräid<ande l)lifvit försänkt uti sådant armod, att nun-
norna — såsom Biskopen ej blott af trovärdiga perso-
ner liört. HTaii vid l)esök derstädes sjelf funnit — sak-
nade kläder och bröd i'nv dao-en, huo-nas med annexion
af Hackvads församlino- samt tillförsäkras den deraf ut-
gående l)isko})stionden, dock under vissa förbehåll och
emot Nederlag af yn-d i Thorsharghe (Thorshälla) och
*) Härigenom förniiuskas visserligen i viiseiitlig grad afsivrittcrnas
värde, och uagon l)eskrirniiig eller alteckning af de viil originalbretVen
fastade sigiller liar ej kunnat leninas. Men dii originnlhaudlingarne ej
tingo uttagas, oeli afskritVaren nuiste använda de stunder, lums tjenst-
görinu- lemnadc IVin. ^(>ul ej alltid inföllo pä de tider, dä Hiks-Arcliivet
och Kongl. iiibliotheket voro Hir allmiiidieten tillgängliga, var detta nöd-
vändigt. I annat fall hade ej heller detta arbete kunnat fortu^ä iifven
under dtii tid. afskrilVaren vistades pä llriksdal.
k.
14
Wallby socknar i Söclerinanlaiid. Med kännedom af de
rika donationer i löst ocli fast, hvarmed detta kloster
nnder årens lo[)p af fi"onnna själar iliogkonnnits, niaste
en sådan nnderrättelse, livars sanningsenlighet icke kan
betviflas, med skäl förefalla ljes3ainerlig, och det torde
derföre vara nödigt att nr de sparsamma nnderrättelser
som finnas bevarade från denna oroliga tid, söka utfinna
de okända anledningarne härtill. Klostrets förnämsta
rikedom bestod af donerad jord, hvilken var bortlemnad
till landtbönder på billiga vilkor och ofta med ärftlig
besittningsrätt. Men under de borgerliga krigen och det
tillstånd af laglöshet och oreda, som utmärkte denna
tid (jcli i S3'nnerhet Konung Albrekts regering, är det
väl sannolikt, att de ärliga skatterna (^j alltid kunnat af
klostrets sysslomän indrifvas, helst de mägtiges inkräkt-
ningslystnad ofta gjorde klostrets eganderätt stridig,
och landtbönderne ständioft hemsöktes af partijråno^ares
och i S3'nnerhet de Tyska knektarnes rofferier. Dessa
natui'liiia och oundvikliga fölider af den rubbade sam-
hällsordninjxen tord(^ således väl hafva l)i(li'ai'it till för-
minskande af klostrets inkomster; men kunna icke en-
sMmt hafva framkallat det djupa armod, hvai'uti Biskopen
funnit detsamnui försänkt, i synnerhet som brefvet synes
antyda bestämda valdsbragder, hvaraf sjelfva klostret blif-
vit hemsökt. Några kriosrörelscr i dessa ti'akter äro ei
kända under de närmast föregående åren. Visserli;>'en
företogo Danskar och Norrmän, i förening med Konung
Magni Svenska anhängai'e, under högsommaren ;ir D)(SO
plundringståg till Vestergötland, hvilka äfven sträckt
sig till Småland och Nerike, (h'r Öre])i'o stad uppbrän-
des*); uu'ii da Konung Magni trogne anhängare och
*) Vi liafvii frniiidat dcssii upp^iricr pii I'. A. .Muiiclis iiuktoritet,
cliurii icke utan tvekan, då de kroiioloificr, lian liiljl, icke iiio i'idlt ense
om uret. Att Jönköpini^ l)iän(l(s detta är af fienden bewtvrkes af hrcf i
stadens arehiv, men fuiliiillandtt med Örebro är ej lika säkert. Kn
15
hjclparc, den rike Mjirskeii Erik Kettilsson (Piike) varit
detta tags förnniiiste, oiu också ej uppenbare ledare,
kan nian svarli<!c'n antao-a, att det kloster, han sa rikt
begatVat, hvars synnerlige betordrare han städse varit,
och der han inuifvit sin eo-en dotter Elisif, skulle kunna
haft skäl att klaga r>fver plundring och kränkt gästfrihet
af män, som svurit hans fana. Fast mera är det troligt
att dessa af klostrets innevånare icke ansetts såsom hen-
der utan såsom vänner, ocli deras ömsesidiga förhållan-
den lämpats derefter. För öfrigt, om man ock skulle
vilja antaga att klostret blifvit [)lun(lradt af Norrmän-
nen sommaren IHSO, är det icke möjligt att Biskop
Thord kunnat vara ,i okunnighet om nunnornas utblot-
tade l)elägenhet eller lenuia den utan behjertande intill
Februari månad lo84, hvarföre de i brefvet omnämn<la
hemsökelser måste under det närmast föregående aret
eller möjligen emot slutet af 1382 hafva drabbat klostret,
och da kunna svarlii>en naora andra härtill hafva varit
vallande, än Konung Albrekts egna anhängare, om hvil-
kas våldsamma och o-udlösa framfart man eger liera
samtida underrättelser. Af Bisko]) Nils Hemmingssons
enkla visa kiiuna vi frän Konung All)rekts regeringstid
just en sådan kränkning af Riseberga klosters gästfrihet,
som i Strengnäs-biskopens bref omtalas, då Konungens
ofunstlino' Lano-c Bernhaivl derifran bortröfvade Marsken
Erik Kettilssons dottei", den fagra Elisif, hvilket dåd,
att döma af tidelivarfvets och särskildt de Tyska gunst-
lingarnes sjelfsvald, sannolikt varit förenadt med klostrets
plundring. Konung Albrekts deltagande i denna \;dds-
braiid torde da finna sin riVtta fcu-klarinji", ninidre uti
clirouologiii vetustii (Sciipt. icr. Siiccic. Tom. 1 pag. tKi) anför väl vid
1380: »corabusta est .Jyiiacopia, Skaris, (jrabro et Arosia», iiuii tillii^i^cr
rj att (let skett af ticiulcn. cliiiru detta af andra skäl sjöres fullt an-
tat;-li<it. En annan kronologi, som oriii,-tij>;t uppi>,ifvor aret 1,384, niimner
endast .Kinköping och Skara säsom af fienden l)riinda. (Script. rer Sneeie.
Toni. 1. pag. 45).
16
det ])()jkaktioa öfvcniiod, som i allinänhct iitmärkte
denne olvcklij>:e furste, än uti luiiis bei>är att hämnas
pa Elisifs fader, den fruktade Marsken, och det mot
det förjaii^ade konunoahuset och dess anhängare kanske
alltför vänlio-t sinnade klostret. Far man således antaoja
att uttrycken »impiorum*) depra^dationes et hospitalita-
tes violentas» uti Biskoj) Thords bref syfta })ä denna till-
drairelse, sa skulle Elisifs bortröfvande hafva inträffat
under ar i;^88 eller åtminstone ej tidigare än emot
slutet af i:^<S2.**)
Det fromma nitets frikost iiihet mot Riseber<>a kloster
foi'tfor under liela medeltiden, men svårigheten att er-
hålla arfvingarnes bifall och verklig besittning af de
donerade o-odsen s^•nes af de man«2a bekräftelsebi'ef, van-
ligen pa ett eller annat sätt inskränkande den ursprung-
liga g;ifvan, som alltjemnt föi-ekomma; och äfv(Mi då
laglig och ostridig öfverlatfdsc ^unllits, hände (k't ej
sällan att nai^on mäotiii' herreman, som funnit ett klo-
steriiods föi* si"- välbelä"et, utan vidare formaliteter tog
det i l)<'sittnin<i'. Klaaoiiial häröfver förekomma också
ofta, särdeles emot medeltidens slut; och oaktadt ky]'klig
uä])st, hvilkeii mer och mer föi'loi'a(le sin kraft, voro
de mäktige lieiTarue sällan ^ illige att atei'lenHia, livad
de en gaiig slagit under sig, och hr)rsanuna(le ej ens
stämnin<iariie till la<>-mans- oeli i-äfst(-tin<^'en, Kiseberfra-
brefven leiiiiia i detta fall ett föga hedraii(h' \itnes-
börd om sielfva La<j:mannen uti \ Ci-mland Nils ( )lofss()n
*) Att licl<j('r;iii;iriic kallas »iiiipii» och ej »hostcs» sviics iitVcii be-
styrka aiitafraiidct att pliiiHlriiiiicii ej vaiit liciidciis verk.
**) J'^lisiis i)()rtr()l'vaii(lc tinnes viil ej hcstvrkt af n;ij>-ra hitintills
oftViitligfijorda haiullinj^ar, nnii vi>ans iikthct liar man cJ skiil att hrtvifla.
Möjlij,^ iir (let \!il. att dess ITnstc iiti;itVaic. .lohaii (iiistaf ilallniau, ej
med skyidi;^ |)i(;lct l)('u;a.niiat det manuskript, han (jtvifvclaktii;'t haft i
liandom, mi;n rcirtattarc till visan kan han ej \ara, emedan ui- hans poetiska
adla aldrig kunnat tVann iilla nai;(ii:t in<«' sii storartadt, enkelt o(di ii')-
rande som denna visa. livars historiska \;ii(le tint jenar en niirniare nn-
devsitknini::.
17
— saiiiiiic iiiuii, som nv 1,"')21J halshöggs för sin (h'hik-
tigliet uti Thui'(' Jönssons ocli Mans Bryntes.sons uppror.
Enlio;t Svante Stures stänininsshref af clen 24 Fel)ruari
1499 kalhis han, att a landstino-ct i Skara svara för ett
Risebero-a klosters o-ods (således l)eläii'et i Westero-ötland),
som han med orätt innehafver, och samma år den 14
Juni utfärdai- Konuna" lians fullmakt för Lao-mannen i
Nerike att till nästa laonianstino' instämma honom och
Johan liese för tvenne andra Ivisebergagods. ]\Ien att
han ej hörsammat, åtminstone den senare stämningen,
finner man deraf, att Konungen, genom bref af den 11
Mars löOl, i stränga ordalag kallar honom att med sina
bevis möta i ( )rel)r(), da Konungen dit näst komman-
des varder.
Dessa klosterbref visa i'd\'en, att närmaste arfvinge
eller vid testamentstillfället närvarande vitnen under-
stundom bi-ukat a den afiidnes or^af hög-tidlio-en stad-
fästa eller bevitna ett af denne i lifstiden o-iordt för-
ordnande. Sålunda intygar Olof Sonason den 24 Mars
HO.'), såsom närmaste arfvinge a sin hustrus Katarina
Adi>ei'sdotters ^■ä^•nar, att välbördio' hustru Märta Bir-
ofcrsdotter kort före sin död till Riseberoa kloster skänkt
ett gods Okn med tor])et Hackerud uti Fogelviks socken
i Werndand, och denna gafva bekräftar han nu, sjelf
med liusri'u iiär\arande i Iliseberga >'opj)a grawabakka»,
— hvarmed \ ;\1 måste nuiias hustru Märtas, da hon
del- valr sill lägerstad, — öfverlatandes godset till klost-
ret uumI fr)rbehall, att under sin egen oeh hustruiiN lifs-
tid fa beiialla det emot en viss arlii>- afiiäld. Pa sanuua
sätt åberopas uti Abbedissan (iretas bvtesbref af den 211
Se])tend)er l,")l)ll, till stöd [ny Kräklinge kyrkas egaiide-
riitt till ett örolaiid jord i \\ ia, o-ifvarens, Knur i \\ äsb\
skriftefa(h'rs. urannars, nanrannars och andra uode miins
vitnesbörd. med (h't tillägg, att det «a griftobakka» vitnadt
var ocji uj)penl)aradt. Sa\;il liustrn Miirtas som Knuts i
Wäsby testamenten synas liatVa varit muntliga, på sjelfVa
dödsbädden gjorda förordnanden, hvilka ej före dödsfallet
hunnit blifva [)a öfligt sätt med l)ref oeh sigill bekräf-
tade, och deraf förklaras det eljest (ovanliga sätt hvar])ä
dessa gafv(jr stadfästats. Men att vitnesmalet pa grifte-
backen icke far anses såsom blott en publikation från
kyrkovallen, utan att man dermed velat likasom kalla
den döda sjelf till vitne a det afgifna intygets sanning,
bevisas deraf, att Olof Sonason tillkänna":ifvei' sin frän-
kas gafva pa grafbacken i ilisebei'ga, och ej — såsom
väl eljest bort ske — frän kyrkovallen i Fogelvik, der
irodset var beläo-et. Ett sådant l)ruk öfverensstämmer
äfven fullkomligt med medeltidens anda och föreställ-
ninii'ssätt, och måste ntöfvat en stark och till sannini>-ens
n])penbarande tvingande verkan [)a vitnenas sinnen i en
tid, da den (j ens i våra dagar fullt skingrade tron
na. ii-en<j;an<2are och uastkrystnini>ar varit i fullt flor.
Da medeltiden i fordran })å l)r('f och sigill (j mycket,
om ens något, gifvit var tid efter, hafva sådana munt-
liga dispositioner antagligen icke ofta förekommit; men
uäi* de stora sandingarne af äiuiu icke oflcmtliggjorda
handlini>ar frän l^^OO- och 14()()-talen blifvit fullständigt
granskade, torde sannolikt ti('i'a, brcf än de uu anförda,
hvilka fuuias bland ()i-idij(dms afski-iftcr af klosterbref,
kunna ål)eropas till stöd föi' cii dylik si-d.
I^andtb]'uk och ti'ä(lgardsodliug voi'o bhmd dv vei'lds-
bixa fföromal, hvarmed (yistcrcicuscr-ordens medlemmar
finii"o sysselsätta siu"; men klostei'l)refven visa, att (h' ixodn
reidifvesf]'uarne i l\isebci-ga (j hcHcr föi"summat att
viinda sig till godo den \ iiist, som kuu(h' iicmtas af
icndiandtcrinucu. Sålunda Irn-skaftjide i\r sii>- paskdaijen
ar 1,'>(S(S Konnuir Albrekts privile<i'iei' och IVihetsbref
iuv d(!n hytta ])a stalbei"get (möns <;alibis) i Xei-ik(!, som
klostret höll j)a att bygga vid yl^^ma. (jvarn, och d(;n 5
Maj i/)lt() ci-hölls Di-ottuiug Margaretas stadfäst<ds(> på
11)
redan af Konung Magnus II utfäi-dade privilegier för
dess tre hyttor, Rönde, JEmii oeh Skjöldeborg, af livilka
de två. förstnämnda äro de nu\arande Rönns- oeli Em-
nies-hytt()i'ne i Lerbäcks socken, samt 8köldel)orii- sau-
nolikt SkAllher!»- i samma socken, hvarest före ståno"-
je]'nsl)rukets anläiiiiande lärer fuiniits masuirn.
Bland öfriga i Stockholm tagna Iirefafskrifter ma
nämnas Biskoj) Olofs i Westeras bref af år 1501 pa 40
dagars aflat för dem, som inför 8:ta Annas, 8:t Michaels
och S:t Olofs bildel- i Fcdlingsbro kyrka ödmjukt bedja
deras ]*ater noster, Ave Maria och andra l)öner, eller
för dessa helgon upptända vaxljus, emedan man deraf
finner att desse varit kyrkans särskilda skyddshelgon.
Afven ett annat bref, utgifvet af Arkebiskoj) Jöns Bengts-
son den 14 April 1402 i Alvastra, är af intresse, eme-
dan deruti, efter förutgtmgen ransakning af Herr Thure
Thuresson och andra gode herrar och män, pabjudes,
att den marknad, som förut hållits i Örebro vid Hen-
i'iksmessotiden, skall, såsom för staden, den omkringlig-
2:ande landsbyo-den och bero-.smännen mera till skada
än gagn, u})])höra, och marknad der hållas S:t Lau-
rentii dag. Detta pal)ud, som grundar sig på tvänne
äldre bref af Konungarne Kristoffer och Karl, hvilka
således lika litet som detta efterlefvats, är dock märke-
ligt, emedan man deraf erhallc]- kunskap om tiden för
den ärliga höstmarknadens i Örebro första uppkomst. Att
närmare redogöra för de nnino-faldiua och vio-tiira upi)-
lysningar, som i öfrigt ur dessa bref kuiuia hemtas,
medgifver ej utrymmet i denna b('i'ättelse, uicn det må
slutligen erinras, att bland de mänga nanni, som diT
möta, äfven förekommer ett och annat, som, ehuru ()\an-
ligt, dock är bekant frän vara runstenar. Sa finner man
t. ex. l)land dem, som i sina ti^stamenten ihogkommit
Riseberga kloster, ar i;^7.5 en Gervatcr i Haldastom
(Baiöastaöir, nu Ballei'sta i Kumla socken), sale<les samma
20
namn, som burits af rHkrMI I,, den ena af de bröder,
som till deras faders minne ristat runo]'na a den numera
till Hummelsta by förfi}ttade Tcdaebro-stenen,
Afven inom Nerike hafva under det nu förtiutna
året några äldre permebref anträffats. Wd Hjelmarsnäs
sätesgård uti Stora ^lellösa soeken har Fören in a-ens Sek-
rcternrc varit i tillfjille att afskrifva tlei-a sjidana frän
1400- oeli 1500-talen, för livilkas innehall närmare redo-
o-öres uti den berättelsen atföbande Bilagan Litt. A.,
,och f]'an Adjunkten vid Karolinska Elementar-Lärovei'ket
i Örebro Magister Magnus Roth, som för fortsättningen
af sin förtjenstfulla skrift »om Abalienationen och Re-
duktionen af Kronans mxls oeh räntor i Närike» ijenom-
forskat de gamln handlingar, hvilka här oeh der pn her-
regårdarne funnits, — dels förvarade, dels undankastade,
men af en lycklig slump ännu oförstörda, — och dervid
lyckats anträffa nagi'a äldi'e handling;! r och permebref,
har Föreningen f.itt emottaga afskrifter af 4 st. bi'ef,
förvaltade vid Hrefvens bruk i Aske]'s socken. Det iildsta
är ett af Pehr uti »Thyäxlowijk» (h-n 2;') Mars 140i) ut-
gifvet ocli iif Häradshöfdino-cn i Sköllersta liiirad Lau-
rentius Svensson ocli Kyrkobci-dcn Men- ( )l()f i Skäfve
med deras sigillci' bcki-jiftadt köpcbrcf, li\ai"igenom of-
vannännidc Pcnr {nv 25 f/, penningar försäljer åtskilliga
lägenheter uti »Mnlmo skate» (nu licgiiii skate af Sncu-
nevads socken) till bcskcdclig ni:in Martin i flui'islo,
(dier cftei' all sannolikhet samme nian, som den Mårten
Hamniai', li\ ilkeii uti det ainh-a brel\ct af <len /^)(l Xo-
vembei' 141!) ei-liallei- Xei'ikes La"inannens lleia' lienii-t
Stenssons beki-iiftcdse pa eL:an(bi';ilten till ett af dessa iiods.
Ängslyckan, li\ai'pa en llakan Andersson gjort ansj)i-ak.
I^ada dessa brel äio eftei- Lauläsareii l*'i'ansisci [lall-
nianni egenliiindiga ocli till deras i'igtigliet med namn
och sigill bekräftade al^kiif!. men de bada andi-a äro
aiski'ilna elter Driiiinalbi-eix en. Det ena af des>a. ett
21
iitförliot och i maiiiia Mfscciulcn iiitres.sjiiit doiiihref af
Häradshöfdingcii i Östra liärad af Njudinigcn Päfvel
Jönsson, utirifvet dcii 14 f\'l)niari 145'-5, bckräftai', i)a
frriind af f«")retod(la hi-cl* ocli bevis, Lagniaiiiiciis i Tio-
liä.nid Herr Erik Erikssons ((Tyllenstierna) cganderätt
till Bystads uods i Askc-rs so(d<('ii, hvilken l)lifvit bestridd
jif välbördig- man Nils Fotlinu", enie(bin Herr Abraham
l^rodersson*), livars rättsiniudiafvare Hen- Erik var, skulle
med oi'ätt bekonnuit detsanniia. enär han, som det vill
synas, för en sknldfordran af lUU it, för livilken han
dock haft borucn (tl•olof^■are), aftvnngit godsets förre
egai"e ]*edei' Brynolfsson köpebref, undei' hotelse att
P(Mler (djest skulle »ijåno-a i tornet na (iilmarne». Det
andra är en ar 15:^)0 thoi-sdagen efter S:t Thomeso-
dag (den '1'1 Deeember?) af Häradshöfdingcn i Nerike
Bengt Bud<b> u[)])gjord förlikning enudlan Sasse i Angs-
torp o(di Peder \Vil)jörnsson om någon skattejord i Angs-
torp. Som dessa brefafskriftei- icke förr än i December
manad inkonuiiit, har Föreningen ej varit i tillfälle att
egna dem nägon närmare undersökning, hvilken det
af Pafvel Jönsson utfiirdade dombrefvet med dcri dun-
k(dt antydda slägtskaps- och i-ätts-förhallanden utan tvif-
V(d förtjenar.
Utom dessa bref har Ma£>istei' Roth lemnat en full-
ständig afskrift af det vidlyftiga boui)ptecknings- och vär-
derings-instrumentet öfver qvarlätenskapen eftei" (xrefve
Mai»"nus (bd)riel De la (Jardie i)a Käii'i2:elh()lm, iemte
löfte att till denna i kulturhistorikt afseende vigtiga
handling l(.'nuia nägra liistoriska upplysningar om detta
»Xods och dess äldre eo-are. I^n laiu>:vario; siukdoni hai-
hindrat detta löftes u})pfyllande under det nu tillända-
^■) DroUniiii:' .M;iri;;iiTtas ifiiu^l liui;-. Förde i x.ipiicl flt t juiliutVud
iiu'(l g-yldciu,' horn i bliltt tult. Ni'i<;'Ot sljiotskiipshaiid tMiiflhiii Herr Erik
Eriksson ooli denne Herr Abraham kiinna ej Ki(hhirhus<>-euealo<>-ierna.
Bysta torde siiledes o-ononi k()|) komiiiil uti Herr Kriks hand.
99
liipna aret, men Föreningen hoppas dock att den ntlof-
vade historiken snart skall lemnas, oeh anser sio- derföre
icke behöfva här närmare redogöra för de upplysninoar
om Grefve Magni bohag ocli samlingar, om slottets in-
delning och möblering o. s. v., som i den omnämnda
handlingen meddelas*).
Sedan Konii'l. Akademien till nnderstödiande af
socknevis n])prätta(K' förteckningar öfver vara
ännn l)ehallna fornlemningar ställt en summa af 300
Rdr till Föreningens disposition, har genom kungörelse
i länets tidningar tillkännairifvits att sådana bidra»: fö-
reträdesvis kunde påräkna ersä-ttning, samt till viiniande
af enhet i dessas form och u])pställning några enkla
anvisnino;ar lemnats dem, som i detta arbete velat del-
taga. Under förutsättning att bland Nerikes vid Upsala
universitet studerande ungdom möjligtvis kunde finnas
en ellei- annan Anulinji', villio- att i detta fall biträda
Föreningen, atläts un(h'i' sistlidne April manad skrifvelse
till Södermanlands och Nerikes nations Förste Kurator
med u])])maning, att härom underrätta sina hmdsmän;
men da nau"ot svai- ci crliallits, och naiion verksamhet
i (h'iiii:i i'igtning icke försports bland Nerikes Akade-
miska ungdom, vill det synas, som om Föreningens hem-
ställan lemnats utan afseende. Af sina ähh-e medarbe-
tare liar Föreninu'en emedlertid iiiidei- det förflutna
aret fatt emottaii^a S) sådana förteckniimar, nendi(i|;en
för Hardeiiio, K i-ä k 1 i iige, Hackvads, lulsbergs, Tan-
geiMsa, Skagersh II Its, (^visbro oeh Kiiista suck-
*) Mjii-M-stcr Kotli li;ir liirc dciiiui bt-riittelses iitsiiiulaiidi' iiii'ri;it sitt
löfte, liviirfön; lians skritt om Miijiiius (xiibrifl De la (ianlie (K'1i Kägfjel-
lioliii häl- följer siisom bilaj^a (Litt. D), emedan Föreiiiugeii väf^at hoppas
att Kongl. Akademien skall anse den fiMtjcna ett rum i dess tidskrift,
llcdnktionsliistorien iir alltfiir litet hearhctad, oeli derfiire vore det i
höjThta miitto önskvardt om understcul kunde beredas Herr Uotli till fort-
siittaiide af lians stora arbete om »Abalieiiritioiien oeh Reduktionen af
Kronans jrods och riintor i Niirike», och andre forskare IVir andra pro-
vinser \ini' följa hans exempel.
23
nar af" Doktor H. Hofhcrg, saint för Fclliuosbro af
Herr J. Walilfisk, Af dessa, livilka här följa såsom
bilagor (Litt. 1) och (-), äro isynnerhet Doktor Hof-
bergs förtjenta af synnerlig iippniiirksanihot, såväl för
deras fuUständigliet och rediga nppstä Ilning som för
de vackra planclier oeli pcinn-itningar, livarnied de der
beskrifna föremålen aska(lli"si<>i'ts. Att ino-a uti när-
mare redo!2:örelse för dessa förteckninfjars innehall torde
vara öfverflödiut, tia KonLil. Akademien tvifvelsutan delai'
Föreningens åsigt, att de i sin helliet böra offentliggöras
såsom bilagor till denna l)erättelse, hvarföre Förenin-
gen öfvergar till de smärre bidrag till l)el3'sande
af Nerikes fornlemningar, som under aret inlemnats.
Jemte snnnnarisk n])pgift pa af honom inom Lennäs
socken anträffade äldre minnesmärken, livars utarbe-
tande till fullständig antiqvarisk beskrifning hans missi-
verande till annan församling förhindrat, har Pastor A.
Wa^tter till Föreninuen insändt afteckninoar (Bil. Litt.
F) af de vid 8eo-ersö beiintlioa fornlemninoarne: Habors
röse (frän tvänne olika sidor), stensättningarne vid Se-
gersötorps gräns och pa Nämndekarlsbacken, samt plan-
ritningar af dessa och en förstörd stenkrets eller skepps-
form vid Eldtorpet, äfvensom af de på ön W inön före-
kommande talrika fornlemningar. Dessa teckningar upp-
sändas ienite denna berättelse dels i orioinal, dels i
kopior af de lemnade konceptritningarne. Särskild up})-
märksandiet förtjena de sistnämnda, upptagande tvänne
stora blad, hvaraf det ena lemnar en öfversigt af de j)a
\\ inöns södra udde l)etintliua stensättnina'ar och <>Tafhö-
gar, och det andra upptagei' de söder om norra garden
derstädes l)elä<i'na j>Tafkullai', bautastenar, stiMisättniniiar
samt den s. k. Stora Galten, ett större stenblock (blothäll?).
krin<!- hvilken Wininii"arne fordom sandats na \ ålborgs-
messo- och möjligen äfven andra aftnar vid np[>tända iddar.
Då emedlertid dessa kartor till största delen utförts efter
24
ögonmått, livarigcnoin fornleinniiigarnes storlek och in-
bördes förhållanden ei kunnat med tillräcklig: noo-irrann-
het bestämmas, samt de till Föreningen insända kon-
eeptritningarne ej voro öfverallt fullt tydliga, hvadan
misstag vid kopieringen kunnat ega rum, så torde en
fullständig och noggrann uppmätning af dessa tvifvels-
utan märkelig-a foi-nminnen vara nödvändig»:, och Före-
ningen vill härtill söka l)ereda nödiga medel samt lata
den i mänga afseenden nl;irk^'ärdiga ön blifva föremal
för nästkommande a]'s undersökninirar af vara foridem-
niiigar.
F]'an Löjtnant J. H. l^undh har Föreningen fatt
emottaga l)eskrifning pa den s. k. jdtarestenen på Norra
Kiirrn egor uti Hammars socken, tillika med trenne af
Studeranden vid Karolinska elementarläroverket i Öre-
bro Th. Giöbel tagna teckninirar af densamma, sedd
frän olika sido]'. Sjclfva stenen — ett klippblock, lik-
nande en fyrkantig, stympad och omviind [)yramid, uwA
en höjd ;if omkring S fot, och hvars uppåt vända bas
haller ungefär 80 qv. fjt — hvilar pa (h'n med klack
försedda, omkring 'Ii) (jv. foT \'uhi toppen, ocli kan lätt
vaiig-as, hvai'\i<l klackens stötanch' emot (h't undei-lig'-
gaiuh- berget frandcallar ett egendondigt lind. Den är
således en "iMicksten" (i"okkesten, i'ocking-stone), och
(dinru dessas arcdieologiska betydelse ännu ej torde få
anses fullt utredd, o(di det i allmänhet är svårt att
aigöra, om o( li niii- eii sådan betydelse med skäl kan
dem tilläggiis, enäi' natui"('ns ocdi c] menniskaiis krafter
antagligen gifvit dem do-as egendomliga läge*); sa kan
man dock af den i(Vaga\arande stenens form och benäm-
ningen "altarestenen" nK/digcn \ai"a bei';ittig'ad att antag'a
*) Af lli'i;i skiil kfiii l''()i(iiiiigcn ej liiir iii<^;i i iiä^oii iiiiriiiarc iiu-
(Icrsökuiiiii; :it' detta sliii^s ioniiiiimioii, om livilka kan liisas uti ('lir. llau-
steens ariiaiKlliiii^ om »Rokkcstciic paa Iloolaiidsljeld i Modimis Pritste-
•i;j<'ld i .\or<rc». Annaler for Nord. ()ldk. o<r llistorii- tVir 1H4H.
25
det. han foi-dom cgt någon jinvändning vid hedniska
offer eller sa.soni orak<d. Ännu har man väl icke lyckats
uppspåra nägon Ix-stänid sägen, som bestyrker ett sådant
antagande, men livad som förtäljes till förklarande af
stenens nanui, eller att nordens förste Apostel Ansga-
rius derifran predikat för trjiktens hedningar, synes dock
antvda att några rcdigiösa handlingai' här öfvats, elnii'u
dessa niccl mera sannolikhet tillhört en hednisk än en
kristen kult. För Hammars fornlemningar i öfrigt har
Studeranden Th. Giöbel dessutom i en särskild upp-
sats redon-ioi-t. och denna socken, likasom i allmänhet
Södra Xerikes bygder ondvring Wetterns nordligaste
vikar, är (dier rättare har varit en minnesrik ti'akt, som
förtienar att o-iMiudliut undersökas. Slutligen har Före-
ningen fatt sig tillsända planritningar och kartor öfvei-
foridemningarne vid Nori'backa, Lunger och Hammar,
för hvilka närmare redogöres i sammanhang ukmI de åt-
<»-ärd(']-, som i och för dessa minnesmärkens skyddande
under d(!t ini förflutna aret vidtagits.
Uti berättelsen för aren 1860 och 1861 omnämndes
att F^jreningen sett sig nödsakad att genom Kongl. Majits
Befallningshafvande tills vidare förbjuda bebyggandet af
en »i-rusas i Kilils socken vid N <»ri'backa å Hammarby
egor, da sådant ofelbart skulle medföra dei* varande ätte-
höoars totala förstörin<>\ Sedan emedlei^tid ställets e<!;are
i laga oi'dning sökt tillstand till platsens bebyggande,
har Föreningen, till hvilken ansökningen af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande remitterats, låtit genom sin ledamot
Brukspatron C. G. Löweuhielm undei'söka. ui)])mäta
och afteckua stället. l*a grund af <h't utlataiuh', llei'r
Löweuhiehu afgifN'it, oeh med stTxl af den karta, han
insändt, har Föreningen tillstyrkt oeli Kongl. Akademien
nujdgifvit, att af <\rv \araii(h' fem ätttdiögar tre, såsom
för byggnaden hiudeiTige och rechni i väsentlig mon
skadade, linge undanrrxljas. Vnr att emedlertid pa något
•2(;
sätt iqjpiiiuiitra till de återstående tväiiue höoariies värd,
har Brukspatron LuAvenliielm benäget lofvat lemna tjen-
liga trän och buskväxter till deras försköning, blott
jordegaren vill beqväma sig till att i>lantera dem.
Under det förflutna aret hai- lirukspatronen oeh
Riddaren R. Montgoniery-Cederliielni pa Segersö,
hvars omvårdnad om stensättningen pa den s. k, Xänni-
dekarlsbaeken Föreningen redan i sin allra första berät-
telse haft glädjen omnämna, låtit upprätta och omhägna
den af Pastor Wa^tter aftecknade stensättningen emot
Segersötorps gräns, bestående af 6 stycken resta hällar*)
af 5 till 6,5 fots höjd, hvaraf trenne länge legat omkull-
fallne. Att återställa detta fornminne till dess ursprnng-
liofa form liar beklaiilio^tvis ej varit möilia't, då marken
o-enom urustäut blifvit skadad; men arbetet är utfördt
med all möilii-- noiri>rannhet och omtanke. Föreningen
eger äfven grundadt ho[)p, att Herr Montgomery-CV'der-
hielm skall utsträcka sannna berömvärda omvårdnad
till öfriua pa Sejrersö eo-endom underlvdande hemman
befintliga fornlemningar, hvaraf flei'a äro ganska märke-
liga, ehuru deras af Hallman och Berndes antagna sam-
])and med dcii ganda sägnen om Habor och Signild
torde vara mei- iiu tvifvelaoti<it.
Pa Föreningens u[)[)maning att lata ondägga den
änLTsväu", hvars framdraiiande öfver Luiiuci-s as vallat
skeppssättningens rubbande ()nd<riug (\i']\ s. k. Kung
Siii^ijes sten, har J^astor ( ). (r. Bloml)eri: uiidci' sistlidne
Sei)tend)er manad der låtit anlä^iia n^ vml:' pa eu sträcka
af 170 fot, samt dels genom framköi-da stin-rc stenar,
dels medelst en lag stenmui'> u])i)f"öraiid(' gjort den
ganda vägen ofarbar, hvarefter de IVaii skep]»ssättinngen
bortförda stenarne aterLigts i deras l'oi-iia liigeii. Detta
arbete, hvarvid en mängd siriäri"e ti'äii ocli enbuskai-,
*) Sannolikt liar dot urspniiii^lif^a Jintalcl iiiir, säsoin flerstädes,
varit sju. orli en af liiillartic rrjrkoiiiiiiit.
■Ii
som bortskymt öfriuii dervaraiide steusättiiingar, tillika
uiulanröjts, har utförts med hiträde af arbetare fraii
Kåsäters egendom, hvilka Jägmästaren Herr Fredrik
Tottie benäget lemnat till Pastor Blombergs dispositioii;
oeli man bör kunna hopjjas att andra herremän inom
provinsen, som äro nog lyekliga att pa sina a^^ov kuinui
uppvisa märkeliga forntidslemningar, villigt skola följa
detta vackra exempel. ()fver fornlemningarne pa Lun-
gers as samt den förändring af der betintliga farvägar,
som blifvit en följd af denna restauration, har Herr
Blond)erg lemnat en karta, som — utom skeppsformen
omkring runstenen, — visar tlera andra dels ovala, dels
runda stcnsättningai-. Dessutom hai' Herr Blomberg
lemnat en nv, efter arbetets slut tagen afteekning af
sjelfva runstenen, li\ ilkcn visar att numera dera ieke
kan u))])täekas något spar efter drakens hufvud oeh
stjert, hvilka finnas anbragta pa den uti Peringskiöldska
sandinirarnc behntliiia äldre afteckninoen, och det är
äfven sannolikt, att de aldrig funnits pa sjelfva stenen.
Af denna i-itning äfvensom af kartan hafva kopior jemte
Föreningens skrifvelse i ämnet redan den 10 Oktober
till Kongl. Akademien inskickats.
Pa en backsluttning a Hammars säteris egor uti
Askers socken tinnes en ganunal stensättning, som tro-
ligen, och efter hvad äldre personer pasta sig minnas,
fordom haft en större utsträckning. Af sägnen sättes
den i samband med berättelsen om konungabröderna
Amund (Xer. Anuuii^) och SigNcd (Ner. 8igg"r och Sigge),
hvilka residerat, den iörre \)i\ Amehäll (Aniunds häll),
den sednarc, som haft sitr tings clh^r offerstäUe vid Ham-
mar, i)a 8i<'"i''etori)s ciior a den s. k. rar>tai»oru'. l'öi'
närvarande ut"'öres dciuia stcnki-cts af 1(1 resta hällar
af i] till H fots höjd. Af dessa xoro tväiine omkuUfallne,
men hafva ini blifvit upprättade af stiillets egari' P()>-
sessionaten (.J. La ucrurc n . som äfven till Föreningen
28
iiileiniiiit plaiiritiiin»i' uf sjcltVu foniniiiinet, iikmI upp^-ift
a de sär.skildM steiiarnes höjd och iii])örde.s afstand, samt
tillkäiiiuiiiitVit sin afsi<>t att nästa ar idantera nairra
träd onikrino- detta minnesmärke, h\ilken omtanke Före-
ningen ansett förtjena KongL Akademiens uppmärksamhet.
Uti Sköllcrsta försandings gamla oeli såväl i ar-
chiti'ktoniskt som historiskt afseende märkeli^a kvrka
fanns ännu pa l8o(J-talet ett utmärkt vackert fönster
af l)rändt glas, anbi'agdt i choret öfver sjclfva altaret. I
följd af den tidens smak och afgjorda förkärlek för
ljusa och glada kvrkoi' vai' det natu]'ligt, att (h*tta fön-
sters ålderdomliga utseende och dunkla färger skulle
anses xanprxda och förm(')rka det ucnoni tVikosti<i"t slö-
sande med hvitkalk och pei'lfäig' upputsade templet.
Det hlcf också ;ir 1S;)4. i krsift af vederbörligen a socken-
stännna fattadt heslut, nedtaget. fr)usteröp})ningen, till
vinnande af mera ljus. utvidgad, samt det ganda Göti-
sk:! h;ig\(i'ker ue(|])rutet oeli lörstördt. Sjelfva glaset
togs dock till \ara samt inlades uti ett skåp i sakristian,
der det förbiet" liii-uande till ai* 1(S61, da nairra aktade
dannemän inom försandingeu \ i'kade (h'.ss återinsättande.
Tiderna och smaken ha(h' nu förändrats sä, att detta yr-
kande vann allmänt l)ifall, och försandingeu pa allmän
sockenstämma beslöt att fönstret skulle återföras pa dess
ganda j)lats. Föreningen, härom unch-rrättad, aflät genast
skrifv(dse till pastorsembetet. bet\'gan(h' sin tacksamhet
\'nv (h'tta. rr)rsaniliiigen be(|i'ande besbit. oeii ei-bjrxl sig
att kostnadsfritt anskalfa ritninii' till iVnisti-cts n\a infatt-
ning. Sedan ti»i">andingen pa .Micliaeli soekenstinnnia s. a.
antagit (h'tt:i anbud. npp(h'og l"'öreningen at Läraren vid
Techniska Flenientark"n'o\('iket i ( )rebro Herr A. Kjell-
sti-iMu att uj>|)göra bärfrn- nödiga ritningar. Dessa hafva
;d\cn leninats o(di af Sktdh-i-sta fru-samling antagits; men
(bl Hei-r Kj(dlsti'<jin iitlofxaf en niinnare re(b)gr)i'(dse föi-
sina at<i;ii-(b-i-. afseeii(b' <b'tta fön>ters resraui'ation m. m..
29
hvilkcii ej äuiiii iiikoiiiniit, iriaste dessa ritningars ufver-
säiidaiulc till Akadcinieii u])])skjutas. Utom ersättning
för resa ni. ni. har detta fönster kostat Föreningen 80
Rdr Kmt, en i förhållande till Föi-eninjrens tilljranirär
nog stor snmina, men som doek i ingen nion kan anses
ersätta det arbete, Herr Kjellstnnii af ett varmt och be-
röinvärdt nit för var medeltidskonst härpå nedlagt. Dä
emedlertid församlino-en o-odkänt ritiiiiiucii, och Sköllei-
sta kvrka eo-er icke sä obetydlioa tilliiano-ar, kan Före-
ningen med allt skäl hoppas att snart fa se det vackra
fönstret aterfördt pä dess gamla plats. Dessutom är
det ganska sannolikt, att Sköllersta församlings åldrige
herde Herr Prosten och Ordensledanioten, Jul)elma-
gistern G. A. Hallman skall med frikostig hand under-
stödja ett företag, som förorsakats af ett under hans
pra'sidiuni pa ISoO-talet fattadt cdyekligt sockenstämmo-
beslut.
Da detta konstverk icke nrsi)runirlii>\'n varit beräk-
nadt att i>rvda Skr)llersta kvrka, hvilket bäst svnes
deraf, att tvänne hiifvudafdelninuar af si(h)l)ao-arnes
glasmålningar saknas och aldrig varit der insatte, så
anser Föreningen sig här böra meddela följande af dess
vice ordförande Herr Friherre Huiio Hamilton lemnade
ni»|)lysning. Herr Friherren erinrade sig neiiiligen, att
han pa 1840-talet hört af da\'arande Fransyske Mini-
stern härstädes, Grefve de Mornay, att, enligt gamla
familje-anteckningar, en medlem af slägten de Moi-nay
skänkt ett maladt fönster till Sköllersta kvrka, men att
Heri' (Ji'er\-cii \ id besök derstä(h's icke lyckats återfinna
detsamma. Svenska historien kännei- en medlem af tK'iiiia
slägt, M:r (Miarles de Mornax, liai-on dr \ areiiiies,
och det är ej osannolikt, att Sköllei'sta kyi'ka har
honom att tacka för (h'niia \aeki'a och siirch-les d\ i-bara
|)rydna(l. Fö(hl i 1'raiikrikc af" iidel börd och sannolikt
en fi";in(h- till (h'ii iiiira samtidiu"e ocii såsom ifri^' för-
80
svårare af protestantismen kände statsmannen och skrift-
ställaren Pliilippe de Mornay, Seigneur du Plessis-Marly,
hade han, till följd af religionsförföljelserna, sökt en till-
flykt i Sverio-e, der hans lärdom och skickli"-het i dii)lo-
matiska och krigiska värf snart förskaffade honom ett
hö"t anseende och konuni>sli<x ynnest. Af historiens
vitnesl)örd yeta yi ock, att han, förledd af en rättmätig
harm öfyer det oyärdiga sätt, liyarpa hans fordne
herre och gynnare, den afsatte Konung Erik ))ehand-
lades, deltagit i stämplingarne mot Konung Johan, blifvit
dömd till döden och afrättad 1574. Men hans deltagande
i denna sammansvärjning, hvars hemliga drifFjedrar, ut-
sträckning och egentliga syften ännu äro insvepta i
dunkel, synes icke vara stäld i rätt dager af vara histo-
rieforskare, som för litet uppskattat den anborna Fran-
syska ridderliiiheten hos denne Sveri<»:es förste le<2,iti-
mist. Om De Mornays och i synnerhet hans hustrus. Fru
Anna Trolles frikostighet mot skolor och kyrkor vitnar
Biskopen i Wexiö Petrus Jona' uti sin öfver Fru Anna
ar 1620 hållna likpredikan, (h'r han, utom de för Kal-
mai" och Wexiö läroverk stiftade De Mornayska och
Trolleska stipendier, upj)gifver, att »mast alla kyrkior
"Uti Kalmarna superintendentia, sä och drygaste delen
"öfvei- Iichi Wexiö stift" af dem försetts med nya kyrko-
skiMidai-, kalkar ocli patener. Denna IVikostighet, hvil-
kcn den In^dervärde Biskopen kanske målat i alltför
starka färger*), i förening med Friherre Haniiltons up[)-
gift, berättigar det antagandet, att (-harles de Mornay
skänkt det ifrågavarande fönstret, hvilket Inm troligtvis
*) Att Fru Auua, oaktiidt sin riik()stig;lict, var f>;aiiska sträng och
allvarlig, synes af följande utdra''- ur liiskopcns Pcrsonalia: »Hon lät al-
»drigli iivarkr-n faltiii-a vtiidciitcn- clldr annat nödstiilt folk gä oliulpna
»art" sin gärdli, niud mindre lion siigli tcckn till liögiVrd lios studenterna,
»medii Ahsalonis här och annat», ty hon kunde ej lida dem som vill
»lempa sigli efftcM" then gruffueligli Luxum nu iir j kliuler upkonicn,
»wiliaiides eller wara ent/ligli än sädant fcir ögon sij».
31
inedfört fV;iii sitt fäderiie.shuKl, ocli att han i Sköllersta
c'<it eller sasoiii fbrlrniinu' imiehaft något jordagods. 8oni
familjen De Mornay äinni lef\-ei- i Frankrike, och upp-
lysningar om (Miarles de Mornays förläningar kuniia
vinnas i Kammar-Arehivet, hoppas Föreningen i en kom-
mande berättelse härom kunna meddela säkrare upp-
Usniniiar.
Uti IxTiittelsen föl- ai" ISIil (nnnämndes att F(Jre-
ningen hlaiid stv)upade medeltidsbilder och fragmcnter
af äldre kyrkoinventarier pa sakristians vind i Sköllersta
anträffat ett i kyrkan fordom upphängdt epitaphium
öf\'e]' Johan Chrvsostome (lordon, som dera namnes
»boren Friherre till Clvne oeh Renen» samt ()fverste
för Nerikes och Wermlands infanteri. Da denne Gordon
icke fanns np[)tagen uti de af Ennes uti (rreiffs tidskrift
Hermathene och Fernow i hans bc^skrifning öfver Werm-
land införda Ofverste-se]'ier, nedtOi>"s detsamma för att
närmare undersökas och i'enoveras. Yrsnö och regn,
iivai-af deima historiska relik sa länge hemsökts, hade
ut[)lanat vapensköldens olika färger, men allt visade
dock, att denne Gordons vapen, med undantag af hjert-
skölden (en röd halfmane i guldfält), till nästan alla
(hdar öfvereiisstämde med det hertiulii2:a. hvadan denne
■ lohan (Mii'\ sostome, som enlio:t underskriften föddes i
Abei'deen (l^berdyn) K) 17 och dog i Stockholm 1G58
måste hafva varit <'n \ ngre son idler ättling af det
hertigliga Gordonska huset; men t)aktadt vidsträckta
f()rfrai>'niiii:ai' har Förenini>"en ännu icke hckats viiuia
några näiMiiare iipplysningai* om hans härkomst. X^cv-
eniot har ur \;ira inhemska archiver om honom cfhallits
följande underi-ättelsei". \)v\\ K) Augusti l()4r) tick han,
eldigt riksregistratnret, ftirnn i k hirereger ingens fn 11 magt
atr \ ara ( )f\"erste \'nv ett regemente Nerikes fotfolk tdler
(h'ts;imnia, som sechiii kallado Xi'rikes och \\ ermlands
re liC ni c lite, i hvilkeii bestidlninii" lian således efterträdde
32
sin svärfader och landsman Thomas Thomsson, som s. ä.
erhållit nådiii-t afsked. Under år 1644, da lian med
sitt regemente låg" i Göteborg, hade han den oO Juni
— enligt bref derifi-an af den o Jnli s. a. i Sekretera-
rens samlingar — med mycken tapperhet och raskhet
tillbakaslagit Danskarnes försök att gå öfver Göta elf,
jagat deras lodjoi' ^U mjl uppför strömen till dess de
vid en förträngning, der de knnch* nas af mnskötelden,
tvungos att fly och, sedan de kastat sina fältstycken
öfver bord, Icmna fem af de stöi'st;i l)atarne i sticket.
Från Götebora" skrcf (Joinlon sielf den 2i) An-iusti s. ä.
till Kikskansleren (l)ret'\et i Tidösandingen) och klagade
öfver ekonomiskt obestånd, samt anhöll att till det-
sammas afhjelpande bekonnna ;itminstone ett en(hi gods
i donation. Denna begäran bifölls, oeli wi' i-iksregistra-
tnret finner man, ;itt h:in den 10 December 1 (14."), under
Norrkr)j)iiigs besluts vilkor erlinllit följiinde kronohem-
man i \Vei'ud;ind, Kilds liäfiid och llamuiarö socken,
nemligen: Hailtoi'p, Jönstor^), Bråten, Xolgårdeii, llof-
laiida. Store Skogen och Söderhammar. Af dessa hem-
m;iii bildade hiin sätesgarden llammarö, hvartill han sc-
deniiera skrcf si<i" och som ;if Drottnini:' Kristina licuom
öppet bref af den lO Xoxcmber 1(I.")() rr»i-\jni(lla(les till
allodialt frälse. Af\('n i Nerike ha(h' h:iii bildat sig en
sätesgård ;if det mantnl i \\ ärsta i Askers socken, som
svärfadern bhind in;inga andrn erli;illir under Xorrkö-
i)inii's besluts vilkoi'. Säteribvii:unadeii drv hade lian
redan 1(142 u|)pfört, sa som man (iiniei- af jordeboken,
oeli godset ökades den '!•) Mai's 1(141 \\\c{\ det andra
lienimanet dei'stii(les samt några sm;iiM'e liemmans(l(dar i
Askei*s socken. inkr)pta af" kronan. Detta oaktadt s\iies
(iordon> <4<ononiiska stiillning alltid \arit tr\ckt. Kedan
den IS Septend)ei' 1 (I,')(l måste lian rr»rs;i Ija Wärsta
till l'ältmarskalken l'oi'stens>()ii löi- I,,")!)!» Ibh' specie,
och da denna sninnia ej IV'>rslou- till betiickande al hans
33
gäld, måste 2 år derefter äfven Haininarögodiset förytt-
ras. Det inköptes af den rike Skotten Hans Makeeler
pä Gäsevadliolni för 10,000 Rdr. Om Gordons lefnads-
förliallanden i öfrigt vet man l)lott att lian varit gift
med Anna Thomsson, dotter till Ofversten Thomas Thoms-
son på Wrana, oeli att han med henne egt barn, ehuru
endast en dotter äniui är känd. Fru Anna Gordon,
som efter mannens död bodde hos sin moder på
Wrana, var ännu 1659, då ,Sköllersta predikstol om-
målades, enka, men ingiek sedermera nytt gifte med
den ofvan nämnda Hans Makeleer, hvars tredje hustru
hon blifvit, oeh hvars son af ett äldre gifte Justitie
Born-mästaren i Göteboro* Johan Makeleer tiek hennes
dotter Anna Margareta Gordon.*)
Af hvad här anförts S3'nes att såväl von Stierman
i sin Matrikel, som Ennes, Fernow oeh Riddarhusgenea-
logierna förblandat denne Ofverste Johan Gordon med
hans samtida och på Riddarhuset introducerade landsman,
Ofversten Johan Bordon; och att detta misstag upp-
kommit genom felaktig läsning af namnet på den för
Nerikes fotfolk den 10 Augusti 1643 utnämnde Chefen
göres tydligt deraf, att Bordons fuUmagt uppgifves vara
af samma dato. Såsom Ofverstar för det, genom Neri-
kes och Wermlands kompaniernas åtskiljande från den
ganda Södermanlands-fanan, hvilken under Gustaf Adolfs
tid omfattade hela furstendömets utskrifninji', bildade Ne-
rikes eller Nerikes och Wermlands re<i'emente har man
således att efter Thomas Thomsson, som tog afsked 1643,
nännia Johan Ghrysostome Gordon, efter hvars död 16.53
regementsbefjilet emottogs af Abraham Cronhjort, som
*) OtVaiisiiieiuk' upplvsniugiir om (ionlou ii,iuii(la >iii- dels; pil ha-
uiigna nicddilaiidcu af Aiuamicnscu i Koiigl. Riksarfliivet Magister N.
A. KullbtTg, dels pä alskrirtiT af liiir aidorda \)vv\\ som J^iirovcrksadj.
Magister llotli godhctsiullt jcmlc åtskilliga andra aiitrckiiiiigar lomiiat
Föreuingeus Sekreterare.
34
sedan 1645 varit Ofvcrste Löjtnant derstädes. Bordon, som
1654 blef Chef för Dalregementet, har derföre endast af
misstag kommit att räknas hhmd Nerikes och Werm-
lands fältöfverstar, och sedan nanmförvexlino-en med
Gordon en gång skett, har man äfven — som det synes
origtigt — påfört honom dennes hustru, Anna Thomsson,
hvilken uti såväl Bordonska som Thomssonska genealo-
gierna på Riddarhuset*) uppgifves såsom gift med ()f-
versten Johan Bordon.
Utom den här omnännida Ofversten Johan Gordon,
hvars halfförmultnade, men nu renoverade vapensköld
blifvit åter u})phängd pa dess gamla plats i Sköllersta
kvrka, äro fiere medlemmar af denna vidtut2:renade
släo-t kända uti Svenska krio-shistorien. Bland Konung
Gustaf II Adolfs krirrare af Skottsk börd namnes redan
pa 1620-talet en Ofverste Löjtnant Johan Gordon, och
1644 var en ( )fverste Alexander Gordon Svensk Kom-
mendant i Driesen.**) Denne Alexander, som pa möder-
net var en nära frände till Svenske Generalen Sir Alex-
ander Lesley, sedermera Earl of Levcn, förde Gordo-
nernas enkla vapen och härstammade frän en yngre
o-rcii af det sedermera hcrtioliiia huset.***) Sa väl han
*) Fin^-c nijin sätta tro till v.n aiitcc^kniiiji- om Tlioiiissoiiska siliig-
tcii uti cu gaiimial tiaiulskvilVcii hciiittclsc om SkciUcrsta socken och dess
märkvärdig-hetor, l'()i-vaia(l i kvrkans arcliiv, skulle Uiddarliusg-eiiealogicu
tor demiJi ätt icke \ara fullt rigtig, och Ofverste Thomas Thomssoiis
farfader varit Andreas Maitland (siiledes af den ganda sliigteii Maitland
eller De Metulant). gift med Cecilia Maklijdh (Maeleod eller Makelccr?),
livars syskon Jilvcn omnämnas. Namnet Thomsson skulle hafva upptagits
af dennes son llmrik, Ofverste Thomssons fader. Tillfiirlitliglieten af
denna u])pgift, som sannolikt tillkommit i och f()r personalierna (ifver
den i Skiillcrsta kyrka hegiafnc Ofverste Alexander Thomsson, kan ej
bestyrkas, nnm Fiiix-ningen har dock an^ell denna anteckning t()rtjena att
omnämnas.
**) lian var gift med Anna von Naelitigall, som varit Drottning
Kristinas iloljungfru och dog detta ar. Jfr Micradii Invitatio ad funus
etc. i Sekreterarens sanilingar.
***) Hans af liiidet i Kdinhurg utfärdade pedigree. som finnes i Sek-
n;terarens samlin"ar. visar att han varit sonsons son af William (Jordon
35
som den förutnämnde fJolum ('lirysostome, hvars vapen
endast till hjertsköldon (en röd ligo-ande halfmåne i
^yldene falt) skiljer sig frän det hertigliga, voro således
ättlingar af Alexander Seaton, förste Grefven af Huntly,
som genom ])arlamentsakt tiek tillåtelse att npptaga sin
moders familjenamn (Jordon. Frän en annan i^ren af
den ganda Gordonska familjen (dier huset Haddo här-
stammade deremot Patrik (Jordoii till Aehluiehries,
som under Polska fälttaget 1655 — 58 från simpel ryttare
tjente sig u})j) till Offieer, men tillfångatogs af Polac-
karne och slutligen gick i Rysk tjenst der han avance-
rade till General en chef, och såsom författare till en
ganska vidlyftig dagbok*) lemnat i>:oda bidrao' äfven till
Sveriges krigshistoria. Uti slaget vid Narwa stupade
pa Svenska sidan en lifdrabant Johan Gordon ,**) och
bland der tillfångatagna Rvska offieerare ***) finner
man — utom en Ofverste Löjtnant, en Major och en Kap-
ten af denna slägt — förutnämnde General Patrik Gor-
dons son, Ofversten James Gordon, som rymde ur
till Brass Clat och Daviot, cu yngre son till Alexander, tredje Grefven
at" Huntly.
*) Ett li(")f>->t intressant arbete för den, som vill liira kiinna Kysslands
seder oeli sanifundslif p;i denna tid, utgifvet på Tyska af Furst Obolenski
oeli i):r Posselt i trenn(^ dijiva hand. Man finner der vackra bevis pii
(ieneral (iordons allvarliga sinnelag-, gudsfruktan och sliigtkiiilek. Den
sista egenskapen, en Skotsk uatioualdygd, biranledde nianua friinder till
(V-w stora mannen att söka lyckan i Ryssland, dei- de flesta af dem äfven
f()riijelptes till f(')rniånliga anstiUlningar.
**) Jeiid". '>!)(■ under Kongl. Majt/ eget Inigt Couinieiido med
»(Jud/. llielp i niaiinau:iune oförlikelig iirliallna Segreu emot de troliisa
»Kyssar, tii den trogna Staden Narwa Lyeksaligen 1'ndsattes, Tappre
»Sviinskes Döde och Hlessera(h's Ahre-Cirifter och Älire-Siingiar» — (St(n'k-
holni Wankifs Enka G l)lad (ivarto) i Sekreterarens sandingar. J)enne
Johan (iordon namnes ej af Knnes, och var troligtvis en sonson till
Johan Chrysostome, samt son af den under Konung Carl Xl.s tid Kf-
vande Ofverste (iordon.
***) }v\\\\. »Sanidardig berättelse om tlu- Kyske Fångars ankomst
till Stockholm» etc. (Stockholm AVankifs Enka TJ blad Uvarto) i Sekrete-
raicns sandingar.
36
fångenskapen 1702, Siinit hans frände och mag ()fver-
sten Alexander Gordon till Achintonl, hvilken äfven
efter några års fångenskap återkom till Ryssland, h var-
ifrån han som General Major ar 1711, efter en händel-
serik och af romantiska äfvent}'r nppfylld ungdom, åter-
vände till Skottland, der han pa sitt fädernegods Achin-
tonl nedskref en historia om Peter den Store.*) Gor-
donska namnet möter sedermera sjlllan inom värt land,
men dyker dock nnderstundom upp särdeles i Göteborg,
der en Anna Juliana Gordon, f. 1670 och dotter af
en Ofverste, år 1686 ingick gifte med Rad- och Handels-
inainien derstädes Abraham Brun, och der äfven — en-
ligt meddelande af Domprosten Doktor P. Wieselgrcn —
en Fru Gordon för kort tid sedan aHidit.
Förenin<2:ens Samlin"' af Fornsaker har under
detta nv vunnit en tillökning af 21 nummer, hvaraf 14
inlemnats af Pastor A. Wa^tter och Studeranden Hal-
lin, ov\i af dem li()[)saiidats inom Ekeb}', (Jellersta, Sköl-
lersta och Lennäs församlingar. Dessa, u})ptagna i sam-
liniivn under X:r ()^) — (JS ocli 70 — 77, iiti>'öras af 7 st.
större och mindre Hintkilar eller vincoiir samt lika mann^a
stenyxoi' eller hackoi- med .skiilYhal. Af ilintkilarne äro
i syiuierhet N:r 62 — 67 m;irkv;irdig;i föi' dei"as såsom
Nerikesf}nd ovaidiga- storlek, da den största (N:r 62)
är 12 tum läng och '2,2 tum \)vrd i eggen, och dvii
minsta liai- en längd af (S,ö tum samt 2,2 tums bredd i
skäret. Funna af en och samma person uiidci- odling
af en backe och ])a i'inga afständ fVau h\ai'aiidra kuiiua
'de med allt skäl anses såsom ett f\n(l, (h't största och
miirkcliii-astc: man af (Ulika äldi-c fornsakci' häi- vctci'-
ligen anträffat. I (öljd af u])pliittar('iis okuniiiglict om
fvndets värde och antiiiN ariska betNdclsc badc de s;ir-
skihhi flintkilarnc sj)litti'ats ])a olika hiiiidci', ocli en af
■'■) l)ctlii iirhrtc iii''os!» IjekiUit ^cikiiii \\ ii-liii,;ins Tyska ("il'\ crsiitt-
niiif,', utj^ilvcii i l.cipzij,^ 17<i2.
37
dem, N:r 02, liade redan genom Kapten Coyets försorg
inlemnats till Föreningen, innan det lyckades Hi'r Wa^t-
ter och Hallin att liopsanda de öfriga. Bland de af
nämnde Herrar lemiiadc fornsaker inå särskildt nämnas
N:r 7i^, skafthacka frän Ingwaldstorj) i Lennäs, såsom
varande af en här mindre vanlig form och stenart. Af
de öfriga under aret inkomna 7 nummer äro: X:r 78,
styckekula af jern 6,7 tum i omkrets, funnen vid Ro-
mareskans i Fellingsbro socken, en gafva af Herr Wahl-
fisk; N:r 7 i), stenyxa med skafthäl och N:r 80, stycke
af en kil (ellei" kanske endast ett vanligt bryne) skänkte
af Pastor O. (t. Blomberg, N:r SI stenyxa med skaft-
hal och N:r <S-2 harpuns])ets skänkte af Jägmästaren F.
Tottie samt X:r 84, Fingerring af förgyldt silfver, en
gafva af Löjtnanten J. H. Lundli. Detta sista nummer
torde förtjena en närmare beskrifning. Dess 1 tum
langa öfverstycke visar inom en krans af fcmbladiga
]-osoi' 8:t Göran i strid med draken, och pä båda sidor
derom uppstiga frän ringens smala understycke, som
småningom vidgar sig u[)pat, tvänne menniskofigurer,
som hälla hvarandra om halsen. Sannolikt är denna
familjeklenod, som bibehållit sirv irenoni flera o-enera-
tioner, en »i-ammal vi"-selrin<i', att döma af såväl S:t Gö-
råns, det täcka könets ridderlige skyddspatrons bild,
som af de omnämnda menniskofigurerna, hvilka, npp-
sprinii'ande frän samma irrund kärliut omsluta hvarandra,
till ett tecken af den innerliga förening, som up})kom-
mer emellan de olika könen "'enom äktenskapet. Denna
(^ i-
förklaring s\nes antaii-liiiare än att dessa figurer skulle
vara helgonbilder, ehuruväl man icke af drägt eller
andra attributer bestämdt kan urskilja huruvida de till-
höra samma (dier olika kön. De omständigheter, som
föranledt deiuia rings räddning undan smältdeg(dn, för-
tjena att, anföras. \'i(l ett tillfiiUigt best)k i en guld-
smedsbutik i Askcrsuiid fick Herr Luiidh se denna
38
ring och köpte honom. Da han nu ville erfara hvarifrän
ringen erhållits, berättade guldsmeden att han köpt den
af en gumma frän Wiby, tilläggande, att sådant gammalt
silfverskräp hade han ofta öfverkommit till billigt pris
och sedan förarbetat; men nu upplyst derom, att det
bättre öfverensstämde med hans egen fördel att för-
sälja, ;in att förarbeta sädana saker, lofvade han att
framdeles tillvarataga livad i denna väcj kunde honom
tillbjudas.
Till Föreningens samling hafva länets olika socknar
på följande sätt bidragit:
Stora Mellösa föi-sandi ng med 18 X:r.
Norrby as
Gellersta
Ask er
Sköllersta
Ekeby
Götlund a
Kumla
Lennäs
Ringkarleby
Lerbä,ck
Hardemo, Wiby, Snafiunda.
Hammar, Hosta, Lillkyrka,
Hidinge, Kräklinge, Anstå (jch
Fellingsl)ro församlingar med
hvarde]'a 1 nummer 10 »
Summa 85 N:r.
J öfverensstämmelse med ett för tre är sedan fat-
tadt l)eslut kommer denna sanding jemte de Skånska
fornsakei-, Föreningen genom Sekreteraj'en bekommit,
utgö]'and(! 13 nummer, och den i föregående l)erättelse
(omnämnda lilla myntsandingen att frän och nu'd nästa
års ])örjan förenas med Kai-olinskii Flementaidäro-
vei'kets IVMiit eiiiiiide samlill^•ar af samiiia art. Denna
»
»
14
»
»
»
18
»
))
))
6
»
»
))
6
»
»
))
5
))
))
»
4
»
))
))
3
»
»
»
•1
»
»
))
•1
»
»
»
•)
»
39
åtgärd hur varit nödvändig, da Föivningcns tillgångar
ej medgifvii furli}randet af sär.skild lokal, der de })a ett
ändamålsenligt sätt uppställde oeh ordnade kunde göras
tillo-ängliirc för allmänheten; och erfarenheten har dess-
utom visat, att den närvarande fördelningen pa tvänne
museer, hvartdera af sa ringa innehåll, icke varit till
ga^n för nåirondera af de konkurrerande samlinijarne.
De vilkor, hvarpå öfverlatelsen skett, äro, att Föreningen
förbehållit siir rätt att bestämma öfver de förenade sam-
lingarnes up])ställning och vård, samt att den person,
som af läroverket härtill förordnas, skall ställa sig till
efterrättelse de framställningar, som i detta fall kunna
göras af Föreningens styrelse. De fornsaker, som af
Föreningens medel framdeles komma att inköpas, skola
vid hvarje års slut, och sedan de till Akademien pa
öfverenskommet sätt först hembjudits, till Läroverkets
Antiqvitets-museum jemväl inlemnas.
Under det förflutna året har Föreningen fått emot-
taga följande böcker och skrifter, nemligen af Hans
Majestät Konung Carl X^", Mindesniierker af Middel-
alderens Kunst i Norg-e 3 häften, utoifna af Forenincren
for Norske Fortidsmindesmierkers Opbevaring, samt af
Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Aka-
demien 12 exemplar af dess Antiqvariska Tidskrift, haft.
I, till utdelning bland ledamöterna af Föreningens sty-
relse och ":nxnskninosutskott samt andra verksammare
medarbetare.
Afven Föreningens ekonomiska ställning kan,
jemförd med föregående ar, anses förbättrad, sedan
Kongl. Vitterh(>ts Historie och Antiqvitets Akademien
genom det välvilliga anbudet att lemna 200 exem})lur
separataftrvck af årsberättelsen, borttagit en dryg utgift,
samt ircnom särskildt anslaji: till sockneförtecknini>ars
upprättande satt Föreningen i tillfälle att mera kraftigt
påskynda denna vigtiga del al dess verksandiet. För-
40
eningens egna inkomster liafva dessutom ökats, sedan
det lyckats skattmästaren att utbekomma en del från
före2:ående år utestående årsafaifter, samt bidrair såsom
ständig ledamot erlagts af Brukspatronen Doktor Victor
C assel på Laxå. Föreningens ekonomiska ställning
synes af följande sammandrag af dess räkenskaper för
år 1864.
Inkomster.
Beliallnino- från förefj-ående år Rmt Rdr 286: 29.
O c, O
Inkomster: Arsafgifter 219: —
Af Brukspatron Cassel 50: —
Räntemedel 15: 13 284:
Akademiens anslao- till sockneförteckningar 300
13.
Säger Rmt Rdr 870: 42.
Utgifter.
Eldigt Gransknings-Utskottets beslut d. "12 1864.
Till v. Pastor A. Wa^tter 30: —
» Skogvaktaren P. E. Eriksson 25: —
» Studeranden d. Wahlfisk 15: —
» Timmerarbetiiren A. Johansson 10: — •
)) Architekten Kjellström 80: —
)) l)öcker åt Johansson o. Eriksson 10: 75 170: 75.
Enl. 1):() af Konu:l. Akademiens anslao;:
Till I):r Herman Hofberg 200: —
» Studeranden Wahltisk 25: — 9^)rc. —
AV «■ */ •
Diverse utgiftei':
Restauration af G()r(h)iiskii vai)eii-
skölden 15^ —
Bref »icli fiM-sändiiiiiii-ar 13: —
N. M. Linds i-äkuiiiii' 50: —
Annonskostnader m. m 31: 50 loi); ')(),
Ti'aiisp()i't 505: 25.
41
Transport 505: 25.
Behållning till nästkommande år:
Af Kongl. Akademiens anslag 75: —
Af Föreningens egna medel 290: 17 3(^5; 17.
Säger Rmt Rdr 870: 42.
Örebro i Föreningen för Nerikes folkspråk och
fornminnen den 31 December 1864.
G. W. GUM.ELIUS.
G. Djurklon.
Berättelsen åtföljes af fem bilagor:
A) Om några vid Hjelmarsnäs funna äldre perme-
bref; ett bidrag till Nerikes godshistoria. Af G. Djurklon,
(det äldsta brefvet af 1440) med bifogad slägttafia och
sio;illtecknino:ar.
B) Förteckning och beskrifning på de fornlemnin-
gar och minnesmärken, som finnas i Hardemo, Kräk-
linge, Hackvad, Edsberg, Tångeråsa, Skagershult, Qvisbro
och Knista socknar i Vester-Nerike, med 10 plancher. Af
Herm. Hofbero-,
C) Beskrifvande förtecknino- öfver Fellinii'sbro soc-
kens fornminnen. Af J. Wahlhsk.
D) Kägleholm och Grefve Magnus Gal)riel De la
Gardie; ett bidrag till historien om Carl Xl:s reduktion.
Af Mao-nus Roth.
E) Summarisk uppgift på fornlenuiingar inom Len-
näs socken ar 18G3, jemte 10 afteckningar. Af Axel
Witter.
Det hade varit önskligt att dessa, hvar för sig vär-
derika uppsatser hade kunnat här intagas; men då den
42
första och den fjerde bilagan behandla ämnen, som ligga
utanför planen för en Antiqvarisk Tidskrift, och då
särskilda sockenförtecknino;ar öfver fornlemninoar ansetts
icke böra, om icke undantagsvis, i Tidskriften ingå, utan
hellre samlas och efter hand kompletteras, till dess
man kan lemna en allmän och derigenom mera upply-
sande öfversigt af ett helt landskaps fornlemningar,
komma dessa bilagor att tills vidare otryckta förvaras i
K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Ar-
chiv, der de för vetenskapliga forskare alltid finnas
tillo:änofliii'a.
Föreningens för Nerikes folkspråk oeli fornminnen verksam-
het un<ler ar 1S65.
Till Ivoiinl. Vittcrlicts Historie och Aiiti (j vitets
A ka (I c 111 i e 11.
Likasom de uärinast föregående, har äfveii det ar-
betsår, Föreningen för Xerikes folkspråk och fornminnen
nu afslutat, lemnat ganska glädjande bevis på ett fort-
farande lifligt och verksamt intresse för fosterbygdens
forntid och bevarandet af dess spridda och stympade
minnen. Till Samlingarne för den bl if vande Ordbo-
ken öfv er Xerikes Folkspråk har Föreningen af fram-
lidne Brukspatronen Herr J. W. Grills arfvingar fatt
till afskrifvande einottafra denne för tidigt bortrvckte
forskares efterlemnade och i förra årsberättelsen om-
nämii(hi anteckningar öfver folkspråket på den del af
T3'löskogen, som faller inom Lerbäcks och Godegårds
socknar. Född på denna gränseskog, der han äfven
tillbragt största delen af sin mannaålder, var det för-
fattarens afsigt att ordna dessa antecknin<>-ar till en sär-
skild Ordbok med grammatisk inlcHlning och sprakprof,
för att sedan såsom bila<:a till nauon af denna Föreninu's
årsberättelser offentliiimn-as. Den efterlemnade hand-
skriften, som omfattar mer än ()() ark, visar också att
allt var fäi'di<it, och att endast en slutliu" revision samt
manuskriptets renskrifning fattades för ai"])etets öfver-
lemnande till Föreningen, hvilken äfvtm nu torde komma
44
att öfverta":a dess redaktion. Ehuru Tvlöskojren eijer
en betydlig utsträckning, sa omfatta dock Herr Grills
anteckningar endast de tvänne förut nännida socknarne,
hvarföre det vore önskliiit att snart erhålla fullständio-a
upplysningar äfven från andra delar af denna vidsträckta
skogstrakt. Men hvad Herr Grill anfört bestyrker dock
fullkomligt det o-amla antao-andet, att befolkninii^en äfven
på Nerikes-andelen af Tylöskogen (Regna skate samt
sydligare delartie af Bo, Lerbäcks och Hammars sock-
nar) ursprungligen varit Ostgötar, hvilkas invandring
måste förläggas till en långt senare tid, än de hälft
mythiske Hackhemarnes*) — Nerikes första Gotiska
befolknings — bosättning i dessa trakter. Språket synes
också mera närma sio- ( )sto;ötarnes än det eo-entlifja
Nerikes munart, ehuruväl olikheterna med den sednare äro
vida mindre, iin man vid första uppfattningen af uttalet
känner sio- frestad att antao-a. De l^esta förnämlio-ast
deruti, att det för Nerike egendomliga tjocka och hvä-
sande i och ^**) samt det djupt slutna långa u der i
uttalet icke synneidigt skilja sig frnii det vanliga språk-
bruket, samt att a nästan alltid s;isom bindevokal***)
och ändelse erhåller en stark drafi-nincr emot //, och i
uttalet ej kan frän denna vokal skiljas. Uti substanti-
vernas bestämda form återkonuner det dock rent och,
likasom i Nerike, förlä ngdt och starkt l)etonadt, så att
da i det ejrentliiia Nerike säij-es Gubbe, Gidjbar och
Gubbar (gubbarne) samt (iuuuna och Gumma (gumman),
heter det pa Tylöskogen (luhbe, (Jubbär, men Gubbå
*) Om dussa se (j. Djurklon, L r .Nerikes Iblkspriik ocli lolklif, sid.
70 samt Fnreniiij^ens årsberättelse fiir 18(14, Bil. Litt. B.
**) I)(lt;i uttal förekommer veterliireii icke annorstädes än i iS'crike,
och Medelpad (synnerliii^ast Sel;ini:ers soeken). T nii<rra trakter af Nerike
t. ex. Mellösa, öfverfi;ar // stundom till rent i, sidedes bitta, ixa, bixa för
bytta, yxa, byxa, o. s. v.
***) Säsom bindevokal hur '/ i Vester-Nerike redan länc^e varit vändt
till ä oeli i ()ster-Nerik(; vinner detta uttal allt nier och mer ffireträdct.
45
(giibbarne, r bortfallet och uppslukadt af den langa
vokalen) samt Cunninä Ouinmå. Der a motsvarar den
bestämda ändeisen oi, \\y det pa Tylöskogen likagom i
det vanliga mindre vårdade talspråket, alltid rent; således
träna, svina, sä(5a o. s. v. För öfrigt finner man der,
likasom i Nerike och så många — att ej säga de flesta
— af medlersta Sveriges landskaper, det tjocka / äfven i
stället fa- rd, äfvensom öfvergangsljudet iia för bryt-
nings 6»*). Emellertid, da uttalet är det, som egent-
ligen och närmast skiljer det ena bygdemålet frän det
andra, kan det ej nekas, att Tylöspraket rättast bör
upptagas såsom Östgötadialekt, helst mänga ord bland
de af Herr Grill up[)gifna finnas, som åtminstone hit-
intills ej antecknats i andra trakter af Nerike, men der-
emot allmänt brukas i Östergötland ända ner emot den
Småländska gränsen. Såsom sådana eller åtminstone icke
alldeles lika fOrekemmandc i Nerike må anmärkas följande:
Abbäs, v. n. 1, retas, gäckas.
Arpe, ni. snuitsskorpa.
Base, m. iern£>Tvta.
Bromma, v. a. 1. toppa växande trän.
Dum[)a, v. n. 1. dansa tiuigt och ovigt.
Estä seg, v. refi. 1, vara stursk, egenvillig.
Fjärje, m. den bredd af åkern som saningsmannen
i tva kast besår och som till hans ledning utmärkes
med uppdragna mindre faror.
Gnöste, n. mindre lada, vidbvird en större.
Grimsä, v. n. 1. piira med ögonen.
Hai-jä, v. 11. 1. ropa. högt och öfverljudt.
Hämte, 11. Ixiss och agnar.
='= ()iii detta ljud. som iTirckoinnuT ötVerailt i nu'dlorsta Sverige,
eliurii olika iivaiisnadt. kan ses (j. Djurklon, Litt. C. sid. (I not. På
Tyliisko^cn ilr det dragit mot (7, sä att son, pojke, i Nerike uttaladt som
snan pnajkc di r lilitVi r suim pniijkf. I en annan af !Nerikes gränsorter,
Karlskoga, in- det atcr draget emot O, således snön, pnöjk'.
46
Häiiitekori»:, iii. bosskoro;.
Ijä seg, v. refl. 1. jämra sig.
Illhärä, f. skorf.
Klaiiip, in. toffel ined trädbotten.
Kosta seg, v, refl. 1. krysta.
Kruttlä v. 11. 1. vara tvähoosen.
o
Liiiiiiä, f. liäfstaiio;.
Loskr, m. sömiiaktig, ohistig ineiiniska.
Mota, v. n. 1. arbeta utan fart.
Of'örs'l, f. kroppsl^^te.
Råpä, f. liten hög af smuts oeli annan orenlighet.
8kraiikr, adj. sned.
Skrinr, adj. mao^er, ofruktbar.
Skryttii, f. kubformi<»- kori»- af flätade trästickor.
Smugä, f. smal gäng mellan tvärine byggnader.
Snöc, m. laiii»' rad af folk eller drao-are.
Snyfvä, v. a. 2 oeh 4. formei' i ])ra't., både snyfde
och siiöf — gi'ina af ilska oeh lägga öronen bakut (om
hästar).
Sprantr, adj. yster, litlig — företrädesvis om hästar.
Stvugä, v. n. 1. ^•ara snäf (om kläder).
8täl, adj. drägtig (om fai' och suggor).
Sönä, v. a. I. afsäga sig eller genom försummade
fatalier förlora en rätti<rhet.
Sörnä, v. n. I. vissna, förtorkas.
Tjerkä, v. ii. 1. med sror aiistriingning draga ell. släpa.
Tjetä, v. n. 1. (h'tsamma som Tjerkä.
frac, m. atra.
Tuggligr, adj. tolVig, birtVig i liai-ct.
Ui'rugr, adj. som hai* u[)})sta('n(h' har eller fjädi'ai',
dej-af iifven i öfverföi-d bemäi-kelsc olustii»', vantrifven.
Wif^ifliingdi', adj. \ idsti-äckt.
Wrena, v. n. 1. och 2. <inä<r2;<i.
Wiinge, m. ett stycke joi"d, som man begränsat
genom kringgående.
47
WäH<^Ti, v. a. 2. gående omsluta en trakt eller ett
stycke jord, ki'inggå, utstcga.
Wärinsle, ii. sankt ställe, källdrag, som ej tillfr.yscr
om vintern.
Angr, adj. träng.
Angä, v. a. och n. 1. tränga.
Anter, eonj. antingen.
Orsle, n. smärre ogräs.
Hvad som i öfrigt gör Herr Grills ordlista synner-
ligt intressant och värderik, är den fullständighet, h var-
med der redogöres för växters och djurs — isynnerhet
foglarnes — Svenska namn bland dessa skogsbyggare.
Men dä, en stor del af dem redan äro af författaren sjelf
uti en till Kongl. Vetenskaps Akademien ingifven, och
förut tryckt skrift offentliggjorde; och Föreningen dess-
utom hoppas att ordlistan öfver Tylömalet snart nog
skall i sin helliet utirifvas, så kunna de här förbio-äs.
Likasom Tylöskogen i språkligt hänseende bildar
öfvergängsledet till Östergötland, sä är äfven i öfriga
gränsorter tungomålet en förmedling af Nerikes och den
angränsande j)rovinsens munart; och — eget nog —
synes gränstrakten emot det landskap, med hvilket
Nerike sä länge varit förenadt i kyrkligt hänseende,
vara det enda undantaget i detta fall, ty äfven i de
sista gardarne af Lennäs och Askers socknar talas rent
Nerikesmal. I öfriga gränsesocknar deremot iiar den
mötande bygtlens munart oftast gätt öfver landamiiret
och in uti Nerike, såsom i)å Tylöskogen, i landska-
pets andel af Nysunds socken samt kansk(> äfven i Ode-
by och Oötlun(hi, (dier ock gifvit up])komsr at sär-
skilda bygdemål såsom i (.^visbro och Kihls bergslager,
af hvilka i synnerliet det förra, som tydligast framträder
inom (Jammal-hyttelaget, äi- mäi'k(digt för sitt tväljud ///
i st. f. (' och (V, och torde IV.iii dv liär under Wasaätten
invandrade och bosatte, men sedermera smanin<>om
48
försvenskade Fiimarne leda sitt ursprung. Emot West-
manland synes deremot Nerikiskan hafva tränot öfver
gränsen och in i Fellingsbro, der språket mera liknar
munarten i Glanshammar och Lillkjrka än i angrän-
sande Westmanländska socknar; dock försvinner denna
likliet mer och mer, i den mån man aflä o-snar sis; frän
Oppboga ström eller närmar sig Arboga. Öfver detta
bygdemål har Föreningen under det nu förflutna året
af Brukspatronen Herr H. A t ter lin g på Wesslingby-
holni fatt emottaga en särdeles utförlig och väl uppställd
ordlista, hvilken väl icke innehåller sa synnerligt många
ord, som ej förut upptecknats inom det egentliga Nerike,
men som dock lemnar goda upplysningar om dessas
utbrednino; och här i ett eller annat afseende föran-
drade former. Bland de ord, som der anföras och i Nerike
dels icke förekomma, dels uppträda under något olika
former, ma nämnas följande:
Anhumla, v. a. 1. besitta, anfäkta (brukligt i s. k.
mildare svordom).
Avcnto, s. ett slags spel. Då tvänne personer, som
i det ofta brukade och väl bekanta spelet »Fem kort å
trump» spelat »kamrater» och tappat, sinsemellan spela
om hvilkendera skall vidkännas förlusten.
Babbla, v. a. 1. prata, sladdra.
Brässel, m{?). blötfoder at kreaturen, sörpa.
Bubl)a, v. a. 1. bäi'a någon \);i lyggen, sa att den
burne haller armarne om halsen och benen om lifvet
pa bäraren.
Enbogen, adj. envis, iiiotsträfvig.
Flémme, m. highind uckle, bihhid af en akrok.
Fog-gét, f. en bänk, som användes vid foghyfiing
af bräder, fogbiink.
Fössa, v. 11. 2. sakta vidröi-a.
Grefva seg, v. rcfi. 1. börju att stanna, tjockna, ilfven
frysii (om vätskor).
49
Heta f. oiiigåiig, livarf".
Hukkcrt, adv. svårt, besvärligt, tvifvelaktigt.
Halldr', adj. baiifformigt böjd (om ett bräde, som
slagit sig uch dylikt).
Häl, m. spriiit, dubb.
Illr, adj. svar, l)itaiide, ))ister (om väderleken).
Itändr, adj. lifvad, hugad.
Képa, f. trädbit, livarmed länken på skacklorna
fästas vid ringen pa kälken.
Kräp[)a, v. n. 2. säges, då rinnande vatten är på
fryspunkten och i följd deraf i-inner långsammare och
stockar sig.
Kugga, v. a. 1. vinda garn, som skall varpas.
Kvä, m. kitt af bränd och tuggad näfver, som an-
vändes till hopfästande af sönderslaget porslin.
Ljuur, adj. skenhelig, falsk, inställsam.
Luna, f. trädkloss med trissa, som uppehåller skaf-
ten i en väfstol.
Lurantr', m. opålitlig, bedräglig menniska.
Länga, f. grof slana, brytstång, häfstång.
Mana, v. a. 1 och 2. trumfa, spela trumf i kortspel.
Mulla, v. n, 1. taga sandbad (om foglar).
Mullbalk, m. balk, som skiljer logkistan fr. loggolfvet,
Nennlikka, f. nejlicka.
Offerkött, m. smeknamn pa djur. Du lilla offerkött!
Olika, v. a. 1. hälla för otroligt.
Opposa, v. a. 1. tillrättavisa, banna.
Örna seg, v. retl. 1. lufjua svr.
Pap, n. bröstvårta.
Paska, v. a. 1 . slaska, spilla (om vätskor) deraf
Paskvatten, n. diskvatten.
Plogskuta, f. liten spade af trä eller jern, livar-
med plogen befrias frän vidhäftad nndl.
Pluskr, m. och Pluska f. osnygg menniska.
Pryska, f. ficka, egentligen lösficka, kjortelsäck.
4
50
Purapa, v. n, 1, (i spel) slå med knutna handen på
kortleken i stället för att taga utaf, då öfversta kortet
skall slås upp såsom trumf.
Rönn, n(?). skada på ett tak, dropp.
Rännål, f. jernstång, hvarmed tisteln fästas vid
tisthanken (se detta), så att vagnen i utförsbackar ej
kan skjuta dragarne på benen.
Rännstång, f. stång, som förenar fram- och bak-
delen på en vagn.
Sinnugr, 8innu\ adj. ond, förargad.
Skräugr, Skrän', adj. som har dålig matlust; sjelfs-
våldig, kinkig pa födan.
8kynning, m. stör, hvarpå sädeskärfvarne up[)liängas
för att torkas.
Svinträ, n. trästycke med repögla i ena ändan,
att sätta om svinets tryne, da det skall fängslas.
Tefiken, adj. ])egifven pa, lifvad för.
Tehogscn, adj. detsamma som tefiken.
Tisthank, m. ring af jern eller läder på ett oxok,
hvari tistelstan<>:en fasti2:öres.
Tjurugr, tjuru, adj. vresig, skör (om tall och gran).
Tjuris, m. klar och hård is utan snöblandning.
Trägja, Trägjas, v. ii. 1. envisas, söka öfvertala.
Tut, m. trut, mund.
Tange, m. skaftändan på ett knifblad.
Täl, 11. la lig- och tvär-stycken i en harf.
Vagnski[)i)a, f. fram- eller bak-del på en arbetsvagn.
Vingsky.l)räöe, ii. bräde, som sättes för ändan, gaf-
veln af ett tak.
VréöbånA, ii. fin vidja, som fästas om foten på en
haltande oxe, och tros bota det onda.
Vamma, v. a. 1. välta en sten eller dylikt genom
bröstets och magens påtryckning.
Väfrompa, f. det flätade varpgarnet sådant det tagits
af varpoi'na.
51
Välkeii, adj. du<^tig, förtriifWig.
Amine, m. anoa.
o ^
Amma, v. ii. 1. ånga, gifva ånjija ifrån sio;.
Amäling, m. dum, druinlig, otymplig varelse.
Ann vagn, m. hövagn.
OfverdyHa, v. n. 1. öfverbevisa.
, Om dessa ord, äfvensom de förut frän Tylöskogen
anförda, förekomma uti andra trakter af länet än dem,
hvarifrån de nu uppgifvits, vore af vigt att erfara för
det påo-ående ordboks-arbetet; oeli Föreniniren beo*aoiiar
derföre detta tillfälle att u[)j)mana dem af hennes med-
arbetare, som sysselsatt sig med folkspråket, att härom
lemna närmare upplysningar.
Herr A t ter Ii ng, i li vilken Föreningen vunnit ej blott
en ny, för vara fornminnen litligt intresserad medlem,
utan äfven en verksam medarbetare med förmåga, att på
ett fullt tillfredsställande sätt ordna hvad han varit i
tillfälle att insamla, har under det förflutna aret äfven
till Samlingen af Nerikes Folklifsminnen inlemnat
ett rikt och värdefullt l)idrao-, omfattande beskrifninsar
på 7 folklekar samt uppteckningar af 14 folksagor och 44
folkvisor, en stor del med deras melodier, jemte några
ordspråk, gåtor, beskrifningar pa i Fellingsbro öfvad vid-
skepelse samt en fullständig redogörelse för Statfansspelet
sådant det utförts i hans hemort. Af folklekarne äro alla
gamla bekanta; men ett par utaf dem torde här fa an-
föras. Den ena, kallad Malareleken, är en artförändriuir
af Mjölnareleken hos Arwidsson (Svenska Fornsanger, Del.
Ill sid. 861)), ehuru, såsom man vid jemförelsen lätt fin-
ner, yngre och mindre fornartad än denna. Leken bo-
skrifves sålunda: Sällska])et delar si<i: i tva afdelninii-ar,
gossarne i den ena och flickorna i den andra, (uissarne
gå ut i förstugan och en af flickorna stryker pa dörren
med handen under det hon säger:
52
Jag mal i ar
Ocli jag- luol i fjol.
Ingen tull fick jag da ;
Silkesvippadt, krusadt hår,
Silke är mitt öde.
Ja<>- är väl inte Kunoens moder,
Men jag är väl Kungens syster,
Mal sä myeket som mig lyster,
Brygger öl,
Bränner vin.
Väntar o-äster hem till mio-. —
Kom in I Kom in, magen min!
Skall du fa igen (namnet) hustru din!
Vara hiu' hon vara mn,
Fattig eller rikei',
Riker oeh s;i bälder;
Intet vet jag hvad (Lasse) väller.
Den, hvars namn sålunda hlifvit nänuidt, svarar utanför:
Tack oeh taek, käi" Moder min!
Föl* i>afvan J nu"" gifvit hafver.
Det sa vill jag Fder svara
Som mi"- "fåfvan svnes vara:
Hon iir som en vallmoros,
Hon är god att sofva hos.
Fllei-
Hon är som en gammal döri"
Det är bäst l)li utanför,
alltefter den svarandes tycke <jeh smak, t}' uti dessa
liknelse)', hvilka lenuias at den svarandes egen uppfin-
ningsförmåga, ligger lekeus lichi intresse, da flickorna
deraf erfai'a huru hr)gt eller i-inga de äi'o i »gätet» hos
gossarne. Naturligtvis, om leken fortsattes, l)lif\er det
sedermera flickornas tur att <xa ut och ijengälda gossar-
nes mer ellei- miudi-c l)li<hi omchunen, och den malandes
ord lämpas d;i dciefter. — Den audra (dlei* Moderleken är,
53
som det synes, en fnllst;iiidii>-are variant af leken »Skifta
makar» (Arwidsson III. sid. 202), och utföres sålunda.
Flickorna dansa om i ring under följande sang:
Modren går på golfvet
Med sju döttrar sina;
Alla voro de hvita
Ocli sin niodei' lika;
Alla ville de före vara,
Alla ville de gifta vara.
()[)pn;t porten östan och vestan,
Slri[)p in Kungens silfverskodda hästar
De bästa!
Nu öppnas ringen och en af gossarne träder derinom
under sang af flickorna:
Sälla, sälla iiiniro vi.
En ungersven det tingo vi,
Står i vara rino-ar,
Skådar sig en qvinna;
Skådar en, skådar två; —
Tag den bästa du kan få,
Tag fort, tag fort!
' Tv annars far du inoen!
Gossen tager sig nu en flicka ur den åt alla håll splitt-
rade ringen, och söker naturligtvis den hans hug står
till. Sedan han fått henne, sluter sig ringen åter, till
dess alla dötti-arne på detta, sätt fått sig niänner', hvar-
efter hvarje par dansar särskildt till följande sång:
Se unga, magen hur han dansar sa lätt.
Nu har han fatt den han älskar rätt —
Han som andra.
Af sagorna äro endast de om Silfverring och Titte-
liture samt Drömmarne mindre allmänt kiinda eller till
enskilda sagodrag olika äldre uppteckningar; men af
visorna äro derenu^t ganska många af intresse, och flera
af de i notski-ift lenniade melodierna svnnerlio-t förtienta
54
att bevaras. Visserligen torde endast en eller tvä ibland
dem kunna föra sina anor upp till medeltiden; men
detta hindrar icke att de dock både kunna vara och
verkligen äro upplysande bidrag till Svenska folkets
kulturhistoria. — Då i början af detta århundrade vipp-
märksamheten med mera allvar riktades på vår folk-
poesi, fäste man sig nästan uteslutande vid medeltids-
romanserna, kämpa- och riddarevisorna. Sannt är det
ock att dessa äro och förblifva Svenska folkdiktens för-
nämsta pr3'dnader. Men deremot lemnades de yngre
romanserna, kärleks- och skämtevisorna, hvilkas innehåll
tydligt ådagalade att de aldrig vandrat öfver höganlofts-
bro, utan allt afseende. Det gick med folkets dikter som
med sa måno-en enskild skalds: uto;ifvarne utmönstrade
eller gömde undan allt, som ej fullt öfverensstämde med
tidehvarfvets smak och deras egen poetiska uppfattning,
och i fölid häraf blef äfven föreställnino-en om Sven-
ska folklynnet och dess uttryck i folkdikten något ensi-
dio-. Det orio-ti^a uti en sådan alltför laiiirt drifven
gallring har icke undfallit senare forskare. De hafva
insett, att likasom man ej kan vinna en sann ocli tro-
gen bild af den enskilda skalden, om man blott söker
honom uti hans största och l)ästa ska})clser, utan att
härtill fordras att liopsamla och genomforska all hans
poetiska qvarlåtenskap ; sa kan man ej heller göra sig
en fullt tydlig föreställning om Svenska folkets i)oetiska
ande af käm}>a- och i'iddarevisorna allena, utan man
måste tränga ned i folkgrunden och undersöka, de olika
former, hvaruti denna ande äfven der upj)enbarar sig.
Och hvem kan väl neka att de vn<>Te romanserna och
till och med de ej alltid sa välljudande skämtevisorna
äro uppvuxna från samma rot, om ock skott af en annan
stam än den, hvarifran de äldre utsprungit. De här-
stamniH ej såsom dessa frän riddaresalen eller jungfru-
bui-cn i höganloft, och det lif, hvarutur do gripit sina
00
toner iir också ett annat. Det är bondens låga tjäll,
som sett dem födas, eller ock äro de ett gensvar frän
skogen af de känslor, som röra sig i hans bröst. Man
må derföre geri\a kalla dem ållmogevisor eller bonde-
visor; men Svenska folkvisor äro de i allt fall. I este-
tiskt afseende kunna de väl sällan ntliärda en jemfö-
relse med de äldre, men de sakna derföre icke poetiska
tankar, ehuru dessa, kämpande med svårigheten att
finna uttryck i språket, icke sällan döljas under lialfva
och ofullständiga bilder, som fordra sympati hos läsa-
ren eller åhöraren för att rätt uppfattas.
Hvad de nyare visornas innehall beträffar, så är
detta, såsom man kan vänta sig, högst vexlande. An
skildra de märkeliga tilldragelser ur det enskilda, och
nåo-on irano- äfven ur det offentlioa lifvet, än närma de
siof de o;amla romanserna: men största delen är dock af
erotiskt innehall eller s. k. kärleksvisor, än i en skämt-
samt lekande, än i en vemodigt klagande ton. Men ej
ens da de tolka en älskares eller älskarinnas sorg öfver
sviken trohet finner man någon mjeltsjuk lifsaskadning
eller ett förkrossadt hjerta, som blott lefver af sin sorg
och finner sin enda lisa i att hålla de djupa såren blö-
dande. Sådant låter ej väl förena sig med vår allmo-
ges friska och af naturen trotsiga lynne, som väl af
motgången kan böjas, men icke brytas. Der således icke,
såsom ofta händer, sorgen u[)plöser sig i ett humoristiskt
löje öfver lifvets fafänglighet, röjer sangen nästan alltid
den klagandes sträfvan att återvinna själens förlorade
jemnvigt, ehuru trösten efter visdiktarens olika lynne
sökes pa olika sätt. Da t. ex. rikedomens lockelser —
i alla tider en farlig frestelse, och icke minst ibland all-
modren — vallat älskarens eller älskarinnans otro, tröstar
sig den öfvergifna dermed, att
Lazarus \ar också mycket fattig,
Och här sa fick han lida stor nöd;
56
Men eng-larne de sjöng vid hans begrafning,
Och han blef förd i Abrahams sköt. —
Eller ock med följande osvikliga sanning:
Men ett är det som mig gläder:
Att himmelen för penningar
Han blifver aldrig din.
En annan öfvero-ifven älskare erinrar sio; med en
viss tillfredsställelse och ej utan hämndlystnad, att
Simson den starke af qvinnan blef narrad,
Då hela sitt förtroende ät henne han gaf;
Men ocksä gjorde han
Den qvinnan stor skam,
Ty Simson han var en regerande man ;
under det att en tredje, som af olyckan fått öppnade
Ögon, ironiskt utl)rister:
Ja dii>: ma ia^' likna
Vid räfven som tar gäss; —
Gud nade den gosse.
Vid dig blifver fäst!
eller ock med full resignation tröstar sig dermed, att
Det finns väl flickoi" flera
1 denna vida verld.
I vår Nordiska mythologi dväljes Asa-Loke i gu-
darnes sällskap ()(']i, till sitt urspi'ung snarare god än
ond,*) ;ir ]i:iii, sa länge ännu en gnista af det goda fin-
*) Ett sådant antagande synes ej vara oberättigadt, dä han i Snorra
Edda kallas Odins broder och Asarnes faders broder, oeli vid Ogers
gästal)ud erinrar Odin om dci-as i tiden ingångna fostbriklralag med
följande ord:
Alantu l^at OAinn !
Er vit i iirdaga
bléndiini l)lo^i sa man?
01 vi bergja
létztn eigi nuindu,
iieiua okr vieri i);u^nni borit.
För öfrigt må vi erinra oss att älVen Satanas är en tallen engel.
57
nes qvar, en husvarm gäst i Asgården, dei" liaiis eld,
hans qvickhet oeh fintlighet i godt och ondt gifver lif
och färg at det hela. Först då den onda naturen tagit
öfverhanden, då den lifvande elden blifvit en förtärande,
och ironien öfvergått till fräck bespottelse, först da blif-
ver han utkastad, bunden och straffad, ehuru han äfven
fästad vid klipporna förmår att understundom sätta hela
gudaverlden i skakning.
Att de oramla Asafrudarne kunnat så läno^e fördraii^a
en så lös och så till det onda l)enäa'en karakter som
Loke, och att de allvarlioa Nordboarne med sådan för-
kärlek kunnat skildra hans upptåg och ständiga försök
att nedsätta sjelfva gudarnes majestät, ma med skäl
väcka undran; och vi skulle ej heller kunna rätt förlika
oss dermed, om vi icke nödgades erkänna, att Loke,
sådan han lefde bland Asarne*), i många afseenden är
kött af vårt kött och ben af våra ben. Ett försök att
närmare utreda Lokes betydelse i vår gamla mythologi,
kan af många skäl icke här ifrågakomma; men det må
dock erinras, att lika som de egenskaper hos mennisko-
naturen, hvilka framträda förkroppsligade i de särskilda
Asagudarnes höga gestalter, återfinnas i folk-karakteren;
så saknas der ej heller de, som framställas under Lo-
kes bild. Synnerligast i skämtesagorna och skäuitevi-
sorna framträder hans ande, än med samma plumphet
som på Ogers gästabud, än som den finaste satir; än
med den mest öfvergifna och otyglade glädtighet, såsom
i följande vers till en hurtig polskmelodi:
Nu är jag sa hjertinnerligt glad,
Att liökcu tagit mina hönor;
En i <>'år och cu i da<x,
*) Den uiuli', iVäii Asanics sanicjviiiu liclt och hälld liirvisaclc Loke,
månne icke äfven han dviiljes ihland oss? Sakna vi väl i det enskilda
oeh oftentlip^a litVet inotstyeken till Loknijlcpsa, eller förledes ieke iinnu
mången förblindad lliul att skjuta pä Balder?
58
Och ätit upp mina bönor,
Trampat ner mitt galanta lin
Och sparkat mullen ifrån löken.
Den gula hönan värper aldrig mer.
För hon har leoat under höken.
An uttryckande sig med en tilldragande naivitet, såsom
uti följande bekännelse af en gosse, som mast lofva sin
moder att aldrig mer med flickorna leka:
Och lofven den höll jag sa när åtta dar,
Så länge jag hemma hos moder min var.
Att bland den nyare folkdiktens alster, särdeles
bland skämtevisorna, mycket finnes, som hvarken bör
eller ens kan offentliggöras, är helt naturligt; men deraf
följer väl icke att man ej bör samla och för kulturhi-
storien bevara, hvad som förtjenar att tillvaratagas.
Dessutom försvinna äfven dessa lemningar af en fordom
rik folkpoesi, och sångens ande förstummas mer och
mer bland allmogen. I folkskolan vunnen, om ock ytlig,
bekantskap med den högre skaldekonsten och en dunkel
aning om dess fordrino-ar hafva satt folkvisorna i miss-
en Ö
kredit; och äfven de, som frän barndomen minnas ett
och annat, ja stundom ganska mycket, i denna väg,
hindras af en falsk blygsel och onaturlig fruktan, att
synas löjlige i de mera bihhides ögon, från att meddela
hvad de i minnets djuj) likväl troget bevara. Kndast
åt den tysta ensamheten vaga de anförtro dessa enkla
visor, som dock mera troget än vara största skalders
l)ästa sånger uttrycka deras känsloi'. Det är derföre
icke så lätt, som mången föreställer sig, att nu för tiden,
sedan industrien dödat husslöjden, och såsom onyttiga
ting frän aftonbrasan i ])ondstugan förvisat de gamla
sj)inni'ockani(', li\ilkas sui'i'im(le så väl accompagnerade
folkvisans enkla toner ocli lifvade alla husets inne\;iniii-e
att instänuna i sangen, vinna kunskap om dessa ännu
icke alldeles förgätna poetiska skapelser. Det fordras
59
en viss diplouuiti och mycken ihärdighet att kunna
framlocka dem; men lyckas det blott en gäng att bryta
isen, är det märkeligt att förnimma, huru det ena min-
net framkallar det andra, huru anletsdragen småningom
lifvas och den tveksamme och för alla frågor otillgäng-
lige blifver en meddelsam natur, som villigt lemnar de
upplysningar, som kunna äskas och han är i stånd att
meddela. Det är den gamla i köttet burna Svenska anden,
som bryter fram, krossande de skrankor, hvarinom en
annan öfvermäktig ande, den s. k. tidsanden, intvingat
honom; och da man väl ej vägar neka att dennas makt
är befoofad och att dess vttersta mal iir godt, om också
dess vajrar understundom kunna förefalla oss såsom af-
väo-ar, så kan man dock icke undo-a, att med en suck
fråga: Hvarföre skall icke detta mal kunna uppnäs utan
ett sådant hämmande band pa Svensk-manna-anden?
Man vill ju i var tid häfda och försvara nationaliteter-
nas rätt, men pa samma gäng utjemnar och utplanar
den allmänna bildningen nästan alla nationela egenheter,
under det att egoism och kosmopolitism i förening arbeta
på lossandet och upprifvandet af alla nationela band.
Det liiTirer en motsägelse häruti, som väl en aang i
tidernas fullbordan skall vinna sin lösning, men som
dock bör uppfordra hvar och en, som haller pa sin na-
tionalitet, att på allt sätt värna om densamma, icke blott
emot de uppenbara 3''ttre fiender, som hota folkets frihet,
utan äfven emot de lönliga inre, som vilja förslappa
och förvända nationalkänslan; och emot dessa fiender
hjelpa icke folkbeväpning, grundmurade fästen, moni-
torer och ])ansarskepi), utan gudsfruktan och sedlighet.
Under de föregående aren har Föreningen frän
skilda hall af länet fatt emottaga mer eller mindre ut-
förlitni och fullständiii'a redoo-örelser för vart enda mera
genomförda folkdrama, Trcttondagsspelet, hvilket nu-
mera öfverallt i Xerike har flyttats till natten före
60
Annandap; Jul. Likasom så in Angå andra kyrkliga my-
sterier öfvergick äfven Trettondagsspelet snart uti pro-
fana händer, hvarigenom det småningom nedsjönk till
ett folkupptåg, der mysteriets ursprungliga ändamål, att
åskadli<»'fröra en märkeli»' tilldraii-else vid Frälsarens
krul)b{i, mer och mer sköts i bakgi-unden, och vinnandet
af gafvor i mat och penningar till ett muntert julgille
blef hufvudsaken. Afven Staffans-siunaandet torde vara
en qvarlefva af ett likartadt sätt att lira minnet af S:t
Stephanus protomartyr, hvilken såväl i England som i
Skandinavien göres till Konung Herodis tjenare. Den
Svenska Staffansvisan, i det stympade skick vi ega henne,
synes icke kunna tillmätas någon s}'nncrligt hög ålder,
och funnes ej motsvarande qväden hos andra folk, skulle
man svarlio-en ur hennes innehall våoa drao:a nao:ra slut-
satser om visans saml)and med S:t Stephanus. Lyck-
ligtvis lemna dock Engelska, Färöiska och Danska qväden
i detta fall fullständigai-e u[)plysningar. Den Engelska
visan, som utan tvifvel torde vara den äldsta, känner väl
ej Stephani befattning med hästarne, ehuruväl S:t Stephau
der, lika som i Tyskland och Skandinavien, är hästarnes
skyddshelgon; men da den Danska, som hvilar })a samma
tradition som den Engelska, uj)pgifver att
S:t Stefan han ledei' dv Foler i Wand
Alt ved den Ijuse Stjerne;
sa tiniici' man här öfvera'ån»:en till den Svenska visan.
Man behöfver således icke med Ilire och hans efterfid-
jare nödvändigt tänka pa någon flelsingarnes särskilda
apostel, utan kan, med ringa fara att misstaga sig, antaga,
att vår Staffan icke ;Vr någon annan än denne kristen-
domens förste martyi'. Det synes icke hcllci' osannolikt
att, likasom vår kristendom iiui\udsakligast kommit ifrån
England, äfven visan om Sankte Staffan (h-rifi-an leder
sitt ursprung. En kort redogörelse för det Engelska
medeltidsqvädet: »A Cai-ol for S:t Ste})hens day», torde
61
derföre vara upplysande. S:t Stephen är page (dier
småsven hos Konung Herodes och passar upp vid hans
taffel. Pä juldagen, da han bär in steken, varseblifver
han stjernan öfver Bethlehem. Ett nytt lif tändes i
hans bröst; han vill ej längre vara Herodis tjenare:
I forsake thee, King Herodes,
And thine werkes alle ;
There is a child in l>ethlem born,
Is better than Ave alle.
Konungen spörjer om honom fattats mat eller dryck,
gods eller guld; men detta är ej anledningen till hans
längtan att lerana Konungens hus. Hans hug stär till
det nyfödda barnet, som
shall helpen us at our neede.
Detta väcker Konuno-ens vrede. Han förklarar högliudt
att luui ej tror mera pa detta barnets underbara kraft,
än att den stekta hanen, som står framföre honom [)a bor-
det, kan gala. Men de hädiska orden äro ej förr uttalade
än tu])pen reser sig upp af fatet och med klingande
stämma utropar: »Christus natus est.» Herodes, pa en
gäng förfärad och ursinnig af vrede, befaller att Stephan
skall stenas utanför stadsporten. Domen gar genast i
verkställijrhet och »therefore is his even on Christes
OAven chiy», såsom det heter i sista versen. Man ma
nu täid<a härom hvad man vill, sä synes dock visan,
som finnes i handskrift frän 14:de eller 15:de århun-
dradet, \arii utgången frän katolska andelige och hvila
på nägon gannnal legend, som vunnit genklang lios fol-
ket och der blifvit en helgonsaga, samt gifvit uppkomst
åt nägTii i'('ligiösa folkbruk. A andra sidan kan ej heller
nekas det seden att ri(hi Staffans skede och pa Annan-
dagens morgon sjunga visor till Staffans minne, äfven-
som en mängd andra med julen föreiiach' äldre bruk,
kuiMia liafva sin rot i (U-n ganda ludniska gudaläran,
der Vvw cWw Frö, som vi Svenskar väl i-ättcdiucn böra
62
kalla honom — var hästarnes skvdclso-ud, hvars offer
iirades vid midvintern, således under den kristna julen.
Svend Grundtvig*), som under vissa vilkor godkänner
denna hypothes, säger att de gamla hedniska brukens
öfverförande pa S:t Staffan i sådant fall »varit et Skal-
keskjul, for under Kristendomen at bevare en hedensk
Skik, livoraf man ventede Nytte for det nye Aar». Detta
är äfven långt ifrån otroligt, då vi veta, att de första
katolske lärarne icke varit sä nogräknade i dylika fall,
och ofta, när de ej kunnat öfvervinna en gammal inro-
tad sed, lätit den fortfara, sedan ett katolskt helgon
intagit den hedniske afgudens plats. Hade detta ej skett,
och man frän släo;te till släfite vant sig; att anse dessa
bruk fullkomligt oskadliga; huru skulle väl da så myc-
ken hedendom kunnat fortlefva i folktron linda in i våra
dagar? — De personer, som i nutidens julupptag yan-
ligtvis u])pträda, äro Herodes, tle tre vise männen,
stjernföraren, knekten eller Staffan samt Judas med pun-
gen. I Fellingsbro, der den äldre traditionen synes
vara mera förvirrad än j)a mänga andra orter, intager
StaftVin Herodis ställe och kallas Konung, och då den
gamla julbocksleken här förenats med Staffans-sjungan-
det, förökas sällskapet med julbocken, som ledes af
vallkullan. Vanligtvis haller Konungen ett högtidligt
med komiska tillsatser späckadt tal, längre eller kortare
efter rad ocli lägenhet, samt i öfrigt beroende på tala-
rens mer eller mindre allvarliga u])j)fattning af högti-
dens betydelse. Khui'u frjrcdragct sålunda är fi'itt, så
kan man dock antaga- att det åtminstone i det iiufvud-
sakligaste följt något ganniialt ocli bcpröfvadt formulär,
och det konungatal, Herr Atterling nu meddelat, visar
äfven jitt sä iir förhallandet. Ty oafsedt de utgjutelser,
som kunna tillskrifvas en inai-c tids mera förskämda
*) D.iiiinarks Gamle Folkeviscr (Dd. II. sid. f>-24). ur livilkot för-
t.i!irni^'-a ail)c-t(j mänga uppgifter inv dcuna del af l)ciiitt(d>^cu licnitats.
6^
smak, tilllies dcruti ganska mycket, som hänvisar till
äldre tider. Nödvändio-heten att beo-ränsa oinfånirct af
denna berättelse hindrar einedlertid för närvarande all
närmare redogörelse för de olika variationer af det
gamla themat: Staffan, Herodes och de tre vise männen,
som hitintills iip])samlats i Nerike, oeh da härtill kom-
mer, att en någorlunda tillfredsställande utredning af
det helas och deriiti np[)trädande personers uppkomst
och betvdelse fordrar vidsträcktare forskningar i andra
landsändar, har Föreningen öfverlemnat detta värf åt
sin nuvarande Sekreterare.
I förra årsberättelsen omnämndes att Föreniniren
inom Jernboas socken uti Skogvaktaren Pehr Erik
Eriksson i Lobergstorp vunnit en nitisk samlare. Be-
klagligtvis har denne redan i början af detta ar slutat
sina dagar; men hans efterleinnade son, ynglingen Pehr
Pehrsson har lofvat fortsätta fadrens samliiiirar. Under
det nu förflutna året har denne äfven inlemnat nåffra
folklekar, visor, gåtor och ordspråk jemte åtskilliga,
ehuru icke så synnerligt gamla, polsken- i notskrift, hem-
tade ur handskrifna notböcker, tillhöriga hans aflidne
fader, hvilken bland många andra färdigheter äfven
egde en i hans hemort beprisad skicklighet att spela
viol. De insända bidragen gifva allt skäl att hoppas
det Pehr Pehrsson skall träda i fadrens fotspar, och
Föreningen genom honom fortfarande erhålla goda upj)-
tysningar om folklifvet i denna skogsbygd, der mycket
ännu torde återstå af forntida seder, tro och lif. Så-
väl fadrens som sonens insända bidrag och med Före-
ningens Sekreterare vcxlade bref äro dessutom af stort
psykologiskt intresse; och den lefnadsteckning, Pehr
Erik Eriksson pa ])egäran lemnat, visar liuru en for-
skande ande, äfven i en rini^a samliällsställnini!: och be-
röfvad de oundgängligaste vilkoreu för vinnandet af den
upplysning, hvarefter han med oallatlig ifver sträfvar,
64
likväl förmAr att i nao-oii inon fylla detta siälens behof
CD •/ f.f
och i bildning höja sig långt öfver den samhällsklass,
hvarinom han i öfrigt lefver och verkar.
Af äldre på spridda ställen i handskrift bevarade
sockne- och häradsbeskrifningar hafva under året åtskil-
liga afskrifter erhållits. Brukspatronen Herr Pehr La-
ge rhielm pa Bofors har lemnat en beskrifning öfver
Karlskoga härad, upprättad 1779 af M. Dahl; och ehuru
denna är föga annat än sammandrag af Fernows upp-
gifter, tinnes dock en och annan upplysning af intresse
synnerligast hvad ortens bergsbruk angår. Särdeles an-
märkningsvärd är den hastiga folkökningen under denna
af Hertig Karl grundade kolonis första tillvaro. Före
hans tid funnos här endast några spridda och magra
torp*) och fäbodar, men den kraftfulle Hertigens bud
och vilja föranledde sa starka infiyttiiingar, att den år
15S6 l)ilda(le kapellförsandingen redan 1594 måste för-
ses med egen [)astor; och fraii och med 1629 har Karl-
skoga med dess kapell Bjurkärn utgjort ett eget härad,
hvars domböcker äi-o bevarade i sammanhängande följd
allt ifrån det första häradstinget, och utan tvifvel kunna
meddela mänga värderika ui)plysningar till detta härads
historia. Ortens för bergsbruk tjenliga läge, dess rika
skoGfiir och närheten af ijoda malmer måste jröra iern-
handterinircn till den nva koloniens liufvudnärino-; och
denna synes äfven iiafva hållit jcmna steg med folkök-
niuiren, tv ensamt under aren 16^^8 — 1690 utfärdades
veder})örliga pri\ilegiei- löi- icke mindre än 11 masug-
nar och 4 stangjcrnsbruk.
Frän Lerbäcks stnkncai'cliiv har Föreningen till
afskrifvande fått emottaga framlidne Fi-esidenten af Rob-
sons efterlemnade Samlingar till en beskrifning
*) Nägra af dessa voro dock redan lönit skattlajrda och upplVirda i
licininaiital samt riiknades dels till (ivisbro oeli Kiiista soiknai- i Merike,
dels till Waiiiuiiis i Wennlaiid.
65
öfver Ijcrbäck.s socken, livars törsta ark vid den frej-
dade föi'fattai'eiis fraiitVille redan blit\'it Itigdt under
pressen. Utan tvifvel var det en stor förlust för Neri-
kes t(jpograti att detta arbete ej blifvit afslutadt, t}' af
den efterleninade handskriften synes bäst, hvilka grund-
liga och detaljerade up])lysningar, det varit ämnadt att
meddela. ISärskildt <>;äller detta om de med synnerli<>-
omsorg och reda uppstälda statistiska tabellerna, hvaraf
den, som u})ptager de säi'skilda hemmanens olika natur,
godhet, värde, areal och folkmängd, bör kunna tillfreds-
ställa äfven var tids noof stränoa fordriniiai" i denna väs".
Visserligen sjiknas pa många ställen de siflror, författa-
ren velat i tabellerna meddela; men det hela lemnar
dock, och i synnerhet hvad ortens bergsbruk angår, ett
rikt material till en beskrifning öfver Lerbäcks socken,
hvars redaktion icke skulle kräfva näo:on SAimerlio- möda.
Herr af Robson synes äfven hafva ämnat utsträcka sin
beskrifning till redogörande för äldre ätkomsthandliiioar
O O O
samt andra märkeliga dokumenter, som vid de särskilda
Jiemmanen funnits bevarade, en omtänksamhet, som För-
eningen hos blifvande sockenbeskrifvare rekommenderar
till efterföljd. l)\lika handlingar, stundom af hög ålder,
allmänt intresse och historisk vigt, tinnas mångenstädes
i landet, dei' man minst väntar att träffa dem; och deras
uppsökande Ixu- i första rummet vara en sockenbeskrif-
vares l)ligt, ty ingen annan kan med lika liten u])pofi'-
rinu' af tid och möda o-öra det lika orundlio^t som han.
Da något resultat af Karolinska Elementar Lärover-
kets i-eklamation af atskilliu-a dess Archivum Nericiense
fordom tillhöriga, men nu uti Upsala Universitets bibli-
othek och Fantska samlingen förvarade handskrifna topo-
grafier öfver åtskilliga Nerikes socknar icke försports,
liai" l^örcningen ui)pmanat StU(UM'an(len »I. \\ a li Ifisk att
för Fin-en ingens i-äkning deraf taga afskrifter. Under
det nu förflutna aret hafva s.idane äf\cii Icnuiats af de
Aniii/r. Tidfkri/I. ö
66
1770 — 73 upprättade beskrifninga)- (ifVcr Pxxlarnc, Har-
demo, Mosjö med Täby, (^visbi-o, Skaoershult ocli
Snafliinda socknar. Dessa, hvilka mest svsselsätta si<r
med ui)pr;ikiiande af församliiioariies lierdjir oeli inom
socknen födde s. k. lärde män (d. v. s. sädane som id-
kat studier), innehålla dock understundom vio-tiaa an-
tiqvariska upplysningar, lieskrifningen öfver l^odarne,
livars författare, Abraham Samzelius, är den, från
hvilken uppmaningen till Nerikes i)resterskai) att hc-
skrifva deras försaudingar utgått, nu'd(l<d!ir ntskilliga
u])plysningar om S:t Anton ii-l)röd('ruas kloster vid Ka-
iQundaboda, hvilka torde förtjena att här atei'gifvas
såsom (!n god grund för konunande forskare, hvilka till
äfventyrs vilja fullständigare behandla detta änuie. Pa
Boda eller Tivägsboda har i forna tidei' bott en förmö-
gen man Raimuiid (dier Ranumd, Inilken här egt vid-
sträckta (!gor. Denne, som at poetiska aiitiqvarier äu
gjorts till jätte, iin föi'blandats med den Isländska sagans
Hromundi- (irips son, skall hat\a varit eii för sin tid
from man, som o-erna velat blifva, (hdaktiu' af ludo-onens
salighet, och derföre u))platit sin gärd Poda, at eremi-
te)', hvilka i-edaii föiait nedsatt sig \ id Lassana. Det
n\a klostret kallades, till Rannuids miinie, liamundaboda:
nu-n tiden för dess byggnad kau icke med någon säker-
het ui)i)ii'ifNas ; dock li^ifxcr KimkiNniikans skil(lriiii>- af
Koiuuig Waldemars \ ist(dse liäi'städes vid midsommai"-
tiden ai' 1:^7.") aide(liiiiig antaga, att katolske ainbdige
i'edan ila \arit här bosatte.*) Några fullt säki'a iiii-
de)-rätt(dsei" om klostret (dier miinkstiigan pa Tixcdeii
('irrv man icke fVn-r ;in me<l br>rian af det I6:de seklet;
men Iran demia tid ;ii'o tNcnne permebret' af Samzelius
aidVirda, som best\ i"ka dess tilharo. Det ena af dessa,
*) Soiinna liördi; iniisso ok somuiii smIo.
Soiniiiii ^ciiii^o, ok >><)iiim;i ato;
•n '
Drofdiiiiiicti Iccktc skiifftavcl.
67
gifvet i Hiiulcrsincssiiii uti ( )i'('l)r() ;ir läUU, äi* ett kö-
pebref pä Solberga luMiiiiuiii uti Edsbergs socken, soui
Herr Hans dementis, Prior ooh föreståndare i S:t.An-
tonii kloster oeli gärd pa Tiveden, för klostrets räkning
inkö})t; ocdi i kraft af det aiidi'a, som är utfärdadt S:t
Stephani dag ar 1511), öfverlater Priorn i samma kloster
och gärd Herr fIaeo1)us Jönsson till Bisko[> Hans lirask
i Linköping eganderätten till en klostrets gärd i .Vrboga.
Såsom ett bevis på klostrets rikedom anföres, att da
miinkarne, livilka aldrio; synas liafva varit maniia till
antalet, ar 15:21) utdrefvos, too-s af Koiiun;»" (riistaf
bland andra klenodier ett monstrans af fint silfNcr, som
vägt 279 lod. Klosterbyggnaderna, hafva varit af ti-ä,
och ända till ar 1G88 })ibehölls den s. k, Munkstugan,
livars grundmurar och källare äro aftecknade och be-
skrifne uti Hen- Hofbergs denna berättelse åtföljande
sockenförteckninoar, såsom herbei-o-e för de kiin"lio;a
eller i Konungens ärender stadda i'esaiide [)a d(M'as fär-
der öfver den stora skogen. Frän denna tid omvexla
äfven benämnini>arne Munkstiii2:an ocdi Kunosoarden.
Man finner äfven att gudstjenst några gangei" om aret
blifvit hallen uti Munkstii2:ans stora sal, merändels af
Pastor uti Hofva, som synes hafva fatt Tivedsboar-
nes själavård sig ålagd, att döma, af följande bref:*)
Ahrlighe oeli beskedelighe Dannemän, som
bvgga och bo pa Tiwäo-hen och haftua P.dher
Giulztiänst pa Boderna. dagh önskar l-xlher
(indz nadh ocli alt "'odt och i»:iffuer Kdher härmedh til
kiänna, at theii tidh jagh för nagre förlediie alir \ar
uthj Hdher församblingh til predikan förnam jagh at tlier
var een kalk, som icke vai- tiänligh at utskiffta Herrans
nattwardh uthui-; therföi"e hattuer iauh uthj een li-odh
meningh til (Judz alira och Ediiar föi-sanddingh til godho
*) Dä brefvet iir alskiitt i\l' afskrift, sii kan iMirciiiiiiiTii ej >\ara iVir
att oiioinalcts stafniu»' är biheliällfii.
68
liitit giöra En {iniiaii, som jagh Edhcr medh Edlicr Ivyrc-
kioliorde Wällärdlio Hr Anders i Hoffva tilsändlier then
jagli förrda Edhar försaniblingli gift'na och förälira vil,
och hcdluM" ii-crna at I thcn til irodho ui)ta<i"a wiUc och
til thct l)i-Hk komma lathe, som han ärnad ähi' och se-
dan haffna i <>-odh forwahrin;>h at han therifi'ån icke
Töffnad eller i'offad warder. Befallandhes Eder godhe
män här medh (indh allzmächtiirh. Datnm l>ero; den 26
September 1626.
Linder Stake.
Afven i heskrifningen öfver Mosjö och Täby sock-
nai' af" Kaid Wikandcr finnes atskillii>t af interesse. Sa-
lunda berättar han, att vid omläggning af golfvet i
MosMs kvi'ka, hvars höga ahk-r är obestridlig — äfven
om den icke, såsom säoncn vill veta, blifvit bvoo-d föi'e
syndafloden — under bänkiirnc funnits flera hällar med
iidiuggna koi's, och da dessa för golfvets |)lanei'ing upp-
lyftats, har man i mullen derunder funnit flera smärr(^
kors af fuJMi, li\i]ka hMiniats orörda. Dessa hafSji .san-
nolikt varit sa(hine, som satts i händeiMia pa liken eller
ock blott lagts pa bröstet och således af sannna slag, som
de marked iga ])a (J rönland fuinja, hvilka förvaras i Kö-
penhanui. Vi\ k^"rkof>■arden onniänmci' han en i sNclöstra
hörnet befintli<>' »iMind sten af konisk fi<2nr nästan ih aln
höiih ocli sa iiäi' af en alns diameter med foten stående
lös j)a jorden", livilkeii han — och troligen med allt
skäl - anser \ara en <:annnal *>Tafsten. Af minnesmäi'-
ken utom k\ rkan och kAikoiiården beskrif\cr lian en
.stensättning \ id Mosas I)\ j)a \ cstra sidan om stora
landsvägen, af lixilkeii da ännu 21 liiillar, eliuru till
största delen kullfallne, Noro i bcliall. Af ^\ ikanders
beskrifhing, jcndoi-d nn'd I*astors-End)etets herätteJNi»
till Aiiti(jvitets-Kollegie( afai- 1 66U*) s} nes Mosas kyrko-
''■') l';ist()r i Mosji), Inilkcn ej iit.s;itt sitt iinniii iiiulcr ii])|),ii-irteii, l)c-
riitt:ir liiirom i"()lj;iii(lc: Itt litet, >t\ckc itViiii Alosii) kvrki:! norr ocli vcstcr
09
backe varit slirdclcs rik [);i foriilomiiingar, som dock
numera nitstan spårlöst försvuiiiiit. Ett annat minnes-
mäi-ke, som af honom omnämnes, den s, k. Knllkyrkaii
på Hulinge backe, har (häremot ännu icke hunnit att
alldeles tillintetgöras, ehui-u grusgräfvare i århundraden
derpå användt all flit. Denna forntidslemning är en af-
låni»'t fvrkantiir byii-ii-nad af sten i fast kalkhruk, hvars
grundnuii-ar af Wikander uppmättes till 81 alnars längd
på 20 alnars bredd. \'id byggnaden, som af allmogen
påstås hafva varit ett kloster, hafva grushemtare ofta
uppgräft menniskoben och hufvudskallar, hvaribland —
enliiit af Wikander anfördt skriftligt vitnesintyo- af Nils
Pehrsson i Hulinge, gifvet den 7 Oktober 1766 — en,
hvarå håret ännu var bibehållet o(di öfver allt fast sit-
tande. Med anledning af dessa uppgiftei- anmodade
Föreningen Landstingsmannen Pehr Xilsson i Kaby, att
såsom närmaste o-raruie till Hulino-e undersöka detta
minnesmärke; och efter besök [)å stället och samtal
med äldre personer i trakten har han meddelat Före-
ningen följande upplysningar. Af g]'uiidmurarne voro
endast ena langsidan oförminskad, men både i öster och
vestei" voro gafiarnes murar stym})ade af grushemtare,
och hade stenen blifvit bortförd och använd till flera
byggnader och källarclivalf i närheten, hvaribland sär-
skildt nämdes kyrkoherdebostället, hvars luda iri*inid
sHuit ock öster om storu laiulzwägTU, ^solll komuu-r ifrån Göteborg och
löper fram utmedli Mosiö kyrkia, äre många jordkullar och något tätt, somb-
lige af them iirc wijdliart! och högre och somblige icke så widlie och höge,
och thetta a l)åflhe sijdhor om wiigcu, sträcker sig wiiUigt stveke
norrut intill niista hy, hvilken Mosiööåhs kallas och alt medh sådana au-
gifna kullai eller skantzhackar, doch iiljrc tlerc på westra sijdhan um wägeu,
och synas tlie pil thenna sijdhan IVannMuot tridingcn af hyen och i then
ändan tlie wiinda igen iirc (ifver tiugu stenar upriitt ?;attc, somhlige stiirre
och högre, och somhlige; nundre och lägre nthan någon skriHY pa them,
och säges at folk i gand)la tijdhcr, skulle hattna öfvat sin gud/.tienst widh
them. Elliest äre niigra stenar npriitt stiillte ther thessa jordkullarna
begynna wcstan til, doeli linnes ingen hokstaf eller ritning på them.
70
voi-c lajiid af sten fraii Ivullkyrkobackcu. Ar 1837 hade
Jjars l^cliTsson i Hiiliiige vid griLsheiiitniiig påträffat en
Täljstenskista. livarnti funnits benrungel efter tvenne
personel- och liade benen varit särdeles hvita. Kistan
sönderbi-öts oeli liällarne fördes till Hnlin2.'e, der de
äiiim ligga till gångstig pa gärden. En gammal gumma
fi'aii samma liennnan berättade, att da hon ar 1797 val-
lade faren ])a Hulingebacken, hade hon i kanten af
urundmuren sett en träkista framskvmta, ocli da hon
fattat tag uti densanuna, hade ett bräde lossmU och hon
i kistan u]»])täekt ett l)enrangel inbäddadt i hö. Af
dessa upplysningai" synes, att byggnaden varit ett kapell
eller en k^ rka utan to]'n, hvilka ännu i da"' kallas kidl-
k\i'kor, och (la TäbA kvrka liiiij-er helt nära, torde man
kunna antaga, att kaj^ellet ])a llulingebaeken varit denna
bygds första kyi'ka. Hvad uppgiften att här varit ett
kloster aiiiiar, sa behöfver dera ei fästas na<i'ot afseende,
da nästan alla ganda medeltidsbyggnader, hvarefter num
funnit spar, ncrna uti^ifvas föi" kloster, äfvcn da oni^if-
niniianie och alla andra förhallanden t\ dliiien visa att
byggnadens iindanuil \arit ett helt aiuiat. Medeltidens
klostei" föi-s\nnno i allmänhet icke sa spaidöst, att icke
Ljanda bicf och handlin^jar om dem liafva naijot att
( )friL;'e nii lemnadc sockeiibeski-ifninjiar ui' det <i'fiHda
Xerikes-Ai'clii\'et äro — med undantag af Pastors-Ad-
jnid<ten l)<dlandei's öf\ er (^visbro, hvilket för den tiden
är ett tenimeliiicn ijddt ai'bete - föiia annat än lierda-
minnen.
l);i Kongl. \ itterhets llistorie och Anticjvitets Aka-
demien till uj)j»r;ittande af anti(|vai'iska sockenbeskrif-
ningar äfvcn undei" det nu förflntna aret lemnat ett
anslag af 300 KMr, s.i hai- b^Jreningen fortfarande varit
i tillfälle att understödja detta föi- en grundligare un-
deivsökning ;if landets fornlcmningai' högst vigtiga för-
71
ui-betc. Öfvcr H id iii<i(', Wiiitrosa, Tyssliiigc, Täby,
^Vib^ och liodariK* socknar hafva beskrifrnn<rai', at-
följda af 82 pciniritiiiiipir, Icmiiats af Hen- H. Hofberg;
och (hl dessa liär följa sasoiii bilagor (Litt. A), torde
all rcdoiiörcdse föi- ch'ras innehall vara öfverfiödig, helst
de i alla afseenden äro värdiga efterföljsire till de iindei-
förlidet ar leninade. l^öreningen far derföre äfven för
dessa aidialla om plats i Akademiens Tidskrift, sävidt
iitrvmmet det nled^•if^'er. Studeranden Wahlfisk har
beskrifvit fornlenuiinoarne i Askers socken, och följer
äfven denna hans ii])[)sats här såsom bilaga (Litt. B).
Såväl ski'iften i sin helhet, som de densamma åtföljande
teckningar af foridemninnarne vid Hammar och Odens-
backen, vitna om en iindei- fortsatta forskningar vunnen
större färdighet i ämnets behandling. Såsom den sum-
ma]*iska kassa-]'edogörelsen visar, hafva till dessa Herrar
af Akademiens anslag utbetalts tillsammans 275 Rdr
Rmt, och återstoden jemte behållningen från förlidet
ar reserverats till nästkonnnande ars utgifter i och för
samma ändamål samt för aftecknandet af märkeligare
konst- och fornlemningar.
Utom ofvannämnda fullständiga sockenförteckningar
har Förenini>en fi-an Hera hall fatt emottaga smärre l)i-
})rag till belysande af Nerikes fornlemningar. Förenin-
ijens \. (ordförande Herr Friherre Hiio-o Ha milton hai-
lemnat en konstnärligt utförd afteckning af jättestenen
vid (ilottra, som af iiåirra säjxcs vara rest öfver Konum:
Brant Anunds, af andi'a öfver jätten Svenders graf.
Hvilketdera af (U'ssa ])astaenden kan ega giltigaste
anspråk }>a troväi'dighet ma lemnas osagdt, och far
Föreniiiiren i detta fall hänvisa till de säuner, som af
t. f. Anti(|vitets-Intendenten detta ar till Kongl. Aka-
demien inijifvits, Hvad stenens dinu'nsioner äter anuar,
sa är dess höjd ofvan jord 1 1 fot pa 2 fots bredd vid
spetsen samt /^,7 fot vid jordytan; och för att gifva äfven
72
(len flygtige beti-aktiiren en ungetai-lig företställning om
stenens storlek har Herr Fi-iherren pu sin teckning fram-
ställt en till sitt skogshygge vandrande arbetare, som,
stående jemnsides med stenen, med en blick, uttryckande
på en gång vördnad och förundran, betraktar detta
vackra fornminne. — Brukspatronen H. Atterling har
insändt redogörelse för nyupptäckta fornlemn ingår i
Fellingsbro samt för några äldre uti Näs])y och Lill-
kvrka socknai'. Da. de förstnämnda saknas uti Herr
Wahltisks beskrifning, följer här en afskrift af Herr At-
terlings meddelande (Litt. C), till sockneförteckningens
kompletterande. Hvad de andra beträffar, sa har För-
eningen ej ansett deras afskrifvanch' af nöden, då man
b("»r kunna hop[)as att snait fa emottaga fullständiga
b(\skrifningar öfver dessa socknai's fornlemningar. Af-
ven den i)a sägner och foridenniingar rika Hammars
socken hai" uiulcr det förlidna aret Nunnit iiäi'mare
belysning genom en af Studei'anden Th. (Jiöbel lenuiad
uppsats, hvilken tvifvelsutan skall betydligt underlätta
de forskningar Herr Hofbei-g recUui detta ar böljat och
föl" h\ ars rcsultatei' nästa årsberättelse torch' kunna lenuia
närmare redogöi-elsc.
Till sk\(ldan(lc af \tti'e fo i'n Icnin ingår, Inilka.
af odlinushist, bviiiiiiadsifver eller brist na väjxlaiiuiniis-
ämne iiotats med förstöring, hai" Föicningen hos Ivongl.
Maj:ts l)cfallningshafvand(' sökt och <'i"haliit ett vite af
yyi) \U\y Ivnit inv åverkan a Thorshögen vid Skyberga,
'rili<'i"backcn \ id IJerga, donuyeringcn j)a liränd-
asen ocli stensjittniniiarnc \ id Stora Aidbei'*'', alla be-
lägna nti llardenio socken, äfvensom föi' ättehögarne pa
llvilsta öl- i Hack\ad. Till sk)(l(l af fornleinningarne
])a lliorshammarcn i Stora Abdlösa socken, h\ilka i följd
af laga skifte uti Indianimars by, p;i, hvars egor <lc be-
finnas, iiiöjligcn kunna s\ät"\a i tara, har i^iM-ciiingcii
tills vidare inskränkt sig till \ai"ningar, odi lio])pas att
73
andra åtgärder ej skola hehufva.s, da. i dessa trakter
folkets kiirlek till dess gamla ininiieii åter vaknat. Li-
kaså har Föreningen n))pnianat Landstingsmannen Pehr
Nilsson i Rål)y att tillse det de qvarvarande grnndmurarne
efter Knllkyrkan i)a Hulinge backe icke vid grnshemt-
ning vidare skadas, intill dess en noggrann nndei'sökning
af stället visat hurnvida grnstägt derstädes kan med
sjelfva minnesmärkets bibehållande förenas. Rörande de
på Logsjö skog i Edsbergs socken belintliga fornlem-
ningar (se l)il. B. till föregående årsberättelse) har För-
eningen uppmanat jordegaren R3'ttmästaren Herr Ake
Holst pa Tr}'stor}) att vidtaga de i och för platsens ord-
nande af Herr Hofl)er<>- föi-eslao-na åtg-ärder. Likaledes
har skrifvelse atlatits till Possessionaten Herr B. Wa^tter
om återställande af de pa hans egendom Bärsta i Hack-
vads socken befintliga, men mer eller mindre skadade
stensättningar (se berättelsen för ar 1864 bil. B); och
hafva b;ida dessa Herrar lofvat o-ä Förenino-ens önsk-
ningar till mötes samt ställa arbetare till Hr Hofbero-s
dis])Osition. Under det förflutna året hafva väl inoa
åtgärder försports; nuMi Föreningen är fullt förvissad
att så snart tid och omständio-heter det medaifva. de
gifna löftena skola infrias. Genom Herr Hofberg har
F^öreningen sökt öppna underhandlingar med Henunans-
egaren Pehr Erik Pehrsson i Knista by af Knista socken
om undanrödjandet af småskog och buskar, som ])ort-
skymma och hindra u[)pmätningen af de talrikii forn-
lenniingar, som finnas a hans hagmark (se ber. f. 1(S(;4
Bil. B); men ehui'u jordegaren icke funnits härför all-
deles obenägen, har lian dock ej ännu kuiuiat förmas
att närmare bestämma sina vilkor.
Da de ijamla skolbänkarne uti ()rebro kvrkas chor
undanröjdes ar 18()3, befunnos under tlem treiine graf-
monumenter, öfver Grefvc Moritz Leyonhufvud till Ra-
seborg och Käii-^-elholm, Riksrådet Lubert Käwer till
74
Barkesäter, ( )kiui och Xjis, samt Ståthållaren Jo8t Kur-
sell till Sjösa och Riseberga, hvilkas tillvaro, i följd af"
ötVerbyggnadcriia, helt och hållet fallit i glömska. Kyrko-
rådet, som fann deras bibehållande i clioret alldeles
oförenligt med det församlingarnes beslut, hvars verk-
ställande det fatt sig np[)draget, lät, enäi" några descen-
denter af bemälde tre herrar icke voro kände, med nö-
di<i' försitjtiohet nedtagna dem. Denna at«»ärd har nnder
förlidet ar varit förem.il för öfverläoiininofar och för-
slaoc'!' inom Förenino-en samt nnderhandlinoar med
kvrkostArelsen, hvarför Föreningen anser en redog-örelse
fö]- livad i)a denna väs: o-enom ömsesidioft tillmötesija-
ende vunnits viira fullt påkallad, helst Örebro kyrkosam-
liällc deriixenom befrias frän de beskvllnino-ar för vanvard
af fädrens minnen, livilka beskyllningar af ett brinnande
11 it äfven utsträckts till denna Föi-enini»'. Att monumen-
ternas borttai>ande skulle afsett naijot med "ällande la^-
och skyldig vördnad för foste]'lan(h'ts minnen sa oför-
enligt, som deras förvisande ur kyrkan, anser Förenin-
gen sä mycket mindre vara möjligt, som de ega äfven
ett stoi't artistiskt väi"de. Fraiian rörde således endast
att ;it dem i ii om kj^rkan finna annan läm})lig ])lats än
sjelfva liögchoret; och under förutsättning att den nu
up})gior(la planen i sin helhet fuUföljes är en sådan
Nerkligeii funnen, och frågan löst ])a ett f<">r Örebro
sandiälle hedrande sätt. Deinia j)lan, hufvudsakligast
uppgjord af kyrkans förtjenstfulle architekt Herr Adolf
Kjcdlström, sammaiiliiinger dock sa nära med den för
kyrkans restauration, att redogörelsen måste till en del
omfatta äfven (h^nna. \ id kyrkans noiTa tväi'skepp hnnes
en tilll)>ggiiad, kallad i-,ängbro-k} rkan, s(un i sitt när-
varande skick äi' ful och \ anpi-ydandc Förslag att ned-
rifva densamma hai' äfven \arit a hane, men öfvergif-
vits, enär deraf skulle följa nödvändigheten att äfven
borttaga den likaledes utbyggda saki*istian, hvilkeii, en-
sam qvaTstäciulc ot-li l)oröf'vjKl clet stöd, soin tvärskop-
pcts förlringiiiiig leiiiuar, skulle, sa att sägji, sakiui Ia<ia
försvar. Denna oiiistäiidigliet, i förening med nödvän-
diglicteii att hereda tjenlig plats föi" ofvannänmda graf-
vårdar, väckte tanken pa Längbro-kyrkans förändring
till ett a'emensamt ijraf c 1 1 < > r (dier kvrkliut mnseuni —
i fall man föredrager denna henänming, — dit ej hlott
de trenne större grafvardarne, utan äfven mindre e[)ita-
tier oeli i a"ana"arne nedlafi:de märkeli<>are orafhällar
skulle förtlvttas. Tillbyggnadens bibehållande Hek dock
icke utestäuii-ji möjligheten af tvärske])pets belysning
förmedelst ett a dess o-afvel anl)raii'dt rnndfönster, hvar-
före niurarnes höjd måste förminskas, det nuvarande
snedtaket utlntas emot lämpligare betäckning, samt såväl
takhvalfvet smn gcdfplanet nedsänkas. Grafehoret skulle
sedan med ett i livalföi)pningen emot kyrkan anl)ragdt,
med grindar försedt gallerverk afstängas och en trappa
frän tvärskep[)ets gäng föra ned till ka[)ellets lägre golf-
plan. 1 öfvei-ensstämmelse med detta förslag liafva under
det nu förflutna aret, sedan Längbro-kyrkans golf för-
sänkts uni>efärlii>;en 8 fot, de tre större monumenterna
här blifvit uppsatta och åtskilliga e[)itafier a väggarna
ui)[)hängda. Undei* nästkommande ar, da värmeledning
.skall anbringas i kyrkan, skola äfven märkeligare graf-
stenar hitflyttas och d<ds nedläggas i golfvet, dels infä-
«tas i väggarne, samt den föi- kommunikatitnien med
kyrkan nödvändiga trappan byggas. Ofriga arbeten
komma väl endast smaninii-om och i den mon de sam-
manhänga med sjelfva kyrkans restauration att fullbor-
das; men sa länge den närvarande kyrkostyrelsen och
dess synnerligt nitiske architekt leda dessa arbeten, kan
man vara förvissad att naii^on vandalism icke skall före-
komma uti ()i-ebro kyrka, likasom det ej heller rindigt-
vis kan antagas, att ett sandiälle med sa utvecklad all-
mänanda någonsin skall sakna den fosterlandskänsla, som,
76
(ler den tinnes, oafvisligt fordrar vördnad föi- landets
minnen, äfven du man ej sjelf förmår att för sig fnllt
utreda deras lietydelse.
1 berättelsen för ar 18G4 omnämndes att Förenin-
gen låtit iipi)göra ritning till återställande; af det ganda,
dyrbara och af (-harles de Mornay sannolikt skänkta
fönstret i Sköllersta k3^rkas ehor. Denna T'itning är nu
af försandingen antagen, kontrakt om stenhuggeriarbetet
till den nya infattningen uppgjordt med Herrar Adlers
& C:i, livilka iriort siji" sa fördelaktigt kända wenom de
nya kyrkofönstren i Örebro, och komnu'r arl)etet att
utföras nästa sommar under Hen- Adolf Kjellstinjms
lednino-.
Af inom länet gjorda f}'nd äro följande under det
nu förflutna, aret hos Föreningen anmälda och förtjenta
att här omnämnas. Främst det vackra, rikt förg\'lda,
till formen mindre vaidiga dubbel1)ladiga spänne, som
anträffats i ett stenröi- vid (iillheriia uti Svennevads
socken, och ueiiom ( )f\ersten m. m. (IrefNc Anckai's\ iird
redan blifvit till Kougl, Museum inlenuiadt. Dernäst är
fvndet af lcMnuini»ar eftei' i>-ammalt osmundssmide vid
Egeby i Stora Mellösa socken aiunärkningsvärdt. Detta
anträffades dock för flera är sedan vid u])])odling af en
stenig backe straxt \'estei" oui l)^l^ och bestod af cii
mäniid stvcken osnuuidsiern, tillsanunaiis \ä<>ande om-
ki'ing 2S centncu", nedlagda iiti stensatta gropar, den ena
rund, den andra af f\'rkaiiti<i" form. Inaraf vill svnas att
Iiiii' i forna da<rai' \arlt na<j^ot liaiiinialt I)l;ist('r\'ei'k för
tillgodogörande al det »öi*cke» (nnrnialm), som funnits
och änini finnes uti kärrjordcn \ id lljelmarcns sträiidcf.
M<)jligt\is hal' den runda stensatta och nnirade gi'opeu
vai-it en återstod af blästerverkets s. k. »ställe», (diuru-
väl både d(;t jern man drv fuiuiit ocli det, som legat i
den aiulra fyrkantiga stenkistan, utgjordes af mindre
stycken, synbaidigen utklufiia iii' smältorna \'i)y försäljning
<.'lk'r vidare l)i';n'l)C'tiiiiig' *). Att handsniidc' äfVcii liär-
städcs idkats y'u\ sjnrima tid bekräftas af ett annat
der anträtfadt fynd af en niäii^j^d förrostade svärdsklin-
gov, livaraf en del voro afhiMitna, en del ej ens färdi^-
smidda, spjut oeli ])ilspetsar, \xor oeli annan redskap.
Detta sednare fynd tillvaratogs af f\ininnknren Salén i
Egeby, men förkoni vid den bi'and, som för tre ar sedan
öfvergick hans boställe. Af det något senare fnnna os-
mnndsjernet är ännn mycket i behåll hos Hemmansega-
ren Pehr Andersson i Kgeby, ehnrn största delen försalts
till Bi'efvens 1)rnk såsom skrotjern, och äro stycken deraf
nndantao;na för Kono'l. Akademiens räknini»'. Xaara smärre
fornsaker, nemlioen tvänne stenyxor och en vxa samt
trenne ])ilspetsar af jcrn, äro af Föreningens Sekretei'ar(;
inköpte och skola, såvida de ej, emot förmodan, äro för
Riksmusenm behöflige, öfverlennias till (^irolinska LäiV)-
verkets Mnsenm i ()rebr<).
Förenin2:ens ekonomiska ställninu', som i följd af
medlennnarnes försnndiiihet att inbetala deras arsafii^if-
ter ingalnnda kan kallas lysande, utan tvärtom hos Sty-
relsen frandvallat allvarliga bekymmer för Föreningens
fo]-tvaro, synes af följande kassa-redogörelse.
Inkomster.
Jkdudlnin<i' frän föreoaciide ar:
Af Akademiens ansla<>- 75: — •
Af Föreningens egna medel 290: 17 3(5;-'): 17.
Intlntne arsafgifter 75: —
C) procents ränta a l)ehallningen .. 21: 36 \)(y, :]{;:
K. \'itterhets Hist. och Ant. Akademiens anslaa* 800: —
Summa IJnit IMr 7(il: .").').
*) Om r)simm(lssiiii(li't kan liisas ( ifschwoviimi Lars Scliulzcs till
Koujil. l>ci'j;-s-('()llc<;-iiim är 17.'j2 ing-ii'iia rc(l()ii(")rflsi> t'()r Ijliistcrvcrkcii i
Dalariic, iiitaiicii uti .Icni kontorets Annaler \'öy är IH4.'), livarcst man finner
(le hasta ii))])l\ sniuii-ar oui dciiua numera alldeles ntdiula niirin<js<>;ri'n.
78
Ut gift er.
AiiordiiadT nf Akadeniieiis medel:
Till Herr H. Hofberg 250: —
» Hei']- d. WMhltisk 25: — 275:
För utskrift af handlingar, inköj) af böcker ni. ni. 57: 5(L
Porto oeli annonskostnader H: 5G.
Diverse ntgiftei- !): 14.
Behallninii- till ar 18G6:
Af Akademiens anslag : 100: —
Af Föreningens egna niedcd oll: oo 411; ;;;].
Snmnia Rmt Rdr 761: r)'^.
Örebro i Föreningen för Xerikes folksjjrak och
fornminnen den ol December 1865.
(I. w. G uMJ:Ln s.
G. Djur/i lon.
Af\('ii denna iirsbcrrittidsc åtföljes af innehållsrika
bihiij^or:
A) körteckning och besk]*ifning pa de foi-nlenmingai'
oeli minnesmärken, som tinnas i Hidinge, \ introsa, Tyss-
linge, Tilby, ^ iby oeh l)odai'ne soeknai- i \ Cster-Xerike.
med teekningai" intagna i texten. Af Herm. iIofbe]'g.
J^) Beskrifvande föi-teekning öfvei' Askers sockens
fornlemningar, me(l 2 plaiieher. Af d. Wahltisk.
C) Nyn])])täckte foi'nminnen i i-\'llingsl)i-(). Tillägg
till lien- dohan \\'ahlHsk> beski-ifning. Af 11. Atterling.
1 afs<'ende \>:\ dessii bilagor al)eroj)as li\ad som vid
(flutet af årsberättelsen \'i'>v ;ir lJSIi4 blifvit anfördt.
Itdrag af Aiitiqvitets-liitcudeuteu P. A. Säves afgifiia
berättelse för år 1862.
För jitt l)örja arets aiiti(|vuriskR forskningsresa, be-
gaf jag mig (l(>ii lö Maj frän \^isby till Stockholm, att
(ler, dels u(Mi()ni atskriftcr och nödio-a aftecknino-ar ur
K. Akademiens samlingar, dels genom inhemtande af en-
skildes ui)])o:ifter vtterlio-are förbereda mio- till de forsk-
ningar, som under aret skulle fortsättas i (')stergötland.
För sannna ändamål besöktes Upsala och det Akademiska
l)i))liotlieket samt der varande Lärare.
Under detta ars resor och forskningar har jag huf-
vudsakligen följt samma arbetssätt och plan, som under
föregående aret, eller att, — da det ingalunda är möjligt
att uppmärksamma allt, — hastigare öfverfara en ort,
men att dervid ej förbise något af vigt, samla under-
i-ättelsei- i alla riktnino-ar och om alla slao-s forn-föremäl,
meddela allehanda upplysningar i saken, besöka och
samtala med ])ersoner af alla stånd och åldrar, alltid
och i främsta rummet menigheternas förmän, ortens
tjenstemän m. fl., samt ändteligen att försöka väcka och
lifva allmäuhetens hog \nr v-n-a foridemningars upptäc-
kande och bevarande, och slutligen att, da uagou vigti-
gare fornsak \ar funneu, derom genast underrätta Riks-
anti(|varieii, i fal! dess särskilda \ard voi-c nödig (dier
inköp kund(^ anses önskcdiixt.
Hvad nvtta jag för vara foi'idcmninirars bevarande
och den allmänna högens lifvande dcj-ioi- med mina
C!^
80
sträfvandeii mäktat uträtta, det behaoar K. Akademien
af följande ])erättelse bedöma med öfverseende oeh un-
der u])])lvst öfvervägande af svåriglieterna dervid. Jag
ti"()r mig böra nämna, att, liksom under förra Aret, nu i
ännu höffre g-rad den svära väderleken, med resrn och
köld nästan hela tiden, icke blott oftast gjorde resans
möd(n' rätt tun^^a, men stundom också märkliffen hin-
drade mig under mina forskningar, hvilka vanligen må-
ste anställas under bar himmel. Deremot var det gan-
ska anofenämt, att ei blott nästan öfverallt enskild t er-
fara vederbörandes och allmäidietens stora välvilja, men
i synnerhet den lifliga hog och uppmärksandiet, hvar-
med hvarje forskning i det fordna följdes af menige
mil II, hvilken, såsom min erfarenhet städse varit, alltid
och allestädes otvifvelaktiot ädairaläager största kärlek
föl" vara fornminnen samt en omisskännelio; l)enäo:enhet
att u])i)täcka och bevara dem samt att vinna närmare
up})lvsningar om desamma, ett allmänneligen historiskt
sinne, som genom en mei'a folkländsk up])fostran i lan-
dets skolor samt igenom snnininiiom luidade smärre forn-
sandingar i landsorterna snart skulle bära de skönaste
fruirter lör fädci-iieslandet i alla afseenden. Derijj^enom
skulle ock allt rikare tillflöden af allehanchi historiskt-
ethnogratiska up])gifter komma Akademien till godo,
samt alltflera dyrl)ara foi'nskatter uj)ptäckas och inlem-
nas till Statens offentliga sandingar, h\ ilka i-edan genom
]iiksanti(|\ iii-iciis sträfsamma och Kckiide l)emödanden
])a nagi'a .ir fraii niistaii intet blifvit ba(h' s;i märkligt
förstora<h' ocli s;i väl ordnnde, till (h'ii Svenska iillmän-
hetens nöje ocli undervisning, till utliindingens beundi-au
samt till vcteiisk;i|)('ns tjenst. Med den förstörelse ;if
vara fornlemiiiiig;ir, som iniiiu ]iagar, iir det enda rädd-
niniren, att iiidriiuii allt till saudiiiLiariic, i'ikets (dier
laii(lska]»ci'nas.
81
Östergötland.
Sedan jag med Juni månads början inträffat i Öster-
götland, för att i dess östra delar fortsätta de antiqva-
riska forskningarne, sammanträffade jag redan under re-
san till Linköping med Landshöfdingen Friherre G. af
Uffirlas, och samtalade med honom om ortens fornvä-
sende, ,förstörelsen af vara minnesmärken, landtjenste-
ihännens och folkskolans medverkan till deras bevarande
m. m. Vidare besöktes Biskopen Hr Dr B ring och sam-
talades om närmare historisk undervisning i folkskolorna,
om »Sällskapet för forntida minnen och historien» bland
skolungdomen i Linköping, och om förstörelsen i syn-
nerhet af den kyrkliga arkitekturen samt kyrkornas
konsthistoriska innandöme, om Kontraktsprostarnes upp-
sigt öfver kyrkoreparationcr in. m., da Hr Biskopen be-
hagade lofva att göra en lämplig framställning om sa-
ken till presterskapet under snart blifvande prestmöte.
För fornforskningens befrämjande och minnesmärkenas
bevarande samtalades äfven med Domprosten Dr Lau-
renius, Bibliothekarien Wiede, Studerandena Hagson
och Liljeson. Af Bokhandlaren Sahlström erhölls ge-
nom dess biträde Hr Pettersson bestämdt löfte, att en
å Sahlströms egendom Gillberga i Haga socken beiint-
lio; runsten snart skall blifva rest.
Efter dessa förberedelser börjades den egentliga
forskningen.
ManlsbcrjiJi.
K"S"rkan, i senai'c tid <)nd>vi2ij,d till k()rsk\rka, har
nu intet (|var af sin f()r(hia prvdlighet al" rundt sten-
hus, åttkantiirt toiMi, i»claro m. m. Dock ant\(h'r hennes
plan (*) att sa har ^ nrit ^). Se r)i'unius, Koiistantock-
^) Tecknet (*) antyder att ritning finnes i originalberältelsens text intagen.
Antiqr. Tidskri/t. 6
82
ningar, sid. 247. Två stenar, förestrillandc den ena en
riddare (*) den andra en qvinna med rika hårlockar,
2 alnar 5 tnni höga, 6' 2 tnni breda öfver bröstet, der de
framspringa 5 '2 tum, begge i ansigtena skadade, till
formen liknande spis-sidostenar, äro fastade i muren i
vapenhuset, 1 aln 10 tum öfver golfvet, på livar sin
sida om vestra dörren. — Altarskåp, (*) 3 aln. 18 tum
bredt, d^-i tum djupt, förgyldt och blått, troligen nyare
arbete, med Juno;fru Maria och helo-onfiofurer under breda
spetsbågar. Dörrarne (*) hafva blifvit löstagna och med
hvarandra hopfogade, satta högt upp })å väggen i norra
korsarmen. På dörrarnes utsidor finnas måhånda de
stridsskilderier, som omtalas i Sjöborgs Sami. 1, sid. 47.
En Runsten finns och är i'iktigt läst i Liljegrens
Runurk. 11. 1129. — Två stycken af i'un stenar, i va-
penhuset, hafva t3dliga runslingo]-, men utan runoi', af
hvilka dock några drag synas på den mindre stenen,
som är 21 tum lång och 18 tum bred.
Askah}.
Kyrkan, som fordom vai-it en sa märkelig klostei'-
kyi-ka (Hruiiiiis, Konstanteckn. sid. 2.')1) är ännu, oak-
tadt all förstörelse och ombvij^unader, skön i sitt ini'e,
men helt kalkstruken och saknar torn. Kyrkans östi'a
d(d, eller choret, hai" skriiinstc Inalf, fönster och bågar;
dess vestra del, visserligen också pr}(llig, hist ii|)|)fyil(l
af ett maiiiisin samt ori>('l\ cikct. — A kvrkaiis södra
sida nära takfoten är en gesims af detta utseeii(h'.
83
o
A »vakkeiihusets» vestra sida, nära takfoten, är en
ge si ms af annan form.
Golfs ten (*) i choret, söder om altaret, en aln i
fyrkant med bågiga sidor och hörn med en 2 tum bred
och ',2 tum upphöjd kant. — Grafsten, (*) 1 aln 10
tum lång och 1 aln 4 tiun bred, afslagen pä ena ändan,
med en sköld, innehållande en sparre. Af inskriften
återstår blott: Ano : Dni : Tus.end . . . : t : h ' a i s —
Crucifix, gammalt, dåligt, hänger pa norra väggen. —
Remsa (af ett altarkläde?) (*), 3 aln. 16 tum lång, 8 tum
bred, silfver- och guldstickad samt med silke sömmad,
men bottentyget utslitet, på blått foderlärft. Sömnaden
framställer ett Kristushufvud, 10 bokstäfver (Hielp
Maria), och 7 sma adliga vapen. — Helgonaskåp, (*)
hvartill dörrarne saknas, o alnar 16 tum högt, 1 aln 12
tum bredt, 19 tum djupt, måladt pa väf, (Maria sit-
tande under en baldakin med frälsarens kropp öfver
knäna, ypperligt skui'et arbete). Ryggbrädet är blått
med röda kanter och gloria. Baldakinens framsida u})p-
bäres af ierntenar. Hai* i)\liwn blifvit intao-et från
kyrkoboden. — Gamla Altartaflan samt 30 bilder, som
skulle finnas bakom orgelverket, saknas. — Mun k in-
skriften under hvalfvet (Widegren, Beskrifning öfver
Östergötland, 1: 2 sid. r)69) är föi-svunnen. — Natt-
vardskalken har på foten: oretur') under den kors-
fästes bild. Pa andra sidan å foten äi' en sköld, inne-
hallande en b a t. Pa handtaijet: ihesus.
') DA Utg. Ar li-i^O besökte Askabv, fanns ännu pa kalkens fot
fnljaiule fortsättiiiiig af inskriften: (Oretui) pro tliorilone bonde
r<'> riksson milite (pii fe rit hane caliccni parar i ad honorein
beate birii:ittf. .Ifr Widegren, Ikskrifniug öfver Östergötland 1: 569.
84
Under klockstapeln ses en gammal, grof gråstensmur.
Sten sättning (*) vester om Juby, oval, bestående
af 9 stenar, af hvilka den största år 3 alnar hög och 6
alnar i omkrets. Mellan stenarne är afståndet 6 å 7
alnar. Inom ringen en grop af omkring 2 alnars djup.
— I samma skogsbacke, 5 alnar norr om stensåttningen,
en krets af lågu kullerstenar med en diameter af om-
kring 14 steg.
Runsten rätt öster om kyrkan vid Askaby vads-
bäcken å Lilla Greby gärde, nära no]'r om landsvägen
mellan Stora och Lilla (Trel)v. Lnir kullfallen, men re-
stes på stället. Dess höjd äi' omkring 3 alnar, bredden
upptill 1 aln 17 tum och tjockleken 12 tum. Runorna,
fördelade pa 6 rader, voro så utnötta och otydliga att
blott få kunde läsas.
Ortoitita.
Kyrkan år gammal, byggd i korsform med stjern-
hvalf, utan torn.
Ett Altarkläde med silfver- ocli i>:ul(l))roderier å
röd sammet, trasigt, men konstfidlt, pr}dt med I^anerska
och Wellingkska vapnen och namnen J. Margaretha
Baner, H. Maaritz Wellingk 16U2. — En Chorkåpa
med en 13 tum hög Christusbild samt Banerska vap-
net. — Ljuskrona (*) uf malm, 1 aln 12 tum hög, 1 aln
6 tum bi'ed; inuti st;ir en Maria med barnet, 12 tum
hög, af snidadt trä, föi-g}ld ocli midad. — ()l)Litask (*)
af silfver med Christian Alloniircns till Ski'afstad nanui
och vapen samt årtalet 1G84. — .luugfru Maria uumI
barnet, liggande i hennes kuå, sk()nt nrbete i vneker
konststil, af alabaster, 22 tum liö;»-. Hufvudeiia äi-o af-
slagna, num finnas ännu (jvai-; barnets högra fot fattas. —
Ett Dop fat af silfver, 1 1 tum i tvärmått, med Cliristi
85
d()[) i botten, i upphöjdt jirbete. — Gamla Altartaflan
(Cliristi töriiekröning och Nattvarden), målade på väf i
två afdelnino-ar, hängde öfver sakristidörren.
Måno-a ättekullar i)å »Hätteknllebacken» vid Klefsta
å ömse sidor om väijen. — De två stora bautastenarne
på Klefsta gärde, i fall nä gra minnesstenar der fordom
funnits, hafva troligen blifvit inlagda i den nyligen om-
lairda bron derstädes. — En Domstenskrets vid Brunns-
ås å Sandstuguakern (under Ekenäs) blef för omkring 4
år sedan sprängd, utgräfd och förstörd.
(jtiinlebv.
Kvrkan är modern, med trähvalf samt' spetsig
triumfbåge, utan torn.
Runstenen (*) vid Osby har flyttats till Åkerby allé.
Inskriften, icke fullt riktigt återgifven, ' Lilj. X:(j 1124.
*+hHTfM> : i^hti ; Htr\+ : i>nhi : AiMA : r+DR. : Hi+h . . i.
östra Ryd.
I kyrkan ett Christusansigte, måladt i olja på duk
med följande skadade underskrift: et expressio Viue illius
Imagnnus Salvatoris . . . Jesu Hcristi quae Roma ad D. Joh.
Lateran an spiciatore .... Begynnelsebokstäfverna
äro här och der af guld. — Ett Relik-kors af messing,
14 Vo tum högt, 7 tum bredt öfver korsarmarnc, med fem
glasstenar, af hvilka den mellersta sitter i (h^t rörliga
locket i)å korsets midt, med <>'an<»iern('t i öfra kanten.
På baksidan den korsfäste med lejonet, oxen, örnen och
ängeln på korsarmarnes ändar. — En monstrans (Via-
ticum)(*) af messing, 18Vj tum högt, med (J blå stenar
86
på den smala iieclra delen af foten. — Ett Rokelsekar (*)
af messing, 7 V2 tum högt med fyra hängtcnar; pa loc-
ket evangelisternas sinnebilder och pa foten en nien-
niskoiigur, som tyckes hålla i handen en vas, korg eller
kanske ett rökelsekar ^). — Gamla Altartaflan (Christi
uppståndelse) sitter pa södra väggen. — En tafla af
trä: en qvinna med svärd i högra och vågskal i venstra
handen. — Ett s. k. »Jätteben», (*) hvilket Professor
Lilljeborg up|)l}st vara ryggkota af en hval. I äldre tid
användes detta uti åtskilliga underkurer för menniskor
och boskaj».
FatburcH (*) pa Björkvik, byggd af furu kärntim-
mer, ligger ungefär 20 alnar öfver sjön Häfvern och vid
pass 70 alnar derifrån. Ofre våningen är invändigt 14
alnar IS tum lani»", 12 alnar 22 tum bi-ed och 6 alnar
hög. Den på husets alla fyra sidor utskjutande, 3 alnar
2 tum breda svalgången hvilar på bjelkar; den upplyses
genom nio gluggar. Taket äi- spjinlagdt och svart, det
öfriga timret tjäradt, mörkt brunrödt. Fatburen säges
vara 300 ar gammal liksom den större kalkrap})ade huf-
vudbyggnadcu pa gården.
Bjöi'kvik, fordom ett Gera-gods, tillhör lui Friheri'e
Adelsvärd pa Adelsnäs. En af gårdens ganda egare en
Anders lialamb, om hvilken mänga sägner finnas pä
orten, hade troget följt Carl XII och vai'it med vid
Pultava samt i kalabalikcii. Eftei" honom förvaras i fat-
buren en dyi-bar sanding af kläder och va[)en, såsom en
huggväija, 2 idiiar läng, tva väijgehäng af läder, en
ljusblå fältkap[)a, 13 alnai' vid i uedra kanten, t\å ])ar
ryttarstöflai' t\ iii-skunia, med s[)orrar, sadel med stig-
byglar och ljusblått skabi-ak med tre hvita kronor, axcl-
gehäng af clghud, "Vs tum tjockt, gul vallti-apj), patron-
k<)k (föl- 12 pati-oncr), tre stangbetsel, ett bridonbetsel,
') Di.ssa tr(,- .sisliiiimiida lialVii är 18G5 blilVil af Östra Rvds sockne
inäii siisom <;afva öfvcrlatiia till Statens Historiska Musciiin.
87
ett par stigl)y_i;lar med grof jeriikedja i strdlet för rem-
mar, fiiltflaskfodral af läder med lock, hattfodral af lä-
der, en grimma, ryttare])yxor af läder o. s. v. Dess-
utom en stor mängd andra gamla kläder, skjortor, tig-
garei)altor, dem Hr Anders begagnat under sin fången-
skap oeli Hykt, ett jernbeslaget penningskrin samt myc-
ket seldon. På vinden finnes derjemte åtskilliga orna-
nienter, väl skurna i trä, löfverk, vapen, väggskärmar,
tai)eter i blått och guld med rosor m. m. På annat
ställe förvaras en ofantlig högtidsvagn frun 1666, 7 al-
nar lång.
På Syttorp finnas flera gamla byggnader (*), en del
med ornerade fönsterkarmai".
Inspektor C. A. Lindeblad [)ä Björkvik skänkte till
Statens Historiska Museum en gammal på gården fun-
nen hästsko med tva ringar vid ishakarne.
Vestra Husby.
Kyrkan är modern. — Ett Crucifix af messing,
sjelfva bilden 7 tum hög och armbredden 6 tum, fästad
på ett träkors, som sitter på en trätafla, prydd med (I
serafhufvuden (*), 3 Vs tum höga, har bevarats genom
Klockaren och ( )rganisten P. J. Björlings försorg. —
Två ljusstakar (*) af messing, 17 Vi tum höga, med
vridna j)ipor och pressadt blomverk, dels genombrutet,
dels upphöjdt, pa fötterna. — Ett simpelt Ilökelsekar,
blott med fem luil. — Flera chorkapor, af h\ ilka en
gammal, med utmärkt broderi; en trasig nunl Christus
på korset och helgon broderade med silke pa ligureradt
svart sammet. — Ett Antepeudium af rödt sammet
med tva grefiiga vai)en (2 lejon och '2 lijortar i skrå)
samt A och E i hjertsköldarne; broderiet i silfver ocrli
guld, nära ' 2 tum högt, utmärkt genom teckning och
88
arbete. — Ett gammalt, dåligt Crucifix förvaras på
k} rko vinden — Forellernas gr af st en, åttkantig, har af
Björling upplagts på sakristi-archivet. — En liten van-
lig Primklocka. — På Storklockan står: (*) maria
MÄTER MSERE MEI HILP GOT VNDE MARIA HILP SANCT OLA
KEX. (Skiljepunkterna utgöras af cirklar, parallelogram-
mar, rliombcr etc; efter sista ordet är ett bomärke).
St. Brotten (Söderköping).
Kyrkan är mycket gammal med korta låga pelare
och stjernhvalf. — Pa altar väggen norr om altaret ett
Altarskåp (*) 3 alnar 21 tum högt, 2 alnar 9 tum bredt
och 6 tum dju})t, med snidade figurer (i midten Tre-
enigheten och på sidan apostlar). Dörrarne (*) äro upp-
fästade på södra sidan om altaret; de bäi'a l)ilder af
andra apostlar. St. ()h)f m. fl. — En l)unden Ghri-
stus (*), målad })ä ^2 tura tjockt trä, 1 aln 3 ^ -^ tum
hög. — En Mäter Dolorosa (*), gammal målning })å
trä, teckningen utmärkt; 1 aln 9 tum hög och 1 aln
3 V2 tum Ijred. — Fyra oljetallor: Konung Gustaf II
Adolf, en Påfve som håller den korsfäste, blek, i sin
famn, Christus på korset mellan Maria och Johannes,
Christus i Gethsemane, alla illa medfarna. — Gamla
Altartaflan, Christnis pa korset, iir af \ ngre arliete. —
Ett vackert prestporti'.-! tt ni('(l riiigkrage, ett })orträtt
af en riddare, ett yngre prestporträtt, alla i sakristian.
I kyrkan finnes vidare en Do j)fii 11 ts-skål (*) af
täljsten, 1 aln 5 tum \ id ocli 14 tum hög, slät och utan
figurer. — Sidostycken af tvennc chorstolar (*), skurna
i ek, 3 alnai- 11 tum höga, 14 Vs tum l)reda, 2 tum
tjocka, (len enas si<la iir utan allt snidcri, dcii aiidi'a
prydd med ett vapen och blomstersiratcr, förvaras på
89
kyrkohvalfvet. — Ett stort kors af trä, utan Christus-
bikl, förvaras i klockstapeln. — Två Ljusstakar (*) af
malm, 19 tum höga med 22 tums armbredd; armarne
och midtelornamentet äro af iern och mörkgröna. —
Två Lampetter af messing, 1 aln 9 tum höga och 16
tum breda, ornerade med ui)phöjda rosor och blomverk,
samt å den ena en qviruiofigur, å den andra en trium-
fators bröstbild (*). — Uti archivet förvaras en Konung
Gustaf l:s bibel (l:sta del. 1540, 2:dra del. 1541) hel,
nybunden.
På Lillklockan läses: christi ^ ferte: crucem: + di-
scite: iusticiam: .... vnum: venerabjle uincet: sub:
cruce: vera: fides: d: c. d: g: s. g: h. s. g 4" anno:
1601. — Prim k lo c korna äro försålda till vallin o-skloc-
kor, haf klockan till hundpingla.
Stadskyrkan i Söderköping.
Ett x\l tar skåp (*) af allraskönaste arbete, 2 alnar
19 tum högt, 2 alnar 16 tum bredt och I2V2 tura djupt,
med helt fristående tigurer, som framspringa ända till
11 tum. Midtelijartiet föreställer Christi oTafiäii<2:ninof.
Dörrarnes insidor hafva äfven fristående mindre bilder
med ]'ika mantlar och språkband, allt med rik förgyll-
ning })å rosig guldgrund. De inre dörj'arne äro 5'/2tum
djupa, de yttre 1 ' 4 tum tjocka. A inre dörrarnes ut-
sidor äro målade: Petrus och Malchus, Christus inför
öfverste presten, Christus begabbas, Christus bär sitt
kors. A yttre dörrarnes insidor: Gethsemane, hudtiäng-
ningen, törnekröningen och korsfästelsen (nägot skadndt).
A utsidorna: Tv;i riddare, den ene med spira, den an-
dre med fana (röd med gult kors) och en svart drake.
Smärre lister, ornamenter o. s. v. äro lösa, men för-
varas. Står nu å sido i kyrkan. — En Dopfunt af kalk-
90
sten, 1 aln 22 tum bred, 16 tum djup, står i norra sido-
skeppet. - — En Biskop med en gosse, som liar träben,
framför sig, står i en nisch pä norra sidan. Under den
är en nygjord sockel med påskriften Laurentius. —
En gammal, ståtlig Nattvardskalk med figurer och in-
skrifter. — En tafla i sakristian, Christi nedtagning frän
korset. — Ett stort Crucifix med- faslig bild uti vac-
kert draperi. — En tafla [ik trä, Christi uppståndelse,
med vackert bildhuggeri pä ramen och årtalet 1609. —
En tafla på väf: himlaskaran, helvetet, Christus tram-
par på döden, djefvulen bortsläpas af vidunder och djef-
lar. På sidorna stå tyska bibelspråk på röda och svarta
rutor. — Ett Crucifix, med foten 17 tum högt, med
Latinsk öfverskrift. — Sexton bilder, större och min-
dre, på sakristivinden. — Gammal CMioi-kaj^a, guld- och
silkesömmad, med Christus och heliga figurer på kor-
set. — En Kyrkovaktarekäpp, ett 6 alnars bamburör
med liten skallra. — Grafsten midt för altaret, svår-
läst: Anno mccxxcix . in vigilia . tohis b . . . .
SEOR . . VXOK . AD . . I . HFAMARA (?) GrafstCU i cllO-
ret öfver Caj'l Gera Fryherre til Byrklvich. För öf-
rigt många grafstenar, fast ej ganda, samt många epi-
tafier, familjetaflor m. m.
8köiilK'r<^a.
Kyrkan ny i vestra delen, för öfrigt stjernhvalf. —
I klocksta])eln förvaras ganda kyrkodörren med i'ikt be-
slag, nu förstörd; ett stort Crucifix med de fyra figur-
prydda korstafloi-na luda; två skadade döri'iir al ett al-
tarskåp ocli fyra stora bilder.
Fyra ättkullai' i prestträdgärden användas till
l)l<)iiisterrabatter.
91
91 ogata.
Kyrkan är helt och hållet modern. Freskomäl-
ninoarne i livalfven voro förstörda. — Tre vackra taf-
lor, Christi nedtagninf»', en oubbe och en qvinna, med
sitt diande l)arn. — I tornet förvaras en modern altar-
tafia med föroylld ram samt i midten en fiiJfur i half-
n[)pliöjdt arbete med bok, solgloria och en seraf under
sig. — Ett Crucifix ej dåligt, men vanligt. — Bilder
af evangelisterna Marcus och Johannes. — En Dop-
funt (*) af kalksten med spetsbagsirater, 1 aln 10 tum
vid, 1 aln 1 tum hög. — En hjelm (*) af tunn messing
med röd yllen liggare längs kammen och dubbelörn på
främi-e plåten, tagen i krig af en Ostgöta grenadier från
en Hyss. — En Dopengel, skuren i trä, förvaras på
tingshusvinden.
En Runsten lio-irer vid Hof i)a en kulle omkrino-
70 steg fi-an Slätbaken midt emot Mem vid foten af en
bautasten. Runstenen är 4 alnar 3 tum lån o-, 1 aln bre-
O'
dast och '2'2 tum tjock, l)autastenen 2 alnar 8 tum hög
och 1 aln o tum bred. Inskriften kunde ej i följd af ett
piskande ix'iin aftecknas. Den synes af Lilieg-ren n. 1122
vara rlitt läst utom att det står f^ht^h , HMi- och Hi>hh. (*).
Tabv.
Kyrkan är helt och hullet modern. — Fem för-
gyllda bilder, troligen från ganda })r{'dikstolen, samt de
fyra evangelisterna med moderna drägter. — l^n Ljus-
stake (*) af malm med tre j)ipor, Konung Giistnf I:s
bibel, 2:di'a delen, n} inl)undeii. — Ganda Altartafla ii,
föreställande St. Olof, fanns ieke.
1 k\i'kaii fiH-varades fem pergamentsbi'ef, iiendigen
ett lijtesbref a prestgårdens egor i Brunnsby af ar 1341,
A
92
ett fastebref för Svällesta och Kuddl)y 1417, ett dito för
Skorstad, Tal)y 1427, ett bref af ThorsttMi Skriiddare
1501) samt en syiieriittsdom om Rap[)sala 1510.
På Storklockan läses: Ps. 11?, A. solis okatv (ortu)
VSQUE . AD OCCASUM . LAVDABILE . NOMEN . DOMINI. — MAR-
CVS . ERICI PASTOR . IN . TÅRY . TEi.' . 10 . SEPT . ANNO .
1660. &C.
Talrika ättekullar i Fristads Vestero-ärdsluioe, som
man l)öriat skada medelst cfräfnino'. I Fristads l^red-
ffärdshao-e tinnas ock män2:a o-rafkullar.
Tiiiffstad.
■»■
Kyrkan, med jjamla vackra hvalf höll pa att repa-
reras och hvitmenas. — I korset af chorets stjci-nhvalf
läses i tveniK' hvarandra korsande ra<hT: Inchoat: vrbani:
sic olauus tempore tecta . Anno domini pingere perfecta
post festum sunt damiani mcdlxli. 1 do, l)a(la ia(h rnas
skäi'niii;j; stai* i en cirkel under ki-ona ett monogram,
tr(diiren Maria'). .\11\ ai4iiia i)amiiinelser nafvos om akt-
er ~ 1 <
sandiet med inskriften. — En i>rafsten liir^er i stor-
^an^-en nedanför altarti-apjtan med endast fa bokstäfver
(frän medeltidcm) liisliga. — En annan grafsten ligger
') iSpjir fiiuijus, att inskriihMi varit. stiiiTf.
94
niidt i storgangen, 2 alnar 20 tum läng, 1 aln 14' ^ tum
bred. Af inski-iften, som ej upptager mer än 2 sidor,
kan början läsas: mc iacet bryniulp .... — En rikt or-
nerad Dopfunt. Skålen är 1 aln 7 tum vid oeh 21 tum
höof. Foten och skålens bilder ses å förestående tiirurer.
En Runsten (*) 2 alnar 9 tum lång, 1 aln 16 tum
bredast och omkring 9 tum tjock, i sydöstra kyrkogårds-
porten. En inskriftsrad går rundt omkring stenen, en
annan vinkelrätt mot dess bas. Af den skadade skriften
kan läsas . . . . tIK -^ nKt>] - Ht ... ^^ D+hl - +rtl/k * . . . +I\K hl . . .
(på midten) . . . •- hIM-h : h\ih (!) (*). — En annan Runsten
med ormslingor i chordörrtröskeln, öfvertäckt af si<lo-
stenarne och nedtjärad, annars ej svårläst. (Liljegren
1099). — En Runsten i vestra kyrkodön-en är bortta-
gen, likaså en annan, som, efter u})})gift af artisten
Mandelgren, skulle finnas i ganda vapenhuset.
Stvrstad.
1 k\rkan en stoi' I)o[)funt (*), 1 aln 12 tum vid;
ligger i tornskrubben. — Ett Crucifix (*), '.> alnar 4
tum högt, 2 alnar 4 tum öfver armarne. ■ — En Natt-
vardskalk med fot ocli liaudtag ganda, men ny skål.
Pa j)atenet läses: agnus dei qui tollis peckata mundo;
mellan orden ii ro tecknade Christi hufvud, häudei- ocli
fötter samt i botten St. Laurentius. — (jlustaf T:s l)ibel
2:dra delen, ti'asi<i:. — En liauunalmodi}!: Brudkrona af
silfver. — Storklockan af ai' 1G07. På Lill k lockan
stål- i två linhr: 4" Anno : md : cvii : conflata est : hec :
campana : löna : stig at 4-' iagh : : tigh :
et : : : tio : sista : stund : eska : tio : be : :
• avs : grund:
IJunsten, stående pa kant i kyi-kogar(lsmui"en. V\i[)-
gifves aC Liljegren (X:o 109()) vara förstörd, men atei'-
95
fans (le senare aren under kyrkans repai"ution och gräf-
nino;Mrne dervid, helt oskadad.
Kyrkan är gannnal, men har ett modernt torn.
Sakristian är l)Vi>(l med stiernhvalf. — Gamla Altar-
taflan, med sidokolonner, Christi uppståndelse och en
Luthersk i)restfamilj (undertill). — En Dopfunt(*) af tälj-
sten, 22 tum vid, 11 tum hög-. — Snidad List(*) till ett
skrank eller altarskåp, 8 \'i tum hög, 9 alnar lång. —
Kyrkovaktarestaf (*), 4 alnar lång; på öfre ändan mel-
lan fvra trä kulor en skallra af malm, .S''- tum höo-. —
Kn Hänglås(*) sitter för sockenmagasinet, men berät-
tas föri' hafva sutit för sjelfva kyrkan, der Ryssai-na år
1719 föi-gäfves sökte öp})na den.
Runsten, på södra utsidan af kyrkogårdsmuren,
öster om porten. Lilj. 1094. — En annan a insidan af
muren å södi-a sidan, vester om porten. Lilj. 1095. —
En Bautasten (*) af röd gråsten, 2 alnar 15 tum hög,
1 aln 12 tum bredast, öster om kyrkan på en höir grräs-
l)acke, full af stensättninaar och rundlar.
Koiiiiii<^ssiiii(1.
Kyrkan helt och hållet modern. — Gamla Natt-
vardskalken, med medeltidsinskrift, såldes föi- 7 å 8
ar sedan till en guldsmed i Norrköping. Den n\a är
helt vanlig, — Ett simpelt Hökelsekar (*) af malm. —
Ti'e små englafigurer, bra snidade. — En Prim-
klocka^). — Predikstolen })rvdligt arbetad af Anders
') U(')kcl.si;knret. klocknii, cii cnglaligiir jcmtc jiiuliii iildrc iiiveiitarior
lemiiade år 1867 af Kotimi.ijssuii(ls sockiicniäii, på lieiiistitllan af llr Kap-
ten 6. A. Flach, såsom giifva till Statens Historiska Musi;utn.
96
Snickare. — Två Ijusstiikar af malm (*), 17 \i tum
höga, 7 Vo tum vida u])ptill, 8 tum nederst. — Por-
trätter af Luther, Melanchton ,och Konung Gustaf II
Adolf. — Två adeliga vapen, det ena Truls Palnison
Rosenstråles, det andra en half sol och en half lilja. —
Gamla Kyrkoboken på pergament sades vara i behåll.
Runsten i foten af södra kyrko väggen åt öster,
förfnrligt öfverkalkad ocli rappad. (Lilj. 1103). En annan
i samma kyrkfot åt vcster (Lilj. 1104), der den ar rik-
tigt läst, utom det att ordet ^Ihl skall vara t>+m.
Fiirin<;stad>
Kyrkan är gammal med laga hvalf och djupa kors-
bågar (en modern träl)yggnad finnes dock i norr) samt
takmålnin<i'ar i rödt och o;rått uti tre f\'rdeldta livalf-
kupor, nuul 12 framställningar ur l)il)liska historien; men
(i Prostens Boströms tid) öfverkalkade i chortaket. —
Allt kvrksilfret bortstals 1820, utom Sockenbudskal-
ken (*) och Do j)ska len. Den förj'a, och patenet sakna
all inskrift. — 1'^tt h'jon af malm (*), 5 V4 tum högt,
sitter öfver en Ijuski-ona af malm; ett miiidi'e lejonhuf-
vud sitter undertill. Skolläi'aren och Klockaren M. Ulan-
der hade u])prättat förteckning öfver kyrkans fornsaker
m. m. och läi't skoll)arnen runorna. — • Gamla Altar-
taflaii snldcs är ISO,') pa auktion. — Pi-imklockau bort-
säld af 1^-osten i:5oströiii till matklocka.
P u listensstycke utaiiföi- visthuströskeln i Furini»--
stads pi-estgard, 2 alnar 12 tum läng, 2 aliiai- 7^^-i tum
bi-(;d!>st, mycket sliten af tramp. Af inskriften, som gått
dels längs kanten dels i en rak i'ad iiipa stenen, kan
ännu läsas: . . h : -l-hK : hlKht+n : K\hl>[\ V f^TI Pro-
sten Hansson lofvade att resa stenen. — Runstenarne
(Lilj. 1100 ocli llOl) iuimos ej. IJ 11 listenen (Lilj.
97
1102) lär vara inmurad i källaren, så att runsidan ej
synes. Runsten (*) vester om Stora Grönhögsvadsbron,
4 alnar 3 tum lång, 1 aln 3 tum bred, liggande i vatt-
net med runsidan uppåt, lutande. (Lilj. 1105). Run-
sten (*) öster om Stora Grönhögsvadsbron, midt emot
den föregående, 5 alnar 9 V2 tum lång, 1 aln 3 tum
bred. (Lilj. 1106).
Kuddby.
Kyrkan är helt och hållet moderniserad, då, utom
annat, väl äfven gamla Altartaflan, som kallades »ett
konstens mästerstycke», blifvit förstörd, under Prosten
Anderssons tid. — Dopfunt (*) af vanlig form, 1 aln
15 tum hög. — Grafsten i tornkammaren, 2 alnar 18
tum lång, 1 aln 17 tum bred, af huggen vid vestra än-
dan med inskrift: -^ mc : jacent : thyrgilles : . . . . maby
(Skammaby) : et : fili (us) : eius : iohannes : c . . . im : in :
X : DO : REQ(ui)ESCA(n)T : am. — Ljusstake (*) af malm
fastskrufvad på predikstolskanten, 17 V3 tum hög med 17
tums armbredd. — Två prestporträtter i sakristian.
Runsten (*), stympad i östra torngluggens säte,
minst 2 alnar 10 tum lång och 1 aln 10 tum bred. (Lilj.
1108). Runskriften går i en rad längs ena kanten och i
en midt på stenen.
Runsten i dyn å en sidländ mad, norr om vägen
till A, nedanför Hjertrums gård i Kuddby med runsidan
nedvänd. Man kunde dock med handen känna under
stenens ena hörn, att runorna voro mycket tydliga, och
med temlig säkerhet urskilja bland andra ordet R.-I'ht>r\.
(Lilj. 1109).
Många stensättningar, rundlar m. ni. samt en
bautasten, 1 aln 12 tum hög, stående i kanten af en
stenring i Hagbacken öfvcr Hjertrums gård.
Antiqv. Tidskri/t. 7
98
]5autasteii (*) iiiiru liuidsvägen vid Skaiiihy ucli ('arl
Botvidssons laduhöru, utan inskrift (åtminstone ()f\aii
jord), 3 alnar lång, 2 alnar bred (vid roten), lutande
och brusten. En 88-å.rig qvinna sade sig aldrig vetat
af nacjot annat minnesmärke vid Sknmbv. (Jfr ( )str:i
Nykyrka och Ö. Skam s. 107).
Örminge Runsten lär hafva Hyttats för 8 ;i 10 ni-
sedan till Björklund i Kuddby.
■^
\
Östra Stenby.
Kyrkan är invändigt särdeles vacker med vida
/A rP^^>- hvalf utan pelare och m{;d pryd-
f^l I -^L^-^,^ liga fönster. Tornet äi- högt,
ett af de vackraste i stiftet. —
Altartaflan en skön m.-ilninu'
__,, ^ ^ , ^, , .,, ])å trii, af af KK^o, föi-eställer
/^ -vi w-\ r^lw (-^liristi fuUdse och hindaskaran.
Den sä.«>:es vara ett ki-iusbvte fr;in
Klbiug. — Sex i)ildei", deribland
en Maria och en sittande luuuing.
— r)o[)funt af messing, 2 ^dnar
hög. — Ett skadadt prest))or-
trätt. — 37 adliga vapen. —
Ljusstake (*) af messing, 1 aln 3
tum hög. — Missale (handskrift)
|)a j)ergament, 3S blad, 17 tum
höga och 12 tum breda, med skönt
mähide initialei* och nyare aiiteck-
ninga)' in margin*' af »l*a,stor Jocmi
P(!tri Klint in Stenby», utn. ]5{)8.
l)öijan är: LfHiis erlt. Slutet:
etiam demonia .suhicirmtiwv)». Ofver böljan står: ')N1>. Ha'r
frammanföre voro vid min hitkomst ar 1742, efter the
7^
-T
-V
7^
a
■^
j'
i\:.> 1.
99
Iciniiinirar soin i ryggen voro, utskurne 8 blad, men efter
sidoi-äkningen voro 20 hlad borta». Ett lika stort per-
gamentsblad är klistradt pa insidan af hvardera permen.
Då kyrkotornet år 1854 ombyggdes, hittades i dess
N:o 2.
grund följande sex runstenar, af hvilka den första för-
varas på kyrkovinden, de fem andra äro inmurade i
väo-iiJirne af södra korsarmen. Dessa runstenars beva-
rande skedde <j;enom Ilr Gerhard O. J. von Yhlens till
Allonö nit och försorg.
N:o 1 är 1 aln 11 tum lång, 19 Va tum största bred-
100
den, 5 tum tjockast. De svagare tecknade delarne fim-
nos före besöket, enligt senare meddelad uppgift.
N:o 2 är ljusgrå, 1 aln 12 tum hög, 1 aln bred
N:o 3.
öfvcr o-olfvct, inmurad i viio-o^en af södra korsarmen åt
söder. Inskriften är svårläst.
N:o 3 är svart, 2 alnar hög, 1 nlii 18 tum bred
öfver golfvet i samma \<ygg af södra korsarmen åt norr.
101
N:o 4 är röd, 2 alnar 12 tum hög, 1 aln 8 tura
bred, i östra muren af samma korsarm ät norr. Inskrif-
ten är i början och slutet öfvertjärad.
>':0 4.
N:o 5 är grå, 2 alnar 5 tum hög, 1 aln 10 tum
bred, i östra muren dersammastädes mellan N:o 4 och
N:o 6. Inskriften ej lättläst.
N:o 6 är röd ocli svart, 3 alnar hög, 1 aln 18 tum
102
bred, sitter sydligast i samma östra mur. Inskriften
lättläst.
Gråsten (*), 3 alnar 18 tum läng, 1 aln 6 tum bre-
N:0 5.
dast, minst 1 aln tjock, liggande på en åkerren under
en bergsbaeke öster om Agelstads gård. A ena bred-
ändan äro inristade ytterst tre kronor i rad oeh till ven-
ster nedanom hvardera af de två första en figur lik-
nande 6*. samt derunder 8 A G Hi SI AS.
103
8teii,(*) tiniiKMi med de iiyssiiämiulu riinstenarne i
kyrkot<)i'iiets grund, 20 tum luiig, 18 tum bred, 7 tum
tjock, med iidiuggiia likartade figurer, kroiK^i*, kora och
bokstäfver. Förvaras pa
Allonö lios Hr G. von Yli-
len. Hos honom förvara-
des Major (t. a. \(»ii Yh-
len.s l)i'ef om liv.ska iii\a-
sionen pa (Tothind ISOS
m. m.
r
Runsten(*) i Allonö aUé
i skepnad af en ofantlig
toffel, 4 alnai' ö tum läng,
1 aln 20 tum bredast, 12
a 14 tum tjockast. Run-
slingan är till en del för-
störd.
Östra lliisbv.
>':o C.
Kvrkan är modern. —
Chorkai)a af rödt sammet
med Juniifru Maria med
barnet, äni>4ar m. m. samt
årtalet 1746, da den förmodligen reparerades. — Xio
prest- och tva fruntimmersporträtter. — Vapen öfver
Major Joh. dac. von lluthenhieb f 1751, Major Fr. Gyl-
lein'am f 17o7, Major Joh. Jac. Schultzenhjelm f 1751.
Pa det s. k. Bravalla slairfält finner man nu föa"a
eller intet af de fordon» sa mycket omtalade och afteck-
nade bautastenar, ättekullar, fotanglar m. m. (Se Sjö-
borg 1. pag 54, 103—7, Pl. 12, fig. 40), hvilka skulle
fiiuias vid Varby, Var-an ocli Lönö bro. \ ar-an är nu
blott en räimil, öfxcr In ilkeii Lönö bri» är laud. Pa
104
backen å Okluiida utjord finnas blott några jordkullar
och på sjelfva bergsbackarne i Valle inga bestämda och
tydliga stensättningar.
En Runsten (Lilj. 1117), skulle iinnas vid eller öf-
ver Lönö bro, men kunde ej varsnas. Det låg dock i
bron en lång vacker, röd sten, fast utan runor på upp-
sidan. Den sades hafva blifvit ditlagd 1667 — 84.
Runsten (*) å Varby egor (mellan Varby och My-
singe), liggande framför en stugudörr i körvägen öfver
ett dike, derföre mycket utnött och med svag inskrift,
4 alnar lång, 2 alnar 5 tum bred. (Liljegren N:o 1116,
der dessa ord böra rättas: l^+lhl>h — t\H — KfM) — *+H.
En skaftcelt (*) af bronz, funnen å Sjelfs egor,
skänktes af Hr G. von Yhlen till Statens Historiska
Museum.
Qvarsebo.
Kyrkan iir moderniserad. — Ljusstake (*) af mes-
sing, 21 tum hög, foten prydd med upphöjda blommor;
en sköld utan inskrift häno;er löst öfver armarnes utofånsfs-
punkt. — Chorkåpa af rödt sammet med kors; Gud
Fader med verldsklotet, St. Andi-oas och två andra fio-u-
rer sydda med guld och silke. — Figur (*) (Simson
med saltpåsen pa hufvudet?), 2 alnar 6 tum hög med
tjocka, krokiga ben och ett timglas i den venstra upp-
lyftade handen. — En Anglabild och ett litet Cruci-
fix i tornkammaren.
Iläradshaiiiiiiar.
Kyi-kan iii- modern. - — Dopfunt (*) af nicssing i
vanlig form. — Chorkåpa med guldstickning pa silfver-
brokad, 16i)r), K. W ocli (\ A. D. samt Natt-och-Dag-
105
vapen. — Sju prestporträtter. — Tre taflor på väf,
4 alnar 12 tiini långa, 3 alnar höga, med series pasto-
runi et coniniinistroruni. — Oblatjern med crucitix.
Runsten (*), 3 alnar 6 tum lång, 1 aln bred, 20
tum liög, liggande på kant i Tasby (nu Åkerby) trapp-
backe. (Liljegren 1120. Läs HtH, ieke hfli-).
Joiisbcrg.
Kyrkan af trä, byggd i korsforin med stående bräd-
beslagning, är lag och oansenlig, men invändigt temli-
gen rymlig, — Målningar i taket. — Altarskåp (*) hit-
kommet från Häradsliammars kyrka, 4 alnar bredt utom
dörrarne, som äro enkla uppe vid det högre midtstyc-
ket, dubbla nere. Alla sex dörrarne målade med sköna
taflor. Sjelfva skåpet har öfver 100 snidade bilder, grup-
perade inom hvarandra till V2 alns djup, framställande
Christus bärande korset, korsfästelsen, begrafningen o.s.v.
samt skönaste entourager, sniderier och rikaste förgyll-
ningar. Ofverst sitter ett crucifix. — Gamla Altartaf-
lan af sandsten, Isaks offer, 1 aln 18 tum bred, lika
lång, dertill Moses och Aron, 1 aln 12 tum höga. —
Dopengel, 2 alnar 18 tum hög, samt 2 mindre äng-
lar. — Stort, skuret 1 öfver k. — Frälsaren och 10 apost-
lar äro målade på läktaren. — Två stora och många
smärre etsade taflor. — Kalken (med märklig inskrift)
kunde icke få ses.
Stora klockan är af år 1691.
Riniö Kapell.
Kyrkan är liten, modern, hiduformig, utan torn. —
Altarskåp (*), 2 alnar 10 tum i)ie(lt, 2 alnar 10 tum
106
högt, 4 ',5 tinii djupt, iskadadt, med snidade tigurer tif
livilka fem fattas. — Sidostycke (*) till ett epitaphiiiin el-
ler annat, 18 tum bredast, I tum tjockt, helt förgyldt. —
Ofullständig Monstrans(*) af messing, 15 V2 tum hög. —
Porträtt i olja af Hertiginnan Catharina, Konung Carl
Gustafs moder. — Storklockan har i upphöjdt arbete
Christus på korset, Konung Carl Xl:s porträtt, en ruda,
en gädda och en kräfta samt följande inskrift: wi uthaf
lakobs lat oö wandka i herrans hus komne ahre.
Anno 1662 hafver s. .joran . putens efterlaten < enk
låtit givta . stocholm . ambiorn . anderson me fecit.
— Lillklockan har en Rysk inskrift af följande inne-
hall: »Med Guds näd och godhet (helgad) ät Lazari u])p-
ständelse, at Nikolai och St. Catharina, år efter verldens
skapelse sjutusencK' attatio den förste dagen uti Juni
manad under tsar och storfursten l\an \ asilievitschs
retrerin"- och under de rättroiina tsarsönerna, den rät-
troijna tsarsonen Ivan och den rättrogna tsarsonen Feo-
dor». Det nämnda aret lär svara mot år 1572.
Lenniingar af Rönö slott (*), byggdt på klippgrund,
å Rö gamla kungsgård. Längmuren är 48 alnar 16 tum
lan«i, i hörnet 15 a 16 alnai' liöii;.
Östra NvkvrltJi.
1 kyrkan ett Altarskåp (*) 2 alnai- 22 tum högt,
2 alnar 21 tum l)redt och 5'.-, tum djujjt, med snidade
figurei" äfven |)a döi-i-arne. Högst upp till venster står
en äiiu-el, i livars bok läses å tva rader: s. marl\ (HiA. —
Två chorkaj)()r, den ena af svartblommigt t3'g, med bro-
derade figurei- och oiiiaiiicnter i götisk stil; en tredje
med kors i guld och hvitt silke (väfd). — Remsa (*)
tj(digen af ett antej)endium, l^ alnar läng, 7 tum bi-ed,
sömmad med guld, silfver och alla färger pa groft livitt
107
lärft; sitter nu öfvcr gairilu altarskåpet. — Två gamla,
broderade liåfvar(*) med Wasavapiiet. — Bilder af de
fyra evaiigelisterna och 8t. Olof. — Porträtt af Pro-
sten Schenmark. — Nattvardskalken, skönaste verk
med ganimal sexkantig fot och handtag, men skälen ny
och simpel. — Patén med inskrift: mc edituk iksvs etc.
(Se Broocman s. 551). Med np])liöjd stil på baksidan:
ANNO DOi : m" : ccc : xLi : Andreas : presbytek : fecit : ca-
EiCEM : in : NUPARARi. (ill Ny jjarari?). — Fragmenter af
dopfunten (*) äro funna i })restgardens gödselstad.
Stcnsättnini):, med tvdlii>- rino-, midtelsten och vt-
tcrkrcts, i en backe nära nordost om kyrkan.
lluiisten{*) i Oster-Skains kohage, o abiar hög, 1
ahi \'2 tum bredast (Liljegren 1114). Der står dock
R.+IHtl och ht+11-.
Förii'äf\'es efterfrågades och efterletades så\äi här
som vid Skamby uli ivuddby socken runstenen (hos Lilje-
o-reii N:o 1115), der det förmäles om en »Thialfar», som
straiidsteg ]>a »(laiitaun» (Gotland?).
A.
A gamla kyrka (*) är såld till Grosshandlaren ^lunk
i Söderköping. Den är utan pelare med tre stjernhvalf(*).
Sakristian har '2 korslivalf, af(hdade af en ruiidl)äge. I
kyrkan förvaras följande inventarier, h\ ilka borde till
nya kyrkan öfverföras (gamla altarskåpet är försaldt ^).
— Jungfru Maria, sittande med Barnet, '2 alnar 4
tum hög. — Stort Crucifix med tre vackra korstaflor;
Matlu'i])ilden fattas. — Do])funt (*) af Kobnordsmar-
mor, 1 aln \o\i tum hög, skalen I aln 5 Tum vicK —
') 8c(1cniicr;i iiikr)|)t {'öv ^tiitcus Historiska Miiscinn hos en enskild
person.
108
Epitaphium öfver Haqvinus Erici pastor loci i 48 år
t 1612. — Stort, prj^^dligt epitaphium öfver Kyrko-
herden Olof Rudelius ocli hans två hustrur. — Epita-
phium, stort som en altartafia, med Christus på korset
och derunder en prestfamilj. — Fyra grafhällar, af
hvilka en med kors och rin»; uthuo^o-na en annan med
jernringar i alhi fyra hörnen. — Stort grannt vapen öf-
ver Ofverste-Löjtnanten Gustaf Westfelt f 1752. — Por-
trätt af Kyrkoherden Nordberg med fru. — Memoria
pastorn m post reformationem (till 1755) på altarväggen
i öster.
Allt detta för konst och historia så värderika lig-
ger här i hög och såsom det tyckes utan all vård. Hvar-
ken ett aktadt namn (Westfelts) eller mångårig tjenst i
kyrkan (Haqvini Erici) vinner här något afseende för
anständigt skydd och aktsamt tillvaratagande, ej heller
kyrkans egen värdighet såsom ett f. d. Guds hus.
Runsten, 5 alnar \4\i tum lång, 1 aln höL»-, lig-
gande ])a kant i norra ing;ingen till kyrkogården, till
höger da man gai* till kyrkan. (Liljegren 1112).
Runsten (*), i tva bitar, den större 1 aln 2--) tum
låns: och 23 V2 tum bred, den mindre 1 aln 15 tum lano-
15 tum bredast, på öfversta i)latten af skolhustrappan.
Den blef troligen stympad, da skolhuset byggdes. Af
inskriften återstår: . . . + : irTIA : H+l^lfM^i- : r+DfM^ ; Hli.
Skällvik.
Kyrkan är gammal, hög, ljus, med vidt och stort
mellanskepp och sidoskeppen af blott 2 alnar 1) tums
bredd mellan j)elarne; tva runda i-osettfönstei- pa norra
<jch södra väij:ii-en. — Predikstolen med (h- hi'a evan-
i^elisterna och deras attributer i livitt och nuhl samt
med en prydlig trearmig ljusstake på kanten. — Hel-
109
gonaskåp (*) 2 alnar 17 tum högt, 14 Vs tum djupt;
ena halfva dubbeldörren fattas. I midten Juuoffrun stå-
ende med barnet, snidad; pu dörrarnes insidor ärotre
helgon målade, dörrarnes yttre målningar äro förstörda.
Det hela förgyldt, skönt. — Grafsten i storgången, 3 al-
nar 16 tum låni2:, 2 alnar bred. På midten en sköld med
ett bakvändt n. Kring skölden: + hic : iacet : vluid . ...
VI . . I DE : BO . . UM. — Ovalt epitaphium af tälgsten
öfver Kyrkoherden N. Hjortli. — Vapen öfver Jahan
Kriegh, furstlig »Stalmester» f 1GG6 (en riddare i rödt
fält). — Tafla, Christi uppståndelse, gammal. Gamla
Altartafian linnes ej.
Stegeborgs slott (*). — Vid Kungsgarden står en
sten, som på östra sidan liar inskriften: Verner 1).
ScHWERiN 1809, på vestra sidan: Stegeborg Härjat af
Tiden Räddat af Omtankan, samt på norra sidan: Jnfs.
(skall vara Stenhuggarens J. Nordfors's märke).
Hällristningarne vid Stegeborg lära, enligt up])gift,
aldrig funnits.
St. Annas Öde-Kapell (*)
har tva vaekra, ännu hela stjernhvalf med lågspetsig
triumfl)aoe. Höokyrkan har haft stenhvalf af tva ku-
por. Begge stjernhvalfven i choret äro lika. Choret är
18 alnar 12 tum långt, 9% aln bredt under triumfbagen,
som är 1 aln 10 tum tjock; högkyrkan är 20 alnai" läng,
15 alnar bred i vestra ändan, allt invändigt. Kaj)ellet
är byggdt af gråsten med tegelhvalf öfver choret, samt
har brädtak öfver det hela o(;h olästa dörrar, (lolfvet
är betäckt med en half alns fardvno-a, bvssia och alh'-
hända bråte, och är choret afstänc^dt af en i^-am mal jrär-
desgårdsräcka, det hela alldeles ovärdigt den ännu (^var-
110
stående kyrkliga foriiion. Tillhör (TrefVe Adolf Möriier
pA Thorönsburg.
Frescomåliiing (Yttersta domeii) i östra hvalf-
kupaii öfver altarstadeu. — Inskrift i chorets södra
hvalfkupa: på en rad: M. Fäm Hundra Tiugu ett in Wig-
des Jag Sanct Annae. — Inskrift öfvcr triinnfbciiixni at
högkyrkan:
Twå hundra år ock Twå wid Michaelis tid
är Herrans rena ord predil<at här i frid
Tit tyckes stå igen det mig eji bör förtiga
att Doctor Johan Brask hafft omak mig att wiga.
upptäckt d. II september A 1723 af Past: L.
Eli tafla (Sten Sture d. y. ooli Christina Gyllcn-
stjerna knäböjande för Jungfru Maria) lär vara förd frän
kapellet till Thorönsborg.
St. Annas Nva kapell.
K}rkan i \anlig modern salongsstil, med kalott-
torn. — Altarskåp (*), '2 alnar 22 tum högt, 2 alnar
-S tum bredt, 2'V:^ tum djupt, maladt Ano . Dom. 15110,
hitfördt frun gamla ka})ellet. Midteltaflan (korsfästelsen)
iir skadad. — (»räfsten öfver Kyrkoherden Daniel Oruf
är u[)i)naglad mot väggen i choret. — F3'ra grafstenar,
med nagoii inskrift, hitförda frän gamla kapellet. —
Kyrkobok frän Ki^i.') i läng folio. — Brcfbok med
handlingar från 138:5, 1587, 1548, 1572, 1574, 1575,
1587, 15!)2, \(W^ etc. — Lifia inringningskloekan var
borta.
Skateii, en träbvu"^na(l med svalL^in'»" |>a ena
sidan (*).
111
Börriiiiis kapell
ser ut sum cii stuga, rcvcterudt, uied klockstapel.. ■
Ktsad tafla (eu l)edian(le oubbc) vacker.
Grjt.
Kyrkan iir modcru med trädgårdsstaket kring kyrko-
garden. — Epitaphiuni (?) (*), 4 alnar 12 tum högt, 2
alnar 8 tum bredt, utmärkt väl snidadt, fordom i-ikt föi--
gyldt, nu ytterligt förstördt, sedan det länge legat un-
der bar himmel eller ett nedruttet tak (förvaras nu i
gamla sakristian). I midten inom en krans Cliristus i
bröstbild, välsignande, med verldsgloben i venstra han-
den; deromki'ing oruamenter. — Likstenar, här som
pa så många ställen, utvräkta. — Figur med skägg, 1
aln 10 tum hög. — Dufvevapnet, stort, snidadt, för-
stördt; i hjelmen hade en sädesärla b^^ggt bo. — Dop-
funten, en St. Olofs bild och den märkliga prediksto-
len, som satt öfver vestra kyrkogårdsporten (Broocman
p. 356), äro förstörda. — En stor tafla i olja })a trä
(tron, hoppet och kärleken), 2 ^'2 aln hög, 1 aln 10 tum
l)red, gör tjenst som skrubbdörr i klockarens hus.
Giisum.
Kyrkan af trä, reveterad, med ett litet torn på ta-
ket. — Altartaflan, Christi nedtagande af korset, (ef-
ter Rubens) är målad och skänkt till kNrkan af iniva-
rande v. Pastor (i. L. Lundqvist. — l)oi)funt(*) af mes-
sing, 18 tum hög, stående ])å svarfvad träfot. -^— Litet
(^rucifix af trä, väl snidadt, föi-gyldt. V) tum högt
(bilden 10\-2 tum). — Två vackra cheridoiuM- af trä,
förgylda, 2 alnar höga, i roccocco. — Vred (*) till klin-
112
kan å vestra kyrkodörren, liksom beslaget derunder, kon-
stigt arbetadt, af jern. - Korset, som förut stod på
altaret, och det gamla bordet funnos ej.
Rinsarum.
Kyrkan är moderniserad. — Gamla Altartaflan,
4 alnar S tum hög, 2 alnar 8 tum bred, i tre tums upp-
höjdt arbete, föreställande en man (Christus?) i half-
liofiiande ställnino: med en bok i handen, i hvilken stär:
»Kommer till mig I alle . . .», omgifven af skyar och
änglar, dåligt arbete, men entouragen i guld å ramen
är vacker. — Crucifix, stort och dåligt. — Dopfunt (*)
af messinij, vanli"- form, 2 alnar 3 tum hön-. — Rökelse-
kar af bronz. — Tafla i olja på trä, en ])restfamilj och
Christus på korset, af ;ir 1632. — Stort och gammalt
epitaphium med löfverk omkring porträtter i lialfupp-
liöjdt arbete. — Stor liksten utanför vestra dörren med
en qvirnia i upphöjdt arbete med gammal ornat samt
med många slägtvapen, såsom af Sparre, Tott, Oxen-
stierna m. fl.
Runstensst3^ckc (»lliugssteneu'»), 1 aln 18 tum
långt, 1 aln 4 tum brcdt, med otydliga runmärken och
streck; ligger i vapenhuset.
Y\iinriiiii.
Kyrkan modem, stugulik, utan tovw. — Cruci-
fix (*), 3 alnar 20 tum högt, på (k'tta kors sitter ett
annat med törntaggar pa den runda stammen, och med
korstaflor (1'vVangelisternas sinnebihler) af trä, kupiga,
gcnonibrutna, förgylda. — Två bildci-, Johannes med
113
kalken och Esaias med sågen? — Sittande qvinnobild,
stympad, 1 aln 15 tum hög.
Björsätrr.
Kyrkan moderniserad. — Gamla al tar t af lan, kors-
fästelsen (nederst) och uppståndelsen i medaljon (öfverst),
å norra väggen i clioret. — Dopfunt (*) af täljsten, 1
aln 15 tum hög, skålen 1 aln 9 tum vid, står i prest-
gårdsträdgården. — Vanligt rökelsekar. — Två cru-
cifixer (*). — Chorkåpa af svart sammet, silfvcrstic-
kad med kors och Christusbild. — Ljusstake (*) af jern,
19 tum hög.
Prosten Hägerstrand skänkte till Statens Historiska
Museum en förgyld vaktbricka. Han eger tre runstaf-
var frän Svarttorp i Småland samt en teckning af clio-
ret i Linköpings domkyrka, sådant det såg ut före
Rosensteinska utrensningen af »allt gammalt skräp».
\
Atvid.
Kyrkan af gråsten, gammal, med trappgailar, utan
torn. I taket äro målningar, 8 sidotafior samt en i
midten (bibliska stycken, profeter och evangelister, un-
der det vackraste stjernhvalf). — Altaret har vackert
snidadt blomverk samt en försilfrad Christusbild. — Cru-
cifix, öfver triumfbågen, dåligt. — Två ljusstakar (*)
af messing. — Två grafstenar förenade med en vapen-
sköld mellan dem (Mannersköldskn och Wraiigelska hjert-
vapnen).
En <i;ammal båt lär vara fmiuen i trakten vid af-
tappningen af en sjö.
Antiqv. Tidakrift.
114
Grcbo.
Kyrkan modern, med torn. — Skilderi, tre che-
rnber och o-enombrntna solar, barbariskt och osmakliirt.
— J^uthers porträtt och en gråtande Petrus å altar-
väofofen. — Två större och fvra mindre bilder. —
Crucifixbild utan kors, dålig.
Följande fornsaker, funna i gralkullar och en sand-
grop i Orkållegärdet å prestgårdens egor, inköptes för
Statens Historiska Museum: 3 sköldl)ucklor, 2 svärd, '1
lansspetsar, ett skärdon, en spännbuckla af jern, stycke
af en knif, bitar af en grafurna, en 8 tum lång brons-
nål med jernring, en liten bronsring, ett bryne, 3 "4 tum
långt, och en olödd jernsölja.
Vist.
Kyrkan modern, med trätorn, men vacker, med
malnino-ar i triihvalfven: treenigheten (teckninjiar inom
en trekant), yttersta domen med liinnnel och helvete,
samt fyra mindre sidotaflor: Jesu födelse, dop och fre-
stelse samt Gethsemane. Det hela oniii-ifves af ett iirant
entourage-arbete, väl ej gannualt, men prydligt. —
Altaret äi" nytt, men särdeles smakfullt, i hvitt ocli
guld. — Läktaren är prydlig med ])ilder af Christus
och cvanjrelisterna. — ■ Pr(Ml i kstoleu af brunui'a tälir-
sten hai' (i Hgurci', koriutliiska kapitälcr, cherubliufvu-
den och di-iifNor af li\ it marmor. — (irafsten nu'd ut-
huggen gammahhigs i-iddarfigui- ocli fru (Nils Nilsson
till Säby t lOK)). .Maken lill denna pi-vdliga sten ligger
utanför choi-döi-i-cn, rysligt nedtjärad och förstörd. —
Ett gammalt a 1 ta rska p (*) sitter högt up()e pa no)-ra
väggen i liögk}i'kan, /> alnar ?> tum bredt, h n tum dju[)t
med en vacker försillVad Christusbild ofvan[)a. Der före-
115
koiiiimi väl siiidudc bilder, en konung, en [)åfVe, St.
Sigfrid (med de tre liiifvudena), Gud Fader oeli Jung-
fru Maria samt helgon med nyckel, segerfana, såg, 'svärd,
kors, yxa, spjut, bok m. m. — allt nästan fullkomligt
oskadadt samt med lika väl bevarad rikaste förgylning.
— Dopfunt, åttkantig. — Christusbild i mer än half-
upphöjdt arbete, snidadt verk af värde, ungefär 1 aln 18
tum hög, å tafla inom ram; deröfver ett gammalt, hvit-
limmadt crucitix. — Tio taflor i olja, (Moses, uppståndel-
sen, nattvarden, den heliga familjen m. m.). — Två prest-
porträtter. — Vapen af Sture, Oxenstierna, Posse, Tott,
Baner m. fl. ätter, — Storklockan med Posse-, Sture-
och Sparrevapnen af år 1669; lillklockan af samma
ar. — Hedern för det förståndiga bevaran<let af alla
kvrkans fornsaker och konstskatter samt deras smakfulla
anordnande i det nya templet tillkommer Magister P.
K. Rudebeck, förut kyrkoherde härstädes, nu i St. Aby.
Vårdnäs.
Kyrkan modern. — Grafhäll (*) af täljsten midt i
storgången; midtpå en vapensköld med ett svin inom en
bågsirat. Kring kanten läses: HH coKroms : mc i meta ;
FOR : SWART PST i OPTO i Q(ui)ETAM i HIC i ANIMAM ■. LE-
TAM ; CERTO i MARIA i PETAM. — Likstcu öfver eu prest
Valnander f 1652. — Minnessten, iinuurad i vapenhus-
väo-fjen med 38 rader skrift: her hafver sinx l^eger-
STEDH TIL MVILE UK ROO THEN VÄLBORNE FRW MARGARETA
TIL BROO HER 8TEEN BANEERS RIDDERS HVSFRW K.ER SOM
NV HOOS GVDH ctc. — Gamla altartaflan fanns ej. l>}gg-
mästaren J. Jonsson hade försändt till Stockholm en
samling af stenva])en fuiuia i trakten.
116
Laiulcrvd.
Kyrkan uioderii, med torn. — Dopfunt (*), om-
kring 1^2 aln hög med skål af 2V4 alns tvärmått (lik
dopfuntarne i Mogata och Styrstad) tjenar nu till stöd
för predikstolen. — Dopfunt (*) af koppar, 1 aln 10 tum
hög; med 18^/4 tum vid skal. — Tafla (enkans son i
Nain uppväckcs från de döda), skön. — Likstenar öf-
ver Pastor Joen Benedicti f 1640, Kyrkoherden Johan
^Yagner f 1658, Pär Germvuidsson i Harfvestad f 1725
m. fl., E. O. S. Riips vapen, samt en lång värja, frän 1648.
■ — Afven lär finnas, enligt uppgift, en C hr is tusbild och
en simpel koppargryta — Gamla altartaflan, skänkt af
Ryttmästaren C. Riip 1648, hade, enligt Presterskapcts
berättelser af år 1830, försålts tre år fö]'ut. Rökelse-
karet fanns ej.
Runsten i tornets södra utnuir. (L. ILSl). Inskrif-
ten såsom hos Liljegren, men icke K + IM^I, utan Ki-hTI.
Bautil 854.
Runsten (Lilj. 1182) vid Hjulsl)r() (jvani fanns ej.
Nuvarande mjölnaren hade aldrig sett, ej heller hört sin
fader tala om den.
Svinstad.
Kyrkan moderniserad. — Altartaflan, Ghristi törne-
kröniiiir ocli beijabbelse, iir målad af J. Dav. Schwartz
1721 (renoverad af Ijignian ISöO). — Portriitt af
Luther. — Tva portriitter af prester med sin;) hu-
strur.— Tvcnne taflor, h;i(la fnrestiilhinde korsfästelsen,
den ena med en prestfaiiiilj underst. — Ljuskrona af
trä, som har armar i form af menn iskoarmar, hvitmå-
lade med röda manchetter, samt pa dem stående små
karlfigurer, som hålla livar sin ljuspipa; öfverst en mans-
fii^ur med utsla<j:na armar. Pa den undre blåa kulan
117
står 1095; underst en förgylld drufva. — Dopfunts-
skål af täljsten, lik den i Landcryd. — Likstenar öf-
ver O. Olofsson, Befallningsnian på Gräfsten f 1684 och
Kyrkoherden Gunnar Follenius f 1771. — Kopior af bref
frän 1423, 1430, 1431, 1433, 1434, 1442, 1595, 1613
och 1644.
Och härmed var sålunda Ostgötaresan afslutad, hvar-
under jag från den 5 Juni till den 27 i samma manad
rest 66^8 mil och besökt 44 socknar och kyrkor.
Vestergötland.
Maricstad.
Kyrkan är modern, men stor, ljus och vacker, så-
som hon ock fordom varit domkyrka, med höga hvalf
utan pelare och med stora fönster. En del af kyrkans
monumentala prydnader återstår visserligen, men myc-
ket är dock deraf moderniseradt och förändradt, ej all-
tid med nog aktsamhet för det gamla, prydliga och
minnesvärda. Allt golfvet har blifvit omlagdt, då nam-
nen ])å flera kyrkans forna ])rester blifvit mer och min-
dre borthuggna, grafstenar öfver andra märkliga perso-
ner stympade, flera grafhällar utlagda och använda till
trapi)or, och jemväl änglabilder af brons (stöd under en
kop])arkista i Posseska grafven) omgjutna till en ljus-
krona. En förbättring skedde dock med det södra stora
rosettfönstret. Allt detta försiggick under V:v Wensioes
och v. Pastor Leverent/. tid eller föi- omkring 7 ar se-
dan. — Altaret är särdeles stort, högt och prydligt
med flera heliga bilder och målningar. — Dopfunt (*)
af drifven koppar, 2'- aln hög med 18 tum vid skål.
118
På knappen står: 1646 apdbr s (bomärke) mid; på inid-
ten af skålen: t . henna . f.un.t . ehr . af . bronte . knut-
son . TESTEMEN (terad). — Nattvardskalk af silfver, fot
och handtag gamla, vacker, sexdelad, skälen ny, simpel.
— Två ljusstakar (*) af silfver, 11 V4 tnm höga, sexde-
lade, af gammal vacker form, med inskrift: testamente
TIL MARIESTADZ KIÖRKIO FÖR EN GRAF. AHB. BOD. ANNO 1675.
För en så skön o-åfva hade väl den ifrågavarande oraf-
ven bordt få vara orubbad för all förstörelse. — Två
taflor i olja, Christus på korset med två heliga qvinnor,
samt Christus, hel figur. — Porträtter i olja af Pro-
starne Lampa och Undéen. — Epitaphier öfver Prosten
Andr. Bellander (i kras) och Birger Lotman. — Epita-
l)hium föreställande ett stamträd med herrar och da-
mer sittande uppe i trädet, bra målade, med prydligt
snidad ram. — Tvenne vapen, det ena Landskamreraren
Jonas Cederborgs (f 1700), det andra ett rödt torn un-
der två stjernor. — (lammal värja. — Grafstenar öf-
ver Praep. M. And. Fägersten och hans hustru Gunnila
Rhodin (deras epitaphium ligger pa norra hvalfvet),
Probsten Herr Eric Undéen och fru Margareta Fabritia,
Probsten M. Aiulreas Bellander (huggen i tu), m. fl.
Öfveralllt i clioret lär under o-olfvet lio-oa andra onif-
stenar med inskrifter, nanni och årtal, ni. m., nu osA'n-
liggjord a.
Kyrkoherden D:r J. A. Säve skänkte till Statens
Historiska Musen m ett si<!'ill fVan \'estmaidand med om-
skriften s. petri : boecii . prsbi (j)resbiteri).
Killkestenen (*) \ id i\uni>sän<jsväiren å Mufrii-ebo
egor, af röd gråsten, 2 alnar 3 tum hög, 1 aln (i tum
bred och 1 aln tjock, enligt berättelse upprest på det
ställe del- tva flicknr "killkat" (kittlat) ihjäl en uiigei'-
sven. Der liai' fordom h'gat ett »l)al» eller eii upi)kastad
hög af sten, piiniai- och iivarjchandi' bråte, den alla
förbifai-ande ökte.
119
Runsten (*) omkring 20 steg frän Tidan i pappers-
bruksegaren Olins hveteåker, 4 V2 aln hög, 1 aln n 1
aln 2 tum bredast, af gra granit, mycket lutande, foten
oragifven med en hög af kullerstenar. Stället heter
egentligen Sunnevad. (Lilj. 1329).
IHenad.
Kyrkan är nybyggd i modern stil, men stor och
ljus samt i sitt slag troligen bland de vackraste i hela
stiftet. Dess stympade torn med träppgaflar är temligen
högt och ligger så fritt att det på slätten från sin höjd
synes vida omkring. — Altarskåp, nyare, med helt upp-
höjda bilder, Christus på korset (i midten), Gethsemane,
hudHängningen, begabbelsen, öfverstepresten tvår sina
händer. Det hela är 3 alnar högt, 4 alnar 3 tum bredt,
5 tum djupt. — Dopfunt (*) af täljstcn, 1 aln 8 tum
hög, 1 aln 2 tum vid, står pa kyrkogarden. - — Tvä
gamla stolar (*), 2 alnar 3 tum höga. — Gammalt tim-
glas med t va glas. — Grafsten, med uthuggna upp-
höjda figurer, öfver en from sadelmakare med hans hu-
stru, som vid sitt sista besök i kyrkan skänkte henne
en stor silfverkanna. — Storklockan: 1679 : i : n : o :
I trädgarden a Trilleholm stär en bautasten (*),
4 'i aln hög, 1 aln 4 tum bred. Derunder skall, eidigt
sägen, en Folkunge vara begrafven.
Gannnal l)yggning(*) vid Nyqvarn med »uthöfder»
(utspräng), »vindskedar» och »vindskedsdockor» (de rätt-
uppstående pinnarne ])a taket).
Runstenen (Lilj. 1331) kunde ej u[)i)täckas.
120
Ek.
Den lilla kyrkan är på allt sätt obetydlig. — An-
ders Klasons vapen (hvitt löf i rödt fält). — Graf-
stenar öfver Anders Klason til Eek f 1614 och hans
fru Barbro Krabbe (två upphöjda figurer, dåliga) samt
Knut Krabbe til Ek f 1594 med dess fru Karin f 1646
och deras ])arn. — På Storklockan står: »procul a
■FULMINE LITANS RUDE DONATA MANUS DEDIT A! MDCCLXXXXIV.
O
GUTEN I SKARA AF N. BILLSTEN». A Lillklockan: »IN"
TER TURBINES S^CULI SONARE C^PIT A? MDCCLXXXXIV>^ På
kyrkomuren hänga många små papperskronor med band
och glitter eller bleckplåtar med psalmverser, som un-
der begrafningar varit fastade å barns likkistor — en
sed, som temligen allmänt förekommer i Vestergötland.
Runstenen (Lilj. 1884) är flyttad till Ingaryd i
Berga socken.
Björsätcr.
Kyrkan äi- gammal, med fyra vackra hvalf och
bågar samt korta 4- och 8-kantiga pelai'e. — Trenne
taflor i olja. — Gamla dopfunten (*) med sirater å
skålen står å kyrkogården. — Ett stenskilderi (*) i
relief, 8 alnar 15 tum långt, 1 aln 15 tum bredt (de
fyra evangelisterna med nanni och syml)oler under rund-
l)ågai'), ligger a kyrkogarden. - Mera grafstenar (*)
med bladsirater a kyrkogarden. Dylika finnas flerestä-
des i trakten, somliga dn1»])Ia. - 1 kyrkan ligga graf-
stenai' öfver en Coiylaiider f 1(!(!S med fru samt en
prest Laurentz. — En grafsten ligger i prestgårds-
ti'appan.
I prestgarden (jvarståi* äniui en gammal byggnad (*)
med »vindskedar». l)}lika Foi'ntida hus blifva alltmer
sällsynta i 0)'ten, emedan, i följd af nu pågående ego-
121
skifte, de gamla husen nedrifvas och nya uppföras å
andra tomter.
En stenyxa och en flintknif, liittade i socknen,- för-
varas i prestgarden.
Leksberg.
Kyrkan gammal och smal;
choret nyare, sexkantigt; hela
kyrkans inre tak af bräder. —
Simpla takmålningar med
bättre entouragearbete (löf-
verk med bibelspråk). — I väg-
o-en öfver dörren till choret
sitter ett menniskohufvud
af sten i naturlig storlek, nu
öfverkalkadt. — Enkel dop-
funt (*). — På Storklockan
ses St. Olof med krona, spira
och yxa, samt ett hjul; å Li Il-
klo c kan femuddiga stjernor.
Runsten (*) af röd grå-
sten, 5 alnar G tum hög, 1 aln
16 tum bredast, med skrift på
kanten i två jeranlöpande ra-
der, står 38 steg från kyrko-
gårdshörnet i sydvest å Leks-
bergs backe, dov den är skyd-
dad från fall, sedan Prosten
Sjöberg utverkat häradsrät-
tens förbud mot sandtägt i
backen. Se Liljegren, n. 1830,
der ifir är orätt i stället för
122
Runsten (se fig. ä föregående sida, der sista ru-
nan bör vara i), rest i »Kappaslyckan» eller »Runstensgär-
det» af Karleby Nordergården jemte landsvägen, på det
ställe der den hittills legat med runsidan nedåt. Han
är 4'/2 aln hög (deraf ofvan jord föga mer än 8V2aln),
1 aln 3 tum bredast. Märkligt är att inskriften till en
stor del är lik den å den nyss anförda stenen. Hos
Göransson och Liljegren felas denna.
Lcrdala.
Kyrkan modern, liten och simpel. Inre brädtaket
är försedt med simpla målningar. — Åttkantig dop-
funt, grof, af röd kalksten. — Ljuskrona (*) af malm
med en dubbelörn. — A kyrkans södra utsida, 1 V.i aln
öfver marken sitter ett fantastiskt ansigte (*) af tälj-
sten, 9 Vj tum högt.
A allmänningen »Skaraniarken», Vm mil sydvest från
korkan, en domarekrets (*) af 7 stenar med 12 å lo
stegs tvärmått.
Skärf.
I en åker a Ingelstorps egor nära Axevalla slätt,
vid väften melhm Skärfs o-ästizifvai-ejxård ocli Skara, äro
lemningarne af en forngraf (*) liggande i norr och söder.
Den Wy 1 V4 a \ji aln djup, fullvuxen med hallonbuskar
och ormbunkai'. Den norra gi'afhällen (liksom de öfriga
af gråsten) äi- o aliiai- 10 tum läng och 12 tum tj(jck,
stai'kt sluttande iiiat grafven, inom hvilkcii iiimmet i
dagen mclhiii hällai-ne äi* 18 a 20 tum. Södra hällen
äi* )\ aliiai" 4 tum läng, något tunnare, ståcnide ii])])i'ätt.
Bh^tt östra gafvelstenen finnes i behåll; den har 45"
lutning inåt.
12n
Af Axevallaslätteiis öfrio^a inAiiira ijåncpcrrifter finnes
ingen qvar.
Skara.
I
Jag uppvaktade Biskop Butsch, dä jag påyrkade
bland annat vigten af kontraktsprostarnes närmare till-
syn öfver kyrkornas ganda tillhörigheter, helst vid temp-
lens ombyggnad, reparation o. s. v. Härjemte erhöll
jag ock mänga upplysningar t. ex. om de gamla och
märkliga träkyrkorna i Habo och Bottnaryd och de pryd-
liga ljuskronorna derstädes, om det vackra kyrksilfret i
Boras m. m. samt i symierhet angående Värnhems heri--
liga klosterkyrka. Afven besöktes Domkyrkosyssloman-
nen Lektor Carlmark på Uddetorp, hvilken lemnade
många vigtiga upplysningar samt äfven meddelade en
afskrift af auktionsprotokollet öfver P. Thams till Dags-
näs försålda vio;tio;aste böcker m. m. Afven skänkte han
till Kono;l. Akademiens Samlino^ar åtskilliga originalhand-
teckningar af Hilfeling. Vid Uddetorp ligger en fyr-
kantig sten (*) som å sin öfre yta har en naturlig ränna,
hvadan sägnen är, att den varit en offersten samt att
man låtit blodet komma i rännan.
Jag besåg Skara domkyrka, hvilken lyckligtvis j);i
norra sidan fatt behålla sin a'anila skr)na anordnino;.
Det inre har underjjatt flera moderniseriniiar och är,
med undantag af det Soopiska grafmonumentet (nu tl\ t-
tadt till norra dörren) alldeles beröfvadt sin ganda pry<l-
nad. De märklio:a n-rafstenarne har licrr (^irlmark nooa
aftecknat.
På kyrkovinden fanns dock bevaradt en mängd af
rätt dyrbart gammalt kyrkol)ohag, deribland ett sido-
stycke af en chorstol, af ek, o alnar S tinn lanut, 1
aln bredt och 3*2 tum tjockt (se nästa sida).
124
Äfven besöktes med Lektor Ciirlinark Brobacka
(Skaraborgs slottsvallar), hvilka tydligen te sig som
forna vallar af ett fäste, nu
gräsbevuxna, delvis bebygg-
da och mycket skadade.
Af Rektor P. G. Alander
erhöllos mänga up})lysningar
om Vestergötlands fornlem-
ningar, i synnerhet om gång-
lirifterna, t. ex. vid Alg-uts-
torp i Edsvära, vid Röss-
berga (Jacobsbergs torp och
Hacket) i Valtoi-ps socken
m, fl. Slutligen åtföljde jag
honom till läroverkets, under
hans ledning pa])örjade forn-
sandinoar.
Domstenarne nära ve-
stcr om Götala äro nio styc-
ken pa kullen at östei*, ännu
orul)l)ad(' ocli ondvring half-
annan ahi höga, äfvensora en
mindre ]'undel af 7 stenar
i vester dersammastädes, så
ock deremellan ytterstenarne
af en fyrkant sydvest derstä-
des; inom denna äro flei'a
stenar tydligen och nyligen
borttagna. Ett grustag äi-
gjort under l)i"anten af kullen i öster ocii söder. Också
tins en mindre stensättning öster om kulh-n. Xäi'a niuxl-
ost under kullen ligger en sten af omki"ing 1 ahiars
tvärmatt (jch omkring 1 aln \'2 tum hög, med Herji
grunda häl i dess öfre yta.
125
K
Vaiiga.
Vid Sannatorpet står invid några utlins en bauta-
sten (*), 4 alnar 9 tujn hög, 1 aln 16 tum bredast.
Lumshög(*), en gräsbevuxen kulle å Vånga gäst-
gifvaregårds Storegårds cgor, omkring 16 alnar hög, ej
olik Uppsala högar, ofvanpå planterad med syrener,
beherrskar den omkringliggande Vångaslätten; pä top-
pen synes ännu stycken af en ståndsten. Högen är på
sydvestra sidan genomgräfd af potatisgropar. Folket
kallar den Lummershöj eller Lusehöj och har sedan
gamla tider der tändt eldar och firat lekar. Dock be-
o
rättas äfven, att den rätta Lummershöjen, som varit
mycket mindre, legat på andra sidan, en 5 — 600 alnar
från landsvägen, men blifvit på de. senare åren utkastad.
— Vid gästgifvaregården ligga som trappstenar två graf-
hällar och en half, livilka för omkring 6 år sedan bort-
såldes från Vånga kyrka. De äro ganska prydligt ut-
huo:o-iia.
Runsten (L. 1349) 2 alnar 12 tum hög, 1 aln 16
tum bredast, 9 tum tjockast, står uti Kappelsbackcn af
Vånifa Humnieloarden och And. Petterssons trädoard.
Stenen är svårläst (*).
Ej långt från Vångabyn ligger en naturlig berg-
häll, som kallas Kuno; Rades o-raf. — 1 Lars Anders-
sons korngärde i Vångabyn och Börje-Bengtsgården lig-
ger en gråstenshäll, 2 alnar 20 tum lång, som ser ut
som en minnessten. — I Kappclskällan (\'anga by) en
ståndhäll, som restes år 1861^ 5 alnar läng (*).
Edsvära.
Runsten, 1 aln 12 tum hög, 1 aln 12 tum bred
(nederst) och 10 tum tjock, vid Härlingstorp a tomten
126
X:o 2, nordvest om en bäck. L. 1351 (*). Orden irkr
SUN äro nu bortslagne. Det står verkligen h+KY. Efter
Tul>R har teckiiini^en t> i .stället för I. — En orafsten
frän Edsvära kyrkogård ligger som trappsteg vid Här-
lingstorp.
(rånggrift å Kleakiillen, öster om kyrkan och å dess
jord, förstördes år 1859 då sten fördes derifrån till kyr-
kans ombyggnad; längd 18 alnar, bredd (invändigt) 3 al-
nar 20 tum (*). — På denna kulle lär ungdomen påsk-
afton och oftast om söndagarne plägat samlas, när solen
»gladdes» (gick ned), för att tända tjärtunnor, fastade på
14 alnars stänger, o. s. v.
På Ljungatorps egor en orörd kulle, »der Odin
hvilar», hvilken trolio;en innesluter en sfåuirirrift. Åtta
dylika kullar, orörda, utom den sydligaste, som är
topi)gräf(l, men kring gropen planterad med blommor,
ligga på ljungmarken öster om \'ångavägen åt Al-
gutstorp.
Vid Algutstorps gästgifvaregård besöktes de af gäst-
gifvaren Olaus Andersson förstörda domsten a rne. Gäst-
gifvaren, som af Kongl. Maj:t ))lifvit dömd att återställa
minnesmärket, ångrade sitt tilltag, icke blott för de stora
kostnader han A(lrai»it sior utan ock för den tvdliirii ovilia
öfver odadet, som öfverallt vttrades bland ortens all-
moixe och folk af alla klasser. Folksäjjuen kallade sam-
lingen af dessa domstenar »Hrudfärn» (-färden).
Bjiiriiiii.
Iledan vid inträdet till Dagsnäs sag man prof af
ställets förre ci^ares, den kämh; fornforskaren Per 'fhams
verksamhet. Pa grindstoljjarne stå följande valspråk att
läsa: 1. De(; Mercu)"io saxum (piadratum more Attico
127
dedicavit P. Thain. Anno 1788. '2. Ärligt varar längst.
8. Skyldig alltid rädder. 4. Det är by som l)onde.
5. En lyckelig resa för den som har ett godt föremål
och är barmhärtiof emot hästar. 6. Håll måtta i allt.
7. Bättre vara förevar än cftersnar. 8. Där lag slutar
vidtager hedern.
Det mäi'kligaste pa garden var doek de fem run-
stenar, hvilka P. Tham från åtskilliga ställen ditfört,
nemligen: l:o. L. 1346, af svart stenart, illa söndervitt-
rad och derföre ganska svårläst, 4 alnar 7 tum hög, 20
tum bredast och 1 aln D tum tjock vid roten (*). Sjö-
borgs tolkning (Sami. för Nord. förnälsk. I. s. 28) tyc-
kes vara ganska vågad; — 2:o. L. 1342," af röd fast
^råsten, lättläst, ö alnar 14 tum höix, 1 aln 23 tum bre-
dast, 23 tum tjockast, hitförd från Härened, lättläst (*),
MKi- (icke P\n), n[\^M (icke K+fM?.r\i-); — 3:o. L. 1401,
2 alnar 12 tum hög, 1 aln 15 tum bredast, 9 Vtj tum
tjockast; lättläst, hitförd från Smula (*). R.HN (icke ^IHI),
Hhl (icke Nhl), Kt>K. (icke ^t>l^), efter Khi)-!- står l+l-, IM^t)r\
(icke ht^Dh), ryhtRL (icke hHtl^); — 4:o. L. 1410, 3 alnar
13 tum hög, 2 alnar 12 tum bred, 10 tum tjockast;
mycket lättläst, hitföi"d frän Timmelhed (*). Inskriften,
något olik Liljegrens, lyder: hlhtf?. : h+tl • HTili- • \V^\Å .
r\Htii- • K[M> ■ t\n%\ ■ h■^'l^^ : tnn ■. +f\r • k^h • y^na ■ tiHrx ■
rKlH^l-K ■ I : *IYi^i?.ir • I. I fältet mellan slingorna ses ett
märke (ett kors ofvanpå en uppåtvänd cirkell)age; —
.'):o. L. 138,5, 4 alnar 6 tum hög, 1 aln 11) ' -j tum bre-
dast, 10 tum tjockast; lättläst, hitförd frän Lekåsa ar
171)2 (*). Inskriften (oriktiiit återi>-ifven lios Liliegreii):
^\l\K^' : R:hM : hTI1- : M1«HI :••••: t>l[M> : nhh : K : + : Hl-I- : Kht» :
\nt\ : hIM>^ : ^r : Hl\ : r\m : H+t-t- Y+t^KI. »Kftir» är otyd-
ligt, men s[)ar af ulla stafvarne tinnes. 1^ — 4 sta i Björk-
])arken, N:o ö i parken »Oarne». Vid Diigsnäs tinnes äf-
\c'ii en laniT modeiMi ruuristninir.
128
Gudhem.
Två konsoler (*), begge väl stensnidade, sitta in-
murade i hvar sin husgafvel å Lilla Ingatorp. De
hafva kanske hört till Gudhems förra klosterbyggnader.
Horiiborsa.
Ganggrift(*) i Backgärden, invid huset och i hör-
net af en stenoärdso-ård. — Hehi denna eng^d af Vester-
göthmd och flera socknar ända bortåt Karleby och
Falköping, Ikornavallen, Ons- (Odens-) ängarne ni. m. är
uppfylhl af gånggrifter, livilka l)orde närmare under-
sökas.
På Ikornavallen finnes en stånd häll (*), omkring
175 steg ostnordost om Jiger-ommen (en gånggrift, myc-
ket skadad (*)) 5 alnar hög, 2 alnar 21 tum bred, 15
tum tjockast. Icke långt derifrån finnas två andra (*),
stående i en linie med 21 ahiars melhmrum; den ene
är 3 ahiar 12 tum hön:, -> alnar 15 tum bred, 15V2tum
tjock, den andi-e 3 alnar 6 tum hög, 4 alnar bred och
14 tum tiock. Hvardera omiiifves af två omkrino- 18
tum höga stenar. Tjugo steg i vester om dessa (den
ene ;ir i)0 stejj öster om Jiijer-ommen) lii>m'r en kulle,
troligen betHckande en gånggrift, och ondvring 50 steg
öster om denna en annnn grafkulle med stående häl-
lar och ruiidsatta stenai-, genomgrlifd af ett dike med
stengärdsgard. Sydsydost derom flera standstenar o. s. v.
Stenrundel, af H aliuirs tvärmått, bestående af
kantstående lutande stenai-, liiins på omkring 80 stegs
afstånd i noiMliiordvest från Jiiicr-ommen.
I Torparen Johnii Anderssons åker, »Lyckas», under
prest-stommen, finnes en gånggrift (*), (h')* m;ni ])örjat
anläjjfirniuir nf" en tcu-pstuiia, li\;ii-irr;iii man nu afstått.
Tre stora kantstående liiillar synas ej Imigt derifrun.
129
I Stora Rör (Hornborga Bosgården, der Hornl)orga
kyrka stod till år 1818) skall man fordom hittat myc-
ket silfver. Derinvid fiiis en graf, nu tillkastad, der
man funnit ovanliot stora menniskoben.
Sätiiiia.
Graf (*) af kantstående och lutande stenar, 7 alnar
lång och 3 alnar ])red, uti Grytingsgärdet, i backen när-
mast söder om Odinsänoarne. Omkrin»- 150 steo- vester
om denna äro tre ståndstenar i en krets, uti en backe
på Odinsängarne. — Gånggrift (*) å soldaten Löfs
boställsjord, urgräfd till 3 alnars djup, i en backe niira
Boråsvägen. — Anvisningarne till alla gånggrifterna m. m.
här i trakten äro mig meddelade af Kyrkovärden Sven
Nilsson i Deragården uti Hornborija socken.
liiindbv
Gånggrift (*) i Mellangärden, inne å Häradsdoma-
ren Petter Jonssons i Kärrtorp gårdstomt, af förseende
(enligt Alander) förstörd.
E»-by (Vadsbo).
Kyrkan modern med predikstolen öfver altaret. —
Dopfunt (*) af täljsten, enkel. — Gammalt crucifix,
dåligt. — Series pastorum a tva miiuiestaflor.
A Lillklockan läses: heli* : maria : gvdz : modir :
ALOM : VESTGOTOM.
Flera likstenar ligga här, som mest öfverallt, ut-
lagda för vestra och södra kyrkodörren. En grafsten
Aiitiqr. Tidskrift. ' g
130
med blomsirater (*), 1 aln 2 tum lång, 23^,2 tum bred,
ligger framför brygghusdörren å klockarens gård.
Utby.
Kyrkan gammal med kort och groft torn, moderni-
serad invändigt. I det flata brädtaket och på läktaren
målningar. — Crucifix, stort. — Messhake med fri-
herrliga Bonde- och Liljensparre-vapnen och årtalet 1660.
— Två grafstenar och stycken af en tredje äro utlagda
i vestra kyrkogårdsporten.
Tidevad (Tjåva).
Modern kyrka med målningar i det platta träta-
ket. — Helgon skåp (*) med dörrar, 3 alnar 10 tum
höfft, innehållande en madonna med barnet. — Maria-
bild med barnet, af eke, 23 tum hög, ej illa snidad.
— Dopfunt (*),' 1 aln 9 tum hög och 1 aln 12 tum i
tvärmatt.
Ett vattenmärke (*) för Tidans liögsta stigande
(enligt berättelse) sitter omkring 14 tum öfver mar-
ken, inhugget i en gråsten, som är 3 alnar 8 tum läng
och 1 aln 10 tum hög, lutande, i Sven-Börje-gården af
Brotorp.
Runsten (*), 3 alnar 8 tum lång, 1 ahi 5 tum bre-
dast, omkring 15 tum tj<jck, ligger på lut i en liafre-
åker a Härslätten under Frölunda-Buo-arden; den kallas
»KuniTiihallen». L. 1335. Första runan i andra ordet är
osäker; BRTt>R (icke BKihi).
Der skall liafva statt ett stort slag, och en mängd
mycket långa ocli smala hästskor (*), 6 tum langa och
blott 3 tum breda, samt försedda med dryga ishakar,
131
n
äro der nyligen liittade. A samma mad har från ur-
minnes tider stått rest ett träkors, vid hvilket folket
bad under oär, pest, krig och svåra tider. Det hed-
ruttnade 1853, men ett nytt restes genast af Kyrko-
värden Erik Andersson i Frölunda, som tjcnstvilligt lof-
vade att uppresa »Kungahallcn».
Lästa.
Kyrkan liten med gnmmalt, groft inrede; i taket äro
målningar. — Dopfunt (*), 20 tum hög. — Gr af st en
öfver Bcnedictvs Lavrentii Ao-ricola.
Boja.
Dopfunt (*) af sandsten, 21 tum hög, med hål i
den plana bottnen, af ovanlig form och med särdeles
prydliga upphöjda teckningar inom refflorna. — Graf-
sten, ornerad, lioo-er i vestra kyrkoofardsluckan.
Berg.
Christusbild, större, och Madonnan med Barnet,
stympade. — Primklocka, 5 tum hög. — Grafsten i
klockarens förstuo^a.
Gånggriften vid Orrsäter, i trädgården, uppgafs
hafva för många år sedan bhfvit ända till sista stenen
förstörd.
Säter,
Kyrkan modern. — A sakristiedörren jernbeslas:
i. form af en drake (*). — I altardisken är ett skåp in-
132
bygdt, hvari förvaras »ögletter» (oblater). — A L i Il-
klo c kan en inskrift frän medeltiden i minuskler, som
icke o-ifva naoon mening (*).
Frösveil.
Kyrkan modern. — I »^■akkenhuset» finnes en dop-
funtsskål af sandsten utan ornamenter (*),
Vid Braxtorp en »jätte dans», 32 alnar 12 tum
lång, 12 alnar 12 tum bred, bestående af 12 (fordom
14) domstenar; öfver kretsen gar en liten tvådelad väg.
Genom Kyrkoherden Leverentz's i Horn förtjenstfulla nit
är Konung-ens Befallninashafvandes förbud mot allt vald
och skada å minnesmärket utverkadt.
Horn.
Kyrkan modern. — Dopfunt (*) af sandsten med
en rundba<rslist, står a kvrkoo-ården. — Flei'a i)rvdli"'a
grafstenar, svårlästa. — Lillklockan gammal, läng,
smal, utan inskrift.
Väriiig.
Kyrkan modern. — Storklockan utan inskrift.
A Korsbacken i Bannkälla i)y en krets (*) af sju
domstenar, livaraf en vid min ankomst lag kullfallen,
men då jag, som jag alltid luMikai', talat en stund med
den krini»-ståen(lc iilliiioncii om \;n'a förfäders minnen
och bedrifter, särskildt naiira (^rd om det forna \ ikinoa-
lifvet, m. m., hade jag den tillfredsställelsen, att se en
bonde, ooml)cdd, redan i laid med att gräf\a \'u\ stenen,
och han sade, att da han nu hörde, att denna stensätt-
1 9.9.
O O
ning var sa märkvärdig, ville han jenite de öfriga bön-
derna pa stället nu genast uppresa stenen, hvilket ock
skedde inom en kort stund. De som utförde detta
hedrande arbete voro Anders Andersson i Jon-Anders-
gården, Johan Gustafsson i Thorsgarden och Johan Lars-
son i Korsbacka.
På samma Korsbacke ligger en annan stensättning
(troligen också en förstörd domkrets) (*), 10 steg öster
om de nyssnämnda domstenarne. Orshögen (Odins-
höo-en) finnes 20 steo- öster om den sist anförda sten-
sättningen och norr om denna ligger Lilla Orshögen,
en låg, urgröpt kulle, enligt folkberättelsen på stället
bestående af flera »floar» (lager) af jord, kanske från
flera härader eller hela landskapet, en sed som bruka-
des fordom pa ön Man och flerestädes i Xorden, för att
derigenom göra tingsplatsens jord lika helig för alla
rättssökande. — Allt häntyder med säkerhet på, att
Korsbacken varit en betydlig tingsplats.
Uti Asgärdet uti Bannkälla by en stensättning (*),
mycket skadad genom odling. Xära i öster härom en
grön, platt hög, »Konungskallen», och ej långt derifrån
hafva flera sådana höga rundlar och kullar blifvit bort-
o^räfda för iernvä2i"sanlä2'i2:nino-en.
Locketorp.
Vester om den moderniserade kvrkan, en orörd
forno-raf.
o
Gudiiiula.
Kyrkan modern. Hela det flata brädtaket är må-
ladt (i nyare tid). — A kyrkodörren af vakkenhuset,
utåt, en jernskena (*), 22 ' 4 tum läng, ' e tum bred
134
och ^16 tum tjock, innehallande 62 runoi;, inhuggna i
jernet mellan tva linier: HKIM+R. : mK : ri^h : +K. : YIK :
R.* : m : Yl : W\t>UK : Y!1 : h+I^IN : HKIM+I^ : YHhIHM : Y+t>R. :
I\+M. L. 1939. I clörrbeslaget förekommer ock en krönt
menniskobild (*) och der hänger äfven en stympad jern-
aln (*). — I sakristian en dopfunt (*). — Två gamla,
långa klockor utan inskrift.
Nära väg-gatan å »Jimmerkållen», ett äkergärde af
Vallby Sörgården, hvilket är fullt af stensättningar och
rundlar, en runsten (*), 3 alnar 6 tum hög, 1 aln 4 tum
bredast, 1 aln 2 tum tjock: KI^IY . i?.lhTI . Htli> . Ift I .
tn..: rK\ . n . H11-. L.'i337').
Flista.
Kyrkan, gammal, moderniserad. Takmålningar. —
Dopfunt af täljsten med slingsirater (*), i sakristian. —
Dopfunt af trä (skål på hufvudet af en menniskobild) (*).
Odeiisåker.
Kvrkan modern. Dålio;a takmålningar. — Ett vac-
kert crucifix af trä; figuren 14 Vi tum läng. — Dop-
funt af sandsten (*) i »bak-kyrkan».
Grimstencn (*), bautasten, 2 alnar 18 tum hög, 1
aln 12 tum bred och 18 tum tjock, på en backkulle vid
Lilla-Rör, ]\Iatsagården ; i närheten stensättningar och
rundlar. Store-Uör, ett st()i't, vidt och som det tyc-
kes mycket urgammalt stenrör, alldeles öfvei'vuxet ofvan-
på af mossa och tilltäckt med något jord, sa att grön-
ska derpå växer, der Kung Götrik skall vara begrafven.
') Efter ♦hT förekomma tvemie tecken, som icke kunna iir.skiljas.
135
Folksägnen berättar ock, att »prosten i Horn låntc från
Binneberga kyrka svartkonstboken genom sin klockare;
men clå denne mot förbudet öppnade boken under, vä-
gen och sag i den, kom sa mycket fansfölje kring
honom och frågade hvad han befallde, att han, som
väl visste, att det kostade honom lifvet att dröja, genast
böd dem att hopsamla all sten på vida fältet i en hög,
ett arbete, som räckte i sju år. Så uppstod Store-Rör».
I senare tid har man bortfört sten frän högen till
gärdsling.
Binneberga.
Kyrkan liten, obetydlig, utdömd att rifvas. — Ett
stenkors (*) ligger i vapenhuset, 1 aln 12 tum långt.
Trästeua.
Kyrkan byggd 1854. — Christusbild af messing,
6 Vs tum hög, målad med gul oljefärg. — Förstörd
Christusbild, 1 aln 12 tum hög, å tornhvalfvct. —
Gammal stol med upphöjda ornamenter (*).
njällstad.
Kyrkan modern. — Dopfunt af sandsten, utan or-
namenter (*). — Sju stora ovala oljemålningar pa trä
(Christus, hans föräldrar och evangelisterna). — Fyra
trappsteg till kyrkogården utgöras af de äldsta ornerade
grafstenar (med blomsirater), förstörda. — Storkloc-
kan utan inskrift. Lillklockau har kring öfre kanten
namnet rorertvs bakvän dt.
136
Sveuuebv.
Korskyrka, förfallen, moderniserad. — Dopfunt
af sandsten (*). — Kyrkkista af furu (locket uthugget
af ett stycke) med jernbeslag (*).
Stensättning, kretsformig, (*) å Solbacken, af fyra
stycken 18 tum höga stenar (af hvilka en är sönder-
bränd) samt mindre stenar dem emellan. Midten är ur-
gröpt och det hela förstördt af grustaget derinvid.
Vad.
Kyrkan modern. — Dopfunt af sandsten (*).
Ranns-stenarne (en oval stensättning (*), å Rann-
stena fjerding af Askeberga), 24 till antalet, af hvilka
blott två äro kullfallna. Den vidaste stenen är i omkrets
17 alnar 6 tum, de högsta omkring 4 alnar 12 tum.
Kretsen inom stenarne, som är bevuxen med lin gräs-
vall, är 83 alnar läng, 17 alnar G tum bred i öster och
vester. Denna domkrets, som alldeles liknar den, som
finnes vid Nässja i Östergötland, är en herrlig fornlem-
ning. Det berättades, att ungdomen i förra tider här-
inom samlades under midsommarsnatten för att leka.
lo.
Kyrkan modern. — Sittande Mariabild, stympad,
1 aln 8 tum hög. — Helgonl)ild (*), 1 aln 20 tum hög.
— Gulmålad örnfiiiiir med en mindre vas pä hufvu-
det. — Lillk !<)(,• kun gammal, läng, utan inskrift. —
Storklockan, genomskuren af en 8V-2 tums läng skåra,
har inskriften: an(n)o domini Mdxxxlii fusa e(8t) hec ca(m)-
pana p(er) magnufuij torkilli fusore(m). Längre ned: .t:
I . pgta A.
137
Ba ut aste 11 å Moholmsskogen vid Hjelmsängen,
»Tubbesten» kallad, 2 alnar 12 tum hög, 4 alnar 12 tum
i omkrets. På södra Rudsskogeu finnes ock många, mer
och mindre skadade, mindre betydliga stensättningar,
kretsar och rundlar.
Bellefors.
Kyrkan moderniserad; sakristian gammal, med
korshvalf och pelare. Takmålningar, moderna. — Dop-
funt af sandsten (*). — Tre mindre bilder å predik-
stolen, två bilder å plätten uti östra fönstret. — Sär-
deles prydlig kalk af år 1526. — Stor- och mellan-
k lo ekan gamla, utan inskrifter.
Runsten (*), 2 alnar 12 tum hög, 1 aln bred, 15
tum tjock, i ett äkergärde af Armene by, »Länga-flaget»
kalladt, sydsydvest frän kyrkan, ganska svårläst: .. : ■^[\V :
NA : ^l?.t=DA : Klh1 : Htll- : t^i-l : *+rt/k : t^fM^htll^ : r+[M>R..
Fiigred.
Gammal, vacker korskyrka med bågar, livalf och
pelare, den ädlaste i hela Vadsbo. — Dopfunt af sand-
sten (*). — »Slächt-tafla öfver thet hedervärda Feo-ra^iska
Prestaslächtet». — Gammal grafsten i vestra kyrko-
trappan. — Gammalt beslag å södra k3'rkodörren.
Runstenen på Fägremo söktes, men fanns icke.
Hkcskoff.
K3'rkan liten, modern, med moderna takmålningar.
.Messhake af rödt siden, hvarå ses den korsfäste
138
Christus med evaiigelisternas symboler ä korsändarne,
underst St. Andreas med sitt kors samt Hornska och
Oxenstiernska vapnen. — Storklockan lång, smal, gam-
mal, utan inskrift.
Pa kyrkvinden och i klockstapeln ligga bilder af
St. Andreas (*) samt af en annan man (*), i hvar sitt
skåp, samt dessutom fyra bilder (deribland en madonna
med barnet), fastade å en planka (*) och en sittande
Mariabild, stympad. Flera hästlass bilder m. m. försål-
des på auktion år 1833. — I klockstapeln förvaras ock
en dopfunt (*).
Raiisbcrg.
Kyrkan modern, utom choret och vapenhuset (*).
På det senares dörr jlro teck-
nade bomärken eller blott ore-
diira streck och tecken, af hvilka
högst få likna runor. Se L. 2976.
Tecknen äro ej blott 40, utan
kanske 2—300.
Grafhäll af täljsten, 3 alnar
2 \ i tum lanir, 1 aln 19 tum —
14'.» tum bred, ligger å kyrko-
fjården midt för stordörren å kvr-
kans södra sida (se fig.).
Pianekulle (der kämpen Rane
hvilar) ligger ej långt söder om
kyrkan, pa klockarens skog.
illöllforp.
Kyrkan gammal, med spets-
båirijr injrånirsdörr och hö«rt smalt torn midt i)a taket af
lanirhusct. Sakristian har korshvalf.
139
Uti de två fräuistu k} rkbänkarne samt krino- alta-
ret och altarefönstret ett skilderi af trä med figurer,
vapen o. s. v., frän 1700-talet (*). Ett likartadt har,
enligt berättelse, funnits i Ransberg, men försåldes på
auktion år 1856 — 57. — Målningar i det platta trä-
taket. — Dopfunt af täljsten med bladsirater (*). Stor-
klockan är oaiiiinal och lano', utan inskrift.
Liidcuäs.
Korskyrka af trä. — Dopfunt af röd sand-
sten (*) ; locket är fullsatt af svarfvade pinnar och lik-
nar deraf nästan ett schackbräde. — Kj^rkvaktarestaf,
med rikt utsirad öfverända (*). — Uti kyrkskrubben
lig-ora flera bilder, deribland en af St. Anna med Maria
CO "
och Jesusbarnet.
Den gamle Adjunkten och Jubel-Magistern Consist.-
Amanuensen Rödholm besöktes, hvilken bland annat med-
delade fru Constantia Frankelins (Kon. Erik XIV:s dot-
ters) slägtregister.
Af Komminister A. Nordlander i Ullervad m. Ii.
erhöllos följande uppgifter om det år 1825 nedrifna
Skagens kapell, hvilket af allmogen betraktats med
stor vördnad. Den äldsta kyrkan sades liafva varit
byggd af ekevirke, men den som qvarstod vid början
af detta århundrade var u})pförd af svår kärnfuru och
bestod af fyra »klostolpar», resta i hörnen, liera kors-
bjelkar mellan dem och fyra »fotträd» eller »svillar»
undertill (*). Väggarne utgjordes af pa ända stående
plankor och det spanlagda taket var, utom några tviir-
bjelkar, invändigt ö])pet till kro})pasen. Golfvet bestod
af grofva plankstockar, äfvensom l)änkarne, li vilka voro
utan allt r^•o■o•stöd. Blott tre sma fönster funnos, det
ena pa kapellets östra sida (IG tum långt, 5 tum högt).
140
de andra, också ganska små, på södra väggen, långt åt
öster. Altaret var ett litet vanligt bord utan skrank
och disk. Predikstolen (*) å södra sidan, bestod af en
ofantlio; ekestam, som till hälften var så nthna-o-en, att
presten stod på den afstympade kärnan och hade en del
af ytan framför sig till stöd för pulpeten. Predikstols-
trappan var en grof träklabb med tre fothal och en
ledstång derjemte, och stodo på hvardera sidan om pul-
peten tvenne stakar, nedstötta i jorden mellan golftil-
jorna och räckande en half aln öfver predikstolskanten;
de voro upptill kliifna och brända, ty i dem brukade
man fästa bloss, för att Ivsa presten vid viirsel och an-
nars, då det var mer än vanliirt skumt i kvrkan.
Detta kapell var en vida l)eryktad offerkyrka. I
»våkkenhuset» var en stor jernljeslagen offerstock af eke,
på sned insatt i väggen till kyrkan, i h vilken hemligen
inlades allehanda gafvor för sjukdom, barnsnöd, lycka i
kärlek, på jagt och resor, i tiske, boskapsskötsel o. s. v.
En löja af silfver, som var offrad för lyckligt fiske i
Aettern, hängde öfver predikstolen. Invändigt uti kyr-
kan fanns en tvärribba, på hvilken tidtals hängde alla
möjliga slag af oftergafvor, klädesplagg, linvippor, ull
i nättrasf)r (skänkta för boskapens trefnad) o. s. v. Af-
ven utanför kyrkan iustuckos under fotträden skänker,
t. ex. slantar, knap})ar och knappnålar (hvilka förmod-
ligen sutit i kläderna på sjuka). Afvenså nedlades hvarje-
handa gafvor i en offerkälla, som lag 20 — 30 alnar norr
om kyrkan. Allt detta myckna oftergods insamlades af
kyrkovärdai-ne, som efter hvarje gudstjenst höllo auk-
tion, hvarvid presten [nvdv. protokollet.
Det lilla skon-skai)elI('t omn-afs af en liten k^•rko-
gård, omgifven af vanligt stängsel, hvilkeu v:ir fullvuxen
af granar, som voro af((vi8tade jemt med kyrkotaket,
samt prydd af en liög klockstapel med en liten klocka.
Endast en gångstig ledde till kapellet, på hvilken kyrk-
141
folket (till julottan med bloss i händerna) »klöfjade» sig
fram eller gick till gudstjensterna, hvilka högtidligast
höllos pä Marie bebädelse-, Christi himmelsfärds-, Mid-
sommars- och Michaelisdagarne, då det alltid var skrif-
termål. Sjelfva nattvarden begicks icke i kapellet, utan
i Stommen af Skao-abvn, uti en gäststuga, der ett bord
stod främst såsom altare och inimmet afdelades af di-
sken, som utaiordes af tvenne bräder med duk pa. I
anseende till kyrkstigens ofarbarhet brukade man aldrig
jorda lik pa Skagens k3-rkogård, utan dessa fördes till
Undenäs och buros dervid mellan tvenne »likstänger»
med en häst före och en annan efter kistan. Xär sorge-
tåget hunnit till Undenäs fattigstuga, sönderslogos all-
ti(l likstängerna och likkistan sattes på bår. Barndop
och brudvio-sel förrättades i kai)ellet. Da så mvcken
vidskepelse och vantro alltjemt der bedrefs, blef kapel-
let år 1825 alldeles nedrifvet. Klockan såldes till »mat-
klocka» på Sätra i Undenäs.
Hall lin.
Kvrkan af trä, liten, invändigt med flått loft. Ta-
ket och klockstapeln äro spanade (*). — Dopfunt, nyare,
af tälj sten (*).
Ett Konung \^aldeuiars ])ref, suni funnits i Hallna-
byn, skall hafva blifvit narradt frän en bonde. Lektor
Carlmark har en afskrift af detsamma.
Mans i Hälna, som enligt folksägnen l)efriat orten
från en stor våldsman, Vale, hvilken kom öfver Vettern
och förskansat sig vid »Vale-klef», derigenom att han
söndersågade isen för honom, fick till l)elöning så niAcket
skog, som han pa en dag kunde springa kring, meii dog
deraf på en äng, som ännu kallas »Själaängen».
142
Björknii^.
Kyrkan af trä, liten, med torn. — Dopfunt af
täljsten (*). — Pa kyrkolivalfvet ett crucifix och en
Maria med Barnet.
Bäck.
Kyrkan af sten, liten, modern. — Dopfunt af tillj-
sten, skadad, närmast lik den i Hållna (sid. 141). —
En sittande q vinn o bild med bakstycke och fotsteir. —
Två klockor, små, utan inskrift.
Frodsberg.
Kyrkan modern. — Kyrkdörren (L. 1938) var
bortkommen. — Den korsfästes bild (af bly?), 19 tum
hög, på ett träkors (som ej hört till den) uti sakristian.
— Fjorton grafstenar framför altaret och i gångarne
med snart eller redan utslitna inskrifter. — Storkloc-
kan har tre helgon i små medaljonger och inskriften:
An(n)o d(omi)ni mcdixxxviii fresbergh^) fu(n)data erat ista
ca(m)pa(na) in p(rcs(')ncia d(omi)ni torgilli curatfi^
Lill k lo ekan lik den i Elgaras, men utan runor.
Fårcd.
Kyrkan gammal, af gråsten, 27 alnar 10 tum läng
(derutaf 15 alnar i vester äro senare — fast längesedan —
tillbyggda) samt 12 alnar bred. En sten i sydöstra hör-
net är 3 alnar 18 tum läng. — Dopfunt af täljsten (*).
M Kan enligt teckningen äfven \ai;i mcdixxxv in fresbergh.
143
Berga.
'»•
Kyrkan gammal, med korslivalf byggda af trä; cho-
ret med rundkupigt stenhvalf och upphöjdt medelst fem
trappsteg; vackert torn. — Altartaflan (Christi graf-
läggning) skall vara af van Dyk. — Fyra träbilder (*),
deraf en Maria med barnet. — Lillklockan med gamla
m}xket tydliga bokstäfver.
Runsten i Ingaryds park (i mannaminne ditflyttad
frän Stora Ek uti Eks socken), 3 aln 2 tum hög, 2 aln
2 tum bred, 14 tum tjockast. L. 1334. Der står %[\\^
(eller =*=?):!: \^YK\ : ifM^ : m^ : tl+fM^h : Y+I^K-I' (*). På bak-
sidan ett fyrfotadt djur, mycket otydligt hugget.
Runsten, (*) 2 alnar 12 tum hög, 15 tum bred och
12 tum tjock med ristningar a två sidor, i Säby park,
dit stenen flyttats från skogen, der den blifvit förstörd
af skogseld^).
Tre bautastenar i närheten af samma Säbypark,
af hvilka en lio-ff^mde är 5 alnar lano- en stående är
3 alnar 2 tum hög samt den tredje, stående, är 2
alnar 8 tum höu".
Ilassle.
Kyrkan modern. — Dopfunt af täljsten med trä-
lock (*). — Storklockan gammal, utan inskrift.
Stensättning å Hasslerör-Dikesgården pa Oster-
berga backe (*). — Tre stenar, stående i en krets i
Fallberg-s-o-ärde. — Två större bautasteluar stående i
närheten vid väuen, en dito större lio-rjer inne i gärdet
dervid.
') Ar densamma som Liljegren under N:0 1331 upptagit för oan-
gifvet ställe i Lllervads socken.
144
Euåsa.
Kyrkan modern. — Två helofonbilder (den ena
en Maria) nästan oskadda (*).
Tliorsö.
Stensättnino' vid Boda, närmast intill laduo-ärden,
af 9 stenar, som bilda, stående tre och tre, en något
ojemn krets. Derinvid en stenhög och två stora stenar (*).
»Folkknllen», stenbacke å Sarden, hög, skadad af
gräfning; deri ligger en gråstenshäll, 3 alnar läng, 1
aln 12 tum l)red och 17 tum tjock.
Runstenen L. 132(j fanns ingenstädes.
Lvrcstad.
Kvrkan modern. — Bilder, af hvilka nai>i'a torde
hört till altarskåpet. — Dopfunt af sandsten (*),
Stensättning a Sandliden (*) invid ett aTustag, i
hvilket för 12 ellci- 15 äi* sedan en sten nedfallit. A en
stugugafvel derinvid är uppsatt ett Konungens Befall-
ningshafvandes anslau' med utsatt höixt vite för allt vald
O '-J C
a stensuttningen.
Runsten (*) å Rogstorp, några alnar nordost om
ån, svdvest från aården uti »änofen», 7 alnar lano- och
omkriiisi' 1 aln K) tum bi-cd, li^uande diui)t i aker}»'är-
det. Runorna äro mycket grunda och otydliga. L. 1325?
Stensättning (*) a Bäcksbo-l)acke (Bägkersboda Sö-
dergarden), (13 alnar laiig, 15' j aln l)i'ed, bestående af
13 stående samt 1) li<ii:aii(h' stenar, hxai-iitom llci-a ha-
lor synas efter l)orttagna stena]'. Afven (l<'iiiia stenkrets
kallas af allmoiren brudfärn.
145
Grafstenar från Lyrestads kyrka äro inlagda såsom
trappstenar vid Ivogstorj) och Odetorp.
Amiiehiirad.
Kyrkan af sten, modern. — Vacker dopfunt af
täljsten (*). — Vackert epitai)hinni (*), måladt på krit-
grund i halfupphöjdt ar])ete. — Fem bilder å sakristi-
vinden. — Storklockan lång, gammal, liai* inskriften
Maria phi samt tre runda medaljonger, den ena med ett
stort medeltids-M i midten.
Rada (i Verndand).
Dopfunten i kyrkan, närmast lik den i Hållna,
skall flyttas till den gamla kyrkan^), livarom dess t. f.
tillsvninofsman tillsades. — På storklockan läses i bak-
vända otydliga minuskler: ave mara gra plena o. s. v.
iiolVa
I kyrkan förvaras en bok i oktav, bunden i skinn,
innehållande fyrradiga noter med latinsk text äfvensom
dylika med svensk text, slutligen en agenda om dop,
kyrkogång och vigsel, defekt. Fyrradiga noter med la-
tinsk text finnas äfven på permarne af ett gammalt
kyrkoinventarium (i (jvart). — Tva biudstolar (*), må-
lade i lysande färger med blomster och girlander. Den
ena har å stolens baksida en bild af bi'H(h'n med krona
och solfjäder, den andra har en bibi af brudgummen i
') Denna och (|ess i konsthistoriskt afseciulc svnnt rliu:en vigtiija tak-
raalninfjar äro bcskrifna af ]^. K. Tlil(h'l)ran(1 i Konul. Vitti-rhcts llistorie
och Aiitiqvitcts Akademiens Handlingar, ny följd. del. 1.
Antiqr. Tidskrift. 10
146
i'ud rock, med jxTuk, väi-ja och cliapeau-bas, hållande
vigselringen. — Flera förgylda bilder.
Den förmodade rnn skrift en på en af stenarne i en
domkrets i Valaholm fanns icke och troddes vara för-
störd genom svedjande.
Eliftiras.
Kyrkan af trä, gammal, åttkantig i choret med platt
tak och nyare målningar. — Dopfunt (*) af täljsten. —
Storklockan gammal, utan inskrift. Lillklockan har
runmynderna (fast baklänges vända) (Lilj. 1982). —
1 YÅ r K^ h I + X h ^ h a 1
Ett bräde sitter fastspikadt uppe i klocktornet med svag
freskomålning af en helig figui*. — I bårhuset finnas:
ett helgonskap, 1 aln K) tum högt, 17 tum l)redt och
ij tum <ljiipt, med målade döi-rar, innehållande Maria
med barnet, ett crucifix och uauTa bilder.
Valtorp.
I följe af liiksanti(|vai'iens säi'>kil(la uj)})maning af-
reste jag till \ altorjis socken, iöv att (»rfai'a den skada,
som skett a •ran«^i>rifterua vid toi-pen Jakobsber"- och
Hacket under Kössberiia, Ii\ars eirare Hofrättskommis-
sarien Hedvall Ijlifxir lagförd och dömd till ersättning
och atci'ställande af dessa fornlemninj^ar.
På vägen dit, geiKtm Skara, faun jag åtskilliga forn-
lemningai- i Ilolmestads och (Judliems soeknai*, dem
jag da afteeknade, s.isom en st ensättni ng (*) i <Jästgif-
varen C. d. Holmens trädiiard a Enebacken (i Ibjlnu-stads
socken), af h vilken maiiira stenar txdlinen äro förstörda
147
och de största omkring 2 alnar höga; en grafsten, in-
lagd i Gästgifvaren Nymans trapi)a därstädes; en dop-
funt (*) med reliefbilder, af sandsten, stående i en
blomsterrundel å Forntorpa (Gudhems socken), köpt för
en tunna säd af dess nuvarande egare, Landtbrukaren
A. Nyién på Forntorp, af en bonde, som troligen kom-
mit öfver den vid rifningen af Hornborga, Broddetorp
eller andra kyrkor der i trakten; grafsten (*), med lång-
sträckt kors öfver midten och ett s. k. hakkors, inla2:d
i en trap})a a Thornbjörntorps gästgifvaregård i den lik-
nämnda socknen.
Gånggriften (*) vid torpet Jakobsberg under Röss-
beroa är nästan alldeles förstörd, enär en stuo^a är bvo^ord
på sjelfva grafven samt en mängd hällar dervid antin-
o-en blifvit omvräkta, rubbade ellei- alldeles förstörda.
Gånggriften (*) vid torpet Hacket under Rössberga är
fullkomligen förstörd. Det uppgafs att torpstugan var
byggd just der grafven varit. Det enda, som nu åter-
stod af hela gånggriften, var tvenne rödhallar, hvilka
voro upplagda bakom byggningen till en aln 20 tums
höjd på en hop underliggande lösa kalk- och gråstenar.
Gånggrift mellan Jakobsberg och Hacket på en grön
ängsbit bland hasselbuskar i en nyodling, åtminstone ej
på senare åren rörd. Sjelfva griften och gången synas
ännu tvdlio;t. Gan<>:irrift (*) å en liten kulle i Röss-
berga äng, kallad Ravla, Rauells eller Ragvalds (?) graf,
livilken troliiicn är alldeles orörd.
»Runehall» (*), runsten i Hakantorp, af sandsten,
4 alnar 11 \ -t tum läng, 2 alnar 5 tum bi-ed, 7 a !) tum
tjockast, kullgräfd för skatt, nu liggande» lös på marken,
l.ilj. 1353. Inskriften lyder: ^fM?.MÅ - Hltl ■ Htlh ■ t)|= i- ihi «
I - irtlÅ .*••••- HfM^ hl-i- ■ n^H • rW\>H - tR.IK ■. Det första,
andra och fjerde H har en mindre vanlig form, i det att
öfre sidostrecket fortsattes lika lånat ned som det andra.
148
Karicbv ').
Gånggrift (*) vid Love Backgårdeii, på en kulle
nära vester um landsvägen. ()fverliggaren är 4 alnar
lång; den högsta understenen är 1 aln 3 tum hög, mel-
lan beofofe understenarne är IV2 aln. ()fverlio;o;aren, de
två underliggarne och den minsta mellan dem äro alla
af gråberg. Dessa höra till gången. Af sjelfva griften
ses å ena sidan två aflåno-a rödhallar, midt emot livar-
andra med 4 alnar 20 tums mellanrum — den ena är
4 alnar 8 tum läng — samt en tredje, å andra sidan,
likaledes af rödhall.
Gånggrift (*) i Haragården, vester om landsvägen
och garden. Af griften, som har en inre bredd af om-
kring 4 alnar, återstå sex stenar, tva af rödhall, de öf-
riga af gråsten. Helst om våren s^iias i jordytan tyd-
lio;are de stenar, som höra till ^ånofen.
Gånggrift (*) i Logarden, vester om landsvägen
och gården, å Logårdskulle. Takstenarne ligga öfver
jord; några äi-o af rödhall, andi'ii af gråsten. Den stör-
sta af (le u|)})mätta stenarne är S ' j aln lång, 5 alnar
bred, 1 V2 aln tjock. I nordost om kullen är en ö])[)en
potatiskällare. Griften tyckes för öfrigt vara orörd.
Gånggrift (*) i Mjöakarpagarden, vester om lands-
vägen och garden, kallad Kavallsgraf; alla täckstenarne
af gråsten och de kantstående väggstenarne af rödhall.
Gången, som tydligen går åt öster, är 22 alnai- lång.
Gånggrift (*) i Mellom ocli Klöfvagården, vester
om landsvägen ocli garden, urn-iiiast norr om Karleby
kyrka, })å Qvanibael-ci-n. Tre borrhål äro anbragta i en
af de lösa stenarne för att krutspränga honom, Inilket
dock blef afstyrdt. Vester om denna grift är ännu en
annan betydligare stensä ttn ing.
') Jfr Ji. I'], irildebraiuls heskritiiiiif,^ i Tidskriftens l:a del, pag.
281—283.
149
Luttra.
Gåiiggrift (*) uti Luttra Knagg-gårdeii, nära öster
om gården och k3^rkan. Den öfverliggande stenen är
af gråberg, 6 alnar lång, 3 alnar 18 tum bred, 1 V2 aln
tjock. Dess ena ända stödjes af en rödhall, 3 alnar 16
tum lång, 2 alnar hög öfver jorden, 17 tum tjock. Denna
fornlemning, som ligger på en hög gräsbacke bland böl-
jande sädesfält på den rika Falköpingsslätten, ger en
skön anblick. Nära öster om detta minnesmärke finnes
ett annat dylikt, bestående af 3 stora gråstenar i jord-
ytan, äfvcn liggande på en gräskulle i gärdet^).
Lasta.
Stensättningar öfverallt på Göttingsås, numera
till största delen förstörda genom odling och gärdsling.
Dock synas ännu på flera ställen ordnade kretsar med
ut.orående la^da linier
^Icdclplaiia.
I Hellekis trädgård en dopfunt (*) af sandsten,
under terrassen och hufvudl)\o-<riiaden, auA^änd såsom
vattenreservoir.
Gånggrift i Hellekis djurgård. Tre kantstående
stenar jif rödliall åt öster ocli en åt vester, li<2:ii'ande,
utmärka sjelfva griften, men inga tecken synas ofvan
jord af gången.
^) Denna liksom Siäno:i;:rit'ten a S\ nneial-T.ocki>ai(li'n i Slöta socken,
äfven omtalad af Säve (*), beskrifvas utförligt i Tidskriftens l:a dol, s.
255 f.
150
Otterstad.
Runsten (*) 3 ^''2 aln lång, 1 aln 2 tum l)red, 9 V2
tum tjock, vid Lagärdsbro å Lcckö egor, söder om Berg,
vester om slottet, på en gräsbacke vid landsvägen, myc-
ket lutande. Lilj. 1362. Inskriften har ThN/k snarare än
ihM/k, -i-rt, icke ir-r.
Leckö slott (*) qvarstår ännu, oaktadt all förstö-
relse och vanvard, i afseende på det yttre i sin forna
prydlighet. Invändigt äro nästan alla rummens pryd-
nader, målningar och tai)eter förderfvade eller alldeles
försvunna och väggarne äro af tanklösa resande ned-
suddade med opassande inskrifter och teckningar. Den
senaste egentliga förstörelsen skall hafva skett 1824, då
en mängd tafior pa väf utskuros ur sina ramar och för-
såldes för några ören. Så utskärs och såldes den stora
taflan, som förestälde slaget vid Ltitzen, till en fanjun-
kare, som använde den till golfmattor! En Grefve C.
Rudensköld på Leckö kronogård skall då, sedan han
inroi)at några sköna väggmålningar i slottskyrkan, till
sin heder låtit dem sitta qvar och de sitta der ännu.
Inskrift (*), huggen i sten med upphöjda bokstäfver,
sittande vid den stoi ;i l)alkonfi'en i svdvestra hörnet (inåt
borggården) af dvt iioi-döstra tornet: b (va[)net) g hielp
(va]>net) maria. De iva första bokstäfverna skola vara
Biskop Gyltas namn och vapen ^).
Rada (\i(l Lidköjdng).
Runsten (*) i vestra yttermuren af vaj)enhuset,
nedintill och något uii(h'i- marken, af gråsten, 3 alnar
') Bokstäfverna beUda IHrviijulf) G(tM-laksson) och vapnet är icke
Gyltavapjict. T'|)pfi:ifteii att l^iskoj) Biyiijiiir luirde till ( ivHasliiiitcn (jfr
Kli^zelii Episeoposcopia s. 179) beror pä ett inis^itag.
151
9 Va tum lång, 1 aln 7 tum l)i'c(l midt[)ji. Figuren i
Bautil (N:o 989) och läsningen hos Liljegren N:o 1.^65
äro icke fullt riktiira. t>r^f?>KI^ : h+tl Htl+ - t>+hn- ItlA h-
(på särskild rad:) KfM-fM^+A. Stenen iir ^•äl underhallen
och vårdad.
Källbv.
KällJjy hallar, tvä runstenar, stående på hvar sin
sida om landsvägen ;i Källljy backe. Den södra (*) är
7 alnar 14 tum hög, '2 alnar 4 tum l)i-ed, 7 tum tjock af
rödhall, mycket nedtjärad af A"all)orgsmessoeldar. Run-
skriften är på stenens norra sida. Lilj. 1339. A ena
slingan: hM^/k : -l-nK • t>IA • R:HKUA : \l.\h\>W : HtH • \>Hh\ :
irtlA • n\>^ : r^i>[\^ ni-f. Den andra slingans skrift är
mycket skadad. Den norra stenen (*) är 5 alnar 14
tum hög, 2 ^ -2 aln bredast, 7 till 8 tum tjock, af sand-
sten och derföre af solen mycket utbränd äfvensom illa
nedtjärad, så att inskriften är till en stor del förstörd,
dock ej sa, att det enligt Lilj. 1341 deraf »finnes nu
intet spar». Inskriften å södra sidan. Man kan ännu
läsa: + HtIM?.h+KI H+tl Ht|-f t> lA -: VihK : r+DfM^ -: HI+.
Andra slingans inskrift är utplanad.
Hiisabv.
Kyrkan (*) urganmial, skön och vr)rdig. — Dop-
funt (*) af sandsten med en ranka öfverst pa sk.-ilen
samt följande inskrift. Pa fott-n: sim km;\ i:k(cii)i>a : I!A-
sis : FECUNDi : GLORIA : VAsis. P;i r.t'\ ci-kanteu : FOKS : ego:
VITE TsluM : . . . : roMi cepit : ouesim 4" • • • : iM:ccATu(m) :
POTES : h(oc) : te : sciUE : KENAT(um). — l)iskopsstol?(*),
152
svarfvad, ej gammal, af föga värde. — Dåligt criicifix.
— Två mindre lielgonskåp utan dörrar; det ena (*)
■ii,.':!;ij;ii,»
har ini(]ci- Ijuldakiiioniamentcr l)il(l('r af Gud Fader, St.
'lohamics cvangelisTcii och St. Catharina (med hjulet);
det andra (*) :'w i sciijirc tid tillyxadt, likaledes med tre
bilder, deraf Ijiskop Sigfrid, som haUei- de ri'e hufvudena
153
i ett kärl. — Inskrift (*) å en täljsten (1 aln 14 tum
lång, 15 tnni l)red och 5 tum tjock) utgörande plätten
för ett slags predikstol, stängd med fallucka (nu ett till-
muradt hal) nära norr om triumf båiien i höokvrkan:
Dogma salutis erit hoc quidquid dicere(?) querit Clerus in
ambone subtili cum ratione mdv (1505). Derbredvid sitter
i muren en sandsten (*) med »Biskop Gyltas» vapen ^)
m. m. — Helgonbild (*) i skåp utan dörrar (biskop
stående i en gryta). — - Messhake af buldan, på hvilken,
under ett lejon, drake, fogel m. m. stai- flera gånger
upprepad en oläslig inskrift (*). — Blosshållare (*),
som varit begagnade vid bröllo})ståg. Om de ursprung-
lio^en hört till kvrkan eller äro der lemnade efter för-
nämligare bröllopshögtider, är ej bekant.
Grafvård (öfver Konung Olof Eriksson?) 3 alnar
18 tum läng, 1 aln SV-i tum bred och 1 aln 5 tum hög
(sjelfva kistan). Se tig. ä föregående sida.
Grafvård (*) öfver Drottning Estrid?, 4 alnar o
tum lång, bredvid den nyssnämde.
Sankt Britas källa (*) uti Biss'gården, under bac-
ken, der lemningarne äro af den s. k. Husat>y biskops-
gård (*), murad af rödaktig sandsten och gråsten. Ett
hörn af byggnaden qvarstår. Gröna vallar, som utmärka
mursträcknino-ar af ]'um i en f^rkantiix Ino-o-nad, äro i
närheten, mest at norr, äfvensom kidlar i öster och ve-
ster samt grundvalssträckor af arasten, i söder frän
ruinen.
Sankt Sigfrids källa under sandstensklippan vid
k3^rkan. Det n^a källbordet, som ar 1856 bekostades af
Klockaren Joh. Mdici^en, är sönderslaget. På backen vid
landsvägen står ett föga vackert monument, likt en
milstolpe.
') Se noten sid. l.')ti.
154
Forsheni.
K}rkaii, byggd i korsform och af huggen sten, är
ofamuial och orörd af all moderniserino-.
Skilderi (*) i sten, halfcirkelforniigt, med upphöjda
figurer, öfver stordörrens båge, 1 aln 3 tum högt, 2 al-
nar, 6 tum bredt: Christus lemnar nyckeln åt Petrus
samt lialler i handen (?) en annan man, som angifves
vara sc(s) paulus. På listen kring halfcirkeln: ist... sit :
IN : HONORE : DNi : NRi : IHV : xpi : et : sci .... sepvlcki.
Pä listen längs basen: 4" a ii c d e f G H i K l M N O
p Q R s T v X Y z. — Skilderi (*) af sten, sittande
högst upp öfver stordörren å kyrkans södra sida, be-
stående af en rundbäoe och under dess ändar två sido-
stycken. A ena sidostycket ses St. j\Iartin skära en
flik af manteln, å det andra står en biskop (St. Nieo-
laus) välsignande. Af inskriften på bågen ses: + mar-
TINVS .... ses NICOLA .... GRA PRO NOB(is) (a)D DNM.
4-'CATicvMiNv(s) : HAC : . . . : TE : CONTEXIT. — Skilderi (*),
halfcirkelforniigt, 1 aln 4 tum högt, '2 alnar 3 tum
bredt, af sandsten, ä vestra tornväggen, 18 tum öfver
marken, nu sittande i en tillmurad dörr och under ett
fönster: en konunii" haller liaii(h'n välsiiiiiande öfver en
kyrka, bredvid honom en nuui med kalk och bakom
denne en sadlad häst; på andra sidan kyrkan står en
jätte (?) lyftande en väldig hanunare öfver kyrktaket,
en sten flvii^er i luften. — Skilderi (*) i sten, öfverst
å norra dörren, fyrsidigt: nedtagningen från korset. — •
Skilderi (*), fyi'sidigt, 2 alnar K) tum långt, af sand-
sten, närmast öfver norra döri-cn: en man sitter l)akom
ett bord och liallei" i lian(h'n ett kärl, hängande i tre
snören, ti-c iiiiiii bäraiKh' skalar framgå till boi-det, en
går ])()Vt, bärande en koi-sstaf; under och öfver ligga
fyra krigare utsträckta med sjx^tshattar, svärd och runda
sköldar. — Skilderi al' sten, 2 ahiai" l'^ tum högt,
155
21 V2 tum bredt, å södra iitinureii af chorvJiggen, 6 tum
öfver Hisgolfvet i Ijarhusct, med fantastiska figurer af
omkring 1 V2 tums upphöj-
ning (se figuren).
Gammal chorkåpa af
svart sammet med stort i
silke utsy dt kors samt föl-
jande broderade figurer:
Christus, deröfver Fadren
med verldsklotet, på hvar-
dera korsarmen en biskop
(St. Sigfrid) med l)ok och
tre hufvud i ett kärl (eller
3 hostier?), en biskop med
brinnande ljus och nederst
på korset en biskop (paf-
ve?) med gloria; på kors-
stammen, under Christus,
främst två qvinnor samt
tvenne andra helgon. —
Dopfunt af sandsten (se
figuren å nästföljande sida),
1 aln 13 tum hög, 1 aln 8
tum vid samt 6 tum tjock
i öfverkanten.
Grafstenar af samma
sla«" som i Ransbero- och
Björsäter. — Lillklockan
mycket lång, gammal.
Choret, med tillmuradt
fönster i öster, har vacki-a
spetsbågar, sköna ka])itäler
på de höga runda hörnpclanie samt en prydlig och
djupt huggen nyckelsten (rosett).
Härmed var den under aret hu-esatta fornforsk-
156
ningsresan i Öster- och Vestergötlaiid afslutad, hvarefter
jag genom Mariestad, Örebro och Arboga i början af
September återvände till Stockholm. Men dit anländ
mottog jag af Riksantiqvarien ett nytt uppdrag, att ännu
på hösten nedresa till Röks socken i Östergötland, om-
kring 3 V -2 mil från Vadstena, för att ur muren af denna
k}rkas vapenhus utbryta en runsten, som har inskrift i
båda , sidorna, afteckna runorna och slutligen uppresa
det åldriga minnesmärket på lämpligt ställe på kyrko-
gården
Runstenen, som är (i alnar 11 tum l;ini>', 2 alnar
8'/-j tum ])Vi'd ocli 18 tum tjockast (pa midten endast
8 till \) tum), var väl infäst mellan ofantliga gråstens-
block, liörande till tornets ornindvalar. Oaktadt arbets-
manska|)cts ovana och redskapens l)ristf"illighet, lycka-
des allt väl: pa tredje dagen lag stenen ])a sin timmer-
bädd och 1'unorna (omkring 7()(l stycken) aftecknades på
det noggrannaste. Lördagsafton den 4 Oktober sUnl Rök-
stenen lyckligen ]'est i en i-undel pa kyrkogarden, midt
157
för kyrkans vestra hufvudport. — För Kongl. Vitterhets
Historie och Antiqvitets-Akademiens räkning togs i na-
turlig storlek en aftryckstcckning^).
^) Denna rika och vijjtiga runskrift finnes återgifven i G. Stephens'
stora arbete »The Old-Northern Kmiic Monuments» s. 230, 231.
Ordlista frän Vestergötlaiur).
T den del af Vestergötland, der jaf>: mest reste, eller
Vadsbo härad, och äfven annorstädes, förekomma öfver-
allt det o;uttiirala I äfvensom ett /-liud, som linnfcr mel-
lan / och /' (v). Det Gotländska ou (det franska on) hö-
res ock naijon 2'åno\ ^'id vissa ord tinnes ett v i slutet,
såsom i jämter, jemte, sennar, sedan o. s. v.; ii står
stundom i stället för ö {häll --~ \\ö\\) ; äfven öfvergår ofta
y till il {bit =^ by, hlu =^ bly). Dubbla negationer före-
komma {aldvKj im/en o. s. v.).
Äldst är folkspråket i Tivedsengden och i allmän-
het i Vadsbo, der ock ansio;ts])ildnini>en är en annan
och gröfre än vester ut t. ex. at Lidkö])ing; ännu mer
fornåldriii- iir munai-ten pu Thorsini. Särdeles märkliij-t
är, att vida större slägtskap ocli likhet med (Jotländskan
förek(;mmer i Vestero;ötland än uti det närmare beläjjna
Östergötland.
Agnhvete, n., hvete med agn. S(j Kubb- och K.-illhvcte.
Akta, v. a., vakta, valla. Gotl. likaså.
Al (Onim-ai^) m., äi-il (ugnsäril).
All"), 11., soi'l, ONäsende (lialh)I).
A 11 a, y. n., ej veta livad man vill, vara orolig.
Aniger, adj., trefven, jirbetsam, hushållsaktig.
Antas, v. d., skämta, ordkastas.
Axlamäi'ke, ii., märke a kreatursöron.
') I (Icnna ;it" Professor Carl Säve granskade ordlista iiro iifvoii de
al' Antiqvitcts-liitciidcnteii 1^. A. Öäve är 18()."J antecknade VestytJtaorden
intagna.
159
Axlatiind, f., oxeltaiid.
Bajr2:iin<2fe, in., un<i:ba<>:iJre.
Ba^k 111., kyrkogårdsmur.
Ballra, v. ii., bullra, larma.
Balsa, v. n., plumsa i (vatten).
B en olja eller -smörja, f., smörja, som fas derigeiioin,
att färska kreatursben med tjärpinnar upphettas i en
• oinhvälfd och ined lera ommurad gryta.
Benöga n. eller vadvå^e, hornbit pa insidan af hä-
stens ben.
Bergraker, pL, bergskrefva, stenig väg.
Bergsel, höbergsel, höbergning.
Bergskläinma, f., bergskrefva, stenig väg.
Bete, 111., bit, stycke, beta.
Binnestrumpa, f., stickstrumpa.
Biständig, adj,, uthållig, hjelpsam, som räcker till.
Bjugg, korn.
Bjur, ni., Bäfver.
Bjurås, pl. -äser, m., tätt liggande tväråsar, läkter, på
hvilka takhalmen lägges.
Bleka, v., hugga märken i träd. Gotl. bläcka.
Bles, impf., Idaste. Gotl. likaså.
I)lid-läter, adj., glad, blid, mild.
liliiidiii"-, m., stin"fiu""a, l)lindbröms.
Blo'-färd, f., blodspår efter ett anskjutct djur.
lilu, II., l)ly.
IMås, n., bloss, fackla.
Blåshallare, m., brudgummens hjelpesven, som vid bröl-
lo]) biir langa facklor.
B läs t er, m., stark blåst.
B o ga t er, adj., boghalt.
l)()l(>k, bostad (Thorsö).
lirava, v. ii., (hirra. Vcnnl. ])raga. l^al. braga.
Broa, v., fvlla, grusa viig. (Jotl. likaså.
B ro mm, n., axäiida, axvippa (cg. tjockända).
160
Brud piga, brudjungfru. Gotl. likaså.
Brunost, ost brynt i panna.
Brunost-lia, backe i Klefva (Vilske liärad).
Brunskater, adj., brynt, stekt, solbarkad.
Brusen, -a, m. och f., lionden och hans hustru i Bruns-
garden (Hångsdala).
Bryckas, v. d., brottas.
Bräe, liten röd spindel, giftig för kreatur.
Bråte, n., saker, gods, egendom (lös).
Brännbråte, n., bränsle, risved.
Bröta, v. a., slå sönder is (i Thorsösundet) med isdräpa.
Bu, m., l)y.
Buare, m., byamän, kaidar i samma by.
Buk a, f., byk, tvätt.
Buka, v. a., byka, tvätta.
Bu^ing, ^ adsbu^ing, invånare i Vadsbo härad.
Bult eller Valter, m., vält, akerstock.
Bund eller liiinii, n., pasnia eller 50 })ar trådar vid
knäpphas|)ling eller varpning till väf.
Bussinii' 11. eller Ta kria re, stän<Jer, som hiiiiiia öfver
taket att hälla takhalmen eller torfven stadiij^.
Bygga, t. ex. kläder, vantar, lapj)a kläder o. s. v.
Bytta eller Bötta ned v. a., sia ned en stör.
Bål, n., hög vid landsvägen, der någon olyckshändelse
skedt, hopkastad af piniiiir och bråte.
Bått, m., botten.
Balja, f, bal):i (Thorsö).
Bängsligcr, adj.. ovig, ohaiidtcadig.
Bärsönday:, trcnnc siuidjmar a rad, d;i unii'domen grår
till Kinnekidlc \'ny att iita körsbär.
Bä se, 111., liagge.
Bock la, v., bi'aka, vara oregerlig.
liörk, f,, björk. (i(;tl. likaså.
B <") r k - 1 11 11 g e , 1 ))(■■) rk 1 u 1 1 d .
Bösta, v. a., b\ ka.
Kil
l^öst;i-tr;i, li.. l<l;i|>j»riri. Se |*;ick:irr;i.
Dalci', 111., sex (liilcr i-;iki»;is j);i 1 V(\v Vint: iikjisji j»,i
Gotljiixl.
l>;n'f;it"}n". -mor. ni-jiiiiifnr. -iimi- (i d :ii'i";i. »len :iii(li";i
still!;! 11).
l)re\, m., \;ii:- iii<'ll;ni u;n-«l('sir;n'«l;n' (cl<'r hoskjipcii (Irif-
V('s i in;irk<'ii).
■I)r<Mi|), II.. dro]»]). <lr\ |):iii<U', Se I ft's;i-(l roti j».
l)i'iick ii;i. \. 11.. (Ii-mikii!i,
I>rininii. Sl;i dnnmn. ur»r;i inirt'iiriiii:- Sr Sliiiir;i.
I)}'»!.-.. II.. r.iu'. fiiiT, strlVckaiuk': »i otr di-us».
1 ) 111 ssl i II 1!-. liten rciiiiskur, s(j\ätt.
J)r;i fttakii 1 1, iii., str\ k;n'i-. latliuiid. l-li!ciitlii!cit \ ildl
kriiiii(li'ifvaiid(' katt. som liör iniicii till.
l)rri|»a. Se I s-d rii ]);i, Wviit-A.
Driitta. im|»f. driitr. <lr\|»a, dråsa. 1i\ta at*.
lh'öu. 111., (»skodd slnde, träsläj). 'ioti. likaså,
nröjtja. \. ;i.. idisla.
Hii. d\. >iim|>iord.
1 ) Il sa a t. \ . IL. s(>mii;i in.
1 >y nicstnc k. m.. iiii(ici-lau>trä i cii l)rn (dier >]»;iiii!'.
Dä k. di-.
I)."ik;i. f'.. Hitd^a, piiia.
l);i/|)a. liten i:r<>]>.
l>;i/)>;i. \. II.. d\k:i. stj(d|>a sit;- iie<i (s;isnn> ankor).
i);iniiaf. ad\., dei' l»oi-t;i.
Hiitta. impC. datt. \. n., dimpa, daiiijt.
1 )"■> ri'sl ;i i: -- li n /. n.. nilifke ;i kreafiii'^ Tiron.
]-<d<rii. -an. |d. -er. I".. >.m:i åkrar a M:ii-ie>l:id> eiior.
|-, t teriiT) rd. (.. lilniodcr, iithriiiii"aiide srdaii niodren (ixlr.
S«. U-k.Ml\.
k. t f erleJNC r>k ;i. r.. enk:i. Dansk. lik:i^;i.
1^/tskoLi'. m.. skoL:', tr.-id l.-iiiLi'^ i-n di rUrr a.
V. Ill td 1 ;i r. jn"a'|i.. eiiiell:ili.
k.li. en:i. ett. Iilllii.. en. ett.
i(;-2
J-liik;i (cllci- Inka) adv., endast. l'pj)l. likaså.
I'.iikinaii, 1)1.. ciikliug". (iotl. likaså..
Mnrä 1111 iiiu;s_i;äi'dsgar(l, iii., i>ärdcsgard, som är up))-
lao-d af" enkla +:ullrrst('iiai* eller sm att da<'(Mi s\ iis
emellaii dem.
l-li-aek<'r. adj., sti-idig, envis.
Ksint<'r, adj., envis.
luttras, ^•. d., retas, nnabhas med naiioii.
M\'etas pa någon. \ara ond ])a, lära iit mot.
Kveten. adj., elak, ond.
l-'all, 11., >vedjefall, -land.
Falla fram, i>'a fram (»vrii>'eii faller fram der").
Faniiiiit, adv., lätt, behändigt.
Fasstn-te^de, n., förstugiigolf.
Fa t i g, ;idj.. fattig,
faxe. 111.. Iiafrelikt gräs i rag.
l''('niiii eller fimm. n.. Jiaiiontinii' Hut; timmsand. m.,
m\ i-ket till ^and.
Feinmiiicr, adj. af fr)reiiacnde.
1-eii, 11., den minsta smula. (Jotl. likaså.
Finiscii, fimsa, m. oeli 1., bonden oeli bondbn>triiii i
Fimsga imI c n (i langsdala).
I-'iiia. fina. fina! loekord t"<'>i- -.\ in. Se läckra oeli de
sm a.
fjerka \'nv, \.. krusa. \ara ry\i\(\ \'nr att taga.
F jä r|) iiiii e. 11.. s|»ol<\ ]>a en fjäder, |»eiina.
Fjä r i-\ ix-r, adj., ii;is\ is.
V]n/, m.. l)r;id(' b"ir r)goiicii |»a kreatiii-, som H'"»ja. <ititl.
lika.'<a.
1-7a<Xii', II-. Il:i«-kt fält,
F/agd, m., \ indflöjcl.
F/agda, f.. Haekt fält.
l'Vask. 111. |d. -al', omk)"ing ."> tum tjock planka.
I" /en, m.. Ixdd.
F/ik, ficka.
1
^y,
/i|>|>, 111., _ii;istiil)ii(ls(li'\ck i Koiidelsi^' ;i{ öl, Iti-rmviu
ucli >.ii-;i]» iiu'(l k;ik-, ;i)»lc-. <>st))it!ir lu. in. (iotl.
lik:is;i.
hi. t.. liiiiUT, livarf ill" ii.iiiof ii]i])!;io(lt. (Jotl. likaså,
/ouc, 111. Se \' ass-IVdi^c.
/lita, v. II., flvTii.
fniX^ II.. 1"''^. I>ukvärk ([»a liä>Iai').
/a 2:1. f., tliiua. <H)tl. likaså,
/a sa, t., lilasii.
/at^räs, 11., >inatr H\taii(1c ^j«"iii'riis.
/at-torf. 111., tl(itth<)linc (i träsk).
/'">t, f., uTiiddc. <i()tl. likaså (ät\cii fi.-iit).
/ötc, II.. sank mark.
na k. II., (lannii. n;i2«»t >niatt. >niiili!j;t.
rackci", adj., diiLiti.L!', liva, g<i<l.
ra k ta sig fruin. \., lijclpfi, skafVa, knoga >ig tVain.
fa inkani ma re, ni., ['('irradslnis, -kammare.
ranimc, ^■a^a traninic, intinna sii^- na li('ri'ci»'a.i'd('ii rill
dag>N('i'kc och andra xtn itiitcv.
i'a m so(d< na, t. i\ri'., trakten niinuast kyrkan.
ri' a n |> p, dra ii|)|» ( f rc(la) skog.
rc(l, ni.. >t;inLiS(d, gärdcsgard.
redsdike, n.. dike med joiMhall till stiingsel.
re>t. tid. r all IVest. i all tid. Se 'l\-ick.
ni, ])1. rrnjei', 1'.. IVn. tVnar.
iin^t, koinnia under rnn^t med (under liiiid).
II r>-ka. t.. ]• \ runga >oekeii.
iir>ke. ni., k Ariingalx).
\11, n.. Ix llningsiimne, grus.
ang, n.. en särskild g;irdsleti'iiiiie. Se Ski.
a-n\ttiger, adj.. onyttig, s\sslolös.
ara. F., tacka. Se ST), pilln eller ta(d<a.
a ra 11 ä Ha, f., langsel pa tar. Se hälla,
aratalle, -n, 111.. l'arg«HUel i lin<. Se Talle. \ erml.
likaså.
104
Fark, Hl.. |>;ik. >taiii:', sj);ik. i)i-(Jttst;mi:". <iotl. lik;i>;i
(eller eiicutligcMi l»i'iiiKlskrij)j)).
F;t(li-('\. iu.(':'), fäväg, fapttii. Se l)|-e\, |)r;iiig.
l-'iin;it}i. \. ii.. söka sig.
l";irei\ r. I»!., märke efter »ijiir i skon-cii. t. ex. har, l)l(Mi
eller s[)ai". (jotl. tin'(lar.
F;ii'(lsel elle]- färscl, resa.
l-örlia<l(la, adj. [>!.. f'öi*liatade.
l'ö !• ]()!•, n., förlust.
Fö riiiiisa la ]) j), in., (tig.), förkläde.
Försättiie. II., öfversvänuiiiiu". Se \ättne.
(i agna. \. a., -as. \. u.. hiad^a. \ara till n\tta.
Ga iHiiiel-iiamiiiel, adi., mveket lijminial.
( i a iiile-far. iii., Hiii Onde. k^ng. < )ld Nick, Hal. <Jani-
i.el-.lei-k (Frik).
(lar -\ i 11 na, t., garnxiuda, liaspel.
♦ ii 111 nierla nini. n.. unt>"taeka, honlani.
(i/adas, \. iiiiit., 'j.:\ ned. »När solen iiVaddes».
(_i/ana, v. n.. bligji. glo, gapa.
(T^aneiii jöl k. >ur. Ma. tunn mjölk.
GAanig, adj., Masoi- (om mjrdk).
G^i, \. II., säges om vatten, som >tai' Idankr {»a äng
eller mark.
(i /.()[), m., slyngel, gloj». Se Slok.
G/ul)l), m.. klum[), nedre tjockare ändan af något.
G^} na. \. II., sömnigt titta ii]>|'.
(i/öta, \., meta.
Gom, a>ka. (io;i gar. akaii gai' (KinncNcd). Pai. god-
g II I) lic n åker.
<>i"e|». 111., liiiiiidmatt af .1 tum. ^nm 1)ei>"aii"na> \ id mät-
ning tvärtöfver (|\ arii>teiiar (i Lugnas).
<irej»|»tak, n.. siikert, diigtigt tag.
<'r<ssla, (., iignsspade. (Jcjtl. likaså,
'■ri liter eller uril låter. adj.. strimmiiT (säiics t. ex. om
i-li oxe).
1 <;:.
(Ii'i>kt'i-, '.{(]']., stursk, stolt. Dansk. ;^riflsk. iiliipsk.
(i i-o patcr, })art., |)a Ix^^^gc sidor dikad (vä^j.
(n-iifva, A nnns-iiru fva , t'.. sj)is utaiiföi- uiiiicii. (iotl.
likaså.
( J r\ inmci-. adi.. ful, st\i»'u" li»'rvin).
(J i-\ tiiä st . m., ställiiiiiii" i spisen, p;i Iivilken giytaii
hänger,
(iränna, \. a., skratta, urina. Isl. iircnia, lii-ina.
(inllhöna, t"., Jungh'u Maria ii\ ckclpiga.
<Jnni2:sa, f.. liuniia.
(lar. "Mä gar ocli >]»a i'" - (lorr. =^- »med hull och liai'".
(iai"a, mossjord, k;ii'r. Se IJörrka.
(i a r -hondc, ni., granne, hondc i samma gärd.
(iarfnll. adj., alhhdcs dian-kcn.
(larrmosM-, gäsdy, gnngfly, mossjord.
<iasal)änk, ni., hinik, i h\ilk<'ii gässen inne i >tiigan
värna otdi li<>:i>a nt nni>ar.
(Jasa-re C. ett slajjs hnr eller koro- i hvilken <>asen liii'-
<>-er nt nnuar. <iotl. raid nr. Dal. u'ase-rede.
<lä/a, v. a., uärdsla, närda,
(iällskxrka, i'., nnxlerkxrka.
(iäi'dsle. nom. eollect. ii.. giirdsle. Se k^ang och
Sk i",
(iäsa. |)1. -ar, d\lial, snm|)))nss.
(Jässlinn', m., uasnnuc. (lotl. likaså,
(lässra, giissral lockoi'd för gäss. Se Kai'i.
(löknm. (Ird<heins >o(ken.
(löpa. m.. lo, lodjni' Xorsk. (iaii|>e.
(i ("»ta, (lötcneds socken.
Ha i!:, II., L;äi'deso-ard.
1 1 aMva 1> r II k, n., Iiiilftenhrnk.
lla^f-visk. 111., nij<'dkstäf'va. Se mj«'i 1 kesi n pe.
llandiger, adj., liändig.
1 1 a lid rä eka, ledstång.
Hank. Se ()k-liaiik.
\m
Han klli II.. lijiH<l(liik att l)rii-a lik med. (Jotl. liaiikh-,
\ aiite.
Hjii-fveträ. n.. litispel. (Kiniioved).
Hai-kr, adj.. i'ask, dugtiu', Ostci-ii'. liöi-kcr.
H ('/<', 111., uossc {v*y. herde).
He/-nk. II., skjuts med t\a drag-are.
Hemma r. ad\. hemma.
Hemhiis. II,, maiil)Vi;ona(k
Hem;iTa. a(l\ ., dvv hemma. Se A ra.
Hevdei-, t". j)L, egoi', (iotk likaså.
Hink. ji., hinder.
Hinka, \., hindi'a.
Hje/pal)i"n, rillfiilliii' hro (under l)i-()l>\-g'o-niiig).
Homm, j)a liomm, ad\., jki h<>tt.
Hemma, v. n., famla efter, känna sio- fru*e. iSc Sjomla.
Hoppa, \. n., tlöja (om ki-eatur).
Hu a-krake, usel häst (\ärd att hiidas, Has?) (i(ttL
liuda, fla.
Hiiua, \. a., minnas.
Hu^sa, \. a., minnas, (jotk likaså.
Huja, \. n., tjuta, i"o|)a högt.
Hund full, adj., hutlös, skamfiiH.
Huuk. I.<d<a liiink, hd-ca kiii'rai>ömma.
Hunscii, -a. m., hondcn <>(di haii> hustru i Hundsto)'p
(Hani!s;<hila).
1 1 II >a. f., liuspiga.
II lisa. v,. herherm'ra, h\sa. <i(»tl. likaså.
Hus-\är, II., sk\(ld af hus, tak öfvcr liul\ luh-t.
1 1 ij \ \ ('>k II 1 1, m., mcnniskoskalle.
1 1 \ a II 11, proii., h\ ar o(di en.
Ilxiill, ge Iniill, gif\a stn\, a tcfst iidsiiilig, siigo om en
Indi, som kastas i maikcn, (c^j;. gif'\a ater>kall. jlr
l-l. h\clla, atcrskalla).
11} t>. III., skönhet, prxdlighci. ordning.
Il\ tta, markcteiitaretält (dier -l»od (al" hrädrr).
k;
> (
1^1 a 1 ka-([^ ai'ii. t., liög, smal vjidcrijx ai"ii. hviiiid (i['\aii|»;i
ett (ivariihiis. So Kjoi't('l([va]'ii.
Ha.udhäfja, v. Ji., klafingra, ta^^a ])a alltiiiii'.
Håiidval, 111., skatt |»a en slaija. (Jotl. likaså.
Häll II, t"., liaiul
Hallin äi'a, \.. liaiidtcra, tapi pa.
Härrsaguk, iii., horsivök. (Totl. riissa-iza u k.
Huvc, n.. !iiif\ii(l. (lotl. likaså.
Ha vcliJi ek. 111., vraiigliäi-k (|)a cii vagn).
Havvdc. II., det iiiellaii slätter- eller licslagen |>a äiiiicn
(|\ arstaeiide gräset. Gutl. liaxvde, m.
Hä.(*ke-trä (eller k rii n ti-stang) n.. sj)arrträ i kr()])|>as-
stiiua (i liaekel)v).
Häeks eller Iiäx, ii.. skräck, vidskepelse
Häekta, \. a., hindra (t. ex. ninlcr arhete genom orik-
t\'j lämpiiinii).
Hägg och Häggs, v. im|)t". aet. <>rli pass., hugg, höggs.
Häiiii, ha häiiii i)a, liatVa tills\ii med iiaiTOt.
Häll, \. imjtf'.. höll.
H äll a, fängsel pa fa r. Se F ä rah ä Ila, X ä e k h ä 1 1 a.
Hällc. »När strunt tar välle.
Vet <let ci af" iiaiiot aterliiillc^'.
Häl ljus, konj., eljest.
Hämte, n,, hoss, fint lialnisti'ö. agn »»eh ax (iiiidcr trr»sk-
ning).
Hanar, ad\., him, hört.
Hända, lliindeiicds socken.
Hänii-skinl. ii.. hihhis af ett ntskiutandc liii>tak. som
livilar pa stol|)ar.
Häs, m.. höstack, rund clh-r läng (jfr Hässja. f.): <ici"af
Hässja, \. a., siitta i h ;i s.
Hästa-skak. mighiis (jM'a'j>iitinm). Se Stiinschell.
H ästa-tra t'\ rn. iii. dcf".. märken i \ägen mellan hjnl-
späveii.
tröheriisel, hö))c'ri»ninii.
KIK
llnhrcd.slc, II.. >l;ii;i't liu, li^gjiiulc uthrcdt |»;i ;iiiii(.'ii
att torka. <i()tl. liiai-l)rai(lc.
1 1 Ti ek si a, \., liota.
H öoa-uä rdc, lijnrimis kyrka (och socken?).
Ht">koru', 111., liöxa^ii.
1 1 <■■)!•, III.. Niixaiidc lin. Se f.in (»ch '!'o.
1 11 ha t i i»-, adi.. on«lsket'ull, elak.
1 1 1 ma rk, t'., oländii:' iiiark.
IIItiiu, eller lllt\i!', n., l)i'ate, naiiontinij,' svart.
Iniicn. Aldriii' iniicn, allsinijcn.
Iiik. i)lodsl)öld pa kreatin- (mest hästar);
In k. 111., hink, jerjihes]aii\-t innbare vid en hninii.
Inka (dier j-^iika. ad\., endast.
Insnidiii', adj., talsk, iuhunden, hakshii^-. (Jotl. likaså.
Iiistenini:'. I"., intaiiiiini»' af mark i kronojord niedeUt
la«>a råmärkens sättande.
I lisan,", 1I-. ntskäriMiiii' af vattentlöde.
hitaka, t., ii\lii>('n inhäjiiiad mark.
Isadriipa, t., trii att sia sr»nd<'r isen med uti riioisO-
snndet. Se IJrcUa.
]>kalf. lif moder (hade \i')\'r och (dter kal(nini:'("ii).
ti a k, |»roii.. ja_Li'.
dei-nsr<'ii. m., ^rasten, ii^ranit |siiarare tra|>|)|.
distet, ad\., lilest.
d n y(\ hä i", ii., smultron,
d limmen, adj. något Ijnni.
dä/a, \., Fa jiil\('r, (om en sngga) Före grisninLi-en. Se
Stola och l.<')a samt Kn(d<a o(di ()na.
d Ti 1 Is t a II i:, 1.. )"ihl)a, spikad under takhjelkariia i srnuaii,
fVjr att liiiiiL!;! något |>a (eg. hjällstang).
d ä m t e r. |H'a'|). jenite.
dämtinge. 111.. horunge.
.1 ;i t tesa. i., jätt(M(vinna.
'^ns, m.. I )umm(;rjön>. <iotl. dos.
KalN.ig (icke källsag), \'attensprang, -drag.
101)
Kiinst. Se siif kaiist ;itf, se si^ utviii!' att. (Jotl. likaså.
Ksir, |)1., kära, in., kai'l, karlar.
Kura, 111., i-ulliiiii; kardad ull. ( )i!'. 'röire. (lotl. Sai^a.
Kari, Mor Kari I sinckiianui. lockrop [>a gäss.
Karpas, v., brottas.
Kai-rtiii', adi., orofl)ai*kii>: (hiörk). Gotl. kartlar, uTof
I »ark |)a hjörk.
Kasaiidc, 11., ett ij;odt kasaiidc, ett *Todt stycke fraiii.
Kiddc, 111., killiiig.
K i/ka, v., kitla.
Kistlagd, part., lagd i likkista.
K jortel(| varii. I., stor (xdi \id viid('i'({varii. Se llalka-
(| varii.
Klafvo, m., tvärträ i ki-eaturshiiidsel.
Klockcrsa, f., kloi-kareliustrii.
Klunga, klyft, spricka (troligen af: klufnady).
Kl;«ff'te, in., vedträ. Gotl. klyfting, klutVet vedträ.
K II al) b el, döiTvred.
Kiiaiiiien och Kiiai-ua, iii. och t"., bonden och hans
hustru i Knagg-garden (Hångsdala).
Kna,]»el, n., småsten, klap])ersten, Gotl. klajMir.
Knap|>t, ad v., trängt.
K lian-, 111., flat-öka eller bat att föra hö i land med på
"iiiaderna» (mvrängarna) jia Thorsö. Isl. knorr (geir.
kiiai'rar).
Knarra, v. ii., staka sig tram mc<l kna rr.
Knctfel, m.. pak, kiivi>])el.
Kiioler, pl., potates. Se Tolcr, Xol<'r. l*a n ii tottlcr.
Kiiulinii, m., rundknubbij»- sten (eller annat rundknub-
bigt).
K natt, II.. minsta mygg,
Kniibom eller brt)stl)oni, främsta bomeii ]>.i viif. <i<)tl.
likaså.
Kii;ip)>e, n., gärdesgårdsviiikel.
K(». koiia, ])I. k«M\ kora, f., ko.
170
Ko-bariia, ko-baiMia! lork j);i kor.
Kocki'l. m., jordkokor.
Kocklin', adi.. full af iordkokoi-.
K i";u-k('l \ il l;'. kiutuiiliu". daliii" xnts.
K i-il k ;i. 111.. Nt;iiii2\ liTeii. (lotl. likaså..
Krakn [i;i. \.. liiLfga iireuar och l)rarc \>{\ cu gaiiiinal
iiärdesgartl.
Kraiiii. \.. klänga, klättra.
lvi-a[>i», adj., träng, siiäf. (iotl. kra]i|) sjö, kortvagig
sjö. I si. krappr.
Krekel, iii., liten afstäiigning (för s^ill, sinakreatur).
Kriddc, inipf., krigadc.
K ritter, 11.. kreatur.
K roka-slä]). n., ake, livarpa plogen (kroken) slä[)as
ur åkern.
Ki-iilla, \. a., rulla ihop, sia knorr pa.
Ki-ullii!", adi.. knollriu. <iotl. likaså.
K rii niniclhä iidtcr, adj., dvalhäiidt, fi-useii om händci-na.
K riin lista ng, f., se Hä eke trä.
Krakehall <dler -skiffcl, tunn skiffersten. Se Skiffel.
Kräcka. f., K a st ek i':i e ka , ställninu' jitt ställa hrvoi)-
karet pa (tva slåar, korslagda, iikmI fot under Inar
.•iiida ). ( lotl. k rä nka.
lvi'äk. II.. lastai"e »luadwliolnie, som kan sl;is (\id Dags-
ni i s i 11 o r n b o rga -sj ö n ) .
Kröscr, pl., lingon.
K 11 1) l)h \ <'t(', 11.. h\('te iikmI korta, knubbiga ax. Se Agn-
och K a 11 livet c.
Kulen (Kolllen) och Kula. iii. oeli 1., bonden och liaii.s
hustru uti Kulla^iardeii (llan<>s(lala).
K II I le rlia t \ at r, adj., som liitt far svindel.
K II njis-sta tliiit. adv., nncket iiräktiiit.
K us;i, \ ., asa, glida.
Kut-h;i/ig, adj., puekelryggig.
K\;ifbuiiden, part., uiik<'n, (|väf\ande.
171
K\<'k;i. \., f';i jnfvcr {sä_i>(;s <»in cii Tiick;i). Se J;i/;i,
1. •■■)!), S toln (U-li ( ) iia.
K \ i. m.. talliu iiiiMlk<'t"ull{i \nr kor.
Ivvia eller fara-kvia. falla. Hvttliiis med hjul )»a trätle>-
_i>;ärdeii töi- t"ai"eii (Skahiiida m. fl. ställen). Pa (J<»r-
laiid heta uiaiiiia Ixnideiiardai' <,>\ ic livilket koimiier
trall samma L!i'iiiidl)etydelse.
K \e k lin iilir» 11 a. f.. Ie'»iia, som Liai" med kvekliiiuar. ^lOtl.
likaså.
K \rkd II Tv a, t'., xaidiii' Tam (lii{'\a. Se Tam]».
Kalllixctc (dlei- kiilllixcrc, ii.. xMiiliuT liNctc
Kyller, adj. kall.
Känima in re \. ii.. komma at.
Kana |>l. Iicst. loi-m -i'a. f'.. (j\ iniia. Iiusrrn. <i()tl. kiina.
Karp (dlei- l*i('ka, liacka.
Karpa. \. n.. Iiaeka. ]»ieka.
K a SS t. m.. (jxast.
K a ven. ad'].. \ai'm.
Ka\ \ na. \ .. mista anden. Se I iö\ a.
Kiiekei-, adj.. i-ask: icke k;u'ker. sjnk: käekt, adw,
l)ra.
K ätt la. \'. a., frxla nniiai- (säucs nm kattoi"). <i<)rl.
k i SS la.
Kärr Ii hl;', ni.. kattnn2"e.
Körde cllcp kr>^dc. im|»f.. kr>i-de.
Lacki-a. läckra! loek l'öi- svin. Se 1'ina neli de Sma.
J^att. \)\. -»T. m.. afsats, steg.
l^ak. 11.. I)yk.
].,aka. \.. I)\ka.
Kami), m.. (dier IxCtlcd. iiiii-dcsoardslcd. sa im-ättadt,
L ♦ . »
att ett stin-pai' står la>>t i marken, men det andra ;ii"
iidtorradt i en H\ttl)ai* kl(»ts. li\ariucnnm ledet kan
sväniijis ar sidan som <'ii iirind. Lika^.i i ( >steri:ritlaiid.
Lamitefot, m.. den nxssniimnda ti'äkloi'<eii.
l^a|>a. \ ., l;ij)|))a (s;ii>'es om kärror). <iotl. likaså.
172
jRSsIiuikI. 111.. Imiid inöt"v;i<l att vakta laiss.
^at elltM' Ljij, 11., (let livari skeden sitter \);\ väf. <i<)tl.
81ål)ord. Isl. lilaA, ii.
.(• -hiinke. iii.. vaiiiisbaiike; eii,"eiitligeii det som lii»M(;r
i'örliot ofVaiijia »hanken. <i()tl. fl a ute.
veder. |d. Pa inanua le<ler, ]ia nianiia vis.
.ekf't">ra. adj. |)1., (om l)ani) ^a talrika att d<' kunna l(d>:a.
>eii, n.. tövädor.
.eniord. t'., svau' i<trd, m\lla iitaii »ten.
vC -rä eka. ledstanii".
.ea\ ätten, n., ledvattcMi.
jcds- (dier Less-aoc. n.. Icdx ätten. <iotl. 1 ida-\a ulu.
^esorcii, Le,su;i, 111. o(di t'., bondcMi oeli hans hustru i
Lcdso-ardeu (Häiiusdala).
/r (lid). ha(d<e.
.i-hiinda, oiiriis i liatVeii (som liindrai' liany).
>iki)l. n.. heurafniniisoästahud.
>imm, kalk.
.ininiu,u;n, ni., kalkugn, ^iotl. IJ\itlimma, kalk>ti\ka
(si i 111 ma. öfx ci-strNka med tjoekare kalkxälliiu:).
>in, n., det >käf"ta(h' heredda linet. Se Wny nr\i '['o.
-ind- (dier Linnjoi-d. f'., >an(ll)lan(la(l jm-d.
iiten, lita, litet. adj.. littjii.
.i-ar\. n.. liorK, lieskaft, (iotl. Ovvi'.
/)nsa, \'. n., I\sa.
.<>-l)u/k, m., rxa alnar Im"»i:' tininu*r\ Iilil:' iiudlan loncn
o(di siidesladan.
><)nini. adj.. trr»M-, or<"»rlii:'. (lotl. Lnmniiur, adj. (xdi
l.omik, m. ^nhst. med ^amnia !>er\(l(dse.
.O])]) na te r. part.. iTipnad.
.nd(;r, m.. hir. I>l. \\\i)y.
'>nmiiia, \. a., la.mma.
^uiisa \. II.. I('jj)a. luHsa.
.Ill-, del t\ aii'reiiiiia trästv(d<et, som sitter liistadt i l»ak-
\a«niens haiike.
17:;
L\ r>tanii, 1.. -k;itt>taiiL: i <"n NaiJii. som haller- saimiiafi
fVaiu- orli l)ak\'ai'iu'ii.
l.\ >-kä riii;-. f'.. Ijusställniiii:- för päiToi'. '
La, II., >\ iiila. sxiimll.
l^adika. t., kåda a dcii ena >i(laii u|t|M' i kistan.
LauiiC a(l\.. länocsedaii.
Ka )ii:ri Fn a. 1.. tciiiTuii aliiai" k-iiig räfsa utan skaft, iikmI
it riini mellan tändtTiia, livilken 2 (piiiuor dniga i
äiidarna för att salnnda li(>])Siiinla li»>et eller vassen
111' \attnct [»a madei'na j>a 'l''lH)rsö.
J.äkna, \. inclioat., i)rM'ia läkas.
Lä 11, vi.sserliiicn. likväl.
]^rtmm, dun' utåt {'i)v lada ellei' k;illa)'e. <H)t]. likaså;
fönstc r-länim, funsterlucka.
Län. luuii. skvdd.
J^äiik. m.. liten kedja,
]j;i))e. m.. l,'i|)]».
J^äi'ke<i"a]»et. namn pa en jordeiia {lijOiOjV ).
J^öa (bala), fa jufver (säjLics om eu ko). Se Ivveka,
'I ä la. Stola. ( ) na.
Löp. m. Se Sä^leslTij). (iotl. Lt»|». '4 tunna.
I^ör, -a. C, lödde I'.
Ma. ]d. ma de I', sank ;in2'.
Maji'o>. r.. primnia larinctsa. <iotl. dnniifi"^' ^L^l•ia.■^
^ ä j 1 1:' 1 1 a 1 n I .
Maistann. 1.. midsommarsfani:'. <iotl. likaså.
Makka. \. a., utnmtta.
Xhilja. I.. <'im1;i.
Mai"l)o, siiallinnd. >kamlr»-« nn'nni>ka.
.\Lirk a_i:a rd. 111.. i '-Jön ntiiaemU' i^iirdoLiard.
Ma]">a. \.. iTipa. \ai'a lr»p>k (i Mar>. om kattor).
Mas, Mas pa. (Intet) matt pa. m\ekef.
Masinife, m., -toi- liuiti:ai'e. (iotl. mas.
Matstol. m.. matl)ord, 11' tum li<")ot. ( flior>t'>).
\le-l»atr. m.. Itot tenln';i<le pa en d\ ni;'\ a_Li'n.
174
M('-i»,i rr-\'}i Lin. in.. (l\iiLi\iiuii.
M cd l);i rl i Lj-, adj., iii('(Ii2(">i'lig.
Mc-nriiid, r., sidoln-iidcnia pa cii dyiiirvMijn.
M cja-lia iiii (-hand), f., ' - aln lajiii;' trärani, sittantlc |>a
li-ai'\('t. ' j aln otVan lian ixdi \ink(drätt cniot denna,
(<■■»)• art n|)|)licnita ll^dV(■n (xdi raucn nndcv Ix^ro-solu
och s.dnnda lä^pi den i-cdio-arc pa slaiiet.
Mjäkiii'. adj.. pjakii»". (intl. likaså,
.M jölkestopc. Se llalf-\isk.
Moln-klnnk, molntapp. dfV ( )i«-. klnnkii»'.
.Mo-lr)sa, niaTstiMipc; jfV <iorl. »nioi-i jer lans'.-'», ko-
lik.
.M o rr a rc-k\ a.i'n. k, inorTcl \[\('(\ propp (dier stTttcd. >oni
har etr liret i-ifjcrn i höften, att ^•no (dlei- störa p<"p"
par o. >. \.
Moll la. \. II., \ara niidcn, (»iid, t\';ir.
.Muiilia, I.. ni\<'L!a. < ^u". ninu''".
M n Il1>;i II k, ni.. jordNall krin^- hus \'nv \;n'nicns >knll.
Miillklatr, ni., tandhiiuiict tinnncrtrii, som niirmast nt
pa rakfotcn liiiucr pa iiäf\('r. niotliallcr nnillcn och
sl;ip|H'r ucnom rciiiix aTtnet.
'Min-a. t"., m\ra. Se Sr a (d;a m ii ra.
M 11 s k i u'(' 1'. adj.. tiiiirkcii. <!otl. m ii sk ii limi r.
M ä k, miii'.
.M'\jct. adw och iidj. II.. nivckct.
.M r» i c-rcsf e r. adj., iii\ckct heror.
Na re. m.. rxiirsla, r. c\. p;i cii dt"»rr.
Nata, sjöM-rjis (tl\taiide) med i-rida oeli Ii\ita hlomiiinr.
I * o I \" ii' o 1 1 1 1 n 1 .
Ne k. k, siideskiirlvc. Se Stuka. Tr;if\a.
.\ o I c r, pk, potates. Se Toler, Kiioler, l*a II t o 1 1 1 c r.
Nu /a, adv., nxlii^cn.
Nxliindc, II., ii\ np])taL:'cn åkerjord.
Niickhälhi, i".. fan_L'"scl pa far och liästar mellan hiilSnd
och hakhcii, hiindet i nacken.
17.".
Xn ek 11 il 1 lii. v. ;i.. Fininslii ett f;ir, <'ii Iiiist ])m l)('tct (iei"i-
giMiom att L;i'iiiiskat"t('t hiiides tast \ id t')ia bakfoten.
Nägginn. a(l\., tränat, siiiatt, jciinit och nätt. (iotl.
nä gg, adj., ti'ang, kna|)|».
Närhä 1 1, n.. I niirliall, i iijirlictcn.
Xiirlöta, -en, I n;ii'lr>ta. -cii. i iiäi-lictcii.
Nävnia \ c, nära \id.
N^<\ia, ["., stol' träkhdilia. (iotl. n\'da, Isl. linxAja.
ckscl, växt ])a kroppen, i ansigtet.
ftei', ad v., ofta.
gängse, adv., ovunligt.
Iiemelt, adv., oförvarande^. olofligt.
k 11 a II k, f., ring pa oxok pa tist(dn. (lotl. hank.
ni 111 -a/. 111., ngiis-äril.
iiislatta, af andra >kr)i-(h'ii. t. ex. o iii s 1 a t ta k lr> 1 \c i-.
nie. 111., farualt.
riiiioud, ornhhaiL
^, n. siunpgr)! i iiio>sar ocli ti';isk.
stehäek, ni., ett >higs la*(hi med Inttlial, hiiiiganth' ])a
ett tag nndhin t\a klxkor. i h\ilken färska o.star tor-
kas i fria luften.
aeka-trTi, ii., khi])petr;i. Se I >r)statr;i.
aniit<»fler, pl., potates. Se Kiioler, Xolcr. idoler.
(7a, \. 11.. peta, ]>\ra (i •~])is('1ii). (iotl. likaså.
enslig, ad)., spenslig.
illa, K. tacka. Se j-'ara. Sr», Tacka.
illra. pillra! lockord fV'ii' fareii.
ilsker. adj.. kiirlig, kat. (Jotl. ])ill, nieiiihriini \irilc.
i nii lir»fta t er, adj., mager, sa att h("»ftl)ciien sra ut x.iii
)tiiiiiar.
I*in sta \ all. m.. ^iirskild lck\all. som tillli<"»r xickiicn,
'\('V iingdoiiicii Iran IVn-sta pingstdagens middag till
tredje dagens morgon (i (lagningen) iVirlnstar >ig med
dans och lekar, omgit\('ii |)a den lr>fklrid(la platsen
at de gande och f<dk frän flera socknar, ^oni sitta pa
17(1
?iät«,'ii ruiidT oinki-iiin-. S.-idima hiifvii iuimits i iii;iuoa
.sockiun-.
Plys, Hl., liten ^0880, \>y^.
Pr\'8ka, f., puiiiilik inidertieka, IiäiiiiaiHlc i ett hand
uiidoi' kjortcdii kriiiii' lifvct ])a eiia sidan.
Pi-anii', pl. -ar, gata mellan oärdo8oaT<lai-, I |»|>1. prång, ii.,
tranii' "'anji'.
Präii<'l oller präicl, trOskslaiia.
J-*räila, trÖ8kslai>a.
Piikcn, l)e8t. form, liin onde. (iotl. likaså.
Pnls, ni., stäng med kiniis pa ändan :iTt dcrnicd skrämma
fi8k(Mi i nätet.
Pntla, v., |>(»i-la. (iotl. |);itl:i.
P\llei", en \ä\t, som j>a (i(»ti. lietei' uraho.
Pajk-tj«"Vi lig, 111., (större) slyngel.
Pa])j), -en, m.. (|\ iiinol)rr)stvarta.
Pän, n., liamniars|i('ts. (Jotl. likaså,
porten, adi., tVn-arnad.
Pösa ellei' ilonil)oi'ga-an. som frän öster lalier i llorn-
horiiasjön o(di stnndom är sa \atteni'ik, att <len kan
stii^a 4 alnai' na ett d\'i'n.
Potta. v., stöta till. (iotl. pntta.
itackla, \. n., rnnka. dan-a.
lva<lda. C, rad, klnnga, krets. ( )g. rådde.
Kamsa, v., vara iöpsk (om lar).
Ram8{i-ti(l. ni., tid da (aren ä ro löpska.
Pe-hom. 111., Ixnii pa xiilstol. ki"ing lixdlkeii t\get npj»-
rnllas.
I*('l. kai'lnaniii (Anders l{cl>s()ii i Ps>niiii'a)-
K* ena, I., \ak, is\ak. (Jotl. c is ra i 11.
Kcster. |)ai't.. Iicrot.
IN-ljalM'!!, 11., rcfltcii. I>l. rit', r i f ja - lic i n.
IMI\a, 1., riifsa. <i(itl. Iika>a.
i> i n na !•<■. riiiiiiil.
lii-«lia'^, II.. ris-oiii-dcsLiard.
177
Risp<a sig eller gn i risp, sätta ax (hafre).
Rose-kvarter, ii., hloiiistersäng.
Rota, v. n., böka (svin).
Rug eller Ruag, in., råg.
Riil, pl. -ar, knöl, valk.
Rus la, löfrnska.
Ryttare. Se Takpåll.
Råka, ni., råge.
Rang, pl. r anger, in., stäng. Gotl. rang, vagnsslå.
Rångla, v. a., uppsätta en rångling. Gotl. likaså.
Rångling, enklaste sorts gärdesgard.
Rås, pl. raser, best form., räsra, vattenpuss.
Räck, n., stängsel. Gotl. räcke-tun, gärdesgård.
Räcksa, gåta, gammal saga. Norsk. Regla.
Räkel, m., läng lymmel, pojke. Gotl. likaså.
Ränne, n., höloft öfver stall och fähus.
Ränneo-ärdsffård, in., .= rånf>liiia'.
Röd hall, röd kalksten.
Sax, f., taksparre.
Seg, sig. Afven säk.
Sel-krok, m. eller -ärv, n. selbåge.
Sennar, adv., sedan.
Si ek la, v. n, drägla.
Sidd, f., -er, sankt stiVlle.
Si? m., tisknainn. Dal. go-si?, m.
Sjomla, v., famla, känna sig för. Se Homma.
Sjucka, sjock, A-. 11., sjunka, sjönk.
Sju'-skift, (h't linderträ i byggningen, som ligger ofvan-
på syllen och ined en framspringande kant hänger
öfver denna.
Sjäcka efter, v. n., eftersäga.
Sjöva, v., sliipa b;itcii i den iip])liuggna isrännan eller
vaken (Tliorsö).
Skadda, \'., tjock diiinua.
Skaj, m., gammal hästkrake.
Anli'ir. Tid. 'kr i/t. 12
178
Skara-byxer, pl., Skara domkyrkas tveiiiie torn.
Skarne, Skahnula socken.
Skate-skräck, m., prydnad pa hiisoaflar.
Sken ö ja, n., benknöl pa insidan af hästens fram- och
bakben.
Ski', n., vedstycke, gärdsletrinne. Gotl. Skid. Se Fång.
SkiffV'1, tunn skiffersten.
Skinkhalter, adj., halt i hlret. Ciot]. likaså.
Skirtvätta, v. a., rentvätta.
Skof, impf. af skafva. , '
Skofva, f, qvarsittande lemningar efter mat i grytor.
Skogsgata, f, i skogen upphuggen rågång.
Skojekors, n., ett litet träkors, hvilket allmogen i skifte
har uti gården, för att derigenom hälla i'eda på den
som i sin tur har skyldighet att se efter skogen.
Skounka, v., skymma, bli mulet.
Skrabbig, adj., dålig, usel. (»otl. likaså.
Skrantiger, adv., dålig, skrantig.
Skrattmildei", adj., sk]'attlysten.
Skref, n. Se \ ägski-ef.
Skroa, v., Imrja tala (säges om barn).
Skrunka undan, v. n., sjunka undan.
Skråckm\'eket, adv., alltför unckeT. \ Crml. skr<if-
möet.
Skråen. Oii va skråen, en sorts sNoi-dom.
Ski'afälli ng, m., slarf, pratmakare.
Skrå-lada, f., lada för jernskrä]). (lotl. ski-öida.
Skråpprart, adv., m3eket i'art, bra.
Skrä, sk]-äda, v., släthugga.
Skl•ä-^■x, f., stor timnici-yxa.
SkriicL Se Skateskräek.
Skräp })a, v. n., skryta.
Skubba, v. a., skubba, iiiio, gnida. Cot). skabba.
Sk u Ila, v. n., synas. (lotl. likaså.
Skult. n. Se liuvveskulr.
1711
8 ku It, sköljt.
Sk unga, v., dånn.
Skvätta, iuipf. skvätte, hoppa till.
Skvätten, adj., skygg, rädd (lilist).
Skyfva, v. a,., skjuta undan.
Skyttel, f., ledstock af tvä delar med pinnar mellan,
[)ä hvilka ledshjelkarne hvila.
Skyttla ned, upp, taga ned eller upp ett sådant
led.
Skaffa, f., skopa, skvffel.
Skaffa, v. a., ösa, skyffla.
Skalle, Basstu-skälle, yttre rummet af hastugan, der
man står och brakar linet.
Skar, m., 1. hö-sträng (under slätter); 2. bergskl}fta. —
Deraf namnet pä gärden Skar under Mösseberg (i
(lökhem).
Skäcka, v. a., härma.
Skä/a, v., trampa i väf, sa att det blir skäl.
Skälig, adj. o. adv., lagom.
Skäll, adj., utmagrad (jord).
Skälla, v. a., utmagra.
Sköte, ui., foG^, samband, (iotl. skjauta hus, nät, bvoo-a
hus, tillreda nät.
Skövv-kärra, f., skottk;ii-ra. Det första /; uttalas hardt.
Slarfvegata, f., gata, gammal gata. Se Räcksa.
Slätt, m., liten tar, något litet af vätvai-or.
Slattra, w, tala hastigt, oredigt.
Slekigei-, adj., hnvuxen, s])äd (gräs) Se Vesiger.
Slinner, pl., ett slags mindre blåbär.
Slo, best. Form, slöa, f., mängd, skock.
Slok, m., slyngcl, slusk, drängvase. (Jotl likaså.
SJo-nal, f., 2'-' aln läng, spetsig stäng, med hxilkeu
mail livälfver hösatarne p;i vagnen, med(dst hästens
dragkraft.
SI o-stock, m., 4 a 5 alnar lanu' stanii", som dä vid lao-
180
först läsfofes under hösäteii. Dessförinnan niaste denna
väflas ihop med en vä flin g.
Slunta (— sia drnni), göra ingenting.
Sin v, best. form, -en, m., hornqvieka.
Slåninger, m., vuxen pojke.
Släcka för ve t enhet en, stilla nyfikenheten.
Smått, impf., smög (af smetta).
Smulk, n., smolk.
Små. De- små, de små! Lockord för grisar. Se Fina
och Läckra.
SniM-vie (-vidje) eller Tysk lavendel, en växt, som t. ex.
är planterad pa Lund)ershög i Vånga.
Smörj el, m., krabat, sl3'ngel.
Sno', -n., m., snöre. Gotl. snor, f., jfi' (Jotl. snöd,
snodd.
Snubla (dier snupla, v., snafva. Gotl. snubla.
Sol, -a, f., sol.
Solegladdning, f., solnedgång.
Solglätta, f., s()liz:limt.
Solu^f (dier -a^f m. eller SoAvete, m., oväders-sol.
Sol-r)jii (öga), n., smörblomster, Ramnicnlus.
S<)[)]), m., svamp. Dal. so]»]), Isl. svep])r.
S o p p / e - h ö g, so])hög.
So-tåg, m., har-rc]), egentligen gjordt al s\ inla.
Sjiann, ]d, s|);i ii ner, m., malkärl ('2 tunna). Gotl.
sj>ann, n., ;imbai"('.
S])crf\ a-lnck cllei- -nck, f., tio eller tolf alnars stång,
som iikmI dera fastade iickcr (sädeskärfvar) uj)}»ställes
i 'Hirdcii inlaftoiien lill liö^t i(lsfäu'nad för s])arf\ai'na.
S])ingersti('ka, f, klulNcii sticka.
Spingra, v. a., s])j;ilka, klyfxa sönder.
Sj)innkafva, s])indel.
S|)itta], m., hospital.
Spracken, få s]>ia(ken 0111, f-i uiiderrätt(dse 0111.
Spraka, v. 11., s])j;iriia, s})rattla, s]>ai'ka ki"iiig.
181
Spring-hästar, m. pL, större vågar på solfvcii i väf,
förenade med vnt'traiii[)()rim.
Spång, pl. spänger, f. spång.
Spår och går. Se Går.
Stab be, lunta, packe (pap[)er).
Stafr, m., staf, stake.
Stagg, n., hejdning, styrsel; få stagg pa, fa makt med.
Stagga, v. a., hejda, stadna (eg. stadga).
Sta-vatten, n., stilhistående vatten.
Stav isandes, adj., som kan skickas, visas ärenden.
Stega-trå, n., stegpinne.
Stenklänima, f., bergsklyfta.
Sten- kalv, m., orthoceratit.
Stenstälp, m., stenqvätta. Gotl. staingyl]).
Stenhväl p, detsamma.
Stickekärng, f. Se Lyskärng.
Sting, m., fäfluga (som en liten humla).
Stinkebjörn, m., en och annan björn.
Sto', gärdsgärds-sto', stället på marken, der en gärdes-
gård fordom stått.
Stocka-mura, stormyra (insekter),
Sto7a, v., f;l jufver (säges om ston). Se Kveka, Löa,
och ( )na.
Stope. Se Mjölkestope.
Stornm, adv. På storum, på stort vis.
Strakr, adj., s[)änd, utsträckt.
Strängsäta, v. a., hårdt anstränga.
Stubben, -a, m. och f., bonden och hans hustru i
Stubbagarden (Hångsdala).
Stufva, styfva eller st) fVa, v., mäi'ka far genom att
afstul)l)a örat.
Stufving, ett sådant märke.
Stuka eller Träfve, 1(! [)ai' iicker.
Stuka, v. a,, rada uj)]» sädi'n pa akcni i Stukar.
Stutig, adj. f., löi)sk (ko).
182
Staka, v., stänka.
Ställa sta v., använda.
Stä/p, n., brant.
Stäniiue, I stämme, sakta och fort (ömsom), t. ex.
köra i stämme.
Stänka, v. n., stinka, ge stank.
Stänschell, penis equi. Se Hästa-skak.
Stöclig, adj., duktig, stadig.
Störrt, adv., hastigt, strax.
Stöte, n., krets, närhet.
Stött, adv., städse.
Stö va, t"., stuga.
Subba, v, n., slarfva.
Subba, t'., slarfva, slarfvig (jvinna.
Subber, m., slarf.
Sucka, däld, »svacka», sänkning.
Sugel, n., sofvel. Gotl. likaså.
Sugen. I en sugen, i ett tag.
Sul, m., syl.
SuUe, im])f*., skidle.
Supen, adj., drucken. Gotl. likaså.
Surlipa, t"., en som ser sur, ond ut, som li[)ar oeh
gråter.
Sutta, v., hoppa, springa. (lOtl. sutta, kasta.
Svacka, f., liten däld, »svigt».
Svall, m., ytved.
Svep, n., (h-n tunna kanten ])a ett såll.
Svepa, visp. rJotl. sveipa, piska, Tysk. Sclnveppe.
Svei)a pa, \'., läggii varpen p;i väfven eller pa svepe-
bomen.
Svepebom, m., st()il)om . p;i \hi\ pa hvilken \;ii-pen
(uppränningsgarnet) svcpes (j)alägges).
Svinai-ot(jr, pl., ställe dei" svinen rotat.
Svingel, m., vag pa solfvcn i väf.
SvintM, m.. backe, (hi' svinen betii. Se I a.
Sviriiig, m., laiiir, smal dräng eller beiigel.
Svulten, -a, -et, adj., m., f, och n., usel, mager.
Svängling, tom ärtbälg.
ISyll, f., understock i hus. Gotl. likaså.
Sysslung, m., kusinsbarn pä mödernet.
Så', såd, n., spad, urkokt vätska. Gotl. sud, sådd.
Sälla, v. u., »löpa såll» eller att medelst en vigselring,
psalmbok, sax m. m. anbragta i ett såll, på ett vid-
skepligt sätt återfinna stulet gods. Gotl. laupa såld.
Sånudjuper, adj., sanddjup, sandig.
Sädeslöp, m., s å-korg, sä deskorg.
Sä k eller seg, sig.
Sä?, sälg, pil. Gotl. likaså.
Sängskänk, bräde öfver sängen.
Sanne berg, n., sandljerg.
Särksprund, n., öppning pa särken för qvinnor, som
o^ifva di.
Sätte, ordn.-tal, sjette.
Sö, f., tacka, får. Se Pilla, Tacka, Fåra.
Söckent, adv., tråkigt, ledsamt. Midt i söckna, midt
i veckan.
Takfäste, -er, tvärstång ofvanpå takhalmen.
Takfönster, n., i kroppås-stugor. n
Takpåll, m., stång pa taket för att hälla takhalmen qvar.
Takpåll-rång, pl. ränger, m., detsamma.
Takri are, m.. Se Bussing.
Takved, m., klufna vedst3'cken på tak, som der qvar-
hålla näfvern.
Talang, m., talförhet. Gotl. likaså.
Talle, Fåratalle, -n, m., hoptrampad fårgödsel (i hus).
Talprost (fig.) ui,, trast, sångtrast.
Tamp, vanlig tamdufva.
Tappra, v., modul(M'a, t. ex. ))a en flöjt. Gotl. tapla.
Tassamock, f., ödsligt, ohyggligt ställe.
T as se, m., varg.
184
Taterhafre, m., svarthafre med .stora tjockskaligare
korn samt van Ii o-en med läno^re strå.
Tede, n., tilja.
Te Ide, tilja. Gotl. t i Ide.
Tetöken, adj., tilltagsen, rask.
Ti öv a, v. n., mista andan. Se Kåvvna.
Tje, adj., ledsen vid. Dansk. Kjed.
Tjemla, m., höfång mellan venstra handen och i-if-
van.
Tjensta, v. n., göra tjenst.
Tjesa, v. n., sjiges om kreatur, som löpa vilda i sol-
hettan.
Tjufva, v. a., stjäla.
Tjnfvamärke, n., märke å kreatursöra (klufvet som en
hötjufva).
Tju^dig, adj., kall, kylig.
Tjåva, f.. Tidevads socken.
Tj allra, rämärkesten.
Tjältring, m., (mindre) pojkslyngel.
Tjäre-brå, v., insmörja med kokad tjära. Gotl. bråia,
urlaka, ha cnelag i kärl,
Tjä^ing, m., (störi-e) pojkslyngel.
Tjölla, v., göra up}) eld.
Tjölse, n., trasa. Gotl. kyls.
To, lintåga. Gotl. likaså; kanske sannna ord som
To, n., änme, gry, materia.
T o ler, pl., potates.
Tomma ut, v. a., utsvälta.
Tomtsten, m., hörnsten i foten af hus.
Trafve, m., rummet mellan hjulspåren })å en väg.
Traja, v. n., ti-a, längta c;ftei-. (lotl. trasta.
Treding, m., tredjeckd.
Tra^a, ni., gärdsleti-ä, tJ-innc, Gotl. likaså.
Ti-nla, v. n., surmulct och med ovilja göra något.
Ila. Se Stejiaträ.
185
Tråf^, ri., litet tråg, som begagnas i stiillet för fat eller
tallrik. (Hållna socken).
Trängt. Ha trångt till, vara nödgad till, behöfva.
(lotl. likaså.
Träfve, ni., 16 par neker (två stukar).
Tröda, f., väftranipa. Gotl. trnda.
Trögvurn, adj., trög, olustig.
Tu, best. form i pl. tu a, n., tygen, verktygen.
Tulla hem, tulla vall, v. a., kalla, drifva, valla krea-
turen hem från eller till betet.
Tulle eller Tjärntulle, m., smörkärnsstake.
Tura, v., räcka, ligga vid.
Tuska, f,, buske, liten trädruska.
T vet, m., inhuggning" i vedstock. Gotl. t va it.
Tveta bort, v. a., göra dylik iidiuggning.
Tvähäfva, v. n., två gånger häfva, arbeta med.
Ty ken eller Ty k i g, adj., näsvis, snarsticken.
Tå, -n, m., oduglig betesmark; liten inhägnad betes-
mark för smakreatur.
Tå, pl. t än er, f., tå, tär. På tä, på tå.
Tack, tid, stånd.
Tacka dig, v. a., maka åt dig. IJppl. likaså.
Tage. I en tåge, i ett tag, utan uppehåll.
Tagget, -la, m. och f., bonden och hans hustru i Tå-
gården (Hångsdala).
Ta k a, f., dimma. Gotl. tu ka.
Tarrkännas, v. dep., ej säkert känna till.
Tä. Se Ta.
Täle, m., tjäle i jorden. Isl. feli, m.
Tore, n., tyre, fetved.
rdd, f., oxtöm.
Uffs, m., takskägg, bildadt af takhalmens nedhängande
ändar.
Uffsa, v., läi><>a sådant takskäi:<>\
Uffsadroup, n., takdro[)p. Isl. uppsai^-dro j)i, m.
186
I h-jiaiia! utrop af förvAiiing.
Ulla, Ullene socken.
Ull b är, 11., halloij.
Un eller Uen, m., sjön Unden.
Under. Vara under, vara beroende af, boende pa en
annans grund.
Un ne, Undenäs socken.
Utbonde, m., afläofset boende bonde.
Uthängeskjul, n. Se Hängskjul.
Uthöfder, pl., öfverhängande tak eller takfot.
Utryktad, part., vida beryktad.
Utskällad, part., utmagrad (jord).
Vadsbu?ing, ra., invånare i Vadsbo härad.
Vadvaie, ra., hornbit pa insidan af hästens ben. Se
Benöcra.
Vagn, pl. vagn er, vagn.
Vagns-stake, m., sidostötta, sia })a \agn.
Va^, ra., rund stång. Gotl. val, tröskslaga, IsL völr.
V a? k bräde, n., bräde till valkning.
Vall-slä|)pt, adj., släppt ])å vallskogeii eller betet.
Valter, vält, åkerstock.
Vassf^oge, m., vattenpuss
Vatr (Hvatr), adj., duktig, rask. ( )stg. luatcr, Isl.,
Gotl. hvatr.
Vattle, ni., vassla. Dansk, valle. ,
Veatorg, n., huggställe, vedbacke.
Ved-kyrka, f., stapel af stående ved.
Veke, n. nom. coll., vide.
Vepe, f., tilt- eller yllelakan, Fornsv. vepa.
Ve'resa, stående vedstajxd.
Verr, fäbröras, j)uppa i huden på fäl)Oskaj).
Vesiger, adj., tinvuxen, späd (oni gräs).
Vete. Se Solu/v.
Vetr, tvärtora, tilll)aka.
Vidda, v. a., göra vid, vidga.
187
Vilkor. På vilkor, omöjligen.
Vind-leka, f., barn-väderqvarn. Gotl. hvärfve-hiika.
Vindskedocka, f., kroppasprydnad på tak, der vind-
skedarne gå tillsaninians.
Vindskedsbräde, n., kantbräde på gafveln. Gotl. likaså.
Vinna, v. a., bobina väfgarn, (eg. vinda).
Vintr, adj., yster, ostadig.
Vi s-ska liter, klok, vis.
Vita, v. a., förevita.
Vraken oeh Vraka, ni. oeli f., bonden oeli hans hustrn
i Skattevraksgarden (Hangsdala).
\'rethål, n., svårt, stenigt vägstycke.
Våg, f'., vippstång vid brunn.
Vagbord, n., ribbu under uffset.
Våggt, m., häfstång, vigt med vigtskålar.
Vågstolpe, m., den stående stolpen, som i khkan u})p-
bär vågen.
Våkkenhus, n., vapenhus vid kyrka.
Vand el,' fodermål (hö kringsvept af halm).
Våndla, v. a., gifva boskapen sådant.
Vånahus == Våkkenhus.
\'äfft, f., inslag i väf,. Lsl. veftr, m.
Väfstötta, f. väfstö, sidostycke af väfstol.
Vägskref, n., vägaskäl.
Valle, n., välde.
Vara, v. n., vara.
Vär-ku^a, f., väderil. (lotl. kula i, ])lasa u})p.
Värme, m., eld.
Varsel, f., vattenställe med' bottenkälla.
Värst, så värst, höuelii>en, det höosta.
Vättne, n., vattenställe.
^'äf?a, v., ombinda ett hölass med väf/ ing. (lOtl. likaså.
Väf/ing, 24 alnars lina (af svinhar), hvarmed hölasset
väf/as till inkörning, (^lotl. likaså. Se Slonal, 81 o-
stock.
188
Växtr, växtutsvällinng på träd.
Yxbänk, ra., st;Vllnini>-, hvari vedyxor förvaras.
A, 1)1. obest. form äner, f. å, fiod, flöde.
Acker, m., åker.
o
Af läng, adj., aflång, oval.
Ak, II., åkdon.
Åker, ra., en bredd af O alnar mellan regnfårorna å en
sådd åkertefj. - '
Amm, m., ii":n. Isl. ofn, Nv-Isl. onn.
Amms-oTufva. Se Grufva.
xVring, m., årsbarn.
Arv, n. Se Liar v, So larv.
As, pl. best. form. A sr a, ås, åsar (pa hus).
Ata, prjfip., at, till. Se Hem-åta.
Atte, impf., egde.
Ärendevrak, n., komma ärendevrak, gå ärende få-
fäno-t.
Assa, v,, lyfta, jemka intill.
Att 1 il, v., ämna. Isl. a' t la.
Ofverbötta, v. a., lägga nytt gärdsle pa gammal gärds-
gård.
Ofverböttastafi", m., störpar, som till sådan lagning-
insattes med blott en hank u])[)till.
()glätta, n., nattvardsbröd, oblat, hostia.
(>ja, liten ö. (lotl. a i och a ila.
Ok, pl. -ar, m,, oxe. <iotl. aik, åikar, jfr Og. ökar.
( )1, 11. Se Liköl.
Ona, v., lamma. (Jotl. åiiia. Se Kveka, Löa, Stola,
Anglosax. eaniaii, Engl. yean.
Ora (dier örkorii, ii., nijöl()ka, mjöldryga, giftkorn i
raii-, hvaraf folk bli sinka eller \ i'a.
Oi-jii, v. a., hopdraga örje-iiätet kring den instängda
Hsken, jfr Smal. örja, strypa. Tysk. wurgeii.
189
Ort-register till P. A. Säves berättelse.
(Städers, socknars och kyrkors iiaimi äro salta med spiii-rad stili.
Sid.
Agelsta 102.
Algutstorp 126.
Amnehärad 145.
St. Armas nya kapell 110.
St. Annas öde kapell 109.
Armene by 137.
Askaby 82.
Askeberga 186.
Axevalla 123.
Bannkälla 132.
Bellefors 137.
Berg 131.
Berga 120, 143.
Binneberga 135.
Bjurum 126.
Björkvik 86.
Björkäng 142-
Björsäter, OG 113.
Björsätcr, VG 120.
Braxtoi-p 132.
Brotorp 130.
Brunnsås 85.
Bravalla slagfält^ 103.
Bäck ! 142.
Bäckersboda .144.
Böja 131.
Börrnms kjipcll 111.
Daji^sbcro- D,').
Sid
I)a«ysnäs
..; 126
Eds vara
125
Eo-irbv
129
Ek
120
Ekeskoo-
137
Elji-aräs
146
Enebacka
146
Enäsa
144
Flista
134
Forntorpa
147
Forshem
154
Fredsbero;
142
Fristad
92
Frölunda
130
Frösved
132
Furingstad
96
Fägred
137
Fäa'renio
137
•T
Färed
142
Grebo
114
Grebv, Lilla
84
Gryt
111
Grönliögsvadsbro
!I7
Gudlieni
128, 146
GusHui
111
Ga rdcbx'
85
r;rit;ila
124
<!r)rlnii(la
133
1 1)0
Sid.
Sid
(iOttiu;»;säs
149.
Lerdala
... 122
Hållna
141.
143.
Linköpinii'
. . 113
Hasde
i o
Ljungatorp
.... 126
Hellekis
149.
Locketorp
.. 133
Hiertruin
97.
Luiiishöir
.... 125
Hjulsbro ...... '.
116.
135.
Luiidbv
Luttra
129
Hjällstad
.... 149
Hof
91.
Lyrestad
.. 144
Hofva
145.
Låsta 131, 149
Holmestad
146.
132.
128.
Lönö bro
.... 104
Horn
Mariestad
Matsagården
117
Hornborga
134
Husaby
151.
Medelplana
.. 149
Husby, Vestra
87,
Mo
. .. 13()
Husby, Östra
103.
Mogata
. 91
Hakantorp
147.
Moholnisskogen
137
Häradsha unnar
104.
Muggebo
118
HärciKMl
127.
Mölltorp
138
Härlingstorp
125.
N\ k\ rka, ()stra
. . 106
Ikornavallcu
128.
Nyqvarn
119
In.o-aryd 12(1,
143.
O den saker
.. 134
Ingator]), Lilla
128.
( )i'i'säter
131
Ino-clstorp
122.
Otterstad
.. 150
don sber '>■
105.
84.
(^\ii rscbo
. . 104
.Inbv
Ik a iis berg
.. 138
Karl('b\'
148.
Ik i ngarum
112
Kai-leby (L(>ksl)(3rg)
122.
K()gst()r[) 144, 145
Ivlcfsta..
s:).
K\(l, Östra
.... 85
Koimuii-ssund
95.
l{,ada (VG)
.. 150
K ii(ld))\-
97.
b';i(la fA'('i-ml.)
145
Kllllby
151.
\\ i)\\n k a p(d 1
105
I.a iidci'\ (1
11(1.
Kössbcrga 1 16, 147
licck"")
150.
121.
Sandlidcn
Siiniiatorpct
144.
Lfksbc rijf
125.
Sid. Sid.
SjäU* 104. Trillcliolm 119.
Skageiis kii])oll 139. Trästena 135.
Skainby 98. Tåby 91.
Skara 123. ; Tåsby 105.
Skarainarken 122. Ullervad 119, 143.
Skällvik 108. Unclenäs 139.
Skärf 122. iUtby 130.
Skönbcrga 90. VacT : 136.
Slöta ." 149. Vallby 134.
Smula 127. Yaltorp 14B.
Stcgeborg- 109. Varlw' 104.
Stenby, Östra 98. ■ Vist 114.
Styrstad 94. Våiiga (VG.) 125.
Siinnevad 119. ! Vårdnäs 115.
Svenneby 136. A^ardsbero"a .' <S1.
Svinstad 117. Väring 132.
Synneral 149. Yxneruni 112.
Svttorp 87. ' Å K
Säby 143. Åkerby 85, 105.
Säter 131.äAllonO 103.
Sätuna 129. 'Åtvid 113.
Söderköping 88. Odetorp 145.
Thorbjörnstorp 147. Ortomta 84.
Thorsö 144. Ösby 85.
Tidevad 130. Osterberga 143.
Tinimelhed 127. Oster-Skam 107.
Tiiiirstad 92.
192
Fornlemniiigar i Norrland.
Öfver*$igt <if Aii^crmaiilands fasta fornlcmniitgar.
Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets-Akade-
inien har leinnat mii»' reseansla":, föi' Jitt under somrarne
1865 — 67 verkstälhi anti(|variska undersökiiiiio-ar inom
An2:crnianhind. \\d hvarie ars shit har VAtx inlenmat
förteckninijar Ofver de fornh-nuiiiiijai', som iaii' under-
sökt. Dessa förteekniniiar hvila i Konul. Akademiens
arkiv oeh t()r(h^ l)lifVa föua kända af allmänheten. För
att i någon mon h'mna några nndeiTättelser at dem,
som intressera sig för hiii(h'ts anti(i\ai-iskt-t()})ogi'atiska
förlialhinden, uppfyller jag häi-mcd det upjxlrag, som
Kongl. Akademien gifvit mig, nämligen att u])pställa
en kort öfversigt af provinsens iornminncn, ln'ai'till jag
foij-at naii"ra anmäi-kninuar till Icdninir iöi- dem, som det
bchöfva.
Till denna öfversin-t hörer en är 1.S67 af wuix in-
gifven anti(|\ai'isk karta <"»f\cr landskapet.
Innan jag rifvei'gar till ämnet, \ill jag löi-utskieka
den ainiiärkningen, att, eliiiiii sprnsnial, efterspaningar
0{;h m<">da ej sparat-- undei- (h- ungefrn" I'»*' inils resoi'
och ^■andrini»•al^ som ia-j inom i)i'o\inseii lijort lr)r nnder-
sökningaiMia, det tor(h' fninas en och ainiaii fonilemning,
193
som jao- icke kommit i tillfälle titt se, men detta har
jag- icke kunnat hjclpa^).
Ångermanland har en ^ idd af inemot 170 qvadrat-
mil"), dess största längd är något mer än 22 mil och dess
största bredd litet öiVer 15 mil, hvilket är kustens längd.
Landet är nästan öfverallt sönderskuret af parallelt med
hvarandra löpande dalgångar, hvilka gä ifrån fjällen i
sydostlig riktning mot hafvet, i hvars närhet de dock
erhålla en mera sydlig brytning, tills de öppna sig mot
hafsvikarna, som inskjuta i vestlig och nordlig riktning
till en längd af ända till 2 mil. Kustlandet är uppfylldt
af berg, höjande sig ända till 1000 fot alldeles invid
hafsvikarna och lemnande fä och trånga dalar mellan
sig. Den del af landet, som gränsar mot lappmarken,
har större slätter, men mestadels blott myrer eller moar.
Bästa delarne af landet äro de större dalgångarne, 10
å 12 till antalet, af hvilka Angermanadalen både genom
länjid, bredd och tillstötande sidodalar är den störste.
') Den totala okuiniigheteu hos allmoo-eu — och inånga, många
tiera också — om antiqvitcter, de mest besynnerliga begrepp om dem,
som sysselsätta sig med vetenskapen derom, såsom att de göra hemliga
uppskattningar at jorden »för skatteförhöjning», äro antingen alldeles
sinnesrnbhade, eller åtminstone behäftade med någon fix idé (t. ex. att
se på stenar), göra pilgrimsfärder, söka skatter, »hafva några konster för
siir med de dödas ben», m. i\. lika litet smickrande misstankar, för hvilka
jag varit utsatt, försvåra undersökningarna mer än tillbörligt. Enär det
är omöjligt att utan någon sorts hopjigifvande uppgift af jordegare gifva
sig till att gcnomsiika deras maiker, har jag mången gäng nödgats åt-
nöja mig med den upplysning de lemnal mig, att deras egor vore helt
och hållet i saknad af liv;id jag sökte. Men det har dock hiindt mig,
att, ehuru jordegare, födde och upjjfödde ])å stiillet, betygat, att ;i mar-
ken ej funnes tecken till röse eller luig. stor eller litiu, at livad sort
odi beskaffenhet som heldst, jag likvid inoni niigia hundra famnar från
deras gärd, ä deras egen dagligen trampade jord, u|)ps(')kt kummel eller
ättehögar. Om brist pä sanniugskiirlek elUr andra psychologiska om-
stäudii-heter iijort dem så blinda, har jaii; icke kunnat utröna.
^) Häruti inräknas icke den del af Ångermanland, som i senare tid
blifvit afskild till Lappmarken, hvilken dt 1 utgör ungefär 110 qvadratmil.
Antiiiv. Tidskrt/I. 13
1114
Naturen har här gitVit olika förvärtskällor. \ i tiiiiia
vid kusten fiskare, efter dalg'åugai'ne åkerbrukare och i
(let öfversta laudet lapparne med deras hjordar. Intill
senaste tider har så varit från en tid, om h vilken ingen
urkund talar. Men bakom urkunderna tinnes mycket,
som vitnar om forna sIäo:ten. < )eh dessa forntida folk
tala till efterverlden genom sina miiniesvårdar, att de
funnits, förgåtts, men velat rädda sitt minne. Om än
vårdarne i'edan under ett årtusende legat stumma, skola
de väl en gäng till fullo förstås och dei'ig(moni ljus
spridas i den förhistoriska tidens dunkel.
De fasta minnesmärken, som inom Ångermanland
finnas från tiderna före reformationen, äro: stenkum-
mel (rosen), ättehögar, hällristningar, stensättnin-
irar, befästningsverk och kvrkor.
KumUn äi'o af större och mind]'e stenar hopsta})-
lade rosen, mest runda, liknande afstym})ade koner.
Omkretsen nertill äi- vanliiicn 1 ' .> å 2 uanger omkret-
sen ofvan och 20 å oO gånger höjden. Det gifves äf-
ven kummel, som äro afianga med afrundade hörn och
fvrkantisra med litet afrundade eller rätvinkliga, luM-n,
hvilka sistnämnda kumnud hafva nästan lodräta sidor.
\ are sig ni'sprungligen eller genom np])kastning hafva
många större kumnud fått en nu^i* ellei' mindre djup
skålformig ofvansida, da derenu)t mindi'e kunnn(d oftast
äro konvexa, bildande en sferisk kalott.
Stenarne vexla i storlek fr.in en näfves till (^tt häst-
liufvuds (udi derutöfver, men utgöra vanligast en nians-
börda i ^ isrt och äro inom samma kununel till alli-a
största delen tendigen jennistora. 1 i\v flesta fall hafva
d(!ssa stenar tagits ni- någon nära liggande i-ullstens-
samlino'. De f\rkantiga kunden (jch i allmänhet de, som
nertill äi-o kallmui'ade, äro Indst uppföi-da af kross-
stenar. Dock ;ir det ingen ovaidighet att bland i-ull-
stenar finna kross-stenai', och att pa stiillen, dei- de
195
förra äro lika lätt tillgängliga soin de sednare, likväl
finna dessa sednare använda. A andra sidan deremot
kan ett fall uppvisas, att de, som sammanlade ett kum-
mel, liafva med förbigående af skarpkantiga eller skif-
formiga stenar, jemte kross-stenssandingar liggande ä
berget, pä ganska läng väg (cirka ' s mil) fört ihop ste-
nar från en rullstensbildning.
Allmännast äro kumlens stenar hand löst kastade på
hvarandra. Härifrån göra de fyrkantiga rösena (af hvilka
några tiinias i Vibyggera socken) och fä af de runda
undantaii:, i det att de förra helt och hållet och i de sed-
nare ett eller annat hvarf nertill hafva stenarne med tyd-
lig omsorg lagda på hvarandra med en jemn sida utåt.
De minsta kunden hålla i omkrets knappt 20 fot
och i höjd 1 fot. De största äro 180 fot i omkrets och
il (10) fot i höjd. Väldigast är omkretsen 60 å 70 fot
och höjden o fot. Förhållandet mellan längd, bredd och
höjd af de aflånga är något vexlande. Exempelvis må
anföras 72 fot, 17 fot, 4 fot; 30 fot, 15 fot, 2V2 fot;
15 fot, 10 fot, 2 fot; 15 fot, 9 fot, 3 fot. De fyrkan-
tio-a hafva hvar sida 6, 8, 10 till 15 fot läng och några
fot hög.
I botten af kunden och helst A'id midten förefinnes
ej sällan en hällkista. De runda rösena hafva allmänt
blott en, de afianga två kistor i läuffd eller Rfven nå-
ofon ffån": parallela, i det små kistor äro anbraj^ta efter
rosets kant. Dessa kistor äro allmännast så gjorda, att
å marken äro på kant uppstidlda hällar och öfver dessa
ligga takhällar, hvilka stenar sålunda innesluta ett pa-
rallelipipediskt rum. Xågon gång bugta sidorna utåt
eller stå ej hällarne kant mot kant vid hvarandra, utan
den ena hällen betäcker den andres kant. Om ej till-
gång på större hällar funnits, har kistan uppförts af
stenflisor, lagda hvai'ftals öfver hvarandra, eller före-
komma högst sällsynt sidohällar skarfvade på höjden.
196
Under takhällanie kan någon gång spåras ott undertak
af näfver. Kistorna ävo olika stora, från 1 till 12 fot
långa (dock vanligast 5 å G fot), från 1 till 2 å 2 \ 2 fot
breda och höga. Den riktning, som kistorna hafva, är
ingalnnda l)estänid mot nå^ot visst väderstreck - — hvil-
ket enligt np})gifter skall vara förhållandet med södra
Sveriges hällkistor, nemligen i riktningen X. — S. — ,
utan de kunna lif^ira i hvilket väderstrek som helst. Af
40 undersökta kistor har jag funnit mer än 20 olika
riktniniiar mellan rent N.^ — S. och rent O. — V. Samma
frihet från N. — S-riktningen har jag funnit hos häll-
kistorna i Vesterbotten och Finland. Hvad som l)e-
stämt hvarje kistas riktning, synes vara striickningen af
den berg- ellei" niohöjd, hvarå hon hvilar, eller om flera
rosen lii!i>a tillsammans, dessas hnfvudriktnino;.
Utom dessa de allmännast förkommande kumlen
»•ifves det äfven naai"a andi"a slaof. I stället för att sjir-
skildt uppföra kummel har den tidens folk litnöjt sig
med att till kummel bereda naturliga kross- eller rull-
stenssamlingai', i hvilka då merendels vid bottnen är en
hällkista. Ett annat slag förekommer vid Osjön a Hem-
ön — och spårvis å andra ställen — , bestående af klap-
perstenar och utan kista. Föi' öfi'igt finnas rosen så
blandade med grus, att man ej kan afgöra om de verk-
ligen äro kummel eller steniira höixar.
Kumlen förekomma i Ångermanland, såsom på de
flesta andra ställen, l)l(jtt å liöjd(.'r i närlieten af haf\'et
eller större vatten, som äi'o segelbara frän hafvet. l']tt
undantag härifrån göi-a iiagi'a kummel i Foi'sas, jjidens
socken. ])e lijjfiia antinfjen å nå<>oii höjd af beri>' eller
mo, eller ock å någon berg- elh-r mo-sluttiiiiig, som går
mot vatt(!n. Högst sällsynta undantag finnas, alt rosen
ligga i baksbittniiigen af berg, såsom t. ex. å Svartmyr-
berget i Xordmalings socken. Kumlen aflägsna sig all-
mänt högst Vi(i mil Iran förut nänuida \'atten. Några
197
finnas visserligen, som , nu äro ganska långt från segel-
led, men f. d. segellcder äro ej fjerran ^). Ehuruväl
kunden antriiffas vid hafvet, ligga de dock ej geriia å
kust, som är öppen för hafvet. Vi iinna högst litet i
södra HiiiTirdåntrer och å Hernöns ostkust, intet a Hems-
ön, intet å Xoras och höost litet å Nordinirrås för haf-
" O C;
vet öppna kuster, intet å Ulföarna och den skärgård,
som lio-o-er utanföi' kusten non-öfver, nästan intet å
Nätra och Själevads kuster, intet å södra delen af Grund-
sunda kust, men o-anska månoa rosen å den norra, ehuru-
väl äfven få af dessa ligga vid den egentliga hafskusten,
intet å Nordmalino-s hafskust. Deremot förefinnas de i
nåoon stö]'re mäno;d omkrino- Alandsfiärden, vid iVnger-
manån nedanom Hornöholmen, ondvring Nordingråfjär-
den, efter ostkusten af Vibyggerå inom Mjällön, omkring
det vattendrag, som synes för ej länge sedan hafva för-
enat Afjärden i Nätra med Själevadsfjärden och hvaraf
Skrikesjön och de nordligare tjärnarne äro delar, efter
norra kusterna af Lungängers- och Idbyfjärdarne, vid
Risöfjärden, vid Kasa- och Dombäcksvikarnes vestra ku-
ster samt efter den nordlioa delen af Grundsunda kust.
Kummel finnas inom följande socknar: Häggdånger 4,
Hernö 12, Säbrå 42, Högsjö 6, Dal 1, Bjertrå 1, Sånga
1, (Liden 7), Nora 22, Nordingrå 17, Vibyggerå 45,
Näira 3o, Själevad 19, Arnäs 29, Grundsunda 100, Nord-
maling 13. Framför en grupp af rosen, 16 till antalet,
vid Kasa by (Grundsunda) ligger en större trekantig
sten h vilande på 8 stenar, ungefär 1 fot liöga. På samma
sätt hvilar en fyrkantig häll på 4 stenar, ungefär 1 fot
') Laudliöjiiiugiu iir nämligen i ÅngennanLind ganska betydlig och
torde ia anses vara 3 fot per sekel. Dermed öfverensstännua ätskilliga
mätningar, soin jag varit i tillfiillc att taga. Säkraste vattenmärket linnes
a Boekarn vid Ulföarna.
I sammanliang liiirnied niä nämnas, att enligt de afvägningar jag
gjort kumlen ligger minst 60 fot öfver hafvet.
11)8
höga, framför en gi'up]> af 10 röson ii Nerfiiriiiiäsberget
i Kjäls by (^'ibyggerå).
Vid ett noggrannare betraktande af kunden — såväl
som af andra fornlemninour — framställa sijjf ätskillioa
frågor: Till livad hafva dessa kummel tjenat? Vid livil-
ken tid och af h vilket folk hafva de uppförts?
Hvad den första frågan beträffar, iir hon jemförelse-
vis lätt att besvara. Man hai' ansett och måno^a anse
ännu, att de hafva ^'arit något slai>s försvarsverk, vare
sig såsom bröstvärn eller som hopade projektiler mot en
anfallande fiende. Att detta är alldeles oriktigt, inses
m}cket lätt, ty lör det föi'sta, om kumlen förmenas vara
bröstvärn eller skansar, ligga de dels icke sä, att de
försvara nägon vigtigare punkt, dels lemna de större
icke skydd åt flere ån några fa pei-sonei", och de min-
dre icke åt nå2:oii, dels l)lir anbrinuandet af hällkistan
alldeles obegripligt, och för det andra, om kunden an-
tagas vara högar af kaststenar, kan man — om man ock
ser boi't från hällkistan — omöjligt utan konstruerande
af katapulter eller »jättar» förklai'a för sig, hvarför de,
som buro tillsammans rösena, ibland valt så stora och
tunga stenar, att, om också det lyckas för en ordentligt
stark karl att kasta en af dessa »projektiler» 2 å 3 fot
ifrån sig, han säkert i de hesta fall vacklar sjelf ond^ull
med detsamma. I alla händelser (jvarstår såsom oför-
klarlig meningen med hällkistan. Hvad åter en annan
äsigt beträiiar, som inom landet är mycket gängse, ncm-
ligen att dessa i'ösen blifvit fön- i vc-rlden n})pföida för
att i dem gömma undan egodelar för »i-yssen», är Iion
ej mycket hallbai-. \'ill man skaffa sig ett gömställe,
tyckes det vara kl(;kai'e att j)a en liten stund gräfva en
grop i en sandmo än att nedlägga tusende dagsverken
på ett i h\ar mans ögon fallande stenröse. AiUiU en
annan åsigt menai", att kunden äro stenar, som blifvit
kastade öfver missdadare, som })a detta sätt fatt um-
1!)*)
gälla sina hrott. Denna fivjnima mening är viil henitad
och lokaliserad ur Gamla Testamentet — såsom den
enda af iillmogen delvis kiinda bok, som upplyser na-
o-ot om äldre tider — , der t. ex. i Josua 7 : 26 om-
talas ett stenröse öfver Achan, S: 29 ett sådant öfver
konungen i Aj. Om den ursprungliga meningen, att
vara begrafningplatser, up[)lysii kumlen bäst sjelfva. Re-
dan rösenas seregna besk;itfenhet gifver en vink äfven
från det yttre, att ej ett alldagligt eller sinligt behof
manat arbetarne till all denna Hit oeli ordning. En
blick i rösenas inre, hvarest ett särskilt rum genom den
täckta liällkistan är beredt, kommer en att ana den i
sin frondict så nitiska menniskans tanke: sit tibi terra
levis. ()ch undersöker man litet närmare livad rösena
och hällkistorna innehålla, far man full klarhet. Man
finner nemligen ofta, att den plats, pa hvilken kundet
hvilar, bär ovedersägliga spar af bränning och att det
"•ruslao-er, som ligger i dess botten dels är brändt dels
innehåller multnade träkol och Hisor af brända ben.
Största mängden af kol och berd)itar anträffas i kistans
botten, men äfven under det öfriga roset finnas ej säl-
lan samma lemningai- efter en kropps förbränning. Ar
det ett kummel utan kista, har man säkrast i midten af
det benen och kolen. Med ledning af flere hundra mer
och mindre noggrant undersökta kummel menar jag,
att bearafnincjen i de fall, (hi liken brändes, tillgått sä-
lunda. A någon, enligt det förut angifna, lämplig plats
har ett bal uppförts, hvarpa man lagt Hket. Sedan
kroppen af <'lden hcdt och hållet blifvit fr)rtärd ukmI
undantai>- af några ol)etvdliga bitar af benen, hafva dessa
med kol och bränder sopats tillsammans. Derefter reste
man upp omkring de samlade (|\ arlefvorna kistans sido-
hällar, hvilka täcktes (först med näfver och sedan) med
takhällai-, och kastade till sist ett röse öi"\er det hela.
Saknas kista, har roset blifvit kastadt öt\iT kropj)ens
200
lemningar pa brandstället. Detta eger icke tillämplig-
het på de rosen, som egentligen äro rullstensbildningar,
hvilka mera öfverensstämma med de rosen, i hvilkas
botten livarken spår af bränning eller af ben kan npj)-
sökas. Sådana tinnas både med och utan kista och torde
väl icke få antagas vara någon sorts kenotatier, utan
äro sannolikt lagda öfver obrända lik. Och djerft är
icke det påståendet, att detta folk stundom brände och
stundom icke brände sina döde, när man besinnar huru
samma vexling egt rum hos en mängd andra folk. Så
omtalas i Sturlesons Ynglingasaga hafva tillgått strax
efter Asernes invandrino- och — för att tao-a ett annat
folk till exempel — Gamla Testamentets skrifter gifva
vid handen, att Judarne under kna])pa 600 år efter
Sanuiels tid hunnit 6 gånger byta om bruket att bränna
eller icke bränna.
Den andra frågan om tiden och folket m;iste i vissa
delar lemnas obesvarad. Till följe af de vandaliska härj-
ningar, som af lika sa snikna som dumma skattsökare
föröfvats mot kumlen, äro dessa nästan alldeles för-
störda, h\arvi(l har försvunnit nästan hvarje metalliskt
fynd, som vunnet genom en försigtig undersökning kun-
nat vara vetenskapen till stor nytta. Det hai' icke lyc-
kats mig att af metaller anträffa annat i kumlen, än
några bitar starkt förrostadt jcrn i bottengruset af ett
röse i Högen (Grundsunda socken) och en bit förrostadt
jeru i ett sådant i (iådea (Säbra socken). 1'^idigt tro-
värdig uppgift har hittats i ett röse i Svartnora (Nora
socken) en bit af ett betsel af jern, i bottnen ;if hvilket
röse jag fann ben af am-ättad ren. Af ögonvittnen till
de lumpna joi-dagodssökai-n(;s \ihhi franifjirt liar jag
vuiuiit helt säkia iiii(h'i'rättelser, att i nagrn af landets
kummel äro l>i'onzsakei- anträffade, sasoni en i'imd s])änn-
l)uckla (?) i Domsjö (Själevad), 5 sj)iralvi-idiia i"ingar i
Gardnäs (Sanga). iläi-af synes det temligen tydligt, att
201
o
de ATigerinanläiKlskii kumlen hysa åtminstone spår af
jern och bronz. Man vet, att i Bohuslän kunna lik-
artade rosen uppvisa bronz, i Finland hafva de före-
tett saker af koppar, ,i»ul(l, jern, silfver och messing. I
Blekinoe och Danmark äro i dem funna saker af sten,
bronz och jern. Af detta visai* sig, att de sydligaste
hafva sten och att ju längre man kommer mot norr,
desto mera upphör detta bevis om den äldsta tiden,
men i dess ställe tilltao-a vitnesbörden om vnore tider.
Häraf tyckes mig, att kumlen icke kunna förläggas till
nägon viss ])eriod, utan att de hafva uppförts under
hednatidens alla 3 perioder, eller att — med andra ord
sagdt — det folk, som beredt sådana begrafningsplat-
ser, lefvat å olika trakter under både sten-, bronz- och
jernåldern, och att det dracrit sijj; söderifrån norr ut.
Vid Ijronzkulturens inträde i Danmark veko dessa kum-
mels eo'are öfver till södra Sverioe och droo-o sig; deri-
från med någon kännedom om den nya metallen dels
efter vestkusten af Sverig-e — och sedan Noroe — dels
efter ostkusten af Sverige till Uppland, hvarest folkstam-
men grenade sig, så att den ena grenen fortsatt sitt
lopp efter Norrlands kust och den andra öfvergått Åland
samt vid Fiidands svdvestra kust äter förorenat sio- till
en nordlig och en ostlig folkström. Under detta lägre
folks vandring upphanns det af nya folk med högre
kulturmedel, hvarvid det enligt naturens ordning ej
hade annat val än att antinoen be<>ifva si<>- undan eller
of? o
försvinna. Kiktigheten af ofvanstående skulle fullt och
säkert styrkas, om man kunde u})[)visa kummel vid syd-
ligare kuster än Dainnarks och ett tvärt afl)r()tt i kum-
lens sträcknino- enli":t anoifua riktnin"- mot nord och
öster. Sa är ock vcrklijj-en förhållandet. Kunniu'l —
om de iiniehålla brända ellei" obrända lik, torde enlisrt
det föregående fa anses alldehs likgiltigt — förekomma
(enligt Etatsrådet Worsaae) efter Atlantens och Medelhaf-
202
vets kuster och kanske äfven vid .Svarta hatVet och In-
diska liatVet. Pa ^i^rund af en antiqvarisk resa 1867
oenom vestra Finland och norra Sverige kan jair iipi>"
oifva föliande oränser för kumlen inom dessa traktei-.
Den nordlicra oränsen för kunden i Sverige är strax sö-
der om Ab}' ä uti Skellefteå socken af Aesterbotten, nori-
om hvilket ställe icke tinnes någon sorts fast fornleni-
nins". I Finland är den nordliiia oränsen Salo socken
i Uleaboro-s län. Läno-re norrut kan visserlio-en såsom
vid Inara anträffas fornlemningar, men dessa, de må nu
vara tschudiska eller ugriska, höra alls icke hit. Den
östra gränsen i Finland är sjön Päijäne med afiop})et
Kymmene elf. ()ster om nämnda vatten finnas inga
kummeP).
Det andra slaget af begrafningsplatsei' äro ättehögar.
Af dessa fornlemnini>ar, som till form och beskaffenhet
öfverensstämma med Sveri"es öfriija iittehösfai', kunna
fjTa arter särskiljas: a) af sten i bottnen och deröfver
jord, h) af sten och jord om hvarandra, c) af nederst
ett lager jord, såsom en låg hög, deröfver ett hvarf ste-
nar, sålunda bildande ett hvalf, och öfvei-st ett lager
jord, d) af blott jord. Högarnes form iii' antingen af
en kon eller sferisk kalott. De största höoarne hälla i
c?
omki'ets ungefär ))()() fot (i lyljran af Botheå socken
finnes den störste, 305 fot i ond\rets) med en höjd af
^) Under sililiiiia omständiglioter k;iu m;iii ej läiikii sig, iitt dit tolk,
som reste kuniiucl, koiiiinit genom Rvssland, ty älven der luide de beliött
hegratVa de döde, men andra äldre Ijegratningsplatser, iin kurganer, >o\)-
kcr och scytiska grafVar tvekas ej finnas der viirda att omtalas oeh alla
dessa iirn jordhögar men inga kuniiiid. Om kiirgauerna, som al mänga
tros vara kummel, ma jag — enligt henäget meddelande trän 1'etersburg
sif Akademikern Kunik — hänvisa till lUdletin seientifi(|ne de lAeadémie
de St. l'étersl)oiirg 1. l.K. IV. 177, V. .^83, St. Petershurger-Zeitnni,^
18^*9 n:o 15)7, Bulletin liistorieo-pliilologi(|iie Ii. l'.i3. Säväl om kwr-
ganerna .son» de andra forna gralVarne i Kyssland kan iitskilligt intressant
inhemtas äfven i Bulletin de rAeadémic Imp. des Seienees de St. Béters-
bourg, IX. .5 39.
20 till '2'2 fot. De minsta liafva omkretsen 45 fot och
höjden 1 ' -i fot. Vanli^uast äi-o de 80 ;i 100 fot i om-
krets och o a 4 fot höga.
Attehöoai- finnas i någon större mängd a. Hernön i
daluanjien mellan Gånsvik och Geresta, efter Norasiin-
det, vid Ullångers- och Dockstafjärdarnes inre del, vid
Själevadsfjärdens medlersta del, efter vattendraget från
()fvervike ^) (Arnäs) till Idbyfjärden, efter den egentliga
Ans^ermanan — hvarest de äro talrikast — från \ ik
(Thorsåker) och Lo (Styrnäs) till Skärfsta (Sollefteå) och
Skedom (Multrå j, dock så att raden af högar gar meren-
dels omvexlande pa högra och venstra stranden. Ofvan
sist anförda ställen olesna höo;ai'ne, men finnas dock ef-
ter södi-a adalen vid Hamra (Langsele) och efter norra
i Ed och Resele till Ködsta, hvarest de längst in i lan-
det beläona hös^ar äi'u. Af Anuermanlands nu svnbara
unuefär 500 ättehöo-ar hafva: Hernö 23, Säbrå 11, Gud-
niundrå 8, Dal G, Thorsåker 43, Sollefteå 33, Langsele
3, Resele 8, Ed 11, Multra 27, Sånga 44. Ofverlänäs 95,
Botheå 21, Styrnäs 5, Bjertrå 15, Skog 1, Xora 62,
Nordingi-a 9, Ullånger 10, \ i])yggerå 5, Själevad D, Ar-
näs 41.
\ id högars söndergräfning — hvarpa tyvärr är in-
tet återhåll — har nndei' de sista årtiondena hittats och
till Statens Historiska Mnscnm insändts: bronzsakci' (jern-
alderns) från Docksta (\'ibyggera), Billsta (Sollefteå), o-
nämndt ställe i Sollefteå, Onsta (Sollefteå) Salum (Thors-
åker), Bölesta (Nora); jernsaker jemte bryiistenar frän
Tjerned (Nora), Rödsta (Resele); glasperloi' frän Docksta
lA ibyggera), Salum (Thorsåker); arbetadt ben frän Bothea
prestbol, Salum (Thorsåker); m\iit, 2 solidi af ]>udvig den
fromme, frän sistnämnda ställe, h\ari>t liögcn innehöll
äfven arbetadt silfvcr och karncol förutom of\an u[)})-
') Höaranie vid UtVcrvikc ilro dr uordliiriistc iilti-högar, som tiiinas
i Sverige.
204
räknade saker. För öfriirt har i höu^arne hittats o-aiiska
mycket, som aldrig blifvit insändt till statens samlingar,
utan förskingrats.
En ättehög i Rödsta (Resele), som af mig 186G helt
och hållet genomgräfdes och undersöktes, torde förtjena
en närmare redogörelse. Höi^en lao- inom åkeriorden å
en sandig backe mellan gärdarne och an, och var i om-
krets 80 fot, höjd 3^2, n])})kastad af krossgrus, i hvilket
var insprängdt mycket kol, delvis liggande i ränder.
Bottnen var i midten beklädd med en helt förmultnad
trämassa, som befanns hafva varit granspakar af ungefär
'2 tums oenomskärnino-. Ofvan dessa laoo nåo-ra raa flint-
bitar. Som bekant, är tlinta icke inhemsk i Ångerman-
land. Dels vid l)ottnen dels närmare midten af högen
låsfo: ett nästan helt kranium, ett annat nä<i'ot söndriot
kranium, en del af ett tredje, flere rörben af menniska,
ett lärben af ett större kreatur, delar af käk och tän-
der af hund, en bit plattben, kanske af menniska, tre
l)rvnsten:n' f^dcii minste med öoa), en ^"xa af iern, di-
verse jernskrot. Förekomsten al" jernsaker, brynstenar
och fiintbitar företer intet ei>entlio't anmärkniuiisvärdt,
da de först nännida ganska ofta anträffas och flinta sy-
nes stundom fatt sig U])pdraget att frän högar afvärja
onda magter, men trä beklädnaden i bottnen, säsom va-
rande ytterst sällsynt, och ;itskilliga omständigheter med
benen föi'tjena ni)i)märksandiet. Benen voro obräiida.
Högen var up])kastad af jord frän nägot bräiidt ställe;
180 fot derifraii lau' en aimaii höir, som i midten hade
en massa af l)rändt beiiijrns. Skallai'ne xoro 3 (lika
mänga som bi-ynstenarne) och löi-benen, säsom nännidt
;ir, ganska nuinga, men al" plattben laniis blott en bit
och af kotor icke en en(hi. Det ena I<raniet Iiai', att
döma af iin(h'i'käkeiis läge till r)rvei"käk<'n, l)Iifvit ned-
lagdt, UKxhin ninsklej'na änini noihj i behåll, det andi'a
dereniot har (nedersäirliiren nedlairts utan niusklei", iivil-
205
ket hlaiid iiiinat kunde ses deraf, att oii bit af ref- (?)
ben lag- ti-3ckt in under hjessl)enet och en del af en
hundkäk oeli hundtänder voro inkilaiie bland kraniets
ben. KOrbenen synas oek varit nedlagda utan muskler,
åtminstone naijra, då ett undei-bens- och ett underarms-
ben laiio i kors, hvilka dessutom torde icke höra till
samma skelett.
Ett minnesmärke fr;in alldeles okända tider och
folk äro de hällristimH/ar, som förekomma vid Nämd-
forsen i Liden ^). Ofvan fallen utskjuter frau venstra
stranden Lillforshällan, midt i fallen ligger Bradön och
nedan fallen Not- eller Forsön. Dessa tre ställen äro
försedda med hällristningar. Lillforshällan har ej många
teckningar i behåll — man har bränt upp sågspån på
hällen, hvarioenom måntra iigairer gått förlorade — ; det
största partiet finnes å den södra sidan, som stupar i
forsen. Bradön hur det mesta a den södra sidan pa en
häll, som starkt sluttar mot forsen. Detta ställe l)ild;ir
en tatia af 29 fots längd och 12 fots bredd, jivai-a hn-
iias 70 figurer. För öfrigt ses å Bradön, som erbjuder
mycket ])eqvämare ställen för stenhuggning än sist-
nänuide häll, blott nåofra och tiuuo iioiirer, strödda här
och der. Notön har på fic^-e hällar teckningar, men i
synnerhet a en vid södra sidan mot en liten föi-grening
af forsen mycket skarpt sluttande häll, som liar några
och fyratio figurer.
Figurerna äro antingen, såsom å Xotön, helt ur-
gröpta till ungefär en linies djuj) eller, såsom a Brad-
ön, utmäi'kta med konturer af lika djuj> och af en half
till en tums bredd. Savidt uiaii kan se af ti<i-ureriias
") Ritningar öfver (lossa hällristningar tinnas hos Koni;!. \ ittrrhets
Ilistoiie och Antiqvitets-AkacJeniicn, dels äldre, dels af mig tagna 1865
och G6, som dock icke knnna göra anspriik pa att vara fullt trogna
mot originalet, ty det har olägenhet med sig att gä pä slnttandc och
stupande liidlar, der — säsom vid Bradön — stiinkct frän den under
skummande forsen står ständigt öfver ritpaj)peret.
200
kanter och botten äro de inknackade med stenar. Den
^ineiss, hvaraf liällarne bestå, är mvcket håi-d. Deras
storlek är ifrån 8 tnm ända till 7 fot.
De fiirurer, hos h vilka kan urskiljas en bestämd
form, föreställa: menniskor, fyrfota djur, foglar, fiskar,
metkrokar, ringar med ett eller tva tvärstreck, ringar
med ögla, båtar, slädar, fotsulor, horizontela linier med
uppstående streck, sädana linier med derunder gående
baoar. Dessutom förekonuna tiofurer, omöilio;a att bc-
stämma, dels emedan de tyckas vara ofullbordade, dels
emedan de äro skadade genom förvittrino- eller annan
åverkan. Menniskobilderna äro ej måno-a och förekomma
icke alls å Bradön. Af fyrfota djur finnas 3 (kanske 4)
slag, af hvilka ett är mycket talrikt och torde, att döma
af hornen (breda öi'on?), skägget under halsen, höjden
öfver bogarne och den korta svansen — • der han tinnes
— vara elijar. Foglar och fiskar äi'o vtterst fatali":e,
batai" äro ganska mänga, likasom slädar, hvilka för så-
dana kunna antagas, om man jemför dem med lappska
pulkkor^). Fotsulorna äro fa och otydliga, förekomma
])arvis å Bradön, der de dock kunna förklaras vara nå-
gon sorts gillcr (?). Hvad äter ringarne, l)ågarne och
(b' horizontela linierna med uj)pgående streck skola be-
tyda, toi-de vai'a svart att säoa. Det liixiier visserligen
ganska nära att förklara dem på samma sätt som lik-
artade figurei- a an(h-a ställen, nemligen de förstnämnda
såsom sköldar och de senare såsom fartyg, men härvid
up})stå åtskilliga svärighetei*. Man må betänka, att detta
ställe ligger ungefär 14 mil fVaii hafvet och att hit ui)p
hal" — med beräkning af att landet höjer sig 8 fot })er
sekel — ej kuiuiat vai-a direkt segelled pa 4 ä 5000 år,
') Filmen synes understuiuloin vai;i ;iri)il(liKl som dragare, iiicii detta
torde ieke kunna anföras emot min Cörklaring, alldenstund elgar kunna
tämjas. Det berättas i Medelpad, att åv som iijjptagit de s. k. Finn-
l)ygflerna i landskapet, ej hatt andra dragare.
207
och vid (len tiden liVr väl in;ien sköldprydd drake hafva
plöjt Anoerinaiiaii. Kii annan mening' vägar jag fram-
ställa. Den största delen af lignrerna äro djurbildei-,
af livilka en stor mänod skola otvifvelaktigt — såsom
ofvan nämndes — vara elgar. Kingarne skola föreställa
( lggrafvar\) och linierna med uppstående streck äro elg-
<rrafsstockar; en fiiiin' visar ett af de nämnda diuren sta-
ende })a en bagformig linia med uppåtvända streck, som
sträcka sig till djurets kropp. En del linier och streck
Torde vara afbildninnai- af stän^jsel för iiske^). Ristnin-
garne hlifva sålunda teckningar af djurfangst. Denna
förklai'ing är mycket prosaisk och tråkig i jemförelse
med en hel rörande roman, som fantasteri kunnat göra;
men skalder och andra, som ej äro besvärade ens af
sannolikheter, ma framställa, att ett ociviliseradt folk
funnit mera åtrå till sköldars klang och kanske till
och nu'd till den skönas blickar än till elofstekar
och laxar.
Det uppgifves att jemte tigurerna skulle finnas run-
inskrifter, men detta är alldeles misstas^. Väl kan en
och annan genom inhuggning eller förvittring uppkom-
men krunudur likna nägon runbokstaf, men det betyder
ingenting, då man kan a liällarne på samma sätt åter-
finna foi-men af någon bokstaf nr de flesta indo-europei-
') Dessii elsigiafvar hafva allt intill senare tider gjorts sa, att, sedan
en rnnd eller afliiim' i>rop blifvit upptagen, tvärs ötVer henne i inidten
infälldes en stock eller tvä stockar korsvis, i hvilka insattes skarpt spet-
sade träspjiit. som ntstueko uppåt och till sidorna. Sedan flera sådana
inropar anordnats, blefvo de förenade med stängsel och grafvarna täcktes
med hnskar och ris. Annn i dag finnas ä ömse sidor om forsen pä
sandäsarne djupa gropar, soiu veterligen varit elggrafvar. Elgarne gingo
in genom öppningarne å stängselgårdarne, nedföUo i groparna, spetsade
sig på spjuten och, då de ej nätt marken med fötterna samt kunnat
arbeta sig npp, blefvo sittande qvar.
-) Just i Näindforsen har i alla kända tider varit i'tt utmärkt godt
laxfiske. Vid en sida af r>rä(lön fiir inan se det sätt begagnas att flinga
lax, att han drifves in i hopsatta stängselgårdar.
208
ska och semitiska språk samt förmodligen ur flera an-
dra också ^).
Stensättningar tinnas å Hellgumsberget (Gudmiindrä).
A dess östra afsatser äro af stenar, något mindre än
ett manshufvud i storlek, liojjande njistan kant i kant
vid hvarandi-a, bildade åtskilliiia fiourer: rinjj-ar af 13
^) Här torde vara pä siii plats att oiuiiiiinua nägot oin den run-
sten, som utan rätt uppgilVes finiias i Nording-rä socken. A'i se lionom
säsora bevis för landets l)efolkning under en viss tid omtalad af Geijer
(Svenska Folkets Historia I. 91) och Strinnliohn (Svenska Folkets Historia
I. 503). Dessa liafva utan tvifvel rättat sig: efter J. G. Liljeg-rens liun-
Urkunder, hvarest under N:o 1088 näranes en runsten ä Patjerns ut jord
under Saltsåker i Nordingrå, inen utan läsning', och hänvisas man till
A. Hiilphcrs' Beskrifning öfver Aiigernianlaud (1789). Hiilphers tikriiver:
»Alderdoinslenmingar» i Nordingrii »äro . . . och en runstt-ii pa Patjerns
utjord under Saltsäker«. Den underrättelsen har väl Hiilphers fatt af
andra, dä han icke med ett ord antyder, huru stenen ser ut eller hvad
å honom är ri>tadt '), Inilkct antagaiule iir desto mera beriittigadt soui
K. i mycket litat pii aiulras uppgifter. Men dessa allmogens uppgifter
voro för 100 år sedan troligen icke siikrare än nu, dä grusbackar göras
till ättehögar, ridlstensbiklningar till kunmiel, förvittiingai- cllei- isflods-
inverkningar på hällar för hiill- och runristningar m. H. exempel i hundra-
tal. Lika säker som Hiil])hers' uppgift Ijör E. M. Striims vara i Hisser-
tatio de Angernuninia (1705) II. 45, hvarest står: »llunici lapides nulli
hic reperiuntur. ... In parccria Xordingråd circa villani Ilyntiern», [Ilvn-
tiern är ett litet topografiskt misstag af Ström, ty Paddtjärn hörcr under
Saltsäker och icke under det närgiänsande Hyndtjärn] "pctra Pattiern-
hällan conspicitur, quit* non tantum pedibus honiinum .--ed ctiam c(pioium
ungulis attrita eorum vestigia exarte posteritati reprresentat. Uiitle luvc
talia in montibus vX rupibus adhuc conspicua, origiiiem ])rinuun habeant,
non facile dixerim. ...» — Jag har pa stället eftersökt stenen och an-
ledningen till hans föregifvande. Dervid fick jag den upplysning, att
ingen mcnniska har veterligen i någon tid sett honom. Der-
jemte befanns Ströms uppgift om spär af »fcittcr» (uppkomna genom in-
sprängda körtlars afslagning) ;i (fasta) hiillar vid Paddtjiirn riktig, äf\en-
så syntes en ocli annan på samma sätt u])pkonunen runa. ett K var
mycket tydligt. Ifrån dessa iiat inliga fördjupningar, .som linnas å häl-
larne, hvarpii l'a(ldtjäni.s ;ib_\ggna(Ur stii, tyckes runstensu])i)giften liafva
kommit. ])et iir miijligt, att man inbillat sig se runor i {parziidror i
en fast häll norr om torpet vid stigen till detsainma. De liafva form af
Mur-nordiska» runor och kunna läias: ASSNKJKi och några i«t derifrän
HASUSrO.I). Siiledes får Ångermanland afstii frän iiraii att ega någon
run.->ten.
'j JJcl förtjfiuir knii.<<kc aiiiiiiirkas all i iildre aiitii|variskn iirl)flcii aMviiiidts icke
siillaii ruiiHliii i l)ctvili'lti<- uf bau t a»! c ii. Uty.
209^
till 30 fots diameter, utlöpare af 8 till 12 fots längd,
utgående frän några af nämnda ringar, rader utan sam-
manhang med andra figurer, en rad, från hvars änd-
punkter vinkelrätt utgå andra rader. Dessutom finnas
labyrinter^) å Vikskär (Grundsunda) och Sveni?k^ret
(Häggdånger) samt [jemte nyare stensättningar] å O^jtra
Harskäret (Grundsunda). Om labyrinten på Vikskär på-
stå sig personer minnas, att han lades år 1808. Jemte
labyrinten på Svenskäret äfvensom pä andra ställen af
Häo-ofd a noders kust lio^ara stenar lagda i form af en
kompassros.
Befästningsverken inskränka sig till 3 (4) kallmurade
skansar och 2 vid hvarandra liggande jordvallar till ett
fäste. Skansarne förekomma å vestra sidan af Rogsta-
klippan (Thorsåker), å vestra sluttningen af Afskottsber-
get (Styrnäs), i sydöstra sluttningen af Borgberget (Ytter-
länäs) samt en osäker i södra sluttningen af Rödkletten
(Nordingrå). Af dessa är skansen å Borgberget bäst bi-
behållen. Han haller i längd 340 fot, murens största
bredd är 25 fot vid basen och 8 fot upptill med en höjd
af högst 10 fot. En ingång tyckes han hafva haft, hvar-
est, att döma af den mängd stenar, som ligga der, nå-
gon tornlik förhöjning funnits. Bland dessa stenar an-
träffade jag en, i hvilken voro borrade 2 gropar, den
ena cylindrisk med 2 tums diameter och djup, den an-
dra konisk med 1 tums diameter vid ytan och 1 tums
djup. Fästningsvallarne finnas å prestbolets egor i
Thorsåker nere vid Angermanån ostsydost från socken-
kyrkan och ungefär V4 mil söder om Styrnäs k}rka.
De äro tva, liggande å strandåsbildningen. Den norra
vallen är upptill 95 fot lång med en bredd af 50 fot i
norr, 55 fot pä midten och 75 fot i söder, genom ett
dike, 45 fot bredt upptill, 10 fot nertill och 10 fot djupt,
*) A skär utanför motliggande Finska kust finnas äfven labyrinter
(»Pietarin leikki»).
Åntiqv. Tidskri/t. 14
210
skild från den södra vallen, som är ofvan 55 fot lansr
och 90 fot bred och är från strandäsen afskuren senom
ett dike, upptill 36 fot, nertill 6 fot bredt och med
samma djup som föregående. Vallarne höja sig ofvan
åsen högst 8 fot. Norr och vester om vallarne är en
sänkning, genom hvilken en bäck löper, öster om dem
går Angermanån, årligen afskärande stycken af dem.
Vid denna östra sida anträffade jag under vallarnes yta
en grop (eldstad?), i hvilken lago klapperstenar och
under dessa en mängd af anrättade djurs ben. Betsel,
spik och söm af jern hafva funnits i vallarnes öfra
brända yta.
Dessa vallar anser jag hafva varit grunden till
Styresholms fästning. Man har varit oense om hvarest
detta fäste le^jat. Nåo-res nienino:, att det leo-at i Medel-
pad och icke i Ångermanland, förfaller helt och hållet
vid kännedomen om förlikningsbrefvet (1398) mellan fä-
stets innehafvare och Drottning Margareta, enligt hvil-
ket de öfverläto »Styresholm i Ångermanland». En all-
män tro är, att Styrnäs gamla kyrka skall hafva varit
detta fäste, men detta är lika litet troligt, emedan den
gamla kyrkan intill senaste tider bevarade sitt forna
utseende af en befästad stenkyrka, da deremot Styres-
holms (icke: Styrnäsholms) fäste nedbrändes. Ställets
belägenhot är sådan, att det för 500 år sedan bör hafva
varit en holme ^); vallarne ligga invid Styr-näset") och
^) Vid liögt vattenstånd vårtiden iiro vallarne kringflutna af vatten.
Den med detta ställe saninianhänirande Asphyn synes vid samma tider
ock varit skild från fasta landet. Det heter nämligen i ett Aspby till-
hörigt pergamentsbref af 1489: » i millan Sigurdh i Wik ok aspö-
män • j aspömarken. ok noten igen Aspöamän - - • - - lialfTt
äpter öster aspö oc - - V^äster aspöbäcken».
-) I Hiilpliers' Beskrifning öfver Ångermanland anförcs den menin-
gen, att Styra-elf i St. llimkr/niikan (1818 års uppl. sid. 1:54) kunnat
vara Angerman-ån. Den, som först hittade pä detta, att Stördalselfven
rinner genom Ångermanland, bör vara bäst belåten med att få vara okänd.
211
hafva på si^ burit en byggnad af trä, som blifvit ned-
bränd — hvarom kol och brända spånor bland bitar af
tegel bära vittne — ; i hela Ångermanland linnas 'inga
andra ganda vallar och intet annat ställe, som kan göra
anspråk på att hafva varit Styresholmen; — ty anser
jag fulla skäl finnas att hit förlägga nämnda fäste.
Vid redogörelsen för landets kyrkor må först näm-
nas något om spår af kyrkobyggnader, som numera icke
linnas. Sådana lemningar förekomma å Skallörn i Ultra
(Grundsunda), Gammelgården å Neder-ön (Arnäs), Brå-
dum i Osterstrinne (Multrå). A Skallörn visar sig vid
vägen öfver Kyrko-edet, ofvan Kyi-kesviken, stenfot till
en byggnad, 29 fot läng, 23 fot bred, förutom ett ut-
språng å östra sidan, 7 fot långt, 16 fot bredt. — A
Gammelgården, en kulle vid Ofjärden, linnes invid nå-
gra ättehögar spår af en grundval till en träbyggnad.
65 fot läng och 24 fot bred. Vid dess sydöstra sida
var vid undersökningen en liten kulle, i hvilken fanns
multnadt trä och bitar af tegel. — Öfver den slätt,
som kallas Brådum(s utjord), höjer sig en stenig backe,
som bär lemningar af en stenfot. Tyvärr har denna
»Brådums-kyrkas» sten varit så vacker, att helt litet är
lemnadt qvar, dock tyckes grundvalen hafva varit 72
fot lång och 36 fot bred. Brådum svnes i "-anda tider
hafva varit väl odladt. Om alla dessa ställen finnas tra-
ditioner gängse, att de varit kyrkoplatser.
Landskapets nu varande k3'rkor skulle man kunna
indela i nyare och äldre. Om de förra, såsom icke hit
hörande, kan vara nog att nämna det de äro ui)pf'örda
efter medlet af 1700-talet. Tiden, da de äldre bv<rji-
des, är okänd, men säges, utan något bevis, vara tolfte
och trettonde seklen.
Af dessa gamla kyrkor qvarstå 20, livilka alla så
nära öfverensstämma med Jivarandra, att det äi- endast
storleken, förhallandet mellan längd och bredd och hos
212
några få takets hvälfiiing, som skiljer den ena frän den
andra. En sådan kyrka är ett aflångfyrkantigt skepp,
saknar chor och torn, men har vid södra sidomurens
vestra ända ett vapenhus och vid norra murens östra
ä,nda en sakristia, allt uppfördt af gråsten, skeppet i
äldre, vapenhus och sakristia i jemförelsevis yngre tid.
I medeltal finner man skeppets längd vara 75 fot och
bredd 35 fot. Murtjockleken är 4 å 5 fot. Byggnaden
saknar socklar och livarje sorts murning, som ej har
direkt praktisk nytta. På midten af sidomurarnes in-
sida uppstår en (femsprångig) pilaster, hvarpå livilar en
några fot bred skarpkantig skiljobåge, mot hvilken sluta
sig tvenne stjernhvalf. Det gifves äfven k3rkor med 3
hvalf, men detta tyckes bero af senare tillbyggnader på
längden. En och annan, som saknar stenhvalf, är täckt
af ett tunnhvalf af bräder. Höjden från golfvet till slut-
stenarne är knappt ske]j})ets bredd. Skeppet har fönster
i öster och vester samt ett eller två på hvardera lång-
väffiren (af livilka dock na irra äro tvdli^en tillkomna i
senare tider). I alhuänhet hafva dörr- och fönsterö})p-
ningar nindbågiga betäckningar, ehuru det gifves undan-
tag, så att i samma kyrka kan finnas en rund- och en
spetsbågig öppning, äfvensom att murytan har spets-
bågig öppning men fönsterbågen är rund. Vattentaket
är mycket spetsigt, dess gafvel är i det närmaste en
liksidig triangel.
Af kyrkornas lösegendom sedan katolska tiden fin-
nes ännu något i Ix-liåll: helgonaskåp och bilder, cruci-
fixer, (trasiga) messkläder, rökelsekar, dopfuntai*, ett
litet skrin i lllanger och ett litet crucifix i Edsele, båda
byzantinskt arbet(! af emaljerad koppar, samt följande
saker med inskrifter i nundvstilar:
Klocka i l>jertra: Ano : dni : Mdvi : C : opietu (coni-
pletum) : est : hoo : opus : ad : laudes : u (n? =r nostrai) pi.
(pite?) u : (virgi?)nis : marie.
213
Klocka i \'ibyggcrå: Help . got . dat . dit . gut . wol .
flete . in . marien . ere . wil . icl< . disse . kiocke . geten . ge-
schen . int . iar . xvc . unde . xui. (15 IG).
Klocka i Ytterlänäs: ave . maria . gracia . plena . do-
minus . tecum . benedicta . tu . in . mulleribus.
Patén af silfver i Reselc: hostia . sacra . ihc (Jesus) .
anime . fit . hic . optimus . esus.
Patén af silfver i Junsele: ave . Maria . gracia . plena .
dominus . tecum . benedic.
Kalk af silfver i Junsele: sanguine . mundamur cuius
modo . carne . cibamur.
Patén af silfver i Hellgum: avem . (ave Maria) cele-
sti . benedicoe (henedictione) . benedicat . nos . pr (pater) .
et . fili9 . et . spc (spiritus) . sts. (sanctns).
Kalk af silfver i Hellgum: de . vera . vite . fert . hoc .
vas . pocula . vite. (vita^).
Patén af silfver i Tliorsåker: ave . Maria . gracia .
plena . dominus . tecum . benedicta . tu . in.
Kalk af silfver i Tliorsåker: sanguine . mundamur .
cuius modo . carne . cibamup. (cibamur).
Kalk af silfver i Stigsjö: desse . kelk . de . ho-
ror . to . der . visscher . (?) in . sante . peters . kerkio .
to . des . helge . cruces . altar.
Dojjfunt af kalksten i Hothea: Que (quoniam) . apud .
te . est . fons . vite . et . in . iumine . tuo . vide . . . (? videbi-
mus) lume (lumen) . tuum.
Uppsala i A})ril 18G8.
Karl Sidenbladh.
214
Tabell, utvisande fornlemuiiiganias utbreduiiig i Åugermanlaiid.
Häo-crdanfirer
Rosen.
Högar.
sten-
sätt-
ningar.
Bor-
gar.
4
12
42
6
1
22
1
1
7
17
45
33
19
29
100
13
23
11
8
6
43
62
1
15
5
21
95
44
27
33
3
11
8
9
16
5
9
41
1
2
1
1
1
1?
■^^ CO »
Hernö
Säbrå
Höo"siö
Gudmundrå
Ytter-Lännäs
Dal
Thorsåker
Nora
Skoof
•^"■"o
Biertrå
t)
Stvrnås
Bothcå
Ofver-Lånnås
Sanofa
Multra
Sollefteå
Låno"sele
Ed
Resele
Liden')
Nordinsrå
Ullånger
Vil)\'o-(rerå
Jon
Nätra
Siälevad
Arnäs .
Grundsunda
Nordnialin*''
352
496 4
4
^) Flera å ett ställi;. -) I dcuna socken
finnas äfven hällristningar
II.
Foriileniiiiiig<ar i Medelpad och Helsiiiglaiid.
Sedan Docenten Sidenbladh afslutat sina antiqvari-
ska forskningar i Ångermanland, erhöll han af Kongl.
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien ett an-
slås; af 400 Rdr för att under sommaren 1868 under-
söka Medelpads fornlemningar. Hans i December må-
nad fullbordade berättelse, innehåller på 29 ark en be-
skrifvande förteckning öfver fornlemningarne i provin-
sens alla socknar, såväl de som höra till hedniska ti-
den ^) som medeltidens, hvarjemte af honom atlemnats
en kortfattad öfversigt af resans resultater, afskrifter af
i Medelpad förvarade pergamentsbref från medeltiden
samt åtta fynd.
Efter den nyssnämnda öfversigten, jemförd med sjelfva
sockenförteckningarne, meddelas följande uppgifter.
De fasta fornlemningarne i landskapet, som icke
äro af kyrklig art, äro grafhögar, rosen, borgar, run-
stenar samt några få bautastenar och stensättningar.
Grafhögarne äro oftast mycket steniga och ej säl-
lan kantade med stenar rundt om foten, för öfrigt lika
de Ano:ermanländska.
Rösena äro lika med dem, som förekomma i An-
germanland. I Våla, Tynderö socken, tinnes ett ganska
') De hedniska fornU-mniiisfanu" liatVa af lu-rr Sidciihlailli hlifvit in-
förda pä den karta öfver Vester-Norrlands län, pä livilkon de Angerman-
ländska fornlemuinganie förut blifvit utmärkta.
216
egendomligt röse, 130 fot långt, 42 fot bredast, 3 — 5
fot höo-t, afsmalnande mot ändarne. Den vestra ändan
är fyld med stenar till en längd af 40 fot, den öfriga
delen är skålformig. Det är nu delvis utrifvet och
öfvervuxet af skog. Stenarnes storlek är densamma,
som i vanliga rosen. Ett sådant ligger helt nära i syd-
ost. A Dårholmen i Dingersjö b}^ Njurunda socken, äro
på en plats af ett par tunnland 60 små rosen samlade,
alla af mindre stenar, hopgyttrade vid hvarandra, mer
och mindre utrifna och förstörda. I ett af dem, som
ligga närmast berget, gjordes år 1868 vid midsommars-
tiden åverkan af tvenne jordagodssökare. De anträffade
bland stenarne en liten ring (?) eller smal hopböjd ten
af o-uld, knappt 2 tum lång. Desslikes anträffades ibland
bitar af brända l)en fragmenter af kopparniter ^). Rö-
sena, som i allmänhet hafva sin ])lats nära hafskusten,
förekomma här, liksom i Ångermanland, på några få
ställen äfven in i landet, dock vid större vatten. Så-
lunda anträffas de i Hafverö socken vid den stora Holm-
sjön; i ett röse derstädes anträffades glasperlor, en liten
bit jern och ett fragment af l)en med inristade streck^).
Likaledes vid Stödesjön iiro kummel, men emellan dessa
trakter intet. Det torde, da rosen förekomma så långt
in i landet som i Hafverö, icke vara osannolikt, att de
äfven kunna anträffas vid angränsande större vatten i
Helsinofland, Herieådalen ocli 'lemtland.
Stensättningarnc äi-o af ringa vigt. A Qvisle
esror i Njurunda socken hnnas a ett berg några fvrkan-
ter och hästskoformer. A Vapelskogen i Sköns socken
') Sex ol)cty(lli^-a l)itar af Ijioiis (eller koppar) åtföljde berättelsen.
Till hvilkeii period de böra liänföras, kan icke åtgöras. Guldtenen synes
hänföra fyndet till den iddre jernäldern.
-) Fyndet åtföljde berilttelseii. ]?<'n- oeli jernstyckena äro för små,
för att man skulle kunna fnissa sig till deras bestämmelse. Två af per-
lorna äro niyeket siiiii, den tredje deremot stor, med prydlig mosaik-
inläggning, men skadad af eld.
217
finnas likaledes å ett ber"; nao-ra små enkla stenrader
utan märkbar inbördes ordning.
Baiitastenar finnas ä tre ställen. På tvenne 'fin-
nas obetydliga ristningar. Den ene af dessa stenar, 10
fot lång, 10 — 12 tum bred och 4 — 10 tum tjock, restes
å en hög, der han ursprungligen stått, vid Horsilje gård
i Timrå socken.
Vid Vestbo i Njurunda socken finnes en »ankar-
sten»^), bredt äggformig, med inhuggen ränna rundtorn
midten och korsvis öfver ena sidan. Han haller i längd 2
fot, i höjd och bredd 1 fot 7 tum. Rännan om midten
är 2 tum bred och V2 tum djup. Denna sten har för
en längre tid sedan tagits från toppen af en hög, som
raserats, och uppsattes nu på en fot af stenar, på en
liten gräsplan vid vägen mellan byn och Nolby.
De återfunna runstenarne äro i berättelsen afbil-
dade. Följande rättelser till Liljegrens Runurkunder
meddelas. L. 1072, after, icke iftee. L. 1074, ritu,
icke RiSTU, IBTIR TIS . ., i stället för abter tisi. L. 1076,
ANUTRiTi (d. v. s. Anutr riti) i stället för . . ut riti.
Slutet är osäkert; Liljegrens läsning kan icke vara rik-
tig. L. 1077, TULHA riti, icke ulha risti; sinn, icke
SINA. L. 1079, LiTU RAISA är icke rätt; det förra har
icke stått på stenen, i stället för det senare står ritsa.
Utom dessa återfunnos stenarne L. 1073, 1080 (nu oläs-
lig) och 1082, hvarjemte anträffades tvenne nya stenar,
den ena vid Offre i Attmars socken, den andra i Sköns
^) En likuandc sten förekommer atVcn i Helsingland (cnliiil uppgift
af D:r Landgren). Dermed torde man ock fä jemföra de tvii stenarne
från Nerike, som äro afbildade i Hofbergs Nerikes gamla minnen, s. 77,
78, den ena funnen i ett stenrör, den andra hland skilrfvor af mcnnisko-
beu och jenisaker, samt de i Nicolaysens Norske l<\)iulevninger s. 3G7,
395, 402", 486, 648, 679 och 681," tre från S. Bergenhus, en från N.
Bergenhus, en från N. Trondhjems och två från Nordlands Amt. Af de två
sistniimnda fans den ene i vm graf från jernåldern, den andre åter på
toppen af en grafliög. Se Liljegren och Brunius, Nordiska Fornlemnin-
gar pl. xci samt Urda IL s. 356.
218
kyrka. Den förra hade år 1810 funnits sönderbruten i
den steniga jorden bakom Nämndeman Grafströms gård
i Attmarsby. Stenen låg nu, efter att en längre tid
hafva varit inlagd i en trappa, vräkt vid ett stall, men
flyttades ner på gården nära landsvägen, der han hvi-
lar rest på och emot stora jordfasta stenar. Det åter-
stående af inskriften lyder: ••ln^ HIM-Mlh IT • M •
M^(H)YIAI • • • t) »MHIh MK Den andra runstenen upptäcktes
vid rifningen af Sköns gamla kyrka och står nu insatt
i den nyas tornfot. Dera läses i en enkel slinga; ^Ih^h:
KMI hl+li- mh : +MIA : M [\\\> : -hM +1 : fM- h[\%h HI1«. Uti
AFTER är r bakvändt. Runstenarne vid Målstad och
Sköle i Tuna socken samt vid By i Sättna socken hafva
Ijlifvit resta af herr Sidenbladh, som anhållit att få hafva
verkstäldt detta på egen bekostnad.
En modern runsten med nästan utnött ristning fin-
nes i Timrå kyrka.
Grundvalar till kapellbyggnader, som nu ej
finnas, ser man vid Qvisle i Njurunda socken. Båräng i
Alnö socken, Okne och Vigge i Stöde socken. Hammar
i Torps socken. Grundvalar till mycket gamla hus,
fyrkantiga med eldstad i midten, finnas i Selångers soc-
ken vid Påläno: och ()<>:o:esta. Det förra har tvenne si-
dor 57, de andra 58 fot långa, det senare är ungefär
58 fot i qvadrat. Eldstaden i detta består af en flat
hög af stenar, som äro brända samt hafva under och
omkrino- i>'vr kol.
o o
219
Nedanstående af herr Sidenbladh uppgjorda tabell
visar fornlcmningarnes fördelning på de olika socknarna.
Njurunda
Attinar ..
Tuna
Alnö .:
Sundsvall
Skön
Selånger
Sättna
Stöde . ..
Borgsjö ..
Torpa
Hafverö .
Timrå ... .
IndaP)
Holm ....
Liden
Tynderö
Hässjö ....
Ljustorp
I I Sten-
Rösen. Högar, sätt-
ningar.
Bauta-
stenar.
Run-
stenar.
76
3
3
30
3
8
74
26
200
43
— I 3
1
149
100
1
24
10
30
1
33
44
22
4
23
3
4
1
2
1
Bor-
gar,
159 i 755 I 2 1 3 I 10') 3
') Herr S. säger det vara sannolikt, att han i Indals socken farit
förbi någon ättehög, emedan det a norra elfstrandoii öefiinnits omöjligt
att utan särskild gräfning undersöka, huruvida en mängd toppibrmiga kul-
lar äro naturbildningar eller icke.
-) Om man tager i betraktande äfven de runstenar, som äro af
gammalt kiinda, men hvilka det icke lyckats herr S. att utertinna, för-
ändras ruiistcnsuppgirterna för följande socknar: Tuua 3, Selånger 4,
Skön 3. Slutsumman blir då 15.
220
Helsinglands Fornminnesförening har under lop-
pet af fyra år af Kongl. Vitterhets Historie och Anti-
qvitets Akademien erhållit ett årligt understöd af 200
Rdr Rmt att användas till upprättande af sockenförteck-
ningar öfver fornlemningar. Föreningen har såsom fruk-
ter af denna sin verksamhet till Akademien aflemnat
med stor omsorg upprättade och i detalj utförda kar-
tor jemte förteckningar öfver fornlemningarne i Rogsta,
Ilsbo, Norrbo, Delsbo, Tuna, Högs, Jättendals, Gnarps,
Forssa, Idnors, Hassela, Bergsjö och Harmångers sock-
nar. Kartor öfver Xjutånger, Norrala och Söderala äro
redan upprättade, ehuru de icke hunnit inlemnas till
Akademien.
Förr än dessa undersökningar blifvit afslutade, torde
det icke löna mödan att utförligare redogöra för de vig-
tisa resultater de lemna för kännedomen af vårt folks
forntid och odlingens äldsta utbredning. Dock kan det
vara af interesse att redan nu, i sammanhang med upp-
gifterna från Ångermanland och Medelpad, se en ta-
bellarisk öfversigt af Norra Helsinglands fornlemningar.
Denna öfversigt eger endast en provisorisk charakter;
särskildt kan för en och annan socken något fel vid
hopställningen lätteligen hafva insmugit sig, i följd af
de tidigaste förteckningarnes icke alltid konseqventa
terminologi.
Att döma efter de uppgifter, som förekomma i soc-
kcnförteckningarne, ega de helsingska fornlemningarne
mycken likhet med de tvenne nordligare landskapens.
Såsom något nytt för den, som kommer norrifrån, kunna
anföras de triangclformiga ocli rektangulära högarne (i
Jättendals socken) samt den om mellersta och södra
Sveriges runda stensättuingar påminnande »domringen»
å samma jjraffält.
221
Öfversijjt af fornlemningarne i Norra Helsingland.
Gnarp
Jättendal ...
Bergsjö
Hassela
Harmånger
Rogsta
Tuiia
Idnor
Hög
Ilsbo
Norrbo
Delsbo
Forssa
Rosen.
Högar.
St«f- Bauta-
?^"- stenar,
ningar.i
Run-
stenar.
Bor-
gar.
35
78
1
35
225^)
87
1^)
,
1
26
7
76
93
102
2
12
446
3
2
1
31
45
3
1
257
1
2
26
1 —
26
1? —
1
34
2=^)
-
19
279
-')
1
') Af högarne äro två triangelformiga, en rektangelformig.
-) En rund stensättning, nu förstörd (»doinring»).
^) Dessutom runristad ring å kyrkporten.
UpiJgifterna om fornlemningarne i Medelpad och Helsingland äro ur hand-
lingar i Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens archiv samman-
dragna af
Hans Hildebrand.
Den äl<lre jerualdcrii i Norrland.
Hans Hildebrand.
Beiiäinniiigen «äldre jeriiålder» är tyvärr flertydig.
Om man t. ex. slår upp pl. 14 — 17 i Troyons Habita-
tions Lacustres, finner man der öfverskriften «äldre jern-
ålder» tillagd några schweiziska fynd, som ega mycken
likhet med de fornsaker man erhållit från det märkvär-
dio-a o-raffältet vid Hallstatt i Salzkammerout. Granskar
man åter dessa fornsaker i Wiens Antik-kabinett eller
uti von Säckens arbete Das Grabfeld von Hallstatt, fin-
ner man snart, att jernvapen visserligen förekomma uti
dessa fynd, men att de, särskildt hvad svärdsklingorna
angår, tillhöra bronzälderstypen. Man måste i följd deraf
draga den slutsatsen, att dessa fornsaker tilliiört ett bronz-
ålders-folk, livilket liVrt sig att använda jernet. Då så är
och då i öf]'igt all inhemsk jernålder norr om Alperna
och vester om Elbe är germansk^) egendom och man
följaktligen liitteligen blir van att med hvarandra för-
ena beirreppen nordalpisk jerniihler och germansk natio-
nalitet, och då dessutom den fornsaksperiod, till hvilken
Hallstatt-sakerna m. m. liöra, icke charakteriseras af jei'-
') Jag anvilndor ordet f^crmanskt såsom gemensamt iiamii för de
folk, hvilkas nuvarande repnisentantcr iiro Skandinaver, Engelsmän, Hol-
ländare och Tyskar. Germansk liar i mänga författares arbeten blifvit
liktydigt med tysk; men detta missbruk torde icke kunna iippliiifva de
skäl, som tala för användandet af germanisk i dess omfattande betydelse.
223
net uteslutande, utan detta framstår mera såsom något
främmande, hvilket man tillegnat sig, synes det mig
vara vilseledande och derföre olämpligt, samt derjemte
ej fullt berättigadt, att åt denna sydligare fornsaksperiod
gifva namnet »äldre jern ålder». Man kan kalla den med
skäl en yngre bronzålder. Dä den tydligen har tillhört
gamla historiens Kelter, kunde man kalla den keltisk^).
Uti Södern kunde benämningen »äldre jernålder» lätt
komma denna archeologiska period till del, alldenstund
derstädes uppå denna följde en fullt utbildad jernålder,
de germaniska stammarnes, hvilken der blir den yngre
och hvilken der blifvit utan afbrott fortsatt intill våra
dagar. Här uppe i Norden, frän Eidern till Sveriges
och Xorges nordligare nejder, är förhållandet olika. Vi
hafva en äldre jernålder, som uti flera afseenden förrå-
der en nära frändskap till vestra Europas germaniska
jernålder, och vi hafva en yngre jernålder, som icke är
en fortsättning af den äldre och icke heller förråder
någon närmare slägtskap med vesterns germaniska jern-
ålder. Om då vi nordbor mottaga som fullgod benäm-
ningen äldre jernålder på den period, till hvilken Hall-
statt-sakerna höra, få vi följande schema: en äldre jern-
ålder i Södern, med blandning af jern och bronz, en
yngre jernålder i Södern af germaniskt ursprung, en äl-
dre jernålder i Norden, som icke står i något fränd-
skaps-förhållande till Söderns äldre jernålder, men der-
emot står dess yngre jernålder mycket nära, och till sist
en yngre jernålder i Norden, som icke har något när-
mare att skaffa med Söderns yngre jernålder. ]\lan kan
med skäl fråga: kan af detta u{)})komma annat än för-
virring?
Den nordiska fornforskningen har i vetenskapens
historia ett så afgjordt försteg, att vi ma mod skäl anse
^) Engelsmännen hafva kallat den motsvarande perioden i England
»late-keltic».
224
oss berättigade att bilda oss en särskild terminologi,
oberoende af de benämningar, som andra länders veten-
skapsmän upptagit, och vår vetenskaps historia har visat,
att den nordiska skolans terminologi annars vunnit erkän-
nande äfven utom Nordens gränser. Då vi hafva tvenne
jernäldrar och af dessa den äldre har afgjord likhet med
vesterns fullt utbildade germanska jernalder, anser jag,
att vi hafva allt skäl, till undvikande af begreppsför-
virring, att icke tala om någon icke-nordisk äldre jern-
alder, som icke har någ^t sammanhang med Nordens
äldre jernalder. Så har likväl skett. Kapten Otto Blom,
t. ex., redoo^ör i sina särdeles interessanta »lao-ttao^elser
angaaende Materialet i den aeldre Jjernalders Vaaben»^)
först för förhållandena under Troyons premier åge du
fer och sedan för jernets beståndsdelar under Nordens
äldre jernalder. Man har visserligen skäl utt vara tack-
sam för så mångsidiga upplysningar som möjligt, men
om nå^on deraf fiinier sig^ berätti^^ad att från förhållan-
den, som höra till denna s. k. premier Age du fer,
draga slutsatser med anspråk pa deras giltighet för Nor-
dens förhållanden, är man redan långt gången å af-
vägar. Herr Bloms iakttagelser hade betydligt vun-
nit i interesse, om han i stället hade, för jemförelsens
skull, vändt sig till de germanska jernåldersgrupperna
i vestern.
Då man alltid insett, att Nordens jernalder tillhört
de nuvarande tre Nordiska folkens förfäder, hafva de
archeologiska periodindelningarne och de öfriga tidsbe-
stämmelser, som fornsakerna gifva vid handen, ett syn-
nerliijt interesse för de historiska studierna. Så t. ex.
måste svaret på frågan: när begynner jernåldern i Nor-
den? då vår jernalder icke är någon fortsättning af vår
bronzålder, på samma gång besvara den för historien
') Aarbögcr for Nord. Oldkyiidiglied og Histoiie 1868, s. 1 f.
225
vigtigR frägan: njlr komino våra furfäder till sina nu-
varande ))}gder? Fornknnskapen har ännii icke kunnat
afgifva sitt svar; man måste ännu nöja sig med att få
svar allenast på den frågan: hvilka äro de första möjliga
tidsbestämmelserna inom jernåldern?
De främmande m3mt, som finnas i vår jord, kunna
afgöra denna fråga. Redan 1844 uppvisades i Sverige,
att de äldsta i vårt land funna m^nt äro vestroraerska
silfvermynt, denarer, från första, men isynnerhet från
andra och beo:vnnelsen af tredje århundradet efter Christi
födelse, äfvensom att efter denna handelsperiod följde en
annan, lika lätt att begränsa, då vest- och östroraerska
guldmynt, solidi, de flesta hörande till det femte århun-
dradet, kommo till Sverige^). Jernåldern i Sverige räk-
nar således anor från vår tideräknings första århundra-
den. Emellertid antog man i Danmark, hvarest äfven
romerska fynd liade blifvit gjorda och uppmärksammade,
äniHi så sent som 1846, ja senare, att bronskulturen der
förträngdes först inemot år 700')-
Emellertid blef det i Danmark, som man, tack vare
de samlade vitnesbörd, som de stora torfmossfynden af-
gåfvo, allra först,, från början af 1850-talet, började när-
mare undersöka arten af de fornsaker, som träffades till-
sammans med denarerna och andra samtida romerska
fornsaker^), samt uppställa en äldre jernälder, som ansågs
sluta vid pass år 450. Man finner detta system vidare
utbildadt i Worsaaes »Slesvigs Oldtidsminder»"'), der grup-
peringen är följande:
') B. E. Hildebrand, Anteckningar lill K. Vittcrliets Historia och
Antiqvitets Akademiens dagbok för iir 1843. Stockholm 1844 samt
Anglosachsiska mynt i Kongl. Svenska Myntkabinettet. Stockholm 1846,
inledn. jh' redogörelsen i Svenska Folket under Hednatiden, s. 19.
-) Worsaae, Blekingske Mindesnuvrker tVa Iledenold, s. 78.
^) Worsaae, Afbildninger. Köpcnliamn 1854. Aarböger 18G8, s.
349. Herl)st i Annaler for Nord. Oldkyndighed 1861, s. 308 f.
*) Tryckt i Köpenhamn 1865.
Antiqv. Tidskrift. 15
226
Den äldre jernäldern, ,inigefiir från år 200 — ^^)00
efter Christus till ar 450 — således svarande mot denar-
ålderi).
Den vno-re iernålderns föi'ra afdelnini>-, uii<ie-
fär frän ar 450 till ar 700 — således svarande mot
solidusåldern oeh de närmast följande århundradena.
Den vno-re iernålderns senare afdelninir, uns»-e-
fär från ar 700 till 1000 — således svarande mot de
arabiska och de vesterläiidska myiitperioderna.
Mot demui indelning har iao: ar 18G6 uttalat mio- för-
nämligast på grund af de svenska fornsakernas art. Jag
framlade nå<2:ra bevis för det nära sammanhang-et mellan
denar- och solidus-åldrarnas fornsaker, för nödvändighe-
ten att förena dessa två perioder till en stor ilhlre jern-
alder, i motsats till h^ ilkcn den återstående jernåldern
intog en fullkomligt sjelfständig ])lats. Jag uttalade der-
jämte min öfvertygelse, att skilnadeii mellan fornsaks-
grupperna måste u})})fattas såsom vitnesböi'd om en be-
stämd skiliaktiohet mellan tvenne, om ;in l)eslä<>'tade,
dock till sin utveckling mycket skiljaktiga stammar. Den
äldre jernåldern skulle da tillhöra de götiska (märk väl:
icke gotiska) stammarne, hvilka jag antog, ])a grund af
fornsake]'nas vitnesbörd, stå i ganska nära förhallande
till Vesterns germaner; den yngre jernåldern skulle till-
höra en annan från amiat hall invandrad stam, hvars
representanter i Sverige voro Svearne. Att den yngre
jernåldern i Götaland efterträdde den äldre, uppfattade
ia<i: som ett vitnesbörd om det af mån<>'a andra omstän-
digheter styrkta factum, att Svearne gjoixle sig till (Jö-
tarnes herrar och l)landade sig med dem, Inarefter af
Svear och Götar uppstod det svenska folket.
Följande år framstäldes en modifikation af det dan-
ska systemet'), hvarigenom man i någon- mon närmat
') Engelhardts Kmjfcliul Moselund, Köpetilianin 18(17, livjiiost meddelas
en intressant öfversigt af de danska fynden från den s. k. niellan-jerniildern.
227
sm till (le ;if iiiiii' uttalade Asiixterini, ocnoni att skilja
solidusperioden och dess fornsaker från den } iigre jeru-
åldern och u})p.st;\lla den såsoin en mellanjernälder.
Äfven om denna anordning har ett afgjordt företräde
framför den ur Slesvigs Öldtidsminder nyss refererade,
derigenom att denna sa kallade mellanjernålder l)lifvit
bestllradt skild fi-an den yngre jernåldern, med hvilken
han icke har det minsta att skaffa, synes m\<x ännu icke
tillräckligt vara gjordt. Sa länge man up[)ställer en
jernalder såsom stående emellan den äldre och den yn-
irre, kan det lätteliuen in^-ifva den felaktiga föreställnin-
gen, att de tre jernåldi'arne äro lika berättigade, gifva en
falsk föreställning om en utveckling, som begynnande
under den äldre fortgår under mellanjernäldei-n för att
inom den yngre tinna sin fullbordan. Vill nnm nödvän-
digt särskilja solidusperioden med dess fornsaker, har
denna otvifvelaktigt sin rätta plats såsom en yngre afdel-
nin'>- af den äldre jernåldern, ehuru, att döma efter de
■ svenska förhållandena, det synes omöjligt att genom-
föra en fullständio- eiroskilnad mellan denaralderns och
solidusålderns fornsaker ^).
Ett närmare studium af de svenska fornsakerna, lik-
som de fynd, som kommit till Statens Samlingar sedan
våren 18GG hafva i allo stadfästat min öfvertyi^else i
denna fråjra och jair beoao-nar således benänuiingen äl-
^) Engelhardt aiigitVcr, anf. st. s. 9, såsoin cliarncteristica tVir incUan-
jernåltlein ;
1. (i u 1(1 so lid i frän åren 425 — o25 i stället för de tidigare de-
narerna; — men denna skiljaktigliet beror tydligen i)å förhållanden ntom
Norden och kan ingalunda eharakterisera perioder inom en utveckling, med
hvilken de ieke stå i minsta inhördes sammanhang.
2. Guldbrakteaterna; — men dii deras tillkomst i viss mon be-
rodde på bekantskapen med de främmande guldmynten, ådagalägga de
icke annat iiu att ett nytt arbetsmotiv tillkommit, ingalunda att eu genom-
gripande kulturförändring intvädt.
3. De stora bågspii n n ena, sådana som AV. tig. 428 oeh 429
samt denna uppsats hg. 4, pl. 1 hg. 3; — men dessa äro att anse så-
som utbildningar af denarperiodens former, hvilket tydligen ses af öfver-
228
dre i ern åldern i vidsträcktare betydelse än den dan-
ska har, i det iaii: låter honom omfatta såväl denar- som
solidus-perioderna (äldre jernåldern och mellan-jernål-
dern). Dermed vill jag likväl icke hafva sagt, att man
ej skulle kuinia hänföra någon särskild typ till början
eller till slutet af denna period, liksom de från främ-
mande land införda mynten och öfriga fornsakerna till-
höra skilda tider. Med tillfredsställelse har jag af ett
tidninosrcferat från förlidet ars naturforskaremöte sett,
att de norska fornsakerna bragt professor Rygh till
samma åsigt. Han anser, att den äldre jernåldern i
Noroe räckt inemot ar 700. Da Vd^^ icke varit i till-
fälle att studera de norska fornsakerna annat än efter
beskrifnino-ar och i aftecknino-ar, våa'ar iao- icke uttala
mig härom. Omständigheter finnas, som göra det (ro-
ligt, att den äldre jernåldern räckt något längre i Norge
— liksom i Danmai-k — än i Sverige, men det synes
mig dock underligt, om tidsskilnaden mellan Sverige
och Norge skulle belöpa sig till mycket mer än ett ar-
hundrade.
När jag anser den yngre jernåldern i Sverige af-
lösa den äldre nägot efter (h't femte århundi'adets slut,
iiällcr detta (h-n slutlifia aflösnino-en uti Sveris2;e sunnan-
skogs. Senare undersökningar, af hvilka de, för h vilka
jag här kommci- att redogöra, ;n'0 l)land de vigtigaste,
hafva öfvert}gat niig, att allt landet ofvan skogarne icke
fi-iiiigsruiiiicr och torde koiniiia ;itt i drtiilj ii|)|)vi>;is i O. Montclii jirhctc
»Frän jcnialdcni», liv;ir.s plaiiclicr jag är i tdltldlc att längre liam ciicra.
4. All vii II (I a II (I et al' iiiello och inlägguiiig ined gl a si) i lar;
— men detta l)evisar alienasit införandet al' nya arhetsinotiver, al' hvilka
åtiuinstonc det senare torde vara heniladt frän det hyzaiitinska riket.
5. Hegrafn i ngssättet; — men detta in- iiiinu iov litet kiindt
under hela viir jernäl(h-r (jfr ticdje tillägget i min öfv(!isättning af Smjrre
Stnrlesons Koniingahok 1. s. '.>2i) i.) att man skulle knnna dei'])ä grunda
en periodindelning, l^niiclliardt anmiirker sjelf (Aarijiiger for ISCiS s. llJä):
)'nian kjender endiiii kun faa Gravstedci' tia Mellein-Jernaldi ren og (hit er
cudnu ikke oplyst, om .lordftt;st(-lse har \ieret den sedvanlige (iravskick».
229
från början vurit Svearnes egendom utan att cler funnits
götisk l)efolkning. De två forn-norcliska runskrifterna i
Hölebo härad och än mer de två uppländske runste-
narne med samma slags inskrifter, jämte en icke obe-
tydlio- mäno(l fornsaker visa det ovedersäolioen. Men i
Svitjod d. v. s. Mälarelandska[)en måste den äldre jern-
åldern hafva ])lifvit aflöst icke så litet före slutet af
femte århundradet. Ett sommartiden 1866 inkommet
fynd^), åt hvilket jag hoppas fa egna en särskild fram-
ställning, har jämte andra omständigheter gjort det i mina
ögon mer än sannolikt, att man inom denna landsdel
(Svitjod) måste urskilja ett mindre område, som var de in-
vandrande Svearnes ursprungliga bygd, inom Inilken det
götiska elementet, om det verkligen någonsin funnits der,
måste hafva försvunnit ännu mvcket tidijyare, så tidigt
att det knappast kan hafva lemnat några spår efter sig.
Om inom detta område Svearnes jernålder d. v. s. den
s. k. yngre jernåldern fans, såsom jag tror, redan un-
der denarperioden, blifva benämningarne äldre och yn-
gre jernålder icke fullt lämpliga för Sverige. De fullt
korrekta nanuien skulle då ])lifva (Jötarnes och Svearnes
jernålder.
Att den äldre jernåldern är representerad i Norr-
land vore fc^^iiska märklio-t, äfvcn om nian icke hade
mera än ett eller annat fynd frän denna aihigsna tid.
Då fynden, såsom i (h't följande visas, äro ganska många,
vinner detta ka})itel af fosterlandets fornkunskap myc-
ket i interesse. De foi-usaker, som 1)li{\it bevai-adc iVån
denna tid, förvaras dels i Statens Historiska Museum,
dels i Helsin"lands fornminncsföreninas sandinjj: i Hu-
C; C C?
diksvall. Att denna undersökning l)liFvit sa rikhaltig som
deu ini ;ir, bei-or till en stor del pa drw utniiirkta väl-
vilja, som beredt mig tillfälle att uti Stockholm granska
^) Tvenne ovala spiinnbucklor af en mycket tuliii' utvfckliiiijstvp. funna
vid As-Husby i Noirsuuda soc-kcu, Erliugluindia härad (luv. Sölio).
230
de vigtigaste fynden från den äldre jernäldern, som för-
varas i Hudiksvall). För denna förmon såväl som för
mänga värderika upplysningar ståi' jag i tacksamhets-
förbindelse till föreninsfens Sekreterare D:r J. A. Wi-
ström. Docenten Sidenbladhs reseberättelse från Medel-
pad, Helsingslands forminnesförenings af dess nitiske ord-
förande Kontraktsprosten D:r L. Landgren uppsatta soc-
kenförteckningar öfver fornlemningar samt n. v. Kyrko-
herden N. J. Ekdahls berättcdse om en flerårig resa i
Norrland (1827 — 1830), alla förvarade i Kongl. Vitter-
hets Historie och Antiqvitets Akademiens archiv, hafva
beredt mii)- möili<i'het att frandiåUa sammanhangret mel-
lan dessa iyud och de fasta fornlemningarne i samma
trakter.
Från Vesterbotten, dei- de fasta fornlemningarne
(rösena), enligt Ekdahl, upphöra i Piteå socken"), och
från Ångermanland känner jag intet f3aid från den
äldre jernäldern. Deremot äi"o de talrika från Medel-
pad och nordöstra Helsingland.
M C (1 c 1 1> a d s i'v II (1.
I. Ljustorps socken, Vester Frötuna.
Socknens bygd går från Kringelfjärdens nordända
rätt iiKit landet längs ett mindre vattendrag. Inom Vester
Frötuna, på gården Höge egor, hade, enligt hr Ekdahl,
trenne högar blifvit utföi-da på åkern, af hvilka tvenne va-
rit 4 till .') alnar liöga, den tredje något mindre. Man hade
dervid funnit nicn ii iskolxMi, en oval niessingsplåt, 8
') Del iir iiKijlinf, ;itt. llciM l'\ii(l IViiii s;iiiiin;i tid fcirvaiab uti Hudiks-
valls iiiuscuui, livilka ick(; koiniiiil lill luiii kannedoiii.
'-) Dr uppliöia, (;iilif,4 lir Sidfid)ladli, redan i Skfllcfto socken, men
dä Ekdahls piistacnde stfules al' Ijcstiiiuda Kpccialupp^iiftiT, synes detta
mij' vara fullt tiliförlitiiiit.
231
tum lång, 5 till 6 tum bred, af ' s tums tjocklek, full
med spikliAl i kanten, samt ett spänne af messingstråd.
Då hr Ekdahl i sin konceptanteckning ytterligare
upplyser, att detta spänne liknade de gotländska, hvilka
han under en tidio-are resa varit i tillfälle att iakttao-a
o c
torde det vara sannolikt, att han åsyftar en simpel form
af den vanliga s. k. romerska fibulan, af hvilken vackra
exemplar äro afbildade W/) fig. 388—391. Hr Ekdahl
hemförde från Gotland en simpel varietet af denna typ,
bildad af en enkel, temligen tunn ten sammanböjd till en
tibula (Inv. 484). Såväl iinare som simplare varieteter
äro funna i de stora danska torfmossfynden från denar-
åldern.
Hvad den ovala plåten beträffar, är beskrifningen
så knapphändig, att man icke kan döma om hans be-
stämmelse"). Fyndet var, då hr Ekdahl besökte stället,
förkommet, och han har således beskrifvit det efter hit-
tarens uppgifter.
2. Timrå socken, Hamsta.
Socknen ligger ondvring Indalselfvens mynning. Huf-
vudb}gden ligger dock icke vid elfven, utan går från
Kringelfjärdens vestligaste bugt rätt inåt landet. Hamsta
by ligger ungefär i midten af b3^gden. I byn fann hr Si-
denbladh lenniin";ar af fem höo*ar: flere lära hafva funnits.
I en af dessa högar hade man anträftat hvarjehanda jern-
saker, af hvilka det lyckades hr Sidenbladh att för Sta-
tens Samlingar i'ädda en sköldbuckla och en spjutspets.
Sköldbucklan af jern är halfklotformig, ehuru nå-
got nedtryckt, med rätt utstående, nästan 1 dec.-rum
^) W. betyder AVorsaaes Nordiske Oldsager i det Kongelige Museum
i Kjöbenliavn. Köpenbamn 1859.
-) W. tig-. ;57{) (romersk raetallspej>el) skulle af tu med forusaker
obekant hittare kunna beskrifvas som en rund messiugsplat med en mängd
spikbål längs kauteu.
232
bred kant. Bucklan har med trenne naglar varit fastad
vid skulden. Två af dessa iVro qvar; de äro trinda med
rundt, kupigt, iui luiligt hufvud och platt fyrkantig
skifva nedtill. Sköldens tjocklek måste hafva varit 0,4
dec.-tiim. Bucklans djup är ungefär 2 dec.-tum, hennes
bredd, kanten inräknad, 5,5 tum.
Bucklor af fullkomligt samma form, fastän af bronz,
förekommo i Torsbjergs mossfynd (jfr pl. 8 tig. 11 och
11 a), i hvilket fynd äfven förekommo 87 romerska de-
narer, den yngsta slagen under Septimii Severi rege-
ring år 194.
Spjutspetsen har rund, nedtill vidgad holk, som
med en hvass rygg fortsattes ända till bladets något
trubbiga udd. Bladet är bredast (1,8 dec.-tum) midt
emellan udden och holkens kant, och afsmalnar mot ud-
den, dock icke jämnt, utan med en bugt inåt, å hvar-
dera sidan. I holkens nedre del, nära kanten, äro tvenne
hål midt emot hvarandra, i hvilka ännu sitter nageln,
som fäste spjutet vid skaftet. Hela längden äi* (j,5 dec.-
tum, deraf holkens ensamt 1,8 dec.-tum.
Ett spjut mycket likt detta, ehuru något smärtare,
fans i Nydams mossf^qid (pl. X tig. 4), i hvilket fynd
äfven förekommo o4 romerska silfvcrnunt, det vnjr^^ta
slaget för kejsar Macrinus Ar 217. Snmma tyj) förekom
äfven i Kragehuls mossfynd (pl. 11 tig. 4, \)\. III tig. 16).
Af de anförda exemplen visar sig, att säväl sköld-
bucklan, som spjutet tillliöra t}'per ifi*;in den äldre jern-
äldern, som funnos redan under denai-ahlcrn. Ifnruvida
dessa typer ])rukats fram mot slutet a(" den iildrc jcrn-
åldern, eller om de da Idifvit ersatta ;d' andra foianei',
känner man icke.
3. Timrå socken, Skottgård.
Närmare veständan af socknens liulVudbvgd liofjer
Skottgårds by. I backen öster om byn samt inne i denna,
233
^^ r o Q , - ^
S.£^ o o Jo"-
Via. 1. Hal>ritiir al elciti'um. JU-dolpail.
såväl vid gärdarne som nere vid vägen och ofvanför vid
en liten kulle, finnas, enligt hr Sidenbladh, lemningar af
steniga högar. Af tolf stycken tinnas tydliga spår; de
hafva haft en omkrets af 60 — 100 fot.
Vid Skottgard hittades år 1844 i en »stenbacke»,
hvilket möjligen får tolkas som en »stenig hög», hälften
af en fino^errino- samt en mindre halsring, den förra af
temlioeii oodt unld, den senare af silfverblandadt, eller
s. k. electrum. Fingerringen, som var «tunn, kullrig,
på insidan hålig» och, såsom nyss nämndes, fragmen-
tarisk, inlöstes icke för Statens Samlingar.
Halsringen (Inv.
1100), som af bildas i yg^ ^™««iiiiiiiiiMiji|f]j^
mindre skala fio-. 1 är
mycket elastisk. Stör-
sta diametern är 4,i
dec.-tum, baksidan har
en minimihöjd af 0,25
dec.-tum; ändstyckena äro i kanten 0,7 dec.-tum breda.
Guldets halt är 0,557. Or.namenterna äro tydligen in-
slagna med tre olika punsar, en för de hjullika tigu-
i'erna, en för cirklarne och en för de små bågarne.
Ehuru intet i sielfva fyndet ano'ifver rin":ens ålder,
kan man irenom iäniförelsc med andra fvnd fa full viss-
het i denna vio-tioa fvaua. Till vinnande af en redig
öfversigt, utmärker jag h\ai' grup[) af l)evis med en sär-
skild bokstaf.
A. I Statens Historiska Museum förvaras under
numren 1152 och 11 Dö ett i tvenne om<iåni>ar insändt
guldfynd, som anträffades på 3 fots djup i en åker
under Valla i Klinte socken på riothmd. I (h'tta fynd
förekommo tvenne anld ri iii-a r liörande till samma tvn,
som den medelpadska tillhöi', af Inilkcn den ciia ater-
<j:ifves ho-. 2. Ornamenterino-en är, såsom ti<j;uren utvi-
sar, något rikare. Afvcn a den andra ringen, af hvilken
234
5 bitar inkommit, äro ornamenterna något skiljaktiga,
men å båda förekomma sma koncentriska cirklar och
strierade trianglar^). Fyndet innehöll dessutom en fyr-
kantig, tjock, hamrad guldtacka, 2,6 dec.-tum lång,
vägande 28 ort (119 grammer) samt ett guldmynt,
pregladt för Kejsar Titus under perioden 71 — 79, såle-
des fö]"e hans regeringsanträde. På åtsidan ses kejsa-
rens hufvud, högra sidan, med lagerkrans; omskrift:
T. c^SAR IMP. VESP. (Titus Ca?sar Imperator Vespasianus).
Fig. 2. ITal-riiiir »t iriild. (lotlaiiJ.
På frånsidan: Fortuna stående på en med guirlander
omgifven ei[)i)us, håller i ena handen ett ymnighets-
horn, i den andra ett styre; omskrift: pontif. tr. fot.
(pontifex tril)unicia potestate "^). Guldtackans halt är
0,927, den söndriga ]-ingens 0,48(j, den hela ringens och
myntets 0,958"').
V). En guldarmi-ing af samma t}p fans år 1713
på Hedc egor i Möklinta socken, Vestmanland, jTimte
') För öfVi^ft liiir den icke iifhilhiidL: riiigcii stricrndc rlioinhcr med
en cirkel i liv.-irt liöni, iiicllaii tvii Iriniiglar.
-) Se Colnii, Dcscript. lustori(jue des uioiiiiMics frii])i)écs sons renipire
rom.-iin I s. 311», n. (iO.
■') Det offieiela viirderiiifisiiistiuiiiciitct aimifvcr ieke, om rino;en och
myntet livart för sig eller tagna till:^ammans hade denna halt.
235
tre spolformiga perlor af guldbleck samt några sina
krusade silfverstycken och »en liten genomborrad sten,
liknande en radbandsperla». Armringen väger omkring
18 ort (70,50 grammer) och jir prydd med inslagna strie-
rade trianglar.
Det är per lo ma, som kunna användas såsom tids-
bestämmande i detta fynd. De äro af tendigen tunt
guldbleck, med prydnader, dels uppucklade från under-
sidan, dels bildade af pålagda korn- och trådsirater.
Liknande perlor, ehuru mycket simpla, äro afbildade
W. hg. m[).
I en »stenlagd graf», förmodligen en stenkista, fann
man år 1834 i Bals socken på Gotland ett skelett. Vid
dettas hufvud — sannolikt vid halsen — lågo tvenne
spolformiga guld perlor, prydda med pålagda tråd- och
kornsirater. Vid sidan af skelettet lågo några bronz-
fragmenter, nämligen ett romerskt öskar utan botten
och med handtaoet afbrutet samt lemningar af beslao-
till tvenne dryckeshorn (Inv. 645). De romerska ös-
karen tillhöra denarperioden, således den äldre jern-
åldern, och till denna, i synnerhet kanske till dess tidi-
gare del, synas de icke fåtaliga fynden med dryckes-
hornsbeslag höra.
Perlorna, W. hg. 369 äro funna på Seland tillsam-
mans med — utom annat — två päronformiga häng-
smycken (s. k. berlocker M af gnidbleck, arbetade pä
samma sätt som perlorna (jfr W. tig. 378) och att dessa
berlocker höra till den iildre jernaldern, ser man af de
^) Naniuft berlocker for dcuna ty]) hav visscrliiieu blifvit j>aiiska
vanliirt, men (l;i det icke tillräckliu;! aii<>-itVer dessa forusakers bestäm-
raelse och dä dertill ordet berlock annars betecknar alla möjliga liängande
ornamenter, i kompass-, djur-, kanonvagntbrm o. s. v., synes det mi<j
enklare att kalla de vackra guldprydnaderna päronformiga liiingsmyc-
ken. Öfverst hafva dv en ofta synnerligen lim arln^tad i>gla och de
slutas vanligen nedtill med pä hvarandra fastade kullika ornamenter, icke
olika smärre drufklasar. Det finnes en varietet af dessa s. k. berlocker,
hvilken kan lämpligen benämnas klotformiga hängsmycken.
236
fynd, i hvilka de förekomma tillsammans med romerska
saker från denarperiodeii^).
C. Af en tredje, mycket stor guldring, hörande
till samma typ, ehuru med den smalare delen skarp-
kantio-t vriden, hittades ett ändstycke år 168(S i Ano;e-
reds socken, Vetle härad, \'estergötland; det väger 26,81
ort (113,94 grammer). På ändplattan äro samma enkla
spiral-liknande sirater, som man ser t. ex. på en benkam
i Xydams mossfynd (pl. V. hg. 10).
En dylik ring af guld, vriden, med platta tresidiga
ändstycken utan alla sirater, passande för en mycket
smal arm, hittades år 1839 i en åker under henuiianet
Hud i Tanums socken. Bohus län (Inv. 843). Dess halt
är ungefär 0,7").
Hit to]'de man ock böi-a föi'a »1 ifhji Itet» af silfver-
hlandadt guld, W. tig. 453, funnet i Danmark, hvilket
har å de breda ändstyckena samma ornering, som före-
kommer å ett spjutskaft i Torsbjergs mossfynd (pl. 12,
fig. 9 a).
1). Statens Historiska Museum eger tvtiine synner-
liofen vackra fino;crrini»ar af "uld, som sta den ifrao^a-
varande typen ganska nära. Sjelfva ringen består af ett
platt stycke, smalast baktill, vidgande sig mot ändarne,
hvilka äro trefiikiga (tvä smala flikai' å bada sidor af
af en bredai'e). På dessa breda framändar sitter en oval
skifva, pry(hl med en strieracl i'and samt (å det vack-
rare exemplaret) af en rad guldkorn. På skifvans midt
;ir inom en up[)staende i<;nit fästad en stöi-rc oval, röd-
brun sten, antagligen en kanicid.
Den vackrare af dessa ringar, med streckade tre-
sidingar och puid<terade cirklar iii. m. och en giddhalt af
') l^xciripclvis inii ii;iiiiii;i> iMulct t'i;iii Nörrc 15nil)\ pii l'_vcii : {■ii
"{^iildhcrlock» W. hg. 377, fii ronuTsk niftallspegel W. iig. 370 ocli hand-
t!ig(;t till ett öskiir med den ri)iii(;iska rabiikaiitciis stiuii|)<l Dis wcus i'(ecit),
VY. Hg. .308.
237
0,95, är funnen helt nära Ystad (Inv. 2i)3*J). Den andra,
som jämte punkterade cirklar och repstafvar m. m. har
mycket smala, tvärstrierade halfmånsirater, är funnen på
Högåsen i Forsby socken, Kåkinds härad, VestergOthmd
(Inv. 1325). Hans halt är 0,97^).
Ringar af samma, t}'p äro funna i Sorö Amt på Se-
land, W. hg. o81 (med tre glasl)itar infattade a fram-
skifvan) samt i Norge (en Ida glasfluss på oval skifva').
Den danske fornfoi-skaren Bove fäster i sin 0])lv-
sende Fortegnelse sid. 216 uppmärksamheten derpå, att
den seländska ringen liar samma ornamenter som guld-
ringen från Strårup i Söder-Jutland, nämligen tvä kon-
centriska cirklar med en midtpunkt och små strålar,
hvilket ornament dessutom förekommer i guld inlagdt
på en jernlans i Nydamsfyndet (pl. XI fig. 40). Orna-
mentet är endast en prvdliuare form af de förut mer
än en irano- omtalade koncentriska i)unkterade cirklarne.
Strårup-ringen är trind med flat lancettformig framsida.
Om man tänker sio; denna i tu skuren tvärt öfver mid-
ten, far man fullkondigt samma typ som Skottgårds-
ringen tillhör. Strårup-ringen har en inskrift af den
äldre runradens stafvar.
E. Tvenne ändstycken af en liknande platt si If v er-
hal sring, ornerade med rätliniga teckningar och några
punkterade cirklar hittades på Öland år 1863. En bonde
på N:o 1 Hörninge i Köpings socken var sysselsatt med
bortbrytande af en »rörkulle» i en gammal åker och fann
deri en graf, 5—6 (jvartcr djup och omkring 3 alnar
*) W. tig-. .'581 atcrgitVer en ring af denna typ l)lan(l saker iViiu
äldre jernaldcrn. Halfm.ius-siraterna nirelioiunia a saker, som at" honom
räknas till din yug-re (mellersta) jernidderii. W. lig. 430 och 443. Deu
senare ring(ai. med nicllan-jerniilderns sirater pä en typ IVän äldre jern-
äldeiii, visar omöjligheten att uppdraga mellan dem niigon giltig skiljegräns.
'-) Föreningens for Norske Forntidsmindt^sniivrkers Beväring Årsberät-
telse för 1867 pl. 1, tig. 14 (der inan dock icke kan se att skifva och
glasHnss iiro ovala).
238
lånjy. I oraiVeii låso multnade ben af en menniska med
hufvudet åt norr; hufvudskålen var då hel, med oska-
dade tandrader. Vid Imfviidet stod en lerkruka, inne-
hållande kol och aska. Vid halsen lågo tVagmenterna
af silfverringen, tva päronformiga hängsmycken af
guld samt två bruna perlor af glasfluss med inlagda
brokiga bitar. Dessa saker, jemte en bit af ki-ukan in-
sändes (Inv. 3060). Grafven omslöts af en oval sten-
sättning, 24 alnar lång, som icke var synlig öfver jord.
I en håla bredvid grafven, "V* aln djup, 2 alnar vid, lågo
ti'äkol och brända stenar^). Det S3^nes icke vara ovan-
ligt, att man finner uti öländska grafvar vid sidan af
ett obrändt lik eu kruka med aska. Arten af denna aska
återstår det ännu att undersöka.
Att denna silfverring, som till form och oi'ueriug
påminner så mycket om de ofvan beskrifna guldringarne,
blifvit fuiuien tillsammans med dessa hängsmycken af
guldbleck, öfverensstämmer })å det närmaste med de
under B sammanförda fynden och st}rker således den
slutsats, till iivilken de ledde, nämligen att dessa guld-
rinf-ai- tillhöi'a den äldre iernåldern och att de sanno-
likt funnos redan under dennas tidigare skiften.
Tvenne andra lialsringar af silfver, mycket liknande
den nu beskrifna, förvaras i Statens Historiska Museum.
Den ena är funnen i en åker å Bröttorps b}s egor i N.
Mökleby socken. Oland (Inv. 1304: 1840, 35). Den an-
dre, som bland andra ornamentei* hai* tresidingai", är fun-
nen å Fjälls egor i Kndre socken, (lotland (Inv. 2667).
Den senares halt äi- 0,i»4.
F. P'i'an jämrörclscn med typerna öfvergar jag nu
*) De nog^fvaiiiiii iippijirtcnia om fyiulet meddelades af liittareii g-enom
Ordningsmamicii i ]iorj;li()liii, licrr J. Söderström, livilkeu vid iiirr iin ett
lilliVdle visat si<; särdelits nitisk lur de offciitliija saitiiiiiti:ariics riktande.
Benen efterskrefvos, men dt; förklarades tiii vara s;l skadade, att de icke
voro af niigot viirde. Det ena liiingsmyckets halt var 0,00, det andras
0,80, silfrets lialt var 0,9 1.
239
till en närmare gransknin^^ al" ett })ar ui'namentsgrupper
i afsigt att föröka bevisen för dessa ringars och andra på
samma sätt ornerade fornsakers äldre jernålders-cbarak-
ter, men derjänite äfven för att lemna ett detalj-bevis
på en af de många öfvergangar från den äldre jernål-
derns tidigare till hans senare skiften, h vilket naturligt-
vis pa samma gäng blir ett l)evis för påståendet om
omöjligheten att, med full trohet mot fornsakernas an-
visningar, skilja mellan en inskränktare s. k. äldre oeh
en s. k. mellan-jernålder.
Jag börjar med de ornamenter, som hafva utseende
af en triano;el, men fäster misf allenast vid dem, som
äro inuti, i en eller annan riktning, strierade. De punk-
terade trianglarne lenmar jag alldeles å sido.
Dessa streckade tresidingar förekonnna ofta på en
fornsakstyp, som under det den ;ir sällsynt i Danmark,
och, sa vidt jag vet, hittills icke blifvit funnen i Norge,
är ganska allmän i Sverige, nämligen de af Hallenberg
s. k. amtisbenerna eller hufvudringarne af guld, för
hvilka jag skulle vilja föreslå namnet ormhufvudrin-
gar. Dessa ringar äro triuda, ungefär af en gåspennas
tjocklek, samt hafva två eller tre bredare, vanligen lan-
cettlika plattor, hvilka i en ända eller oftare; i begge
äro försedda med ett mer eller mindre tvdliut orm- el-
ler drakhufvud^). Det är detta, som skulle kunna gifva
typen namn, då Hallenbergs benänniingar synas mig
mindre tillfredsställande. Hans förklaring stödde sig på
seden i den grekiska kvrkan att vid brudvigsel bära
på hufvudet ett ringsmycke'), men da den grekiska
kyrkan med hennes sedvänjor är 3ngre än den tid, då
^) NågTa sakna visserligen det utproglade orinhutViulet, men de äro
tydligen simpla varieteter af samma Up.
-) Dä det för öfrigt är sannolikt, att den grekiska kyrkans crtifavo^j
var en reminiscens af den klassiska tidens likniimmla smyeke. n)ä det
anmärkas att detta mera liknade ett diadem. Jfr Weiss, Kostiimkunde des
Altcrthums fig. 251, 260 c. d. 204 d. e. f.
240
ifrågavarande riiioar beorao-nudes i Norden, bevisar iäm-
föreisen cillsintet. Det är visserligen icke omöjligt, att
dessa ringar begagnats })a linfvudet, men då det icke
är fullkomligt visst, synes det vara något förhastadt att
med namnet »hvifvudring» bilda en åsigt, som svårligen
kan stödjas med bevis. Föi- typen är ej heller detta
namn passande, alldenstund det finnes i Statens Histo-
riska Samlingar en fingerring af alldeles samma typ^).
Sådana ringar äro funna i Skåne 1 (Naffentorp i Bun-
keflo socken, Inv. 389G, halt 0,948); Bohuslän 2 (Hövike-
näs, \'alla socken, Inv. (iöo, halt 0,954; fingerring, Sol-
hem Mellangärden, Qville socken, Inv. 2348, halt 0,9l);
Oland 3 (Osby, Gräsgårds socken, Inv. 406, halt 0,9(;5;
Bredinge, Kastlösa socken, Inv. 1946, halt 0,944; s])iral-
vriden, Näs})y, As socken, Inv. 3945, halt 0,974); Ne rike
1 (tillsammans med en annan guldring''^), Luggavi, Kräk-
linge socken, Inv. 224(S, halt 0,9(54); Uppland 5 (en från
en grafplats vid Långtora ])y. Långtora socken, Lagunda
härad, Inv. 1834, halt 0,958; tre, af hvilka endast en
inlöstes, från \ . Rickeb}-, Gottröra socken. Långhundra
härad, Inv. 443, lialt 0,985; en från Langalma, Börstils
socken, Frösakcrs häi-ad, Inv. 660, halt 0,926); Abo län 1
(Nousis socken, Inv. 22''), (iotland 1 (ett litet fragment
från Rings, Hejnums socken, Inv. 1058, halt ungef. 0,875).
Af dessa hafva tre stycken strierade tresidingar, näm-
ligen Inv. 22, 406 och 3945.
^) Tvii ;if dossii större ringar iiro alliildade i Ilallenbcrgs Ikrättclse
0111 tv('mH; fviid. Stofkliolm 1H21.
-) Afhilflade i Ilofhcrgs Nerikes f!,-;iinla iiiimicii, s. 76. Ett annat
exemplar af den ätrfiljande bygelns tvp finnes i Statens Samlingar Inv.
2.'i2S (Vesteigötland) oeli är ])ivdt med lialliniiiiar, livilka synes ehaiak-
terisera solid nsperiodens Cornsaker. Jfr Svenska Folket under liedna-
tiden s. 25 f.
'*) Å samma soldattorp, der denna ring liittades Tir 1770, aiitriiiTades
nio iir senare en gnidten af nngeiar K) dnkaters vigt, livilken sanno-
likt hörde till samma typ som Skottgiirdsriiigen. Jfr Ijiljegrcns Fynd-
förteckning N:o 223 (Vitterh. llist. ocli Ant. Ak. Harull. XIII. s. 199).
241
Såsom tidsbestämmande för dessa ringar bör näm-
nas, att ändstycken af sädana förekommo i Torsbjergs
mossfynd (pl. 16 Hg. 20, 21) och typen har således fun-
nits redan under denaräldern. Men de strierade tre-
sidingarne förekommo icke allenast under denna, utan
man finner dem äfven på föremål, som höra till solidus-
perioden, t. ex. på sex guldbrakteater i Statens Histo-
riska Museum (Inv. 504 och 1304: 1841, 5, Oland; 868,
Skåne; 3024 och 3480, Gotland). Att denna likhet icke
får anses såsom tillfälliir, hnner man lätt deraf, att äf-
ven andra ornamenter öfvergå på samma sätt från denar-
till solidus-periodens fornsaker. Rutade rhomber t. ex.
(jfr den Gotländska ringen under A) förekomma å tre
guldbi-akteater i Statens Samlingar (Inv. 2617 och 3604,
Gotland; 3670, Halland). Ett annat ornament, en in-
sänkt qvadrat med tvenne upphöjda diagonaler, före-
kommer å de nyssnämnda ändstyckena i Torsbjergsfyn-
det och återfinnes för öfrigt a svärdsbaljbeslaget i Krage-
hul Mosefund pl. I. fig. 20, pä ringen pl. IV. fig. 6, samt
på ormhufvudsringarne Inv. 22 och 669; det visar sig
således vara ett vanligt motiv under denaräldern. Men
samma ornament förekommer äfven å sex brakteater
(Inv. 67 och 71, Skåne; 68, Vestergötland; 1483, Bohus-
län; 2214, Öland; 3670, Halland).
Någon skulle kunna vilja göra den invändningen,
att anbringandet af dessa obetydliga ornamenter icke
kan ega någon betydelse och att således alla slutsatser,
som grunda sig på ett motsatt antagande, äro utan allt
värde. Det blefve nödvändigt att göra en alltföi- vid-
lyftig utflygt, om jag ville liär up})taga detta inkast till
besvarande, hvadan jag uppskjuter l)ehandlingen deraf till
ett lägligare tillfälle, lilnivisande den, som önskar vinna
en bestämd öfvertygelse i detta ämne, till den (hmske
myntforskaren L. Mullers vigtiga u[)psatser, som i noten
Aiiliqv. Ti<IHrifi. IC
242
uppräknas^), samt än mer till en nog-grann undersökning
af fornsaker frän olika tider och folk. Det medo^er iaof
likväl, att man i detta, liksom i allt annat, kan gä för
långt. Sä har det blifvit sngdt, att »ringen, enkel, dub-
bel eller flerdubbel, med eller utan fläck i midten», eller
som jag förut uttryckt mig, enkla eller koncentriska cirk-
lar med midtpunkt, äro charakteristiska för den egent-
lio-a bronzaldern. Men vill näi^-on deraf draua den slut-
O or?
sats, att mellan alla de föi-emal, som äro försedda med
detta ornament, skall iiunas ett visst sammanhanir, är
detta utan tvifvel en förhastad slutsats. Detta ornament
förekommer visserligen mycket ofta under bronzaldern,
men det är icke heller ovanligt ])a föremal hörande till
vår jernälder. Det flnnes pa alster af klassisk konst,
jag har sett det pa arbeten från slutet af vai' medeltid
och på lerkärl, i vara dagar arl)etade af Costa-Ricas in-
födinjxar. Men a andra sidan, när man finner inom Nor-
(lens jernälder på föremål, som sinsemellan hafva ett tyd-
li(yt släicttvcke, ett sådant ornament, helt eller halfvei'adt
— och det är deinia senare modifikation, vid hvilken
iajr här stannar — da torde man vai'a bei-ättiuad att
tillerkänna det ra vissei-ligen mycket enkla ornament en
icke obet^■dli«i: bevisande kraft i fräiifa om olika föremals
närmare eller fjermare sammanhang. Man skulle kunna
förtydliga vadoi-na af dessa slutledningar och an.ii"ifva det
rätta förfaringssättet genom att hänvisa till förhållan-
dena inom en aiuian vetenska[). Den som vill exami-
nera, sig till en växt och dervid granskar allenast hand-
l)okens art-charakterer. kan konnna till jjanska vidun-
derlii:'a resultater, men har man dessförinnan försäkrat
') Religiöse Symboler ;it" Sfierne-, Kors- of>- Cirktl-I''nnii lios OM-
tidens KiiUurfolk. Köpcnlianui 1864. Fortsatte Bciiiierkiiiiiffor. Kiipcii-
liamii ll-T)?. Oin Jiiiijjcii cIIit l)i;i(lciiict som et Symbol pii K'oiiii,cv;er-
(litrliedon i rersieii. Köpeiiliaiiiii 18(>7. Kritik al" 1'^. Kapps Opfattelse
af (let ibrcliristcligc Kors. KöptMiliamu 1800.
a
243
sii»' 0111 (len ifra<ji;avuraiicle växtens slä^itc, kan man med
trv<::<;liet bestämma si"* bland arterna inom detta.
Dessa halfverade enkla eller dnbbla eirklar med
midtpunkt spela en ieke obetydlig rol pa Skottgårds-
ringcn och dess likar. Man finner samma ornament p
fyra föremal å Torsbjergs Mosefunds plaiieher, pa sjn
föremal a {)lancherna till N}dams Mosefund, })h sex före-
mal a j)lanclierna till Kragehnl ^losefnnd. Att detta or-
nament tillhör denaraldern är således fnllkomligt säkert.
Men det tinnes äfveii a l)rakteaterna Inv. 401 (Bohus-
län), 1829 (Gotland), 3111 (okänd fyndort).
Bevisen för det nära sammanhanget mellan den in-
ski'änktare s, k. äldre jernäldern och den s. k. mellan-
jeiMialdern äro således mänga och de kunna ännn förökas.
4. Timrå socken, Skottgård.
Ett nvtt fvnd ankom är 1866 från samma aård,
hvilket med skäl kan anses vara ett af de vii>tio-are från
den norrländska äldre jernåldern, då det gifver ganska
o-oda chronologiska n])i)lvsninuar. Fvndet bestod af en
bvzantinsk s^nldsolidiis med öjila af samma metall,
funnen i ett steiiröse (eller stenig hög?) ])å en åker.
(Inv. 3562).
Mvntet tillhör Kejsai" Theodosius II (408 — 400) och
präglades 443. Pa åtsidan: kejsarens bröstbild, fram-
vänd, med hjelni, sköld och spjut; omskrift: DN . tiieo-
DOSIVS . P. F. AU (g) (doiniiius Theodosius piiis fdix au-
gustus). Frånsidan: Gudinnan Roma sitter lijcdmklädd,
hållande i högra handen en korsprydd glob, i fiihct un-
der globen en stjerna, en sköld står lutad mot stolen;
omskrift: imp. xxxxii . cos xvii v. v. (Im})erator för 42:dra,
Consul för 17:de gängen, })ate]' patria'). 1 afskärningen:
cOMOn, hvilket aiigifver, att mynret är i)rägla(lt i Con-
244
stantinopel samt (sannolikt) att 72, med grekiska siffror
oy9', solidi slogos af libran^).
Kring myntet') är lagd en flätad rand, liknande den
som tinnes pa dubbelbrakteaten Inv. 420, funnen vid
Tunalund, Hjellsta socken, Uppland (afbildad i Atlas för
Nord. Oldkyndighed f. 17). Öglan är lik en perla, upp-
skuren längs ena sidan och trängd in pä myntet. Hon
är högst öfver midten och ä ömse sidor belagd med tre
af dubbla guldtrådar flätade åttor. Öglan å den ena
af brakteaterna frän Trollhättan (Inv.
1164), afbildad tig. 3, har, om man tän-
ker sig de smala sidostyckena bort-
tagna, mycken likhet med öglan pä
mvntet. Samma ätta-lika ornament
förekommer äfven ä brakteaterna 2954
(Södermanland) och 3670 (Halland).
Flätnino' af sädant sias:, som före-
kommei' pa myntet, är ä saker fi-än den
äldre iernaldei-n i>-anska vanlio-. Exem-
pelvis må nämnas, utom den nyssnämnda dubl)elbrak-
teaten, som tydligen är en kopia af en kejsaremedal-
jong, ehuru jag icke kan utpeka originalet, brakteat-
öglorna Inv. 71 (Skåne), 3435 (Vestergötland) och 3670
(Halland), ä de päronformiga hängsmyckena af guld-
bleck Inv. 27 (Uppland, Tuna socken), 2548 (Skåne),
och 3131) (Öland), ])ä guldblecksperlan Inv. 2647 (Got-
land), pä de tre stora guldlialskragarne, som äi'o bland
de största prydnaderna i Statens Samlingar (Inv. 492
och 3248, Vestergötland, 2766, (iland), pä ett svärdsfäste
Inv. 2561 (Vestergötland), hvilket tillhör slutet af den
äldi'e jernäldern, dit man måste i-iikiia en del åtminstone
Fiir. 3. Brakteat.
Vestergutlaud.
*) Jfr Sabatier, Moiuiaics Jiyzaiitiucs I. s. 114 n. 5. Med afsoemle
pä dateringen jfr Eekhcl, Doctriua nvnionini veterntn VIII. s. 182.
-) Detta Tlieodosii mynt iir ariiildadt ;i pl. 1 fiti'. 2 ai' I):r Montelii
arbete »Frän jernäldern».
245
n
af de ofvannäiiinda brakteaterna^). Äter ett exempel,
som visar huru ornering och arbetssätt under början,
fortgången ocli slutet af den äldre jernåldern ofta visa
sig oförändrade.
Om Theodosii mynt antydei-. att den iildre jern-
åldern i dessa b)-gder fortfor ganska länge, hafva vi ett
annat fvnd från samma Skottgård, som visar att äldre
jernåldei-n äfven här efterträddes tvärt af den yngre.
Från samma grafplats \mv nämligen herr Sidenbladh
hemfört ett bronzspänne, aflångt med tvenne likformade
ändfiikar, motsatta hvarandra och utgående frän en topp-
formig midt. Liknande smycken äro afbildade i Lilje-
grens och Brunii Nordiska Fornlemningar pl. XXIX (den
mellersta figuren) samt i Bruzelii Svenska Fornlemnin-
gar 2, p]. VIII. tig. 6. Att denna ty|) tillhör den yngre
jernåldern är tydligt af de f}iid, i hvilka don är repre-
senterad vid sidan af de ovala spännbucklorna.
5. Indals socken, Bjällsta.
Socknens bvjxd intan-er en smal landremsa å hvar-
dera sidan af hidalselfven. Biä lista liuucr ungefär midt
i bygden, pa venstra sidan af elfvcn. \ estsydvest från
byn, å sluttningen mot elfven, såg herr Sidenbladh nå-
gra högar. En af dessa, 120 fot i ond-crcts och 6 fot i
höjd, val" till en del bortgräfd; uti den utförda nnllan
hade för ett })ar ar sedan anträffats ett bags])änne, som
med herr Sidenbladh insändes till inlösen.
Detta bagspänne af bronz, som i naturlig storlek
återo-ifves i ti;:-. 4, är ett särdeles väl bevaradt exem-
plar af en fint utbildad typ, som dessutom synes hafva
varit särdeles omt}ckt uti Norrland, t\ i Hadefyndet
^) Samma tliitor torckomma i Torsbjcrjrs Moserund pl. 7 fig. 8, pl.
10 lig. 37.
246
fyån Gestriklaixl, som i det fuljaiide bcskrifves, förekom-
mer ett nästan alldeles lika exemplar. Da de ufrio-a
föremålen i det nämnda fyndet sin-ida ett nunska klart
ljus öfver dennu typ, kommer jao- att i sammaidnin<:-
dermed yttra nao^ot om dess ut-
bredning oeh olika former oeh
pä samma gäng yisa, att den hör
till den äldre jernäldern.
Dä detta spänne användes,
torde den fyrsidiga delen hafya
yarit uppåt. Pa dess undersida,
just der bagen tager yid, finnes
ock en genoml)orrad skitva, i
hyilken nålen yai-it fästad. Pa
andra sidan bagen tinnes en an-
nan, up[)till omböjd skifva, äm-
nad att fasthälla nälen. Rosten
ä bada yisar, att nälen varit af
jern.
Hela undersidan är betäckt
af en hvit, synnerligen härd me-
tallskorpa, hvars natur jag icke
kan upj)gifva. Sanuna betäck-
ning synes ofta förekomma ä
bron/sm3'cken i de vesterländska
Germanernas j^rafvar^). Ofvei'-
Fiff. 4. Bfitisp.lDiic. JIiHlcljiaJ. ~
sidan har varit för<i>ld, med un-
dantag al de högsta delarne eller ramarne, hvilka äro
mörka, och, säsom det synes, fyllda med niello.
6. Sköns socken, Vestland.
Socknen ligger längs hafvet, till större delen norrom
\ikeii, vid li\ilken Sundsvall är belä<i'et. J^)ytj:den liiiirer
') Jfr Coclict, I. a Normiiiulic soutcrraiiu' s. 244.
247
å tveniic särskilda stiillcn invid kusten. Inom don norra
delen, som är den betydligare, finnes sa väl A^estland,
som Birsta och Gudmundsl)yn, om hvilka senare talas
i fynden 7 och 8.
I en (lal<,^ang- mellan Vestlands och Malands byar,
hittades vid harfning ä en nyss sådd s. k. nyrista en
guldring, Ijildad af en temligen groft arbetad fyrkantig
ten, hvilkens ändar blifvit hoplödda. Diametern är l,i
dec.-tum, dess vigt är 3,29 ort (13,98 gr.), dess halt är
0,97. Det grofva arbetet påminner om guldringen i
Helsinglandsfyndet N:o 11. Just på grund af denna
likhet synes man vara berättigad att hänföra äfven
denna ring till den äldre jernåldern.
7. Sköns socken, Birsta.
Nedanför h\n finnes ett graffält med stenijja höo-ar.
Flere äro förstörda, men tretton, af hvilka den störste
har 170 fots ond-crets, äro qvar. Då en hög för några
år sedan utgräfdes, fann man deri en spjutspets, två
knifvar, en mejsel, en vanlig ullsax, en pilspets, allt
af jern, samt ett bryne. Pilspetsen och brynet rädda-
des af herr Sidenbladh oeh äro af honom lemnade till
Statens Samlingar.
Pilspetsen har rund, nederst tillspetsad tånge.
Sjelfva bladet år tre-eggadt och skadadt. Den ena eg-
gen, hvars nedre del är bevarad, har der tvenne sma
hullinjiar, den ena öfver den andra.
Denna form är mindre vanlio*. Ett exemi)lar svnes
vara afbildadt i })lanchverket »Det Oldnortliske Museum
i Christiania» 1 pl. \ . hg. 2373, hvars fyndort tAvärr är
okänd. En annan tre-eggad pil är af bildad å samma
planche hg. 1009 och uppgifves vara funnen a fjället
248
mellan Gudbrandsdalen och Valdres; under hvilka för-
hållanden känner jag icke^).
Mejseln, som uppgifves hafva varit stålad, var, så-
som andra Norrlands fvnd utvisa, utan tvifvel en s. k.
jerncelt, d. v. s. en mejsel, ini hålig för att mottaga
skaftet, samt med eller utan ögla å ena smaländan tätt
under kanten. Formen påminner således ganska mycket
om bronzålderns s. k. celter (jfr W. hg. 338); det är
mycket möjligt att den äldre jernålderns menniskor lå-
nat typen från sina föregångare i vara bygder, bronz-
åldersfolket.
Uti Statens Historiska Museum förvaras 15 jern-
celter, af hvilka 7 äro från Öland, 1 från Calmar län,
1 frän Småland (ur Komminister Lagergrens snnding
Inv. 3356), 1 från Blekinge, 2 från Skåne (deraf en i
Baron Kurcks samling Inv. 2109), 3 från Gotland (deraf
en i Lektor Bergmans samling Inv. 2976). Den ena got-
ländska (Inv. 1748), från Bjerge i Lye socken, år funnen
jämte fem romerska silfverdenarer frän tiden 117 — 192.
Den blekingska (Inv. 2783) från Mästaremala i Rödeby
socken. Östra härad, är funnen i ett stenrör jemte
tre spjutspetsar och ett ovalt br}ne, om hvilket mera
kommer att talas strax härefter. Af de öländska äro
tvenne funna i eller vid en borg (Inv. 1304, 1837: 239,
i Mossberga borg i Högsrums socken; Inv. 1985, 1851: 2,
Gråborg, i Algutsrums socken) och man synes hafva skäl
att räkna de öländska bors^arna till den äldre iernål-
') Skulle uppjjiftcu att tlciina pils[)ets tillhör Birstafyndet bero på ett
misstag af hittarcn? Det iir iitiniiistoiic säkort att tre-cgjjadc pilspetsar,
ganska mycket liknande denna, äro funna med föremål från den yngre
jernåldern. Exempelvis må niimnas fyndet från Vest-Tnna i Svedvi soc-
ken, Snefringe härad, Vestmanland, der trenne tre-eggade pilspetsar före-
komma tillsammans med två ovala spännbncklor (Inv. 1151) samt fyndet
(Inv. 1111) från Fornehy ås i Miiklinta socken, Vestmanland, der 7 tre-
eggade pilar funnos jemte ett svärd af yngre jernålderns form i niirheten af
en förut genom l)rand förstörd runsten (Liljegren 1015).
249
dern^). Två andra af de öländska äro funna i sten-
rör (Inv. 1304, 1834: 129, nära Långlöts by; Inv. 1985,
1850: 6, Lenstad i Torslunda socken, funnen jemte en
glasmosaikperla").
Att jerncelterna tillhöra den äldre jernåldern finner
man för öfrigt deraf, att i Nydamsfyndet förekomrao 5,
i Vimossen icke mindre än 20^). Uti Nicolaysens Nor-
ske Fornlevn inger omtalas mycket ofta »paalstave» af
jern, hvilket namn förmodligen betecknar detsamma som
jerncelt. De flesta af de fynd, till hvilka de höra, kunna
icke med ledning allenast af den korta beskrifningen
dateras. Tvenne torde dock kunna utan tvekan hän-
föras till den äldre jernåldern, det ena från Förde i
Bremangers socken, N. Bergenhus Amt (utom jerncel-
ten ett »böjle- og korsformet Spende af messing»), det
andra från Ström i Bremsnes socken, Romsdals Amt
(fyndet innehöll äfven ett ovalt bryne*).
Saxar af den ännu brukliga ullsaxens form hafva
förekonniiit i andra fynd från äldre jernåldern. Huru-
vida detta fyndets exemplar varit i nägot afseende märk-
ligt, känner man icke, då det blifvit af hittaren förstördt.
Bry ne t, af qvarts, har oval form, är nägot kupigt
å undersidan, 4,2 dec.-tum längt, 1,2 dec.-tum bredt samt
har en rundt omkring hela kanten gående ränna och å
öfversidan en ganska djup genom nötning uppkommen
fåra jämte andra mindre vid sidorna. Brynet blcf, då
det hittades, slaget i tu.
*) Svenska Folket under Hoiliiatiden s. 78 f.
-) De öfriga äro funna vid Borgliolins slott (Inv. 1304, 1838: 130),
Skogsby i Torslunda socken (Inv. 1304, 1845: 19), Ilönstorp i Alguts-
lunis socken (Inv. 1304, 1845: 35), Krafslösa i Kläckeberga socken, Möre
(Inv. 1304, 1845: 34), Likniidc i Björkö socken, (iotland (Inv. 849), i
Riibelöfs sjö, Villands liärad Sk;in(; (Inv. 41 lö).
•') Hur dessa celter voro fastade ii skaft visas i Nydams Moscfund
pl. XV. tig. 13 samt Aarböger 18G7 s. -J 15 (Engelhardts atliandling om
Vimose-fyndet).
*) Xieolayseu s. 490, 550.
250
Dessa biynen äro iif ganska stor betydelse för ut-
redande af fraiian om den äldre iernålderns utbredninfr.
o ti o
De äro lätt igenkänliga genom sin ovala form^); de
hafva oftast en ränna omkring kanten, tydligen anbragt
till att göra tjenst, när man ville bära br}'net pä sig.
\'aidigen ser man, åtminstone ä ena sidan, en fåra, upp-
kommen genom nötning mot något smalt föremål, en
eg^ eller udd. Det bars antingen så, att i kantrännan
inlades ett band af jern eller bronz, i ena ändan för-
sedt med en ögla, genom hvilken ett snöre kunde dra-
gas, eller ock så, att i bältet skars ett hål, i livilket
brynet insattes så att hålets kanter fäldes in i kanträn-
nan. För den senare methoden synas flera norska fynd
tala. Exempel på det förra sättet meddelas i samman-
hang med fynduppgifterna').
Enligt professor Nilssons åsigt tillhöra dessa bry-
nen stenåldern och hafva under denna blifvit använda
såsom knnckstenar d. v. s. för tillhuoonino; af Hintred-
skåp. Till ett sådant ändamål äro de dock föga lämp-
liga. Det är tydligen smaländarne, som i sådant fall
skulle hafva riktats mot flintan, men dessa äro genom
den ruiidt kriiijr hela stenen oaende rännan tveklufna
och hvardera spetsen så smal, att ett kraftigt hugg lätt
skulle föi'anleda spetsens afshigniitg. Det hr sant, att så-
dana ovala l)rynen finnas, å hvilkas än(hir nian ser spår
efter slajj, men detta är icke tillräckliiit bevis för deras
användande såsom knackstenar, så fi'amt man kan u[)p-
') Det liiiiulcr iiiifi'oii i^aiig, att iiiaii finiuM' niiida eller rent af
fvrliöniadc bryiicii, likaledes at" (|varts .samt ined den <;'eiioni nötning
uppkomna faran. Man kan icke nnderläta att riikna dem som ett bihang
till de ovala brynena. De la (;xempl;ir af dessa biformer, som iiirekomma
i Statens Sandingar, iiro upptagna i de silTernppgifter, .som liingre fram
meddelas.
-) Jfr iilVeii U. Kc^ysers nppsats i Annaler for Nord. Oldkyndighed
1836 — 1837. Man finner af denna afliandling och pl. IV, tig. 15, att
inan gjorde sig mycken möda med förvarandet af dessa brynen och att
man således satte mycket värde pä dem.
251
visa en annan sannolikare bestämmelse; dessa skador ä
ändarne kunna lika lätt hafva uppkommit genom en
tillfällighet, t. ex. derigenom att man tappat eller stött
brynet mot något hårdt föremål.
Det är likväl icke denna större eller mindre sanno-
likhet af professor Nilssons förklaring, som afgör frå-
gan. Allt beror ytterst derpå, om denna grupp tillhöi-
sten- eller jernåldern. Professor Nilsson anser hela grup-
pen tillhöra stenåldern, ehuru ett oeli annat exemplai-
blifvit under jernåldern an\';nidt j?asom amulet o. d. Det
är fynden, som kunna afgöra detta, och jag vill tillägga,
icke hvilka f}nd som helst, utan graffynden och andra,
som kunna gifva lika otvifvelaktiga upphsningar som
dessa. Det mensklioa minnets sva2"]iet och en tyvärr
alltför ofta återkommande brist [)a noggrannhet i up})-
gifter, förklarlig hos dem, som icke ännu fått någon
föreställninfT om fornsakers eoentlio-a värde och fynd-
omständigheternas stora betydelse, kunna, när uppgif-
terna meddelas någon tid efter att fyndet blifvit gjordt,
lätt vålla felaktiga uppgifter och ett sammanslående af
fynd, som aldrio- hört tillsammans. Såsom varnande
exempel nui nämnas, att till Statens Samlingar har lem-
nats af en enskild sändare i Falköping ett smycke, som
han hade fatt med uppgift att det skulle vara funnet
med en bronzcelt. Men smycket var uppenbarligen ett
modernt indiskt arbete och de närmare undersöknin-
garne bragte verkligen i (higen, att fAiidhistorien be-
rodde på ett fullkomligt missförstånd och att smycket
nyligen l)lifvit af en skeppare hemföi-dt frän Ostindien.
Det finnes verklioen ett f\nd ur en stenåldersui-af,
i livilket enligt uppgift föi-ekom ett o\alt bry ne jämte
flintsaker^). Huruvida detta br\ ne iir af den vanlina
sorten eller om det är något annat, som kan förklara
') Fvudct beskrifvcs i Nordisk Tidskrift ibr Oldkyndiglicd 111, s. 30U.
252
dess tillvara bland dessa stenålderssaker, känner jag
icke. Visst är, att detta fynd icke hindrat de danske
fornforskarne att föra, såsom jag tror med fnll rätt,
dessa brynen till jernåldern. Jag kan icke för tillfället
påminna mig något annat graffynd, som bevisar att dessa
brynen tillhöra stenåldern, ej heller har professor Nils-
son anfört något.
Redan i förra upplagan af Skandinaviska Nordens
Urinvånare omtalas och afbildas ett i Statens Samlingar
förvaradt ovalt bryne, i hvars ränna ännu st^tter ett
jernband med ögla. Till försvagande af den beviskraft,
som ligger i detta förhållande, anmärkes, att »sjelfva
stenen och jernbandet tillhöra påtagligen icke samma
tid, utan jernbandet har under en långt senare tids pe-
riod blifvit ditsatt för att l)ära stenen som amulet, se-
gersten e. d.»^). Att detta är påtagligt, är jag icke i
stånd att finna; många omständigheter tala deremot för
åsiirten, att det finnes ett ursi)runoli<2:t sammanhauir mel-
lan jernbandet och stenens bestämmelse.
Ett annat brvne (Inv. 1304, 1837: 83) hade, när
det anträffades i jorden inom Norra Mökleb}' socken på
Oland, uti rännan ett jernband, som vid stenens ena
ända slutades med en stiernformio; öi>la. Jernbandet
sönderföll vid ui)ptagandet, men ännu ser man starka
rostfläckar i rännan. I Statens Samlingar förvaras ytter-
ligare trennc l)rynen med tydliga spar af jernrost i rän-
nan, funna i Glönuuinge socken på Oland (Inv. 1304,
1828: t), å Ingelstorps egor i Dörby socken, Möre (Inv.
1304, 1841: 02) samt i Stangån vid Säl)y i Vists socken,
Hanekinda härad (luv. 2 1!)0). l^tt sådant bryne har
hittats å Nio 1 Kaby egor i ]/)iiiigby socken, Möi-e uti
ett stenröse jemte en kruka med aska (luv. 1301, isii:
56), hvilket antyder en senare tid än stc;naldei-ii. Ett
') Siiiiim.i iippf^iftcr förckoiutiia i jiiidrii uppl;ifran, som tryr-ktes
;"ir IHOr,.
253
annat förekom, såsom redan blifvit nämndt, i rösefyndet
från Mästaremåla i Blekinge (Inv. 2783) jcmte en celt
och trenne spjutspetsar af jern. Uti ett rör å Flake-
lyckorna i Torhamns socken, Blekinge, har man funnit
ett ovalt hryne jemte en pil- och fyi'a spjutspetsar af
jern (Inv. 1452: 238). Dertill kommer detta norrländska
fynd jemte tvenne andra, som genast skola omtalas
(Medelpadsfynden 8 och 1 1 , samt Helsinglandsfyndet
2). Till sist må nämnas fyndet Inv. 2590 från Bjers
i Guldrupe socken, Gotland: ett ovalt bryne och 80
romerska denarer, af hvilka de äldsta tillhörde Titus,
de yngsta Commodus (69 — 192). De anträffades bland
benbitar inom »en samling af stenar». Alla dessa fynd
hafva inkommit till Statens Samlingar under loppet af
•åren 1846—1860.
Kj heller stå dessa svenska jernåldersfynd isolerade.
Jag har ur Nicolaysens Norske Fornlevninger antecknat
icke mindre än tolf fynd, uti hvilka ovala biynen före-
komma tillsammans med saker från jernåldern, under
det der, savidt jag kunnat se, intet fynd omtalas, inne-
hållande sådana bi-ynen och stenålderssaker.
An mer. Enligt tabellen i Kraochul .Mosefund fun-
nos uti Torsbjergs mosse 30, i Ny dams 60, i Aimosen
40 och i Kragehul 4 brynen, af hvilka de allra flesta
voro fullt utbildade ovala brynen, hvarjämte herr Engel-
hardt anmärker: »de förekomma mycket allmänt i [Dan-
ska] fynd från den äldre iernåldern, både i mossfvnd
och jordfynd»').
Då således ett så stort antal fynd lägga i dagen, att
dessa brynen icke undantagsvis tillhöra jernåldern, utan
äro under densamma eller rättare under en del dci-af
ganska, allmänna, torde det vara nödvändigt att anse
dem tillhöra denna tid, i hvilket fall man får anmäi'ka
^) Engelhardt, Thorsbjergs Moseftuid s. 51. Nydams Mosefuiul
s. 32. Kragehul Mosefuiul s. 8 samt tabellen.
254
det ofvan anförda fyndet i en ganggrift såsom ett un-
dantag, livilket tarfvar en särskild förklaring.
1 Statens Historiska Mnsenni förvaras af denna typ
185 exemjdar. För sex, dcribland den af Professor Nils-
son afhildade, äro fyndorterna alldeles okända. Tvenne,
som icke upptagas i det följande, äro funna i Småland
eller Ostero-ötland, en i Öster- eller Vestersötland. I
öfricrt har ifio- när na"Ta brvnen förekommit utan fynd-
uj)pgift i enskilda sanilingnr, som blifvit inköpta till
Statens Samlinoar, antajjit, att de äro funna i samlarens
hemb3'gd, hvilket i de allra flesta fall torde vara riktigt.
Xågra uppgifter från andra sandingiir äro särskildt ut-
märkta. Till dess fullständigare uj)pgifter ur andra sam-
lingar hunnit hopställas, torde följande förteckning öf-
ver dessa brynens utbredning tjena till uppl3'sning.
Skåne 110, Blekinge 1-2, Oland K), Calmai" län
12, Smaland o (deraf en i enskild snnding), \ ester-
irötland 1 (samt nåixra stvcken i Skara Museum), Dal
och Vermland 7 (deraf 2 i Karlstads Museum), Oster-
irötland (), Södei-manland 2 (deraf ett i enskild sam-
ling) Nerike (4, i enskild samling, utom ett som tillhör
Örebro Museum), \'estuianland (l i ^'esterås Museum,
funnet \\d Skultuna pi-estgard), I pi)land 2 (deraf ett
funnet vid Sticklinge på Lidingö, i enskild samling),
Norra Helsingland (6 i Hudiksvalls Museum), Medel-
pad 2, Gotland 12 (deraf ti i \'isby Museum). Att bry-
iien af denna art blifvit funna i Halland, k;ni man an-
tafja vara säkert, elnn-u intet sådant fynd kommit till
min kännedom. Att de icke äro funna i (xestrikland
och Södra Helsingland står i öfverensstämmelse med an-
dia förhallanden, för hvilka i'edogörelse lemnas längre
fram.
Dessa ])rynen äi'o vaidigen af (jvarts, någon gång
iif i-öd sandsten. De ofvan anförda fynden, uti hvilka
de l"öi-(;konimit, tillhöra den äldre jernaldei'n. Uti den
'255
vnore icriiålderns srrafvai- träffar man ej sällan brvnen,
men dessa äro fvrkantitra, låno-a, smala samt oftast
tunna, vanlioen orenomborradc i ena iindan. Af dön tv-
pen hafva allenast enstaka exemplai' förekommit i de
stora danska torfmossfvnden.
8. Sköns socken, Gudmundsbyn.
Byn ligger i socknens vestligaste ända och har, enligt
herr Sidenbladh, lemniiigar af ett par steniga högar. Då
herr X. J. E!kdahl nnder sin norrliindska resa för om-
krinof oO år sedan besökte socknen, insamlade han un-
derrättelser om ett fynd, som ar 1803 eller 1(S04 hade
anträffats i en grafhög, 1500 alnar från en af byns går-
dar, såsom det synes, invid ett torp. Fyndet förekom-
mer under N:o 700 i Liljegrens »Förteckning öfver fynd
i svensk jord»^). I en anteckning af herr Ekdahl i \'it-
terhets Akademiens archiv, hvilken svnes hafva leoat till
grund för Liljegrens redogörelse, heter det:
»I denna hög fans l:o saker, som Olof Olsson sjelf
<'rkände, då jag derom examinerade honom:
Två förrostade svärd med messingsfiisten, ett Ijrvne
(ei'liallet), en rostad jernring (erhållen), en fil)ula och
åtskilligt annat jernskräp tillsammans med kol och
brända ben.
2:o sådana saker, som Olof Olsson allsinte ville er-
känna, men som andra angctt, hvaribland ett romerskt
guldmynt') med märla i, köpt nf Konsul Modin i
^) Vitterhets Histoiic ocli Anti(|vilfts Akiidcinicii!; Handlingar XIII
77 .
-) Wil)er<j- omtalar i sitt arbete De klassiska folkens förbindelse med
Xordcii ((jefle 18G7) s. 60 detta mynt. IMan skulle af lians i anmärk-
ningen gjorda citat kunna förledas till den tro, att äfven detta mynt
förekommer i Inventariet öfver Statens Historiska Mnseiim, livarest det
naturligtvis efter li\ad i texten liiir ofvaii meddelas, ieke kan förekomma.
256
Sundsvall, som visat det för Biskop Nordin, hvilken för-
klarat det vara från romerska republikens tider och tem-
ligen rart, men ville icke dess mindre ej inlösa det,
hvarföre det nedsmältes: ett skrin med messinosbeslaff,
hvari varit diverse silfverpenningar, som blifvit i
smärre partier sålde till Sundsvalls guldsmeder och
nedsmälta. Detta liar domliafvanden i orten. Konsul
Modin och flera så uppgifvit».
Det är en ganska stor förlust för vetenskapen, att
icke detta fynd blifvit i dess helhet räddaclt. »Svärd
med messingsfäste» antydei* äldre jernaldern, liksom det
ovala brynet af röd sandsten, på undersidan något bug-
tigt, 4,8 dec.-tum långt på undersidan, 4,5 dec.-tum långt
på öfversidan, 0,9 dec.-tum l)re(lt öfver midtcn. Det har
en ränna rundtom kanten men intet spår af nötning och
torde således få anses vara obrukadt innan det nedhides
i jorden. Om tibulan finnes ingen upplysning.
Med all aktning för Biskop Nordins lärdom, torde
man kunna, da intill nu intet enda guldmynt från den
romerska repul)likens tider blifvit funnet i Norden, an-
taga såsom sannolikt, att det här funna guldmyntet till-
hön (le ]<)iii('i'ska kejsarnes tid, hvilkas under åren 395 —
491 pi'äglade mynt äro talrikt representerade i svenska
fastlandets jord. Theodosii II:s mynt från Skottgård och
det i nästa nummer omnämnda Zenos mynt visa ytter-
ligare, att denna sannolikhet har mycket för sig. Silf-
verpenningarne torde i alla händelser hafva varit dena-
rer, sannolikast från tiden före Alexander Severi mynt-
reduktion.
9. Sköns socken, onämndt ställe.
I Konirh \ itterhets Historie och Anti(|vitets Akade-
micns archiv förvaras ett l)ref från Lektor Fåle A. Bur-
m:m till liiksanti(ivarien Hallenberg, dateradt liei'nösand
257
den 12 Juni 1807 och bärande öfveirskriftcn: >^Upplys-
nino-ar oeli sannolika ijissnino-ar om hosföliande irnld-
mynt, som är funnet i en Ättehög vid '. By
i Sköns pastorat, beläget i Medelpad, ar 1807.«
Enligt >nipplysningarne« syntes ä framsidan »en im-
perator Komanorum i l)röstbild 'med franvändt ansigte,
prålande hjelm och harnesk. ( )niskriften till vänster be-
står af bokstäfverna d x och ett otydligt ornament och
sedan bokstäfverna e n, Omskriften till höo;er: perp
AVG.» »Frånsidan föreställer en ovans imperator, såsom
gående hem ifrån ett lyckeligt fälttåg, med utsvängd
segermantel och en commandostaf, })rydd ofvantill af ett
kors, såsom insigne christianismi. Omskriften till ven-
ster har bokstäfverna v i c t o k, till höger a a v c c e s,
— i exergen, ])a denna sida, förekomma bokstäfverna:
o N o B.»
«Gissningarne» äro af intet värde. Den omständlio^a
beskrifningen gör det otvifvelaktigt, att framsidans in-
skrift varit DX . zexo . perp . avg (dominus Zeno per-
petuus aligustus), frånsidans Victoria avgggs (endast
den näst sista bokstafven är tvetydig), afskärningens det
vanliga coxob. Frånsidans' bild var utan tvifvel icke den
triumferande kejsaren, utan segergudinnan, gående åt
venster, hållande ett långskaftadt kors^). Zeno Isaurern
blef ensam kejsare är 474, var under en del af åren 476
och 477 undanträngd af Basiliscus, och säges hafva blif-
vit, på tillställning af sin maka, lefvande begrafven den
9 April 491.
Då det linr stor sannolikhet för si^--, att det under
föregående nunnnei- omtalade guldmyntet tillhört kej-
saretiden, synes antagandet ligga nära, att det är myn-
tet från Gudnuin(ls])yn, som Burman insände. Men mot
detta tala följande omständigheter: den noa-oranna be-
') Jfr Sabatier, Monnaies Bvzantines I. s. 138. pl. vn f. 18.
Aiitiqv. Tidskrift. j7
258
skrifningen talar intet om den »niärla» eller ögla, som
skall hafva funnits på myntet från Guclmundsbyn; detta
fynd gjordes 1803 eller 1804, under det Zenos mynt,
enligt Burman, hittades år 1<S07; Gudmundsby-myntet
nedsmältes af dess egare Konsul Modin, då Biskop Nor-
din icke ansåg det förtjena att inlösas; Zenos mynt
kom år 1807 ned till Stockholm^). Det har derföre
synts mig sannolikare, att detta är ett särskildt fynd.
Det skall hafva anträffats i Sköns pastorat d. v. s.
i någon af socknarne Skön, Alnö') och Timrå. Då bref-
vet icke nämner någon särskild socken, har jag förslags-
vis fört fyndet till Sköns.
Man torde vara berättigad att tillerkänna detta fynd
en stor betydelse på grund af det sena datum, det gif-
ver för den äldre jernålderns fortvara i dessa bygder.
Det är visserligen icke omöjligt, att detta mynt hitkom-
mit, sedan den vno-re iernålderns folk ;ijort si<>- till her-
rar äfven häruppe, men sannolikare torde det vara, i
all synnerliet då denna yngre jcrnalders första bygder,
Mälarlandskapen, äro så fattiga på dessa mynt, att man
bör i detta exemplar se ett vitnesbörd om nära förbin-
delse mellan det äldre iei^nåldersfolket i Helsin2:land —
Medelpad och dess sydligare fränder t. ex. på Oland.
10. Selångers socken, Högom.
Denna socken ligger ofvanföi* Sköns, livars bygd
fortsattes inom Selånger. Hufvudl)yg(ten följer de vat-
tendrag, som flyta ut vid Sundsvall. Högom ligg(M' i
socknens östliga ända. Herr Sidenl)ladh liar antecknat
') lliillcuhtTi^' Icinnadc det s;ik( rli^cii ;il(li'ii;' till Statens Samlingar,
ty det namnes intet om detta mynt i Akademiens protokoller för i1r
1807 eller följande är.
-) Om den al" lläradslKifdini^en Erick Teet a llöde eg'or i Alnö soc-
ken är 1(187 tnnna »steghygel af fcirnyld koppar med graverade ligurer»
har jag tyvärr intet att meddela.
259
sju högar, liggande riiiidt omkring »Nyliems» gård, samt
fyra högar vid hxdugården. Flere hafva funnits.
Då för sex ar sedan en liten hö"" vid ladui^ården
utgräfdes, hittades deri eii l)öid ten af guld, i ena än-
dan spetsad, i den andra afskuren, vägamle 1,23 ort (5,28
gr). Ringen har blifvit till Statens Sandingar förärad af
enkefru Ch. Staaf på Högoni (Inv. 4U46).
Denna ring hör tydligen till de nianga i mer eller
mindre tydlig spiral vridna guldringar, som under den
äldre jernåldern användes ibland, törhända, som smycken
och än oftare såsom betalningsmedel. Den ena ändans
afstympnino' antyder, att ring-ens forne eirare nåjron crkno-
aftagit ett mindre stycke, antagligen vid någon utbe-
talning.
Ii. Sättna socken, Byn.
Socknen lio-ger vid Sundsvalls-vattendrao-et. By lio;-
O-er i nedre delen af bvgden.
Om en grafundersökning derstädes skrifver herr
Ekdahl i sin reseberättelse:
"Hundra alnar frän ()stergården i By tinnes en hög,
som är 20 alnar i diameter och 3 alnar hög. Denna
blef betydligen skadad, såväl i niidten som på sidorna,
derigenom att bonden Nils Nilsson derifrån år 1822
hemtade sten till en källarbyggnad. Denna undersökte
jag den 2 Augusti 1829 och fann öfverst i den blott
obetvdlig iord och sten samt kol. Derunder ett lasfer
af ofantlijra stenblock af ungefär 2 alnars g-enomskär-
ning, hvilka voro att anse för hög-ens underlag-. När
dessa voro afvältade från östra sidan allt intill midten,
begynte jag undersöka jorden, som lag derunder och
fann den bestå af lös sand från midten mot öster, i en
längd af G alnar och i 2 alnars bredd. Den var V.» aln
djup och för denna sand var den fasta ursprungliga ler-
jorden undanröjd. Häri funnos förrostade lenniingfar af
260
ett svärd med messiiigsbeslag oeh ett l)ryne (sluiig-
sten) liofjaiide öfver bladet. En o-roft arbetad stenmeisel
fanns äfvcn, jeuite rökelse. Ben eller aska syntes ej hel-
ler till. En förvittrad lemning af lerkärl (urna) hitta-
des strax under ett af de stora stenblocken.»
»I närheten af denna liög finnas några knappa lem-
ninsrar efter flera andra, i arund förstörda ar 1(S22. Hvad
som deri hittades är förkonimet och var af lika beskaf-
fenhet med det iag' fann.»
Brynet uppgifves i en annan anteckning af herr
Ekdahl vara af qvarts. Att det ^ ar ett ovalt bryne, sy-
nes tydligen af tillägget inom parenthesen »slungsten».
Då Lilieo-ren aldrio- för Akademien anmält de af Ekdahl
inlemnade antiqviteterna, ej heller lemnade efter sig nå-
aon förteckninii' öfver de under hans tid med samlin-
garna förenade fornsakerna, finnes detta bryne icke upp-
taget i det efter Liljegrens död, pa grund af up[)gif-
terna i Akademiens protokoller, af den nuvarande riks-
antiqvarien upprättade in\entariet. ^k-ii da det icke
finnes i Statens Samlingai- mer än ett osignei-adt ovalt
bryne, som kommit till dem efter ar I800, torde man
få antaga, att det är detta, som herr Ekdahl fann jämte
det förrostade jernsvärdet. Huruvida nägot af det öf-
riga, som anträffades i grafven, l)lif\it till Statens Sam-
liufjar aflemnadt, känner iag- icke ocli kan derför icke
heller upplysa, livad num 1)ör företa nu'd den i fynd-
berättelsen omtalade rökelsen.
Då grafven u[)penl)arligen inneslöt ett jernalders-
fynd, kan man icke gerna antaga annat än att steiimej-
seln tillfälligtvis inkommit uti henne, så vida uppgiften
om denna är fullt noggraim.
12. Njurunda socken, Hälljom.
Längst i söder a Medelpads kust ligger denna soc-
ken vid Ljungans nedersta del. Bv^jden omfattar en del
261
af floddalen och sträcker sig derifraii söderut. Hälljom
ligger vester frän kyrkan.
I björkdungen invid nordostligaste gården finnas,
enligt herr Sidenbladh, åtta högar. Invid dem ligger
en samling större stenar, ungefär ett parlass, i en run-
del af i -to fots omkrets. Mera sten har funnits. Säg-
nen kallar det en tempelplats, men det torde icke hafva
varit annat än ett stort röse. På andra sidan lands-
väo'en, o. s. o. från de nämnda höo-arne, ligga några
skadade steniga högar. En annan dylik, mycket utgräfd,
finnes å en kulle s. s. o. från den östlioraste gården i
hufvudbvn.
På en åker, der en hög ett par år tidigare blifvit
afröjd, hittades ar 1786 en stor finger ring af guld, lik
W. hg. 433.
I det föreo-ående är redan omtaladt ett fingerguld
från Bohuslän af ormhufvudstypen. Den trinda tenen
är vriden i spiral, så att de två plattorna sitta den ena
öfver den andra å riuijens framsida. Sådan torde grund-
typen till Hälljomsringen och W. fig. 433 böra anses
vara, med den olikhet allenast, att plattorna varit tre.
Hur den senare typen tillkom, är icke svårt att se. Spiral-
formen bibehölls, men de två orndiufvudsplattorna förena-
des medelst en mellan dem gående skifva och på samma
sätt förenades de något intill hvarandra närmade hvarf-
ven å baksidan, hvarjemte ormhufvudena blefvo tydli-
gare utarbetade. Tvenne sådane ringar förvaras i Sta-
tens Samlingar. Den ene fans år 1781 jämte en guld-
stång, som vägde Si'» dukat, uti ett stort stenröse å
Ekeryds egor, djupt in i hemmanets skog, i Hyarums
socken. Östbo härad, Småland (Inv. 46). Den andre hit-
tades år 1829 i ett o-ärde, hörande till liams<r;ircU'n i
Segerstads socken, Gudhems härad, W-stergötland, «vid
afhemtning af stenhällar fraii ett rör, uti öppningen
efter en under arbetet nedrasad stenmur." Att dessa
262
uttryck beteckna ett steiiröse med liällkista, är tydligt
nog. Denna ringens halt är 0,9i.
Hälljonisringen är de tvenue sistbeskrifna mycket
lik, dock så till vida förändrad, att spiralvridningen är
öfvergifven och stommen bildas således af trenne ringar,
förenade, såsom nvss beskrefs, både å fram- och bak-
sidorna af en guldplåt. A baksidan äro de tre ringarne
närmade intill hvarandra, så att höjden der är 0,3 dec-
tum, under det framsidans höjd är 1,35 dec.-tum.
Om de guldflätor, med hvilka framsidans plåt är
belagd, har redan blifvit taladt (se ofvan n:o 4); de äro
icke ovanliija under den äldre iernåldern. Den form
som ormhufvuden å dessa ringar hafva, återfinnes för
öfrigt, ehuru förenklad i Torsbjergs Mosefund pl. 10 fig.
36, pl. 18, fig. 8, samt fullt utbildad å fig. b sid. 53 i
Nydams Mosefund (originalet från Aimose).
Uti Worsaaes »Oldsauer» föres denna rino;tv]) till
den yngre d. v. s. (förmodar jag) till mellanjernåldern,
under det W. fio;. 382 åter^ifver en nå^^ot äldre form —
liknande den liiir först omtalade från Bohuslän — såsom
hörande till den äldre jernaldern. Originalet till denna
figur kom till Kö[)eidiamns Museum i ett af Himlingoie-
fynden, hvilka af Boye med rätta anses »bilda en öfver-
gång mellan de två perioderna^) d. v. s. sta midt uti
den äldi'e jernåkU^rns utvecklingsserier.' De danska rin-
garne af den fullt utbildade typen äro funna pa Seland
och Möen samt i Norra Jutland.
En liknande ring, ehuru af något förenklad form,
fans ur 1<SG7 uti en hufvudsakligen af sten bildad hög,
inom en grafkammare i 8. Fröns gäll i Gudbrandsdalen,
jämte en skål af, som det synes, romerskt arbete, frag-
') Boyes Fortt-frnt-lsc ovcr Gjciislaiidc i del Kongeligc Musen iii for
Nord. Oldsager i Kjobenliavu, der ere iorar])eidede af eller prydede med
aedle Metaller, s. 48. Föremal ur dessa fynd äro afbildade W. tig-. 302,
304, 314, 317, 320, 382, (3'J5).
263
ment af ett glaskärl, bitar af eii träspann mod bronz-
beslag, en pincett in. fl. saker, som tillhöra den äldre
jernäldern^).
Ringar af denna typ äro således fnnna tillsammans
med denaralderns fornsaker. Det är doek kanske icke
otroligt, att det senast omtalade norska fyndet, elinru
innehållande saker frän denaråldern, tillliör en något
senare tid, under hvilken man ännu gömde denartidens
främmande arbeten. En antydan derom synes mig ligga
i olikheten mellan ringen frän Himlingoie W. tig. 382
och den norska anf. st. pl. 1, iig. 12.
13. Njuranda socken, Hälljom.
Ar 1849 fann man uti en hög å samma bys egor
jämte smärre ben, en korsarmad bågfibula, en söndrig
sölja(?) och ett obetydligt, strieradt, fyrsidigt fragment,
allt af bronz.
SöljanC?) består af en platt ring, vid hvars inre
kant är anbragdt ett hål för fästande af en nål. Från
motsatta ändans utsida hafva utgått tvenne bågformiga
armar, nu afbrutna. Skifvan är prydd med inslagna half-
vor af koncentriska cirklar, af hvilka en del äro hop-
stälda så, att de bilda en sorts böljornament. Diametern
är 1,4 dec.-tum, ringens bredd 0,3 dec.-tum.
Den korsarniade fibulan som i naturlig storlek är
afbildad tig. 5, är afbruten strax nedanför bagen, hvar-
jämte hittaren, sannolikt för att tillse, om icke fyndet
var af ädel metall, bortfilat det spetsiga utsprånget a
') Se Foreiiiii>i-oiis til Norske' FortidsmiiulcsmaTkcr? l^ovjuiiig- Års-
berättelse tor 1867 s. 53 1". pl. 1 tig. 12. Till nt aimat tiii.i,aM-guUl i
samma fynd (tig. 13) är en make limnen pii Stora lirattöii i Loföljorden,
Solberga' socken, Bohuslän (Inv. 3255). Fyndets tredje tingerguld (tig.
14) och de tvä motsvarande svenska ringarne äro redan omtalade i sam-
manhang med Medelpadsfyndet N:o 3 D.
264
bågens ena sida. Xalen, förmodligen af jern, har varit
fästad under Ofre plattan.
Denna iibulaform synes hafva varit mycket omtyckt
i Norrland, ty jag är i tillfälle att längre fram beskrifva
icke mindre än fyra exem-
plar funna i Norra Helsing-
land och förvarade i Hudiks-
valls Museum. Att den med
förkärlek bearbetats, iimier
man ock af de olika variete-
ter, som dessa exemplar till-
höra. Korsarmarnes knoppar
kunna variera i tjocklek, plat-
tan från hvilken de utgå, är
ibland enkel, ibland ornerad.
Båo-ens relativa bredd och
utseende vexlar. Den nedre
plattan har ibland sidorna
försedda med utsprång, hvil-
ka å Hälljomsfibulan äro ska-
dade. Största ombildningen
tillåter dock drakhufvudet
nederst, hvars ögon äro mer
och mindre tydliga och hvars
nos slutar med ett treflikigt
utsprång af vexlande utse-
ende. Ett af Helsinglands-
F.g.5. Ko.>an.w .,:...ii,uia. M.,i,!,...i. ^.,^^|^.^^ ^.j^.^,.^ .^^^ tjen ncder-
sta af dessa flikui- ursprungligen är samma omvända tre-
sidioji vi'T<''e, som förekonnnci' a tig. 4 och som i det
följande kommer att }tterligare omtalas.
Dylika drakliufvud af ganska enkel art med en upp-
svallning a iivtn-dera sidan af nosen, som sannolikt iör-
anlcdt sidoHikai-ncs anbringande, äro vanliga under den
ählrc jernaldern. Man tinncr dem t. ex. i Nydtu"^ ^^i<-»se-
265
fund pl. VIII fig. 29, 30, 34, 37, Kragehuls Moscfimd
pl. I fig. 12.
Korsarmade bågspäiinen ii ro icke sällsynta i Sverige
utom Norrland. I Statens Historiska ]\Iuseum förvaras
några exemplar. En dylik ined hela knappar^), jämn-
bred båge, långsträckt facetteradt stycke i stället för
den nedre plattan, med ytterändarne af drakens nos upp-
svälda samt med jernrost efter nålen, hittades år 1848
vid sandtägt å utmarken till hemmanet Häller i Bra-
stads socken, Bohuslän, jämte en tunn och smal bronz-
ring och en bronznål (Inv. 1473). I Landshöfdinge-
embetets skrifvelse, som åtföljde fyndet, heter det: »i
närheten af stället hafva jemväl påträffats lemningar
efter ett menniskoskelett.» En annan dylik, med ena
knappen borta, öfre plattan mycket smal och prydd med
tre ringar i rad, samt med det långa stycket, som ersätter
den nedre plattan, tvärstrieradt och med drakens nos
sådan som nyss beskrefs, förvaras i Skara Museum, med
uppgift att vara funnen i Skörstorps socken, Vestergöt-
land. En tredje med ena korsarmen afbruten, med två
koncentriska ringar på öfre plattan, med jämnbred båge,
med nedre plattan tvärstrierad och med drakens nos slu-
tande i en mångsidig klump, har hittats under potates-
upptagning vid Björbyn i Svanskogs socken, Vermland
(Inv. 3825: is). En fjerde något enklare och förrådande,
att typen började vanslägtas, är funnen i Vemmenhögs
härad i Skåne (Inv. 3217).
En libula af denna typ, ehuru med tvärarmarne af-
brutna, har funnits i närheten af Randers, (W. tig. 426).
Det är det enda danska fjaid af denna art, som kommit
till min kännedom.
I Noro-e deremot lära dessa båofibulor Nura svnner-
ligen allmänna. Stephens har i sina Oldnorthern runic
*) Knapparne äro ofta linlfva ti. v. s. lialVa sliif vtn a under-sidan,
undei stundom äro de pa undersidan haliga.
266
monuments s. 840 afbiklat en, som funnits vid Stenstad
i Holdens gäll, Telemarken jämte »glaserade» stenkrukor,
fy Ida med aska, ben och kol, en gjuten guldring, en
spann af trä med hank och beslag af bronz, stycken af
ett jernsvärd samt af messingsbeslag till skidan, »sten-
perlor» samt en sten med inskrift, hvars runor tillhöra
äldre jernälderns alfabet^). Uti fotografisamlingen »Fra
Christiania Museum I» äro å pl. I trenne sådana spännen
af bildade. Det ena (Christiania Museum 1286) tillhör
ett fynd af tre »böjle- og korsformede» bronzspännen
med ornamenter, från Brosten i Höjlands gäll, Stavan-
gers Amt; ett annat, tillhörande en något afvikande va-
rietet, har hittats å Bjerke egor i Hedrums gäll, Jarls-
bergs och Laurvigs Amt, jämte en sköldbuckla, en sax,
en nyckel, st^xken af tvenne skaror, af naglar, beslag
och ringar, allt af jern, perlor af bernsten eller glas och
en brynsten (C:ia 2496 — 2501). Det tredje är funnet jämte
tvenne liknande, en kedjestump med ihängande löf af
bronz, fyra bernstensperlor, ett knifskaft af trä med
bronzbeslag, en liten spiralring af bronz, ett litet smycke
eller beslag i form af en häst och en träspann med
band och beslag af bronz, ett jernsvärd och fem ler-
krukor, hvilket allt fans midt i en grafkannnare, täckt
med hällar, belägen })å Birkeland i Birkenes socken,
Nedcnes Amt. Ännu ett spänne af detta slag har hit-
tats å gården Fuskeland i Holme socken, Lister och Man-
dals Amt inom en stensatt kammare, jämte en lerkruka,
en s. k. romersk fibula, ett kilformigt yxblad af jern
(jerncelt?), jei'nhank, höi-ande till ett skrin el. d., sax,
spjut, m. m.'). Till samma typ höra föröfrigt s])ännena
C:ia 976 och 2460 m. ii. såväl i denna som i andra nor-
ska samlingar.
') Jfr Ann. f. Nord. Oldk. 1850 s. 182.
-) Cliristianiaroreninf^cns Ars1)crättelsc för 1807 s. 42. Krukan ar
afljildad dor.sliides pl. I. \\g. 4.
267
Att denna typ, liksom i allmänhet de germanska
graftaltens bagspännen, äro olika utvecklingsformer af
den s. k. romerska fibulan, af bildad t. ex. W. lig. ^^91,
faller temlioen lätt i öoonen. Men det är tvifvelsutan
mindre riktigt, när Stephens i sitt redan anförda arbete
talar om muilirrheten, att nåo;ot af dessa korsarmade
spännen utgått frän en romersk verkstad. Han har tyd-
li<2:en icke mfvit nkt på den o;anska bestämda skilnaden
mellan denna ty]) oth den s. k. romerska, hvilket förbi-
seende blifver ännu synbarare, då han säger att spän-
nen af detta mönster äro vanliga öfver hela Europa.
Den s. k. romerska fibulan är, det är sant, ganska van-
lig; inom de »'ermanska områdena, men deremot tillhör
det korsarmade bågspännet ett mycket inskränkt om-
råde — och deri ligger just dess märkvärdighet^).
Det ko]-sarmade bågspännet är särdeles allmänt i
Norjje och Sverio'e och kan således anses vara charak-
teristiskt för dessa tvenne lands äldre jernålder. Deremot
finnes det icke inom den gotländska jernaldern och detta
påstående eger icke den oansenliga vigt, som vanligen
tillkommer de negativa bevisen, ty de gotländska fyn-
den äro så talrika i Statens Samlingar, att man torde
kunna med skäl anse en typ, som icke är i dem repre-
senterad, höra till sälLsyntheterna på ön, d. v. s. vara
en typ som icke är charakteristisk för öns forntid. Det
vore af stort interesse att veta, hur pass ofta dessa spän-
nen förekomma i de danska fynden.
Gå vi utom Norden, finna vi denna typ icke repre-
senterad [)å fastlandet, hvarken hos Franker, Bui-gunder
eller Alamanner, således icke inom de områden som higo
den romerska verlden närmast och voro allramest ut-
*) Niir m;m vill iVilja den korsarmade b;"iii-libulaiis utveckling- tillhaka
till dess grundtvi). lordu man böra fästa särskild vigt vid det liiigri' midt-
stvcket ä den öfre plattan (se lig. 5) som icke liar nägon betydelse för
typen i denna dess form oeli derföre äfveii försvunnit ii flera exemplar.
268
satte för inverkningarne af denna ännu under förfallets
tid öfvermäktioa odlino-. Deri lio-ccer det bästa beviset
för omöjligheten att anse dem vara romerska arbeten
eller slafviska efterbildninoar af romerska mönster.
Inom Enaland tinner man denna tvi) nao;on o-åno;
representerad i fynden frän Kent och frän Saksarnes
Ofamla områden. Deremot är den, såsom Roach Smith
påpekar, charakteristisk för de angliska graffälten. Man
finner det lätt, om man hop-
ställer fj^ndnppgifter från det
östra och mellersta Eno-land,
men allratvdlio-ast framstår det,
om man betraktar plancherna i
Xeville's Saxon obsequies. A
dessa äro icke mindre än fem-
tio exemplar af denna typ af-
bildade, alla funna inom samma
o-raffält i Little Wilbrahams soc-
ken, Cambridgeshire, ungefär en
svensk mil från staden Cam-
bridofe, således i hufvudbvgden
af det gamla angliska området.
Man tinner bland dessa många
exemplar af flerahanda variete-
ter, ytterst simpla, som s}nas vara tarfliga exemplar af
en urartad typ, andra åter som äro nästan fiillkondigt
lika de svensk-norska exemplaren t. ex. ph (! tig. 40,
47, pl. 7 Hg. ;-)l, [)1. K) tig. 178, ännu andra som äro
vidare ut1)ildningar af samma typ. Som prof på en så-
dan fortsatt utl)il(lning meddelar jag här i tig. (i en från
Roach Smith lånad konturteckning.
Då denna tvp således icke kan sägas vara allmän
Licniiansk en-endoiii, iiiastc man anse det vara af stort
interesse att finna den så talrikt representerad uti tvenne
områden, det angliska a ena sidan, det svensk-norska å
Fiff. 6. Korsnrniailt bAgspiinne.
All^li^k typ.
2 ni)
den andra, till hvilket man möjligen kommer att fa föra
äfven Danmark. Detta kan icke gerna ega 'rum annat
än under förutsättnin'»- af nas^on förbindelse mellan- de
olika fornsaksområdenas forntida bebyggare, Anglerne
och Götarne. Jao- använder här det senare uttrycket
såsom o-ällande för icke allenast Sverio^es, utan ock Xor-
ges befolkning; under den äldre iernåldern, da iag icke
känner något specielt nanni för Norges beb3ggare un-
der deima tid.
En sådan förbindelse kan hafva varit yttre d. v. s.
de olika stammarne kunna hafva lefvat i liflig samfärd-
sel och derunder ofta kommit i tillfälle att af hvarandra
låna typer. Historien vet dock intet om någon samfärdsel
mellan Xorden och England under denna afiägsna tid,
ty då denna typ tillhör vår äldre jernålder, kan man
icke, för att förklara dess förekomst i östra England,
påminna om de nordiska vikingarnes täta besök i dessa
nejder, hvilka besök, för så vidt någon underrättelse om
dem blifvit åt oss bevarad i historiska urkunder, tillhöra
en långt senare tid. Ej heller synas .sjelfva fornsakerna
vilja tillåta, att man nöjer sig med att antaga en sädan
yttre förbindelse. Typen uppträder inom de båda olika
områdena med en sådan rikedom af varieteter, att den
visar sio; hafva varit och behandlats såsom en folkets
verkliga tillhörighet, med hvilket man umgicks på ett
förtroligt sätt, hvarjämte särskildt en mängd af de ang-
liska formerna förråda, såsom ofvanför nämndes och så-
som iig. 6 visar, en fortsatt utveckling, som är främ-
mande för Xorden.
Om en sådan yttre förbindelse icke kan anses till-
fyllestgörande till förklaring af denna likhet, ati-rstar ej
annat äii att söka en inre förbindelse, med andra ord en
närmare frändskap mellan de olika stammar, som syn-
barligen funnit ett nöje i att smycka sig med spännen
af denna art, än mellan dem och de öfriga germanska
270
folken. Det synes sannolikast, under dessa förhållanden,
att anse A^iglerna hafva kommit till sina bostäder i Eng-
land från nåo*ot af Nordens land. Uti hvilken trakt i
Norden man kan söka deras hem, derom vågar jag icke
yttra mig, allraminst då jag icke känner tillräckligt de
danska fjnden, liksom jag tills vidare icke anser mig
kunna uttala en orissnino; angående tiden då denna ut-
vandrino; försisfo-ått.
Den gotländska jernåldern saknar, såsom nyss nämn-
des, den korsarmade baghbulan. Den har i stället en
egen utvecklingsform af det fullt utbildade bågspännet
och dessutom en annan typ, som synes saknas i fast-
landets äldre jernalder, nämligen den cirkelrunda bro-
chen, som är ytterst vanlig i Kents och i andra vest-
o;ermanska områdens oraffält. Denna runda brocheform
var så mycket i de gamle Gutarnes smak, att de van-
ligen fäste a öfversidan af bågspännets båge en rund
broche såsom en fritt roterande skifva. För bedömande
af stamskiljaktigheterna och deras historia, är det af
vifrt att se, huruledes redan under denaråldern de irot-
ländska runda brocherna ega en fullt charakteristisk typ
1 ornernigen.
14? Njurunda socken, Dårholmen.
Dårholmen ligger i mynningen af Ljungans utlopps-
vik. A sydvestra sluttningen af holmen ligga, enligt herr
Sidenbladh, i tre till fyra (hib])la livarf efter berget sextio
rosen, alla af mindre stenar, ho])gyttrade vid livarandra
samt mer och iniiidre rifna.
I ett af de rosen, som ligga närmast berget, gjor-
des midsommartiden ar 1868 åverkan. Skattsökarne an-
träffade bland stenarne en liten ring(?) af guld, kna[)pt
2 tum lauir. Dessutom fann man bland l)itar af brända
ben små fraijmenter af bronz.
271
Dessa fragmenter, sina tina iiitnaglar, äro allt för
obetydliga, att inan skulle- kunna uttala någon asigt om
den tid, till hvilken de böra föras. Jag har dock; då
guld är jämförelsevis mycket sällsynt i svenska graf-
fynd frän den yngre jernåldern, pä grund af den lilla
guldten, som uppgifves vara hittad med bronznaglarne,
förslagsvis fört fyndet till den äldre jernåldern.
15? Njurunda socken, Nolby.
Af samma skäl, som var bestämmande i afseende
på föregående nummer, anser jag mig liöra såsom hö-
rande till den äldre jernåldern, förslagsvis upptaga en
guldring, som vid början af 1700- eller kanske snarare
mot slutet af 1600-talet hittades vid ofvannämnda gärd
uti en hög, i hvilken man anlade en källare. Den skall
hafva blifvit såld för 70 daler k. m.^).
Vid Nolby fans, då herr Sidenbladh sommaren år
1868 besökte stället, endast en hög bevarad").
16. Attmars socken, Harfs by.
Socknen har sin hufvudbygd vid sjöarne Marmen,
som genomflytes af Ljungan, och Vikaren. Vid den se-
nares norra strand ligger Harfs by, vid hvilken herr
Sidenbladh fann lenniingar af sju högar.
Xämndemannen Nils Persson i Harf gjorde år 1810
åverkan på en hög, 24 eller 25 alnar i diameter, tre
alnar hög. Grafkullen var redan förut öpi)nad i midten,
men o-odssökarne hade då antaali«2:en intet funnit, eme-
dan sjelfva grafstället fans närmare nordöstra kanten af
^) Nordal, Exercitiiiiu academiciim do Mcddpadia. Lp;?. 171G, s. 36.
-) I iSJiirunda socken har en gång- hittats ett bronzsvärd. Det an-
träffades nnder en större sten il östra sluttningen af llumnielviksberget,
liggande på A bys egor. (Inv. 2559).
272
högen. Pa sjelfvu jordytan, å hvilken man skall hafva sett
spar af" der försiggångxni bränning, låg en platt sten af
en fots diameter och en half fots tjocklek. På denna
sten stod ett fat af bronz, väl fyldt med aska och små
förbrända benskärfvor, hvari öfverst funnos lemningar
af »spännen i svärdsgehäng eller betsel och af elden hop-
lupna glasbitar.» Öfver alltsammans var krukan stjelpt.
Fyra stenar, hvardera en aln hög, omgåfvo sidorna af
fatet och kridvan, som slutligen voro täckta af en större
platt sten.
De noggranna uppgifterna om fyndet äro hemtade
ur en skrifvelse frän herr G. E. Dillner, daterad den
14 December 1812 och u})pläst i Götiska Förbundet, till
hvilket fyndet insändes. Ur Förbundets Samlingar kom
det till Statens och är i inventariet öfver dem upptaget
under X:o 1267').
Bronzfatet har mycken likhet med det pelluvium
eller fotbäcken, som iir afbihhidt i Rich's Dictionnaire
des antiquités s. 467, med den skiliiad, att sjelfva bäc-
kenet är nedtill kanclleradt på samma, sätt som bottnen
af pateran Hich s. 461. Den utvikna brädden upi)till
är i utkanten krusad. Bottnen saknas alldeles, men ännu
(jvarsitta s])ar af lödningen. Förmodligen var askmörjan,
n;ii' hon ncdlades i fatet, mycket het, så att ck-n fast-
löd(hi l)()ttiicii 1)lifvit lös och förstörts. Måtten äro föl-
jande: liehi diametern i öfverkanten 10 dec.-fum, Ijräd-
dens brethl (),s dec.-tum, bottnens diametei" 3 dec.-tum,
den till fot ncchikta underkantens höjd O,;*, dec.-tum, höj-
den inuti o,i tum.
Air fatet är af r(jmei'skt arbete är alldeles visst.
iMan linner det sa\äl af fo]'men som af metallens fäi'g.
Krukan, af ganska (in, bränd lera, är ne(lei-st skal-
foi-miii', alta^ei' sedan i bredd, men viduai' si"- na<>(Jt mot
') Fviulhcrättelscii iir f(')rut trvckt i IdiiiiM liiiftet .0, s. 174.
273
kjinten. Pä ena sidan sitter ett öra. Kanten är på tvenne
ställen skadad. Den smalaste delen eller halsen är utsi-
rad med fyra parallela linier, ifrån hvilka sju kortare
liniepar nedgå till den skarpkantade gränslinien mellan
den skålformiga bottnen oeli öfverdelen. Från nämnda
gränslinie utgå nedåt en rad af bågsegmenter. På ut-
sidan sitta några fragmenter af smält glas. Måtten äro:
bredd i mynningen 4,6 dec.-tum, största bredd 5,3 dec-
tum, höjd till bottnens öfverkant 1,3 dec.-tum, till kru-
kans öfverkant 3,8 dec.-tum.
I krukan förvaras flera stycken, smärre och större,
af smält glas, som i brottet är mycket ljusgrönt; dess-
utom en liten halfsferisk knapp af ben, med tvenne hål
inborrade jämte hvarandra från undersidan, samt ett
fragment af bronz, hvars bestämmelse jag icke kan upp-
gifva. Det bestar af en låg kullrig knapp, som medelst
en kort trind ten är fästad vid en bit, som det tyckes
af en platt ring. Derjämte ligger i krukan en ovanligt
stor oxcltand af en tam oxe.
Glasbitarne äro säkert lemningar efter ett kärl, som
förstördes vid likbränningen, och detta kärl var säker-
ligen såsom bäckenet af romerskt ursprung. Båda de-
larne torde hafva inkommit under denaraldern.
17. Tuna socken, Rännö.
Socknens bygd ligger vid sjön ^larmens norra sida
och krinff elfven. Vid Rännö fann herr Sidenl)ladh ste-
ni<>-a hösrar såväl österut som söderut i byn.
Herr Ekdahl uppgifver i sin reseberättelse, att en
bonde vid förstöring af högar funnit »ett messingskors,
stridsvxa och bryne», hvilket allt förkommit.
I konceptanteckningen till den olhciela berättelsen
förekommer brynet under nanni af slungsten och det
Aiili'ii: Tiilxknfi. l.S
'274
var således ett ovalt bryiie. Messingskorset var höirst
sannolikt ett korsarmadt bågspänne^).
18. Stöde socken, Fanbyn.
Socknen ligger ganska långt in kring Stödesjön och
Ljungan, Kyrkan och hufvudbygden ligga vid inre än-
dan af sjön. Fanbyn ligger der elfven rinner ut i denna.
Herr Sidenbladh fann der tvenne högar. Uti den ena
af dessa hade år 1866 hittats ett ovalt bryne, som nu
förvaras i Statens Historiska Museum (Inv. 4046).
Detta bryne är 3,4 dec.-tum långt, l,i dec.-tum bredt;
det har en skarpt inhuggen kantränna samt bred nöt-
ningsyta å öfversidan.
19? Stöde socken, Jättholmen.
I sjöstranden vid Loo fans en liten »hälla», som kal-
lades Hjältestenen, der på 1600-talet Erik Nilsson i Loo
hittade en stor ring, lik en slända, tjock i den ena, sma-
lare i den andra ändan, hopdragen })å ändarne, så vid,
att han kunde gå på armen af en karl.
L^ppgiften härom förekommer i en berättelse om
fornlemningarne i Medeljjad, som år 1684 insändes »till
följe af Kongl. Maj:ts plakat och hans excellence friherre
L. Kibbings ordres» af häradshöfdingen Krik Teet'^). En-
ligt Nordal, som talat med hittaren, antiviffades fyndet
') Xonliil omtalar i sin disputation s. 36 ett fynd ur en stor hög
vid M.ilstad i Tuna socken. Utom andra dvrharlicter hade man der fun-
nit ett »ornamentum argenteum auro obductiim, (|Uod sim; duhio aut
eorome aut cingulo suftixum fult.» I åcn utkastade jorden fann man
flera jernsaker, utaf hvilka ett nyckellikt l()reiu;il kom liksom siifver-
smycket i lierr Nordals ego. Af livad art detta sriiyeke, var och till
hvilkcn tid ilet hört, kun icke med tillhjel]) af den korta beskrifningen
afgfiras.
'-) Originalet förvaras .1 Kongl. l^ibliotheket. Det är aftryckt, ehuru
ieke alltid fullt troget, i K. Dybeeks lliiua, Första häftet s. 15 f.
275
år 165o a en liuliuc i Storsjön (Stödosjön), som kallades
Hjelt-') eller Jättholnien, men efter fyndet kallades Gnid-
holmen. Hittaren skall liafva tagit ringen för att. vara
af messing oeh smidt npp den till byxhakar o. s. v.
20? Torps socken, Vislandsbyn.
1 den nyssnämnda berättelsen af herr Erik Teet
heter det:
Torp den 17 November (1684). En hög är belägen
nordan för Vislandsbyn och prestebordet, Ramundshögen
kallad, der Ramund skall ligga ])egrafven'), hvilken sla-
gits med en rese eller jätte, som bott i Gisjönsby, nå-
got längre npp i socknen, nnder berget, hvarom en visa
skall vara författad^). Strax vid Ramnndshögen, när der
bredvid, öster om, stenarnc brötos upp och der u})pgrofs
till åker, fann nmn en värja och ett stycke af en malm-
gryta, dock var allt förmnrknadt — detta skedde för
20 år sedan — dito en hvit sten, hvass åt båda ändarne
med ett litet kors uti midt pä, men allt är förfaret. —
Man torde kunna med ganska stor sannolikhet an-
taga, att den hvita stenen varit ett ovalt bryne. Det
enda, som dcrvid vållar näirot brvderi, är det lilla kor-
set, men iikmI detta kunna möjligen menas öfversidans
nötningsfäi-or.
21. Torps socken. Hammar.
Byn ligger vid vestra ändan af Tor))sjön. Sydost
från byn ligga, enligt herr Sidenbladh, lemningar af
') lljcltc iir i Nonlniul oftii liktvliiit med jätte.
-) Hos Ek(l;ihl lietcr iWt 18.'>0: »lO.")!) iiliiar «)ster om kyrkan visar
folket i en än-istiippa jätten Ixaniuiids liög, men (]enna är ej annat äu en
haeke, bildad af naturen.»
3) Dybeck påminner a anf. .ställe s. 20 om den i Svenska Forn-
sångerna nnder N:o 12 inta<;-na visan om »itaninnder den unge», hvilken
möjligen kan vara densamma. >om Iicim- l",rik '[\-c\ nu-nar.
27G
sex hösfar. I en annan skall för nåo-ra år sedan liafva
hittats »en spjutspets (?) af jern och en oval sten (båda
pjeserna förkomna).»
Den ovala stenen kan svårligen hafva varit annat
än ett ovalt br3me.
Torps socken (kyrkan?) ligger, enligt Historiskt-
Geografiskt-Statistiskt Lexicon öfver Sverige, 6V4 mil
från Sundsvall. Så långt inat landet hade således den
äldre jernalderns folk trängt sig.
Med Torp slutar den egentliga gamla bygden i
Medelpad. I den iinianför liggande socknen, Borgsjö,
fann herr Sidenbladh in^ja fornlemnino;ar från heden tid.
För 30 år sedan funnos ännu nåora å ett ställe inom
vestra delen af socknen, vid Ange by. Tvenne sådana
isolerade grafplatser fann herr Sidenl)ladh i den ännu
läng-re in lio-o-ande Hafverö socken, nämli<jen vid Vass-
näs^) några små rosen, utaf hvilka tvenne, som under-
söktes, innehöllo leniningar af brända ben, samt vid By
ett röse och en stenig hög. Uti rosets botten funnos
spår af likbränning och der hittades litet förrostadt jern-
skrot, en liten b('nl)it, ristad med streck, och tre glas-
perlor, den ena med mosaikartad inläggning. Då sådana
mosaik-glas})erlor förekomma i fynden såväl från äldre
som vno:re iernåldern, hnm^s det inofen möili<>:het att
datera detta iynd.
Emellertid är det omisskänliii^t, att dessa tva sock-
närs fornlemningar vitna icke om en större bygd, utan
allenast om en föga betydande kolonisering uti dessa
afläirsna iicichT. Da sa är, kan man säi»a, att det om-
rade, som den ähli'e jernalderns folk innehade, hade
ungefär lika stoi" utbi-edning som Medel])adsbygden egde
äniMi vid hednatidens slut.
') A Vassnäs liar (;ii stenyxa Ijlifvil funnen.
2<V
J ii 111 1 1 a 11 d s fy ii <1.
Af de fyiicl fV;in denna provins, som kommit till
min kännedom, är det allenast ett, som man med någon
säkerhet kan föra till den äldi"e jernåldern.
I. Sundsjö socken, Stamnäs.
Socknen ligger nti en bidal till Ljungan, kyrkan
nära den punkt, der de två vägarne från Medel[)ad till
Storsjön och Norge mötas.
I en hög, som öp[)nades för ungefär 45 år sedan,
hittade man fragmenter af urnor, både af ler och glas^).
Glasurnorna eller -urnan torde man med skäl kinma föra
till den äldre jernåldern.
II e 1 s i 11 »' 1 a lul s fy ii d.
»
I. Gnarps socken, Bostad.
Gnari) är Helsinolands nordlioaste kustsocken, h\^y-
den liijo^cr krino- en å. Bostad är beläo-et temlio-en låno-t
in åt vester. Xorr om landsväo;en liuija, enliot den frun
Helsinolands Fornminnesförenino- inlenmade sockenbe-
skrifningen"), fem högar. »Söder om landsvägen, invid
östra o-ården, tätt invid väi>en oiordes ett rikt fvnd»,
bestående af »agraftei- af koppar |b]"on/, |, fragmenter af
ett svärd, betsel, sj)jutspetsai' jämte en mängd andra
jernstycken, hvarjehanda kulor oeli ornamenter af bern-
sten o. s. v., väf- oeli triidbitar". livilket allt inkommit
till Hudiksvalls Museum, samt dLssiitoni en guldi'ing,
^) Ekdahls reseberiittflse.
"-) Dessa sockiMibt;skririiiii<>iir iiro, ii;ir \rkv amiat uppgifvcs, kiillan
till (le upplysningar om de lasta foinlrnuiinnarnc, som i det tTdjande
meddelas i sammaiiliang nud tvnden.
278
som hlifvit furs.-ild till enskild person. Fyndet gjordes
år 1850 eller nai^ot tidii^are.
Bronzsakerna i fyndet ligga framför mig och visa,
att tvennc fvnd blifvit af liittarcn sammanblandade.
Fij.'. 7. Oval. dul)lipl.-tk;ili:r .Np.iiniliiicklii. Yiii;ii- ji-nialdi-i ii.
»Airraftorna» äro niVmliucn tvenne oNala, (lul)l)elskalio'a
spännhiieklor a(" samma tyj) som tig. 7 fi-amställei'').
l)(!nna t>'j» tillhör, såsom jämföi-elsen mellan en
mängd fynd ntvisar, den xiigi-c jcriialdern oeli denna
') \)r, tvciuic cvciiiplarcii IVaii Bostad itro icke i alla detaljer lika
det afljjldadc cxemplan^t. livais orii;iiial IVirvaras i Statens Historiska Mu-
seiiin. De lillli(')r;i cii iiagot iiiimi viii,n(' varietet.
279
varietet tillhör den angifiia periodens senaste årlnindi-a-
den. Deremot innehåller fyndet flera saker, soui be-
stämdt tillhöra den äldre jernaldern. Då tidsskilnaden
mellan nåo:ra af sakerna i fyndet iq)pgår till flera ar-
hundraden, måste man taga sin tillflygt till antagande
af en sådan sammanblandning. Enskildt har blifvit för
mig uppgifvet, att fyndet gjordes, då man bortgi-äfde en
backe med den derpå liggan-
de, lilla, nästan omärkliga graf-
höiren. Då o-räfningen således
ofälde icke en enstaka hög n-
tan äfven dennes omgifningar,
kunde en sammanblandnino- af
tvenne graffynd lätteligen ske.
Om jernsakerna hörde till det
ena eller andra fyndet, kan
jag icke uppgifva, då jag icke
varit i tillfälle att se dem.
Till äldre jernaldern kan
man med full säkerhet föra
fragmenterna af en ornerad
pincett jämte några andra
smärre saker som afbildas fig.
8 samt en mindre sölja (fig. i)).
Pin c ett en af ljus bronz
är söndrig; såsom fig. S n h visar, felas en del och det
återstående är sammansatt af fem särskilda bitar.
Pincettei- [\vn mycket vanligfa i fvnd frän den äldre
jernaldern. Ett annat exemplar förekommer i llelsing-
landsfyndet X:o 2. Man har funnit dem i de stora fyn-
den från Toi'sbjergs-, Nychims-, Vi- och Kragehulsmos-
sarne. Pincetter förekomma ofta i f\n(l('n finn de anjjlo-
saksiska, frankiska, buriiundiska och alamanniska irraf-
varne. Få äro dock så fint utsirade som det här af-
bildade exemplaret. Det ncih-rsta ornanuMitet å fig. (S <i
il b
'iiicett, r — f delar af beslag.
Helsinorlaud.
280
aterkoiiimer pä en män^d saker i ett större fynd från
den äldre jernaldern, anträffadt ä Sjörnps egor, Häglinge
socken, Gärds härad i Skåne (Inv. 2437 och 2668). Dra-
ken å b förekommer i mångfaldigt varierande former å
fornsaker fi"åii samma tid.
Rinocn med fals fi"'. (S (/, af bronz, har utan tvifvel
varit anbragt vid ett beslag pa en svärdsbalja, i ä,ndamål
att hålla en rem. Ett par ringar af samma slag förekomma
å ett sådant beslao; i Nvdams Mosefund ])1. VI J I tio-, 30.
Hvardera ringen är der fästad medelst en smal klyka
af bronz, liknande en mycket smal brakteat-ögla. En
sådan, antagligen i högen söndertryckt ögla förekommer
i detta f\nd. Fraumenter af svärd inkommo, såsom ofvan
nämndes, till Hudiksvall med fyndet.
Tvenne par ringar förekomma i fyndet. Huruvida
de höra till samma svärdsbalja eller till tvenne, lemnar
jag oafgjordt. Det förra synes mig troligare.
Fyra små cjlindriska, ini håliga ändbeslag af sådant
utseende som fig. 8 e utvisar (två äro fragmentariska).
Från midten af insidans botten (fig. 8 /') utgår ett stift,
kring hvars inre del sitter en tunn skifva, såsom det
tyckes af bronz. Stiften äro tydligen afbrutna och skif-
van har väl knappast haft sin ursprungliga plats invid
Ijotten. Att äfven dessa hattformiga beslag liöra till
svärdsbaljaii eller dess gehäng, slutar jag deraf, att lik-
nande förekom nio uti det nyssnämnda Sjörupsfyndet, som
i det närmaste uteslutande iinieliöll delar af svärdstill-
behöret. Da de voi-o i Bostadsfyndet fyra, liksom rin-
garne, är det ick(^ oti-oligt, att de stått i något samman-
lianiT med hvarandra.
Ett beslag af bronz (i två stycken), tig. 8 c. Den län-
gre armen äi* invid bågen afl)i"ut('n och har förmodligen
haft en f()i'tsättnin<!- svaramle mot den andi'a armen, som
med tvenne naglar varit fästad vid något tunnt föremål (I
d(!C.-linie tjockt). Den lilla skifvan i bågens andra ända
281
Fig. y. Solja meil einiilj.
Hi'lsiiii!lai](l.
är dereiiiot hel och liar a undre sidan en likaledes 1
dec.-linie hiiig ta[)j), försedd med en liten fotplatta. I
fyndet förekommer utom den afbildade en annan hage
i två bitar, som har äiid plattan bevarad, men liar fatt
den län^rre armen afbruten a båda sidor tätt invid bå-
gen. A båda dessa bågar bildar ändplattans plan en
trubbig vinkel mot den längre armens plan. Af ännu
en tredje båge finnas lemuingar. Huruvida alla tre ba-
garne hört till samma beslag eller
till olika, är omöjligt att afgöra.
En sölja af bronz, af bildad tig.
9". Anmärkninusvärd är ribban, som
är fästad vid roten af klon ^). Mindre
vanlio- är dessutom framsidans starka
stupning. Det märkligaste, som för-
länar denna sölja ett synnerligen högt
värde, är den tresidiga u[)phöjningen
å nedre delen, hvilken är fyld med
röd emalj. I danska fvnd känner man endast fem med
emalj smyckade föremal från äldre jernäldern, nändigen
en bronzskål funnen i en mosse emellan Ribe och Kol-
ding, samt fyra alldeles lika bronzspännen från Vimos-
sen"^). T Sverige äro tidigare bronzsaker från den äldre
iernåldern med emali-iiilämiiiiiiu-. röd liksom Bostadssöl-
jans, funna vid La(;kalänga i Skåne (Iiiv. 2110'*), h var-
jämte ett litet i Skåne funnet smycke från sannna tid med
(jlikfärgad emalj förvaras i Ystads Läi'Overks Samlingar.
En läderbit, (),;i dec.-tum läng, O,;") dee.-tuiu bred
i ena ändan, 0,4 i den andra, hörande till det bälte, å
^) Ett, lik;ul;iiit hiliaiig- nirckonimcr Ti klon till vu siilja at" jcni, soin
jämte najfra bitar at" jcniljcshifi', stv<'ki'ii af rii lerkruka och briiuda bcu,
hittades af Riksaiiti(|varicii ocii iniii- i Juli l.^^Gi* uti cii urat" p;i Aitliiigs
egor i Holvi sockeu, (lotlaud.
2) Engcllianll i Aarbri^cr \uv 1868, s. 7C) f. pl. II. Aarl). fiir 1SG7,
s. 255.
') Auualcr for Nordisk Uldkvudighct, l,s.')S, s. 177 f.
282
hvilket söljaii sutit. Den bevarade biten har hört till
den delen af bältet, som, när klon var instucken deri,
ofick bakåt och betäckte sölians fastedel. Man märker
ännu ganska tydligt å läderbiten en fördjupning, som
åstadkommits af den uppstående emalj-inlagda trekanten.
Guldringen, som kommit i enskild mans händer,
torde hafva hört till samma tid.
Återstoden af de till min o-ranskning insända sa-
kei-na från Bostad kunna nästan med visshet föras till
den äldre jernåldern. De äro:
en liten ribba af elektrum (silfverblandadt guld),
ofenomborrad:
tio frao-menter af ett snöre, omlindadt med bronz-
bleck, möjligen hörande till gehänget;
fem sma rännformiga bronzbitar, hörande till
l>aljans kantbeslag;
två mindre l)ronzplattor, sannolikt hörande till
sjelfva l)aljaii;
en jernnagel med öfre ändan ondjöjd, för att hålla
en ring e. d.;
perlor: en femflikig af bhiglaserad lera, en liten
klotformig af karneol, en liten })latt af l^lått glas, en
högre, i kanten krusad, af l)lått glas, en dito krusad af
grågrönt glas, belagd med en guldhinna, en platt af grå-
srrönt jrlas med adriii- mosaikinläo-o-nin";, tva af vittradt
glas, tre af rödbrun lera.
2. Jättendals socken, Bäling.
Socknen ligger \](\ kusten, närmast i söder fi-an
Gnarp. lliii\iidbygden ligger kiiiig en a, som flyter
först ,sö(l('i'iit och sediin i ostli<^ riktning åt hafvet, eller
rättare saudt krin^ de tva sjöar, o:enom ll^ ilkcn <h'nna
;i i'iiiiici', f<')i\st i liciiiics öfversta lopp ocli sedan strax
iniKUi lioii änd]'ar kosan. Vid nordändan ;if (h'n norm
288
siöii liiiiicr l>äliii":. Höoar tinnus vid nordöstni ändan af
sjön ocli pa norra stranden af den närliggande FUiek-
tjärnen, vidare emellan byns åbyggnader och sjön samt
vid vestra stranden. En af de sistnämnde bortgräfdes
af en torpare, som dervid fann följande fornsakei", af
hvilka D:r Wiström haft godheten att sända mig en
teckning.
En bronzskål, söndrig i botten, med fals tätt un-
der öfverkanten, oval, 14,2 dec.-tum bred, 1(),l> dec.-tum
lång. Den kan med stor sannolikhet antagas vara af
romerskt arbete, ehnrn detta icke kan med full l)estämd-
het afgöras annat än genom granskning af originalet.
Pilar af jern. Den aftecknade är 0,1 dec.-tnm läng
och har ett rhomboidalformadt blad (största bi-edden är
0,7 dec.-tnm) och ryggas längs hela bladet. Denna pil-
form förekommer såväl i Norden, som i de vestgerman-
ska o^raffälten.
En större knif af jern med bred rygg, 7,4 dcc.-tuni
längt blad och en ringformig iitsvällning, der skafttangen
begynner. Denne, som har i det närmaste halfva bla-
dets längd, är böjd, sa att han går parallelt med bla-
det, och har dervid brustit. Nedre delen af bladet har
af])rutits, men tinnes i beliåir).
Ett handtag af jern, vridet, med den Ix^Naradc iiu-
dan sammanböjd och ytterst inrullad. I krökningen sit-
ter ännu den dubbelvikta tenen, med hvilken handtaget
varit fästadt i det föremal till hvilket det liörde.
En pincett af bron/, l,i dec.-tum laug, humI bug-
tiga sidostycken.
Ett ovalt br)iie af (jvarts, med ränna kring kan-
ten, men utan fara a sidorna.
') Exempel pa seden iitt samiuanböja de vapen, som skulle läggas
i grafven hos den döde, iinnas såväl frän den äldre som den vngre jeru-
alderu å Sveriges fastland. A Gotland var denna sed tyilligen m\eket
allmän.
284
Pincetteii och brynet, samt äfven skålen hänföra
fyndet till den äldi'e jernåldern. Handtagets fäst-ten på-
ininnei" om det likartade jernstyckct i föregående fynd.
3 och 4. Jättendals socken, Hällan.
Xär man frän Mellanfjärdens innersta ände följer
den der utmynnande an, är Hällan den första gård man
hinner, å norra stranden af kyrksjöns smala östliga vik.
Det ser dock ut, som fordom en o-ård funnits närmare
hafvet, tv vid siöns östlioasta ända lioo:er en vacker grraf-
plats, der bland annat finnas tvenne triangel- och en
rektangelformig hög samt en sten, hörande till en för-
stöi'fl rund stensättning, ^lan synes således kunna an-
taga, att detta graftalt tillhör den yngre jernåldern.
Dessutom har man i nordvest frän högarne, uti en liten
sandås, funnit flera sma g)'opar, innehållande brända ben-
bitar, samt vidare vid bäcken en mänod slauo-, vitnande
om forntida jeridiantcring').
Da Nämndemannen Johan Persson år 1841 gräfde
för <'ii tomtsten till sin nya-byggning (å ny gåi'dsplats,
bligande öster om den ursprunolioa bondoärden i Hällan,
Iivilkcii gård anses jämte Kungsgården, längre u})}) i
socknen, för de äldsta i trakten), fann han, enligt den
ofticiela skrifvelsen, »en aln undci* jorden, pa ett ställe,
som anses fordom hafva varit kvrkojjård» — hvilket
sista nttrxck toi-de fa ta<?as likt\(li*»t med bea-rafnino-s-
})lats — ett vackert bagspiinne (Inv. 1134). »dolian Pers-
sf)ns gårdstomt har \arit i'ik och torde icke iinnn vara
utfattig pa lemningai" IVan nrminnes tider. OndoMng 35
') Uppiiittciiia iiro liiir liciiitndc ur Foniiniimesloreiiiiigfiis socken-
l)('rätt('lse ocli den iitlVilJMiidc k;irt;iii. Med {fropanic, som voro fylda
med brända Ix-ii, kan man jämföra de uropar nird !)räiula beii, som an-
träftades under m\llan invid As-IIu>iby stora gratVält, dä detta af Kongl.
Ji'rnvägsby<^f^na*l.s-St\ relsen f(')rst("trdes.
285
fot frän rummet, der Joliaii Persson 1S41 upptäckte
spännet, fann Anders Andersson i sydlig riktning ske-
lettet efter en fullväxt menniska pa en alns dju[). 'Alla
benpiporna efter extremiteterna hade varit synnerligen
väl behållna, och haft ett ornl)badt läge såsom efter en
menniskokropp i vara grafvar. I en annan riktning frän
näranda tomtsten, sydost, hade Johan Persson vid samma
tid funnit benen efter sju lik — sju hufvudskalar och
andra ben. Alla dessa lik hade varit lagda sida vid sida
af hvarandra i en rät linea^). Ingen den minsta lem-
ning efter likkistor har upptäckts; men till venster om
hvarje lik, äfven det som låg allena, ungefär vid höften
eller öfra delen af lårbenet, hafva varit lemningar efter
nedslagna pålar, en vid hvarje lik. Pålarne voro vid npp-
gräfningen förmultnade, men likväl funnos tydliga spår
efter alla. Afven de siu låoo 2 fot under iordvtan. Xära
intill det rum, der dessa sju skeletter, alla efter äldre
personer, lågo, har unga Johan Persson, sonson till
Nämndemannen, för nio år sedan pa samma djup up})-
gräft en hufvudskål och andra ben efter en menniska.
I närheten af det rum, der Johan Persson hittade spän-
net, men hvarken tillsaramans med detta eller mennisko-
benen, har gamle Johan Persson gräft upp en samling-
ben, alla brända och små, icke efter någon menniska,
utan, eftersom gubben, hvilken hållit före att der varit
oftrande, uttryckt sig, »liknande ben efter kattor.» Icke
allenast andra brända ben, till det mesta krossade, utan
äfven l)rända, mindre stenar, hvilka grusas, näi- de vid-
röras, och hvilka bcu och stenar under gräfning pa
och omkring Johan Perssons gård, nästan öfverallt på-
träffas på 4 — o tums djup, vitn;i om eld ocli l)rand ])a
') Detta fynd omtalas iifven af licrr Ekdahl i liaiis reseberättelse
samt i Widmarks Beskrifiiiii<f öfver Ilelsiiiirlaiid II s. 4;{, aiini. Ingen-
dera talar om pillarne. men enligt Ekdalil liittades der en jernvxa, enligt
Widmark dessutom »en raessingsliålk, som troligen tillliörj ett bälte.»
:>«6
stället. Små brända stenar tiinias pa åtskilliga ställen i
Hällans hy, men hen derjämte allenast pä och närmast
omkring nämnda tomt.» Den yngre Johan Persson har
å tomten funnet tvenne jern (bitar af svärd och knif?^).
Att der varit en begrafningsplats är således tydligt.
Tio är senare hittade Erik dansson 8 tum djupt
ned i jorden under gräfning i en tomtplats, belägen
400 alnar frän den g-ård han då
bebodde och hvarest åbyggnader
fordom varit uppförda') ett annat
bågspänne af bronz (Inv. 1774).
Detta afbildas här ti"-. 10: det förra
återfinnes i D:r Montelii »Från
^1^ dernaldern» i)l. fi ti";. 2.
Kanten och ramen hafva bron-
zens naturlio-a färo", det öfrioa är
förg^ddt. Tomrummet å l)äo-ens
midt, har utan tvifvel vai'it fyldt
med en skuren sten, färgadt glas
eller emalj.
På baksidan af den fyrkantiga
delen ser man den rätt utstående
i;enond)orrade skifva, i h vilken nå-
\v\\ varit fastad. A andra sidan bå-
vikt skif\a bildade nalhallaren. Ytan å undersidan är
betäckt med samma hvita ämne, som redan omtalats i
sannnaidumg med Medelpadsfyndct 5. Näl(Mi har varit
af jern.
Det andra bausnäniiet är detta nncket likt, men är
^-Äft?^
') Dessa iiof^nrainiii ocli xiiiderika uppgifter iiro liciiitadc ur ett brcf
riiiu Kyrkoluinlcu J. Waduiau i ITanuauficr, soiu p;i hcj^iiiaii af I):r Oscar
Moutelius lucd IVirckoinuiaudc \iilvilja iusaiulat ujipgifter om fvii(lortcrna
IVir (le tva spiiiiiiciia in. m.
-) l^iilit::! den ofliciclu skiif\ <Ni ii.
287
större, ö dec.-tuin laiiu^t och med en största bredd af
2,8 dee.-tuin. Vid den närmare beskrifningen hänvisar
jag till tig. 10.
Det fyrkantiga ändstycket saknas. I dess ställe fin-
nes endast en flik, 0,8 dec.-tnm läng, lika bred invid
bågen, men starkt afsmalnande mot ändan. På denna
flik, hvilken å undersidan har nålens fästskifva, måste
något öfverstycke hafva varit fästadt, ty d(ds är fliken
på trenne ställen genomborrad, dels går utmed dess in-
sida i den uppstigande bågen en ränna, tydligen ämnad
att omsluta ett föremål af en knapp decimalinies tjock-
lek. Bågen är å hvardera sidan 0,8 dec.-tum bred, 0,5
dec.-tum hög och prydd med trenne vertikala liniepar
(vid kanterna och i midten) samt uppbär liksom sj)än-
net fii>'. 10 en rund skifva. Denna är i midten försedd
med en rund prydnad af (3 röda glasbitar ellei' stenar
(en af dem är bortfallen) i tunna guldblecksramai-, allt
inom en liuldfläta. Den yttre rinoen är delad i fvra
delar, fylda med vackert flätverk. Yttersta kanten ut-
göres af ett med niello inlagdt ornamentsband af öfverst
spirallikt ho[)rullade böljsirater.
Det mångdelade ändstycket har samma grundform
som fig. 10 utvisar, med den skilnad, att i spännets
längdriktning går tvärt öfver det rhombiska rummet i
midten ett band fyldt med flätverk. Alla kanter och
ramar, som på spännet fig. 10 äro smala, upphöjda och
hållna i metallens naturliga färg, ersättas här af breda
lister, fylda med flätverk. Listerna å de tre rundlarne
äro tredelade. Midten i dessa rundlar och rummen mel-
lan midtbandet och rhombens kantband äi-o fvlda med
infattade röda glasbitar i guldramar, omgifna af flätor
eller strierade trådar. Under olasbitarne lii^ser ett tunt
silfverfolium. All bronzen utom i sjcdfva vtterkniiten
synes hafva varit förgyld.
Undersidan liar det livita metallöfvcrdrajret. Afven
288
detta spännes nal har varit af jern. Det mindre spännet
har a rundlarnes undersida insänkningar.
Dessa spännen äro i tvenne afseendeii märkliga, så-
väl om man gifver akt på formen som på de infattade
glasbitar, som pryda det ena af dem.
Denna infattning utfördes sä, att den yta som skulle
orneras, försågs med uppstående tunna ramar af guld-
bleck, inom hvilka fastades anting^eu o-ranater eller ^las-
bitar, oftast röda, understundom äfven gröna, gida och
blå. Sedan urminnes tider hafva de olika folken haft
för sed att gifva åt ytan af sina })rydnader lysande af-
brott jxenom anl)rino:ande af enstaka ädla stenar. Genom
att sammanföra dessa, så att de betäckte sammaidiän-
oande ytor utan annan atskilnad än af smala vä orerar.
Uppkom det nya ornamentsmotivet. Ofvergången är helt
enkel, men det nva fick oenom de förenade stenarnes
eller glasbitarnes glans och genom det afl)rott derifrån
som ramarnes fina guldlinier bilda, en helt annan clia-
rakter, som ganska mycket tilltalar ögat.
Ofverallt, hvarest man v;!i'it van att infatta enstaka
stenar, kan en öfvero-åno- till det nva motivet med lätt-
het tänkas, men då detta spelat hos de olika germanska
folken en jranska stor ]'ol, vore det af icke rin":a in-
teresse att utröna, från hvilket liåll det först utbredde
si"" bland dem. Knirelska fornforskare hafva uttalat en
viss benäijenhet att åt smycken med denna ornei-ino- till-
erkänna en inhemsk d. v. s. en germansk upj)rinnelse
och de fästa siji da vid nairra vttrandcn af klassiska för-
fattare, som visa, att vissa "fibnla' gemmata'», stenj)rydda
spännen, som tilhcrkadcs i provinserna, voro mycket
omtyckta af Romarne'). ()m()jligt är det visseidigcn icke,
att denna ornamentstyp uppkonunit eller kanske sna-
rare ut})ildats hos (b- i i-omcrska ]'ikets utkant boende
'j Akfrmaii, llcin;iiiis of l'iigaii Sjixoiidoiii in Eiighind s. 6. lioacli
Sinitli, Invciitoriiim scpulrliralc s. xxui.
289
Gennanerne, helst då det hände, att man hos dem re-
dan tidigt prydde metallytor med emalj. Men man må-
ste besinna, dels att Germanerne måste, för att kunna
utföra dessa arbeten, hemta o-ranater och iilas från söderh,
'O c '
dels att dessa arbeten voro under de fjerde och femte
århundradena synnerligen allmänna inom det bj-znntinska
riket^), hvarvid det säkerli":en lio-o-er närmare till hands
att tänka på ett inflytande utgånget ifrän än på ett mot-
taget af de byzantinska liandverkarne. Emellertid be-
höfver man visserlio;en icke antatja, att dessa arbeten
tillkommit allenast i följd af en mycket långvarig för-
bindelse med det byzantinska riket: blott motivet en
gång blifvit bekant bland de fjerran boende »barba-
rerna», torde dessa på egen hand hafva användt det.
Att antaga, att alla de föremål, som äro försedda med
dessa ornamenter, skulle vara af byzantinsk upprinnelse,
vore tvifvelsutan oriktigt, då dessa föremål äro i de ger-
manska fynden så många och derjämte till form och ar-
betssätt så nära öfverensstämmande med andra, som äro
af obestridlig inhemsk härkomst').
Det är ganska eget att se, hur man vid val af
smycken, som skulle förses med denna ornering, förfor
olika hos de skilda stammarne. Baudot framhåller, att
inom Buri^undernes område det är snart saj]fdt uteslu-
tände de runda spännsmyckena'^) som äro inlagda, och
detsamma synes i allmänhet gälla de franska oeli tyska
fynden. Inom England äro likaledes företrädesvis de
*) Säcken ocli Kemier, die Sammlungen des k. k. Miinz- inul Autikeu-
Cabinetes s. 328 f.
-) Hiiiaivida niaii skall autaji-a, att arbeten af denna art hlifvit förda
frän det ena irermanska folket till det andra, blir oinöjliut att afgöra,
förr än man lärt närmare känna deras samfärdsel. Visst är, att icke
kunna alla eller ens de flesta arbeten af detta slag, som blifvit funna
t. ex. i Sverige, antagas vara arbetade utom landet.
^) Méraoire sur les sépultures des barbares de Tépoque Mernviugienne,
découvertes en Boursrogue.
Anliciv. Tidskrift. 19
290
runda spännena inlagda och dessa tillhöra så godt som
uteslutande Kents graffält. På Nevilles många plancher^)
med fio-urer af ett angliskt graffält finner man allenast
ett föremål med torftig inläggning.
Det vackraste arbete af detta slag, som anträffats
i svensk jord, är den svärdsknapp från Hög Edsten i
Qville socken, Bohuslän, som här återgifves, för att lemna
en föreställning om arten af dessa inläggningar. Jämte
denna hittades nå-
gra andra smärre
guldsaker som synas
&.
Fig. 11. Svftrdknapp af guld, inlagd racd granater,
Boliuslftn.
tillhöra slutet af den
äldre jernåldern ").
En annan svärds-
knapp af guld, del-
vis inlagd med gra-
nater eller röda glas-
bitar, har hittats i
Glafsfjolen inom Jös-
se härad, Verndand
(Inv. 10G7). En liten
guldknapp, med tre infattade granater eller glasbitar
inom en kant af guld och ytterst en tjock strierad guld-
tråd, är funnen vid Ofvede i Eskelems socken, Gotland
(Inv. 2747) jämte en guldspiral och elfva guldsolidi,
slagne under kejsarne Honorius (2), Majorianus (1),
Libius Severus (1), Anthemius (1), Leo (1) och Anasta-
sius (5) således från perioderna 395 — 472 och 395 — 518.
Den infattade delen påminner ganska mycket om de in-
fattade glasbitarne å det större bågspännet frän llälhin,
^) Saxon obsequics.
'^) Inv. 3163, 3186 och 3256. Fyndet instindcs i tre om<i;ängar
under iiren 1863 och 1864. En mycket liknande svärdsknapp har ')i\<!;
sett afljildad i Mr John ]5rents Account of rcscarehes in the Saxon cerae-
tery at Sarr s. 33 (i Arehttolof^ia Cantiana).
291
under det den strierade tråden är alldeles lik den, som
förekommer å den vaekra fingerringen troligen från den
äldre jcrnalderns början, som omtalas under Medelpads-
fyndet 3 I). De knappen åtföljande mynten tillhöra den
tid, da inläggningar af denna art voro moderna i det
byzantinska riket.
På Gotland, der de runda spännsmyckena äro all-
männa, såsom hos Vesterns Germaner, finner man å dem
nästan aldrig inläggningar, aldrig åtminstone sammanhän-
srande. Deremot är en å Gotland förekommande varietet
af det aflånga spnnnsmycket icke sällan rikligen inlagd
med röda glasbitar.
Den form, som bågspännet fig. 10 har, eger en omiss-
känlio- likhet med båospännet fiir. 4; de äro båda varie-
teter af samma typ. Denna typ har sannolikt, liksom
det fig. 5 atergifna korsarmade bågspännet, utvecklats
ur den s. k. romerska fibulan^) eller något dermed lik-
artadt smycke. Att det mellan dessa tvenne utvecklings-
typer, den smärta korsarmade och det större, bredare
aflånga bågspännet, rader en ganska stark frändskap, fin-
ner man t. ex. af de många öfvergångar från den ena
typen till den andra, som de angliska fynden innehålla.
Ett rikt tillfälle till vexlande utveckling gafs ock, då
såväl bairen som båda ändstvckena, alla dessa tre eller
hvar del för sig, kunde omgestaltas och siras på mång-
faldiga sätt.
Bågen kunde vara mer eller mindre hög, kan kunde
hafva jämidöpande eller utåt bugtiga kanter eller å
hvardera sidan en utstående flik (se fig. 4) eller ock
vara öfverst utplattad till en ornerad rundel (fig. 10).
Den sistnämnda af dessa former förekonnner a de bada
spännena från Hällan samt äfven a engelska former, an-
') Detta liar för liingescdan påpekats af deu tyske fornforskaren
Linclensclmiit.
292
närs utoin Norden, sävidt jag påminner mig, aldrig^).
Af den näst sista formen komma fiera exempel i det
följande att gifvas, men utom Norden tyckes den vara
sällsynt. Att i vårt land alla dessa former förekomma,
visar hur flitigt denna bagspännstyp bearbetades i vara
t>3'gder.
Det ändstycke, som ä fig. 4 och 10 är afbildadt
nederst, har icke alltid fyrkantig form, utan är stundom
halfcirkelformigt Det har ofta enstaka knapplika ut-
språng, som påminna om de korsarmade bågspänne-
nas utskjutande knappar. Dessa utsprång rycktes se-
dan med i den fortgående utvecklingen, de mångfaldi-
gades, så att de i tät krans omgåfvo de tre sidorna")
och hopkrymte derefter till torftiga rudimenter, sins
emellan sammanhängande, eller de voro fortfarande färre
och fria, men omgestaltades till fogelhufvuden med långa,
krokio;a näbbar. Det hände, att dessa i sin ordnino- för-
krymtes och drogos tillsamman, dock så att man kan
ännu urskilja hufvuden^).
Det motsatta ändstycket är någon gång äggformigt,
med den bredare ändan urnupen, för den kullriga bå-
gens skuld, och med den smalare ändan slutande i ett
drakhufvud*). Jag har antecknat sådana spännen, funna
vid Abenheim, Diirkheim, Heidingefeld, Langenenslingen,
Mainz, Nierstein, Nordendorf (flere), Waiblingen och
Oestrich, idel orter i sydvestra Tyskland. Der äro de
^) Roacli Smitli, Invcntoriuni scpiilclnalc, pl. YIII f. 3. Jfr Koinljle,
Horfe F'eralcs pl. XXVllI I". 7. Om de motsvarande gotländska formerna
se längre ned.
^) Sådan ornering pa ett fyrkantigt ändstycke har det vid Jernskogs-
boda i Jcrnskogs socken (Vermland) tillsaramans med brakteater funna
bågspännet af silfvcr (Inv. "2564).
^) Ett fyrkantigt ändstycke med kiiapplika utsprång är afbildadt,
Lindenschmits Alterthiimcr uns. lieidnischer Yorzeit II. haft. IV. taf. 6. fig.
4. Ett halfcirkelformigt ändstycke med fogelhufvud, Cochet, La Normandie
souterraiue pl. XVIII. fig. 2, med förkrymta dylika samma arbete pl. XV. fig. 3.
*) Lindenschmit, II. häftet IV. taf. G. fig. 4.
293
således mycket iilliiiäiiiia, under det de i Frankrike äro
åtminstone ytterst sällsynta och under det de i En^^land
och Norden alldeles saknas. Denna form är således af
ganska stort interesse.
Detta ändstvcke kan förekomma ännu enklare, så-
som en smal jäunibred ribba, nAgot ornerad. Bågspän-
nen af denna art har jag antecknat från Beckum i Vest-
phalen, frän Zweibrucken, Oestrich, Langenenslingen och
Selzen, frän Envermeu och S. Marguérite-sur-mer i Nor-
mandie, från Charnay och Brochon i Bourgogne, från
Vidy vid Lausanne. Liknande hafva blifvit funna i Kent
och Lincolnshire, men typen synes i England icke vara
allmän, liksom ej heller i Norden. Det vackraste af de
få svenska exemplaren är funnet i Röra socken på Orust,
uti en med aska och benskärfvor fyld lerkruka (Inv. 1472).
Den allmännaste utbredningen hafva de typer, der
detta ändstycke har sådan fördelning som fig. 10 och
äfven 4 visa. En låno;dra"en rhomb med nåo;ot buo-tio-a
sidor, med de tre yttre hörnen smyckade med rundlar,
som å tig. 10, eller med omvända viggar, såsom ä tig. 4,
eller med menniskohufvud, såsom i synnerhet på ut-
ländska exemplar. Från det återstående hörnet, invid
bågen, gå utåt tvenne tillbakaböjda flikar, med mer eller
mindre tydlig drakhufvudform. Exemplar af denna typ
med det motsatta ändstycket fyrkantigt har jag anteck-
nat från Nordendorf vid Augsburg (flera), frun Darni-
stadt, från Kent (der sälls}'nt), från Cambridge-, Glou-
cester-, Leicester- och WarAvickshire, från Danmark,
Norge, Gotland, Oland, Vermland, Gestrikland, Helsing-
land. Något enklare cxomplar, der man i mer torftiga
former linnii kan sp;ii-a den n\ss aiigifna gi'undplanen,
har JMg antecknat från Zahlbach vid Main/., fi';iii Xor-
mandie, Bourgogne och franska Schweiz.
Det finnes ännu en varietet, som synes egendomlig
för Sveriire elU-r rättai-e sa^^-dt för (^lothnid, tv (U^ få
294
exemplar, som hittats utanför denna ö, torde böra anses
som vitnesbörd om en forntida samfiirdsel mellan Got-
land och det svenska fastlandet. Charakteristisk för
denna typ är utseendet af det ena, det mångformade
ändstycket, hvilket likväl eger ett ganska stort slägt-
t3^cke med den nyss omnämnda typen. Ytterst är run-
deln bibehållen, men det rhomboidiska stycke, vid hvil-
ket denna var fästad, har sammankrympt: sidoflikarne
äro försvunna och det återstår ej mer än en från bå-
gen utgående, småningom afsmalnande ribba. Deremot
hafva de tillbakaböjda, vanligen med drakhufvud slu-
tande fiikarne invid sjelfva bågen blifvit rikare utveck-
lade, så att de hafva samma längd som sjelfva midt-
stycket och stödja sig mot den detta afslutande rundeln^).
Härtill kommer, att bågen är öfverst platt och genom-
borrad. På en genom hålet gående tapp är en rörlig
rund skifva fästad. Detta påminner således något om
rundeln å de helsinglandska spännsmyckenas bågar. Att
denna rundel å de gotländska bågspännena fått en ännu
större betydelse torde böra sättas i samband med den
omständighet, att i Gotlands jernåldersfynd förekommer
i olika varieteter ett rundt spänne mycket rikt repre-
senteradt. Deinia bågspännsform är dock icke den enda
å Gotland funna; äfven andra, hörande till förut be-
skrifna typer, hafva der anträffats.
Med afseende på tiden, då dessa större bågspännen
användes, är till en början det höjdt öfver allt tvifvel,
att de tillhöra den äldre jernåldern. Några nordiska
fynd hafva redan blifvit anförda, i hvilka denna typ
förekommit tillsammans med ln'akteater d. v. s. fynd
från den äldre jernalderns senare del. Denna tA]> står
') Sådana spännen äro afhildadc hos D:r Montclins pl. 7, fi.n". 1,
4 0(di K). En (itVcrj^angsforni, der den urspnuij-liga typeuis ^Tiinddnig
ännu ilro tydlitra, förekommer i fyndet Inv. 3296 (frän Endregärda i
Etidre socken).
295
likväl, såsom mig synes, samt såsom äfven andra både
ansett och uttalat, i ganska tydligt sammanhang med de
former, som voro under den äldre jernålderns tidigare
skiften allmänna. Finnes det sålunda mellan de olika
typerna ett organiskt sammanhang, blir det svårt att låta
dessa stora bågspännen charakterisera en särkild period,
skild från den föregående af en bestämd gränslinie. Men
på samma gång framstår såsom en af de interessantare
frågorna inom fornsakskunskapen denna: hur tidigt fin-
nes det stora bågspännet fullt utbildadt?
Då utredandet af denna fråga icke är nödigt sär-
skildt till belysning af Norrlands äldre jernålder och då
dess upptagande skulle föranleda en så detaljerad fram-
ställnino: af facta, att denna torde blifva för vidlyftio; i
en specialafhandling som denna, lemnar jag denna upp-
gift åsido. Svaret kan sökas på mer än ett sätt. Bäst
vore naturligtvis, om kommande myntfynd gåfve nya
data, men derom synes man dock icke kunna hysa syn-
nerligen stora förhoppningar, då just för den period, som
härvid är af vigt, tiden mellan denar- och solidusperio-
derna, myntfynden äro ytterst sällsynta. Snarare torde
man kunna vänta bestämda tidsuppgifter, när det lyckats
att med större visshet i detalj datera de gotländska jern-
åldersfynden.
Hadefyndet från Gestrikland, som i det följande be-
skrifves, är icke utan betydelse för besvarande af denna
fråga.
5. Tuna socken, Finnflod.
Socknen ligger å norra sidan af Hudiksvallsviken.
Bygden omsluter mellersta loppet af ett litet vattendrag,
som mynnar ut i nämnda vik. Finnfiod lii>uer i vestra
delen af bygden. I vester, utmed den långsträckta byn,
mellan denne och skogsmarken, liafva funnits 88 höi2:ar,
296
af hvilkii nägra nu äro förstörda, hvarjämte tvenne hö-
gar tinnas luidt i b^n.
I en liög, som för några år sedan utgräfdes, hitta-
des ett ovalt bry ne af mörk stenart, med nötningsfåra
å ena bredsidan, samt en jernyxa, livilka förvaras i
Hudiksvalls Museum.
Hur gammalt namnet Finnfiod är, kan jag icke upp-
gifva; det förekommer åtminstone under Konung Gustaf
I:s tid. Om det JVr urgammalt — och till ett motsatt
antagande finnes intet skäl — bevisar detta otvetydiga
fynd från den äldre jernåldern, att Finnfiod redan under
förra hälften af var tideräknings första årtusende varit
bebodt af Germaner (Götar), och deraf torde man kunna
draga det koroilariet, att ordets förra del icke har nå-
ffot sammanliano; med finska folknamnet. Ar detta tro-
ligt med afseende på detta norrländska ortnamn, kan
man med ännu mindre skäl anse ortnamn i svdlio:are
delar af Sverige med denna begynnelse-stafvelse bära
vitnes])örd uui nå2;on större forntida utbrednino; åt sö-
der af den finska stammen.
6. Tuna socken, Finnfiod.
Enligt förtecknino-en öfver socknens fornlemninfjar
har man i en annan hög funnit »ett kors af två tums
längd.» Ja": troi-, att man kan med <»'anska orodt skäl
anse detta uttryck beteckna en korsarmad bågfibula.
7. Tuna socken, Hälsäter.
Gården ligger på gränsen till Högs socken. Afven
denna "-ård s\iies under hednatiden haft en talrik be-
folkning. Högarne, li\ilkas iiiital u])pgår till ()<S, ;ii"o för-
delade i flera grupper; inom en grupp förekommer äf-
ven en bautasten.
297
Uti en hög invid gården har hittats öfre delen af
en korsarmad bågfibula af bronz, 1,4 dec.-tum lång.
I behåll äro endast bågen, den öfre fyrkantiga plattan,
den öfversta knappen och den ena, korta sidoarmen med
dess knapp. Knapparne äro kullriga, på undersidan nå-
got plattade. I nålens fästliål på undersidan sitter en
stor klump jernrost.
Spännet förvaras i Hudiksvalls Museum.
8. Idenors socken, Hallen.
Socknen ligger på södra sidan af Hudiksvallsviken.
Hufvudbygden ligger åt Tunagränsen. Helt nära kyr-
kan ligger Hallen, der enligt förteckningen öfver sock-
nens fornlemningar, icke funnits mer än tio högar, af
hvilka två äro bortgräfda.
Uti en af de bortgräfda högarne fann man en jern-
knif och en jerncelt, som förvaras i Hudiksvalls Mu-
seum.
9, Högs socken, Kungsgården.
Socknen ligger innanför Tuna, hvars bygd fortsat-
tes härinom. Kungsgården, det gamla Uppsala öds-god-
set, ligger i östra delen, helt nära kyrkan. Vid Kungs-
gården och den närliggande prestgården tinnas i olika
flockar 21 höi^-ar.
I en en hög (eller röse) hittades år 1828 en jern-
yxa och fragmenter af en bronzskopa. Yxan lär ännu
förvaras på Kungsgården, ehuru omgjord.
Skopans fragmenter insändes till Statens Samlingar
(Inv. 498). De utgöras af bottnen (skadad i ena kan-
ten), 2,4 dec.-tum i diameter — kring undersidans kant
går en up])liöj(l i'am och samma sidas midt utmärkes af
en upphöjd liten rundel — samt en l)it af öfverdelen,
298
som visar den utböjda kanten, och sjelfva handtaget, platt
med tvär ända och nära denna ett treflikigt hål. På
öfversidan af skaftet är en något skadad fabrikantstäm-
pel af hvars bokstäfver man ännu ser - - nsi - - hadr - -
(d och R äro icke fullt tydliga). Det inre af skålen har
varit föi'tennadt.
Arbetet är romerskt. Skopor af samma upprinnelse
hafva funnits på Gotland vid Siguls i Lye socken (Inv.
3066), samt i Bals socken (Inv. 645). Andra hafva an-
träffats inom Danmark och Tyskland. De konnno till
Norden under denaråldern.
10. Högs socken, Kungsgården.
Ett ovalt bry ne, af mörk stenart och med nötnings-
fåra å ena bredsidan, har funnits här. Det förvaras i
Hudiksvalls Museum.
II. Högs socken, Tåsta.
Gården ligger i nordvestra delen af bygden. Vid
denna och den närlio-o-ande oården Si2:2:sta finnas i
spridda Hockar 54 högar.
A egorna har liittats en guld ten, spiralvriden i
nära två hela livai-f, med en diameter af 1,4 dec.-tum,
(i nyare tid) tilli)lattad i ena ändan, vägande 10,99 ort
(46,71 grammer), med v,u halt af 0,<)g (Inv. 392). Ringen,
som är mycket vårdslöst arbetad, äi- ])å ytan flagig och
eger icke den glatthet, som annars utmärker den gamla
tidens guldarbetcn. I detta afseendc ])åminner hiin myc-
ket om guldringen i McMh-lpadsf^ndet N:o 6. Spiral-
vridna guldringar förekomma ofta i f}'nd frän den äldre
jernåldci-u.
299
12 och 13. Forssa socken.
Socknen omsluter de s. k. Forssavattnen, tre eller
två sjöar gående i norr och söder samt genomflutna af
Dellens utloppså, hvilken från Forssavattnens sydligaste
afdelning, Storsjön, går österut till hafvet. Den för-
nämsta bygden ligger mot norr kring den s. k. Kyrksjön.
I Hudiksvalls Museum finnes ett ovalt bryne, som
förr förvarades i Forssa kyrka och således kan med
sannolikhet antagas vara funnet i socknen. Det är af en
mörk stenart och har å ena bredsidan en nötningsfåra.
Detta bryne är troliaen detsamma, som omtalas af
Prosten Wettersten i hans beskrifnino; af Forssa och Höojs
socknar, del. 1, kap. 8, § 9. Det var i hans ega och
skulle »förvaras i Forssa k3'rkios sakerstiga så länge öm-
het är om gamla saker hos hans efterträdare.»
Ett annat bryne, livitt och rödlett, med kantränna,
funnet i Forssa socken, lemnades år 1745 af samme
Wettersten till Med. Doktor J. G. Vallerius i Uppsala^).
14. Forssa socken, Utnäs.
Gården ligger på en udde ungefär på midten af
Forssavattnens vestra strand. Han har 25 högar, af
hvilka nåo^ra äro frao-mentariska.
Uti en af högarne har en torpare funnit en jern-
sax och tvenne bronzspännen, hvilka förvaras i Hu-
diksvalls Museum.
Det ena är ett vackert exemplar af den korsarmade
fibulan, fullkomligt bibeliållet, 3,i dec.-tum långt, 1,2
') Af Nils Wetterstcns i Forssa kyrka t'(irvara(le ISockinibcskritning
(»Forssa och Högs Ålder och Wärdc Tblaiul andra Socknar i Sundhede
det iir i Helsingelands norra Fögderi i Ljuset franistilld år 1761») tinnes
en temligen klen afskrift i K. Vitterliets TTistoric och Anti(|vitets Akade-
miens arehiv. Det ovala l)r_vnet var, enligt Wettersten, en »torsvigg» och
kantrännan var gjord, »att liigga pisksnärten uti, hvarmed han slungades
up at skyn, när askan gick.»
300
dec.-tum bredt öfver armariie. De tre annkiiapparne
äro på undersidan släta, armarne och drakhufvudet å
nedre ändan äro på undersidan håliga. Från den nedre
plattan utgå åt sidorna tvenne
halfrunda, ytterst urnnpna skifvor.
Drakhufvudet har vid ändan först
en fyrsidig- (rhonibisk) och der-
efter en kilformig utvidgning, den
senare lik kilarne å tig. 4.
Det andra spännet har en
mindre vanlio- form såsom fio-. 12
utvisar. Twärr är nedre delen
afhruten, men tillräckligt återstår
för att visa, att denna varit all-
deles lik den motsatta, och att
detta således är en biform till det
likarmade bågspännet, med hvil-
kcn jag kommer att närmare sys-
selsätta mi"' i sammajdiano; uied
Hadefyndet från Gestrikland. Man
får icke förbise, att detta spänn-
smycke är funnet tillsammans med
en enkel, korsarmad bAgfibula.
Det förra skulle, enligt det dan-
ska systemet, räknas till mellan-
jernåldern, den senare föres i
Worsaaes Afl)ildnin<ier till samma
systems lildre jernålder. Detta fynd visar att de två
typerna blifvit använda samtidigt och att en bestämd
gränsskilnad mellan de två nämnda perioderna icke kan
uppdragas.
15. Forssa socken, Nannsta.
Gården ligger i nordvest frän den föregående, på
vestra stranden af Funstasjön, hvars utloppså rinner in
Fiir. 12. Liknrmadt hägspdnnc.
llcl.~illi.'l!IIl(l.
301
i Forssavattnen. Invid gården hafva funnits 11) högar,
af hvilka en återstår; en annan ligger längre l)urt.
Uti en hög, som en henimansegare averkade, 'fann
han en »murad graf» och deri »två ringar, ett spänne
och en knif.»
Det s. k. spännet, som jämte åtminstone ena ringen,
inköptes till Hudiksvalls Mu-
seum, är en bronzsölja af
godt mönster, men af min-
dre godt arbete (fig. 13). De
halfrunda koncentriska cirk-
larne och likaledes de in-
sänkta båo:arne med inrul-
lade ändar antyda tillräck-
ligt den äldre jernåldern.
De senare ornamenterna äro
vanliffa t. ex. å de större båor-
spännena. Hittaren har vid
söljan fäst en jernribba; i
det på öfre delen utmärkta hålet sitter nu af denna
anledning en jernnagel.
Fi.-. K
Broiir.?ölja. Iltlsingland.
16 — 19. Forssa socken, Sörhoga.
Gården ligger strax ofvanför den förra. På Risängs-
backen hafva högar till okändt antal blifvit bortgräfda.
Vid deras borttagande fann man »1 mindre och 3 större
stenhamrar, af hvilka två större skänktes [till Hudiks-
valls Museum I, ett kors och en jernpålsstaf, bortkomne.»
Fyndet i dessa högar bestod således af en jern-
celt, sannolikt en korsarmad baafibula och fvra ovala
bryn en. Att den sista förklaringen är riktig, finner
man deraf, att, enligt D:r Wiström, förvaras i näniuda
samlino; ett ovalt brvne af mörk stenart och med nöt-
ningsfåra å ena sidan, funnet å detta ställe.
302
Jao" har förslao-svis beräknat fynden i denna backe
till fyra, alldenstund det är troligast, att icke mer än
ett brvne förekommit i livar grafliög:. Det är naturligt-
vis möjligt, att äfven jerncelten och bagfibulan äro funna
i särskilda högar.
20 och 21. Forssa socken, Sörhoga.
Dä tvenne högar uti Hogabacken förstördes, hitta-
des der några »metallinydnader,» som lemnades till Hu-
diksvalls Museum. Af dessa har jag varit i tillfälle att
se tvenne korsarmade bågspännen och en ring, allt-
sammans af bronz.
Den ena bäo-fibulaii, afl)ildad i D:r Montelii arbete
»Från Jernåldern» pl. 4 hg. 3, är mycket lik den vid
Utnäs funna. Knapparne och drakhufvudet äro å un-
dersidan håliga. Bågen har a sidorna tvenne spetsiga
flikar. Öfrc ])lattan har en i fibulans längdriktning gå-
ende jämn upphöjning. Frän sidorna af nedre plattan
utgå tvenne halfrunda, i spetsen urnupna skifvor. Det
]-li()nd)oidiska bihanget å drakens nos har öfvergått till
tvenne i'ätt utstående, med en afsats afsmalnande flikar
och sjelfva den vigglika änden har samma form. Läng-
den är 3,3 dec.-tum, bredden öfver armarne 1,g dec.-tum.
Nålen liar varit af jern.
Den andra är afbrutcii nedanför bågen. Den öfre
plattan iir tcmligen stor och prydd med sex koncentri-
ska cii'klar. Knapi)ai'ne äro små, ojämnt stora och å
undersidan något })lattade. Längden äi- 1,8 dec.-tum.
Xalen har varit af jern.
Kingen, ii.igot ])latta(l, nicd 2,;j dec.-tuins diameter,
har p:i nio ställen med lika inbördes afstånd gni])per af
tre knöllika utsvällninga)-. I^n sädaii ring, något min-
dre, har funnits vid ett (jvinnolik i graffältet vid Osen-
303
gell i Kent'') och har tydligen haft till bestämmelse att
bära tre nycklar. Vid ringen hade sutit en jernnäl. Af-
ven å den helsinglandska ringen synes jernrost, som tro-
ligen kommit från nålen.
I Statens Samlingar förvaras sjn sådana ringar, olika
endast med afseende på storleken och anordningen af
de knöllika uppsvällningarne. Två koramo till Museum
i en enskild samling frän Kalmar (In v. 2076: 4(i och 4i).
De öfriga äro funna på Oland, en af dem uti en borg
inom Thorslunda socken (Inv. 1304: 1842, 2). Då de
öländska borgarne synas tillhöra den äldre jernåldern
och då en liknande ring förekommer i anglosaksiska
fynd, kan man med trygghet hänföra dessa ringar till
denna äldre afdelning inom jernåldern.
22. Forssa socken, Stafåker.
Gården ligger vid norra ändan af samma sjö. Sju
högar finnas vid byn; två äro i senare tid förstörda.
Från Stafåker N:o 2 inkom år 1825 en smal, trind
guldten, hopböjd till en ring af 1,2 dcc.-tums diameter.
Vigten är Ijé ort (7,39 grammer), halten 0,91 (Inv. 452).
Ringen har alldeles samma utseende som de vanliua frän
den äldre jernåldern.
23. Forssa socken, Vålsta.
Gården lior2:er invid cjränsen till Höo-s socken. A
Fornminnesföreningens karta äro 11 högar antecknade.
Bland bottenstenarne af en nu förstörd hög fann
en bonde ungefär vid midten af förra århundradet kol,
krukskärfvor, en förrostad sax »efter gammalt vis
gjord» och »en järnkil till sju tums längd och två tums
^) Åkermans Kemains of pagau Saxoiulom pl. XXVllI. f. 1. Eu
likadan ring är funnen vid Sarr. Se Mr. Brcnts Account s. 30.
304
bredd i axet, trind och hälig i andra ändan, hvilket
märker, att han varit brukad på skaft och tjänat antin-
gen för spjut eller för dobbsko på ett spjut» ^).
Saxen hade således den vanliga ullsaxformen. Jern-
kilen var tydligen en ganska stor jerncelt. Hvart fyn-
det tagit vägen, känner jag icke.
24. Delsbo socken, Afva.
Socknen har en ganska vidsträckt b}gd å vestra
sidan af sjön Södra Dellen. Afva ligger ä norra sidan
af Afvasjön, söder om kyrkan. Några högar finnas
vid byn.
Här är funnet ett ovalt br3^ne, af mörk stenart,
med nötninarsfåra å ena bredsidan. Det förvaras i Hu-
diksvalls ^luseum.
Från södra delen af Helsingland känner jag intet
fynd, tillhörande den äldre jernåldern.
Ocstriklaiidsfyiid.
Samma fattigdom på fynd från denna tid synes råda
i Gestrikland. Endast ett sådant fynd från denna ort
förvaras i Statens Samlingar, hvarjemte herr Lektor
Wiberg har up])lyst, att hvarken i Geile Museum eller
hos enskilde sändare i provinsen finnes något ovalt brj^ne
eller något bågspiirnic.
Detta enda fynd, som nyss nämndes, ett af de märk-
ligaste frän hela denna jx-i-iod, :\r anträffadt, icke inom
det egentliga Gestrikland, utan pa Hade gård, sö(h'r om
Dalelfven, inom den del af Uppland, som af gammalt
synes liafva varit räknad lill Gestrikland. Enligt inven-
tariet och dess bilagor (liiv. 1201)) påträffade en kolare
') Wetterstens bdskriliiin^r ;,(• Forssa och Hög, del. 1, kap. G, § 7.
305
på en äng ett qv^arter djupt i jorden, invid ett
stenröse, två likannadc bågspännen, tre mång-
forniiga bågspännen, lenmingar af
horn af bronz, en knif, två spjutspet-
sar och ett instrument af okänd ])e-
stämmelse, af jern. Om i öfrigt några
fornlemningar tiinias å stället, känner
jag icke. Herr Ekdahl synes icke liaf-
va begifvit sm till denna afskilda del
af landskapet och herr Wiberg, som
år 1865 besökte Hadeholra, för att
granska en der beiintlig runsten, tyc-
kes icke hafva i öfrigt undersökt
trakten.
Af jernsakerna är den, hvars
bestämmelse jag icke vågar angifva,
afbildad })]. I. fig. 4 i '/s af naturliga
storleken. Knif ven fis:. 14 å denna
sida är endast i det afseendet märk-
lig, att eggen och icke r3'ggen bil-
dar fortsättnino" af tångren. Andra
exemplar af samma form haf\'a före-
kommit i svenska fj^nd. Hela knif-
vens längd är 9 dec.-tum, bladets
5,2 dec.-tum.
De två jernlansarne tillhöra
tvenne varieteter af samma typ. Den
ena (Hg. 15), 12,5 dec.-tum laiig, har
en mycket hing och ganska smal
holk. Den öfre delen af spetsen är r.-. u. .lomk
, Gestrikliiml.
lyrsidig, det återstående har en skarp
midtrygg och den bladformiga (hdeu har a hvar-
dera sidan tvenne flikar. Den andra (tig. 16) är
bredare i förhällande till längden (7,5 dec.-tum),
holken äi* mycket kort. Bladet har a hvardera ' g,
Aiitii/v. Tiilskrifl.
II!
I', I,
tiiif.
^
b
15. Jcriilsns.
estrikliiiid.
20
;-!06
i
sidan tvenne utsprång, som på don förra, inen fortsattes
utmed den skarpa ryggen med en smal ribba ända till
udden, hvarigenom större delen af spetsen är fyreggad.
En jernlans af samma typ, ehuru med l)ladet till
o-anska stor bredd fortsatt ända ut mot udden, är fun-
nen i ett stenrör vid Flakelyckorna i Tor-
hamns socken, Blekinge (Inv, 1452: 144) jämte
ett ovalt bryne och tre andra s])jutspetsar.
Af dessa är en fyreggad, en annan har myc-
ket läng holk samt kort spets med tvenne
huUingar, den tredje har kort holk och myc-
ket lång spets med tvenne hullingar (Inv.
1452: 142, 141 och 143).
Någon spjutspets fullt liknande de två
o-estrikländska eller den första af de blekina-
ska, har jag icke sett afbildad från de danska
mossfj^nden, ehuru närstående former finnas
(t. ex. Nydams Mosefund pl. X. fig. 20). Den
andra af de Blekingska är mycket lik Nydams
Mosefund pl. XI. fig. 41, den tredje samma
})laTiclie fig. 27, den l^jerde Kragehul Mosefund
pl. 111. fig'. 20.
Dessa lansformer förekomma således med
säkerhet under denaråldern.
Jao^ öfverfj-år nu till bronzsakerna.
Först finnas här lemniuixar af tvenne
dryckeshorn, nämligen de två beslagen till
de smala ändarne, en öfverkant samt tvenne
stycken af sjelfva liornen, allt af brons, med
undantair af en liten bit, som strax skall onniämnas.
Beslagen till snuiländarne äro !ifl)ild;ul(' ])1. 2, fig.
3 och 4'). Formen är således icke den jillrji vanligaste.
AF naglarne, som fäste beslagen vid sjelfva hornen,
') Alla figurer a denna planehc atcrjjifva originalen i - ,, af natur-
iif^a storleken.
liUV
Fin. !•>. .Itnilaii
Gei-triUliinil.
307
aro å det ena tvenne, å det andra en i helmll. Fiir. 3
har i niidten af bottnen ett fyrkantigt häl, hvilket sanno-
likt är af senare datum, ty å bottnen af fig. 4 är å samma
ställe en liten skärfva bortfallen.
Samma pl. iig. 1 visar öfverdelen af det ena hor-
net, bestående af mycket tunt bronzbleck. Ofverst lö-
per ett beslag, Inldadt af ett på längden uppskuret
bronzrör, hvilket dels gifver stadga åt det hela, dels
fasthållcr, å yttre sidan, en tunn beläggning af, såsom
det tyckes, mindre godt silfver, hvaraf ett parti här
återgifves i naturlig storlek (fig. 17). Jag
fäster uppmärksamheten såväl å djurtigu-
rerna, som lifiigt påminna om vissa djur-
ornamenter i Torsbjergs mossfynd samt i
det tydligen samtida graffyndet från Lilla
Jored, Qville socken, Bohuslän (Inv. 413,
1270), som å den nedre raden, hvars fi-
gurer återfinnas på två af de spolformiga guldblecks-
perlorna i Möklintafyndet (Inv. 27^). Vi hafva således
här en ornorinsf, hvars stil kan hänföras till denar-
åldern.
Af sjelfva hornet finnas tvenne bronzstycken. Det
ena är afbildadt pl. 2 fig. 2, det andra är något mer
skadadt, annars lika. Dessa båda kunna mycket väl, att
döma efter storleken, hafva hört till samma horn, men
stycket fig. 2 är bredare än öfverstycket fig. 1 och dessa
tv;t måste således vara lemninirar af olika horn. Af nå-
sron betäcknino; för insidan af hornet, hvars bronz icke
torde hafva varit mycket välgörande för hclsaii, finnes
intet spar.
I sammanhang med dessa lemningar bör nämnas
det föremål, som afbihhis pl. 2 fig. 5. Det är af bronz,
Fitr. 17. Drvckesliorns-
heslasr. Gestiikland.
') Se ofvau Medelpatlsfviulet 3. .läuitörclsen med de tvä pcilonia gör
det sannolikt, att detta oniainent iirspningliueu skulle äteitiitVa ett ox-
hutViid.
308
genomborradt, utan att något antyder hålets nyare ur-
sprung. A öfverändan kring hålet synes spår af en upp-
stående bronzvägg. Skulle väl detta vara lenining af ett
tredje horn? Parvis förekomma de icke sällan i fynden;
tre exein])lar från ett ställe är åtminstone ovanligt.
Det är af ganska stort interesse att granska de i
fj^nden förekommande lemningarne af dryckeshorn, eme-
dan de äro för en viss period charakteristiska, men sy-
nas, när denna gått förbi, vara alldeles försvunna. Det
var åtminstone icke längre sed att nedlägga dem hos
de döde.
Som prof på de i Statens Samligar förvarade f\ii-
den med lemningar af dryckeshorn eller dryckeshorns-
beslås: kvuma följande nämnas:
1. Oland, Kastlösa socken, Stora Dalby. I en
stenkista (»murad graf») med lock af tre stenar, 4V4 aln
läng, halfannan aln bred, hittades ett skelett och vid
dess hufvud fragmenter af två horn, några små })erlor
samt stycken af en lerkruka. Af hornen funnos 2 öfver-
kantsbeslag (båda söndriga), 2 ändbeslag, bitar af sjelfva
hornmassan o. s. v. (Inv. 3713)-
2. (i otian d, Bals socken. I en steidagd (sten-
omsatt?) graf hittades ett skelett. Vid dess hufvud lågo
tvenne spolformiga ])ei'loi' (af vanlig form och ornering)
af guld, vid sidan af ett öskärl af romerskt arbete, som
saknade botten och skaftända, ändbeslaget af ett horn,
kedjan, som sammanhöll hornets båda ändar, ni. m.
(Inv. 645).
?). Gotland, Lye socken, Siguls gård. I en graf,
bildad af stenflisor, (O alnar lång, 1 V2 aln l)i'ed) hittades
ett romerskt öskar, kant- och ändbeslag till tva liorn,
sidol)eslag till dito, en sölja och ett ändbeslag till bältet,
allt af bronz (Inv. ;iU(iG).
4. Gotland, Etelhems socken, Temclinjrs irård.
Andljcslag till två horn, ett fragment af sidobeslaget,
309
med ett silfverbelagdt nitliufviul, och ett fyrkantigt bälte-
beslag (Inv. 3384).
5. Samma gård. Ofverändaii af ett horn: sjelfva
hornet (af lioni) med kantbeslag af bronz samt bctäekt
af en bronzskalla, prydd med uppstående kanter och
halfmånar; denna skålla är med en rad af rnndhufvade
naglar fästad \id hornet; en annan sådan rad går strax
nedanför. Bronzbeslag till sjelfva ki'ökningen af hornet,
af dettas bredd, prydt med repstafvar och punkterade
cirklar; det har varit fästadt medelst trenne tvärt genom
hornet gående tenar (en felas). En guldblecksperla af
vanlig form och ornering (kornklasar, åttor, repstaf);
(Inv. 3528).
6. Gotland, Lye socken, Si guls gård. Andbe-
slag af tvenne horn, fragment af ett kantbeslag, ett
sidobeslag, en stor fyrkantig sölja med inslagna tresidin-
gar och koncentriska cirklar samt en fibula af en ovan-
ligare form, stående temligen nära den s. k. romerska
tibulan (Inv. 3630). •
7. Gotland, Burits socken, Heftino-s o;ärd. Inom
en kista med väggar och tak af stenflisor, bredare i ena
ändan, hittades ett förmultnadt skelett och å dettas bröst
en liten fingerring af en platt och smal guldten utan
fog. I mullen under skelettet hittades ändbeslaget af ett
bronzhorn samt nägra andra, obetydliga bronzfragmen-
ter (Inv. 1586).
8. Gotland, Grötlingbo socken, Barsaldors all-
männing. Inom ett graffält hittades ett kant- och ett
sidobeslag af ett dryckeshorn samt en oval spännl)uckla
(icke hörande till den svensk-norska fastlandstyi)en) allt
af bronz (Inv. 2393).
9. Gotland, Gammeljrarns socken, Romnnds
gård. An(ll)eslag till tva horn, fragmentei* af kant- oi-h
sitlobeslag och en sölja med vidsittandc plåt, al" bron/,,
tvenne i'unda genond)orrade benkna[)[)ar, med [)unkterade
310
cirklar, tvenne slipude bergkristaller samt ett stycke af
en lerkruka (öfverkanten) med dubbla rader af inpun-
sade cirklar (luv. 2630).
10. Gotland, Valls socken, Bryungs gård. 1 en
»stenkalm» (stenkista), bland förmultnade ben, hittades
ändbeslaget af ett dryckeshorn (bronz), en bernstensperla,
en iingerring af en platt, mot ändarne vidgad guldten samt
ett stycke af en skarpkantigt vriden guldring med stor
låsöola, som är ornerad med inslaona koncentriska cirklar
samt andreaskors uti insänkt qvadrat (Inv. 1595).
11. Gotland, Hel v i kyrkob}'. Kantbeslag till
två horn, sidobeslag, fyrkantig sölja med vidsittande
plåt m. m. af bronz, en ring bildad af en platt mot än-
darne vidgad guldten, tva ringar bildade af dylika silf-
vertenar. Dessa tre rino-ar äro för stora för iino-ret, för
små för armen (Inv. 2727).
Man ser af dessa f}'nduppgifter, att man icke sällan
iinner i samma graf lemningar af tvenne horn, hvilka
understundom, men icke alltid iiro alldeles lika. De
hittas ofta med söljor, som förmodligen sutit i bälten,
men intet i dessa f}nd antyder, om de blifvit nedlagda
i mäns eller qvinnors grafvar.
Att dessa horn förekommu redan under denaraldern,
visa några af dessa fynd. Det synes dock icke otroligt,
att man ännu under solidusaldern hade för sed att låta
dem följa den döde i grafven (jfr det femte och det
tionde hornfyndet).
Uti Hadefyndet förekonuno, såsom nrnnndes fem
bågspännen af bronz, tva likarmade, de andra af ^all-
1ig form med olika utl)ildade ändstycken.
Ktt af dessa är iiä>raii rullkoiidigt likt det iH'dan
i hg. 4 atergifna bagspännet frau lijällsta (.M('(h'lpads-
fyndet N:o 5). Den enda skilnaden ligger dei'i att Ilade-
spännets fyrkantiga ändstycke är nägot mindre än l>jä lista-
spännets, som ilfvcn i an<lra detaljer är något, ehuru
311
obetydligt bturre. Längd oeli brodd äro k båda sj)äii-
neiiii i det närmaste de samma. Hadespänuet hur blitVit
mera nött och har således varit längre tid nyttjadt..
Ett annat af Hadefyndets bågspännen är afbildadt
pl. 1 tig. 3 (i naturlig storlek). Det hör tydligen till
samma typ, ehuru någon olikhet finnes. Det fyrkan-
tiga ändst}'cket är olika indeladt och orneradt samt kan-
tadt med en rand, såsom det synes, uppkommen genom
sammanträngning och förkrympning af en rad sådana
knappar, som blifvit i det föregående omtalade. Bågen
saknar sidoflikar. Det andra ändstyckets mönster är na-
o-ot olika; äfven sidornas ändvio-jiar äro fastade vid rund-
lar^). Undersidan har det vanlioa hvita metallöfverdra-
get. Jernnalen har varit fästad på vanligt sätt.
Detta exem[)lar tillhör således en temligen sen ut-
bildning af typen eller rättare sagdt, det förutsätter en
temlio:en lång förutgående utvecklino- som i viss mon
börjat gä bakut (de sammankrympta utsprången).
Dessa bagspännen höra tydligen lill den förut (Medel-
padsfyndet 5 och Helsinglandsfynden 3 och 4) omtalade
gruppen. Det mångformade ändstyckets regelbundna
bildning och de vigglika änd-utsprången berättiga oss
att föra de i denna uppsats omnänmda exemplaren till en
särskild varietet af den allmänna typen. Denna varietet
är dock icke inskränkt till det nuvarande Norrland. 1
Visby Läroverks Museum förvaras ett bågspänne, som
ganska mycket påminner om det pl. 1 fig. 3 af bildade;
da denna specialtyp icke är representerad bland de
gotländska fornsakerna i Statens Samlingar, torde man
kinnia anse den vara för ön åtminstone mindre vanlig.
Af denna tyj) har ett annat exemplar särdeles pryd-
ligt, blifvit funnet i Näs pastorat i Hallingdalen; det
*) På cu ;if (Ichsa nimllar ses ett hakkors (förr med oriitt kalladt
Tors hararaanuiirke). Denna korsforin förekommer å fornsaker såväl från
denar- som soliilusåldern (t. ex. ;i hrakteator).
312
törvuras nu i Christiania Museuiii och är afbikladt i den
o
norska Fornminnesföreningens Årsberättelse för 1867 pl.
V fio-. 48 a och b (s. 70 f.). Jämförelsen mellan denna
tio-, och de norrländska formerna är af oranska stort in-
teresse. Det fyrsidiga ändstycket har i de två yttre
höi-non samma sma fyrkanter som ses här pl. 1 fig. 3.
Bagen har samma runda toppskifva som lig. 10 (Hällan
i Jättendal). Det andra ändstycket har icke allenast
samma grundform som de norrländska, utan äfven samma
vigglika utsprang, ehuru de å det norska exemplaret ingå
såsom partier i drakhufvud. 1 en del detaljer förråder
dock det norska spännet ett annat ursprung än de norr-
ländska och om detta ursprung får man sannolikt se en
fino-ervisninff uti den inskrift, som tinnes å det förras
baksida och som antagligen är engelsk^). Om detta
exemphir verkligen liar denna upprinnelse, hafva vi deri
ett nytt exempel på öfverensstämmelserna mellan Nor-
dens äldre jernålder och den anglosaksiska forntiden,
men ingalunda är man berättigad att anse alla spännen
af dennii art, som anträlias i våra bygder, vara införda
frän k^nghuid.
Hadefyndets tredje bågspämic') tillliöi' en ganska sen
typ. Det är litet, 2,2 dec.-tum långt. Det fyrkantiga
ändstycket har tvenne röda glasbitar i silfverhylsa inom
en strierad silfvertrad; sjelfva ändstycket har ytterst en
rad af tina punkter och derinnanför temligen breda, ini
korniga halfmånsirater. Bågen har öfverst en rundel,
som bär fem röda glasbitar i silfverhylsor inom silfver-
trad; sielfva baireii bär halfverade koncentriska cirklar.
Det motsatta ändstycket har i kanten fem i)å lika sätt
infattade röda glasbitar, en i yttersta spetsen och de
') Man liar dock nitt att forväiias, iiär man finner icke runor, utan
så vidt jaf^ kan urskilja pa den niif^ot otydliga teckningen, medeltids-
man uskripternas bokstälVer.
'-) Detta spiinne iir atljildadt hos I):r Montelius pl. 6 lig. 5.
313
öfriga två och två. OfvjinfOi- det nedersta paret, ii[)p-
einot det andra, synas s])år af tvenne drakluifvud, de tva
som afshitade de invid l)aij:en liiiirande tillljakal)öjda' fli-
karne. Kontnrerna fuljas af" punktlinier ocli faltet har
en mängd inpnnsade treuddiga, kornigji figurei'. Jern-
nålen har varit fästad pa vanligt sätt. Att formen är
sen, synes bäst deraf, att af det mångformade ändst}c-
kets anordning finnes intet annat spar än de onniämnda
drakkäftarne.
Icke minst märkli<ra äro Hadefvndets tvenne lik-
armade bågspännen. Liksom de redan beskrifna bag-
spännena, har det ena en jämnbred båge, det andra en
båge med sidofiikar. Bii gge hafva i ändarne vigglika
utsprång, och i öfrigt alldeles samma anordning, ehuru
om man jämför de båda figurerna å ])1. 1 '), den ena
(tig. 2) förråder en mycket större fulländning än den
andra (fig. 1). Sannolikt representerar fig 1 en senare
del af ntvecklino^en, då de olika ornamenterna hunnit
öfvergå till meningslösa, stereotypa strecksirater').
Ett bågspänne, mycket liknande dessa två är funnet
vid Gillberga i Svennevads socken, Xerike (hn . 3445);
dess båge är jämnbred. Ett annat, hvars l)Age har sido-
fiikar, är redan afbildadt fig. 12. Deri ligger det sist-
nämnda spännets betydelse, att dess mångdelade änd-
stycken förråda en nära frändskap i fi"ämsta runnnet med
dessa likarmade bågspännen, men äfven med de vanliga
mångdelade. Denna dess öfvergangscharakter visar allra-
bäst, huru båda formerna voro i Norrland iränirse och
bearbetade. Så mycket märkligare är detta, som utom
de här u})präknade fyra likarmade stora bagspännena är
intet funnet i Sverige, intet hvarken i Danmark eller
Norjre — så vidt ia<j- vet. Då är interesset dubbrlt, när
*) Dessa tvä tiguicr äro i - ., ;if naturliga storleken.
"-) Drakhufvnd af sauuna slag, som ses ii do två likarmade spännena,
äro icke sällsynta ä de vanliga bagspäumiia.
314
man finner, att t}'pen i Sverige är sä pass rikt represen-
terad och dessutom bestämdt inhemsk. Så storartade
likarmade bågspännen äro för öfrigt icke funna någor-
städes inom den oermanska verlden.
Men likarmade spännen äro annars icke ovanliga i
de vestra Germanernas graffält. Baudot har i sitt vackra
arbete Sépultures des barbares de lépoque Merovin-
gienne, découvertes en Bourgogne, afbildat många va-
rierande exemplar, funna i Bourgogne; Cochet återgifver
i sin bok Le tombeau dv, Childéric s. 27 normadiska ty-
per. I England synas dessa former vara sällsynta. Inom
den yngre jernäldern är denna typ representerad, ehuru
den, såsom man kunde vänta, är pa ett helt annat sätt
utbildad och ornerad. Jag har redan citerat tvenne
svenska afbildningar (Liljegren och Brunius, Nordiska
Fornlemningar pl. XXIX och Bruzelius, Svenska Forn-
lemningar 2, pl. \'III, tig. 6^).
Om vi med asidolemnande af lansarne, då de med
solidi samtida jernvapnen iiro föga kända, granska de
öfriga sakerna, hnna vi, att hornen mycket väl kunna
höra till denaraldern, under det spännena antyda en nå-
got senare tid. Detta fynd lemnar således ett nytt be-
vis fur samuianhanget af den äldre jernalderns början
och slut.
Med afseende [)a fyndorten förtjenar det nännias,
att Hade icke ligger synnerligen långt ifrån Hede i
Möklinta, der det större guldfyndet, som omtalas i sam-
manhang med Medelpadsfyndet 3 anträffades. Afståndet
l)lir obetydligt, om man tänker sig samfärdseln mellan
de tva ställen ftn-t;-;! icke landväuen öfver bergbackar
" C/ CD
och genom skogar, utan sjövägen, öfver Hallaren, genom
Lill- och Storån ut till ( )stiifj;n-den och vidare utåt Dal-
('ir\('ii, \id hvars strand Hade egor ligga. Men äfven
') JiV SvL-iiska Folket under Hednatiden s. .'}!.
315
med andra fxiidorter kan sammanhanget u[)j)visas. Frän
Hede kunna vi följa vattendragen, gå utfor Ransta- och
sedan Sag-än, da vi alldeles invid den senares strand ä
Fycklinge bys utmark finna fyndstället för den märk-
liga Apollovasen. Eller vi kunna från den punkt, der
Ransta-ån förenar sig med Sag-än, efter en mycket kort
vandring, förflytta oss till Örsunds-åns dalområde, inom
hvilket vi hafva att besöka Nyqvarn i Härnevi, der man
funnit de bervktade »o-uldsnifrlarne», små o-uldrincrar, af-
bildade i Biörners Nordiska Hiälteprydnad af guldringar
s. 70, Längtora, der tre guldringar äro funna, Herke-
berga, der ett ovalt bryne hittats å kyrkbyns egor, och
Hjällsta, der ett guldsmycke, ett af brakteaternas före-
löpare, anträffats. Man kunde utvidga jämförelsen ge-
nom att sammanställa öfriga i vestra och norra Upp-
land gjorda fynd frän den äldre jernåldern.
Jao;: vill nu dra^a resultaterna af det föresfående.
Det är först och främst genom dessa fyndbeskrif-
ningar lagdt i dagen, att den äldre jernåldern var uti
Norrland eller rättare uti vissa delar af Norrland "-anska
betydande.
De typer som de skildrade fynden innehålla äro
följande:
A. Af främmande ursprung:
Romerska bron/arbeten äro funna en <>;ini>- i ^ledel-
pad (fyndet 16), två gånger i Helsingland (fynden 2 och
U). Glaskärl af romerskt ursi)runo; äro funna en iianu' i
Medelpad (fyndet 16) och en gång i Jämtland. Guld-
mynt frän östromerska riket och det femte århundradet
äro funna i Medelpad säkert två, troligen Xvv gånger
(fynden 4, 8? och 9^).
') Fin- att gä fri frän i'U bcskyllniiiii- ;'tt s<'l^'i ästadkoinma en be-
visuiiiii" 1111(1 iiiiiHlie goda lacta, har jag med största noggraiuiliot utsatl
316
B. Af inhemskt ursprung:
Vapen tif jern: en sköldbuckla frän Medelpad (f3'n-
det 2); — ett svärd från Medelpad (fyndet 20?), ett från
Helsingland (fyndet 1), trenne med niessingsbeslag frän
Medelpad (fynden 8 och 11); baljbeslag till svärd från
Helsingland (fyndet 1); — en yxa från Medelpad (fyn-
det 17), två från Helsingland (fynden 5 och 9); — tre
spjutspetsar från Medelpad (fynden 2, 7 och 21?), en
från Helsingland (fyndet 1), två från Gestrikland; — en
pilspets från Medelpad (fyndet 7), några från Helsing-
land (fyndet 2).
Redskap) och husgeråd: sju ovala br3'nen från
Medelpad (fynden 7, 8, 11, 17, 18, 20? och 21), tio från
Helsingland (fynden 2, 5, 10, 12, 13, 16—19 och 24); —
lemningar af handtag till skrin eller dylikt i Helsing-
landsfynden 1 och 2; ett jernbetsel från Helsingland
(fyndet 1); — två knifvar från Medelpad (fyndet 7), tre
från Helsingland (f3'nden 2, 8 och 15), en från Gestrikland;
— en jerncelt fr;in Medelpad (fyndet 7), tre från Hel-
singland (fynden S, 16 — 19 och 23); — en jernsax från
Medel[)ad (fyndet 7), två från Helsingland (fynden 14
och 23); — två pincetter af bronz från Helsingland (fyn-
den 1 och 2); — tva, möjligen tre diyckeshorn från
Gestrikland; — två lerkärl från Medelpad (fynden 11 och
16), ett från Helsingland (fyndet 23) samt från 'Jämtland.
Smycken och klädbehör: en s. k. romei'sk fibula?
f)'ån Med(dpad (fyndet 1); — två korsarmade båghbulor
från Medelpad (fynden 13 och 17?), sex från Helsing-
land (fynden 6?, 7., 14, 16—19? och 20, 21); — ett
stöi']*c bågspämu! från Medelpad (fyndet 5), två från
Helsingland (fyiKh-n 3 ocli 1), ti-c från Gestrikland; —
ett likarmadt bågs])änn(' från Ihdsingland (fjndet 14),
fraitctorkeii vid alla de lynd, livilka jai>; icke; sjclf si;tt, cluini jaji- för
fj^cii del är i de allra flesta fallen (HVcilygad, att di- tillliiira den iUdre
jcrnaldern.
317
två fraii Gestrikland; — ringformiga spännen af l)ronz
frän HeLsingland (fynden 15? och 20); — en spännsOlja
af bronz och en dito med emalj-inläggning frän Helsing-
land (fynden 1 och 1')); — perlor i Helsinghmdsfyndet
1 ; — gukl i mer och mindre ntarbetad form i sju Me-
delpadsfj-nd (3, 4, 6, 8, D, 10, 12, 14?, 15? och 19?),
samt i tre Helsinghmdsfynd (1, 11 och 22).
Tyvärr äro i sammanhang med fynden ytterst knapp-
händiga uppgifter om begrafningssättet lemnade. Emel-
lertid torde man fa lägga märke dervid, att under det
inga bestämda uppgifter finnas om obrända lik i dessa
trakters grafvar frän den äldre jernåldern, äro ätmiii-
stone trenne af de här beskrifna fynden anträffade med
brända ben (Medelpadsfynden 8, 14 och 16), hvarjämte
fynden 11 och 13 frän samma landskap samt 23 frän
Helsingland antyda likbränning^). Att menniskor fun-
nits häruppe under såväl sten- som bronzäldern bevisas
af fj^nden, men det synes föga antagligt, att de varit i
dessa nordliga nejder synnerligen talrika, och det är
således ej heller troligt, att de götiska nybyggarne här-
uppe rönt i sitt begrafningssätt o. s. v. något större in-
flytande af en äldre, underkufvad befolkning.
När dessa götiska inbyggare kommo hit upp, kan
naturligtvis icke i detalj bestämmas, men det är bevi-
sadt, att i Norrlands fynd förekomma sådana romerska
arbeten, som tillhöra den något efter 226 afbrytande
denaräldern. Under denna hade Norrland sAledes ger-
mansk (götisk) befolkning. Men man måste fästa upp-
märksamhet dervid, att i Norrland fattas — om man
ser bort frän ett mindre säkert fynd — liksom i Xorgr
de romerska denarerne, under det bronz- och glasarbeten
') I samma hö<i som fyiulil 11 antriitVados kol; tillsammans med
fviulct 13 fann man »smiirrc hen», hvilkct nttrvck väl svarar mot del
skick, livari man uti i;raiVarne finner de hriinda nienniskolienen. 1 llel
sin"landstVndet 23 förekom kol.
318
frAn (let i fjcrran liggande verldsriket icke äro säll-
sporda. Det är möjligt, att man deri får se ett bevis
icke så mycket för en mindre lifligt fortgående samfärd-
sel, som snarare för en viss tidsskilnad. (xlas- och bronz-
kärlen hade alltid värde såsom nvttiii' och dyi'l)ar familie-
egendom, under det att man snarare lockades af eo-en
konsthog att pröfva sin arbetsskicklighet i nedsmältande
och omarbetande af denarerna, helst sedan deras pre-
o-el, hvilken säkerlio^en "'af dem ett visst anseende äfven
i deras ögon, som icke förstodo en bokstaf i inskrifterna
och föga förmådde tolka bilderna, blifvit utnött, och nötta
äro dessa mynt i nästan alla de svenska fynden. Det
är på grund af detta, menar jag, möjligt att de norr-
ländska landskapen fing-o sin iiötiska befolknini>; först
sedan de liandelsförbindelser, som riktade vårt land med
de romerska kejsarnes silfvermynt, började blifva min-
dre lifiiii^a.
Med afseende på slutet af den äldre jernåldern
kunna vi af Zenos mynt från Mculelpad se, att denna
])eriod måtte hafva varat här u])pe lika länge som i
Sverige sunnanskogs, i liistoriens (fötaland, t}^ å fastlan-
det u])phöi' solidus-rikedomen under Zenos tid. Till en
ändriii}'- i denna åsiiit, som iao; uttalade år 1866^), har
jag icke funnit skäl. Det är väl sant, såsom jag redan
då anmärkte, att en Anastasius, således ett mynt från
tiden efter Zeno, uppgifves vara funnet i Kalmar län,
men deruti ligger intet underligt, ty ett eller annat så-
dant mynt kunde naturligtvis lätt komma öfver till Oland
eller till svenska fastlandet fi-an (Jotland, der Anastasii
mynt voro ganska vanliga. Det är ock sant, att jag då
haclo förbisett ett uti Inventariet öfver Statens Historiska
Sandingar icke intaget fynd från Kaggeholm å Kkerön,
i skärgården mellan lYphmd och Södermanland, anträf-
') Svenska Folkel iiiulcr ITcdiiatidcn s. Ct'2, (I.') snnit IV 1 rörd o t.
319
facit Ar 1783 och innehållande 21 mynt, deraf från kej-
sarne Theodosius II 4, Marcianus 1, Leo I 2, Zeno 11
och Anastasius 2, men detta utöfvar icke heller någon
inverkan å min åsigt, alldenstund detta fynd ])lifvit an-
träffadt norr om gränsskogarne, inom ett område, der
den äldre iernåldern och det iiötiska Aäldct vid den ti-
den säkerlioen redan läno-e varit ändade, hvadan det
måste i alla händelser förklaras såsom ett undantagsfall.
Lättast torde det kunna förklaras genom antagandet, att
hela denna rika skatt l)lifvit röfvad från Gotland af nå-
o-on i Svealanden boende viking. Såsom ett undantags-
fall måste man, tror jag, äfven betrakta det, att en Ju-
stinianns blifvit funnen i Södermanland. Justiniani mvnt
ilro ytterst sällsynta i Sverige och detta anträffades i ett
den tiden Svearne, utan tvifvel, tillhörigt område, hvar-
jämte myntets skadade skick synes antyda ett längre
krino-irrande. För min åsio^t, att man måste för Sverio-es
fastland, för dess götiska inl)vs'2'are antao-a ett afbrott
under solidusperioden, så till vida, att söderns guld-
mynt icke till periodens slut fördes till dem, under det
samfärdseln från södra Östersjökusten och med denna
de yngsta guldmynten gingo uteslutande på Gotland, sy-
nes en god stadfästelse ligga deri, att under dessa sista
tre årt^n intet fynd brairt i daoen nåora facta, som stå
i strid med dem, som bestämde min öfvei-tygelse. På
Öland och fastlandet är under denna tid inoen Ana-
stasius funnen; på Gotland fans en 1868 och derjämte
har D:r Montelius i sina med stor omsorg utförda ta-
l)eller öfver dessa myntfynd upptagit en förut för mig
okänd Anastasius, funnen å Gotland och förvarad i ^'is])y
Läroverks Samlingar, och ännu en Anastasius från Got-
land förvaras i Grefve Essens Samlingar på Wijk, Gran-
skar man de nämnda tabellerna — med tilläi2:i2: af detta
sistnämnda mynt — visar det sig, att under det å Got-
land 18 Anastasii mynt äro funna, har man å fastlandet
320
funnit allenast tva, ett i Skåne ^) och ett i Kalmar län,
förutom de två i Ka<jgeliolmsfyndet. Bland 100") å Öland
fninia f>uldraynt frän denna tid, känner man icke ett af
Anastasii mynt. Förändringen inträder ock småningom.
Af Leos mynt äro från Oland kända 26^), från Gotland 10.
Af Zenos mynt äro från Oland 5, från Gotland 15. Detta
kan icke bero på en tillfällighet och då man icke kan
tänka sig, att Götarne skulle under Zenos tid hafva förlo-
rat smaken för Söderns iruldmynt, måste anledninjjen till
afbrottet sökas uti nåoon vttre tvino"ando aidednin<»:. Det
synes mig ännu troligt, ;itt deinia yttre anledning är att
söka i Götarnes sjelfständighetsfejder mot de angripande
Svearne, livilka fejder ändades med de förres kufvande.
Hur i)ass nära denna stridernas uto'ån"- lii>:o-er 474 eller
rätta]'e de ar, da Zenos nivnt böriade komma till Nor-
den, vill jag lennia osagilt. Tills vidare synes man mig
derföre kunna sätta oTänsen mellan Götarnes och Svear-
nes välde i södra Sveri^re omkrinii' år 500.
Man kan icke undra deröfver, att den götiska be-
folkniuixen i Norrland 1)evarade sin sielfständitrhet åt-
minstone lika länge som södra Sveriges Götar, ty mot
de senare och deras bördifjare land skulle naturligtvis
de eröfrjinde Svearne i främsta rummet vända sig. Att
Svearnes odling liii]- u})j)e eftei-trädde Götarnes bevisas
af de yngre jei'naldersfynd, som anti'äifas i dessa trakter.
Tvenne äro i texten omnänuida.
V) Det skånska fviulct liar jnji- icko nämnt liiir ofvan, da Skäm- redan nn-
dcr den yngre jcrnäldern tydligen varit ett mera danskt än svenskt land, oeh
det ännu icke är — på anti(|varisk vä<r, den enda miijliga — ntrönt, linru-
vida lorliållandet nnder den ;il(li(' jci iiiddcrn \ar det^aninia ellrr ett annat.
-j Till de 99 i l):r ]\lontelii tahellir upptajiiia kommer en i som-
mar funnen Theodosins II (friin Kiitf)ips hy i Torsliinda socken).
'•^) Denna summa atVikt-r iVan den i l);r Montelii tabeller, an[;ifna,
p;i fjrund deraf, att sammansiittning-en af fyndet N:o 171 i lians för-
teekning nyligen blifvit känd. Följande kejsare voro i fyndet represen-
terade: Yalentinianus III (1), Antliemius (T), Tlieodosius II (1), Mar-
cianiis (troligen: 1) oeh L(;o I (7).
321
Är det månne förmätet att tala om en götisk be-
folkning här uppe i Norrland? Jag har sökt för de olika
här Tippe funna föremålen uppvisa motsvarigheter i sö-
dra Sverige, i Norge och Danmark, äfven i Vesterns ger-
manska länder. Likheterna äro många och slående; den
äldre jernålderns fornsaker i Norrland och södra Sverige
stå i ett mycket nära sammanhang, de äro tydligen af
samma art.
Men dessa norrländska fornsaker från denna tid äro
icke från södra Sverige importerade till de norra de-
larne af vårt land, för att der mottagas och begagnas
af ett folk, som till dem stod allenast i den lösa, yttre
förbindelse, som råder emellan egaren och det gods han
fatt i sin besittning, den lösa förbindelse, som råder
t. ex. mellan den afrikanske höfdingen och den a Eng-
lands fabriker tillverkade svarta filthatt, som han med
så mycken stolthet bär. Det är en mycket djupare
eganderätt, som den norrländska äldre jernålderns folk
har till den äldre jernålderns fornsaker — de romerska
naturligtvis undantagna — nämligen tillverkarens rätt
till sitt arbete. Jag har i det föregående så ofta på-
pekat de bevis härför, som ligga i den rika utvecklin-
gen af typerna och deras närmande intill hvarandra, att
det kan vara öfverflödigt att åter inlåta mig härpå. För
att skärpa intrycket af dessa vinkar, för att [)å en gäng
ytterligare uppvisa sammanhanget och n3'ans-skiljaktig-
heterna mellan den norrländska och den sydsvenska äl-
dre jernåldern, intager jag här ånyo Hg. 4, 10 ocli 12,
samt beder den, som betraktar dem, äfven kasta en blick
på pl. 1 och dervid besinna, att i det fjerran Norrland,
hvars o-rafvars innehåll äiniu icke blifvit systematiskt
granskadt, äro alla dessa former funna, de som åter-
ffifvas af ti"-. 4 och 10 uti tvenne livaraiidra mvcket
liknande exemplar. Detta måste \\i\c\i fn- den med
fornkunskapen mindre förtrogne vara ganska slående.
Aiithji: Tidfkrijt. "-il
Kij.'. 4. fi:ifi-yl\t .Mcili-l|m<l oi-h
Gc8ti'ikland.
VjV"
FiiT. 12. I.iliiirninih Iii1<^<s|iiiiine.
IIol.iiiiLlaiiJ.
323
Xär deiiiiji likhet i alster är sä stor mellan den
äldre jernalderns folk i Xorrkuid och saiiniia ålders folk
i södra Sverige, Götarne, är det svårligen vugadt, att
räkna det förra till den götiska stammen. Den som vill
mothevisa detta och i allmänhet motbevisa det påståen-
det, att den äldre och den yngre jernåldcrn i Sverige
tillhöra tvenne olika stammar (af hvilka den förra, en-
ligt de antydningar historien gifver, måste tillhöra Gö-
tarne, den senare Svearne), måste gä sä långt tillbaka,
att han bevisar orimligheten af antagandet, att den olik-
het, som tinnes mellan folken i afseende pu deras and-
liga egenskaper, deras anlag, bildning o. s. v., söker sig
ett nttryck uti allt, som är alster af deras skapade verk-
samhet, såväl inom konstens och litteraturens som inom
handverkets område. Ja, han har icke allenast att be-
visa orimligheten af detta antao-ande, han har äfven att
boi-tresonnera de otaliga facta, på hvilka det stöder sig.
Man kan säkerlii>eii tilläii"ua denna norrländska ffren
af den jjötiska stammen, utan att beoa nåo-on anachro-
nism, namnet Helsingar, ehuru detta namn i våra ur-
kunder tillägges allenast de i historien uppträdande
Helsingarne, hvilka hade, om den föregående förklarin-
gen är riktig, i sina ådror såväl Svears som Götars
blod. De äldsta historiska berättelserna gifva ock a sin
sida ett stöd åt antagandet, att det icke var en oblan-
dad gren af Sveastammen, som bodde uppe uti de ifråga-
varande delarne af Norrland. De isländska sagorna iiro
mycket konseqventa uti att skilja mellan Sveavälde och
Svitjod. Det senare var Svearnes område i inskränkt
meningf, detsamma som vi kalla Svealand. Med det se-
nare deremot betecknades hela det välde, som när hi-
storien börjar gry öfver vårt folk mot dess hednatids
slut, låg under Uppsalakonungen, ieke blott Svitjod,
uran äfven Götaland och — Ilelsinga (Helsingarnes)
land, landet norr om Odmorden. Konung Mai^nus gode
O C O
324
i Norge — för att anföra ett exempel — drog på väg
till Norge genom Svitjod och kom sedan han lemnat
detta till Helsingland').
Hadefyndet har jag i geografiskt hänseende samman-
stält med \'^estmanlands och vestra Upplands fynd från
samma tid. Jag lemnar det derföre å sido under det
fortsatta dragandet af slutsatser från de fornsaksförhål-
landen, för hvilka denna uppsats redogjort.
Först måste man upptaga frågan om den äldre jern-
ålderns frånvara i Gestrikland och Södra Helsinodand.
Fans den verkligen icke der eller sakna vi allenast f}nd
af denna art frän de nämnda områdena? Det alternatif,
som den senare franau framställer, är visserligen möj-
lioft, men då vi här röra oss icke med ett eller annat
fynd, utan med ett ganska ansenligt antal, är man be-
rättigad åtminstone till påståendet, att om den äldre
jernåldern verkligen funnits inom dessa områden, har
den icke haft någon större betydelse. Afven den hi-
storiska tidens fö]-liålland(Mi vitna i samma riktnino'. Ett
visst lösare samiiiaiihaiig mcnaii (icstriklaiid och de nord-
lifjare l)Viiderna antvdes deraf, att det fun-a räknades
som ett bihang till 'l'iuii(hdan(l, under det noi-i' om ( )d-
morden la<i" Helsinfiai'nes laiisaoa. Att inom Helsinoland
den sydliga delen vai* jemförelsevis mindre tätt befolkad
och derigenom mindre betydande, synes ant3'das deraf,
att denna, ehuiai till arealen ganska anseidig, icke hade
mei- än ett U})psala öds-gods, undei" det Nord-Helsing-
land och Medeli)a(l hade icke mindre än tre. I Medel-
tidshandlingai' kallas deiuia srxli-ji delen af Helsingland
Alir, den norra Sundheden, men det händer, såsom herr
Styffe anmärkt, att det senare namnet an\ändes för att
beteckna hela Helsinglaml, och deri ligger ett åtgörande
') Miiy;iius ^odes sa::;;! i Siiorre Stiirlcsoiis Koiiiiuiiiihok kap. 2. »De
foro till lois genom Svitjod ocli sedan till liclsiiiyalaiid."
325
bevis fOr den norra delens större betydelse^). Ett yt-
terliofare i)evis för detta ligger i sjelfva namnet Sund-
hed. Det skrifves i områdets redan år 1314 brukade
sio-ill') Svnd-dedhe samt i ett af Erik Maijnusson, mot-
konungen, år 1357 utfärdadt bref (i) Sydhedho '). Att uti
midten af den förra formen ett d står öfverflödi2;t, är
temligen säkert och äfven om i den senare det förra h
är att anse såsom hörande till d och ersättande det
gamla ö, förklaras namnet enklast såsom sammansatt af
Sund- eller syÖ och hedlie eller hedho, obliqva casus-
former af femininerna hedhe och hedh, svarande mot
isländskans heiöi och heiör, hvilka beteckna icke såsom
hed i nuvarande skrifspråket en öppen, öde landsträcka
i allmänhet, utan hellre en högland, icke alltför ojämn
trakf*). Namnet svarar således fullkomligt mot norra
Helsino-lands natur. Men då detta område kallas den
södra heden eller det södra höglandet, är detta namn
tydligen gifvet utan minsta afseende på södra delen af
den nuvarande provinsen Helsingland, utan fastmer för
att skilja det »södra» berglandet frAn en nordligare bygd,
hvilken icke kan gerna vara en annan än våra da2:ars
Medelpad, eftersom den äldsta germanska bygden icke
synes hafva gått nordligare. Sålunda antyder namnet
Sundhed (eller Sundhede, Sydhed) ett ursprungligt sam-
manställande af livad vi kalla norra Helsin2:hind och
Medelpad. Om det nuvarande södra Helsingland togs
med i räkningen, ansågs det på sin höjd som ett bi-
hans; till norra Helsinirland.
Men om det således är bevisligt, att i Svdhed och
^) Skandinavien under unionstiden s. 293.
'■') B. E. Hildebrand, Svenska Sigillor frän Medeltiden 1. Tredje
serien, N:o 763.
^) Svenska Riksarchivets pcrganientsbref 1. X:o 331.
*) Jfr utom otalifia andra exempel frän Island det norska konungs-
namnet Rögnvaldr heiöum hvevi (högre än bergen).
326
Medelpad fans en götisk befolkning med rätt stor nt-
bredninir och spanska stor lifaktinliet, kan man icke iind-
o-a att framkasta en annan frå^a. Stod denna nordliaa
befolknino" i Sveri^i-e uti nAi^on förl)indelse med Nor^e?
c? O O cT
hhi fingervisning hafva vi uti det äldre jcrnålders-
fynd frän Jämtland, som i det föregående omtalats, och
denna antydan iir af vigt, eftersom genom Jämtland gick
en icke sällan befaren vä<r mellan Noro;e och Bottniska
vikens kuster. Konung Olof helge drog på vägen från
Gårdarike till Norsce o;enom Jämtland. Från Noro-o droo-
Harald Siijurdsson efter sla<2:et vid Stiklastad uenora Jämt-
land till Svitjod. Om Magnus gode heter d(>t, att han
från Svitjod for landvägen till Helsingland och sedan
öster om Kölen till Trondhem. Annn tidiuare, hösten
963^), kom Hakan jarl Sigurdsson »ur vikingsfärd till
Helsingland, satte der upp sina skepp och drog land-
väffen jzenom Helsinodand och Jämtland och vidare i
vester öfver Kölen, tills lian kom ner i Trondhem.»
Under de följande åren satt han oftast om ^■intrarne i
Trondhem, »men om sommaren droo" han stundom österut
till Helsingland, der han tog sina ske])]) och foi' i öster-
väg att härja.» Det är väl sant, att alla dessa färder
genom Jämtland till Hcdsinglandskusten, utan tvifvel
längs vattendragen fi'än Kölen till Storsjön och vidare
uti (dfdalarnc ned i M('dtd])ad, tillhöra en senare tid än
den, med h vilken \i nu sysselsätta oss. Men da man
synes under denna senare tid icke hafva betraktat dessa
färder såsom mer ovaidiga eller besvärliga samt da dels
i Medel})ad fynden fi'an den äldre jernaldern ga temli-
gen långt in i laiidc^T, dels i Jjimtland ett sådant fynd
anträffats, dels fynden frän samma tid icke äro ovanliga
') Snorres Koiuinf,'abok, Olol' lidlijes Siigii k;ip. 2, 11, Miigiuis godes
Saga kap. 2. Harald griifiiils Saga kap. 13. (Min (ilVersjittniiig I. s.
15(5, I/)?). Olof Trvggvason besegnidc Jii intar ii sjfin vid Gotland (lians
saga kap. 25j och Droplangarsona Saga talar om Jiimtar.s vikingafärder.
327
i den dol af Trondlieni, kriii^- fjärdens inre ända, till
h vilken Jämtlandsväo^en föi'de^), kan man vara tcmliKen
viss, att äfven före flet femte århundradets slut Sam-
färdseln o-ick i)ä samma siitt länf>-s vattendra^-en. Nåo-on
synnerlig- svarigliet erbjuder icke heller denna väg, då
passet, som leder Ofvei- bergsryggen icke är öfverdrifvet
höo-t och denna" hög-re ligtrande del af Kölen dessutom
icke har synnerligen stor bredd.
Men da det iir säkert, att Trondhem var bebygdt
under samma tid som den helsinglandska kusten och
det är troligt, att mellan de två områdena förbindelser
egde rum, framställer sig otvun"'et ännu en fråo;a: rådde
mellan dessa områden endast en samfärdsel, mer eller
mindre liflig, eller förenades möjligen dessa områdens
bebyggare af ett fastare band?
Jag är viss, att mången härvid tänker på den ur
Snorres Konungabok bekanta berättelsen, hur en folk-
ström från Norge befolkade Jämtland och Härjedalen
samt de inre delarne af Helsina-land"). Men detta kan
här icke tillämpas, alldenstund Snorre uttiyckligen sä-
ger, att kusten innehades af Svearne och det följaktli-
gen måste finnas nägon skiljaktighet mellan kustens och
det inre landets bebvo-o-are. Men de flesta af fvnden
frän den äldre jernåldern, som kommit till min känne-
dom, tillliöra just kusten, hvarjämto mellan dem och de
i det inr(! landet (inom Medelpad) funna fornsakei'na in-
gen skilnad tinnes. Dessutom är det en misstydning, att
här tillämpa Snorres berlittelse, ty han talar om en van-
dring, som försiggick strax före och under början af
Xorcjes historiska tid d. v. s. under den vnure iern-
åldern, men det äi* den äldre jernålderns företeelser,
som här skola förklaras. Att under den vn<>]'e iern-
') Jfr iSicolavscns Norske Fornlevuiiiijer.
-) Hakan godos Saga kap. 14. Olof helges Saga kap. 147.
328
åldern en norsk vandring österut inträffat, är väl möj-
ligt. Om dess utsträcknino^ åt öster och hvar den del
af Helsingland, som derigenom skall haFva fått norsk
befolknino- är att söka, i det nuvarande Helsinjiland
eller — hvilket kanske är troligare — i Medelpads inre
delar, derom må de, som varit i tillfälle att i orten stu-
dera folket, dess språk och seder, yttra sig. Hur in-
teressant en sådan undersökning än vore för vår folk-
kunskap i allmänhet, för denna atlägsnare tid betyder
den intet.
Skall man tänka sig något mer än en samfärdsel,
en ursprungligare, på en invandring från ena eller andra
hållet beroende förbindelse — och jag vill icke neka till
att den möjligheten ligger nära till hands — tänker jag
snarare, att den götiska stammen (den äldre jernålderns
folk) gick från Helsingland till Trondhem. Vägen crböd,
såsom nyss antyddes, icke nagi'a synnerligen stora svå-
righeter, . och jag tror, att det kan l)lifva friiga om,
hvilkendera vägen vore mindre besvärlig, denna eller
den som från Upplanden, genom Gudbrandsdalens norra
bergstrakter, ledde öfver det högre och bredare Dovre-
fjäll ned i Orkadalen. Om Trondhem icke fick sin för-
sta befolkning från sjön, söderifrån, talar kanske mera
för en invandring till denna del af Norge ifrån eller
öfver Helsingland, eftersom der fans en icke oansenlig
bygd under denna tid. Pa en invandring norrifrån till
Trondhem, har man, så vidt jag förstår, intet skäl att
tänka.
En närmare o;ransknin<2: af de norska fornsakerna
frän dessa trakter bör kasta något ljus öfver denna
fråga. Men det är föi-hallanden utom fornkunskapens
område, som i synnei-hct gjoi-t det föi* mig lockande att
tänka [)å en invandriii;^ till denna del af Xorge öster-
ifran. Den äldsta nicdi Ipunkten i Trondliemsbygden,
den religiösa vid Mären, lag just längst in vid den langa
329
fjärden, och att bygden der var betydande, är tydligt
deraf, att man just i den trakten försökte den första
stadsanläggningen i Norge nordanfjälls (vid Steftker).
Professor Daae har nyligen^) velat frankänna läget af
de heliga orterna all vitnesgillhet med afseende pä in-
vandringar o. d. och söker förklaringen af dessa orters
tillkomst allenast i de o;eoo;rafiska förhållandena. Att
dessa i betydlig mon gjorde sig gällande är naturligt;
det visade sig ock när i senare tid Trondhemsbygdens
medelpunkt förlades först till Lade och sedan till köpin-
gen vid Nidelfvens mynning. Men att dessförinnan Tron-
dernes heliga ort låg vid innersta ändan af fjärden, sy-
nes mig vara frän geografisk synpunkt så oberättigadt,
att man just deraf tvingas att till detta förhållande söka
en annan förklaring. Jilnklast synes mig då vara den,
att Trondernes hufvudbygd i äldsta tid låg hingst in
och der kunde den väl svårligen komma att ligga, om
icke folket hade invandrat österifrån.
Par t i el t skulle Norge, om detta antagande befin-
nes grundadt, hafva fått sin äldsta germanska befolk-
nino; österifrån, men denna östlio^a invandring vore då
ej heller annat än en ])artiel afvikelse från den sydliga
väg, som den äldre jernålderns folk i allmänhet följde,
när de kommo till Norden. Skilnaden mellan denna
periods befolkning norr och söder om Dovre vore, om
man antager denna dubbla invandring till Norge af
ursprungligen samma folk, naturligvis mindre bety-
dande. Men det är dock möiliirt att nåu-on sttunskil-
nad fans och det är troligt ntt minnena af vandringens
sista, skiljaktiga skeden, de som lågo närmast för hog-
komsten, gjorde sitt till att söndra mei* ;iii Oovri' an-
nars hade gjort. Så skulle man kanske fa en förklaring
för den antagonism, som kan spåras mellan Tronderne
') Hamiltons Nordiska Tidskrift 1869 s. -208.
330
och folket söder om Dovre, och för de skiljaktio-heter
mellan dessa delars inb^ogare, som t. ex. Mimcli påpe-
kat. Tv att oTiinden till dessa skiliaktiohetei* lioirer
temligen långt tillbaka i tiden, bortom den yngre jern-
åldern, antydes deraf, att ju längre denna fortskred,
sedan konuno-ar från södra Noro-e oiort sio- till herrar
äfven öfver Trondhem, uppstod ett närmande mellan de
två områdena. Då blef södra delen af Trondhemsfjär-
den vida vigtigare än den norra ^).
Jas: har redan kommit ett ffodt stvcke bortom
Norrland och dess fornsaker. Det kan möilio^en till<iif-
vas mig, om jag ännu en stund dröjer inom detta om-
råde, försla'}:smenino;arnes om invandrin<2:arne till Norge.
Att uttala en sådan förslagsmening, om den icke är
alltför obefooad och man för den icke kräfver full gil-
tighet, kan ju icke skada, utan är snarare af nytta, då
derigenom forskarnes uppmärksamhet riktas på vissa
frågor, som annars kanske fått längre tid vänta ])å att
blifva u])ptagna till pröfning. Så mycket nödigare sy-
nes det miir att icke stanna här, som iajj äfven utan
tillfälle att i denna afhandling, utveckla mina skäl, an-
ser uu<y böra inläo<vn cu protest, till den verkan en så-
dan kan hafva, mot 1k']'1' Daaes asiut, att man icke far
tala om mer än en o-ermansk invandrinu', den första med
hufvudriktning frän söder. -Ju mer fornkunskapens art
ocli de facta, med hvilka hon i"ört sig, blifva förtroliga
för allmänheten, i desto tydligare dag skall det utan
tvifvel framträda, att jernaldersfornsakernas olika be-
skaffenhet icke kan finna en tillfredsställande förklaring
') Vore (let sA, som j.iii', liiinskjutaiulc fiaf^aii till <lc norske forn-
ocii folkforskarncs pröfiiini'-, lörsjiii^svis yttrat, skulle part i el riitt vindi-
ceras .'it den Keyser -- Mmirliska tlieorieii. Det vore iiiiir af ])«yeli()loii-iska
skiil kiirt, om sii kiiiHJc lililVa, tv det inverkar nedslående, om man tiinker
sig inöjlifjlieten, att män med Keysers djup oeli Mnnclis omfattMinn-, för
att ieke tala om deras vänner oeli Pirsvarare, skulle liafva utarbetat och
trofast förfiiktat ett svstem, som saknar all faktisk giltiiihet.
331
aiinorledes än orenom antao-andet af äfven en senare in-
vandring. Att denna skulle hafva gått norrifrån, norr
om Bottniska viken eller norr om Nordkap, blir för hvar
dag otroligare, icke minst efter de praktiska, historiska
och geografiska invändningar, som lirr Eilert Sundt och
Daae framstrddt. Men deremot tala fornsakernas utbred-
ning ganska otvetydigt om en invandring, som först be-
trädde Mälarelandskapen och som icke kunde komma
dit söderifrån och som således, när äfven den norra vä-
gen är stänird, måste hafva kommit österifrån. Från
dessa sina första bostäder inom Norden gick den ma
folkströmmen ut öfver södra Sverige och Norrland, öf-
ver Danmark och Noro-e, underkufvande den tidii^are
germanska l)efolkningen, sammansmältande med den,
men dervid påtryckande hela kulturen för de kom-
mande tiderna sin pregel. Till Danmark måste denna
nva invandring hafva 2:ått öfver Skåne och det är möi-
ligt att ett dunkelt minne bevarat sig deraf i sägnen
om Eriks utvandrino- från Götaland till Danmark. Till
Norge torde denna invandring hafva kommit från syd-
ost, men jag vågar icke närmare utstaka hennes väg.
Det synes mig likväl icke orimligt att tänka på vägen
öfver Edaskog, som sedan blef hufvud vägen för dem,
som ville öfver land färdas från Norge till Sverige. Ett
minne om en in^■andrin^• i)å denna väa* oömnier siu' ma-
hända i sägnen om den betydelse konungahuset uti det
i Edaskogs närhet liggande området Solöar hadc^ för
öfverflyttandet af Ynglingarnes ätt frän \'crndand till
Norge.
Sådant ;ir mitt förslag. Jag tror det hafva så pass
mycken grund att det icke förtjenar ett förkastande
utan pröfning. Skulle en sådan valla dess fall, torde
dock den negativa vinsten att blilVa af med ett oduii-
ligt SA'stem äfven hafva med sis: den positiva vinsten af
n^• granskning och m- gruppering af facta, t\- utan dessa
332
kan man intet uträtta hvarken för eller emot. Men en
utredning- af skälen för och emot vore af stort interesse»
ty »disputando, non docendo eruitur veritas.»
Förestående afhandling har utarbetats med långa af brott, vållade
af resor i tjensteärender. Detta torde fä ursäkta de ojämnheter i ut-
arbetning, som förekomma.
Till de facta, som jag redan meddelat, ber jag att här fä lägga
några nva.
Åtminstone ett ovalt bryne har verkligen blifvit funnet i Hal-
land och eges af Grefve Gustaf Hamilton på Hedensberga i Vestman-
land. I hans samling finnes ett annat, som hittats å Hedensberga
egor (Tillberga socken) samt ett tredje frän Venjans socken i Dalarne,
dessutom ett par från Skåne. I Grefve Essens samling på Wijk finnas
sju ovala brynen, förmodligen fuinui i Skåne. Provisor K. K. Hjorth
har i sin samling på Tumlebeig i Essunga socken (Yestergötlaud)
tvenne ovala brynen, funna i Barne liärad, och har lemnat några andra,
funna i samma trakt, till Vestergötlands Foi"nminnes-Förening. Dess-
utom har jag i herr Dybecks reseberättelse för år 1858 funnit
följande i sammanhang med lians notis om ett besök i Herkeberga
socken, Lagunda härad Uytpland: »p]tt par brynen, ovala och platta
med onikringgående fördjupning för band, erbjödos mig äfven. Det
är bekant, att brynen af alla nu brukliga former, med och utan öglor,
ymnigt träffas i heduagrafvarna, men af nämnde aflangt runda slag
är hittills icke ett enda funnet i någon ättehög, Åro de en sednare
(medeltids) uppfinning, som snart blifvit förkastad? Visserligen icke.»
Hvad herr Dybecks asigt om dem iir. har han der icke uttalat, Hans
uppgift, att intet sådant blifvit funnet i någon ättehög, var, såsom de
af mig förut meddelade facta visa, redan år 1858 icke riktig. Ett
af brynena från Herkeberga har af hr Dybeck ))lifvit lenmadt till
Statens Samlingar (Inv, 2544): hvar det andra finnes, känner jag icke.
Till de fynd frän den äldre jernåldern, som antriifiats i vestra
Uppland och östra Vestmanland och af mig i det föregående omtalats,
kommer således detta andra ovala bryne. Till dem får man ock lägga
de dyrbara guldfynden, som i sonnnar blifvit gjorda vid Kylsta i
Torstuua socken (?) samt vid Solviks borg i Kärrbo socken.
Sveriges Fonimiiiiies-Föreiiiiigar.
Öfversifct af ileras verksamhet under åren 1864—1869').
Att den vackra fosterländska rörelse, soin uppen-
barade sig i bildande aF provinsföreningar med upp-
gift att vårda minnena frän framfarna tider, icke var af
en flyktig natur, har ovedersägligen visat sig under det
quinquennium, som förflutit sedan första delen af denna
tidskrift lemnades i allmänhetens händer. Fyra förenin-
gar hafva sedan dess, under anslutning till Kongl. Vit-
terhets Historie och Antiqvitets Akademien, inträdt i
det ijemensamma arl)etet för vara forminnens vård och
studerande. Ännu saknas föreningar pa Gotland samt
i l)lckinge, Småland, Bohuslän och Dalsland samt i lan-
dets nordligaste provinser. Det är högeligen att önska
att dessa luckor snarliiren matte fvllas.
Vestergötlands Fornminnes-Förening bildades
redan 1SG3, hufvudsakligen i följd af den n. v. Sekre-
teraren, Komministern i Lidköping, C. J. Ljungströms
nitiska bemödanden. Föreningens ordförande är Lektor
P. G. Alander (efter Biskopen m, m. D:r J. A. Butsch),
intendent för samlingarna (i Skara) är Läi"ovei-ksadjunkten
K. Torin. Medlemmarnes antal är för närvarande Li".
') Efter officifla liandliiifiar samt l)rii:i_u-na nu-ddelauden af Sekrete-
ranic i nelsiiiii;lands- och Vostergiitlaiids-Fiireiiingariic; samt Ordföranden
i Gestriklands-Föi-eiiiugen.
334
Första häftet af" Föreiiiiig-ens tidskrift, redigerad af
sekreteraren, lir under tr^'eknino•. Koiigl. Akademien har
genom honom och Föreningens ledamot hr K. R. Hjortli
liaft nöjet mottaga flera värderika uppgifter, åtföljda af
teckningar, om landökapets fornlemningar^).
Föreningen föi" Skånes Fornminnen och Hi-
storia, till hvars n})pkomst den nu afiidne språkfor-
skaren J. E. Rietz verksammast bidrog, hade sin första
sannnankomst den 12 Januari 1865. Föreningens Ord-
förande är Biskopen m. m. l):r W. Flensburg, Sekrete-
rare är Adjunkten i allmän historia vid Lunds Univer-
sitet D:r M. Weibull.
Från att mer uteslutande egna sin uppmärksamhet
at provinsens fornlemningar, har Föreningen utsträckt
omfåno-et föi" sin verksamhet, såsom licnnes n:nnn ano-if-
ver och som de »Samlinii'ar till Skånes histoi"ia, forn-
kunskap och beskrifning», haft. 1 och 2, som Förenin-
ofen redan offentliirnfiort, utvisa. Man tinnei" i dem dels
viatiiia materialier till Skånes historia dels stön-e af-
handlingar af xVdjunkten Weibull, Professorerna Ljung-
2:ren och Nilsson samt Rektor ]3ruzelius. De båda sist-
nänmda hiifvn lenuiat upplysningar om »metkrokar af
sten och ben» samt en »antiqvarisk beskrifning öfver
Bjeresjö socken i Herrestads härad.» Föreningen har,
med Kongl. Akademiens tillstånd, låtit inom en del af
Lunds universitets gamla ])otaniska trädgård resa sju
skånska runstenar, hvilka i äldre tid blifvit rubl)ade från
sina ])latser och ej varit å de ställen, der de senast fun-
nits, fullt skyddade.
Hallands Fornminnes-Förcning bildades i Ajjril
månad 18()0 och anslöt sig genast till Kongl. Akademien,
som den 28 November stadfäste hennes stadgar. Ord-
') Sekreteraren har tiflif^an; ut^ifVit l)eskrifinii,niir öfver Kedviigs samt
As oeli Vedens liärad iiiVcnsoiri en kort liandlcdiiing vid stii(li(;t af
runorna.
335
förande iVr Ryttuiä.stMreii P. von Muller, förut känd
genom sin Ördliok öfver Hallandsmålet, sekreterare är
Kammarjunkaren T. Gyllensköld på Vallen. Föreningen
utgifver en åi^sskrift, hvars första häfte innehåller be-
skrifningar af Halländska jordfynd, bidrag till landska-
pets kultur- och personalhistoria, samt såsom ett bihang,
början till ett af hr v. Möller redigeradt Hallands Di-
plomatarium.
Upplands Fornminnes-Förening bildades i bör-
jan af innevarande år och hennes stadgar stadfästes af
Kongl. Akademien den 2 Mars. Styrelsen består af Lands-
höfdin2:en m. m. Grefve A. Hamilton, ordförande, ()fver-
Hofstallmästaren m. m. Grefve G. von Essen, Bibliothe-
kai-ien Styffe, Professor Säve och Ryttmästaren C. A.
Klingspor, som är Föreningens sekreterare.
Föreniniren har af Kon^l. Akademien för inneva-
rande är mottagit ett understöd af 200 R:dr, till beko-
stande af antiqvariska undersökningar inom någon del
af provinsen.
Dalarnes Fornminnes-Förening stiftades, såsom
i föregående del af denna tidskrift nämndes, redan år
1862 och har ar 1865 anslutit sii»- till Kono'l. Akademien.
Ordförande är Professor J. S. Bagge, sekreterare Läro-
verksadjunkten S. J. Kardell.
Föreninojen har iito-ifvit en årsskrift för 1867, inne-
hållande bidrag till landskapets topografi, kulturhistoria
och spräkbeskrifning. Kongl. Akademien har ar 1867
till Förenino-en lemnat ett anslå"- af 200 Rdr och har
som frukt deraf mottaixit berättelse om en resa, som
Läroverksadiunkten O. W. Wahlin företaiiit inom olika
delar af landskapet. För innevarantlc år har ett nytt an-
slås: af 200 Rdr blifvit lemnadt Föreniniicn till fortsatta
antiqvariska undersökningar.
Föreningen för Xerikes F<)lksj)rak 0('h Forn-
minnen har fortfarande utvecklat eu ganska lifliu' verk-
O C;
336
samhet. Sedan Kammarherren m. m. Frih. N. G. Djurklou
blifvit t. f. Antiqvitets-Intendent, har hr Herman Hofberg
öfvertagit sekreterarebefattningen. Under loppet af fem
år har Kongl. Akademien till Föreningens disposition
lemnat 740 Rdr samt till herr Hofbero; en snmma af
1000 Kdr och såsom den förnämsta frukten deraf torde
vid årets slut föreligga en fullständig samling antiqvari-
ska sockenbeskrifningar från Nerike, utarbetade af herr
Hoflierof, som dessutom för eo-en del uto-ifvit en öfversii^t
af »Xerikes Gamla Minnen», af livilket arbete 60 exem-
plar blifvit för Statens räkning inlösta.
Tvenne af Förening^ens årsbeiiittelser äro intag-na i
denna del af Tidskriften. Föreningen lär liafva för af-
sigt att ånyo utgifva en årsskrift.
G e s t r i k 1 a n d s F o r n m i n n e s - F ö r e n i n g r;i knar fort-
farandc som oi"dföi'ande Lektor Wiberg, hvilken sedan
Koniil. Akademien aren 1864 och 1865 lemnat Förenin-
gen ett understöd af tillsammans 400 Rdr Rmt, genom-
rest landskapet och till Kongl. Akademien inlemnat en
med teckiiinirar bcledsaiiad berättelse om sin resa. Hr
Wibcrir har (k'SSUtom, å ^^jrenino•ens väjxnar utirifvit
tveniic häften aF ai'betet »Gestriklands runstenar», hvar-
dera häftet innehallande fiirurer af tvenne runstenar med
föi'klarande text samt redon^örelse för Förenino;ens verk-
en o
samhet. Hr Wiberg" liai- ;if\cn utgifvit ett arbete om
»De klassiska folkens förbindelser med Norden», i tvenne
upplagoi" (1867 och 1861)), den senare med ])idrag af
statsmedel.
Helsinglands Fornminnes-Sällska]) ]'äknar f. n.
100 medlemmar, Oi-dföi-ande äi' foilfarande Kontrakts-
prosten ni. ni. l):i' F. Landgren, sekreterare är liäroverks-
adjunkten l):r 4, A. Wiström.
Sällskapet hal- lagt sig synnerligen \iiin om erlial-
land<! af tilbVu-litlig kännedom om foi"nlemningarnes ut-
l)redning inom landska[)et. Det iiai' under loppet af
337
fyra år af Kongl. Akademien mottagit en sammanlagd
summa af 800 Rdr, och har med dessa medel fornlem-
ningarne inom sexton socknar blifvit kartlagda; kopior
af kartorna jämte förklarande beskrifningar, uppsatta af
Ordföranden, äro till Kongl. Akademien inlemnade. Om
vigten af dessa undersökningar har redan blifvit utför-
ligt talad t i denna del af Tidskriften.
Om Vermlands och Osterofötlands Fornminnes-Före-
ningar saknas närmare uppgifter. Lika litet kan med-
delas om de tvenne Föreningar, som ännu icke anslutit
sig till Kongl. Akademien, i Vestmanland och Söder-
manland.
Granskar man de berättelser, som från några af
Förenin(Tarne årlioen in^ifvits till Kong-l. Akademien,
samt de årsskrifter, som äro i allmänhetens händer, fin-
ner man, att resultaten af Förening-arnes verksamhet äro
högeligen glädjande. Hvar Förening har vinnlagt sig
om att samla de fornsaker, som genom gåfvor eller köp
kunnat komma i dess ega, och genom de samlingar,
som på detta sätt småningom bildas och som i de flesta
fall förvaras i sammanhang; med samlingarne vid det för-
nämsta läroverket inom Förening-ens område, är tillfälle
beredt för Föreningens medlemmar, för ungdomen vid
läroverken och för de olika områdenas öfriga inbyggare
att lära känna minnena af forna tiders odling, hvilka
för dem ega det särskilda interesset att vara funna inom
deras hembygd. Genom Föreningarnes och deras med-
lemmars verksamhet i öfrigt hafva många vigtiga upp-
lysningar vunnits för vetenskapen, under det å andra
sidan allmänhetens uppmärksamhet blifvit allt mer rik-
tad på fornlemningarnes l)etydelse och vigten af deras
bevarande. Till och med allmog:en har under de sista
åren betygat sitt interesse genom att uppteckna och
till Föreningarne inlemna hvarjehanda iakttagelser om
fornlemningar, folkseder o. d. Om den vetenskapliga
Antiqv. Tidskrift. 'J'^
338
forskningen, såsom man har skäl att hoppas, kan räkna
pä att vid sin sida hafva till stöd och u})pmniitran ett
sådant allmännare deltagande och medverkande, må man
med skäl hysa stora förhoppningar om vår svenska forn-
forsknings framtid.
September 1869.
Hans Hildebrand.
Bidrag till Svenska .llcdeltideiis Konsthistoria.
Af
Hans Hildebrand.
Under en lång följd af år har Kongl. \'itterliets
Historie och Antiqvitets Akademien för Statens Histo-
riska Museum sökt förvärfva konstarbeten från medel-
tiden i Sverio-e och deriämte för sitt archiv samlat bi-
drasf till det nämnda tidehvarfvets kulturhistoria. Sedan
uti det nya museet nödigt utrymme erhållits för ord-
nande af medeltidssamlingarne samt sedan afbildningarne
och anteekningarne hopats, torde det vara tid att fram-
läo-ora na irra af de resultater, som redan kunnat drao^as
ur för handen varande materialiei'. Det torde vara lätt
att inse, hvarförc jag här lemnar allenast spridda bidrag.
Tiden är änmi icke kommen för lemnande af en full-
ständig öfversigt.
I. Målningskonsten under perioden 1150 — 1350.
För att rätt uppfatta medcltidskonstens ställning i
Sverige och särskildt folkets förhallande till densamma,
är det nödigt att påminna sig, hvad våra hedniska för-
fäder uträttat inom konstens område.
Af deras bvjririiiidskonst eg-a vi inomen (ivarlefva, så
vida vi icke vilja tänka på de väldiga stenmurar, som
omsluta mången klip[)to})p i vårt land och säkerligen
340
utgjort ett aktningsbjucluiide värn mot framryckande
fiender. Men dessa murar bestå allenast af stenar, som
utan konst blifvit hopade på livarandra. De enskildes
boningar ocli de utan tvifvel med mycken omsorg och
med stor skicklighet uppförda och smyckade gudahusen
äro försvunna. Våra förfäder lärde sig först under den
christna tiden att med murbruk sammanbinda stenar till
byggnader och voro dessförinnan hänvisade till trädet
såsom byggnadsmaterial. Något storartadt i architek-
tonisk väg kunde derföre icke åstadkommas.
Man vet med säkerhet, att det redan under Nor-
dens hedniska period var sed att med en vexling af
färger tjusa ögat^), men så vidt man känner, användes
dessa färormotiver i allmänhet endast som en bisak och
svårligen fans någon verklig, utbildad målningskonst "^).
Ja, om man gör fullt klar för sig den kulturgrad, som
våra förfäder hunnit vid deras hedna tids slut, kan man
icke vänta sig: skola finna måno-a lenniino;ai* af en sådan.
Tidigt började man dock under vår medeltid att an-
vända penseln till smackande af de nybygda kyrkorna,
men den målningskonst, som då blomstrade i våra byg-
der, var ursprungligen ett lån frän utlandet. Huruvida
redan från början infödde män l)ildade sig efter de främ-
mande mästarne och mönstren, känner jag icke, men det
synes, som om seden att måla kyrkornas väggar varit
temligen utbredd och det var väl icke alltid möjligt att
från utlandet inkalla konstnärer. Man må derföre hop-
pas ])M framtida fynd, som kunna lägga i dagen tillvaran
af en inhemsk svensk konst, en dotter af den allmänt-
europeiska medeltidskonsten, som med christendomen
hann vAra aflägsna bygder.
*) Jfr t. ex. Fihii Magnubcn ouli Tlioiubcu i Autiiivuriäkf Aiuiiilcr
IV. s. 135 f.
-) Dock omtalas särskilda iiiälade arbeten t. ex. skölden, som Hakan
jarl liade gifvit don isländske skalden Enar skälaglam. Kgilssagan kap. 81.
341
Som prof från den äldsta perioden för målnings-
konsten i Sverige, li vilken kan ungefiirligen begränsas
af åren 1150 och 1350, kunna nämnas målningarne i föl-
jande kyrkor: Vrigstads^) och Hjälmseryds i Småland"),
Bjeresjö i Skåne ^), Estuiui i Upland^) och Råda (choret)
i Vermland ').
Vrigstad ligger i Vestra härad af Njudungcn, invid
stora landsvägen mellan Jönköping och Vexiö, icke långt
från Stockaryds jernvägsstation. Den gamla kyrkan, som
refs år 1865, var uppförd af tuktad gråsten med hörn-
stycken och omfattningar af huggen sandsten, samt be-
stod af skepp, chor-rum och chor-rundel i öster. Hon
hade trenne rundbågiga ingångar, af hvilka den för-
nämsta omgafs af tvenne fristående suler (kolonner) med
attisk bas och skyddsblad''). I skeppet funnos fyra, i
choret tvenne, i chor-rundeln tre fönsteröppningar, af
hvilka sistnämnda den mellersta hade blifvit tillmurad;
de öfriga med undantag af ch örets tvenne, voro i se-
nare tid förstorade. Skeppets tvenne och chorets enda
hvalf jämte de dessa stödjande pilastrarne voro af tegel-
^) Målninganic kopierades är 1865 af Koiigl. Akademiens Artist
hr Lindberg. Hans ritningar (7 planclicr) förvaras i Kongl. Akademiens
archiv.
-) Afbildade i hr Mandelgrons Samlingar till Svenska Konst- och
Odlingshistorien, pl. X.
•"') Afbildade i hr INIandelgrens Monuments Scandinaves du uioyen äge.
'^) Undersökta af mig, enligt en anvisning af Prof. A. Malmström.
Se längre fram.
•*) Beskrifna af B. E. llildebrand i Kongl. Akademiens Handlingar
del. 21, s. 3()1 f. .Mbildade af hr Mandelgren i lians sist citerade ar-
bete samt bättre, ehuru endast (hdvis, af hr G. Brusewitz i Göteborg,
hvars teckningar fiirvaras i Kongl. Akademiens areliiv.
'') Skyddsbladet (UVer sockelns Ii('iin iKU-jadf aid)riMgas vid den attiska
basen i början al' 1100-talet. i Txskland fiu-svuiino de nu'(l gotikens
inf(")rande d. v. s. redan efter ett iirliuiulradc. Huru dernu"d förhöll sig
i Sverige, aterstär ännu att utriuia. Visst är, att pä (Jotland bibehöUos
de ända in i spetsbägens tid.
^42
sten^). Dessa tegelsteiislivalf voro af n3"are ursprung,
sannolikt från medeltidens slut.
Sedan Kiksantiqvarien, pä grund af anmiilan frän
Domkapitlet, att kyrkan skulle rifvas, ar 1864 besökt
henne, för att tillse, om något behöfde tillvaratagas, och
dervid ftistat vederbörandes uppmärksamhet vid möjlig-
heten, att gamla målningar kunde finnas ofvanför de
jämförelsevis unga och temligen lagt sittande hvalfven,
inberättade Kyrkoherden C. L. Wetter') i Maj månad
1865, att målningar verkligen, efter hvalfvens nedta-
gande, kommit i dagen. Sedan Riksanti(|varien vid ett
nytt besök granskat dessa, har Kongl. Akademien, \yd
hans förslag, bekostat deras aftecknande, hviket arbete
med vanlio; soro:fällin:het utfördes af hr Lindbero;.
Innan hvalfven slogos, hade kyj'kan och chorhuset
haft ett platt trätak. Anda intill detta hade målnin-
garne gått. Ofverst voro de ännu, när de åter kommo
i dagen, bjärta och tydliga. Ijängre ned voro de bitvis
öfvermålade med grofva ornamenter, längst ned S3nites
allsintet. I den här följande, kortfattade beskrifningen
haller jau' mio; till hr Lind])ero-s teckningar.
I chor-rundeln ser man öfverst Christus sittande i
en oval krets, trampande på regnbågen"'); vid sidorna
äro tvenne af evangelisternas symboler, Lucas' oxe och
Marci lejon (?), livilket senare mer liknar en åsna^), båda
') Bruniiis, Konstanteckningar under cii resa. Lund 18öl, s. Gl(! f.
-) Kyrkolierdeu Wcitcr insände sedt rnuTa cu afteckning af en riin-
ristnin»^, tyvärr ej miijlifr att ined säkerhet tolka, som antWilVats ä inre
kyrkväggen. (Jenom lians bcnicdling nfverlenmade församlingen till Sta-
tens Historiska Mnseinn cii likkistfoiinig grafstcn med ändliiillar (Liljegrens
KMniirkiinder N:o 1(U4, Liljegren oeli Brunius, Nordiska Fornlemningar
LXXLX) samt trciime skulpterade ekstockar, om livilka nnr framdeles
(Inv. •}450 och 3510).
■') Denna typ är ganska gammal inom medeltidens kyrkliga konst
oeii användes synnerligen ofta. Han ffirekomnier i Sverige pä dopfun-
tarne i Bjeresjö och Jjfiderups kyrkor (Skäne) o. s. v.
') Dii helgonglorian sitter kring hiifvndet, kan nian svårligen tolka
343
bevingade och bärande glorior, samt längre bort tvenne
menniskor. Derunder en rad af helgon, hvilkas uppmärk-
samhet är riktad mot den ofvanför thronande Christus.
Det hela omgifves af ornamentslister. Öfver helgonen är
en inskrift, af hvilken endast följande kan läsas . . ep .
OPITIVM : DOCTORES : IVSTI IV8 : TORU(m) : NORM . . v ES .
RIS . . o. Bokstäfverna äro af samma slag som man fin-
ner å konung Knut Erikssons, Birger brosas och erke-
biskop Stefans sigiller d. v. s. i inskrifter från senare hälf-
ten af 1100-talet ^). De öfversta partierna äro skadade.
Det enda bevarade fönstrets smyg prydes af en vacker
list (fig. 7).
Pä östra chorväggen, öfver absis, ser man Christus
i himmelens hus. En engel öppnar porten för de visa
jungfrurna (här endast tre); de fävitska å andra sidan
med åtbörder, som uttrycka sorg. Under de förra ett
helgon i prestdrägt, med hvitt hår och skägg, öfver
hvilken läses svmmi dei nichola .... esv ...'). Nederst
en eno:el. Ofverst och krino- chor-rundeln vackra orna-
mentslister. Det öfrifja är förstördt.
Vi komma nu till väggen mellan choret och sjelfva
kyrkan. A chorsidan äro Kain och Abel målade å ömse
sidor af triumfbåo;en, länofs hvilken, liksom länos taket,
en vacker list löper. Det är af intresse att jämföra de
bilden pä annat sätt. Vildåsnan användes inom den ehristna symboliken
till att framställa liedningarne, men dessa kunna icke gerna vara IVam-
stälda här och allraminst pä detta sätt.
1) B. E. Hildebrand, Svenska Sigiller frän Medeltiden. Ser. 1, N:o
3 och 5, Ser. 2 N:o 1. — Samma alfabet afbildas af Abbe Texier i
Didron Ainé's Annales Arehéologiques XII. s. 44 (pl.) oeh hänföres der
till tolfte seklet.
^) S:t Nicolaus ätnjöt ett ganska stort anseende inom den svenska
kyrkan, liksom i allmänhet inom hela christenheten. Eget är, att han
här framställes utan den fullsfiindiga biskopliga ornaten d. v. s. i öfver-
ensstämmelse med seden inom den grekiska kyrkan, lian har ofta ä
afbildningarne grått skägg. Då denna likhet med den grekiska tradi-
tionen påpekas, bör det på samma gång anmärkas, att Vrigstads mål-
ningar i liera fall fnllkomligt afvika frän den grekiska kyrkans traditioner.
344
enkelt hållna l)ilder af Ka in och Abel, som här gifvas,
med dem man linner i fjortonhundratalets k3'rkmålnin-
gar. Der äro de kopior från verkligheten, tecknade
med fullständig realism samt med synnerlig omtänksam-
het, å målarens sida, för det praktiskt nyttiga. Så t. ex.
ser man i Kumla kyrka (Vestmanland), hur en djur-
kindbåge sticker upp ur Kains bakficka^), vapnet med
hvilket han senare tog lifvet af brodern. A murens
andra sida ser man några bilder ur Frälsarens lidandes
historia, nämligen nattvardens instiftelse, Jude k3''ss och
Jesu fängslande (märkvärdigt nog ser man icke Petrus
och Malchus), gisslingen (Christus står bunden vid på-
len med ansigtet vändt framåt), Christus hänger på kor-
set (fötterna äro fastspikade hvar för sig, knäna äro
raka, hufvudct nedlutadt) mellan tvenne krigsknektar,
Longinus, som riktar lansen mot hans högra sida, och
en annan, som håller röet med isop^). Vidare se vi
nedtagningen från korset (Josef, som icke står på den
traditionela stegen, mottager Friilsarens kropp; tvenne
personer vid sidorna), uppståndelsen eller rättare qvin-
nornas besök vid grafven (se fig. 1) samt nedstigandet
till helvetet, hvilket af bildas som tvenne uffnsmunnar:
i den ena ses det gamla förbundets fromme, främst
Adam, hvars liand fattas af Christus, som här icke, efter
vanligheten, håller korset i handen, i den andra sitter
djefvulen, röd med räf- eller liundhufvud, mcnl utstriickt
') Vä lir Maii(l(;lgrciis teckiiinfif i Moiium. Scaiuiiii. pl. XXVI iir
detta naiva drag ickt; tydligt; kindbogeu svjifvar der i luften utmed roek-
skörtet! 1 sammanliang härmed bin nämnas, att lir M. uppgifver in-
skriften bredvid Kaiii lyda Ka/n offert ilcchna.^ ; när jag Vöv uiigra är
sedan besökte kyrkan liiste jag: Cain cu(n\) i/echiiins) /(i(c)/t. 1 texten
uppgifves att vapnet, som förekommer i samma afdelning af livalfvet iir
wSturarnes vapen» (les armoiries des Stures), elinru der sitter intet annat
vapen än domkapitlets kors uti en sköld.
'^) Det bör anmärkas, att Longinus, som upptogs bland di^ii eliristna
kyrkans helgon, här ieke är alljildad såsom höfvidsman för de vid kors-
fästelsen tjenstgörandc krigskncktarnc.
345
timo:a och armarne korslao-da öfver brustet. Till sist ser
man uppenbarelsen för Thomas, som räcker handen mot
såret, icke sticker henne i det^). En vacker list (se fig. 1)
löper öfverst, en annan går kring triumfbågen, men föl-
Fiir. 1. Viiirtri>mliiiii,4'. VrifrstaJ. SinrtlanJ.
^) Uti den äldre christna konsten afbildas ytterst siillaii sjclfva npp-
ståndelseu, utan vanlii^cn endast någon eller niigra tilldragelser strax
efter uppståndelsen ((jvinnorna vid grafven eller Nuli me tangere). Först
l)ä 12U0-talet, efter det tvifvelsmiil och förnekantle irrläror inrotat sig,
sökte man i den kyrkliga konsten inlägga en protest mot dessa genom
afl)ildandet af sjelfva uppståndelsen, oeh samtidigt nöjde man sig icke
med att luta Thomas räeka handen mot FriUsarcns sidosär, utan han at-
hildas såsom verkligen stickande in handen. Jfr Mrs Jamesou oeh Ladv
Eastlake, The history of Our I. ord II. s. 2(')5, 209.
346
jer icke denna, utan är ett segment af en cirkel med
mycket större diameter.
Vi vilja dröja en stund vid denna fig. 1. Qvinnorna
komma till o-rafven, medan kriosknektarne ännu lijiffJ^
qvar sofvande, ett framställningssätt, som grundar sig
på Matthei berättelse och var mycket vanligt inom den
äldre kyrkan. Qvinnorna äro i öfverensstämmelse med
den kj^kliga traditionen tre. Krigsknektarnes br3-njor,
langa, ku piga sköldar med spetsig buckla samt de spet-
siga stalhufvorna, allt detta ant}der det tolfte århun-
dradet eller början af det trettonde. Figurernas håll-
ning, icke minst engelns, eger ganska mycken stelhet
och förråder sålunda en ännu icke i fritt behag blom-
strande konst. Träden hafva den vanliga äldsta svamp-
lika formen. Hvad de enstaka figurerna angår, äro först
konturerna tecknade med mörka linier; de af dessa inne-
slutna rummen äro enfärgade, vecken i kläderna an-
gifvas genom linier af samma färg, men af en mör-
kare nyans. Brynjornas ringar antydas med hvitt. En-
formigheten i ansigtena mildras genom en ljusare linie
längs näsan, en annan öfver ögonbrynen och en tredje
rundt omkrino^ munnen. Marken är orråo-ul och likasä
den öfversta delen af bakgrunden. Resten är klart blå.
I kläderna äro de röda och bruna färoerna öfverväjjande.
De rika ornamcnter, som förekomma bland medel-
tidsmålningarne, äro oftast af ganska stort värde, då de
gifva ett godt l)egrepp om tidens smak samt genom den
bestämdt utpreglade charakter, som de vanligen ega,
kuinia jxifva oroda antydninijar för målninijarnas daterino-.
De Iiär af bildade profven (fig. 2 — 7^) hafva en fullständig
') Orif^inalct till fiu;. 2 bildar en bäge öfver triumfljrinfeu ä vestra
väj^gen. Oriffinalct till liir. Ii Vn\wv pa östra ehorviiirpen liiiiijfs öppnin-
gen af cliornuKlcln. Originalet till lig. 4 löper längs triumfbågen a
östra sidan. Originalet till fig. G smyekar fönstersmygen i chorrundeln
ocli lig. 7 visar de ornamenter, sora gå nedanför samt vid sidorna af
malniiiganie i rliDrnuulfln. Sainina motiv, som nedre delen af fig. 7,
147
F\s. 3.
Fis. 4.
Fiff. e.
Fii:. 7.
romansk charakter. De förekomma i Vrigstad och an-
norsijides i en mångfald af varieteter, hvilka genom de
smakfulla formerna och de bjärta färgerna göra ett gan-
ska beha^liirt intryck. fi^. 2.
Fig. 2 och 4 höra till
samma typ, som äfven är
representerad i Bjere-
sjö, Hjälmseryd. Råda, =
Hjörlunda på Seland o.
s. v. Motivet fig. 5 har
flitioft blifvit användt i
den äldre svenska me-
d(dtidsskulptiiren. Det
rutade ornamentet ne-
derst a lig. 6, h vilket
å Vrio-stadsmålnino^ar-
ne förekommer uti en
mängd variationer, lin-
nes äfven i Hjälmse-
r3'd och Hjörlunda samt
utom Norden t. ex i bap-
tistére S:t Jean i Poi-
tiers'). Ornamentslisten
öfverst å fig. 1 före-
kommer äfven i Hjör-
lunda.
Hjälmseryds kyrka
ligger vid stora lands-
väjjen icke lån^t från
Vrigstad. De teckningar, som hr ^landelgren utgifvit
visa målningarne i chor-rundeln samt å östra chorväggen.
nu'(l rikare riitiiidelniiig-, men utan rundlar, förekommer iifveii u östra och
vestra chorväggarne samt å (istra kyrkväggen (vid sidorna af triumfl)ågen.)
^) Se pl. i (iailhnl)niids Monuments anciens et mödernes, T. II.
Malningarne der anses tillliöra elfte seklet. Ku liknande list skall Unnas
i kvrkan i Civrav i närheten af Poitiers.
Fisr. 2- '
Ornaiui-iilcr !'i:iii VrisrstadsiuäliiiiiLrarne.
348
Ofverst ser man en rutad list af samma typ som i lig. 6.
Derunder, midt Ofver absis, är en bygnad, och deri,
inom en rund gloria ett helgon, (Gud Fader? Maria?),
ur hvars sköte tio menniskohufvud höja sig. A ömse
sidor äro tvenne serafer och fyra helgon (deraf tvenne
konungar). I en nedre rad ser man fyra helgon, af
livilka ett bur biskoplig ornat. Inne i absis ser man
öfverst Gud Fader, som håller framför sig den korsfäste
Sonen samt nedanför under målade rundbågar dels en-
skilda helgon dels scener ur Jesu barndomshistoria.
Längs tribunbägen (icke såsom det i texten till det ci-
terade arbetet tvenne gånger heter, triumfbågen) löper
en vacker list, en prydlig varietet af den typ, som af-
bildas ofvan i tig. 2 och 4. I chor-rundelns fönstersmyg
löper en annan särdeles rik list, hörande till samma typ
som tig. 5.
Med en viss förvånino; finner man bland dessa ijamla
bilder Fadren hållande den korsfäste Sonen, en grupp,
som jämte den Heliga Andes dufva mycket ofta använ-
des för att framställa treenigheten, men mot slutet af
medeltiden^), då man fördjupade sig i lidandeshistorien
och hennes detaljer. Hr Mandelgren antager på grund
häraf, att denna I)ihl blifvit i senare tid målad. Om det
är så eller icke, kan man icke afgöra, när man icke har
annat ini hans j)lanche att rätta sig efter, ty figurens
chai'akter är der omöjlig att urskilja. Det bör dock
anmärkas, att fötterna äro a ])lanchen af bildade såsom
fastspikade hvar och en för sig, och så har man svar-
liijen målat mot slutet af medeltiden"). Mot hr Mandel-
') Utan tvifvel liar iifvcii i lljiilniservds kyrka a ena korsanuou eller
("ifvcr Houeris liufviid funnits ficn helif^a Andes dufva, utan h vilken gruppen
oniöjlijreii kan franistiilla treeniijlieten. A pl. XXX i Monuni. öeandin. liar
hr Mandeli^rcn likaledes förbisett dufvan, som ori<,niialet niyeket riktigt har.
-) Den ifrågavarande gruppen förekommer inom ett i form ;if ett lik-
arinadt kors med rundade iindar begräiisadt rum. Samma konturteekning
förekommer i Hjeresjiimålningarne. Mn niTtjlighet iii', att deii gamla malnin-
grens åsigt, att oriiainenteriia längs tribunbågen samt
i fönstersmygen tilhOra slutet af 1400-talet kan jag ieke
annat än opponera mig. De äro helt visst lika gamla
som de äldsta partierna af kjrkans målningar, hvilket
man t}dligt iiiiner af deras slägttycke med andra ro-
manska målningar, i Vrigstad, Bjeresjö, Hjörhinda, Råda-
choret o. s. v.
Hr J. Kornerup har i Aarböger for Nordisk Old-
kyndighed för 1868 (s. 29 f.) meddelat värdefulla upp-
lysningar om kalkmålningar i några danska kyrkor,
deribland om malningarne i Hjörlunda kyrka på Seland,
hvilka för oss ega ett synnerligt intresse genom sin i
ögonen fallande likhet med Yrigstadsmälningarne. Icke
allenast målningarnes charakter och till en del ämnena
äro desamma, utan äfven ornainenterna öfverensstämma
pa det närmaste. Der finnas t. ex. de rutade ornamen-
terna (jfr tig. 7), rundbågarne med de bugtade bla-
den (jfr fig. 2 och 4) samt den vackra listen a fig. 1
med helgonbilderna i fyrkantiga rum, med runda me-
daljonger, bladrankor och hvita foglar^). Slägttycket är
så stort, att man måste tro på ett mycket nära samman-
hang mellan dessa målningar och \^"igstads. De förra
höra, enligt hr Kornerup till 1100-talet eller senast till
början af 1200-talet.
Till samma tid är jag benägen att föra målningarne
i Vrigstad. Då det torde få anses vara troligt, att mål-
ningarne utföi-des i den nybygda kyrkan, ligger någon
ledning för omdömet deruti, att Vrigstads kyrka om-
geu mot medeltidens slut blifvit till någon del restaurerad ocli drrvid
kanske undergått någon förändring. En dylik misslyckad restauration
af gamla målningar ser man i absis af Mästerby kyrka pä (iotland.
Cliristus sitter der i aureolan och inskrifterna bestå af majuskler, men
mälningarnes charakter är tydligen ganska sen, så sen att man redan
liunnit förgäta de gamla, annars så troget följda konsttraditionerna; kors-
gloria anviindes t. ex. utan urskilning.
M Jfr i hr Koriienips afhandling tig. O, 7 oeh 8.
350
talas redan i ett bref, som är skrifvet iiao-ot af aren
1216—1220').
Både Vrigstad och Hjälinseryd ligga helt nära det
år 1144 anlao-da cistercieiiserklostrct Xvdala. Då de
bada kyrkornas målningar säkerligen tillhöra en ut-
ländsk konstnär eller åtminstone en sådans lärjunge,
lio-o-er det nära till hands att tänka sio^ målaren stå i
nåoot sammanhano- med klostret. Det var visserlio-en
Cistercienserne förbudet att nedläo-o^a några kostnader
nå utsirandet af sina egna kyrkor, men äfven Bernhard,
den stränge ifraren för munkarnes enkelhet i lif och
gudstjenst, ansåg det rätt att smycka andra kyrkor, i
hvilka målnins^arne kunde för den okunni"'a mäno-den
vara en »återo-lans af det gudondioa»'). Mot honom och
mot ordens reglor kunde således en munk visserlio-en
icke anses br3'ta, om han använde sin konst till pry-
dande af en grannkyrka. Har så skett, torde man kuinia
skönja likheter mellan dessa målningar och samtida
konstarbeten i Frankrike. I allmänhet svnas Cistercien-
serne utöfvat ett visst inflytande uti konstnärligt hän-
seende på sin omgifning. Så t. ex. Hnner man i vissa
partier af kyi-korna i Falkö[)ing och Sköfde starka på-
minnelse]' om ^ aridiems cistercicnser-kyrka').
Råda k\rka liai- Itlifvit utförliixt beskrifven af Bror
4. (
Emil llildcbi-aiid i Kongl. Akadi-micns Handlingar''), så
att om liciiiii' l)('liöfver iai»- icke vttra miir vidlyftiiit.
') Diplomataiimn Suecaimin X.o 163 (dd. I, s. 187).
"-) Doliim-, Die Kircht-ii des Cistercienser-Ordcns in Dcutsclilaud
vviilircnd dos Mittelalters, s. 25 f.
•') !Maii kunde om donna, soin svnes vara bvii'd nud Claiivaux-
kyrkan till förebild, anniiirka att den norra portons dekorationer icke
riktif^t öfverensstämma med de stränga ordensreglorna. Deremot är Ny-
dala klosterkyrka, att diinia crtor Brunii boskrifning (Koiistaiitc^okningar
under en resa år 1841), s. G18 t'.), upplTirti i iilVerensstiininielse mod
Cistorciensernas vanliga, ytterst enkla typ.
') Dol. 21, s. 361 f.
:3')l
Chorets inåliiingar, livilka här koinma i fråi^a, äro enligt
en inskrift utförda är 1328. Då hr Mandelgrens teck-
ningar icke äro fullt tillfredställande, meddelar jag här
några figurer efter hr G. Brusewitz, hvilken, med anslag
af Kongl. Akademien besökte Råda kjrka år 1859 och
aftecknade delar af hennes målningar. Fig. 8 visar or-
namentslisten, som gar längs midcen af taket, rundbågs-
Fig. ><. Väggmålning i Råda clior. Vcnulniul.
Teimlaiid.
raden, som går derunder, samt prof af de profetbilder
som liafva plats under dessa bågar. Figuren förråder
den brist på bibelkunskap, som rådde hos målaren och
möjligen hos hans andlige radgifvare, ty profeten, som
här afbildas, heter ester propheta. Fig. 9 visar en af
apostlarne, hvilka hafva plats nedanför profeterna under
fullt utbildade spetsbågar. Blandningen af bågformer
antyder en ännu icke utbildad förtrolighct med den
götiska stilen, som dock, vid denna tid, vid slutet af
det fjortonde århundradets första tredjedel, borde kun-
nat råda ensam äfvcn uti en aflä o-sen svensk landskvrka.
352
Såväl dekoreringen som figurerna, både de enstaka stå-
ende och de som förekomma i grupper, förråda ett bety-
dande framsteg före Vrigstadsmahiingarne. De ursprung-
ligen frän den antika konsten lånade formerna, som just
derföre att de voro lånade, måste till en början förefalla
främmande och vid behandlinoen blifva stela, hafva här
hunnit f^•llas med lif. Jao^ meddelar här ytterlioare fio-, IQ,
som visar, hur mycket vapendrägten år 1323 hade hun-
Fifr. 10. VäggmMning i
Råda clior. Veriuland.
Fig. n. Vägginäluiug frfln är 1194 i nåda
kvrkas skepp. Vermland.
nit förändras från dess skick vid den tid, då Vi-igstads-
målningarne utfördes'). De vapenformer, som här af-
bildas, äro desamma som man finner å de kongliga
sigillen från och med 1250-talet"). Fig. 11 visar, hvil-
ken olika charakter de år 1494 i sjelfva kyrkan ut-
förda mulningarne hafva. Den tidigare periodens tina
former hafva här försvunnit; iiourerna äro visserliwn
"O C5
^) I Statens Historiska Miiscimi förvaras (Iiiv. 3031) cu bild ai" S:t
Olof, hvilken, efter vaiiliglicteii, trampar pä sin besegrade fiende. Denne
liar alldeles samma vapendrägt som den venstra af krigarne å tig. 10.
Denna S:t 01ofsl)il(l iir af Kiillerstads församling i Östergötland skänkt
till Statens Samlingar.
'^) Jfr B. E. Ilildebrand, Sven.ska Sigillor frän Medeltiden, Ser. 1,
N:o 16, 18, 22, 35, 40, 50.
353
något groteska och stela, men de sakna dock ingalunda
en viss grad af lifaktighet.
Om Vrigstadsmålningarne hafva den höga ålder,
jag velat tillerkänna dem, hafva vi således allenast från
början och slutet af den ifrågavarande perioden prof på
en i Sverige utöfvad målningskonst. Man må hoppas,
att kommande fynd skola fylla luckan, sä att man kan
följa den fortgående utvecklingen, hvars höjdpunkt tills
vidare antydes af chormålningarne i Råda.
Till all lycka har man en möjlighet att steg för
steg följa utvecklingen inom ett annat, temligen när-
beslägtadt område, nämligen sigillgravyren. De äldsta
svenska, intill våra dagar bevarade sigiller äro från 1160-
talet. Om man granskar de många plancherna i den
redan ett ])ar gånger åberopade beskrifningen af våra
medeltids-sigiller, hvilkas betydelse för vår konsthistoria
och för kännedomen af medeltidens seder icke kan nogr
framhållas, hnner man, hur denna grav3a'konst från sin
temligen oansenliga början hinner en allt större fulländ-
ning, till dess man inemot 1350 utförde sigiller, som
med skäl må räknas som det yppersta af sitt slag. Efter
den angifna tidpunkten inträder ett omisskänligt förfall
i denna konstgren och det är på grund deraf, som jag
ansett mig kunna föreslå för den första perioden af vår
medeltids målarekonst samma slutpunkt. Om den konst,
som blomstrade i våra bygder samtidigt med de starka
rörelser, hvilka mot medeltidens slut utmärka våra fä-
ders politiska lif, kommer jag framdeles att tala.
Utan någon inhemsk förberedelse framträder mål-
ningskonsten vid periodens början; dess föregående ut-
veckling har man att studera i utlandet. Men denna
till en början främmande konst kunde, en gång upp-
tagen inom Sverige, göras inhemsk härstädcs och utbil-
das af svenska konstnärer i svensk anda. I hvad mon
detta skett, kan ännu icke på grund af de materialier,
Antiqv. Tidskrift. 23
354
som föreliofjxa, afsröras, och äfven när flera lemninsar af
denna periodens målningskonst blifvit uppdagade i vart
land, l)ehöfves det noggranna studier af utlandets målar-
skolor, pa det att man, sedan jämförelser med deras ar-
beten blifvit gjorda, må kunna urskilja, livad i våra
målningar från denna tid är för vårt land egendomligt.
Att döma efter de antydningar, som kyrkans historia
gifver, skulle man kanske snarast i P^rankrike söka ur-
bilderna till våra äldsta romanska målningar; tyvärr
hafva der icke många sådana blifvit bevarade intill våra
dagar. Om ett engelskt inflytande på vår skulptur, i
synnerhet vår ornamentsskulptur, får jag tillfälle att tala
längre fram.
En omständighet måste man dock egna någon upp-
märksamhet. Denna konstperiod i vårt land når sin
höjd inemot midten af 1300-talet. Då var i utlandet
den romanska målningskonstens rol utspelt. Hon hade
visserligen ganska länge öfverleft den romanska byg-
nadskonsten, men hennes blomstringstid var allaredan
förbi vid midten af 1200-talet, ocli under den brytnino-
som derefter inträder, märker man till en tid ett be-
stämdt sjunkande, innan den nya perioden inträder i
sin fulla glans. Men om, under det i utlandet den ro-
manska målningskonsten är stadd i sjunkande, samma
konst i Sverige går framåt och når sin höjd nästan ett
århundrade senare än den förstnämnda, så synes mig
deri ligga en antydan om en inhemsk utveckling af det
från främmande land gjorda lånet. Det torde dröja,
innan man vill erkäinia möjligheten, att en sådan konst,
om hvilken Kådas chormålnin<rar vitna, tillhört Sverige.
Men vi få komma ihog, att den flnare malningskonsten
icke kunde öfvas af hvar man, utan af särskilda konst-
närer, som egnade sitt lif åt hennes tjenst. Man är der-
före icke berättigad att jämföra alstren af en svensk
målarkonst vid medlet af 1300-talet med folkets kultur-
o. K
55
tillstand i alliiiäiiliet, utan med den bildningsgrad, som
innehades af dem, livilka det tillkom att föra den tidens
talan. Målarhe voro på sitt sätt aristokrater i den ti-
dens konstverk! och de böra jämföras med det borger-
lisca och det intellektuela lifvets aristokrater.
2. Vår äldre medeltids-skulptur.
Man utskar under hednatiden sina gudabilder af trä,
men det torde icke hafva varit några mästerstycken i
plastiskt hänseende. Man sökte också förhöja deras verk-
ningsförmåga genom att förse dem med kläder och hölja
dem med smycken af silfver och giild. Bättre lycka
torde man haft med utförande af reliefbilder i trä; de
isländska sagorna tala om hela följder af händelser, som
blifvit på sådant sätt återgifna. Om arten af dessa sni-
derier torde man kunna bilda sitt omdöme med lednins"
af de franila norska träsniderierna. På Gotland har man
funnit UMgra stenvårdar med tigurer i svag relief, att
döma efter framställningarnas innehåll, hörande till he-
den tid. Annars synes man icke hafva arbetat relief-
bilder i sten, utan nöjde sig med att å det härda ma-
terialet anbringa konturteckningar. Bättre än mennisko-
gestalterna i trärelieferna och i stenteckningarne, äro
dock de ornamentala tigurer, som man med så mycken
förkärlek framstälde, alla dessa slingrande orm- och drak-
figurer, som äro för vår forntid i så hög grad charak-
teristiska. Det fans visserligen under hednatiden och
början af den christna enstaka mästare, som hade drif-
vit sin konst till en synnerlig höjd, men då man tänker
på den konstfärdighet, som utmärkte våra förfäder i all-
mänhet, och särskildt på alla de stundom vidunderliga,
ofta l)ehafrlio;t ledifja och rika, men alltid charakteri-
stiska sirater, med hvilka smycken, husgeråd och vapen
voro försedda, och derjämte besinnar, huruledes arbetets
356
Fig. 12. Suidad stock. ViisrHtad.
delning var i ringa grad genomförd, kan man med skäl
antaga, att konsten att rista i sten eller snida i trä icke
var inskränkt till detta fätal af mer framstående för-
måjror, utan utöfvades af folket i allmänhet. Såsom ett
exempel på förhållandet emellan målningskonsten och
ornamentsskulpturen under Sveriges första christna tid
kan anföras, att då samtliga ornamenterna i Vrigstads-
målningarna förråda från en utländsk konst hemtade
motiver, finner man å de skulpterade ekstockar, som på
kyrkans utsida uppburo takkanten, ormslingor af alldeles
samma art, som förekommer
å runstenarne och hednati-
dens alster (se fig. 12). Så-
ledes under det den främ-
mande konstnären sörjde för
det inres dekorering med
konstraessiga figurer och brokiga färger, hade den in-
hemske arbetaren i uppdrag att på fädrens vis ornera
den yttre bygnaden med snidade slingor.
Emellertid trädde denna urgamla snidarekonst i be-
röring med utländska mönster. Man började utföra re-
liefer äfven i sten och man upptog dervid nya motiver,
som synas hafva så godt som utträngt de gamla. Så
mycket lättare gick detta, som det är bevisligt, att ut-
ländske bildhuggare redan tidigt arbetade i Sverige.
Men att man i förhållande till dem intog en ganska sjelf-
ständig hållning, visar sig deruti, att olika bildhuggare-
skolor up})stodo inom olika stift. Deras up})komst måste
naturligtvis i väsentlig mon bero af den tillgång })å lämp-
ligt material, som de olika stiften erbödo. Under förra
hälften af medeltiden var Uppland, hvars hårda berg-
arter icke voro lätta att utarbeta, i detta afseendc van-
lottadt. Högt stodo deremot t. ex. Vestergötland och
Gotland.
Vestgöta-försandingen ledde sina anor från den en-
357
gelska kyrkan. Biskopslängden gör de tvenne förste för-
kunnarne af christendomen, Sigfrid och Unne, till engels-
män, hvilket väl kan vara sant om den förre, äfven om
han icke tillförene var, såsom var legend säger, erke-
biskop i York. Af de följande biskoparne voro ett par
komne från England och under senare delen af 1100-
talet vände sig biskop Bengt, när han ville förära sin
Fig. 13. .Stenskilderi frän Skftlfvum. VG. Efter P. A. .Siive.
kyrka en bibel, till England, samme Bengt, som lät måla
vissa delar af Skara domkyrka och som lät bygga och
utsmycka den ena kyrkan i stiftet efter den andra ^).
Under dessa förhållanden kan man icke vänta annat
än att i den äldre medeltidskonsten inom Vesterg-ötland
finna påminnelser om ett engelskt inflytande. Ett af de
otvetydigaste intygen dorom är det hg. 13 af bildade
stenskilderiet. Man ser der Christus inom en anreola
mellan evangelisterna Matthei och Johannes' symboler.
Dernnder löpei- en rad af bhidrankor, ett ytterst vanligt
^) Af de kyrkor, som biskop Beng;t uppförde, voro tvciim- runda, näm-
ligen Dimbo och Agnestad, af livilken senare ännu iiterstä ieke oansen-
liga lemningar, icke liingt frän Falköping. Dä det heter i biskopslängden
äfven om S:t Sigfrid, att han I)ygde Agnestads kyrka, menas väl nägon
tidigare träbygnad derstädes.
358
raedeltidsmotiv^). Längs bågen läses: othelric me fecit.
Othelric liar för visso ingen svensk man hetat; namnet
är tydligen angelsaksiskt.
Kiir. 14. t^i?- 15.
'kil,Tr^'i.|
lifjf^ti'
WM
T^;H||:|,j^m.
m
i'^ii'i>^' ^1 fel '
Kig. 14 oili 1.'). (iriitlinllar vid Ugglum. V'G. Kfter 1'. A. Säve.
Skälfvums kyrka lijro-er vid foten af KinnekuUe
och nära intill lliisal)}-, der det gamla biskopssätet fans.
') Detta raotiv, det treflikifja bladet, som är sa vanlijit inuler inedel-
lideii oeli som aiiväiidcs i utlandets kyrklif^a konst längt iViriän vart land
ohristnades, förekommer ytterst .siUlan ä runstenar. Jag kan icke minnas
mig liafva sett nägot liknande pä mer än en enda, som fordom funnits i
Balingstads kyrkas vajxmlius (Uppland), men nu förvaras pii AVijk. Denna
runsten är afhildad i Dyijeeks Sverikes Runurkunder (fol.) N:o 135, men
359
Ett ifrån detta utojaiio^et inflytande märker nian fler-
städes i trakten. Säsoni exempel kunna nämnas de
många stenskilderierna i Forshems kyrka, vid norra än-
dan af Kinnekulle. De synas i allmänhet icke vara så
fint utförda som den här af bildade Skälfvums-reliefen.
Det råaste är redan afbildadt här ofvanför s. 155.
Vid en mängd kyrkor såväl
i Husaby trakten, som något län-
gre söderut i landskapet, finner
man ett slags grafhällar, ganska
tunna, fyrkantiga, afsmalnande
mot ena ändan och prydda med
upphöjda ornamenter, antingen i
korsform (flg. 14) eller ock i form
af särdeles smakfidla bladrank or
(fig. 15 och 16). Bilder ur djur-
eller menniskoverlden förekomma
icke på dessa hällar. Stenarne
med bladrankor hafva ibland en,
ibland tvenne, som åtskiljas af en
upphöjd mellanbalk, såsom å fig.
15 och 16. Af de många exem-
pel på grafhällar af detta slag,
som jag kunde uppräkna, nöjer
iao; mig med att nämna de tre
JO o
särdeles vackra, som förekomma i Skara, en uti och
tvenne strax utanför domkyrkan^).
Äfven dessa grafhälls-ornamenter torde ej varit full-
komligt oberoende af ett engelskt inflytande, ty tunna,
oftast med prydliga kors ornerade grafhällar äro myc-
just detta o-auska vigtig-a drag iir icke af hr Dybeck uppniärksammadt
och hans afbilduiug iir således icke fullt trogen, — en aMnuirkiiiug för
öfrigt, som gäller alltför mänga af de runstensteckningar, soui hr Dybeck
offentliggjort.
^) Afbildningar Hnnas i min samling af teckningar efter konstföre-
mål från medeltiden.
Ki-. 16. Gnifhfill fräu IUn^^^c^g. VG.
Kiter I'. A. Säve.
360
ket vanliga i norra England^). Enligt den erfarenhet
man der gjort, hafva hällarne med dubbelfigur och
mellanbalk blifvit lagda öfver tvenne personer, vanligen,
kan man antaga, öfver man och hustru").
Äfven andra graf stensform er äro ganska vanliga i
Vestergötland. Der finnas t. ex. kistformiga, oftast med
tresidig öfveryta. Midtpartiet intages då vanligen af en
ornamentslist, t. ex. en rak med ett kors slutande stjelk,
frän hvilken en mängd knoppar med kortare eller län-
gre skaft utspringa eller ett bugtande band, som sam-
manhåller knippor af spetsiga blad. Af dessa grafstenar
förvaras tvenne, som fordom tillhört Ugglums kyrka, i
Statens Historiska Museum. Den ena har följande skrift
i upphöjda runor: DR^IK • MKKM : Y+KS : hhllR. : t>+YYH :
h1iKi : Kr\hHHKI^ : H\tr^^K • *^hhh1lhK (tre män ligga un-
der denna sten, Gunnar, Sigvat, Hallsten^). Den andra
har midtstycket utplänadt, å ena sidostycket en run-
skrift, å den andra en ristning med 1100-talets majusk-
ler (Lilj. N:o 1636'). En mer utbildad form företer
*) Jfr t. ex. E. Charltons afliaiidliug- »Ou tlie sepulcrnl Slabs cxisting
in the counties of Nortliuniberlaiul autl Durham (Aicluiiological Journal
vol. V. s. 233 f.); F. C. Pliunptre's Account ou the parish church of
Bakewell in Derbysliirc s. 47 f.; Bateman's Vestiges of the Antiquities
of Dcrbyshire s. 185. Enligt Charlton finnas aniui i Nortluimberland
100 — 120, i Durham åtminstone 50 ocli i Cunibcrland iianslcc lika mänga
grafhällar af detta slag. Detta förtjenar miihända så mycket större upp-
märksamhet, som legenden låter S:t Sigfrid komma ifrån norra England,
hvilkct ju mycket väl kan vara sant, äfven om han icke varit erkebiskop
i York.
'^) På Lärbro kyrkogärd (Gotland) finnas grafstenar, som synas vara
lagda öfver tvenne personer; de äro itudcladc på längden genom en rak
linie och hvardera halfvan har ett likarmadt kors inom en cirkel. (Teck-
ning i min samling). Ja, der finnas moderna grafvar, omslutna af en
träram och på liknande sätt itudcladc genom cu liiiigs midt(;n gående slå.
•') Liljegrens iJunurkunder N:o 1632, der inskriften icke är fullt
riktigt återgifven. HR i gunnak, 1R i sikfatk och '^^ i ii.\llstenn äro
å stenen ätcrgifiui med sammaut)iiiidna runor. V i siKi.vru har det ne-
dre snedstrecket tydligen punktcradt.
*) Den senare Ugglums-stencn är afbildad i Stcphens' Old Northern
Runic Monuments s. 459. Afl)ildningar af liknande stenar liimas i Bautil
361
grafkistan vid Husaby med hennes skulpterade sido-
stenar och ändhällarne, hvilken är afbildad här ofvanför
s. 152').
Afven dopfuntarne i Vestergötland ega ett ganska
stort intresse. Några äro försedda med ornamenter,
som på det närmaste öfverensstämma med grafhällar-
nes bladrankor. Se t. ex. fig. 17. Andra åter hafva
Fig. 17. Diiiilunt i Forshem. V(;. Kfter 1'. A. Säve.
samma af bugtade band sammanhalhia knippor af spet-
siga bhid, som förekomma å en del af de kistformiga
under numren 939 (den förra Ugglunis-steiicii) 943 och 977; i Lilje-
grens och Brunii Nordiska FornU^nningar pl. LXXXVII. Ett par dylika
stenar, hittills okända, lialVa denna sommar af" skolläraren Wernqvist
uppdagats vid Näs kyrka i Yartofta härad.
^) Traditionen, att denna graf skulle hafva tilUiört Olof skötkonung
saknar säkerligen all grund. Efter Vestgöta-laginannen Eniuuds besök
i Uppsala och hans stämplingar, torde konung Olof icke haft mycken
hog att vistas i Vestergötland, och denna saunolikhet kan helt visst, då
det icke finnes någon säker gammal uppgift om motsatsen, anses vara
afgörande. Traditionen har tydligen uppkommit i fiiljd af förutsättningen,
att den ansenliga grafvt.ii tilliiört en ansenlig iimn, och af kunskapen
om det factum, att konung Olof d(")))tcs vid Husahy är 1008.
362
grafstenarne. Ännu andra hafva under rundbågar en
mängd mer och mindre fantastiska figurer, centaurer,
drakar o. s. v.; vanligen förekommer på dem äfven en
framstiillning af Jesu dop. Till denna sistnämnda typens
skulpturer torde möjligen motsvarigheter kunna sökas i
England. Åtminstone linner man der icke sällan centaur-
bilder ^).
Vore jag i tillfälle att framlägga ett större antal
bilder af dessa grafstenar, dopfuntar och skilderier, skulle
likheten mellan deras ornamenter, de otaliga öfvergån-
garne, den rika utvecklingen af de en gång antagna mo-
tiverna genast falla en hvar i ögonen och visa, att de
äro alster af en och samma konstriktning och af samma
tidehvarf. När man derjämte besinnar, att konstverk af
detta slao; äro allmänna i Vestero-ötland och äfven före-
komma i Vermland och Dal') d. v. s. inom hela det
gamla Skara-stiftet, måste man anse dem vara alster af
en konst, som särskildt utvecklades inom det nämnda
området. Man styrkes i denna åsigt och i allmänhet uti
öfvertygelsen derom, att vissa stift hade sina särskilda
bildhuggareskolor, när man dessutom finner, att i de
andra fastlands-stiften, der dessa typer äro ytterst säll-
sporda eller fullkomligt saknas, använde man med för-
kärlek andra typer, hvilka icke vunnit tycke inom Skara-
stiftet''). Man hai- derföre allt skäl att tro på tillvaran
') De äro dock ej heller sällsynta i andra länder, t. ex. Tyskland.
Vcrgilius låter centaurer pläga sjiilanu; i Orcus och de förekomma på
romerska och etruskiska graiVårdar. Frän och med tionde århundradet
användes de al' den christna konsten till att heteckna de onda andar,
som verka i öfre verlden, IVcstclscrna som trälVa det obevakade Iijertat.
De afl)ildas med häi^e och pil ITir att antyda den ondes glödande skott
(Ephes. 6: 16). Piper, Mythologie der christlichen Kunst, I. s. 393 f.
A Vcstgöta-dopfuntarne ser man (lem ocksä alltid skjutande.
^) Exempelvis ma nämnas \'ö\- Dalsland grafhiUlar i Kolstads kyrka;
för Vermland grafhäll med orncradt kors i Ulinc^härad, grafhidlar med hlad-
rankor i llammarö och Arvika, (l()])riintar i i')otilsätcr och lUomskog.
•*) I Östergötland prydde man ofta dopfuntarne med scener ur Jesu
363
af inhemska, svenska hildhuggarskolor i Sverige, der
fäderneärfd konst utbildades efter nya mönster. Ett vit-
nesbörd derom ligger äfven i namnet på den man, som
arbetat flera af de kistformade grafstenarne, Harald sten-
mästare, som'^ian kallar sig på en sten vid Vings kyrka
i As härad, Haraldus magister, som han kallade sig i
de latinska inskrifter, som vanligen åtföljde runskriften
å hans grafstenar. Han var således en man med nor-
diskt namn, väl förfaren i runkunskap, men han hade
derjämte gått i skola hos kyrkans tjenare och af dem
lärt sig det gamla romarspråket. Men majusklerna äro
ibland nao;ot ore2;elbundna, hvilket måhända får tolkas
som ett bevis för en viss ovana vid dem under början
af hans verksamhet.
Man finner nåoon iiånij utom Skara stift, äfven i
Svealand, fornlemningar, som påminna om de grafstenar,
om hvilka jag här talat. De vitna derom, att samma
inflvtande ajort sig; oällunde här som i Skara stift, ehuru
det aldrig ])lef så betydande som der. Grafhällar, på-
minnande om de vestgötska, fiimas t. ex. i Börje,
Korsta och Roslags-Bro kyrkor (Uppland'). Det vackra-
ste minnesmärket af denna konstriktning frän mellersta
Sverige är onekligen den stora stensarkofag, som frän
S:t Botvids kyrka (Botkj-rka) kommit till Statens Histo-
riska Museum. De nedre sidopartierna påminna om
Husaby-grafven, taksidornas ornamenter förråda en gan-
ska stor likhet med ornamenterna pa en dopfunt i
barndomshistoria — en sådan l)ildserie iir aftccknad i denna dol af tid-
skriften s. 92, 93 — Inilka jag- aldrig funnit a vestgötska dopfuntar.
Inom ärkestiftet fick uiau mot slutet af medeltiden en egen typ. Dop-
funten är icke mycket stor och har form af en kalk. Kring skalen löper
en ranka och inskrift förokommor vanligen. Kn sädan fuiit tinnes i Stock-
holms storkyrka (med iirtalct 1Ö14), i Ökepptuua i fppland (teckning i
min samling), i Neder-Calix (teckning i Kongl. Akademiens archiv) o. s. v.
*) Teckningar finnas af den förstnämnda i Peringskölds Monn-
mcnta UUerakerciisia s. .'541 af de t va senare i mina samlingar.
364
Alphingtons kyrka i Devonshire, som anses tillhöra slu-
tet af 1100-talet^). Inskrifterna äro dels svenska, ristade
i runor, dels latinska, skrifna med raajnskler, således i
öfverensstämmelse med hvad man finner å de vestgötska
kistformiga grafstenarne, hvarjämte majffsklerna hafva
samma form. Tyvärr är runskriften å Botkyrkestenen
ganska skadad, men man ser dock, att vården bevarar
minnet af en Björn (i runskriften ^MKK"), i den latinska
biörn), son af en Sven och Bankfrida?, som tyckas hafva
bott å en gärd kallad Hammarby ''). Enligt legenden,
hade S:t Botvid en broder Björn, som bygde till hel-
gonets ära en kyrka å deras fädernegård, och det synes
då icke orimligt att antaga legendens och stenens Björn
vara samma man. Detta är höjdt öfver allt tvifvel, om
det är rätt, hvad utgifvarne af Scriptores rerum Sueci-
carum medii ajvi, tom. II uppgifva '), att Botkyrka prest-
gård verkligen ligger å en Hammarbys egor. Att kistan
hör till 1100-talet är, om man dömer efter ornamenternas
stil, fullt visst; men om deinia sammanställning med le-
gendens Björn är riktig, vinner man en något bestämdare
tidsuppgift. Den i England christnade Botvid mördades
år 1120 och nio år senare uppförde Björn sin träkyrka,
som invigdes af engelsmannen biskop Henrik i Uppsala
samt af biskop Gerder i Strängnäs. Något efter 1129 har
således Björn afiidit och grafmonuinentet arbetats.
Jag kan icke stadna liär utan att nänuia några ord
om Gotland, det rikaste fält i Sverige för den, som ön-
') Palcy, Illustiiitions of Kaptism;il Fouts. London 1844.
-) Liljegren hur (X:() l()-20) uiekn. Ii vilket är orätt.
■') TyvJirr är giirdsn.unnet ieke sil tydligt, som man kniidc (inska.
Liljegren har haimauby. Lika mänga rnnor Jinnas (jvar, men den Törsta
är otydlig. Den tredje synes vara I.
*) L. c. sid. 377 (»quod pra-diiiin iani sedes est Pastoris ecclesiae»).
I Hist.-Geogr. och Statist. Lcxieon öfver Sverigi; Cörekonimer samma upp-
gift uti artikeln »Botkyrka», der det hänvisas till vidare upplysningar uti
en artikel »liamniarijy", men denna linnes ieke.
365
skar studera medeltidens byggnadskonst och äfven i viss
mon bildhuggarkonsten. Gotlands kyrkor hafva visser-
Fig. 18. Stenkyrke kyrka (Uolland). Bygd ftr 1255. Efter P. A. Savo.
ligen i Brunius fått en omsorgsfull och lärd beskrifvare,
och P. A. Säve har användt en stor del af sitt verk-
samma lif till att grjuiska dem, hvarom hans för
Kongl. Akademien utförda teckningar samt hans rika,
366
till Kongl. Akademien testamenterade handskrifna an-
teckningar vitna. Dessutom eger Gotland en länsarchi-
tekt, hr A. W. Lundberg, som troget studerar lemnin-
garne af forntidens konst och för hvilken det tyckes
börja lyckas att få folkets ögon öppnade för de skatter
det eger i sina kyrkor^). Men fältet är så rikt, att här
återstår ännu öfver all beskrifning mycket att uträtta.
Då man på Gotland nästan allestädes finner lands-
kyrkor af samma praktfulla utseende, som den hg. 18
af bildade kyrkan eger, har man rättighet att vänta äf-
ven af bildhuggarkonsten talrika alster, om icke annat,
använda som dekorationer å bygnaderna. Detta är äf-
ven fallet. Och det särskilda interesset framför den nyss
omnämnda vestgötska skulpturen har den gotländska, att
man inom den senare finner arbeten äfven från en något
yngre tid, och att man derigenom är i stånd att följa
utvecklingen. En så nära slägtskap finnes mellan de
gotländska alstren af bygnads- och bildhuggarkonsterna
från olika tider, att man måste anse dem vara verk af
samma anda och samma skolor. Hvarifrån Gotland än
fick sina första byggmästare och l)ildhuggarc, inom Got-
land blef den konst, de der grundlade, fullkomligt in-
hemsk.
På Gotland finnas ganska gamla skulpturer. Såsom
exempel på sådana kunna nämnas följande. 1. Sten-
skilderier å södra vttermuren af Vamblingbo
kyrka. Man ser der dels Christus med välsignande
hand, bok och korsgloria samt tolf personer, antagligen
apostlar, under en rad af rundbågar m. m., dels orna-
menter, af hvilka det ena förråder närmaste förvantskap
med runstens-slingorna'), det andra åter liar upptagit
') Vid ett l)esök pii Gotland förlidcii sommar fann jaj^ t. ex., liur
man i Garde rundbäffskyrka ersatti; fyrkantina fön-stcr med fint ntfcirda
rundbagiga. JJct må med skid kallas en åtf^ärd, som liedrar församlingen.
-) Mycket liknande slingor förekomma å en silfverskål, funnen jämte
367
ett bestämclt utpregladt niedeltidsmotiv^). Man har der-
före skäl att föra dessa relief-skulpturer till den första
gotländska christendoniens tid. Då Vamblingbornas nu-
varande kyrka tillhör ])örjan af öfvergångstiden från
rundbågs- till spetsbågsstil, måste man med Brunius an-
taga, att dessa skilderier tillhört en äldre kyrka'), ty
yngre än 1100-talet kunna de svårligen vara; de till-
höra kanske snarare detta århundrades början än dess
slut. 2. 1 Färd hems kyrka iinnas reliefer vid södra
choringången, dels fantastiska, dels historiska^). Bland
de senare är en biskop, hvars mitra liar de båda hor-
nen icke fram och bak, utan å båda sidorna, d. v. s. af
den äldsta formen, som förekommer ännu å erkebiskop
Stefans sigill, men icke å någon annan svensk biskops,
hvadan man bör kunna antaga, att denna mitra-form
försvunnit kort efter 1150. Under 1100-talet uppfördes
ock, enligt en gammal anteckning, Fardhems kyrka.
Men af ännu större vigt äro de gotländska skulp-
turerna från den följande tiden, alldenstund sådana äro
annorstädes ytterst sällsynta. Till dessa kan man räkna
föliande. 1. Skulpturen å vestra portalen å norra
sidan af Oja kyrka. A hvardera sidan förekomma tre
kolonner, samt ytterst en lyrsidig pilaster. A östra si-
dan hafva de förra i stället för kapitäler ett Christus-
och tvenne menniskohufvud, pilastern åter ett grinande
lejonansigte med tvenne huggtänder. Dernedanför äro
under baldakiner afbildadc en biskop och S:t Petrus.
A vestra sidan ser man i stället för kapitiiler en 1ig-
hvarjehanda smycken och mynt af siltVer och en guhlkhimp vid Lilla
Valla i Rute socken pä Gotland (Inv. 3090). De yngsta angelsaksiska
mynten voro slagna af Edvard Confessor (f 1066). iV'n lilla skilnad,
som tinnes mellan de ii silfverskrden graverade ornamenterna och rclief-
skulptnren å Vamblingho kyrka, antyder, att den senare iir nägot yngre.
') Teckningar, utförda af P. A. Scäve tir 1855, förvaras i Kongl.
Akademiens archiv.
^) Gotlands Konsthistoria III, s. 196.
368
gande man, med upprätt hufvud och omsorgsfullt fri-
seradt hår, som håller i ena handen en hammare, i den
andra en tång^). Nedanför hans hufvud ser man under
baldakiner en konung, hållande i ena handen en 3'xa, i
den andra ett ciborielikt reliquarium") (icke riksäpplet),
samt S:t Paulus. Då dessa bilder icke sällan träffas
tillsammans å gotländska kyrkor, S3^nes det, som om
apostlarne Petrus och Paulus samt de tvenne andre
') Skall detta vara ett helgon, kan det svårligen vara någon annan
än S:t Eligius (i 659), alla guldsmeders, smeders ocli hofslagares skydds-
patron. Men det obecpäma läget — kroppen skall upbära trycket af
portalens båge — och bristen på alla helighetens insignier göra detta
föga troligt. Det skulle ock kunna vara någon kyrkans byggmästare,
som liär afbildat sig. Angående sådana bilder jfr Ottes Handbuch der
kirchlichen Kunst-Archäologie (4:de uppl.) s. 865.
-) Man förvexlar ofta ciboriet och dess varieteter med moustransen.
Ciboriura (af cibus, mat) var ett kärl, i hvilket man förvarade förrådet
af invigda hostier. Ett mindre ciborium kallades pixis och hade då
vanligen form af en låg cylinder, med kon-formigt lock; men man höll
icke så noga på skilnaden, utan man tinner älven ganska stora hostie-
kärl med hög tot bära namn af pi.vis. Ett ciborium, i hvilket man
fiirde hostian till sjuke, kallades viaticum (af via, väg) och då man na-
turligtvis för sådant ändamål helst tog de smärre kärlen, blir viaticum
och pixis ungefär det.samma. I monstransen deremot insattes vid vissa
tilUällen en hostia, för att uppvisas (monstiari) för den tillbedjande
mängden. Alla dessa kärl förvarades i tabernaklet eller sakramentshuset;
sådana, särdeles väl arbetade, finnas i flera Gotlands-kyrkor. Ett hostie-
kärl, som, enligt inskriften, är en pixis, är afbildadt i Hofbergs Nerikes
gamla minnen s. 165 fig. 4 (fig. 6 å den följande sidan är tydligen
ingen monstrans, utan antingen en pixis eller, snarare, ett reliquarium).
En pixis af dess ursprungligen enkla form (från Martebo kyrka på Got-
land) är afbildad i Ny Illustrerad Tidning för 1867, sid. 245. Men kärl,
alldeles liknande dessa hostiekärl, användes tydligen äfven för andra ända-
mål. Ofta ser man de tre österländska konungarne frambära sina liåfvor i
pixides. Dessutom anviindes de i kyrkorna såsom relicpiarier. Så för-
varas t. ex. i Statens Historiska Museum (Inv. 1690) ett pixisformadt
kärl med inskriften sacrarium reliquarum. Det har blifvit för Statens
räkning inkö[)t hos guldsmeden O. W. Kjellberg i Vesterås, livilken städse
visat en bercimlig omtanka filr i)cvarande af sådana konstsaker, som blifvit
till lionom utbjudna. Jag skulle tro att det ursprungligen kommit från
L. Rytterns kyrka i Yestmanland. Då ingen annan än en prest kan bära
ett hostiekärl, håller jag troligt, att de ciborie- och pixislika kärlen, som
man ser i händerna på S:t J'lrik och S:t Olof, äro reliciuaiicr, hvilka skola
antyda de biirandcs helighet.
369
varit särskildt käre för Gutarne. Då någon nordisk bi-
skop icke, så vidt jag vet, varit af någon synnerligen
stor betydelse för ön — Gutasagan säger blott, att flere
biskopar besökt henne — är det rådligast, att anse bi-
skopen i dessa reliefer vara S:t Nicolaus, alla köpmäns
och sjöfarares skyddspatron. Men hvem är konungen?
Jag kan icke tro, att han är, såsom professor Brunius
antager, den danske S:t Knut, som svårligen varit af
någon betydelse för ön; men da don i hela Norden fi-
rade Olof Haraldsson särskildt omtalas i Gutasagan och
hans minne än i dag lefver å Gutarnes läppar, synes
det mifj enklast att anse den vxbärande konunofen vara
den med en yxa aflifvade Olofhelge^). Under det dessa
^) Då flera koiigliga helgonbilder förekomma i våra kyrkliga konst-
verk, torde följande ikonogratiska iakttagelser ä enstaka bilder och altar-
skåp i Statens Historiska Museum förijena att meddelas. 1. Altarskåp
från Hille (Gestrikland) 'S(a}iite ertck, konung med svärd och (troligen)
spira; <S(anctu)^' oluus, konungen stående på ett vidunder, med riksäpple
och ett lorloradt attribut, hvilket, att döma efter handens form varit
långt (troligen yxan). — 2. Altarskåp från Ku ml a (Nerike); konung
(Olof) med lång spira och ett reliquariuni, liknande ett klotrundt cibo-
riura med knopplikt lock, stående på ett vidunder; konung (Erik) med
spira (troligen) och eit förloradt attribut. — 3. Altarskåp från Osby-
Garn (Uppland). Konung (Olof) med yxa och reliquarium, liknande
ett ciborium med kuUrigt lock, stående på ett vidunder; konung (Erik)
med förlorade attributer. ~ 4. Altarskåp från Öster -Åker (Uppland).
Konung (Erik) med svärd och ett sexkantigt, pixislikt reliquarium; ko-
nung (Olof) med spjut och klotrundt ciborium med knop])forniigt lock,
trampande på ett vidunder. — u. Altarskåp frim Tjällmo (Östergöt-
land). Konung (Erik) med spira och svärd; konung (Olof) med yxa och
ett reliquarium liknande ett ciborium med fot och spetsigt lock. —
6. Altarskåp från Hammarby (Södermanland). Konung (Erik) med
spira och fyrkantigt, pixislikt reliquarium med fot; konung (Olof) med
riksäple och en drutklase(?), stående på ett vidunder. — 7. S:t Kata-
rinas af Alexandria altarskåp från Ed (Calmar Län). Konung (Erik) med
svärd och korsbiirande riksäple; konung (Olof) med yxa (målningen något
skadad) och ett pixislikt reli(|uarium med fot, stående pa ett vidunder. —
8. Bild från Erötuna (Uppland). Konung (Olof) med riksäple och ett
förloradt attribut, trampande på en krigare. — 9. Bild från Kullersta
(Östergötland). Konung (Olof), med äple, tramp.inde på en krigare. —
10. Bild från Alsike (Uppland). Koulhig (Olof) med äple och ett för-
loradt attribut, trampande på en nicnniska. — 11. Bild från "Väte
Antiqv. Tidskrift. 24
370
två representera i främsta rummet lekmännen, hvilkas
yrke skulle skyddas, och landets historiska minnen, re-
presentera Petrus och Paulus, judendomens och heden-
domens apostlar, kyrkan i hennes helhet. Men äfven
dessa senare synas haft en viss betydelse för Gotländin-
garne, ty enligt Gutasagan upptogo Sveakonungens sände-
män skatten å tinget näst efter Petri och Pauli dag
(den 29 Juni').
2. Skulpturer å Stånga kyrka, dels å portalens
kapitäler, dels vid sidan deraf. A kapitälerna ser man,
med ganska små, men fint utförda figurer, bilder ur Fräl-
sarens bardomshistoria, bebådelsen, besöket hos Elisabeth,
Marias barnsäng, de vise männen, barnamordet i liethle-
hem och flygten till Egypten. A pilastrarne, som om-
gifva dörröppningen, äro fyra bröstbilder, af hvilka tvenne
äro biskop Nicolaus och konung Olof helge. I dörrfäl-
tet ser man öfverst Christus krönande Maria samt evan-
gelisten Johannes och Döparen, Petrus och Paulus. I
rostet ser man Christus med korsfanan uppstiga ur graf-
ven, hvars väktare s} nas nedanför. Pa östra sidan om
porten sitter å en kragsten, som uppbäres af ett hufvud
med tvenne betar, påminnande om Oja-portens, och un-
'Gotland). Konuri<? (Olof) med ett reliquarium, liknande ett klotrundt
(åborium med kuUriijt look, trampande pa en krifjare. — 12. Bild fiån
Tortuna altarskåp (Vestmaniand). Koniinj^ (Eiik) ined spira uch iiple.
När man ber en konung trampa pä eu drake mud mcnniskoliufvud
(dier pu en raenniska, kan man i de flesta fall antaga det vara S:t Olof;
1'ullt säker kan nian likväl vj vara, ty på altarskåpet i Odensala (Upp-
land) trampa hade Saiictius) Ericvs ocli Sanctius) Ola(us) rex pä vid-
under — att förtiga andra exempel. Riksäple kan sä väl Erik som Olof
iiafva. lleli(juarium liafva de hiida; en jämförelse med flera bilder fär
utvisa, om det är konstant, att Eriks reli(|variuin är kantigt, Olofs run-
dadt. Spira har Olof nägon gäng, Erik ganska ofta. Sviird utmärker
den halshuggne Erik, yxa den af ett yxhugg dödade Olof. Olofs yxa
är någon gäng utl)ytt mot ett spjut.
*) En afteckning af denna portal förekommer i Ny Illustrerad Tid-
ning för 1868, s. 152. Detta är dock icke mer än ett temligen flygtigt
utkast.
371
der en baldakin, en Maria med Barnet, till livilket de
tre konungarne frambära sina håfvor. Ofver dem ser
man Christus hånas och gisslas, samt öfverst nedtagnin-
gen från korset. Dessa figurer, i naturlig storlek och
fullt runda, förråda i allmän-
het en starkt realistisk upp-
fattning, och ega jämte den
naiva vidunderlighet, som ofta
beledsagar denna, en ganska
stor uttrycksfullhet^).
3. En chorstol i Burs
kyrka. Vid södra chorväg-
ven tinnes ännu en stol, bestå-
ende af tvenne höga gafvel-
stycken, förenade af en sten-
bänk. Gafvelstyckena hafva å
de tvenne sidor, som kunde
ses af församlingen i kyrkan,
ganska höga reliefer. Jag lå-
nar här en figur (lig. 19) ur
Ny Illustrerad Tidning, som
kan orifva en uno-efärlin; före-
ställning om det helas anord-
ning, ehuru hon icke gör ori-
srinalet full rättvisa och dess-
utom är i vissa afseenden be-
stämdt felaktig')- M^n ser här
öfverst bebådelsen och der-
under Marias besök hos Elisabeth. A den andra gafvel-
hällen ser man Marie barnsäng, med Josef vi<l hennes
fötter och krubban ofvanföre.
Fig. 19. Slolsgalvol i Durs kvikn. (.iutlund.
') En afljildniiig af Stanga-portaleu torekomraer i Bergmans och
Säves planchverk »Goilaiul och Visby i taflor.» En teckning i större
skala af P. A. Säve förvaras i Kongl. Akademiens archiv.
'-) Sa äro t. ex. engelns vingar uteglömda. Elisabet har it-kc ned-
372
4 och 5. Skulpturer a portalerna i Bro och.
Lärbro. A stora södra dörren i Bro ser man på ena
sidans kapitäler bebädelsen, barnsängen, de vise män-
nen, uppståndelsen m. m. På kapitälerna vid Lärbros
tornport ser man bebådelsen, barnsängen, englauppen-
barelsen för herdarne, de tre vise männen och barna-
mordet, samt å sidorna af porten S:t Petrus och der-
under S:t Olof med yxan och det ciborielika kärlet, S:t
Paulus och biskopen^). Figurerna äro särdeles fint ut-
förda.
Tyvä,rr kan man icke med full säkerhet bestämma
dessa skulpturers ålder. Man eger visserligen en gam-
mal förteckninof öfver bv2:nadsåren för en mänjrd af
Gotlands kyrkor"^), enligt hvilken Öja är b3'gd år 1232,
till tätt åtsittande, ärmar. Maria och enijeln sväfva icke i luften. Den
öfversta ornamentslisten äi- misstecknad o. s. v. Eu teckninir af P. A.
Säve, troget ätergifvande originalet, som jag granskade törlideu sommar,
förvaras i Koni>l. Akademiens arcliiv.
') För att icke förlänga de föregående ändock tillräckligt långa no-
terna om ciborier o. s. v. samt om S:t Olof och S:t Erik, tillägger
jag här ytterligare några anmärkningar. S:t Knut förekommer jämte S:t
Olof och S:t Erik på altarskåpet i Linde kyrka. S;t Knut har der i
ena handen det ciborielika relicpiarit t, men den andra handens attribut
är tyvärr förloradt (jfr Säves beskrifning i Kongl. Akademiens archiv).
Man kan dock icke antaga, att detta felande attribut varit en yxa, då
Knut, eldigt legenden, föll för ett svärd. Konungen med yxan före-
kommer äfven i Hörsne och Lye kyrkors glasmålningar. — Hvad slut-
ligen det af mig under namnet »ciborielikt reliquarium» omtalade kärlet
angår, liar det alldeles samma form som det i medeltidshandlingar före-
kommande kärlet »lianap» (i Diplomatarium Sueeanum V, N:o 4111
t. ex. heter det »unum paruum hanap pro uino bibendo»), jfr Yiollet-le-
Duc, Dictionnaire raisonné du mobilier francais, del. II, s. 120. Men
då inan icke gerna kan antaga att det är ett dryckeskärl, som sättes i
helgonens liänder, föredrager jag det begagnade uttrycket.
"-) Tryckt i Scriptores rerum Danicarum, del. VIII efter eu afskrift
af Langebek. Olyckligtvis vet man icke, hvarifrån Langebek fått alla
dessa notiser, och då man icke känner originalet, kan man icke veta, om
detta är skrifvet före det sista der förekommande årtalet, då man natur-
ligtvis alltid kan tänka sig möjligheten, att i en äldre handskrift senare
notiser blifvit inlliekade. l)eu yngsta notisen gäller år 1.'570, då orgel-
verket i Sundre kyrka bygdes (originalet till de minnesversar, som Langebek
anför, var fästadt vid orgelvcrket, af h vilket ännu linnas Icraningar; perga-
373
Burs 1240, Bro 1236 och Lärbro 1211, men enligt Brunii
bevisförinir kunna dessa årtal icke jjälla de nuvarande
kyrkorna, utan äldre, som fordom intagit deras plats.
Brytningstiden mellan romansk och götisk stil synes
hafva varat ganska län«-e på Gotland. Den här fiof. 18
afbildade Stenkyrke kyrka invigdes den 17 Maj 1255 och
är uppförd i äldre öfvergångsstil. Till samma period
höra, att döma efter stilen, t. ex. Källunge och Dalhem
(1209), Hangvar (1218), Sjonhem (1220), Follingbo (1222),
Fleringe (1232), Vänge torn (1236), Elinghem (1240), Bal
(1246), Björke (1260), Viklau (1262), Gann (1265), Trä-
kumla (1276), Guldrupe (1280), Angå, (nästan ren rund-
bågsstil! 1286), Lokrume (1287) och Vestergarn (1289).
Således hade man under perioden 1209 — 1289 blifvit
något bekant med spetsbågen, utan att denna blef all-
mänt beo-atjnad. Lanixvario-heten af denna öfvero-åno;s-
tid visar bäst, huru man på Gotland icke berodde af
utlandet, när man skulle uppföra sina storartade kyrk-
b3'gnader, utan att man der vid använde egna byggmä-
stare. Namnet på en sådan har blifvit bevaradt, Lafrans
Botvidsson från Eskelem, hvilken, enligt uppgift, år 1239
b3'gde Helvis spetsbägskyrka^). Ar årtalet riktigt, visar
detta, att jämte det man ännu med förkärlek bibehöll
den gamla rundbågsstilen, användes spetsbågen redan på
några ställen. Emellertid tyckes det, som om det borde
hafva dröjt temligen länge, innan den fullt utbildade
mentslappen förvaras nu i Kongl. Akademiens arcliiv). Det är nödigt att
taga detta i betraktande, ty annars sknlle nian knnna draga den slntsatsen,
att ingen af de onibygnader, som tydligen företagits efter de angifua
åren, blifvit utförd fnrr än efter 1370, hvilken slutsats nu är oberättigad.
Den nyssnämnda notisen om orgelverket lyder sä:
Anno milleno, treceno sejjtuiigeno
Hoc opus est Suiidris, per vernerum fabrii-atuni,
In brandborgh natura, subtiliter arte niasiistnim.
Hoc procuraiiit, hic tunc curatus euidus
Spiritus ad sydus, cuius celeste nieauit.
^) Ar det månne samme Lafrans, som luiggit fattigbössan utanför
Bunge kyrka?
374
spetsbägsstilen allmänt användes på ön, och derjämte sy-
nes det, som om de åren 1211 och 1236 bygda rund-
bågs- eller öfvergångskyrkorna i Lärbro och Bro icke
borde alltför snart hafva tarfvat en ombygnad. Pro-
fessor Brunius är ock på architektoniska skäl benägen
att förlägga dessa nybygnader till 1400-talet.
Om den älder, som sjelfva bildernas charakter anty-
der, vill jag icke med någon tillförsigt uttala mig, förrän
jag va]'it i tillfälle att göra mer omfattande komparativa
studier. Men om man inskränker sig till en detaljgransk-
ning af kostymen, synes det mig, som om det vore mera
skäl att hänföra dessa skulpturer till 1300- än till 1400-
talet. I klädernas snitt och drapering — se t. ex. de stora
bilderna vid sidan af Stånga-portalen — herrska ännu de
gamla formerna, som åtminstone i fastlandets konstalster
från 1400-talet äro försvunna. Dertill kommer, att vap-
nen, som förekomma, t. ex. å Lärbro- och Stånga-kapi-
tälerna, icke hafva medeltidens yngsta former. Sköldarne
äro små och nedtill spetsiga, hvilken form icke längre
finnes å de nåo;ot efter 1450 utförda hvalfmålnino^arna i
Östra Ryds chor (Uppland) och som i sigillen börjar ut-
trängas redan på 1420-talet. Svärdfästena äro ännu korta,
så att de fyllas af handen. Ej heller hafva hjclmarne de
yngsta formerna. Så t. ex. äro de å Stånga-kapitälerna
upptill fullkomligt platta, h vilket i utlandet charakteri-
serar 1200-talet, men i Sverige, att döma efter sigil-
lerna, bibehöll sig ännu under första fjerdedelen af 1300-
talet. Afven om man antager, att af bildhuggarne en
viss typ, när den en gäng vunnit burskap, gerna bibe-
hållits, synes det mig föga troligt, att han skulle lefva
qvar mycket länge, under det skulptören dagligen såg
omkring sig nya former. Att föra Stånga-skul])turc'rna
m. TI), till tiden 1300 — 1325, är sannolikt icke rådligt, men
yngre än 1400 borde de icke kunna vara^). Det förtjcnar
'j I)laii(l gnippcrn.i a l^rokapitälerna förekommer iiiskritten A ve
375
kanhända dessutom påpekas, att det är de å de roman-
ska dopfuntarne så ofta förekommande scenerna ur Jesu
barndomshistoria, som blifvit öfverflyttade på kapitälérna
och der utarbetade med större skicklighet.
Liksom den romanska stilen i allmänhet bibehöll
sig ovanligt länge på Gotland, så synes ock enstaka or-
namenter blifvit med förkärlek behandlade ännu temli-
gen sent. Så var åtminstone fallet med den fig. 5, 15,
16 och 17 afbildade typen, hvilken å Gotland förekom-
mer t. ex. på Helvi-portalen från år 1239, på en graf-
sten i Ekeby från 1316, på en praktfull grafsten i Sundre.
som åtminstone icke är 3'ngre^) o. s. v.
De flesta gotländska dopfuntar kunna fördelas på
tvenne olika typer. Många hafva bilder ur Frälsarens
barndomshistoria, stundom nästan alldeles lika de östgöt-
ska funtarnes, t. ex. i Grötlingbo, stundom rikare utbil-
dade, t. ex. i Älskog'). xVndra deremot hafva hvarjehanda
fantastiska bilder, centaurer, bevingade vidunder o. s. v.
Tillgängen på kalksten gör det naturligt, att man
finner i kyrkorna eller i deras närhet talrika grafstenar.
De flesta äro plana, fyrkantiga, med en inhuggen inskrift,
ibland med inhuggna ornamenter. För epigrafiken äro
de af vigt, då hvart decennium, skulle jag tro, från sista
delen af 1200-talet intill reformationen är på detta sätt
representeradt. Eget nog finnes här en likkistformig
grafsten, till sin form påminnande om de vestgötska och
med ornamenter, som ega ganska stor frändskap till Bot-
kyrke-stenens. Af detta i relief huggna och runristade
Maria. Ja* har tyvärr icke aftecknat den, men jng vill piiniinna mig,
att bokstiitVerna voro majnskler. Ar detta fallet, torde det kunna lemna
någon lijelp vid dateringeii. Pä Gotland synes gränsen mellan majnskler
och minuskler finnas vid pass år 1400.
^) Af Helvi-portalen och Ekeby-grafhällen finnas teckningar af V. A.
Säve i Kongl. Akademiens archiv. En teckning af Sundre-steneu finnes
i mina samlingar.
-) Teckningar af P. A. Säve i Kongl. Akademiens archiv.
376
sandstensmonument finnes nu allenast ett fragment, som
år 1865 hittades vid en gräfning i Ekeby kyrkogård^).
Som specielt gotländska minnesvårdar kunna nämnas de
stora stenkorsen, hvilkas armar vanligen äro förbundna
af en bred stenring. De synas tillhöra slutet af medel-
tiden.
Alster af träsnideri iinner man visserligen på Got-
land, bland hvilka man bör särskildt nämna de stora
och ofta särdeles väl utförda kruciiixerna, som hängt i
triumfbågen"'). Men den som är van vid de stora sni-
dade altarskåpen och vid de många skulpterade bilderna
i t. ex. de uppsvenska och de östgötska kyrkorna finner
på Gotland en viss fattigdom i detta afseende.
Om dessa skulpturer från den senare medeltiden
nämner iai>" här intet. Det far anstå till en annan ofåns:.
3. Kyrkomålningar från slutet af medeltiden.
Mot slutet af medeltiden lade man sig synnerligen
stor vinn om att smycka kyrkornas hvalf och väggar
med mälningai*. Af dessa hafva några bevarats ända in
i våra dagar, men de flesta och tyvärr de märkligaste
hafva, ofta i följd af ovist nit, förskämd smak eller grof
vårdslöshet, försvunnit under kalkrappningen, från hvilken
de nu endast med ganska dryg kostnad kunna befrias.
För att gifva ett prof |)å den rikedom af dessa
konstalster, som fordom funnits, lemnar jag här en för-
teckning öfver de målade kyrkor i erkestiftet, som jag
sjclf sett eller om hvilka jag funnit några uj)pgifter.
Jag meddelar för öfrigt allt, som kan lemna u})plysiiing
om målningarnes tid o. s. v. De ännu bevarade har
') Teckningar af" detta senare oeh af en niänfi;(l andra frotländska
grafstenar, utförda af V. A. Säve, förvaras i Kongl. Akademiens areliiv.
"-) Tvciine äro afbildude i Ny Illustrerad Tidning 1866, s. 44 och
s. 228.
377
jag utmärkt med * ^), de, hvilka jag sjelf sett, med f.
Några andra notiser bifogas dessutom, när jag ansett
dem vara af intresse för kännedomen af medeltidens
och kyrkornas rikedom på konstalster.
Almunge. Alla gamla målningar öfverstrukna. Pering-
sköld.
Alnö. I målningarne förekomma bland annat Chri-
stus med »oljeqvist» (liljestängel?) och svärd, sittande till
doms, S:t Sebastian o. s. v. Ekdahl.
Aiunda. Bland målningarne förekom erkebiskop Jöns
Bengtssons vapen, hvilket äfven fans å en stol. På
Peringskölds tid fans nordan i kyrkan en inskrift så ly-
dande: Anno domini mcdlxv sepidtus est kic Johannes
Iwa{n) qui depinxit summum corum et residuum depinxit
Andreas erici et Petrus'-) .... I södra kyrkfönstret funnos
tvenne vapen, det ena Oxenstierna, det andra Gren^).
f Balingsta. Ännu kan man på sina ställen se fär-
gerna lysa fram genom kalkrappningen. Utan tvifvel
hafva raalnino-arne blifvit bekostade af nåo;on eo:are till
Wijk. På predellan af altarskåpet (nu försvunnet) hafva
funnits fyra vapen »angående gamla Wijks härskap*)».
Kyrkan är utdömd och ny skall byggas å annat ställe.
Björklinge. Alla målningar voro på Peringskölds tid
öfverstrukna. Nere i kyrkan funnos dock erkebiskoparne
Jöns Bengtssons och Jakob Ulfssons vapen »tillhopa må-
lade», hvaraf den tvifvelsutan riktiga slutsatsen dragés,
*) Törhända är någon at" de såsom bevarade angifna nu hvitrappad.
-) Möjligen den Peter Jönsson, som målat Börstil.
^) Erkebiskop J()ns Bengtssons broder Christer var gift med Margareta,
en dotter af den bekante Magnus Gren.
*) På messhaken suto herr Nils Olaussons till Wijk och hans hustru,
fru Margareta Lagesdotters (Brok) vapen (sköld med två spärrar och sköld
med spets uppåt). På kalken, af år 1544, suto tre vapen: Ellingesläg-
tens (de två sparrarne), Brokska och Oxenstjornska. De kunde passa
in på fru Pernilla, dotter af herr Nils Olausson och fru Margareta, och gift
med herr Sten Ohristersson, men det är osäkert om bon kfde 1554 (f 1550
enligt Attartaflorna). Öfvcr de tre vapnen står p .\i u.
378
att målningen var börjad under den förres tid, ehuru
den icke hann fullbordas förr än efter hans död.
f * Bro i Roslagen. Mälningarne i de tvenne hvalf-
ven och vapenhuset äro ännu bevarade. Man ser der
evangelisterna och kyrkofäderna, S:t Katarina af Alexan-
dria med svärd och hjul, S:t Barbara med tornet, S:t
Ursula med pilen och S:t Maria Magdalena med salfve-
dosan, S:t Leonard som abbot med sitt vanliga attribut
kedjan, S:t Torkel med klubba och bok, S:t Botvid med
fisk och yxa, S:t Martin och S:t Agata. Vidare finnes
der syndafallet, Isaks offring, Abel och Kain, Michael
vägande själen o. s. v. Enligt en anteckning af E. Bren-
ner har förr funnits öfver kyrkdörren en inskrift ly-
dande: y^Änno domini mcdlxxi hec pictura fuit ijicepta
post dominicam quasimodogenitW'); der heter ock att pä
de nu hvitmenade väggarne funnits målade flera vapen
(örnfoten, Sture, Vasa, Bonde, Oxenstierna, Grip, Gyllen-
stjerna^). Denna anteckning jämte en utförlig af mig
uppsatt ])eskrifning förvaras i Kongl. Akademiens archiv.
Bälinge. Den äldre delen var målad under erkebiskop
Jöns Bengtssons tid, den yngre delen under Jakob Ulfs-
sons. På en altartafla finnes uppgiften, att hon är gjord af
Johannes Stenrat civis Libecensis år 1471. Perinosköld.
C;
Börje. Iiniantill målad. Peringsköld.
Börstil. Bland målningarne på norra väggen fans ett
Oxenstierna-vapen med öfverskrift: »Arma domini Nicolai
Abyornason de salista militis»'*). 1 vapenhuset såg man
') Enligt Perinn:skölfl följde derefter ordet tervunata, raen fortsätt-
ningen var utplanad.
'^) Enligt Peringsköld hvit stjerna i blått och rödt f It.
"*) Inskriften måste antingen vara orätt läst eller oek liafva tillhört
något annat vapen, ty herr Nils AI)iörnsson torde öparre-vapen. Herr
Nils' vapen kan möjligen haft sin plats l)land de åtta anorna till lierr
Bengt Jönsson (Oxenstjerna) erkebi.skopens fader. Herr Nils Al)jörnssons
vapen kan äfven möjligen hafva målats i kyrkan af tacksamhet, eftersom
han till Pörstils kyrka skänkt en qvarn.
379
S:t Barbara mellan tveiinne knäböjande personer. Vid
den ena af dessa stod Petrus Erici joreshyter och
Gud för bönor thina
taghi mik til na(dhe) sina.
Vid den andra stod namnet Pedr Jonson Molare^) och
bönen bid for mik sanda 6(2r(bara). I öfrigt synas de
vanliga burleska historierna hafva förekommit å vapen-
husets väggar. — På en bokstol funnos flera vapen,
deribland erkebiskop Jakobs örnfot, samt ett Königs-
marks-vapen och en sju-uddig stjerna. De två sist-
nämnda torde vara fäderne- och möderne-vapen för
kyrkoherden herr Ragnvald i Börstil (se nedanför vid
Harg), under hvars företrädare, Peter Eriksson"), Börstils
kyrka målades (troligen under erkebiskop Jöns Bengts-
sons tid). Peringsköld.
Carls (Carlungs) kyrka är nu en ruin utan tak. För
mig har upf)gifvits, att man länge kunnat å väggarne se
spår af målningar.
Dalby. Målning arne äro hvitlimmade. Peringsköld.
Danmark. Den östra senare tillbygda delen af kyr-
kan »är af en ogemen målning, med sköna färger och
god teckning.» Der funnos bilder af Treenigheten, S:t
Christofer och S:t Antonius, samt erkebiskop Jakob Ulfs-
sons vapen. 1 stället för det vanliga kyrkvapnet, ett
kors, fans liär vn sköld med Frälsarens fem genom-
stungna lemmar: händerna och fötterna bildade ett kors
med hjertat till medelpunkt. — I vestra delen af kyr-
^) 1 Uppsjihi lefck- iiTigot Hirc 1490 en borgare vid iiaimi Peder
Jönsson. Kan det vara samme man?
■) Att Peder Eriksson var lians företrädare oeli att silledes Börstils
kyrka hlitVit målad före herr Kagnvalds tid, slutar jag deraf, att denne
lät uiiihi ITargs kyrka. Ilade moderkyrkan varit omiilad, liade viil annex-
kyrkan icKe tätt töretiäde. Ar 14.').5 var t ii K-lijiirn kyrkoherde i Börstil
och hans närmaste företrädare hade varit en Nils Andersson och tidigare
Olof. Hur länge E^bjiirn lefde vet jag icke; han var död före 1474.
Peter Eriksson var kanske hans närmaste efterträdare.
380
kan samt i toriihvalfvet funnos äldre och, att döma efter
beskrifniRoen, sämre målningar, bestående till större de-
len af löfverk och vapen. Bland de senare förekomrao
herr Måns Stensson Grens och hans hustru fru Gertrud
Narfvedotters vapen ^). I ett af chorfönstren fans for-
dom en målning, föreställande korsfästelsen samt tvenne
vapen; fönstret arbetades år 1491 på bekostnad af herr
Hans Kröpelin d. y., cantor i Uppsala, en son af herr
Christer Bengtsson (Oxenstierna) samt stjufson till herr
Maonus Grens dotter Maro-areta. Perinosköld.
o o o
* Dannemora. Målad i hvalfvet enligt Pastors-embe-
tets uppgift af år 1829.
Delsbo. I choret funnos målningar utförda af Maans
gadh maalare, således under konung Gustafs tid. Anteck-
ning af Broocman.
Ed. Choret har varit måladt. Bland målningarne
har funnits följande inskrift: Anno doniini mcdlx.xxvii
depictus est corus iste jjer me albertum in tempore domini
katilberni ciirati. sit deo laus per injimta secidorum secula
amen. Kyrkoherden representerades af ett vapen, före-
ställande en björn stående i en kittel. Peringsköld.
f * Edebo. Chorhvalfvet är hvitmenadt, liksom nedre
delen af väiJ-ii-nrne, nånfot före 1829. De tre återstående
hvalfven hafva ännu väl bevarade och ganska väl ut-
förda målningar. Bland det märklio-are i dessa är tros-
bekännelsen på svenska, fördelad, efter vanlighet, på
apostlarne och så l3'dande: 1. Jak thror i{?) cjudh fadher'
(dzmaktwjan hii)ie(n)rikis och jordn{k\)s skapare. 2. ok i
ihe.Hu{\\\) ('ri.stu{n\) hans enda so{\\) va . . herra. 3. Jivil-
ken so{\\\) (ijfhtdher irar aff tho{\\) helga a{n)dha fadder.
4. pliner wnder po(n)t'2o 2)ylato korsfester dödhir iordader
') Den i var histori.T ryktbare Magnus Gren, lliks-Radet, var åtmin-
stone år 1465 gift med fru Gertrud. Han lefde år 1473, hon lefde
iitinu 1489. De ifrågavarande måhiiiigarne torde således varit utförda
jnol blutct af Jöns Heiigtssons episkopat.
381
ok. b. for [nidher?] til hel... 6. tridie dagh stoodJtt wj)
aff döda. 1. icpfor til himbla sitter . . gudz fadhrs alzmak-
tugs liögh{Y)a ha{w)d. 8. Iicedhan cer ha{n) koma scgla(n)dhe
döma lefwandes ok dödha. 9. Jak thor(l) i theji helg/ta
andha. 10. tlie helga algme{-n)neligha^) kirkio . . Bland hel-
gonen förekomma: En abbot med bok och kräkla, troli-
gen S:t Leonard. En qvinna, som i venstra handen håller
en brinnande lampa, i den högra blommor, och har vid
fötterna en hind; tvenne englar hålla öfver hennes hnfvud
en krona. (S:t Katarina af Sverige). En sittande qvinna
med en bok och en skriftafla i händerna; englar hålla en
krona öfver hennes hufvud. (S:t Birgitta). S:t Erasmus,
hvars lidandes historia synes hafva varit afbildad pä väg-
gen. S:t Ursula, krönt, med pil och tolf jungfrur. Af-
ven följande bild förtjenar omtalas: Christus står å ett
skepp med trenne master, som föra hvar sitt segel: på
det midtersta läses inri. En man i vanterna, en i mast-
korgen, två å akterdäck, några vid Christi sida. — En af
mig upprättad beskrifning i Kongl. Akademiens archiv.
Ekeby. ^lålad under erkebiskop Nils Ragnvaldssons
tid. Perinffsköld. Tvenne sköldar med tre kronor och
kvrko-korset, som funnits bland målninijarne, äro afbil-
dade i J. ScheÖcrs Liber de antiquis verisque regni
Sveciae insisrnibus.
Elfkarleby har troligen varit målad, ty det uppgifves,
att öfver sakristiedörren funnits tvenne vapen'), Oxen-
stierna och tvenne blå spärrar i hvitt fult, tillhörige
herr Steen Christerson riddare och fru Pernilla Xilsdotter
pä Wijk^). I en gammal anteckning heter det: Anno
domini 1478 fundata est ecclesia in Elf vaka rlabg in hono-
rem sancti Johannis baptiste et beate Marie Magdalene sub
^) Skall // i (lotta ord anses antyda något tyskt inflytande?
-) Man niästc dock ihogkorama, att inskriften, som strax meddelas,
icke talar om niigou miilning.
^) Jfr anm. till Balingsta.
382
cicrato domino Olao Nicolai. Item anno domini 1489
juit sub eodem consumata, testudinata, vitris decorata
nec non jper reuerendum in Christo patrein et dominum,
magistrum Jacobwn Uljjhonis archiepiscopum Ubsalensem
anno sequenti consecrata. Deo gratias^). På klockan lästes
följande verser:
Ad decus ecclesie
tibi sum, Jili Sacarie,
consecrata pie
Maydaleneque Marie
Ännu domini mccccxccij-).
(Peringskökl).
* Enånger. Tvenne hvalfkupor äro målade. Ornamen-
ter intaga det mesta rummet; mellan ornamenterna före-
komma enstaka figurer, S:t Botvid med fisk och yxa,
S:t Elisabeth med bröd och kruka, S:t Barbara med torn
och palmqvist, S:t Dorothea med rosor i en korg, S:t
Helena, kejsarinnan, med Christi kors, S:t Maria Magda-
lena med salfvekärlet, evang-elisterna och kvrkofilderna
m. m. — Teckninirar, utförda o-enom Helsinfjlands Forn-
minnes-Sällskap, förvaras i Kongl. Akademiens archiv.
VäirSfarne hvitmenades Ar 1712.
Erntuna. Kyrkan och dess altare invigdes af erke-
biskop Olof Larsson år 1435 d. 7 Mars till Jungfru Marias
och S:t Leonards ära, vid h vilket tillfälle man nedlade
i altaret några reliker af de elfva tusen jungfrur och af
S:t Henrik"'). Kyrkan målades under erkebiskop Jöns
Bengtssons tid. — Bland de dyrbarheter, som denna
^) Enligt ett erkehiskopens bref, invij^^de lian kyrkan "de novo edi-
ficatam et fundatam» den 3 Mars 1490 till Guds, jinifilVu Marias, det
lielga korsets, S:t Joliainu-s (löparens och S:t Maria Magdalenas ära.
^) Till kyrkans heder är jag invigd ut dig, Zacharic son, och åt
den fromma Maria Magdalena o. s. v.
') En pergamentslapp med uppgift härom hittades i altaret är 1658.
Man fann dä äfven relikerna jämte perganientsscdlar, som huro inskrif-
terna de nndecha milliOun virijinum oeii de hicerto sancti Ihiirici episcopi
et niartyris.
383
kyrka egt, må nämnas en kalk med en inskrift, hvars
första hälft är mycket vanlig:
De vera vite
ferl hoc vas pocula vite.
presbijter in mensa
Christi quid ayas^ hene pensa^).
Der fans äfven en klocka, gjuten år 1512, nicJ namnet
Maria, samt en bild af S:t Leonard med inskrifterna O
Sande Leonarde ora pro me och anno uoniini 1.523 ista
ymago completa est sub curato domino Olao Galle et \p:
per] Magnuni Suenonis pictor[_Qm] huius. Peringsköld.
Estuna. Målad under erkebiskop Jöns Bengtssons tid.
Hans vapen jämte ett annat (natt och dag på längden)
suto öfver såno-husdörren. Perino-sköld.
C" c
t * När jag under en resa i östra Uppland hösten
1868 besökte Estuna kyrka, trängde jag mig mellan orgel-
läktarns dubbla golf och sedan genom en spiraltrappa
ini muren upp på hvalfven, för att betrakta de gamla
målningar, som skulle finnas deruppe å gafvelväggen.
Jag fann der, att kyrkan i äldre tid haft ett trähvalf
med klöfverbladsformig genomskärning '). Ännu satt
kalkbeklädnaden å den jjamla väi»oen fast och iasr kunde
i den sva^a belvsnino;en urskilja trenne olika tafior. Den
norra sidofliken innehåller korsfästelsen. Vid sidan af
korset — man ser nu blott den öfversta delen — står
en menniska; öfver korset ser man solen (med mensk-
liga drag) och månen"). I den högre midtfliken af bil-
das nedtagningen från korset"*). I den södra sidofiikens
^) Detta kärl iiiuclialler lifsens dryck af det sanna vinträdet. Prest,
besinna väl livad du giir vid Christi bord.
-; D. v. s. alldeles samma slags hvalt", som ar 13~.'5 ^kanske litet
tidigare) bygdes i Rada kyrka.
•') Sol och måne förekomma mycket ofta i an)ildniiiirar af korsfästel-
sen under loppet af nionde — tolfte ärliundradet. Efter dettas slut äro
de ovanliga, synnerligen i en målning sä ung som frän 1298.
*) Enligt den äldre kyrkans traditioner skulle nedtagningen afbildas
på följande sätt: Josef af Arimathia, stående på en stege, nedsänker
384
tafla kunde jag urskilja tvenne qvinnogestalter (kanske
qvinnorna vid grafven). Konturerna till dessa kolossala
bilder äro breda och mörka, hållningen stel, det hela
påminner om mosaik-bilder. I synnerhet i den svaga
belysningen af tvenne ljus föreföllo de verkligen spöklika.
Lvcklio-tvis kan man datera dessa bilder. De äro
säkerlio;en samtida med kvrkan, som invifjdes år 1298^).
■ Faringe. »A nyo målad» 1515 enligt inskriften Anno
domini mdxv depicta fuit hec ecclesia per Laurentiam
civem Upsalensem, domino Andrea ejusdem curato. Pering-
sköld. Skall uttrycket »å nyo» antyda, att man kände
äldre målningar i k^•rkan?
Film. Här har funnits n-ammal malnino;. Vid si-
dorna af södra chorfönstret voro målade S:t Erik med
svärd och riksäple och S:t Olof med yxa och riks-
äpple, vid den förres fötter en sköld med tre kronor,
vid den senares en sköld med en drake. Öfver fönstret
såg man Vasa- och Eka-vapnen samt inskrifterna her
Erik Johanson och Sizelia Mangsse dotter, konung Gustafs
föräldrar"). På högra sidan af choret skall, enligt Dijk-
mans Antiquitates ecclesiastica?, hafva stått:
Christi kropp, som han lialler om midti^ti. JuiigtVuu står nedanför och
raotiaj^cr kroppen, hvars ansigte hon kysser. S:t Maria Magdalena fattar
och kysser högra "handen, Johannes cvangelisten, som stär bakom Josef,
kysser den venstra. Nieoch-mns lutar sig ned och drager med en tång
spikarne ur fötterna; Ijredvid honom står en korg. Mrs Jameson och
Lady Eastlake, The History of our Lord II. s. 214 f. Liksom Duccio
under början af 1300-talet (1308 — 1311), hau Estuna-raålaren afvikit från
denna tradition. Här ser man nämligen korset. Christi kropp, hvars nedre
del iinnii sluter sig till korsstammen, under det öfverdclcn iir nedböjd och
mottages af en vid sidan stående menniska. En man tager bort fot-
spikarne; ännu en menniska kunde jag urskilja.
') Vid en reparation år 1733 fanii nian i altaret en pergaments-
lap|) med följande inskrift: »Anno domini M" C C" nonagesimo VIIF
XIX kal. Januarij roiisecrata est hec ecclesia et hoc altare in honorem
sauctorum Laurencii, Olavi et Erici martyrum».
-) Tyvärr gifver detta icke någon tillräcklig upplysning om tiden då
kyrkan miilad<;s. Då det icke tinnes uppgift om niigot erkebiskops-vapen
i kyrkan, antager jag, att målningarne aro utförda efter Jakob Ulfssons
385
Hiistice Imck,
guis te liilit /mc?
Est locus iUuniiii,
giii cantant, et iioii <iltoi-tiin ').
Forssa. Fyra livalf hade lualninir^ii' frkn koniino-
Gustafs tid. 1 ehorhvalfvet funiios bilder af profeter
o. s. v. samt helgon, såsom S:t David, S:t Botolf, S:t
Halvard, S:t Botvid, S:t Egidius och S:t Leonard. I an-
dra hvalfvet voro afbildade uppståndelsen och domen,
Treenigheten, Salomos dom, konung Gustafs vapen, hål-
let af en engel, med underskrift: gör keisaren thz Jioiiom
hör, samt en annan sköld med Christi kors och lidandes-
verktygen, med underskriften: gör gud thet gudlie hör.
I tredje hvalfvet förekommo englar, helgon och scener
ur gamla testamentet. I det fjerde voro afbildade S:t
Birgitta, S:t Henrik, S:t Katarina (af Sverige?), S:t Ingrid
m. fl. ludgon, de visa och fåvitska jungfrurna (bilden sy-
nes hafva påmint om Edebo-målningen) o. s. v. Yapenhus-
hvalfvet hade målningar af samma art. — Deremot fun-
nos i en utbj^gnad å södra sidan äldre målningar, tro-
ligen från slutet af 140()-talet. Ekdahl.
I det fjerde kyrkhvalfvet fans en sköld, innehållande
h varjehanda målar-redskap och ett bomärke med under-
skriften: Bekennis iak maans maalare gadli at theii{ne)
sköld/t hcvr ij sik mina mcerke ok namn.
Konung Gustafs vapen har en form, som icke före-
kommer å hans mynt före år lo34-). Till den tiden
torde man ock få föra dessa målningar, i synnerhet
som man vet, att målningarne i Skefthammar utfördes
år 1534.
tid (1. v. s. umk-r cUtu 1514 — 1520, men snarare nännare det förra än
det senare året.
^) Bonde bock, ho förde dia: l>it? Detta rum tillli(")r de sjun<^-ande
och inga andra.
-) Sjelfva skölden är ännu mera lik d<"n sköld, som finnes på 15 2
års mynt. I hans sij^ill tinnes dcu redan 1532.
Aiitiqv. Tidskrift. i,-,
386
f * Frötuna, 1 vapenhusets hvalt" finnas ännu mål-
ningar, dels ornamenter, dels f3'ra sköldar med evan-
gelisternas symboler och deras illa stafvade namn, en
sköld med kyrko-korset, en med tre gröna sjöblad i mörk-
brunt fält, och en fyrdelad (svart och brun), herr Sten
Stures och fru Ingeborg Totts vapen. Hvalfven i kyr-
kan äro hvitrappade och ä väggarne ses endast å några
ställen obetydliga lemningar af målningarne. Så ser man
t. ex. en i dessa kyrkor mycket vanlig bild: ett hjul
med trenne män; en med ganska ifrigt utseende klättrar
upp å ena sidan, den andre står up})rätt på nafvet, den
tredje stiger nedför och har ett mycket sorgbundet ut-
seende. Bredvid de olika personerna stå orden regnabo,
regna, regnad. V.igtigast af det bevarade är följande in-
skrift: Are epther Gudz hyrdh. Tusen d Ii fem Jnmdradhe
2)aa thz tridie. Utförlig af mig uppsatt beskrifning för-
varas i Kongl. Akademiens archiv.
Fundbo. Hufvudkyrkan skall vara målad är 1443,
det öfriga under erkebiskop Jöns Bengtssons och ko-
nung Carl Knutssons tid, hvilkas vapen förekommo i
ena hvalfvet^). På altarhvalf bågen lär hafva stått Anno
iinlleno quadringenteno quinquagesimo tertio. Peringsköld.
Högaltaret (d. v. s. äfven kyrkan) invigdes den 26 No-
vember 1301. Bilder af S:t Anna och S:t Michael in-
vigdes på 1470-talet af erkebiskop Jakol) Ulfsson.
Giresta. Den äldre delen målades under erkel)iskop
Jöns Bengtssons tid; Oxenstierna-vapnet med biskops-
hatten fans i främsta hvalfbågen, norrut. Den södra
tillökta deh'n målades under erkebiskop Jakobs tid;
hans örnfot och korset voro målade midt i hvalfvct.
Peringsköld.
Hageby. Målad under ei-kcbiskoj) Jakobs (^pisko[)at.
Hans, herr Sten Sture d. ä:s och herr Nils Olaussons
') Ari)il(liule lios Sclioffer.
387
till Wijk vapen fiinnos Ijhiiid iiuilniiigarne '). Pering-
sköld.
Harg. Blund mälningarne förekomrao fyra vapen,
nämligen tre kronor, erkebiskop Jakobs örnfot och arma
domini Ravaldi curati, fyra uddar åt höger samt en sex-
uddig stjerna. Der fans ock en inskrift så lydande: Anna
domini mdadiii tha målades thetta her mönster. Perinir-
sköld"'). Kyrkan hvitmenades år 1752, hvarvid likvjil
trenne vapensköldar skonades.
Hassela. I hvalfven funnos hvarjehanda bilder af
englar, apostlar, S:t Job, 8:t Birgitta; i vapenhuset fun-
nos bilder (målade?) af S:t Egidius och S:t Botolf. Bland
målningarne inne i kyrkan förekommo tvenne vapen; det
enas innehall känner jag icke, det andra var riksvapnet,
fyrdeladt med tre kronor och lejonet samt vasen i hjert-
vapnet. »Mälningarne äro ej allenast samtidiga med de
i Forssa, utan ock af samma hand.» Ekdahl.
* Herkulberga. Hvalfven i kyrkan och vapenhuset
äro målade. Bland annat förekommer der lyckans hjul
med orden regnabo, regna, regnaui. Pastors-embetets be-
rättelse af år 1829. Att döma efter denna, äro ämnena
desamma som i målningarne fnin erkebiskop Jakobs tid.
* Hernevi. Hvalfven iiro målade. Pastors-embetets
berättelse af år 1829.
Hille. Kyrkans tveinic livalf voro målade. I det ena
såg man musicerande englar, englar med evano-elisternas
namn och de fyra latinska kvrkofäderna. I det andi'a
förekommo fyra englar med gisslet, spiknrne och ham-
^) Miilniiij^anif luifva således tillkominit uudcr pcriodt-n 1470 — l.'in.'].
-) Bl;in(l inskrifterna förekom, enligt Periii">K"iM, iifvcii (l«'nn;i:
nit godt folk i InJre linr oppa.
huru som här fih' fr leka ma,
ingen Inter hon icara .tin lijke.
iithnn her ICrikz \son </ten] hiri/\
Orden .-oii (hen äro ;if niiii' förslnjrsvis insatta för ett otydliiit ord i luind-
•^kriftcii.
388
marcii, med korset och pålen, vid hvilken Christus var
bunden under gisslingen, S:t Helena med Christi kors,
S:t Ursula med pilen, S:t Botvid med fisken och yxan
samt an biskop, kanske S:t Henrik. Teckningar, utförda
af herr Lindberg år 1858, förvaras i Kongl, Akademiens
archiv^).
Hållnäs. Fordom invändigt målad. Pastors-embetets
berättelse af år 1829.
Håtuna. Målad i erkebiskop Jöns Bengtssons tid.
Peringsköld.
t * Häfverö. De präktiga hvalfmålningarne äro ännu
bevarade; väofsarnes skadade målningar äro i senare tid
öfverstrukna. Öfverst i de tvenne östligaste hvalfven
ser man musicerande englar och englar med Christi li-
dandes verktyg. I öfrigt ser man bilder af evangeli-
sterna och de latinska kyrkofäderna samt en mängd sce-
ner ur det <2:amla testamentet. Professor Scholander har
med full rätt anmärkt: »I figurernas teckning ser man,
att tre personer verkstält arbetet; den skickligaste har
målat hela mellanhvalfvet och några fält af det vestra,
en nairot mera maniererad artist har utfört det östra,
och i det vestra har den oskickligaste handen arbetat.»
Jag skulle vilja tillägga, att målaren, som arbetat i mellan^-
hvalfvet, är samme man, som målat Söderby kyrka. A
väfj^srarne luifva bland annat varil; af bildade S:t Jörans
strid med draken och yttersta domen. Vapenhusets bil-
der lära hafva blifvit öfverstrukna på tillsägelse af erke-
biskop Lindblom. Teckningar, utförda af Scholanders
mästarehand, förvaras i Kongl. Akademiens archiv, jämte
en af mig up])satt detaljl)eskrifning.
Hökhufvud. Målad i konung Gustaf Ls tid. Pering-
sköld.
') Ett altiirskäp frän llillc kyrka med bilder af korsfästelsen samt
flera liol<<on, deribland af S:t Erik," Ö:t Olof och S:t Henrik, förvaras nu i
Statens Samlingar.
389
Jumkii. Kyrkan var »fordom innantill allt öfvcr med
gammal målning, hvilken nu yttermera blifvit med hvit-
lim öfverstruken, men i choret är målningen qvarstå-
ende af bibliska figurer och midt under livalfvet på
norra sidan finnes Sveriges vapen tre kronor, på söder
gamle Sten Stures, öster kyrkans, vester erkebiskop
Jacobs vapen, som är en gul örnfot i blått falt.» Pering-
sköld.
Järfsö. Målningar utförda af Måns Gad, således un-
der konung Gustafs tid. Wettersten, Forssa minne.
Kalmar. Kyrkan var »väl» målad i erkebiskop Jakobs
tid år 1485. Ofver sakristiedörren stod:
^\jiiiu mdleiio
c quatuor uduageno
in qniiito christi
pictura loeo ddtin- Uti
ducolor, alherte,
finbtiliter illita per te,
ciijns in his annis
es redor, Petre Johanins;
tnnc viyet ecclesia
Jacoho (nr/iiprceside dia.
Fax Suecie vernat,
dominiis qnia Stena (jnhernat
ergo deo deteC^)
per i<ecnla nescia mete
ländes (?) ';.
Bland målningarne förekom riksvapnet, en sköld med
år 1485 skänktes åt detta rum o- -o o> ^'
Albert, hvars (nämliijiMi ruiuimts d. v. s. kyrkans) styresman du iir i
dessa år, Peter .Tonsson. Dä frodas kyrkan redan länije under erkoliiskop
Jakob, och Sveriges IVid blomstrar, emedan lierr Sten riider. GitVen der-
iöre åt Gud under sekler, som ej veta af ett mal, lof» — — .
390
tro kronor, hållen af en riddersman och en bonde ^);
dervid liistes:
Gentes scitote,
vicine siue remote,
q nod eluret Suecia
pleheque militia.
Der fans äfven erkebiskopens vapen, hållet af en biskop
och en kanik, och kyrko-korset, under hvilket lästes
sincerus tenet hec insignia presulis Upsalie
Jacobi virtute. Under hvalfvet fans äfven ett Oxenstierna-
vapen. Peringsköld. Om denne Albert se längre fram.
Knutby. Målad pa erkebiskop Jakobs och herr Sten
Stures tid. Deras vapen jämte trenne andra (kyrkans;
tre gyllene spärrar i svart fält; ett hvitt hjerta eller
blad längs ned i en svart sköld') funnos bland målnin-
garne. Peringsköld.
* Kungs-Husby. Af kyrkans fyra hvalf äro de tre
gamla jämte vapenhusets målade. Bilderna tillhöra de
i dessa kyrkomålningar vanliga grupperna. Målningarne
öfverrappades år 1770. När de åter uppdagades vid
en reparation år 1865, ingick församlingens kyrkoherde
D:r J. Börjeson med en underdånig anhållan till Kongl.
Maj:t om anslag till målningarncs restaurerande, Kongl.
Akademien förordade denna ansökan och Kongl. Maj:t
beviljade en summa af 750 Rdr Rmt. Kestaurations-
urbetet utfördes af hr Blackstadius. — En detaljerad be-
skrifning af muhiingarne, uppsatt af B. K. Hildebrand,
förvaras i Kongl. Akademiens archiv.
') Alljildadt lios Sclieffcr. Riddaren .-ir i full rustning: bonden för
yxa och klubba. Riddaren liar hjelmen på hufvudet, bonden deremot har
mössan lii^gande öfver axeln. Att der placera luifvudlionadeii, när man
af en eller annan anledning ieke ville halva den pä liulVudct, var vanligt
under tnedeltiden. Jfr t. ex. Hg. i VioUet-Le-Dues Dietionnaire raisonnc
du niobilier franpais 111, s. 141.
-) Peringsköld pästär af misstag, att de tvä senare tillhörde herr
Nils (Mausson till AVijk och hans husfru. Det är dock m(')jligt. att hans
uppgift iir riktig, int;n att vapnen äro inisstecknade hos honom.
391
f * Lägga. Målningarnc i de tre hvalfven äro n;'i-
got skadade. Der förekomma, mer än vanliot, scener ur
nya testamentet. Bland helgon, som äro afbildade, kunna
näranas S:t Sebastian och S:t Christofer. Öfverst i andra
hvalfvet förekommer en gru])p af englar, som l)ära rem-
sor med börian af den ambrosianska lofsånaen. Tvenne
englar hålla kyrkans och erkebiskop Jakobs vapen (gul
örnfot i blagrått fält^). — Detaljerad beskrifning, upp-
satt af mig', tinnes i Kono;l. Akademiens archiv. A den
med rödmålad jernplåt beslagna dörren mellan va})en-
huset och kyrkan äro målade tvenne bilder, S:t Petrus
med röd rock och röd bok, grön mantel och svart nyc-
kel, samt S:t Martin i kort röd rock och grön mantel,
af hvilken han skär en flik åt en knäböjande, svart
ti O' orare.
Lena. Bland malningarne förekommo vapen af erke-
biskop Jöns Bengtsson och hans fader herr Bengt Jöns-
son'). Altarskåpet är af år 1491, cum consilio domini
Giorderi^) inceptum et j^er Laurencium Germundi comple-
tuia. Peringsköld. Målningarne i hvalfven öfverrappa-
des år 1752.
* Lilikyrka. Här lära icke finnas andra målningar än
24 vapensköldar, tillhörande f]-u Märta Bengtsdotters till
Ekolsund och hennes tvenne mäns herr Trötte Maonus-
sons till Eka och herr Ake Jöranssons till Stärinoje
(Tott) åtta anor. Fru Märta gifte sig med herr Ake
") Blasoiicringen var, som l)ekaiit, aldrig konseqveut under medel-
tiden. Jfr t. ex. färgerna i erkebiskopens vapen i Frötuna.
-) Herr Bengt dog är 1452. MrUningarne voro således troligen ut-
förda under aren 1448 — 1452.
^) Herr Gjorder torde liafva varit prestnian, kanske kyrkoherde i
Lena, och tillliandagiek konstnären med råd. Dylika rådmfvare tycker
man sig spåra, då man ibland på den ihåliga baksidan af altarskåps-
bilder ser helgonets namn skrifvet oeh samma namn å bildens plats
i skåpet; ibland ersattes namnet genom en kouturteekning af helgonets
attribut eller af en siffra.
o
92
1512 och dog ar 1527^). Pastors-embetets berättelse af
år 1829.
Litslena. »Väl inälad i erkebiskop Jakobs tid». Pering-
sköld. — Det är af interesse att jämföra detta omdöme
med ett annat, som afgafs år 1838, att målningarne voro
»ömkeliga och vederstyggliga, fasaväckande och andakts-
störande.» Men när detta senare afoafs, jrälde det att
~ 'o
försvara en olaolio- och af Ivono:l. Akademien öfverkla-
o;ad hvitlimnino; af hvalf och väo'o:ar.
* Lännäs, Ytter-. I målningarne förekomma evange-
listerna, S:t Botvid, S:t Sigfrid, S:t Barbara, S:t Gertrud.
Ekdahl.
Löfstad, Öster. På norra chorväggen stod: Anno
domini mcdlir consecrata est liec ecclesia ad honorem beate
virginis Marie et sanctoruui Johannis baptiste et Brigitte
per arcJiiejnscojnim Johannem Benedicti, curato domino
Holmone. (Gammal, ehuru temliijen dålio- afskrift i Konijl.
Akademiens archiv). Enligt Peringsköld hade denna in-
skrift funnits, troligen ommålad, i den hvitrappade kyr-
kan — året u])pgifves der vara 1451 — der det vidare
heter: Arnto dmuini 14()!S est depicta curato domino Petro
Ra raid i.
* Markim. l^nligt mig af hr studeranden Wistrand
meddelad u])pgift, skola målningar finnas i vapenhuset.
Morkarla. llvalfmalningarne öfverströkos åi' 1778.
Pastors-embetets berättelse af år 1829.
* Munsö. »Framkyrkan är i taket målad.» Pastors-
embetets berättelse af ur 1829.
t * Odensala. K^■rkans trcnne hvalf äro målade. I
choi-hvalfvet ser man Treeniglieten samt flera bihlci- nv så
väl n}a som ganda testamentet, de senare af sådana till-
dragelser, som ansågos bete(;kna ett eller annat moment
') För dessa iirtal och liera andra genealogiska upplysiiinnar liar jag
att tacka lians Excellens lliksinarskalkeu grefvc (J. A. Spane.
393
af återlösningshistoricii ^). Sji ser man t. ex. Bersabe,
som hos Salomon bönfallei* för Adonia, Hester, som knä-
böjer för Asswerus, Kain och Abel, Josep, som, med ett
rep om halsen, sänkes ned i en af tegel murad cistern
(derbredvid läses inskriften ecce somniator noster venit
venite etc; i bakgrunden ses den föregående tilldragelsen,
hur Josef kommer nedböjd under bördan af en påse och
én kruka), Jonas, som kastas i gapet på fisken, Rex
pharo, som med sin här förgas i Röda hafvets tegelröda
böljor o. s. v. Ofverst i livalfvet ser man åtta englar,
hvar och en bärande ett upprulladt band, hvilkas in-
skrifter tillsammans l)ilda de två första stroferna af en
sång de beata virgine, hvars författare är okänd:
Ave, rnciris titeila,
Dei mäter alrnu,
atque seinper virgo,
felix cell porta,
Snmens illnt ave
Gabrielis ore,
funda nos in pace
mutans 9t[oinen Eva] -).
I detta hvalf ser man äfven erkebiskop Jakobs örnfot
och kyrkovapnet med korset. De andra hvalfven inne-
') Denna afsigt är snart sagdt allestädes i ögonen fallande, och här
i Odensala uttalas den uttryckligen i inskrifter, sådana som dessa: /eCgitur)
regum iij" q{\\oå) ioab venit ad abner i(n) dolo et tra(\\)sri.vit eii(m) gladio.
ioab sig(n)at iuda; och (om Davids seger)
Signnns te, Christe,
GolUa(m) conteret iste.
-) Ave, hafvets stjerna,
Jesu hulda moder,
ständigt rena jun!i;fru,
siilla himla-ingänj;,
tag det engla-ave,
Gabriel dig sade,
gif oss fridon Ijufva —
motsatt Kva-naiiinet.
Fortsättningen står att läsa i Simrocks l.auda 8ion, 2:a iippl. s. 346 f.
Stella maris skulle vara en (UVersättuiu"- af det hebreiska Ä/iriain.
394
hälla hvarjehanda scener ur den bibliska historien, bil-
der af evangelisterna o. s. v. Målningarne äro särdeles
väl utförda. Någon uppgift om målaren känner jag icke,
men hans nationalitet röjes måhända af inskriften vera
pessima deuorauit filium meum Josep, der det tyska v
ersätter / i fevd^).
Ramsta. Bland målningarne förekommo vapen, till-
höriga erkebiskop Jakob, herr Sten Sture, herr Nils
Clausson till Wijk (två hvita spärrar i l)lått fält").
Peringsköld. Målningarne äro öfverrappade, men två af
vapnen lära vara skonade.
Rasbo. Den äldre delen af kyrkan målades A7ino
domini mcdliij. Bland malningarne förekommo Clipypea^
Johannw dei gracia archiepiscopi Upsalensis (Jöns Bengts-
sons) samt ett vapen tillhörigt Karidus rex Suecie et Xor-
vegie. I erkebiskop Jakobs tid tillb^gdes korskyrkan och
höjzclioret. Perin":sköld.
Rasbokil. Målning har här tunnits jämte vapen.
Tvenne sköldar med tre kronor och korset äro afbil-
dadc hos Scheffer.
Rogsta. Målningar sågos genom kalkrap])ningen af
Ekdahl.
Ryd, Östra. Målningarne i kyi'kan utfördes, enligt en
redan längesedan stympad inskrift år 1449, af Johannes
Iwan, i);i herr Johan Christerssons (Vase f 1477) och fru
Birgittas (tre sjöblad) samt kyrkoherden Matthias Eriks-
sons tid. — Denna inski-ift, som förekom i vestra delen
af kyrkan, kan icke afse chorhvalfvets ornaments- och
vapenmålningar, ty bland vapnen förekommo äfven arma
Kdilll Karull dei gracia ejmcopi Lincopensis etc, och
^) I Odensala Hnncs cU ganska väl arbetadt altarskåp, skulpteradt
är 1514, med bilder af Juuf^lrmi, de tolf apostlarne (Paulus inräknad)
samt liclsroiieii Martin, Anna, Lars, Katarina (af Alexandria), Erasmus,
I5ari)ara, Olof och Erik (alla uannKMi äro utsatta). — Predikstolen var,
enligt anteekniiif? af Hadorpli. iiiälad är 1581 af Nicolaus Andree pictor.
*-) Kvrkan målades således 1470 — ir)03.
395
Ketil Carlsson blef icke biskop förr än ar 1459. —
Altarskåpet hade följande inskrift: Anno dontini mille-
siino quadringenteswio octafjesinio octavo ipso (lie johannis
et pauli matyrum [den 26 Juni] completum ef<t opus istius
tabule per me johannem sculptorem per auxilium excellen-
tissimi nobilis viri doniini Johannis Christiernsson^ domine
bririitte axoris ejusdem et domine Mathir erici. sit deo laus
et (jraciarum actio. Sancte Martine ora pro nohis ad
deum. Hadorph. — En knap])hä)idig beskrifning af mål-
ningarne, som kommo i dagen år 1836, och klena af-
bildninoar förvaras i KonjJ^l. Akademiens archiv.
Rö. Gamla malninoar omtalas af Perinofsköld. Kvr-
kan var år 1829 nyligen hvitlimmad (första eller andra
gängen?).
Skefthammar. Bland målnino-arne förekom konuns'
Gustafs vapen, hållet af en riddare och en biskop (sam-
ma vapen som i Forssa) samt inskriften: cmno domini
mdxxx . iiij favore illustrissimi viri et domini cujus hec
Slint insignia, Gostaui Suecorum Gothorumque regis, de-
picta est hec ecclesia ad laudem et honorem domini nostri
ihu xpi et [matris ejus?] marie.
Skuttunge. Kyrkan har haft »ansenlig, gammal mål-
ning», med inskriften Anno (domini) mcdlx . . dejncta est
hec ecclesia per ondream erikson, domino Lanrentio Olaui
cnrato, Joltanne et Olavo Baang curatorihus . . . prt^seiddtus
in eadem in honorem sancte trinitatis. I södra livalfvet
fans »Hjulstadsherrarnes [Sparre] vapen och en Biskop
ofvanföre, inunder Båte-vapnet» [konung Carl Knutssons?].
På hvalfbågen förekommo tvenne vapen, »l^iskopsvapnet
och ett annat». — I choret funnos tvenne stolar lik-
nande de i Enköping och bärande inskriften: /fi>c opus
coiiipletum est anno domini milleno (juingentesimo per Litn-
rentiiim Nicolai in Enecopinge, Ericus Olavi ciiratus in
Scutunge'^^). Peringsköld.
^) Om det är rätt, att Skuttungc-stolarna liknade chorstolarua i
396
Skön. Målninofar från 1400-talet syntes o-enom hvit-
liinnino-en. Ekdahl.
f* Solna. I ett f. d. vapenhus å kyrkans södra sida
finnas mahiino-ar, såväl i tunnhvalfvet som å öfre delen
af väo-garne. I taket äro slingor, utgående från fyra
mer och mindre fantastiska figurer i hörnen. En af
dem är l)eskrifven i Dybecks Runa för ar 1844, s. 71 (med
pl. 8), samtliga malningarne i Mandelgrens Monuments
Scandinaves pl. XXXIX och XL. Dä dessa teckningar
icke äro fullt korrekta, anser jag det nödigt, att bifoga
några anmärkningar, helst som väggmalningarne äro af
o*anska stort interesse.
Dessa väo-f>-malnino:ar framställa de sista stunderna på
dödsbädden. I alla ser man derföre den sängliggande
sjuke. A taflan N:o 1 (innerst å östra väggen) håller en
djefvul upp syndaregistret, skrifvet på ett dokument med
två sisrill. Af inskrifterna kan man ei läsa mer än: [ecce
pecc]cri</ tu<r och Locci(li>fi" eller [auare vixil.s^'. 2.
En engel och Petrus med nyckeln stå vid bädden, en
tupp sitter a en pelare. Engeln säger: Xequaqtiam
(lespeiM^^. Djefvulen Hyr, sägande Victoria ?mc7a' [icke:
noctel nidbi. 3. Djeflar peka pa ett förrådshus med
hvarjehanda goda saker, en menniska pekar på ett barn.
Man kan läsa inttini |o: intendel tlicsauro samt ^^»'owzV/^as
a|yyr/L^i!^|. 4. En engel sträcker handen öfver den dö-
ende. Af inskriftei-iia synes: I ne intcnlc/r/,s' [amicisl,
Enköping, ocli dcrtill kommer, att de förra voro förfärdigade af eu man
friiii Kiikfipii)-"-, ligger det nära till hands, att anse samma man liafva
sknrit bänkarna i hemstaden, ehuru detta icke skedde förrän 1536.
Om samme man äfven skurit Weckholms-bänkarne, känner jag icke. De
tyckas sakna ärtal, men torde kunna ganska väl dateras med tillhjelp af
de åtta vapen, som förekomma bland sniderierna. Jag liar ieke sjelf
sett dessa ehorstolar, oeh de iippgilter om vapnens innehall, jag funnit,
äro sä olika, att jag icke f. n. vill l)ygga pii .■nniat iiii (ler])ä, att herr
Stens och fru Ingeborgs vapen der förekomma. J)essa stolar skulle såle-
des hafva tillknmmit under perioden 14G8(y) — 150:). Det är således icke
()tiiiikh;nt, att har-- Nilsson arbetat äfven dessa.
397
no7i sis auaivua] och l(|uid| f(icia{m). 5 (pa östra sidan
om yttre ingången) nu nästan utplånad. Inskriften ly-
der ecce qua{in) peua{m) pati{t\\Y). 6. Pa andra sidan
dörren en djefvul, nästan utplånad; äfven här har kanske
dödsbädden varit afhildad. 7 (ytterst a vestra väggen).
Christus står vid dödsbädden med gisslet i handen. En
djefvul utropar: lahores amisi. 8. Djefiar bjuda den
döende kronor, hvilka ega ett helt annat utseende, än
herr Mandelgrens teckning visar. En inskrift lyder:
Gloria{r)e tue,<< [o: tu es] yi??i(us) [o: firmus] m/j[de|. En
annan: 7(n) pacie{n)cia perseuei^asti; af den tredje »exal-
tare te ipsum» tyckte jag mig kunna urskilja slutet \).
9 och 10 utplånade. Ofver ingången till kyrkan ses Gud,
inbjudande med orden venite etc. Deröfver har kanske
funnits den elfte taflan af dödsbäddsscenen, visande den
slutlio^a segern.
Herr Weio-el i Leii)zi£>- har nylio-en offentlio-o-iort en
fotografisk kopia af en dyfbar inkunabel i hans samling,
ett exemplar från midten af 1400-talet af en bok, bä-
rande titeln Ars nioriendi. Der förekomma elfva döds-
bäddsscener. Solna-taflorna, som äro mer knapphändiga,
förråda i en del detaljer och särskildt uti inskrifterna
en mycket nära frändskap till denna Ars moriendi.
Spånga. »Gammal andelig målning». Man kan an-
taga, att denna förskrifver sig från erkebiskop Jöns
Bengtssons tid, hvars vapen fans såväl å en ehorstol
som i fönstret. Hadorph.
^) Hvarkeu herr Maiulclgren eller herr Dybeck har kunnat upplösa
förkortningen af Gloriare. Herr M. läser för öfrigt Glorin; tues et finis,
hvilket icke gifver någon mening ocli, livad än värre är, fullkomligt stri-
der mot originalet. Den andra inskriften har herr M. ätergilVit med
perseuerancia paciencia(!); han har dessutom fördelat orden pä tvenne
delar af bandet, eliuru i origiuiilrl hela inskriften står på en linie. Med
erkiiunande af herr Mandelgrens nit och intresse för var ganihi konst,
mäste man beklaga, att hans arbeten ölVertlöda af fel, hvarjiunte de un-
derstundom förråda en ganska stor okunnighet i saker, som icke borde
vara främmande för den, som vill studera medeltidens kultur.
398
Staby. Malacl under erkebiskop Jakobs tid. Pering-
skr)ld.
Svingarn. K}rkaii liai- varit iiialad. I ett fönster
suto fyra .sköldar med erkebiskop Jakobs, kyrkans,
Sparre- och Tottslägternas vapen. Peringsköld, Fönster-
mälninoarne voro kanske samtida med takraålnino-arne.
f * Söderby. AHa fyra hvalfven hafva målningarne
bevarade. De innehålla de vanliga bibliska scenerna,
dock äfven något mera ovanligt, t. ex. de fyra af Christi
förfäder Arain, Aniinadab, Xarisson och Booz samt en
bild, framställande Eva, hallande ett äpple, inför den
på stjerten stödda ormen. Gud synes ofvanför i trädet.
Man torde få förklara detta, alldenstund Adam l\r från-
varande, såsom en framställning af Evas första frestelse^).
Inskriften är omöjlig att tolka. Det vestligaste hvalf-
vet, som ganska mycket påminner om Bromalningen,
har bilder af S:t Gertrud och S:t Barbara. I chorhvalf-
vet finnes Fader vår på svenska: Contra superhiam: Fa-
der vaar .soUn) ar i /limblo(m) hcelgat[h?] vari thit nampn.
— Contra anariciain : iilkornr thit rijke — Contra ...
iiKir (?)..: -^va <i{'^) iordene .vo(m) i himhhm. — [Con-
ti'a I (rlff 0S.9 i dag vaar . . dagliga brodh. — Con-
tra i ra ni: ok förlitat oss raarn syndeiy) som vi ok forla-
toin (slutet felas). — |('ontra| la.mriam: ok ledh oi^s eg i
(slutet felas). — Contra inridiam: vtan freha oss aaff
oii.dho'-). Detalierad bcski-ifiiinu- i Konn). Akademiens
ai-chiv').
') Jfr fig. ;it; i Mr.s .liiiin-ons History of our Lord. Vol. I s. 101.
-j M(.'<1 ii<)j(? k;iii i;i,i; iii.ddclii, iitt erkebiskop Troil, vid en visitation
i Siiderby ar 1789, fiirordiiiidc, »att dessa inalniiigar icke tiiigo genom
livitlinniing öfverstrykas, utan .skulle hibeliidlas säsom vitnen af målare-
konstens och i synnerhet färgernas anläggning för 3 ä 400 år sedan.»
') Kyrkans kalk har en gammal fot med följande inskrift: •^ ego
»•KTKVS PIIE.SUITKII DK HlN(;H()llv1-:llKI)I 1<1LIVS ELAVI ET GEkJjrUDIS I)E
SAMO DKDI ISTVM (Al, KEM l'KO A.MMA PAUENTU.M MEORU.M l'U i:i)ICTOUUM.
iJeune Peter Elofsson torde vara den »Petrus rector ecclesie Ringhoheredlu»
(Rimboj som ilen Ii Juni 1 .-)03 köper gods (Diplom. Suecan. N:o 1400)
399
* Tegelsmora. Måliiingarne äro aftecknade i lu- Maii-
delgrens Monuments scandinaves. Att döma efter lians
teckningar, hafva de icke obetydlig likliet med lual-
ninofarne i Edebo. Bland helo-onbilder kunna nämnas
S:t Helena (kejsarinnan) med korset, S. Antonius med
sitt T på kappan och grisen, S:t Katarina af Sverige
och S:ta Birgitta i Vadstena-nunnornas drägt; Birgitta
har boken, Katarina liljan, en lågande lampa och liin-
den. Märklio; är fiij. o å 1)1. XXXVI. En enii-el med
spjut, blåsande i ett horn, synes jaga med hundar, af
hvilka en biter i bakbenet en enhörnino-, hvilken tao-er sin
tillflygt till jungfru Maria^), som sitter med en rosbnkett
bakom sig inom en inhägnad (hortus conclusus, Höga
visan 4: 12). De andra hundarne förfölja en i-äf och en
hare").
Tensta. I choret fans inskriften: <nint> domlnl ni" c
(h xxxvij'' pictuf< erat coriis isi(^ in hninirt'/!! iliiL xpi et eius
gloriose matris rnarie per numus Johannis Bosenrod/t, ip.so
auxiliante qui fecit mnndmii ex nichUo. Vid sakristiedörren
var målad en väpnad riddare, hällande ett Oxenstierna-
vapen; framför S:t Petrus, S:t Barbara, 8:t Margareta
och den 17 Maj 1310 äv skyldig erkebiskopen 3 mark silfver (= 13A mark
poniungar. Diplom. Snecan. X:o 16(17). Rhyzelius vill liafva kalkens
gitVare att vara deu Petrus, som sedan blef biskop i Vcs^teräs oeli dog
år 1299, men kalkens stil är icke sä gammal, att den går upp till tiden
före Peters episkopat. Rhyzelius har för öfrigt icke styrkt sin åsigt med
bevis. Såmö linnes ännu i Söderby socken.
*) Enligt legenden är enhörningen ett skyggt djur i iiknen, nästan
omöjligt att fånga. När han förföljes af jägare, tager han gerna sin till-
flygt till en ren jungfru, i hvars sköte han lägger sitt hufvud; endast
dä kan han fångas. Innocentius TIT säger dcrföre på ett ställe: capiatur
in amplcxu virginis etiam unicornis. Enhörningen vid jungfruns knä
beteekuar således hennes renhet. När denna bild förekommer, är det van-
ligen tn engel (Gabriel), som jagar med tre hundar. Jfr Kreuser, Wiederum
cliristliclier Kiroheub ; s. 333. I Tegelsmora målningen äro hun-
darne också tre.
-) Förekommer haren här allenast al' en tillfällighet, eller är det
någon symbolisk betydelse, som förklarar hans uppträdande här och i
Titians La vierge au lapin?
400
och S:t Olaus rex. Bakom honom stodo S:t Katarina, S:t
Dorothea och S:t Lars. Utanför choret är mellan tvenne
fönster målad en »oxenstiernsk riddersman» knäböjande
för S:t Erik^). I tre af kyrkans fönster voro vapen
målade, uti ett Oxenstierna- och Gren-vapnen (Christer
Bengtsson och Margareta Gren 1450 — omkring 1476).
Vid fötterna af en S:t Görans bild funnos Oxenstierna-
och Ellinge-vapnen'). — Ofver dörren i kyrkan var må-
ladt ett »djeflagästabud». I vapenhuset förekom bland
annat: 1. En grann jungfru sittande i ett högt träd
med ett bord framför sig, på hvilket funnos pengar och
tvenne öppna schatull fulla med pengar; hon säger:
Jak är en mö sa haal,
lak liafwer alla wevldenna i vall.
Nedanför står döden och afsågar trädet, sägande:
(hl breder vt penningar och (/ull,
du tänker intet jxi dödsens stand/i ^).
2. Satan sitter å andra sidan och skrifver: ego sunt
bonus homo, omnes pictores mali scriptores sunt. 3. Sa-
tan räckande skorna åt en käring, som säger: tak, käre
son, för goda skor'^). Peringsköld.
*Tolfta. Hvalfven målades under erkebiskop Ja-
kobs tid. Peringsköld. Ar 1455 den 4 Februari invig-
des en Sigfrids-bild här af erkebiskop Jöns Bengtsson.
Trefaldighets-kyrkan i Uppsala. Målades under erke-
biskop Jakobs tid^). Der förekommo bilder af Treenig-
*) Den Oxenstieniske riddcrsmaniicu var väl Iicrr Bengt Jönsson till
Salstad.
'^) Herr Sten Chiistersson och fru Pernilla Nilsdotter.
^) Sainma bild förekomraer, ehuru icke sii i'ullständit(, i IMda-uial-
niuganie af är 14U4.
*) Enligt sägnen skulle lion hatVa lortjent skorna genom alt stilla
split mellan ett älskande par, ett arbete, som liadf öfverstigit satans
krafter. .Sainiiia miiliiiiii,^ lär lialVa i'uiuiits i Kumla vapenhus (Vestraan-
laud).
■') Manne är 1477. dä ett aliatshrrf uttardadcs for dem, som Ije-
sökte kvrkanr
401
heten och af 8:t Stefan. Erkebiskopens och ett Gyllen-
stjerna-vapen') förekommo der. l^eringskökl.
I* Täby. De vackra måhiingarne i kyrkans fyra hvalf
äro väl bevarade. De förråda den alb-a närmaste lik-
het med Odensala-målninirarne. Af särskildt interesse
är en bild i det vestligaste hvalfvet: Döden spelar schack
med en ung man. Båda sitta på samma sida om Ijrä-
det. Ynglingen lyfter med en förskräckt min en pjes
från fletta, och Döden säger: j(å (s\))el((r tik mat. Jag-
ville framhålla den svenska inskriften som en antydan
om en svensk konstnär, så vida icke i Odensala-målnin-
sfarne ordet fera skrefves med v i stället för f. ■ — En
detaljerad beskrifning, af mig uppsatt, förvaras i Kongl.
Akademiens archiv. I kyrkan tinnes ett väl snidadt
altarskåp, som måhända är arbetadt af samme man, som
mnlat kyrknn.
Uppsala, Gamla. Mellersta delen målades under er-
kebiskop rlöns Bengtsson; Oxenstierna-vapnet förekom-
mer a ett pai' ställen. Högchoret målades under konung
Gustafs tid, hvars vapen fans der (vasen i den fyr-
delta skölden med tre kronor och lejonet). Pering-
sköld.
Vada. I hvalfvet funnos bilder af apostlarne, livar
och en bärande en remsa, på hvilken en del af tros-
bekännelsen var skrifven på svenska. Peringsköld.
Vadsunda. Målningar från erkebiskop Jöns Bengts-
sons tid, hvars vapen jämte tre kronor förekommo der.
Perinosköld.
^) På »S:t Eriks Tafla» förekommer också Gyllenstjerna-vapnet, äfven-
som herr Stens sjöl)lad, önilbten och Bonde-vapnet. Det sistnämnda
tillhör sannolikt herr Tord Filipsson, Upplandsla<i-niannen. Gvllenstjenia-
vapnet torde tillhöra herr Erik Eriksson d. a. eller d. v. Näp;ra af vap-
nen bäras af de i malningarne framstälda riddarne, en anachronism, som
icke är mycket att undra pa. Ännu ett vapen tinnes, som knappast är
ditsatt af samma skäl: »c\\ sköld med nåijva hlä och 2:ula bjelkan) (Pe-
rin<;jsköld) d. v. s. samma vapen, som förekommer a llolmgcr Knutssons
tapet i Statens Historiska Museum.
Antiqr. TidskrijI. 20
402
Vaksala. På hvalfvet i södra choret säg- man ett
Oxenstierna-vapen och deninder S:t Anna hallande Maria
och Ijarnet på sina knän. Perincr.sköld.
Vallentuna. Målningar från erkebiskop Jöns Bengts-
sons tid. Peringsköld.
* Valö. Målningar, utförde under konung Gustafs
tid, hvars vapen finnes öfver predikstolen. Peringsköld.
Pastorsembetets berättelse af år 1829.
Vendel. Kvrkan inviixdes år 1310^). Bland nialnin-
garne förekom följande inskrift: (tnno incdl prima de-
picta e.^t et tabulata') ecclesin ista in honorem beate Marie
uirginis, cui sit laus honor et sempiterna gloria. På väg-
gen funnos fyra vapen, van Tienen, Krummedik, Bjelke,
Sparre'^). — Klockan var gjuten år 1471 in honorem
Marie inrginis glorione. Peringsköld. \ id ingången till
ohoret fans här samma inskrift som i Film (nistice buck
o. s. v'*).
Vessland? "Ini inga nionunienter mer än erkebiskop
Jakobs vapen». Peringsköld.
Viksta. liland målnin<2:arna lästes: Anno domini mil-
lesimo quingentesimo tertio depicta est ecclesia in honorem
Dei omnipotentis et matris Jesu ('hi^isti et sancte crucis
ac sanctarum imdecini millium virginuni. sif deo Utus.
Erkebiskop Jakobs vapen fans. I^eringsköld.
Väddö. Målad i katholska tiden. Pastorsembetets
berättelse af år 1829.
^) Enligt uppgift i Eriks-legenden. Script. rer. siiec. IT, s. 308.
'-) Betyder t;iljiilata »försågs med altarskåp» (tahida)?
•'') Herr Sten Turesson (Bjelke), som lefde in pa 1500-talet, var
gift med fru Anna, dotter af herr Bengt Fadersson (Sparre) till Engsö.
Herr Stens farmor fru ^Margareta (gift med herr Ture Stensson till Fo-
gelvik oeh Kräkeriim) var dotter af herr Erik Krummedik och fru Beata
van Tienen. Vapnen fcirekomnio således icke ibland malningarnc.
*) Bland malningarne skall, enligt Dijkmans Antiquitates eoelesiasticre,
s. 151, hafva förekommit en framställning af S:t Katarinivs af Alexandria
martyrdöd samt inskriften : Virgo dum damat e celis angelus adstat. Per-
cussa ffladio ilat lac pro sanijidne collo.
403
f Åker, Vester-. M;iliiingarne öfverrappades ar lGö2,
men vid ett besök iinievarande sommar blottade jag en
del af dem, och fann a södra väggen i vestligaste hvalf-
vet scener ur lidandes historien samt å norra chorväg-
o-en en Maria, hörande till bebådelsen. Malnino-arne äro
tvdligen af de bättre från crkebiskop Jakobs tid. För-
samliniien har af Kono:l. ^[ai:t be<2:ärt ett anslao; till
mälninijarncs renoverande, och det är höoelio;en att ön-
ska, att detta må beviljas. I denna kyrka tinnes fru Ram-
borgs till Wijk graf med en praktfullt graverad kop-
parhäll.
Åkerby. Målades under erkebiskop Jakobs tid. —
Ett altarskåp med S:t Clara och S:t Ursula samt den
senares historia, målade å de dubbla dörrarne. Inskrif-
terna äro plattyska. På norra sidan af kyrkan ett litet
altare med tvenne helgonbilder, såncta clara och sancta
URSCiLiA^). Peringsköld.
Åland. Målningarne voro öfverrappade ar 1829.
Perinfjsköld har antecknat en inskrift, utan att ang-ifva
hvar i kyrkan den fans:
Virgo salntatur
itutpta manens gravidaUtr.
Kniit a tristi
baratro nos passio Christi.
Absque dolore paris
virgo iiunia niaiif^-).
') Att namnen äro skriina med majuskler, bevisar icke nödvändigt,
att bilderna äro synnerligen gamla. Mot sista slutet af medeltiden upp-
tog man åter majuskler, något olika de äldre och ofta blandade med
minuskler. Peringsköld säger, att Claras bild håller i handen en pil och
att hon har samma attribut på altartaflan, under det att l'rsula häller i
händerna en bok och ett rökelsekar samt har ett nunnekläde öfver huf-
vudet. Detta beror tydligen på en förvexling. Nunneklädet kan icke
tillkomma någon annan äu Clarissornas stammoder S:t Clara, som van-
ligen afbildas med ett eiborium i handen (det s. k. rökelsekaret). S:t
Ursula dödades, enligt legenden, af ett pilskott och pilen är derföre hen-
nes attribut.
-) »Jungfrun helsas; förblifvande ogift är hon liafvande. Christi li-
danden har förlöst oss från den sorgliga afgrunden. Utan att besväras
404
Det är kanske troligast att inskriften funnits å ett altar-
skåp, så vida icke de särskilda verserna förekommit
på olika ställen bland målningarne M-
Om vi ordna dessa målningar efter tiden, då de
utfördes, få vi följande resultater:
1. Erkebiskop Xils Alleson (1292—1305).
1. Estuna 1298.
2. Olof Larsso7i (1431—1438).
1. Tensta 1437.
3. Nils Ragnvaldsson (1438 — 1448).
I. Ekeby. 2. Fundbo 1443.
4. Jöns Bengtsson (1448—1468).
1. Alunda 1465. 12. Löfstad, Ö. 1468.
2. Björklinge 1468?. 13. Rasbo 1453.
3. Bälinge. 14. Ryd, Ö. 1449 (en del).
4. Börstil. 15. Skuttunge.
5. Danmark. 16. Spånga.
6. Erntuna. 17. Gamla Uppsala.
7. Estuna. 18. Vadsunda.
8. Fundbo 1453. 19. Vaksala.
9. Giresta. 20. Vallentuna.
10. Håtuna. 21. Vendel 1451.
II. Lena 1448—1452.
af en man föder du, juugrrii Maria». Ett altarskåp med en rad af så-
dana verspar, syftande på skåpets bilder, tinnes i Kila kyrka (Vest-
manland).
') De för dess;i nppj^ifter citerade källor äro : Peringskölds Monu-
raenta T^pplandica oeli materialsamling till fortsättningen (förvarad i
Kengl. ]5ibliotlieketJ, ]Iadorplis reseanteckningar, sannnanbundna med
den föregående samlingen, Ekdalils berättelse om sin resa i Norrland (i
Kongl. Akademiens archivj. När jag anför min sagesman, får lian npp-
biira ansvaret för ni)))gifteriias riktigliet och siirskildt fiir inskrifternas
återgifvande, livilket icke alltid synes vara fullt noggrant. Tyvärr är det
i de flesta fall nu för sent att kontrollera.
405
5. Jaloh Ulfsson (1469—1514 f 1522).
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
1.
2.
1.
2.
3.
4.
8.
1.
2.
3.
4.
5.
0.
Björklinge 1469?. 13.
Bro 1471. 14.
Bäliiige. 15.
Danmark. 16.
Ed 1487. 17.
Elfkarlebv 1489?. 18.
Frötima 1503. 19.
Giresta. 20.
Hageby 1470—1503.
Harg 1514. 21?
Jumkil 1470—1503. 22.
Kalmar 1485. 23.
Knutby 1470—1503.
Lao-ofa.
Litslena.
Odensala.
Ramsta 1470—1503.
Staby.
Tolfta.
Trefaldighetskyrkan i
Uppsala.
Yessland.
Viksta 1503.
Akerbv.
6. Gustaf Trolle (1514—1517).
Faringe 1515. 3.? Lillkyrka (1512— 1527).
Film (kanske).
7. Konung Gustaf I.
Delsbo 1530—40. 5. Järfsö.
Forssa(en del) 1530 — 40. 6. Skefthammar 1534.
Hassela 1530 — 40. 7. Gamla Uppsala.
Hokhufviid. 8. Valö.
Frän icke uppgifren tid; ganska mänga likväl troligen
frän evkebiskop Jakobs^).
7. Dannemora.
8.
9.
10.
11.
12.
Almunge.
Alnö.
Balingsta.
Börje.
Carlskyrka.
Dalby.
Edebo *"^).
Enåno^er *.
Forssa (en del) *.
llerkulberga *.
Hernevi.
(le k\ rkor, som troligen blifvit målade under er-
iir här lbi:-ad en *. iSaniina tecken kunde säkert
^) Vid namnen
kehiskop Jakobs tid
sättas vid ännu flera.
-) Kanske nuilad under konung Gustafs tid.
406
13.
Hille *.
14.
Hållnas.
15.
Häfverö *.
16.
Kungs Husby *
17.
Ytter-Lännäs *.
18.
Markim.
19.
Morkarla.
20.
Munsö.
21.
Rasbokil.
22.
Rogsta.
23.
Rö.
24. Skön.
25. Solna.
26. Svingarn*.
27. Söclerby *.
28. Tegelsmora *.
29. Täby *.
30. Vada.
31. Väddö.
32. Åker, Vester- *.
33. Åland.
Total-suninian blir således 92, men vi måste kom-
ma i hog, att denna angifver icke antalet målade kyr-
kor, utan antalet af de gånger, då man målat å kyrkor-
nas hvalf och väggar. Den föregående förteckningen,
som torde kunna ökas ganska mycket, visar att delar af
samma kyrka målats på olika tider.
Följande konstnärer arbetade inom erkestiftet:
1. Albertus, af okänd häi'komst. Namnet angifver
måhända snarare utländsk börd. Han kallas pictor, må-
lare, men äfven en gång »perlstickare». Han målade
Kumla kyrka i Vestmanland ar 1482, Kalmar i Upp-
land 1485, Ed i Uppland 1487. Af hans arbeten åter-
stå nu allenast Kumlanuilningarne, men de äro ock till-
räckliga, för att lära oss beundra konstnärens goda upp-
fattning af formerna, den fina grupperingen af färgerna
— hvalfkuporna se ut, som om de voro öfverklädda
med sammet — den lekande fantasien och figurernas
förträffliiia lif. Kunda-målninjjarne l)()rde med det sna-
raste kopieras af en dertill kompetent person.
2. Anders Ertkf<son är väl, att döma efter namnet,
en svensk. Han öfvertog frän ar 1465 att utföra en
del af målningarne i Alunda kyrka. Ungefär vid samma
tid (tyvärr kan man af årtalet icke läsa mer än mcdlx . .)
målade iian Skuttuiige kyrka. Hans båda signerade ar-
407
beten äro sedan länge dolda under kalkrappningen, som
visserligen borde bortt.ao:as.
3. Joliannes Iivan, kanske troligast en iitländing.
Han utförde målningarne i Östra Ryds kyrka och arbe-
tade sedan i Alunda, men öfverraskades af döden ar
1465, när han hade fullbordat chormälningarne. Intet
signeradt arbete linnes nu bevaradt. Tecknino-arne efter
Ryd-mälningarne, äro, såsom sades, klena.
4. Johannes Rosenrodh tyckes vara en tvsk. Han
målade Tensta kyrka år 1437. Hans verk är nu gömdt
af hvitrappningen.
5. Joliannes Stenrath, boro-are i Lvbeck, arbetade
ett altarskåp, som Conrad Rogge skänkte Bälinge kyrka,
år 1471.
6. Joliannes sculjjtor, af okänd härkomst, arbetade
altarskåpet i Östra Ryd år 1488.
7. Jördamis, af okänd härkomst, utförde år 1475
altarskåpet i Sollentuna.
8. Lars, borgare i Ui)psala, målade Faringe kyrka
år 1515. Hans verk är nu otillo-äni2:li2:t. Kanske den-
samme som
9. Lars Germundsson, hvilken ar 14U1 fullbord-ade
altarskåpet i Lena.
10. Ijars jS^ilsso7i i Enkö])ing har snidat chorsto-
larne i Skuttunge 1500, kanske äfven i Enköping 1526
och Veckholm 1468? — 1503. De sistnämnda skola vara
synnerligen väl utförda.
11. Magnus Svensson pictor, sannolikast en svensk
man, har snidat och målat ett altarskåp i Erntuna kyrka
år 1523.
12. Mans Gad målade, sannolikt pa 153U-talet,
Delsbo, Forssa, Järfsö och kanske Hassela kyrkor i Hel-
singland. Han skref åtminstone svenska \).
') Eget uoii- iorekommcv vid alldeles samma tid eii iiiiderlajrmau i
Helsing-laiid med iinmnct Miii.s g;id (href friiu ;iii^ii 1533 — 1541). Kan
408
13. JSJ^ils Andersson pictor, sannolikt en svensk man,
arbetade år 1531 en predikstol i Odensala kyrka.
14. En Fetrus biträdde Anders Eriksson i Alunda.
Det var kanske samme man som
15. Peter Jönsson molare, sannolikt en svensk man,
som målade Börstil, trolioen under Jöns Bengtssons
episkopat. Hans målning kan ej längre granskas.
Till dessa femton konstnärers namn, som i början af
det förra århundradet voro kända och hvilkas arbeten
man ännu då kunde studera, men som nu torde vara
obekanta för de allrafieste, kan man läo-o-a de namn,
som under den senare tiden börjat åter omtalas, såsom
Artand, mannen med det svenska namnet, som ut-
förde de ännu bevarade målningarne i Råda skepp år
1494, och som, enligt hvad jag hört uppgifvas, torde
hafva utfört målningarne i Gökhem (\ estergötland) och
Hakan Gulleson maler, träsnidare och målare i Hel-
singland under första fjerdedelen af 15()()-talet. Han
har arbetat en Mariabild i Forssa kyrka, på h vilken han
kallas HAAKON gullesox i flegvm; en Anna-bild i En-
ånger (med inskriften jaak haaken gulleson maler och
årtalet MVCXX = 1520), ett altarskåp i Tuna med bilder
af S:t Nicolaus, S:t Lars och S:t Stefan (nu förvaradt i En-
ånger^). Kanske arbetade han äfven S:t Urbans bild i
Hög, som invigdes år 1515.
Detta allt visar, att materialcrna till vai- medeltids
konsthistoria icke äro fa"), allenast man vill göra sig be-
det vara samma man? Denna fråga torde knappast kunna afj>-öras, förrän
man finner ett l)rcf af un(lerlaj;-inannt;n nu'd sigillet bevaradt; man
känner det bomärke, som målaren Mäns begagnade.
') Af Enängers- och 'liiua-skäpen finnas fotogralier i Kongl. Aka-
demiens arehiv (skänkta af Jlelsinglands Fornminnes-Sällskap). Af det
förra finnes en temlit^Mjn dälig afbilning i Ny Illustrerad Tidning för är
1867, s. 01. Den i sammaniiang dermcd förekoniinande uj)pgiften om
Forssaskåpets förstöring är oriktig.
'^) Med afseende pä m.ilarens ständ, Idldiiingsgrad ocli sannolika
härkomst, niä anmärkas, att de latinska inskrifterna iiro oftast myeket
409
svär att leta upp dem, samt derjämte, att denna konst-
historia icke ensamt har att sysselsätta sig med främ-
mande konstnärers i Sverio;e eller för svensk räkning
utförda arbeten, utan äfven med svenska mästares verk.
Sä mycket nödvändigare är det, att man åt detta stu-
dium egnar all möjlig uppmärksamhet, räddar det som
kan räddas, återställer det som kan återställas.
Att döma efter teckningarne af Ryd-målningarne,
var man år 1449 ännu icke länirt kommen i fulländ-
ning. Magra ornamenter spela en stor rol, figurerna
sakna lif. Det maner, som der förråder sig, herrskade
ganska länge. Bromålningarne af år 1471 höra till
samma typ, liksom Frötuna-målningarne af år 1503 samt
dessutom de odatcrade målningarn-e i Hille,
Enånger, Ytter-Lännäs (enligt uppgift) och
Tortuna i Vestmanland. För dessa mål-
ningar känner jag intet konstnärsnamn, men
jag skulle tro att de, med undantag kanske
af de äldsta, äro af svenskt ursprung. För
att förtydliga charakteren af dessa målnin-
gar meddelar, jag här hg. 20 en bild af S:t
Botvid^), och hg. 21 några ornamenter, från
Hille kyrka"^). Höjdpunkten bland målnin-
garna af denna t}p intaga, för så vidt jag
får döma efter de prof, jag varit i tillfälle
att se, Edebo-målningarna. Tyvärr äro de
icke daterade. Då jag icke sett några af de kyrkomålnin-
Fig. 20. S:t Botvid.
Hille kvrka.
dåliga och förriitla nästan fullkomlig obekantskap med språket (jtV i syn-
nerhet Söderhy-niAlningarne). De svenska iiiskrirterua iiro deremot van-
ligen korrekta.
') S:t Botvid föranledde, enligt legenden, ett underbart fiskafiinge
genom kraften af sin bön, oeh han föll för ett yxhugg. Derföre afbil-
das han med tisken och yxan.
-) Att de i dessa miiliiingar förekoniinandc magra oriKimeiilcrna
voro omtyckta och allmänt aiiväuda synes t. ex. deraf, att de förekomma
å en genom sina perlbroderier dyrbar biskopsmössa, tillhörig Vesterås
domkyrka.
410
gar, som utfurdes under konung Gustafs tid, har jag
intet att säga om deras större eller mindre slägttycke
med Hille-Edebo-målningarne. Jag är dock benägen
att tro, att de bilda en fortsättning af dessa. Kanske till-
höra Edebo-målningarne rent af konung Gustafs tid.
Af en helt annan charakter äro andra af de upp-
ländska kvrkomälningarna. Till denna grupp höra pictor
Alberts målningar (Kumla i Vestmanland), hit höra mal-
ninjrarne i Täby och Odensala (båda säkerlioen utförda
FiL'. 21 OrnameDtsrnÄliiiii'; i llilli". Gestiikl;n
af en hand), i de tre östra hvalfven af Söderb}- och
de två östra i Häfverö (de tre hvalfven i den förra och
det mellersta i den senare äro temligen säkert af en
hand, ehuru icke af samma, som målat Täby); hit höra
målningarne i Kungs Husb}', i Flöda i Södermanland
o. s. v. För att gifva ett l)cgrcpp om dessa målningai-,
hade jag helst tagit prof frän Kunda, men då detta icke
lät sifj iJföra, och då inji^a i detalj utföi-da tecknin<'ar af
denna gruppens Uppland.sk) ]k(^i- linnas, hai- jag lånat
nagi-a bilder fi'an herr Lindbergs kopior af Floda-mal-
411
ninfrarna. Fi":. 22 — 25 visa olika ornamentsinotiver. Or-
iiamenterna äro här fria från den enformighet, som cha-
rakteriserar fig. 21, de ega tvärtom det yppigaste lif.
Mjukt och ledigt slingra de sig in i hvarandra, som iig.
22 visar, och ega, utom de rena konturerna, en särdeles
Fi£f. 22.
FiK. 24.
Fig. 23.
Fisr. 25.
Fi-
Ornuiiiciitsinotii-er fr.lii Flöda. Rödcrraaiilnnd.
lyckligt vak] färg, vanligen en klart grön eller en mörkt
brun med hvita midtpartier, I de smalare hvalfpartierna
lyfter sig en slingrande stjelk, öfverst bärande ett blom-
hufvud, som ti<x. 28. Jag: skulle icke tro, att man i naijon
kyrka bland en sanding sädana blondiufvud linner tvenne
412
fullt lika livaranclra). För öfrigt skred artisten här
gerna utöfver det vegetativa lifvets område; ur blom-
kalken framtittar en fogel, ett mennisko-ansigte, eller
lyfter sig en bevingad engel. Fig. 24 och 25 visa olika
Fi-;. 2(j. Marins hiinmelstftril i ). Kloda. SoJiTniiinland.
sätt att fylla smän-e lister. Oriiamenter af dessa slag
finnas i den i-ikaste mångfald.
') Bilden skulle älVon kunna framstullii, hur S:t JNIaria Magdalena,
under sitt ökenlif i södra Frankrike, Iviles af englarne i höjden att ve-
derkvicka sig af de himmelska härskarorii.is siinger — således icke hen-
nes himmelslard. Dii alla attributer. som utmärka S:t Maria Magdalena
här saknas, och dä det är IViga troligt, att man under det madonne-
dyrkande fjortonhundratalet skidle utelemna den tilldragelse, der Jung-
frun allramest förlierrligades och livars minne dessiitoiii liradcs inom kyr-
kan h varje ;lr med stor högtidlighet (den 15 Augusti j, tordi; det vara
rädligare, att ijcnämna denna ofta förekommande, vackra grupp Jungfru
Marias himmelsfärd.
413
Som prof på dejina tidens och denna målningsgrup-
pens figurteckning har jag valt framställningen af Marias
himmelsfärd, i\<r. 26. Denna hild är ofanska vanlisf bland
kyrkomalningarna och egei' dessutom den fördelen, att
man här ser, hur konstnären förstått sig pä att behandla
såväl den oklädda som den beklädda menniskoo:estalten.
Trots vissa missteckningar, t. ex. af Jungfruns fötter,
och trots stelheten i enolaklädernas veck, c^er det hela
en renhet och ädelhet, som vitnar fördclaktio-t om
konstens tillstånd i Sverige på 1480-talet.
Med glädje må vi erkänna det som ett factiun, att
dessa vår medeltids malnino-ar e2'a ett verkliot konst-
Värde. Men äfven den, som icke kan eller icke vill
förstå detta, bör af ett annat skäl känna sig interesserad
för dessa gamla minnen. De Hesta af de uppländska
kyrkomålningarne hafva tillkommit under erkebiskoparne
Jöns Bengtssons och (i ännu större antal) Jakol) Ulfs-
sons tid, och man kan omöjligt underlåta att ställa
denna konstens blomstring i sammanhang med de starka
rörelser, som vid samma tid utmärkte det politiska lif-
vet. Det var en tid, full af partistrider. Man behöf-
ver icke länge söka, för att iinna, i hvilket förhållande
denna konstblomstring står till de politiska partierna.
Samma svenska ande, som förflyttade S:t Eriks bild i
rikssigillet och på mynten, lät pryda kyrkornas väggar
med bilder af svenska helgon, Erik, Henrik, Botvid,
Stefan, Sigfrid, Birgitta, Katarina o. s. v. Och dess-
utom, för att icke lemna ät kommande forskare att tvda
allenast bildernas språk, hafva vi ett vitnesbörd skrifvet
med målarens svärta på kvrkväooens livita kalkbekläd-
nad. De för mången främmande och otydbara bokstäf-
verna tala ett språk, som icke bör vara för oss främ-
mande, ett jubel öfver den frid, som börjar knoppas, i det
herr Sten råder för landet, och derjämte det kraftiga
lystringsropet: »veten I folk, l)åde när och fjerran, att
414
Sveriixe är herrliot o-enom sina ridc]ei"smäii och sin all-
moge». Så gifva oss dessa målningar en god hjelp för
bedömande af den kraftige ande, som icke bäfvade för de
moln, hvilka hopade sig icke minst 1485, då målar Albert
skref dessa ord i Kalmar kyrka, utan som oförtrutet
brao:te sitt verk till fullbordan, så att Gustaf Eriksson
omsider värd svensk konung i ett svenskt land.
Målningar förekomma vanligen a dörrarne till de
med skulpterade bilder fylda altarskåpen, om hvilka jag
hoppas vid ett annat tillfälle fa framlägga några iakt-
tagelser. Det är riktigast att samtidigt betrakta de sni-
dade bilderna och malnincjarne,
då de i de flesta fall utfördes
af samma hand; men för att
icke alldeles gå med tystnad
förbi dessa målningar, som vid
sidan af de större murmålnin-
garne intaga en särskild plats,
bifogar jag här tre figurer, tagna
från altarskåp i Statens Histo-
riska Museum. Fi"-. 27 är la-
nad från ena dörren till ett
skåp, förr tillhörigt Oster-Aker
i Roslagen, enligt inskriften,
arbetadt i Lybeck år 1468. Sjelfva skåpet och de inner-
sta dörrarnes insidor upptagas af snidade bilder. De
enstaka figurerna äro ganska väl utförda, ansigtena äro
arbetade med mycken omsorg och ega i rikt mått indi-
viduelt lif. Den här afbildade figuren, som vördnads-
fullt sänker sitt hufvud, är en af Österns tre konungar,
som hembär Karnet Jesus sina håfvor.
Fi<r. 28 och 29 äro tagna från en dörr till ett al-
tarskåp, som fordom tillhört Frustuna kyrka i Söder-
manland. Att döma efter arbetet tillhör det tiden 1515
Fig.
Bild frän en altnrskfipsdörr Mii8.
415
— 1527^). Fig. 28 visar en nian, som i de lyftade häu-
derna för trisslet. mot den vid pålen bundne Cliristus.
Man ville under medeltiden åt alla, som medverkade
till Frälsarens lidande, gifva ett synnerligen ondskefullt
utseende, hvilket dock ofta stannade vid det groteska.
I detta ansigte är äfven uttaladt, hvad medeltids-konst-
närerna sträfvade efter, ett omätligt djup af hårdhet
Fig. 29.
Ki"-. 28.
Fig. 28 och 20. Bilder tVrtii en iiltarskSiisdörr. Ijlö— 1527.
och bitterhet; och dock äro anletsdragen icke vanstälda.
Det ädla, regelbundna ansigtet, lig. 29, med det allvar-
liga, mycket stränga, ja hårda uttrycket, som derjämte
i sitt allvar icke saknar en viss sorgbundenhet, tillhör
Pontius Pilatus, som åser gisslingen.
^) Äfven detta skåp torde vara af utländskt arbete. Det norra sido-
skåpet i Vesterås domkyrka är säkert ett arbete af samma skola, som
arbetat Frustuna-skåpct. Det stora midtskäpet, som skiinktes af herr
Sten Sture d. y. och fru Christina, torde hafva samma upprinnelse. Det
södra altarskåpet förrader ett skiljaktigt ursprung. Altarskåpet frän Ed
(Calmar Län) i Statens Historiska Museum tillhör samma tid (1526), men
en annan skola.
416
De målade och skulpterade bilderna i detta skåp
utföra tillsamuians en serie. Man ser der törnekrönin-
gen, hudflilngningen (från hvilken lig. 28 och 29 äro
lånade), ecce horao, korsbäringen, korsfästelsen, ned-
tagningcn från korset, (de tre sista grupperna äro skulp-
terade), begrafningen (med en väl utförd bild af S:t
Maria Magdalena), uppståndelsen samt den uppståndnes
uppenbarelse för ett qvinligt helgon, troligen Birgitta.
I midtpartiet finnes dessutom nederst en rad snidade
scener från Christi barndom.
När jag besökte Frustuna kyrka vintern 1867, stod
skåpet på orgelläktaren och de kyrkbesökande hade för
sed att häntja hattarne å de mer framstående bland de
skulpterade bilderna. Dörrarne voro afiyftade och mal-
ninirarne å utsidan äro, o-en om vanvård, mycket ska-
dade. A dem afbildas, bland annat, Abrahams möte
ined Melchisedek samt S:t Gregorii messji, under hvil-
ken Christus uppenbarar sig öfver altaret.
Till hvilkcii tid och livilkct folk höra de Svenska
llällristiiiii^ariio hänföras I
Af
Bror Emil Hildebraiid.
Det har länge varit kändt, att inom åtskilliga trakter
i Sverige, företrädesvis i Bohuslän, finnas på släta berg-
ytor inliiiggna figurer af nienniskor, djur, fartyg m. m.,
stundom enstaka, oftare sammanförda i grupper bildande
stora tafior, fastän föga symetriskt ordnade. Ehuru i
höo; orad märkvärdiixa, hafva likväl dessa fornlemniniiar
först i senare tid blifvit föremål för mera noo-o-rann
CO
undersöknino- och utförliiia afhandlinf>:ar.
o o o
Pastorsadjunkten Axel Emanuel Holmberg utgaf år
1848 i Stockholm »Skandinaviens Hällristningar, arkeo-
logisk afhandling», f}'ra häften i stort qvartformat med
46 plancher, och senast har den nyligen aflidne Profes-
soren Carl Georo- Brunius år 18(58 i Lund utoifvit »För-
sök till förklaringar öfver Hällristningar med femton
plancher.» ^). Ehuru desse författare samlat materia-
lerna för sina afluindlingar på gemensam grund, före-
trädesvis Bohusläns klippdr, hafva de likväl, vid för-
') Bada författanic linlVa redan tT)ru( l)cliaiidlat detta ämne, llolm-
berg- i "Holiusläns Historia och Ikskritning», Uddevalla 1842 — 1845;
Brunius i »Nordiska Fornlemuingar», utgilua af J. G. Liljeg-ren och C.
G. Brunius, Stockholm I: 1828, och i hans Antiqvar. och Arkitekt, resa
genom Halland, Bohusliin ni. m. san\t i den i Lund utgifna tidskriften
Studier, Kritiker och Notiser.
.lnli'iv. Tidfkrut. 27
418
sOket att besvara den här otVan framstälda tVagan, kuui-
iiiit till helt olika slutomdöiiie.
Holmberg har, såsom resultat af den bevisning han
framlagt, uppstält satsen, »att de Bohuslänska och, med
fä undantao-, Nordens Ofriua hällristnino-ar ädao;alä2:2'a,
sa Väl irenom sin utarbetnino; som sitt innehall, att de
äro förfärdigade af och vitna om ett folk, som 1)e-
gagnat sig af redskap och vapen af jern»; och efter
ytterligare bevisning, till en del grundad pä de Isländska
sagornas uppgifter, kommer han till ännu närmare be-
stämning:, "att ifrä<>;avarande ristningar äro minnen af
samma folkstam, som lemnat hjeltar ät nämnda sagor,
och att tiden för dessa foridemninoars förfärdiii^ande liij-
ger inom den yngre perioden af Nordens hednatid-'\
Deinia period begränsas pä ett annat ställe i samma af-
handlinix vtterlio-are »mellan ai'en ')()() oeh 1)00. >' Huf-
vudskälet för hans antao-ande, att hällristninuarnc icke
kunna tilläoo-as Nordens äldsta innebvggare, under den
så kallade stenåldern, är hans öfvertygelse att de icke
kunnat utarbetas med stenredskaj). I^i gnind af \ap-
nens, särskildt svärdens foi-ni och saknaden af bronz-
alderns eo:endondii»a oi-nanicntstil, ansci' han hällrist-
ningarne icke heller kunna hänföras till bionzåldern,
och detta så mycket mindre, som br(jnzredskap voro
alltför dyrbara och föua ticnlio-a att användas till hugfii'-
ninjT i sten^). För öfi-iiit anser han hälliistninijarne vitna
om en högre kidtur, iiii man kan förutsätta hos ett med
metallernas och särskildt jernets brnk obekant iV)ik.
Professor l)i-iiiiius besti'ider den af llohnber"' fram-
stälda bevisningen, och })åstar i fi'ämsta rummet, pa
i^rund af sin mani^^åriiiji erfarenhet i afseeiide na stens
bearbetande för aichitektoniska ändamål, att hiillristnin-
garn(! kunnat utan svårighet tillvägal)i'ingas med blotta
') lI()l)nl)(M-g, Skaiul. lIällristiiino;ar, pag. 9, 12 — 14, 21, 74.
419
stenredskap, saint antager att de tillhöra .stenåldern; lik-
väl med£>ifvande att en eller annan i-istnin": niöilio-en
blifvit ntfurd med hi-onzredskaj), ett niedgifvande, livil-
ket äfven Holmberg vill låta gälla i af seende på ristnin-
garne i Bredarörs eller det s. k. Kiviks-monnmentets
grafkammai'e.
Det är icke min afsigt, att liär upptaga till pröf-
ning de af dessa författare framhiL-da bevisninoso-runder
för deras olika åsigter, hvilket förbjudes af det inskränkta
utrymme, som i detta häfte af tidskriften återstår. Ännu
mindre vill jag fästa mig vid de äfventyrliga försöken
att, med åberopande af främmande, civiliserade och oci-
viliserade, folks verkliga eller förmenta mvtholooiska
föreställningar, söka inlägga en m}stisk betydelse i vara
hällristningars iigurer, livilka synas mig vara alltför myc-
ket realistiska, för att med fantasiens tillhjelp böra eller
behöfva förklaras. Jag vill endast anföra några allmänna
betraktelser, grundade på hällristningarnes beskaf-
fenhet och innehåll — den enda tillförlitlio-a ofrnnden
för bedömande af deras ålder och härkomst, — samt
dercfter fi-andägga några i detta afseende upplysande
iakttagelser, jag nyligen gjort på hittills okända forn-
Icmningar af denna art inom Osteroötland.
Betraktar man de talrika af Hrr Holmberg och
P)runius offentliggjorda teckningai'ne, eller, hvad som är
ännu bättre, sjelfva ristningarne på klipporna, hvartill
jag fann tillfälle under ett besök i l)ohuslän år 1867, så
torde man nödgas erkäinia, att dessa konstprodukter,
hvarken i afseende på utförandet eller iiuiehållet vitna
om någon högre kultur. Det enda man lär kunna med-
gifva, är, att en och annan, figur röjer någon händighet
att bearbeta den h;irda klippytan. ^leii att en utmärkt
liändighet elle]* arbetsskicklighet kan vara förenad med
en lägre kulturgrad, derom bära en stor mängd af sten-
ålderns och bronzålderns vapen, redkaj) och smj-cken
4i>0
det luest ufgu rande vitiies«burd, för att icke tala om de
måiioa bevis, som i de ethiiografiska museerna erbjudas,
henitade frän vilda folkstammar i olika trakter af jorden.
Deromot söker man förgäfves bland bällristningarne den
smak i ornamentering och gruppering, som röjer sig i
kulturfolkens arl)eten. Man jemföre franiställningarne på
de förra med vara qvarvarande fornsaker frän jernaldern,
samt med figurerna och ornamenterna, som stundom träf-
fas pa vara runstenar, och den stora skilnaden faller
uppenbart i ögonen. Aldrig ser man på nämnda, jem-
förelsevis yngre arbeten dessa råa, om naturtillståndet
vitnande obscena teckningar af menniskqtigurer, som })å
hällristningarne äro mycket vanliga. Med skäl kan äf-
ven sättas i fi"äga, huruvida ett folk, som är bekant med
bokstafsskrift — (och att denna, tvertemot Hohnbergs
påstående, i Sverige varit känd långt före kristendomens
införande, är ovedersägligt), — skulle [)a samma gång
kunna begagna sig af en sa ofullkondig bihlskrift, för
att åt efterverlden förvara minnet af tidens tilldi-a-
oelser.
o
Dessa omständighetei' ansi-r jag reihm tillräckligt
vederlägga Mobubergs antagande, att hällristningarne
tillkommit mellan aren 500 och 900, — en period, då
Sveriges inbyggare stodo i beröring med fi-ämmande
länder, icke blott sjelfve tillverkade smakfulla och ända-
målsenliga arbeten, utan äfven voro i-ikligen försedda
med sådana, henitade frän de antika kulturfolkens om-
raden och från Orienten, samt reste minnesvärdar för-
sedda med runskrift, stundom med tigui-er, vitnande om
en utbildad ornamentsstil. Lika. litet kuinia hällristnin-
garne anses tillhöra Sveriges jernbrukande befolkning
under de fyra förutgående århundradena af ^■;lr titleräk-
ning, då joi"dfynden vitna, att Nordbon äfven under
denna tid haft beröring med söderns folk och gjort
bekantskap med deras arbeten. För öfrigt måste man
421
antaga, att denna Nordens befolkning ursprungligen,
redan vid skilsinessan från sina Ariska staniförvandter,
medfört en kulturs^rad, oieinförliot höo-re än den, om
hvilken hällristninorarnc vitna.
Man har som bevis på liällristningarnes sena till-
komst anfört, att man på bergtaflorna ser teckningar af
tama djur, till och med af plogens begagnande, således
antydningar om boskapsskötsel och åkerbruk, hvilka an-
tagas hafva varit okända för landets äldsta befolkning.
Att detta antagande saknar grund, åtminstone hvad bo-
skapsskötsel beträffar, torde väl nu mci-a fa anses som
en afgiord sak. Uti de <råno-o-rifter, alltså stenålders-
grafvar, hvilka under min ledning undersöktes i Vester-
götland aren 1863 och 1868, träffades bland vapen och
redskap af sten, samt prydnader af bernsten, lansspetsar
arbetade af ben af får samt af nötkreaturs refben,
äfvensom hasben af häst, de sednare förmodligen be-
gagnade som spetsar ])å spjutstången, vidare tänder af
hund, af tamsvin och af vilda djur, försedda med ett
borradt hal, för att bäras som prydnader \). Dessa fynd
lemna afgörande bevis, att de ifrågavarande gånggrifter-
nas In-ggare idkat l)oskapsskötsel, för hvilket ändamål
de med klok l)crrikning valt den fruktl)a]-a, på silurisk
grund hvilande \'estgötaslätten, den nu sa kallade Fal-
bygden. Huru\ ida de äfxcn haft åkerbruk, kan ännu icke
afgöras. Men der hästen och nötkreaturet stått i men-
niskans tjenst, är icke otroligt, att jorden blifvit odlad.
För öfrigt inskränker sig liällristningarnes antydning på
åkerbiiik, sa \ idt nuui al' plancherna till ofvannännida
båda arl)eten kan döma, till en enda tigur, vid Tegneby
i Tanums socken (Hohnberg, tab. 6 och 7, tig. 17,
Brunius tab. I, Wg. l(i), förutsatt att denna ])lifvit rik
tigt uppfattad och tecknad.
*) Se Anticivarisk Tidskrift fiii- Sveiigr, 1 Del. p;ii;-. •2.")") o. tolj.
422
Holmberg" har leinnat teckningar af djurtignrer (tab.
25 och 26, 37 och 38), i hvilka han trott sig se kame-
len, noshörningen och sköldpaddan, deraf dragande den
slutsats, att hällristarne tillhört vikingarnes stam, som
under besök i södern gjort bekantskap med dessa djur-
sla"'. Det är dock fara värdt, att nåo-on illusion ino-ått
i dessa teckningar eller förklaringar. En häst eller an-
nat djur med packning på ryggen kan under en oskicklig-
tecknares hand lätteligen fu utseende af en kamel. Nos-
hörningens horn har icke någon likhet med tigurerna pa
dessa plancher. Sköldpaddan, om en sådan verkligen
förekommer, skulle, enligt livad senare tiders fynd visat,
kunnat tecknas efter inhemskt original.
De flesta bland de afbildade hällristningarne vitna
om sjöfart och strider. Fart}'g af olika dimensioner,
med ellei" utan besättning, förekomma allmänt. Dessa
ristnino-;ir träffas vanli"'en ijå l)er»sluttniiii>ar vid insiöar
och kän' eller dalgångar, hvilka i en afiägsen forntid
bildat hafsvikar och sund, eller utgjort flodbottnar. Ke-
dan den omständigheten, att dessa insjöar ocli kärr nu
mei-a äro höo^re beläo-na än liafvet, och att dalii-ano-arnes
botten uii(h'r århundraden eller årtusenden burit "Täs
och (nllarens skördar, vitnai" att mvcket låno- tid för-
flutit, sedan här kunnat fVamga sådana farkoster, som
på de fordna sti'andkIij)porna l)lifvit afbildade, och att
således dessa bero-taflors föreställ ni nijar icke hafva n;i-
gon gemenskap med de vikingafärder, som i isländska
sagorna och jiiidra vara skriftlig;i urkunder ointiilas.
Skeppens fonii och byggniid, så vidt nian k;in dcroni
döma af dv simpla teckniniiiii-ne, IcmuM icke iiMiiot af-
görande bevis om deras nldc]-, d;i man icke kiinnei" i
livad mån den ena clhr nndni i\\' (\v, äldre folkstammarne
förstod att l)\vi><ia mci- cllci- mindre ändamalsenliofa fai'-
tyg. Utan sviirighet skulle ni:in [w isländska sagoi'iias
beskrilningiii' pa sjöhjeltiiiiio rai't\g kunna framdraga
423
åtskilligt, soin icke cgcr motsvarighet på hällristiiiii-
gariie. Deremot kan man icke undgå att bland liäll-
ristningarne finna fartyg, h vilkas form påminner om de
fullkomligt liknande skeppstignrer, som icke sällan träf-
fas \)ii fornsaker från bronzåldern^). Tydligt är äfven
att i en aflägsnare tid, då landet var mera genomskuret
af vatten, l)eliofvet af fartyg, såsom medel för samfärd-
seln, var lika stort om icke större, än under den egent-
liga vikingatiden.
Framför allt synes dock vapnens form böra kunna
gifva säkraste ledningen för att afgöra frågan om hvil-
ken tidsålder hällristningarne tillhöra.
De vapen, som pa Holmbergs och Briinii planclier
talrikast förekomma i kämparnes händer, äro spjutet
och 3'xan, således vapen, som begagnats både under
sten-, bronz- och jernäldern. Men att af dessa ofull-
komliga teckningar bedöma huruvida det på stångens
ända fastade spjutbladet varit af sten, bronz eller jern,
är omöjligt. Liknande former kunna uppvisas från alla
tre aldrarne. Yxan är antingen jemnbred öfver nacken
och eggen, hvilken form, af samma skäl, icke lemnar
någon upplysning, eller ock är eggen utsvängd åt båda
kanterna. Den sednare formen förekommer både under
bronz- och jernäldern. Afven flintraejslar träffas ofta
med bred utsvänod coo- chui'u kanterna icke äro afrun-
dade så som på en del af hällristningarnes figurer.
Vigtigare äro de på dessa teckningar förekommande
sköldar och svärds-slidor. Sköldarne, med en central-
punkt omgifven af concentriska ringar, hafva motstycken
bland bronzalderns fornsaker. Svärd förekomma högst
sparsamt på de båda författarnes planclier, och aldrig
V) Pa Holmbergs plaucli, tal). A A B äro afliildadi' tvcniie broiiz-
knifvar med liknande skeppsligurer, iurijitade pii i'na sidan. Andra kunna
ses i Worsaae, Nordiske Oldsager i det Kouiil. Museum i KöpenlKinin,
2:a upl., pajr. 36, samt i Statens Historiska Museum.
424
med parerstång. På Holmbergs planch 14 och 15, lig.
37, har man vokit se en sådan i det tvärstreck, som
utgår åt ena sidan })å ett svärd, hållet af en mennisko-
iio-ur: men denna tecknino- har icke rinoaste likhet med
parerstången på de jernsvärd, som begagnades under
hedniska tiden. På måno^a menniskofio'urer förekommer
en teckning, som icke kan föreställa annat än ett sido-
gevär eller en svärdsbalia. Att sådana beafag-iiats af
stenålderns krio-are är icke antaoliot. Deremot beo-aor-
nades svärdsskidor både under bronz- och jernåldern.
Pilbågen ses på ett par ställen; men detta vapen har
begagnats under alla tre perioderna och lemnar således
icke någon upplysning om åldern. Pa Holml)ergs planch
tab, 37 och 38, tig. 126, äro tecknade två figurer, hvilka
han ansett vara sporrar. Sannt är att den ena figuren
liknar vår tids sporrar, men just dcrför torde man l)öra
antaga att hällristaren har aftecknat något helt annat
föremål. Den andra tiguren liknar icke någon tids
sporrar.
Så mycket vigtigare upplysning;! r lemiia de \apen-
bilder, som förekomma bland några nyligen up})täckta
hällristningar i ( )stergötland, af hvilka iag ansett mig
böra meddela en kort beskrifning, u])i)l}'st af teckningar.
Under en forskningsresa i nännida landska]) år 18()7
sammanträffade jag händelsevis ihc(1 Ilr Fabrikören v.
Schmalensée, som berättade att lian j)a sin hindtegen-
dom Ekensberg sett skeppsfigurei" uthuggna j)a en
kli[)phäll. Med anledning af dcinia underrättelse reste
jag några dagar derefter ut till uänuida egendom, belä-
gen i Östra Ene})y socken, l^råbo härad, näva sjön (Jlan,
och förnyade s(Miai'e pa aret mitt besök. Pa en l;ig, nå-
got sluttande klip[)a, helt nära gardens åb}ggnader, fann
jag icke ])lott flera skeppsHgurer, utan äfven vapen, de
sednare icke bui'iia al' inenniskor, utan isolerade in-
Iniggnu i den slntii berghällen, nedanför livilken en sank
425
äng sträcker sig frain till den omkring 2000 alnar af-
lägsna insjön, hvars vatten fordom sannolikt gått ända
u})|> till kli])])an. Genom Hr v. Schmalensées välvilliga
torsorg att skaffa en gipsarbetare från Norrköi)ing, fick
iao- tillfälle att låta taofa afbildnin^rar af några bland
iF
.^#^.' ^^
^^^^m^
.#
f
\
r
v-
't
r
ft
>. ^s
K'tr. 1. iSvSnl; liallristiiing.
Fii:. 2. Bi-on/.svärd i Stockli. Museum.
de vigtigaste figurerna, livilka gi})stafior nu fr.i-varas i
Statens Historiska Museum.
(ienast vid de första stegen pa 1)erget träffade ögat
tiguren af ett enstaka svärd (se ofvanstående tig. 1),
4 fot 4 tum långt, hvars klinga, bredare pa midten (4
tum) afsmalnar mot spetsen. Fästet, som iir mycket kort,
omsluter klingans andra ända, utan tecken till parerstAng.
^lan kan icke missta<2:a si":, om livilken tid detta svärd
tillhör. Det är endast under bronzaldeiii vi atertinna
426
typen för detsamma. Man jemförc t. ex. det vid sidan
(fis>". 2) tecknade bronzsvärdet eller någon af figurerna [)h
pag. 30 i Worsaaes förut citerade verk, Nordiske Old-
sager etc, eller de många bronzålders-svärden i Statens
Historiska Museum.
Ett mindre svärd af liknande form, 2 fot 0,5 tum
långt, med fäste af samma form (tig. 3).
Ett svärd (fig. 4) af liknande art. 2 fot 2,7 tum
ii
II
i
Kiji. :t. Svftrd;
linlliiÉtiiiijg.
Fig. 4. SvniJ otli !«k<il(l:
liiilli igtiiin;r-
l'"i(r. ."). Sväidsrrtsto al' liroii/. i
Stniklmhns Mujeinii.
långt, livars spets sl<iut('r under en vuud sköld, som liar
6 concentriska i'ingai' omkring centralpunkten. Svär-
dets fäste är i n.inon män olika de bada föregående
och påminner närmast om en yngre form bland ])ronz-
ålderns svärdsfästen, anträffad både i Sverige och Dan-
mark. Se t. ex., livad formen på fästets öfra ända beträf-
far, närstående teckning af ett svärdsfäste (fig. 5), funnet,
bland eu mängd andra saker frän bron/åldern, vid Watt-
holma bruk i rp|)land ;ir 1833 (Inv. N:o 612), samt, med
427
afseende på fästets iiedra ända, afhandlingeii »Fraii Jern-
ålderii» af O. Montelius, 1 haft. pag. 24, ocli figuren
137, pag. 31, på Worsaaes af bildningar. Denna form
l)a fästet tillhör utan tvifvel bronzålderns senare tid.
Skölden, som haller en fot i diameter, påminner med
sina concentriska ränder om bronzålderns sköldar (se
t. ex. fig. 20G, pag. 44, i Worsaaes citerade verk.
Ett parti af berget, innehallande ett fullständigt
fartyg samt delar af tvenne andra. (Se den bifogade
planchen 3). Det fullständiga fartyget häller i längd
vid botten 7 fot 3,5 tum. I fören och aktern äro upp-
stigande, utåt böjda stammar, mellan hvilka afståndet
är 7 fot 4,8 tum. Rodert i aktern är tydligt. Längs
åt öfra kanten eller reliniien "ar en rad af jemnstora,
nan^ot ovala kulor, som kunna anta^'as beteckna farty-
gets besättning, eller sköldar eller annan prydnad. Pa
sidan ses 19 temligen svmetriskt anbraofta runda kulor
(hålor) i det genom linier begränsade akterpartiet. Pa
den återstående delen af fartygets sida förekomma några
f;i dylika kulor jämte ornamenter af dubbels j)iraler.
Ofver och under fai'tviiet ses en diurho-ur, som måhända
skall vara en häst, en i'und sköld med 3 concentriska
ränder, runda kidor och obestämbara iigurer, hvilka möj-
li uen kunna anta^-as föreställa lösryckta delar af förstäf-
ven till fartyg^). Ofvanför det stora fartyget ses vidare
ett annat, ofullständigt fartyg med kulor längs relingen
och på sid(jrna, till en del satta i vinklarne, bildade af
en ziuzaii'-linea. Nedanför det stora fartvf>et frand<om-
mer fören af en annan farkost, nu'd 11 figurer, hvilka
t\(lli2:en föreställa farty«>ets roddare eller besättnino-.
En gru[)p af K! ma n s figu re i\ af h\ lika dock
den främste är nägot otydlig, i en rad. De Tre
') Ku bland dessa figurer liar likhet med liaiidiri^epi'!! pa de vid
Köiiiiiiige pii Fveii anträffade guldskälnrne iVän bron/.aldern. 8e A. P.
Madsen, Athildninsier af Danske Oldsaarer u"- Mindesnucrker, XI oij XII Helt.
428
första ilro temligen små (4,7 — 6,5 tum) den fjerde längst
(10 tum), derefter aftager längden, den siste är 6
tum hög. Hela radens längd är 3 fot 3,5 tum. Figu-
rerne äro tecknade })ä det råa sätt, som så ofta före-
kommer på de Bohuslänska hällristningarne, och lemnar
således ett bevis att dessa ristningar äro af beslägtadt
ursprung. Under denna rad ses ett upp- och nedvändt
fartyg, 1 fot 7 tum långt. Ofvanför
raden en svao;t tecknad rund sköld
med concentriska ränder, 4,5 tum i
diameter.
Isolerade ornamenter (lig. 6): en
oval sirat, I)iUhul af två samman-
fogade enkla spiraler inom en tre-
dul)l)(d ram af l)reda ränder. Längd
8,2 tum; l)redd G tum. Derunder
en du])l)elspiral, bildad af tre linier.
Längd .5,2 tum.
llu!ji:i»:ninii'en är med ()msor<>; jijord,
tiii-urerne, sondiji^a iinda till V-j dec-
tum djupa; botten är konkav, fudiug-
gen, men icke slipiid.
Betraktar man alla dessa svärd,
sköldar", spii-alornamentcr, ocli fi-figar,
hvilken tidsaldei" de antyda, så kan svaret icke l)lifva
annat, än — Bronzdldeni.
Diiw andra frågan torde blifva: Äro Sveriges öfriga
li;ilh'istninir«ii" af samma ai't som i-istningai'ne vid l'>kens-
berjr, och kunna således de bcxis, dessa sednare lemna,
anses bestämiiiandc i alscciide på aldcni i allmiinlict ai
denna Ijildskrift i vai-t land?
Jag anser denna fråga, böra med ja bcsvai-as, på
grund af den (■)fverensstämmelse, som i mänga väsentliga
stycken fnines mellan liäll)'istningarne i östra och vesti'a
Sverige. Den pa lioliusläns kli])poi' ofta föi'ekonniiande
o
n'
FiiT. 6. Urilhislniiiffav.
429
raa teckiiiiiircii ;if iiuuili^iii liiiurei' linnes äfven här, —
en med afseende pa folkets kulturgrad icke ovigtiii' om-
ständighet. Fartyg äro myeket albniinna och träftas
stundom fnllkomligt lika i vidt skilda trakter. ISa t. ex.
är reliniifens iiarnerini»- med klotformio-a eller aflänaa
fiiiurer ofta sedd i Bohuslän. Fartv"- med rader af
kidor läno;s midtsidan finnas hos HohnI)er(i- tal). 13,
(Taniuns socken Bohuslän), Brunius pl. IX: 1. Fyra
dylika fartyg och ett annat, med eidvla spiralsirater pa
sidan, finnas pa en klippa vid Himmelstalund nära
Xorrköpings-än i Östra Eneby socken, Östergötland ^).
Sköldar med en, tvä ellei- flei-a concentriska ränder om-
kring en midtknapp kunna ses hos Hohnberg, tab. 13,
fig. 3G; tab. 2U, fig. 88; tab. 39, 40, fig. 138; tab. 10,
fig. 27; tab. 27, 28, fig. 7G (allt i Bohuslän); Biamius
pl. XI, XIII och IV: 9. En spiralfigur, sädan som den
här ofvan tecknade (fig. G) firmes hos Holmberg, tab.
18, 19, fig. .-)2; tab. 22, 23, tig. (IG (Bohuslän); Brunius
pl. I: 12. Den enkla spiralen förekomnu'r hos Holm-
bei-g, tab. 31, fig. 9(i (Bohuslän) samt i ()stergötland,
utom vid Himmelstalund, äf\en i Resebi-o liärde i Löths
socken'). Denna öfverensstämmelse äfven i enskilda de-
lar vitnar, lika som karakteren af arbetet i allmänhet,
att bildskriften pä sa väl vestra som östra kustprovin-
sernas klip])or hör till samma tid.
Men fastän hällristningarne tydligt hänvisa på bronz-
åldern, återstår likväl ännu den frågan, huruvida de per-
^) Den nitiske forskaron i (Östergötlands forntid, llr Ia'v. Cliv. AViedo,
nu Kyrkoherde i Vestra Husbv, liar till Konyl. Vitterliets llistorie oeli
Autiqvitets Akademien, bland en stor miiniid andra samlingar, inlemnat
teckningar af Östgötska hällristningar, vid Himmelstalund (8 grupper),
vid llerrehro i Bergs socken (3 grupper), i Rystads socken invid sjön
Eoxen (3 grupper); figurerna äro i allmiinhet myeket enkla, mest fartyg,
däribland ett med mast och tlagga eller segel, cirklar med ett enkelt kors
eller med 8 radier, kulor o. s. v.
-) Enligt uppgift af Wiedc.
430
soiier, .suiii i-istat dessa råa figurer, liört till den
folkstam, som begagnade vapen oeh redska]) af
bronz, eller någon annan. Näppeligen lär väl kunna
betviflas, att hällristningarne, åtminstone en stor del
ibland dem, äro miiniesvårdar af strider, utkämpade
mellan landets invånare och li-rannar eller fVämlino^ar,
sum på sina fartyg trängt in på de vatten, livilka oni-
gifva eller i forntiden hafva omgifvit klipporna, der rist-
nino-arne blifvit inhu<i"na. liimlii^tvis bör man väl an-
taga, att det varit de segrande, som ristat minnes-
teckningarne, I sådant fall är väl mest sannolikt, att
de va])en, som afl)ildats, varit, icke segi-arens, utan
de besegrades, livilka blifvit qvarlemnade ocli af dir
segrande uppsamlats som troféer. \ oi"e detta anta-
gande giltigt, så skulle dei'af följa, att hällristningarne
vid Ekensberji' icke l)lifvit inhuui>na af bronzAldersfolket,
utan af personer, tillhörande en ainian, i dessa tiakter
bosatt stam, som sesfrande försvarat sisf niot en fi-am-
träno-ande flock af nämnda folk'). Möili«it är dock att
de angripande oeli försvarande vai"it stamförvandtei", och
således bada tillliört I)ronzaldersfolket. I detta afseende
förtjenai- anmärkas, att när de Bohuslänska hällristnin-
gai-ne framställa strider, föra k;imparne ])a båda sidor
vanligen lika l)esi<affa(le vapen.
(Jm hälli'istai-ne icke tillhöi't l)ronzålderns folkstam,
sa måste de vai'a att söka, antingen bland X(jrdens ur-
befolkning, som äniui iid-ce l)egagnade vai)en af metall,
utan af sten och l)en, eller bland den senare inkomna
jei'nalders-])efolkningen. Skall jag välja m(dlan dessa
bada } tterlighetcr, så måste jag, })å grund af de an-
mäi'kningar, jag här of\an fi-amstält mot Holmbergska
asiutcn, anse i-ikti<!:are att hänföra hällristnino;arn<' till
') r?il(lo i Boliii^iliiii ofli Ostcririitlaiid fiiiiins f^i-alVar i'r;ni hroii/.äldcrn.
Dfl jir således iVirklailii^t att. va])eii ocli stiid<T fiiiii denna tidsidder blifvit
pä klipporna inom dessa laiuNka]) athildade.
431
stoiiäldcni äii till jernaldcni. 'hig" kiiii väl icke i'i)v egen
del med säkerhet bedöma, huruvida Brunius har rätt i
sitt päståeude, att dylika ristningar kunnat utföras med
endast stenverktyg. Men jag anser detta mycket sanno-
likt, då det är allmänt kändt med hvilken utomordent-
lig skicklighet stenåldersfolket bearbetat den härda flin-
tan och borrat hal o-enom vxor af diorit och andra hårda
stenarter. Den försäkran Hr Brunius afgifvit har dess-
utom genom särskildt experiment blifvit på ett öfver-
t\i>aude sätt bekräftad^), Man har också i irrafvar, som
tydligen tillhört stenåldern, fuimit stenblock med rist-
ningar af stridsyxor, som fullkondigt likna stenålderns,
och som hafva motsvariii'a "H<>:urer bland naoi'a af Bohus-
läns hiillristningai'. Sä t, ex. i en stenaldersgraf vid
Locniariaker i Bretagne, der Hrr Lefebvre odi Rene
Gnlles träffade i en grafhög, pa 80 fots djup ifrån top-
in'!!, en i>rafkammare, innehållande en stor mäni>d vxor
och andra saker af åtskilliga stenartei*, täckt med en
') llr J. Y. Siinpson, i dess :irbete, Ai'('linio Seulpturings of Cups,
rii-cli!s »Ve. uixjii Stones and Ixocks in Scotland, Eniiland i.\i other Conn-
rrifs (Edinburg 18(j7 i 4:o), anför, pag. 140, följande, i detta afseende
upplysande berättelse: «In the Edinburgh Aiiti(|narian Museum tliere is
a block of grey Aberdeen granite from Kiutore, forming one of the
sculptured stones of Scotland, and eontaiuing upon one side two cre-
scents Ac. On the back of this härd granite Mr llobert l'aul,
the (loorkeeper of the Museum, tried for me the experiment I allude to,
and eut. iu Iwo liours, two-thirds of a circle with a flint and wooden
mallet. The lliiit used was about three iuehes loug, au iueli iu breadth,
und abont a (piarter of au iucli iu thickuess. The circle which he sculp-
tured with it in the granite was seven inches in diameter; and the iuci-
sion itself was uearly three (juarters of an iueh broad, above a (piarter
of au inch in depth, aud verv smooth ou its cut surface. Iu hewiug
ont the circle witli the thnt, its sharp ti])s from tinu; to time broke ort',
but another sliarp cdge was always immediately obtaiued by merely
turning the flint rouud.» Författaren tillägger i en not: «Mr Stc])hens,
iu his »Incidents of Travel iu Central America», suggests that the stones
elaljorately sculptured at Copau and clsewhere niay havc becu carved
with pieces of flijit or obsidiau» (Loudon edition of 1813. vol. 1, p.
1Ö4 Ac).
432
häll, på hvilken voro inhuogiia yxor, fullkomligt lika
stenålderns, fastade i krokiga träskaft').
XngoM närmare tidsbestämning i afseende pa
hällristninoarnes ålder är ännu icke möiliot att lemna.
Måhända skall geologien en dag öfver denna fräga sprida
ett ljus, som arkeoloo-en förs^äfves söker. Det må endast
anmärkas, att sjön Glan nu ligger 70 fot högre än
Östersjön. Antager man att denna insjös vattenyta stod
i niveau med Östersjöns den tid, då de på Ekensbergs
klippa afbildade fartygen, hvilka S3'nas hafva varit för
stora att släpa öfver land, dit inträngde, så mäste, ifall
man icke kan bevisa att en partiel landhöjning egt rum,
en mveket betydlio- ålder tilläo;oas dessa fornlemnino-ar.
^) Se J. Y. Simpsons uvss citerade arbete, pag. lo4. och pl. XXX,
fig. 3.
^/'
^r^aöy^ -
^v*,^> ^^
CJ^I tiiiöf.^-a J^el. c-Z:'%
rr ia.fAJ.^--^:;. '..i
(
i
i
i
1,^'-'
.-^
«
^
GETTY CENTER LINRARY
•.ii?
'j\ ' '- ^-