Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

See other formats

Google 



This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the 

publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing tliis resource, we liave taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain fivm automated querying Do nol send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each file is essential for in forming people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books .google .com/I 



„Google 



„Google 



„Google 



Diaii,zodc,Google 



„Google 



„Google 



ARKIV 



NORDISK FILOLOGI 



UTOITBT UHDEB HEDTIBEAN AT 

EMK HIATI SOPHUS BUSSE SUSTAF CeDEXSCHltU) 

HULIIAR FAU FINNUR IIM88WI 

KMSnAN kAlIIND ADOLF NOREEN LUDV. F. A. WIMER 



AXEL KOCK. 



TJUSOAHSBA B A H D S T. 



NY FÖLJD. 

ADBRTONDB BANDET. 



":*=" 



C. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ. 

LUND. LEIPZIG. 



LUHD 1906. 

DigiUedCyGOOglC 






PSc„. 



.// 






LUND 

BBBLIKaSEA BOKTRTOKB&WT 
1906 



:y Google 



InnehäU. 

Soplina Bagge, Fynuiga-Iiidskrift«!) Ill 1 

Hilding Geländer, Om dateringen kt jadövergingen S^å i 

fornisl&ndikan och fornnorekan , 24 

K. JB. WikUnd, Finsk« Itarila» 79 

Otto Hoppe, Orden råäskqffens oob beskaffad 80 

Nat. Beckman, Änm&lan av "Bidrag till Eddametriken af Hugo 

Pipping' 89 

Sigfäi Bldndal, Anmälan av "G. T. ^6ga, loelaodio- English 

Dictionary" 91 

Adolf Noreen, Nekrolog dver Fredrik Tamm 97 

Magnaa Olsen, Nogle noralee stedenavne 103 

ffrauSar (s. 103). Malangr (b. 104). Myrgja. "Mgrgr (s. 
106). *Raaa, *B^ (a. 109). Rennabü (e. 111). RiSr 
(a. 113). Skjåidr(B. 116). Svedri. SviSri (i. 119). TiOeimr 
(e. 121). Tdreimr (s. 121). 7ima (gen.), d Vimum (s. 129). 

SophuB Bagge, Nogle Ord med p af förgennansk gw i Frem- 

lyd (isl. prjénn; oldn. plégr; norsk dial, plitt) 127 

B. C. Boer, Beiträge aar Eddakrittk [Ij 133 

I. Über Orimnismil (s. 182). 

T. E. Kanten, Nordiska ord belysta af finska. Smärre sprik- 

historiska bidrag 175 

1. Fi. vorma- : nord, *v>OTma- 'orm' (s. 175). 2— S, Fi. 
ruuhi : frn. prå (fsT. -tm) 'nrholkad stock m. m.'; fi, runko 
: germ. *prunM 'trädstam' {s. 176). 4. Fi. rahna-iira. 
rån, fsT. rSM 'rån' (frn. Af(n, fsr. Rani etc.); fi. rahno- 
: in. rUna 'r&na' (s. 178). 5. Fi. vaMa \ hn. pvål, 
ST. tvål (b. 179). €. Fi. aauvo:is\, saggi 'fnktighet', 
DBT. d. lagga 'framsippra' etc. (s. 180). 7. Fi. nuha, 
«stn. ttoha (af *8ni*ra, *8noMa] : sr. snor (snår, snör) 'näa- 
slem' (b. 181). 8. Fi. raura, ravru : fVn. raurr, røyrr, st. 
rer 'rftse' (a. 182). 9. Fi. helma -.i^. hjalmr, sv. hjälm^ 
eg, 1i«lje' (a. 183). 10. Fi. artti : Syu. erta, sv. arta 'upp- 
reta' (s, 188), 11, Fi. markkum. 'mark (i ortnamn) 
(s. 184). 12. Fi. kurkku-.tvn. kuerkr (pl.), dit, d. kvårJc 
'strnpe , st. Kvarkm (s. 185). 13—16. Ti. koiao : by. kvesa 
*blemma m, m.', fi, soikia : fvn. aueigr m. m, (s. 18Q), 17. 
Fi. harju : frn. h^gr, fsv. hargher 'stenrSse m. m.' (s. 191). 
18—19. Fi, raito 'rentig' : frn. reid, nno. reid 'följe m, m.'; 
fi. raito 'isrräk' : nno. rei{d)ast 'brytas' (a. 194). 20. Fi. 
ru(ja 'norrsken', Sufja 'Lappland' : nord. 'rudja- 'rodnad' 
(b. 194). 21-22. Fi. rutn 'laxöring', fi. rautu 'forell' (a. 19B). 
23—24. Fi. ruto : fsT. rupa 'ayedling*, fi. rutja : nno. rjfde. 



ü,y,z.;üüyGüOglC 



nar.- ry('f) 'ris' (s. 196). 25. Fi. aurto, aurtua — n. Ortuff 
(■. id7). 26. Fi. vaania 'nppapftr» villøbråd' : fvn. vd» 
'inrftUniog f6r ^jnrf&ngst' (s. 198). 27. Fi. laakea -. nord. 
•lOgja- 'lig' (b. 199) 28. Pi. buUea : oord. ^J(;>a- 'flaok' 
(b. 200). 29-SO. Pi. kima 'glliuuide' : fra. skim IjasniDg', 
fi. timo:BT. Bigmmel (g. 201). SI— 38. Fi. ranioa: tor. 
d, sfrdM^a 'atraffa' m. m. (b. 203). 

Erik Brat», Härad 2 206 

Finnar Jdneeoa, Anmålan «t "Di« lieder der Alteron Edda 
(Snmundar Edda) heranag. von £, Hildebrand. Zweite rttl- 

lig umgearbeitete aufläge tob H. Gering 211 

Ernst A. Kock, Anm&Ian aT "Beowulf, mit aosfahrlicben) glossar 

herausgegeben von Horitz Heyne. Siebeute Auflage" .... 216 
Axel Kock, Om fomgutniBka Ha 216 

R. G. Boer, Beitr&ge zur Eddakritik II 217 

[III Hyndluljäd (1. Die eiukleidnng e. 217. 2. Die genea- 
logieeu a. 227, 8. Die heldeninterpolatioDen ■. 286. 
4. Die Bogenanute Tplnspi en skamma s. 246). 

J6n J6nsBon, Haddingssaga Saxa 2t>6 

Axel Koek, Vidare om ordet härad 372 

Marius Hægstad, Heir um nokre merkelege notidformer i ga- 

malnorske gjerningsord 268 

Amnud B. Larsen, Anmftlan av "H. Tendell: Ordbok drer de 

fistsvenska dialekterne. Första häftet" 287 

Emil Olson, Anm&lan ar "Storlnnga Saga i dansk orersnttelae 

red Kr. Kålnnd. Tersene ved Olaf Hanaen" 292 

B. Erichsen, Bibliografi for 1904 800 



Axel Kook, Historiska bidrag till svensk sprikforskoing . , , 888 
1, Spfcr av naaalvokaler i fbrnsvenska literatnrapråket 
(a. 883). II. Till ft&gan om behandlingen av brytnings- 
diftongen iw, io i fomgutniakan (s. 341). III. En kvan* 
titetafrftga i fomsvenakan ooh &!dre nysvenskan (s. 848). 
Elof Heltquist, Om uppkomsten af de fsv. adjektiven p& -Jt'itifl 859 
Elof Hellquist, Ett par nordiska ff-preseutier. Isl. akolla 

{skoltr, skolli); Idla 862 

EDen Jörgensen, En Oversættelse af Cantus Sororum og Sar- 

mo A&geliooB 867 

Theodor Hjelmqvist, AnmUan av "Snmundar Edda mit einem 
Anhang herausgegeben ond erklbrt von F. Detter und B. 

Heinzel' 871 

Erik Brate, Anm&lan av "Magnus Olsen: Tre orknøske rnne- 

indakrifter" 880 

Rudolf Much, Nekrolog over Richard Heinzel 881 

Axel Kock, Till Arkiv nf. XVIII, 272 ff. »86 



:y Google 



Fyrunga-lndskriften. 
m. 

Den Indskrift med den længere Bækkes Runer, som 
læses paa en Sten, der er funden paa Gaarden Stora Noleby 
i Fyrunga socken, Skånings härad, SkaraboTgs län, Yester- 
götland, blev förste Gang med Tegning udgivet af mig i 
Arkiv Xni (1897) S. 817—359. Tillige forsögte jeg en 
Læsning og Tolkning. Jeg læste: 

a. mno | ah | raginakudo toA wea 

b. unapou | su hur ah sust hnabi at kia- 

c. ^ ku{>o 

Desværre var min förste Læsning meget mangelfuld, og 
Tolkningen var helt igjennem forfeilet. Men heldigvis har 
den meddelte Tegning vist sig brugbar. 

Derpaa blev Indskriften af Erik Brate, som selvstæn- 
dig havde undersögt Originalen, i Arkiv XIV (1898) S. 329 
— 351 læst saaledee: 

G ^ 10 li 10 ,-^ 

a. runo fahlk raginakudo tojeka 

s 10 »30 

b. una t>ou | auhurah : sueih hwatin 

« 

c. bakut>o. 

Denne Brates Afhandling er det betydeligste Bidrag til 
Indskriftens Forataaelse, som hidtil er fremkommet. I det 
følgende holder jeg mig ved Angivelsen af hver Runes Num- 
mer i Indskriften til Brate. 

Den tredje, som udgav en Læsning og Tolkning af 
Fyrunga-lndskriften, var Fredrik Sander i hans Bog "Run- 
inskrifter ånyo granskade" (Stockholm 1898) S. 22—27. 



.y Google 



2 Bugge: Fyrnnga-Indskr. HI. 

Sanders Udgave har Belvatændigt Værd derved, at den med- 
deler en ny Tegning. 
Sander læste: 

a. runo kan h{&)a raginakudo tohena 

b. tma{>o u-Buhu raipi sueing hvatfcin 

c. halra{)0. 

Her har Sander uafhængig af Brate fundet den rette 
Tolkning af förste Ord runo og af tredje raginakudo, samt 
den rette Læsning (men ikke den rette Tolkning) af sidste 
Ord hakut>o og den sandsynlige Lsesning af b 19 — 20 (hw). 
I alt andet synes hans Tolkning mig ubrugelig. 

Sanders höit poetiske Tolkning, at Runerne skal i b 14 
— 18 (som han Iceser susing) betegnes som "s^erband", er 
meget ■ fomöielig. 

For anden Gang behandlede jeg Fyrunga-Indskriften i 
Arkiv XV (1899) S. 142—151 uden at kjende Sanders Bog. 
Ved Indskriftens tre fSrste Ord sluttede jeg mig til Bråtes 
Tolkning, men leeste fahi. Forövrigt læste j^ som tidligere, 
med Undt^else af hnabu(P) for min tidligere Læsning hnabl, 
og jeg opfattede kint>aku^ som et sammensat Kvindenavn 
i Akkusativ styret af at (b 21—22). 

Endelig har von Qrienberger (Zeitschrift für deutsche 
Philologie XXXIII (1901) S. 567— 570) behandlet Indskrif- 
ten uden at kjende Sanders Skrift. Efter förste Rad læser 
han först de 7 Runer i Rad 2, som er længst til hCire, saa at han 
begynder Leesningen til hSire og fortsætter til veiutre (nl- 
tanin); derpaa læser han fra venstre mod höire de övrige 
Runer i anden Rad og. endelig Runerne i tredje Rad. Th. v. 
Grienbergers Læsning er i sin Helhed folgende: 

a. runo falii[do] raginakudo toj(a) ha- 

b. unajtou suhur ah ausil- | uf nv^fn 

c. aku{>o. 



:y Google 



Bagge: Pyrunga-Indskr. m. S 

I det jfölgende skal jeg aöge at modbevifie den Bække- 
iblge, hvori Runerne i anden Rad ifolge v. Örienberger skal 

Jeg har ikke kannet OTerbevise mig om, at noget i den 
af T. Qiienbei^r fremsatte nye Læsning eller Tolkning er 
sandsynligt, med Undtagelse af Tolkningen af b 7 — 11 euhur 
og af nogle Bemærkninger om raginakudo. 

Jeg maa endog bestride Rigtigheden af hans Mening, 
at a 5 — 8 fahl skulde være forkortet Skrivemaade for fahi- 
(do] (hvilket i saa Fald maatte oversættes ved "scripsi" og 
ikke ved "ecripsit"). At der ikke er noget at indvende mod 
Præsens fahi, har jeg godtgjort ved mange Eksempler i Nor- 
ges Indskr. I S. 335, 361 f. Og i Fyrunga-Indski-iften taler 
imod en Forandring af PrBesens til Præteritum den Omstæn- 
dighed, at der, som jeg i det Mgende nærmere skal omtale, 
fSlger et nyt Verbum i Præsens. 

I min anden Afhandling om Fyninga-Indskriften bar 
jeg, som foran sagt, i det væsentlige sluttet m^ til den först 
af Erik Brate fremsatte Læsning og Tolkning af Lidskrif- 
tens tre förste Ord. Ted de folgende Ord afveg jeg derimod 
ogaaaL i min anden Afhandling fra Bråtes Læsning og Tolk- 
ning. 

Ved fornyede Overveielser er j^ kommen til den Over- 
bevisning, at Brate ogsaa ved mange flere af Indskriftens 
Ord end de tre förste har (i Modsætning til min Opfatning 
i min f5rste Afhandling) fundet den rette Læsning og tildels 
den rette Tolkning. Paa den anden Side kan jeg dog heller 
ikke nu i alt slutte mig til Brate *). Da Fyrunga-Indskrif- 
ten synes mig m^et vigtig, holder jeg det for rigtigt at 
fremsætte min nuværende Opfatoisg af den i en ny Af* 
handling. 



>) Noreen (Altül. Qruniu.' S. 340) OTerøeetter kaa Indskriftena tre féi 
■te Ord oer ItMler i det folgende egMUi Lnsningen «f flere Baner uftfgjort. 



:y Google 



4 Bugge: Fynmga-Indskr. lu. 

Förste Ord nmo Äkkns. Flertal HunkjSn "Baner" 
(Brate). Jfr. Norges Indskr. I S. 528. 

tahi Præsens Indik. 1. Pers. Ental "skriver jeg". Saa- 
ledes tolket af mig Arkiv XV 8. 143 f. efter Brate, som 
læste fahik. Jfr. faiu (?) "skriver jeg", sidste Ord paa den 
norske Sten fra Vatn (Norges Indskr. I S. 359 S.). 

Om den lille fine Streg oppe paa i-Runen skal jeg i det 
folgende tale. 

raginakudo er, som Brate har tolket det, Adjektiv i 
Hunkjön Flertal, hörende til runo. Udtalt *raffmakundo. I 
Betydning svarende til oldn. reginkunnar] jfr. Håvamål 80 
rünum . . . enum reginhunnum. "(Runer) de fra de raadende 
Magter stammende". Om Formen -Imdo se Arkiv XV S. 145. 

v. Grienbei^er (S. 567 f.) begrunder den Mening, at 
"die nordischen regin ursprünglich die unpersönlichen schick- 
salsmächte sind, nichts anderes als 'fata*" Han tilföier: "dem- 
nach kann ein adj. *raginakun&aR sehr wohl auch 'von den 
Schicksalsmächten stammend, fatalis' bedeuten und es handelt 
sich bei unserer Inschrift vielleicht nicht darum, die göttliche 
abkunft der schrift hervorzuheben, sondern den schicksals- 
mSssigen Charakter der Inschrift als der grabschrift eines 
verstorbenen zu bezeichnen". 

a 19 — 23 har jeg tidligere læst: tOA wea. Derimod 
har Brate læst: tojeka. Jeg tror nu, at Brates Læsning er 
den rette *). 



*) I tqfeka bor rigtignok, sont ogaaa Brate iadrSmmer, Bindaninsn 
for ek en iidet heldig Form. Knaon for k Iiai i denne Bindarune en Form, 
Bom ar væsentlig forskjellig fr» Formen af de to andre k-Buner i Indskrif- 
ten og aom nærmer sig til den i den kortere Ecekkes Skrift faragelige Fonn 
éi fc-Banen. I tojaka er der paa k-Bonen kun éa Sideabiv, eom gaar til 
hOire, men ingen, eom gaor til venstre, og den lodrette Stav er her kortere 
nedenfor Sideetaven end pu de to ftudre k-Bnner. Benne nheldige Form 
kar mulig sin Orund deri, at e-Bunens Form blev i overveiende Qrad be- 
atemmende for Binderunens Form. 

Naar Kvisten af fc-Bnneii er fdiet til förste og ikke dl audeoi lodrette 
Stav af fi-Bnnen, saa kan hermed sammenlignes en lignende UregelnueMtg- 



„Google 



Bagge: Tfrtiiig»-Indskr. lu. 6 

Min Hovedgrund til den forandrede Opfatning er Sam- 
menligningen af Brakteaten Nr. 56 Stephens (fra Bolbro, Fyn, 
Danmark). Her læser jeg tii höire for Hæmpen: tohek. 
Den förste af disse Runer, som j^ ikke kunde se paa Ori- 
ginalen, ser paa Stephens's Tegning ud som den angelsak- 
siske Rune for ea, men den er dog vistnok ment som en 
Form af Runen for t. Dette tohek er tydelig ensbetydende 
med det af Brate paa Fyrunga-Stenen fundne tojeka og stöt- 
ter denne hans Læsning. 

tojeka er Præsens Indik. 1. Pers. Ental med enklitisk 
tilfoiet -eka "jeg"; jfr. bateka Lindholm, haltika Brakt. Nr. 
57 Stephens, sauhekA Stentofta. tojeka, af ældre ^tatøu-eka, 
horer til det Verbum, hvis Præteritum 1. Pers. paa Guld- 
hornet findes i Formen tawido. 

Som bekjendt, svarer dette Terbum til got. tatfjan, Præ- 
ter, tatoida. Dette Verbum betyder i Gotisk "gjöre" (muetv, 
jtQåtreiv) i overfort Betydning, og ikke med Betegnelsen for 
en haandgribelig Gjenstand som Objekt. I andre germanske 
Sprog har det tilsvarende Verbum Betydningen "tilberede, 
bearbeide", tildels ogsaa "farve". Jfr. oht. zouuitmi som Over- 
sættelse af "exercebant (femim Cyclopes)", i Middelhöitysk f 
Eks. bioigt om at udruste et Skib seilfeerdigt. 

Guldhornets tawido med homa som Objekt betyder om- 
trent "udstyrede"; Udtrykket henviser vistnok til Hornets Ud- 
smykning med de billedlige Fremstillinger og tillige med den 
prydelig udförte Indskrift Jfr. Vilh. Thomsen, Arkiv XV 
S. 193 — 197 og Wimmer, Sönderjyllands Runemindesmærker 
S. 21. 

Paa lignende Maade betegner paa Brakt. Nr. 56 tohek 
"udstyrer jeg", d. e. gjör færdig med Billede c^ ^Indskrift. 
Objektet finder jeg i et forudgaaende Substantiv, som vel har 

bed i en Bindenme i Ødemotland-IndakrifteD. Her er nrtO etmnnlnn skre- 
vet nrW)niiiilnn med en Binderuae for tOi i hvilken KviBten sf t er fitiet 
til Bjiden (ikke fSrate) lodrette StaT iS e-Bonen. 



„Google 



6 Bugge: FTumga-Indakr. Ul. 

betegnet Brakteateiis Flade og som er efterfulgt af det dertil 
hörende hi "dette". 

Jeg ekal i det folgende söge at vise, at Objektet for 
tojelca paa Fyrunga-Stenen er det samme som Objektet for 
fahi, nemlig de forudgaaende Ord nmo . . . raginakudo 
"Runer, de ob de raadende Magter stammende". Jeg over- 
sætter det "udstyrer jeg". Jeg skal i det folgende tale mere 
om, hvorledes dette er at forståa. 

tojeka er uden en forbindende Konjunktion "og" stillet 
ved Siden af Yerbet fohi. Paa lignende Maade er i Ind- 
skriften paa Aagedal-Brakteaten de to Verber ifalh fahd 
"indgrov, skrev" stillede ved Siden af hinanden uden at være 
forbundne ved en Konjunktion; se Norges Indskr. I S. 199, 
jfr. S. 551 ff. 

I Formen tohek paa Brakt. Nr. 56 er h mindre oprin- 
deligt end j i tqjeka. Paa ligaende Maade er h brugt i 
nluha paa Stentofta-Stenen "nyt", af Stamme mi^'a-. Ligesaa 
i ftxihila (= got. Froila) Brakt. Nr. 99 (Damm), Kortnavn, 
dannet ved Deminutivendelsen -ila, af et sammensat Navu, 
hvis förste Led har svaret til oldn. Frøy- *). 

I Modsætning til de övrige nordiske Sprog liar tojeka, 
tohek og Arohila i Lighed med senere gotisk Udtale (Frq^'Of 
Froila) o af au foran j og foran det uoprindelige h foran 
Tokal. 

Hvis Bråtes Læsning tojeka er rigtig og dette betyder 
"udstyrer jeg", saa maa de tre förste Runer i anden Rad 
una ligeledes være feilagtig tolkede af m^ og rigtig opfat- 
tede af Brate som et Mandsnavn i Nominativ^, altsaa som 
Navn paa Runeristeren, der i det foregaaende har sagt "ud- 
styrer jeg". 

I denne Forbindelse fortjener det Opmærksomhed, at 
wne er, som det synes, Runeristerens Navn i Indskriften fra 

') Nonen (AJtiHl. Oramin.' 8. B8Ö) gjengivw derimod frohlla ved 
oldiel. *Fr4h. 



:y Google 



Bngge; Fyrtmga^IndBkr, IH. 7 

Törviken B. Se Norges Indakr. I S. 556 f. Der har jeg 
nænnere omhandlet Navoet og ligeledes nEevnt, at det nær- 
bealægtede Maudenavn umx forekommer i Indskriften fra 
Skee i Bohuslen, lidt ibr 800, som Navn paa en Runerister. 

Efter una fölger h 4 — 6 t)Ou. Dette opfatter jeg nu 
helst med Brate som NominatiT Flertal Intetkjön af Prono- 
menet "den". Formen t>ou synes mig ligesom Brate at være 
Forstadium til oldn. pau. Han fremsætter (Axkiv XIY S. 
337) to forskjellige Forklaringer af Formen |>ou. Mulig föres 
vi dog til en tredje Forklaring Ted den af Noreen (Pauls 
Grundriss* I S. 502) fremsatte Formodning, at oldn. pau er 
ligesom tvau oprindelig TotaUform for Nominativ Hankjon. 
Da er OU i poa netop den Tvelyd, som vi her skulde vente. 

j)OU sammenfatter da efter et bekjendt syntaktisk Ud- 
tryk de to folgende Personbetegnelser suhura-h suai-h, der, 
som vi skal se, angiver to Personer af forskjelligt Ejön. 

Vi bruger her den forbindende Konjunktion "og", men 
denne mangler i Indskriften mellem una og {>ou. Brate hen- 
viser (S. 351) til flere yngre Runeindskrifter, i hvilke "og" 
mellem flere Personnavne ikke er udtrykt. Rigtignok er 
Mangelen af en Partikel, som forbinder {Km med una, her 
paafaldende, da poa sammenfatter de i det fölgende nævnte 
Personbetegnelaer euhura-h suai-h, som indbyrdes er for- 
bundne ved to enklitiske forbindende Konjunktioner. [Jfr. 
Tillæg I i det (Sigende S. 22.] 

Efter t>ou folger tre Prikker, den ene over den anden. 

b 7 — 13 Buhurah udskiller jeg med Brate som et Sub- 
stantiv i Nominativ Hankjon forsynet med en enklitisk Par- 
tikel -h. Men suhnra forstaar jeg ikke med Brate som et 
Mandsnavn. 

Efter V. Grienberger, som med urette adskiller suhur 
fira ah og forstaar ah som "eier", tt^r jeg suhura som Ap- 
pellativ "Svigerfader", uagtet Formen su- ved denne Tolk- 
ning volder Yanskelighed. 



:y Google 



8 Bagge: Tyrmgp^Jjiäakt. Ul. 

sohura viser en tt-Stamme ligeeom det ensbetydende 

got. swaihra og gleveosk svare *). Det har ur i Lighed med 
oht. auéhur, tigs. smehor, swéor, gr. eKUßag, oldind. ^vägura-, 

og a. 

Man kan tænke paa Muligheden af, at forete u i Buhura 
er i forholdsTis sen Tid opetaaet af germ. we ved Indflydelse af 
u i folgende Stavelse, alteaa ved Omlyd; jfr. Noreen, Åltisl. 
Qramm.' S. 60 § 74 Anm. 4. I dette Tilfælde vilde det 
være sandsynligt, at u i forste Stavelse af suhura er blevet 
udtalt som #. I Lighed hermed har j^ Norges Indskr. I 
S. 106 for "éfter" paa By-Stenen læst ubt eller upt og jeg 
har antaget, at u i dette Ord betegner udtalens ø. 

Dog finder jeg denne Forklaring af euhura mindre sand- 
synlig, navnlig paa Gnind af det folgende Ord eusi. Jeg 
finder det mere sandsynligt, at Forholdet mellem bu- i Buhara 
og sire- i oht. suehur skal forklares af Vokalskiftet i Ur- 
sproget, altsaa som Åflyd. 

Åfiydsformen med sur- i förste Stavelse for det oprinde- 
ligere «tre- har jeg ellers ikke fundet i dette Ord. Dette 
Skifte kunde i sig selv være uden Betænkelighed, da dertil 
findes mange Analogier. Jfr. oldn. sv^n, gr. dmrog; got. 
Stamme suija- "sSd" ved Siden af Stammen swo^or i andre 
germanske Sprog; svensk Indsjönavn VtBtur, oldn. vatn <^ otfy 
gr. 'BdoQ, 0. a. v. Her er dog su- paafaldende, da derefter 
fölger Konsonanten h. Foran h maa Vokalen paa den Tid, 
da der var bevægelig Betoning, have havt Hovedtone, og der- 
til passer swe-, ikke su-. 

Formen suhura kan da maaské forklares som opstaaet 

*) Otdet hader i Glar«iuk ogs«« »är, i AlikaaatiT suer LUj. B.-1T. 
179. En nuBrkalig AkknsktiTfonn forelommer i en Indskrift med de yngte 
Boner 1 Upland, Lilj. B.-TT. 7S7, Dybeck I 101: nithr. I denne Form nyaea 
h et vagn bibeholdt tz«ditionelt tn ealdre Skrivebrug. Ted Indflydelse af 
II, iom i den nidre Fons fandtes mellem h og r, er kort e i förete Stavelaa 
her blevet til tu, vel ndtklt ji. Hellem a og j er w her foravnndet; jfr. 
oldn. hjål af *hiii3åt. 



:y Google 



Bugge: Fyrongs-IndBkr. Ol. 9 

ved Kontamination af to Stammer *gtcéhwei- og *»ugwå$t-. 
Jfr. mine Bemærkninger til auBi i det folgende. 

Det -h, Bom findes i Enden af suhnrata, opfatter jeg nu 
med Brate som en forbindende enklitisk Partikel, der lige- 
ledes i Qotisk kan have Formen -h. I Gotisk optræder For- 
men -k kun efter Tvelyd, lang Vokal og kort betonet Vokal. 
Her i Indskriften findes -h efter Endelsen -a, som paa Ind- 
skriftens Tid vistnok var kort, men som tidligere har været 
lon^ 

Efter suhurah har Stenen ifölge Brate to Prikker (og 
har oprindelig mulig havt tre Prikker); se Arkiv XIV 8. 329 
£, jfr. Xm 8. 324. Dette passer godt til den Tolkning, 
som jeg nu antager. 

Da der ogsaa foran suhurah staar Skilletegn, saa synes 
Angivelsen af en ny Person 'Svigerfader" her at være frem- 
hævet ved at sætte Skilletegn baade foran og efter. 

I b 14 —18 BUBih har Brate med rette seet en Nomi- 
nativ i Hunkjön, som ved -h er forbundet med det forud- 
gaaende subura-h. Ligeledes tror jeg nu, at Brate har Ret 
i at betragt« suai som et Kortord eller Kjæleord. 

Men jeg ser deri ikke med ham et Kvindenavn. Jeg 
fonnoder, at det appellativiske Hunkjönsord 8ud efter sin 
Betydning anarest svarer til det forudgaaende Hankjönsord 
suhura, hvormed det er kopuleret Jeg oversætter tUi suai 
ved "Svigermamma". 

Busi indeholder da ABedningsendelsen H9l, af en Stamme 
paa -SI, som skifter med -^B. Denne Afledningsendelse har 
fra fdrst af været det feminine SufBks -t, -jo föiet til en 
Dannelse paa -s. 

Nomina med Afledningsendelaer, hvis Kjendekonsonant 
er 5, kan have deminutiv Betydning. Saaledes ikke alene i 
nyere svenske Dialekter: mårrsa "liten märr", sossa liten so" 
(Hellquist, Arkiv VII S. 156). Men ogsaa ældre Dyrebeteg- 



:y Google 



10 Bagge: Fymngft-Iodskr. IH. 

nelser som oldn. bangsi "Bamae" kan i sin Anvendelse staa 
nær ved Kjæleord. 

Netop ved Slægtekabeord er Kjælebetegnelser sæd- 
vanlige. 

susi er dannet ved at foie Afledningsendelsen til den 
forkortede Stamme. Det forudsætter sandsynlig som Ord for 
'^vigennoder" enten *sukurü eller et oprindeligere *sagttrs, 
jfr. got. stßeährS, glsvensk svåra. 

I det fællesindoeuropæiske Ord for "Svigermoder" laa 
Hovedtonen paa sidste Stavelae (oldind. fvacré-, gr. éievQå, 
oht. sniigar^ age. sweger). Her kan Aflydstrinet su- allerede 
have forekommet i Ursproget, men her skulde germansk 
Sprog lydret have g, ikke Ä, i Indlyd. 

Afledningsendelsen st, som skifter med -ßjo, forekommer 
bl. a. i oht chebis "Frille", ags. ci^es. Dette vilde i Gotisk 
hede *kabisi. At dette Ord engang ogsaa har været svensk, 
viser gisvensk hæfsir m. "Mand, som lever sammen med en 
Frille». 

For Manden er her det egentlige Slægtskabsord Buhura 
"Svigerfader" bibeholdt, medens det i Form tilsvarende Ord 
om Kvinden her er fortrængt af Kjæleordet susi "Sviger- 
mamma". Paa lignende Maade trænger ogsaa andensteds 
Kjæleord lettere ind, hvor der er Tale om en Person af det 
svagere Kjön. F. Eka. i Middelhöitysk er for "Farbroder" 
det gamle vetere bibeholdt, medens "Faster" betegnes ved et 
Kjæleord hcfåe. 

Den Omstændighed, at jeg ikke i noget andet germansk 
Sprog kan paavise et til stiBi svarende Ord med Betydning 
"Svigermoder", kan efter mit Skjön ikke gjendrive min Tolk- 
ning eller gjöre denne overveiende usandsynlig'). Thi netop 
fordi suai efter min Opfatning er et Kjæleord, behöver dette 



■) For snM Bjues mig Bet;dniiigeii "SvigermMtmw" eftsr Sonunan- 
beengen aandsynligere, ond *X det sknlde vsre en Ejæleform enten for "BS- 
ater" eller med Betjdning »f "STigerinda (Enatras Søeter)". 



„Google 



Bagge: Tynuiga-tiidakr. HI, 11 

Ord ikke at have været brugt eller kjendt i atort Omfang 
enten i Rum eller Tid. 

Bette kan oplyew derved, at Norges mest gammeldags 
Bygdemaal Sætersdals-Maalet har af Slægtskafaeord flere Kjæle- 
former, som ikke bruges eaaledee eller saa almindelig i andre 
Bygdemaal, f. Eks. bsa for "Broder", titta for "Söeter". 

Det sluttende i i susl, efter hvilket Partikelen -h op- 
træder, var paa Indskriftens Tid vistnok kort, men har tid- 
ligere været langt 

Nominativen susi af en Stamme stui- i Skifte med su^S- 
afviger fra historisk nordisk Sprog og stemmer overens med 
Gotisk deri, at den mangler Nominativsmærket -r. 

8uhura-h susi-h indeholder to Personbetegnelser, for- 
bundne ved den to Gføinge satte enklitiske Partikel -h . . . -h. 
Jeg skal andensteds begrunde, at paa Brakt. 106 to Adjektiver 
er forbundne ved -h . . . -b. Partikelen -h eller -uk bruges i 
Gotisk kun til at forbinde Sætmnger. Brate sammenligner 
Brugen af -h . . . -h her i Indskriften med Brugen af re ... re 
i Græsk, -que . . . -^pte i Latin til at forbinde enkelte Ord. 

Ved suhura 'Svigerfader" og susi "Svigennamma" for- 
staar jeg den Äfdödes Svigerforældre, i Forening med hvem 
una sætter Mindesmærket Svigerforældrene nævnes i Ind- 
skriften ikke ved Navn. I nordiske Indskrifter med den kor- 
tere Rækkes Runer er det ikke sjælden Tilfældet, at det om 
de Personer, som har sat Mindesmærket, angives, i hvilket 
Slægtskabsforhold de har staaet til den Äfd5de, men uden 
at deres Navn nævnes. 

Jeg skal senere tale om den lille Skraastreg oventil paa 
förste Stav af Runen for h i susih. 

b 19 — 24 har Brate læst hwattn. Runerne at er skrevne 
Bom Stupruner; derom skal jeg senere tale. Brate opfatter 
hwatin som Dativ af den Dödes Navn, hvortil Nominativ 
^1 have lydt *Swata. 

Dette sidste holder Jeg for ikke rigtigt For det förste, 



:y Google 



12 Bo^ge: Fyrimga-Indskr. Ut. 

fordi kun Former paa -an, Benere -a, hidtil er paariste i 
NordiBk; f. Eks. halaiban Tune. 

For det andet, fordi de to sidste Runer i Bad b in 
maa, som jeg i det fölgende skal s^e at vise, være Præpo- 
sitionen "i". 

Jeg antager derfor, at hwatin er forkortet skrevet for 
hwati in. I andre Buneindskrifter findes ofte en saadan 
forkortet Skrivemaade, <^ den synes ikke her udelukket der- 
ved, at Indskriften har susih foran hwatin (altsaa samme 
Konsonanttegn skrevet to Gange sammen). Lignende Mangel 
paa Fölgerigtighed findes f. Eks. paa Rök-Stenen og i 0de- 
motland- Indskriften. 

hwati forklarer jeg som Dativ, af ældre *Ewati, af et 
Mandsnavn, som i Nominativ har lydt *HwataB. 

Med Hensyn til Skrivemaaden med -i i Slutningen af 
Dativformen kan jævnlores Dativen gasL Denne har vi, som 
jeg nu tror, i Slutningen af Skääng-Indskriften, hvilket jeg 
senere skal s^ at vise. En anden Dativ paa -i er vel hali 
i den nsikre Belgu-Indskrift (dog med lokativisk Betydning); 
se Norges Indskr. I S. 467. Ogsaa i 3. Person Ental af 
det svage Præteritum findes i Endelsen af og til skrevet -i 
for det ældre -e, f. Eks. fahidl Brakt. 49 = 49 b, jfr. tpi 
Noises Indskr. I S. 255. 

Denne Overgang fra -e i Ordslutning til -i synes at vise, 
at Vokalen dengang ikke havde bevaret sin fulde Længde, 
men var forkortet, om end maaské halvlang. 

Mandsnavnet *Hwataii er det uforandrede Adjektiv, som 
har betegnet "hvas", deraf "modig, rask". Adjektiver i ube- 
stemt Form har ofte uforandrede været brugte som Mands- 
navne; se Noi^B Indskr. I S. 98. Et Mandsnavn Hvatr 
forekommer i Diplomer fra Valdres i 14de Åarh. Äf dette 
Mandenavn forklarer O. Rygh Oaardnavnet t^f Suatetadum 
Bode Bog S. 254, nu Kvasstad Gaard-Nr. 55 Elverum i Hede- 
markens Åmt^ se O. Bygh, Personnavne i Stedsnavne S. 138. 



:y Google 



Bugge: Fynmga-Indskr, IH. 18 

Dativen hwati betoner her den Döde, for hvem Rune- 
risteren skriver Rimer og til hvem han alteaa vier Rnneme. 
Paa denne Maade bruges Dativ af et Personnavn ogsaa of- 
tere ellers for at angive den Person, for hvem Runer er 
skrevne eller udförte. Dette finder Sted baade i Mindeind- 
skrifter over afdöde Personer og i Indskrifter, som indridses 
paa Gjenstande, der skjænkrø levende Personer. 8aaledes 
uulflÄlf«, å. e. Üifi /dpi Ålfe, se Norges Indskr. I S. 565 ff.; 
ikisofai i Overgangsindskriften paa Frerslev-Stenen i Sjæl- 
land, d. e. eA: tm fdi. I Indskriften paa Brakteateme 49 og 

49 b har den oprindelige Tekst vistnok havt: fohldl 

gase Ogsaa kan sammenlignes wurte runoR . . . kunlma- 
dia paa Tjurk5-6rakteaten. 

[Om b 7—22 jfr. TiUæg U.] 

Som de to ndste Runer i Rad b læser j^ nu med 
Brate in; ikke, som för, kin. Om de formentlige Skraastre- 
ger oppe til venstre paa Staven af 1-Runen skal jeg i det 
f&lgende tale. 

I tredje Rad læser jeg nu, ligeledes i Overensstemmelse 
med Brate (og Sander og Noreen), haku{io; ikke som för, 

in opfatter jeg som Præposition =oIdn. i. Da den old- 
nordiske Præposition d har Formen an paa Brakteateme fra 
TjurkÖ (Steph. Nr. 25) og Aagedal, saa er in den Form, 
som man i Urnordisk maatte vente. 

Brate har ogsaa Fortjenesten af at have sammenstillet 
hiAujK) med et Ord i den med den yngre Rækkes Kort- 
kvistruner skrevne Indskrift fra Qursten i Norra Tjust, Små- 
land; se om denne Runverser Nr. 164 S. 361 og Noreen, 
Altschwed. Gramm. S. 485. 

Derimod kan efter mit SkjSn hakut« paa Fjrunga- 
Stenen og det dermed identiske hakupa paa Gnrsten-Stenen 
ikke betyde "ristningar". 



:y Google 



14 Bnggø: Fynuiga-Zndskr. O. 

Tværtimod har Läffler (Arkiv XIV S. 342) paa Gur- 
sten-Stenen med rette forbundet ur hakupa "fra H." og i ka- 
kupa seet et Stedsnavn *). 

Dette oplyBer han ved det af Lundgren, Personnamn 
fir&n medeltiden S. 91 anforte Hakaåhabæks broo i ÖetergÖt- 
land. Jeg har derefter (Arkiv anf. St.) forklaret dette Steda- 
navn som Hakup-ä, en Sammensætning af d "Aa" med *hakup 
"Gjedde" = oldsaks, kacud, aga haeod, fueced, oht. hahhit, 
nht Hecht. 

Hvis nu ha]Ea|>o paa Fyrunga-Stenen er samme Ord, 
saa maa -o her betyde "Aa" og være Dativ, da faaku{)0 er 
styret af Præpositionen in "i". 

Navnet hakupa er i Gursten-Indskriften brugt ikke som 
Navn paa en Aa eller Elv, men som Navn paa en Gaard, 
og det samme er Tilfældet med Navnet liaka{)0 i Fyrunga- 
Indskriften. 

Det er jo et ganske almindeligt Fænomen, at Elvenavne 
saaledes i nordisk Sprog uden Afledning gaar over til at 
bruges som Gaardnavne. Jeg skal nævne et eneste Eksem- 
pel af mangfoldige. En Gaard i Nerstrand, Ryfylke, Noi^, 
heder Hinderaa, i Middelalderen Bindard, Qeo. Hindarår. 

I haka}}- betegner {> det aandende ts, ligesom i ^i 0de- 
motland, faepi Brakt. 23, WA{)[i] Sölvesborg. 

Formen o for "Aa" i Sammensætning maa, som jeg tror, 
forklares paa folgende Maade. Ordets nordiske Form har 
engang været *ahwu, af en föi^noansk Urform *aqa. Men 
som sidste Sammensætmngsled kunde dette i Urspn^t være 
svagt betonet, og det gik da lydret gjennem *agv}ä over til 
*awfl, *awu; jfr. Brugmann, Gnindriss' I S; 609 § 676 b. 
Dette maatte saa igjen blive til tostavelses *au, hvilket en- 
delig efter min Formodning i svagt betonet Stavelse blev til 
enstavelaes *aw, hvoraf til Slutning det paa Fyrunga-Stenen 

■) Denne ForklMing er ogsMi optaget af Noreen, AlUohwed. Or«inm. 
B.486. 



:y Google 



Bugge: Fyronga-Iiidskr. m. 15 

forekommende o er opstaaet Dette stemmer overeiiB med, 
at den fællesgennanske Tvelyd au i historisk nordisk Spr(^ 
i Udlyd er blevet til 6 i enstavelses Ord. 

Det siges her eAier min Mening, at den D6de, over hvem 
Stenen er sat, bar boet i hakufjo *). 

Da der i Indskriften efter tojeka ikke f5Iger nt^t 
Objekt for dette Verbum, maa vel runo være Objekt ikke 
blot for fahi, men ogaoA for tqjefca. 

I Bök-Indskriften er om Faderen Varin brugt Udtryk- 
ket fapi, hvortil runaR er Objekt, og der er Runeristeren en 
anden Mand; han heder Biari. I Lighed hermed formoder 
jeg, at udtrykket runo fahl paa Fyrunga-Stenen nærmest 
har Hensyn til Affattelsen af Runerne som Minderuner og 
ti) deres Meddelelse paa Mindestenen. Derimod synes tojeka 
"adstyrer jeg" særlig at have Hensyn til den prydelige Ud- 
førelse af Tegnene og til den prydelige Anbringelse af Skrif- 
ten indenfor Rammelinjer. 



Efter det foregaaende læser jeg Fyrunga-Indskriften ind- 
delt i Ord paa folgende Maade (paa to Undtagelser nær over- 
ensstemmende med Brate): 

I 10 li *> _ 

a. runo fiahi raginalcudo t<^eka 

I w It w M 

h. una Jwu • suhurar-h : susi-h hwati (i)n 

s 
C. hakutK). 



*) Jfr. heniied StedBangivelwn i den med den kortere BmUkb Bnner 
■krevne IndekriA (fr» omkr. Aar 800) paa den BJællandake Bnoldeley-Bten; 
ØHNNwaldt atmnn, nmas Broaids, PulaH 4 Salhåugum (Wimmere olddan- 
eke GjengiTelu). 

En IndakriA med den kortere Bcskkee Btmer fira Elep, Jæderen, lyder: 
^ft : qåkarfi ■■ kuq» : rina : tutur ■■ krniar» \ furir : harfar : »mir : raitti -. stain 
: ^na. Hertil ■Inttar åg p«» en egen Side fSlgende Indskrift (aom meddelar 
en Oplyauiug, der horer til Qwwart): im^ur -. htdka -. 9 : klabi * (sidate Ord 
ikal ndtelM KUi^ eller •»). 



:y Google 



16 Bugg»: Fyrangvlndskr. m. 

Dette oversætter jeg. saaledes: 

"^uner skriyer (jeg), de fra de raadende Magter 
stammende, (og) udstyrer jeg Uoa, (og) de (to) Sviger- 
fader og Svigermamma, for Hwat i Hakutho". 

Der forekommer ellers flere Eksempler paa, at Mindesten 
med Indskrift i Runer er sat efter en Svigerfader. Deri- 
mod mindes jeg ikke noget Eksempel paa, at en Sviger- 
fader har været med om at sætte Mindesten efter sin Svi- 



I hvilket Forhold una, der taler i förste Person som 
den, der skriver og udstyrer Runerne, hai- staaet til den Af- 
d5de, Hwat, siges ikke, og dette kan heller ikke med Sik- 
kerhed sees af Sammenhængen. Hwat's Hustru nævnes ikke 
som en af dem, der har sat Mindesmærket over Hwat. Hun 
maa vel derfor have været död för ham. 

Det i Fyrunga-Indskriften nævnte Stedsnavn ha.ku{>o 
og det paa Gursten-Btenen i Tjuat nævnte Stedsnavn Ivikupa 
staar, som för nævnt, vistnok i Forbindelse med det Steds- 
navn Hakacüiäbtek, som nævnes i et Brev af 1377, der er 
trykt i Vitterhets Akademiens Handlingar XXIV S. 326. 
IfÖlge dette Brev synes Hakadhdbæk at have ligget i öst- 
kinds härads Almenmng i Östergötland. 

Efter dette skulde altsaa Hwat, til hvis Minde Fyrunga- 
Stenen er sat, have boet paa Hakutho i Östergötland. Dette 
synes ikke at indeholde nogen Urimelighed, uagtet Minde- 
stenen over ham er sat langt derfra i Fynmga Sogn i Ve- 
stergötland. 

Vi synes at maatte antage, at Hwat er bleven gift med 
en Kvinde fra Fyrunga og at Hwat efter sin Hustrus Död 
har gjæstet sine Svigerforældre i Fyrunga og at han er död 
onder sit Besög hos dem. 

Det synes at Ugge nærmest at formod«, at Una er Hwat's 
Sön, og at han efter sin Moders Död har opholdt sig hos 
sin Morfader og sin Mormoder i Fyrunga. Dog er det da 



:y Google 



Bagge: Fynmga-Indskr. m. 17 

paafaldende, at dette SlægtskabBforhold mellem Una og Hwat 
ikke udtrykkelig angives. 



Den i det foregaaende givne Tolkning faar Indflydelse 
paa BeBtemmelsen af Fyrunga-IndskriftenB Tid. 

Som Mærker paa senere Tid beholder vi: Det, at Ste- 
nen paa Grund af sin Form sandsynlig fra först af har hart 
sin Plads inde i en Grav, og Rammelinjerne. Se herom Ar- 
kiv XTTT S. 349 f. Formen af k-ßunen y. Ogsaa Stenens 
Form for f med kun én Kvist er en yngre Form. 

Hertil kommer nu som Mærker paa senere Tid Endel- 
sen -i i Dativen hwati for ældre -e. p i haku{>o for ældre 
d. Formen fahi for ældre *faihiu. 

Runefonnen ;|: i tojeka er vistnok en yngre Runeform, 
men det maa særlig fremhæves, at denne Buneform paa 
Fynmga-Stenen har bevaret sin oprindelige Betydning j, me- 
dens den allerede paa Skåäng-Stenen er en A.-Rune. Des- 
uden kan nævnes, at tojeka med j er en ældre Sprogform 
end tohek med h paa Brakt. Nr. 56 Stephens. 

Efter det Tidsmærke, at den Rune, som senere bet^^er 
A, paa Fyrunga-Stenen betegner j, maa Indskriften sættes 
længere tilbage, end jeg för troede. Dog er det at mærke, 
at ^ j i tojeka paa Fyrunga-Stenen forekommer i Indlyd. 

For Lydlæren er fremdeles at mærke som T^n paa 
Ælde, at h er beholdt i Udlyd i Buhurah og susUi; Tve- 
lyden OU i ^u. Dog (i Modsætning til andre nordiske Sprog) 
o i tojeka opstaaet af atf. 

Med Hensyn til Ordstofiet kan fremhæves Brugen af 
det enklitiske -h i to Led, samt de ellers ikke forekommende 
Ord sobura og susi. 

Navnlig paa Grund af :)f, med Betydning af j skulde 
jeg QU ville henfiire Fyrunga-Stenens Indskrift til omkring 
Aar 600. 



:y Google 



18 BoEg«: Fynuiga-Indskr. III. 

Det er i det foregaaende sagt, at kun to Runer i den 
lange Indskrift er skreme som Stupruner, nemlig at i den 
Dödes Navn hwati. Da denne Skrivemaade her kun fore- 
konuner paa dette ene Sted, maa den have en bestemt Grand. 
J^ tror nu at have fundet denne: Anvendelsen af Stup- 
nmer i den DMes Navn skal Bymbolsk betegne ham som 
död eller "stupad". 

Det, at et Par Kuner i den Dödes Navn symbolsk er 
skrevne med Toppen ned, kan sammenlignes med, at nordi- 
ske Billedstene i Britannien flere Gange fremstiller en Mand 
som falden ved at afbilde ham med Hovedet ned og Be- 
nene op. Saaledes f. Eks. paa et Kors ved Kirk Michael 
paa Øen Man; se Aarböger for nord. Oldkynd. 1899 S. 
258 f. 

Den samme Anvendelse af Stupruner eom paa Fyrunga- 
Stenen har vi paa Flistad-Stenen. Dennes Indskrift ender 
med den Dödes Navn lata, d. e. Landa^ styret af den forud- 
gaaende Præpmition atn "efter". I lata er tre Runer skrevne 
som Stupruner, nemlig 1, t og anden a-Rune. 

Baade Flistad-Stenen og Fyrunga-Stenen er fra Skara- 
borgs län i Yestergötland. Naar vi i begge disse Indskrifter 
finder den symbolske Anvendelse af Stupruner i den Dödes 
Navn, saa synes det sikkert, at den Mand, som har indridset 
den yngre Indskrift, Flistad-Indskriften, har kjendt denne 
Anvendelse af Stupruner ved en hos Runeristere i Yester- 
götland gjennem Tiderne bevaret Tradition. Da Flistad-Ind- 
skriften ellers ikke er særlig beslægtet med Fyrunga-Ind- 
skriften og da Fyrunga-Indskriften synes at have væreV an- 
bragt inde i en Qrav, har Flistad-Indskriftens Runerister 
neppe overfart denne Brug af Stupraner umiddelbart fra 
Fyrunga-Indskriften. Men denne Brug af Stupruner var vel 
i Yestei^ötland engang forud for Flistad-Indskriftens Tid re- 
præsenteret ved flere med den længere Rækkes Runer af- 
fattede Indskrifter end den ene, Fyrunga-Indskriften. 



:y Google 



Bugge: lynmga-Indskr. III. 19 

Foraden Ordadskillelsen ved Prikker har Indekrifteo 
mulig et andet Skilletegn. 

a 8 (i i ftihi) har den lodrette Stav oventil krydset af 
en fin Skraastr^, som synes at være ridset. Denne Streg 
begynder ligesaa höit oppe som Toppen af a 7 og ekraaner 
nedad mod höire. Ogsaa Brate tror, at denne Skraastreg er 
tilsigtet 

Paa venstre Stav af b 18 (h i suBih) er der oventil en 
Skraastreg, som krydser Staven og gaar ned til höire og som 
V. Grienberger med urette har læst som Kvisten paa l-Runen. 
Den findes (^saa paa den af Sander meddelte Tegning. 

b 23 (i i in) synes at have fölgende Form. Paa Ru- 
nens lodrette Stav synes der höit oppe at være en kort ret 
Kvist, som skraaner mod venstre op til Bammestregen. Lige 
under det Sted, hvor denne Kvist berörer Staven, skraaner 
der, som det synes, fra denne nedad til venstre en lidt kor- 
tere og mindre tydelig Kvist, som fjæmer sig lidt mindre 
fra Staven end den övre Kvist. Ogsaa dette findes paa San- 
ders Tegning. Dog synes det muligt, at de nævnte Skraa- 
etreger paa i-Bunen er betydningslöse. 

Hvis de nævnte Skraastreger er tilsigtede, har vi altsaa 
i Fyrunga-Indskriften tre Gange en hden mod höire nedad- 
gaaende Skraastreg, som begynder omtrent saa höit oppe som 
den lodrette Stav til venstre for denne og derpaa berörer og 
tildels krydser Staven. Alle tre Gange findes denne Skraa- 
streg paa en Stav, som er sidste Runestav i et Ord. Og ved 
b 33, som paa én Gang er sidste Runestav i hwatl og för- 
ste Runtötav i in, er der oventil paa Staven to Skraastreger, 
den ene, som skraaner mod höire ned til Staven, og den 
anden, som ira samme Punkt paa Staven skraaner ned til 
venstre. 

J^ tror neppe, at alt dette er tilfældigt. Jeg antager, 
snarest, at Skraastregen paa alle tre Stave skal betegne den 
Rune, til hvilken den er föiet, som sidste Rune i et Ord, 



:y Google 



20 Bugge: Fymnga-IiidÄkr. IH. 

Og at de to Skraastreger paa 1 i lu skal betone, at dette 1 
skal læses dobbelt, först som sidste Rune i hwati, derpaa 
Bom förste Rune i Præpositionen in. 

Hvorridt et lignende Skilletegn kan paaviaes i andre 
Indskrifter med den længere Ræ^es Runer, er trivlsomt. 
Dog forekommer sikkert som Skilletegn en kort lodret Stav, 
som begynder i Linje med Runernes Toppe. 

Enn Fyrunga-Indskriftens Begyndelse 

rano fiihi 
rafflnakudo 

er versificeret, tojeka una ^u er sikkert Pross. Ligesaa 
det fölgende, men her kan Allitterationen være tilsigtet ved 
suhurah Buslh og ved hwati in haku^. 

Fynmga-Indskriften er ogsaa af Vigtighed for Kund- 
skaben om de til Runerne knyttede religiöse Forestillinger 
og om disse Forestillingers Historie, navnlig derved, at Ud- 
trykket runo raginakudo aabenbart staar i traditionel For- 
bindelse med Udtrykket runum . . . enum reginkunnum i H&- 
vajn&l 80. Men paa en UndersSgelse heraf skal jeg her ikke 
gaa ind. Heller ikke skal jeg her sammenstille det nævnte 
Udtryk om Runerne med de Epitheter, som Ranerne har i 
de blekingske Indskrifter fra Stentofta og BjSrketorp. 

Fymnga-Stenens hakulm og dursten-Stenens hakupa 
giver 08 de to ældste Nævneiser af svensk Stedsnavn paa 
svenske Runestene. Det er et mærkeligt Træf, hvis det er 
et Træf, at Stedsnavnet paa begge Stene er det samme. 

Men dette synes ikke nödvendig at maatte være et Til- 
fælde. Det synes mul^ at der paa denne Qaard haku^, 
senere hakupa, lige fra Fyrunga-Stenens Tid og til Qiirsten- 
Stenens Tid, altsaa vel omkring 300 Aar, har boet Mænd, 
som har havt Kundskab til Runeskriften <^ kunnet skrive 
Runer og som har nedarvet denne Kundskab i Sletten '). 



<) I denne Heiueende fortjenei det Opmsrkaomlied, at F»der til Odd, 
efter hyem OorBten -Stenen er sat, hedar *Smi}x. 



„Google 



Bngge: Fyrnitga-Indskr. m, 21 

Man maatte da vel anareBt formode, at Hwat paa Hakutho 
eller Una, mm kan bare hört hjemme paa samme Gaard, 
havde lært Euneten at skrive Rmier Ted sin Forbindelse med 
Folk i Fyrunga i Yester^land. Hvis denne m^et dristige 
Formodning om en middelbar Forbindelse mellem Fyrunga^ 
Stenen og Goreten-Stenen skulde være rigtig, kunde den gjöre 
det sandsynligt, at den paa Ghirsten-Stenen anvendte Eort- 
krist-Type af den kortere Bækkes Runer er opataaet i öeter- 
gfitland af den længere Rækkes Raneskrift. 

Men hele denne Kombination, som stCtter sig til Steds- 
navnet faaku^, skal kun gjælde som en Antydning, der kan 
fortjene Opmærksomhed ved fremtidige UndersÖgeleer om 
Runeskriftens Historie i Sverige og som da vil könne enten 
stöttes eller paaviees at være feilagtig. 

Naar vi skal s^e at fölge Runeskriftens ældste Historie 
i YestergÖtland, saa har vi fra dette Landskab kun at nævne 
en eneste Indskrift, som er ældre end Fynmga-Indskriften, 
nemlig Vånga-Indskriften paa en Sten to Mile SV. for Skara. 
Skriftens Retning er her fra hOire mod venstre, og Stenen 
har det gamle vinkelformede Tegn for k. 

Runeskriften er sandsynlig af Runemestre bleven ud- 
bredt fra Tikens Kyst^jne, hvor vi paa Tune-Stenen har det 
vigtigste Minde om Skriftens Brug, til Egnene ved Yänem, 
hvor Vamum-Stenen ved Vanems nordöetlige Ende staar for 
OB som Fynmga-Stenens nærmeste Forgjænger og Slægtning. 
Vamnm-Indskriften anvender en eneste Gang Skilletegn, nem- 
lig tre Prikker over hinanden. Heri ligner den Fyrunga- 
Indskriften. 

Men Fyrunga-Stenen viser os Paavirkning af en Eultnr- 
BtrÖm, som er yngre end den, der har paavirket Vamum- 
Indskriften. Denne yngre Kulturpaavirkning udbredte Skik- 
ken med at anbringe Sten med Indskrift inde i Graven og 
at omgive Gravskriften med Rammelinjer. 



:y Google 



ss Boj^ga: Fymngft-IndBkr. IQ. 

TtOmg L 

b 4 — 6 t>OU. J^ hu- dgsaa tænkt paa en snden Forklaring 
af disse Biiner end den for&n eiter Brate fremsatte. Jeg formode- 
de, at bon kunde være — got. pauh, oldnord. pö. For Formen 
jfr. ai 1 flere Roneindskrifter — got. aih. (Kitl skolde da betyde 
"tillige, desuden" og loie tpjéka til fthl. I Oldnorsk bmgea 
p6 (iBser efter ok, men ogsaa aden at dette gaar foran) ofbe saa- 
ledea, at det ikke tilknytter en Modsætning, men angiver noget 
mere, og saaledea, at vi kan orersætte det ved "tillige, deenden". 
Dette oTdnorake p6 ataar foran andet Led, som det tilknytter. 
Stitlingen af t>on her i Indekriftes kande ikke gjeadrive denne 
Tolkning, da Stillingen lod sig forklare af Ordets Brag som Ad- 
rerbiam (ikke Konjunktion). I Angelsaksisk kan péeih "dog" staa 
sidst i Sætningen. Bort&Id af % i pou lod sig da forklare derved, 
at Tvelyd gik foran. 

Men jeg foretrsskker dog at forklare ton med Brate som 
oldn. pau, da to Personbetegnelser af forslgelligt KjÖn folger. 

Tuiægr n. 

Om Tolkningen af b 7—18 snlltiralunislh har jeg længe 
været i Usikkerhed. Det er maaské ikke unyttigt her at nævne 
nogle af de Opfatninger, paa hvilke jeg tidligere har tænkt, nag- 
tet jeg nu har opgivet dem alle og uagtet jeg nn holder den 
foran fremsatte for den rette. 

Jeg sogte længe i suh et demonstrativt Pronomen og i 
nrah- en sabstantiviBk Betegnelse for Mindesmærket, til hvilken 
dette Demonstrativ kunde höre. Tildels sogte jeg ogsaa i aosi 
eller 8USl-ll et demonstrativt Pronomen. 

Hvis der i arab- stak en substantivisk Betegnelse for Miu- 
desniffirket, erantes det rimeligt, at dette knude være beslægtet med 
got. aurahi f. eller aurahjO f., som foreligger i us aurakjütn éx nOf 
ftvt)/ieüay Marc. 5, 2, in aurahiUm év rofj fiv^fiaöiv Marc. 5, 3. 5. 

Da Pronominalformen su i det historiske Sprog er Nomina- 
tiv, ikke Akkusativ, saa syntes det ved den nævnte Opfatning na- 
torligst at begynde en ny Sætning med b 7—9 811-b- Jeg for- 
B^^ derfor folgende Op&tuiag: 

sa-h nrah sosl-h hwati 

Jeg maatte da antage, at iirah var istedenfor ældre ^uraku 
(Nomiu. Ental Huukjön). Verbet, som skulde udtrykke "er gjort 
(for)" eller "er givet (til)", maatte mangle. Foran Substantivet 
stod Demonstrativet 8U-ll og efter dette Demonstrativet susl-ll. 
J^ tænkte, at dette kunde sammenlignes med Udtryk i Græsk 
som 6 dvjjg o^rog. Den enklitiske Partikel -h maatte da vel sna- 
rere have en fremhævende end en forbindende Betydning. Ordene 
var da at forståa som : "Det Mindesmærke dette her (er) for Hwat". 
Men selve Udtrykket med Dativ syntes mig her noget paafaldende 
og savner Analogi. 



:y Google 



Bugge: F^ranga-Indakr. HI. 28 

Ogsaa Formen nrah istedeniör *urdlm rar betænkelig, uag- 
tet jeg tænkte mig den nndakyldt red den nære Byntaktiske Sam- 
mennæng med det folgende demonstratiTe snsi-b. 

E!n Kollega nænite for mig Mnliglieden af at forbinde til 
ét Navn slllliwati — oldn. S^hvati. Jeg vilde da tro, at det for- 
ste h var opstaaet vøå Åuimilation, og jævnfore Mtgadn^ paa 
STarteborg'Medaljonen, af *SiffihatkiR. 

Men denne Kombination maatte da vel fore til at fcu^node 
foran dette N^avn et Substantiv urattSU. Derved kande man vinde 
Endelsen -u, men fik en noget paa&ldende, ellers ikke paavisalig 
Afledning. 

Heller ikke vovede jeg med Bibehold af éo og samme 
Sætning at &stholde Formodningen om en Betegnelse for Mindes- 
mærket i su-b urah 8Us1-1l Thi en Forstaaelse af BQ og stui 
som Demonstrativer i Akkusativ Flertal Intetkjön vidste jeg 
ikke at stötte tilstrækkelig, uagtet Pilg&rds-Stenen p& Gotland sy- 
nes at have siai eller aisif som Akkoaativ Ental Han^n (Pipping, 
Nordiska stadier tiUegnade Noreen S. 178)j jfr. i Veda-Sproget 
sésntin med samme Betydning som tdtmin. 

Jeg maatte altsaa opgive at söge en Bet^^else for Mindes- 
mærket i b 7—18. 

Tidligere si^te jeg i b 21—22 at Postpositionen at "efter", 
fiiran hvilket J^ sögt« den Dödes Kavn i Akkusativ. 

Denne Op&tning har jeg nn opgivet af to Grande. For det 
forste læser Brate hw foran at. Men disse to Kaner kan alene 
ikke danne et Navn i Akkusativ, og det forudgaaende sualh kan, 
som det synes, ikke höre til den Diodes Navn. 

For det andet tror jeg nu at have fimdet Gründen til, at 
Banerne at er skrevne som Stnpruner; se foran S. 18. Men 
denne Brag af Stnprnner i Fyrunga-Indskriften, som ogsaa fore- 
kommer i Flistad-Indakriften, viser vel, at Banerne at horer til 
den Dödes Navn. 

Tillæff HL 

For at faa Oplysninger om Navnet Hakadkabtek har jeg vendt mig til 
Profeesor A. Noreen i Øpaala. Han har vist mig døn Velvilje at hanvsiide 
■ig til Fil. kand. Toreten Fogelqviet, hvia godhedafolde ImSdakonunen- 
hed jeg har at takke for fSlgende Oplysninger, som han har indhentet hos K. 
II. Asproth, Eyikoherde 1 Jonsberga föreamling, TikboUnda kontrakt 

Hakabäok kaldes nn en Bæk, som rinder mod Nordost mellem Book- 
lüsa i Vest og Broxvik i Øst, i Östkinds hKrad, ÖstergStlukd. Gn bro over 
denne Bsk kaldes Hftkab&ckabro. Fra denne Bro til ntermaste Qaard 
Broxvik er o. l,i Kilometer: mellem BooklQea og Broen er det derimod o. 3 
Em. Broxvik er en stor Oaard. (Fideikommis). Ved Bækken skal ikke fin> 
des nogen Oaard. 

Jeg tor ikke sikkert afnöre, hvor den Oaard, som paa Onraten-StensD 
kaldes haivjta, har ligget. Uen der synes at viere god Onmd til at for- 
mode, at det har vnret samme Oaard som den, der nu kaldes Broxvik, og 
at dan kaldtes hakujta, fordi dens Biendomme diengang strakte sig til Haka- 
biekkeu. [Hai 1905.] 

Kristiania sidst i Oktober 1904. Sophus Bagge. 



:y Google 



34 Ceknder: tf>d i foniisl. o. fonmo. 

Om dateringren av judövergrängen d:=>d 
i fornisländskan och fornnorskan. 

OrCTg&ngeii a,v S> d efter I, n och visBa aodra koDsonanter 
i isl. och ftio. har av prof. Noreen i Aül. Gramin.', § 183, 1 b 
daterats p& följande Bätt: '^ach U, nn (wo Bie nicht ana 2^, n^ ent- 
standen sind) schon vorlitterarisch . . ., nm 120O anch nach den 
übrigen anf 1, n anslantendea langen silben, , . . z. b. {huüit] huüd 
prät. (jrtrtitXa) girnda. Steindörr za p6rr. Etwas später nach einer 
auf l, n auslautenden karzen silbe, z. b. pr&t. (talda) Udda zn 
teita, {vanäa) vanda zu veaia^ Valdiüfr za piüfr. Noch spätw, im 
anorw. jedoch schon vor 1250, im isl. erst nm ISOO oder etwas 
später, anch nach b, If (d. h. Iv), lg, tig und m". — Samma date- 
ring ^res i OgPb.', s. 584. 

Denna datering har, sedan den framställdee — s&vidt jag har 
mi^ bekant — icke satts nnder debatt, mer än p& ett ställe, i B. 
Kanlea Die Sprache der Skalden, auf Grand der Binnen- nnd End- 
reime (Stnssbnrg 1892), bb. 70 W. Kahle giver här nytt material 
för frågans bedömande i de skalderim han sammanfort. Yi finna 
här rim av typen deUdisk : milda, pnd : syndisi — dvs. rim p& Id, 
nd (som det ja faller sig natnrligast att fatta dem), vid vilka d i 
ena rimordet äterg&r pä gammalt 3 — vida tidigare, än man efter 
NoreeoB datering skulle vänta rara möjligt (hos 10- och llOO-talens 
skalder). Detta sakforhUlande i och för sig synes Eahle först 
(a. 73) "nns zn der Annahme drängen, dass schon in sehr früher 
Zeit . . . der Lantwert von tönendem p in den beregten Stellungen 
sich Bcbon soweit dem d genähert hatte, dass die Skalden glaubten, 
beide Consonanten unbedenklich reimen zu können". Men nar han 
kastat en blick pä handskrifternas ortografi, s& finner han sig nöd- 
gad att nnderkänna denna av rimforh&llandena framkallade syn pä 
saken, ooh stannar vid den slutsatsen (b. 74) "dass ums Jahr 1200 
p nach I, n, m bereits zu d geworden ist, sowol im Isländischen 
wie Norwegischen, ob dies thatsächlich nach langer Silbe früher 
erfolgt ist, als nach kurzer, ist nicht ersiobtlich". (Som kortsta- 
v^ räknar K. ocksä typen földe, hrennde — av honom skriven 
"filp^, ^brenpe"). Hnm hau med denna datering skall förlika 
sin fornt uttalade npp&ttning av de gamla rimmen deildiak : milda 
o. I. såsom tväkonsonantiga, därom lämnar förf. oss i okunnighet. 
~ Giver såtnnda Kahles resonnemang över de ilr&gavarande för- 
hällandena föga av ny klarhet över desamma, sä näste emeller- 
tid erkännas, att det nya material han framdragit fr&n skalde- 
rimmen är väl värt att beaktas '), Även om den npp&ttningen 

') Bfftn k«n f. ä. kntppftat v»t» fullt BSk«r att ba riktigt uppfattat 
Zahles tankegftng, A svlvanae ooh otydlig eom hani ft«mstallninft &r hir- 



„Google 



Celander: S^d i fomial. o. forano. 25 

ar dessa äldre skalderim såsom tT&koDioDaDtiffa^ som Eahle 
gör galande p& gnmd av deras stora antal, icke Sr den enda 
möjliga — Tarrid, med en annan app&ttning d&rridlag, ingen upp- 
lysning skulle tis nr rimmen ifr&ga om kvaliteten av den senare 
konsonanten i fSrbindelfien — , h& har dock denna nr rimteknisk 
^npnnkt den största sannolikhet for sig, som jag i det följande 
hoppas kanna visa. Och i s& &U skulle man ju A en skarp mot- 
sättning mellan dessa rimformer & ena eidüi och den pä hand- 
skriftsformema grundade (Noreenska) dateringen ar överg&ngen & 
den andra. En förnyad ompröming s&räl av det ny-framlagda rim- 
materialet som ar höndskrifufonnerna torde sUedes vara av nöden, 
for att om möjligt f& denna motsättning härd, 

I det fejande försöket till ntredning av denna daterings- 
frigt, göres början med handskriftsformerna, d& äÜieten av 
denna källa är säkrare och de enskilda formerna, åtminstone nnder 
de normala ortografiska torh&llandena, mindre utsatta fÖr möjlig- 
heten ar olika tolkningar än rimmen. De resultat, som sälnnda 
vunnit«, f& sedan pröfras pä nytt infor skalderimmen, komplet- 
teras och eventuellt bek^flas genom deras vittnesbörd om over- 
gangens forekomst *). 



Det älsta isl. handskriftsmaterialet, for tiden ca 1180—1250, 
fimies bekvämt lagt till rätta for en undersökning i L. Larssons 
Ordforrädet i de älsta islänska handskrifbema (Lund 1891). Upp- 
lysande i fräga om övergängen av S:>d äro forst och främst pre- 
terita och participia pret. av evwa verb efler klass 2 — 4, med stam 
pä I, n, m etc., samt dentalavledda subst, med synkoperad vokal 
mellan -S och avledningsstammens slutkonsonant, spociellt fem. pä 
-d (<: t^]. En granskning af dessa former i Ordförrädet ger föl- 
jande resoltat: 

Efter nrsprungligt 11, tm skrives undantagslöst d {d), t ex. 
fyl(l)do, bren{nØe. 

Efter I, n i l&ng stavelse hava följande verb uteslutande d- 
akrivningar i hithörande former (siffran angiver antalet belagda 
skrivningar): deila 1, eßa 12, p/ha 2, /(ffa 1, fymash I, føla 1, 
g^tia 1, ffreina &, h^na 2, he^na 1, huiia 5, hela 1, jarteina 2, 
l^na 19, ne/na 17, negla &, pina 37, rigna 1, reyna IS, signa 4, 
ikygna 2, stæla ], syna 101, Hna 5, t^na 12, ttela 8, ygla 1. 
(Alltsä deä(l)dr, s^nde etc. - inalles 268 citat med d). - Ett verb 

') N&gra tKmligen isolerade han ddniftsf onner [e&nkllt i AM SIO q;to 
och Imvadhandskrifteii av Specaliim regale] tyckas tyda p& att Bporadiaka 
&1] av aa övergftnf; S>d efter rr och r, fBregfånget «t koni.^ ha förekom- 
mit i tno. (och isl.?), Denaa fr&ga beröraa emellertid ioke i den följsnde 
öamatailuingeii. Lika litet Bom övergången SS^ dd. 



„Google 



36 Celaoder: S'>-d i foroisl. o. fomao. 

T&cklar, näml. gimaak, som visar 3 skrivningar med p {gimpese etc.) 
mot 4 med d [girndese). 

Äv avledda snbst. med nrapmngli^ S efler I, n i l&n^ &^ 
velse uppträda följande blott med d: reynd 1, deild I, he/nd 7, 
fpmd 2. — VacklMi visar sig vid gimp, som har p 28 ggr mot d 
3 ggr, samt vid huüp med d IS ggr mot P 6 ggr (i Stockh. Hom.) 
Endast p har sedp 1 gg (i Stockh. Hom. i förbindelsen { s^par 
stapenom). 

Efter I, n i kort stavelse uppvisa Ordforr&dets handskrifter 
nteelntande skrivningar med p. £^ vatp-(e,-r etc.), spanpe, snbst. 
fioipe, synp *). — Och Ukas& undantagslöst p etter andra konso- 
nanter än 1, w: démpe, tampe, fylffpe, hngp etc. (För ställningen 
efler h och fø saknas beUgg.) 

Anförda verbal* och snbstantivformer lämna det avgörande 
materialet i fräga om övergängen av ^=> d. Man knnde dock vänta 
att pä finna ett par häll fä applysningar härom. Nämligen vid 
komposita av typen Stein-dörr <:- porr. {Jfr Noreen 1. e. Stein- 
dorr, Arndorr.) Här spela emellertid associativa förhäUanden starkt 
in och överkorsa lätt de rent talfysiologiska tendenserna. S&Iunda 
uppträder just namnet Steinpérr i ordförrädets handskrr. uteslutande 
skrivet med p (6 ggr). (Om detta p betyder p eller 3, tonlös 
eller tonande friluttiva, kan ej avgöras; möjligt är, att nttalet varit 
p, i vilket fall ordet inte nils hör hit.) — Konserrerande associa- 
tiva inflytelser äro ej häller uteslutna vid de enklitiaka formerna 
av pron. du, svagtoaigt <: pü, som eljea efter verbal- (och andra) 
stammar pä J, n etc. kunde väntas antaga formen du. S& är fallet 
i följande förbindelser; scaldo Stock. Horn. 1 gg., scalfl) du, i Stockh. 
Horn. 8 ggr., AM. 645 qto 2, Placitusdr. 2; mon{»)du 1. muti{n)du 
St. Hom. 4 ggr., Elucidarius 1 gg. (monduj; mon {møn, mun[n]) do 
AM. 645 qto 10 ggr; vil{l)do AM. 645 3 ggr.; kenn du (imp.) St. Horn. 
1 gg.; eß du (imp.) AM. 645 qto 1 gg.; heill du [oc vel komeun] 
ib. 1 gg. [Gack] mndo [an i fpgnof drottens fins] St. Horn. I gg. 
När uu vid sidau av dessa ocksSt uppträder former som scai(l) pu 
(St. Horn. 2 ggr., Eluc. I), så är man likasom vid Steinpörr i oviss- 
het om judvärdet av detta p. Kanske det f. ö. rent av är en blott 
skriv-form, framkallad av den stora massan av skrivningar pü 
(i andra ställningar)? I alla händelser erbjuda sig sä mäuga möj- 
ligheter för uppfattandet av dessa former {acdll) pu, att de ing^i 
som hälst beviftkrafb kunna äga emot tillvaron av en överg&ng S 
:> d, styrkt genom motsvarande skrivningar seall du etc. (Att göra 
npp en fhllstäudig statistik över skrivningar pü i här av intresse 
varande ställningar, har därför synts mig överflödigt.) 

Om man tillsvidare bortser frän formerna scal(T) du, mon{n] du, 
vid vilka betingelserna för övergängen av ä:>d kunna uppfattas 
pä olika sätt och som därför längre fram mä särskilt diskuteras, 

') Om ordet hcvldr ae nedap. ». 61. 



:y Google 



Geländer: S>d i foruial. o. fomno. 37 

tk fttergifro tydligen de äldsta isl. faandskrifternas jLvan refererade 
skriTsäU följande uttaleiorhUIandeD i &&ga om S'^d: ') 

Efter il, nn är örerg&ngen S^d genomförd. 

Efter (kort, sapradentalt) ^, » i kort starelaa inga sp&r av en 
örerg&ng lt>d. 

Likosä efber m, Iv, Ig, ng och öyriga konsonanter o, koos.- 
förbindelser (T nndantägslöat krorståande. 

I ir^a om (7~d i ställningen efter (kort) },ni läng Btarelae 
är sitnatioTieii ej fnllt b& klar. Visaerligen är örerg&agen tillfyllea 
konstaterad genom den stora masaaa a.v d-akriyningar. Men ät- 
skiUiga nodantag &&n detta beteckningssätt möta ja ocksä. Bevisa 
deasB en vacklan i spräkbmket p& l^dskriftemaa tid; och i sä 
fiill, hnru skall denna förklaras? 

Det egendomliga förbällandet med rerbet gimask, som är 
det enda hithörande verb, som nppvisar former med p i pret. (lik- 
som gimp är det subst., som oftast visar skrivning med p), är 
iögonenfallande och tyx;ke& tyda pä, att n&gra särskilda omständig- 
heter här spela in. Samma forh&llande äterkommer vid de fbo. 
handskrifterna. — Man erinras härvid om, att i den tre-konsonan- 
tiga förbindelsen -rnS- i girn^k, gimS, nödvändigtvis måste in- 
tima en artikulatorisk rednktion av det mellersta jndet n. Denna 
rednktion (av det mellersta jadet i en forbindelse af 3 konsonan- 
ter) kan ju g& ända till rent bortfall; jfr Noreen Aisl. G. * § 281. 
Även i B&dana former som preterita och particip av svaga verb — 
där likväl associationen med andra former av samma ord mäste 
sträva att nppebälla den ifrägavamnde kons. i uttalet — segrar 
ofht denna tendens till lättande av nttalssv&righeteu vid de hopade 

') Det fSr^DAr att plpelcas, att danna fördelning ar p -v di de äldsta 
Isl. tundskriftema knappast är den, som utgivame av ett par (de viktigOBte) 
av deesa Iftta en v&nta, genom formnleringen af sina redogörelser fßr respek- 
tive faandBkrrs ortografi. Witén skrirer i inledningen till sin editioa av 
Btoekh. Homllieboken, b. XII; 'p anvfindas efter I och n i preteritlformer 
(lynnerligen av verb med &terg&ngsljnd), t. ex. tatPe, valfe .... vidare i 
sabst, t. ex. stulti. kulte, seelti, vesolt), hvUli [3 oit.] (men hvild [2 oit.]), syn|i, 

K|m, gimti.... äfvecBom i participier". Att d-skrivningor är regeln efter 
Ig ataveUe, antydee varken här eller annoretödeB i inledningen. — L. Larsaoa 
i inladuingen till Cod. Beg. 1812 4:to (Ehhn 1689) skger om ii ~ ^ i danna 
handskrift (a. XV): 'd brakas efter I med fSregäende kort vokal, sunt efter 
«j undantag &ro taltie [3 oit.], telt» [1 cit.], tal|iar [1 cit,] samt sjnbgom 

11 cit]'. At detta för man vftl snarast den fSreatällningeu, att i denna 
lOiulskrift d fSr Kldre t Kr regel även efter I, n 1 kort stavelsej vilket inga- 
lunda fir fSrh&llandet, dft enligt Lansons Ordi9rr&det inga s&dana d-former 
dKr Kro belagda. Talet om d "efter 1 mad föreg&ende kort vokal, samt efter 
n" STftor s&l. i ajKlva värket dels p& det (nr isl. ajrnponkt) nrsprungliga d 
i preterita som tkylde, vilde, dels p& It"^ d efter II, nn i t. ex. felde tenn- 
dtr. "TJndantuen" tai}>e, tynPgom etc. Kro tydligen de enda former, i vilka 
orepmngligt S belagts efMr j, n i kort stavelse. ~ Den här nämnda upp- 
fattningen av L. Larsion« och Wiséns framställningar nppträder t. ex. hoe 
Wodstein, Fno. Homiliebokens IjudlKra, s. 106 och hos Kahle, 1. c. s. 79, 
och g&r förmodligen igeo i datenngen hos Noreen, Aisl. Gr.'. 



„Google 



28 CeUiider: S>d i fomisl. o. fomno. 

konsonanteroa. T. ex éxta av éxla, s^sta av s^sla, vixtr av vixta, 
(f^4isk av gimask, enligt cit. §, mom. 7, 8 — jte éxlia eto. Pft 
skrivnin^ii girtisc anfores 2 citat av Gialason, Um Frnmparta 
B. 110; sKrivningen gir3um forekommer Fno. Horn. -boken s. 85, h 
—■ jfr skrivn. gxrnSisc for gerSisc, anförd av Wadstein, Fbo. Hom:B 
LjadlSra s. 37, som tycka tyda pH ett uttal av girnSisk ntao ». 
ÄndelsenB S skalle p& b& sätt vid uttalet ar gimoesk {gimi) ofla 
komma att folja efter ett r, i at. f. efter n (sål. girSesk, giro]; m. 
a. o. fomteättainK^n for att ändelsens S skall uppträda s&som d är 
borta. Bredvid oaBsa former uppträda ocksft B&daiia, där stammeoB 
folla form girn- framträder, genom association med infinitiv- och 
presensformer, B&ledee med Jnalagsenlig form gimdesk. När även 
vid ({'•formema skrives girnaesk med kvarstAende n, är väl detta n 
att betrakta sa. rent grafiskt, analogt med skrivningar som eypda 
for eydåa, hirpda för hirdao. d. EUer ätminstone m&ste n i dessa 
former ha varit väsentligt reducerat till sin artiknlatoriska tydlig- 
het {gir[)f]3esk). 

Former med p, 3 i pret. girnpeak o. fem. gimp möta telrikt 
också i senare handskrifter än St. Horn. ÄM. 677 4:o, yngre delen 
(&&n förra hälften av 1 200-talet) skriver gimper (Bjarnarson Leifar 
B. 6, lo; jte girnöir 2 gr — d i regeln här = S— och girndir 1 gg). 
AM. 623 4:o har skrivningen gimpar {-tré; Unger Postola Sögnr 
8. 460, », jfr Gislason, Um Fmm^rta eta a. 95). AM. 655 4:o 
XXI pret. gimpi (Lei&r b. 169, s). — AUdeles analog med gtmp(esk) 
är formen gtdlhympar i Cod, Beg. av Eddasfingema (Q. k. 8. 2365), 
den enda form i handskriften, där p st&r efter (Z) n i lång 
atavelse. 

Likställda med gimpi-esk) i fonologiskt avseende äro ocssA 
åtskilliga preterital- och participformer av svaga verb på I, n med 
föregående v (skrivet /) eller (frikativt) g, t. ex. efla, »efna, sigla. 
Här inträffar vid formerna sigWe etc. samma förhållande som vid 
gimäesk; I, n i interkonsonantisk atällning bort&ller eller redace- 
raa till ein artikulatoriska tvdlighet, varigenom ä kommer att följa 
på en kona. v, g, som lika litet som r gynnar en övergång ä>å. 

På så sätt få följande former sin förklaring (vilka visserligen 
träfbs först i senare handskrifter, men som lämpligen behandlas 
i detta sammanhang): Cod. Beg. av Grägäs (ca 1250) har enligt 
Finsens ed. skrivningame nefnäli), stefn3{^j sUfnpi (Finsens ed. I, 
sa. 41 ff. npprepade gånger, jämte ä). Det bevarade bladet av 
Kringla (ca 1 260), utgivet Ibtolitografiskt av F. Jönsson, Kbhn 1 895) 
bar skrivningame sigl3u, sigl3i. Hanksbok skriver siglpu Old- 
akriftsselskat^ts ed. s. 241, x. (Om bär citerade handskrifters or- 
tografi se nedan! Skrivningame eflä, siglSi, siglSu upprepade 
gätger i Hanksbok äro ej bevisande med avseende på nttalet med 
a, då (T här även förekommer för jndet d; på samma sätt med 
skrivningen teftäa i Cod. Beg. av Eddasångerna.) — Jämför, i fråga 
om bortfall av mellersta kons., "fer-ekrivningar som nefdi Qt&^a 



:y Google 



Celftnder: 3^d i fomisl. o. fbnmo. 29 

I, 48, nen^di St. Hom. 3 ggr, namSir Cod. ITpa. Delag- 8 fol.; 
siffdu AM. 310 ed. Groth, s. 97, s. 

Ätt desaa uformer, neJnSi etc., forst npptnida i yngre hasd- 
skrifter, medaa de äldata, i Ordforrådet anfÖraa, regelbtmdet skriva 
nefndi etc. (49 ggr. — se statistiken åvatil), är ett förh&Uande, som 
knappast kni betraktas som en tilltällighet. Maa har här, b& vitt 
jag kan finna, ingen annan möjlighet än att betrakta <I-formeroa 
Bom de äldre och orsprangligare och ansätta en jndlig ntveckling 
n^ndi >■ neßff)Si etc. (Till friigan om den fonologiska forklaringen 
ar en sAdan ntreckling äterkommes atraz.) Det ligger dä nära till 
hands att framkasta den frägan, om icke a& ookaä torh&ller sig med 
typen ^mdiaJi i förhUlande till gir()f)^isk, fastän de litterära käl- 
lorna ej här l&ta en s&dan tidsordning komma till synes, d& häda 
formerna npptrada sida vid aida redan i Ordforr&detä handskrifter 
{^rnpisc 3 gr : gimdisc, incina. fymdesc, 5 gr; anbat. gimp 28 gr : 

S'md, incl. fyrnd, 5 gr). Utvecklingen girtulisk o> gir{tf)äisk sknlle 
> ha inträtt tidigare än ne/ndi >■ tief(if)Si (nägot Som ja i och f^r 
Big icke innebåre n&got märkvärdigt). — Ett dylikt bettaktelae- 
aatt ifiiga om dahheLforraßrasi gimPesk -^ ffimdesk, enligt vilket 
aäledes akrivningame av den fSrra typen icke skalle återgiva det 
nraprangliea preterital-Æ utan ett 3 som vore en seknndär ntveck- 
lingsprodnkt i fbrh&llande till d i girndesk, ett a&dant betraktelse- 
sätt far ett starkt stöd i paralellismen med typen hirde -v hirSe, prete- 
ritum av vbt hirSa. £nligt den filande nppfattningen av dessa 
formers inbördes förh&Uande, f^matälld av Hofibry, Arkiv II, 31 

äfr Äisl. Gr.* § 230 anm.), har ja likaom *eyS-Se > eydde b& *hir3- 
'■ ?> Atr(2(d)e, vilket i aenare tid genom överg&ng a,T d ^S efter 
r, ätergftr till hirSe. I Ordfocr&deta handskriiter almves änna regel- 
bnndet d; hirdde 1 gg, gyrdde X, virde 11 och den "etymologiaka-" 
skrivningen hirpde 4 gr '« åvirpar (part. i fem. pl.) 1 gg, Beylig. 
Mald. II, 16. I yngre handskrifter däremot råda formerna AtVil« (jämte 
det nyskapade hirte), virSe etc. En omständighet, som na kan väcka 
betänklighet mot att likställa ntveoklingen vid gir{n)desk : gir{n)desk 
med denna vid hirde : hiräe, är den att ^-formerna vid gir[H)3ésk o. 
gir(n)3 (i Ordfön&det) appträda a& mycket manstarkare i förh&llande 
till d-formerna. Man skulle snarare väntat att änna d kvardrö- 
jande längre här, där former med associationsvis bevarat n ofta 
lorekommo och värkade konserverande. Det bktiskt föreliggande 
fSrh&Ilandet, att d-formema vid hirde aro starkare än vid gv{n]' 
desk, gir(n)d, blir dock inte sä g&tfallt, när man besinnar, att ett 
pret. 1»rde mäste ha varit morfologiskt betydligt mera tillfreda- 
ställande än ett pret. hirde, vilket ju i mänga &11 (bl. a. hela konj.) 
gav former identiska med presensstammena. Jfr en ännu senare 
periods ersättande av hirde med ett nyskapat hirie — i samma 
morfologiska tydlighets intresse. Däjemot ett pret, gir(tC)äesk eller 
gir{nj3esk — det var nr morfologisk synpunkt sak samma. Har vid 
r(ti)-gmppen A tvärtom f-formema ett morfologiakt stÖd — vid 



:y Google 



so CoUsder: 3>d i fornisl. o. fornno. 

fem. gimå, d&r ett IS Iwttre motsvarade ordets morfologis ka 
funktion genom örTerensstämmelsen med des allmänna bildnings- 
typen, kyrr : ItyrrS etc. (Närmare härom nedan.) Proportionerna 
bli här 28 gimp : & gimd, medan vid preterita änna stod 5 gimdesk : 
3 gimpesk. — Vi ha s&ledes p& alla ponkter fnnnit morfotogiska 
iaktorer, eom motivera den i handskriftsformema framträdande olika 
gestaltningen ar nr fonetisk synponkt likställda former Hirde, 
gir{n)desk, gir(n)d -v hirde, gir{n)aes%, gir(n)S. 

Den nyss berörda, av handskrifisformemaatvisade övergången 
ne/(tf)di :> nef(>f)Si sig{f)di :> sigifjäi etc torde behöva en smula 
ytterligare belysas, dä den innebär en, s&vitt jag känner, här f&r 
första g&ngen konstaterad ntveckling, av d>-a efter fHkativt x 
och v. Utvecklingen är nr fonologisk synpankt lätt begriplig och 
framställer sig som fnllständigt analog med samma övergång ef^ 
r. N&gra bevisande former utom de här anförda (i fall dessa 
yngre skrivningar nefnäe, siglSe etc. rätt uppfattats ss. förutsät- 
tande ett uttal *nef{jf)^e, sigil)Sé) äro synnerligen svära att upp- 
driva, dä ja d äljea aldrig f&rekommer efter ett g, v i äldre nor* 
diska spräk — utom i ett enda tall, nämligen d& d<dS. Liksom 
pret. av typen hird(d)e bildade enda motsvarigheten till girdesk 
<: gimdesk, sä pret. brigde (av brigda) till sigde <z sigide. I yngre 
tåd uppträder detta pi^t. under formen brigäe, vilket emeDertid 
fSrutsätter en äldre form brigde^ analog med hirdlj£)e, eydde till 
hiräa, eySa. Ooh detta postnlerade pret. brigde torde foreligg i en 
skrivning ä fragmentet AM. 315 fol. D (a. 2, ss). Finsen och L. 
Larsson läsa visserligen brigäe '), men judvärdet mäste hör i alla 
händelser ha varit d, d& ingenstädes eljes i detta gamla isl. frag- 
ment nftgot å med judvärdet 3 förefinnes. (Ett skenbart Æ — é + 
förkortningstecken finns fierstädes ']. Finsen laser ocksä kelSör, 
land, an3virki, där S skulle vara — d, men Larsson ätergiver dessa 
former, och säkerligen med rätta, som keldor, land, andvirki, hds. 
s. 4, s, 10, jj.) — ä som detta brigäe forh&Uer sig till det yngre 
brigäe, sä, menar jag, förhälla sig ocks& Ordforrädshandskriftemaa 
aiglde, nefnde etc. till senare handskrifters sig{l)de, neßn}3e etc. 

I träga om överaängen 3>d efter I, n, foreganget av kon- 
sonant (r, v eller ;) föras vi alltsä till den uppfattningen, att 
övergängen även här inträtt i forlitterär tid (eflOT all sannolikhet 

■) Om hör i huidskr. vJlrUigea at&r S, är minst sagt oviut Han kan 
mßjlif^n Bp&ra en antydning till ntlöpare till höger nedanför öglkns till- 
slntningspunkt i ii, men detta ger i vart fall en hligst knriös form av Æ — 
Att Larnon inte här liksom p& &Tan anförda stfillan rtttat Finsens it>-i>, 
beror kanaka p& den form brigPe, eom Finsen citerar från 8. 1. Anförea 
ookB& i OrdförrLdet. För närvarande är det inte möjligt (fttminstone inte 
ntan eSrskilda hjtllpmedel) att pft anitivna stille Iftsa nlgontlng (Ukeom lista 
sidan i sin helhet förefaller oltslig). Man torde dlirför inte behöva hysa 
n&gon vidare respekt för detta brigpe. 

*) Jfr nedan om dessa former (av Pinsen likaledes återgivna halSe, i 
•t. f. halde, lan<l« i st. f. lande osv.). Hofforv's fiaikt Kr att bokstaven S 
■slet ikke find» i h&ndskr." (Tidskr. f. FU. Nj B. in, 294). 



:y Google 



Ceiuider: ä>å i formal, o, fonmo. 31 

flamtidigt med övriga foll, där S följde p& "enkelt" J, n i Ikng sta- 
veUe), men att det d, som är resultatet härar, åh det genom bort- 
fall BV 1, n i trekoDsoQsntismen kom att följa omedelbart pä ett 
r, v eller g, senare har &tergfttt till ä; efter r (rif) redan pä Ord- 
fÖrrftdahand^riilemas tid, efter v, g (w?, v/, 51?, j{) först i yngre 
handskrifters spräk — ca 1250. 

II. 

När (f följer pä I, n, föreg&nget av l&ng vokal, visar sig 
enligt den ävan givna statistiken nr Ordförr&det övei^ngen d>-a 
i inalles 232 skrivningar med d, d (varav 212 äro verbformer). 
Däremot kvarstär d, skrivet ^,16 skrivningar av sabst. kuilp 
(mot 16 med d) och 1 av sabst. s<Elp, bftda i Stockh. Horn. 
— Till dessa redan citerade former med d för gammalt d efter 
I, », torde man emellertid ntan betänkande kunna lägga alla for- 
mer ar ordet eldr, överallt i bandskrifter som skilja mellan d 
(resp. d) och S{p) skrivet med d{d). Ordets germ. gmndform är 
*auiS-ag — se särskildt Lefflers artikel i 8r, I^ndsm. I '). Bred- 
rid denna har man emellertid ocksä velat ansätta en form, som 
redan före den samnordiska synkopen uppvisat synkope i vissa 
kasns. SÄ Kock, Tamm, Noreen (Aisl. Gr.'" § 349, 2 "Eldr fener 
statt *eilepr . . . dat. dde . . . mnss schon nm[ordiBch] synkopirte 
kaans gehabt haben; sonst stände — was doch nie der fall ist — 
in den ältesten faandschr. *elpr"). Da nn, s&som ävan synes, alla 
ord med gammalt d efter 1, n, föreg. av l&ng vokal (med nndan- 
tag för de bäda isolerade kuüp, s<etp) npptiMa uteslutande med 
d-skrivningar, fifi blir detta förh&llande via eldr (< *eiJdr) ej mera 
n&got p&tallande. Enda skillnaden är, att diftongen i *eiMr för- 
kortats frf. Id (liksom *meistr >■ mestr o. s. v.), vilken jadlags- 
enliga utveckling uteblivit i former som part. tteldr, deildr pä grund 
ar en stark association med längrokaliska former {tæla, deüa), som 
saknades rid "eüdr. 

Hum nu forklara den avrikelse fr&n det regelmässiga förh&l- 
landet, som utvisas av de båda orden huilä [— huUd) och seeld^ 
Dä formerna med p endast uppträda i den relativt sena Stockh. 
Homilieboken (och i äuna yngre handskrr.], förefaller det rara enk- 
last att lösa motsättningen sä, att dessit ^-former antagas rara 
arskrirningsformer, härstammande &&n förlagor frän en tid, dä 
Örerg&ngen S:> d efter I, n med för^. lång vokal ännu ej rar 

*) En awikande m«Duig UuridUg har frameUUlta av E. V. JohaoB- 
Boa i ZfdPh. XXXI m. 286 H. Han anser vokalen i lui^xet ha varit t, icke 
i; detta pä grund av formar med bevarad soffixvokal (fiv. eledA). Att 
«melleitid ett t &ven efter l&ng stavelse jndlogBeali^ «kulle bevaras, önm- 
K&T av ordat nøic{k)MiSr. Ocb k andra sidan kan jäst formen eleoA icke 
åtei^ pä ett 'ailé^u, dä i skulle givit fsv. a, «s, i de av J, anförda port. 
Tutfat, laghat. 



:y Google 



82 Celaader: ä:>d i fornisl. o. fornno. 

genomförd *). Dessa äldre isl. handskrr. med eapponende p-(ot- 
toer kanna i sin tur veterligen ej rarit Täeentligt äldre &a frän 
IlOO-tiilets början. Och vi Bknlle s&landa — genom de frfioi dem 
bevarade ^-formerna — ha given en gAns npp&t i tiden for Över- 
g&ngen ^ x! efter 1, n med ioreg. i&Dg volul. Mot detta anta- 
gande talar emellertid det fÖrh&lländet, att ^-skrivmngama i St. 
Horn. äro samlade p& dessa enda tv& ord. Man väntade, om man 
hade att göra med avskri&ingsformer, att finna fi uppdykande än 
i det ena ordet, än i det andra. Jfr nedan om torh&llandena i 
Fno. Homilieboken, Specalam Begale's hnmdhandfikrifl, Hanksbok 
o. a. Na appträderi som nämnt, i St. Horn. huÜp med ^ 6 gr 
(mot 11 gr med d, b&da formerna strödda över hela handskriften)^ 
jämte steip 1 gg, medan eljes andantagslöst skrives d efter 1, n, 
fSreg&nget av l&ng vokal. Och överhavad ar, sä vitt jag konnat 
finna, orden huilS, ateiS de enda andanta^n i ial. (och fho.) handskr. 
fr&n detta beteckningssätt (med d) *). Utanför Ordforr&dets hand- 
skrifter förekommer huild med p i God. AM . 677, yngre delen 
(huiipar, Leifar e. 6, i — jfr Oislason, Um Fmmparta s. 95). Sal3 
återfinnes f^ng p& g&tig i litteratnren med denna form. S& Ägrip 
ouinatelp (Dalüemps ed., b. 54, m, men uinsæld s. 85, ■); AM. 291 
4:o, Jomsvikingaaaga, vinselpa (^ Petersens ed., Kbhn-Lnnd 1882, 
8. 2,«) och vinsølp (ib. s. S2, ii); AM 810 i:o vinstelpar (Groths 
ed., Kria 1895, b. 38, n, jte vmselld s. 37, u). Frissbok vinsølp 
(UngerB ed. s. 71, u, jte vinsøUd b. 71, si). (Haakabok's farseelä 
Oldskrlftaselskabeta ed. 258, u — jte uvinsælld ib. r. le — är tve- 
tydigt, d& S här även bmlras — d. Likasä Frissbok sølSom.) 

Man kan ander s&dana förh&llanden ej gäma tvivla p& att 
formerna JmilS, stelS (med S) varit värkliga nttalsformer, levande 
i spr&ket ander litterär tid. — För att vinna en forklaring av 
dette egendomliga nndantagsforhällande, d& den äldre forbindelsen 
lä (nS) efter l&ng vokal eljes alltid nppträder såsom Id {nd), skalle 
man kanna tänka på möjligheten av en vokalforkortning i huiUt, 
seelct så tidig, att vi här sknlle haft kort vokal redan vid inträdet 
av övergången iS >■ Id efter l&ng vokal; varigenom dessa ord i lik- 
het med typen vfUSi blivit oberörda av denna ntveckliDg *). Ett 



<) St. Horn. Sr ja ett "reoeptacaltim'', v&ri s&mlata avskiifber «v origi- 
nal &&n olika tider och traktor, vilkai 'olika akrifafttt och spr&kbmk uro 
mycket noggrannt kopierads". (Wiaén, Arkiv IV b. 195). 

'} Om jag frånuT en enstaka, helt isolerad skrivning steinPa i Cod. 
üppeal. *T Snorra-Edda, varom nedan. Wimmer, Oldnordisk Læsebog s. XI, 
uppgiver ookaft ett pret. huUfia, Bom jag emellartid ej Ijokats ftterfJÄiia ooh 
som jag tillsridare starkt betvivlar. Likas& oiterar Bagge, Bnnveraer s. 217, 

S ret. hvüPe, som emellertid ioke äterflnnea p& n&got av de ställen, till vilka 
är hfinvlsas. Skrivningame med S i sena handskrifter, som e^ strängt nppe- 
hftUa skillnaden mellan S ooh ö, komma naturligtvis h&r ej ifråga. 

') För ordet ImilS finnes faktiskt vokalfSrkortoing styrkt f[snom hel' 
rimmet mildr : kuildar (IieiSarvisan, oa 1160), aufQrt av Oislason i oppsatsaa 
Aarbøger £ nord. oldk. 1668, M. 272 ff. Jft da många beläggen för dyrS, 
mod kort y, r 



:y Google 



CelBLiiäer: tf > å i foniial. o. fonmo, SS 

B&dsnt antag&nde forbjndea emellertid ar ordet eldr. Dett» visai- 
nämligen, med Hin korta vokal tillB&mmanB med Id (<: f^<: -US-), 
att övergången lS>-ld efler ling vokal m&ste vara äldre än vo- 
kslförkortningen i deima ställning. Eljes skalle man ovillkorligen 
i st. f. eldr na mött en form med (t (i de handskrifter, som icke 
känna n&goa övergfrng lä>-ld efter kort rok. — vaiSi >■ väldi). 
Utvecklingen har s&lnnda tydligen g&tt i denna ordning: l&ng vo- 
kal 4- W>- l&ng vok. + ld:> (eventodlt) kort vok. + Id. 

I vilken riktning man bar att söka den värkliga lösningen p& 
moteatsen mellan seelS, huÜä och Övriga bildningar, där IS, trø efter 
Iftng vokal uppträder ss. Id, nå, torde ntvisas af den omständigheten, 
att de b&da undantagen frän regeln träffas inom en och samma (här 
eljes tämligen iätaligt representerade) morfologiskagrapp: abstråkt- 
budningar p& t? (<: iSö) till adi. o. verb, typen Jcyrrä, fylgS. Vid 
denna synnerligen starka ordbildningstyp är kons. ^ absolut domi- 
nerande såsom karakteristiskt formativ. De hithörande ord, som 
Tamm anför i sin avhandling Om fomnord. fem. aäedda på-fioch 
pä -ipa (Upps. 1877), kap. V, ss. 3i ff., gruppera sig på följande 
sätt: 84 tillhöra typen kyrrS (d. v. B, skulle på de älsta isl. hand- 
skriftemsB tid jndfagsenligt uppträda med 3), 14 typen svékp (med 
jndlagsenligt p efter h, p — det senare blott i ordet dypp]-, 4 ty- 



eli( 
bfl< 



pen fjist (med p->t efter *l, 3 typen hreidd [dd < flffj, 4 typen 
sniUd {d-< 3 efter U, nn), 8 typen deild (d <: 3 efter I, n med 
foreg, tång vok.), 7 typen gimS, nf/nd, som äi^ vacklande -^ ffimd, 



hejnd. — Av dessa torde typerna kyrrS och spekp för språkkäns- 
lan ha sammanfallit till en nomogen morfologisk gmpp — en räx- 
ling mellan tonande och tonlös konsonant allt eft«r juaomgivningen 
rar ingenting ovanligt även inom samma paradigm. Gent emot 
denna fasta och i språket synnerligen lifskrafbiga oildningstyp bli 
de f&taliga bildningame pä jndlagsenligt d, t synnerligen ofördel- 
aktigt ställda '). Att ett "systemtvang" här skall inträda vid av- 
vikande bildningar, som härför äro mottagliga (genom sällsynt an- 
vändning el. dyl.), är givetvis vad man hnr att vänta. Man f&r 
"spr&kliga ekvationer" som denna : z : sæll — kj/r(r)3 : kyrr och på 
iå sätt uppkomma undantag från jndskridningBlagärna (men mor- 
fologiskt mönstergiltiga former) som sæl3; hiil3. 

För att detta betraktelsesätt skall knnna uppträda med an- 
spr&k på att giva en evident förklaring av de b&da undantagen 

'1 Typens li&kn,ftighøt visM av de nybildningar p& t, eom fft erafttl« 
äldre aMtraktbildningar. Om fem. på it ersättande fém. in-ataininaT se Tamm, 
anf. arb. m. 48 f. Bredvid Sn 1. jTn-stamiDar sv typen «jfcerpa, kviSa upp- 
träder likaledes ofta ll-bildniiig&r : kyrra ■■ kyrrS] avma ■■ eymlf, (Hn-) giama -. 
(lift-) gxmS) ukæfa : üh^S; væra : værS; deyfa (o. deyfi) ■■ deyfS; pltir. pngvr -. 
"öngS" (— ffnpÆl. gnglii); fylgia: fylgä; »efna -. nefnS. — Att tf-bildningen 
är UTBlca^tad framg&r stundom av självs fonnen — ntan omjad; så vid 
taund, piokkt, tniodd. (Anförda av T&mm, anf. arb. a. 38; vid veaolS a. 
einorS som oekaå hSr uifbr»Sj hänger v&l saknaden av t-omjud ihop med ak- 
centavaghet på alulataveleen; jfr visall -^ sølt'-) 



„Google 



84 Geland«; S>-d i foraisl. o. forniio. 

sedS, huilS (-W seeld, huildj, fordras ett klarläggande av de (eren- 
tnella) omBtändigheter, som gör» just dessa bildaingar säraldh 
mottagliga för ett sådant syBtemtv&ng. Vad ordet aalS betr&e&r, 
är det B} er&rt att finna s&dana. Sannolikt är ordet rent av en 
nybildning. Det vanliga abstraktnm till adj. sæll är f. seüa. 8d 
iVitzner. Ordet smlS hittas i litter&tnren i 2 innktiooer. Dels ss. 
senare kompositionaled i ord som vinsælS, farscéUt, sigrsalS, dels 
i genitiv i Bammanställningame 8<sl3^{-)st<iar, lif, gramr. I förra 
&llet är det tvdligt, att vi ha att göra med abatmktbildningar till 
respektive adj. vinaæll, farsæU etc., som kunna vara av tämligen 
tillfällig natnr (därför tala dabbelformer som siffr-satd, -seBla^ -sceli) 
och d& natarligtvia bildas efter gängse typ: vinseeli : x — kyrr : 
kyrrS; s&l. vinseelS. I dan män ett sådant ord blir gångbart och 
införlivas med det &8ta ordförrådet, rättar det aig sedan efter van- 
liga nttalstagar, > vinseeld. — I sammanställningame av trpen 
scelpar-stapr, som väl i regeln (alltid?) äro att appfatta som kom- 
posita, kan man mycket väl ha iramför sig lidande tillfälliga 
spr&kskapelser (t. ex. genom översättning &än latin — "locus bea- 
titndinisT). En omständighet, som kan ha vållat, att man här före- 
drog en nybildning framför användandet av det vanliga abstrak- 
tnm sæla 1 oblik Icaaus, kan ha varit de mänga komposita sa^u- 
hus, -skip etc. (se Fritzner), där sælu forekom i en helt annan 
hendelse, med vilken man ville andvika förväxling. Det är elje« 
p&fallande, att singles scelä uteslotande är belagt i genitiv och 
ss, första led i sammanställningar, som snarast äro att tatta som 
komposita, — Till sist må också påpekas, paralellismeti mellan en 
form aeélä och vesolä (med jndlagsenligt S, jfi- aäilS). Samman- 
ställningar ar dessa båda motsatta begrepp möta synnerligen ofta 
{he^fa . . vesfild fyrir salu, sélir ok vesttr etc. ; se Fritzner) och 
göra associativa inflytelser från det ena ordet till det andra högat 
sannolika '). 

Ar scelä (i vinsæléC, scelSarstaär etc.) en nybildning, sanno- 
likt av tämligen tillfällig natnr och såsom sådan 'mekaniskt' bil- 
dad efter levande mönster, är det däremot antagligt, att huHd, huilS 
är ett ord av gammalt datnm, vid vilket en omstöpning av den 
jndiagsenliga formen således är mera p&fallando. — Ordet är det 
enda abstraktnm till verbet Imila som nnnes och måste ss, sådant 
alltid ha varit behövligt och använt i språket. Fem, huQa finnes 
väl, men i betydelsen 'hviloplats, sang'. (Om flera dylika bildnin- 
gar med en, efter vad det förefaller, ursprunglig lokal betydelse 
se Hellqyist Arkiv VH s. 57 — huüa saknas här). — Den äldsta 
belagda formen är också huild med d, i LeiSarvtsan i rim mot 
mildr (c:a 1150). Och i Ordförrådets handskrifter är likaledes 

'] En form lom mJSjIif^eii — nJLml. fdr lä vitt den är en vkrkllg at- 
tdUfomi — bildv en Bn^lof^ till itelS, aom atyrkar den fSrklarins, Mm 
åvan givits, £r heimiHt i FriMbok. HKr oomtriatliet jndlas«eiiliKt id Qfr. 
Alil, Gl.» § 80S, ej. 

DigiLzedCyGOOglC 



Colander: S>d i fomisl. o. fomno. 86 

denna fonn örerrögande, 16 d mot 6 ^. — En omeföndighet, som 
dock kan tankas i nägon mån havs bidragit till att juat detta ord 
huüd r&kat ut för aoali^iakt inflTtande från abstrakttypen på S, 
är den^ att huüd (liksom scelS och gimS) genom sin betydelse har 
en så utpräglad "abstrakt"-fnoktion i (ornUlandena till verbet huüa. 
Deiid ocb reynd (vanligen i gen. reyndar es. adverb), som i Ord- 
förrådshandfikriftema (ocb eljee) bevara det jndlagaenliga d, stå 
bämtinnan icke fallt på samma linie med huilS, sætS'). 

ni. 

Innan jag lämnar Ordförrådets material, återstår att göra npp 
räkningen med de båda isolerade formerna seal(l)du och mun{n)du. 
Öfriga åvan anförda fall av snffigerat du <: äu ■< pu — uill du, 
ketm du, (gäck) inn du, heill du, ^ du ~ äro fnllt analoga med 
de nn behandlade fallen av dverg&ngen d>d efter I, n i lång 
stavelse. Om så också fSrh&Uer sig med scal{l)du, pmn{n)du, är 
mera ovisst. Formerna scaU, murm uppfattas av Noreen (t. ex. 
Aisl. Gr.* & 230, 16, Geschichte d. nord. spr. ^ 201, loch 251, a) 
såsom attalsformer med långt 1, n och forklaras ss. beroende p& 
övergång till presensfilezion. Denna förklaring kan dock näppeli- 
gen vara den rätta, då formerna sctül, munn (mu.vj, såsom också 



nppgives av Noreen, endast forekomma i 2:dra personen sing., men 
icke i 3:dje. N^on sådan typ av presensflexion (efter vilken pres. 
sing. sJcai-siaU-SKal knnnat omanalogiseras till sJcal-sJeaU-shil) exi- 



sterar ja icke. TJtan där ett verb fän annao böjning övergår till 
den normala presens&exionen, ss, t.^^. presens av vuia, där ha 2 



') Då att t även eftar lång stavelM — a&win det åvan pfipeluta med 
hsnvianmg till nøkwiltr, och som Kven uitages av Kook, P. B. B. XXYII, 
•. 176 (i motMts till K. F. Johansson 1. o. och W&lde, Die germ. AmUiiU- 

r>tze, e. 192) — judUgMuligt eknlle kvaratå i alntetaveUe, och vi «åledaa böra 
haft en jadlagsenli^ vKxling- *haüiä : hutlllar, skalle man kunna t&nka 
lig »tt v&zUngen S .d i httilS, »adS &terg&T p& denna v&iiig 'AufltiT: huUSar 
«to., eå att *huiliS, sedan den enstaviga stamformen analogiskt tr&ngt ige- 
nom, givit huüd, mödan huilSar judlagtenligt >■ huildar, varpå natorliKtvic 
ntjimning följt. Denna väg (aom också förefaller mera konatmerad) &r 
emellertid atfcngd, då skalderimmen frin älata tid endast nppviaa enatavi^a 
stamformer av dylika ord. TJr Kahla's rimariom ha följande bevisande nm 
»ntaoknats: dyrS-.varSisk Sighvatr (Wisén s. SSj; m^S:EgSa Btiifr. bl. 
(Heimskringla, ungera ed., s. 659, 1); UyfS: lofSa porllr B^olbeinsson (Heimskr. 
282, 10); byggS-.tryggSa Markna Skeggj. (Wisén s. 58); (part) /drff : ni>rAin 
Sighvatr {Heimakr. 378, 8); I«y/<fr : hpjsi Biami Onllbr. (Heimskr. 498, »); 
f^Sr : herSa ^Tbiom akakki (Heimskr. 795, b). Jfr ord med kort avled- 
ningaatam: fremd jfrpmSa Sighvatr (Heimskr. 468. 24), (part.) krpfS : hpfSi 
Einar Skulaaon (Wisén a. 60). Även utanför ri ms tSll ningen är enatavlc 
stamform aäker (t. ex. eudisk leyfS ok. landi, Sijgbvatr, Heimikr. S77, 22) di 
en tvåatavig form {*ltfifiit) icke Ulter infoga sig i v&nschemat, vilket U f^et 
Sv«rallt, d&r ett dylikt ord (med l&ng stamstavelse) anv&ndea i vara, — Om 
forman 'hviliS alltså senaat på 1000-taIet är ersatt av en enstavig form ntan 
vokal mellan I och d^ så faller dess tillvaro allt f»r l&ngt tillbaka i tiden, 
fOr att den skalle bbva anv&ndbar för forklaringen av huOd, ttelf i 1200- 
taUta handakrifter. 



:y Google 



86 Geländer: S>d i fornisl. o. fomno. 

ocli 8 personen sin^. samma ändelse (1 p. vil, 2 viU, 8 v^l osv,). 
I>abbeIfikrimingGii av kons, i scäll{du), muHn{du) — vare sig den 
skall beteckna l&ng kvantitet eller n&got annat — mäste dlledes 
forklaras pH n^ot annat sätt. 

Utom de gamla formerna sJcalt, tnunt och de nyss behand- 
lade sJcall, mun» (app&ttade som former med l&ng Blotkonsonant) 
räknar Noreen ocksA med en kortstavig form skal, mun (A.isl. Gr.* 
§ 522, 4). Dessa olika former för 2 sg. pres. ind. av skolo, mom 
lordeU sig i Ordförr&dets handskrifler p& följande sätt: 

St. Horn: Ä. scaltjin 2 gr, scalttn 8, scalltn 1, Bcaldtn 8 
B< scall 4, Bcalldn i, scalltm 2 
B* scaldn 4, wald (för scaldnf) 4 
äM 645: A scalt 8 ar, scaltn 9 

B' seal 4, scaldn 2 
Pl&citasdr: B* scalla (lin) 1, scalldn 1 

B' scaldn 1 
Elncidariasfr: B* scaltm 1. 

2 sg. pres. ind. av mono skrives i 
St. Horn: A.. muNt 1, mnNtn 6, mnntn 1 
B* mnN 5, mnNdn 1 
B' mnnpn 2, mnndn 3 
AM 645: A maNt 1, mant 4 
B' moN 2, maNda 3 
B* manda 7 
Elnc-fr: B' mondn 1 

[Olika skrivsätt i fr&ga om vokalen i mun (u, v, o, 0), liksom 
i pron. du (a, v, o) äro lämnade ftsido. Likasä om i Nä, Nt bok- 
stäverna stä var for sig eller äro sammanskrivna. — I fr&ga om 
formerna scalltu (8t. Hom.), sealiu (AM. 645] och muNtu, muntu 

S St. Horn.) kan deras placerande väcka tvivelsm&l. Jag faar fört 
lem tiU formerna skalt, munt, dä det är möjligt, att de ha npp> 
lättats sä. Men det är ocksä möjligt, att de av skrivaren fattet« 
SS. bildningar (med pron. pü, tu) till formerna skal{l), mun(n).] 

I &ägs om den kortstaviga formen skal, mun hänvisar Noreen 
Aisl. Gr.* § 522, 4 (med tvekan) till regeln om förkortning av 
kons. flfler svagtonig vokal. S/cal, mun skalle eäledes vara npp- 
komna av sJcall, munn i proklis. Granskar man de satser, i vilka 
formerna skall, munn, resp. skal, mun nppträda (i Ordförräd&hand- 
skrifWna), är det emellertid svart att upptäcka en dylik fördel- 
ning av formerna. Det är ja i stället p&rallande, att av de nybil- 
dade fristAende formerna skall är den enda i St. Horn. använda, 
sked den enda i AM 645. — I Aschwed. Gramm, (§ 563 anm.) 
npp&ttas motsvarande fsv. former man, skal (som i fev, äro sena, 
förat medelsvenska, och icke ha vid sin sida nägra former med II, 
nn), i likhet med andra fall med saknad av 2-sing-märket t, ss. 
län fr&n 1 o. 3 sing. Denna förklaring kan i alla händelser ej 
användas pä de isl. formerna skal, mun, s&som framg&r av följande. 



:y Google 



Geländer: f :>({ i foniisl. o. fonmo. S7 

I ÄM. 615 är en övergång &v S:>d i skaldu omöjlig att uppfatta 
BOm en överg&ng efter Tl, mt, ty en form shaU ezifiterar iclce i 
desoa handskrift. (Att Bkrivningen acal, 4 gr, icke är blott ett 
skrivsätt f5r ett attalat ske^ med l&ngt /, framg&r av en jämfö- 
rdse t. ex. med samma handskrifts rweJbnndna (^rivning av pres. 
ind. av uüia : t sing. uU, 2 uÜl, 3 uüV) När vi na även efler aied 
med kort I ha formen du, sä visas härav, att denna 2 sing, shä ioke 
kan vara identisk med 1 o. 3 sing, akal, ty en överg&ng av föl- 
jande d:>- d vore i s&dant fall obegriplig i en handskrift, som kon- 
sekvent skriver typen valde med p. (Samma jnd-övei^&ng efter 
skal, mtm är däremot forklarlig ander andra föratsättningar, S&- 
som nedan skall framg&.) — Möjligheten av ett annat sätt att för- 
klara du i skaldu [mundu) an ss. framkommet genom övergäng av 
3>d torde vara nteslaten. I Äisl. Gtr,* ^ 4ö5, 2, nppgives visser- 
ligen, att formerna du, tu skalle kanna användas ej tuott snffiült, 
dur de äro jadl^senligt motiverade, atan även ''losgelöst auftre- 
ten z. b. in St. Hom." Förekomsten av formen du visar sig emel- 
lertid i Ordförrftdshandskriftema (om man slfir npp de av Larsson 
angivna täxtställena) vara begränsad till de ävan citerade &llen 
efter I, n i läng stavelse + dessa skaldu, mundu. (Att det inte är 
&llen skaidu, mundu som äsyftas i § 455 visar en jämförelse med 
{ 230 1, b, där dessa former anföras blsnd exempel pä övergängen 
efter II, wt.) ') 

Skal{l), mun(n) för skalt, munt torde knnna forklaras endast 
i samband med analoga &11, där 2 sing.-märket t (i arsprangliga 
preterita) bortfaller. Detta är enligt Aisl. Gr.* ^ 524, 2, d ofta 
tündelsen "wenn pü nnmittelbar folgt (sonst sehr selten) z. b. 
ffekk pü (mit restitnirtem pü statt gel^u aas gekkt pu..) .. . St. 
Hom. pü tdk . . , in den Eddaliedern kuapaitu . . , varaftu." (Spärr- 
ningen ar mig.) S&scm det ocksä tycks vara Noreens mening, 
torde dessa former leda sitt nrspmng frän sammanställningar av 
t^en gekktu (<. gekkt-tu <: gékkt-pa), i det att gekktu — och varför 
ej ocksä akaltu, mun-tut — har "felaktigt" upplösts som gekk-tu 
{skal-tu, mvn-tu) i st. f. som gekkt-tu (skalt-tu, munt-tu). Association 
med I, 3 sing, gekk, skal, mun osv. kan härvid ha invärkst, men 
tKr, s&som ävan visats i fc&gtt om skal, mun, icke betraktas som 
den bestämmande faktorn i denna ntveckling. Den torde snarare 
vara att söka i känslan ar stavelsegränsens läge (i gékMu, 
sialtu etc.) — jfr har härav har framkallats omstöpningar ar andra 
Bammsnsatta verbalformer: typerna hindom-vér > hmdom-mér > hin~ 
domer, uppfattat som bindo-mer, och pykM3-ér, upplöst som pjfkki- 
Ser. (Sknvet pér. Se Aisl. Gr. §§ 455 anm. 5; 521, 3, 4.) — 
En annan möjlighet for bortfall ar t lämnas av sammansatta for- 
mer av typen geMtpu, skaitpu, vilka genom bortfall ar mellersta 

>) Bannolikt förhällar 
npptrtd»i)det av formen Ut, 
ån en del av de belOggsUllei 
eon, IiUiidaka hondakr. No 64B 4: 



det »ig p& eamma i&tt med det BJJUTitftndigk 
eliDra jec icke liar bait tilliülle ondenökk mer 
in, till rllk» Ordförrådet Iiäavisar. Jtr L. Laxa- 

7, 

DigiLzedCyGOOglC 



38 CeUnder: 3>d i fomiBl. o. fonuio. 

kons. i S-boiuonuitismen knnna bli nttalade och hörda som gekkpu, 
aiaipu. Kd är riBserligeti det Tanligaate sättet att föränkla ifrfi^a- 
Tarande former icke koit8.-bort{an, utan assimilation gekkt-pu >- 
gekktU^>- géiMu). Men om nndantagsnfl jnst (den starkt betonade) 
formen pü (med p) tränger åg fram i medretandet och uttalet, 
A Bknlle slatresnltatet aren här -— pä nämnda rätt — kanna bli 
ett gékk, akal i st. f. gdtkt, shut. 

Vare sig nu utvecklingen g&tt över b&da dessa vägar eller en- 
dast den förra, ek syuea det i alla iall vara tämligen klart, att 
skal, mun liksom de Mosa preteritalformema (i 2 aing.) ha fram- 
kommit nr ställningen framfor saffigerat pronomen. Detta antydee 
ja ockeä i fr&ga om de senare formerna {gekk för gekkt o. å.) av 
deras övervägande appträdande jnat i sådan ställning (enligt No- 
reen I. c). Sedan den nya formen en g&ng framställt sig för med- 
vetandet, dröjer det natarlifi^en ej länge, förr äa den t^tjar opp- 
tråda även p& egen hand. Första steget härvid torde ha varit dess 
användning i former som de citerade skalattu, varattu. Här är 
ja endast negationen insjnten mellan lederna i det sammansatta 
sltal'tu, var-tu (så uppfattat). Och sä är en konstruktion av typen 
Pü skal (pü mun, pu ték) inte längt borta. 

Med denna härledning &v slecJ,, mun (ntan t) giver sig för- 
klaringen pä dobbelheten skall ■ skal, munn : mun sv sig själv. Åt- 
minstone i frftga om de sammansatta skaUdu : skdldu, muNdu : mun- 
du är det tydligt, att motsättningen dem emellan är av alldeles 
samma natur, som den motsättning emellan sktült : skalt, skaUtu : 
skaitu och muNt : munt, muNtu ■ muntu, som ävan kan konstateras 
frän samma handskrifler. Dvs. det är här endast fråga om en 
skillnad i skriwanor, i fråga om beteckningen av det dentala I, n, 
som uppträder frf. d, t. Motsättningen mellan ÄM. d^d skaldu 
och St. Hom. och Pl&c.-dr. siaildu (~- skaldu) är nämligen endast 
ett moment i den allmänna och genomgående motsättningen mel- 
lan dessa handskrifters skrivsätt i fräga om förbin del senia Id, it. 
Cft AM 645 konsekvent skriver skylde, uilde, mildr (och tom. pret. 
/dde), skrives i St. Hom. och Pläc-dr. i regeln skyllde, uUlde, mäldr 
(mindre ofta med ett 1). När däremot i fr&ga om muNdu •. mundu 
ingen motsättning mellan de olika handskriB«raa gör sig gällande, 
i det att AM. 645 s&väl som St. Hom. har mulf^du, växlande med 
mundu, sä stämmer även detta med handskriftemas allmänna skriv- 
vanor. I förbindelserna nd, nt växlar N med n i b&da handskrif- 
terna: muNt-^munt, fem. hpNd-vhpnd, pret. kelfde akende osv. 

Mindre p&tagligt gäller samma betraktelsesätt i fråga om de 
fristående formerna skall : sk<ü, och muN:mun. D& emellertid for- 
delningen mellan dessa former nära följer den nyss refererade mot- 
sättningen mellan resp. handskrifter i fråga om de sammansatta 
skcdldu : skaldu, muNdu : mundu, i det att St. Horn. (och Plåc.-dr,) 
med skall star emot AM. 645 (och Elac-frogm.) med skäl, medan 
däremot i både St. Hom. och AM. 645 muN&c förbärskande (att mun 



:y Google 



Celukder: S> d i foruBl. o. forano. B9 

iogen g&ng belagrt« i AM 645 Ur t»1 en tillf»]Ugbet), b& nöd^ väl 
dette tul att ae de«a» former, de fristAeode ooh de lamniasBatta, i ett 
eamnwnhang. Man tynes mig d& ha fbll rätt att antaga, att rain- 
neabilden ar (det nkrivca sJnll i) shültv, skaUdu i St, Hom. och 
PlAc.-dr. kommit skriTaroe ar dessa handekrifler att ooksä skriva . 
skaUPu akaiiattu, pu skall o. 1. med U. Medan däremot det kon- 
Bekventa skrivsäctet skaltu, skaldu i AM 645 in icke giver anled- 
ning till n&goD annan Bkrivning än IPu) gkm. Vid motsvarande 
former av mono hade däremot båda handskriffcema ffiH.Mii, muNdu 
(jamte mtmte, mvndu), och båda ha också pu muN med N (jämte 
st. Hom. munpu 2 gr). 

Emellertid f&r man icke ntan vidare betrakta dnbbelskriv- 
ningen av kons. i åkail, muN — lika litet som i skaJldu, muNdu; 
alttuUu, mu2ftu; skällt, muNt — som en enbart grafisk ^reteelse. 
Att en eller annan nttals^^ndomlighet legat I»kom denna i så 
många isl. och &o. handsknfler vanliga dnbbelskrivning av I och 
n frunför d, t itr ja all sannolikhet lor. Av vad art denna varit 
är mindre klart, ocn härom ha olika meningar framställts. Aström, 
som lorst sammanställde dessa dnbbelskrivningar med den dentala 
kvalitet som tillkommer Z, n i samma ställningar i nntida sv. dia- 
lekter, lämnar osagt om dnbbelakrivningen endast haft till npp- 
gifb att beteckna en kvalitativ åtskillnad från (kort) I, n i andra 
ställningar [Sv. Landsm. VI, 6, ss. 109 ff.). Koreen åter ser saken 
sä, att I, n fÖrlängtB frf. d, t och i och med detsamma fått den- 
tal kvalitet (Aisl. Gr,' § 269, 3). Däremot opponerar sig attryck- 
ligen M. Kristensen (Ark, XII s. 313 f.]. Genom antagandet av 
en dylik förlängning av I, n frf. d, 1 på en tid, som eljes karak- 
teriseras av den Hofforyska förenklingslagens genomforande, skulle 
man komma att for samma tids språk antaga tillvaron av två sina- 
emellan rakt motsatta jndtendenser. Daboel skrivningen av dessa 
If n anser K. tillräckligt motiveras av deras kvalitativa samman- 
fallande med n, nn, varigenom de påfallande skilde sig från det 
vanliea uttalet av kort I, n, ') 

r r^an blir nn således den, om skal{l), mun{n) i akallta, muNtu 

f liksom 1 skällt, muNt) har långt I resp. » genom forUngning 
ramfSr {djt. (Om jadens dentala kvalitet tycks enighet råda). I 
så &11 måste man väl äfven antaga, att det nr dessa former emanci- 
irade skal{l), munin) haft lång slntkonsonant. Detta senare för- 
ndes emellertid av två omständigheter. För det första kan for- 
men skal i AM. 645 — den enda i denna bdskr, jämte skalt — 
icke nppfattas annorlunda än som kortstavig, såsom &van visats 
tmder jämförelse med samma handskrifts beteckning av 2, 3 sing. 

■] Hoffory sjålv anser, att "foreDklingsnKeln har overhoTedet ikke 
ndatnkt sig til det geminerede II, og nn" (Arkiv II t. 91). Likiom ej hällar 
till mm, rr. K. Veraer fomralerkr dämnot undantaget åk (med atM i hand- 
ikriAsformer och n^iel, uttal), att 'langer eonsnt (d. b. r, I, n, m) bleibt 
vor folg. sonant nnKekfiTzt," (AvhandUnger og Breve, a. 215 f.). Ba också 
Woreen, Airi. Gr.* g 874. 



pei 
tji 



:y Google 



40 CeUnder: S>d i fomisl. o. fonmo. 

pres. in<3. tnff. (Vid slcaltu, skaJt, shaldu lämnar skriTSättet iogea 
ißdoiag, ty i AM 645 enkelskriveB även arspningligt l&ngt I &f. 
d, t, t. ez. pret. feide.) I samma riktning pe^ även den metriska 
Tärdesättnin^en «v 2 Bf^. skcdil), som p&visats av Gislasoii (Udvalg 
af oldn. skjaldekvad, s. 51 f.)- Formen forekommer — i liand- 
skriften skriven scall — i Pläcitosdråpa 37, 4, som lyder: "dyrø 
skala f ^ °^ hryggnask". Värsen fordrar här ett kortstavigt slM 
och Q, ser häri med rätta ett bevis for riktigheten av sin äsikt, 
att "s&vel A' i moN {—mont) og muN (— munf) som U i seall 
[—shut) (remBtille for øiet en form, som øret ikke kendte." År 
na I kort i formen akoKJ), och om & andra sidan denna form, 8&- 
Bom jag 6van sökt risa, icke l&t«r sig förklara pä annat sätt än 
s&eom Tösjord nr den sammansatta $hai(Nu <: SMil{T)t-tu, s& toljer 
väl härav att även denna, moderformen han kort I framfor t. Med 
andra ord: dabbelskrivningen av 2, n i skalU, muNt, pret. skyllde, 
myNde, ord som mulda, h&Nd etc. betecknar icke längd, ntan har 
endast kvalitativ betydelse (säsom Glslason och KriBtensen för- 
menat) '). 

Om vi sMedes icke ha l&ngt I, resp. n i shall -^ skal, tnuN 
~^ mun, sä äterv&nder fr&gan om forklaringen af det följande du (i 
st. f. pu, Su) i skaldu, mundu. Ett själfständigt uppträdande av 
formen du (och tu) atanfor det omr&de, där ett d{t) är jndlagsenli^ 
berättigat, är icke uppvisat. Lika litet känna Ordforr&dshandsknf- 
tema elies till n&gon övei^ng av ^ >^ ä efler I, n i kort stavelse. 
— Lösningen ni&ste ligga i en Kvalitativ åtskillnad mellan de sta- 
velser, som foregå 3 i skalSu, mun-du (^skaldu, mundu] och & 
andra sidan i ord av typen valde, synS, här alltid skrivna valpe, 
synp etc. Vi hänvisas dä äter till sambandet mellan 2 sg. skal, 
mun och de nrsprnngligare sammansatta skaltu, muntu: det mäate 
förbälla sig sä, att det dentala I, n i skal{l)tu mun(n)tu har be- 
varats även i de dämr lösjorda skal{l), mun(n). Dnbbelskrivnin- 
gen av f, n i dessa former är således icke blott ett rent gra- 
fiskt loinne av de sammansatta skailtu, muNttt {skalldu, muNau), 
ntan även uttryck for en gemensam egendomlighet i fråga om 
uttalet av 7, n pä det sätt som ävan utretts. Det dentala ut- 
talet av I, n i 2 sing. skalel) mun(n) måste visserligen ba varit 
starkt hofÄt genom inflytandet frän övriga presensformer av skolo, 
mono (med snpradentalt I, n), särskilt de e^ee liklydande 1 och 3 
sing. sk<ü, mun. Att det likväl — åtminstone till en tid — lyckats 
h&Ua sig kvar, beror väl pä det stöd, detta uttal fick genom »täudigt 
förnyad association med 2 Bing, skalt, och framförallt med de sam- 
mansatta skaltu, muntu och skaldu, mundu, där dentaliteten av slot- 



') Tad Bom a priori tycks göra det ^terst cwannolikt, att deua akriv- 
ningar med Ü, N hrt d, t tkuUe beteokna Iftngd, Kr deraa färskomat i former 
som deilld, huüld, leytidr, breiSl, rieNtr o. 1. — proportlonsvia lika vaoliga 
•om milldr, laNd o.d. (Jfr. tom. nefnndi, I^frask. bl. III, sp.4,6!} En Aa- 
valse leynndr är Ju ett monstrum! 



:y Google 



Celander: <X>d i fomial. o. fonmo. 41 

kons, i sial, mtm beraredes av det följande d, t. (Ett slags dabbelt 
betmgmogsförh&llande &Uts& mellan de dentala I, n i slcai, mutt 
och d i au). 

Den slatsats, till rilken vi §ålanda kommit, att formerna 
akdl(}}du och niun(H)du äro exempel p& en tidigare överg&iig av 
t>a efter dentalt I, n, i kort stavelse, behöver nr fonologisk 
i^pnnkt knappast n&got sarskilt försvar. Ätt ifrågavarande över- 
^Dg skett tidigare efter dentalt än efter sapradentalt (kakami- 
nalt) I, n, ar vad man av gammalt antagit i fräga om overg&neen 
efter l&ng stavelse: pret. féllde ■<feUSe tidigare än huUde <: kuUde. 
Ooh oberoende av paralelUsmen med detta förh&llande, vilket kan- 
ske icke är så alldeles otvivelaktigt, d& ja även överg&ngen vid 
^pen huUde visat sig vara forlitterärt genomförd (skalderimmen ft 
avgöra detta), sä förefaller det ja helt naturligt, att man skall ha 
lättare för att fasth&Ila en interdental artiknlation efter ett mera 
Härrliggande kaknminalt I eller anpradentalt n än efter de post- 
aentala J, n, vars alldeles inp& liggande artikulationsläge m&ste ha 
övat särskilt stark attraktion p& ett följande S. 



1 de älsta fornnorska handskriitema te sig forh&llandena 
helt aanorlnnda med avs. pä överg&ngen ar St>d mot i de sam- 
tida isländska. Följande redogörelse för förmema i de älsta haad- 
Bkriftema (ordnade i tidsföljd, i överensstämmelse med Ajsl. Gr.' 
^ 15) talar för sig själv. 

Legendbrottstyckena AM. 655 qto IX, frin slntet av 1100- 
talet, innehålla följande beljsande förmer. Fragment Ä (i Heilagra 
manna sogar II, 207—09): syndifit 209, » (]cende 208, is); dMr 
207, K skada 208, t, vesdd 208, u; fylgdu 209, ». 

Fragm. B (i Heil, manna s. I 269-71): fiolda 269,, {/ældir) 

Fragm. C (i Postola sögur, ss. 823-25): sijndi 828 u, pindr 
824, ii; (sabst.) vande 824, u, fjolde 824, lo, svndum 824, >s, synda 
ib; fr<Kmd/r 824, h. (Verifierade i originalhandskr.) 

Brottstyckena av älsta Gnlatingslagen, ÄM. 315 F fol. (ut- 
givna af G-. Storm, Norges gamle love IV 3—13), ha följande for- 
mer: talä^ blad 4 v. 5, tålda bl, 4 v. 18. (Verifierade i original- 
handskr.,— N. 6. L. IV, SS. 11,, och 12,,. Oriktig är däremot 
formen vigan^ ib. e. 11,, handskr. har här v/^nda) 

Norska riksarkivets fragment I B (brottstycken af äldre Onla- 
tiogslagen) har av hithörande former endast ßolda. (Korges g. 
love rV facs.) 

Närmast i ålder, från början av 1200-talet, är den s. k. Fom- 
aorska homilieboken, ÄM. 619 qto. Om dennas stavsätt i fråga 
om (T-wd se Wadstein, Fno. Homiliebokens Ljndlära s. 106. pif- 
ter If n i lång stavelse skrives d (dvs. d eller d) — felskrivning 
är tydligen alar 1 gg (mot d 45 gr). Undantag gör dock — här 
som i de isl. bandsknftema — det fall, att {, n förege av konsonant. 



:y Google 



ii Celuider: S>-d i fomisl. o. fonmo. 

Ordet girnd Bkrives 13 g&nger med S mot 22 med d; likas& ett 

fag htefnSi mot 2 gr med d. Efter I, n i kort starelee ^æW 
[ö) och 3, t. ex. sem-ii etc.) 3 gr: d 8 gr, talS{e) 3 gr: d 8 gr, 
folåe 2 gr: d 2 gr; syna 7 gr: si/n(n)d över 200 gr. Efter i» li- 
kws&: (mein) «et»^ 1 gg: {nteiri', væg'} semd 4 gr, gløymS^i) 1 gg: 
■^ 1 SS) d«tnÆ(i) 1 gg: d 5 gr ost. Efter Ig 8t& emot varandra 
S i ^^^t o. I. 13 gri fylgdi o. 1. 2 gr. Efter n^ ^ i Aifnf^e) 

0. 1. 7 gr: A(£n^d(e] o. 1. 3 gr. Wadstein anser skrivningEirne med 
d (d) efter Ig, ng vara väl fa för att stvrka en övet^ng av S>d, 
de skalle knnna bero p& nteglömmanäe av tvärstrecket. W. pfir 
pekar dookj vilket är av vikt, att i fylgdi h. 107 it— u skrives 
typen d (ej b). "Eix kan s&ledes ej gärna föreligga felskrivning 
for fl. — "Efter h förekommer intet ez, p& 3'^d; efter ly endast 
acdlßh^ 1 gg. — SknTningame med a i ord som valde, sytiS, 
dømSe anaer W. "m&ste bero pä inSTtanda ftån originalet." (Här- 
för talar ocks&, att alla atom en finnas i partierna II och III av 
bandfikr., medan i den samtidiga I inga sådana anträSas.) Trärt> 
om gäller enligt W. om de mänga felskrivningame med S ^år d 
(efter I, n) i ord som hælSr, hold, mäila, howS, scylSa^ tmnSan, 

ßttnSans, tiunS att de lämna ytterligare bevis för överg&ngen av 
S^d i ifr&gavarande ställning. 

Norska riksarkivets ftagment 1 A, varar facsimile i Norges 
g. love XV (fees. XVII), iMr endast skrivningen fylghSu (rad 4 
nedifr&n). 

ÄM. 315 E fol.: olbrhusi a. 1,,, hiddu (part.) ib. i>, stefnbe 
s. 3j, (Formerna citerade efter handskr.; — Norges g. love I sb. 
116,, „ och 117,). 

AM 315 O fol. skriver (likaledes citat efter handskr.): ttäbar 
B. 3,j och 3,,, iiotmiian s. 1, (— Norges g. love IV ss. 72 o. 71,, 
Oriktigt äteiviven är däremot formen siban ib. s. 74, — baodskr. 
har tydligt a. Inga felskrivningar d för 9 alltsä.) ') 

Cod. Ups. DelaC^rd. 4—7, älsta delen {brottstycken av Oddr 
Snorrasons Saga Olafs Tryggnasonar) har formerna: huüld, -ir, s'yndi, 
sigldi, fiolåa, vanda, Vinda [VinlanzY, soemdar; astsemd, grimd. 
iHremot fylgSu. (Verifierade i originalliandskr.) 

Det tycks sfiledes inte finnas n&gon av de älsta foronorska 
handskrifterna, som är främmande för överg&ngen av (T^ci efter 

1, n ej blott i I&ng stavelse, ntan även — i olikhet mot de sam- 
tida isländska handskrifterna — i kort. Den gamla formen med 
(f är i senare fallet representerad endast genom nägra geng&ngare 
i AM. 655 qto IX fr^ment C. och i Fno. Hom.-boken. övei^ 
gängen även efter I, n i kort stavelse måste således anses vara 
genomförd i fomnorskan redan pä denna tid — slatet av 1100- 
talet. Däremot kan den icke betraktas som fallständigt förlitterär, 
om d-formema i nämnda handskrifter, såsom det synes antagligt, 



') Om AM. 810 qto «e nedan (under d« isl. handakriftena), 



:y Google 



Celftnder; ^xj i fornisl. o, fonmo. 48 

iiro att ffttta som aTskrirtta ar äldre fno. förlagor. ÖTerg&ngen i 
denna stjülnicg tcrde allta& i alla h&ndelser tillhöra 1100>ti^ets spr&k. 

Formen gimS i Fno Horn. ataller sig fdllständigt vid aidan 
ar motøraraode iel. former. D& man emellertid inte f&r någon 
opplysning om, & ena ndan har preterita ar aamma tjp sknras 
(endast 1 fa httfnäi), eller & andra sidan abstrakta fem. med ind- 
lagsenligt d i st. f. det vanliga S (om s&dana finnas belagda i 
handskr.), så kan det inte avgöras, om detta ff i ifir(n)S är en jnd- 
lagsenlig ntveckling ar d > a efter r, eller om det är en ar system- 
tT&ng &&mkaUad fortn, j&mnstalld tned huilff, s^S. 

De former med d fbr ursprungligt S efter m (i l&ng o. kort 
stav,), som finnas bel^^ — i ^A. 655 qto IX C, Fno. Horn., 
AM S15 G fol. ooh Cod. Ups. Delag. 4—7 — intyga, att örergäo- 
gen i detta fall torde varit samtidig med den efter /, n i kort sta- 
velse. — Däremot f&r en överg&ng 3>d efter Ig, ng intet stöd 
annat &n i Fno. Bom. (och även där svagt); övriga handskrifter, 
där avgörande former äro belagda, skriva samstämmigt /yJ^Æt',-«. 

Av yngre fiio. handskrifter har jag endast undersökt ett par 
. av de viktigaste, d& jn redan handskrifterna frftn tiden fSre 1250 
lämna avgörande applysningar i fråga om övergångens inträde i 
fno. i de fiästa ställningar. — Cod. Upeal. Delagard. 8 fol., bn- 
vndhand skriften av den legendariska Ula&sagan, skriver regel- 
bnndet d (d) efter I, n, m: vinsællo, siglüi, tKsmdir; $M{l)öit8t, 
ßolii, vande; å<Bmör, aiemd, satnöa etc. (Antecknade nr huidskr.; 
exakt återgivna i Keyaers o. Ungers ed., Kriar'1649]. — Mera kon- 
särvativ i denna punkt är den no. havndhandsk riften av Speculum 
regale, AM 248 b a. fol., enligt Brenners edition (Manchen 1881). 
Har äro formerna med d efter 1, n i kort stavelse och efter m i 
avjord majoritet. På c:a 40 sidor har jag antecknat 30 skrivningar 
med S [folde, syna osr.) mot 5 med d efter i, n (sMäi ss. 119,,, 
189,,, lål,,j valder 134,,; synnd 152,,)'). Efter m: scemd 2 gr 
mot gcemit, dcemSe, $kaméee 14 gr. D^mot blott S \fylg3e 2 gr. 
»ielfSan 1. — Skrivningame med ä efter I, n, m måste väl, lik- 
som i Fno. Hom,, tillskrivas inflytande &ån ett äldre original. Att 
ett sådant fbnnits, antydes ar en form som skampuz (s. 143,,) 
med p, medan handskr. eljes regelbundet använder 3. ~ I fråga 
om st&llningen efter /, n före^nget av kons. röjer sig samma vack- 
lan i skrivsättet som i (Fno. Hom. och) isl. handskrifter: (a-)gim3 
är anteoknat frän se. 116,., 189,,; nafn3{r) ss. 117,,, 140,.; Jue/nSi 
s. 174,, mot gimd 10 gr, gimdi 9, fymd 1, nefhd{an) 2, A(e/nd(ir) 
6, gegndi 1. 



Ännu oavjord är i den föreg&eode framställningen frågan om 
övergängen av 3>-d efter I, n i kort stavelse i isl. språket. 



:y Google 



44 Geländer: S>-d 1 foiniBl. o. forooo. 

Sä I&Dgt de isl. h&aclfikrifterDa hittills undersökta, visa de ■— i 
motsättning till de fno. — inga som hälst spär ar en overg&ng i 
denna ställning. — Vid de senare isl. handskrifterna är nndersök- 
ningen l&ngt vanskligare än vid de älsta. Detta beroende p& ut- 
vecklingen av de rent ortografiBka förhållandena i denna punkt, 
som ja i de Sästa isl. bandslö-. l&ter de gamla tydliga och ej lätt 
sammanblandade beteckningame med d (ö) och p för jadert resp. 
d och 3, (som däremot visserligen lämnade skillnaden mellan juden 
p och S obetecknad) ersättas av de fr&n de norska bandskrinema 
uppt^^na beteckningen med resp. d {d) och d. (fi i isl. skrift 
tidigast i Beylg. M^dagi III och brottstyckena af l^eudariska 
OU^sc^^ pä norska riksarkivet, båda från 1230-talet, medan re- 
dan de älsta fho. hdskr. ha d: AM. 315 fol. F, Riksarkivets fr^m. 
I B etc.). Härmed har man f&tt motsättningen mellan jnden S 
och d uttryckt genom två tecken d ocb i), som starkt likna var- 
andra, som därigenom redan i tiio. handskrr. giva anledning till 
åtskilliga felskrivningar, och som i de isl. nästan strax i ganska 
stor skala intränga på hvarandras område och komma förvirring 
åstad. 

En översiktlig redogörelse för hithörande ortografiska för 
hållanden i ISOO-talets i^. handskrifter — först påpel^de av Hof- 
foi7, (Tidskr. for Filologi, Ny r. III, 294 o. not ib. jtr Noreen Aisl. 
G.* ^ 34 anm. 1, & 3S anm.) men föga atredda till om&ttning och 
orsaker — torde därför bliva en nödvändig inledning till den föl- 
jande nudersökningeu av handskrifterna. 

d för d genom mekaniska skrivfel uppträder, som nämnt, re- 
dan i fno. handskrr. Så anför Wadstein från Fno. Kom. (s. 39) 
följande felskrivningar : oud, virdi, qvediom för fftiä etc., och i listan 
på onöjaktigheter i Ungers upplaga av Hom. (s. 4 S.) ytterligare 
. fridar, städar, andverdo, qvediom. Handskriften AM. 655 4:o XYIU 
(1 blad, enl. Kålund &ån 2:dra hälften av 1200-talet), som torde 
vara fomnorek, visar enl. återgivandet i Gislason, Um Fmm- 
rarta s. LXX VIII ff., skrivningarne ådra, yår, for abra, yhr. — 
Från n{^^ facsimiler efber isl, handskrr. har jag antecknat följ. 
felskrivningar av b för Ö: Facs. av s. 30 i Cod. AM. 677 4:o, äldre 
delen (Leifor, facs. II) skrives fognoå. Foca. av AM. 686 4:o B 
(Leifar &cs. V, på J 3 rader) ebeimdl. Kringlabladet, fotolitografiakt 
utgivet av F. Jönsson, atroårinum. O. s. v. '). 

Sådana felskrivningar av d för 4 kunna i isl. handskrr. så 
mycket lättare ha insmugit sig, som det finnes exempel på, att 
tecknet d i vissa handskrifter haft regelbunden användning som 
tecken för judet d. Så är nämligen konsekvent förhållandet åtm. 



') t regeln ftr i dessa hdskrr. 8 skrivet Ht (eller $). Om ekrivnmgen 
ptab 2 g^r i Aerip (jfr Dablerap's ed.. Forord s. XX) är att föra hit är 
kanske oviut, då formen med d, egendomligt nog, appCräder i de Klata hdskrr. 
Så AU. 2B7 fol. -d 1 gg mot -p L gg, St.^om. -<f i gr, jte -f, AM 616 4:o 
-d 1 gg, -f 8 gi, -f 11 gr (enl. Ordförrådet). 



oyGooglc 



Celander; S>d i fomiBl. o. fomno. 45 

i en handskr., Å.. M. 677 4:o, yngre delea (bl. 1—6), nl^ven i 
Leifiir es. 1—16, med facsimile. (Jfr. Framp. b. XCIV f.). Den 
använder nämligen som tecken för (2-jadet den gamla typen d, 
varemot jodet 3 betecknas antingen med p eller, ranligeoj med 
d *). F& samma sätt förekommer d — (f i handekriftema AM. 623 
4:to, Holm. 2 4:to och Cod. R^ns av Edda-s&ngema i en utsträok* 
ning] som nödvändiggör andra förklaring^mnder än möjligheten 
av felskrivningar for d- Stycken or ÄM. 623, ntgivna i Gälseon, 
44 Prøver etc., s. 438 ff., samt i Ungers Heilagra Manna Sogar och 
Foitola SÖgnr (jfr. Fmmp. e. L ff.), na genomgätts, och följ. fall av 
ö— (f dämr antecknats; haföi 2 cit., eöa 2 c. (Prøver s. 446 no- 
ten), hofoö (ib. ß. 442, m), iardrici (Heil. M. S. II b. 9, t), cal- 
labr (ib. e. 13, it). Dä typen A i samma täxt förekommer snmma 
8 ggr (varav 5 grr som tecken för 3, 3 ggr som tecken för d), 
s& är det knappast möjligt att betrakta dessa 7 skrivningar med 
d— f belt enkelt säsom s^vfel för h. (Den vanlim beteckningen 
i handskriften är ^ — d', d — d.) I Cod, Begins av Éddasängerna 
är ö SS, tecken för S vanligare än typen A, att döma af de skriv- 
ningar som antecknats fr&n sidd. 24 och 50 (i den fotolitografiska 
npplagan, Ebhn 1891). k sid. 24 skrives S (med p 29 gr,) med 
A 6 gr och med ö 8 gr, & sid. 50 med ^ 2 gr, med ö 6 gr. (Van- 
ligen ö-d). Om Holm, 2 4:to jfr nedan b. 49 f. 

Med avseende pä fr^kgan, bnm en sådan vacklan i bruket av 
t) bar nppkommit, kan kanske vågas den förmodan, att den kan 
ba vållats jnst av Övergängen S>- d efter /, n ocb den olikhet, 
som i den pnnkten förefanns mellan ibI. och fno. språk. Då i fno. 
3:>d efter 1, » i kort stavelse redan c:a 1150, men i isl. åtm. 
ännn ej c:a 1250, så kom nnder denna tid ett ö i fno. hdskrr., 
för äldre S i berörda stüllning, att i isl. nttal motsvaras av ett S. 
Härigenom nppkom naturligtvis lätt förvirring med avseende på 
jadväj^et av ö, vid alla fell av avskrivning från en fno. handskrift. 
— Ett satt att rädda sig nr denna var då det, som skrivaren av 
AM. 677, yngre delen, fann pä: att behålla det gamla d som tecken 
för d, men däremot överallt använda det nya d (som han kanske 
dessntom sammanblandat med Ö, vilken bokstav e) finnes i hdskr.) 
Bom tecken för d. 

Möjligen kan en användning av d för fl också ha nppkommit 
or vissa egendomliga förkortningsformer för 8-|-x. ^-^- för- 
kortningstecken förenklas stondom till d + förkortningstecken, eme- 
dan både tvärstreck och förkortningstecken förenade med ö jorde 
bokstaven gyttrig och svårläst. (Förkortningstecknet fick m. a. o, 
tjänstgöra lÅde ss. sådant och som tvärstreck i i>.) Se t. ex. fac- 
simile av Friasbék s, 2 i Antiqnités Bnsses I: skrivningen baöir 
är tydligtvis en förenkling i förhållande till skrivningen piodri 
sammastädes. Eller facs. av Cod, Holm. 2 4:o (andra handen] i 



:y Google 



46 Colander: S>-d i fornial. o. fornno. 

Ol&fs Saga KoauQfi;s ens Helga, Kria 1853. IHr skrives porör 2 gr, 
Sigurdr 1 gg, veötdeiffa 1 gg — 6 i Sigurbr 1 gg. Däremot Si- 
gurhr, porbr — mot porö 1 gg. S&ledes en proportion »t 4 d : 1 fl, 
när förkort aingatecken var förbandet med bokstaven, mot 1 d:2 fl, 
när bokstaven 7ar fri, ett förh&llonde som knappast är en tillfäl- 
lighet. (Märk att d -|- förkortningstecken — se t. ex. skrivningame 
S^rÖT, veördaffa — är alldeles identiskt med vissa förmer av fl.) 

fl för ö (d) förekommer också, om än mindre ofta än ö for fl, 
i isl. handskrr. fl hade här, som nämt, en ofta segerrik konkur- 
rent i p. Åtskilliga handakrr., utom de i Ordfönidet upptagna, 
känna alls icke tiU fl, t. ex. A.M. 677, yngre delen, AM. 655 4:o 
XXI. I andra är fl ytterst sällsynt, t. ex. ÄM. 677, äldre delen, 
har fl fyra ggr (pä 35 blad — se Lei&r e. XVIII och Dahlemp's 
recension), AM- 291 4:o har fl 5 ggi (pä SS blad — se Petersens ed., 
Kbhn 1882, s. XV). — En synnerlig osäkerhet i trig» om jndvärdet 
för fl visar sig vid den nyssnämnda hdskr. ÄM. 623 4:0, som i de 
genomg&ngna texterna skriver senSi (Prøver s. 440,), scjfll6i ('Po- 
stola S,, 8. 466,.), gratanSi (ib. b. 48, ) jämte stå6o, orSi, Hfl, 8ta& 
2 c. Flera ex. i Framp.; s. LV kanoa, b. 95 a»di>, henHi (i Heil. 
M. S. I 265„ skrives andtr, hendU), allhregi, gørcaiHi, ørenbi. — 
Facs. av AM. 686 B (i Leifar, p& 13 rader) har skrivningen ho- 
gyNia (—køginda); i tazten i Leifar förekommer ytterligare Sege, 
lanfl (osäkra?). — I Ågrip skrives fl 13 ggr: "Det anvendes i navnet 
harcUo [2 cit.] til at betegne dr (jvf. 6 [+ förkortningstecken tor] r). 
Desnden brages det i følgende ord: quaSöo, beiSöisc, scrüböer, quaS 
7 c, Janflc. fl har pä alle disse steder vistnok betydningen d, der 
ogs& bruges i desamme tilfælde . . .; fl synes i det hele taget ha været 
skriveren et fremmed tegn, med hvis bn^ han ej var ret fortro- 
lig" *)- (Dahlerups ed. s, XXII). — Cod. Begins av fiddasångeiiia 
har fl — ^ 21 g&nger; se Bugge, Norræn Fomkvædi s. XI. 

Dä dessa handskrr. icke visa n&gon övergäng av ä>-d efter 
I, n i kort stavelse, s&som nedan skall visas, sä kan man icke p& 
deras skrivningar av fl iÖi d (ö) använda samma förklaringssätt som 
vid de skenbart analoga skrivningame milä,hon6 etc, i Fno. Hem., 
ntan de m&ste annorlnnda förklaras. — Ar det möjligen fho. hand- 
skrifters, av övergången S>-d framkallade vacklan i beteckningen 
av d-jndet, som g&r igen i isl. hdskrr. och där framkallar den 
dabbla användningen av bokstaven fl (som ja faktiskt införes i isl. 
skrift &än norsk)? S& kan man ha anledning att antaga vid t. ex. 
Agrip, som sannolikt äteigär p& en fhorsk källa. En annan for- 
kMringsmöjlighet lämnas av törkortningarne, h&r som ifr&ga om 
skrivningame med ö-^ä. Kär t. ex. Haralii i Agrip tvA g&nger 
står för HarcHdr, som fordras av satssammanbanget, sä kao man 

') Jti &vaa om t[uab. Även om likaväl i flertalet &11 kunde skrivas, 
och akrivM, ^, *& £r dock i OgoneofaUande, att ingan g&ng fl är anv&ut, 
annat Ku ufir »ivål d •om 1) var möjlif^; uttalet hade d överallt, Kvan i 
qMoS eventuellt? 



„Google 



Geländer: St* d i fonÜBl. o. fornno. 47 

ej gärna trivla på att fl här är = ö + forkortnia^teckea for r (bs. 
Dulerap antyder). Jfr de ävannämda förkortnmgarae fr&n Cod. 
Holm. 2 4:o, där ju t. ex. Bkriim. Siguröv (for Sigurär) likaväl skalle 
kanna läsaa Stguro. S&dana förkortningar äro jn Bjnnerligen van- 
liga och ofta omöjliga att skilja frän former av fl '). Se t. ex. faca. 
lÖ i Leifer (frän AM. 677, äldre delen) sculöi, öegi; brottst. av 
älsta Olaf-helige-sagan (Storms ed), blad 4, framsidan: senöirj Cod. 
Regins av Gr^äs (,facs. i Grågås III Kbhn 1883) hnöe '). 6-äd 
i Hanicsbok (se Inl. s. XLT *). När sädana förkortade skrivningar 
vid en senare avskrift applöstes, s& kunde det ja lätt ske, att tvär- 
strecket över d kom att följa med även i den fallt utskrivna for- 
men, s& att man fick skrivningame skulbi, iegi, senbir, lan^e etc. 
— luUst om man frän andra häll hade minne av en användning 
av fl ~ (2 *). Just 8& har det gått en nutida "avskrivare" av s&dana 
former, lümligen Y. Finsen, som ätergiver forkortningsformema 
haide, lande, Jcugildes etc., i det gamla Grägäsfragmentet A. M. .315 
D fol., med halOe, lan6e, htgildes (Grägäs II Kbhn 1852, a. 223 f. 
Jfr &C8. i Gr^ ni, Kbhn 83). - Jfr från MAlshattakvæfli, F. 
Jdasaons ed. (i Smästycker etc/) s. 284, b skriver i hvild- Möbios 
äter i sin ed. (HaUe 1874) i Jivädttm. 

Hura man na har att tänka sig uppkomsten av dessa skriv- 
ningar av d för d och tvärtom, så ar det klart, att deras före- 
komst manar till stor försiktighet, när det gäller att ur handskrif- 
temas ortografi draga slutsatser med hänsyn till uttalet. 

Skrivningar med d för ^ efter /, n i kort stavelse äro natur- 
ligtvis bevisande för en övergång S>-d endast i handskrifter, som 
icke känna till en beteckning av judet S med bokstaven b. 

Och "felskrivningar" med (f i st. f. (), d efler /, n likaså en- 
dast, ifall även pä annat sätt en övergång ^:><f är styrkt, då skriv, 
ningar av ^ för d ja också pä andra vägar kunna uppkomma. 
Även om sädana skrivningar med (^ för d övervägande slEulle upp- 
träda just efter I, n (i kortvokalisk star.), s& är detta endast vad 
som är att vänta, dä d förekommer endast i dessa ställningar samt 
i uddjnd *). När t. ex. i Cod. Begins ar Edda-sängerna ä ^öt d.d 
i 19 foil av 21 uppträder efter /, n QunÖi, älldregi etc. : ardaga, 

*) Se t. ex. Groth i iuledu. till od. ar AM 810 qto a. XXItl, om dj' 
lika fSrkortningsformer. 

*] FörkortnioK av ordet land fir STUiierligan vanligt (speciellt i kom- 
podtaj. Se t. ex. KritiElablaidet (F. Jönasous fotolit. ed.); thea. ev Friaabok, 
Ant. Btuaea I; av Hatuabok ib. 

■) Flera ex. bfcrp& i Fnunparta a. 217. 

*) Eanake det rentav har akett förblandning jnat toed deaaa filr- 
kortø.-teeken ar i -\-ss, aom voro vanliga i isl. hdakrr., n&r man fdrst joide 
bekantakap med den härmed likformiga typen gt Och detta har vant en 
av vägarna, på vilka fSrviningen intr^igde? 

*) Ävensom rid fCrdubblmg; men akrivningar med ^ f5i d i denna 
attuning l&mnaa i, eido (t. ex. i pret. eySda jte eyada), d& de kanna beio p& 
■paoialla "stymologiaka" aisooiatiouafSrhftllanden. (De mediäknas ej hfiUei 
t ex. av Bngge 1. c). Jfr HoffoTy, Arkiv II a. Dl noten. 



:y Google 



48 Geländer: tfxf i forniBl, o. fonmo. 

hra-dret/rog), sä är dett» ungefär Bamma proportion som for fSre- 
koiosteo av d överhnvnd (t. ex. & 5 sidor i Egils Saga, F. J6d»- 
BODB ed. BS. 92—96, antecknade 38 former med nrBprnngligt d efter 
I, n mot 4 med d i addjnd). 

VI. 

Jag ÖTBTg&r nn till att redgora for de senare isl. hand- 
skrifterna ocii deras förhMlande till ÖTerg&iigen efter kort 
stavelse . 

Först ett par handskrifter ungefar samtidiga med de yngsta 
nv de i Ordforrådet upptagna '). 

A. M. 677 4:o, äldre delen (bl. 7—41), ntgiven i Bjamar- 
8on, Lei&r etc., Kbhn 1878, skriver scüp(i), ßolpi, vtUpii), vanpi, 
synp — Likaså vegsemS, lampir, iamlengP etc. '). {Jfr de två facss. 
i Leiiär; DahleruM recension i Tidskr. f. fil. N. R. IV. s. 150 ff.j 
FrnmMTta s. XCIII fif.). 

Brottstycken av legendariska Olafssagan på Riksarki- 
vet i Kristiania, ntgivna mplomatariskt ock med facss. av Storm 
(Otte bnidstykker u den ældste saga om Olav den hellige, Kria 
1893), ha av hithörande former endråt skrifiaingame scilpi s. 7 ss, 
scüäo B, 10», fieolpi ib., dvalpisc b. 11,»; sømp, magtemp. 

AM. 623 4:o, 31 blad (om ntgivning och ortografi se åvan 
s. 45 f.) skriver, sä vitt jag fnanit, nteslntande seUp{o), dvelpisc, 
polpifi], hulp[o), hrunpi, st/nP-, frampi, scemp, fylgpo etc. 

Agrip (A. M. 325, s, 4:o), diplom, utgiven av Dahlemp, 
Kbbn 1880, är enligt D. skriven på Island, men efter ett norskt 
original, från vilket enskilda ortogranska egendomligheter luirstamma 
(se Fortale s. 'yx^"^ S.). Hithörande former äro (se Dahlempa ed., 
9. XX f.) fiolpi, dvalpesc, samt namnet Vinäland med följ, former: 
uiNlandi s. 2, ueinlaNde s, S4, uinlande b. 58, uitiplandc s. 38, 
uinplandi s. 39, uendlande a. 34. Formen med d, som fömtsättes 
också av den assimilerade formen Vintdatid *), f&r väl räknas till 
handskriilens norska egen dom ligfaeter (s& länge den står ensam i 
samtida isl. litteratar). 

AM. 655 4:o, II (4 blad) deriver aynp(ir) (Frnmp. 6. LXIX 
1 c; Un^, Marin Saga, s. XXXIII ff. 5 c), synS- (M. S. 2 c), 
scUpisc (ib. 1 c). — Samma cod. fragm. XXI (2 blad — yngre 
än II) skrives scilpi {Leifer, facs. IV), fwlpa (ib. a. 171 1) '). 

') Om handskrifternas dtttering j& Fnunparta, Eo£For; i OtSttingrer 
Gelehrter Änz. 1884 s. 477 fF., E&Itmd'a kataloger öTor Ame-Mogn. hand- 
skriftasaml ingens ooh Det kongelig biblioteka ill. o. tao. bdakrr. 

') Här liksom fiverhnviä i denna nppaata isyftaa i regeln ioke tXt 
troget fttergiva handskriAemas former annat än jnat i fr&ga om beteckningen 
av urepruTigligt S. 

') Färaftvitt ej Mr fBreli^er vanligt kona. -bortfall i interkontonan- 
tiak itäUning? (^endast grafiakt i hdakr. Stc akiivn. orcNayia!) 

'} Handakriftem» AM. 686 4:o B och AM. 677 4:o yam delen har 
jag knnnat nndereCka endast i den mreket op&Iitliga texten i Leifor. Den 



:y Google 



Celaader: S>d i formal, o. fomno, 49 

Frfin ca 1250 är Cod. Regins a. b. U57 av Gr&gåa, nt- 
gyen av V. Fissen Kbhn 1852 (faosimile i Gr&g&sIII, Kbhn 1883). 
Här Bkrives, så vitt jag fbnnit, ateslatende, talp(ir'), taltt-, scilpiir), 
seüS-, elpi etc. Likaä& tømdie, nu^semp, fylgSe, [iafn-)lengS, {lavgy 
reagå, rengpan eto. 

Kringlabladet, ir&ii ca 1260j utgivet fotolitografiskt och 
diplomatariskt av F. Jönsson (De berärede bradstykber af Kringla 
og J^&askiona, KUm 1895), har endast formerna fi<^Sit, valää, 
sømdar, gvæmS, f^gS, 

God. Holm. 2 4:o (enligt Storm ocli Vigfnsson &ftn ca 1260j 
ee Gödels handskriftskatalog) är utgiven av (Mnnch och) Unger 
i Olafs S^a Konongs ens Helga, Kria 1853 *). Fr&n denna hand- 
skrift citerar Bagge, Arkiv II s. 230, fr&n sa, 240 f. i Ungers ed. 
formerna Yinår och Vindland (jämte Vtnpa, VinSia, Vindum) upprepa- 
de g&nger. Förh&llandet mellan dessa former, jämte skrivningar av 
Vinäiand med d i Ägrip och AM. 291 4.'o emot Vin^ etc. med 
it, p, synee honom göra sannolikt, att jndövergången ^:> d efter 
I, n "mndt tidligere sted foran r i Nom. Acc. pl. og foran I i lan- 
dets navn." — En tidigare overgftng av d>d mellui tv& dentaler 
i Vindiand är jn vad man kunde ha anledning att vanta och finnes 
bestyrkt genom flere handskrifter. Däremot skulte en tidigare över- 
ff&ng framfor r vara egendomlig for denna handskrift och fore- 
&ller nr fonologisk synpunkt sv&rrørklarlig. Att dÖma av en när- 
mare ondersökning av formerna i ungers ed. sknlle overgangen 
icke häller vara &ammande for andra ställningar. Fr&n ss. 141-66, 
289-43 — som motsvara partier i handskr. av 2:dra handen, liksom 
de citerade formerna av YinSr — ha antecknats dveddiie) 2 gr, ßoldi 
1 gg; fylgdi 1 gg — jämte dvavlpus, ßolp{i) etc, 9 gr och fiöläi, 
scäSue etc. 5 gr; fylgpi 1 gg, fylg^ 1 gg; sømp, [lip-, mag-) 
semp. Frän sa, 19--80, motsvarande partier av l:sta handen: dval- 
die 2 gr, scüdue 2 gr; jämte dvalSiz, scil3{ue), talS{i) 10 gr. — 
Alla dessa former med d, säval de av Yindr som dvatdi» etc., 
komma emellertid i ett helt annat jos, när man ser handskriftens 
egen ortografi. Där möter nämligen d for ff icke blott efter I, n, 
dar en övere&ng ^> d vore möjlig, ntan i alla ställningar (även 
där ingen s&dan överg&ng är tänkbar). Jfr skrivningarna ä facaim. 
i 01. «^ k, e. helga :eda, huge« (mot Ö 25 gr, av l:sta handen); 
S^ta-dr, poriHt), veSrdaga (av andra handen, 5 gr d mot 3 S, van- 
ligen p här). Dessa skrivningar äteigivas i Ungers täxt eifii, hug- 
Su, Sigurär etc., varemot d i Vindr, dvaldie, fylgdi etc. f&r stä kvar, 



fåm. }iBr foimema fytUt- 2 gr och eol/ier (& si. 1T6— 79). Den B«nare ikri- 
ver, enligt I«ii«r a«. I — 16, åcilper, fiolpa, synft-, talpir, dtUPa ooh «ynd- 
(^ -(T, jfr ftvan s. 45) 2 c, vesold 2 o., meD d&rj£mte ooksi syad — j gr (lilÉBom 
McmMmd)! Åxn deua former riktigt Återgivna ni handskr? Faosiiiülenia 



den till grmtd liggande. (P4 focsimilet riktigt. 



„Google 



60 Geländer: S^d i fbmisl. o. fomno. 

Tilket &t dessa senare former ^er en alldeles felaktig belysmog. 
Förli&lluidet är i själva värket ar atealntacde srafiisk natur och 
ger ingen som halat hemnl &t övergåi^^D d>- a efter Z, n i kort 
stavelse i denna handskrift '). — Egendomligt kanjti i alla händel- 
ser förefalla det av Bngge 1. c. anförda forfaällan^t, att p& anförda 
ställe (— hdskr. s. 149) regelbandet skrives Vindr med ö mot gen. 
Vinäa med S eller p. Tindr förekommer här 4 gr. sä skrivet, 
Vinää 3 gr, Vinpa 2 gr. Antingen är detta förhalande en ren 
tillfällighet, eller beror det mÖjligan pA vissa grafiska omständig- 
heter. Skrivaren tycks framfor r — oftast sammanbundet med 
förM^&ende bokstav — häUre skrifva J än d. T. ex. pft 26 rader 
ä hdskrs bs. 148-9 f. (BersQglisvisar m. m., strax före stycket med 
Vindr, Vinää) forekommer forbindelsen ^ 10 gr, därav 7 gr skri- 
vet dr, 3 gr or. (Eljes skrives där 8 <) : 9 &)■ — I inget av dessa 
här berörda fall föreligger den & facsim. forekommande forbindelsen 
^-j-förkortningsecken av r, aom gärna tyckes framkalla i) for d, 
men kanske ett forlag skrivit 8& och detta här ätergifvita med 
d + utskrivet r *)? 

För Cod. Regius av Gddasängerna, g. s. 2365, reiogör 
Bngge i Norroen Fomkvætfi, Fortale s. XIII f.: efter I, n med 
föregående läng vokal el. konsonant skrives d (t), d, undantag gtdl- 
hifmpar 1 gg), efter I, n med foreg&ende kort vokal skrives p, 
sällan 6 eller å. (Jfr ävan B. 45 om braket b,v d — di handskriften. 
Bngge 1. c. s. XI.) S& förekommer t. ex. talpi etc. 7 gr med p, 
valpi 4 gr med p, scilpi 3 gr med p, 1 gg med d, vnpl etc. 4 
gr med ^, 2 gr med å. £^er m och mb skrives alltid p (enligt 
Bngge; d 1 gg). Efter n^ 2 gr ^, 2 ^ d, 2 gr t); etter Ig 2 gr 
(). N&gra spär av en överg&ng 3>-ä i andra fall än efter I, n i 
lång stavelse torde s&ledes e\ iorefinnas. (Om beteckningen av d 
med S i lundi, aldregi etc. jfr ävan.) 

StadarhÄlsbök av CWgäs (AM. 334 fol., från 1260-80 en- 
ligt Eåland) skriver scildUj, tdip{a.), dde, adild, tømpis, dømpan 
etc, enligt Finsens ed. Kbhn 1879. (Jfr fåcsim. i Gr&gäa III, 
Kbhn 1883). 

AH. 291 4:o (senare l^lfben av 1200-talet enligt Käluod), 
diplomatariskt utgiven av C, af Petersens (JåmsvikingasBga efter 
AM. 291 4:to, Kbhn— Lund 1882) skriver valpe, taipe, scüpioe); 
vanpa; dreympe, sæmp, vegsemp; jylgpie), tengpa etc. Dock Vind- 
land med d 3 gr, mot gen, pl. vinpa s. 36 «. Då inget norskt in- 
flytande är påvisat i handskr, ^ haller d forekommer for S [mer 
än en gång wdrom, jfr Petersens s. XV), torde man få anse över- 

■) Ltm. 2:<lra handen i hdakr. använder ookså, Akst mera bÜIau, ii 
(t. ex. å hdakr. s. 160 drapu, dreinggJcap, i landtnw). Denna tjp finnei icke 
anvünd Kr if, ■& vitt JBg fnnnit. 

') De h&r berörda av Bugge citerade formerna av VinSr med ö ha 
ipelat en icke oviktig roll för dateringen av overgangen efter kort atavelM. 
De åberopas s&väl av Wadatein som av Kable p& anä. et. och hava &ven, enligt 
nppljening, varit beBtämmande für prof. Noraens uppfattning. 



„Google 



Geländer: Æ>-d i formal, o. fornno. Bl 

g&ngen bär for forstå g&ogen säkert koostaterad i isl. språkj fast 
uteslutande i den exklusiva etällniiigeji nSl. (Jfr ävan om Agrip 
och Holm. 2 4:to.) 

ÄM. 310 4: to. (enligt K&lund fr&n senare bälilen av 1200- 
talet) är omstridd till sitt nrspmng. Utgivaren Groth (ed. Kri& 
1895, 8. XXXXVTII) anser den vara rent norsk och översatt direkt 
&&n det latinska originalet. (Handskr. innehåller Oddr Snorrasona 
Olaf-Try^ifTasoiiB-saga). Men Gielason {Prøver s. VII) anger den 
vara skriven pi Island, Storm anger den vara skriven i Norge, 
men efter isländskt original, och Bngge (Arkiv II s. 229} finner 
dess språk i väsentliga pnnkter vara "det i islandske, ikke det i 
norske haandskrifter bragelige" (Jtr Käland). S& är tydligtvis for- 
hällandet i fråga om S>-d efter I, n i kort stavelse, ty bär skri- 
ves konsekvent S eiler p. Så dvalp{is) 3 gr; skilS[i) 16 gr; VinS-y 
TinP-f Vinäa-land 3S gr. Likaså efter tn : sæmd 18 gr, dreympi 
3 gr, uegsemS 2 etc.; och efter 7ig : strengpi, lengS. (Giroth, s. 

Skrivsättet i Cod. Øpsal. av Snorra-Edda (dela Giard. no 
11), fr&n slntet av 1200-talet, har jag nndersökt i original-handskrif- 
ten. 8& vitt jag konnat finna, skrives regelbundet p i former 
som ialpi, part. fem, tolp, dvavlpuz, sciipi, gylper, folpi, unpo 
etc. '); dreympi, rempan (till rammr), Sampis, lampiø; lengS; fylgpi, 
— Av felskrivningar p tår d har jag blott funnit en: steinpa; hdskr. 
8. 98 (ed. AM. II 8. 379; Snorrea HÄttatal i rim mot Und\) Pä 
annat aätt kan man nämligen ej uppfatta denna form, fast den 
även as. felskrivning är mycket besynnerlig och helt enastående. 

Fr&n oa 1300 är den till sina havudpartier såsom ortogra- 
fiskt mönstergill bekanta handskriften Annales ialandorum regii, 
(Cod. Beg. g. 8. 2087), utgiven av G. Storm i Islandske annaler 
(Kria 1888). Huvudpartiema av handskr. (annalerna t. o. m. 1306, 
Storm S3. 79—148) visa endast följande belysande former: Jioldi, -a, 
prat. väldi, VinSr^ Vindland; fylffSi, fuliting3i,-u. (Däremot (yn(«}- 
dis, St/Näiz. diÄlld etc.) 'J, — Delar av senare skrivare ha inga hit- 
hörande former att uppvisa. Däremot skriver 4;de handen (annalerna 
1306—10, jfr Storm 8. XI) pusunnda, sen^a, Eyrarsunnd, vn^n, 
JorunnSr (Storm s. 148 f, — jte sen/Ii etc,, he/m, legdil) och 10:de 

>) Oroth (b. £XXXVIII) daterar hdakr. till fdrra hälften av 1200-t«let 
("sandsynliKviB"), men detta T&seutligen p& gnukd ftv dess bevarande av S 
efter I, n i kort Btavelae, vilket for en fno. hdskr enligt Noraens regel skulle 
Kiva denna datering. Om norska drag i spr&ket j& Öroth sa. XU, XXVIL 
XXXV. — Ar handskr. norsk, torde den i fråga om behandlingen av S 
(efter I, n, m) vara enaat&ende. 

>) Hdskr. B. 98 2 gr formen havlllMtm — jSmte haluPar t. ex. å s. 69. 
Formen med d forekommer emellertid redan i de älsta höndskriflerna. Se 
Ordförrådet. Jfr nedan om hglär, Apicir, havidT. 

■} (Not vid korrektnrUanin^en;) I H. E. H. Buergels Konungs- 
annU, Einleitung (Hiinohen 1901) uppgives fulUingöV 1 gg, jftmte fulltingSi 
1 gg. (s. 67). Storm skriver båda formerna med a, ss. 116,,—,, och 119,. 



„Google 



ss CeUnder: S:>d i formal, o. fonmo. 

handen (annalerna för 1319—21, B. 152) i sunar, Straunäum, Srap 
(tiordr). Ätt nr dessa Bkrimingsr draga n&gra säkra slntastser om 
ett sammanfallande ar S och d efter J, n torde emellertid knappast 
vars mdjligt. (J& ftvao om d för d.) 

Friflsbök (AM. 45 fol. - frin böljan av 1300-taIet). i. fac 
similet i Äntiqnités Knsses I förekomma formerna kvlpa, dvaipie. 
Enligt Ungers ed. (Kria 1S7I) skrivee efter /, n i kort etaveläe i 
regem p-.shUpi, dvcUpig, fioipi etc. (25 former antecknade); mera 
Buian dl skUåo, sponåo, Vin^, Tindimt (6 gr). Men ocksä d (d) : 
pret. poldir (1 gg), Vindr (antecknat 6 gr mot Vinär 3), Vinda 
(3 gr). Vindom (1 gg : Æ 1 gg), Vindland (9 gr). Att formerna med 
p äro de vanligaste är egendomligt nog, dä eljes 3 är den avjort 
mast använda beteckningen för jndet d, T. ex. ä facsim. (—hdäkr. 
rø. 3, 4) betecknat! ^ ca 90 gr med typen d mot 15 med p. P- 
formema äro därför sannolikt att beträlcta som avskrivna former. 
Gentemot d äter (efter I, n i kort stavelse) st&r d i majoritet, även 
om man bortsm frän ordet Vindland, som jn intager en särskild 
BtÄlIning. Sotydelsen av dessa d-skrivniagar görea dock tvivel- 
aktig genom förekomsten av <) för (f — om än mindre vanlig — , 
Bom ntvisas av ftcsimilets skrivningar styrdo, badve, niardar, mföi, 
shada (i Ungers text ätergivna styrSo etc.) Likasä vore det ja 
tänkbart, att d i Vindr knnde införts frän Vindland. Av skriv- 
ningar med (} för d bar jag antecknat frän Ungers ed. kennet 
(s. 386), kennSi (b. 339), amtmpie (s. 341). — Efter m, Ig, rtg en- 
dast former med 3 antecknade : vegsemd, fylffdi, het^di. 

Handskriften AM. 748 4:to (från tiden 1 300— 25) är den för- 
eta, där överg&ngen av (f :> d efter I, n i kort stavelse efter nt ocb 
iff med foil säkerhet later pävisa sig. Här Bkrives, ebligt F. Jödb- 
fions ed. (av blad 1 — 6, Brudstykke af den ældre Edda, i foto- 
^pisk og diplomatisk gengivelse Kbhn 1896) vndi b. 1 ic dundi s. 
2f>ßtvld B. 6i och 6«, Jipld s. lOu, didda s. lOii, tdlöi s. 11 si, 
pidr 8. 12i3,ss; fylgdt^ s. 1 7; dtemdag s. lis; glvmdv &. 11 lo. 
Jndvärdet d är lär obestridligt, dä ingen gäng eljes d förekom- 
mer — 3 '). 

Förn&llandena i Hanksbék (bönan av 1300-talet) äro Åter- 
igen mindre klara pä gmnd av huidekriftenB mera vacklande or- 
tc^rafi. F. Jönsson i sm redogörelse för ortografien i partierna av 
Hanks egen hand (OldskriftsseUkabets ed. Kbhn 1892-96, b. XLI) 
framh&ller, att hü- — "i modsætning tit norek skrivemåde" — "ff 
findes ofte i snbst. fem. p& -3 samt i imperfekta af svage verber : 
— lengSar, scemdina, skuäi 116», 193 i (skildie 24» osv.) siglSi 
Il 18, SI OBV., tcddi, dvl3ve, 3val3i£, fglgdi, gJeym3v, dreymdi oev. 
samt i ord som stvlSi, fiolda, eftS, yn3i" *). — Vad särskilt ställ- 

■) Diplom, täxten s. 6, M sUr itatbva mec fotolitograf, blftdet hat 
saminaBtidM ett tydligt etavbva. 

^) Detta Ar ett av hTivadskälen, vufBr F. Jöniwm hftvdar *tt Banka- 
bolu ortografi ir "p& det nsenneBt« rent ulandik" (1. o. ■. ZSXT f., s. XI.YI.) 



:y Google 



Celuider: S'>d i fomüL o. fomno. 5S 

ningen efler !, n beträfiar h&r jag p& 38 sidor i ed, (ar Hanks 
täxt) fiinnit skrimingen sOliti, ßoidi etc. 13 gr : sHIdi, fioldi, taläi 
3 gr; ynde 2 gr: sifnd 5 gr (& sid. 327); tp S gr (Mulfv etc.) är 
trcUigen direkt avskrivningsfonn. I eamina täxt f^vkomraer d 
(an. d) ßr S s» 6 gr, s&ledes proportionavia mot S fonrinnanda 
sällan ']. Formerna med id, na äro väl därför nägots&när säkra 
som vittnesbörd om överg&ngen av et till d i Hanks sprftk. Æ-for- 
menus majoritet f&r d& — här som pA mänga andi» bill (t. ex. i 
fbo. hdflkr. ar Specolam regale) — sin förklaring ss. avskrivnings- 
ortografi. Jfr de sporadiska «krivningame med p för (T i samma 
täxt *). ~ Efter m är f antecknat 9 gr, d 2 gr. 

Fr&n ISOO-talets förra hälft m& här ytterligare endast anfö- 
ras de bada viktiga handskrifterna Begios av Snorra-Edda ooh 
Hödmvatlabék. 

Ortografien i Cod. reg. av Snorra-Edda (G. s. 2367 fot.) 
är synnerfigen vansklig att komma pä det kdara med (dä man ej 
har tillgäng till själva handskriften) pä gmnd av samtliga ntgä- 
vors (även den senastes, F. Jönssons luindnpplaga") starkt nor- 
maliserande ätei^vande av täxten. (I Ame-Magnæanske ed., Kbhn 
1848 — 87, även synnerligen inkonsekvent), Facsimiler finnas i An- 
tiqnités Itnsses I och i Ä. M.-anske ed., del III. Av aimlysande 
former trä&s & förra stället lidsemct, Hampir, ä senare stalføt hüSi, 
holda, ßciS (i täxten ätergivna kuldi, h&lda, /jöid). Jndet f finnes 
& fiujss. angefar lika ofta oetecknat med S och med p (i A. M. ed 
alltid (T), I gg & vardera &C8. med d : hirO, ludri (i täxten hirS, 
ludri). — I A, M. ed. del Illredt^res i Præ&tio iSr bandskrif- 
tens ortografi; här talas (s, XXX) endast om skrivningar med p 
eller S (eller t) i preterita, particip och (dental-)avledda sabst. — 
Emellertid finnas väl i handskriften ocksä skrivningar med d. Detta 
framgär av F, Jönssons diplomatariska ntgäva av Afölshättaqveecti 
{SmAe^kker adgivoe af Samfundet til n^v, af gammal nordisk 
litteratur, Kbbn 1884-95, ss, 284 S'.) ooh C. af Petersens av J6mB- 
vikingadräps (Jomsvikingasaga, Land 1879, ss. 104 ff.], bada tax- 
tema i samma handskrift och av samma hand som Snorra-Gddas 
täxt. I Milshåttaqvædi skrives nämligen taldr str. 9, yn(>tV str. 
21, tamdi str, 28 (inga andra former där belagda) ocb i Jömsvf- 
kingadräpa tomdum 1, c. s. 108, lomdu ib., (jämte hampis, gylpis, 
^umpi, naulpa, fylgSi). <) for ^ skrives 1 ggi hauåsvellanåi. — 
Overg&ngen S:>d efter I, n \ kort stavelse och efter m tycks si- 
ledes ej vara alldeles utan spär i handskriften. 

För Btavsättet i Mödravallab6k (AM. 132 fol.) redogöra 



') Pl wdr» hill L , , 

d (ö) f&r S betydligt tfitare; ■& ä •. 4b7 ej mindr« Ku 7 sldsna former, li- 
kaaå ■. 402. — Åven fSrekomaten kv S Rr d är lynnerligtta ojitni); & dMM 
38 lidor blott 1 ge {ItlanSa s. 13. 1), d&remot & a. 258 6 gr [tllSi, äogum etc.). 

') Besaa /M&rivningar i fiotßi eto. utesluta väl möjligheten av en norsk 
fSrUga, trtn vilken d-tormoma shnlle knnuft tünkas bärstammt. 



„Google 



64 Geländer: S^d i formal, o. fomno. 

dels K&Iand i företalet till sin edition av Laxdoela s&ga (Kbho 1889), 
dele Qeriog i företalet till sin ed. av Finnboga saga (Halle 1879) 
— Tsr och en för sin täxt. Käland skriver (a. IV) om <t-^d:"d 
der i M. gjennemg&ende skrires efter I, n og tildels m samt hvp- 
pig i forbinaelseme Iffd og t*ffd, ombyttes med S, efter 7 og n dog 
knn når rodstavelsen er kort." Gering, 1. c. b. XI: "in- nnd ans- 
laatend steht 3 nie nach I, m uud n, ansnahmen sind nnr mo^- 
«emÆ [1 c], undan [2 c], unÆarlig [lo.]." Skrivnmgar aom fylgai, 
henffdi synes Gering betrakta som felskrivningar av i) 15r 3; 
härom sages nämligen (b. XII): "d steht znweilen för 3. , . Nach 
g scheint besonders hänfig (i för ff gesetzt zn sein: bragd [1 c], 
slaungdi [1 c], fylgdar [1 c], målafylgd. (Daneben jedoch hftnfiger 
hragS, fylg3, fylgåi n. b. w.)," Utan tvivel äro emellertid dessa 
former /y/j;d(ar), slaungdi framkallade av en överg&ng av ff>-dpä 
samma sätt som fylgdi i AM. 748 qto. Felskrivningar av d for ö 
förekomma endast relativt sparsamt; p& de 20 första sidd. av Finn- 
boga s^^ (i Gerings ed.) 14 gr; i det av K&lnnd Ark. III ss. 
263 — 72 diplomatariskt återgivna stycket nr M. 8 gr. 

Efter 1350 inträffar den andra stora förändringen i de isl. 
bandskriitemas ortografi med avs. på beteckningen av 3- och d- 
jaden: tecknet i^ övertager hädanefter regelmässigt fnnktionen både 
av 3 och av d. Om na en typ liknande 6 förekommer, så är det 
endast såsom grafisk variant till i) (eller möiligen som enstaka gen- 
gångare nr äldre handskrifter genom avsknvning, liksom fallet är 
WfoA p «B. tecken för tonande interdental frikativa}. Så är ju för- 
hållandet i Bergsboken, Flatöboken och andra handskrifter från 
och med senare hälften av 1300-talet. — Med denna ortografi är 
det natarligtvis omöjligt att nr handskrifternas former f& n^rra 
som hälst npplysningar angående fördelningen av 3 och d i det 
talade språket. 

Man knnde kanske vara frestad att i sammanfallandet av de 
båda tecknen 6 och i) se en värkan jnst av aaramanfallandet av 
jndet 3 med d i den viktiga ställningen efter I, n och m, {]g, ng), 
varigenom förändringen i ortografien indirekt komme att bära vitt- 
nesbörd om jndövergångens inträdande. Men häremot telar det 
förbållandet, att de isl. handsknfl«ma från själva övergångens tid 
(början av 1300-talet) icke tyckns hava någon särskild svårighet 
att hålla isär de båda tecknen d och S som t«cki?n för olika jnd 
(se t. ex. Reg. av Snorra-Edda, AM. 748, Mödrnvallabok). d för 
d och tvärtom är vida vanligare i åtskilliga handskrifter fftre över- 
gångens tid (Reg. av Eddasångerna, Holm. 2 4:to m. Q.), som åvan 
påpekats. Och skrivsättet med O for d i handskrifter efter 1350 är väl 
en direkt fortsättning av dessa äldre handskrifters skrivsätt, som 
nn — sannolikt på rent tekniska grander (att d ant^pt vissa former, 
Bom det varit synnerligen svårt att skilja fr&n *) o. 1.) — tränger 
igenom överallt. Av Övergången 3>d knnde f. Ö. snarare väntas 
den värkan på ortografien, att 3 sknlle insättas i st. f. d genom 



:y Google 



Geländer: tt>d i foniiel. o. fomno. 65 

ett slags hjiperortografisk Eträvao äo trärtom. Jfr förfa&llaiLdeDa 
i t. ex. tno. homiliebokeii efter överg&ngen i fno. 



Det resultat, till vilket jag kommer genom DiidersÖkniiigen 
av de ftio. och isl. handskrifterna, blir allteft följande, för att här 
sammanfatta det föreg&ende: 

Overgangen av S>d efter l,n i Ung stavelse (typertM f eli- 
de — kennde, kuiid{e) — s^näe och e/td{e)—girnd{ey) är förlitterärt go- 
nomfSrd så väl i isl. som fonmorskan. — De dnbbelformer med S, 
som framst& vid orden huUS, saJS, bero p& analogiskt inflytande. 
Liknande dnbbelformer i ord där I, n föreg&s av kons. (vilka där 
den föregående kons. är r, nppträda redan i de älsta handskrifterna, 
där den är « eller i först i yngre handskrifter), bero p& en sekun- 
där utveckling, i det Ü, n bortfallit i trekonsonnntism (i former 
som ffimde, efidé) och därefter d>S efter r, v, j. 

Efter snpradentalt I, n i kort stavelse (typerna valSe, synä) 
är överg&ngen i fno. genomförd redan på de älBta handskrÜternas 
tid, meo s^r av äldre S kvarstä. Sannolikt har utvecklingen 3>- d 
här försiggått omkr. 1150. — I isl. spr&k kvarstod d^mot S i 
denna ställning till omkr. 1300. 

Eiler dentalt I, » i kort stavelse tycks däremot örerg&ngea 
3>d i isl. vara inträdd redan p& de äldsta handskrifteriias tid, 
ca 1200 (Formerna skal-du, mun-du.) 

Overg&ngen efter m har bide i isl. och fno. varit ungefär 
samtidig med den efter (snpradentalt) I, n i kort stavelse. Efter 
l9> *tff tycks överg&ngen, åtminstone i fno., ha följt en smnla se- 
nare. — Förmodligen samtidig med övergången i dessa senare ställ- 
ningar är den efter Iv och mb, ehurn det tillgängliga handskrifts- 
materialet här är allt för obetydligt, för att en bestämd datering 
skalle knnna vågas. 

VII. 

Den andra hnvndkällan för tidsbestämning av jadöverg&ngen 
av ä>-d etter vissa konsonanter — en källa som av Kahle föret 
framdra^its och bearbetats — är skalderimmen. Bimpar av ty- 
pen lä : Id, dvs. där en förbindelse 13, som nppkommit först ge- 
nom synkope av en mellanvokal, tycks stå assonerande mot en 
nrsprunglig förbindelse lä, vilken redan vid ingången till vikinga- 
tiden övergått till Id (på 700-talet, enligt Aisl. Gr.* § 227 anm.), 
eller en på samma sätt uppkommen ourspmnglig förbindelse nä 
mot en .frän umordisk tid ärvd förbindelse nd [<nä — Aisl. Gr.* 
^ 213 anm. 1) — sädana rim tyckas ju (fttminstone då de upp- 
träda i större antal) giva bevis för att även den yngre förbindel- 
sen lä, resp. nä, har antagit uttalet }d, nd på ifrågavarande tid- 
punkt och i den ifrågavarande ställningen. Då förekomsten av ett 



:y Google 



M Geländer: ä:>d i foraisl. o, fonmo. 

d i injiid — fSre inträdandet ar denna yngre ÖT«rgAng — är be- 
gränsad till BtSllninffen efter J, n, har man inget belyeande rim- 
material AV den antydda typen annat än för övergängen efter /, n. 
Visserligen knnna genom Bammansättning appstä kons .-forbindel- 
eer md, Igd osr-, tnea desea ha varit allt för sällsynta för att kunna 
spela nägon roll vid rimmen '). Inte ens för alla specialAill av 
övergängen eftier {, n finnas belysande assonanser {mot nrspmng- 
ligt id, nd) att tillgä, ntan endast för de &11, där (det äldre) 13, 
nd före^ av vokal N&gra nrsprungliga, före synkopen fram- 
komna, förbindelser md, vid, gnd o. d. na väl knappast funnits i 
språket, och om s&dana ord som fem. gimd, pret. hemde, siglde an- 
vänts i rim med S-konsonantig assonans, har man alltså varit hän- 
visad till att söka rimord inom samma typ '). 

Det rimmateriel, vi möjligen kanna f& att behandla, sknlle 
alltså endast beröra övergången efter l,n, föregångna av vokal, 
i lång eller kort stavelse. Således rim av typerna deädak : milda, 
hendr -. spemtdu, kind : spndum (aubst.). I fråga om orergängon av 
d>-d i den senare ställningen — efber kort stavelse — lämnade ja 
redan handskrifterna fullt besked med avs. på tiden för dess in- 
trädande. Bim med dylika ord av typen veUSi, (fem.) synd, t& där- 
för i detta sammanhang sitt intresse navudsakligen därigenom, att 
vid dem ingen oklarhet behöver råda, huru rimmen äro att upp- 
&tta — om de omfatta båda konsonanterna eller blott den första 
i den postsonantiska förbindelsen, och i förra feilet om judlikheten 
(i fr^^ om det gamla d:d) varit absolnt, dvs. bildande rim pä 
ld:la, eller om även assonanser med blott ungefärlig judlikhet — 
rim 13 -.Id — kommit till användning. Dessa rim lämna oss allt- 
så fästa utgangspunkter i fråga om skaldedikternas rimteknik i 
ifrågavarande punkter, som äro av värde, när vi vid rim av typerna 
deUdak : milda, hendr : spenndu måste umlära vissheten (på för- 
band) därom. 

Det synes eljes, som man i de lagar för assonansens omfatt- 
ning, som uppställts av metriska forskare (Sievers, Falk m. fl.), 
borde ha tillräcklig ledning för avgörandet av sådana frågor, även 
vid detta rimmaterial. Kontentan av Sievers assonansregler (Alt- 
german. Metrik III, 60 anm. 4) kan formuleras så, att ordstam- 
men (det vill här säga: vad som återstår, då "deutliche flexions- 



') Eahla anfSr (s. 79) endast ett dylikt rim, «amd^^TM: /ram A' Einair 
SkiUason (Øeisli 28, 6). Även detta fir ju Bymterligen tvivelaktigt, som två- 
konsonantig assonans. Wisén (och Eable) tror sig ha funnit ett fa.]!, dur 
iSrbindelaen Ivd {<z Iv/t) ffenom bortfall av den mellerata kons. bildar rim 
mot unpningli^ Iij : 'ski^ldungr : huéldan' ("pro huelfdan ut conoentui 
ayllaborum Batisfleret"; Wia. Carm. Norroena II s. 149) Amors Hrynhenda 
■tr. 9, 3. Detta är emellertid otfinkbart, d& övergången av <f >. d efter le 
intruder fSrst efter 1800 i isl. [fno. efter 1200?). 

*) Äv dylika rim har jag endast funnit följande (hoa Eahle): negldd : 
Aeglda Egilt Skallagr. (Str. tJI, 8 i F. Jönasoos ed.), neglditm ; Aeglda piM- 
oUi Arnuon, Ae&d : eöida Hallar-Steino, nefndr ; «(efadi Efiteina Aogr. 



„Google 



Geländer: S:>d i foniisL. o. fomno. 67 

and ableitaDf^B-consonanten" ha dragits fr&n en form) i sin helhet 
deltager i assonansen (dvs. vid adalhending fr&n och med stam- 
Tokalen, vid skothending fr&n densamma), med nndsntag dock för 
halvTokalema }, u och kons. /, n, r, vilka enligt S. icke "im Aas- 
iaat einer Silbe gesprochen werden können" (i ord som batna, JU:- 
num, rikri, snötr, vttni, g^kn) '). D& na vid alla här ifr&gavaran- 
de rim det ena rimordet inneb&ller ett till stammeD hörande (post- 
flomuitiskt) Id, nd, e& skalle enligt dessa regler räkerhet vara given 
for att denna förbindelse i den andra rimstavelsen motsvaras ar 
ett Id, nd (emedan jn eljes en stamkonsonant d skalle läomas ntan- 
för assonansen). Emellertid avse Sievers r^ler knappast att &sb- 
ställa n&gra andantagslösa lagar, ntan endast att i stora drag Åter- 
giva de föreliggande rimförh&lliüidena. Ätt även stamkonsonanter, 
andra Éin }, u, I, r, n, nndantag&ris kanna lämnas ar räkningen 
vid assonansen, &nmgAr redan av en granskning av förbindelserna 
Id, nd, s&som de nppträda i Kables rimmaterial. Här förekommer 
Id i 143 ndda värwader, därav i 139 bildande tvä-konaonantig as- 
soaans. I följande värser lämoas d ntan motsvariehet i det andra 
rimordet: vesa knedr pH 6r éii, HallfreAr vandr. (Erfidr&pa 01. Tr. 
25, i); hné skal gia/^a gipldam, ^6äolfr bainv. (Haastlpng 1, i); 
sftrt lék ha7r vid ban/da, Haokr. Vald. (Islend.-dr. 21 , i}; byrtiajds 
bezta bei/Ii, Hallar^teinn (Bekst. S3, i) '). — Härvid är emellertid 
att märka om de b&da första värsema, att de förekomma i dikter, 
som i fr^;a om de adda raderna tillämpa mindre stränga rimvanor 
än den senare dr 6ttkvætt-diktn ingen. Bimlösa ndda rader före- 
komma i b&da kvädeoa. (Jfr om denna egenhet hos dessa och an- 



>) F&lks ftamrt&llning i uppsatsen Om de rimende konsonanter ved 
helrtm i diåttkvntl (Arkiv X sa. 12fi ff.) Overensatänuner i det väsentliga 
med Sievers. Dock tUl&i^ger han S till de stamkousonaDter, som kunna 
Umnaa iitanfSr rimmet. Och vidare &r det den viktiga skillnaden, att Falk 
raserverar "grandprincipef om stammen som rimbårare för aSalhen- 
dingen. Han tjcks atledea auae att ekothend. i detta avseeade skulle fBlja 
andra mindre strBnga regler, vilket dock knappast torde vara fSrh&llaodet. 
Jfr b&rom nedan. 

■) Skotbendingw v& Id-.ld hittas hoa Kahle s. 109 tT. Dftr &ro dock 
medtagna Sven rim pa Id mot ildre IS, vilka naturligtvis hSr ej 
medrUtnate. (Bimnwn ^ hpldr. havldr dock medtagna, dfiremot icke rim 
med eldr; Vi nedan). Bimmen Id : I hittas i Kahles fSrteckuing p& rim I : I, 
8. 107 f. Ble^d dem ocks& 2 rim fr&n Brage, aom tyckas borde ha medta- 

S'ta &van; eoor alf9Aar vilde (Qering s. 23; str. lö, i) och: hale eu bpls of 
, Ida {Wisén s. 2, etr. 8, s). Vid den fSrra raden torde man dock htUdre 
bära fBlja de handskriftsvarianter aom giva den formen: sonr aldaf^drs vilde, 
vari^nom fnllt rim p& Id vinnes. I den senare ar rimmet la : U;.ea sidan 



■tkUning nå rimataveJ serna som h&r Br ju ej ovanlig hos Brage. År rimmet 
Aolr : Aaulda en förvanskning av Ataldr: Aaalda (som ur innehållets synpunkt 
g&r lika bra)? Bimmet bvrtialås : heiUi träfbs hos Eahle (och Wiséo) un- 
der formen byrtialla : heuli; de antaga e&I. hSr en övergång Id >■ Ij frf. » 
(se Eahle s. 85). Ehuru denna mfijlighet icke torde vara utesluten, fir den 
innu obevisad. (Jfr dock Oislasons materialsamling f5r denna fr&ga NiUa 
n 631 ff.). - P. ö. Sr ordet byrtioXd» (enligt Gislaeon, Om helrim etc. a. 28) 
an emendation (av Bgilsson, fbr handskr. ^rtiaXk.) 



„Google 



58 Geländer: 3>di formal, o. formto. 

dra alster svr deo äldre skaldediktiiiiifi;en Finnur Jönssons nnder- 
sökning i Arkiv YII s. 312 S. Delvis avvikande &&n den äldra 
frainstäl loin gen i Kritiske stndier). Det är dä att vÄnta, att rim- 
tekniken (i iräga om de ndda raderna) också i andra avseenden 
skall vara mindre falländad. — Förbindelsen nd förekommer i 104 
□dda rader, därav tv&konsonantigt assonerande i lOS. Det enda 
nndantaget är raden: at Eynefis pndre. Brage (Gering Knætubrot 
8. 23; str. 16, i), vilket fall man egentligen tryggt kan lämna nr 
räkningen, då Hmlösa udda rader ju i Brages strofer ntgöra en 
mycket hög procent, och det här forefaller tämligen ovisst, om n&- 
got rim alls åsyftats '), 

För jämna värsrader slÄller sig statistiken s&landa: Förbin- 
delsen Id rimmar fiillständigt i 175 värser; i följande tycks d läm- 
nas atanför rimmet: styriar rofdi randa foZ/a, Snorri Starl, (Eo- 
nnngssögnr s. 281,,) och: hiofdrdrifs &, Kyrfio/Ji Jatgeirr (Kgs. 
266,,) '). Förbindelsen nd rimmar fnlUtändigt i 254 jämna rader. 
P& rimstamt d efter n finnas inga säkra exempel *). 

Om denna lilla undersökning visar, att n&gon absolut visshet 
för, att «n till stammen hörande konsonant-förbindelse alltid i 
sitt helhet deltager i assonansen, icke finnes, så visar den & andra 
sidan ocksä, att ifr&ga om förbindelserna ld,nd — vare sig un d 
tillhör stam eller ändelse — den approximativa sannolikheten för 
ett fiiUt tv&konsoDantigt rim är ganska stor *]. Sammanställa vi 



') M^ligeu har ookeA ett d Ifimnata ntanf&r rimmet i raden: unc med 
jta ainni, miifr GnOr. (^örsdr. 9, i). 'une' -czund ei, h&r attaint und* eller 
wfltf, eller, is. E&hle ilHgftsätter (s. 78), unn*? I de b&da senare fallen 
alrolle dst inta höra hit. 

') Vid hiaXdrdrifa kan man ha anledning att vSnta en förenkling av 
kons.-fdljden Idrdr; har uttalet kanske varit Malldn/s? 

*) Hob Kahle hittas att rimpar oindaamt : fitma Anonym Heims- 
kringla (UngerB ed.) 602,,. F. JänsEon i sin ed. av Heimskr. III 176 emen- 
derar emellertid detta ställe till viniuamt (: finna). Hoa Kahle träf&s ookst 
bland hetrim p& ann : an (s. 19S) och inn : in (s. 289) mannd^Sir : vanda 
EinaiT SkU., manndrap : landi porkell Skall, och inndtell : lindil piéSoltr 
Am. N&gon rimlig anledning att ioke h&r r&kna d med till rimmet har 
man svtrt att finna. (J& £:3 tabeU Over liknande aflalhendingar s. 18.) 

*) De i denna statistik anfbrda fallen av rimettim senare konsonant 
giva föga stöd &t den satsen, att "tydliga böjnings- ooh avi edningskon sonan- 
ter" enarare skulle IKmnas atanfSr rimmet än stam-konsonanter. I intet 
av dessa rim &r det nämliean ett till böjnings- eller avlednings-ändelae hS- 
rande d, ntan i alla ett till ordstammen hörande, som är stumt vid rim- 
met. Kons. d B&Bom böjningselement efter I, n är dock icke nägot ovanlisi. 
Fret, skylde, vilde Bro mycket använda i nm (av 89 ailalbendingar på lid 
bos Eahle ing^r t>t)de i 21), men i intet fal] (hos E.) har preterital-kone.^ d 
lämnats utanför aaeonansen, (J& nedan det limmaterial med oursprangUet 
d efter I, n, Bom kommer att ani<lraa. Liknande fakta skola komma tul 
synes vid förbind, {d', nd.) De fürb&llanden eom synae t7da p& att böj- 
nings- ooh avle dnini^B konsonanterna skulle etjl i ett mera lösligt fdrb&llanaa 
till rimmet (t. ex. att nom. -r oob gen. -å eÄ ofta äro rimstumma) kunna 
utan tvivel ooks& bättre förklaras nr andra synpunkter, hvilket emellertid 
bar ej är tillffille att närmare beröra. Det mft endast anmärkas att, fCr- 
Böket att giva distinktionen mellan stam. och böjnings- eller avlednings- 



„Google 



Cel&iider: S >■ d i fomisl. o. fomno. 59 

Btfiroma för tvA-konsonantig assonans & eua eidan och & den andra 
for de &11, dar d lämnas utom rimmet, b& bli proportionerna: for 
Id 314 mot 6 (eller mot 4, om de b&da ex. Mn dikter med rim- 
lÖsa ndda rader ej medräknas), för nd 358 mot 1 (eller snarast mot 
O, dä Br^ea rim är hö^t problematiskt). EUer nttrycbt i pro- 
cent av rimstnmt d för bada förbindelserna Jd, nd tillsammanst^- 
na: omkring I "/» ^^ hé\& rimantalet. (Om vi icke räkna med de 
3 rimmen fr&n Brage, tiödolfr och Hallfredr vandr.: 0,fl *l^). 

Om vi frän förbindelsemas (Id ocfa nd) behandling i det öv- 
riga rimmaterialet f& sluta till deras forh&llande vid rim av typen 
deüda'k : milda, endr ; kenndu, skulle alltsä sannolikheten för att 
vi i dessa fall ha att göra med två-kocsonantiga assonanser vara 
överväldigande stor. Man torde i själva värket vid bedömandet 
av dessa rim tryggt kanna gä at fr&n den grundsatsen, att man 
visserligen sä länge ett rimpar av typen Id ; äldre Id (nd : «3} st&r 
helt enstaka, har rätt att räkna med den möjligheten, att den 
senare konsonanten icke deltager i assonansen, men att däremot 
detta betraktelsesätt knappast l&ter sig tillämpas ^ ett flertal 
rim, däri förbindelsen Id : nd ingär (mot äldre la, na). 

Dessa allmänna resnltat rörande behandlingen av förbindel- 
serna Id, nd i skalderimmen kompletteras på, ett lyckligt sätt (i 
IHga om rim av Id -.Id, nä: nS) av rimmatenalet, dän ingå ord av 
typerna vdldi, synS. S&som nyss anfördes, ha vi nämligen här till- 
fälle att direkt konstatera, hnra en överg&ng av 13 ^Id, «5'>nd 
röjer sig i behandlingen av dessa jadförbindelser vid rimmen, dä vi 
ja bär fr&n annat häll känna till tiden for öfrerg&ngens inträde 
och allts& endast ha att ställa emot vartannat rimmaterialet frän 
tiden före och efter övergängen. Frågan om man tilläventyrs 
har l&tit sig nöja med rim av nttalet JS: ta, nä.nd såsora ett slags 
(i nödfall) brakbar tväkonsonantig assonans, kan dä också få sitt 
Bvar *). 

element eu konetitativ betjdelse fdr rimniet a&aom Sievers, ocb ännu be- 
oUmdaie Falk, g6r apriori förefaUer Bom staxk konstmktion. Ty, s&Bom v. 
Priesen i Nordleka Bidrog- (i. 52, notan) i förbigiende framkastar mot Falk, 
"det ix Ijndmaesor lom konftmora (rimma) ooh ioke firammatiska ebatrak- 
tioner, de mil un kallas stam, rot eller n&got annat". — N&gon vfiaentlig 
skillnad mellan skotbending ocb adalhendinff i fHlga om Btamkonsonanter- 
nas deltagande i »esonansen, s&dan som Falk appställer, är det h&ller inte 
möjligt att npptäoka i &van citerade rimmaterial. 

') Kahle giver viaaerligen k b. 70 ff. en tabeU Över rim p& IS-.ld, 
nä:nd efter l&ng ocb kort atavelae. Denna har emellertid befuunitB vara 
oanvKndbar för den följande nnderaSkningen (likaom de ^ grandvalen av denna 
förfelade materialsamling vnnna reBoltatén, omnämnda i inledningen till denna 
nppsate, 1 det följande lämnas aildeles i sitt värde). £. upptager bland rim "nacb 
kurzer Silbe" också rim med tjpema felldi, brenndi, tydligen åberopande sig på 
förkortning av kons, fif. annan kons, (Han skriver fel^i, brmPi osv.) Detta 
ir ja emellertid en betydligt senare företeelse; på den tiden då bär var ett ff, 
maste också ba varit 21, nn, eljes ingen övergång förr än med typen valSe, 
lynitl — Värre är nästan, att en mängd alldeles oriktiga exempel anföras, 
medan å audi* sidan på långt när icke alla vårkliga rim på IS-.ld, nS 
: nd, som finnas i Bimariet, blivit medtagna i tabellen. Benna fullständiga 



:y Google 



60 Geländer: S :> d i fonÜBl. o. forano. 

Vi iinna da i Kahles Bimarinm for det forstå följande Ml 
där IS (foregftnget av kort vokal J rimmar mot IS eller nd mot tid. 
Från tiden före I3O0: Vin^a : vanåisk Hnllfredr randr., mauäai 
nndi Sighvatr *), skUSisk : huläi KéSolfr Amason, mauSinga : tnua- 
du't dens. *), dualSi : sküSa Valgardrj Ftndr : vQniusk Oddr Kik., 
Fenda:^endi Arnörr Jarl,, Gäldar :/olda Einarr Skdl., vandt't: 
synåum dens., ßQ\S.i : hQ]3.a dens., e\3.is : gyiåir dens., hplåa : her- 
tmldir Storis, gylåir -. hglåa Starls. Utanför K:s E&mlmg har jag 
antecknat: Pinda : «ndt ^i6dolfr Am. (citerat efter Bngge, Arkiv 
II 231), pldro:wldir "tördr" (Snorra Edda ed. AM f, 480), pr- 
gilåis : eldt- Sn. E. I, 476, .«pande : ynde^ Plåcitos-dripa str. 54, 
yndes : mynde ib. 52^, herßQla: hq\3.ar Snorre (Sn. E. I 656). 

Fr&n ISOO-talet (d& de äldre Id : nS attalas som Id: fid): 
Anldr : ialda, doldr : Aoldu, Awaldr : taXdri, «ynda : yndt, kualår : 
po\åi — samtliga frän Eysteinn Aagrimsaons Lilja. 

Bim ar Td, nS (ener kort vokal) mot Id, resp. nd träGhs i 
följande fall: Före 1800: ögnvaXdr: tttXdar Sighvatr (Vikingarvisar 
9, s) ocb (tJ) danSu : rmdan Am6rr Jarl. (Fommanna Sögur VI 
409 — adda TOrsradl). Det förra av deeaa rim tycks föreli^a i 
sitt nrspruogliga ekick. (Stallet lyder: "I^ä hef ormstnr (anstan) 
— ögnvaldr! n(u taldar". Varianter: J. {åg7t-)diarf8, O. H. S. 
-diarfr, Flat. ognnuaUdr, Kringla (AM 18, AM 70) dvcdPl-ar)). 
Däremot torde Arii6rs rim säkerligen vara korrumperat. (Varian- 
ter: dyndo, undar, se F. Jånason Skjaldesprogets. 106). Sannolikt 
har stället lytt: "skyndu iarlar nndan — til borgar". Att här är 
fräga om fiykt, framg&r av sammanhanget; ^dt/nia undan" bs. ut- 
tryck härfor är eljes icke känt, medan däremot skynda undan ooh 
skunda undan äro vanliga {se Wiséns Glossarium) Kahles Rima- 
rinm) och synas bättre lämpa sig för att m&la en motst&ndare« 
nesliga flykt. 

Fr&n ISOO-talet: sjnåa (■< synda) t tnyndir, ßaaainn : syudum, 
umboetaaåi : syadir, kewtandi -. syadum, 'R. kind : syndum, 'R. tnon- 
du : nndan — frän Eysteins Lilja. 

I fr&ga om dessa senare rim (av typen lS:ld, nSind) ha sä 
stora avvikelser jorts fr&n Kables tabell & s. 70 S., att nägra ord 
härom äro nödvändiga. — Det torde icke bebofvas n&gon närmare 
motivering för att jag inte i likhet med K. har upptät följande 
rim inom denna kategori: hJymmildingum : "gilpir" Guthormr sindri 

op&litligbet i E:b uppgifter skall tilli&okligt fi:amK& &v det föl>nde. — D« 
nedan frän Rimariet anförda rimmsn hittas hos K. dels under rnbrikama 
Id : Id, nd : nd, dels under ll> : ip, n/> : np <t. ex. Vinpr : vgnP^åk a. IBfi, men 
Venda : gpendi a. 222). — Om jag i det följ. vill utmirkÅ, att ett rim ir 
hämtat frftn Rimariet, men saknas i tabellen, betecknas detta med ett B frf. 
rimmet. U barder att rimmet är funnet utontitr K:s samlingar. 

>) EaUe uppfSr detta s. 71 bland rim nt.tid ("mundarnnt)!'). »■ 1-9C 
bland rim nS'.nSl Det senare är det rätta, mtmda Kr pret. av mttna^ 
minnas. (Hkr. OaCLit — udda rad!) 

*) Hkr. 3. 687,, — F. Janssons ed. III ii. Man-äinga < man-^ing» 
(man, neutr.). 



^yGooglc 



CeUnder: ä :> d i fornial. o. fonmo. 61 

(Hkr. 97^ — gildir ■< gialda, i kenaiDgen 'g. handar vafs"), kildr 
■."siapiir Ottar bv. (Hkr. 225„ — plar. ».y sUpldr), tendrat: 
"venpi" Eysteinn Asfrr. (WiB. s. 98; 8,, — dat. sg. av mask. vpndr), 
grund : "hrunpin" K6dolfr huinv. {Wis, s. 10, 15, — pftrt. av hrin- 
aa\ sprund : 'hrUHpW Köflolfr Amason (Hkr. 692,), hundfoman : 
"sprunpi" Eilifr Gndr. (Wis. s. 32, 1^ — sprund, n. — kvinna 
■amma ord som i foreg&ende citat av K. akme a s prund) "Jeunßtr" 
-.grundar Åjra6n Jarl., Einarr Skäl. ocli Stnrla (Wis. s. 45, 11, — 
ib. 8. 58, 44, — Eonmigas. s, 444,, — kundr in., ättling — got 
htmds). 

Hed avseende p& ett par rimords behandling är saken inte 
alldeles b& självklar. S& i fr&ga om ordet h^lSr "sjSvägande man", 
som av K. aniores i 12 rim mot ursprungligt Id (allt ifrån Einarr 
Skålaglam; "kplpa : hedda") — alltid nnder formen "hfipr* '). Att 
av detta ord forekommer en form holdr (med d efter kort stavelse 
p& 1], är erkänt och visas s&väl av hand skriilsfor mer som ocksft av 
(ävan anförda) rim med IS: JS. Emellertid bar man ocks& ansett 
sig böra räkna — vilket Kahle tydligen icke gör — med en form 
Imvldr, med diftong och d. Att ordet baft en form med d fore den 
yngsta ovet^&ngen av ^ >• d (efter I, n i kort stavelse), visas ocksä 
otve^digt av npprepade skrivningar med d i handskr, av Pl&citns- 
dr,. Cod. Upsal. av Snorra-Edda m. fl. äldre isl. handskrifter. Un- 
der alla forhäUanden behöva vi alltså icke med Kahle räkna dessa 
rim hialdr : "holpar" etc. till rim pä Id: Id, där d följer efter kort 
stavelse. — Mera ovisst är, om detta d, som sålanda är styrkt 
genom både handskriftsformer och rim, tillhör en urspmnglig forbin- 
delse Jd (-< id tore synkopen) eller om d här uppkommit av d efter 
1, n i lång stavelse på samma sätt som i eldr (<; *eildr <: *aili3aiC). 
Att en diftongisk form kauldr frmnits bevisas visserligen icke av 
de nämnda skrivningame haul{l)dr i Fläcitus-dr. och Cod. Upsal. 
av Snorra-Edda, ty i dessa handskrifter kan även u-omjudet av a 
betecknas med au, tv. Däremot lära liknande skrivningar i vissa 
fno. laghandskrifter (se Hertzbergs Glossar) icke knnna tolkas an- 
nat än såsom återvände diftongen au. (Så t. ex. enligt medde- 
lande av fil. lic. Sam Jansson i nandskr. Holm. 28 qto, där det 
skrives hauidxmenn, hauldmanz i överensstämmelBe med det kon- 
stanta skrivsättet augun, kaupa o. d. contra logh, hond, oUum) ^). 
Enligt den förklaring av denna egendomliga dubbelform hatddr 
"^ h^dr, som givits av K. F. Johansson (Beitrage znr grie< 
chischen Sprachknnde s. 135 not 1), och som accepteras av Koreen 
Aisl. Gr.* § 166, >, skulle den återgå på en germansk v&zLing 
(med ienr. anor) mellan former med och ntan mellanvokal (en nr- 

■) Dirtm komma 4 rim av 'hplpr' mot eldr, Midi, som nedan skola 
»niBiM. I ma v&re (av Biarm Eolbemiion, Wis. i. 71, 88,) har K. Ifcrt rim- 
mat 'Sigvaldi : hpipian'. St&r; kptdumi 

*) OielMoiiB bMvivIaud« af formen hautdr, Arbager 1886, e. 264, kan 
«Unuda tiUbakaviaaa. 



„Google 



62 Geländer: S>-d i fomisl. o. fornno. 

germ. gen. *^upis : *Yaulpis]. I b& full skulle Id i lutaldr vara 
ursprungligt ur nordisk synpunkt '). Jag har i örereusstäm meise 
med denna framställning betraktat rimmen hialdr : hauJda etc. 
som rim pår ursprungligt Id : Id (i båda leden) och alltså icke 
häller ]uedtagit dem bUnd de nedan anförda av typea deildak : 
mäda. 

Även vid ett annat ord har Kahle försummat att räkoa med 
befintliga dubbelformer. Åvan ha anförts 4 rim, dar ordet gyläir, 
heiti p& varg, ingår i assonans mot lä. En variantform av samma 
ord kommer till synes i rimmet "Hildr : gilpar", (Ulfr Uggason, 
Häsdr&pa 8,}, anfört under denna form i K:a tabell b. 70. For- 
men gyläir av detta ord är s&kert styrkt genom handskrifts- 
former och helrim. Om ocksä en form gilpir är belagd, har jag 
mig icke bekant. Men att ordet haft former med ursprungligt Id 
ar visst. Bland "vargs heiti" uppräknar Skaldskaparmal "gott, 
gildr [varianter; gilldir, gyldir], glammi, gyläir''. Se Sn. E. I 591. 
Vi tyckas s&ledes ha att göra med b&de en form gildr och en form 
gildir (jämte gyläir); plur. gUdar kan ju höra till vilken som hälst 
av dessa former. Betydelsen av stavningen {l)d är här mindre säker 
(formen gilldir är frän AM. 748 och bevisar intet). Men i Upsala- 
handskritWn, där ävannämda vars förekommer & handskr. s. 36, 
skrives den: "hilldr en Hoptz um gilldar", och pä gnind av hand- 
skriftens ortogrti,& rader inget tvivel om att här föreligger en form 
med ursprungligt Id. Det finnes alltså ingen anledning att fora 
upp detta rim Sildr : gildar bredvid rimmet ågnvaldr : taiäar som 
rim av Id : lä. 

(En kombination, som ytterligare kunde tankas komma i 
fråga vid ord av typen valai, syna, vore rim mot typen huild, 
felldi. Eventuella nm av dessa typer mot hvarandra behandlas 
dock lÄst i sammanbaog med redogörelsen för det övriga rimma- 
terial, vari typerna liuitd, felldi ingår, då vi först där fä möjlighet 
för att avgöra den värkliga uttalraormen av dessa ord, i fråga om 
ä-^ä). 

Om vi nn, innan vi gå vidare i vår rim-mönstring, kasta en 
blick tillbaka pä statistiken Över rim med ord av typen valäi, synd, 
for att sammanfatta resultaten av densamma i fråga om rimbe- 
bandlingen av lä, nä, fore och efter övergången, så visar det sig, 
att de — före övergången (ca 1300) rimma mot lä, nä (som i 
skilåisk : Auiai) 20 gr, mot urspmngl. Id, nd {ögnvaidr : taläar) 1 
gg. (Yärsen "dunåu iarlar undan" underkännes.) 

Efter övergången :> Id, nd rimma de mot ord med ursprung- 



') PfclkB förklaring av haul(l)dr Arkiv V b 
' • 1 över^ftng a - 



skulls bsro p4 en över^ftng av f) (i hpldr) >- au, är oi 



lig fonn hpldr med d icke kan fBrkkras. (Den u-onMndda vokalan förutsät- 
ter väl synkope.) Om en "monofCongiak" form med o! (hpldr el. holdrV) kan 
uppvisas f&re övergången av S :> d efter kort stavelse, så måste den vU 
tvärtom vara uppkommen av hauldr på samma satt eom eldr < *eildr. 



„Google 



Celaoder: d>d i foniisl. o, fornno. 63 

li^ Id, ncf (t. ex. JatalSr : poiS.t) 5 gr, mot ord med ursprungligt 
la, nd (t. ex. ßaaainn : synåtan) 6 gr, 

Efter denna sakernas ställning kan det icke bli fr&ga om, att 
ett rimsätt av (uttalade konsonantfbljder) Id :IS, nd : nS varit 
gäogse och godkänt. (Det enastående rimparet valdr : talSar — om 
det är äkta — m&ste nu betraktas som ett nödrim och är att fora 
tillsatnmana med de ävan b. 57 f. anförda exemplen p& rimstnmt d) *). 
Vi behöra såledea ej tvivla om vad ri ha att vänta i fr&ga om 
Hm behandlingen av ord med nrspmngligt d eiler I, n i l&ng sta- 
veleCj respektive fore och efter inträdandet av Över^ngen d >■ d 
i denna ställning. Före övergången rim mot ora med lä, nd 
(med föreg&ende l&ng eller kort vokal). Efter densamma antingen 
rim mot ord av samma typ eller rim mot ord med nrspmngligt 
Id, nd — och sannolikt det senare i ett större antal fall, då rimord 
med nrspmngligt Id, nd äro vida lättare att finna. Tiden för 
det första uppträdandet av (flera samtidiga) rim mot ur- 
sprnngligt M, nd måste således falla efter tiden för över> 
gången av d:> d. 

vm. 

Det samlade rimmaterialet (för d efter I, n i lång stavelse) 
ter eig sålunda: 

I grupp I sammanställas rim, där ord med äldre d efter 
I, n i lång stavelse rimma mot liknande ord. Då sådana ord 
finnas av flera olika typer, som i rimtekniskt avseende kunna vara 
rätt olika ställda, och vid vilka man också möjligen kan ha an- 
ledning att vänta någon differens med avseende på tiden för över- 
gångens inträdande, så tör det vara lämpligast att redogöra för 
vaije typ för sig (här, som vid rim av de övriga grupperna). Den 
första typen är ord som fem. huitd, pret. synde, Sva. med lång 
vokal el. diftong + kort (supraden talt) I, n. Till den andra typen, 
med konstant vokal förkortnin g hör blott ordet éldr {<:*eUdr <: 
nmord, "aili^n). Till typ 3 ord som pret. felide, brennde, med 
(nrromnglig) kort vokal + (dentalt) II, «n. Av dessa typer i rim in- 
bördes förekomma följande kombinationer: Ä. Rim som reyndu't : 
steinåa el. {reyndu't: steindaT), där båda rimorden tillhöra typ 1. 

>) För fnllstKndigheteiLa akoll m& ookså anfSraa de rim, där S efter 
I, » icke deltaj;;er i ftssocaaBen. Följftiide ha antecknats trin Kohle: 8kot- 
liend. nmr :ynai, vina : synXum ooh mun-.vanSisk Einarr Sk^., dwaSi:bTy- 
niu ^orkell hun. ASalhead. åfyl : du^Htu porleifr, danmarkar : va.nitan öt- 
tarr sv. (Dessutom fr&n Plåcitasdr&pa : kona : eynäum, ».Imildg : dtu,l3e, al- 
baeta : viiSe, det aiata i atefet). Ti finna alltsä, om vi med desaa 6 rim 
frin K. sammanställa rimmen p& IS -.IS, nS:nS (före 1800), aom i K:8 Bima- 
riom nädde siffi^n IS, att procenten av rimstumt t efter (, n är betydligt 
högre än [vooenten av rimstomt d efter I, n (ca 81 °/g). Detta beror aäker- 
liften icke p& att bär finnas flera fall, där den senare kona. (ft) tillhSr bSj- 
nuigs- och avledniugeändelse, ntan väl helt enkelt därpå, att fSrbindeUenia 
IS, nS Sverbuvnd äro ovanligare än Id, nd och alllaå Bv&righeteu att finna 
rimord större. 



„Google 



64 Geländer: ä> d i fornjsl. o. forniio. 

B. Rim soDi eldr-.fäldi (-.fdläiT), C. Bim sora h^nd : retuidu't 
(el. hynS;rennäu't^}^). — EgeDdomligt nog ha Joga rim av typea 
fellde : bellde anteckn&te. Ej häller några, där ddr rioiiiiar mot 
ord av typen huÜd{c]. 

I '). A. Ätnd : r^ndu («Æ?) Köilolfr Arosson, sprænåi : hr^- 
dan dena., reynau't : ateiada Ottar ar. 

5. Från 9O0-talet: eld : ftelldi {W) Eormåkr, elda:/elldti 
Ulfr U^aaon, Ü. vigelås : /sMa Egill Skallagr. (Str. 17, i F. 
J6DB8ona ed. av Es;ile saga), elds : Aelldi Hallfredr vandr. 

Från lOOO-talet: eldr: ftelldir Ottar sv., eld:/elldo Sighnatr, 
eld« :^lldt dens.*), eldr:/elldt Klöngr. 

Från 1100-talet: *mlld:eldo Einarr Skol. 

Från 1200-talet: eldri/elldo Sturla. 

C. Från lOOO-talet: h^d : renndu'* Valgardrj enn-dui't : reyn- 
disk K6dolfr Amason *). 

Den andra havadgrappeo bilda rim, där ord med äldre 
3 efter /,_» i lång stavelse assonera med orspniDgUfta forbindelser 
Id, nd. Även har redogöres for tjperna huüd—a^nde, eldr ocfa 
feUde—bretmde var for sig. 

II. A '). Från 900-talet: U vér deUdom fi^t fo;dar, Egill 
Skall. (Egila aag» s. 193 — str. 26,); U vfirn reynd i random Gunn- 
langr Ormst. [Winimers Læsebog s. 105,,)'). 

Från 1000-talet; dei/d&k mål hins mi^da, Sighnatr (Hkr 310,.); 
baptud tmldi fat hiMar, dens. (Hkr. 488,J; ^ fekk illt 6r deil- 
dnm Biami Gallbr. (Hkr. 447,); deiWisk hugr, su&'t heWn Oddr 
Kik. (Hkr. 568,,]; nnd es å oss aä's spraendi, J^kull (Hkr. 455,); 
V undt es ef eigi rejftdn, Steion Herd. (Fagrekinna, ed. Munch- 
Unger, B. 129,); U deiWist af pni at a/dri, Amörr Jarl. (Fom- 
manna Sognr Y 8. 89). 

Från 1100-talet: leyudi : ^r^nda Einarr Skél. (Geisli 14J, 
pnd;Äj/nd!sÄ dens. (ib. 20,), syndi : ffruadar dens. (ib. 19,), reyndt 
: grundar dens. (ib. 31,), endr-.tgndir dens. (ib. 40,), munåriSa: 
steindrar dens. lib. 48,], pld : hélduik Blakkr (Eonungasögnr s. 
111„), U ranåhéing : reyadan Nefari (Kgs. 1I0„), U müdr-.kuü- 



■] I dat röljande skrivet i hithörande ord i regeln d, d& denna form 
ftr den enda litterärt belagda. Denna skrivning vill diedes ioke i varje en- 
skilt fall angiva att nttalet (på iMgavarande tid) haft d, i et. f. Æ 

^) Samtliga frin Kahle antecknade rim i denna oon föliande gmp^ 
anrøres av honom som rim på Id, nd, med ondantag av de bada rimmen i 
I A aprsndi : biyndan, reyudat : steinuda, som hittas (& s. tSi) under nibr. 
np :nP — med aidombrik nd ; nd. 

•) Hkr. 499,, ~ K skriver elds^belldu. 

•) Hkr. 606,, dui <: Su{ <: Pui. Ste nedan H C rimmet enn-doi't: 
JVænda. 8e om deesa rim Bagge, BonverBer b. 247 f. 

>) P& icmnd af dessa rima särakilda inbesse meddelas ntförligara app- 
guter om dem. 

*) Olika maningar om äktheten av vSrsema i GhmnlaogiB Ormstnngas 
■aga. F. JénsBon (Litteraturhistorie I b. 671) anaer dem Uta, fast rimmen 
Btnndom "uheldige". 



:y Google 



Geländer: S>ä i fonuBl. 0. fonino. 66 

åar, Leiäaryisao str. U '), XJ reyodr •.ataaåask Pl&oitiudr. etr. 14,, 
U frandjudom : aynåeak ib. 7, (vokBliorkortningl), U miuÆ/ynd: 
synåan ib. 4, (Tokslförkortaiagt), ü Umdrileyaae ib. 88^, \J hyr- 
güder : hudåar ib. 49,. 

Fr&D 1200-talet: lljhidu : Undtr Storla, sanåt : atetnåu åtoa., 
rpnd :»fetnda dens., R hélåum : JUt/a\åar deoe. (^^. 466,^ — Wis. 
8, 85 Btr. 5f), prénåir : reyndan Olafr bnft., B revaåir : ranåar 
Haakr Vald. (Wis. b. 78; 1.), R revndr : eiyaåir dens. {WiB. s. 
79; 5,). , 

Fr&n 1300-taIet: aaåitm-.ptaåum Eysteimi Asgr,, tifaåw.bun- 
åiim dens., aaåagipt : sj/aåi dans. 

ß ^). Från 900-talet: aHrminkanda : e\iCar, Eilifr GaÆr. (^6rsdr. 
19,); eld«: aldri H&ll&edr Tandr. (Olafsdr. IJ. 

FtAd 1000-tAlet: elds : vtldir Si^haatr, «Id : viiåak dans., «itpl- 
diiti^ : eldt Ani6iT Jarl, eldi : veldi denB., hyrf^å : eldt ^J63olfr 
Am., eldr : veldi dens., eldr : valda dens., eldr : ^ialdi deDs., skipl- 
åwtgr : eldi Bi^m kreppb., iueld : eldi ^orkell skall., eldj : Æueldar 
Anonym (1090-talet, Hkr 640,), eldr:;teldu Valgardr, selåumielda 
Bersi TorfosoD. 

Fr&D 1100-talet: eldrtnn :Aaulda Markns Skeggiason, eldr : 
hauldum Anonym (Kgs. s. 279,.), eldbri^ : veldi Einarr Skäl., 
sJxrSttlår : elda Hallar-Steion, eiåruär ; félåar dens., eld : ^Idti 
Biami Ko!b. 

Fr&n I200-talet:/oldar : elda Hankr Tald., eldt : Mdmt Stnrla, 
eldr : al^mild» dens., eld*:/oldar dens., eld:t>eldt dens., eldr:reldi 
dens. 

Från 1300-talet: ofbelåit: eldi Eysteion Asgr. 

G. Fr&n ca 800: ende seids of kennde. Brage (Gering Kate^a- 
brot B. 24, str. I74); bcwir sem fétr of Vennda, Brage (Wis. s. 2, 
Str. 4A 

Fr&Q 900-talet: Endi\B i m6 spenndi Eilifr Ouåc. (l>6rBdr. 3,); 
R taldar rand ok f^ldi, Glanmr Geir. (Hkr. s. 87 J; R lofkenndr 
bimins endnm, Einar Sk&laglam (Vellekla 24^); pk's hugtylldra. 
ban/da, Sérbiprn hornkl. (Glymdr. 7,); U Nli hefr foWgnårr Mld», 
BgiU Skall. (Egils Saga. Skall. s. 178 - atr. 21,). 

Fr&n 1000-t^et: R enn-dui'/ :/rfenda Sighoatr (Hkr. s. 310,, 

— F. Jönasons ed. II 8.175,,), R endr ; ^enndi dens. (Hkr. 521,,), 
enda : Æecndan dens. {Hkr. olO,,), endr:iennd» dens. (Hkr. 493,.) 

— F. Jönssons ed. II 494), R [>ld:/ellda dens. (Hkr. 480,,), R 
i^/Äennda : send« törÄr Kolb. (Hkr. 212,), Pj)Zendtnj?a : 6renndi 
Am6rr JwL, Aendr : apeonåu dens., U endr : Æenndu dens. (Icelend. 
sogar I, 31), R AcrsÜyldir :_^lldi dens. (Hkr. 548,,), endr:rennd» 
torleikr fogri, UjHeaaitiffum : tenndi Siédolfr Am., R /elld« : mil- 

1) Enligt OiHlasou, Aarbager 1886 s. 288 — obs. TokalfdrkortDingl. 

*) K:b mening är tydligen att tldr hftfb Id fore synkopen. Han Tipp- 
tar d&rför ej desaa rim i ain tabell b. 70. Da hittas i rimariet som rim pk 
Id, ss. 109 ff. ocb 220. (Borde säledes egentligen alla Tara utmärkta med B). 



„Google 



66 Geländer: it ^ d i fomis). o. fomao. 

dan Oddr KOe. (Hkr. 568,,), treimdr;eiidt(m Menn Haralds HftrSr. 
(Hkr. 572,,)- 

PrAn 1100-telet: R Ä(.lds:/ylldan B^Iverkr (Hkr. 547,}, B 
angr/yUdrar : alåar Einair Skil. (Geisli 58,), 'R fi/Mdit : sialåan 
KoUi (Hkr 726„), R sJcoMi : plåum törbigm skakki (Hkr. 795 ), 
R ÄMclldr : mildt (Hallr Snorraa. (Kga. 71,,), R Äeldr -.feÜdan NefeJri 
(KgsllO,,), R ^^lld : meldrar Hallar-Steinn (Rekate&alS,), Aenndr 
: lenda Markus Skeggias., endr : brennåar Hallar-Steiim, flcygwodr 
: rennda dens., endr : renndi dens., tandr : renndt dens., raefixmdr : 
renndt dens., U sunds -.kennde Pl&citas-dr. 36,. 

Trån 1200-talet: R »oldi- : /ellda Hanlcr Vald. {Isl.-dr. 28,), 
/elldi : Äauldo dens. (Isl.-dr. 26,), R fyWdoslii : figrseidum Stnrl» 
(Egs. 474,,), milldar : vildi dens., R «welld rveldt dens. (Egs. 437,,), 
«rondt : stuadum Eaukr Vald. (Isl.-dr. 25,), R Xrenndt : lundum 
Snorre (Kgs. 261,,), R rennåu : stranåir dens. (Kgs. 281,,)j Renn- 
di: grundar Olafr hnit., B béndr: kynaåislc dens. (Egs. 305,,). 

Fr&n 1300-taIet: R hrélldr : aldri Bysteinn Åsgr. (Lilja 78,), 
R keaa-du ißaixdan dens. (ib. 44,)*), R (>/'6eldt^ :/elldan dens. 
(ib. 77,), oraaaniUå : vildi dens. (ib. 64,). 

I)en tredje TuöjHgheten vore att ord med äldre S efter I, n 
i Ung stavelse sammanställdes i rim med typen välSt, synS. För 
8& vitt s&dana rimpar förekomma före ca 1300 — tiden för örer- 
g&Dgen KV S>-d även efter kort stavelse — sknlle de tyda p& ett 
nttal med S i b&da rimorden, s&ledes bilda en instans emot an- 
tagandet av en samtidig eller tidigare utveckling av cf^d efter 
I, n i l&ng stavelse. 

Av rim, som eknlle kunna eller böra npp&ttas som a&dana, 
Icnnns endast tv& anträffas i E:8 Rimanain. (Inte häller annor- 
Stades har jag fhnnit n&gra s&dana.) EgendomÜTt nog uppträder 
samma rimord-par i b&da rimmen: \in3n skeidr ok gtn^n, Haldorr 
6kristni (Hkr. 216,, — F. Jönssons ed. I 454), Vtn^versk of bræ 
gtM^u, Binarr Skdlason (Geisli 29,). Av folknamnet VinSr, VenSr 
äro, s& vitt jag känner, inga former, som tyda pä urspmngl^ nd 
belagda i västnordiskt spr&k '), (Jfr ävan s. 49 om formen Yinatand i 
vissa handskrifter före den allmänna övergängen ff> d i typen 
«yncf, vilken s&som Bugge päpekat Ark. II 230, torde berö pä 
en, fonologiskt välbegripltg, tidigare övergfing av ^ x2 mellan 



') Uppfbree »T E, ej blond rim nd : nd at»n nn : n (a. 185). 

't H. Pippins hftr i sin uppsats "uber i-omlftut ond a-breohoim* 
(Neuplulologisohe MittliulunKeii Helsingörs 190S}, s. 2, framdragit formen 
uiiau pl en gotländsk runsten ^jonheimsst. frän tiden fSre "den Tngi«, åen- 
nord. Cvergingen nf^ncj"). Hän finner hSri inga folknamnet iel. VinSr 
(jfr Libau) ooli "Bkrimingen" med t "maotit es also wahrscheinlich, dass der 
Name der Wenden entweder urgermanische Boppelformen hatte, oder anob 
dnroh die fortwährende Berühnmg der Nordgermanen mit fremden TOlkern 
wiederholt aufgefrischt wurde". — I vCatnord. litteratur, d£r oidet ofta 
möter, tjokas emellertid, som eagt, inga motsvarigheter till en form Vittär 



:y Google 



Celaiider: tf > d i foniisl, o. fonmo. 67 

dentAlema w och I ')). Preteritiformen "ginSu", som möter i 
dessa bada rim och dessutom (enligt F. Jönsson, Det nonk- 



isUndske B^aldeeprog, s. 96) hos åiu6tt Jarlaakald '), har av 
Kahle (Cederschiold, Wisén, Cleasby-Vigfasson) opp&ttats s&Bom 
anproDgligen långrokalisk (anslutande aig till det starka pina, 



gein — jfr ocks& Aisl. Gr.* ^ 472 anm. 2}. Den l&nga vokalen i 
Bknlle B& enligt Eahle (b. 58) och Wisén ha förkortats (Jrf. kon- 
sonaDtgmpp), vilket anbrande vore nödvändigt for att fä nor- 
malt helnm mot " Vindr". Detta är ju i ock för sig inget orim- 
ligt antagfmde (ätminstone i fr&ga om Oeisli-rimmet), d& flera &11 
av dylik vokalforkortning. äro kända (ett par frän 1100-talet ha an- 
forts i det förgående). Men — man har dä ingen rätt att be- 
trakta dessa rim som rim vi nd:nå (s&som b&de K. och Wisén 
tyckas göra), sä länge ett Vindr icke är styrkt fr&n denna tid, 
utan man Bknlle f& rimmet gindu : Vindr. — F. Jénason tycks se 
saken annorlunda, i det han skriver Haldors rim Vin3a : ginätt. 
Horn han npp&ttar detta pret, ginSa är icke klart, möjligen ser 
han häri en förkortad form av ett pret. ginSa (till ginti); han skri- 
Ter näml. konsekvent de&Sa, sgnStsc osv. Det finns dock en an- 
nan mcijlighet, som synes mig avjort böra föredragas, att vi här ha 
ett pret ginäii med orsprongligt kort i. Ett sädant bör lätteligen 
ba Kunnat bildas (vare sig såsom nybildning eller av &lder) till 
stamordet neutr. gin (med kort i] 'gap'. Och skulle väl dä ha 
böjts *gina, ginSa, *ginat (liksom U/a, Hf3a, lifat). Det är pre- 
teritum till detta gina, som jag tror vara belagt genom de häda 
disknterade rimmen. (Möjligen ooksä i en handstmftsform Friss- 
bok s. 166,, girtaß ~ jfr dock kennäo, s. 336,,, o. 1.). Dessa rim 
äro således icke att nppföra under de åvan angivna typer (ej häl- 
ler som rim p& nd : na), atan som rim av typen skilStsK : hidäi. 

Till sist vore det ju ocksä tänkbart, att S-^d i typerna 
huilde—syndisk, /dlde—kemde lämnades ntan all motsvarighet vid 
assonansen, pä samma sätt som vid rim av typen üf<f\ : du^lSu (8 
sådana rim Avan anförda s. 63 noten). Här förekommer emellertid 
inget enda s&daut fall, utan C"^'^) d ingår alltid i afisouansen, på 
sätt som åvan har framställts i grupperna I— II. 

Dä härmed översikten av skalderim med ord med *S'^ d efter 
lång stavelse på /, n är avslutad, är tid att se tillbaka på densam- 
ma för att tillgodogöra sig dess vittnesmål i fråga om övergången 
av d'^d i denna ställning. Det har då, för att böija med de in- 
direkta bevisen", visat sig, att nl^ra rim med hithörande ord mot 
ord av typen vdlSi, synS med uttalat 3 icke finnas. Till de in- 
direkta bevisen for ett uttal med d torde man också kunna räkna, 
att kons. (*S'^ d) efter I, n \ lång stavelse aldrig lämnas utan mot- 
svarighet vid assonansen, vilket däremot — efter vad man kan 



') De tidigara formar Vindr (<; VinSr), boiu Bogga trott sig flnna 
<i Bolm. 3 q:to)liar jkg i det föregående tmd&nrSjt, 

■) Ho« Amin (IceL B. I, 85) atår ordet utom rim : 'gftrla fH'k at ginSi". 



.y Google 



68 Cel«iid«r: S>-d i fornial, o. fornno. 

sluta sig till frän iorhallaodet vid typen val^istfnit — säkerligen 
ofba skalle bava varit fallet, om iir^avarande kone. haft uttalet S. 
Rim, där ord av typerna huilde—s^ndisc, éldr, fälåe-retmde 
rimma inbördes emot varandra, kunna jn ingenting npplysa om 
attalet ar det urGprnngtiga *å, senare d, annat an genom pro- 

Sortionerna mellan dessa rim och rim mot urBprungligt Id, na. I 
et fall, att samtidigt med de ifrfigavarande "in bÖr des- rimmen" 
inga rim mot nrsprnngligt Id, nd vore bel^da, sknlle man ha 
starkt skäl att misstänka, att en övergång av ^:> d här ännn icke 
inträtt. Sä är emellertid ingalunda förhälTandet. Rimtyperna A^nd 
■.rindu {3 Hm frän lOOO-talet), eld: felida {10 rim fr4n 9—1200- 
talen) och h^nd : renndu (2 rim fr&n 1000-talet) äro i avjord mino- 
ritet gentemot samma ordtyper i rim mot arfipmngligt la, nd, odt 
detta Quder alla tider, fr&n vilka rim äro belagda. — Jfr. härmed 
forhällnndct vid typen vtddi—synd (s. 62 f.). 

Otvetydiga positiva bevis for en övergftng ttv ^ :>d ntgdra 
under s&dana forh&llanden de rim, däri ord av typerna huilde— 
syitde{sk), eldr och f^de-irennde assonera mot urspmngUga for- 
bindelser Id, nd. — Vid ord med urspr. et efter II, nn mötte dy- 
lika rim alltifr&n Br^es helrim ende : iennde och Aendr : Æenndu, 
I fall man törs bygga p& rim (visserligen i jämna rader, som hos 
de älata skalderna hade vida strängare rimbyggnad än de ndda) 
fr&n en tid, å& rimtekniken i mycket ännn var föga stadgad, sknlle 
allt8& Övergängen efter nn (//) vara konstaterad fr&n ca 
800. Frän 900-talet finnas i alla händelser 5 rim av samma typ, 
B& att for denna tid är övei^ngen omöjlig att betvivla. (Fr&n 
1000-talet anfördes i det foreg&ende ej mindre än 18 dylika rim, 
fr&n 1100-talet 13 osv.). 

Ord, i vilka (äldre) d följer p& en stam med läng vokal + 
kort (snpradentalt) I, n, uppträda i rim mot Id, nd alltifrän 900- 
talet: E^ll Skallagrimsaons rim detldom :/oldar, Gnnnlaugs revnd: 
rpnåum. Rimmaterialet är här nägot fattigare (frän lOOO-talet 7 
sädana rim, frän 1100-talet 11 osv.) '), vilket ntan tvivel beror pä 
omöjligheten att ästadkomma helrim av denna typ, dä rimord 
med läng vokal -^ nrspr. Id, nd icke existerade. (Först pä 1100-t. 
3 hithörande helrim — med vokalförkortning i huild, stride.} 
Ett andantag frän detta forhällande ntgör ordet eldr <. *eädr (som 
därför i den ävan givna rimstatiatiken har behandlats for sig). 
Här har tydligen förkortningen inträtt redan pä 900-t. (vilket för- 
klaras av att nägon konserverande association med besläktade for- 
mer med jndlagsenligt et här icke förekom), enligt vittnesbörd av 
de 4 helrimmen eld(r) : frelldt, /elld» frän Kormäkr och samtida- 
skalder (anförda s. 64, nnder I B). Dä överg&ngen d>d i ord av 
typen heUåi, feUdi har säkert konstaterats för denna tid, sä f& vi 
genom dessa 4 rim en välkommen förstärkning till 900-talet6 be- 

>) AnUlet rim fr&n de olika ärhnndradena torde tfimlifren attnuiia 
med proportionerna mellan bevarade rim över bnvnd ftftn respektive tider. 



„Google 



Geländer: it>-d i fomial. o. fonmo. 69 

Tiamat^al i fråga om overgangen efter (kort) 7, n, foreg&nget av 
(nrspr.) l&ag vokal eller diftong. Slutligen rimmar ^dr ocIm& un- 
der 900-t. 2 g&n^er mot nrspnmgligt Id (aldr ; eldar Eiliir Gndr. 
och elds: aldri Hallfrectr). Vi f& allte& tilLsammanB 8 rim, uom 
sampilt styrka, att overgangen S^d efter I, n, föreg&nget 
ar läng vokal eller diftong, redan för 900-talets spr&k 
varit ett fullbordat faktura']. 

Om de av denna rimondersökning framgångna beläggdata 
for Övergången av S>-d efler I, a i Ung stavelse — för typen 
{/elide— )brennde ca 800, för huädU)— synde omkr. 900 — återgiva 
en värstig differens med avseende p& tiden for öveivångens ge- 
□omförande, motsvarande den jag åvan trott mig kunna kon- 
statera för Övergången efter kort stavelse, mellan ställningen 
efter dentalt och ställningen efter snpradentalt (kakuminalt) I, n, 
det låter sig knappast avgöra. Det är möjligt, men kan inga- 
lunda anses bevisat genom det tillgängliga rimmaterialet '). — En 
annan fråga, som liÉiledes månte lämnas oaviord, är den, om typen 
gimde—sigide—Jiefnde, med konsonant före 7, n, genomfört över- 
gången samtidigt med övriga fiill, där S följde på (snpradentalt) 
T, n efter lång stavelse. Bet förefaller sannolikt, att ^ skall ha 
varit förhållandet — att inte handskriftsfor merna lägga något hin- 
der i vägen for en sådan uppfattning, tror jag mig åvan ha ådaga- 
lagt — , men då rimmaterialet här lämnar oss fullständigt i sticket, 
kui ingenting med bestämdhet härom avgöras. 

IX. 

övei^ngen av S till d efter /, n är väsentligen analog med 
den ar p till t efter s och tonlöst I, n. Det är ju egentligen en 
och samma företeelse) endast att det här är motsvarande tonlösa 
konsonanter, som spela med. Det bör dä vara av intresse även 
för närvarande fråga att se, när och i vilken ordning denna ut- 
veckling p>-t har försiggått. — Det kan därvid först konstateras, 
att i aua de nämda ställningama övergängen är forlitterär: inga 
handskriftsformer finnas mea p efter (tonlöst) I, n eller efter s i 
Ung eller kort stavelse. (Dä tonlöst I, n antingen uppträder som 
långt <r Ip, np eller förutsätter bortfall av en dental kons., som 
givit "ersättningsförläugning" åt stavelsens vokal, har man här en- 
dast att räkna mod långa stavelser. Jfr Aisl. Gr.» 230» b). — Det 
rimraaterial från förlitterär tid (fore ca 1150), som kan finnas i 
Kahles Bimarinm nr följande: 

>) Att märkA &r a&rekilt, att redan den genom 900-Ulet3 helrim 
■tyrkta vok. ä i «Idr i och fSr sig bevisar, att ÖTergingen S >^ d efter I, 
N, filreg. av l&ng Tokal, m&ate v&ra Bldie än denna tid. Sieom ftvan p&- 
pekats, skulle nSmligeu ordets form i Usta isL eljes ha varit *eltfr, med t, 
Uksom i Bvrifta &11, d&r S följde pä I, n i kort stavelse. 

*) Se hirom "Tüt&gg" vid slutet av uppsatsen! Not vid horrektwet. 



:y Google 



70 Oslander: <T>d i fomisl. o. fornso. 

Bim B7 äldre lp : It: mæ\U : Aialta Glamr Geiraaon (ca 950), 
heXt : otÆltJ Sigfanatr, «alt : Aelbton Äméir JmI. 

Bim av äldre llp:{t^t: s/illtutn ; calton Sigha&tr, /ullt : jrjtUta 
dens., he\i : «ptlUi Biame Gullbr., illt : s^Utan Pi6dolßr Am. 

Kim KT aldre nnp:nt: Jtfuiit: miantumk Siglmatr. 

Rim av äldre sp: St: fjatusi : prfeta Eilifr Qndr., Araustr: 
gleesU Hallfredr vandr-, (itutr : leytti Sighuatr, austr (u Stritt) 
l^ebi dens., ästabüs : osBtak dene., Araustr r^Itceti Amörr Jarl.,/aet- 
ligr : gUesbri dens., peyati : hraustia K6dolfr Am., fflsB&t : /testa 
dens-, glæBbum -. ttæeta B^lverkr, rista : glæ&tir Anonym (Hkr. 602, »), 
rtåat : freiBta Markas Sk^^g., Ifst : /jatisk dens. (2 gr, Wis. b. 51 
Btr. 10, och s. 53 str. 28^), fJ6t:lJBtak Hallarateinn. 

Bevismaterialet i fr%a om övei^ngen av ;6 :> f ar jn p& 
somliga ponkter en smula torftigt. Och skalle man h&lla sig strängt 
till vad som foreligger, knnde ingen annan slateats därur dragas, 
än att överg&Dgen vid typerna fpste och mtelte forelest redan i 
900-talets spr&k och vid typen spillti i 1000-talets. (I &i^ om 
överg&ngen efter n lämna oss rimmen nästan alldeles i sticket.) 
Men s& knappt som rimmaterialet i sin helhet är, kan denna f5r- 
delning av nmmen pä de olika typerna icke betraktas som annat 
än en tillfällighet. Uet finnes ja enligt sakene natar ingen rimlig 
grand för att tvpen fflcelte sknlle haft ett sådant forsprang framför 
t^en spülte eller framför reente, minnte. Man tör s&lnnda av dessa 
nm tryggt knnna draga den allmänna slntsatsen, att överg&ngen 
^ :> ^ efter l&ng stavelse p& tonlös dental {s, I, n) varit genomförd 
Åtminstone i 900-talets spr&k — dvs. varit samtidig med 6ver- 
g&ngen ar if>d efter motsvarande tonande konsonanter {I, n) i 
Ging stavelse. 

P& en punkt, nämligen i fr&ga om ställningen efter l&ng sta- 
velse p& s, lämnas ytterligare vittnesbörd i fr&ga om överg&ngen 
a.v p>-t av n&gra runskriftelormer. (Visserligen östnordiska, men 
mycket stor kan tidsskillnaden härvidlag icke ha varit mellan Öat- 
och väst-nordisk apr&kntveckling.) Den datering, som vi p& andra 
vägar kommit till, f^ här god bekräftelse, i det formen ralBtl 
fSr äldre ralsbl framträder tidigast p& SOO-talet. (Tjängride o. a., 
M Aschwed. Gr. s. 360 under raisa, Gesch. g 61 b) '). 

Om den nymnna dateringen av överg&ngen ä:>d efter J, n 
i l&ng stavelae s&lunda giver fhll paralemsm mellan denna f5re> 
teelse och den motsvarande utvecklingen p>-t (efter s och tonlöst 
I, n) — medan genom den gamla tidsbestämningen ett jnpt svalg 
faäremellan var befäst (se t. ex. Gesch. §& 61 b, 122 a) — b& fram- 
träder däremot nn en p&&l]ande skarp differens i fr&ga om samma 
overgangs (S>'d) inbäde efter l&ng och efter kort stavelse p& 

*) I &&ga om p>t ettet kort atavelM p& * (t^ ex. pret, puatt) tift^ 
B&vU ikaMerim som handakrlftefotmer. B&rom bra alltsi intet merB a&gu, 
ån att övergången fir fBriitterir. 



„Google 



Celaader: S:>d i forniBl. o, fonmo. 71 

I, «. Det skolie h&r bli en tidsakiUBBd p& ca 8-40O ftr (ca 900- 
12- och 1300) i st. f. — som man fornt antast — p4 omkring 50 
&r. — Om orsakerna till den olika behandlingen av typerna huüde 
^ valik ha olika meningar &»mitäUte. Åström, Degérforgm&lets 
yadlära (Sr. Landsm. YTs. 110; aren Bv. Landsm. i^II a. 68 f.) 
förkastar den allmänt vedertagna sataen om staTslsekvantitetena 
avgörande roll vid motsättningen kuilde "^ vtüSe. Han hänvisar 
till formen gimS, som ooksft har S, och ser j den omständigheten, 
att det jnst är ett ord med "cerebralt" n-jnd, som bevarar S, en 
hänvisning till det värkliga orsaksförhlillandet. Typen huÜde har 
i Degerforsm&lets nttal postdentolt I (resp. n), typen vaiik kaka- 
mineTt (resp. snpradentalt). Samma motsättning ansätter Å. för 
den gamla isl. och fno. (nnder andragande av skrivningnr som 
huUld, deillde, sysde o. 1., ävan berörda). Och saken ter sig allt- 
B& for honom sä; i början av 1200-talet övergick J:>({ i isl. 
(och fno.) efter poetdentalt I, » (i Wpen huilde, si/nde) men kvar- 
stod efter kaknminalt, resp. sapradentAlt (i typen valSe, synS — 
gimi^). Om orsaken till denna gamla fÖrdelnmg av snpradentaler 
(incl. kaknminaler) och postdentaler nttalar Å. sig icke bestämt, 
men förmodligen sätter han den i samband med den fördelning 
av samma jnd, som natilldags nppträder i Dwerforsmälet (och — 
mer eller mindre modifierad — i en mängd andra svenska dia- 
lekter), där nttalsläget pä J, n visar sig bero av föregående vo- 
kala kvalitet, så att poBtdentalema forekomma etter gammalt e, 
X, §, ei {ey), snpradentalema efter övriga vokaler. — DettA sätt 
att uppfatta den olika atvecklingen vid typerna huUde, synde -^ 
txiISe, syrUt sknlle jn nr fonologisk synpunkt giva en god foi^la- 
riog av motsättningen. Den torde dock icke vara vidare saker 
till sin otg&ngspnnkt, antagandet av ursprunglig poBtdental i ord 
Bom huilde, synde, men sapradental vid vaJde, syna. Att formerna 
huäde, s^nde i de äista handskriitemas spr&k haft dentalt I, n 
framg&r, s&som av Äström forst p&pekats, av skrivningen med 
U, N. Men d& & andra sidan ingen s&dan dubbelskrivning fore- 
kommer i former som huQa, detla, s^er, utan uteslutande fram- 
f5r d, t, måste man väl därav rimligtvis draga den sluteatsen, 
att den (postjdentala kvaliteten av I, n (i huiUde, s^sde etc.) är 
beroende av det följande d, t (analogt med forh&Uandet i ord 
som mudr, land, våta). Dentaliteten av 2, n i ord som huÜde, 
tynde kan s&ledes icke vara förutsättning för övergängen av (T>d, 
ntan det är i själva värket tvärtom *). — Hur formen girn^-esk) 
är att förklara har ävan atietts. 

Man torde s&lunda ha grand att festhälla vid det gamla be- 



<) Jfr lülrom ivan an.d«r UL — Jag behOver nnder sådana förhUlan- 
den aj TippehUla nig vid ftndm invttndTtJngar mot dat ftnf&Td& reBonneman- 
d^et; lAsoin att verb aom tala, fila a. I., vilka enligt Åströms regler skulle 
ha kaknminal koneonant, det oaktat följa tjpen Imlldt med avBeende pi 
OvarglngeD av ff >■ ä. 



„Google 



73 CaUiider: S:>d i foniuiL o. fonuio. 

traktolMsättet, enligt vilket den olika Btarelseläiigdea varit b&- 
•tämmande ßt den olika ntTecklingen (eller tättare sagt for den 
ordning i vilken ntvecklingen inträder) vid 1iuBd{e], s^mde "^ vaiSt, 
synd. Det jadiydolt^iska Bammanhanget härvidlag har Kock 
kUojort, Ärliiv IV a. 164, p& följande sätt: 'i deilSi ötvergick S 
genom partiell assimiletion med det dentala I till 3, emedü ez- 
epirationstrycket starkt oRog vid slntet af den l&nga stafvelaen. 
aeüS-, under det att S tillsvidare kvarstod i talä-4, emedan eupira- 
tionsbycket vid slatet af den kortare etafvelsen taf3- var starKare 
än vid slntet av den längre etafvelsen deäS-". (Samma betraktelse- 
sätt tillämpar Kock 1. c. och Arkiv TI s. 50, på liknande mot- 
sättningar vid andra aaaimitatoriska foreteelser: stdmt, lätmtm, 
heul -^ »vanr, atelr o. 1.) En invändning som dock torde lAta sig 
göra mot Eocks resonnemang, ^Uer ansättandet av stavelsegrio- 
sen i deiläe, vaiSe som deäd-e, vcä3-e. Det fSrefaller minst lika 
sannolikt att uppdelningen varit deä-äe, vtd-ée. (Jfr ävan om npp- 
lösningen av gkaltu <: skalt-tu som skdlitt o. 1.) *). Även i det fÜl 
att (f när sknlle inleda en ny stavelse, torde dock graden av dess 
"intensitet" elter ortiknlatoriska energi bli beroende av föreg&ende 
stavelses längd, sä att det Kock:abft betraktelsesättet i &äga om 
motsättningen deilde- veüSe i alla händelser kan npprätth&llas. 
"Vokalbal^aen" giver in ett belysande exempel pä, har den första 
stavelsens kvantitetsförnållanden öva sin invärkan även pä en föl- 
jande svagtonig stavelses prosodieka och kvalitativa gestaltning. 

Att den kvantitativa olikheten vid typerna kuild{e) : vaUk, 
S^nde : synS har förmått åstadkomma en så skarp och sä lange be- 
ståndande motsättning, som den föregående andersökniDgen har 
uppvisat vara förhållandet, förblir dock rätt egendomligt. Något 
fulletäDdigt motstycke bärtill känner jag icke; det finnes åtmin- 
stone ej vid närmast besläktade judskridningsfenomen. I fri^a om 
övergången av S>d efter m ha vi jn samma dnbbelhet mellan 
lång och kort stavelse — dcemSe, framSe — men bär tyoks över- 
gången inträda samtidigt i båda &llen. Om samma förhållanden 
Övat något differentierande inflytande vid övergången p ^'t efter 
a (i lång och i kort stavelse) kan, såsom nyas aDmärkta, ej avgöras 
^ grund av bristande bevismateriel rörande den senare typen. 
lEremot ha vi värkligen vid den i litterär tid inträdande över- 
gången p:>t ef^r Te, p ca motsvarighet till motsättningen huÜd{e) 
: vo/Æff, synde : synS. (Jfr Aisl. Gr.' § 230 2 c.) I de älsta isl. 
baodskriftema — enligt Larssons Ordförrådet — skrives i regeln p 
efter k, p \ a&väl lång som kort stavelse. I förra fallet möta dock 
ett par skrivningar med t; i legendariet AM 645 q;to skrives näm- 
ligen pecti, gleypti, dypt (varaers 1 gång — jämte glihpe 2 gr, 
røcp 1 gg osv.) — däremot alltid vacpi, specp etc. Här ha vi 

itaveliefp^nMii har påpekats 



:y Google 



CeUnder: S>d i fornisl. o. forono. 73 

alltsft de första apftren av en isl. överg&ag p:>t efter lång sta- 
velse jitt k, p. — I A^ip är förhålUadet nf^t liknande: enligt 
Dablernps inledning a. XX bevaras p "i alle tHfielde efter £ og jr: 
specpar, styrcpi, svippr, hippusk. Dock med ett nndantag, aknT* 
ningen virctmn (som man väl knappt med D. Ar frånkänna all 
betydelse). — I Cod. Reg. av Eddasångerna är regeln den, enligt 
Bugg« Norræn Fomkvæ§i s. XIV, att "efter enkelt eller dobbelt 
k og p med kort Vokal foran skriver R bestandig p eller S, aldrig 
t, som brngea i det senere Sprog, derimod hvor tang Vokal gaar 
foran k, p bruges basde p og t". Att former som pecpac, yppi 
här f51ja typen lucpi, glappi (där p kommer efter kort stavelse) 
och icke typen steictac, steypta (-^ steicpi, ^pi), beror väl på att 
det långa K, p i pekkpa, ypppi har förkortats framför konsonant 
{> pekpa, yppi), så att i själva värket även här saken ställer aig 
8&, att efter kort atavelse är p bevarat, efter lång övergånget 
>■ t. Nar Övet^ngen p > t inträder även efter kort stavelse på 
k, p, har jag ej närmare spårat ell«r. I varje fall är den icke yngre 
&n övergången av ä >d etler kort stavelse på I, fl. (I AM 748 

Sto ha vi t. ex. t i former som ppktu, paktr se Bagge 1. o. s. XX). 
en isl. motsättningen virkt : spekp blir dock — i olikhet med 
huüde : valSe, synde : synS — snart upphävd, den kan inte ha ezi- 
Hterat i mera än ca 50 år hck|;st, och den lämnar alltså endast 
en tämligen ofhilständig analogi till den här disknterade mot- 
sättningen. 

För att vinna en något så när fallstöndig belysning av den 
isl.-fno. övergången av (f :> d efter J, n återstår till sist att söka sätta 
den i relation till den härmed i eak identiska, nmordiska, resp. 
"samgermanska", övergången av d^>-d i samma ställning. Noreen 
i Aial. Gr.* ^ 213 anm. 1 betraktar (i överensstämmelse med Paul 
o. a.) övergfingen av d>-ä efter n (ord som stattda) som samger- 
mansk. Däremot förlägges övergången efber I (liksom i uddjnd) 
till nmordisk tid: "ist bald nach 700 bezengt durch die Vatner- 
inschrift, welche SköAltn nicht *RhöAJSR hat" (ib. § 217 anm.). Om 
denna datering vore säker, så rycktes Övergången i typen kuilde— 
synde (som är säkert bestyrkt från 900-talet) och i typen fellde— 
bretmde (aom möjligen föreligger redan i Brages helnm, ca 800) 
nära npp till den nmordiska övergAngen i *Hrool3a >■ Hroaldit o. 1. 
Då från tiden före 800 alla källor saknas, utgör bristen på belägg 
för (f-former inget hinder för att antaga övergången i typerna 
huädesynde, /elide— brennde också tillhöra 700-twets språk. Man 
hade sålnnda att räkna med den möjligheten, att när ett d, som 
genom synkope efter lång rotatavelse kommer att följa omedelbart 
efter I ellor n, övergår till d, detta språkhistoriskt sett vore en 
och samma företeelse som den nmoru. övewången i ord som 
*HroaIäR med nrsprnnglig förbindelse }^. Man finge i så fall 
åter en annan möjlighet för förklaring av motsättningen fdlde— 



:y Google 



74 Gelander; (txl i fomiBl. o. fonmo. 

huüde : vatne, bretmde—s^nde : vanSe. Synkopen skedde efter l&ng 
atareUe ca 700, men efter kort fbrsb c:a 900 (enli^ Äisl. Glr.' 
§ 145 b). Under mellantiden 7— 9O0 etodo alltet här ifr&gayarande 
typer emot varandra ander formen *huime, "synSe, fellite, *brennde 
-."valiSe, *vaniSe. Ora nn överg&ngen av (ornord.) ?(r>- M i typen 
ludda fiiller jost under denna tid (strax efter 700) och man ockb& 
i&r antaga, att tendensen nS'^nd haft lifskraft ännn p& samma 
tid, sä skulle former som •Ä«Ö3«, *fellde, *s^3é, *brenttaé givetyis 
tag^ del i denna ntreckling IS >■ la, ttS >■ tid, D& däremot typen 
*vedi3e, *vaniSe ännn i litterär tid uppträder ander formen uu^, 
vanäe (med bevarat S), b& sknlle detta visa, att när en förbindélw 
13, nS framkommer aren i dessa former (o:a 900) b& har tendensen 
tiU en övergång sv S>d efler I, n honnit gå tillbaka i styrka, s& 
att den icke längre mäktar göra sig gällande nnder de prosodiska 
förhållanden, som uppträda, där S ro^'er på kort stavelse. Först 
c:a 12- och 1300 tar tendensen ny fart, övei^ngen inträder även 
i ställningen etler kort stavelse på 2, n (och dessutom i åtskilliga 
andra fall), och den långvariga motsättningen mellan typerna 
}iaida, huilde, felide : val3e uppl^ves '). (Jfr med denna konstruk- 
tion Pippings framställning av i-omljndets utvecklingsfaser vid ty- 
perna felide, vcdSe och slntligen — med omjnd även av bevarat i 
- Jdlir). 

Det ar möjligt, att forloppet varit sådant. Men det som 
gör hela sammanställningen till en lös förmodan, är ovissheten 
vid dateringen av Övergången vid nrspmngligt Jd \nS). Ätt ^-rnnan 
kommer i bruk vid en form som Hroald« på /00-talet behöver 
icke bevisa, att föret nu uttalet Övergått tr&n Id >- Id. Det finns 
också en möjlighet for, att den gamla d-mnan kunnat vara tecken 
for ej blott d otan även d: den senare betydelsen tillagges den ja 
(även av Noreen) i forbindelsen n3. Och i sfi fall har man i ae- 
teckningssättet ingen som hälst hållpunkt for bestämmande av 
utvecklingen IS :>ld, nd:>ttd. — Med den nya dateringen av 
övergången i typen tiuilde—s^/nde, felide— brermde blir det emeller- 
tid under alla lorbållanden stark sannolikhet for, att denna över- 
gång till tiden står minst lika nära den äldre, liknande utveok* 
lingen av ursprnngligt Id, n3 (i halda, standa), som den står 
till den litteraturspråkliga övergången i typen vcdåe, vanäe. Och 
man har alltså all anledning att se alla dessa foreteelser i ett sam- 
manhang, att betrakta dem som nå given anledning upprepade ut- 
slag av en och samma, aldrig hett vilande tendens. 

Samtidig med övergången ä>d efter /, n i kort stavelse är 
— mma övergång efter nt och — åtminstone i det allra närmaste 
sa övergången etter Ig, ng. (För ställningen efter mb, Iv har ma- 



■) Former som fem. hwUd, åynd, put. valdr idUm en iftrskild stUl- 
ning i det att avlednings&ndelsens ■ hår jndlagMnligt iknlle bevarat«. Ji^ 



:y Google 



CelaDder; i:>d i fomisl. o. fonmo. 7& 

terialdt v&rit alltför obetydlig för att medgira en mera exakt da- 
tering). Di ingen överging S>d eljes inträder efter g, vare sig 
Bom frikativa eller som explosiva, utan ateslntande i forbindelaer- 
na IgSf ngS [fylgde, hengde, men: sueigSe, hyggSe), så erinrar detta 
ovillkorligen om forh&liandet vid former aom girnSiß), ^Sé o. 1. 
-v synde, luåilde. Det vill med a. o. eägs det t^cks mindre vara den 
konsonant som närmast föregår S i trekonsonantismen, som varit 
bestämmande för utvecklingen, än den där förut g&ende. Konao- 
nanten g i former Bom fylgde, hengäe tar delat samma öde som 
I, n i mde, gimde (och alla konsoDanter som r&ka i det läget att 
bli inklämda mellan tvä andra), och 3 har här i själva värket haft 
starkaste känning med den första kons. i förbindelsen: I, ?. (Jfr 
om borti&ll av mellersta kotisonanter i sådana former som /yl<fa{e), 
heMgae Aisl. Gr.' ^ 281, s Aschw. Gr. §§ 811, i och 553 s. anin. 2). 
Det är säledes i själva värket konsonanten I, resp. 9, som här har 
framkallat överg&ngen av ett följande S >■ d. — På liknande sätt 
har man säkert att betrakta förhällandet vid former som kembde, 
skelfde. övergängen ef > d i fno. och isl. visar sig således vara 
b^ränsad tilt följande fall: 

1:0 efter dentalema I, n (på helt olika tid efter som de stå 
i lång eller kort stavelse), i vilket fåll övergången kan betecknas 
Bom en lokal assimilationsproceas 

2:o (samtidigt med övergången efter I, n i kort stavelse) 
också efter andra nasaler än n, dvs. efter m, Z- Vilka språkfysio- 
logiaba faktorer, som kunna ha jort nasalerna särskilt ägnade 
att framkalla en övei^Dg av ett följande d>d, förefaller ej uart. 
Möjligen har det varit deras — i anseende till avslntningsmomen- 
tet — explosiva karaktär. 

Tillägg. 

Sedan förestående inlämnats till sättning, har jag fttt i hän- 
derna S. Landtmansons avhandling Stndier över VäatgötamåletB 
I- och r-ljnd (Sthm 1905). Här uppvisas, s. 6 f., att västgötar (och 
Östgöta-) målens nuvarande fördelnmg mellan kaknmioalt och post- 
dentalt / i ställningen efter vokal — det postdentala förekommer 
nteslntande efter ett e, som uppkommit ar ett äldre æi — förut- 
sätter, att samma fördelning mellan kaknminalt och (post)dentalt I 
gju: tillbaka ända till tiden före monoftongiseringen av (^ :> é, ca 
1000. (Efter 6 < gammalt r står I, t. ex. sSle). Då det i den 
föregående rimsamlingen (s. 64 ff.) var p&fallande, att de tidigaste 
exemplen på övergången av ä>-d i s&ltuingen efter (kort) I, n, 
föregånget av lång vokal eller diftong, givas av ord med difton- 
gerna ei — näml. dels subst, eldr <: *eüdr, dels pret. äeüde — och 
ev (som väl i ifrågavarande avseende har varit likställt med sin 
ijelabialiserade motsvarighet et) — oäml. pret. reynde, så kan man 
komma på den tanken, hnmvida int« detta isL-fiio. rimmaterial 
tyder på en liknande fördelning för iBl:s och fno:B vidkomman- 



:y Google 



76 Celauder: (fx? i fornisl. o. fornno. 

de mellan (p08t)dent&lt och kakmuiiialt I, som den ar Landttnsn- 
8on för de gamla Götam&leti pävisade, (Samma fördelning sknlle 
maa väl sannolikt ha hnSb vid n, mellan post- och snpradental.) 
Är det e&f att övei^ången har inträtt: först efter I&ng stavelae 
p& {post-)dentalt 1, n i typerna /cZMe, brennde, dålde, reynde; ai 
efler Ung atarelse p& kaknminalt (resp. supradentalt) I, n, 
typerna hidlde, s^nde, girnde, eßde; och slntligea el^er kort sta- 
velse p& ^ n (dentalt i skal-du, mun-du, supradentalt i välde, vandejt 
Detta rore ju en ntvecklingsg^ng, som i n&gon män skulle utfylla 
den p&fallande vida klyftan mellan övergfingen efter l&ng och ePber 
kort stavelse, och som p& samma gAng &ter läte de kvalitativa 
synpunkterna (dem Åstrom förfäktat) komma till den heder, man 
halst skalle vilja giva dem. (Dr Landtmanson framkastade en dy- 
lik tanke, åk det första atkastet till denna nndersökning föredrogs 
& Nordiska Seminariet i Uppsala). — Jag tror dock icke, att man 
har nägoD rätt att tolka rimmaterialets vittnesbörd så. Varför or- 
det éldr spelar en så framträdande roll i rimmaterialet har jag 
&van (s. 68) sökt förklara b&, att dä detta ord tidigt (&tm. oa 900) 
undergått vokal forkortning (*«7dr > eldr), så vann det därigenom 
dubbel bmkbarhet i assonanserna mot ursprungligt Id, i det att 
det också kunde anbringas i helrim (mot ord som veide, pret. 
seide o. 1.). Detta var däremot uteslutet vid ord som pret. deüde, 
sinde o. I., då inga ord med ursprungligt Id, nd efter lång Tokai 
eller diftong ha funnits. (Det enda undantaget skulle då vara ordet 
hatddr — om åvan refererade förklaring är riktig — men det var oan- 
vändbart i helrim på gr. av vokalisationen). Granska vi rimmaterialet 
nr denna synpnnkt, så visar det sig, att av de 38 gånger ordet 
eMr är belagt i rim, står det 20 ggr i helrim, 18 i hävnm. Ena- 
handa torde orsaken vara till att typerna felide, brennde visa tidigare 
belägg av rim mot ursprungligt la, nd: de äro vanligare och bruk- 
barare i sådana rim, emedan icke inskränkta enbart till de udda rader- 
nas halvrim (24 gr i helrim, 25 i halvrim), — Se vi återigen på rim- 
materialet för ord med d < ^ efter läng vokal eller diftong +1, n 
— som äro inskränkta utealntande till halvrim, i udda rader — , så 
ha visserligen också här orden med ei eller ey + l,n n&got för- 
språng (de båda rimmen frän 900-talet innehålla orden deüdom, 
rej/nd, i rim mot foldar, rpndum). Men också här torde liknande 
förklaringsgrunder kanna användas, i det att det visar sig, att ord 
med ifrågavarande vokalisationer överhuvud (på alla tider) äro 
vanligare, oftare r^resenterade vid rimmen, än ord med vok. i, 
te, é etc. (4-/, n). Typen deilde (incl. steinde] återfinnes i åvan 
givna rimstatistik (s. 64, tab. I A, C och II A) 8 gr, typen reynde 
11 gr. Däremot typerna syndisk 5 gr (då jag icke roenraknar de 
båda belrimroen men förkortad vokal, frän llOO-talet), taildi 2 gr, 
huildar I gg (ett hetrim från 1100-talet med vokalförkortning eg 
inberäknat), héldusk 1 gg, héldum 1 gg. Således om vi samman- 
slå å ena sidan ord med ei, ey, å den andra övriga hithörande^ 



:y Google 



Ce'ander: 3>d i fomial. o. fonmo. 77 

förekoRiiner den forra grappen i rim näetaii dabbelt så ofla Bom 
åøa senare (19 gr mot 10). 

Om B&ledea rimfSrhållaiidena icke giva anledaiiig att tilldela 
ord med 1, n efter ei, ey D&gon Bärstälhiing (i fr&ga om atreck- 
lingeu ar ett följande 3>-d), b& giva & andra sidan ej häller hand- 
skriftBrormema nt^t som habt stöd &t ett s&daDt aDtagande, som 
att 7, » efW ei, ejf (i motaate till Htallningen efter andra vokaler) 
skalle varit pOBtdeatalt i isl. och fno. Sä«om åvan s, 71 framhål- 
lits gentemot Aströma resonnemang, är dubbelskriTningen av J, n, 
som ja åtminstone i vissa handskrifter återgiver dentalt I, n, i 
ord Bom åeila (lika väl som vid huUa, s^na etc.) inskränkt till 
ställningen frf. d, t {deüa, heiJagr etc. emot deil(l)de, reysde, reyst). 

Bevismaterialet i fr&ga om övergången av it>di isl. och 
&o. visar således de båda stora hnvndgrnppema: ord med äldre 
ä efter I, n i lång stavelse (ord som fdlde, breandc, deilde, eJdr, 
huüde, s^nde) och ord med d efler I, n i kort stavelse (ord som 
valde, vanSe). Den stora tidsskillnaden mellan övergången i den 
ena och i den andra grappen ty^cks icke låta sig återföras på nå- 
gon åtskillnad i de jnakvalitAtiva förutsättningarna for övergången, 
ntan måste tillskrivas den kvantitativa (prosodiska) Åtskillnaden. 
Vare sig sedan denna faktor är att sätta i samband med den där- 
ur bärflytande tidsdiöerensen med avs. på det första framträdandet 
av forbindelsen }3, resp. nS (genom synkope av mellanvoknlen — 
ca 700 och ca 900), som kan ha spelat en liknande roll for dessa 
typers olika ställning till tendensen a,v S >-d ePter /, n, som den 
har jort for deras ställning till t-omjndstendensen {felldc, synde w 
V(äSe, vanSty, — eller denna prosodiska åtskillnad ensam och 
direkt varit orsak till den olika bchandlii^n av S. (Den senare 
möjligheten — i överensstämmelse med Kocks reBonnemaog — 
synee dock förlora i sannolikhet, i samma män som tidsavståndet 
mellan övergången i de båda typerna växer.) 

Landtmansons framställning i denna pnnkt har ocksä intresse 
for en annan fråga, som i det foregående berörts. Genom sin för- 
klaring av svenska former av ordet dd, med assimilation av ld>-U 
(b. 7 1.) nndanrödjer L. den andra av de grunder som di-ivit till 
antagandet av eo ui^ermansk form "ailäa. (Handakrifiiemas kon- 
stanta skrivning mea Id har jag åvan sökt sätta i sin råtta be- 
lysning.) 

1 avhandlingens § 7 (s. 23) finner jag slutligen berörd en 
företeelse, som har stark likhet med den i förra delen av denna 
nppBats (s. 27 fT.) avhandlade motsättningen mellan typerna girn- 
3esk och synde- "Vestgötamålet har (dentalt) I efter ett t>, som 
för^^ av r. Eljest har vgm. ja 1 efter v liksom efter andra 
labiala kona. Då vi i de nu antydda fallen ha I, sä beror detta 

E& svårigheten att kombinera r och 1. Tungspetsen torde icke 
slt lemna r-l^et, ander det v attalas, ntan r-ställningen kvarstår 
eom biartikalation och hindrar 1". Den fonologiska förklaring, 



:y Google 



78 Oslander; ^>- d i fomisl. o. fornao. 

som ti. giver, ooh varigeiioai det blir begripligt, att ett r Båsom 
l:sta kons. i en förbindeue av tre örar sitt inB^tande p& den 3:dje 
koDsonantens artiknlatioo, även atan att deo 2:dra (bär v) bort- 
&ller eller reduceras, k&a dock icke atan vidare överflyttas p& 
&Uet girnSesk. Här &tfÖIjea r av ett annat tangspetsjnd, det 
snpradentala n, ocb betingelserna för att r-artikolationen skalle 
kunna delvis kvardröja även under uttalandet av den andra kons., 
äro eäledes belt andra bär, mot när r ätfoljdes ar det labiala v. 
Gestaltningen av typen girir^ksk (~ a^nde) torde alltså endast kunna 
fSrstås genom förutsättande av bortfall eller reduktion av den mel- 
lersta kons. n, sfisom Avan bar utvecklats. — I detta sammanbang 
m& det ocksä till&tas mig att till styrkande av mitt betraktelsesätt 
rörande de med girnSesk analoga formerna efl$e, sigläe, rignSe o. I. 
hänvisa till deras representanter i nyisländskt spräk. Enligt Fin- 
nar Jönsson lalandaK sproglære (Kbhn 1905) § 9 inträder i ny- 
isländskt uttal "omstilling av konsonanter" vid former som eflai, 
sigldi, lygndi, säledes > dfdi, sUgdi, lyngdi (vid sidan av inf ^a, 
sigla, lygna). Detta visar obestridligen, att förbindelserna vid, gld, 
gnd o. 1. erbjudit stora svårigbeter för isländsk tunga, vilka 8V&- 
rigbeter — även i strid med den morfologiska tydligbetens krav 
■37- framtvingat en förenkling av det ena eller andra slaget. 
Äldre och yngre isländskt spr&k synes därvid ha prövat p& var 
sin väg till samma m&l. 

Till sist vill jag också med ett par ord beröra en synpunkt 
för förklaringen av den tidigare övergången av S>-d i skcU-du, 
miohSu, som föret nu framställt s^ för mig. Jag har åvan (under 
III) sökt förklara denna ur det postdentala nttalsläget på 2, n i 
skal, mun (i motsats till det supradentala vid valSe, vanSe). En 
annan säregenbet för formerna skal-du, munSu, som kunnat vara 
av betydelse för överg&ngen av ä>^d, är dessa formers konstanta 
svagtonigbet (i satssammanbanget). Om det är möjligt, att 
*hvMSe övergått till huilde, */dläe till fdlde tidigare än vcUSe :> 
välde, av den grund att "ezspiratiouBstvrkan" på ^ i förra fallet 
varit svagare än i det senare (Kock), så Kan samma förhållande ba 
spelat en roll vid motsättningen skal-du, mun-du -^ valSe, vande. 
(Jag tror dock icke att antagandet av postdentalt /, n i 2 sg. 
skal, mun härigenom göres Överflödigt; det torde fort&u:ande giva 
nyckeln till den ortografiska växlingen — i tr^a om II -. I, N', n 
— som åvan diskuterats och som eljes synes ob^friplig.) 

Hilding Geländer. 



:y Google 



WiUand; karilas. 79 

Finska kapilas. 

ÜDcler den disknsaion om i-omljadet i gntniskaii, som nnder 
BBnar« tiden fSrts mellftc hrr Pipping och Tnneld, har åfven an- 
derteoknade namn blifVit inblandadt. Docent Pipping hade näm- 
ligen i sina Gotländska Studier, e. 105 citerat mig som anktoritet 
for att "lapskan visarj att det fbnnits en nmordisK gmnd form [Rir 
Jcarl] ntnn rokal melUn r och I". Enär E. Tnneld i Arkir XiX, 
B. 373 ^cktee tviSa pä riktigheten af denna min uppgift, m&ste 
jag i FippiDgs Nya gotländska studier b. 20 i detalj bevisa den- 
samma och hoppas jag, att den historien därmed är brakt nr värl- 
den. Jag framstälde pä samma gäng en forklaring af det i det 
mi^gomskrifiia finska karilas "ntgammal menniska, ntlefvad gubbe" 
förekommande i s&som finsk b vara bhakti vokal. I Arkiv aXI, b. 
380 framställer nn Tnneld nya tvifvelamäl angäeade dessa finsk- 
ngrisks detaljfrägor: "man hade obestridligen efter säväl allmänna 
fonetiBka som speciellt finska analogier s&aom Bvarabhaktivokal 
väntat ett a eller o (u)". Jag tillstär, att j^ tyvärr ej vet, 
hvilfca specielt finska analogier skalle ha kÄfb ett o eller u i 
detta ord — i stället plägar den i nyare tid nppkomna svarabhok- 
tin vara lika med den foreg&ende vokalen. Hvad jog i Nya gotl. 
st. 8. 20 änna icke visste, nämligen att man i -finskan har att 
skilja mellan en ny, dialektisk svarabhakti, som följer den foregä- 
ende vokalens kvalitet, och en i iädre tid uppkommen svarabhakti, 
som alltid synes vara t, har ji^ efterät uppvisat i den finska tid- 
siiriften Virittäjä 1904, s. 65, där jag äiven gifVit ett exempel, 
som i fonetiskt afseende är fullt analogt med detta kantas ^iith. 
*karlae. Detta exempel är turilits "jätte, rese etc," — troll. Vid 
inlänandet har tru- s&som ofta eljes metatiserats till tur-, men dä 
-rl- är en f5r finskan okänd koDsonantforbindelse, har liksom i 
harilas ett i blivit insl^utet. Det slutande -8 tyder pä, att ordet 
varit en gammal f-stam. Pä samma ställe har jag gifvit ännu ett 
par exempel pä ett dylikt äldre inskotta-i. Ett af dessa exempel 
Ör hamina 'Itamn", som enligt Tnneld skall ha ett palatalt (?f) n; 
ett annat exempel är kaihUa, kaisüa etc. "sot" nr den nm. grund- 
formen till isl. geisl, geisli; ä^en andra exempel knnde anföras, 
men detta torde pä detta ställe vara överflödigt, enär hela saken 
är en &&ga för den finska filologin, ej for den nordiska. 

I hvilket fall som hälst torde det vara klart, att man icke 
Ar med sä stor ükerhet, aom före Fippings Goüändska studier 
varit &]let, bygga pä finska karüas som ett bevis for tillvaron of 
ett t i dess nordiska grundform. 

Upsala den 20 maj 1905. 

K. B. WlklUttd. 



:y Google 



Hoppe: Såäskaffen$ o. beskaffad. 



Orden rättskaffens och beskaffad. 

Orden rättskaffens och beskaffad utgå från t. rechtschaf- 
fen och beschaffen, båda således från ord, hvilkas senare 
sammansättningsled är starkt perfektparticip till schaffen. 
De ha dock fått olika form i svenskan, och intetdera har 
den form, som man skulle vänta. 

När tyska (högtyska eller lågtyska) participiala adjektiv 
af perfektparticiptyp lånas in i svenskan, bruka de få svensk 
perfektparticipform, stark eller svag, allteftersom de hade 
stark eller sv^ i tyskan, t. e. It. och ht. belegen > belogen, 
lt. hesckeden > ä. av. beskedm, It. beteogen > bevågen, ht. 
erfahren > erfaren. It. och ht. verlegeti :> förlägen, It. vor- 
melen > förmäten, It. vorto^en, ht. v& wegen > förvägen; It. 
bevrundet > befryndad, ht. befvgt > befogad, ht. beherzt > be- 
kjärtad, It. beleißt > belefvad, ht. bemittelt > bemedlad, It. 
versagt, ht. verzagte för sagd, It. uorwawi, ht. verwaMd(> 
förvant. Men det starka t. hescfiaffen har gifvit det svaga 
beskaffad, och rättskaffens saknar alla analogier i vårt språk. 

Om det senare ordet, hvilket jag nu först går att be- 
handla, yttrar Rydqvist SSL 1: 451: "Särskildt är meårött- 
skaffens, — en vanstäUning, som står för vår egen räkning; 
ty i Danmark och Norge har af det T. rechtschaffen blifvit 
retskaffen. Hob Lind och några andra ses råttskaffen, -et. 
Ihre, med anförande af rættskafft hos Laur. Petri, angifver 
själf rättskaffans. Antingen man nu från början gjort ett 
adv. rättskaffandes, eller tänkt sig det tyska neutrala recht- 
schaffenes, blir rättskaffens en felaktig och ohandterlig form, 
som efter tycke och smak böjes en rättskaffens, den rätt- 
skaffens eller rättskaffnes eller räUskaffne, de rättskaffens 
eller rättskaffnes eller räUskaffne. Vill man icke uppoffra 
hela ordet (som motsvaras af rättsinnig eller rättrådig), så 
kommer man ej ur trångmålet, utan att belt enkelt böja 



:y Google 



Hoppe: Såttilmfma o. fefthtfod. 81 

ordet såeom starkt part preter., rättskt^en, rått$kaffet, rOh- 
skaffnåj råUskaffna.^ SSL 2: 4ö8 anför han ordet helt enkelt 
nnder formen r&itakaffm^ hvilken han ockaå sätter i främsta 
rommet i ordboken i bd 3. Rydqvists lärjonge Sundén har 
emellertid i ein ordbok ordet under formen r&Ut^iaffwBy an- 
fQr formen rättskt^fen blott i en parentes och förutapftr, att 
den "ej torde f& fullt burskap i eprfiket". Ordet heter ockeä 
fortfarande rättskt^eiu och är fortfarande "ohandterligt". 

Den äldsta form af ordet, jag anträffat i svenskan, är 
just den af Bydqvist förordade: råttskaffenj -ne, -na, n. och 
adv. -et. Ex. *): någon rättskßffet god ock dugelig hest. G. I:s 
r^. 10: 295 (1535), någen bestondig och retskaffen religion. 
Svart a I 98 (1561), the r&Uskaffne Christne. Lslius Jungfir. 
F 5 b (1591), ejßer deras Sierta icke Or reent och råttakaffet 
RudbeckiuB Eon. reg. 381 (1618); med halftysk form: äereU- 
ae^ffene karlar. Oxenst. brefv. 3: 464 (1633), och med 
heltysk form: rechtschaffene cavaUieri. DSrs. 5: 168 (1628). 
Sedan har jag ej funnit denna form förr fin hos Lind (1749), 
som har Båttskqffen . . En retskaffen man . . Et råttskaffet 
^erta . . BiUtskaffena älska Qud, alltså ett regelbundet böjdt 
adj. rSUskaffen och därtill ett adv. rättskaffens. Schultze 
Ordb. 4284 (c. 1755) har Båttskafen, Rättskaffens såsom 
nppelagsformer, men i exemplen endast -em. I den egents 
liga litteraturen har j^ ej återfunnit råttakaffen förr än hos 
Lysander Cat. 28 (c. 1880): en råttskaffen poet. De böjda 
formerna rättskaffnoj -ne trä^s emellanåt på 1800-talet, 
t e. Geijer L 2: 6 (1803), Bremer Dagb. 352 (1843), 
Palmblad Fomk. 1: 491 (1844), men dessa bevisa ej till- 
varon af ett obCjdt r&ttskaffen, utan samma förff., som ha 
räOslu^na, -ne, använda som oböjd form rättskaffens. 

') De här anfbrda iTanska citaten &ro hämtads nr Svenska akademiens 
für dsM ordbok abodd» sprikproteamlingar. E&llbeteokmiigania öfverene- 
■ttinma med den nämnda ordbokens. 



„Google 



63 Boppe: JtSUåkaj^iu o. beihßffad. 

Hoø L. P. GothuB Trösteb. 48 b (1564) l&eee: ath therit 
tro . . retskaffan ocÅ fast bleeff. 

En annftn form från löOO-talet är den af Ihre citerade 
raitakt^ : en rettékafft och /idkommen Ghri§tm. L. Petri 2 
Poet 18 a (1555), at «ij . . kaffue . . hOxtmdsen reen och 
rettskaffi. Dena. 3 Poet 104 b (1555), rettgkafft j troonne. 
Dens. 4 Post 33 b (1555), Aan skal . . regera folken rettskaffi. 
Dena. PssJt 9: 9 (1560), the som honom dska, hefliijta sigk 
hålla hans lagh rsUskafft. Dene. Sir. 2: 19 (1561). Som vi 
se, är denna form anträffad endast hos L. Petri, men tyckes 
hw honom, åtminstone under några &r, ha varit vanlig. 

■Frän 1500-talet ha vi också en annan form: rattskßf~ 
faiM. På den har jag följande språkprof : en reUskaffans . . 
.^Kd« ÆwH2«Aa|). L. Petri Oec. 53 (1559) i handskrift "frän 
något af 1500-talet8 senare årtionden", ten rettskoffans een~ 
drechtigheet. Balck Cat. Ä 6 b (1596), rettskaffans für- 
stdnd^Ae Qvmtm. Därs. B 7 a, Seitskafans Karl. VereliuB 
Ind. 52 (1681), redskajffans vprichtighet och toånskap. Dijk- 
man Eyrk. handl. 310 (1703), rmskaffans lustig. Hmnbla 
38 (1740), predikan [är] icke rättskaffans, om... Boi^ 
Luth. 1: 346 (1753), dessa rOüakaffans åhörarena. Dfira. 490, 
En rUttskqfans Man. Envallsson 'N. sekt 17 (1783). Ihre 
Gl. (1769) har som uppslagsform RättskaffanSj men sedan 
som exempel En rättskaffens soldat. Senare lexikografer 
ha rMtsk^ens, hvilket anges som oböjligt af Weste, Dalin 
m. fl. 

FCr den dstnftmnda formen äro följande citat de äldsta 
anträffade: De Danske . . blefwo ..af de Smålandske knecktar 
oeh bönder så rättskaffens tmdfångne och upklappade, at... 
Tegel E. XIV 140 (1612), andre retsckaffens männ. Oxerøt. 
brefv. 5: 25 (1613), kvar och e&i retschnfens karll. Därs. 
40 (1613), Huar rältskifens hierta. Tisb. 1: 328 (c. 1620), 
en Mättskaffens klar Saphir. L. P. Gotbus Pest 93 a (1623), 
En Ny Wijsa, Om Stareke en Itättsh^ffena Swensk Vng 



:y Google 



Hopp«: Båttskaffena o. beslutad. 88 

a»m p. J. BadbeckiuB Ala (1624, titel) mt. Alltifrån 
att deima form appti^er, är den den i litteraturen talrikast 
fOrekommaiide. I aUmfinhet står den attribatiTt, men före- 
kommer äfven predikativt ooh adverbiellt, t. e. då blefve 
Gonen råttakaffem. P. Vargentin i VetAH 15: 245 (1754), 
I W-ven icke handlat rOttakafens, Carlstedt Herodot 3: 320 
(1833); jfr Tegel och Lind ofvaji. Subetantiveradt: qf thet 
lårdaste Folck något rättskaffens lära. Humbla 47 (1740). 

Sedan återstä trenne former: råttekaff andes: för s^n 
hfiiga och redakaffandes Tapperhet skuld. Siam 22 (1675), 
en rättskaffandes Echta kärlek. Växiö domk. akt. 1678, nr 
317, kwar BOtiskaffanes Man. Därs. 1705, nr 395, een re- 
skafandes man. Därs. 1709, nr 272, och råttskt^fad: rått- 
sh^ade och ovälduge Mån. Teesin Bref 1: 201 (1752). 

Jag öfrei^år nu till formemas förklaring. 

Båttskaffen på 1500- och i början af 1600-talet tarfrar 
ingen förklaring, enär det ju är just den form, ti skulle vänta 
såsom STensk motevarighet till t. rechtschaff&t och d. ret- 
skaffen. När det uppträder på 1700-talet och senare, tyckes 
det ej Tara någon i fentlig mening lefvande form, utan sy- 
nes Tara en produkt af resp. förf:8 medretna bemödande att 
göra det otympliga rättskafens mera lätthandterligt Det 
är därför också nästan uteslntande böjda former, rättskßffne, 
•na, som förekomma, enär det är i de ställningar, där böjda 
adjektirformer användas, aom otympligheten hos formen rätt- 
skaffens gör sig mest gällande, och äfren dessa böjda former 
äro rätt sällsynta. Det regelbundna formsklcket hos Lind 
(1749) är tydligen konstrueradt; det har ej n^n motsva- 
righet i litteratören, och Lind själf har på den tysk-sreneka 
afdelningen af nämnda ordbok under t. rechtschaffen blott 
formen rättskaffens, hvilken form också är den enda i båda 
afdelningama af hans ordbok 1738. 



:y Google 



84 Hoppe: SaUelu^ene o. heshaffad. 

Båttskaffan betraktar jag som en försreoBkntog af rått- 
skaffen, i det man ansåg ändelBeng e für en danism. 

Kn pä annat sätt ocksä fullt regelbunden form är råU- 
sTmft. L. Petri, vår enda källa för formen, Tar ju väl be- 
vandrad i tyskan. Han kände därför, i öfrerensstämmelse 
med verkliga förhällandet, t. rechtschaffen eller, eäaom det 
pä 1500-talet också heter, rechtgeschaffen såsom eammansatt 
af recht och p. pf. af det starka verbet schaffen. Till följd 
dftraf återgaf han det med rått och p. pf. af skapa. Detta 
p. pf. har i fsv., liksom i nyev., två former: skapadher och 
skapter; den senare är, att döma af frekvensen i Söderwalls 
ordbok, den vida vanligaste i betydelsen: danad, skapad, be- 
skaffiid. Då omkring 1400 pt öfvergick till //, uppkom for- 
men shß/i(er), för hvilken Söderwall har många belägg. 
Samma form finna vi ock i slutet af 1500-talet, t. e. Sd var 
och lykan så skafftt, att knechtema, som mest <dla hade 
hälfua hakOTf och skutte alt wOiåffuer. Brahe Kr. 47 
(c. 1585). 

Det enstaka rättskaffad hos Tesain torde vara en af 
behofvet af en böjd form framkallad tillfällig anslutning till 



Återstä tre former; rättskaffandes, riUtskaffans och rått- 
skaffens. Denna formserie påminner lifligt om en fomsvensk: 
hårandes, hæranss, bæreem {træ\ former, som fullständigast 
utredts af A. Kock i Landsm. XT, 5: 50 ff. En omstän- 
dighet, som kunde föranleda anslutningen af rechtsche^ffen till 
den nämnda fsv. serien finnes ock. I mnt. ändae presens- 
participet pä -ende, som emellertid ofta assimilerar nd>n 
och tappar -e, hvarigenom participet kommer att slutas p& 
-en, t. e. liggende > liggene >■ liggen, sendende > sendene > 
senden. Rechtschaffen kunde därför af språkmedvetandet lätt 
jämnställas med de mnt. presensparticiperna och återges med 
en svenek presensparticipform. Ifrån ett rättskaffandes kun- 
de man sedan komma till rättskaffans, rättskaffens efter of- 



.y Google 



Hoppe: Båtlakaffetu o. beékaffad. 85 

Tan an^fha anidogi. Emellertid tror jag ej, att dexua fbr- 
klarii^; ftr den riktiga. Former på -onir, -ans af typen b»- 
rofw, -8 har jag ej anträffat på 1500-talet, hvilket natur- 
ligtvis ej bevisar, att de ej då funnits, men dock är t&ik- 
vftrdt. Äfgörande aynea mig emellertid ffiljande. Hade de 
tre srenska formerna ein utgångspunkt i preeensparticipet, 
borde formen rSdUkaffandes vara den Bldsta och i den äldre 
tiden den vanligaste samt vid ain sida ha ett r&it$kaffande. 
Intetdera är emellertid händelsen. 

Man kunde också tänka på inflytande från adverb och 
andra partiklar på -s såsom annorUdet, ingenstans^ -stSMSf 
lÜLnska AoZtofu, nylians, varkens (se G. Billing i Landsm. 
X. 2: 169), därest dessa former äro äldre i språket än rått- 
skaffensj -ans. Mot ett dylikt antEigande talar emellertid den 
omständigheten, att rättsJc^ens, -ans är ytterst sällsynt som 
adverb och genast frän bSrjan upptiäder nästan uteslutande 
såsom, i synnerhet attributivt, adjektiv. 

Den sannolikaste förklaringen synes mig stå att finna i 
danskan, ej själländskan, utan jylländskan. På lån från 
danskan tyder redan det förhållandet, att den äldsta -«-for- 
men är rättekaffans, som torde vara en medveten sveticering 
af d. retskaffens. 

I jyske lov ändas preeensparticipet på -ænd, slutvokalen 
är således bortfallen. Från midten af 1300-talet (jfr Torp 
o. Falk Lydhist. 190) 5fvergick nd>nn, ändeisen blef då 
-Ænn, hvilken sedan reducerats, så att numera blott n, före- 
gånget af ett rednceradt e, kvarstår, t e. han kam fåa'ny 
gaw'n (se Lyngby Udsagnsord 73, 79, Sønderjysk sprogl. 
58 ff., Feilberg flerstädes). L&oade man t. rechtschaffen och 
fick häraf retskaffen, så kom detta ord att ha samma än- 
delse som presensparticipema, kunde därför lätt associeras med 
dem. I presensparticipema har fomdanskan, liksom fom- 
svenskan, jämte den normala formen en på slutande -s, vis- 
serligen icke i jyske lov, men redan i skånelagen: cwiAmr 



:y Google 



88 Hoppe: Bätttkaffens o. beskaffad. 

uokær cost terakandis at lande. Denna fonn pä -s apriddee 
ofrer hela det danska språkomrädet odl är fortfarande van- 
lig. Så anger J. K Kryger i Blandinger, udg. af unirerBitets- 
jubilieets d. samf. 1: 396, att pree^tsparticipet i nordsjälländ- 
skan alltid Sndas på s. När detta s ladeB till particip- 
ändeisen -etty uppkom ju -ens. Hagerup Det danske spn^ 
i Angel 2 udg. s. 152 anför: han har været tdelæggendea 
([uttaladt:] ehléggena) i hans unge Dage, købendes (i^jøl^ens) 
Lærred o: Køhelcerred, ædendes {ah'ens) Varer, vel bekom- 
mendes! (ve&ekommenef); b. 24: Æ va ham itt fomqjjena {for- 
modendes)y j^ formodede ikke, ai han kom, vmUede ham ikke. 
Frän danekan tyckes denna form ha trängt in i plattyskan, 
j& Tuxen Det plattydske Folkesprog i Angel 19 (1857): de 
kopeiw Nageln [dvs.] Kjøheaøm. -ens-formerna äro säledea 
ännu under fSrra århundradet belagda från jyliändflkans syd- 
ligaste, till plattyskan gränsande område. Att de emellertid 
ej varit inskränkta till den landsändan, därom vittnar formen 
godtroens "godtroende", som, enligt benäget meddelande af dr 
Feilbeig, ännu förekommer eller åtminstone i senaste tid före- 
kommit på Sejrö. Dessa former synas ha varit så vanliga, 
att de attraherat de ordningstal, hvilka hade samma ändelse 
som presensparticipema, så att dessa inom, efter hvad det 
synes, större delen af Jylland sfider om LimQorden nu heta 
trettens, fjortens, femtens oev., ej underligt då, om de attra- 
herade ett ord som retahuffen. I det nutida danska riks- 
språket heter ordet visserligen ret^ffen, men riks^räket år 
ju hufvndsakligen baseradt pä sjäU&ndskan. Hoe ös^yllän- 
daren J. Rocenkrantz i hans Yndervijszning for it Guds Barn, 
Kbh. 1650, fSrekommer rætskafens sex gånger (ett fall an- 
fördt af Kalkar): en rætskaffens Troe Fortalen s. 9, 10 samt 
s. 26, 227, 229, en rætskaffens ny Lydighed s. 192; nri- 
skt^en förekommer i samma bok fyra ggr. Enligt benäget 
medddande af dr Feilbeig användes också fortfarande retr 
skuffens i östra Jylland, medan det är osäkert i västra. 



:y Google 



Hoppe: BMgk^eiu o. beskaffad. $7 

DIrtül ba vi ett alldeles analogt üil. Pet It hesckedMf 
perfektparticip liksom senare leden i rechtachaffettf nftmligen 
af verbet besckeden, har lånats in i jyllAndskan oob heter dflr 
beakedønSf t e. «tt beskedens drtmg (jfir Feilberg samt J. Kok 
Det danske Folkesprog i Sønderjylland s. 211, 267) '). Under 
det att ändeisen -em hos de verkliga presensparticiperna tyckes 
hUla p& att försvinna i jylländskan, i det att den undantränges af 
-enes^ som naturligtvis egentligen hör hemma i trakter med 
bevarad slutvokal, kvarst&r den hos de fristående, af intet 
b&jningsscfaema påverkade ord, som HLtt den från presenqMir- 
ticipemA. Till bibdiållandet af -s:et hos dessa adjektiva ord 
kanna på annat sfitt nppkomna dylika på •« hafra bidragit, 
såsom anniuttdSj glemmes, nærhands, frahands, «mns, danak- 
smns, omainnsy i^fsmn« m. fl., se J. Kok anf. st 1: 211 £. 

Jag aiuer det alltså för sannolikt, att fonnen råtttkc^f- 
/etM ursprungligen tillhör syd- odi östjylländskan, där den 
kan på enkelt sått förklaras, och att den fr&n jylländskan 
inlånats i svenskan. 

J^iUtskaffans förhåller sig till rättskaffens som råttsh^f- 
fa/n till råttskaffen (se ofran). 

Formen råU^taffandes slutligen, som anträffats blott i 
småländska skrifter, nämligen i VäxiS domkapitels akter samt 
i en pä Visingsborg tryckt bok, kunde möjligen bero på att 
man i Småland, gränsprovinsen till Danmark, uppfattat det 
danska råkaffens såsom presensparticip och därför återgifvit 
det med en svensk participialform, men är väl snarast att 
betrakta såsom en förfining af råttskaffans eller en anslut- 
ning af denna form till presensparticiperna pä -andes. 

Tyska beschaffen bar vid inlåning i svenskan ej delat 
Öde med rechtscla^en. Det kom först på 1600-talet in i 

') I &y. ooh Udxe njtir. finnas ordet ook, men dftr, likaom i duuka 
rikoH^ikflt, onder formen btskeden. Det är jUdre i Bveuakui än råttsks^etu, 
hftT troligen kommit direkt frin l&Kt7sk«n ooh h»de Tid sin «id« verbet 
hetktia, hrare p. pf. h»de formen hetkeåen jimte beakedd ooh beåttdad. 



:y Google 



88 Hoppe: Rättskaffens o. beskaffad. 

STenskan — det äldsta antrilfFade belägget är frän GHra G. 
I (c. 1630) — kanske direkt frän hi^yskan. När det kom 
hit, fann det före aig verbet heskaffa, som anträfbts redan 
i fsT., och såsom p. pf. till dess tyska motsTarighet bescfu^f- 
/en kom det att & det srenska verbets perfektparticipform 
beskt^ffäd. Dock finnas dessutom trä former, som vi lärt 
känna hos rättskaffens, hvardera anträffad blott en gång. 
Per Brahe d. y., som 1634 inspekterat de tyska föstningama 
vid Östersjön, skrifver om dem frän Ält-Stettin till Ä. Oxen- 
stierna : theras lågenheet år tnäst så heskaffens, au than ena 
then andra ttäii nöden kan aecttndera. Oxenst. brefv. 3: 480 
(1634). Här torde det vara förh&llandet rechtschaffen : rått- 
skaffens, som framkallat beschaffen > beskaffens. I VäxiÖ 
domk. akt., där vi 1678 och senare träffade formen räU- 
skaffandes^ finna vi 1677, nr 75: Ben sandfSrdig wettnes- 
skreft, huru såsom år besh^ftcandes med Corperalen Håkon 
i yxnenåss. Äfven här torde det varit den motsvarande for- 
men af rättskaffens, som varit mönstret 

Otto H(^)pe. 



:y Google 



Bidrag tm Eddametriiat af Ougo t^ng. Skryter, utgijka 
af SvenJia LitteralttrsäBtJtapet i FMand lis. Belehigfors 190S. 
JVw 3 hr. 

Som bekMit är metariken for nämmnde en totskningagrea 
p& modet. Se vi närmast p& värt eget land, A knnn» Yi noten 
en mycket liflig Bkriftrixling, hvars värde rec. a&som part i mälet 
icke skall söka bestämma. Karaktäristiskt är emellwtid, att en af 
ddtagama ansett sig kanna kat^oriskt (Smeka tillvaron af drat 
ena af prosodiens ocli metrikens gmndpelare, den dynamiska ac- 
centen. 

mmnde forskare, Iidctor E. Bosengren, har sjäf direkt och 
indirekt betecknat sitt angrepp som ett HannibaUnig ; och otrif- 
▼elaktigt rore, därest ett verkligen hotande angrepp riktades p& 
hela den del af v&r spräkretenskapliga teori, som handlar om 
dessa ting, ett "Bannibea ante portas" väl p& sin plats. Emellertid 
har Bosengren (fortfarande enligt eget erKännande) redan fonnit 
sin Scipto i Hngo Pipping, hvilken dock gjort en del mycket 
mirklin medgifvitndai till ^män f5r Boaengrens st&ndponkt. 

J^ S^tskickar dessa anmärkningar dels fÖr att visa, hvilka 
svära saker vi här äro inne pft, dels f5r att framhålla, hvilket för- 
troende Pipping åtnjuter äfren på håll, där man är benägen fSr 
en ganska långtgående skepsis. Det är n<^ äfVen visst, att den 
framstående experimentaUbnetikems noggranna pröfhing af &kta 
och försiktiga tolkningsmetoder skola komma väl till pass på ^ 
område, där våra svåra prosodieka frtoor fläta sig samman med 
lika intrikata frågor af i^iråkhistorisk oät textkritiä art. 

Pipping går strax i början in på frågsn om den fornnordiska 
prosodiens kvantitetsbegrepp. Han nppstuler följande regler: 

1) lAngt Ijnd äger två moræ; 

2) kort Ijad äger en mora; 

3) korta äro de stavelser, som i^ mindre än tre morse, de 
öfnga äro långa; 

4) man räknar en stafrelsee morse från och med dess vokal 
till (men icke med) nästa etafvelses vokal. 

Betiä&nde dessa regler säger Pipping med skäl (s. 115), att 
de blott genom sin enklare terminologi skilja sig från Hofibrys 
(Eddastndien s. 191 S.). För min del är jag p& gmnd af en lätt 
b^riplig part iskh et böjd att också OTinra om min egen framställ- 
ning i Arkiv XV, s. 87 tt., särskildt s. 90, af hvilken Pipping ci- 
tcsar en enda detalj, men hvars fiilletäudiga öfverensatämmelse med 
hans egen Pipping icke synes ha^ observerat. Utöfrer Pipping 
har jag anf. st sökt gifva en förklaring af den olika behandling, 
som & ena sidan Ma å andra sidan pdi undergått i isländskan. 

Åtminstone for min del har jag alltså intet att invända mot 
Pippings fyra första satser, ntan jag ser i dem förnämligast ett 
skarpare formulerande af en fornt framställd teori. Vid den femte 



:y Google 



90 Beckm&n: ÄnmBlaii. 

aateen m&ste törhända n&gon trekan r&da. Den lyder: TokslinsatB 
ar lUcBtalld med öfriga konsonaoter. 

HufVadsaken är, att vokalinsatsec "glottisstöteii" kan bilda 
position; detta p&fitftende vftgar jag for min del ej bestrida. Ja« 
vill dock p&peka en sak, som Bjnes mig böra tagas nnder onipröi- 
ning, innan fr&gan förklaras som löst. Den omständigheten, att 
rolrälinsatsen artikuleras i BtmphnfVadet och s&lunda kan förbe- 
redas ander ioregfiende ljuds bilaoingstid, gör det möjligt, att dess 
egen bildningtid blir tillräckligt ringa for att i spr&kets approzi' 
matiTa beräkning kanna sättas — 0. 

I fortsättningen of sin framställning formulerar Pipping mo 
uppgift s&lunda: det har icke intresserat mig att ondersöka, hrilka 
verssohemata som knnna uppställas, om man vidtager om&ttande 
stympningar och nppntsningar, utan det har synts mi^, att Edd»- 
metrikens uppgift är att undersöka, hamvida det finnes n&gra 
enkla rersregler, som iakttagas i dikterna, s&dana de äro bevarade 
genom traditionen. 

Detta är mycket tänkvärdt och mycket förträffligt. MUiända 
innebär det dock en viss öfverdrifl. Vissa allmänna rytmiska prin- 
ciper äro ntan tvifrel p& s&dant sätt psykologiskt grundade, att de 
mäste antagas äga en i nägon m&a allmän giltighet. SlatmUeC 
fSr dea historiska metriken måste väl vara att bringa till st&nd en 
hnfnidsaklig öfVerensetämmelse mellan texterna och den sä be- 
stämda metriska teorien. I^rmed nekas emellertid ingalnnda, att 
i T&r vetenskap mycket syndats, genom att man gätt atrecklingen 
i forräg och Konstruerat principer, innan man fhllt kommit till 
rätta med fakta. Ur denna synpunkt är Pippings opposition vml 
p& sin plats. 

Innan jag fortsätter, vill jag jiApeka en praktisk nyhet hofl 
Pipping; han har nppfannit en som mig synes fullt tillräckligt lyd- 
lig Deteckning för de olika verstypema, som har det viktiga före- 
trädet framför t. ex. Sievers beteckning, att den är alldeiea ob^ 
roende af den metriska teori, som den ene eller andre forskarm 
kan vara böid att uppställa. Den första indelningen gmndar sig 
pä en sä säker sak som stavelsernas antal; detta betecknas mea 
romerska siffror, s& att t. ex. IV betecknar en vers, som har 4 
HtaVelser, V en, som har 5, o. s. v. Underindelningm bestämmes 
af höjningamas plats, sä att t. ex, 14 betecknar att versen har 
böjningarna i första och Qärde stafvelsema. Siffersamniansttmnin- 
gm Yl 34 ntgöi* s&lnnda Pippings enkla beteckning för alla ver- 
ser, som ha 6 atafvelser och den tredje och fjärde metriskt starka; 
teckengmppMi har äfven den icke oviktiga praktiska förtjänsten, 
att knnna pä ett enkelt och tydligt sätt utläsas, den heter helt 
enkelt sex trettifgra. 

6&r j^ sedan till de särskilda regler, som af Pipping npp- 
ställti, sä ^n det icke nekas, att dessa äro äc den provisortua 
art, som i den engelska logiken betecknas med termen "eminric 



:y Google 



Bløudjtl: Anmiiiin. 91 

lam", nigot som förf. vil enligt nns ofVaa citerede priociper inga- 
Innda uiwr som något fel. För »tt klargör», hrad jtg menar, nil 
ja^ anfSra ett exempel: Bwel 1 Ijder: I en n-ita^g ven med 
m BÜnkningar är ingåogflaänkningeiu »tafrelae mindre än br&ket 

5 . Man behÖfVer icke vare ohöäig mot förf. for att säga, 

att man eom Tetenakapeni sista ord i fr&gan hoppas p& en enklare 
formel ook kanske hellre s&ge ingftngssäDkningens l&ngd nttryckt 
Bom en funktion af taktens än af hela rärsens kvantitet, med 
hvilken senare den ej a priori synes stå i något nddvändigt samman- 
hang. Men här äro vi jn inne på de teoretiaka STnpnnkter, som 
förf. tydligen anser det fSr tidigt (om ej idldeles iMämpligt) att 
taga med i räkningeo. 

I slutet af sin afhandling träder förf. t skarp opposition mot 
den 'f5rblnfiande bestämningen" hos Sievers, att låogstafriga ord 
ha starkare biton än kortstafViga. Åsyo konstaterar jag med nöje 
den fullständiga överensstämmelsen mellan hans Asilct och min; i 
en för 10 år sedan nedskrifven apprats (Ark. XV s. 71) kallade 
jag Sieren åsikt "ein sehr gefährliches MiBverständnis", hvilket 
rnnebu- en aftiktlig fÖrmildring af det omdöme, som jag ansåg fÖr 
dei rättaste. Det gläder mifi^, att saken p& nytt kommer npp; 
msoi bör väl dock ej hygga hela sin historiska metrik på ett på- 
stående, som "all» Sprachgeschichte widenpricht". 

äir torde jag bön släta. Som totalomdöme kanna vi ut- 
ida, att Pipping i denna nya bok ådagalagt samma gedigna ^en- 
ski^er, som vi föret känna hos honom. Uet torde vara lofbrd nog. 

Stockholm i januari 1905. 

Nat. Beolunan. 



G. T. Zoega, IcdattAic-Evglish Diettonartf. Sej/mavik, Sig. 
KristjåMaon, 1904 (Ogtaa med islandsk lUd). 

8todiet af Ny-Islandsk har hidtil været noget forsømt i Sam- 
menligning med Btndiet af Oldsproget, dels paa Qmnd af Old- 
Hteratnrens større Vigtighed, og dels fordi man for det i^ere 
Sprogs Vedkommende har vseret yderst daarligt stillet med Hen- 
syn til Hjælpemidler. Thi Björn Halldörsson^, af Bask ndgivne 
Leksikon, er over hundrede Aar gammelt, E. Jonsson, Cleasl^- 
VigfiSssos og Fritzner behandle alle fortrinsvis Oldsproget, og Jon 
^rkelseon's Supplementer til isluidske Ordbøger medt«^ knn en 
ringe Brekdel af Nntidssproget. Og naar man fra andre Sprog 
tender den vnldige Forandring, som det 19. Aarhnndredes mæg- 
tige Knltnmdvikling har hidført, kan man let teenke sig Forholdet 
ogsaa fbr det islandske Sprogs Vedkommende. 



:y Google 



92 Blandal: AntntUw 

Er G. T. Zo^'b Arbejde vil derfor odfylde et stort Savn, 
i det der ber før første Gang fremtræder en Ordbog, der odelnk- 
keade tager Hensyn til det levende islandske Sprc^. Der er, som 
jeg i det følgende skal nærmere omtale, enkelte Ting at bemærke 
ved denne Bag, men allerede dens Plan og Fremkomst maa vække 
Qlæde hos alle Tenner af islandsk Sprog og Literator. Denne 
Üllige og i sit ydre saa beskedne Bc^ nar, som den eneste Qcwen- 
Innde ombttende Odbog over Natidssproget en ikke ringe viden- 
skabelig Be^dning, og fortjener derfor ea udførligere Omtale. 

Først er der da Betskrivningen. Der hersker paa dette Om- 
raade en stor Forvirring i Islandsk. Der er fire Horedretninger. 
Den jørate har i vore Dage meget &a Tilhængere; de vil af Piäet 
mod den gamle Literatur bolde iåst ved en Itetskrivning dw om- 
trent falder sammen med den saakaldte "normaliserede" Betakriv- 
ning af Oldsproget (dog tror jeg ikke nogen, maaske med Und- 
tagelse af et I^ meget konservative Filologer, skriver p For fi); 
denne Retnings Tilhængere sondrer altsaa mellem tc og te, skriver 
-r som Nominativmærke i Stedet for det alm. -ur, I eH ^ i stedet 
for det aim. ^e o. s. v. — Tilhængerne af den anåe» Betning for- 
pagter den saakaldte "Skoleretskrivning", hvia vigtigste Forkæmper 
var den for nogle Aar siden afdøde Overlærer M. Kr. FVidriks80n, 
Denne Betskrivning er ossaa meget konservativ, men ^æmer sig 
fra den første især ved i Nominativ at skrive -ia^ men ikke -r og 
je for é. Begge disse Betninger har fondet forbitrede Modstan- 
dere; man bw ister anket over de dobbelte Konsonanter, de över- 
flödige Bogstaver (as, e og tildels y, y) og den efler Udtalen helt 
forkastelige <^ et^rmologisk ofte mer end tvivlsomme Skrivemaade 
pt for ß. Som en Sl^ Kompromis er der opstaaet den tredje 
Betning i Løbet af det sidste Tiaw. Det er den saakaldte Vooi^ 
nalistretskrivning" ('SlüSamannatjettritun''), som paa Foranledning 
af den islandske Joamalistforening er bleven optt^^ af de fleato 
Blade og vel for Øjeblikket er den mest ndbredte. Den beholder 
Si ^ ^ '^i akriver -ta' for -r, é for je, i B^^en ft for j»t og aa.- 
kelt Konsonant i de allerfleste Tilfælde. 

Fejlen ved alle disse Betskrivningsmaader er imidlertid de- 
res Inkonsekvens, som for en stor Del stammer fra at man holder 
tæt jpaa de overleverede men nn overflødige Bogstaver y, ^ oe e. 
Og 3a Forholdet fektisk er det, som enhver Sprogmand ved, at 
der er mange Tilfælde, hvor det er overmaade vanskeligt at a%øre, 
om man ifølge Etymologien skal skrive visse Ord med y, j^, e, er 
man paa dette Omraa^ pri^ven til den vildeste Yilkaarlighed. 
Ketop paa dette Fnnkt søger den fjerde Betning at bringe Hjælp. 
Dens Ophavsmand er Professor £j5m Magnusson Oiseu. Den er 
radikal og konsekvent, idet den sløjfer helt alle de overflødige 
Bogstaver (te, y, ^ og e) skriver -ur for -r, je for é {é), og enkelte 
Konsonontor. Men da denne B«tning betegner et meget iøjne- 
faldende Brnd med Fortidens Traditioner, Bar den endnn knn 



:y Google 



Blöndal: 

meget (u Tilhænggre. Men na kommer vi til det rænte. For- 
nden disse fira anerkendte og nogenlnnde fastslaaede Retninger 
findoB der en hel Del Blandinger og Kaancer. Der er herred op- 
ataaet en næsten babylonisk Forvimng i Retskrivningsapøiffsmau- 
et og Besnltatet maa kort og godt sigee at være: det moderne 
islandske Sprog har ingen fastslaaet Betskrivning. 

Hr Zoega anvender hovedsagelig "JoumalietratskrivniDgen", 
men ganske vist med den store Ændring, at han overalt s^ver 
fe far é {é). Han beholder altsaa « og y (^), akriver ß for pt <^ 
■ur for -r. Bogstavet æ behandler han ganske som æ, som han 
ifølge Nntidssprogeta Sædvane indsætter overalt, bvor der ifislge 
Etymologien bnrde stoa æ; ved en Trykfejl er æ dog beholdt nn- 
der Artiklen svenska, svenskur — sænska, scenskitr, men naar man 
saa slaar op scsnsha, scenskur, findes det natarligvis trykt som SÆn- 
ska, stBHskur. 

En Ordbogsforfatter er desværre i saa mangt og meget bon- 
den af Overleveringen, saa forkert den end kan være i de enkelte 
Tilfælde. Imidlertid mener jeg, at naar Overleveringen hvad Ret- 
skrivningen angaar er saa vaklende som i Islandsk, maa Forfat- 
terOL vtere friere stillet end overfor et Sprog, hvis Retskrivning 
kan siges at være nogenlunde fastslaaet. Henvisninger ira andre 
Skriveformer end den valgte, saa ønskelige de end kan være, maa 
mao i et lille Leksikon, som det foreliggende, se bort fra, und- 
tagen i ganske enkelte Tilfælde. Dog tror jeg Forf, her er gaaet 
noget for vidt. Det vilde f. Eks. have været heldigt, hvis han 
havde opFørt altaf ('always') som ét Ord; nn findes det knn ander 
aBnr, hvor en Begynder næppe vil &lde paa at søge det. 

Hvad Äl&betiseringen angaar har han behandlet a og a, « 
og f, og ^, » og u og d og ^ som samme Bogstav (i Mods. til 
Cleasby-Yigföason, der her følger det isl. Alfabets Orden), og heri 
er JM[ ganske enig med Forf., da dette maa anses for den mest 
prakbske Ordning i en Ordbog der ogsaa er bestemt for Udlæn- 
dinge. Paa et enkelt Sted bar jeg lagt Mærke til en lille Fejl i 
Ordenen, i det Ordene jfrihygs^umaäur, fHkirJya, frikirhjumaSw 
fikalde staa foran früla i Stedet for efter frUlttSonur, som de staar 
i Bogen. 

Med Hensyn til det opt^oe Ordforraad har Forfatteren væ- 
ret vanskelig stillet. Bogen er jo tildels bestemt for Islændere, 
der vil lære Engelsk, tildels for Udlændinge, som vil lære Islandsk. 
Set fra de førstes Standpunkt maa Opgaven siges at være løst 
godt, idet man ikke vil savne ret mange af Talesprogets alminde- 
1^^ Ord. Men for Udlændinge stiller Sagen sig noget anderledes; 
da det Sprc^, de først og fremmest kommer i Berøring med, er 
Literatnrsprc^t, vil de finde, at et lille Leksikon som dette ikke 
altid kan hjælpe dem. Men de vil dog finde forbausende meget, 
og adskilligt, som de ikke vil finde i andre Ordbøger. — Sim- 
mensatte &d mangler der selvfølgelig mange af, men dette er 



:y Google 



. 94 Blond 

cffsaa kon hvad man bnrde Tente, og de äeste Sammennetninger 
VU en udlænding ikke have nogen videre Tanakelighed ved at 
forståa, noar han elaar op paa de enkelte Ord. 

Ued Hensfn til Optagelsen af Fremmedord, er det at be- 
mærke, at eaa^nne Ord i det hele taget har vanakeligt med at 
&a Borgerret i lalandsk, men som Forholdene har ndViklc* tig 
tror i^ en Ordbogsf(»&tter moa være noget mere liberal over- 
for dem end vore Parieter pleje at være. J^ mener Hr ZoiégA 
hu- i denne Henseende givet et godt Forbillede, thi selv om man 
savner et eller andet almindelig bmgt Fremmedord, som f. 'EkE. 
ntaddama, har han dog optaget ikke fåa, aom allerede er saa £ut- 
slaaede (hneepa, pålitQt, osv.), at det nyttor ikke længere at ind- 
vende noget imod dem. 

Et andet Prinoipspørgsmaal er, hvormeget der skal opt^M 
af de mere eller mindre heldige QengiveUer ^ fremmede Datryk, 
Bom vore Pnrister har leveret en masee og som man i daglig 
Tale hu kaldt torf (denne Betydning af tor/ nndes forresten ikke 
i Ordbogen, men derimod de deraf afledede tytßnn og tifrfiu). 
Dette er en vanskelig Ting at afgøre, i det der dels vrimler af 
forskellige Benævnelser for et og samme Begreb, dels har nnder- 
tiden forskellige Ting &aet samme Kavn; jeg vil f. Eks. anfiøre 
at oprindelig bragtes Ordet mälpräSur i Flæng baade om 'Telefon' 
og 'TelegraT, medens det nn adelnkkende brages om det første, 
og Telegraf i Reelen kaldes ^ritsimi". At vælge mellem disse 
Ord bliver ofte en ren Smages^, og vi kender io Ordsproget "de 
gustas non est disputandum". En Del ret almindelige Ord af 
denne Art savner jeg, saaledes "gagnr^na" (kritisere), det alm. 
bragte Fremmedord hitisera findes heller ikke optaget, og onder 
dætna mangler Betydningen "criticise", "review". — Kun mener 
jeg, at der er ingen Grand til at optage Nydannelser, naar man har 
gode Ord over det samme i Forvejen; saaledes finder jeg det 
sjældne Ord Neliblad overfiødigt, idet man har det meget bedre 
mekperra, og det almindelige perripappir (det sidste Ord findes i 
Bogen). Det maa i^saa anses for nheldigt, naar Forf. ikke optager 
Ord, som han selv bruger for at forldare de islandske Udtryk; 
slaar man f. Eks. (^ paa Ordet vinntHgur, finder man bl. a. {tafnO' 
biff) -prise', men det sjældne Ord täinabü3, som vel kun m^et 
&a vil gætte sig til at betyder 'lotteri', findes ikke. 

Hvad angaar Optagelsen af forskellige Betydninger af det 
samme Ord, syntaktiske Anvendelser og Idiomatismer, har Hen- 
synet til Bogens Størrelse været endnu mere afgørende end ved 
selve Ordforräadet, og ganske naturlig, i det Bogen vilde svnlme 
op til det uhyrlige, hvis mon forsøgte at medtage alle Betydnin- 
ger og Nuancer. Faa dette Pnnkt bliver alle Orobøger mere eller 
mindre nfnldstændige. Her bør man bedømme Forf. mere med 
Hensyn til hvad han har, end hvad han ikke har, og det tnaa 
indrømmes, at skønt der savnes m^et, har ban, trcSa Bogens 



:y Google 



BtSndftl: ^timn iaii f 95 

rinse Om&ng, &*et en Uæogtle Bjældne Ting med, og iner mange 
af Sprogeta tjudige üdbrk og kankteriatiske Vendinger. Denne 
Del af hMiB Arbejde tU derfor }iave «t ator c^ blirende Be- 
ij iiiiiHg . 

Af de ngte iala n dake nsammeDsatte Ord borde der faelsfe in- 
tet maogle af hvad der er almindeligt i daglig Tale. Her er en- 
kelte Ord nndalttpne Forf., ■aaledee endemi, gSngtir, f. pi., og ofitr 
(—o/boS, 'T&ry). Hetzen maa ogsa& r^nea de ialaadske Nane 
piM fremmede Lokaliteter og de denf afledede Adjektiver; her 
aavner jeg bl. a. BviPJéS ('Sweden') og Femyjeu' ('Venice'), Men 
med Hensyn til de Urd, der betegner specielt islandske Forhold 
og Begrelier, er VanakeUghedeme red Orersættoleen store. Den 
(ngdake Gengivelse er her ikke altid lige vdlykket. Kaar f. Eks. 
rae( lögmamir oversættes med 'lawy^, saa er dette foreaavidt 
" ^ti, som Ordet har denne Betydning i Vest-Islandsk (Ameri- 
E-Islaodsk), men i sdve Island er danne Betydning ejølden, 
na Ordet der er blevet bmgt om Indehaverne af et vigtigt 
Embede, som eksisterede lige ned til det 19. Äarhundrede. Vær- 
kets Korthed gør sig her ogeaa gældende paa en nheldig Masde; 
porri f. Eks. forklués som 'the month or Thorri', men saa &u 
den, Bom bmger Ordbogen, ikke mere at vide om, hvad for en 
Uaaned porri er. Noget lignende gælder om flere Ord; sh/r, f. 
Eks., er ikke 'cordled milk' eller 'cnrds' (under Uaup har Forf. 
rigtig oversat dette Ord med 'cards'), men det fmoeke 'fromage ä 
la cr6me'. J^ skal ogsaa i denne Forbindelse anføre Forf:8 Be- 
handling af Ordet purrabuS. Han oversætter det med 'fiaherman's 
oabin, hnt (with no milk or cattle)', og Sammensætningen purra- 
hüSarmaSitr oversætter hon med 'dry honae fisherman' [II], Ord, 
som jeg er bange for at intet engelsktalende Menneske vil være 
i Stand til at forståa. Der er her adskilligt at bemærke, purra- 
biiå betyder aldrig selve Boligen; — büS betegner her, som i äbUcT, 
sambüS kun selve Tilstanden, og med purrabåS betegnes altsoa 
Stillingen som purrabü^rmaSur (d; en Fisker, der ikke holder 
Halke&ar eller Køer); ^tirroäti^ forekommer vistnok knn i For- 
bindelser som Ufa el. vera i purrabåS. Til Forf:B Undakyldning 
maa dog anføres, at Cleasby-Vi^nsGon har ogsaa misforstaaet Or- 
det og leveret den kunstlede Oversættelse dry house cottager". 
Her som ofte bruger Cl.-V:s iøvrigt saa fortjenatfiilde Ordbog 
engelske Udtryk, der er altfor søgte og fjæmer sig fra det talte 
Sprog, og da 6. Z. selvfølgelig har ofle fdlgt den, nar denne Om- 
stændighed havt en betydelig og nheldig Indflydelse paa hans 
Engelsk. Han kommer derved til at anvende en Del sjældne Ord 
og Talemaader, 'arse' i Betydningen Wass' er £ Eks. uhyre sjæl- 
dent i Nutidssprog, og han ynder søgte literære Sammenstillinger 
af Ord. Men dette vilde dog hare mindre at sige, hvis Oversæt- 
telserne overalt var rigtige, men desværre har der enkelte Steder 
indsneget sig Fejl; liauSi kan f. Eks. umulig betyde 'rogue', 'wag*. 



:y Google 



m Bitadal: A^mll&n. 

men Brarer i Nntidasproget nøjagtw til 'a me«n fellow'; ^x^ 
(— tage af i Kort) hedder 'cnt', men ikke 'draw for the lead', hvil- 
ket betyder 'trække om Forhaanden'. Det kan være rigtigt, 
naar HoSstiga forklaree som 'bloodsucker, vampire, extortioner', 
men det er uheldigt, at netop Hovedbetydningen, det almindelig- 
ste engelske Ord 'leech' mangler; strands^ing oversættes med 
'costal^ljnavigation', hvilket dog moligvis er en Trykfejl for 'coast 
navigation', osv. 

Hen eelv om man maa bekl^e at disse og en Del andre 
Fejl har indsneget sig, er de dog aaa forsvindende i Sammenlig- 
ning med alt det gode og ny, som Bogen bringer. Bens Prisbil- 
lighed og de gode Typer ril ogsaa rakkert bidrage til dena vel- 
fortjente tTdbredelse. Forlæggeren^ har ogsaa ikke ringe Del i 
Æren for Arbejdets Fremkomst. Iter er knn faa Trykfejl; jeg har 
lagt Mærke til følgende: Noka's Ark, !■ Noah's Ark; pniüiagySja, 
'one of the graces', 1, 'one of the Qracea'; horgaris, 'ioe-montain', 1. 
'ice-mountain'; «il, fi., 1. *scä, /.', sira, 1. sira [det mere almindel. 
^era mangler]. 

Ovemovedet maa man da anbefale Bogen til det islandske 
Sprogs Venner i Udlandet. For dem vil den være aondværlig, 
i nv^ Fald indtil større islandfik>«ngelske Ordbøger &emkommer, 
og det kan vare længe, inden det met. Den tu (^saa være til 
stor Nvtte for Forfis Landsmænd, ikke mindst for den stedse vok- 
sende Del af vort Folk, som i Canada og de Forenede Stater har 
fondet et nyt Hjem og hu vist baade Vilje og Erne til at bevare 
derea Nationalitet. 

Kjøbenhavn, i Febmar 1905. 

Sigfl&8 Blöndal. 



:y Google 



Noreeo: Nekrolog. 



+ 



Fredrik Tamm, 

Fredrik Åognsb Tamm afled den 30 marB 1905, jämt 68 &r 
ffammnl. Han var nämligen fodd den 30 mars 1847, i Treta boc- 
ken af Stockholms län. Efter att ha genomgått lärorerket i Upp- 
sala aflade han atadentezamen därstädes 1863 och inekrefa vid 
Uppsala nniverflitet i Göteborga nationaforening, om hvilken han 
med tiden skulle komma att inlägga stora förtjänster, bl. a. som 
mängAri? skattmästare. 1873 blef han filosofie kandidat, dispute- 
rade för fitoeofie doktorsgrad med afhandlingen JSidrag till en svensk 
etyndlogisk ordboh. A 1874 och promoverades 1875. Samma är 
anställdes han som e. o. amannens vid Uppsala aniversitetsbiblio- 
tek, en befottning som han emellertid lämnade redan 1876, dä han 
efter nytt diapntationsprof med afhandlingen Om tyska pr^x i 
»venskmt sökte ooh vann anetällning som docent i nordiska språk 
rid Uppsala nnivereitet. 

Läsaret 1878—79 vistades Tamm i Leipzig för spräkstadier, 
hvarrid hans dåliga nmgänge och stadiekamrater utfördes af 
Magnna Z^rndgren och Adolf Koreen. Bland de mänga föreläsare) 
han di thörde, torde väl Bmgmann, Branne och framför allt Lea- 
kien hafVa varit de, af hvilka han hade mest nöje ooh behällning. 

Är 1879 sökte Tamm tillsammans med Lundgren, Läffler, 
Koreen och Sdderwall den dä nyinrättade eztraordinarie professn- 
ren i svenska Bpr&ket vid Uppsala nnivereitet, sattes 1880 af de 
utsedde sakkunnige (Frendenthal, Gmndtvig och Wisén) i fjärde 
rnmmet bland de sökande samt förklarades af alla akademiska mvn- 
digheter kompetent till platsen. Det var denna profesanr som nan 
sedan fick säsom vikarie nppehälla nnder läs&ren 1883—5, 1887—9, 
1890-4 ooh 1896-3, tillsammans alltsä i tio års tid. Äfren för 
ordinarie professnren i nordiska språk uppehöll han föreläsningar 
ander en del af är 1883. Sedan hamanistiska sektionen redan 
1891 föreslagit upprättandet af en personlig professar i svenska 
niräket för T:8 räkning, upprepades denna anhållan af både sek- 
tion och konsistorium åren 1894 och 1895> men ledde ej till annan 
åtgi^d trin öfVerhetens sida än att T. år 1897 tilldelades profes- 
sors nanm, heder och värdighet, samtidigt med att han fyllde 50 
är. Vid samma tillfSlle hyllades han mera privat, medelst en vis- 
serligen enkel, men originell och för hans hjärta mycket kär min- 
neagä^, af 90 äldre och yngre, manliga och kvinnliga, svenska, 
finska ooh danska "stndiekamrater". 

Med 1898 inbröt för Tamm en sorgens och lidandets tid. 
Hans 1685 ing&ngna äktenskap med Lisen Lundkvist upplöstes 
genom den unga makans död, och alldeles samtidigt måste han 
själf ondei^ en opwation för anaiktskräfta, hvilken för honom 



.y Google 



98 Nonen: NeknJog. 

omöjliggjorde all vidare lärftrererkBamhet oah till ett minimmn 
nedsatte lians förm&ga att 5^er ha^nd meddela sig med sina med- 
männiBlcor. OcksA framlefde han sina sista ftr i en viss tillbaka- 
dragenliet och ensamhet, som for hans sällskapliga natnr helt sä- 
kert kändes påkostande, men som ej nedbröt luuu ejälsstyrka, icke 
ens i förening med den snart sig inställande vissheten om att han 
gick mot döden med raska steg. Visserligen Irckadee man genom 
gäng pä gäng upprepade operativa ingrepp fördröja sjnkdomens 
ntveokling, och man hade till och med en gäng anledning att 
hoppas, det sinkdomafroet vore ntrotodt; men efter fem och ett 
halft ärs fnllständig hvila började det hösten ld(H åter att gripa 
omkring sig och knnde nn ej Uogre aSägsnas genom n&gra opera- 
tioner. Omedelbart ef^r den allvarligaste af dessa hade nan trädt 
i nytt äktenskap med Hedvie Wenngren, hvilken nn jämte tvä 
döttrar och tvä nnga söner af Tamms lorra gifte i främsta rammet 
aöner den man, hvars sista tnnga tid hon med öm omvärdnad 
fSrljnfvat. 

Tsmms for&ttarskap omfattar följande skrifter, kronolt^iakt 
ordnade: 

Bidrag till en svensk efymotogiek ordbok. A, 1874. 

Bidn^ till etvmologisk ordMik Öfver svenska apräket B, 
1875. 

Om tvska prefix i svenskan, 1876. 

Om fornnordiska feminina afledda pä U och pä ipa, 1877 (i 
Uppsala aniversitets årsskrift). 

Tranne tyska ändelser i svenskan, 1878 (i Odteborgs K. Yet. 
och yitt.-SamhäUes handlingar, N. F., H. 16). 

Swedish (philology], 1879 (i Transactions of the I^ilologi- 
cal Society 1877-79). 

Anslaatendes t im Oermsnisohen, 1879 (i Panl-Brannes Bei- 
träge VI). 

Altnordisch ««r. Sr, 1880 (ibid. VII). 

Om främmande ord förmedlade genom tyskan. Några efy- 
molc^ska anmärkningar, 1880. 

Om tyska ändelser i svenskan. 1860 (i üpps. nniv. årsskrift). 

Svenaka ord belysta genom slaviska och baltiska språken, 
1881 (ibid.) 

SUviaka lånord &&a nordiska språk, 1682 (ibid.). 

Einige germanische, besonders niederdeutsche, Wörter im 
Intaaischen, 1663 (i Mittheilnngen der Litaniscben littnarischen 
Gesellschaft, I). 

Gerhard von Minden, 1684 (i Panl-Brannes Beiträge IX). 

Strödda språkhistoriska bidrag 1-10, 1865 fi Arkiv f nord. 
filologi II). 

fonetiska kännetecken |A lånord i nysvenska riknpiftket, 
1887 ^Uppa. nniv. årsskrift). 

Etymologisk svensk ordbok, X, 1890—1905. 



:y Google 



Noreen: Nekrolog. SS 

Om l&nord i svenakan af blandat araprnng, 1891 (i Sprik- 
vetensk. SSUßk. i Uppoala förtandlingar 1888-91). 

Nyavenaka Bammanaättningar med två lika starkt betonade 
stavelser, 1891 (ibid.). 

Valda skrifter af G. Stiernlielm. TTtgivna till text för före- 
läsningar, 1891. — Ny förändrad nppUga 1903. 

Sapplement till Valda skrifter af G. Stiernhielm. Glossar till 
Hercules ock Brölopps-beswärs ibngkommelse, 1892. — (Ny appl. 
ander titeln) Glossar till Valda skriaer af G. Stiemhielm, 1903. 

Anmärkningar till östgötalagen (textkodex), 1892 (i Uppsala- 
stadier till^fnade Sopbns Bngge). 

Über einige slaTiscbe Wörter im Scbwediachen, 1894 (i In- 
dogerm. Forscbnngen IV). 

Om avledningsändplser bos svenska substantir. Deras bisto- 
ria ock nntida förekomst, 1897 (i Skrifter utg. af K. Hnm. Vet.- 
Samfbndet i Uppsala V). 

Om aTledningsandelser hos svenska adjektiv. Deras historia 
ock natida förekomst, 1899 (ibid. VI). 

Om ÜLdelser hos adverb ock arkaiskt bildade prepositions- 
ntbryok i sveDskan, 1899 (ibid. VI). 

Anmärkningar till "Valda stycken af svenska författare 1526 
—1732, ntg. af Ad. Noreen och E. Meyer, Upps. 1893", 1900 (i 
Arkiv för nord. filologi XVI). 

Sammansatta o^ i nntida svenskan, nndersökta med hänsyn 
till bildniDg av förleder, 1900 (i Skrifter ntg. af K. Hnm. Vet.- 
Saminndet i Uppsala VII). 

Granskning av svenska ord, etymologiska ock formfaistoriska 
rtnclier, 1901 (ibid. VII). 

Sm& bidra« till ordförklaring 1—i, 1901 (i Spr&k och stil I). 

N&gra &ir af ordblandning eller ombildning genom associa- 
tion, 19(Ö (ibid. II). 

Undersökning av svenska ord, 1904 (i Nordiska atndier till- 
egoade Adolf Noreen). 

Härtill komma diverse recensioner och anmälningar i Arkiv 
för nord. filologi. Svenska landsmMen och Nordisk revy stunt ar- 
tiklar i Nordisk familjebok. 

Det största och viktigaste af dessa arbeten är Etymologisk 
svensk ordbok, bvars i manaskript efterlämnade &ttonde häfte, slä- 
tande med ordet karsk, nyss af undertecknad enligt författarens 
oppdrag ntgifvits. M*" mfiste lifiigt bekl^a, att detta h(%st nö- 
diga och nyttiga arbete, som icke äger n&gon annan föreg&ngare 
eller medtänare än Ihres berömda Glossarium af 1769, s&lnnda af- 
brntits halff&rdigt; detta sä mycket mera som det torde blifva 
Bv&rt att ander den närmaste fremtiden finna n&gon, som kan p& 
detta omr&de ersätta Tamm: Utom sin grundliga kännedom om 
äldre och yngre svenska ägde han nämligen en i s&dan utsträck- 
ning mycket sällsynt förtrogenhet med de allehanda slaviska, bal- 



:y Google 



100 Noreen: Nekrolog. 

tiakaj romanska, germanska (i all ^nnerbet U^tyaka ock kolland- 
ska) m. fl. språk ock munarter, Bom p&värkat svenskan, särakildt 
dess yngre skeden. Därför bandlar ock ett flertal af T:a mindre 
skrifter — ntom om svensk ordbildningelära i allmänhet — jost 
om Tära länord. ÄF särskild vikt och betydelse är bland dessa 
kans synnerligen valskrifiaa och liksom alla Tamms skrifter med 
mönstei^ll klarbet och öfverskftdlighet uppställda Fonetialia kän- 
netecken på lånord i nysvenska rikaspråket. Ockaä belönades detta 
arbete, "med särskild nänsyn tagen äfven till Etymolc^sk svensk 
ordbok", är 1894 med konung Oscar II:b jabelfestdonauon, ett om 
ock ringa ekonomiskt erkännande åt ett lor&ttarskap, som trots 
sitt stora omf&ng ock värde aldrig inbragt sin upphofsman n&gon 

Esknniär valuta, tvärtom. Från större förluster pä det mycKet 
Qstsamma ntgi^randet af ordboken befriades han dock genom det 
bidrag till tryckningskostnaderna, som Svenska Akademien pä för- 
slag af Viktor Rydberg till ett belopp af 1,250 kr. — kvartill 
efler verkets fnllbordande en lika stor summa skulle komma — 
tilldelade konom. 

Inom den nysvenska ordbildningsläran kar ingen uträttat sä 
mycket som Tamm. Bland kans mänga hithörande skrifter för- 
tjänar kanske i &ftmsta mmmet att framh&llas hans Sammansatta 
ord. . med hånsyn till bUdniry af /Meder, baserad på ett alldeles 
ovanligt rikt material, till mycket stor del sammanbragt af fÖrf. 
BJälf genom urklipp ur tidningar o. a. dylika mera efemära ock 
därför ofba förbisedda tryckalster. Också tar jag ior giivet att 
Svenska Akademieus ordbok, å hvilken Tamm under en fÖljd af 
är ock ända till sin död läste ett korrektur, profiterade af sin kor- 
rekturläsare ä^en i kans egenskap af att vara en af de förnämste 
känname af nysvenskan i alla dess forkåUanden. 

Icke mindre än den nutida nysvenskan intresserade honom 
den något äldre. Det vackraste vittnesbördet om kans intima for- 
trogenket med denna språkperiod utgöres väl af hans mönstergilla 
edition af ock kommentar samt glossar till Stiemhiehns viktigaste 
poetiska skrifter. Ocksä ka dessa båda arbeten, som flitigt an- 
vändas vid nnivGrsitetsundervisniugen, ätminstone i Uppsala, f&tt 
upplefva att utgå i nya upplagor. 

Mindre ofta sysslar Tamm i sitt författarskap med än äldre 
språkperioder (annat än for så vidt det tarfras för att belysa ny- 
svenskan). Dock kar kan pä detta område åstadkommit åtmin- 
stone ett verkligt betydande arbete, nämligen undersökningen Om 
fortmordiska feminina afledda på ti och på ipa, det första arbete 
af T., som klart ådagalade, kvilken gedigen veténskapsidkare man 
i honom ronnit. 

I alla sina arbeten framstår kan emellertid som den kan- 
>u?e> gmndlige, men framfor allt redbare forskaren odi flärdfrie 
finmstallaren. I)els af samvetsgrannbet, dela äfren af naturell ar- 
betade han långsamt, men säkert; var ytterst villig att lyssna till 



:y Google 



TStmt^i y«kr<^. 101 

motaaÜB meniiigw oob tillgodogöra sig dem; tog aldrig hnmSr 
jKror kritikj om ock aakligt skaip, och nppgaf atan spbr af min- 
mod, ja med glädje sio mening, då den vederlagts. Hen & andra 
ndan rar lian sAøom retenskapsman liksom i limta andra förk&l- 
Unden mycket beet&md i &Bikter, d& han &ttat aådana, och i ot- 
talanden, d& han gjorde §&dana, samt var oblidkeligt sträng mot 
hyad han ana&g Bftoom orederhäftiga p&ståeadea eller lättain- 
nigt TpnL 

Tamm var vida betydligare som vetetukapsman än som lä- 
rare. I det Bednare afseendet hade han emot sig dels en vias tvär- 
hn^en ordkarghet, dels en ntpiw'Ud obenägenhet och väl äfVen 
en Tias oform&ga att p&värka andra. Detta sammanhängde med 
hela hans psykiska lagging. Han var i hög grad hvad man pä 
Uppeala-spräk kallar munter och tyatläten. Fä personer torde na 
vant sä roade af sällskap, häJst gladt sällskap, som han, och A, 
om ens nAgon kunde sä nr Bveneka hjärtats djnp skratta: hjärt- 
ligt, ja standom vMdsamt, men alltid — tyst. Ingen kande vara 
en bättre äfaörare än han, detta rare sig det gällde roliga histo- 
rier eller retenskapliga foredrag, hrilka sedoare han in i det sista 
troget besökte, hrar nälst de bjödos. Men i säväl samtal som dis- 
kussion TBT han genomgående fåordig, en ^ensk&p som emellralid 
mükligt DC^ betydligt ändrade sig på hans sista &r, dä hans 
tongas band löste sig i samma män, som hon fysiskt sedt vägrade 
honom sin tjänst, och han blef mera meddelsam, ja färre han fick 
att meddela sig med. 

Till sin världsåakädning var Tamm ntprägladt frisinnad och 
deciderad refbrmvän. Han var en fullblods demokrat, trots eller 
kanske rättare sagdt emedau han qälf var af gammal god adel. 
Han bor nämligen den sanne adelsmannens särmärken, väl icke i 
ntvärtes mätto, men s& mycket mer till sinnelaget. Den kär^ 

r synen och det korta, näetan bottra sättet, som var håna väoner 
kärt, men for den främmande tvifrelsulän standom tedde sig 
Tätt knriöst, forrådde ej (6e den ytlige betraktaren den blidhet, ja 
ömsinthet gentemot andra, som ständigt &nns på botten af håna 
själ och endast någon gång spårades i en kraftig handtryckning, 
oflare i en blick ir&n ett par sällsynt tro&sta ögon. Hvad man 
lättare märkte, var hans djupa respekt fÖr andras frihet och själf- 
beetämmelserätt, hans månhet om att värna dea svage och hafda 
dennea rätt, hans glada beredvillighet att ställa sig och aitt till 
disposition fär allt som han ansfi« ägnadt att främja framåtskri- 
dandet, särskildt i (r&gA om det allmänna människovärdets erlnm- 
nande. Därför, hvarbälst något med dylikt syfte planlades, var 
alltid Fredrik Tamm att påräkna såsom kraftigt biapringande, om 

äaå mycket i råd, så desto ma« i dåd, d. v. s. personligt och 
onomiskt ansvar. 

Störst var emellertid Tamm såsom privat personlighet ooh 
karaktär. Att demus gnmdval ntgjordee u en djap, ehnra i det 



:y Google 



102 Norees: Nekrolog. 

yttre fogs framträdande känsligliet, är redan ofran antydt. Fan- 
tasilivet torde hos hosom ha varit mindre rikt ntreckladt, men 
B& mycket mera vilielifret, och detta i den bästa af alla riktnin- 
gar. Alla hans handlingar pillades af tnUmedTeten godhet. Otå- 
ligs äro de, icke blott ränner utan äfTen honom fjärran stående, 
som han ekonomiskt nnderstödt, ofta i en efter sTonska forhAUan- 
den storartad ntsträckning. Ätt en, EOm i den grad hade hjärtat 
pä rätt ställe, skulle forrärfra ränner och särskildt rara en man 
efter ungdomens sinne, säger sig själfl. Yäl torde helt natnrlicrt 
antalet af hans fortrognare vänner icke ha rsrit s& stort, men de 
hsn mnnit voro i stället ränner for lifret, om än de icke i tro- 
fasthet vtigii mäta sig med Fredrik Tamm, &n hvilken ingen bättre 
Yän torde kunna finnas. Mera pä a&t&nd ägde han däremot vän- 
ner i vidsträckt och vanlig mening uti alla, som i n&gon m&n 
kommit med honom i beröring, ty äfven de som ej kunde gilla 
hans Standpunkt och uppträdande i vissa af dagens, alltid om- 
tvistade, frigör, erkände olorbehäUsamt, att Tamma gnidrens heder 
och oskrymtade flärdfrihet voro uppenbara. Och en s&dan man 
mäste aktas af alla, rördas af dem som käuua honom, älskas af 
dem som f&tt stå honom nära. 

Adolf Noreen. 



:y Google 



„Google 



„Google 



Nogle norske stedsnavne. 

De folgende foreög til forklariog af nogle norske Bteds- 
navne grunder sig paa de af O. Bygh samlede oplyBninger 
om norske stedsnavnes forekomst i ældre tid og deres nu- 
Tærende udtale. Disse oplysninger foreligger dels trykte i 
"Norske Gaardnavne" I— fv, XIV, XV, "Norske Elvenavne" 
(Kristiania 1904), samt i afhandlingen "Norske Fjordnavne" 
(i "Sproglig-historiske Studier tilegnede C. R. Unger" (1896) 
s. 30 — 86), dels utrykte i Rigsarkivet i Kristiania *). 

Graudar. 

Graue, udt. grau^é, gen. grausa, gn. H4. 115 i Voss 
herred, Sondre Bergenhus amt. Navnet kjendes i folgende 
skriftformer fra middelalderen: a Cfrauffum DN. I 147 1323. 
I 151 1324. fl Graudum DN. I 213 1340. II 194 1339. 
o Gravdum DN. I 366 1386. Grandar (feil for Graudar) 
DN. XII 225 1490. Gaardens navn har altsaa i oldnorsk 
form været Grau&ar. 

Gaarden Graue ligger höit oppe midt paa en fritliggen- 
de aas, som nu kaldes Graue-aasen. 

Gaardnavnet Graue, oldn. Graudar, er, saavidt jeg ved, 
aldeles enestaaende, og jeg ved ud fra nordisk intet at an- 
fore til dets spn^lige forklaring. 



■) De ber anfOrte Tsrker af O. B^gh er i det folgende betagusde ved 
henlioldaTia "NG,", "Elven." og "Pjordn." 

ForÖTrigt er folgende forkortninger anvendte: BK. — Björgynjar ksJf- 
akinn, ndg. af F. A. Honcli, Cbrietiania 1846 (antagelig &a c. 13G0); DN. 
^ Diplomatariom Norvegioom ; gn. ^ matrikel-gaardsnnmmer; HB. -• Biskop 
&7stains Jordebog (den rode Bog), ndg. af H. J. Hnitfeldt, Chnstiania 1879 
(fra c. UOO). 

Den i O. Byghs akrifber anvendte lydbetegnelM er fnlgt. Tegnet ' 
efter sta-velsens vokal angiver enstavelees tonelag, tegnet ■ tostavelBee. Akut 
over en vokal betegner Inkket ndtale, cedille under en vokal aaben udtale. 
i er "tykt" 1. 



:y Google 



104 M. Olsen: Norske stedsnavne. 

J^ fonnoder, at gaardnaTnet Grautfar (pi.) er samme 
ord som det angelsaksiske appellativ gréada m. "bosom; sinns, 
gremium". Der har da i urnordisk eksisteret et ord *grau<fa 
(stamme gratiSan-) m. "bryst", som har kunnet anvendes til 
betegnelse af lokaliteter ligesom det i betydning nærstaaende 
oldnorske barmr m. (S. Bugge, Arkiv XX s. 337 f.). Det 
kan ogsaa nævnes, at flere norske gaarde heder Bringen; 
saaledes gn. 30 i Sondre Land, Kristians amt, udt. bri'ngen, 
i hvilket gaardnavn A. Kjær (NG. IV, 2 s. 185) ser den 
bestemte form af n. dial, bring m. "bryst". Bringen i S. Land 
synes efter kartet at ligge ved foden af en fremstikkende 
höide. Paa Shetlandsöeme forekommer oldn. bringa f. "bringe, 
bryst" og brjést n. "bryst" i ikke faa stedsnavne om skraa- 
ninger, holder og fjelde; se J. Jakobsen, Aarböger for nord. 
Oldkynd. 1901 s. 83 f. 

Qaardnavnet Grautfar har flertals form. Af gaardens 
beliggenhed og naturforhold synes det ikke tydelig at frem- 
gaa, hvorfor flertalsformen er anvendt i navnet. Om talfor- 
men i norske gaardnavne kan henvises til O. Rygh, NG. 
Indledn. s. 10 f. 

HalangT. 

I "Norske Fjordnavne" s. 77 omtaler O. Rygh navnet 
paa den store fjord söndenfor Tromsö, som nu beder Mal- 
angen og som i middelalderen har havt navnet Maiang}- 
(Haakons saga kap. 153, Fms. IX 152). Rygh bemerker, 
at "af samme Stamme maa være dannet Maalselven, Navn 
paa den i Fjordens venstre Arm faldende Elv, Maalsjorden 
[Lenviken gn.'4] og Maalsnes [Malangen gn. 35, Maals- 
elven gn. 1], Gaarde ved Fjorden". Baade Malangen og Maals- 
elven er nu tillige herrednavne (udt. ma' langen og må'nns- 
ælva). Malangen var allerede i middelalderen (^[saa land- 
skabsnavn (i Malanger DN. VI 228, 229 c. 1350); Maals- 
elven kjendes ikke fra ældre tid. Gaardnavnene Maalsjorden 



:y Google 



H. Olsen: Norske atedsnavne. 106 

(udt. m&'l^érd) og Maalenes (udt. må'lsnes) findes först i 
meget sene dokumenter (förete gang ved midten af 17de 
aarh.). 

Om det sproglige forhold mellem Malangr og de övrige 
dermed sammenhorende navne udtaler Rygh kim, at det end- 
nu ikke er tilfredsstillende forklaret, og han gjætter (ligesom 
tidligere P. Ä. Manch ')) for fjordnavnet Malangen paa en 
opriodehg form *Målangr. Rygh meddeler intet om de 
nævnte navnes oprindelige sproglige betydning. 

Fjordnavnet Malangen, oldn. Målart^, paa den ene side 
og Maalselven osv. paa den anden side viser, at i disse 
□avnes stammeord oldnorsk langt å og kort a har vekslet 
med hinanden. Netop foran / (og r) forekommer i flere old- 
norske ord en veksel af lang og kort vokal, og denne kvan- 
titetsveksel er begrundet deri, at der efter I (og r) oprindelig 
har fulgt et h (jfr. S. Bugge, Studier over de nord. Gude- 
(^ Heltesagns Oprind, s. 208 anm. 2; Noreen, Altisl. Gramm.* 
s. 91 f. § 119, 2, s. 147 f. § 224, 1). Saaledea svarer til 
folkenavnet Vålir eller Ycdir (af * Valh-) i oldhöitysk Wale^. 
I henhold hertil tor vi antage, at det gamle Qordnavn Jlfå/- 
angr, hvis sidste sammensætningsled er ar^r "Qord", som 
förste led har havt et ord, hvis oprindelige stamme har været 
malk-. Dette ord kan kun være oldn. malr m. "pose, sæk". 
Som sammenligningen med andre germanske sprog viser, har 
i oldn. malr efter I oprindelig fulgt et h. Paa oldhöitysk 
heder det tilsvarende ord malaha f. og betyder "I*dertasche, 
Mantelsack" (mht. malke). Det oldnorske substantiv malr 
har altid kort vokal. Derimod finder vi i de med dette ord 
sammensatte stedsnavne (Malangr : Maalselven) den samme 
veksel af kvantitet som i det ovenfor nævnte Valir ved siden 
af Vålir. 

Det er endnu ikke tilstrækkelig udredet, i hvilke lyd- 
stillinger en kort vokal foran oprindeligt -Ih- (og -rÄ-) i old- 

') Beskrivelse over Sougeriget Norge i Middelalderen 3. 16, 69. 



„Google 



106 M, Olsen: Norske BtsdsiiB.vne. 

norsk forlænges og i hvilke stülinger den forbliver kort. 
Maaske kan de her behandlede, med oldn. mtür sammen- 
horende stedsnavne give et bidrag til belysning af dette for- 
hold. Foran I med efterfolgende s finder vi i disse steds- 
navne kun lang vokal (Maalselven, Maalsjorden, Maalsnee). 

O. Eygh har i "Norske Fjordnavne" (jfr. særlig s. 81) 
anfört flere eksempler paa, at et med angr sammensat fjord- 
navn har aflöst et ældre usammensat navn. Saaledee er 
fjordnavnet *Leiri blevet fortrængt af LHrangr, *Qr^ir af 
Gr^ngr. (^;ssa for Mcdangr maa der vistnok forudsættes et 
ældre usammensat navn, *Malr (eller *MåU), hvormed gaard- 
navnene Maalsnes og Maalsjorden og elvenavnet Maals- 
elven er sammensatte. 

Fjordnavnet *Mälr (*Måll) har oprindelig betydet "sæk- 
ken, posen". Et saadant navn passer særdeles godt paa 
Malangen, som er ikke lidt bredere i sin indre del end ved 
indlöbet. Bet udenfor Malangen kirkebygd er fjorden bre- 
dest. Flere norske Qorde og sund bærer navne af lignende 
betydning. Det söndmörske fjordnavn Sokkelven (oMn. 
Sikkiflir) er O. Rygh tilböielig til at holde for en afledning 
af oldn. sekkr m. "sæk", og ved behandlingen af dette fjord- 
navn (Fjordn. s. 43) oplyser han, at "Sækken findes nu et 
Par Steder som Navn paa et Sund (Hvaler) og en Tik (Brem- 
nes Sogn i Sdndhordland)". 

Myrgja, *Myi^rr. 

O. Rygh (Elven. s. 169) opforer endel gaardnavne, som 
synes at indeholde en elvenavnstamme myrg-: 

Mörje, udt. m&rje, gn. 79 i Tanum sogn, Brunlanes 
herred, Jarlsberg og Larviks amt. Skrevet (' Myrghini RB. 
45. Ligger ved en liden elv, som falder ud i Mörjefjorden. 
Ved den samme elv ligger gaarden Mörjeröd, udt. m#'r- 
jere, gn. 78, Myrghiuntd RB. 45. 



:y Google 



H. Olsen: Norske atodsnavne. . 107 

MSrfjær, udt. mifrfjär^ go. 44. 45 i Stokken sogn, 
Østre Holand herred, Nedenes amt. Skrevet a Myrgifyrdi 
DN. VUi 226 1365. Længere oppe ved samme vaadrag 
ligger Morland (gn. 21. 22). I et regnskab fra 1613—14 
nævnes en udskibningshavn Mörnes, "vistnok i Tromöeund i 
nærheden af gaarden Morland" (A. Helland, Nedenes amt 
I 401). 

Til grand for gaardnavnet MSrjerSd i Brunlanes lig- 
ger, Bom skriftformen Myrghiurud RB. tyder paa, et elve- 
navn Myrgja. Med dette elvenavn er c^saa Mörje {i Myr- 
gkini BB.), hvis sidste led er vin, sammensat. 

MSrfjær i 0. Moland, a Myrgifyrdi 1365, forudsætter 
neppe en oprindeligere form *Myrgj'nfJ9rar, hvis förete led 
skulde være genetiv af elveoavnet Myrgja. Gaardnavnets 
oldnorske form har sandsynlig været 'Myrgifjor&r, og i för- 
ste led Myrgi- tor man se stammeformen af et sterkt hoiet 
elvenavn *Myrgi; gen. *Myrgjar, dat. akk. *Myrgi; jfr. for 
stammeformen Myrgi- sammensætninger som her^Sibreiär, Midi- 
ipnn -kikr, villistigr. Den nuværende udtaleform mø'rfjm 
med enstavelses tonelag forudsætter efter hetoningsr^leme i 
stedets dialekt en gammel trestavelses form {Myrgifjgrär); , 
jfr. fra andre norske dialekter f. eks. ktts'hü af ÆTeppoW, 
salihü af Selabu (Amund B. Larsen, Norvegia II (Iste hefte 
1903) 8. 17) '). 

En anden sammensætning af oldn. fj^^r med et elve- 
navn er mulig Nunfjord, navn paa en gaard i Stoksund, 
Sondre Trondhjems amt, som li^er ved udlöbet af en elv, 
der kommer fra Nunsvandet under Nunsfjeldet (NG. XTV" 
8. 14, Elven. s. 175). 

Morland (nu udtalt med tostavelses tonelag), der er 



■) HdrQer {Myrgifj^rttT) kan ikke vnre Bammenaftt med et ftf elve- 
nftTnet *Myrgr »fladet fiordnavii *Myrgxr. Kavnet maatte i u» f&ld baye 
lydt 'MyrgisfjgrSr; jfr. f. eka. Hvinitf/prSr, aenere form for ^etntr, O. 
Bygh, Fjordn. s. 81. 



:y Google 



108 H. Olsen: Norske stedsnavne. 

sammensat med det samme elTenavn som Morfjær, er snarest 
opstaaet af *Myrgland og indeholder da stammeformen Myrg- 
af det forudsatte elvenavn *Myrgr; jfr. for stammeformen 
Myrg- f. eks. He^mork. 

Det kan ikke afgjöres, om det nu tabte stedsnavn Mor- 
nes, der maa være sammensat med det samme elvenavn som 
Morfjær og Morland, forudsætter en gammel form *Myrgines 
eller *Myrgne8. 

I sammensatte norske stedsnavne, hvis fSrste led er et 
elvenavn, optræder dette sædvanlig i genetivs form. Efter 
den her foreslaaede forklaring af gaardnavnene Morfjær og 
Morland indeholder derimod disse navne som förste sam- 
mensætningsled stammeformen (ikke genetivformen) af et elve- 
navn. Hertil kan der anf&res ikke saa ganske faa analerer 
fra norske stedsnavne, f. eks. Aurdalr, GausdcUr, Reindalr, 
Texdalr (O. Bygh, Elven, passim); mulig Visidalr (NG. Vm 
8. 18). 

I elvenavnet Myrgja eller *Myrgr (stamme *MurgiÖ-\ 
som O. Rygh ikke har sproglig forklaret, ser jeg et i old- 
norsk tabt adjektiv *myrgr (dat sg. m. *myrgjum), som har 
betydet '^orf; fælle^rmansk stamme *murgi- (skiftende med 
*murgja-), eller maaske oprindeligere *murgu-. Af dette ad- 
jektiv er got. ga-maurgjan "forkorte" afledet. Åga myrige, 
myrge (af stamme *murgi-) har en noget forskjellig og af- 
ledet betydning "pleasant, delightful" (eng. merry)-, ligesaa oht. 
murg-fåri "caducus, fragilis, transitorius". Til det germanske 
adjektiv svarer i græsk lydret ßga^bg (af *mrghv,-8) "kort". 

Et navn med betydningen "den korte" passer særdeles 
godt paa de to smaa elve i Brunlanes og 0. Moland. Ingen 
af disse elve er over én norsk mil lang. For betydningen 
jfr. StuUbækken (Elven. s. 250); jfrl ogsaa Langaaen {s. 139) 
og *Lengja (af langr, s. 144). 

Det synes ikke udelukket, at ogsaa det elvenavn, som 
ligger til grund for gaardnavnet Mori, gn. 46 i Aa, Sondre 



:y Google 



H. Olsen: Norske stedsnavne. 109 

Trondbjenis amt, oprindelif; kan have lydt *Myrgja. Denne 
gaards navn udtales nu mjCri og er i 1520 skrevet Möredh, 
i Olaf EogelbretsenB (utrykte) jordebog fra c. 1530 Morte. 

K. Rygh (NG. XIV 21) formoder, at Mori er sam- 
mensat af et af mi^ f. "myr" dannet elvenavn og ei&y og 
han anförer fra et andet trondhjemsk gaardnavn en analogi 
for svækkelsen af langt y til kort «. Denne forklaring gjen- 
tages Elven. s. 169. "Gaarden [Möri] ligger paa et smalt 
Eid mellem MSrivandet og MöriQorden, <^ i den korte Elv, 
som forbinder disse, er der flere Fosse. Möriaunet [gn. 45 
Aa] ligaer ved den övre Side af Tandet". K. Rygh, NG. 
XIV 21. 

Forklaringen "den korte" kunde saaledes efter de af 
K. Rygh meddelte oplysninger passe særdeles godt paa den 
elv, efter hvilken gaarden M5ri sandsjmlig har faaet navn. 
C^saa fra formens side synes den af mig foreslaaede forkla- 
ring at være faldt tilstedelig. 

*Ba3a, *JitfS. 

Under opslagsordene "Raadaaen" og "Rod-" opföres hos O. 
Eygh, Elven. s. 184 og 195 de følgende tre elvenavne (de 
to sidste, nu kun som gaardnavne bevarede, under "Rod-"): 

Raadaaen. Udt. r&ddåe (ogsaa opgivet rå^dd&åe). Fal- 
der i Laagen nordenfor Lannem i Dovre, Kristians amt. 
Efter Schöning tidligere kaldet Rauka. 

Raad, gn 37 i Breim, Nord^ord, Nordre Bergenhus amt 
Udt. rpd. Ved hovedelven straks ovenfor dens udlob og et 
lidet tillob til denne fra syd. 

Raaen, gn. 132 i Fiskum, Buskeruds amt. Udt. rSen. 
Skrevet a Bödme DN. V 230 1380, 636 1473; i Bodonne 
RB. 1, 91; i Boddonne RB. 88; i Baadonne RB. 85 s. 

I udgaven af O. Rygla "Norske Elvenavne" opstiller K. 
Rygh som grundform for de to sidste, nu kun som gaard- 
navne bevarede elvenavne *Bo& eller *Bo(fa, og han formoder, 



:y Google 



110 H. Olsea: Horske atedauavne. 

at ogsaa Raadaaen i oldnorsk form mulig kan have lydt 
*Boifa. Med tvil henförer K. Rygh disse navne til oldn. 
hryé&a "udsprede, kaste", norsk dial, rjoda "drjrsae, styrte ud" 
(Aasen). En participform af dette verbum findes i elvenav- 
net Rjoande, aom vel egentlig er fossenavn. Rjoande heder 
en elv i Voss, som danner Rjoandefosa. Fra samme vand- 
skille som Rjoande i Vobs udspringer en elv, der kommer nd 
i Flaamselven i Aurland, Sogn, paa vestsiden; i denne elv 
er der et holt fald, som ligeledes heder Rjoandefoss. Se 
Elven. s. 194. 

Denne etymolc^iske forklaring, hvorefter de her opförte 
elvenavne skolde være dannede af svageste aflydstrin af den 
rod, som foreligger i oldn. hrjåifa, forekonmier mig fra for- 
mens side betænkelig. Ea dannelse som et sterkt böiet elve- 
navn *HroS til hrjQ&a kan neppe stöttes ved analt^ier ira 
andre norske elvenavne. Meget nærmere synes mig f5^nde 
forklaring at ligge. 

Jeg formoder, at elvenavnet i Breim (Raad, udtrpd')) 
i oldnorsk fonn har lydt *Brp^. Dette opfatter jeg som den 
ubestemte form i hunkjön ea.ta\ af adjektivet oldn. hratfr 
"hurtig". Med adjektivets fonn jfr. f. eks. elvenavnet jC<^«, 
af adjektivet norsk dial, logn "stille, rolig" (Elven. s. 147) 
Adjektivet hra&r^ der er samme ord som cht hrad, hrat, ags. 
hræd med samme betydning, er ogsaa ellers paavist i elve- 
navne baade i Noi^e og paa tysk sprogomraade; se Elven. 
8. 185 under "Rana" og s. 339 under S. Bu^es tillæg til 
dette elvenavn. 

Af de to for elvenavnet Raadaaen i Dovre opgivne 
udtaleformer er rh^ddMe sfuidsynhg den mere oprindelige. 
Overensstemmende med dialekten pä stedet kan denne ndtale- 
form rh^dåååe (d. e. rtCdå-åe; åe = "aaen") vise tilbt^e til 
en oldn. grundform *3ra9a, obl. kasus *Brpäiu. Dialekten i 

') I Nordfjord er oldn. S efter vokal bevaret som d. f. eks. tid, 
oldn. US. 



:y Google 



U. Olsen: Norske BtedsDavae. Ill 

Nordre Oudbrandsilalen har bcTaret d (af oldn. d') efter kort 
Tokal i ord som vådå (oldn. vaSa), spådd (oldn. spaifi). Den 
samme gnmdform *Hra^a maa sandsynlig ogsaa forudsættes 
for det elTenavn, hvorefter gaarden Kaaen i Fiskum (t Eo- 
donné) har navn. Oldn. *HraiSa er den bestemte form af 
adjektivet i hunkjön ental, anvendt som elvenavn ligesom 
talrige andre adjektiver i denne form, f eks. *M6dga af mö- 
Sugr (Elven. s. 161) '). 



Kenneba (udt. rte^nnbü med palatalt n), navnet paa et 
herred og preBt^jæld i Sondre TrondhjemB amt, findes alle- 
rede omtalt i vor gamle litteratar: Rennafm Fomm. s. VIII 
37, 333. Ogsaa i mange diplomer fra middelalderen fore- 
kommer dette stedsnavn, tidligst i DN. II 36 fra 1297 i Ræn- 
nabui. Indtil förste halvdel af 15de aarh. er navnet stadig 
skrevet Bænna- eller Henna-', i 15de aarh. findes én gang 
formen Benno- (1422), ellers sædvanlig £ennc- (tidligst 1432). 
Se NG. XIV 166. 

Som de anf&rte skriftformer fra 13de og 14de aarh. 
viser, har navnets gammelnorske form sikkert været RennabH. 

Om Itermahü bemerker K. Rygh, NO. XIV 166: "lH&v- 
net er rimeligvis fra Begyndelsen af Bygdenavn ligesom 
Spea-abu, Bagabü, Bingabü o. fl. Betydningen af Iste Led 
er nkjendt. Der har været et Elvenavn Renna; men om et 
saadant kan neppe her være Sporgsmaal". Rennalü opfores 
heller ikke af O. Rygh i "Norske Elvenavne" under Renna. 
Paa grund af förste sammensætningsleds form Renna- (ikke 



■) s. Bugge (Arkiv XX a. 865) har förklarat det norske elvenikvn 
Sira, obl. kaaoa Slru, Bom an aammeasætning af sir (Gen.) "ajö" og å t. 
*aa* (jfr. de nldgamle oldtyske elTeuavne paa -aha). Han har derved gjort 
opmarksom paa, at elvenavne, der i oldnorak bOiea aom ön-atammer, ikke be- 
höver at opfatt«a aom afledninger, men ligefrem kan være sanuuenBatle med 
å f. Der er aaaledea intet til hinder for, at 'BraSa også» kan ophttea aom 
en oprindelig sammenaaetnliig af hraSr og å. 



„Google 



112 M. Olsen: Norske stedsnavne. 

Benno- eller Benntt-) er forklaringen af et svaget böiet elve- 
navD Kenna umulig. 

I indledningsbindet til NG. (s. 46) har 0. Rygh sam- 
menstillet de gamle bygdenavne, som indeholder bü med be- 
tydningen "beboet strög" som andet aammensætningBled. Ved 
fiere af disse bygdenavne er det sikkert, at forste led har 
form af genetiv flertal. Saaledes Eleppahv, (NG. XIV 364), 
Koläbü, Kolbu sogn i V. Toten (NG. IV, 2 s. 109), Brm- 
dabu (NG. IV, 2 s. 159); maaske o^sab, Hringahu, Bingabü. 
Det er da muligt, at förste sammensætningsled i Bennahu for- 
melt er genetiv flertal. 

I henhold hertil formoder jeg, at Renna- i Bennabü er 
genetiv flertal, og jeg henförer *renna til samme stamme som 
oldn. rann n. "hus", got. råen. *renna er efter min formod- 
ning genetiv flertal af et intetkjönsord, som er tabt i old- 
norsk, men som i historisk oldnorsk form vilde have lydt 
*rmni. Oldn. *renni kan ved suffikset -ja- være afledet af 
rann ligesom f. eks. birki n. "samling af birketrær" af bj^rk. 
*renni n. maatte da betyde "samling af huse", altsaa væsent- 
lig det samme som en anden afledning af oldn. rann, nem- 
lig grend f. "grænd". Det bör her nævnes, at oldn. rann 
synes at forekomme som förete sammensætningsled i norske 
stedsnavne; se om Rannem, gn. 97 Sparbuen, NG. XV 
212 f. 

Efter den her meddelte formodning skulde bygdenavnet 
Bennabü oprindelig have betydet "et beboet strög, som bestaar 
af flere enkelte huBe-(gaard-)klynger". Den gamle bygd 
Bennabü kunde have faaet sit navn deraf, at gaardene her 
ved den tid, da navnet kom i brug, laa samlede i klynger 
paa en for denne bygd karakteristisk maade. Mod denne for- 
klaring lader sig ud fra de nuværende bebyggelsesforhold 
intet indvende, idet Rennebu og særlig egnen omkring Ren- 
nebu kirke er ganske tæt bebygget 

Paa lignende maade sigter navnet paa Klæbu, Kleppa- 



:y Google 



U. Olsen: Norske stedsnai-ne. 113 

bu, til den store rigdom paa större og mindre fjeldk&oUer og 
knatter, som er karakteristisk for denne bygd (SQ. XIY 364). 

Ogeaa i et andet norsk stedsnavn tror jeg at kunne paa- 
vise et ellers i oldnorsk tabt substantiv *renni n. "samling 
af huse". 

Eennesö (udt reB'ttnesoina), navnet paa en stor ö i 
Byfylke, som nn ndgjör et ^;et herred, skrives i norske di- 
plomer fra middelalderen: i JRennesasy DN. IV 353 1366, 
IV 387 1379; i Bmnisöy DN. XII 54 1328, Xn 153 1427; 
f Bennesötf DN. IV 660 1447; i Rennesey DN. I 638 1467 
(vidisse af 1494); i Bennisöynne DN. IV 660 1446, i Ben- 
niseynne DN. IV 718 1475, i Bennesöynne DN. IV 692 
1459. 

Jeg formoder, at fSrste led i Snavnet Bennisey, rennis-, 
er genetiv ental af det samme substantiv *renHiy som jeg 
ovenfor har troet at gjenfinde i bygdenavnet RmntUm. Ren- 
nesö skulde efter denne forklaring betyde "öen med en sam- 
ling af huse". Navnet maatte da være givet paa en tid, da 
oens bebyggelse væsentlig var samlet paa ét enkelt sted, vel 
snarest paa det eid, som overskjærer öen paa midten og hvor 
der ligger flere gaarde i kort afstand fra hverandre. Her 
staar ogsaa nu hovedsognets kirke. Forövrigt li|^er gaar- 
dene paa Rennest nu temmelig jævnt fordelte over den hele 
Ö, særlig paa dennes vestlige del, der er lav og temmelig flad. 

Bödr. 

Rore eller Rorevand, det temmelig store vand i Ne- 
denes amt, som danner grænsen mellem Fjære og Landvig, 
findes, saavidt vides, ikke omtalt i skrifter fra middelalderen. 
Sjönavnet Rore (udtalt ro're) indgaar sandsynlig som förste 
sammensætningsled i det forholdsvis gamle gaardnavn Rors- 
holt i Fjære (gn. 10, udtalt rå'ssåU). Dette gaardnavn skri- 
ves i 1593 Boßhollf, i 1670 Roerßholl. Rorsholt ligger ved 
Rorevandet, straks nordost for dettes sydlige ende. En sam- 



:y Google 



114 M. Olsen: Norske stedsn&vne. 

meDsætning med BJÖnamet Rore fra temmelig sen tid er 
stedsnavnet Koresanden (gn. 18 brugs-nr. 96 i Landrig). 

Hvad de to nu anvendte navneformer Rore og Rore- 
vand angaar, forekommer det mig sandsynligere, at den för- 
ste form Rore (som er den sædvanlige) gaar direkte tilbage 
paa et gammelt ueammensat sjönavn, end at Rore skulde 
være en sen forkortet navneform for Rorevand. 

Naar vi skal söge at bestemme, hvordan sjönavnet Rore 
i oldnorsk tid bar lydt, har vi kun den nuværende udtale- 
form rt're og den form, hvori det (i genetiv) optræder som 
förste sammensætningBled i gjiardnavnet Rorsholt. at holde 
08 til. Disse to former, Rore og Rors- (gen.), lader sig let- 
test forklare under den antagelse, at sjönavnet i oldnorsk tid 
har været et sterkt böiet hankjönsord og at Rore er den 
ubestemte dativ hertil. Herimod taler ikke det ovenftH* 
nævntfi stedsnavn Roresanden, da dette vistnok er opetaaet 
i meget sen tid, da formen Rore var den eneste brugelige 
form for sjönavnet. 

Sjönavnet Rore oplyses, som jeg tror, ved navnet paa 
en gaard i Rygge herred (gn. 5 — 8), Smaalenenes amt, som 
nu heder Ror og udtales med langt lukket o. I middel- 
alderen skrives denne gaards navn: <^ Modre RB. 256, i 
Bodre RB. 518, Bodher DN. II 628 1461. Dets oldnorske 
form har altsaa været Båår. En sammensætning med BéUfr 
er navnet paa den nærliggende gaard Rosnes (gn. 13—15, 
udtalt rSssnes, Bosjsnes DN. II 136 1326, Bodesnes DN. I 
382 1390). 

Om gaardnavnet Ror, ældre Bod^r, bemerker O. Rygh 
NG. I 340: "Navnet findes ikke ellers. Til Forklaring kunde 
mulig tænkes paa råcfr m.. Roning, i Betydning af Sted, hvor 
man ror til, lægger til med Baad. Man maatte da forud- 
sætte, at KureQorden engang har gaaet længere ind end nu, 
da Gaarden ligger et godt Stykke indenfor dens Bund". 
Straks udenfor Ror ligger gaarden Rosnes. 



:y Google 



H. Olsen: Norske Btedsuaviie. 115 

Med det her anförte stedsnavn Kor er efter min for- 
modning sjÖnaTnet Kore i Nedenes identisk. Dettes oldoor- 
ske form har da været *B6dr. Deo nuværende form Rore 
synes, som allerede nævnt, at gaa tilbage paa dativformen 
*R6iriy en form, som ofte maa hare forekommet, særlig i 
forbindelser med præposition. Hvis sjönavnet Kore i old- 
norsk form har lydt *B6ifr, dativ *R6^ri, maa det have vse- 
ret samme ord som oldn. rö^r m. (gen. rå&rs eller rå&rar) 
"roning", og dets oprindelige betydning har vel været "sjöen, 
paa hvilken man pleier at ro". 

Da vi nu har lært B6&r at kjende som sjönavn i Ne- 
denes, kunde en anden opfatning af det ligelydende smaa- 
lenske gaardnavn tænkes mulig. 

J^ formoder, at B6&r i Smaalenene oprindelig har 
været oavn paa den fjord, som nu kaldes Kure^rden, og at 
det har havt en lignende betydning som sjönavnet *SMr i 
Nedenes. Kurefjorden er et nyere navn paa den nævnte 
Qord; det er dannet af gaardnavnet Kure (gn. 18. 30 — 22 
i Rygge), som ifölge O. Rygh igjen oprindelig har været 
navn paa den lille elv, ved hvilken Kuregaardene ligger 
(NG. I 341, Elven. s. 133). 

I flere bearbeidelser af kongesagaeme nævnes en Qord 
paa Söndmör, hvis navn gives i vidt forskjellige former: 
Bocfrar/j^rÜr, R<^ar-, ToSar-, To&rar-, Kocfra-. Sandsynlig 
har dette Qordnavn begyndt med T-, da det almindelig an- 
tages, at herved menes Talorden. Jfr. O. Rygh, Fjordn. s. 
54. Varianten Ro&rarfjpr(fr er forsaavidt af interesse, som 
den synes at vise, at den mtind, som har skrevet navnet paa 
denne maade, har fundet et fjordnavn Rö^ar/Jgrifr rimeligt. 

Fra to steder af vort land kjendes et Qordnavn Ros- 
fjord: 

Rosfjorden i Lyngdal, Lister og Mandals amt, udtalt 
med langt lukket o i förste stavelse (se O. Rygh, Fjordn. s. 
35 anm.). "Den eneste Antydning til Fjordens ældre Navne- 



:y Google 



116 M. Olsen: Norske atedsnaviie. 

form har man i det i et Brev af 1341 (DN. XII 71) fore- 
kommende Navn Eostknes, om Halvöen östenfor Fjorden; ved 
dette er dog at bemærke, at Brevet kun havee i en Afskrift 
fra 1427 og umiddelbart efter har et aabenbart feillæst Kavn 
(Avmdstadarf antagelig for Avluistadar eller nt^et lign.)" 
(O. Rygh, anf. st). Formen Bostknes synes, som dr. Amund 
B. Larsen nævner for mig, at være fremkommet ved det i 
gammelnorske haandskrifter hyppige indskud af et t mellem 
s og n (jfr. f. eka. lausif^y 7iiås{()ii, Noreen, Altisl. Qramm.^ 
8. 196 § 300, 3). Skriftformen Ros(lh)nes fra 1427(1341?} 
kan saaledes antyde en oldnorsk form for fjordnavnet *Jtå&rs- 
fipr&r {med genetiven paa -s jfr. det ovenfor omtalte gaard- 
navn Rorsholt). Mulig har fjorden i endnu ældre tidhavt 
et usammensat navn *R6&r. — Rosfjord (udt. rusjér, Ros- 
fßordk DN. XI 826 1570) er ogsaa navn paa en gaard i 
Aa 8(^, Lyngdal herred (gn. 171). Denne gaard ligger 
ved bunden af RosQorden. 

Rosfjord, navn paa en ann af Malangen, som gaar 
ind i Lenviken mod vest. Ogsaa gaardnavn (Lenviken gn. 
5); udtalt rå'asfjåren. Qaardnavnet Rosfjord kjendes i fol- 
gende ældre skriftformer: Rödtzfiord 1610, Rysfiord 1614, 
RojSfiord 1661, Rogsfiord 1723. Paa grund af den nuvæ- 
rende udtale er det muligt, at ogsaa denne fjord oprindelig 
har hedt *JR6dr^j&r$r (eller endnu ældre *S6&r). 

Skjåldr. 

I flere haandskrifter af Haakon Haakonesöng at^a (kap. 
109) nævnes en Qord, hvis gamle navn synes at have været 
Shjåldr, akkus. Skjåldr. Det ene af disse haandskrifter, 
Flatöbogen (III 65), har SUaaldr (akk.); det andet, Skaal- 
holtsbogen, maa efter Vigfiissons udgave af sagaen, som föl- 
ger dette haandskrift, antages at have Skialldr, ikke SkieUdz^ 
som anfort i Fomm. s. IX 348. Se O. Rygh, Fjordn. 
s. 36. 



:y Google 



U. Olsen: Norske stedsnavne. 117 

Ät Sløåldr har været; det gamle navn paa Btindefjor- 
den söndenfor Kristiania, har allerede P. Ä, Munch (Det 
norske Folks Historie III 681) af sammenhængen seet. Rig- 
tigheden heraf godtgjöres ogaaa ved Skjellerud, navn paa 
en gaard i Frogn (gn. 34), ikke langt fra Bundefjordens in- 
derste vik. I et dokument, som i den foreliggende form maa 
Tære fra hegyndelsen af 14de aarh. (originalen fra c. 1190), 
er Skjellerud skrevet Skialdarrud, Skialdarud (Munch, Sam- 
lede Afhandlinger I 222); Skiellerud 1361—62, Skeldeerutk 
c. 1470. Dette gaardnavn, som nu udtales sj^'Ueru, er en 
sammensætning med fjordnavnet Sløåldr. O. Rygh formoder 
en oprindelig form *8kjåldrarruä; se Fjordn. s. 36, NG. 
n 77. 

Den af O. Rygh formodede oprindelige form *Skjåldrar- 
ru& er vistnok den rette. Hertil kan skriftformen Skialda(r)- 
rud forholde sig, som f. eks. den gammelnorske form gro- 
Sar (Norsk Homiliebog 78") forholder sig til ældre gré&rar. 
Jfr. ogsaa senere oldnorske former som i^ålfar gen. sg- f. = 
s^ålfrar. 

Som det i det folgende nærmere skal omtales, er Shjåldr 
sandsynlig en afledning ved suffikset -{a)ldra-, altsaa en a- 
stamme af hankjdn. O. Rygh (Fjordn. s. 80) opförer lige- 
ledes Slgéldr som et sterkt böiet fjordnavn af hankjon. Naar 
ijordnavnet Sf^åldry som det dermed sammensatte gaardnavn 
Skjellerud (Skialda{r)rud) viser, desuagtet i genetiv harhavt 
formen Skjdldar, ældre *8kidldrar, da er denne genetiv vist- 
nok at opfatte som f. eks. oldn. apaldar (gen. af apaldr m. 
"æbletræ", ved siden af gen. apald(r)s), oldn. meldrar (gen. 
af meldr m. "malen'^ og talrige andre genetiver paa -ar af 
oprindelige o-stammer af hankjon. Jfr. særlig genetivformen 
paa ~ar (dels udelukkende, dels ved siden af gen. paa -5) af 
de mange hankjönsord, hvis stamme, ligesom Sl^åldr, ender 
paa -;■ med dental foran: gré&r, hréSr, rå&r, klatr, lemstr, 
rekslr. 



:y Google 



118 H. Olsen: Norske stedstiaTafl. 

Fjordnavnet Skjåldr, som hidtil ikke er etymol(^sk for- 
klaret, synea i sin dannelse at være ensartet med Snavnet 
Bataldr, dat. Bataldri (nu Batalden, i SöndQord). Dette 
önavn har S. Bugge (Arkiv XX 338 f.) forklaret som be- 
slægtet med oldn. haii m. "forbedring, gavn, fordel" og dan- 
net ved afledningeendelsea -{ci)ldr. Bugge antager, at Ba- 
taldr sandsynlig har været opfattet som "et sted, hvor man 
kan forbedre Bin stilling og skaffe sig vinding" (nemlig ved 
rigt fiske). Samme suffiks -{a)ldr foreligger i oldn. ajdldr n. 
"syn, oieæble", og her er -{a)ldr brugt til at danne en be- 
tegnelse for middel eller redskab. Da i indogermansk de 
samme suffikser anvendes til at udtrykke saavel redskab som 
sted, er det let forstaaeligt, at i gammelnorsk stedsnavne 
kan dannes ved den samme aäedningsendelse -(a)ldr, hvor- 
ved ogsaa redskabsbetegnelser udtrykkes '). 

Hvis fjordoavnet Skjåldr, ligesom önavnet Bataidr, er 
dannet ved afledningsendelsen •{a)ldr, da bliver S/^d- at op- 
fatte som navnets stamme. Denne ordstamme er vistnok den 
samme som den, der foreligger i det fra flere steder i Noi^ 
kjendte elvenavn *Skjdy med hvilket de fölgende gaardnavne 
antages at være sammensatte: 1) Skjatvet, gn. 74 i Fet, 
Akershus amt, skrevet Skiapttmt DN. I 118 1312, RB. 447. 
Ved en elv, som nu efter gaarden kaldes Skjatveta. 2) Skjaa- 
stad, gn. 81 i Lier, Buskeruds amt, skrevet i Skiastadvm 
RB. 100; ved en bæk. Om disse <^ flere andre gaardnavne, 
som kunde indeholde et elvenavn *Sk}d, se O. Rygh, Elven. 
8. 217. 

Om det nævnte elvenavn •5^« udtaler S. Bugge (hos 
Rygh anf. st.), at det maaske kunde være beslægtet med oldn. 
skjär m. "gjennemsigtig hinde" og betyde "den gjennemsig- 
tige". Denne forklaring forekommer mig meget tiltalende. 

Hvis jeg i det foregaaende rigtig har opfattet fjordnav- 

') En forklaring af opriudelBen til »oMkaet ■{a)ldr i önavnet Bataldr 
giver Bngge, Arkiv XX 339. 



:y Google 



H. Olma: Norske BtedønaTne, 119 

net Sit^åldVy da eynes dette at have havt oprindelig væsent- 
lig samme betydning Bom elvenavnet 8kjå: "den gjennem- 
sigtige, klare". 

Skjåldr er, som allerede nævnt, det gamle navn paa 
Btmdefjordea *), den lange fjord, som fra Kristianiafjordens 
bund gaar ind mod Byd i en retning, der er omtrent mod- 
sat hovedQordens retning. Skjåldr (Bunde^orden) li^er langt 
lunere end KnstianiaQorden, og den er i den inderste del 
meget smal og grund. Det er derfor vel muligt, at denne 
Qord, i særdeleshed hvis Skjäldr fra först af kun har været 
navn paa den inderste strækning af Bandefjorden, kan være 
blevet benævnt efter sit klare og gjennemsigtige vand. 

Svedri. Svidrl. 

Den lille fjord paa nordsiden af SogneQorden, som nu 
heder Sværefjorden, maa i middelalderen have havt et 
usammensat navn. Dette fremgaar af navnet paa den i jord- 
bunden liggende gaard Sværen (gn. 25 i Tjngum st^. 
Balestrand herred), nu udtalt sviren, i middelalderen skre- 
vet i SwB(^a (BK. 50 b, 51 b), hvilket navn oprindelig maa 
have været fjordens navn. Se O. Rygh, Fjordn. s. 53. 

O. Rygh opstiller som Qordnavnets oldnorske form i 
nominativ Svætfri *), men anforer intet til dets sproglige for- 
klaring. Ved æ betegner Rygh (ligesom Munch) oldn. langt 
Æ. Fjordnavnets gamle form kan dog ligesaa godt have været 
8ve&ri, da der i BK. ofte Bkrives æ for oprindeligt e (f. eks. 
takr=tehr, uærdr = ver9r adj.). Af en form Sveéri kan den 
nuværende adtaleform sviren (bestemt form i hankjon ental) 
med lethed forklares. Det er den etymologiske forklaring af 



') Bnndefjordea har navn eft«r stedet 'Bonden" ved fjotdetii inder- 
st« Tik. 

*) P. A. Munoh (Beskrivelee s. lOS) opfDrer feilogtig en uomiofttiT- 
foim Svtetra Boni guirdens ftamle navn. De hos Hunoh (s. 101 f.) opnkrte 
ii»Tne SvtefrttffirSr og SvitårvakarS forekommer nepp« i noget skrift b* 
middeUlderen, men sjnee mt vnre d*nnede >f Mnnoh selv. 



„Google 



120 M. Olsen: Norske stedsnuvne. 

fjordnaTiiet, som jeg i det følgende skal meddele, der har 
bragt mig til at formode, at na-vnets gamle form har været 
Svetfri, ikke 8væ<fri. 

Fjordnavnet SveSri sammenstiller j^ med Odens-navnet 
Svi^rir, som af S. Bugge (Arkiv II s. 240, Studier over de 
nord. Gude- og Heltesagns Oprind. I s. 362) vietnok rigtig er 
forklaret som "han, der stiller (de oprörte böiger)". Svitfrir 
forudsætter efter Bugge et oldnorsk verbum efter m-klaesen. 
Dette verbum er, naar bortsees fra dets böining, identisk med 
det angelsaksiske verbum {gé)sweprian, sweoperian (efter 5- 
klassen) "cease, subside, abate". En analogi til denne veksel 
af konjugation ved det ags. og det oldn. verbum anföres bos 
Bugge, Arkiv II s. 239. 

Ags. sweprian "stilne" bruges bl. a. om det oprörte hav. 
Hvis fjordnavTiet *8ve&ri, som jeg tror, er beslægtet hermed, 
har det vel oprindelig betydet Men stille, rolige Qord". Her- 
imod synes ikke fjordens beliggenhed at tale. Den lille 
Sværefjord gaar mod nordvest ind fra FjærlandsfjoFden, som 
igjen er en arm af Sognefjorden paa nordsiden langt inde i 
denne. 

Der synes at være sprogligt sammenhæng mellem fjord- 
navnet Sve&ri og gaardnavnet Svere i Frogner sogn. Lier 
(gn. 84. 85), Buskeruds amt. Dette gaardnavn udtales nu 
8v€re. Det kjendes fra flere middelalderske diplomer, af hvilke 
de ældste er fra slutningen af 14de aarh.: Swidre DN. IV 
415 1388, 416 1389; Sydhri (i paategningen Swidre) DN. 
IV 443 1391; t Svi&H DN. IV 517 1399. 

Den oldaorske form for gaardnavnet Svere bar sand- 
synlig været Svi&ri. Dette navn, der vel snarest bör opfattes 
som et intetkjönsord, bar maaske betydet "et stille, lunt sted". 
Svere ligger ifolge det topografiske kart ("rektangelkartet") 
straks i syd for det aydöstlige fremspring af den hoie Gjevle- 
kollen. 

Professor S. Bugge meddeler mig, at han allerede for 



:y Google 



M Olsen: Norske Btodsnavce. 121 

mange aar eiden har henfört baade gaardnaTnet i Stuedra i 
Sogn og Svi&ri i Lier til samme Btamme som oldn. Svi^rir 
eg ags. sweprian. ' 

nttelmr. 

Tettum, udt tæ'ttømm, gn. 117 i Spydeberg herred, 
Smaalenenes amt. Kavnet, som er sammensat med Heimr, 
har i oldnorsk form lydt Titteimr (i Titteimi RB. 180). Om 
förste eammenseetningsled udtaler O. Rygh (NG^. I 69), at 
det er af ukjendt oprindelse og betydning. 

Sproglig ligger det meget nær i fyrste led af gaard- 
navnet Titteimr at se samme ord som mht. eitze f., nht. eitze 
"brystvorte", nedertysk titte f., ags. tit (pi. tittas) m. Nav- 
net maatte da sigte til smaa fritliggende holder eller hauger 
paa gaarden c^ være at sammenligne med önavnet Papper 
(gn. 48, 6 Hvaler, Smaalenenee amt, Papøy RB. 513), som 
O. Rygh (NG. I 265) har forklaret af n. dial, pappe m. 
"patte". Paa öen Papper Bndes to smaa holder, der ligger 
ved siden af hinanden, og efter kystkartet kaldes to pladse 
paa 5en Pattarne; öens oldnorske form har efter Rygh vist- 
nok været *Pappey. 

Jeg skylder at tilfoie, at jeg efter de mig tilgjængelige 
karter ikke er istand til at afgjöre^ hvorvidt den givne for- 
klaring af Tettum passer til de nuværende naturforhold ved 
gaarden. 

V&reimp. 

Yaarum, gn. 86 i Ullensaker, Akershus amt. udtalt 
vå^r6mm. Navnet forekommer i folgende skriftformer fra 
middelalderen: i Varini (sönsté) DN. III 339 1383, * Va- 
reno RB. 242, t Vareim DN. VI 410 c. 1410. 

Af disse gamle former stemmer kun den sidste (i Var- 
eim) med den nuværende udtale. De to forste, indbyrdes 
afvigende skriftformer synes begge at være feilagtige. Som 



:y Google 



122 M. Olsen: Norske stedBnaTne. 

den nuværende udtale viaer, maa gaardnaTnet Yaanim have 
havt '^oprindeligt langt å, og dets oldnoreke form har været 
Vdremr. Se O. Rygh, NG. II 317. Om förste led Vdr~ 
udtaler O. Kygh, at han ikke ellers sikkert har kunnet paa- 
vise det i stedsnavne; "paa Gudindenavnet Vår kan vist ikke 
tænkes her". 

Gaarden Yaarum ligger ved en liden bæk, ikke fuldt 
1 km. fra den for sine lerfald berygtede elv Römua '). Knapt 
V) mil syd for Yaarum ligger ved den samme elv gaarden 
Hauserud, om hvilken Yibe (Akershus Amt s. 142) medde- 
ler, at den er sterkt udsat for jordfald. Frygtelige jordfald 
har Römoa foraarsaget i 176S ved gaarden Skea i Sörum, i 
1794 ved gaarden Loren i samme S(^ {se Yibe e. 184 f.). 

Sandsynlig sigter navnet paa en gaard, som nu er gaaet 
ind under Holt (gn. 69 Ullensaker), Skadeland (qf SkadO' 
lande RB. 434), til odelæggelser, som har været forvoldt ved 
jordskred. Förste led i dette gaardnavn synes nemlig at 
være skaSi m. i betydningen "skade" (NG. XI 314). Gaarden 
Skadeland har ligget nær ved den ovenfor omtalte elv Rö- 
mua, omtrent ■/« ^dü ^.yd for Yaarum. 

Den omstændighed, at Yaarum ligger ikke langt fra 
elven Römua, som i tidens lob har anrettet megen skade ved 
jordfald, kunde vække en formodning om, at dens navn havde 
en lignende betydning som gaardnavnet Skadeland (til oldn. 
skadiy. I virkeligheden kan navnet Yaanim, oldn. Våreimr^ 
som förste led indeholde genetiv af et ord, der er væsentlig 
ensbetydende med oldn. skc^i^ nemlig oldn. vd f. (gen. vår) 
"skade, ulykke, fare". Jeg holder det derfor for m^et sand- 
synligt, at Vårdmr er en sammensætning af heimr med et 
til oldn. vd svarende ord. Förste led i de med heimr sam- 
mensatte stedsnavne har ikke sjelden genetivs form, f. eks. 
Skégareimrj Samreimr; jfr. NG. Indledn. s. 54. 



■) O. Bygh, Elven. a. 1 



:y Google 



H. Olsen: Norske stedsnaTiie. 123 

Oprindelig Bamme navn som gaardnavnet Vaaruni i Ul- 
lensaker er sandeynlig Taarem, navn paa en gaard i Mære 
sogn, Sparbuen herred (gn. 85), Nordre TrondhjemB amt . 
Dette gaardnavn udtales nu vå'rem; skriftformer ældre end 
reformationen kjendes ikke (NG. XV 211). Vaarem i Spar- 
buen ligger (ifö^e meddelelse af dr. Åndr. M. Hansen) 
paa gammel morænelere. En mulighed er der saaledee for, 
at ogsaa denne gaard har faaet navn deraf, at den engang 
har været udaat for Odelæggelser ved jordfald '). 

Vtma (gen.), & Vimum. 

I flere norske stedsnavne forelig^r en stamme vim-, 
hvis sproglige betydning endnu ikke er fundet; 

1) Vima (gen.), d Vimum brugtes f&r som fællesnavn 
for de nuværende herreder Spydebei^ (^ Skiptvet i Smaale- 
nenes amt. De her anförte former forekommer i KB. paa 
flere steder, samt i en mængde diplomer fra middelalderen; 
to gange findes navnet i middelalderen skrevet a Vymum-y i 
16de aarh. Vemhe, Vemme, Som del af det gamle landskab 
Vemme nævnes ((f) Uppvimum (RB. 286, 483, 485), som 
maa svare til det nuværende Spydeberg. En sammensætning 
med bygdenavnet Vemme er Vimh^föi (i Vimhofdanum RB. 
175 a, i Vimo/da RB. 499), navn paa en gaard i Tune, nu 
Hovden (gn. II). Denne gaard ligger paa den temmelig 
bOie nordpynt af TunÖen, som stikker op mod den sydligste 
del af det gamle landskab Vemme. Se O. Rygh, KG. I 74, 
hvorfra de her meddelte oplysninger om forekomsten og an- 
vendelsen af bygdenavnet er hentede; om Vimhpßfi se NG. 
I 290. 

O. Rygh opstiller — ligesom tidligere P. A. Munch, 
Beskrivelse s. 160, 189 — for landskabsnavnet en gammel 

') Om norake fcaacdnavue, der aigter til iiatarbegiTeiihed«r, som har 
ut marke paa stedet, se NQ. Indledn. b. 88. Jfr. f. eks. gaardnavnet Leir- 
fald (SQ. XV U, 146) og det ikke sjeldne gaardnavu Jordfald(et). 



:y Google 



124 M. 01b6d: Norske stedenavne. 

nominativform Vimar, Xlppvimar. Det maa udtrykkel^ frem- 
hceres, at, saavidt mig bekjendt, navnet i middelalderen kun 
forekommer i de to kaaua genetiv og dativ ( Vima sktprei&af 
å Vimum). Det kan fölgelig i nominativ ligesaa godt have 
lydt *Vitnir som * Vimar (jfr. landskabenavne paa -ir som 
Fjatir, Agifir, og gaardnavne som Hla^ir). I det folgende 
undgaar jeg saavidt muligt at anföre navnet i den gamle 
nominativform og betegner det isteden ved den form, som 
det havde i 16de aarh., Yemme. 

O. Rygh bemerker, at samme navn som bygdenavnet 
Vemme ogsaa synes at forekomme aom gaardnavn paa to 
steder i landet: 

2) Veme, gaard i Norderhov (gn. 62), Buskeruds amt. 
Udt. vé'me. Navnet kjendes ikke i skriftformer fra middel- 
alderen. 

3) Vimme, gaard i Äamli (gn. 51. 57), Nedenes amt. 
Udt. vtmme. Heller ikke dette gaardnavn kjendes fra mid- 
delalderen. 

Som de gamle skriftformer af bygdenavnet Vemme 
(Fima, d Vimum) og de nuværende udtaleformer af gaard- 
navnene A'eme og Vimme viser, har den oldnorske form for 
disee tre navne været *Vimii' eller * Vimar (med kort i). 
Med udtaleformen vé'me i Buskerud kan jevnföres, at oldn. 
rim f. '^spile" inden samme amt nu kan udtales rém. Med 
hensyn til det svagt betonede -e i de to gaardnavne kan jevn- 
Tores Hjelle (udt, jællé) fra Norderhov (gn. 80) og Ramse 
(udt. rSmsé) fra Aamli (gn. 11. 13), skrevet resp. i Hiollum 
1359 og a Ram^um 1529. Jeg formoder, at der til grund 
for stedsnavnet *yimir eller ''Vimar ligger et i nordisk ikke 
ellers paavist appellativ vim-. Dette ords betydning oplyses 
ved flere nærbeslægtede oldhoityske ord. 

I en oldhöityek glosse er der overleveret et ord uuimi 
(akk. pi.), som oversættes ved "scatebras (fluviorum)" "frem- 
sprudlende kilder"; sandsynlig stamme mmi-. Et verbum af 



:y Google 



M, Olsen: Norske stedsiiavDe. 125 

samme rod er oht. uuemån "fluitare", (^ en redupliceret rod- 
form (we-um-) foreligger, Bom det Bynes, i oht. uuiumman 
"scatere", ih wiumo "acateo", uuiumü "horret", uuiomente "ebul- 
liens". Se Graff, Altdeutscher Sprachschatz I 852£;jfr. og- 
saa Kluge, Etym. Wörterbuch under wimmeln. Af diase 
oldhöityeke ord forklarer Th. v. Grienberger (Mittheil. d. 
Inst. f. oeslerr. Geschichtsforsch. XIX 530 f.) flere oldtyske 
elvenavne: Wimna fluvius (Pertz, Scriptores IT 388, 389), 
Wemma, nu die "Wümme (Adam af Breinen, Pertz IX 289), 
Wiemena (aar 786, Lappenberg, Hamb. Urkundenbuch). Her- 
ved maa merkes, at det latinske ord, hvormed oht. uuimi 
(scatebrae) overeætteB, i oldtiden forekommer brugt som elve- 
navn i Latium: Scatebra, biflod til Liris (Plinius). 

Til samme rod horer vistnok ogsaa isl. vim, vim n. 
■ "giddiness, a swimming in the head, wavering", norsk dial. 
vima (med lukket og med aabent i) "tumle, gaa som i for- 
virring", vima f. (med lukket i) "svimmel; kvalm eller doven 
smag" (se Aasen og Roes); oldn. poet. (geira) vimarr "vibra- 
tor (hastarum)". De mythologiske elvenavne Qeir-vimal 
(Grlmnism&l 27) og Vimur (Snorra Edda) synes ogsaa at 
höre hid. I betydning staar de vel nærmere oht. uuiomente 
"ebuUienB", end de staar norsk dial. vima. 

Det norske stedsnavn *Vimir eller *Vimar kan være 
flertalsformen til et i oldnorsk tabt appellativ, som oprinde- 
lig har været identisk med oht. uuimi (akk.) "scatebras". Hvis 
navnets oldnorske form har været *yimir (gen. Vima, dat. 
Vimum)j kan det nordiske appellativ vm- have været en ;- 
stamme ligesom sandsynlig oht. uuimi. Om ordets gramma- 
tiske kjSn tor jeg ingen formodning udtale. Hvis det norske 
stedsnavn derimod i nominativ har lydt *Vimar, har ordet 
vel i nordisk gaaet over fra i-stammemes böining til en böi- 
ning, efter hvilken det i flertal kunde have endelsen -ar 
(jfr. f. eks. oldn. sévar, men oht. dat. pl. aéwim; oldn. løar 
ved siden af ?j>^?-r, oht. Huti). 



:y Google 



126 H. Olsen: Norske stedsnarne. 

Bet oldhöityske ord, som jeg holder for identisk med 
oldn. *Vimir eller *Vimar, betyder "ecatebra", "spradlende 
kilde". J^ formoder, at oldn. vim- har havt en lignende be- 
tydning, kanske snarest "opkomme, ile, kildespring". Steds- 
navnet Vemme (Veme, Vimme) vilde da betyde "opkommerne, 
ilerne", d. e. et sted, hvor der er (mange) iler eller op- 
springende vandaarer. Jfr. de gamle norske stedsnavne tlin 
(sammensat med vin) (^ Éa (O. Kygh, NG. Indledn. s. 59); 
om oldn. brunnr "kilde" i stedsnavne se O. Rygh smst. s. 46 '). 

Faa grund af de ovenfor anförte tyske (og oldnorske 
mythologiske) elvenavne, som synes at höre sammen med obt. 
uuimi "scatebras (fluvionim)", var det ogsaa tænkeligt, at de 
her behandlede norske stedsnavne Vemme, Veme og Vimme 
oprindelig var elvenavne. Isaafald maatte vel landskalwoav- 
net Vemme i Smaalenene (det nuværende Spydeberg <^ 
Skiptvet) være dannet af navnet paa en (kortere) strækning 
af Glommen; Vemme vilde da forholde sig til et elvenavn 
Vim~, som f eks. det gamle bygdenavn Gaular (SöndjQord) 
forholder sig til elvenavnet Qaul. 

Paa lignende maade kunde Veme i Norderhov have 
faaet navn efter en af de smaa tværelve til Sc^pna, som er 
i gaardens umiddelbare nærhed. Ogsaa lige i nærheden af 
Vimme i Aamli er der et par mindre elve, og efter en af 
disse kunde gaarden have faaet navn. 

Denne sidstnævnte forklaring af Vemme osv. forekommer 
mig dog, ialfald for det smaalenske bygdenavns vedkom- 
mende, lidet sandsynlig '). Hvis den del af Glommen, som 
gaar forbi Spydebei^ og Skiptvet, havde havt et gammelt 
navn Vim-, vilde det være paa faldende, at dette navn (bort- 

') Det bör lutiitke mevnea, at der i Skiptvet, et af de herreder, «om 
ddgjorde det gamle Vemme, Sndw to med "ile" Munmenaatte gBArd-f brugs-} 
navne: nestykket gu. IS, s o(j: Debokke gn. 47, 9. 

') O. Bjgh opfSrer ikke nogen elTenavnstamme Vim- i sin aamling af 
noreke elvenavne. — Hvorvidt Vem&n i Hetjedalea hører til den her be- 
handlede ordstamme vim-, vover jeg ikke at afgjöre. 



:y Google 



Bngge: Ord med p-, 127 

seet fra det ovenfor nævnte gaardnavn Vimhfföi i Tune) 
ikke har efterladt sig apor i gaardnavne. Man skulde ogsaa 
under den nævnte forudeætning vente, at Vemme var blevet 
navn paa strækningen paa begge eider af Olommen, ikke 
blot paa Spydeberg og Skiptvet, som ligger paa Glommens 
vestside. Endelig bör det nævnes, at vi allerede kjender et 
gammelt uavn paa Qlommens nedre lob, nemlig Raumelfr. 
Kriatiania 2den oktober 1904. 

HagTinB OlEwn. 



Nogle Ord med p af förgermansk gw 

i Frem lyd 

(Isl. prj6nn\ oldn. plégr; norsk dial, pittti. 

Nyisl. prjönti (Genetiv prjåna, Flertal prjånar) m. "Strikke- 
pind, Knappenaal", færoak pronur m. "stor Knappenaal, Fæste- 
naal", i nynorske Dialekter ifölge Aasen prjSna f. (under 
forskjellige Udtalefonner) "Knappenaal, Fæstenaal"; i Sæters- 
dalen, Hallingdal og Yaldres. I Telemarken om Rakler eller 
Knopper paa Trær. Nyevenek pryl m. (Flertal prylar) "et 
Slags Pren". Disse Former forudsætter urnordiske Former 
*preunaR mask. og *preunS{n) fem. Svensk pryl har, saa- 
ledes Bom flere Sproggranskere har bemærket, faaet sit I 
istedenfor n ved indflydelse fra det i Betydning beslægtede 
syl. Dog har Lydslægtskabet mellem Konsonanterne n og 
} her været medvirkende; ved den bestemte Form *prynen 
laa Ovei^ang til prylen ved Dissimilation nær i Lydfor- 
holdene. 

Det nordiske Ord er ogsaa bevaret i Danmark. Feil- 
berg har fra Jylland pryne "jæmnål til at trække fisk på 
snor med"; redskab til at spidse reb med"; "ring i næsen 
på so". 



:y Google 



128 Bngge: Ord med p-. 

Men det nordiske Ord har i Danmark mMt et tilsvarende 
nedertysk Ord og er tildels blevet fortrængt af dette. Ny- 
dansk pren; gldansk prin eller pren "Pren, Gravetikke" er 
laant fra nedertysk preen. 

Ordet findes ogeaa viden om i vestgermanske Spr(^. 
Angelsaks, préon m., Flertal préonas, "pin, brooch"; nyeøg. 
preen "Noppejern (til at rense Klæde)"; skotsk preyne, prene, 
prin "a pin made of wire". Middelnedertysk prene (preme) 
og prim "ein spitzes stechendes Ding, Pfrieme, bes. öchuster- 
ahle"; nyfris. prien; nynederlandsk priem "Pfriem, Dolch". 
Nyhöitysk Pfriem m. "Pren, Syl"; middelhöitysk phrieme, 
phriem, svagt og sterkt mask, "premula, subula". 

Nyirsk prin f. "a pin" (O'Reilly) og nygael. prine m. 
"a pin used for clothes" (Macleod-Dewar) er laant fra en 
engelsk Dialekt. 

I tyske Former er m kommet ind istedenfor n ved Ind- 
flydelse af Læbelyden p, hvormed Ordet begyndte; jfr. f. Eks. 
nht Pflaume, mht. phlüme af lat. prünum, i Flertal prüna. 

Oprindelsen til det germanske Ord *preunaz er hidtil ikke 
paavist. Det kan ikke være laant fra et latinsk *prema. 
Det middellfttinske premula, hvormed mht. phrieme oversættes, 
er tværtimod dannet efter det tyske Ord ved Indflydelse af 
lat. premo og subula. 

Ordet *preunaz er urgermansk. Dets oprindelse skal j^ 
i det folgende söge at paavise. 

Som bekjendt, forudsætter got. kniu et fællesindogerm. 
*ffenu (med palatalt (/), jfr. lat. genu, gr. yåw o. s. v.; got. 
triu "Træ" forudsætter et fællesindogerm. *deru, jfr. gr. öögv, 
oldind. daru o. s. v. 

Det tor med Sikkerhed forudsættes, at det fællesindo- 
germ. Sprog har havt et med disse Ord i Lydform ensartet 
Intetkjönsord •ywjcru, som har betydet bl. a. "Spid". Jeg 
bruger her og i det folgende gw som Tegn for én Konsonant, 
det velare eller pnstpalatale g. Dette *gweru '"Spid" er be- 



:y Google 



Bugge: Ord med p-, 129 

varet i lat. veru "Spid, Spyd", umbr. beru- "Spid", glirsk hir 
n. "Stachel, Spiess", cymr. corn. bret. ber "Spid". Samme Ord 
er gr ßa^ifsg' öévdga hoB Heaycb. C^saa i andre ind(^er- 
manske Sprog gjenfindeB Ordet med Betydning "Træ, Skor". 
Grundbetydoingen er vistnok "Træ"; deraf har udviklet sig 
Betydningen "tilspidset Træ, Spid", og deraf igjen "Brod' eller 
et andet spidst Redskab. 

Naar nu indt^erm. *genu i Gotisk er blevet til kniu, 
indogenn. *deru til triu, saa skulde man vente, at indogerm. 
^gioeru "Spid" i Gotisk, hvis det der fandtes, var blevet til 
•gn«. 

I det ovenfor paaviste fællesgerm. *preuna2 "spidst Red- 
skab, Syl" finder jeg en Åfiedning af indogerm. *gweru. 
Fremlydens gtc skulde lydret blive til g, men dette er her 
igjen ved Indflydelse af det folgende labiale Element i Ordet 
videre gaaet over til p; se herom mere i det folgende. 

*preima2 er dannet ved Tilföielse af en Aflednings- 
endelse -na-- i nynorsk prjSna har vi Afledningsendelsen -nSn-. 
Med Hensyn til denne Afledning har vi en nærliggende Ana- 
logi i det gammellatinske veruina f. "et Slags Spyd". Her 
er, ligesom i nynorsk, af Intetkjönsordet afledet et Hunkjöns- 
ord. Den eneste væsentlige Formforskjel mellem nynorsk 
prjöna og gammellat. verutna er den, at det norske Ord ikke 
har havt noget Element, som har svaret til i i det latinske 
Ord. Det er derfor sandsynligt, at allerede det fællæindo- 
gernL Sprog af *<jweru har dannet Afledninger ved Afled- 
ningsendelserne -no-, fem. -wS *). 

Den Lydovergang, ved hvilken p i det germanske Ord 
er fremkommet, har Analogier ellers i de germanske Sprog. 
Det antages saaledes almindelig og, som jeg tror, med rette, 
at germ. / kan være opstaaet af hte ved Indflydelse af en 

') Den hor givne Forklaring af ial. prjonn, dansk pren, o. s. v, er 
pft«r min mnndtlige Ueddelelsa til Profasaor A. Torp og mei mit Samtykke 
optagen i falk-Torp, Etym, Ordbog under pren {Sept. 1904.) 



:y Google 



180 Bagge: Ord med p-. 

Læbelyd andenstedB i samme Ord, Baaledes i got. tmtifs "ulv", 
fiwf "fem". Fremdeles kan germ, p i Indlyd være opstaaet 
af förgerm. gto ved Indflydelse af et forudgaaende w^ f. Eks. 
i *werpan "kaste". 

Men ogsaa i andre germanske Ords Fremlyd er p op- 
staaet af q, indogerm. gw, red Indflydelse af en andeo Læbe- 
lyd i samme Ord. Jeg skal i det fölgende fremhæve nogle 
af de Ord, i hvilke dette efter min Formodning er Tilfteldet. 
Andre ord, som jeg her ikke nævner, har navnlig Fick c^ 
Bezzenberger nævnt. 

Fick og flere har sammenstillet angelsaks, plegan, ple- 
gian (Præt. piegade), nyeng. to play "spille", med oldind. gldk-, 
Præs. gldhate "würfeln, in Würfelspiele gewinnen". Den 
indogerm. Grundform maa da vel være *gwlegh- med Side- 
formen *gwleghw-. Paa en Undersögelse om nht. pflegen og 
hvad dertil nærmest horer, gaar jeg her ikke ind. 

Pick har antaget en Urform *gwl5ghw- "Spids, Brod" 
og dertil henfort paa den ene Side gr. yX&xB^ "Åksespidser", 
yXæxls feil- "Spids, f. Eks. paa en Sigd eller Pil" o. s. v., 
paa den anden Side oldn. plégr "Plog" og de dermed sam- 
menhorende germanske Ord. Slav. plugu er laant fra Qer- 
mansk. For gr. y foran Å i Fremlyd af gw jfr. yÅ^orf = 
ß^^ov; yXåyog (ae Fick, Etym. "Wtb.* I S. 405). Den Ur- 
rod, hvoraf oldn. plégr og gr. yJUox- er opstaaede, er vel 
*gwei- "stikke"; se om denne Fick* I S. 404. 

En germansk Sideform *plöu!- har vi i den langobar- 
diske Lovs plovum (plobutn) aut aratrum. Skiftet af ^ og w 
i dette Ord taler for, at det er oprindelig germansk. Plinius 
(XYIII 172) bar folgende Efterretning: id non pridem in~ 
vettern in Raetia Oalliae, ut duas adderent tali rotulas, quod 
genus vacant plaumorati. Jfr. herom Hehn, Kulturpflanzen 
und Hausthiere' 8. 482. 

At der ogsaa i det her anförte Ord stikker et Ord af 
eo forhistorisk germansk Dialekt, stöttes ved -rati i Ordets 



:y Google 



Bagge; Ord med p-, 131 

Slatniug; thi dette, som oplyaes ved FliniuB'B Udtryk rotuUu, 
horer tydelig sammen med tysk Bad og indeholder maaské 
et deraf afledet Adjektiv. Skulde -orati, nöiagtigere maaské 
*horatiy betegne det samme, som i Germansk kunde have 
været udtrykt ved et Adjektiv i Intetkjön *ga-raßn? 

Den her nævnte Forklaring af oldn. plågr kaster maaské 
Lys over et andet germansk Ords Oprindelse. 

I Bergens Stift og Nordland bruges nu plUt m. med 
Betydning "en liden Fjel til Fodstykke i Bagrummet eller 
Forrummet i en Baad"; se Aasen *). Dette synes at være et 
ægte norsk Ord. Fra Bygderne om Kristiania har Ross 
plitt m. brugt om et "dækket Enderum i Farkost", atterplitt, 
/orpUtt. Men Sere Steder paa i^tlandet heder dette plüt m. 
Denne sidste Form synes at være et Laan fra det nedertyske 
Ord, som jeg enart skal anfäre. 

Til norsk plitt svarer angelsaks. *pltht "Forstavn" i 
plihiere "proreta"; oldhSitysk plikta (af *pWilia?), middelhoi- 
tysk phlihte "prora", nedertysk pligt, plegt "Bagrum, eller et 
Halvdæk over Enderummet". 

Fra det nedertyske Ord er laant gldansk pligt "halvdæk", 
sæde i stævnen af en båd" (Kaikar), nyjysk pligt (udtalt 
pl^t^ pltBJt), "Fjæl i Bunden af Baaden"; "^terste Rum paa 
Fiskerbaaden" (Feilberg). Herhen hörende Ord forekommer 
i nysvenske Dialekter, men tildels med sterkt afvigende Be- 
tydninger: ^pUkktj m. f. 1) stycke af en vägg, mellan knu- 
tar, fönster och dörrar. Östei^ötl. (Ydre); 2) det löea främre 
golfvet i en båt. BdhpUkkt, m. det lösa golfvet längst bak 
i båten. Upl., Söderm. "plikkte, n. tvärträ uppe och framme 
mellan medändame på en släde. Södra Gotland''. (Rietz.). 

I disse svenske Ord synes at foreligge en Sammensmelt- 
ning af et sagte nordisk Ord med et nedertysk. Thi uagtet 
Lydforbindelsen kkt henviser til Nedertysk, saa synes flere 



■) Aftsen anfCrer fra Toten Formen gpUtt. Denne har vel faaet sit a 
tn en SanunasMetning "båts-ptitt. (Sept. 1901.) 



„Google 



182 Bugg«: Ord med p-. 

af Betydningerne ikke vel at finde ein Forklaring i det neder- 
tyßke Ord, men at være eiendommelige Betydningsudviklinger 
af et tiJBTarende nordisk Ord. 

Det her omhandlede Ord norek pliit, middelnedertysk 
pligt synes at forudsætte en urgermanBk Grundform *pleh-ti-e. 
Ordet synes at være afledet af en Rod pleg- ved det samme 
Suffiks som f. Eks. lat vectis ro. "Löftestang". Jeg formoder, 
at Ordet horer til samme Rod som oldn. pM^r, der, som jeg 
har sögt at vise, oprindelig har betegnet en Spids, og som 
gr. yXax- "Spids". Det germanske *plehlis! har efter min 
Formodning oprindelig betegnet en Gjenstand, der staar i 
Forbindelse med en Spids, som stikker frem, og det er da 
naturlig især blevet brugt om Skibets Forstavn og Bagstavn 
eller bestemtere om en Fjæl, som findes i Skibets Forstavn 
eller Bagstavn. Rodformen plog- i oldn. plégr forholder sig 
til Rodformen pleff- i *pl-ehtiz, norsk pKtt, som f. Eks. oldn. 
fétr forholder sig til fet '). 

Det er at mærke, at germ. p i isl. ptj6nn, oldn. plégr, 
ags. pliht-, som efter min Mening er opstaaet af forgerm. 
gw; i Fremlyden er forbundet med r eller 1. Saaledes fore- 
kommer ogsaa germ. p af f&rgerm.(/w og germ. /af forgerm. 
kw i Indlyd, hvor p eller / er forbundet med r eller I, i 
*werpan "kaste", *tBolfaz "Ulv" og flere andre. 



') AnderlodeB Palk-Torp, Etym. Ordbog. (Sapt. 1904,) 

Kristiania i Januar 1904. 

Sophus Bugere. 



:y Google 



Beiträge zur Eddakritik. 

I. über Orinmism&t. 

Jede Überlieferung stellt an die kritik ihre eigenen anfor- 
derungen. Die metliode der Untersuchung kann nicht bei 
allen dieselbe sein. Bei einem gedichte wie z. h. die V9- 
luepå muss man zwar von vom herein umfangreiche inter- 
polationen und die möglichkeit einer Umarbeitung annehmen, 
aber bei jeder strofe muse doch die erete frage sein, ob 
sie nicht behalten bleiben kann. Denn ein durchgehender 
gedankenanechluss ist in grossem und ganzen vorhanden. Än- 
ders bei den Grimnismål, Hier liegt eine erzählung vor, zu 
der die anfangsstrofen gehören und die am Schlüsse widerum 
hervortritt. Dazwischen steht eine grosse mehrzahl von strofen, 
die mit den übrigen kaum einen berührungepunkt zeigen. 
Auch untereinander hängen diese strofen nicht zusammen, 
wenigstens nicht als ganzes, aber einzelne unter ihnen bilden 
mit anderen inhaltlich verwante reihen. Doch stehen die auf 
diese weise zusammengehörenden strofen in der Überlieferung 
keineswegs jedesmal nebeneinander; öfter sind sie durch mehrere 
anderen reihen zugehörige strofen getrennt. Der erete zweck, 
auf den die Untersuchung sieh zu richten hat, kann hier nur 
der sein, zu erklären, wie diese bunte reihenfolge entstanden 
ist, und die methode wird : zunächst untersuchen, welche strofen 
beisammen gehören, sodann, wie es kommt, dass sie da stehen, 
wo sie stehen, d. h. den berührungen der reihen untereinan- 
der nachgehen. Daraus wird eine chronologische einsieht in 
das Verhältnis der interpolationen sich ergeben. Dabei muss 
auch mit der möglichkeit rechnung gehalten werden, dass die 
älteste Schicht der vorläufig als interpoliert betrachteten stro- 
fen, wenn die übrigen als jünger erkannt werden, dem 
alten gedichte widereinzuverleiben sein wird. Welche die 



:y Google 



184 Boer: Zar Eddakritik. 

ält^te schiebt iBt, kann man aber nur auf dem angegebenen 
wege erkennen. Als eine aecuudäre frage knüpft sich daran 
die, ob die interpolationen für den Zusammenhang, in dem 
sie Überliefert sind, gedichtet 'worden oder ob es selbständige 
dichtungen oder fragmente sind. Auch der wert jeder ein- 
zelnen strofe oder strofenreihe für mythologische Untersuch- 
ungen wird sich selbstverständlich erst auf gnmd einer sol- 
chen untereuchung bestimmen lassen. 

Nachdem Od'inn str. 1 dem feuer zu weichen geboten 
und Str. 2 — 3 Agnarr wegen seiner gastfreundschaft gelobt 
und ihm als lohn dafür die berrschaft verheissen hat *), hebt 
mit Str. 4 eine beschreibung dee landes der asen und elben 
an. Wie sind diese strofen zu beurteilen? 

Die äussere ähnlichkeit deutet darauf, dass sie entweder 
zusammengehören oder dass ein teil von ihnen nach dem 
muster der übrigen gemacht worden ist. Die strofen sind: 
4 (früdheimr). 5 (Ydalir und Alfheimr). 6 (Valaskjalf). 
7 (Sekkvabekkr). 8 (Gladsheimr). 11 (frymheimr). 12 
(Breidablik). 13 (Himinbjgrg). 14 (Folkvangr). 15 (Glitnir). 
16 (Nöatän), zusammen elf strofen. Die äussere gleichheit 
besteht in den folgenden punkten: 

1. die anfangszeile ist gleich gebaut: nomen proprium 
+ heitir (resp. heita), dann eine zahl, die unursprünglich 
ist»). 



<) Str. 2 ist ohne zwaifel echt. Die Kveita hltlfto hat SieTora m«Criach 
widerlMTKestellt, indem er atatt Ootna lande, Ootum liest. Z. 8 — i iat Tiel- 
leiolit die richtige lesart: svdt mangi mat ffiér baut. 

') Die mU fehlt bei str. 6. Wenn etr. 6 alt ist, d. h. zu dem ur- 
sprQnglichen kktklog gehört, so geht schon danns hervor, d»ss die sfthlen 
nicht alt sein können, denn SøkkTkbekkr (str. 7) ist nicht der vierte sondern 
der fBnite Ortsname. Ein abBchreiber hat also irrtümlich statt dar namen 
die dieselben enthaltenden strofen gecählt und ülMrsefaen dasa str. 5 cwei 
namen nütteUt. — Wenn in str. 6 der dritte hier mit dem str. 6 genannten 
Alfheimr identioch ist, so kann hier die angab« der sahl (6, i) richtig srin 
(prüSMmr, Tdalir, Alfheimr); wenn Téilaskjalf gemeint ist, lo iat auch 
hier derselbe fehler an oonstatieren, daoa die strofen, nicht die namen, ge- 
s&hlt sind. Metrisob nnentbehrlioh iat die zahl auch In diaaer strofe nicht. 



:y Google 



Boer: Znr Eddakritik. 136 

3. im ban des nachsatzes herreclit eine nicht geringe 
ähnlichkeit aber keine volUtändige gleichheit. In 8 föUen 
beginnt die zweite zeile mit pars, en par (5. 7. 8. 12. 13. 
14. 16) oder er (11); str. 15 folgt en par erat z. 4, wie 
auch Str. 7. 8. 13 bei z. 4 ein neuer satz mit par (enpar) 
einsetzt. Nachher wird dann der gott genannt, dessen be- 
sitz die Wohnung ist 

Abweichungen von diesem schema finden sich bei str. 
4. 5. 6. Str. 4 ist die eingangsstrofe der reihe; ihre erste 
halfte dient als einleitung des ganzen; die zweite hälfte, 
die |>rfidheimr in drei Zeilen abmachen muss, lässt sich 
schon desshalb Btilistisch mit den Übrigen strofen nicht ver- 
gleichen *). Ihre abweichung erklärt eich also aus der Stel- 
lung der strofe. 

Die erste hälfte von str. 5 steht stilistisch mit der mehr- 
zahl der strofen auf einer linie. Aber str. 5 nennt zwei 
götterwohnungen. Das ist wol so zu erklären, dass der dich- 
ter über Ydalir weiter nichts zu sagen wusste. Er fügte 
desshalb Alfheimr hinzu. Dass er die eingangsformel nom. 
propr. + heitir {heita) in einer und derselben strofe nicht 
zweimal anwandte, ist nur natürlich. Der etil der strofe gibt 
somit keinen grund ab, sie von den übrigen zu trennen. 

Anders verhält es sich mit str. 6. Wenn man bar nicht 
als nom. propr. auffasst, — was auch nahezu unmöglich ist, 
— so fehlt am anfang der name der wohnung. Statt heitir 
heisst es es så. Z. 2 beginnt nicht mit pars oder en par, 
sondern mit einer relativen partikel, die einen genitiv ver- 
tritt. Der besitzer des bær wird in der ganzen strofe 
nicht genannt. Z. 4 bringt dann einen eigennamen (Vdla- 
sigalf), augenscheinlich den des z. 1 erwähnten bær, aber 

bter t» 8& ist kein Mhleohtoter vera ftle es hWt regin. Falla «tr. 6 interpo- 
liert ist, — Tgl. nuteu, — so kftnn die nnriohtlge angäbe dar sahl 7on dem 
dichter der strofe berrülirea, 

') enn (e. i) ist in tilgan. Denn pniSheiinr ist nicht ein anders land 
Bla da* B. 1— S genannte sondern ein teil dieses Undes. 

AtMn rttm noiei» mawai im, KT tau» irm. 10 



„Google 



1S6 Boer: Zar Eddabritik. 

auch den besitzer von Vålaskjalf nennt die strofe nicht. 
Stilistis«h steht also diese strofe in der reihe ganz allein. 
Ferner unterscheidet sie sich von den übrigen strofen da- 
durch, dass sie nicht wie diese von ihrer Umgebung unab- 
hängig ist. Allein betrachtet ist sie völtig unverständlich; 
niemand weiss dann, vrer der z. 6 erwähnte åss ist So wie 
sie überliefert ist, kann sie nur ale eine ausführung von str. 
5 verstanden werden. Sie rührt von einem dichter her, dem 
Str. 5, 4 — 6 für die wohnung des Freyr nicht genügten, 
und der desshalb über diese wohnung eine strofe hinzudich- 
tete. Möglicherweise haben Detter und Heinzel darin recht, 
daæ — natürlich nur nach der ansieht dieses dichters — 
das haus Yålaskjalf von dem district Alfheimr zu unter- 
scheiden ist. DasB Yålaskjalf nach WR der Snorra Edda 
(I, 78) dem Ödinn gehört, beweist, auch wenn die bemerk- 
ung urspi-ünglich ist, nichts dagegen; die stelle beruht auf 
einer falschen interpretation unserer strofe. 

Daæ diese aufzählung der götterwohnungen nicht in 
ihrer ganzen ausdehnung ein teil der ursprtlnglichen Grfmnis- 
mål sein kann, hat man längst eingesehen. In einem ge- 
dichte, dessen inhalt die selbstoffenbarung OcTins ist, ist z. b. 
eine strofe wie 11, die von pjazia wohnung handelt, Übel 
am platze. Aber wegen der Yalb9llBtrofe 8 hat die kritik 
sich gesträubt, die ganze reihe auszuscheiden. Man hat in 
Str. 8 einen teil einer beschreibung der wohnung des gottes 
gesehen, durch welche er den G-eirrø<tr zu imponieren beab- 
sichtige. Diese auffassung von str. 8 führt zu dem not- 
wendigen versuche, in diesem wohnungenverzeichniss eine 
trennung zwischen echten und unechten strofen durchzu- 
führen. 

Welche kriteria stehen bei einem solchen versuche dem 
kritiker zur Verfügung? Zunächst stilistische. Aber diese 
werden in dem vorliegenden fall schwerlich zu einem resul- 
tate führen. Wie oben nachgewiesen, zeigt nur str. 6 tiefer 



:y Google 



Boer: Zur Eddakritik. 157 

gehende BtiÜBtische abweichungen; leichtere aber durchauB 
erklärUche fanden wir bei str. 4. 5. Str. 8 aber gehört zu 
der grösseren gruppe stilistiBch zosarnntengehörender strofen. 
Scheidet man gtr. 4. 5 ans, so wird die reihe ihrer einleitung 
beraubt aber dadurch für die Qrfmnismål nicht brauchbarer; 
sogar die |>jazistrofe bleibt stehen. Mit stiliatischen krite- 
rien ist also in dieser richtung nichts anzufangen. 

Man ist demnach auf die inhaltlichen kriteria ange- 
wiesen. Nun ist Str. 8 die einzige der ganzen reihe, die 
von Yalh9U handelt und um derentwillen eine trenoung ver- 
sucht wird. Und das wird zugegeben, dass falls es sich er- 
geben soUte, dass das alte gedieht tatsächlich eine beschrei- 
bung von Valhall enthielt, auch das verhältniss von str. 8 
zu dieser beschreibung einer näheren Untersuchung unter- 
zf^en werden müsste. Auf diese frage werde ich später 
auch eingehen. Aber das ist nicht der standpunkt der äl- 
teren kritik. Müllenhoff, der in der ausscheidung unechter 
strofen am weitesten geht, fasst doch nicht die ganze reihe 
4 — 8. 11 — 16 als ein zusammengehöriges ganzes auf, das 
nur innerhalb der Grimnismål unursprünglich ist und bei 
dem höchstens von der m^^lichkeit, dass str. 8 älter ist, 
die rede sein kann, sondern als einen freilich durch jüngere 
Zusätze stark erweiterten ursprünglichen abschnitt des gedich- 
tes. Der grand, der ihn zu dieser ansieht bestimmte, ist 
wol der, dass str. 8 schwerlich imyermittelt auf str. 3 folgen 
kann; so kommt er dazu die einleitenden str. 4. 5 zu be- 
halten. Aber das ist die reinste willkür. Denn wenn man 
z. b. Str. 7. 12. 13 u. a. aus keinem anderen gründe streicht 
als weil Sekkvabekkr, Breidablik, HiminbJ9rg u. a. für die 
Grimnismål keine bedeutung haben, mit welchem rechte er- 
kllM man es dann für möglich, dass dem dichter daran ge< 
l^en sein konnte mitzuteilen, dass |>Örr in ^rüdbeimr, dasa 
mir in "idalir, dass Freyr in Alfheimr wohnt? Und wenn, 
um dieses Oberaus dürftige resultat zu erreichen, strofen, 



:y Google 



Boar: Zur Eddakritik. 



die sowol etiliBtisch wie inhaltlich deutlich zuBammenh&ngen, 
gewaltsam getrennt werden, ist es dann nicht methodiech rich- 
tiger, die Btrofen mit den götterwohnungen beisammen zu 



Unser vorläufiges urteil Über die reihe lautet also dahin, 
dass str. 4. 5. 7. 8. 11 — 16 eine einheitliche interpolation 
sind. Eine unbefangene betrachtung der reihe gibt keinen 
grund ab, eine einzige, Tiel weniger mehrere strofen von 
den übrigen zu trennen und dem alten gedichte zuzuweisen. 
Ob sich aus der kritik des ganzen gründe für eine abwei- 
chende beurteilung von str. 8 eichen werden, wird man ab- 
warten müssen, solche gründe werden aber sehr zwingend 
sein müssen, uns um zu bestimmen, für die stilistischen und 
stoffiichen Übereinstimmungen mit den übrigen strofen der 
reihe eine andere erklärung zu suchen als die, welche in 
ihrem gemeinsamen ursprung gelegen ist. Der grund für 
die aufnähme dieses katalogs in die Q-rfmmsmål bleibt vor- 
läufig der erklärung bedürftig. — Str. 6 ist jünger; sie wurde 
spater im anschluss an str. 5 gedichtet. 

Am schluss des Verzeichnisses steht eine strofe (17), die 
gleichfalls ein land (Vidi) und dessen herrscher {Vi&arr) 
nennt. Die schöne, obgleich nicht ganz verständliche strofe 
halte ich für einen jüngeren zusatz. Zunächst ist sie stili- 
stisch von den übrigen strofen der reihe ganz zu trennen. 
Erst am schluss der dritten zelle wird der name des landes 
und zwar nach dem des herrschers genannt. Sonst heisst es 
jedesmal: das land gehört dem und dem, so und so sieht es 
aus (str. 12. 15), oder damit beschäftigt man sich (7. 8. 13. 
15), oder dem gehörte es früher, jetzt gehört es diesem (str. 11). 
Jedesmal ist eine nähere andeutung über den heutigen zu- 
stand des landes oder die heutige beschäftigung seines herr- 
schers der inhalt der strofe. Auch von str. 17 ist die erste 
häKte karakterisierend; sie lässt sich am nächsten str. 7, 1-3 
vergleichen, obgleich die beschreibung der natur in überein- 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 189 

stmunung nicht mit dem nåmen des landes sondern mit dem 
Charakter des herrschers (Ftdisrr enn p^gli åsa wohnt in einem 
mit hohem grase überdeckten lande) ein ganz neues moment 
ist Noch eigentümlicher berührt die Verweisung auf die Zu- 
kunft, die die zweite hälfte, wie man sie auch interpretiert, 
enthalt Sie steht an der stelle, wo die übrigen strofen die 
tägliche beschäftignng des gottes erzählen (8- 14. 15. 16) oder 
mitteilen, dass er trinkt (7. 13). Die tiefsinnige and poetische 
strofe wird kaum von einem interpolator gedichtet worden 
sein; die inhaltliche Shnlichkeit mit den übrigen strofen wird 
ihre aufoahme ans dem gedächtniss veranlasst haben. 



Eine andere reihe durch ihren inhalt verwanter strofen 
hebt mitten in der oben besprochenen reihe mit str. 9. 10 an. 
Eb sind YaIh9ll8trofen; das erste paar schliesst sich in der 
Überlieferung an str. 8. Untereinander sind str. 9. 10 in 
ähnlicher weise wie die strofen des gStterwohmingenkatalogs 
verbunden, nur noch enger, indem die ganze erste hälfte 
{n^9k ea aupkent peims tÜ ÖSina koma saXkynni at sea) in 
beiden strofen gleich lautet. Diese erscheinung widerholt sich 
mit unbedeutender variation auch in anderen strofen dieser 
reihe. Die nächsten strofen, die man versucht sein kann dieser 
reihe zuzuweisen, sind 18. 19. Aber ihr stendpunkt ist doch 
ein ganz eigentümlicher. Es sind küchenstrofen, str. 18, mit 
dem Wortspiel Ändhrfmnir, Eldhrimnir, Sæbrfmnir, erzählt 
von der bereitung der speisen; str. 19 berichtet darauf von 
Odins teilnähme an der mahlzeit: persönlich füttert er seine 
Wölfe, selbst lebt er nur von wein. Wir haben grund, diese 
strofen von str. 9. 10 wo nicht ganz zu trennen, doch strenge 
zu unterscheiden. Denn auch die folgenden Ya1h9ll8trofen 
lassen sich nach demselben gesichtspunkt teilen in solche, 
die das local beschreiben und solche, die von der küche han- 
deln. Das gegenseitige verhältniss dieser beiden reihen wird 
erst später zu erörtern sein. 



:y Google 



140 Boer: Zur Eddakritik. 

Dae aber kt klar dass str. 30 dieselbe gedankenreihe 
nicht fortsetzt. Obgleich es nahe liegt, bei den worten 6umk 
ek of Hugin., at hann aptr ne komit, på »jåmk meirr ut» Mun- 
in an das von Detter und Heinzel angeführte Tcrslein (Sn. 
E. II, 142 1 zu denken, in dem Huginn til hauga, Muninn 
aber ä hræ fli^, dass dies der grund sei, weøshalb Odinn 
fürchtet, dass sie nicht heimkehren werden, und dass die strofe 
aus diesem grunde zu den küchenstrofen zu zählen sei, möchte 
ich doch nicht behaupten. Eher besteht zwischen str. 19 und 
30 ein abhängigkeitsverhältniss, welches ich mir so vorstelle, 
dass die erwähnimg von Geri und Freki den gedanken eines 
interpolators auf Huginn und Muninn lenkte. Dann ist str. 
30 jünger als die küchenstrofen von Valhall. 

Die fortsetzung der mit str. 9. 10 anhebenden reihe bil- 
den Str. 21—28. 

Str. 31 ist desshalb schwer zu beurteilen, weil sie schwer 
zu verstehen ist. Aber an ihrer Zugehörigkeit zu dieser reihe 
kann man doch kaum zweifeln. Die Schwierigkeiten knüp- 
fen sich an 1. pund. 2. pjöd^vitnis ßskr flöSi i. 3. Val- 
glaummi [k) Valglaumi (R). 

Ist pund nomen proprium oder appellativum? Bugge 
vermutet das letztere 'den svulmende bølge' und verweist auf 
ags. pindan. Die entscheidung muss z. 6 bringen. Wenn 
der fluss Yalglaumnir heisst, so heisst er nicht fund, und 
Bu^e wird recht haben; wenn Yalglaumnir etwas anderes 
bedeutet, so wird |>und der name des flusses sein. 

pjöffvitnir, 'der grosse wolf ist wahrscheinlich Fenrir. 
Müllenhoff (DÄK. Y, 116) geht davon aus, dass nur Skjll 
oder Hati gemeint sein könne, und behauptet, 'der fisch des 
grossen wolfes' könne unmöglich etwas anderes als die sonne 
öder der mond sein. Daraus folgert Gering (Übersetzung), 
|>und sei der luftraum, in dem die sonne nodi fröhlich herum- 
schwimme (angenommen, dass das möglich wäre, — wo steht 
nocA'?}. Wenig glücklicher verbinden Detter und Heinzel 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 141 

pjådvitnis mit ß69i. Dieser ß69r wäre der aue dem munde 
des gebundenen Fenrir strömende fluss V9n. Nach dieser 
interpretation enthielte die halbetrofe die mitteilung, dass in 
dem genannten flusse ein fisch sich aufhält! Und SchulleruB 
(Beitr. 12, 228) glaubt, dass der fisch ein ungetüm sei, das 
|ij6äYitnir heisse, und dass der ström ein höUenstrom sei. 
Aber wo steht das? Und was berechtigt, ohne jede andeu- 
tung in der Überlieferung in der strofe eine beziehung zu 
einer höUe zu suchen? 

Ich sehe mich nicht im stande, alle zweifei zu beseitigen, 
aber ich will doch versuchen der Wahrheit etwas näher zu 
kommen. Das einzige im wasser lebende ungeheuer, das die 
nordische mythologie kennt, ist der midgardsormr, und man 
kann versucht sein, ihn in dem pjodvitnis fiakr zu suchen 
(vgl. Hym. 25, wo die weltschlange så fiskr genannt wird). 
Seine nahe verwandtsaft mit dem grossen wolfe ist bekannt. 
Nach der gewöhnlichen Vorstellung ist er doch nicht Fenria 
söhn sondern sein bruder, und es lag wol nicht nahe, dieses 
yerhältnias durch einen einfachen genitiv auszudrücken. Und 
der vater Loki tritt zwar widerholt in tiergestalt aber nir- 
gends als wolf auf. Wenn also die weltschlange gemeint 
sein sollte, so müeste man entweder annehmen, dass der dich- 
ter sich nicht Loki sondern einen wolf als den vater der 
beiden ungetUme vorgestellt habe, oder dass nach einer ihm 
vorliegenden tradition Fenrir der vater der schlänge war. 
Bei der so oft bezeugten unsicherkeit der verwantschaft my- 
thischer Ungetüme ist diese möglichkeit gewiss nicht aus- 



Wenn pjö&vitnis ßsJer die raeeresschlage ist, so ist der 
fluss, von dem die strofe redet, das Weltmeer. Dazu würde 
wenigstens die bemerkung der zweiten halbstrofe, dass der 
fluas nicht leicht zu durchwaten ist, wol passen. Übrigens 
harren auch diese zeilen noch der erklärung. Für Valglaumni, 
Valfflaumi bietet wenigstens das erste compositionsglied einen 



:y Google 



142 Boer: Zur EddskritUc. 

anbaltspunkt. Wo in den folgenden strofen von Valgrind 
nnd Valhall die rede ist, liegt der gedanke, dass auch hier 
ein zu Yalhyll gehöriger gegenständ gemeint sein wird, so 
nahe, dass man nicht ohne zwingenden grund an 'die menge 
der nach Yalhi^U ziehenden helden' denken wird, um so 
weniger ab die bedeutung lärmende schar', die man bei 
dieser interpretation für glaumr annehmen muss, aus der 
allein bekannten bedeutung 'lärm' keineswegs ohne weiteres 
gefolgert werden darf. Dieselben bedenken erheben sich wider 
Dotters und Heinzeis 'lärmende riesenschar'; gegen die meinung, 
dass Ton künftigen einberjar die rede ist, spricht ferner end- 
gültig, dass der fluas augenscheinlich fttr sie weder zu breit 
noch zu tief ist, da sie ja schliesslich in yalh9ll ankommen. 
Bugge hat schon in Vatglaumnir den namen des Yalhfill- 
fiusses vermutet, und, wie ich glaube, mit vollem rechte. 
Natürlich ist für den dativ-accusatiT der nominativ einzuset- 
zen. Der fehler ist leicht zu verstehen. Wenn das wort 
nicht verstanden wurde, so konnte, da schon ein nominativ 
iårsiraumr) voranging, leicht der gedanken aufkommen, dass 
hier die personen angedeutet würden, für die der ström schwer 
zu durchwaten ist, ~ wie auch spätere interprotatoren das 
gedacht haben, — und ein dativ wurde an die stelle des 
nominativs geschrieben. Dfu hatte die jüngere änderung von 
-glaumni in -gltatmi zur folge, wobei dann auch die associa- 
tion mit glaumr 'lärm' mitwirkte. Aber für beide nomina- 
tive ist platz. Denn årstraumr ist als prädicatsnomen zu 
verstehen und der sinn scheint zu sein: 'Yalglaumnir ist ein 
tiefer fluss zum durchwaten' *). 

Str. 22 beschreibt das gitter Valgrind; etr. 23 berich- 
tet von den 500 türen von Yalh9ll nnd nennt den namen 
dieser wohnung. 

<) Weim Talglaomr der Valh^Ustrom ist, bo soliliMst du nicht die 
oben mitgeteilte aosioht, daas das Weltmeer K^meiiit sei, bob. Denn Kaoh nach 
Hidereii quellen (V^L) bewohnen die gotter dieselbe weit wie die menechen. 



„Google 



Soer: Zur Eddakritik. 14S 

Die erste hälfte von str. 24 ist mit 23, 1 — 3 nahezu 
gleichlautend. Wenn das verhSltniss dem der strofen 9. 10 
gleich wäre, so würden die beiden strofen zusammen gehören. 
Das wäre aber nur dann zu verstehen, wenn Bilskimir ein 
haus des Odinn und zwar mit Yalh9ll identisch wäre. Denn 
dass derselbe dichter beide strofen gedichtet und dabei an 
Terschiedene hauser gedacht habe, lasst sich nicht denken. 
Der dichter von str. 23 konnte nicht str. 24 die ansieht aus- 
sprechen, dasB ein anderes gebäude als Yalh^ll das gröeete 
haus sei, und die ToUständige Übereinstimmung in der zahl 
zwischen den sälen in Bilskirnir und den türen von Valhall 
drängt auch zu der aufiassung, dass Bilskimir ein anderer 
name fttr Valhall sei. Es kommt hinzu, dass man nicht 
weiss, wozu |^rr ein so grosses haus braucht, während die 
imgeheure ausdehnung von Odins wohnung selbstverständlich 
ist. Aber die strofe lässt sich dennoch in keiner weise als 
auf Yalh^ll bezüglich interpretieren. Noch al^sehen davon, 
dass auch eine strofe des Oamli |>6rr den besitzer von Bil- 
skimir nennt, so geht auch aus mins magar (z. 6) hervor, 
dass wenigstens Odinn nicht der herrscher dieses hanses sein 
kann, denn auch wenn die strofe ursprünglich für einen an- 
deren Zusammenhang gedichtet worden wäre, in dem nicht 
wie in den Grimnismål Odinn der redende war, so geht es 
doch auf keinen fall an, sie dem unbedeutenden B9rr in den 
mund zu l^n. Also ist mit str. 23 ein Widerspruch vor- 
handen, der zeigt, dass nicht beide strofen einem dichter ge- 
hören. Die formelle gleichheit verbietet femer die annähme, 
dase str. 24 von 23 absolut unabhängig sei, und so bleibt 
nur die möglichkeit übrig, dass str. 24 später nach dem 
muster von str. 23 verfasst worden ist. — Die strofe steht 
in R vor, in Ä richtig nach str. 23. Hier wie str. 21, 6 
verdient Ä. vor R den vorzug. 

Ein ähnliches strofenpaar wie str. 9. 10 und 23. 24 
bilden die beiden folgenden strofen 25. 26. Auch diese sind 



:y Google 



144 Boer: Zur Eddakritik. 

durch gleichen anfang verbunden. Als dritte scheint sich 
ihnen wenigstens bei , oberflächlicher betrachtung str, 32 zu- 
zugeBctlen. Falls diese drei strofen zusammengehören, bo 
öfifnen sie eine neue reihe, so sind es Yggdr^l-strofen. Sie 
nennen die tiere des baumes: die zl^e, den birsch, das eich- 
horn. Daran schtiessen sich noch andere Tggdrasill-strofen, 
deren verhältniss zu diesen drei zu untersuchen ist. Die 
wichtigste ist str. 31, die gleichfalls mit str. 32 verwandt 
zu sein scheint. Wie 3d. 26. 32 durch die anfangszeileo 
(Hei&rün hettir geif. Eikpymir heitir f^grtr. Balatoskr heitir 
ikorni), so sind str. 31. 32 durch die dritte zeile (undan 
aski Yggdrasils, at aski Yggdrasils) ■ miteinander verbunden. 
Hier bestehen zwei möglichkeiten: entweder ist eine dieser 
Übereinstimmungen zufällig, oder alle diese strofen bilden 
eine zusammenhängende reihe 35. 26. 31. 32. Eine nähere 
betrachtung zeigt bald, dass die zweite möglichkeit ausge- 
schlossen ist. Denn wenn die strofen mit den tieren 25. 26. 
33. zusammengehören, so müssen sie auch aufeinander folgen, 
— eine formell und inhaltlich abweichende strofe stört ihren 
Zusammenhang. Femer hat es keinen sinn, dass zwei der 
tiere, die von resp. auf dem bäum leben, genannt werden, 
noch ehe der bäum selbst genannt worden ist. Man mÜBSte 
also, wenn man die Zusammengehörigkeit der strofen 35. 36. 
31. 32 verfechten wollte, seine Zuflucht zu einer Umstellung 
nehmen und str. 31 vor 25 stellen, aber das verbietet das 
nahe verhältniss von str. 31. 32, und auch seitens str. 35. 
26 werden sich unten entscheidende einwendungen da- 
gegen erheben. Nun haben G. Vigfusson (C. PB I, 480) 
und Müllenhoff (DAk V, I, 160) unter Verweisung auf Sn. 
E. I, 74. II, 263 angenommen, dass nicht nur str. 31. 33 
zusammengehören, sondern dass auch zwischen diesen strofen 
eine strofe verloren sei, die einen alten Übergang von 31 
auf 32 bildete. Freilich beweist die stelle der Sn. E., die 
auf dem interpolierten texte der Grimnismål beruht, nichts 



:y Google 



Boar: Zur Eddakritik. 14B 

für den ursprünglichen Zusammenhang der etrofen, aber sie 
bestätigt doch, dass es möglich ist, aus str. 31. 32 eine zu- 
sammenhängende beschreibung zusammenzustellen *). Da also 
a.uch von selten des inhaltes wider die Verbindung Ton str. 
32 mit 31 nichts einzuwenden ist, ist unsere nächste aufgäbe 
ein nähere Untersuchung des Verhältnisses von str. 32 zu 
Str. 25. 26. 

Formell fällt es da auf, dass freilich die Übereinstim- 
mung der ersten Zeilen schlagend ist, dass aber str. 25. 26 
einander weit näher stehen als 32 einer von diesen beiden. 
Bei str. 25. 26 erstreckt sich die gleichheit des Wortlautes 
Über eine halbe strofe, bei str. 32 weichen z. 2—3 vollstän- 
dig ab (Heiifrün [Eikpyrnir] heitir geii \hj^tr\ er stendr hgUu 
d [d hpllu] ok bitr af Leerads Umum : Ratatoskr heitir ikomi 
es renna skal at aski Yggdrasils). Über den inhalt ist fer- 
ner zu bemerken, dass der bäum str. 25. 26 Læra^r, str. 32 
(wie 31) Tggdrasül heisst. Dazu kommt der folgende wich- 
tige unterschied: str. 25. 26 stehen nicht nur zu str. 32 son- 
dern auch zu dem vorhergehenden in beziehung, sie schlies- 
sen sich an str. 21 — 23 an und drücken die beziehung der 
tiere zu Valhall aus '). Und zwar belehrt str. 25 darüber, 
woher der trank iu Yalh9ll stammt {skaptker fylla hon skal 
ens skira nya&ar). Eine ähnliche absieht ist bei str. 26 
weniger klar, doch heisst es auch hier pa&an eiga vpln pÜ 
vega. Die Wirksamkeit der beiden tiere wird durchaus als 



') Die aonahme, dase zwiBbhen str. 31 und 32 eine atrophe verloren 
sei, (b. &Dah Hogk, Beitr. 7, 258) ist wenigatenB für d&> verständnisB unserer 
Uberlieforang nicht uotwendiK- Denn von dem 32, 4 erwSbnten »dler braucht 
eben so wenig vorher Bohon die rede gewesen KU Bein als von NiSh^ggr, 
den z. 6 nennt. Allerdings ist es denlibar, duss die Gjlfaginning die mit- 
teilnng über den habicht Vefrfplnir aus einer verlornen Grimnismilstrofe 
BcbSpfte, aber die quelle das beiiobtee kann eben ao gut eine andere sein. 
Gegen' die genannte hypothese spricht, dass in unserem gadichte sonst kein 
eineiger strofenverliut conalatiert werden kann. 

') Schon das genügt, um eine etwaige urnttellnng von atr. 25—26 und 
81 als unrichtig zu erweisen. 



„Google 



IM Boer: Zor Eddakritik. 

heilsam vorgestellt. Sie stehei) auf dem dache Ton Valhall. 
Kein irort deutet darauf, dass ihre bedeutnng für den bäum 
den dichter interessiert. Der bäum wird nur genannt als die 
quelle der nahrung für die tiere. Anders str. 32. Ratatoekr 
friast nicht vom bäume, sondern er rennt an ihm auf und nieder, 
und einigen nutzen stiftet er nicht Das wesentlichste an 
ihm ist, dass er ein bewohner des baumes ist, was HeiArün 
und Eikjtymir nicht sind *). Zu Yalh9ll steht er in gar 
keiner beziehung. Aus diesen gründen glaube ich, dass str. 
32 von str. 25 — 26 zu trennen und mit str. 31 zu verbin- 
den ist. 

Die gleiche anfangszeile von str. 25. 26 und 33 beweist 
. also keinen genetischen Zusammenhang. Aber absolut be- 
deutungslos ist die ähnlichkeit nicht Sie zeigt, dass str. 32 
entweder von str. 25. 26 attrahiert oder unter ihrem einfluss 
gedichtet worden ist *). Für erstere alternative spricht str. 
31, die mit 32 zusammengehört und doch formell von 25. 
26 weiter absteht Daraus würde folgen, dass str. 31. 32 
älter als ihre aufnähme in die Grimnismål sind. 

Was str. 25. 26 anbelangt, so wird erst durch die ab- 
solute trennung von str. 32 ihr verhältniss zu den übrigen 
strofen klar. Es sind nicht Yggdrasill-strofen ') sondern Yal- 
h9llBtrofen, und zwar scheinen sie zunächst zu den küchen- 
strofen zu gehören und mit Str. 18. 19 zu verbinden zu sein. 
Also: Str. 18: Andhrimnir und seine Wirtschaft. 19:dieföt- 
terung der wölfe; Odinn lebt von wein. 25: auf Valhplls 
dache steht Heidrun und liefert meth (für die einherjar, — 

') D«ss B«tfttMkr »1i ein dem bäume feindliohei wesen gedacht Mi, 
Uast sioh nicht behaapteo. Zwaf itaht er la NlSh^i^f^r in beEiahuag (t. 6), 
aber tknob daas Niflb^ggr dem banine echaden tnffigt, weiss anMre strofe 
niobt. Ans str. 85 darf man das för str. 82 nicht folgern. 

*) Eine nähere begründang dieser ansieht folgt gleich unten (s. 147). 

*) Han kann sogar mit recht daran sweifeln, dass mit JjaniSr die 
weltesohe gemeint sei. Allerdings werden die beiden h&nme von dem dichter 
von str. 85 miteinander identiflolert. Und auch der interpolator von sb'. 
61. 82 kann bei C/«radr an Yggdraaill gedacht haben. 



„Google 



Boer: Zar £dd&kritik. 147 

nicht für Odinn). 26: auf dem dache steht Eik^tyrnir und 
liefert vasser für die ganze weit. 

Wenn str. 32 und mit ihr str. 31 und möglicherweise 
ein teil der folgenden strofen von str. 25. 26 attrahiert wor- 
den sind, so musa diese neue reihe einmal unmittelbar auf 
Str. 25. 26 gefolgt sein. Daraus folgt, dass die zwischen str. 
26 und 31 stehenden strofen jünger sind. Wird das durch 
andere tatsachen bestätigt? Dass keine dieser strofen (27—30) 
ursprünglich üt, wird wol allgemein zugegeben, aber auch 
dase sie alle einer association entweder mit str. 26 oder mit 
str. 31 ihre Stellung in den Grlmnismål verdanken, lässt sich 
erweisen. Str. 26 ist von den flussen, die aus Hvergelmir 
ihren ursprung nehmen, die rede. Daran schliessi sich str. 
27. 28 ein flusskatalog. Die association li^ klar vor äugen. 
An str. 28 schliesst sich in derselben weise str. 29; auch 
diese beginnt mit vier flussnamen. Schwerer ist str. 30 
zu beurteilen. Mit str. 39 hat sie drei zeilen gemein 
(29, 4—6. 30, 4 — 6: dag hvem, er hatm (peir) dcema ferr 
(fara) at asH Yggdraaih), und so liegt die Vermutung 
nahe, dass str. 29. 30 von hause aus zusammengehören und 
zusammen aufgenommen sind. Aber wenn dem so ist, wie 
ist dann die deutliche heziehung von str. 30 zu str. 31 zu 
verstehen? Ist das nicht räthselhaft, dass eine interpolation, 
die durch mehrere glieder an str. 26 angeschlossen also von 
Str. 31 absolut unabhängig wäre, mit der erwähnung der 
esche Yggdrasill schliessen würde, von der auch die unmit- 
telbar folgende ältere str. 31 handelt? Möglich ist alles; 
wenn wir aber mit solchen mj^licbkeiten wie die, dass die 
erwähnung der esche Yggdrasill am Schlüsse von str. 30 zu- 
f^lig sein könne, zu rechnen haben, so verliert die kritik 
jeden boden. Ich glaube auch nicht, dass str. 30 von str. 31 
unabhängig ist. Eher steckt die Schwierigkeit in dem ver- 
hältniss von str. 29 zu str. 30. Die ähnlichkeit dieser bei- 
den strofen halte ich für secundär. Die zeilen: dag hvern,er 



:y Google 



148 Boet: Zar Eddakritik. 

peir {hann) dmmafara (ferr) ai aski Yggdrasils sind id Btr. 30 
ursprünglich, in str. 29 sind sie aus str. 30 herübergenommen, 
und so erklärt es sich, dass str. 29 nicht sechs sondern neun 
Zeilen hat. Ein ursprünglicher parallellismus, — die erste 
Toraussetzung einer retrainartigen widerholung, — ist auch 
gar nicht vorhanden, — str. 29 redet von flössen, str. 30 
von pferden, — aber ein grund für die herübemahme der 
drei verszeilen aus str. 30 lässt sich leicht erkennen: wenn 
von zwei in der Überlieferung aufeinander folgenden strofen 
die eine berichtete, welche flüsse f>6rr durchwatet, die andere 
die pferde nannte, auf denen die gotter reiten, wenn sie zu 
der esche Yggdrasill reisen, so konnte leicht das missverständ- 
niss entstehen, dass auch ^6rr, wenn er die flüsse durchwatet, 
sich auf dem wege zu der esche befindet, und ein solches 
missverständniss konnte dazu führen, dass die zeilen von str. 
30, die dasselbe von den göttem aussagen, in str. 29 wider- 
holt wurden. 

Die geschichte des abschnittes str. 25 — 32 ist also in 
kurzen zügen diese: 25. 26 gehören zu den Yalh9ll8trofen 
und stehen wenigstens der Unterabteilung der kiichenstrofen 
nahe. Durch str. 25. 36 wurde str. 32 und zusammen mit 
dieser str. 31 attrahiert. Später wurden im anschluss an str. 
26 Str. 27. 28, im anschluss an diese str. 29, 1—3. 7—9 
interpoliert. An str. 31 schloss sich str. 30 an. Von str. 30 
wurde die zweite hälfte in str. 29 als z. 4 — 6 widerholt^ 
diese strofe wurde dadurch neunzeilig. 

Zu der doppelreibe der Valh9llstrofen gehört femer noch 
Str. 36, scheinbar ein neunzeiliges valkyrjatal. Wenn man 
z. 4 — 6 — mit weniger recht z. 6 — 8 — streicht und sie 
dadurch auf ihr natürliches mass zurückbringt, so zeigt es 
sich, dass die strofe eine küchenstrofe ist, die die gedanken- 
reihe von Str. 25 fortsetzt. Dort wurde mitgeteilt, wer den 
trank besorgt, jetzt erfährt man, wer ihn kredenzt. Auch 
zu der derselben reihe angehörenden str. 19 steht str. 36 in 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 149 

deutlicher beziehung, indem Bie einen uoterschied macht 
zwischen die walkyren, die für die einherjar und die, 
für Ötfinn den becher tragen. Bugge (s. 83) iBt der an- 
sieht, åaes dieee Unterscheidung nicht notwendig aus dem 
Wortlaut der strofe gefolgert werden muse. Aber es läset 
sich nicht leugnen, dass diese auffassung doch die natürlich- 
ste ist, und sie wird durch str. 19 gestützt. Die subtilität 
fällt somit nicht der interpretation sondern dem dichter zur 
last. Da Odinn von wein lebt, die einherjar aber meth (str. 
25) oder bier (str. 36) trinken, ist es auch natürlich, dass 
nicht dieselben walkyren ihm und den einherjar das hom 
bieten. Daraus ergibt sich, wie unrichtig es ist, wenn Uül- 
lenhoff Str. 19 streicht und doch str. 36 behalten will. Str. 
36 hat in str. 19 ihre directe Voraussetzung. 



Damit schlieset die doppelreihe der Valh9llstrofen und 
der Valh9ll-küchenatrofen. Den anfang einer neuen reihe — 
der Yggdrasill-strofen — haben wir schon in str. 31. 32 
kennen gelernt. Diesen beiden strofen am nächsten verwandt 
ist Str. 35. Sie steht wie str. 31. 32 auf dem standpunkt 
der esche. Sie nennt Nidh^ggr, der an den wurzeln des 
baumes nagt (vgl. 32, 6). Auch einen hirsch erwähnt sie, 
der die zweige des baumes frisst, aber sie lobt nicht wie str. 
36 das tier, das die weit mit wasser versieht, sondern sie 
bekü^ den schaden, den es dem bäume zufügt. Dass sie 
sich näher an str. 31. 32 als an str. 26 anschliesst, ist also 
vollständig klar. Andererseits kann mit dem hirsch kaum 
ein "anderes tier als EikJ)ymir gemeint sein, und daraus er- 
gibt sich, dass die strofe unter dem einfluss von str. 26 ge- 
dichtet ist. Sie ist also, wenn str. 31. 32 älter als ihre auf- 
nähme in die Qrfmnismål sind, nicht zu gleicher zeit mit 
diesen entstanden sondern jünger. Ihr ton ist auch ein an- 
derer; sie beschreibt nicht sondern sie recapituliert in einiger- 
maseen sentimentaler weise. Neues enthält nur z. 5: d hüdo 



:y Google 



160 Boer: Zur Eddakritik. 

fünar\ die beroerkuDg braucht nicht auf alter flberlieferang 
zu beruhen. Der interpolator von etr. 31. 32 kann zugleich 
der dichter von str. 35 sein. 

Jünger ak str. 35 sind str. 33. 34, welche den inhalt 
Ton str. 35 corrigierend ausführen. Nicht ein sondern' vier 
hirsche nagen am baame; ihre namen werden genannt, aber 
Eikt)ymir ist nicht unter ihnen, — dieser dichter hat also 
str. 26 vollständig aus dem äuge verloren; — von der ziege 
weiss die strofe eben so wenig wie str. 35; ferner liegen un- 
ter dem bäume mehrere schlangen, — von sechs namen wer- 
den vier (z. 3 — 6) aus metrischen gründen zu streichen sein; 
— Nidh^gr wird nicht genannt. Die strofen, die im an- 
schluss an str. 35 gedichtet sind, können nicht ein hruch- 
stück eines selbständigen gedichtes sein. 

Für Str. 33 — 36 ergibt sich folgende genetische über- 
sieht der Überlieferung: 

Str. 36 ist directe fortsetzung von str. 25. 26. 

Str. 35 ist im anschluss an str. 31. 32 unter dem gleich- 
zeitigen einfluss von str. 25 gedichtet. 

str. 33. 34 sind im anschluss an str. 35 gedichtet 



Mit Str. 37 hebt ein stück eines kosmogonischen gedich- 
tes an, dessen anschluss an das vorhergehende nichts weniger 
als klar ist. Yon dem valkyrjatal auf die sonnenpferde! 
Ich glaube auch nicht, dass der grund seiner aufnähme im 
vorhergehenden zu suchen ist, sondern im folgenden. An die 
bisher besprochenen strofen schliesst sich vielmehr str. 44. 
Die reihe 31. (31 a.?) 32. 35 handelt von der esche Yggdifeill. 
Dass darauf eine strofe anderen inhaltes (36) folgte, verhin- 
derte nicht, dass ein abschreiber, der sehr wol mit dem dich- 
ter von str. 35 identisch sein kann, str. 44, deren erste zeile 
gleichfalls von Yggdrasill handelt, folgen Hess. Der haum 
ist der beste der bäume. Die strofe nennt dann die namen 
anderer vortrefQicher gegenstände, darunter zimächst das 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 161 

Bchiff Skidbladnir. Die erw&hnung dieses scbiffeB veranlasste 
die interpolation von str. 37 — 43, deren letzte gleichfalls von 
Skiäbladnir handelt. Diese reihe ist augenscheinlich nicht 
rott dem interpolator, der sie aufnahm, gedichtet worden; er 
hat sie aufgenommen, weil sie in seinem gedächtniss zusam- 
menhiengen. Denn nur die letzte strofe steht zu str. 44 in 
einer allerdings rein äusserlichen beziehnng. 

Unter diesen strofen bereitet str. 42 ganz besondere 
Schwierigkeiten. Die herausgeber halten diese für eine alte 
zu den eigentlichen Grfmnismål gehörige strofe, aber verstan- 
den hat sie wol niemand. 'Die gunst des TJllr und aller 
götter hat er (jeder?), der zuerst das feuer berührt (sich mit 
feuer beschäftigt? — Detter und Heinzel lesen: t6k, 'sich be- 
schäftigte'. Oder tekr af füna, '[die kessel] vom feuer hebt'. 
So schon die Ämamagnäische ausgäbe). Denn die weit (?) 
ist (wird?) offen für (über? um?) die söhne der Åsen, wenn 
man (sie?) die kessel (vom feuer) hebt (heben)'. 

Bugges vielfach acceptierte erklärung laatet wie folgt. 
In dem dache des hatues befindet sich ein rauchfang; dort 
hängen kessel; wenn dieselben fortgenommen werden, so ent- 
steht die möglichkeit, durch die öfihung in die wohnung hin- 
abzuschauen. Wenn nur die asen durch diese Öfihung sehen, 
in welchen gefährlichen zustand Odinn geraten ist, so werden 
sie zur hilfe eilen. Dass sie einen solchen versuch wagen, 
wird dann aus str. 46, gefolgert (vgl. unten s. 153 ff.). 
Bugge glaubt, dass es der junge Agnarr war, der die kessel 
entfernte. 

*Mit dieser interpretation kann ich mich in keiner hin- 
sieht befreunden. Gegen sie sprechen die folgenden gründe. 
1. Odinn hat die hülfe der asen nicht von nöten; er ent- 
fernt sich durch seine eigene kraft 2. Wenn Geirrødr ge- 
wusst hätte, wer der gast war, so hätte er ihn gewiss höf- 
licher behandelt; es ist also absolut Überflüssig, die asen zur 
hülfe zu rufen (so auch Detter und Heinzel). 3. Wenn ab- 



:y Google 



162 Boer: Zar Edd&kritik. 

Bolut die asen zur hülfe kommen mussten, wie wuBste Agnarr, 
dass dieser zweck dadurch erreicht werden würde, dass die 
kessel entfemt würden? 4. Aus nichts geht hervor, dass 
Oäinn gebunden ist. Nicht einmal die prosa sagt das deut- 
lich aus. Der gott sitzt zwischen den feuern wie Hr6Ifr 
kraki bei Ädils. Ürigens hat er schon str. 1 das feuer zu 
weichen befohlen. 5. Es streitet wider jede poetische oeco- 
nomie, dass Ägnarr, nachdem er dem gotte schon einen dienst 
erwiesen und dieser ihm dafür eine belohnung zugesagt hat, 
noch einmal auftreten sollte, um seine barmherzigkeit zu zei- 
gen. 6. Wenn die kessel die ganze Öffnung im dache ein- 
nahmen, so konnte der rauch nicht entschlüpfen; wenn ein 
teil der Öffnung frei blieb, so war es auch ohne dass sie ent- 
fernt würden möglich, hinabzuschauen. 7. Was hat Ullr 
mit Odins rettung auszustehen? 

Detter und Heinzel erklären: 'die gunst der gülter bat 
er, der zuerst das feuer benutzt hat, denn die Wohnungen der 
menschen stehen den göttem offen, wenn man die kessel vom 
feuer hebt (um zu essen)'. Sie glauben, dass der dichter 
an eine gastfreie sitte denkt, die darin bestehe, dass man 
während der mahlzeit die haustür offen lässt. Ob das rich- 
tig sein kann, entscheide ich nicht. Es scheint mir weniger 
gezwungen als Bugges erklärung. Wenn aber die gelehrten 
herausgeber mit dieser interpretation die ansieht verbinden, 
dass die strofe echt sein könne, da Odinn unaufhörlich auf 
ein anderes thema übergehe, so illustriert das nur ihren 
eigentümlich conservativen standpunkt. Die von Detter und 
Heinzel gegebene erklärung ist nur dann möglich, wenn die 
strofe interpoliert ist; ich zweifle denn auch nicht daran, 
worauf auch der Zusammenhang, in dem sie überliefert ist, 
deutet, dass sie zu der reihe 37 — 43 gehört. Diese handelt 
von der einrichtung der weit und der Urgeschichte, aber im 
einzelnen gehen die strofengruppen stofflich stark auseinander. 
Erst drei strofen «ber die sonne: die sonuenpferde, das schild 



:y Google 



Boer: Zur Eddakriti^. 163 

Svalin, der sonnenwolf. Dann die Schöpfung aus dem körper 
des urriesen, zwei strofen. Eine chronologische reihenfolge 
ist nicht vorhanden, die Schöpfung ist älter als die sonne. 
Dann unsere strofe 4.2. Dann die kunstwerke der zwerge 
(str. 43), die im feuer geschmiedet werden. In einem solchen 
Zusammenhang ist eine strofe, die die anwendung des feuers 
lobt, nicht schlecht am platze. Aber die kesael bleiben mir 
unverständlich. 

Mit str. 45 betreten wir endlich widerum der boden des 
alten gedicbtes. Auch diese strofe ist sehr schwer zu ver- 
stehen, z. 1 steht in BA svipti, was svipum aber auch svipun 
bedeuten kann. Für svipr kennt Fritzner die folgenden be- 
deutungen: 1. Glimt, Syn, som £arer en hurtig forbi c^ der- 
efter forsvinder. 2. Udseende. 3. Savn, som foraarsages ved 
ens fjernelse. 4.=8vipan 3. — svipan bedeutet 1. Slyngen, 
Svingen, Kasten. 2. Lyd, som foraarsages derved at n<^t 
med stærk Fart svinges, kastes, farer gjennem Luften. 3. 
Kamp, Strid. 4. rask Fart 5. Øieblik, Moment. — yppa< 
1. lukke op, aabne. 2. hæve i Yeiret, løfte. 3. kundgjøre. 
4. gjøre anselig, ophøie til ære, berømme. — sigtivar (z. 2) 
kann 'gotter' sein (Y9I. Lok.), aber auch menschen (Fåfn. 24). 

Z. 1 — 2 Übersetzt die Amamagnäiscfae au^abe wie folgt: 
speciem meam nunc repraesentavi coram Sigtivorum ßliis, mit 
der bemerkung am fusse, dass die Sigtivar asen sind. So 
mit geringer variation die mehrzahl der exe^eten. Die varia- 
tion besteht darin, dass einige (Bugge, Studier s. 432, Gering, 
"Wörterbuch) svipr durch 'antlitz' übersetzen, welche bedeu- 
tung doch sonst nicht belegt ist. Also: 'ich habe mein ant- 
litz vor den asen erhoben'. Das soll durch die entfernung 
der kessel (str. 42) ermöglicht sein. Jetzt sehen die asen 
Odinn und eilen herbei Auf diese erklärung, die ganz auf 
Bngges oben ausführlich besprochener aufTassung von str. 42 
beruht, gehe ich nach dem s. 151 gesagten nicht ein. 

Anders versuchen es Detter und Heinzel. Sie schlagen 



:y Google 



154 Boer: Zar Eddftkritik. 

zwei interpretationen vor, deren gemeinsames moment ist, 
dåes svipr als sjönhverfingar erklärt wird. Also entweder 
nach Ä (wo im fehlt): 'Ich habe oft vor MenBchen . . oder 
Göttern Trugbilder hervorgerufen, von ihnen, den Trugbil- 
dern, soll auch jetzt meine Rettung ausgehen', eine aualeguug, 
die, wie die herauBgeber selbst bemerken, dem scMusse — 
ich möchte lieber sagen, dem ganzen inhalte — des gedichtes 
widerspricht, oder nach R: 'ich habe jetzt während meines 
Aufenthalts bei Qeirrödh vor ihm und seinem Hofe Trug- 
bilder erscheinen lassen. Nachdem dies geschehen, ist auch 
meine Rettung nahe, 'nun will ich mich retten'. vÜS pat 
wäre temporell, nicht causal, und mit den trugbildern wSren 
Zauberbilder gemeint, die Odins erzählung — alle strofen 
gelten nämlich diesen herausgeben für echt — begleiteten. 
Auch das befriedigt nicht. Für die erscheinung von trugbil- 
dern bietet das gedieht keinen einzigen anhaltspunkt, die 
ältere litteratur weiss überhaupt von de^leichen gaukeleien 
nichts, — die quellen, auf die die herausgeber verweisen, sind 
übersetzte romane, — und die unrichtige Voraussetzung, das« 
alle strofen echt sind, würde an sich schon genügen, um die 
unhaltbarkeit dieser interpretation darzutun. 

Z. 3 — 6. vilhjprg ist åre. Åey. ijJQrg ist 'hülfe', und zwar 
nach Fritzner speciell 1. den Hjælp som ydes en., fredløs. 
2. det Middel, hvorved en kan bevirke sin Frifindelse i en 
Retssag. 3. det, hvormed man kan hjælpe sig til Livs Op- 
hold. — Anknüpfend an die zweite bedeutung wird vtU^grg 
durch 'wilkommene rettung' übersetzt; für die bedeutung des 
ersten gliedes vgl. vilmål. 

Wie ist nun das erheben oder das erscheinen lassen sei- 
nes äusseren flir Od'ino ein rettungsmittel? Wir werden nach 
z. 4 — 6 verwiesen. Aber was bedeuten diese? koma mit dem 
dativ heisst gewöhnlich 'bringen'. Für inn koma findet man 
bei Fritzner 1. blive indbetalt. 2. indtræffe, ske. — Das 
geht von der intransitiven bedeutung aus. Ist das verbum 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. Iö5 

transitiv, so bedeutet z. 4: 'das wird alle asen veranlassen 
hineinzukommen', und so übersetzt die mebrzahl der inter- 
preten {AM. ausg., Gering Übers, und Wörterbuch sp. 566). 
Auf die frage; 'wo kommen die asen bineinP' antworten dann 
z. 6 — 7: ^is hekki d, Ægis drekko {drykkju A) at. Z. 7 
ist vielleicht ein zusatz, aber auch z. 6 nennt Ægir. Die 
Arnamagnäische anhabe übersetzt: giffantia ad convivium. 
'Ægir' stande für 'riese', und 'riese' für 'Geirrødr', weil es 
einen riesen gibt, der wie der könig Geirrødr heisst, und so ent- 
steht die auffassung der stelle, dass die asen in Geirrods halle 
kommen werden, dem Odinn beizustehen. Allerdings ist Ægir 
der söhn eines riesen; er wird auch in der Hymiskvida jpl- 
urm genannt, aber seine Stellung zu den göttem, mit denen 
er befreundet ist, macht ihn dazu absolut ungeeignet, dass 
sein name in typischer weise appellativisch für 'riese' stehen 
könne. Noch unwahrscheinlicher ist es, dass kÖnig Geir- 
rødr, der kein riese ist, ohne die geringste nähere andeutung 
als 'der riese' bezeichnet werden sollte, bloss weil auch ein 
riese diesen namen trägt. Für unser gedieht ist das wenig- 
stens zu hyperskaldisch. Bei Gering (Wörterbuch) heisst rø 
denn auch: 'Ægir, beinamen des königs Geirrødr' ohne nä- 
here andeutung aber mit hinzufügung der frage 'oder ist das 
wort appellativum?' Von Seiten der Wortbedeutung ist also 
die ansieht, daes mit Ægir Geirrødr gemeint sei, in jeder 
hinsieht bedenklich. 

Wenig besser steht es mit der brauchbarkeit dieser er- 
klämng für die interpretation der strofe. Denn von der hilfe 
der asen bei Odins rettung weiss das gedieht nichts; man er- 
wartet vielmehr nach dem vorhergehenden einen ganz ande- 
ren auBgang, und die schlusstrofe 53, — um von dem pro- 
saischen Schlüsse nicht zu reden, — bestätigt dirøe erwartung. 
Und wie ist es möglich, dass der begriff 'mir zu helfen' 
durch die worte 'auf diesen bänken' ausgedruckt werden 
sollte, angenommen noch, dass z. 7, ein zusatz ist? Die 



:y Google 



156 Boer: Zar Eddakritik. 

asen werden doch nicht kommen, bei Qeirrøitr ein fest zu 
feiern! 

Nun gibt es zwei auswege. Entweder versteht man inn 
koma intransitiv, oder man lässt zwar die asen zu Ægir kom- 
men, hält aber nicht an der gleicheetzung Ægir = Geirrødr 
fest Ersteren weg schilt Bogge (Studier b. 433) ein: 'for 
alle Æser skal det komme ind på Ægers bænke, ved Ægera 
drikkelag'. Was wird vor sie kommen? Sie werden ver- 
nehmen, dass ich mein antlitz erhoben habe (und dann her- 
bei eilen). Den zweiten weg wählen Detter ond Heinzel: 
'Über diese meine Rettung erfreut werden die Asen — nach 
ihrer gewohnheit — ein trinkgelage bei Ægir feiern, b. Hym. 
Lokas.? Die nachricht wird sie hintreiben? Oder um ihn 
dort zu erwarten, wie sie ihm entgegen gehen, als er von 
Suttung zurückkam, Sn. E. I, 222?' 

Über Bugges erklftrungsversuch, der widemm in die hy- 
pothese von der rettung durch die asen ausmündet, bemerke 
ich nur nocfi, daas bei dieser interpretation die teilname der 
asen an der rettung im gedichte mit keinem worte ange- 
deutet wird; man muss das alles hinzudenken. Die vielen 
fragezeichen in der von Detter und Heinzel gegebenen aus- 
legung zeigen, dass diese auch ihren urhebem nicht genügt 
und keineswegs flir eine lösung des rätseis gehalten werden 
will. 

D^ folgende scheint festzustehen 1. dass Odinn sich 
selbst rettet. 2. dasa z. 6 — 7 bedeuten 'bei Ægir'. Den ent- 
schluss sich zu retten gibt Octinn z. 3 zu erkennen. In z. 
1 — 2 ist demnach die mitteilung einer dieser selbetrettung 
des gottes vorangehenden und mit ihr zusammenhängenden 
handlung zu suchen. Ich glaube dass die verse bedeuten: 
'ich habe jetzt den (hier versammelten) männern einen strahl 
meiner herrlichkeit gezeigt' (svipr, glimt, yppa, kundgjere). 
Odinn offenbart sich selbst Das genügt vollständig um das 
folgende zu verstehen. In zahllosen erzählungen, und auch 



:y Google 



Boer: Zar Eddabritik. 1B7 

in unserem gedichte, tritt der gott als ein fremder auf und 
verschwindet, sobald er erkannt wird. Es ist alao ganz na- 
türlich, daee hier unmittelbar die mitteilung sich anschliesat, 
dass er sich jetzt entfernen wird '). In z. 3 verstehe ich 
viüfjprg als 'die rettung, die ich selbst will'; viifpai ist fort- 
setzend aber zugleich in geringerem grade causal; 'jetzt 
(nachdem ich angefangen habe mich zu erkennen zu geben) 
erwacht (entsteht) meine rettung, die von mir selbst ausgeht 
vil bedeutet nicht nur 'verlangen' sondern auch 'das handeln 
in flbereinstimmung mit dem eigenen wünsche' (s. Vigfusson 
8. T.); neben vämäl u. dgl., wo vil auf den wünsch eines 
andern geht, besteht vHhallr, 'parteisch', d. h. wer in streit 
mit der redlichkeit der eigenen neigung folgt. Also kann 
viü^grg bedeuten: 'die rettung, die ich mir in Übereinstim- 
mung mit meinem eigenen wünsche verschaffe'. 

Was nun z. 4 — 6 betrifft, hier bestehen zwei möglichkeiten, 
je nachdem man koma transitiv oder intransitiv auffasst. Tm 
ersteren fall können die verse nur so verstanden werden, wie 
aach Detter und Heinzel sie aufGassen, dass die gotter (aus 
freude über Odins rettung) sich zu einem feste bei Ægir ver- 
sammeln werden. Nur kann man fragen, ob dann nicht Æ^ 
belekt ein skaldischer ausdruck für 'fest' ist, ohne dass das 
fest gerade in Ægia halle gefeiert zu werden braucht. Denn 
dazu fehlt doch jeder grund. Z. 7 ist in diesem fall inter- 
poliert; ihr dichter hat Ægis bekki nicht als eine skaldische 
Umschreibung aufgefaaet sondern darunter die bänke in Ægis 
halle verstanden. 

Aber mit recht fragt man, welchen grund die gStter 
haben sich so ausserordentlich zu freuen. Denn kein wort 
im ganzen gedichte deutet darauf, dass Odinn tatsächUch in 

') Die einiige frage, die bei dieier anffiMsnng von e. 1 — 2 (kbrig 
bleibt, 1st, ob denn nicht die offenbamug des gottes erst später, von str.46 
an, folgt. Auf diese frage, deren beantwortaag von dem urteil über den 
nrapriinglicheQ strofenbeitand abhängig ist, wird nnten h. 169 ff. eingegangen. 



„Google 



158 Boer: Zur Eddt^rittk. 

gefahr geschwebt hat. Der überlegene ton, den er von anfang 
an anschlägt, zeigt deutlich, dass das ganze abenteuer für ihn 
nur ein spiel ist, zu dem eine solche freude in keinem verhält- 
niss stehen würde. Wir haben daher allen grund zu unter- 
suchen, ob die Terse nicht anders verstanden werden können. 
Schlägt man in Grerings Wörterbuch die reihe der be- 
legBtellen für huna inn nach, so ßlllt es auf, dass nur an 
dieser stelle koma durch "bringen' Übersetzt wird, während 
für die bedeutung lijneinkommen' neun stellen angeführt wer- 
den. Aber an keiner dieser stellen steht bei dem verbum 
ein dativ. Da jedoch koma in der bedeutung 'kommen' häu- 
fig einen dativ bei sich hat (mehrere belege bietet Fritzner 
II, 316 b), ist wenigstens die möglicbkeit nicht zu leugnen, 
dasa auch koma inn so construiert werden kann. Die exe- 
geten, die hier koma transitiv auffassen, haben sich auch 
nicht auf die Unmöglichkeit der construction: koma inn mit 
dem dativ = 'hineinkommen' berufen. Ich gehe also davon 
aus, obgleich ich gestehe, dass diese construction mir auffäl- 
lig vorgekommen ist. Die Übersetzung wird dann dieselbe, 
die Bugge gibt, aber im Zusammenhang der anders inter- 
pretierten ersten balbstrofe wird der sinn ein ganz an- 
derer. 'Das werden die gotter, die — zufällig — bei Ægir 
versammelt sind, vernehmen, dass ich hier meine herrlichkeit 
gezeigt und darauf mich entfernt habe'. Der gott brüstet 
sich mit seiner grosatat. Er wünscht nicht die hülfe der 
asen zu erlangen, sondern ihre bewundemng zu ernten. Das 
wird geschehen, — nicht wenn sie durch die Öffnung des 
daches ihn sitzen sehen, sondern wenn er zu ihnen heimge- 
kehrt seine erlebnisse erzählt. Ich glaube dass diese inter- 
pretation so natürlich wie möglich ist; den einzigen grund 
zum zweifei gibt die intransitive auffassung von inn koma ab. 
Sollte dieser sich nicht beseitigen lassen, so müsste man sich 
damit zufrieden geben, dass die gotter aus freude ein fest 
feiern, — allerdings nicht bei Ægir. 



:y Google 



Boer: Zur Edd&kritik. 159 

Str. 46 — 50. Daaa Ödion als einleitung zu atr. 53, 5 
einige seiner namen nennt, ist schön und poetisch. Han er- 
wartet aber weniger als fünf strofen. Das ursprüngliche ist 
noch ziemlich leicht widerherzuatellen. An str. 46 ist nichts 
auszusetzen. Auch str. 47, 1^3 ist eine regelmässige halbe 
IjöSahåttrstrofe. Dann folgt eine reihe namen im fornyrdis- 
lag. Schon mehrere herau^eber haben str. 47, 4 — 48, 4 
gestrichen. Hier begegnen auch widerholungen (Qrimr 47, 
6, Tgl. 46, 1), und Qrfmnir (47, 6) ist im Zusammenhang 
unseres gedichtes unm^lich. Str. 48, 5 — 7 bilden einen 
packenden vorläufigen schluss: 'ich trat niemals unter einem 
und demselben namen auf, soviel ich unter den menschen 
herumwanderte'. Es ist nur ein törichter einfall eines kata- 
It^isatora, wenn Odinn darauf von neuem anhebt, um dies- 
mal zu erzählen, wie er bei diesem und bei jenem sich nannte, 
und sogar dem könige darüber auskunft zu erteilen, dass er 
bei Geirredr Grlmnir hiess. Str. 49. 50 sind aus diesem 
grunde zu streichen und dasselbe gilt für str. 54. 

Str. 51 — 53 werden der hauptsache nach echt sein. 
Aber ganz unanstössig sind sie nicht. Formell ist an str. 5 1 
auszusetzen, dass sie keine Ijödahåttrstrofe sondern eine an- 
fertige — sechszeilige — fomyrdislagstrofe ist, ohne dass 
jedoch der inhalt eine lücke vermuten Hesse. Sie ist eher zu 
weitschweifig. O^ins hylH ist nach minu gengi mindestene 
gesagt pleonastisch '), aber durch Streichung der letzten zeile 
ist der strofe nicht zu helfen. Denn auch aus z. 1 — 5 lässt 
sich selbst unter der Voraussetzung einer lücke keine richtige 
strofe zusammensetzen. Inhaltlich ist auch z. 5 anstösaig; 
wenigstens widerspricht die Vorstellung, dass es eine aufgäbe 
der einherjar sein sollte, den menschen im kampfe oder sonst 
irgendwo beizustehen, allem was wir sonst von diesen toten 



') übet diese zeile Tg], noch ». 17Ü, »nm. 



:y Google 



160 Boer: Zur Eddatritik. 

Ich glaube, dass str. 51, 3—52, 2 ein zusatz ßind. 
Denn auch für str. 52, 1 — 2 ist nach den echten teilen des 
gedichtes kein platz. Fj^W ek per sag&ak geht deutlich auf 
das interpolierte gedieht mit all seinen himmli8Ch-ge<^aphi- 
chen, kosmogoniBchen und anderen niitteilungen; was an 
echten strofen vorhergeht, kann schwerlich eine fülle von 
geheimnissen genannt werden *). Femer ist auch der an- 
BchluBS von z. 3 — 6 an z. 1 — 2 schlecht; z. 3 kann unmög- 
lich als eine erläuterung von z. 1 — 2 angesehen werden, 
denn dass freunde den könig verraten, hat der gott im vor- 
heischenden eben so wenig gesagt ala es aus seinen wer- 
ten folgt, und die mitteilung, die an dentlichkeit nichts zu 
wünschen übrig lässt, gehört auch kaum zu den dingen, die 
der könig nach z. 2 nicht versteht. Auch fJplS kann auf 
z. 3 nicht bezogen werden. Also fehlt der strofe die einheit 
des gedankens; mit z. 3 hebt eine von z. 1—2 völlig unab- 
hängige gedankenreihe an. Hingegen schliessen sich str. 52, 
3 — 6 trefflich an str. 51, 1 — 2. Der könig ist von verrat 
umgeben, aber er bemerkt es nicht, er trinkt und ist fröhlich, 
unerwartet wird das unheil über ihn kommen. — In 52, 3 
fällt der plural vinir auf. Deutet Odinn damit sich selbst 
an, und besteht der verrat oder die list darin, daas er da- 
durch, dass er sich offenbart, den könig in die falle lockt, 
indem dieser, als er aufstehen will, stolpert und in sein 
Schwert stürzt? Der verfawer der prosa hat den ausdruck 
so verstanden. Aber Odins auftreten ist mehr Überlegen als 
listig, und die werte, mit denen er z. 6 verschwindet, sehen 
weniger wie eine einladung aufzustehen und den gast zu be- 
grüssen als wie eine höhnische aufforderung ihm unheil za- 
zufagen aus. Zieht man die parallele erzählung von Heid- 
reks tod in betracht, so drängt sich eine andere auffassung 
der stelle auf. Die vinir sind des königs bausgenossen, seine 

') b2, 2 bedeutet nicht; 'du erinnerst es dioh sohlecht', Bocdem 'du 
verstehst dkvon wenig'. 



„Google 



Boer: Zur Eddakritik. 161 

diener oder sklaTen. Odinn weissagt dem G-eirrødr den tod 
durch sein eigenes schwert; wie Heidrekr wird er von sei- 
nen eigenen hausgenossen mit dieser wafFe ermordet werden. 
Ein solcher tod ist auch schni^icher und schon desshalb 
mehr dem groesem vergehen des königs angemessen. 

Andere Überlieferungen der sage von Geirredr fehlen 
leider, und so wird sich ein beweis für die hier ausgesprochene 
ansieht aus den quellen nicht bringen lassen. Aber wer 
weiss, wie viel den angaben der prosa im allgemeinen zu 
trauen ist, wird wenigstens in der abweichenden schluss- 
erzählung keinen gegenbeweis erblicken. Die prosa ist ein 
interpretationsversuch. dessen richtigkeit wie stets an den ver- 
sen zu prüfen ist. Sieht man von ihr ab, so spricht für ihre 
darstellung der ereignisse im gedichte nichts. Meine auffas- 
sung der katastrofe wird gestützt 1. durch das plural vintr. 
2. durch das verbum véia. 3. durch den herausfordernden 
ton von Str. 53, 6. 4. durch die erzählung von Heidreks 
tode. 



Unsere bisherige Untersuchung hat zu der Unterschei- 
dung mehrerer strofenreihen geführt, deren gegenseitiges ver- 
hältniss bis jetzt nur zum teil aufgeklärt worden ist. Ab- 
gesehen von den jüngeren Zusätzen geringeren umfanges sind 
diese reihen: 

a. zweifellos echte strofen: 1. 2. 3. 45. 46. 47, 1—3 + 
4ßj 5_7. 51^ 1—2 + 52, 3—6. 53, zusammen 8 strofen. 

b. die strofen mit den götterwohnungen: str. 4. 5. 7. 
8. 11—16 (jönger 6. 17). 

c. die beschreibung von Valh9ll: str. 9. 10. 21 — 23. 

d. küchenstrofen von Valhall str. 18. 19. 25. 26. 36. 

e. Y^drasill-strofen 31. 32 (jQuget 35, noch jünger 
33. 34). 

f. die hauptsächlich kosmogonische reihe 37—43. 

Von den reihen e f können wir, da ihr verhältniss zu 



:y Google 



162 Boer: Zar Eddakritik. 

den Übrigen strofen echon früher aiohei^esteUt worden ist, 
im folgenden absehen. Für die reihen a b c d steht die 
beantwortung der chronologischen frage noch aus. Eine be- 
friedigende lösung wird zu gleicher zeit über die wunderliche 
reihenfolge aufklären mÜBsen. Wie kommt es, dass c mitten 
in b, d mitten in c beginnt? 

Können die reihen bed die arbeit eines dichters sein? 
In der überlieferten reibenfolge gewiss nicht. Allerdings ist 
es nicht undenkbar, dass jemand auf den einfall gekommen 
wäre ein gedieht folgenden inhaltes zu verfassen: 1. eine 
Übersicht der gdtterwohnungen. 2. im anschluss an die letzte 
götterwohnung eine ausführliche beschreibung dieser wohnung 
(im vorliegenden fall von Ya!h9li). 3. ausfuhrungen über die 
küche von 'Valh9ll. Das wäre freilich keine einheit des stof- 
fes, aber verstehen liesse sich das doch. Man mfisste dann 
annehmen, dass die ursprüngliche reihenfolge gestört wäre. 
Die richtige stelle für str. 8, auf die auch dann str. 9. 
10 folgen würden, wäre am schluæ der reihe b, und die 
d-strofen 18. 19 wären nach str. 23 zu stellen. Das ganze 
müsate ein von der Grfmnismål vollständig unabhängiges ge- 
dieht sein, das später aus irgend einem grunde darin auf- 
genommen wäre. Aber ich verstehe nicht, wie man sich in 
diesem £all die entstehung der überlieferten reihenfolge zu 
denken hätte. Dass str. 8 — 10 nach der aufnähme des gan- 
zen in die Grimnismäl von der stelle gerückt wären, ist be- 
greiflich; nachdem die strofen dem Odinn in den mund ge- 
legt waren, würde in dem wohnungenkatalog der Yalh9ll- 
strofe eine bessere stelle zukommen, und str. 9. 10 wären 
zugleich mit str. 8 versetzt worden. Wenn es aber solche 
erwägnngen waren, die eine Versetzung von str. 8—10 be- 
wirkten, so würde man unbedingt erwarten, dass str. 8 nicht 
nach der mitte sondern an den anfang der reihe gestellt 
worden wäre. Ähnliche bedenken lassen sich wider die Stel- 
lung von Str. 18. 19 erheben (s. darüber weiter unten). Auch 



:y Google 



Boer: Zur Eddakritik. 163 

ist nicht zu ereehen, was die aufnähme eines gedichtes von 
diesem inhalte in die GrCnmismål veranlasst hätte. Wir be- 
trachten demnach die reihe bed nicht als ein einheitliches 
gedieht sondera gehen davon aiis, dass wenigstens b von c d 
nicht nur inhaltlich und schematiech Bondern auch historisch 
zu trennen ist. 

Betrachten wir femer das verhälttiiss der reihe c zu d, 
60 ist zunächst die unwahrscheinlichkeit zu betonen, dass es 
je ein selbständiges gedieht gegeben habe, das ausschliesslich 
von der küche in Yalhgll handelte. Dadurch sind schon 
zwei m<^lichkeiten ausgeschlossen: d ist nicht älter als c, 
60 dass c im aoschluss an d aufgenommen wäre, und d ist 
nicht ein von c unabhängiges gedieht, das auf grund der 
stofflichen verwantechaft von c attrahiert worden ist. Also 
sind entweder c d zugleich entstanden oder d ist jQnger. 
Gegen erstere annähme sprechen sowol die oeconomie wie die 
reihenfolge innerhalb der doppelreihe. Die oeconomie, denn 
wenn ein dichter Yalh^U beschreiben wollte, so sind neben 
fünf strofen über die lage, das äussere, die einrichtung eine 
gleiche zahl, die nur von der küche handelt, ganz gewiss zu 
viel. Die reihenfolge, denn str. 18. 19, die das wichtigste 
von der küehe, also einem besonderen teil der inneren ein- 
richtung berichten, stehen vor sti'. 21 — 23, die noch von dem 
äusseren — dem Süsse, dem gitter und den toren handeln. 
Wenn d jünger als c ist, so lässt sich das alles leichter ver- 
stehen, die wunderliche oeconomie des gedichtes erklärt sich 
dann aus dem speciellen interesse eines interpolators für einen 
besonderen gegenständ, und auch die reihenfolge findet ihre 
erklärung in dem der aufnähme der d-strofen vorangehenden 
zustande der Überlieferung. Um das klar zu zeigen sehe ich 
mich genötigt, das verhältniss der beiden reihen auch von 
anderer seite ins äuge zu fassen. 

Zwei strofen (25. 26), die oben auf grund ihres inhal- 
tes vorläufig der d-reibe zugewissen wurden, lassen gerechten 



:y Google 



164 Boer: Zur EddakritÜE. 

zweifei tiber ihre Zugehörigkeit aufkommen. Es lässt sich 
nicht leugnen, daes sie das d-thema — die küche — nur 
in sehr bescheidener weise berühren. Wenn str. 18. 19. 36 
nicht überliefert wären, so wäre kein grund Torhanden, we- 
gen Str. 25. 26 eine besondere reihe anzunehmen; sie wür- 
den in der c-reihe keinen anstoss erregen. Auch ihre Stel- 
lung wäre ganz Terständlich; die reihenfolge wäre: str. 9 — 
10 das äussere des gebäudes. str. 21 der fluss. str. 22 das 
gitter, str. 23 umfai^ und name des hauses. 25 — 26 die 
tiere auf dem dache; nur im vorübet^ehen die mitteilung, 
dass die ziege den meth liefert; das wasser, das von dem 
geweih des hirsches trieft, ist nicht einmal für Valhall be- 
stimmt. Stilistisch besteht femer eine sich Über zwei zeilen 
erstreckende ähnlichkeit mit str. 22. Heid^run heitir geit_ er 
stendr hpllu d: Valgrind heitir (grind?) er stendr velli å. 
Es sind also gute gründe vorhanden, die beiden strofen aus 
d nach c hinü herzuführen. 

Wenn str. 25. 26 zu c gehören, so sind sie arsprüng- 
lich gar nicht als küchenstrofen gemeint. Die ziege auf dem 
dache gehört dann wie der hirsch zu der beschretbung des 
äusseren von Odins wohnung. Sie ist ein stück kleinmale- 
rei. Ihre beziehung zu den küchenstrofen 18. 19. 36 ist dann 
so aufzufassen, dass der d-dichter gerade von dem unwesent- 
lichsten* zuge des bildes angezogen und dadurch veranlasst 
wurde, über speisen und getränke in Valhall näheres mitzu- 
teilen. Ich glaube auch, dass es sich mit str. 25. 26 so ver- 
hält, wie hier angedeutet, gebe aber zu, dass auch die an- 
dere möglichkeit, dass sie zu der d-reihe gehören, nicht ab- 
solut au^eschlossen ist. 

Was nun die reihenfolge betrifft, diese ist nicht so des- 
perat als sie beim ersten anblick aussieht. Sehen wir von 
allen dazwischenstehenden, weder zu c noch zu d gehörenden 
strofen ab, so wird jedwede reihe durch einen teil der an- 
deren in zwei grnppen zerlegt Die reihenfolge dieser gnip- 



:y Google 



Boer: Zur EddakrUik. 1G6 

pen ist: 8tr. 9. 10 -c». 18. 19= d'. 21—23. 25. 26 - c'. 
36 = d"). 

Im verlauf dieeer Untersuchung hat sich ergeben, dass 
die grosse mehrzahl der dazwischenatehendea strofen, nämlich 
Str. 20. 24. 27 — 35 jünger sind. Nur in bezug auf str. 11 
— 16(17) sind wir noch zu keinem resultat gelagt. Unser 
urteil über die tätigkeit des d-dichters wird nun in gewissem 
grade Yon dem relativen alter der reihe b, zu der str. 11 — 
16(17) gehören, abhängig. 

Wenn die b-strofen früher als die d-strofen aufgenom- 
men worden sind, so zerföUt die doppelreihe c d in zwei 
getrennte gruppen c' und d' -i- c' f d'. Die teilung der reihe 
c in c' und c^ ist dann älter als die reihe d, und der d- 
dichter hat dann seinen zusatz an den anfang der haupt- 
abteilung der c-reihe, welche ihm für die ganze reihe gelten 
musste, gestellt. Nur str. 36, die wie oben s. 148 S. nach- 
gewiesen in str. 25 ihre Voraussetzung hat, musste er aus 
diesem grunde nach str. 25. 26 stellen, wo sie auch steht. 
Biese erklärung ist die einfachste und ich halte sie für die 
richtige. Sollten die d-strofen älter als die b-strofen sein, 
so würde der d-dichter die teilung der c-reihe in c' und c* 
zu verantworten haben. Man musste dann annehmen, dass er 
für Str. 18. 19 den platz nach str. 9. 10 wählte, weil dieser 
ihm, da diese strofen die innere einrichtung wenigstens be- 
rühren (9, 6), für die aufnähme der küchenstrofen geeigneter 
vorkam als der nach str. 25. 26. Für str. 36 gilt dann 
dasselbe raigonnement wie in dem zuerst besprochenen fall '). 

') "Wenn str. 25. 26 zu d gehören, besteht c» aiu str. 21—28, i' aus 
«tr. 26. 26. 36; die reihenfotga dar f^ruppen bleibt dieselbe. 

>) NimmC man %n dass str. 25. 26 zn d gehören (vgl. oben a. 164), so iat 
die Stellung Ton str. 18. 19 nicht anders cu beurteilen, ala hier geschehen 
iat. Man kann dann fragen, wessbalb nicht str. 26. 26. unmittelbar auf str. 
la 19 folgen. Aber da die reihenfolge 21—28. 26. 26 »n sich nntadelh&ft 
ist, steht nichts der annähme im wege, doas anch der d^üchter fand, doss 
Str. 26. 26 besser nach str. 28 als vor str. 21 stehen würden. 



:y Google 



166 Boer; Zur Eddakritik. 

Ich gehe ZU dem Terhältniss der reihen b c über. Nach 
8. 162 betrachte ich es als auBgemacht, dass sie nicht zugleich 
entstanden sind. Es leuchtet sofort ein, dass der anschluss 
dieser reihen in der gruppe 8 — 10 zu suchen ist Theore- 
tisch bestehen mehrere möglichkeiten. 

1. Wenn c jünger als b ist, so ist der Vorgang der ge- 
wesen, dass der c-dichter durch str. 8 veranlasst wurde, nä- 
heres über Odins wohnung, die im Zusammenhang der Grfm- 
nismål als diejenige erscheinen musste, um derentwillen die 
reihe b überhaupt vorhanden war, zu berichten. Er hat dann 
nach Str. 8 die ganze reihe c (9. 10. 21—23. 25. 26) hin- 
zugefügt. Man mues dann eine spätere Umstellung annehmen. 
Da die neu eingeführten strofen den Zusammenhang der reihe 
b störten, wäre die mehrzahl von ihnen nach dem Schlüsse 
der b-reihe versetzt worden. Dass str. 9. 10 stehen geblieben 
sind, wäre dann so zu erklären, daas der redactor, der die Um- 
stellung vornahm, diese beiden strofen nicht von str. 8 tren- 
nen zu müssen glaubte. 

2. Aber auch das umgekehrte lässt sich denken, dass 
c älter als b ist. Und zwar: 

A. Str. 8 gehört ursprünglich zu c, und die übrigen b-stro- 
fen wurden im anschluss an diese strofe hinzugedichtet. Diese 
annähme hat geringe Wahrscheinlichkeit für sich. Denn ein- 
mal war, wenn str. 8 die deutliche einleitung einer ein festes 
gefüge bildenden strofenreihe war, kaum ein anlass vorhan- 
den, im anschluss an diese strofe ein den Grfmnism&l inhalt- 
lich durchaus fernstehendes langes katalogisierendes gedieht 
von den götterwobnungen zu dichten, und femer hat der erste 
abschnitt dieser Untersuchung gezeigt, dass str. 8 mit den 
übrigen b-strofen so nahe verwandt ist, dass man nicht ohne 
zwingenden grund sie von diesen trennen und einer anderen 
gruppe zuweisen darf). 



') Vg]. ferner noch a. 171 uates. 



„Google 



Boer; Zur Eddakritik. 167 

B. Dienelbe erwäguDg verbietet auch die theoretisch mög- 
liche SDoahme, dass Btr. 8 zu c gehöre, und dasa die übrigen 
b-etrofen ein Belbständiges gedieht seien, das auf grund einer 
äusseren ähnlichkeit von etr. 8 aitrahiert worden sei. 

C. Also bleibt, wenn c älter als b ist, nur die mög- 
lichkeit übrig, dass b ein aelbetändiges gedieht ist, zu dem 
auch str. 8 gehört. Diese strofe wurde auf grund der stoff- 
lichen verwandtechaft Ton str. 9. 10 aitrahiert, und zusammen 
mit ihr wurde die ganze reibe, zu der sie gehörte, aufgenom- 
men. Die reihenfolge erklärt sich in diesem fall von selbst. 
Wenn str. 8 an str. 9. 10 angeschlossen wurde, so wurden 
natürlich die strofen, die ursprünglich str. 8 vorangingen, 
auch vor str. 8 aufgenommen; für die, welche folgten, war 
der angewiesene platz der nach str. 9. 10. 

Die mj^lichkeiten, aus denen wir eine wähl zu treffen 
haben, sind also die folgenden. Entweder ist b älter als c; 
dann wurde c im anschiuss an str. 8 gedichtet und die mehr- 
zahl der c-strofen wurde später nach dem ende von b versetzt. 
Oder c ist älter als b. Dann ist b ein Belbständiges gedieht, 
das auf grund stofflicher Verwandtschaft von str. 8 mit str. 
9. 10 von c attrahiert worden ist. A priori sind beide mög- 
lichkeiten ungeföhr gleichberechtigt, — nur dass im zweiten 
Call keine atrofenversetzung angenommen zu werden braucht. 
Die entscheidung muss ein neues moment, das verhältnias 
der beiden reihen b c zu den alten strofen a bringen. Die 
frage erhebt sich somit: welche dieser reihen achliesst sich 
am engsten an den ursprünglichen strofenbestand an? 

Ein wichtiges ergebniss unserer bisherigen tmtersuchung 
ist, dass bei der entstehung des bunten Wirrwarrs von stro- 
fen, den die QTlmniBmål der forschung darbieten, doch die 
absolute vrillkür ausgeschlossen ist. Widerholt Hessen sich 
abschweifungen des gedächtnisses oder der phantasie consta- 
tieren, aber stets war für die aufnähme einer strofe oder 
einer reihe in dem echon vorhandenen Btrofenvorrat ein äus- 



.y Google 



168 Boer: Zur Eddakrittk. 

serer anlass gegeben. Wie die d-strofeu sich an die c-reihe 
Bchliessen, bo BchüeBaea alle jüngere zuaätze sich an ein- 
zelne ältere atrofen an, str. 30 an 19, 24 an 23, 27. 28 an 
26 u. B. w., und so schliessen sich auch b und c durch das 
Terhältnies von str. 8 zu 9. 10 aneinander, sei ee nun das» 
b oder c die priorität zukommt Man darf daher mit recht 
erwarten, dass auch das Terhältnias der ältesten interpolation 
zu dem ursprünglichen gedichte ein ähnliches sein irird. 
Absolute Willkür wird man hier eben so wenig erwarten wie 
in einem der übrigen fälle. Wir fragen demnach: enthält 
die reihe a eine stelle, an die sich der anschlusB einer 
der reihen b c verstehen läast? Es ist unschwer zu sehen, 
dass für b nicht nur in dem alten gedichte kein platz ist^ 
sondern dass auch keine strofe der reihe a den geringsten 
anlasB zur anknüpfung dieses gedichtes von den götterwoh- 
nungen bot. Die behauptung, dass das gedieht an eine Ter- 
lorene strofe geknüpft worden sei, wäre, wo ein ähnlicher 
fall in dem doch so stark interpolierten gedichte nicht begeg- 
net, wo sonst nichts auf einen Verlust von strofen hinweist, 
und wo es sogar unmöglich ist, sich vorzustellen, was wol 
der inhalt einer solchen strofe, an die die b-reihe geknüpft 
wäre, gewesen sein müsste, nur eine ausflucht. 

Änders verhält sich die reihe c a gegenüber. Diese 
strofen handeln nur von Yalh9ll, und man kann nicht sagen, 
dass sie in Odins rede so Übel am platze sind, dass nicht ein 
dichter auf den gedanken kommen konnte, sie in dieselbe 
aufzunehmen. Aber mit den besprochenen fällen von inter- 
polation besteht doch der unterschied, dass die reihe weder 
formell noch durch ihren inhalt an eine bestimmte strofe der 
reihe a gebunden ist. Wenn sie eine interpolation ist, so 
ist sie doch anders als die übrigen zueatze zu beurteilen. Ihr 
dichter muss sie dem Odinn in den mund g^^ben haben, 
weil er meinte, dass ein guter grund vorhanden war, den gott 
seine wohnung beschreiben zu lassen. Das führt uns zu der 



:y Google 



Boer: Zur Eddakritik. 169 

irage, ob diese reihe nicht echt sein kann. Nachdem wir 
alle spätere Zusätze entfernt haben, wird sie eich im Zusam- 
menhang der alten strofen vielleicht anders ausnehmen als 
in der Überlieferung. 

Der grund, der uns davon abhielt, schleich bei der er- 
sten durchmuBterung des etrofenbestandes die reibe c dem 
alten gedicbte zuzuweisen, war ihr verhältniss zu den b-atrofen. 
In der aberliefemng schlieseen sich die ersten c-strofen (9. 
10) an eine b-etrofe (8) an, und wo disBe sich gleich am anfang 
ab jünger ergaben, muBBten jene folgen, bis es sich zeigte, 
dasB die c-Btrofen nicht notwendig gleichaltrig mit oder jünger 
ab die b-strofen sein müesen. Müllenhoff bat alle strofen 
unserer reihe c Mr echt erklärt. Aber er verbindet sie mit 
einem teil der jüngeren reihen b d, wodurch ihre wahre Stel- 
lung und bedeutung unklar wird. Ihre ältester platz ist un- 
mittelbar nach Btr. 3, unmittelbar vor str. 45. Wenn sie 
alt Bind, so enthalten sie einen teil der offenbarui^ des got- 
tes. Wir haben nun zu imtersuchen, ob sich aus den übri- 
gen strofen gründe dafür entnehmen laasen. 

Die strofen mit Odins namen zeigen eine deutliche stei- 
gemng und bewirken eine gradweise erhöhte Spannung, in- 
dem die identität des gottee stets näher angedeutet und 
doch dem zweifei fortwährend räum gelassen wird. Zunächst 
scheinen die namen selbst allmählig deutlicher zu werden: 
Herjann und Hjalmberi sind verständlicher als Grimr und 
Gangleri, und solche namen wie |>ndi und HÄr sind durch 
die später in die Snorra Edda aufgenommene erzählung all- 
bekannt Natürlich ist das princip der Steigerung hier nicht 
consequent durdigeführt; die wähl der namen war haupt- 
sächlich von metrischen regeln abhängig. Aber schon daas 
die reihe fortgesetzt wird, erhöht, — solange die zahl der 
namen gewisse grenzen nicht überschreitet, — die Spannung, 
weil dadurch der gast als der gott mit den vielen namen 
angedeutet wird, was Btr. 48, 5 — 7 darauf mit klaren wor- 



:y Google 



170 Boer: Zur Eddakritik. 

ten auespricht Plötzlich wird die reihe durch deu übergaug 
auf das sich erfülleude geschick des königs uDterbrocheo, 
aber während der hSrer sich abfragt, woher dem gast die 
kunde der zakunft gekommen sein mag, wird die frage nach 
dem namen etr. 53 widerum aufgenommen. Z. 3 bringt den 
uDzweideutigeten beinamen des gottes und läset doch von 
neuem einem geringen zweifei räum, indem sie nicht aus- 
sagt, dass es der gast selbst ist, der diesen namen trägt; dar- 
auf bringen endlich z. 5. 6 zu gleicher zeit den sichersten 
au&chluas über die identität des gastes und den abechlnss 
des gedichtes '). 

Es ist nun durchaus nicht unverständlich, dass diesen 
namenstrofen die Yalh^Uetrofen Toraogeben. Im g^^enteil 
läBst sich darin dasselbe princip der erhöhten Spannung wider- 
erkennen. Zuerst ist von der wobnung, dann von dem gotte 
selber die rede, aber über die beziehung des gastes zu der 
von ihm beschriebenen wohnung wird man im unklaren ge- 
lassen. Die gedankenfolge ist nämlich nicht die, dass der 
gott zuerst sagt: 'so und so sieht meine wohnung aus', und 
etwa am schluss der beschreibung erraten läset, daes das Oä'ins 
wohnung ist, — im gegenteil, er beginnt mit der zweimal 
widerholten mitteilung, dass er Odins wohnung beschreibt, 
aber dass das zu gleicher zeit seine wohnung ist, das muss 
man raten, das erfahrt man erst endgültig aus den Worten 
der Torletzten zeile: nü kant öäin sjå. Desshalb kann man 
auch nicht sagen, dass der eindruck dadurch geschwächt wird, 
dass Str. 9. 10 den namen Odinn nennen, wie das bei etr. 
51, 5 der fall ist. Im gegenteil, dass der name hier ge- 
nahnt wird, ist eine unentbehrliche Voraussetzung zum ver- 
ständniss des gedichtes. Denn nur dadurch entsteht die mSg- 

<) Diese beobftclitaiigeb bMtätigen d»B rasultat, za dem wir ■. 169 in 
bemg »nf Htr. Gl, 8 — Q kamen. E« iat nftmlich anmBgliob, dftM der gott 
mitten in dieser mit bo grosser konst auf den sohlnis zogeepitEten nameu- 
reihe aas Irgend einem diesem iweok fem liegenden anlftss den namen OSinn, 
auf den das game hinaaslKnft, genannt haben soUte. 



„Google 



Boer: Zur Eddakritik. 171 

lichkeit, dass etr. 53, 5 Ober die beziehong des gastes zu der 
von ihm beschriebenen wohnung in einem werte auskunft 
gibt. So erhalten erst durch str. Ö3, 5 nicht nur die na- 
menstrofen sondern auch die Yalh^llstrofen die wabre be- 
leuchtung. 

In geringerem massstab ist nun dasselbe kunetmittel, 
auch wenn man von der beziehung zu dem packenden echltisse 
absieht, innerhalb der beschreibung von Valhall angewandt 
Zwar nicht mit so bewusster kunst und nicht mit solcher 
consequenz, was auch für den zweck des gedichtes nicht nö- 
tig war, aber mehr als ein stilraittel. Die wohnung, die 
beschrieben wird, heisst Ya!h9ll; aber genannt wird sie erst 
in der fünften strofe der reihe. Und auch hier ist eine all- 
mählige Steigerung vorhanden: str. 9. 10 sind bloss beschrei- 
bend; Str. 21. 22 geben schon durch die namen Valglaum- 
nir und Valgrind zu erkennen, worauf die beschreibung hin- 
ausläuft; erst str. 23 bringt zugleich mit dem eindmck des 
überwältigenden (die 540 tiire) den namen Valhall. Wenn 
8tr. 25. 26 alt sind, — woran zweifei möglich ist (vgl. 8. 164), 
~>- so ist freilich der name nicht für die letzte strofe der 
reihe aufgespart, aber das princip ist doch nicht zu verken- 
nen, wenn es auch hier nicht die ganze composition beherrscht 

In dieser tatsache, dase die c-strofen eine reihe bilden, 
die stilistiBch mit dem wichtigsten teil der a-strofen nicht 
nur auf einer Hnie steht, sondern auch zusammen mit diesen 
eine grössere reihe bilden, in der dasselbe stilmittel, das in 
den namenstrofen angewandt ist, potenziert erscheint, sehe ich 
den endgültigen beweis, dass die c-strofen echt sind. Der 
eigentümliche stil des gedichtes, der sich uns in den Yalh^Il- 
strofen und den namenstrofen offenbart hat, gibt nun zugleich 
einen neuen grund ab, str. 8 zu verwerfen. Denn wenn 
diese alt wäre, so wäre 'Valh9ll gleich am anfang genannt, 
und die spannende strofenreihe würde zu einer langweiligen 
fortschrittslosen beschreibung hinabsinken. 



:y Google 



179 Boer: Zur Edd&kritdk. 

Nachdem vir zu der eiusiofat gelangt sind, dass die c-strcK 
fen tatsächlich einen teil von Odins Offenbarung enthalt«!, nnd 
vir nnn auch in den stand gesetzt, die oben b. 157 anm. geteilte 
fra^ Über die beziehung der ersten hälfte von str. 45 zu beant- 
worten. Wenn Ostinn sagt: 'ich habe jetzt den (hier versam- 
melten) männem einen strahl meiner herrlichkeit gezeigt', so 
geht das weder auf str. 1—3 noch auf verlorene strofen, son- 
dern auf die unmittelbar Torhergehenden strofen der reihe c. 
Denn gerade einen strahl, einen svipr seiner herrlichkeit hat 
der gott in diesen strofen offenbart. Nicht seine volle herr- 
lichkeit, denn diese ergibt sich erst ans seiner identität; aber 
seine beziehung zu Valhall hat er in bedeckter weise zu ver- 
stehen greben. Das einzige, was ihm zu tun flbrig bleibt, 
ist, dass er diese beziehung in unzweideutigen werten aus- 
spricht und darauf verschwindet. Dass er das tun wird, sa^ 
z. 3 aus, wie oben ausftihrUch gezeigt worden ist. Str. 45 
ist also ein ruhepunkt in der selbetenthflUung des gottes, der 
von der ersten hälfte dieser Offenbarung zu der zweiten, 
wichtigeren auf natürliche weise hinüberführt. 

Wenn die strofen der reihe c echt und keine strofen 
verloren sind, so muss auch ihr verhältnies zu den vorher- 
gehenden strofen 1 — 3 verständlich sein. Der Qbe^ngvon 
Str. 3 auf str. 9 ist ein jäher, aber er ist in der anläge des 
gedichtes begründet. Im gedichte gehen zwei gedankenreihen 
nebeneinander her. Ihre mittelpunkte sind die beiden haupt- 
personen. Der ausgangspunkt für beide ist derselbe, und 
auch am Schlüsse treffen sie wieder zusammen; in der mit- 
telpartie kommt jede für sich zum selbständigen ausdmck. 

Der ausgangspunkt ist: könig Geirrødr hat mich (Oitinn) 
in dieser halle gequält; Agnarr ist der einzige, der mir speise 
geboten hat. 

Daran knüpfen sich diese beiden gedankenreihen: 

a Du, Ägnarr, wirst könig werden. Du, Oeirrßdr, vriist 
umkommen. 



:y Google 



Boer: Znr Eddakritik. 178 

b Oitmn ist der herrscher in Valhall. Yernehmt, wer 
ich bin. Ich bin Odinn. 

Die gedankenreihe a kommt zuerst zum atudruck. Aber 
da ihr abechluBS für den schluss des gedichtes aufgespart 
irird, bricht sie in der mitte ab. So entsteht die gedaoken- 
folge: 

1. a: Du, Agnarr, irirst könig werden. (Hier der schroffe 
Übergang). 3. b: Odinn ist herrscher in YalhgU. Vernehmt, 
■wer ich bin. 3 a + b: ich, Odinn, werde dich, Geirredr, b&- 
aitzen als eggmååan val. 

Dass ein director anschluss von str. 9 an str. 3 nicht 
torhandeo ist, ist also nichts weniger als natürlich, denn mit 
Str. 9 bf^^t eine unabhängige gedankenreihe, die erst in 
den schlnssBtrofen 51, 1. 2. 52, 3—53, 6 mit der str. 3 abge- 
brochenen zusammentrifft. Die treffliche kunst des dichters 
hat dafür geeorgt, dass diese strofen einen doppdten abschluss 
fQr beide gedankenreihen bilden. 



Ich fasse die bauptresultate dieser untersudiung in eine 
Übersicht der Überlieferung zusammen. 

Ursprünglich smd str. 1—3. 9. 10. 21—23. [25. 26?] 
45. 46. 47, 1—3 4 48, 5—7. 51, 1—2 + 52, 3—6. 53. 

An etr. 9. 10 wurde das gedieht von den götterwoh- 
nungen str. 4. 5. 7. 8. 11 — 16 geknüpft. 

Die beschreibung Ton Valh9ll wurde durch etr. 18. 19. 
[25. 26?] 36 erweitert. 

Jflngere erweiterungen dieser beiden interpolationen sind: 
str. 6 zu 5. Str. 17 am schluss des gedichtes von den göt- 
terwohnnngen. str. 20 zu 19. str. 24 zu 23. 

An Str. 25. 26 wurde str. 32 geknüpt, und zugleich 
mit dieser wurde str. 31, die mit ihr von anfang an zusam- 
mengehSrte, aufgenommen. Im anschluss an diese strofen, 
namentlich an 32, wurde bald str. 35 unter dem gleichzeiti- 
gen einfloss von str. 25 gedichtet. 



:y Google 



174 Boer: Znr Eddakritik. 

An Btr. 26 wurden — epäter als die aufiiahme der reihe 
31. 32 — Str. 27. 28 geknüpft, und daran scbloea sich str. 
29 mit aiunahme der jüngeren z. 4 — 6. 

An Str. 31 Bchloss sich str. 30. Die zweite hälfte die- 
ser strofe wurde in str. 29 widerholt. 

Str. 35 wurde d.urch str. 33. 34 aufführt und corri- 
giert. 

An die Yggdrosill-strofen 31. 32. 35 (oder spater an 
die erweiterte reihe 31 — 35) schloss sich str. 44. 

Str. 44 attrahierte str. 43, und zusammen mit dieser 
wurden str. 37 — 42 aufgenommen. 

Das namenverzeichniss str. 46. 47, 1 — 3 + 48, 5 — 7 
wurde durch str. 47, 4—48, 4. 49. 50. 54 erweitert. 

Str. 51, 1 — 2 + 52, 3 — 6 wurde durch interpolation tod 
Str. 51, 3 — 52, 2 zu zwei strofen erweitert. 

Von strofenverlust zeigt die Überlieferung keine spuren. 
Doch ist vielleicht nach str. 31 eine strofe der reihe 31.32. 
35 verloren. 

Umgestellt ist keine einzige strofe. 



R. O- Boer. 



:y Google 



Nordiska ord belysta af finska. 

Smärre språkhistoriska bidrag. 
1. Fi. TOrma- : nord. ^worma- 'orm'. 

Fi. vormnska 'maBk, metmask, orm' (Lönnrot, finskt- 
Bvenskt lex. ')) synes mig vara en finsk utbildning af den ar- 
nordiska stamformen (*worma-') till fsr. (Söderwall) ormber 

1) 'orm', 2) 'kryp, lus', nsv. (Rietz, a. 849) orm 1) 'mask', 

2) 'orm', fvn. (Fritzner') ormr 'orm, slange', men ftfven = 
lat. Termis, nno. (Aasen) orm 1) 'slange', 2) 'mask' i viasa . 
komposita (ss. skolorm 'tusindbeen', doggorm 'et sla^ insekt- 
larve'). Got. toaurms är uppvisadt blott 1 bet. 'schlänge, 
drache', men i vestgermanska språk användes ordet, utom i 
sistsagda bemärkelse, för att beteckna 'vermis, vermiculus' 
(Schade, Wbch a. 1217, Kluge, Wbch" u. Wurm). Den nor- 
diska n-stammen af vårt subst, framträder oförändrad i tvänne 
enligt min mening hit hörande finska verb: vormcUa 'brum- 
ma, knota, knorra', vormahiaa 1) 'brumma, gorma', 2) 'hoppa 
upp, spritta upp, dimpa'. I frl^a om betydelseutvecklingen 

i fi. vormtUa och vormahiaa 1) hänvisar jag dela till nno. 
(Eoss) yrmla {*v>urmilSn) 'ublid kyinde', yrmdeg 'bistert ud- 
seende', dels till ndl. wurmm 'sich quälen, abhärmen, schwer 
arbeiten', fht. wurm 'krankheit die man einem fressenden 
wurme zuschreibt' (Schade), nht. wurm^^ 'Hda af mask', fig. 
'grubbla' (jfr nav. l&nordet vttrma). Betydelsen hos vwmuütr 
iaa 2), med syftning p& ormens resp. maskens rörelser, åter- 
finnes på germansk botten hos ndl. wurmen 'sich wie ein 
wurm drehen und wälzen'. 



') Allt nedan beh»nd1adt finskt ordmaterUJ &r bKmtadt i 
ordbok. 



„Google 



176 iCareten: Nord. ord. 

a — 8. Fi. rauhi : fvn. pro (fav. -trS) 'nrholkad atook m. m.'; 
fi. ronko : germ. *pruhhö 'tr&dstam'. 

Fi. ruuhi 'ho, tr&g, ekatock, båt utan köl, likkista, ränna, 
holk', med flere einsB., bs. tukki-ruuki 'ekstock af en eller två 
hopfogade stockar', vesi-rttuM 'yattenränna', och det motsva- 
rande estniska r«Ä, gen. rvhe, 'trog, knippe, kleiner kahn' 
(Wiedemann-Hurt, Ehstn.-deutBch. Wbch) äro — såsom redan 
Lönnrot (lex.) och Ahlqvist (De vestfi. språkens kulturord b. 150) 
ant^t — germanska lånord. Men då de nämda författarena 
vilja sOka det fi.-estn. ordets källa i sv. tråff, ty. trog, trtthe, fir 
denna sammanställning från den nutida forskningens stånd- 
punkt formelt omöjlig. Ordet i fråga är pätagligen identiskt 
med fvn. pr6 (pl. Prér o. préar) 'udhulet stok el. sten' (Fritz- 
ner'), 'a trough, watering trough, esp. of hollowed wood or 
stone' (Yigfnsson), nno. (ÄAsen), trO (pl. trør) 1) 'en udhulet 
blok, et langaktigt kar som er dannet ved udhuling', 2) 'en 
rende, vandrende af træ, f. ex. ved en mølle', fav. -pru, -pro 
i sten pru, stetUro (Rydqvist, Sv. spr. lag. IT, s. 295 o. Söder- 
wall, ordb.) = fvn. stein-pr6 'stenkiste til ligs begravelse' (Fr.'). 
Det samnordüka ordet motsvaras å vestgennansk Aiark af 
ags. ä'ruh (pl. ^k) 'kiste, lade, eai^, wasserrinne', meng. 
prvk, thvgh, Uirog 'sai^', möjligen äfven af det till betydel- 
sen afrikande fbt. drUh, f. 'pedica, compes, cippus'. Den 
germ, ordfamiljens förhistoria behandlas utförligt af Liden, 
Uppsalastudier s. 82 S., där han utgår från en samgermansk 
stam prük-, f., med grundbetydelsen 'trädstam, trädklose'. 
Han omnämner emeUertid icke ordets förekomst i finskan, där 
detsamma, såsom vi sett, kvarlefver i de flesta ofvan angifha 
betydelseskiftniogar; endast den starkt differentierade fom- 
högty. nyansen är okänd. Därjämte uppvisar det fi. ordet 
betydelsen 'ekstock', som väl blott tillfälligtvis saknas å ger- 
mansk botlen; med all sannolikhet har den urspr. förekom- 
mit äfven här, att döma nämligen af det synonyma sv. ek- 



:y Google 



Karaten: Nord. ord. 177 

stock, eka, ä. übt. Bkia, Skia, tvn. eikia 'båt af ek' (urspr. 
Till =3 urholkad ekstam). 

Den fi. Btamformea rtuihe- (hTaraf nom. sg. ruuhi) hän- 
tyder pä en till grund liggande nordisk t-Btam *prnh>; jfr 
fi. arpi, gen. ære», = fev. ar, ar, fho. ærr, ørr af umord. 
*armii (Noreen, AisL Gr.' § 74, 7). Nom. och ack. pl. 
prér (*prühiit, jfr aga. pL ifr^h) kunde i själfva värket ha 
bildat utgångspunkter för genomförd t-BtameböJDing. Fi. rvuhe- 
anslnter sig f. ö. mycket nära till de frän samma nord. flexions- 
klasB utgångna fi. ranne' (gen. ranteen) = fm. rpnd (pl. rendr) 
och fi. nwÄe' = fvn. bråk (pl. brékr -c "trikU), om hrilka se 
Thomaen, Über den Einfluss der gennanischen Spr. auf die 
finnifich-lappischen, s. 105. 

Det samgerm. Prüh- återför Liden a. ßt. pä en förgerm. 
grundform traq- och kombiueror ordet närmast med lett tratäcs 
m. 'ein geschirr, gefSss' (ieur. *trouqo-), hvilket likeom isl. 
pr6 egentl. ekulle betecknat 'au^höhltea Btück holz*. Heit 
i Bjälfva Tärket torde det germ. subst enligt känd ljudlag 
hafra ntrecklate ur äldre urgermanskt *prunh- (jfr. got 
poMa 'dankte*, jQhiza 'jünger'). I denna ain äldsta germ. 
rotform och i den af Liden (o. a. st.) pävieade centrala be- 
tydelsen af 'trädstam' kan ordet i frS^a, enligt min mening, 
föreligga som län i fi. runko 'kroppen utom hufvud, armar 
och ben, bål; Btam, stomme, skrof; rundad kropp, (bot.) kron- 
stam* (och i kollektiv mening 'djup ekog, där trädstammarna 
fallit kors och trärs*), en form hvilken regelrätt låter dedu- 
cera sig ur ett germ. *prufiltB. Å utomgermansk epråkbotten 
anser jag ordet i fråga därför närmast besläktadt med Ht 
trinka 'hauklotz', lat truncus 'trädstam i motsats till grenar, 
rot, blad', 2) 'bål af (ett djur el.) en mänmBka' (=fi. rtm- 
mUn runko). Inom det älsta h^pret af germ. länord i finskan 
representeras germ. A (d. t. b. x) ^'^ ^^ K ^^^^ äfven af k, 
detta senare icke blott i uddljud (jfr kansa <= got. hanaa, 
iaiiio = ifiL hella) utan ofta äfven i inljud, såsom i akana •= 



:y Google 



178 Karaten: Nord, ord. 

got. ahana 'agn', raaka = i8\. rå (mht. rtihe) 'stång' (Thom- 
sen, Einfluss, ss. 65, 74), vaikia 'svår' : got. wåOigb 'kamp' 
(Karsten, Nordiska studier, s. 51 f.). I och för sig kunde 
fi, rurJto äfven afspegla germ. *firungS (med vemersk växling 
i förhåll, t. *prunho), men denna form af ordet är veterligen 
obelagd. Icke häller är man berättigad att med Lönnrot 
(lex.) sammanställa det fi. ordet omedelbart med lat truncus. 
Betydeleelikheten är visserligen slående (se ofvan!), men jäm- 
förelsen strandar på det förgermanska A-ljudet, hvilket i fin- 
skan regelrätt borde gifva Jck, hvarförutom antf^andet af ienr. 
lån äfven annars förefaller något vågadt. 

De enstafviga fem. konsonantstam marna, till hvilka man 
äfven räknar det ofvan behandlade nord. pröj ha såväl i 
fomsv. som i fno.-isl. i sing. antagit d-deklination (Noreen, 
Aschw. Gr. § 429, Aisl. Gr.» § 402). I fall min tolkning 
af fi. ntnko är riktig, framgår däraf, att den nord. singular- 
formen af ordet redan i älsta tid böjts som s-stam, och i 
Bjälfva värket hänvisa äfven andra fi. lånord af samma nor- 
diska flexioDstyp (enstafviga fem. kons.-stammar) på redan 
umord. ö-stamsdeklination i sing.: jfr fi. tanko (*stangö) = 
fvn. stgng, sv. stång, fi. panJcu ^apangu) : fvn. sppng, sv. spång 
(se Thomsen, a. a. s. 105 f). 

4. Fi. rahna- : fvn, rän, fsv, rän 'rån' (fvn. R^, fsv. Rani etc.); 
fi. rahno- : fsv. rsna 'r&ua'. 
Fi. rahnata 'röfva, plundra; slita, sai^' (och med spe- 
cialisering af bet. 'harka, harfva, välta en åker), roAn« 'rist- 
knif, harka; sår' (äfven 'splint, spjäle*), med ett flertal afled- 
ningar, förbinder jag med fvn. rän n. 'handling, hvorved 
nogen forholder anden mand hvad der med rette tilhører 
denne; rov, hvad nogen har tilranet sig', fsv. rän, nev. rån 
n. idem, fvn. réna, fcv. rSna 'rSfva, råna, plundra', fht W- 
rahanen (< -raht^jan) 'rauben, erbeuten'. Finska rakna 'sår' 
är formelt identiskt med den umord. stammen till fvn. réttj 



:y Google 



Karsten: Nord. ord. 179 

fsT. ran, och pä detta Bubet. är äfven 6. verbet rahnata bil- 
dadt. Jämaides med detta gär det synonyma fi- raknoa, inf. 
(rahno-n, präs.), hvilket synee ha direkt utgått ur en umord. 
form VoAnff«, hvaraf fsv. rana (jfr subet rånaser m.) = 
nav. råmi. Att finskan i nyanserna 'slita, earga, sår* be- 
varar ett ålderdomligt betydelseförbållande, viear en jåmfSrebe 
med find, rake- 'verwunden, verletzen', hvilket Persson, Wur- 
zelerweiterung s. 215, not 2, förbundit med vår germ. ord- 
Si^PP *)■ — Estn. rahnama 'fauststösse geben, knuffen' hör 
kanske ockaå hit. 

6. Fi. vahla ; fvn. pvdl, sv. tvål. 
Fl vahla 'drägel, skum, fradga', hvaraf verbet vahlata 
'driigla, skumma, fradga sig', är enligt min mening ett lån 
af fvn. pvdlj fsv. pwal, nsv. tvdl i ordets umordiska form 

') Ued hSiUTii till dat nr roten rati- nt^&ngnft find. rakSät 'bescliä' 
diger, nBohtlicher oiiliold' lyneB mig den gamla ■unmanatSllningen af fm. 
rån 'rapisA' och £(ln, namn p& Ägir« maka, bekant ur sagan fSr sitt mot 
B^nniikan fientliga sinnelag, fSrtjSna att upptagas till förnyad prOfoing 
(jfr en annan tolkning liOB Eook, ZfdÄ. 40:205, IF. 10: 109 f.) Denna npp- 
&ttning af kTinnonamnet iit&ga finner man t. ex. hos Förstamann, Altd, 
namenbnoh I' sp. 1244, som vill Återfinna detsamma i en &&n 6. ooh T, &r- 
hnndradena nppviiad fomtTsk personnamnstam itan- (med l&ngt a och dlr- 
f&r möjl. ummandraget af *jRahn), Ing&ende t. ex. i Sano, Ranilo, Såning, 
JSanbrecht o. a. bildningax. Med detta ty. personnamn identifierar Hellquist, 
Om de ST. ortnamnen p& -inge s. IIR f., far. (runsT.) Sani (K, nev. .Bane), 
liksom han fattar sr. g&rdnamnet Saninge (å Rämingi i Yngl.-taJ) som for- 
malt identiskt med fty. Baning {ofvan). Fär h&rledningen af dessa namn 
nr en grundform 'Sahn- tror jag mig ha funnit ett stöd i det sjrdösterbott- 
niska Saknatfo, namn p& en stor g&id vid Eyro-ttlfs ötre lopp i en numera 
h. o, h. finsk bygd (Ilmola 8:n), dSr ftfren andra (fildre o. yngre) svenska 
girdnamn antrK&as (hvarom n&nnare i mju npps. "N&gra bidr. t, ÖBterb:s 
nppodlingshiBt." i Joukahainen ^TT ^ Helsingfors 1904). D& g&rdnsnuiet i 
friga icke torde kanna uppvisas fr&n det Sfriga Finland och ioke hiller Sr 
Utndt som finskt appeUativ, kan det med skKl misstfinkas vara ursprangligen 
svenskt. Liksom t. ez. Maakatto, fi. g&rdnamn i Tema (Eg. Finl.), &terg&r 
p& Makaatadom (1828: Åbo domkyrk. svartbok, reg.), Maiattadhum (1828: 
Dipl. snec. IT, reg.), kan fl. Sahnaito ha nppkommit af 'Bahnattom (-ata- 
«Utfm), bvartill kanske Såneata (1644 råneita, 1545 Boneeta, se jordebCokema 
fSr Smal. af sagda &r, resp. n:o 15 och 14, k £gl. kamm. ark.], bynamn i 
Odensvi sni, Tjnsts h:d, Kalmar Iftn, fbretrSder en nsv. motsvarighet. 



„Google 



180 .Kusten: Nord. oid. 

*pwahla-. Motovarande former i got. {pwahl n.) och i fom- 
hogty. {divahal n.) uppvisa bet. 'bad, lavacnim'. Betydelsen 
ho8 nord. pwahla- uttryckes i finekan genom saipua, afven 
det germanskt lånord = ty. se\fe, ev. såpa, och den med fi. 
vahla förenade betydelsen är resultatet af en — möjligen re- 
dan i det längifvande språket skedd — generalisering af den 
förra. I semasiologiskt afseende kan je^ hänvisa till en fuU- 
Btändig parallelism i en bekant germansk ordfamilj. Fvn. 
laupr, n. betecknar (enligt Fritzner') 1) 'lud, sæbelnd, sæbe- 
Eikum' och 2) 'skum i alm., især om havbølgemes', och de 
motsvarande nsv. lödder (äldre löder, löår, se Noreen, Sv. 
etymol(^er s. 43), neng. lather (=■ feng. léador) fUse såväl 
tvållödder som skum i allm., t. ex. om hästar skummiga af 
svett. Det samgermanska ordet är till form och betydelse 
så godt Bom identiskt med gr. ÅoGrQW, Xo^exqAv, hvilket 
betecknar både 'badvatten' och (liks. got. pwaM, fht. dtoahal) 
'badning, bad'. Det är nära besläktadt med gr. Aopäo, lat. 
lavHre 'tvätta', liksom germ. pwahla- hör till verbalroten 
pwah- med samma betydelse. 

6. Fi. sauTO : isl. aaggi 'fuktighet', nsv. d. eagga 'fram- 
flippra' etc. 

Fi. sauvo 'källa' sammanställer jag med isl. saggi m. 
'moistnes, dampnes' (Vigfusson), saggasamr 'fugtig' (E. Jons- 
son), söggr 'madidus' (Bj. Haldorsen), nno. (Aasen, Ross) aogg, 
søgg 'fugtig, lidt vaad 1. blød', nsv. d. (Rietz, a. 555) sögg, 
aygg 'fuktig, våt', a<yga 1) 'småregna', 2) 'framsippra, sakta 
framrinna'. Ordet är samgermanskt, såsom fht. sou (g. sou- 
rce) m., ags. séavB m. 'saft', geséaw 'saftrik' visa, och äger 
en atomgermansk parallell i find. savä~ 'saff. Fi. sauvo 
återger Ijudtroget den urgerm. rt-stamsform, som ligger till 
grund för isl. saggi. I stället för det hoa finska lånord af 
denna formklaas vanliga stamutljudet ~a finner man här ett 
-0. Men äfven detta har paralleler- bland germ. maskulina 



:y Google 



£arst«ii: Nord. ord. 181 

n-4tammar, inlånade i finskan, nämner ThomeeUj Einfiuss s. 
107, fi. mato ^ got. mapa 'mask', fi. mako = fvn. tno^f, ags. 
maga 'mage'. Fi. sauvo synes ha upptagits före Ijudutreck- 
lingen ww>ggw. Den fi. betydelsen 'källa' låter närmast 
jämföra sig med den hoe sv. vb. sagga: 'framsippra'. 

7. Fi. naha, estn. noha (af 'srmza, 'anoza) : st. anor 
{andr, sn5r) 'uässlem'. 

Fi. mtha 'snufva' kan enligt Giuka ljudlagar åtei^ på 
äldre *snüza (jfr beträff. öfvergången af 2 till h exempelvis fi. 
keihås = um. *gaizaz, fvn. geirr 'spjut'). Men detta är en- 
ligt Noreen, Sv. etymologier s. 67 (jfr Aschw. Gr. § 84, 1, 
b och 3, c) den urnord. stamformen för dst. (h<^T.) snSr n. 
'nässlem', hvilket Södervall (ordb.) anför redan från tbmsr. 
och fomgutn. under formen snoor m. (jfr att ordet ännu hos 
Lind, Wbch, 1749, är mask.). Enligt Aasen och Robb före- 
komma i nyno. folkmålet formerna mor n., artorr m. och 
«R«r, snørr f. i b. bet., och från nev. dialekter meddelar Rietz 
(s. 646) formerna snår^ snör. Beroende af om dialekten äg- 
de eller tcke ägde A-omljud, gaf stammen *snuj!ia- (enl. No- 
reen) i de enstafviga formerna snør snör, i do tvåstafviga 
formerna snør- och sn<tr: Att det fi. ordet trots den sema- 
siologiska afvikelsen kan höra hit, framgår af det motav. 
estn. noha {nohw, nohi, nwA«), hvilket enl. Wiedemann-Hurt, 
EhBtn.-d. wbch betecknar såväl 'schnupfen' som 'fliessender 
rotz (der pferde)'; jfr äfven estn. jökswa noha 'fliessender 
schnapfen' *). Detta betydelseförhållande belyses f ö. af t. ex. 
nht. (Grimm, D. wbch) schnuder {schnöder) 'schnupfen, rotz- 
fluss', men äfven 'der rotz selbst, besonders wenn er aus der 



') Bstn. BUbat. nohin (gen. nohina) 'schuanben, BchnQffeln (dnroh die 
OMe]' och Tb. nohiåema 'sohuauben, BohDBtifeii, hörbar »tmen (durch die nue)' 
eto. (med aidoformema nwAin resp. nvhiamut) &ttar jag som afledningar af 
ett nordiskt l&iiord, nftmiaet motavarande it. 00h no. snu«a 'Indiaga luft 
(Bed»n tnus) genom n&san' (jfr meng, sniaen ef *snewan 'nysa'), hvilka enl. 
Noreen a, st. vore 'nftrmaste slftkcingar' tUl ev. atMr. 



„Google 



183 Kareten: Nord. ord. 

nase läuft' (jfr mit. snodd 'hängender nasenschleim'), mit. 
(Lubben, Handwbch) snw^e (hvaraf bt. snnft?a) 'BchleimSusa 
der nase' och 'katarrh, schnupfen' (jfr mit. snuven 'die naae 
reinigen'), nno. snot, nit. snut, ndl. snot, feng. snot = nasen- 
schleim (jfr isl. sngta, no. och bt. snyta 'rensa nSsan') : nihty. 
sntt;! 'catarrhus, Terscbleimung, naeenverBchleimung' (Schade, 
Ältd. vbch). F. 6. kunde d. nuha äfren tänkas ha uppkom- 
mit genom ellips af någon Bammansättning, ss. ost. dial. 
snår-krima, snår-kSlling 'snufva' (Rietz, s. 646). 

8. Fi. raura, raupu : fvn. raurr, røyrr, sv. rör 'rose'. 

Fi. raura 'grus, grof sand, smfiaten, klapper' återfår jag 
på urnord. *rausa-, hvaraf fvn. røyrr (och raur, se Fr.*) m. 
'stenrøB, stendynge', fev. (Schlyter, Söderw.) rør n. 1) 'rör, 
stenrör, stenrose', 2) 'råmärke' (jfr smse. ringrør n. 'ett rör 
af 1 sten i midten och 4 däromkring', stSnrør), nsv. (Rietz, 
s. 553) rör n. 1) 'samling af klappersten', 2) 'bronafolkets 
forngrafvar'. Jämsides med fi. raura går emellertid i samma 
betydelse formen rauru. Denna senare synes mig kunna 
förklaras blott ur en nordisk neutral a-stam, och en eädan 
är i själfva värket belagd såväl 1 fornsvenskan som i nsv. 
dialekter (se ofvan). Häraf företräder fi. rauni enligt min 
tanke en urnord. nom. 1. ack. plur.; det är således ett länord 
af samma typ som fi. joulu = Jul (eg. neutr. pl.) och det än- 
nu äldre fi. jukko == sv. ok (got. juk), om hvilka man jämfBre 
ThomBen, Einfiuse s. 91. För detta antagande finner jag ett 
stöd i fvn. hrøysar f. plur., hvilket användes i samma be- 
tydelse som singularfonnen krøyse 'stenrøs' (se Fr.'), ett språk- 
bruk som i ii&gå om kollektiver icke är ovanligt (jfr t. ex. 
de hos Jansen, Oesammtindez zu Klugrø et wbch, s. 259 
Bammanställda fallen). 

Det fi. lånordet har upptagits efter Ijudutvecklingen ^ 
> Bj men före vz-omljudets tid eller i hvarje händelse före 
utvecklingen au> fiu>ø (öw). 



:y Google 



Karsten: Nord. ord. 183 

9. Fi. helma : fva. hjalmr, sv. hjälm, eg. Iiölje'. 

Fi. helma 'nedra delen af klädningen, sköte, framskört, 
uppskörtad framdel af klädningen för att därmed skyla ngt 
eller att däri bära ngt' återger den obrutna (umord.) grund- 
formen *helma- för fvn. hialmr m. 1) "hjelm' (jfr ktäi&s~ 
hialmr), 3) 'noget som er opstablet i lighed med et taam', 
3) 'indretning til deri at beTore hø el. utsersket kom' (køy- 
hiaimr, h)m-hialmr}, 4) 'krans, krone', nno. (Aasen) J^elm 

1) = hialmr 1, 2) 'hylster, tynd skal el. hinde, især frugt- 
bælg', 3) = hialmr 3, 4) 'en skjærm el. flage af Qele', fsv. 
(Sdw.) hiälmber 1) 'hjälm, hufvudbetäckning mot anfallsvapen', 

2) 'glashjälm, kolf, retort', nav. d. (Rietz, b. 280) f^elm 1) 'om- 
hölje, bolster, hrari hafrekomet sitter', 2) 'fristående sades- 
1. höekjul'. Det finska beläget bevarar så att säga ordets 
grundbetydelse: 'hölje, skydd, betäckning; jfr ags. fht. hSlan, 
nht. hehlen 'hölja', af hvars rot [hel-] vårt ord är en »m- 



XO. Fi. artü : fvn. erta, av. ärta 'uppreta'. 

Fvn. erta (rt) 'erte, tirre, søge at opirre', ertast (vid e-n) 
o: tirre en for derved at komme i strid med ham (jfr erting Tiand- 
ling hvorved man søger at opirre en og derved komme i strid 
med ham'), fsv. ærta (Kock, Sv. Im. X. 3: 11), no. sv. dial, erta, 
ärta id. bär, liksom find, ardåyati 'macht zerfliessen, erschüttert, 
bedrängt, verletzt', hvarmed ordet sammanställts af Persson, 
Wurzelerweiterung s. 36 och Hellquist, Arkiv XIV s. 16, prä- 
geln af ett kausativum, men något vare sig nominalt eller verbalt 
germanskt grundord för detsamma har veterligen icke uppvisats. 
Verbet kan, i likhet med beta (: höt, f.), hæpta (: håpt, n.) o. a. 
verb af samma III. svaga konjugation, vara bildadt på ett 
nomen, för hvilket fall j^ hänvisar till fi. artti (g. artin) 
'tvist, träta, gräl, krakel'. I betraktande af såväl form som 
betydelse kan detta misstänkas i egenskap af lånord äter- 

un* Ii» xoMiM moLO« xxa, ht riuo xmi. 13 



„Google 



184 EftTBten: Nord. ord. 

Bpegia det förlorade (?) germ, grundordet (*arti-) till vb. erta 
{*arpjan). 

11. Fi. markka : av. -mark (i ortoanm). 

Frn. mprk betyder enligt Fr.* i) 'skov (markirnar = åe 
skovstrækninger som dannede grensen mellem Sverige og det 
sydlige Norge)', en betydelse som ordet ursprungligen äfven 
Sgt i smss. Vinffttl-mgrk, pela-mprk, Seiå-wprk samt som 
gårdnamn; det användes 2) i bet. af ubyg^ ('ligs. "marken''^ 
skogen, paa flere steder af Norge endnu bruges i mods. til 
bygden og den dyrkede jord', jfr øy&i-mprk) och 3) = Finn- 
mprk. I fomsv. motsvarar mark 'mark, skog, utmark' (Schly- 
ter). Nämda former ha utgått ur en fem. konsonantatam, 
hvilken — att döma af den vestnordiska formens u-omljud 
— i aing. böjts som S-stam med en umord. nom. ack. *marku 
af en ieur. ack. sg. på -m, germ. -u{m). I denna umord. gestalt 
ville jag återfinna ordet i några finländska ortnamn med finsk- 
svenska dubbelformer. Sådana äro Noormarkku = sv. Norrmark 
(socken), Rmarkku = sv. Påmark (by med gårdn. Markkula '), 
hvari -la är finskt suffix), Kaasmarkku = sv. Karlsmark (by), 
alla i norra Satakunda, samt öfvermarkku 1. Tlimarkku (G. 
yK = öfver) — sv. öfvermark, socken i södra Österb.; det med 
namnformen (ö/ver-) Tli-markku alternerande fi. Yli-markkt 
har utgått från den nsv. formen af namnet. 

Nord. mark är särskildt som senare kompositionsled ur- 
åldrigt i skandinaviska ortnamn. Jag erinrar här blott om 
landnamnet Danmark, hvilket omnämnes hos klassiska skrift- 
ställare redan strax efter år 500 (jfr Noreen, Spridda stu- 
dier n s. 144), samt om de ofvan anförda norska landskaps- 
namnen. 



') Detta ionehUler B«iuiolikt sv. mark, men kunde Uvea tå&ku bO- 
dodt p& peraonnamnet Markuå ; j& fi. Hattmda ai Saitmnt), Mxuniäa »f 
Maunu — MagHug, finl. Heikku (jfr sv. gåidn. Heittim i Öb.) af ty. Hmi»- 
rieua, Seinericw, 



:y Google 



Karsten: Nord. ord. 185 

12. Pi. kupfcku : fvn. kuerkr (pl.), nav. d. kvärk 'stnipe', 
8v. Kvarken. 

Fi. kurkku 1) 'etnipe, svalg, hals, gap', 2) 'smalare de- 
len af ngt' : meren k. = Kvarken (d. ä. smalaste delen af 
Bottniska viken), niititn k. 'smalt ställe ä en äng', potelin k. 
'buteljhals' är liksom estn. kurk (gen. kurgu) 'kehle, gui^l, 
rächen, Schlund', 2) 'buehtj biegung' {mere-hark 'meereebucht, 
meerenge', wee-k. 'wasserschlund') ett nordiskt lånord. Ori- 
ginalet söker }a% i en urnordisk form af fvn. kuerk f. (nom. 
pl. kuerkr o. -ar) 1) 'den af hagen og halsen dannede vin- 
kel', 2) (i plur.) 'strube', hvilket liksom fvn. mprkr (se för^. 
art.) är en konsonantstam med öfvei^äng till s>flexion i sing., 
å&r nom. ack. i urnordisk tid således Ijdt ktcerku (af en urg. 
ack. pä -um, -un). Det motsvarande fsv. ordet är uppvisadt blott 
i plur.: kwtsrkar 'strupe, svalg', men i osv. folkmål förekom- 
mer (enligt Bietz, s. 375) ett kvärk □. 'hals, strupe' (jfr 
kvarka f. 'halssjukdom'), liksom man äfven i Norge (enl. 
Aasen o. Koss) använder ett motsvarande kverk m. 1) 'strupe, 
hals', 2) 'vinkel på bagsiden af en øxe mellem hammeren 
og bladef, 3) 'brat smalning eller indknibning som af en eng 
mellem to agre' (jfr det synonyma fi. kurkht 2). Utomnor- 
diskt motsvarar det 1 gg uppvisade fht. quSrcha f. 'gui^la, 
gurgel' (med diminutivet quSrchela id.), äfven det förmod- 
ligen d-stam. 

Att ett umord. *ku>erku i finskan återgifvits med kurkku 
har sin förklaring i w-ljudets umordiska valör af halfvokal, 
hvilken i finskan Öfvergått till motsvarande vokal. Detsam- 
ma är f. ö. fallet i de bekanta fi. lånorden kidskata = sv. 
hviska, huilata = sv. hvUa, kuisti == sv. (farstugu-)it;ts^, kt^ja 
=3 fvn. kul, nsv. d. (Rietz, s. 371) kvi, kvia, kvea 'föfålla, fä- 
täg', äfvensom i fi. suivahuttaa 'svänga', i fall detta — som 
mig synes troligt — är bildadt pä ett nordiskt verb mot- 
svarande fvn. suifa 'svinge, slynge, dreie'. Enda skillnaden 
är att medan i:et i de nu nämda fatlen kvarstår som kon- 



:y Google 



186 Karaten: Nord. ord. 

sonantiskt element i finska diftongen ui, mäste e-Tokalen i 
*ktfferkku försvinna i finskan, emedan detta språk icke kän- 
ner nägon ue-diftong i sådan ställning. 

I förbindelse med gen. meren- (= hafa>) användes fi. 
kurkku, såsom nämndt, att återge det bt. Kvarken. Dä detta 
natnmamn i de österbottniska folkmålen ännu i vår tid har 
formen Kvarnen (bestämd form af kvårk), synes det mig san- 
nolikt, att fi. kurkku i denna användning inlånats som ort- 
namn. Från estniskan uppgifver visserligen Wiedemann-Hurt 
(Wbch) ett appellativt mere-kurk, men i Finland torde ordet 
bbtt förekomma i ofvan anförd bemärkelse. Sammanställdt 
med det "nyss behandlade ortnamnet -marJiåu {-mark), erbju- 
der ordet en viktig kronologisk hållpunkt vid bestämmandet 
af den svenska befolkningens ålder i Österbotten. 

13—16. Fi. koiso : sv. kvesa 'blemma m. m.', fi. solkla : fvn. 

sueigr 'böjlig', fi. sulkla : fvn. suigi 'tann, mjuk käpp', 

fi. Soinl : nord. Smaina- (o. a. umordiska namnlän). 

Den ofvan antagna identiteten af fi. kurkku och nord. 
*kwerku motftäges icke däraf, att umord. ljudförbindelsen kon- 
sonant + w framför a + konsonant haft en något afvikande 
behandling. Hit höra fall sådana som Svartsmark : fi. Suorsa- 
meri 1. Sttos-meri (by i Hvittisbofjärd, Satak.), Svarttila : fi. 
Svßrttüa (1557 Swdrtt/a), by i Laihela (södra Osterb.), -Hfjosso 
: Suossa (gårdn. ibid.). Äfven här har w:et vokaliserats, men 
därjämte har det följande a-ljudet, som var mottagligt för 
det förras labialiserande invärkan, utvecklat sig till å (i skrift 
0). Framför konsonantförbindelse har detta uo — sä framt 
association icke hindrade (jfr de nämda fi. ortnamnen, som 
stodo under sina svenska sidofonners inflytande) — monof- 
tongerats till o (å). Så har skett i fi. sorvata = ev. svarfva 
()fr det i nyare tid inlånade fi. varvata), fi. holvi = sv. hvalf '). 

■) Ätt med Saxen, St. landsm. XI. 8, b. 54 n. 4 enbart p& gnmd af 
deaw fl. linord förutatttta nordiska sidofonner med O (d. ft. Æ) : •sorv«, •Aole 



:y Google 



EaiBten: Nord, ord, 187 

Bland andra exempel pä samma behandling af den fi. uo- 
diftongen må här nämnas fi. suorsa, vanligare sorsa 'and', 
fi. tuorstaif vanligare torstai 'torsdag'. 

Bortfallet af w (u) inträder vidare — hvilket hittills icke 
torde påpekats — i finska lånord, hvilkas nordiska mönster 
innehålla ljudförbindelsen -wai-, och detta sker i full öfrer- 
ensatämmelse med behandlingen af triftongen -mi- (-uåi-) i 
rent finska ord; jfr fi. stto 'kärr' : soinen 'kärrig', luon 'ska- 
par' : loin 'skapade'. Som sådana lånord uppfattar jag föl- 
jande: 

Fi. koiso 1) 'mal', 2) "kvesa, fulslag', 3) 'malört', 4) 'kves- 
ved, trollbär (solanum dulcamara)' påkallar jämförelse med 
fvn. (Fr.') kueisa f. 'byld, ondartet med værk forbunden hæ- 
velse' (jfr eilr-kueiaa = Htr-maäkr 'ondartet byld som man 
tænkte sig foraarsaget af orm i fingeren'), fsv. (Schlyter, Sdw.) 
kvjésa f. 1) 'blemma, varblåsa?', 2) "böld, bulnad, fulslag' 
med smss. kwBso-weerker 'värk af bölder, af böld värkande 
ställe?', kwSso-(kioS3a-)yrt = kteSs-yrt (fda. kwesyrf) Tcvesört, 
sobnum dulcamara'. Ordet kvarlefver i nynordiska folkmål: 
jfr nno. (Aasen) kveis f. 1) 'traadorm, snyltedyr i fiskenes 
indvolde', 2) 'sygelighed efter en mus', kveisa f. 1) 'en blegne 
med svulst, en liden byld', 3) 'kopper, børnekopper' (jfr kvei- 
sast 'slaae ud i blegner, afsætte materie, om hævelse i et 
lem'); nsv. d. (Rietz, s. 370) kvesa, kveisa f. 'liten blemma, 
utslag, blåsa, fulslag' (frän östergötl., Halland, Småland, 
Vesterbotten), kveiso f. 'fulslag' (Österbotten), kvåis f. 'koppor' 
(Ångermani.) o. s. v. Hit höra äfven nsv. d. (Rietz, a. st) 
kvesa f. 'litet sår genom uddhvasst vapen 1. knif (jfr vb. 
kväsa 'gifva skrubbsår, blånad, genom ^g, stöt'). A kon- 
tinentalgermansk botten känner jag ordet blott i mit. (Schiller- 



STiiM mig n&got v&g«dt. Ä Setsveiuk sprUbottea, dår da nordisk» grand- 
orden m&st« aClute, £r tjndüfrarit&ngen wa > å (t. ex. i kdlp ^ kealp] npp- 
Tu*d blott i vissa estlandsk» dialekter (sa Hnltman, FinlKndska bidrsg tiU 
■rensk spr&k- ooh foIkliMorskning sa. 278, 286). 



:y Google 



188 Karston: Nord. ord. 

Lubben) gvese f. (•Awais5-) 'eine mit bint unterlaufene quet- 
schung der haut, blutbläecfaen'. Nära bealäktadt &r far. (Sdw.) 
gvisla f., nsT. kvissla 'blemma', bildadt med afljud och /-auf- 
fii; jfr nno. och nsv. d, hnsa f. 'varblemma'. 

Hvad själfva formen vidkommer företräder fi. koiso an- 
tingen urnord. *kteaisön-, hyaraf fvn. Æuetsa, fsv. hossa, eUer 
också um. *ktcaisö, eom synes ligga till grund för fsT. fda. 
kwes-yri, nno. kveis, nsv. kvåis. I betydeleen 'mal' p&minner 
det finska ordet om fvn. eitr-kueisa = eitr-maifkr och nno. 
kveis 1); i bet. 2) är detsamma identiskt med fvn. kuetsOf 
fvn. kwBsa *), medan det i betydelsenyansema 3) och 4) fram- 
gått ur en nordisk sammansättning = fsv. kwSso~ (kwSs-)yrt 
'kveaört' »). 

Fi. soikia (soikea) 'läng och smal, aflång, rund' (med 
afledningama soikero 'lättrfirlig, slingrande', soikottaa 'vara 
lång och smal, röras dinglande, gängligt') förbinder jag med 
fvn. »ueigr 'beielig, føielig' {torsueigr 'vanskelig at trøie'), aueigr 
m. 'a switch, bow' (almsueigr 'almgren'), nav. d. (Rietz) sveg 
'som låter böja Big(?)', sveg-ryggad 'svankryggig'. De nord. 
formerna skulle i så fall återgå på en ^a-stam ^swaigja-^ 
hvaraf regelbundet fi. soikia\ på yo-deklination faäntyder i 
Bjälfva värket betydelsen hos fvn. sueigr 'böjlig', ett verbal- 
adj. betecknande möjlighet, af samma art som fvn. métr, sétr, 
gengr o. a. Denna sammanställniDg vinner enligt min me- 
ning ökad sannolikhet vid jämförelse med fi. suikia (-ca) 'läng 
och smal, smidig, böjlig' (suikia vitsa 'långt böjligt spö'), 
hvilket både till form och betydelse visar sig vara beeläktadt 

■} I betydelMrna 'mal' och 'kvesa, Mslae' bar fi. koiso Mmraan&llit 
med fi. koi. Bom t&I &r äkta finskt (ifall icke förkortning af koiso eßer fl. 
koi 'gryning?). 

') B. Baxdna St. landsm. XI. 8, b. 149 föreslagna härledning af bt. 
kveaa ur fi. koiso kan ioka vara riktig. Den gSrea under föratitttning af 
en äfVen f. ö. obevisad IjndntTaokling af fi. ot till bt. ve (fildre vi); jfr 
sedan. Äfven om en a&dan förekommit, är den ioke tillämplig pft fkllet 
koiso ■■ kveta (— f™. kueisa). 



:y Google 



Karsten: Nord. ord. 189 

med soikia. Äfren det förra har nämligen anknytningspunk- 
ter i skandinaviska spH&; man jämföre fvn. suig n. 'beining, 
krumning' och särakildt fm. suigi m. 'tynd og myg kjæp', 
hvilket kan företräda en stamform *suigjan-, hvaraf fi. 
suikia (jfr f. ö. fsv, swigha etr. Iwja sig, gifva efter', nsv. d. 
sv^a id.). ' 

Fi. pereonnamnet Soini^ kändt redan från Ealevala- 
sångema, där det är tiUdeladt jätten Ealevae son, kan ana-f 
logt med de fi. bildningar, som anfördes ofvan, reflektera ur- 
nord. "Swaina-, hvaraf fvn. Sueinn, sv. Svenn, eg. ett appel- 
lativ = gosse, yngling m. m. Som etöd för denna kombina- 
tion hänvisar jag till fi. bynamnet Soinila (i närheten af 
Björneborg, som ligger i en gammal svensk kulturbygd) med 
en till vår tid bevarad svensk sideform Svensby. Från per- 
sonnamn Sfvergick Soini närmast till gärdnamn och före- 
kommer som sådant flerstädes i Finland, bl. a. i Lillkyro 
(s. Österb.), där det motsvarar de svenska grannsocknarnas 
Svens, Sveins (i Vörå, Malaks, Närpea). I Tyrvis socken 
(Satakunda) förekommer ett fi. gårdnamn Svenni 1. Wånni, 
hvilket är en förfinskning af namnets nysvenska form '). 
Öfvergången af den utljudande a-vokalen i *Steaina till t i 
den fi. formen äger motsvarigheter hos fi. Kauppi, vanligt 
gårdnamn som innehåller en förhistorisk form af fsv. person- 
namnet Køpe, fda. Sjøbe (hvarom Lundgren, Sv. landsm. X. 



■) Enli^ Skxén, Sv. Idaro. XL 8, u. BS, 221 Bkull« tvSrtom »y. for- 
mati Svetu(by) vara en titvecUiiig or den fi. Soinifla), men en IjndOfver- 
gåiig fi. ot > IT. vi, ve — förntsättningen für saicda dadaktion — eyues alls 
icke ba förekommit. Det enda stödet f9r denna hjpotaa vore, om jag fr&n- 
' ser försvarande Ml oeh det icke hithörande koiao : kveta, hvarom ofran, 
motsvarigheten Koivu(lahti) : Kve/tjakf), orts. i Öaterb. Hen hfcrp4 kan 
intet byggas, ty den fi. namnförmen Sx tydligen en ombildning af Kuiva- 
lakai (d. ä. Torrvik]; detta framg&r b&de af de tLlsta ekriftformema (1649 
o. B. v. Quiffuelax) och af ortens natnrförhällaadon. — [Korr.-not: Hin of- 
van framställda oppfattning af formväxlingen Soinila : Svemby och hoiso : 
icve»a delas numera af Saxen; jfr hans i april 1905 ntg. "Spr&kliga bidrag 
tUl den Hvenika bosüttningens bist, i Fini. I" s. 188]. 



:y Google 



190 EarBten: Nord. ord. 

6, 8. 163), samt hos fi. Kausti, ett i finska g&rdnamn (es. 
Kaustinen^ Kaustüa i österb.) ingående gammalt personnamn, 
motsvarande nsv. Qösta, dial. Oöust (gårdnamn i s. Österb.) 
af äldre (umord..) Gaustav- (*Oaut'Stav-\ hvarom närmare i 
min fören. uppsats "Några bidrag till Österbottens uppodling»- 
historia", s. 9 '). 

De nu Dämda umordiska pereonnamnen i finskaa äro 
icke de enda man känner, om också denna sida af det ska»- 
dinaviska (d. ä. svenska) inflytandet på finska språket ännu 
icke bUfrit närmare (systematiskt) undersökt. I min än- 
nämda uppsats (i Joukah.) har jag &än Kyroälfdalens finska 
kommuner, belägna — arkeologiskt sedt — i en af landets 
älsta svenska kulturbygder, anfört flera andra sv. (bya- och) 
gårdnamn af ungefår samma ålder. Sådana äro t. ex. Audas 
^rdn. i Yörå) = isl. Auäi^ fda. Øthi, Pemu, Fémula=Mm. 
*Bernu (Björn), Kattela, Katiila = fsv. Kettil (jfr gårdn. 
Kitiel i Pedersöre), * Anika i Aniksor kanske •^ fht. AnihhOj 
fsv. Åke nsv. Åke^ i hvilket fall Åniksor = Jjc-ö (i Kronoby, 
österb.); jfr härmed fi. släktnamnet Sannikainen hvilket jag 
tror vara bildadt på urnord. *Hannäca = fht. Sannihho, fsv. 
Bake, UST. Sake. Hit h5r äfven fi. till- (sedermera gård-) 
namnet JFlaaminki (— um. *FlHmingi) i Lillkyro, hvilket 
motsvarar det nsv. Fleming (gårdn. i grannsocknen Musta- 
ssari) och urspr. betyder flamländare'; i jordeböcker från 
midten af 1500-talet anträffas i Kyro sockens hemmansläng- 
der namnen Fläming och Fleming, använda f5r samma gård. 
(Hrdnamnet Haikula (Lochteå, n. österb.) innehåller saimo- 
likt en äldre form af det enligt min mening eg. lågtyska 
perarøinamnet Heike (se s. 184 n.), anfordt hos Lundgren, Sv. 
Idsm. X. 6, s. 98. 

') Fi. Kmutinen &r i och fSi sig tvetydigt. ÅtmiustonB i ett &U, 
d&r det fBrekommei; j&uuides med formen KaMltari, fttergifvar dstsamm» 
nra. *6aMtt{adhar) •* KautCby i österb. (se min «ef. upputa s. 17). 



:y Google 



Karsten: Nord. ord. 191 

17. Fi. harja : fvn. hprgr, fsv. hargher 'atenröee m. m.' 

Fvn. hprffr m. betecknar enl^ Fritzner' i första rum- 
met 'en hob af Bammenlt^ stene, uden hensyn til dens øie- 
med eller anvendelse'; haugar (h^ar) och hgrgar förbindas 
på samma sätt som haugar och hrøysar, jfr äfven griM-hø-gr 
= griét-hmigr 'stenrose'. Med denna betydelse sammanhänger 
den af Aasen och Ross från nyno. folkmål uppvisade an- 
vändningen af horg (fem.) i bet. 'bjergknold (som gjeme har 
steile sider og flad top)' och som namn på Qällar (i Voss o. 
Nordhordland, jfr Fritzner^). Därjämte nyttjas det nyno. 
ordet i plur. ("hørjer'^ för att beteckna 'nøgen fjeldflade med 
mange fladtrykte steile heie' (Ross). Ordets grundbetydelse 
af 'stenrose, stenkummel' framträder äfven hos det motsva- 
rande fsv. hargher (horgher) m. (se Sdw.), och från nysv. 
dialekter anför Rietz (s. 244) de hithörande harg{-^') m. 1) 'plata 
uppfylld af naturlige» hopad sten', 2) 'stenhög, upplagd som 
sjömärke' (Qotl.), horge {korjé) m. 'tät bevuxen skogs- 
dunge af ung skog', harge^ itlharge n. 'olaudig mark med 
sten, snår o. dyl.', stenharge m. 'plate uppfylld af stenar'. 

På en sftrutveckling af sagda grundbetydelse beror den 
i de nordiska fomspråken så vanliga användningen af ordet 
för att ange 'hednisk helgedom' ('af stenar uppfördt offeraltare', 
Söderw.), en betydelse som ordet därjämte ägt i ortnamn (i 
fomsv. bl. a. i smss. med Othim~ och Thors-, se Sdw.). Från 
västgermanska språk är ordet bekant blott i denna sekundära 
bemärkelse: jfr (enl. Schade, Altd. wbch) fht. harug, haruc, 
htaruch m. 'lucus, nemus, fanum', ags. hearg, hearch, herg, 
herig m. id.; in haraho conjurare (Lex ribuaria) o: an heiliger 
Stätte schwören. 

Till sin stambildning är det samgermanska ordet afledt 
med ett ^-(-A-)sTiffix af det grnndord som bevaras i nsv. d. 
(Rietz, s. 244) har n. 'stengrund, klippgrund af uppstående 
stenar', stenhår m. id., håru m. 'klippgrund, liten holme'; på 



:y Google 



192 Karaten; Nord. ord. 

längre h&ll äger släktskap rum med fvn. sker, st. skär(^skarij 
jfr fi. kan). Närmare angifvet hänyisar fvn. hgrgr på äldre 
*hartiff-, och härpå återgår äfven fsv. Hargher, som närmast 
är resultatet af en utjämning mellan nom. *harugher och 
dat. *horffke (= karge), hvarom jfr Noreen, Aschw. Gr. § 68, 3. 
De nordiska formerna äro således till sin Bu£(ixbildning iden- 
tiska med fht. harttg. Hvad flexionen vidkommer, ha de i 
likhet med den fht.' formen utseendet af a-etÄmmar. Men 
de kunna äfven ha haft u-stamsböjning, och att så rärkligen 
varit fallet bevisar fi. haiyu 'mindre ås, böjd, kulle, brink, 
backe', hvilket jag uppfattar som nordiskt lånord. Betydelse- 
likheten är slående; man torde uppmärksamma de fvn. och 
fsv. formemas ursprungliga användning att beteckna 'sten- 
kummel', de nyno. beläggens innebörd af 'bjergknold' och 
'bjergflade', särskildt äfven bruket af no. Horg och pl. Hørjer 
som Ijällnamn, enär fi. katyu har en motsvarande användning 
i Rinkaharju '), benämning pä en (7 km.) läng, åt sidorna 
brantsluttande rullstensås i närheten af Nyslott, o. a. smss. 

Urnord. *harugu-, som till sin suffixformation påminner 
om fvn. kiortr, fsv. kiorter 'hjort' af *herutu- (jfr ags. Jieorot), 
gaf i finskan Ijudlagsenligt närmast *}iaruju, liksom fsv. 



') Äsnamcet i fråga Bjnea vara en s. k. tavtolofj^isk s&mmansfittning. 
FrKmre kompositionslsden, aom icke kan tillßredsstSllande fürklatas ur fin- 
skan, inneh&Uer euligt min mening nav. d. hunge m. 'skogsdange', bealU- 
tadt med nyno. bung, himge m. 'bnckla p& pUt', 1)unga i. 'liten hög, klick', 
niel. hunga f. 'bala, avnlat', fht. bungo m. mht. bvtige m. 'kuöl, rotknöl', p& 
längre hftll med fsv. bunke 'høg, hop', nav. d. bunke id. men fifven — skogs- 
backe (jfr skogibwnke); se om denn» ordgrapp Tamm, Et. ordb. u. btinge. 
Ordet punka upptogs i finskan (dialektiskt) möjligen redan som appeUativ; 
därp& tyder kanske adj. pungakka 'vresig, tvSr, trumpen' (Olonetz), pä, grund 
hvaraf A. V. Forsman, Snomen moseo 1902, s. 22 uppkonstraerat ett fi. 
punka ^ backe, liten &a, men utan att uttala sig om ordets etymon. Ordet 
bitnge (punka) iagit antagligen äfven i eockennamnet Punka-lailio i sydv. 
Finland (i en finsk trakt, dSr ett flertal gamla ht. ortnamn antrSfiats). Hit 
bäx möjligen ocksi Puugböle (bynamn i BjSmo, nära Åbo), hvari p:et kan 
bero antingen pä folketymologisk ombildning eller pft finskt inflytande; jfr 
Bungamåla, Bungemåla, byar i Sverge, Bunge, sockennamn pi Clotland, 
Bungatäa (udde pi Gotl,), Bungeör (holme vid Gotl.). 



:y Google 



Karsten: Nord. ord. 195 

Mmagh (^hunaga-) motsvaras af fi. hunqja (Thomsen, Einfluss 
a. 136) och got wainags {*wainaffa-) af fi. vainasa 'afliden' 
(E. N. Setälä). Men denna trestafviga ordform kunde knap- 
past undg& att i uttalet sammandragae till harju, liksom t. ex. 
umord. *hatuka-, *haiouka- 'hök' i fi. återges med haukka 
(sålian med havul^). Eller ockeå kan 6. harju tänkas ut- 
gånget ur en umord. form *harigu- (hvaraf närmast fi. *hariju) 
med suffixafljud, motsvarande det i fvn. auifegr : auäogr 'lyck- 
lig' (fi. auluas <: *ati(fuga2), ggfegr : ggfugr 'ädel', naupegr : 
-ogr 'nödsakad', gfegr : Qfogr 'afvig', kunnegr : kunnugr 'be- 
kant', fsv. honigh : hunugh, -ogh, saligher : -ogher m. m.; jfr 
särskildt fi. (dial.) kavtkka 'hök' {=kavukkä), som fSmtsät- 
ter ura. "hamka = mit. havek, mht. liable, hfbeck 'habicht'. 
Den «mord. nominativformen {*haruguü 1. *harigus) eynes 
ligga till grund för fi. verbalafiedningen liarjustua 'forma sig 
till en höjd'; jfr kaunistua 'förskönas' af kaunis (= got. skauns), 
huQJistua 'lindras, lättas, falla i pris' ; fi. huojis 'lätt' (= ura. 
*högizj fvn. hégr, jfr Karsten, Finnisch-ugr. forschungen II 
8. 193). 

Ett gammalt «-stamsparadigm förklarar äfven den af 
"Wadstein, Sv. landsm. XIII. 5, s. 10 omnämda ortnamns- 
formen pors-erghe (i Sv. Riksarkivets perg.-bref n:o 1688) af 
pors-hargJier . Denna omljudda form af ordet betecknas ännu 
hos Noreen, Aschw. Gr. § 389, anm. 1 som oklar. [Jfr ännu 
Thørsmiæ, Thorsherghy 1318, thorsarghi 1322, Dipl. suec. III]. 

Finskan äger ett subst. Jtarja med bet. 1) 'borste (t. ex. 
klädes-) och 2) 'ås, kam' i ett antal smss. såsom maan-harja 
'landtrygg', vuoren-h. 'bergkam' o. s. v.; jfr det motsvarande 
estn. häri g. härja 1) 'bürste, hechtel, kamm', 3) 'first, dach- 
kamm' : mae-h. 'berggipfel', ma-h. 'landrück'. Oaktadt fi. 
härja i bet. 2) således äger en beröringspunkt med harju äro 
de bägge orden dock etymologiskt obesläktade. Hosfi. Aari/a, 
estn. Aar* är bet. 1) den ursprungliga. De äro enligt Thom- 
sen, BerÖringer mellem de finske og de baltiske sprog, pas- 



:y Google 



194 Earston: Kord. ord. 

sim, län af lit. szerys, lett sart pl. 'börste, manke', hrilka 
äro io-atammar och således icke egnade att förklara fi. hatyu, 

18—19. Fi. palto 'rentåg' : fvn. rdO, nno. md 'följe m. m.'; 
fi. ralto 'isvrik' : nno. rei{d)a8t 'brytas, remna, om is'. 
Fi. ratio (g. ratdon) 1) 'l&ng sträcka af renar, rentåg'; 
2) 'långt spår', 3) 'kolumn' synes ha framgått nr nordiskt 
*raidö, grundform för fsv. (Sdw.) rSdk f. 'ridt, ridande', fvn. (Fr.*) 
rei& f. 1) 'riden, ridning', 2) 'vogn, kjerredskab', nno. (Aasen) 
reid f. l)=fTn. rod", 2} 'følge, selskab' (jfr brudreid 'brud- 
følge', jolereid 'følge af vætter som ride omkring i jalenæt- 
teme*, oshereid 'et omstreifende feige af vætter'), 3) 'en rad 
el. række*. Betydelserna 2) och 3) i nyno. göra sambandet 
mellan det finska och de nord. orden omisskänligt Jämsides 
med fi. raito gå i ungefär enahanda betydelser fi. ordformerna 
raitio (bet. äfven 'främsta renen i rentåget'), raide (g. rai- 
teen) och raiii (g. raidin), hvilka torde böra närmast sam- 
manställas med fvn. ret$e m. {*rai&jan-) och reitfe n. (Vai^a-) 
'ridehest, lastdyr, slæde og deal.' Fi. verbet raidon 'leder 
ett rentåg, ledsagar, följer en rad el. linie' är en afledning 
af fi. subst, raito (ofvan). — Af nordiskt ursprung torde äfven 
det härmed formelt identiska 

Fi. raito (dial, railo, rairo) 'isvråk, remna i isen' vara. 
Det kan svårligen afsöndras från nno. (Boss) reiast 'om is : 
brydes ved bølgegang', hvilket hör samman med fvn. (Fr.*) 
reife (dd) 'hæve, løfte' (-- rei^a upp), nno. (Aasen) reida 
6) 'drive af for vinden, lyfte ngt i veiret, om baad 1. fartøi', 
nsv. d. (Kietz, s. 528) rea 'uppskjuta, framskjuta med en kort 
häfstång'. Ett till grund liggande nord. subst, af stamformen 
*raiäö (= fi. raito, rairo) saknas väl blott tillfälligtvis. 

20. Fi. pu^a 'norrsken', Ru^a 'Lappland' ; nord. 'ruHJa- 
'rodnad (pä himlen)'. 

Fi. rutja 'norrsken', med pleonastisk efterlod i smss. 
ruijan-, rurjan- (dial, genetivformer af ru^ja) tuH, palo = 



:y Google 



Carsten: Nord. ord. 19B 

norrekenseld, -brand, sammanställer jag med fvn. ryS n. och 
ryifr m. 'roet', former hvilka hvardera förutsätta en nord. 
gnindfonn *ru&ja- (fi. rutja : fvn. ry^ n. = 6. laUia 'golf : 
fvn. fiel n., *ßa^a~ id.). Dennas ursprungliga innebörd är 'rod- 
nad'. Betydelseförhällandet mellan det fi. ordet och dess nord. 
original belyses af de härmed rotbesläktade fsv. (Sdw.) rudhme 
=■ 1) 'rodnad', 2) 'rost' och nsv. d. (Rietz, s. 526) rokka (af 
*rod-ka) = 1) 'rodnad p& himlen', 2) 'rost pä säd'; jfr dess- 
utom nsv. d. (Vendell, Pedersöre-Purmo målete ordb.) röde 
(rö) m. 'moi^on- el. aftonrodoad'. Ur sammansättningar så- 
dana som de nyss nämda finska abstraherades sedan — på 
grund af missuppfattning, som kanske föranledts af associa- 
tion med sv. komposita af typen norrsken, dial, nördskin, 
-Sm (Vendell, nyl. allmogemålet), fvn. (Fr.*) nor^r-liös, nno. 
(Aasen) nord-lyse^ nsv. d. (Rietz, e. 471) nord-lysur 'norr- 
sken' — ett fi. rti^a i betydelse af 'norrskenets land, nor- 
den'. Detta och dess dial, sidoformer Budja, Rurja, Ruija 
äro nämligen vanliga fi. benämningar på nordliga Norge, 
Finnmarken, Lappland. De förekomma äfven i sammauss. 
SS. Rtåjan rufja 'norrsken' (en tavtolc^i), Euijan meri 'norra 
Ishafvet' m. fl. — Etymologiskt nära besläktade med fi. rutja, 
nord. *ru&3a- äro 

21—22. Fi. ruta 'laxöring', fi. pautu 1) 'forell', 2) 'röding 
(salmo alpinas)'. 

Det förra identifierar jag med nsv. mda 'Cyprinus ca- 
rassius' (msv. Sdw. rttdha, fsv. *rupa), hvaraf det företräder 
ack. sing., som jämte nominativen är en utgångspunkt för 
de i finskan upptagna germ. substantiven. Den fi. formen 
intygar, att det sv. ordet ursprungligen haft kort rotvokal. 
Fi. rautu åter motsvarar till formen ack. sing. af fvn. rauäa 
f. 'röd färg' och bar lånats från en svensk dialekt, där ordet 
användts som fisknamn. Ett sådant kan utan tvekan förut- 
sättas med stöd af svenska fisknamnet röding (=fi. rautu), 



:y Google 



196 KsTBten: Nord. ord. 

en t»c;r-afledning af kanske just detta grundord; jfr vidare sam- 
maneatta fisknamn sådana som nsr. röd-ßno 'mört' (Rielz, s. 
526), nno. raud-fisk, raitd-fjøder 'ur, Sebaates norvegicus'. 
Namnen i fråga syfta på de eå betecknade fiskarternas messings- 
röda färg (jfr Hellqnist, Etymol. bemerkungen s. IX ÉF.). 



23—24. Fi. Fttto : fav. rv,pa 'nyodling', fi. rutja : nno. ryde, 
nav. ry{d) 'ris, kvistar m. m.' 

Fi. ruto (g. ntdon) 'busksnår, småekog, ungskog' uppfat- 
tar jag som lått af fsv. rupa f. 'till odling upprodt jord- 
stycke' (Sdw.) i dess umord. form *rupön (jfr. fi. aalto 'våg' 
; fsv. alda f., lato 'lada' : ftv. lapa o. s. v.). I fråga om be- 
tydelseafvikelsen i finskan jämföre man det med fev. rupa 
närsläktade nno. (Aasen) r^de n. 'et krat, en tæt hob af bu^- 
væxter eller smaatræer' samt nsv. d. (Rietz, b. 541) ry n. 
1) 'kal backe utan skog eller större buskar' (så när som på 
genus identiskt med det å samma st. anf. ryd m. o. f. 'upp- 
rödjadt fillt, svedjeland som med tiden blifvit Ijungbevuxet')^ 
men 2) äfven angifvande 'ris, kvistar, såsom af Ijimg och dyl-, 
hvilka afrifvas med Öfversta jordlagret vid flåhackning'; jfr 
det sannolikt häraf lånade fi. rutja (um. *ru^ja-) 1) 'hög af 
ris, stenar, hö och dyl.', 2) 'vrak, odugligt ting'. 

Fi. ruija-ta (inf.) 'tråda, trampa ned, krossa' kan vara 
bildadt på nämda fi. subst, ruija, liksom fi. ru^'o-a 'krama, 
krossa, rifva' och estn. rudjti-ma 'zerdrücken, zerquetschen' 
närmast erinra om fsv. rypta f. {^rupjön) — fsv. rupa (ofvan), 
eller också är det ett direkt lån af fsv. vb. rypia prat rudäe 
(um. inf. *ru^jan-) 1) 'rödja jord för odling el. för anlägg- 
ning af väg', 2) 'bortrödja' (Sdw.), hvartill det i sä fall be- 
varar en äldre betydelsenyans. Germ. roten reu^-, ruif- (jfr 
mht. riuten, nht. reuten "durch entfemung von baum- u. 
Strauchwerk urbar machen") torde nämligen vara aflägset be- 
släktad med find, ru- 'zerschmettern, zerbredien', lat. rua 



:y Google 



Karsten : ITord. ord. 197 

'reisse aoP, ru-trum 'spaten, hacke' '), lit. räu-ti 'ausreis- 
Ben' etc. 

25. Fi. aoFto, anrtua = sv. örtug. 
Fi. atirto (g. aurron) och aurttta 'örtag' äro gifvetris nor- 
diska lånord. NsT. örtug, fer. ariogh, ørlugh {-togh), fvn. ør- 
tog åtei^å på en nord. grundform *andtigS, f. (af ännu äldre 
*arut-tvgs, se Liden hos Larsson, Södermannalageos språk I, 
s. 49, Antiqy. tidskr. f. St. XII. 2). Då nord. *arut'ugö en- 
ligt r^elhunden Ijudmotsvarighet gåfre fi. *aruttuOy hänvisa 
de &kti&kt uppvisade finska formerna på en metates af am- 
till aur-, Äfven eljes äro metateser i fi. lånord icke ovan- 
liga: jfr det af Thomsen, Einfluss s. 130 anförda fi. ansait- 
sen 'förtjänar' vid sidan af fi. asnaan id. : got asnets, fht. 
ami, asneri 'mercenarius', fht. artiSn 'mereri', samt särskildt 
de af Wiklund i 'Ifordiska studier" (s. 152 S.) hehandlade fallen. 
I fSrevarande lånord har Ijudomställningen enligt miin mening 
med stor sannolikhet framkallats af association med fra. eyrer 
m., pi. aurar 'öre', fsv. «-e, fgutn. oyri m., urn. *auria- (lat. 
aureus), ty af den härmed betecknade viktenheten utgjorde 
Srtugen som bekant en del; metatesen i fråga liar försiggått 
antingen redan i det långifvande språket eller också fSrat på 
finsk botten, där ordet öre föreligger som umordiskt lån un- 

') Det kan (SrtjSoa påpekas, att lal. nitrum till formen blotb genom 
Totafljndet skiljer ei«; &4n fvn. riåär n. (ianr, *reutro-m, jag. *rtviPra-) 
'oabent treelest sted i akoTen, granninj^, græsplet'; äfven ig^rdnamn (Friti- 
ner' ooh Bjgh, No, gaardnavne, Indi. s. 71). Med afeeende ft betydelaefSr- 
hftUandet hftnTisar jag till uby. (Fiul.) gräfta (hev.}, dial, gråftu f. 'jord- 
hacka' (Freodenthal, Vör&mälet, s. 77, 16ö): Grå/tan, g&rdnamn i H&rjsdalen, 
Uodiit, 8t. Undsm. ZIX. 2, a. 172, Grcße, Gräfte, g&rdnamn i J&mtland 
(Nordlander, NorrL Bamlingar s. 261), eg. — gräftland (mad grOfban uppod- 
lad! 1.). De genn. nominalbildimigama fht. riuti, mht. riute n. 'durch reuten 
urbar gemachte« land', nno. rgde n., usv. d. ry n., ryd m. o. f., tvr. rypia f., 
nht. reute f., fm. rw^, rop n., nht. rod n. (p1. roder, rOder), alla med onge- 
fäc eanuna betfdelae, torde böra fatta« som ienr. (• (reap, tjfl', ti&n) ooh to-) 
afiedningar af uAmda rot reu- (Hirt., Beitr. 22,288 f.; annorl. Bartholom», 
ZfdW. 6,281 t.). 



:y Google 



198 Karsten: Kord. ord. 

der formeD äyri (lös äuri), med ä for a på i^nmd af finek 
Tokalharmonj (jfr fi. åiti = got. aipet). 

Fi. aurto synes utgånget ar en nord. grundform *aru- 
togO (jfr &T. arioghy fvn. ørtogh samt fvn. tog =tuff *tåg, 
rep', som bildar slutleden i denna sammansättning, hvars ur- 
sprungliga betydelse är 'erzdraht'). Sidoformen aurttta åter- 
speglar snarast en nord. a-stam: *anituga' (jfr betr. bort- 
fallet af g fi. auUtas 'salig' ; *au^ag, fvn. auditgr). Vikt- 
namnet örtug böjes visserligen såväl i fsv. som i fvn. som 
starkt fem. Men i motsats till detta kompositum är det 
osammansatta fsv. tugk (togK) liksom äfven fvn. tog ett 
starkt neutnim, hvarfSr en möjlighet finnes för att ordet i 
någon viss dialekt bibehållit detta genus också i sms. Örtttg. 
Ändelsen -a vore regelbunden endast i fall ordet lånats från 
en gotisk språkform, men denna förutsättning är föga san- 
nolik. 

26. Fi. vaanla 'uppspåra villebråd' : fvn. vän 'inrättning 
för djurfångst'. 

Fi. verbet vtiania (inf., stam vaani-) i bet. 'ha 1. fU 
spår på, lura pä vitdbråd, uppspåra, smyga sig inom skott- 
håll, förfölja' (med många afledningar) anser jag bildadt på 
ett nordiskt subst. *vani-, motsvarande fvn. vått f. 'indretning 
til fangst af vilde dyr' (hos Fritzner^ belagdt från Norges 
gamle love II), ursprungligen samma ord som fvn. (Fr.*) 
vdn f. (pl. -tr) i bet. af 'udsigt til at faa noget', fsv. vUn 
'anspråk, utsikt'. Om fvn. van 'fångstinrättning' erinrar i 
någon mån nsv. dial, vän i det af Rietz (s. 822) frän Vester- 
botten antecknade talesättet: liav du vona^ no hav du våna^ 
o: har du erforderliga redskap, så har du ock hopp om lycka; 
f. ö. användes äfven det nysv. ordet i bemärkelsen 'förhopp- 
ning, anledning att vänta något, utväg, tillfälle'. Dock kunde 
det fi. verbet äfven hafva direkt lånats af det norska >ver- 
bum, som företrädes af fsv. væna, fvn. véna (^vUnjan) 'för- 



:y Google 



Kanton: Nord. ord. 199 

möda*. BetydelBeförhållandet vore analogt med det hoe fvn. 
vän f. i dess b£^^ ofvan angifha begfreppaskiftningar. I b& 
fall jämföre raan i formelt afseende bl. a. fi. tvkkia = fsv. 
fvn. lykkia 'tilUluta', fi. valia — fav. vælia Välja', fi. mainia 
= fht. meit^an 'mena' (hvarom se Thomsen, Einfluas s. 111). 

27. Fi. laakea : nord. *lag}a- 'lag'. 

Fi. laakea 'platt, flat, långgrand, vid och bred' (t. ex. i 
/. maa 'flack 1. öppen mark') aiuier jag äterepegla umord. 
*lagja-, den i nordiska spräk hittiUe obelagda jo-stammen af 
det gamla u-stamsadjektiv, jag i mina "Studier öfver de nord. 
apråkens prim. nominalb." II s. 204 uppställt enbart på grund 
af fm. Idgr fsv. lagher 'läg' och mht. Icege 'flach' (jfr äfven 
gr. Ååxsta id.). Jag tillägger nu, att ett Öetnord. lægher 
(= fvn. Idgr) enligt Brate, P. B. Beiträge X 8. 26 och Kluge, 
Panis Oruadr.^ I b. 939 låge till grund för meng. adj. Ime. En 
till denna ya-stam hörande umord. nom. sg. *lagii, ingår — 
synes det mig — i fi. verben laakiaiaa 'böja ned långs efter 
(med längden)', taakis-ttta 'bli nejböjd p& längden'; jfr de 
ofvan s. 193 på tal om vb. harjus-tua åberopade kaunis-tua 
och hui^is-tiM (däremot är t. ex. vb. kallis-tua 'bli böjd' (af 
adj. kallas gen. kallaan = fvn. hallr <. *haip(ui) en analogi- 
bildning). Själfva K-etÄmmen af detta adj, representeras i 
finskan af formen lakaa = laakea (t. ex. i /. maa 'lågland'), 
hvilken motsvarar de till a-stamsböJning öfvergångna &v. 
lagher, fvn. Idgr (jfr got. kardus : fvn. harSr, fi. karras gen. 
kartaan). 

I fråga om ändeisen är fi. adj. laakea^ i hvars ställe 
man väntade sig formen laakia, en ombildning efter de tal- 
rika fi. -ea- (estn. -erfo-) adjektiven; detsamma är f. Ö. fallet 
med följ. lånord, som höra till samma germ. formklass: fi. 
autia (jämte a/utea, hvaraf auteus 'ödesmål, tomhet') = got. 
aupja- 'öde', fi. kuokia (jämte huokea, jfr huokeus 'lätthet', 
kuoke-uta 'bli lätt') = nord. Högja-, fvn- hégr lätt' (Karsten, 



.y Google 



200 Karsten: Nord. ord. 

Finnisch-ugr. forsch. II a. 193), fi. vaikia 'svår' (jämte vaikea, 
jfr vaikeus 'svårighet') = got adj. *tcåi^a- i loåihjö Ttamp' 
(Karsten, Nordiska stadier s. 51 f.). 

28. Fi. lakkea : nord. 'flaløa- 'flack.' 
Fi. lakkea (och med utjämning lakea 1. lakia) 1) 'Öppen 
slät, jämn', 3) 88. subst, 'slättland, mark, plan, ängd' synes 
mig vara län af en nord. adjektivstam *ßakja-, Teterligen 
ouppvisad i adjektivisk funktion, men enligt mio mening suh- 
stantiverad i fvn. (Fr.*) ßeke m. 1) 'værn sammensat af bord 
eller andre træmaterialier', 2) 'veibyggning af træ, hvorved 
man slipper frem over steder som af naturen ere ufremkom- 
melige', hvilket kvarlefver i nyno. folkmål i ßeke {ßekje) m. 

1) 'en skive, en flade af nogen vidde' (t ex. isflekje = isfiakey, 

2) 'fiskestim som breder sig ud oppe i vandskorpen, m. m.' 
(Ross). Fvn. fleke har hittills (se Noreen, Arkiv I s. 152, 
Åisl. Gr.^ § 70) betraktats som en med palatalomljud försedd 
sidoform af fvn. flake (= fleke 1), men visar sig, om det stäl- 
les i rätt belysning, i själfva värket vara ett äldre *flekU 
(jfr nno. fleine) af *flakjan-, liksom t ex. fvn. hryte 'förval- 
tare' framgått ur *brytie, *brutjan- (Noreen, AisL Gr.* § 393). 
Ett motsvarande fem. {*fla/^6n-) är bevaradt i nyno. flekJga- 
1) 'et afdækket stykke, en skive, flade' (Aasen), 2) 'en vidde, 
en n<^et stor flade' (Ross). 

A vestgermansk botten återfinner jag samma (-jan~} 
jD(n)-Bi»m i följande substantiv: mht. vlecke svf. 'brett, bohle' 
(jfr nno. flekf^a), vlecke stf. 'eine art zugnetz' (Lexer, Mhd. 
hdwbch), mit. vlecke f. (_= vlek m.) 'fiäche, ebene, landstrich, 
räum, platz', vlecke 'flaches flechtv^erk aus zweigen, als bürde, 
faschine, darre, wagenleiter (aach für die bretternen ge- 
braucht) etc.' (Lübben-Waltber, Mnd. hdwbch). k detta 
språkområde föreligger ordstammen i fråga tillika som adj. 
i fht. flah, mht. vlach, nht. flack, ndl. vlak^ mit. vlak (hvaraf 
genom lån sv. flack) 'flach, platt, eben, nicht tief, seicht'. 



:y Google 



Karsten: Nord. ord. 201 

Detta adj^ hvilket har utseendet af o-stam, förhäller sig till 
de ofvan anförda y^stamssubetantiven Bäsom adj. fht. flas^ 
meng. neng. flat^ fvn. flatr, osv. flat till ^'a-Btammen fht. 
flazBi, fleeziy fa. jffeWt, mit. fiette, flet, ags. flett n., tra, flet, 
fsv. fleet n. 'golf (af yia^O; jfr fi. lattia id.), fvn. fletia 
(flatjön-) f. 'tale hvorved man røber en daarakab'. I denna 
a-Btamsform har vårt adj. gifvit upphof åt ett flertal Bubstan- 
tiveringar, hvilka uppviss ungefär enahanda betydelser som 
deras Bidoformer med ^flexion. Hit höra i nordiBka sprak: 
fvn. (Pp.*) flake m. =fleke 1 (se ofvan), nno. flake m, id-, 
msv. (Söderwall) flaki m. 'flake, plankverk, skyddatak', nsv. 
flake (dial, flaka) m., fvn. flak n. 'hvad der har skilt sig i 
sine sammenføininger', nno. flcA n. 'skive, bræt' (jfr de af- 
ledda verben fvn. flaka 'gabe, danne en aabning', flakna 'give 
sig ud fra hinanden, løses fra noget' etc.); i ves^rmanska 
språk: mit. flake f. {=^fleke f. af *flaiä, jfr mht. vføoA«, nht 
flache) 1) 'flaches flechtwerk aus zweigen, als bürde etc.\ 
2) 'ein kleines netz' (jfr ofvan mht. vlecke stf.), ndl. vlaak, 
oetfris. flake, flak = mit. vlake, eng. flake 'flake, flinga, flisa, 
skifVa m. m'. 

Angående ändeisen -ea (för regelbundet -m) i fi. lakkea, 
lakea (jämte lakia), motsvarande estn. lage gen. lageda (jämte 
lake, -eda) 'flach, eben, leer, ledig, wüst' och ss. subst, 'wüste' 
gäller den för adj. laakea (för^. art.) gifha förklaringen. 

29—30. Fi. Urna 'glänsande' : fvn. eUm 'Ijosning', 
fi. Idmo : Bv. akymmtl. 

Fi. kima 'skarp, gäU, glänsande', med afledningen kimal- 
taa 'glänsa, skimra', hänvisar på fvn. skim n. (^skima-) 'glimt, 
sken, ljusning' eller dess n-stam fvn. skimi m. {*skiman-') id. 
som grundord; jfr äfven fvn. skirna {md) 'klarna'. — I detta 
sammanhang nämner jag fi. kimo = sv. skymmel (hästnamn), 
hvaraf det fi. ordet (ett b. k. kortnamn?) utgått före svenska 
Ijudöfverg&ngen i^y {se härom Noreen, Äschw. Qr. § 108, 1); 



:y Google 



202 Euston: Nord. ord. 

BT. ordet skymmel är nämligen Bjälft ett lån af mit. sdUm- 
md (med och utan tillagdt pert — nht. pferd) 'echimmelpferd' 
(aå«om det finska beläggets uddljud visar, i en äldre form 
med ofSrskjutet sk-). 

81—88. Fi. Fankoa:nsT. d. stråitga 'straffa' (fi. ankoa 

'ängslas' = fvn. ^ngua 'gSra betryckt'), fi. rankalsen 

'straffa' : nord. abrang- 'sträng'. 

NsT. d. (Rietz, s. 684) stränga 'hårdt' ansätta', atrånga 
id., strangerOy strångera, sirängera 'förfara strängt med nå- 
gon' äro afledningar af adj. nev. (d.) strang, sträng i den 
betydelse, som Fritzner* tillägger fvn. strangr 3) 'streng, haard 
i at tage eller regne det neie med menneskene, med hvad 
de skulle gjøre el. have gjort'. Nst. Terbet strånga, fer. 
*stranga förutsätter en nordisk grundform *strangdn och har 
i denna gestalt upptagits i finskan, där det enligt min tro 
företrädes af vb. rangon (präs.), rankoa (inf.) 'straffa'. Be- 
träffande den formella sidan af jämförelsen hänTiBar jag till 
fi. raknon af um. *rahnön i fsv. räna, nsv. råna {ee art. 4 
i d. föreg.) samt till det af Thomsen, Einfiuss s. 112 be- 
handlade fi. varron (präs.), vartoa (inf.) Vänta', ett lån af 
urn. *vart5n i fvn. var^a. Som ett hithörande lånord är 
jag benägen att vidare betrakta fi- dial. (Kankaanpää, Satak.) 
verbet angon (präs.), blott opers.: mieltäni (= mitt sinne) 
ankoo o: jag känner ängslan, hvars källa jag söker i ett nord 
verb *angv}&n^ hvaraf fvn. gngua (ad) = 'trycka, präasa, klämma^ 
'bringe ngt i vanskelig, mislig stilling'; jfr det närstående 
adv. ongliga 'paa en saadan maade at man er i trængsel, 
forlegenhed, ned'. — Från seroasiologisk synpunkt erinrar 
jag om nsv. verbet straffa, ett lån af mit. straffen = tadek, 
schelten, strafen, züchtigen; verbets grundord utgöres af adj. 
mht. nht. straff 'feat, hartnäckig, strenge', ndl. streif 'straff, 
scharf u. kräftig angespannt', således en synonym till det i 
vb. stranga-rankoa ingående germ. adj. strang-. 



:y Google 



Eftrston: Nord. («d. 2M 

Om sålunda fi. verbet rangon är af germansk härkomst, 
m&Bte detsamma vara føllet med dess i språkbruket vida van- 
ligare synonyma sidoform rankaisen. Verbet uppträder med 
j^sensformema rangaHae (3. sg.) hos Ågricola (f 1557) och 
ranffoidzen (1. eg.) hos Finno (f 1588), på grund af hvilka 
E. N. Setälå i sin samfinska ljudhistoria (yhteiesuomalaisteo 
klusiilien historia s. 137 f.) förutsatt en präsentiek grundform 
*ranffaida. Men är detta riktigt, öfverensstämmer verbet till 
sin präsensbildniug fullständigt med 6. armaitsen 'förbarmar 
mig' och ansailsen 'förtjänar', hvilka Thomsen Einfl. s. 112 
anser härstamma ft&a got pi^terita armaida (inf. arman) 
resp. *asnaida (inf. *ttönan = fht. arnSr^. Med stöd af dessa 
paralleler härleder jag fi. rangaidsen etc. ur ett gotiskt eller 
umordiskt präteritam af samma typ, *strangaida. Men den 
gotiska litteraturen bevarar intet spär af ifrågavarande verb 
eller dess grundord adj. strang'^ och för uttryckandet af be- 
greppet 'straffa' (r^p. 'straff') betjänar sig Wulfilas af helt 
andra medel. Det synes mig därför sannolikt, att ordet är 
nordiskt, men i så fall hör lånet till de allra älsta, som fr&n 
detta häll mott^its. Det foreträder en språkform äldre än 
de älsta mninskriftemas, ty i dessa har en urgerm. ai-dif- 
tong i svagtonig ställning som bekant kontraherats till r, 
hvaraf senare i (Noreen, Äisl. Gr.^ § 132). Gotiska präte- 
rita af typen hahaida sakna visserligen motsvarigheter i fom- 
nord. språk, men ett spär af sådana framträder dock i fvn. 
munii 'erinrade sig' af *muniåe, jfr got. munaida, möjligen 
äfven i W^i, lißi (Noreen, Pauls Grundr.' s. 635 § 246, 2). 
De denominativa o(-é-verben, hvilka utvecklat en anmärk- 
ningsvärd produktivitet i väatgerm. språk och företrädas äfven 
i got {arman, hvaraf fi. armaita : adj. arms, swSran : surBra, 
ga-parhan :parba o. a.), ha i nordiska språk, liksom till en 
viss grad i got., som bekant undanträngts af no-verben. 
Men några öfverblifna raster af denna bildningstyp bevaras, 
förmodar jag, i verb sådana som fvn. daga (ai}\ opers. 'bliva 



:y Google 



804 Eareten: Nord. ord. 

dag, dagas', ä. da. (Kalkar) dage = dages ('om solen, mor- 
genrøden') : fht. tagSn id., fvn. huma {^) 'skumre, blive tus- 
mørke' : hém, n., holda {a^ 'bli kall' (kdldr) : fht. chaUSn 
id., fvn. sumra (a&)j opers. 'bli sommar' : mht. sumeren (fht. 
*8umarsn) id. (Lexer, Mhd. wbch), fvn. vetra (o^ 'bli vinter' 
: mht. winteren (fht *unntarSn) id.; fvn. skirna (md) 'klarne' 
: skim n. 'lysning*. Genom sin betydelsefunktion ansluta sig 
sagda bildningai' närmast till de västgenn. denom. é-verben; 
liksom fallet är i anglosaksiskan (jfr dagian 'dawn, become 
day', cealditm 'become cold' etc.) och delvis i fomh^ty., ha 
de nämda nord. verben (utom skima) öfvergått till ö-konju- 
gationen. 

Enligt en äldre etymol(^i af H. Paasonen i tidskr. 
"Suomi" (1897, s. 29) ägde ofvan behandlade ord, rankaisen, 
rangon, finskt ursprung. Jämförelsen med mordvinska rt^- 
godoms 'überschwemmen, an-, aufschwellen' är från betydel- 
sens sida f6ga tilltalande. De anknutna finsk-lappeka orden 
åter äro åtminstone delvis af germansk härkomst. Så är helt 
säkert fallet med fi. ranka (-o) 'baumstamm', selkä-r. 'räck- 
grat', ranki 'blattatieV (se Saxen, Sv. landsm. XI. 3, s. 206), 
möjligen äfven med lappska ragge 'res magna et longa (ar- 
bor, vir)', ragges, -as 'arctus, rigidus' jämte afiedningar (rag- 
gok 'elatus, superbiens' etc.), i fråga om hvilka man på grund 
af både form och betydelse kan tänka på samband med nord. 
adj. strang- (ang. Ijudöfverg. ng>' gg i lapskan se Thomsen, 
Einfl. s. 40; beträff. betydetsenyansen 'arctus, rigidus' kan 
t. ex. fsv. stranger 'styf, härd' jämföras). 



De nya jämförelser mellan nordgermanskt och finskt ord- 
material, dom företeets i denna pä tillfälliga iakttagelser 
grundade undersökning, utgå främst fr&n de i hvarje sär- 
skild! fall rådande formella och b^reppsliga likheterna. 
Dessa ha nämligen synts mig alltför utpräglade för att här- 
ftyta ur ren till{al%het och således redan i och för sig be- 



:y Google 



Karaten: Nord. ord. 205 

rattiga tili antagande af lån, något som dock icke hindrar, 
att ett eller annat (kanske flere) af dessa "lånord" af en iram- 
tida forskning skall kunna konstateras vara äkta finskt språk- 
gods. Frågan om från hvilketdera hållet lånet utgått be- 
höfver med afseende å de nu gjorda sammanställningarna väl 
knappast sfirskildt diskuteras, ett omdöme som ju äger sin 
giltighet för de allra flesta hittills påvisade fall af finsk-ger- 
mansk språkberöring. 

I fråga om de finska beläggens utbredning inom det 
västfineka språkområdet (de finska munarterna i Finland och 
ÖstersjöproTinsema) har undersökningen kunnat utsträckas 
blott till estniskan, det enda af de finska östersjöepråken, som, 
tack vare ett tillförlitligt och någorlunda fullständigt ord- 
boksrärk, tillsTidare kan sägas rara i lexikaliskt afseende 
närmare kändt. Det visar sig nu, att de allra flesta af de 
här antagna finska lånen äro enbart finska: af inalles 33 
finska former äga blott 4 1. 5 (ruuhi — rUh, nuha — nohOf 
kurldai — kuriy rutjoa — ruåjuma och kanske rahnata — rdkna- 
ma) kända motsvarigheter i estniskan. Förhållandet stöder 
i sin mån en redan af K. B. Wiklund (i broschyren "När 
kommo srenskame till Finland?", Uppsala 1901) på gnmd 
af det i Thomsens arbete sammanställda materialet veder- 
vågad hypotes, enligt hvilken de umordiska lånorden i finskan 
skulle upptagits i Finland, icke i landet söder om Ladoga, 
såsom Thomsen antagit. Att åtminstone en del af de ap- 
pellativa lånorden kan härröra från den svenska kolonisation, 
som redan under äldre järnåldern förekommit i Finlands 
västra och sydvästra delar, detta framgår f. ö. med full evi- 
dens af ortnamnsforskningen. Såsom jag i ett snart utkom- 
mande arbete om Österbottens ortnamn hoppas kunna visa, 
måste den finska immigrationen redan långt före den samnor- 
diska tidens utgång ha nått Bottenhafvet. 

Stockholm, 10 dec 1904. 

T. E. Karsten. 



:y Google 



Härad 2. 

Uti en uppsats med titel Om ordet hftrttd och grunden 
för håradsindelnitigim i Arkiv f. nord. fil. 21, b. 358 f. gran»- 
kar prof. Ä. Kock hittills framställda härledningar af ordet 
hårad och sammanfattar s. 368 resultatet af sin undersök- 
ning på följande sätt: "Ordet h&rad har uppstått av ett nr- 
nord. *hari-raiSa egentligen 'utrustning av (Bkeppe)här\ sedan 
'distrikt som gemensamt deltager i ledungens utrustning', 
jmf. särskilt fsv. repa skiphær 'utrusta en skeppshär' och 
jnorska sHpreÜfa 'ett visst distrikt'. — Till följe härav 
måste häradsindelningen grunda sig på skyldigheten att del- 
taga i ledungens utrustning". För motiveringen af denna 
Kocks uppfattning får jag hänvisa till uppsatsen i fri^. 

I sin uppsats anför Kock äfven den etymologi af hårad, 
som jag framställt Arkiv 9, s. 130 f., och refererar den s. 
361 eä, att enligt mig ''härad är väsentligen samma ord som 
det nht. hårat, fht. Mrat, dock så, att härad utgått frän en 
ursprunglig form 'hiwa-rätfa med kort i i första stavelsen'; 
ordets ursprungliga betydelse skulle varit 'hem, familj'". Då 
jag fortfarande måste anse denna min uppfattning af ordet 
hi^ad vara riktig, vill jag ytterligare belysa densamma med 
anledning af prof. Kocks uppsats, i det jag dessutom f9r 
densamma åberopar den motivering, jag lemnat i uppsatsen 
Särad i Arkiv f. nord. fil 9, s. 130 f. 

En ofullkomlighet vidlåder afgjordt min härledning och 
har väl framför allt annat hindrat den att vinna allmän- 
nare erkännande: jag har trott mig finna tecken till att isl. 
heraif hade långt £, som min härledning fordrade, men nyisl. 
héra&f uttal hjlraä, som ut|^orde mitt ena skäl för ^ i fom- 
Bpråket, har visats vara förenligt äfven med kort slutet e, som 
ock intygas genom andra bevis. Om mitt andra skäl, att hSraii 
står fast genom att ordet står sist i en vers i hrynhent, har 



:y Google 



Brate: Iförad 2. 207 

ingen yttrat sif^; måhända visar detta förhållande sålunda, 
att äfven S kunde förekomma. 

Då nu min härledning fordrar lång vokal men ordet 
gemenligen uppvisar kort, bOr en förkortning af den långa 
vokalen antagas hafva inträdt, om härledningen för öfrigt är 
tilltalande, och möjligheten af en dylik förkortning bör un- 
dersökas. 

Ställning i obetonad etafvelse är den enda förklaring af 
förkortniugen, som för detta ord kan förekomma, och denna 
förklaring förutsätter, att första stafvelsen af ordet, då för- 
kortningen ägde rum, alltid eller ofta varit obetonad. Ett 
fall af dylikt förhållande har jag anfört i min uppsats e. 135, 
då jag förklarat åtskilliga norrländska ortnamn på -rd, s&- 
Bom Ärbrå, &v. örboradh, Nordingrå, fsv. Nordhungaradh, etc. 
vara smsg. med käradf hvars första stafvelse åtminstone i 
dessa smsg. varit obetonad, hvarför den bortfallit, den andra 
åter rätt starkt betonad, hvarför den utvecklat sig till nsv. å. 
Betoningen i dessa smsg. är ju visserl^n icke afgörande 
bevis för betoningen af det enkla ordet härad, ehuru dylik 
betoning i smsg. ofta afspeglar en äldre betoning i det enkla 
ordet, se Kock, Svensk Äkcent II, 187 f., men den ut^r i 
alla fall ett beaktansvärdt stöd för möjligheten däraf. Kock 
förutsätter ock s. 863 för sin förkluring, att såväl första som 
andra leden af ordet kunnat hafva hufvudton. 

Uot min förklaring anför Kock vidare s. 361, att a- 
Ijudet i penultima af fsv. harap, le-ljudet i fiioreka JueraiF 
och e, i uti ultima af fsv. hared, hærit därvid blifva oför- 
klarade. 

Fav. harap har jag dock sökt förklara Arkiv 9, s. 134 
under hänvisning till att samma växling som i htsrap, harap 
förekommer i fsv. htsskaper, ha{s)kaper, som ju erkändt hör 
till stammen i ^on. Hvilken förklaring än kan komma att 
antagas för a i detta ord, är den med min etymol<^ också 
tillämplig på harap. 



:y Google 



aOS Brftte: Hårad 2. 

Fnorska hæraS kan lütteligen tolkas som en påverkan 
af ordet hdr^ hvarmed det säkert var lätt att förbinda härad 
äfven för fomfolkena uppfattning. Äfven Kock antager s. 364 
till förklaring af fnorska heerad påverkan af här på en ge- 
nom Ijudlagsenlig utveckling därifrån skild form. 

Då Kock s. 360 mot mig anför, att e, i uti ultima af 
fsv. hæred, harit i vissa urkunder icke kan hafva uppstått 
af a, så synes han mig s. 365 själf undanröja denna svå- 
righet genom att påpeka, hurusom genom inverkan från bi- 
formen hæræpe det fsv. kesrap ofta utvecklas till Jueræp, hvil- 
ken senare form säkert kan gifva upphof åt fsv. htered^ luerit 
i de urkunder, där denna form icke kan vara utvecklad af 
hærap. Se Noreen, Altschw. Gr. s. 136, där just en dylik 
utveckling antages för biformen hæræpe. 

Härmed anser jag de formella betänkligheter vara häfda, 
som Kock anfört mot min uppfattning af h&rad som en bi- 
form till t. Heirat och liksom detta utgörande en samman- 
eättoing elter kanske hellre, med G. Haverman, Arkiv 9, s. 
133 noten, en afledning af stammen i ordet }^(m. Haver- - 
mans uppfattning stödes af t. Heimat, som utgör en liknande 
afledning, urg. *kaim-öifi-, till ordet hem. Den af mig fram- 
ställda förklaringen fordrar blott antagandet, att fortis flyl^ 
täts från ultima till penuttima i hårad liksom i så mänga 
andra komposita, som i det äldre språket hade fortis på an- 
dra kompositionsleden. Det förefaller mig, som om denna 
förklaring genom sin enkelhet borde äga företräde framför 
den, som framställts af Kock, som s. 364 nödgas tillgripa 
äntrandet af rätt invecklade Ömsesidiga påverkningar mel- 
lan sidoformer, som uppstått genom den Ijodlagsentiga ut- 
vecklingen. 

En bekräftelse på riktigheten af min uppfattning af 
härad utgQr bruket af fsv. hæskaper i bet. 'ett helt härads 
invånare', som i Schlyters ordbok s. 311 anföres från ÖG., 
ME. och Chr. Då fsv. hæskaper just innehåller stammen 



:y Google 



Brate: Härad 2. 209 

*ktica(ey 8om första led, hänvisar denna dess betydelse di- 
rekt på att samma första led funnits i härad. Denna be- 
tydelse af hæskaper har blott knnnat atrecklae på en tid, 
då den etymoli^iska betydelsen af första leden i fsv. heerap 
var klarare än den sedan blef, alltså i urnordisk tid, till 
hvilken tid ock Kock anser häradsindelningen återgå. 

I afseende på betydelseutvecklingen synes mig uppen- 
bart, att min härledning har företräde både framför Kocks 
antagande af grundbetydelsen "(skeppB)h&rsutrustning, senare, 
liksom skipreiifa, 'ett visst territorium"' och framför den äldre 
uppfattningen af grundbetydelsen såsom 'raadighed over en 
hær', senare 'ett visst distrikt'. 

Det torde vara omöjhgt att ur den betydelse af ett ad- 
ministrativt område, som är gemensam för båda uppfattnin- 
garne, härleda den användning af hårad som namn pä 
gårdar och socknar, hvilken jag påpekat Arkiv 9, s. 131, 135. 
Kock uppehåller sig s. 365 alls icke vid denna svårighet 
utan antiker denna ytterst tvifvelaktiga betydelseöfvergång 
utan att anföra någonting till stöd för densamma. 

Den af mig Arkiv 9, s. 134 antagna betydelsentveck- 
lingen: 'hem > hemort > bygd > härad' är däremot redan i 
och för sig helt naturlig. Utvecklingen 'bygd' till 'härad' 
har ock ett motstycke i det tyska Gau, som i frankiska riket 
var ett förvaltningsdistrikt men, som got. gam upplyser, ur- 
sprungligen blott betydde 'bygd'. 

Det synes mig vidare mycket tvifvelaktigt, om det låter 
tänka sig, att man någonsin kunnat sätta hår som objekt 
till verbet fsv. rSpa, isl. reiSa i betydelsen 'utrusta en (skepps)- 
här*, såsom Kocks etymologi förutsätter. Såväl etymologien 
af ordet här (se Kluge EDWb) som dess användning (se 
Fritzner Ordb(^*) häntyda på betydelsen 'Mængde eller stor 
Skare af Mennesker' som den ursprungliga; 'skeppshär' be- 
tecknas genom sm^. isl. sktpaherr, fsv. skiyhær eller frän 
en annan synpunkt genom isl. lei^angr, fsv. Upung. 



:y Google 



310 Brate: Hårad 2. 

Slatligen är det visserligen riktigt att säga om en 
höfding: "hafde han reeth then vænasta skiphæi^, men att 
det samma, såsom Kocks etymologi förutsätter, skuUe kunna 
sägas om ett distrikt, är otänkbart^ hvad som kräfdes af ett 
sådant, måste vara af en bestämd storlek, som fallet genom 
hafd säkert var med det skip, som en akiprei&a hade att till- 
handahålla. Kock anför b. 366, hurusom ett härad hade 
att skaffa två, ett annat ett skepp, en olikformighet, som 
talar i6r att häraderna icke utgjort enheter i fråga om le- 
dnngsruBtningen. Att de verkliga enheterna därvidlag, skepps- 
lagen, ioke korsade häradsindelningen, som Steenstmp an- 
märkt, fir ju i alla fall förklarligt nog, och Steenstmp an- 
ser Ju heller icke häraderna särskildt hafva med flottans ut- 
rustning att g6ra. 

Dä sålunda från betydelsens synpunkt öfverrägande skäl 
tala till förmän för den af mig framställda härledningen af 
ordet härad och från formens synpunkt enligt f^gående 
framställning numera heller ingenting står i vägen därför, 
vägar jag fortfarande fasthålla vid dess riktighet. 

Stockholm i maj 1905. 

Erik Brate. 



:y Google 



JHnnar Jönsson: Amntlan 811 

Die lieder der älteren Edda (Sæmundar Edda) herausg. von 
K. EQdehrand. Zweite vöUig umgearbeitete atøage von H. Gering. 
Jbderborn 1904 (BiUiothek äer ältesten deutschen LitieraturSenh' 
■ måler. VII. Band). XX + 484 s, 8 Mh. 

K. HildebrandB edda-ndgave (1876) rar et overm&de nyttigt 
foretogende, og sikkert har mange været ham taknemlige derfor. 
Det nyttige ved ndgaven var — ikke blot den nöjagtige angivelse 
af hvad der stod i hAndskrifteme og andre brugelige kilder — 
tneo og især hans ikke mindre samvittighedsfnlde anførsel af tid- 
ligere rettelser og forslag til s&danne, der fandtes spredt i udgav- 
er og alle mulige afhandlinger obv.j som det for den enkelte be- 
nytter og læser af eddodigtene vilde have været forbundet med 
den störste ulejlighed at f& samlet. I Hildebrands udgave fik man 
en nem og pålidelig oversigt over alt dette. Siden den ndkom, 
er der imidlertid sket mangt og meget m. h. t. eddadigtene, den 
kritiske behandling og tolkning af dem. Bogen var allerede for* 
længst forældet og trængte i höj grad til fornyelse; det er prof. 
H. Gerings utrættelige öid og energi at takke, at dette nu er 
sket, og det tiltrods for at den nye bearbejder selv har haft et 8& 
stort og tidrøvende arbejde mellem hænderne som den store edda- 
ordbog. 

Den nye ndg. er vokset ikke lidt; den 1. ndg. var 323 sider. 
I den nye er versene trykt pft den usalige (tyske) manér (lang- 
linjer), medens de var rigtig trykte i den første (&- og S-linjede 
strofer). Itetskrivningen er modemiBeret og indrettet efter de 
metriske c^ sproglige fordringer. Udgiveren anvender i og u i 
endelser, hvilket er meget godt; gid han ogB& vilde have beholdt 
S i ind- og udlyd; nn pranger p allevegne. Den nye udgiver er 
vendt tilbage til ordningen i codex regius (Hildebrand ordnede 
(de mytiske) digte (efter Grundtvig) efter "arter"), Gr6galdr og 
Fjglsvinnsmål og Grottas^ngr er nn optagne (manglede i 1. udg.). 
Alt i alt har udgiv, ret, n&r ban i Ibrtalea betegner sin udgave 
som "en helt ny bog". 

Udgiveren har ikke taget sig sit arbejde let eller overfladisk. 
Ikke blot den litteratur, der er ndkommen siden 1876, er grnn- 
dig gransket og benyttet, men ogsä den ældre litteratur er gen- 
nemset og en del optaget, som Hildebrand undlod at tage hensyn 
til; "sogar v. d. Hagen habe ich verglichen und citiert" siger udg. 
Her tror jeg at han er g&t for vidt; jeg tror, at v. d. Hagens for- 
slag og meninger er temlig ligegyldige og betydningsløse*); den 
ulejlighed knnde udg. vistnok have sparet sig uden derfor at væote 
sig utak af nogen. Den begrundelse han giver (det "lærerige" 
VM at ee, hvorledes "sehr häufig modernste kritiklosigkeit mit der 

') F. eks., for tun at navne et eks., vorpa (f. varPa) Atl. grl. 6, 
(b. il4), er vorfia andet end trykfejl? 



:y Google 



213 Fimiar Jönsson: AmnRlan. 

alten editio pnnceps schwesterlich hand in hand geht") er næppe 
tilstrækkelig; den "moderneate kritikløshed" gör næppe nogen al- 
vorlig skade. 

Ligeledes mener jeg, at ndgir. knnde have sparet sig at an- 
føre "læseniader", der kan er hvad man kande kalde metnsk-orto- 
grafiske (som hefr f. h^r, atidk f. atta ek, pas f. pä er); det er 
JO ganske lig^gjldigt, hrem der indført disse skrivemåder, for an- 
det er det jo næsten ikke, og egenlig knnde man sætte "SievMV* 
efter dem dllesammen. 

Selve teksten m& siges at være indrettet s&ledes som viden- 
skabens nnværende standpunkt foradsætter. Jeg har allerede næv- 
net, at udgiv, holder sig til hdskrs rækkefølge istedenfor at følge 
Hildebrands sabjektive inddeling. Naturligvis holder han sig og- 
så til hdskrs ordning af f. eks. versene i V^lnspå, hvor Hildebrand 
havde ordnet dem efter Bagges bekendte forslag. Giering er p& 
sin m&de konservativ, dog ikke s&ledes, at han ikke skolde an- 
t^^ b&de nægte vers (indiknd), ndfald af vera og verslinjer, samt 
forvanskninger af tekstens ord p& mangfoldige pnnkter. At jeg 
ikke allevegne er enig med ham (han er i reglen enig med Sy- 
mons), behøver ikke at fremhæves. Af særlig interesse er det at 
se p& adgiverens egne rettelser, hvoraf nogle allerede tidligere er 
kendte, som f. eks. den til Alviasm&l 5: hver hefr pik haga borit 
f. hverr hefr pik bauffum borit. Jeg har aldrig trot på denne ret- 
telse, ikke mindst fordi der ikke forekommer mig at være 6& 
noverstigelige hindringer for at forst& hdskrs tekst. Men også det 
indsatte ord baga støder mig i höj grad. Ordet er en slem ple- 
bejer, som ikke passer i det aristokratiske aprogeelskab, vi træS^ 
i eddadigtene. Ordet baga findes ikke engang optaget i Oxfor- 
derordbogen eller Fritzner (kendes vist egl. kan som tilnavn til 
Brynhildr i B6sasaga — bortset fra nyisl, baga, se Ozf ordb.). 

I V. 79 i Håvamétl har adg. tildigtet ea "langlinje" og til- 
föjet et ord i den følgende linje, samt omstillet endel; verset Tyder 
sUedes i hdskr.: 

l»t'8 }f& reynt, 

es at run am spyrr 

en nm reginkonnnm, 

t>eims gerda ginnregin 

ok t&di fimbnljjolr, 

^ hefr hann bazt, ef hann t>egir. 
Dette er jo intet virkeligt vers, og har vistnok sidrig været, 
men er knn en mekanisk ophobning af andensteds fra kendte vers- 
linjer, og følgelig aden nogen god satnmenhæng og nden al sådan, 
hvor det st&r. Det forekommer mig altfor dristigt, heraf at lave 
et rers som det, ndg. har gjort: 

[lat's t>& reynt, es at rännm spyrr, 

peims gørda ginnregin 
ok fÄdi fimbultJnlr; 



:y Google 



Fiimnr J6aamo: Änm&laii. 213 

tut's ti6 reyot, es at rdniitn spyir, 

ränum reginknunutD : 
^ hefr bi^t ef Jpegir, 

Alliterationen er alem i bægge tilfælde, og gentagelsen i 
samme vers lidet tiltalende. 

I V. 153 i samme digt indsættes sviSinn f. hdvan [ef sek sm3- 
inn loga sal osv.); herved f&s ganske viet god alliteratioiij men 
sviSinn er næppe det nstarlige ndtryk lier ("hvis jeg ser den 
svedM sal brænde"). I v. 164 indsættes pot pér gåS séi, ef geta 
meettir (f. på sé pér géS ef pü gttr); rettelsen er stærk, især af 
getr; mættir impf. cooj. er næppe rigtig ved siden af nemr og 
piggr i de følg. linjer. Dristig er rettelsen ogB& i begyndelsen 
af Skirn, min» og pmum f, okkarn og ylcmm; bortset fra, at dig- 
teren kan have Imd ea anden myteform om Freys oprindelse, er 
der i og for sig ikke meget stødende i ordet "vor son" bragt af 
et individs fader og stemoder. I et s&dant tilfælde m& det fra- 
rades at foretage en rettelse. 

I V. 19 af Fj(>l8V. har ndg. omdigtet de sidste linjer s&Iedes: 
{gormar . .), es g^Sum fyrir \ lyndi lymshu rata; hdskrss tekst er 
her helt forvansket. Bagges restitution er virkelig ganske god; 
om den træffer helt nd det oprindelige, er en anden sag; ndgiver- 
ens gör det sikkert ikke. f orst&r jeg denne retj betyder ordene 
"(bandene..) som udenfor gærdet finder (ftr) lumskhedens sind" 
(viser deres lumske sind); men et sådant udtryk er unaturligt i 
og for sig; og dernæst, de her p&gældende bunde var sikkert alt 
andet end "lumske"; de var glubske og blodtørstige, derfor 
hedder de ogsA gifr og gert. 

I Helg. Hjf>rv. v. 32 har udg. af metriske grunde forbedret 
Bufi^es fors^f: (an et pér bröäir el. gl<epr an brö^ir) bata megdk 
til (an bröäir pér) bæla mættak; Bugge har ret, for s& vidt som 
præs. conj. er her det eneste rigtige; Gering har ret, for b& vidt 
som m^ak er metrisk nmuligt. Jeg foresl&r at læse hunnak, hvor- 
ved alt bliver rigtigt — hvis man overhovedet vil tildigte noget 
i den retning. 

En 1, som rpskleik okkarn (i en tildigtning) i Helg. hund. I 
er ikke rigtig, da rpskleik mctr. er ^ i, hvorefter der kræves en 
kort staveke. Det er ogs& et sporsm&l, om en 1. som svd atl^S' 
um (Gndr. I, 20) er metrisk fuldkommen {svå kort?). 

Ef henni gæfi \ gå3ra råS (Sig. sk. 60) er metrisk maogel- 
fuldt og sproglig galt; n&r Groring (og Symons} rettor rdS til roJa, 
bliver st^en ikke bedre; hvorledes kan gen. her sproglig for- 
svares? 

Et par steder i teksten skal endnu omtales. Sig. sk. v. 61 
(s. 861) hedder i ndg. Oprt meslik (ligesom også hos Symons); 
hdskr. lyder Oa;rt mteli cc nv; nu er af metriske (?) grunde altså 
udeladt; men Oprt medih er næppe heller rigtigt i metrisk hen- 



:y Google 



214 Finnur Jönsson: ÄmnUan. 

seende (rokalen mätte rei her være forkortet). Men borteet her- 
fra forekommer det mig, og har det altid forekommet mig at 
være mærkeligt af Biynbild at sige "Ikke rask, d. r. b. tiltmge- 
holdeiit ("langsomt" i Gerings ordbog er næppe faldt ad rigtigt (^ 
passer ikke bedre i sammenhængen) taler jeg" — ti hendes tale er 
lige det modsatte, rask, heflig, lidenskabelig, og e&ledes hu- bnn 
netop talt om Gndrnn i det røranst&ende vers, Qrt er netop det, 
sammenbængen kræver. Jeg tvivler ikke om at Otv er blot en 
dittografi, som ikke er ualmindelig (man skriver først et stort 
bogstav og gentager det 8&, med et mindre). Ogs& nu passer for- 
træffelig; linjen Qrt nuElih nu kan metrisk ikke være bedre. 

Ligesom det or vanskeligt at forklare gen. i Sig. sfc. 60 
(se ovf.), ligesA vanskeligt er det i Atlam&l 63: lélu d lesti | li/a 
ißrötia, ti at man ikke med Gering i eddaordbogen har ret til st 
opstille et svagt iprötti forekommer mig hævet over al tvivl. Er 
det dog ikke atlersimplest ber at antage en dittografi, -a p&virket 
af det foranst&ende (Jif)a1 Det er i hvert fald ikke nær sft djærvt 
som at antage et ellers aldrig forekommende ord. 

I Hivam&l v, 40 forekommer det bekendte sted : .Fan^a mt/(2- 
{m mann j eåa svd matar godan j at osv. B. v. s. jeg har ikke 
üindet nogen så gavmild eller 'madgod' mand, at osv.; parallelt 
hermed løber i den sidste halvdel: eSd sins fear [ svågi... Et ord 
mangler ber. Alle adgivere (nndt. j^), som har indsat n<^et, 
har indsat ordet gj^lan 'gavmild'; kan to, nemlig Manch oe Diet- 
rich (lesebochj 2. udg.) har samtidig rettet svågi til svd. Da no 
svdgi m& bet, 'ikke s&' (s&ledes ogs& Gering i ordbogen) kan jeg 
ikke p& nogen måde se, hvorledes svdgi f/jpßan kan passe: "eller 
ikke A gavmild, o; eller s& karrig, m. h, t. sit gods" altså det 
stik modsatte af hvad, der skolde siges. Det rigtige ihe kan, n&r 
ffi odelades, eller n&r man (som jeg i min odg.) indsætter et ord, 
der bet. det modsatte af 'gavmild ; intet passer bedre end gløggr 
'karrig*. At antage -gi som en blot gentagelse af nægtelsen i 
/anka tror jeg ikke er mnligt. 

I Grimn. mellem v, 31 og 32, Skim. mellem v. 7 og 8, og 
Atlam. mellem v. 24 og 25 har udgiv, indsat selvdigtede vers 
(halvvers p& sidste sted). Disse vers er digtede i tilsTotning til 
prosaiske kilder og i indhold rigtige; også i metrisk henseende er 
de t&lelige (det sidste bedst). Det må dog frarådes i det hele a£ 
göre denslags forsøg, når det gælder hele eller halve vers; det er 
mere end nok, at der i noter meddeles, at der mangler noget og 
hvad der må formodes — ved hjælp af prosakilder — at have stået, 

— og det er netop hvad adgir. faktisk også har gjort. Versene 
er ganske vist kursiverede c^ således betegnede som tildigtninger 

— men, som sagt, de kande andværes. — Bogen er mærkelig nok 
oden navneregister. 

Jeg kande have behandlet endno flere steder i teksten; jeg 
får måske en anden gang en nok så god lejlighed dertil. Je^ vil 



:y Google 



EniBt £ock: Anm&laii. 215 

ende disse bemæfkninger med eo oprigtig tak til prof. H. Gering 
for at ban har givet oa en ak dygtig og fnldstæodig bearbejdelse 
af Hildebrands nyttige bog. Jeg er overbevist om, at mange med 
mig vil vide ham tak derfor. 
KbbavD 12. maj 1905. 

Finnur Jönsson. 



Beowtäf, mit ausführliekem GJossar herausgegéxn von Morite 
Eeyne. Siebente Åufttige, besorgt von Adolf Socin. Fädcrbom, 
Ferdinand Scliouingh, 1903. VIII -f S98 3. 8:o. M. 5. 

Den hEyne-socinska editionen af Beowalf är val bekant. Dess 
ntförligare glossar gör deo till de atnderandes favoritedition. 
(Närmast i detta hänseende kommer Wyatts Beownlf, därefter 
Holders.) M&nga önskningar och förslag hafva i sammanhang med 
de särskilda upplagornas utsändande framställts Tr&D olika h&ll. 
För atÆifvames försiktighet gent emot dessa är jag dem i det 
stora hela taclteam, om jag ookaä med missräkning sett ätskilliga 
enligt min meninir riktiga och för ntgifvarne bekanta förklaringar 
lämnade utan afseende. Af hvad jng för egen del kan hafva att 
anmärka och föreslä, är det mesta sammantordt i en jnst nn nt- 
kommande nppsats i Anglia XXVII, öfver Heyne-Socins radräk- 
ning har jag alltid sm&tt förargat mig. Där Grein-Wälcker, Hol- 
der, Znpitza och Wyntt allesamman hafva 566 (b)— 3150, har denna 
edition 587—3151, nvilket., alldeles oberoende af riktigheten eller 
oriktigheten af den föresla^fna omeDdationen af rad 586, är mycket 
onödigt och v&llar ständigt trassel. 

Vid en jämförelse mellan den nn ntkomna och den när» ast 
fÖregftende appiagan har jag funnit ändringar af själfva texten och 
väsentliga modifikationer af kommateringen företagna uti raderna 
51, 62, 70, 72, 1;J6, 247, 666, 835-836, 2025, 2489, 2526-27, 
3173. I rad 2864 föreligger ett tryckfel {ecg i st. f. seci/) I an- 
märkningarna hafva mftnga gamla och oantagliga förslag ntgnllrats 
och ersatta af ätskilligt nytt, som tillkommit i synnerhet pA de 
fem sista aren. Namnförteckningen och glossaret uppvisa endast 
smärre ändringar i anslutning till de gjorda tK-xtforbattringarna 
och accepterade tolkaingarna. Ett uch annat har r&kat att ej kom- 
ma med, t. ex. namnen Sigeneow och SieieeJa (rad 62). Bokens 
sidoantal har förbtifvit oförftndradt. 

Land i december 1903. 

Ernst Ä. Cook. 



■ fhomsi xu, wt tSud c 



„Google 



Sook: Saeagata. Ha. 



Om forngutniska tm. 

P& det att häftets sista sida icke mk vara blank, nedskrirer 
mg ett par anmärkningar om det fomg^tniska ordet for "tk". 
Snligt Schlyter skriTes detta ord i den medeltida handfikrifton av 
Gottlandslagen 19: 13 pa, som han anser rara skrivfel for ta. I 
Nya gotländska stadier (Göteborgs Högskolaa ärsskrift 1904, IV) 
a. 10 S. har emellertid Pipping risat, att ^a på i frfiga rarande 
ställe betyder icke 'tA', ntan är det raaligs adverbet pä 'd&'. Be- 
dui Schlyter hade nr den yngre handslcrifCen till Qottlandslageq, 
(hvilken handskrift nedskrivits 1587 efter ett original frftn 1470) 
Qpptagit Ihia 't&', och Pipping framh&ller riktigt, att detta har 
nttalats tia och är identiskt med FftrÖm&Iets teid 't&'. 

Däremot kan jag icke anslnta mig till den av Pipping givna 
förklaringen av detta fgntn. tia. Som bekant har isl, (fj [ta) fsv. 
tä 'tå' uppstått nr äldre *taih(iejOn. Nu menar Pipping, att fgntn. 
tia sknlle ha ntgått från en gmndrorm *teihön med annat av- 
Ijndfistadinm än *taihwiin. Emellertid anför han icke från något 
annat språk något ord med betydelsen 'tå' med detta avljndssta- 
dinm (et). Det vore dock i allra högsta grad förvånande, om man 
nteslatande p& Gottland sknlle hava bevarat avljndsstad et et, un- 
der det att, så vitt känt är, icke blott alla andra nordiska dialek- 
ter, ntan också alla andra germanska språk hava avljndsstadiet at 
i ordet "tå". 

Som bekant hade Grottland mycket tidiga forbindelser med 
Tyskland, och dessa förbindelser hava även hävt inflytande på det 
fomgntniska språket (imf. härom t. ez. senast Tuneld i Ark. nf. 
XYII, 37Ö, 383). Under dessa förhållanden ser jag i fgntn. tia 
ett tidigt tyskt län. Ordet "tå" heter pä flit. gétui, pä mnt. tS 
med Ijudlagsenlig ntveckling av det germ. ai till e. På fomsaxi- 
ska har det natnrligtvis hetat *téa. Detta forntyska *tSa lånades 
till forngntniskan, och i *tea övergick sedan enligt känd fgntn. 
Ijadlag (Kock i Sv. landsm. X nr 4 s. 1 ff., Noreen i GgPh. I* 
8. 476) e framför vokal till i liksom i knévm > knlum 'knä' etc. 
Ordet *tia tia har alltså lånats före denna Ijndlags inträdande, 
och dä man redan i Äkirkeby-inskriflen (frän senare hälften av 
llOO-talet; jmf. Ämbrosiani i Festskriften till O. Mont«lias s. 37 ff.) 
har tri 'tra' med i av äldre S, så har tia lånats fore denna in- 
skrifls inristande. 

Ordet tia är alltså ett icke oviktigt vittnesbörd om tidig för- 
bindelse mellan Gottland och l^skland. 

Axel Kook. 



:y Google 



Beiträge zur Eddakritik II. 

HyndluUöä. 

I. Die elnkleldimg'. 

Str. 8 — 11. Die am weiteBten verbreitete auffassung 
dieser strofen ist, daae Freyja Hyndla auffordere, dem Ottarr 
fiber seine abstammun^^ auskunft zu erteilen. Freyja teile 
Btr. 9 mit, weashalb ihrem Schützling an solcher auskunft 
gelegen sei, Str. 10 gebe sie darauf den grund an, der sie 
dazu bestimme, dem Ottarr zu helfen und um Hyndlas hülfe 
zu bitten. Diese interpretation hat Edzardi *)' verworfen 
mit der bemerkung, Freyja könne unmöglich den wahren 
zweck ihres besuches hier schon mitteilen. Denn aus str. 7 
gehe hervor, dass sie durch list diesen zweck zu erreichen 
strebe; Hyndla dürfe nicht wissen, dass Ottarr die göttin be- 
gleitet. Ana diesem grunde versetzt Edzardi str. 9 — 10 nach 
dem schlusfl des gedichtes. 

Edzardis bedenken gegen die landläufige auffassung der 
stelle sind nicht ohne grund. In der tat leugnet Freyja str. 
7 Ottars anwesenheit, und str. 46 setzt die erfahrung, dass 
Freyja ihren zweck erreicht hat, Hyndla in die höchste wut. 
Aber mit Edzardis Umstellung sind wir nicht geholfen, sie 
(%t sogar den bestehenden Schwierigkeiten neue hinzu. 

Wenn str. 9. 10 nach dem schluss des gedichtes ver- 
setzt werden, so versteht man nicht, wie Hyndla dazu kommt, 
gerade von Ottars geschlecht zu reden. Freyja hat ihr eine 
Unterhaltung über die jgfra atfar vorgeschlagen, und Hyndla 
hebt ohne irgend welche nähere Veranlassung gerade mit 
dem geschlechte an, von dem Freyja wünscht, dass sie reden 



') (Jerin. 9 



:y Google 



218 Boer: Zar Eddakritik. 

soll. Zwar glaubt Edzardi, nach str. 8 sei eine dieBbezflg- 
liche frage verloren, aber abgesehen davon, dase es nicht 
ohne weitere angeht, lücken anzunehmen, deren inhalt man 
nach belieben bestimmt, setzt Edzardis vermutung bei Hyndla 
eine allzugrosse naivetät voraus. !N'achdem Hyndla etr. 6 
die vennutung ausgesprochen hat, Frejja sei von Ottarr be- 
gleitet, und Freyja diese Vermutung entrüstet zurQckgewiesen 
hat, würde eine bemerkung der Freyja, wie Edzardi sie für 
wahrscheinlich oder möglich hält (teVe öttar unga atetan miklu 
oder ähnliches) genügen, Hyndla vollständig darüber aufzu- 
klären, dass das, was Freyja von ihr verlangt, nichts anders 
als auskunft über Ottars geschlecht ist, und das wäre für 
sie ein røtscheidender grund gewesen, die auskunft nicht zu 
geben. Wenn Freyja durch eine list Hyndla dazu bewegen 
will, Ottars geneatogie aufzuzählen, so muss sie danach nicht 
fragen; soviel steht wol von vom herein fest 

Femer: wenn Freyja str. 45 sagt: Ber pü minnis pl 
minum geüi, svdt hann gli mun or& at tina . . . pds peirAng- 
ant^ tettir rékja, so genügt das vollständig, Hyndla dar- 
über zu belehren, wer der eher ist Str. 9. 10 wären in- 
sofern nach str. 45 nur eine langweilige widerholung. Was 
sie femer Inhalten, die mitteilung der gründe, welche Freyja 
veranlassen, dem Ottarr hülfreicfa zu sein, stünde an dieser 
stelle ganz zwecklos da. 

Da also die Versetzung der strophen zu keinem reeultate 
führt, wird es sich lohnen zu untersuchen, ob sie denn wirk- 
lich an der überlieferten stelle absolut unverständlich sind. 
Zunächst ist dann zu bemerken, dass keine zeile aussagt, dass 
Freyja an Hyndla die bitte richtet, sie über Ottars herkunft 
zu belehren. Sie erzählt, dass Ottarr mit Ängantyr streitet, 
sie redet von der Verpflichtung, ihm beizustehen; — aber 
wem liegt die Verpflichtung ob? doch nicht Hyndla, die mit 
ihm nichts auszustehen hat; <b trü&i ottarr d asyt^'ur sagt 
Freyja; also geht shylt er at veita (9, 5) auf die göttin und 



:y Google 



Boer: Zur Eddakritik. 219 

auf niemand andere. Hyndla hatte auch keinen grund, der 
göttin bei der erfüUung dieser pflicht behüMich zu Bein; aber 
angenommen, Freyja wolle eie damm bitten, weæhalb fragt 
de dann statt nach Ottara geschlecht nach den Skjoldungen, 
Skylfingen u. s. w.? 

Str. 9. 10 enthalten demnach gar nicht die bitte an 
Hyndla, Ottare genealogie herzusagen. Sie sind vielmehr 
eine antwort auf Hyndlaa in str. 6 enthaltenen Vorwurf. 
Zugleicherzeit aber bereiten sie das folgende vor. Hyndla 
bat sich bestimmt geweigert, Freyja auf ihrem ritt nach Yal- 
h^ü zu begleiten, und zugleich zu Teratehen gegeben, dass 
sie sehr gut wisse, wen die göttin bei sich habe, ihren lieb- 
liog Ottarr in ebergestalt. Die werte sind keine b^p-ündung 
der Weigerung, die keine andere begrUndung als Hyndlas 
feindselige Stimmung bedarf; sie sind nur eine insinuation; 
Hyndla zeiht Freyja eines unkeuschen rerhältnisses zu Ottarr 
(ver pinn). Darauf gibt nun Freyja eine dreiteilige antwort: 
sie weist den doppelten Torwurf (dase der eher Ottarr und 
dass dieser ihr liebhaber sei) zurück, und sie teilt den an- 
geblichen zweck ihrer reise mit. In sehr geschickter weise 
lenkt sie noch kurz vor dem schlusa ihrer antwort die auf- 
merksamkeit auf Ottarr und reizt dadurch Hyndla, ohne 
einen Zusammenhang zwischen dieser erwähnung ihres lieb- 
lings und der genealogischen frage ahnen zu lassen, von ihm 
zu reden. Die gedankenfolge ist: 1. nein, das ist nicht Ot- 
tarr, das ist mein eher gullinbursti: 2. der zweck meiner 
reise ist eise Unterhaltung mit dir. Lasst uns erfahren, wer 
von uns beiden die meisten, genealogischen kenntnisse be- 
sitzt *). 3. und, — um darauf zurückzukommen, — was ot- 
tarr anbelangt, — das ist kein liebhaber sondern ein gunst- 
ling; ich habe mich rerpflichtet, ihm Angant^r g^enüber 



'} srnnuM ist ToUstAndig liohtig and darf nicht ft^i>dert werdei); 
Fieyja fpbt vor, daes sie mit Hyndla sich messsn will, vgl. Vaffrudnia- 



„Google 



320 Boer: Zur Eddakritik. 

ZU Beinern rechte zu verhelfen, und das nicht ohne grund, 
denn er hat — nicht nur mir — sondern allen åsynjur treu 
gedient. 4. (Fortsetzung von 2): lass also hören, was du von 
den geschlechtern der Skjpldunge u. s. w. weiset ^ ). — Hyndla 
wird vollständig düpiert. Ihren verdacht, dass der eher Ott- 
arr sei, läsat sie natürlich nicht fahren, eie redet ihn im 
folgenden fortwährend an. Sie glaubt dadurch Freyja nicht 
nur zu verhöhnen, indem sie durch die anrede an Ottarr zu 
der anklage der unsittlicbkeit eine neue, die der lüge, fügt, 
sondern sie auch dadurch zu übertrumpfen, dass sie sogar 
dem ihr fremden freunde der göttin die namen seiner vor- 
fahren mitzuteilen in stande sich zeigt. Freyja hört das alles 
ruhig an. Erst wenn Hyndla mit ihrer mitteijung fertig 
ist, bittet sie eie, dem eher {nicht Ottarr!) das erinneninge- 
bier zu bringen, tmd gibt zu verstehen, dass sie absichtlich 
die scheltrede der Hyndla au^elockt und dadurch ihren 
zweck erreicht hat. Hyndla hat in der Überzeugung, Freyja 
zu kränken, den Ottarr zu dem sieg über seine feinde ver- 
helfen. — Der Zusammenhang der Überlieferung von str. 8 
— 10 ist durchaus rieht^; kein wort muss geändert werden. 
Kur die beiden Schlusszeilen von str. 8 sind verloren, aber 
der einheitliche inhalt der tiberlieferten 6 zeilen zeigt, dass 
die verlorenen zeilen nur eine weitere ausführung des z. 1 
— 6 ausgesprochenen gedankens enthielten. 

8lr. 1 — 7. Man kann fragen: hat Freyja von aufang 
an diese list im sinne gehabt, oder fällt ihr der gedanke erst 
während des gesprächs mit Hyndla ein? Str. 1 — 5, 4 lädt 
sie Hyndla ein, sie nach Yalhjll zu begleiten. "War es mit 

•) Str. 11 hat 11 (ans Hb'. 16 la 12 tu ergäuien) zeilen. z. 5-7(8) 
Btreioht F. JäDUon nol rait rocht. Frejje. neant dann nelbst keinen Damen bod- 
dem fragt nor im allf^meinan noch den besten geacIUeclitera anf der erde. 
So erklärt es sich noch besser, dass der anblick des Ottarr und Fre^jae re- 
den lt. 9. 10 Hyndla bestimmen, von seinem gesobleohta la reden, als wenn 
Freyja im letsten angenbllok durch die erwäbnong der alten könij^gesobleoli- 
ter ihre auitaierkoamkeit widenim In anderer liohtnng gelenkt hätte. 



„Google 



Boer: Zur Eddakritik. 221 

dieser einladuog ernst, oder hat Freyja hier wie hei der auf- 
forderung, die genealogieen herzueagen, Bchon als sie die frage 
stellte, eine grobe antwort erwartet oder es sc^r darauf an- 



Wenn die einladung ernsthaft gemeint ist, eo hatte 
Freyja wol die absieht, unterw^ die genealogischen mit- 
teilungen aus Hyndla hervorzulocken. Sie hat dann ihren 
nächsten zweck, Hyndla aof dem wege sich zuzugesellen, 
verfehlt. Denn aus der reise wird nichts '). Noch str. 8, 1 
redet Freyja, als wünsche sie, dass Hyndla ein pferd besteige, 
aber diese worte können auch lediglich die absieht haben, 
Hyndlas aufmerksamkeit auf ihren eher, von dem sie ja 
wünscht, dass die riesin reden werde, zu lenken. Wenn Freyja 
von anfang an die absieht hatte, Hyndla nach der recitation 
der genealogischen strofen dazu zu nötigen, dem Ottarr einen 
erinneningstrank zu reichen, so muss es auch in ihrem plan 
gelegen haben, dase die untenedung vor der tür von Hynd- 
ias Wohnung statt fände, denn auf dem wege nach Yalh9ll 
war der zaubertrank, den Hyndla braut, nicht zu haben. 
Und das scheint tatsächlich der fall zu sein. Denn str. 1 — 
5, 4 sind schwerlich ernsthaft zu nehmen. Sie haben den 
zweck, Hyndla zu reizen. Mit ironischer freundlichkeit redet 
Freyja die riesin als mær meyja, min vina, systir an und 
spricht dann von den schönen geschenken, die Odinn den 
helden, — aber doch in keinem fall den riesinnen — erteilt. 
Den gipfel erreicht Freyja's verdeckte spottrede durch die 
erwähnung des förr, des erzfeindes aller riesinnen; sie will 
ihn bitten, Hyndla gegenüber stete in gleicher weise zu ver- 
fahren, d. h. sie zu behandeln, wie man das von ihm ge- 



■) Wie Finnur Jätuson, Lit. Hiat. I, 198 d^B tungekehrte behaupten 
koiu), T«retehB ich nicht: atr. 48 vird in Hyndlaa mund zu einem baren im- 
sinn, wenn der achanplatz Valhall iat. Deaahalb versetit anuh Finnur JAna- 
Bon diese und die folgende atrophen, aber ohne ({enägunden grund. Und wie 
konnte wol Hjndla in Valhall den helden einen Eanbertrank bereiten? 



„Google 



asa Boer: Zar Eddakritik. 

wohnt ist; der zweideutige ausdruck (einart^)) ist trefBich 
gewählt, aber die einladung ist kaum dazu geeignet, Hyndla 
zum schleunigen aufbrueh zu bewegen. "Wenn nun Freyja 
unmittelbar darauf auf ihren eher zeigt, so kann der zweck 
kein anderer sein als Hyndla zu verführen, die Terleumdung 
auszusprechen, die str. 6 folgt. Str. 4, 5— 6 sind ohne zwei- 
fei interpoliert. Die meisten herausgeber lassen die zeilen 
stehen und einige nehmen nach Edzardi eine lücke an. Aber 
die Zeilen sind, auch wenn man str. 1 — 5 ernsthaft nimmt, 
nicht ZU retten. Sie können nämlich nicht bedeuten: 'ob- 
gleich er sonst gegen riesinnen unfreiundlich ist', — übrigens 
eine fade bemerkung; das würde lauten: på honum ötitt sé 
Q. 8. w.; ihr sinn ist: 'doch ist er unfreundlich u. s. w.'; das 
ist aber eine in Freyjas mund nicht passende erläuternde be- 
merkung eines abschreibers. 

Daraus folgt, dass str. 4. 5, L— 4 zusammen eine strofe 
bilden. Schon das beweist, dass str. 5, 5 nicht emendiert 
werden muss, um die halbe strofe der Freyja zuteilen zu 
können. Hyndlas antwort enthält in der Überlieferung 13 
Zeilen str. 5, 5—6, 8. Man kann versucht sein str. ö, 5—8 
für eine interpolation zu halten '). Die zeilen überfüllen, 
wenn man sie mit str. 6 verbindet, die strophe. Eine befrie- 
digende interpretation ist noch nicht gefunden, die aoknttp- 
ftmg namentlich an str. 6 scheint dürftig, und die anfangs- 
zeile von str. 6 sieht aus wie der anfang einer rede (vgl. 
sir. 7, 1; ähnlich H. Hu. 34: ør erte, systir^ ok ørvita, vgl. 



') Oewdlinlioh flbenetEt miiD tinart an dieser atell« mit 'trea'. Abei 
I. ist das nicht die bedeatang des Wortes. 2. würde es Hyndla nichts nflt- 
■«n, wenn ^6it sich 'trea' betrüfce, dann er hat ihr gegenSber sich sa nichts 
verbunden. Und was bedeutet in diesem fall cc? Hyndla wird doch nicht 
erwarten dürfen, anf die daaer unter die bewohner von Valh9ll aufgenom- 
men EU werden. Die gewöhnliche bedentong: 'p&lideligen, oprigtigen, stand- 
haftigen' gibt gerade den sinn, den die stelle verlangt: daa sind tagenden, 
die nnr dem freunde eo gute kommen. 

>) Finnar Jansson sbreicht in seiner aasgsbe die vene. 



„Google 



Boer: Znr Eddakritik. 2SS 

Ls. 21. 29. Od. 10) *). Doch genügen diese gründe kaum 
zum nachweise, dass die verse unecht sind. Halbe strofen 
sind noch kein beveis, dass eine interpolation oder eine lücke 
vorliegt, man vergleiofae die vielen halben strofen des zweiten 
VoluBpådichters. Und was die formel 6, 1 anbelangt, so ist 
gegenüber den angeführten stellen auf eine strophe der Her- 
varar saga (Bugge s. 216), zu weisen, wo die werte fr 
ertu orffin oh ørvila am anfang der zweiten hälfte stehen. 
Dort ist aber ein enger anschluss an z. 1 — 4 vorhanden; 
diese verse motivieren nämlich das urteil, das z. 6 ausspricht; 
sie bilden so zu sf^en eineo anlauf zu der folgenden excla- 
mation. "Wenn an unserer stelle das verhältniss von str. 5, 
5 — 8 zu 6, 1 ein ähnliches wäre, so wäre von dieser seite 
gegen die verse nichts einzuwenden. 

Was bedeutet str. 6? z. 3 — 4 kann ich nur mit Glering 
übersetzen 'du siehst mich so an', vgl. die grosse anzahl ähn- 
licher fölle bei Fritzner III, 963 ä. pannig kann hier nicht 
'doräiin' bedeuten, da die richtungsbestimmnng bei visa in å 
oss enthalten ist. Jede andere Interpretation muss entweder 
zur emendation oder wie Detter und Heinzel zu einer ver- 
sdiränkten construction ihre Zuflucht nehmen. Hingegen kann, 
wenn die Überlieferung richtig ist, er (z. 5) nicht auf pannig 
gehen. Der sinn ist nicht: (du siehst mich so an) als be- 
gleite dein fretmd dich (Glering, Übers.: dein ruhloses ange 
verrät es mir, dass dein trauter dir folgt). Das mtlsste un- 
bedingt lauten: swi pü ht^r. — er pü, mit folgendem indi- 
cativ bedeutet entweder 'die du' oder 'da (während) du'. 

Wenn demnach z. 5 — 8 keine nähere erklärung des fiimn- 
ig enthalten, so muss das wort ans Freyjaa gebärden und 
reden erklärt werden. Der sinn von z. 8 — 4 ist denmach: 
'du siehst mich freundlich an, du gebährst dich, als wollest 
du mit mir eine reise unternehmen'. Aus z. 1 {ßd erUt) 

*) arimn. 51, wo ÖAinn »Uein redet, steht die fbnnel pir ert« Oeir- 
røSt am »nfutg alnes iijisolmittee. 



„Google 



224 Boer: Zur Eddakritik. 

und der allein möglichen auffassung von ei- (z. 5) geht nun 
hervor, daas z. 5 — 8 zu 3^-4 einen g^ensatz bilden. Also: 
du lügst mir etwas Tor, die du den Ottarr mit auf den weg 
nach Valh9ll nimmst ( Valsinni = Valhpllsinni wie Detter 
und Heinzel richtig erklären). Die lüge besteht darin, dass 
sie den Ottarr, der als mensch in Yalhpll keinen zugang hat, 
für den in Talh^ll wohnenden eher ausgibt. 

Dass das der sinn ist, lehren nun auch 5, 5 — 8. Hyndla 
hat sofort den Ottarr erkannt 'Dein eher ist langsam (d. h. 
taugt dazu nicht), den weg zu den göttem {goäveg = val- 
sinni) za betreten; ich will mein berühmtes pferd (man be- 
achte die gewohnheit der tr9ll, ihren tieren und geraten be- 
sondere namen zu geben) nicht belasten, um mit ihm ma 
die wette zu laufen'. Str. 6, 1 folgt demnach ganz richtig 
auf 5, 5 — 8. Zuerst macht Hyndla die bemerkung, dass der 
eher zu der angeblichen fahrt nach Valhpll nicht tauge. 
Daran schliesst sich die entrüstete anklage der falschheit, 
und diese wird darauf näher ipotiviert durch die mitteilung, 
dass die riesin in dem eher, auf dem Freyja nota bene nach 
Valhall reiten zu können behauptet, den Ottarr richtig er- 
kannt hat Die anklage der buhlerei schleudert sie der fein- 
din im vorübergehen zu. 

Hyndla glaubt Freyja völlig entlarvt zu haben. Damit 
hat diese den zweck ihrer eingangsrede erreicht. 

Str. 7, 7 — 10 werden zu zwei Zeilen zusammenzuziehen 
sein. Etwa er dvergar gørau Dåinn ok Nabbi? 

Str. 45 — 50. Bevor wir den anschluss an das vorher- 
gehende und den gang der Unterredung untersuchen, ist et- 
was zu sagen über die refrainartig widerkehrende halbe strophe 
(46—48, 5—8. 49, 9—12) hleypr pü, eälvina, üti å nöttum, 
sem me& hpfrum SeÜfrün fari. Der Vorwurf ist nur eine 
durch wut eingegebene grobe widerholung von 6, 5. e&lvina 
wird nicht mit Bugge (Arkiv I, 265) in öcfs vina zu ändern 
sein, denn der Zusammenhang erfordert einen feindseligen aus- 



:y Google 



Boer: Zur Eddakritik. 22& 

druck; eher; enthält daa wort eine leider noch nicht aufge- 
klärte sarcaBtische beziehung zu str. 1 («im vina). Bugge 
a. a. o. und die jüngeren herausgeber haben die verse am 
Bchluas von str. 48. 49 gestrichen, gewiss mit recht. Denn 
in Frevjas mund passen die werte gar nicht (48), und nach 
str. 49 haben sie keinen sinn. 49, 5 — 8 sind Hyndlas letzte 
Worte, und str. 50 enthält darauf eine directe antwort. Hier 
liegt also ein ähnlicher fall vor wie bei den stefstrofen und der 
stefzeile der V9lu6på (Zschr. f. d. ph. 36, 300, 331 f., 350 ff.), 
wo ein abschreiber oder umarbeiter eine zeile oder zeilen- 
gruppe der gedichtes refrainartig widerholt. Bei der Ygluspå 
zeigte es sich jedesmal, dass die betrefifenden stelle im ur- 
sprünglichen texte nur einmal vorkam; das gibt uns recht 
zu fragen, ob nicht auch hier eine der beiden stellen 46, 
5 — 8 oder 47, 5 — 8 zu streichen ist. Dass das tatsächlich 
der fall ist, ist leicht zu sehen. Schon dass Hyndla in einer 
fortgesetzten rede (sie spricht sowol str. 46 wie 47) densel- 
ben Vorwurf in denselben werten widerholt, genügt, da hier 
von einem reirain nicht die rede sein kann, zum beweise. Nach 
47, 1 — 4 schwächen die werte den eindruck von Hyndlas 
Worten, denn 47, 1 -■ 4 bedeuten gegenüber 46, 5 — 8 eine 
Steigerung des ausdrucke; es hat demnach keinen zweck, dar- 
auf zu der ausdrucksweise von 46, 5—8 zurückzukehren. 
Der interpolator, der die verse widerholte, fand gefallen an 
der unanständigen vergleichung. 

Daraus folgt, dass nach 48, 1 — 4 nicht, wie man tut, 
eine lücke anzunehmen ist. 48, 1 — 4 bilden mit 47, 1 — 4- 
éine strofe, und das ist ganz in der Ordnung. Es gehört zu 
Freyjas vornehmen tone, dass sie auf scheltreden sich nicht 
einläset sondern einfach ihre Veranstaltungen trifft. Daher 
spricht sie nicht mehr als das allemotwendigste. Str. 46 — 48 
bilden demnach 2 strofen, Hyndla spricht davon eine und 
eine halbe, Freyja eine halbe strofe. Die situation des ab- 
schnittes und der ganzen Unterredung geht aus str. 48 her- 



:y Google 



226 ' Boer: Zar Eddakritik. 

vor. "Wenn Freyja sagt: ek sla eldi o/ividju^ so muse diese 
eich draussen befinden, vor ihrer höhle. Str. ] 'wird aie schlafend 
gedacht. Sie ist also während oder nach Freyjas rede str. 1 -4 
hinausgetreten. Dort hat sie ihre Weisheit au^ekramt; jetzt 
fordert Freyja sie atr. 45 auf hineinzugehen und einen erin- 
nerungstrank zu holen. Hineinzugehen, dazu ist Hyndla be> 
reitet, aber zurückzukehren gedenkt sie nicht; sie will ihren 
Str. 1 unterbrochenen schlaf fortsetzen, und mit höhnenden 
Worten weist sie Freyja ab. Aber diese kommt ihr zuvor. 
Während sie sorglos ohne sich zu übereilen zum eingang 
ihrer höhle schreitet, hat schon die göttin ein feuer um sie 
geschlf^en; jetzt muss sie zugeben oder sterben. Edzardis 
erklärung von str. 48. 49 kam ich nicht beistimmen. Er 
glaubt, in der, wie er annimmt, verlorenen zweiten hälfte 
von str. 48 habe gestanden, dass Hyndla Freyjas wünsch 
nicht erfüllt; darauf sei die riesin von der dämmerung über- 
rascht worden, das gehe aus der Verwünschung (49, 5 — 8) 
hervor, fjgrlausn (49, 4) bedeute 'tod', die meinung sei also, 
ein jeder müsse einmal sterben, str. 49, 5 — 8 beweise nicht, 
dass ein becher am orte anwesend sei, der sinn der stelle 
sei nur eine Verwünschung der sterbenden Hyndla. 

Einer richtigeren aufiassung der stelle ist Edzardi dann 
nahe gekommen, um sie schliesslich wider zu verwerfen. Er 
denkt an die m^lichkeit, dass Hyndla nach 49, 4 freigelas- 
sen sei (fjprlausn also wie hffucflausn) und nun den becher, 
aber mit gift gefüllt, bringe. Diese erklärung scheitert, wie 
Edzardi selbst bemerkt, daran, dass Hyndla, wenn sie den 
Ottarr zu vergiftigen beabsichtigte, ihm doch nicht im voraus 
mitteilen würde, dass der becher gift enthalte; hätte sie aber 
die mitteilung aufgeschoben, bis Ottarr getrunken hatte, so 
wäre es zu spät gewesen ihn zu retten, was Freyja doch tut. 

Ich glaube, dass die handlung ganz einfach ist. Freyja 
verlangt das minniepl (45). Hyndla weigert (46, 1 — 47, 4). 
Freyja bannt Hyndla in ihren zauberkreis und droht ihr mit 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 327 

dem tode (48, 1 — 4j. Hyndla sieht die Unmöglichkeit zu 
entriDiien ein und fügt sich, um Ihr leben zu retten (49, 1 — 4). 
Daraus folgt, dass sie auch richtiges minnis9l, keinesw^ 
einen giftbecher bringt. Das geschieht zwischen 49, 4 und 
49, 5. Dann aber ftigt sie einen fluch hinzu. Der voi^ang 
ist anderen erzählungen tou riesen oder zweiten, denen ein 
tribut abgenötigt vird, vollständig analog. Auch Andvari 
bringt richtiges gold; Ohus und Alius bringen das beste 
Bchwert, nicht etwa eine wie ein schwert aussehende dyna- 
mitpatrone, die in der hand ihres besitzere zerspringt. Und 
80 in zahlreichen märclien. Der freigelassene riese oder zwerg 
hS.ll; sein wort, aber er verbindet mit der unfreiwilligen gabe 
eiuen fluch. Daraus folgt, daes eitri hiandinn mjpk bildlich 
zu nehmen ist, der hauptnachdruck fällt auf illu heili *). 
Mit diesen werten verschwindet sie, wie auch Andvari sowie 
Alius und Olius und in der Hervarar saga Dulinn und Dval- 
inn das letzte wort behalten. Für Freyja ist Hyndla nun 
nicht mehr zu erreichen; sie hat ihr haupt gelöst Das ein- 
zige, was Freyja übrig bleibt, ist dass sie die gabe von dem 
damit verbundenen fluche löst. Aber die gewünschte Zauber- 
kraft haftet an dem becher, das geht aus Freyjae antwort 
klar hervor. Denn die d^rar vdgar^ die Ottarr nach 50, 5 
— 6 trinken wird (also noch nicht getrunken hat), sind nichts 
anders als der von Hyndla ihm zugeführte trank. Mit der 
hülfe der gotter, die Freyja für ihn erfleht, wird derselbe 
die gewünschte Wirkung haben. 

n. Dl« Genealoffleen. 
Dass Ottarr, sei es im leben, sei es in der familientra- 
dition, den beinamen hdmski geführt habe, kann man nicht 



') Da«8 DwM von wirtliohem gift ■oadern nar von einem flache, der 
den segenetrank eh giAi omwandelt, die rede Ist, feigt auch GO, 1. Freyja 
mkoht nicht du in dem beoher nicht 6ntli»lten« gift, sondern nur die «orte 
dw riaein {orSheüt l>i») wirkougeloa. 



:y Google 



228 Boer: Zur Eddakritik. 

behaupten. Der name wird ihm von Hyndla beigelegt und 
verspottet sein verhältnise zu Freyja, die ihn als reittier be- 
nfitzt. Im ursprünglichen gedichte kommt die bezeichnung 
nur einmal vor (vgl. unten). Aub dem iaterpolierten gedichte, 
daB die verse: alt er pat ætt pin, Ottar heimshi refrainartig 
widerholt, hat die Überschrift die spottende bezcichung als 
beinamen abstrahiert. 

Str. 12 zählt Ottars vorfahren der männlichen linie auf. 
Wir erhalten die reihe Svanr enn ratidi — Safari — Ulf r — 
Alfr enn gamli — Innsteinn — Oitarr. Darauf bringt str. 13 
die weibliche reihe. Diese wird in str. 17 fortgesetzt Str. 
14' — 16 sind eine interpolation, über welche vgl. b. 236 ff. 
Wenn str. 13 richtig überliefert ist, so ergibt sich aus str. 
13. 17 die reihe: Seekonungr und Svdfa — Hädigunnr — Friattt 
(: FrAcfi) — Hlédis — Innsteinn— öttarr. Sodann bringt str. 19 
die reihe Klypyr — Kettil — öttars grossmutter — Ottars mutter 
— Öttarr. 

Diese genealogie läast sich in folgender weise darstellen: 

Svant enn randi Btekenncgr — BvUft 

I -r 

Sntail Bildi^nnr Slyppr 

Ulfr Friant— FrMi KaUU ' 

I T I 

Alfr enn gunll ^ElédlB m6air hennu' 

Innsteinn — mAlir |»(n (19, 4) 



Nach 19, 1 wäre Ketill mit Fr6di und Friaut befreun- 
det gewesen. 

Ein wichtiges bedenken gegen diese aufstellung besteht 
darin, dase nachdem die reihe von Ottars vorfahren väter- 
licher Seite genannt worden ist, die weibliche linie nicht mit 
Ottars mutter sondern mit seiner grossmutter anhebt Die 
reihe wird in der weiblichen linie so fortgesetzt, dasa jedes- 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 229 

mal neben der mutter auch der vater genannt wird, neben 
Friaut Bteht FrMi, neben Svåfa steht Sækonungr. Nur von 
FriaQt wird zwar die mutter (Hildigunnr), nicht aber der 
vater genannt, und von Ottarr aufwärts gelangen wir über 
die dem namen nach nicht genannte mutter und grraamutter 
erst wider im dritten geschlecht zu einem namen, aber einem 
männemamen (Ketill), und auch EetilB vater wird genannt, 
nicht aber seine mutter. 

Dieser wunderlich lückenhafte geschlechtstafel wird 
durch eine aus metrischen gründen von Sievers vorgeschla- 
gene conjectur, die in einer Änderung von Sijmons eine er- 
gänzung erfahren hat, richtig hergestellt. Sievers liest (Beitr. 
6, 340) Str. 13, 1 Möpor åtter (Sijmons, ausg. åtte f aper pinn, 
was sächlich auf eins hinausläuft). Dadurch wird Hlédis 
nicht Ottars grossmutter, sondern seine mutter, und der 
Stammbaum bekommt das folgende aussehen. 




ÖttaiT 

m^ir pin (19, 4) ei^ibt sich als mit Hlédis, mo^r hennar 
(19, 3) als mit Friaut identisch, und Hildigunnr bekommt in 
Ketill einen gemahl. "Wir erhalten auf diese weise eine voll- 
ständige genealogie der väterlichen linie bis in das sechste 
glied, der mütterlichen unter erwähnung der gatten bis ins 
fünfte glied aufwärts. 

Daraus scbliesst Sijmons (zur st) richtig, dass 19, 1 
statt peira peirar zu lesen ist, und dass vtnr hier 'gemahl' 
bedeutet 



:y Google 



280 Boer: Zur Eddakritik. 

Durch Sievere änderung erledigt sich auch ein beden- 
ken, das man sonst wider str. 17, 1 — 4 erheben könnte. 
Es ist nämUch leicht zu sehen, dass ein teil dieser geneal(^e 
fingiert ist. Sækonungr ist ein abstracter repräsentant des 
wikingertums, und wenn ihm Sy&fa, die walkyre, als frau 
beigesellt ist, so sind wir ganz in das gebiet der fantasterei 
angelangt. Schon besser steht es mit Hildigunnr, obgleich 
auch diese Zusammensetzung zweier walkyrennamen in die- 
sem Zusammenhang der fiction Tcrdächtig ist. 

Betrachtet man nun die Stammtafel als ganzes, so zeigt 
es sich, dass die väterliche linie in demselben gliede bei den 
abstractionen aus dem wikingleben angelangt ist. Sæfari 
steht mit Sækonungr vollständig auf einer linie. Und Ulir 
ist wie Hildigunnr zu beurteilen; beide sind menschliche nå- 
men, die aber durch ihre beziehung zum wikingtum zum 
willkürlichen gebrauch sich besonders eignen. Mit den Zeit- 
genossen Ålfr und Fr6di sind wir bei den königsnamen der 
Fomaldar spgur, von denen aber mehrere in der historischen 
zeit in häufigem gebrauch bleiben, angelangt. Nur in der 
linie, die von Ketill aufwärtsgeht, begegnen wir namen, die 
in demselben geschlechte später historisch bezeugt sind {Klpppr^ 
EetiU). 

Gegen die echtheit von str. 17 läset sich also nicht ein- 
wenden, dass die namen fingiert sind. Aber die zweite hälfte 
der strofe ist doch sicher unecht. Sie besteht aus zwei for- 
mein. Die eine (z. 5 — 6) lautet: alt er pat ætt pi», öttarr 
heimsM. Dieselbe formel begegnet später noch str. 20. 21. 
23. 24. 26. 27. 28. 29. Obgleich auch die mehrzahl dieser 
fillle unursprönglich ist, so lehren sie doch, dass der platz 
dieser verse am schluss einer strophe ist, und das ist ganz na- 
türlich, denn sie schlieBsen eine aufzählung ab. Hier aber 
stehen sie mitten in einer strophe, und sie unterbrechen eine 
reihe, denn Eetill (str. 19) gehört mit Hildigunnr zusam- 
men. Die andere formel lautet: var&ar at vid svä, vÜltu 



:y Google 



Boer: Zur Eddakritik. 231 

mn lengra? Sie begegnet auch str. 18 und soll ein etef be- 
deuten. Daes str. 18 interpoliert ist, ist allgemein anerkannt. 
Die beiden schlusazeilen von 17. 18 sind eine leichte varia- 
tion des stefe der sogenannten Ypluspå enn skamma (ygnttns 
at vitt svå, viltu enn lengra), die freilich auch nicht einheit- 
lich ist, aber in deren Zusammenhang die verse doch besser 
hineinpassen als hier (näheres darüber im vierten kapitel). 
Also sind 17, 7 — 8 jünger als die aufnähme der erwähnten 
fn^mente in unser gedieht; die Übertragung der ste&eilen 
nach Str. 17. 18 hängt mit einer erweiterung des gedichtes, 
von der später die rede sein wird, zusammen. Am schluss 
einer vermeintlichen reihe konnten sie mit einem schein von 
recht eine stelle finden. 

Str. 17, 5 — 8 sind demnach auszuscheiden. Daraus folgt, 
dass str. 19, 1 — 4 mit 17, 1 — 4, zu denen sie inhaltlich in 
der engsten beziehung stehen, zu einer strofe zu verbinden 
sind. Eine neue strofe hebt mit 19, 5 an. 19, 5 — 8 lauten: 
par var Fråifi fprr enn Kari, hinn eldri var Ålfr um ge- 
tinn. Bugge hat diese stelle ausfUhrhch bæprochen (Arkiv 
I, 249 ff.) und eine conjectur vorgeschlagen, deren richtig- 
keit kaum angezweifelt werden kann. Aber er hat daraus 
für die genealogie die notwendigen conseqnenzen nicht ge- 
zt^en. Bugge zeigt die grammatische Unmöglichkeit einer 
auffassung der stelle, nach der Fr6di, Kari und Alfr bruder 
sein sollten. Er weist auf den seekönig Hålir aus Horda- 
land, den söhn der Hildr en mj6va, der einen kämpen na- 
mens Innsteinn hatte, und liest z. 7 — 8: einn Hüdi vas Wiifr 
(oder Hgalfr) of getinn. Ich glaube, dass das richtig ist. 
Wir bekommen auf diese weise die geschwister Fröäi, Kari, 
Hildr; der söhn der Hildr ist Hålfr. Nach der allgemeinen 
ansieht sind das kinder des Eetill und (nach dem vorher- 
gehenden) der Hildigunnr. 

"Wie verhält sich nun dieser Frödi zu dem str. 13 ge- 
nannten, der Friaut zur frau hatte? Wenn es richtig ist, 



:y Google 



232 Boer: Zur Eddakritik. 

dass Ketill und Hildi^nnr eheleute und Fr6<ti ihr eoho 
war, BO kann dieser unmöglich mit dem Fr6di, der nach 13, 
5 — 6 ihre tochter Friaut heiratet, identisch sein. Dcæh 
hat auch eine trennung ihre Schwierigkeiten. Es fiUlt auf, 
dasB ein name wie Fr6äi, der immerhin in norwegischen 
geschlechtern seltsam ist und wol auf wahrer oder fingier- 
ter verwantschaft mit den SkJ9ldungen beruht, in einer 
genealogie unabhängig zweimal — bei schwägera! — vor- 
kommen sollte. Femer stimmt zu der ansieht, dass Frödi, 
Kari und Hildr kinder des Ketill und der Hildigunnr sind, 
nicht, daes die stelle, die allem anschein nach die ganze 
geschwisterreihe nennt, Friaut übersieht. Am bestimm- 
testen aber spricht gegen diese annähme die angäbe der 
H&lfs saga, dass der vater der Hildr en mjöva H9gni 
enn audgi biess. Wir dürfen also aus str. 19 nicht lesen, 
dass Fr6di, Kari und Hildr kinder des Ketill sind, und das 
wird durch die aus der ausscheidung von 17, 5 — 18, 10 fol- 
gende Verbindung von 19, 1 — 4 mit 17, 1 — 4 durchaus be- 
stätigt. Mit 19, 5 hebt nicht nur eine neue strophe, sondern 
auch eine neue linie an. Damit ist nun widerum die rai^- 
lichkeit, Bogar die notwendigkeit gegeben, dass Frödi (13,5) 
mit Frödi (19, 5) identisch ist. Denn nur wegen dieses Frödi 
werden die geschwister genannt "Wir können nun aus der 
Halfs saga die genealogie ergänzen. Sie bekommt das fol- 
gende aussehen: 

Svanr eim raoSi 

I 

Safari SækonnuKr — SvUa Elyppr 

I T I 

TJlfr HUdiguniiT — KetiU Epgni enn aaSgi 

Älfr enu eamli Friaut — FröHi. E&ri. HUdr enn mjÖTk 

I T I 

InnBteinn — Elédis H&lfr 



:y Google 



Boer: Zur Eddftkritik. 2S3 

Diese genealogie bestätigt die angäbe der Hålfasc^a, dus 
Hälfr und Innsteinn zeitgenoBsen sind. 

Wir beobachten, dass die genealt^fischen angaben, die 
bia dahin sich streng an der aufgehenden linie hielten, bei 
Frödi in eine Seitenlinie übergeben. Aber hier wird nach 
keiner Vollständigkeit gestrebt. Wer Frödis vater war, er- 
fahren wir nicht, wir vernehmen nur den namen seines bru- 
ders und den seiner Schwester. Und von dem berühmten sa- 
genkSnig H&lfr wird zwar der namen der mutter, nicht aber 
der des vaters genannt. Sieht man zu, so haben diese an- 
gaben den bestimmten zweck, die verwantschaft des Ottarr 
mit Hålfr zu beleuchten. Das verbindende glied ist Bälfs 
mutter; desshaib kann der namen des vaters unerwähnt blei- 
ben. Ottars vater Innsteinn hatte eine cousine des berühm- 
ten seekönigs zur frau; das war der stolz der familie, und 
das ist der sinn von str. 19, 5 — 8 '). 

Die erkenntniss, dass Frödi (str. 19) mit Frödi (str. 13) 
identisch ist, führt auch zu dem verständniss, wesshalb 19, 5 
nicht wie 13, 5. 19, 1 (vgl. auch 17, 2) durch ein demon- 
strativum auf das vorhergehende bezug nimmt. Man hat ein 
solches wort vermisst und dem adverbium par die rolle zu- 
geteilt, die an den genannten stellen peirar und hennar er- 
füllen. Aber eine beziehung zu den unmittelbar vorhei^e- 



■) Finnor JönsBOna an&HBimg des stanunbanuiB (Litt. hift. I, 200) 
-verstelle ich nicht. Danach wären Fr6di und EAri Ketils urg^rossvater und 
Bein groMVikter, und dennoch ir&re FröSi (str. tS) mit Fr6<lj (itr. 19} iden- 
tisch, wKhreud Finnur J6iiuoii andarerHits anoh annimmt, dus Kstill Friants 
vater ist. Also wSre Eetill der vater seiner eigenen urgrowmatter, nftoh 
folgenden Bohema; 

FréÆi y 

Eiri I 

Klyppr I 

Keim I . 

Fiiaut /\^ ehegatten 
Hiédis. 



:y Google 



2S4 Boer: Zur Eddakritik. 

henden Tersen ist str. 19, 5 gar nicht vorhanden; die Terse 
stehen in beziehimg zu str. 13, nnd diese viid durch das 
nomen proprium ausgedrückt. Unmittelbar auf str. 13 konn- 
ten diese Terse nicht folgen, da die gerade linie Tolling; 
sobald diese abgeschlossen ist, knüpft die wichtigste Seiten- 
linie an einen namen der geraden linie an '). Str. 20, 1—4 
bilden mit 19, 5 — 8 eine strofe. Das übrige ist unecht. 
Z. 7—8 widerholen str. 24, 1 — 2, was schon Grundtvig ge- 
seben hat, z. 9 — 10 widerholen die formel alt er pat ætt 
pin O. k^ z. 5 — 6 enthalten widerum eine an die Vgluspå 
anklingende inhaltlose wichtigtuerei: z. 1 — 4 aber berichten 
wie 19, 5 — 8 von einer Seitenlinie. Der söhn der Nanna 
(Manna hs.), der tochter drø Nøkkvi, war Innsteinns schwager. 
Da Innsteinn nicht eine tochter der Nanna sondern der Friaut 
zur frau hatte, so kann die stelle nur bedeuten, dass der 
söhn der Nanna mit Innsteins Schwester Terheiratet war. Das 
oben bei den angaben Über das Terhältniss zu könig Hålfr 
erkannte prinzip lehrt, dass daraus, dass nicht dieser söhn 
der Nanna, wol aber die mutter dem namen nach genannt 
wird, zu schliessen ist, dass dieser Seitenlinie ihretwegen er- 
w&hnung g^chieht. Das verhältnise zu dieser &au gereicht 
dem geschlechte zu ehre. Näheres üt nicht zu ermitteln. 
Der name Nanna kann auf eine pretension, von Baldr ab- 
zustammen, deuten *). Sn. E. II, 154 nennt einen seekönIg 
Nøkkvi *). 



') flar (19, 5] Tsratehe ioh als 'in diesem fteschleobte' (deiner matter, 
M. 4); Tzi^i war jb Hlädls' vater. 

') Dtese stelle våre die eiusige, die dam bereohtigen würde 8^ 6 goS- 
UM — nicht göätim — eh lesen. Allerdings irt^ Am» ench iFraohlich bmaer. 

■) par (20, 1) (Aiuma nar mttt jiiir) wlid auf die ganse Torhergehenda 
«tammtafel gehen. Denn in der durch Frädi reprftaentierten linie steht 
Nanna in keinem verhUtniss. Beide twelge werden nur desshalb in einer 
Strophe behandelt, weil ihr Terh&ltniss za der hanptlinie gleich ist; es sind 
Tersohw&gemngen der ersten generation anfwKrts. Desahalb heiset es anoh 
nait; die ndch*te noch nioht genannte verwandte des Öttarr ist eben seine 
vatersehwester, doroh die die verbindong sn stande kommt. 



„Google 



Bon: Znr Eddakritilc. 236 

Ea folgt noch eine Btrophe (21), die wie der im geschlecht 
des H^rdakåri widerkehrende name Qlm6Ar beweist (Bugge 
a. a. o. e. 349 ff.), zu dem alten gedichte gehört Das veiv 
wantschaftsTerhältniss der hier genannten personen za Ottarr 
wird nicht direct angedeutet; es muss aus den übrigen datis 
geschlossen werden. Die ganz methodisch eingerichtete Stamm- 
tafel nennt zuerst die männliche linie aufwärts, dann die 
weibliche linie aufwärts unter hinzufQgung der namen der 
gatten (s. oben s. 329), dann die seitenglieder, die an das 
erste glied aufwärts geknüpft sind. Jetzt kommt die reihe 
an das zweite glied aufwärts. Da nun auf der mütterlichen 
seite die hierhei^ehörigen glieder schon im Torttbei^hen ge- 
nannt sind (Ketill und sein vater Kljppr), müssen jetzt die 
anverwandten dee grossvaters väterlicher seite, also des Alfr 
enn gamli, folgen. Da femer der name Qlm6är in Ottars 
geechlecht widerkehrt, wird aller Wahrscheinlichkeit nach der 
Qlm6dr unserer strofe auch zu Ottars directen vorfahren zu 
zählen Bein. Aus diesen erwägungen ergibt sich nahezu 
mit Sicherheit, dass Alfr eine tochter des Qlm6är zur frau 
hatte. Qlmödr ist demnach Ottars ui^rossvater, Isolfr und 
As61fr sind Innsteins mutterbrüder '). 



■) Die TollBtändige, auf beiden Seiten reich gegliederte Stammtafel 
irird demnach: 

Sruir enn raiiSi 

I 

Seefarl Skekkil SnkonimKr— StUk Klyppr 

II T I 

Nekkrl mfr SkArhUdr— Qbnådr Hlldlgnnur— Ketill H9gni enn aiaSffi 



Itona, Alfr enn gamli—* f s61fr Aeölfr FHant — VröSi. KAri, Hlldr en rojéva 

• _ • Innetelnn Hlddi» HAUr 

Öttarr 

Glieder, deren nemen nicht äberliefert iit, sind durch eterne ange- 
deutet. 



:y Google 



986 Boer: Zur Edd&kritik. 

Man sieht, dass diese reihe wie der väterliche and der 
mütterliche atammbaum beim dritten und vierten gliede bei 
den verdächtigen namen aus der vrikingerzeit anlangt. Skür- 
hildr ist ein walkyrennamen und steht auch chronologisch auf 
einer linie mit Hildigunnr, während ihr gemahl wie der der 
Hildigunnr einen auch hiBtorisch bezeugten namen führt; 
Skekkill, ein seekfinig, gehört derselben generation an vrie 
Sæfari und Sækonungr. JDiese namen können historisch sein, 
haben aber eine geringe gewähr. Hingegen werden tsölfr 
und ÄBÖlfr, weil jünger als Qlmödr, historische personen sein. 

Die Strophe sagt femer aus, dass die durch sie mitge- 
tdlten namen aus einer grossen anzahl nur eine auswahl bil- 
den, und dann heiset es: alt er pat att pin^ Ottarr heimski. 
Das ist der deutliche schluss des katalogs. Ala 8t«f ist fOx 
die Zeilen im gedickte kein platz. Denn wenn Hyndla, nach- 
dem sie alle glieder der hauptlinie und die wichtigsten der 
Seitenlinie erwähnt, sagt, sie wolle aus einer grossen anzahl 
anderer verwandten die und die personen nennen, so folgt 
daraus, dass von diesen eben nur die genannten und keine an- 
deren namen angezählt werden. Dase die später folgenden 
namen zu Ottarr in keiner beziehung stehen, hat man auch 
längst eingesehen. 

m. Die heldeninterpolationen. 

Damit sind die echten strophen des Hyndluljöd erledigt. 
Die zum grossen teil schon von anderen forBchern erkannten 
interpolationen teilt man der regel nach in zwei gruppen, 
die Strophen, die dem kataloge heldennamen hinzufügen, und 
die s(^enannte Y^luspå en skamma. Wir beschäftigen uns 
in diesen kapitel mit der zuerstgenannten gruppe. 

Str. 14 — 16. Dass diese Strophen nicht echt sind, g^t 
schon aus dem nahen auBchluss von str. 17 an str. 13 klar 
hervor, und würde, wenn es noch eines beweises bedürfte, aus 
der oben erschlossenen Stammtafel, die ftir die hier genann- 



:y Google 



Bo«r: Zttr Edd&kritik. 287 

ton personen keinen platz flbrig läset, folgen *). Aber eine 
beziehung von etr. 16 zu etr. 11 ist unTerkennbar. Und 
zwar nidit nur zu z. 5 — 8, die ein zusatz sind (s. oben b. 
220 anm.), sondern auch zu den echten z. 9 — 12. Esl&SBt 
sich nun leieht zeigen, dasa dieses verhältnisa zu atr. 11 kein 
oi^fanisches ist. Denn str. 16 enthält auf str- 11 keine rich- 
tige antwort 11, 5 — 8 fragt nicht, woher die SkJ9ldaiige 
u. 8. 'W. stammen, aber welche manner zn diesen geschleoh- 
tem gehören, und ebenso z. 9 — 12 nicht, woher die h9idar 
und die hersar stammen, sondern welche manner b9ldbomir 
und hersbomir sind. Es wird also eine genealogische tabelle 
verlangt, wie sie darauf str. 12 f. gegeben wird. Aber str. 
16 sagt, dass davon, d. h. von einer vorher genannten per- 
sffli, die SkJ9ldunge u. s. w. stammen. Str. 16 gibt sich also 
auch dadurch, dass sie eine unrichtige antwort auf str. 11 
ist, als einen zusatz zu erkennen. Auch der grund ihrer 
aufnähme ist noch ersichtlich und führt zu weiteren chrono* 
logischen schlilBsen. Ein interpolator identificierte den str. 13 
genannten Fr6di mit dem gleichnamigen SkJQldung und sah 
sich zu der bemerkung veranlasst, dass von ihm die SkJ9ld- 
ungar stammen, was dann ihn oder einen anderen dazu 
führte, str. 11 in auf entsprechende weise geänderter gestalt 
zu widerholen. (Der zusatz der formel alt er pat ætt pin, 
O. h., die hier besonders peinlich berührt, ist bedeutend jün- 
ger, a. kap. rV). 

Wenn das richt^ ist, so folgt daraus: 1. dass str. 16 
nicht nur jünger als die echte str. 11, 1 — 4. 9 — 12 sondern 

■) Finnur Jönsson Tersacht (Litt. hist. 1, 199) die atrophen tu behalten. 
Er glaubt, daas 14, 1 AU ein fehler für AuSi sei, nnd dosa Ali nnl H&lfdan 
Pr6(ti* gesohlecht ftnftrjlrts forUetcen. Dua vergleicht er Htbtsu Noregr 
b^gÜi o. % Die stelle findet sich n. a. Fiat. 1,25, 96. Dort fehlt aber H41f- 
dan, vkhrend an niuarer stelle Äuäi auf einer duroh nichts goatützten coa- 
jeotnr beniht, sodass die beiden reihen nur den nameu Frddi gemein haben. 
Die behanptong, dass der an jener stelle als ein söhn jenes Frödi genannt« 
Kjfcrr ein bruder der Hlédis sei, ist anseohliesslich aas Jönssons combina- 
tion abstrahiert. 



„Google 



288 Boer: Zar Eddakritik. 

auch alß die interpolierten zeilen 11, 5 — 8 ist 2. dass str. 
16 älter als str. 14 und, wie wir vorläufig anzunehmen ge- 
nötigt sind, 15 ist Denn str. 16 folgte einmal unmittelbar 
auf Btr. 13. 

Aber man kann sagen: auch Halfdan, den str. 14 nennt, 
gehört dem geschlechte der Skjoldunge an. Es ist also eben 
ao gut mÜ^Iich, dass str. 16 an 14. 15 als dass sie an 13 
aogeschloBsen wurde. Dem gegenüber ist aber zu bemerken, 
dass Halfdan str. 14 hæstr Skjgldunga genannt wird. Es 
hat aber keinen sinn zu sagen, dass 'der höchste der SkJ9l- 
dunge' der Stammvater der SkJ9ldunge(!) und anderer ge- 
schlechter gewesen sei. Übrigens knüpft auch str. 14 an 
str. 13 an. Sie corrigiert dieselbe durch die mitteilung, daes 
Hälfdan älter als Frödi war. Sie geht also gleichfalls von 
der Voraussetzung aus, dase der Skjpldung Frödi gemeint sei. 
Das konnte um so leichter geschehen, wenn str. 16 schon 
da stand. 

Von den eben besprochenen fragen ist die, ob str. 14 — 
16 eine geschlossene tradition bilden können, zu trennen. 
Denn auch wenn die drei strophen zu gleicher zeit aufgenommen 
wären, so würde daraus noch nicht folgen, dass sie aus einer 
einheitlichen quelle stammen. Diese frage ist sagenhistorisch 
von der höchsten bedeutung. Denn sie hängt damit zusam- 
men, was wir von dem alten Halfdan und seinen 18 söhnen 
zu denken haben. Den inhalt von str. 14 — 16 kennen auch 
die prosaquellen, So. E. I, 516 ff.. Fas. II, 8 ff., Fiat. I, 25. 
Wenn diese quellen von Hyndl. unabhängig sind, so bezen* 
gen sie die Selbständigkeit der reihe 14 — 16. Aber dem 
widerspricht nicht allein das oben erschlossene verhältnise von 
Str. 16 zu 14, sondern auch die beziehung von 16 zu str. 11. 
Denn wenn str. 14 — 16 ein zusammenhangendes fremdes 
fn^ment sind, so kann str. 16 nicht von str. 11 abhängig 
sein, und die beziehung zu 11 lässt sich dann nur so erklä- 
ren,- dass str. 11, 5 — 8 von str. 16 abhängig sind. Das wird 



:y Google 



Boer: Zur Edd&kritik. 288 

man aber nicht leicht annehmen. Der Vorgang musete die- 
ser gewesen sein, dass erst 11, 9 — 12 — in geänderter ge- 
st^t — in 16, darauf auf grund der so entstandenen ähn- 
lichkeit 16, 1 — 4 in 11 aufgenommen wären. "Was konnte 
aber einen interpolator veranlassen, aus str. 11, wenn diese 
die Zeilen hvat er S^pldunga u. g. w. nicht enthielt, die zeilen 
hvat er hglåborit, zu denen sein zusatz in keinerlei beziehung 
stand, zu widerholen und sogar durch änderungen für die 
stelle zurechtzuschneiden ? Somit spricht die Überlieferung 
des liedes dafür, dass str. 16 aus str. 11 stammt und also 
ausserhalb des gegebenen Zusammenhanges nie mit 14. 15 
ein ganzes gebildet hat. 

Wenn nun die genannten prosaquellen berichten, einer 
der 18 söhne des Halfdan gamli sei Auäi gewesen, erAu&- 
lingar eru frå komniTj ein anderer nach 8n. E. Yngvi, er 
Ynglingar eru frå komnir^ ein dritter nach Fas. und Fiat. 
Skelßr^ während Sn. E. etwas weiter mitteilt Skelßr hét einn 
herkontmgr, ok er hans ætt k^Utä! SUlvivga ætt (dasselbe aus- 
führlicher Fas. Flat.), und frå Skeldi i Banmprk eru Slgpld- 
ungar komnir (so [Sktlldingen'] U, W dem sinn nach dasselbe; 
Fas. Flat. werfen das geschlecht irrtümlich mit den Skil- 
fingen zusammen), so müssen diese berichte auf Hyndlulj6d, 
wo diese namen zuerst in Verbindung mit HÄlfdan vorkom- 
men, zurückgehen. Die prosaquellen sind demnach von un- 
serem Hede abhängig. Das hat auch Bu^e gesehen, &. seine 
anm. zu str. 18. Das wird durch andere beobaehtungen be- 
stätigt. In den ættart^lur (Fas. Flat., nicht in der Sn. E.) 
folgt unmittelbar auf die namen von «Halfdans söhnen: Dagr 
åtti pöru drengjamöäur, d. i. str. 18, 1 — 2 unseres liedes. 
Die strofe ist nicht in der gefolgechaft von 14 — 16 in unser 
lied hineingeraten, denn die aufnähme von str. 18 beruht 
darauf, dass Älfr enn gamli sowol in der alten str. 12 wie 
in Str. 18 vorkommt. Also paraphrasieren die ættart^lur auch 
hier das lied. Wenige zeilen weiter findet sich die bemer- 



:y Google 



240 Boer: Zar Eddakritik. 

kong: Asngr'tmr åtti Ei/furu; peira ton var Angani^ ber- 
aerkr. Das beruht anf str. 34; die beiden strofen 33. 34 
bilden aber in unserem liede eine durchaus fremde interpola- 
tion; mit Halfdan ist dieses geschlecht gar nicht verwandt. 
Also ist das lied in der vorliegenden stark interpoherten ge- 
stalt eine quelle der ættart^lur; eine Übereinstimmung der 
ættartplur mit dem liede hat demnach für die kritik åes tex- 
tas auch nicht den geringsten wert 

Kehren wir zu den 18 söhnen des H&lfdan zurück, bo 
sehen wir, dass auch die übrigen nemen, die die prosaquellen 
hier mitteilen, auf blosser fiction oder abstraction beruhen. 
In zwei gruppen von neun werden sie geteilt; eratere ent- 
hält ausBchliesslich als nomina propria verwendete appella- 
tiva, die 'fürst' bedeuten: pengiU oder Matmapengill, Ræair^ 
öramr, Gylji, Etimir, Jpfurr, Tiggi^ Skyli oder Skuli, Harri 
oder Herra. Was die Sn. E. über sie hinzufügt, sind belege 
für die Verwendung des Wortes in appellativer bedeutung. 
Die zweite gruppe enthält ausser den oben genannten ab- 
stractionen aus geschlechtsnamen noch: Hildir-Hüdingar, 
Neßr {Næfil, Fas. Flat) — Mflungar^ Dagr — Dpglingar, Bragi 
— Bragningar, Bu^li — Bti&ltmgar, Loßfi — LoföungoTy Sigarr 
—Siklingar. Yon diesen stammt Dagr aus unserem Uede, 
wie die etwas weiter citierte stelle 18, 1 — 2 beweist 
Sildir, Nefir und Bragt sind ganz verfehlte absiractionen, 
Loföi ist aus dem appellativum plurale loföar abstrahiert, 
Bu&H und Sigarr sind wie die hinzugefügten geschlechts- 
namen bekannte namen der heldensage. Was von diesen 
geedilechtem weiter ^tzählt wird, dass aus dem geschleckte 
der LofSungar Eylimi stammte, da&s zu den Siklingar Sig- 
geirr. Valsungs schwager, und Sigarr, der Hagbardr hängen 
liees, gehörten, und einige andere ähnliche angaben, das ist 
zum teil unrichtig, zum teil allbekannt; aber nichts deutet 
auf eine tradition, in der diese namen mit asm berichte, 
dass Halfdan 18 söhne hatte, verbunden waren- 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 211 

Die Damen dieser söhne sind also in einer zuverläseigen 
quelle nicht überliefert. Wie aber steht es abgesehen von 
den namen mit dem berichte, dass Halfdan 18 söhne hatte? 
Auch dieser stammt in den prosaischen quellen aus unserem 
liedo und ist von dem urteil Über str. 14. 15 durchaus ab- 
hängig. Die prosaerzählung fügt nichts sagenmässiges hinzu. 
Hälfdan opferte fleissig, um den eegen eines langen lebens 
zu erlangen. Das ist ein von dem liede unabhängiger zug, 
aber dieser hat mit seiner ehe und seinen söhnen nichts zu 
schaffen *). Der von Halfdan getötete Sigtrjggr wird zu 
einem fürsten i austrvegum gemacht, Eymundr (Emondr, 
Eyvindr Sn. E.) herrscht in Hölmgardr. Almveig wird zu 
Älvig (Sn. E.), Å}(nj (Fas. Flat) verderbt und bekommt in 
der Sn. E. den beinamen en spaka (aus æzta kvinna 15, 7P). 
Also localisationen in den gewöhnlichen fabelländem der 
Fomaldar S9gur und Verderbnisse des textes. 

Mir ist es nun wahrscheinlich, dass die geschichte von 
den 18 söhnen des Halfdan gamli erst im interpolierten texte 
der Hjndl. durch fehlerhafte anknüpfung und missTerständ- 
niss zu Stande gekommen ist. Denn es ist nicht nur höchst 
auffällig, dass die geschichte, die str. 15 mitteilt, wenn sie 
eine alte erzählung von Hälfdan wäre, nur aus dieser quelle 
bekannt sein sollte, sondern noch mehr, dass sie hier auf- 
nähme gefunden haben würde. Es geht nicht an zu sagen, 
dass die strophe zusammen mit 14, mit der sie von alters her 
zusammengehöre, interpoliert worden sei, deim 14 ist, wie 
ihre erste zeile zeigt, für diesen Zusammenhang gedichtet 
Der interpolator wollte 13 corrigieren, er wollte sagen, dass 
Ali und Halfdan älter als Frödi gewesen seien. Welchen zweck 

'} Ist der Eng auf ihn übeTtragen von dem aohwediBChen könift Ann 
(Yugl. B. c. 25)? Die BTiShlniig tod den vielen Bahnen konnte dam einen 
gmnd abgehen, aber der aohreiber der geschichte yenfinmte, anoh die op* 
fenuig der BÖhne m erE&hlen. — Data H^dan ein hohes alter erreichte, 
neias auch Sazo (Holder b. 51), aber von seinen opfern weias dieser Ter&s- 
ser nichts. 



„Google 



2^ Boer: Zar Eddakritik. 

konnte er aber damit haben, eine ganze geechichte von Half- 
dan zu erzählen? "War es nur um die achtzehn eöhne zu 
tun, so würde man berühmte namen erwarten, denn für das 
geschlecht, von dem unser gedieht handelt, konnte es doch 
von keiner bedeutung sein, dasa Halfdan, auch wenn er zu 
Uttars vorfahren gehörte, — er würde wenigstens in die 
vierte generation aufwärts zu stellen sein, — viele kinder 
hatte. Betrachtet man die ülnigen genealogischen interpo- 
lationeo, so halten sie sich ausnamslos streng an die namen; 
man vergleiche nur etr. 18. 22. 25 — 28, der hauptsache nach 
auch die jüngeren 23. 24, die übrigens aus einem anderen 
Zusammenhang stammen. Str. 15 würde also ganz vereinzelt 
dastehen. Das beweist nun nicht, dass sie nicht zusammen 
mit 14 entstanden sein kann, aber wenn eine natürlichere 
erklärung sich bietet, wird man ihr doch den vorzug geben. 
Ich glaube, dass str. 15 die älteste interpolierte strofe 
des gedichtes ist und noch auf Ottars geschlecht sich be- 
zieht Sie fiir ursprünglich zu halten, verbietet der anschluse 
von 17 an 13. Aber sie kann entstanden sein, als die mei- 
nung des gedichtes noch vollständig klar war und es noch 
im interesse des darin gefeierten geschlechtes lag, ursprüng- 
lich nicht genannte verwandte aufzunehmen. Ich nehme 
daher an, dass diese strofe auf Frödi geht, und dass Älm- 
veig seine zweite frau war. Seine achtzehn söhne sind also 
halbbrüder der Hlédfs. Das alte gedieht, das sehr systema- 
tisch zu werke geht, konnte diese Seitenlinie nicht aufnehmen, 
aber diese achtzehn söhne des Frodi standen uttarr nahe ge- 
nug um auch ohne namen durch ihre blosse zahl zu im- 
ponieren, um so mehr als auf dieser seite die glieder sich 
befinden, deren Verwandtschaft der grösste stolz der familie 
war. Auf diese weise bekommt auch str. 15 eine heziehung 
zu dem texte, die ihr abgeht, wenn sie auf H&lfdan bezogen 
wird. Und dass die weise, in der Frödi Ålmveig gewinnt, 
etwas ausführlicher erzählt wird, erklärt sich daraus, dass 



:y Google 



Boer: Znr Eddakritik. 243 

unmittelbar zuvor von einer anderen frau dieses helden die 
rede war. Es musste daher der nachdmck darauf gelegt 
werden, dass Frödi noch einmal sich verheiratet hat Dass 
Almveigs vater genannt wird, ist ganz in der Ordnung; das 
mass überschreitet nur die mitteilung von Sigtiy^^ fall, Tiel- 
leicht einer ganz ausgezeichneten heldenthat des Frödi. 

Die reihenfolge der besprocheoen interpolationen wird 
demnach 15. 16. 14 sein. Solange 14 nicht dazwischen stand, 
konnte natürlich 16 eben so gut an 13 + 15 wie an 13 
angeschlosseu werden. 

Ich gestehe, dass meine auffaasung von str. 15 sich 
malhematiBch nicht beweisen lässt. Aber wenn man sich 
den unwert der prosaischen quellen richtig verg^enw&rtigt, 
80 spricht nichts gegen sie, als daes sie nicht orthodox ist. 
Die aufnähme der atrophe wird aber durch sie weit verständ- 
licher als durch die gleich unbewiesene annähme, dass str. 
14. 15 zusammen interpoliert seien. Den Zusammenhang mit 
str. 16 muss man ohnehin fallen lassen. 

Str. 17, 5—8, 8. oben s. 230 f. 

Str. 18 knüpft an str. 12 an; s. oben s. 239 f.; z. 9—10 
sind später hinzugefügt. 

Str. 30, 5—10. 32—28. 20, 9—10 widerholen die 
formel aus 21, 7—8. 20, 7—8 kehren 25, 1—2 wider. 
Bn^e hat gezeigt, dass hier ihre verhältnissmässig ursprüng- 
liche stelle ist. 20, 5 — 6 dienen mit 7 — 8 zur strophenfüllung 
(z. 9 — 10 sind jünger). Der zusatz ist jünger als der der 
Strophen der sc^nannten y9luspå en skamma, denn auf der 
stefzeile vüiu enn lengra (31, 4 u. a.) beruht z. 6 (vgl. oben 
B. 231 über 17, 7—8. 18, 9—10). 

Bugge hat auf einen schroffen übei^aog gewiesen, der 
str. 25, 5 vorliegt. Den Worten allir bornir frå J^rmun- 
reki fehlt im vorhei^henden jede beziehung; die z. 1 — 4 
genannten helden sind mit J9nniinrekr nicht verwant. Er 
glaubt, dasB z. 28, 9 — 12 hierhergehören; peir vdru gwmnar 



:y Google 



244 Boer: Zur Eddakritik. 

ffo&um aignaisir gehe auf söhne dee J9miunrdkr, die eine ver- 
lorene strofe genannt habe. 

Ich glaube, dass Bugge den zoflammenhang von 28, 9 
—10 mit 25, 5—8 richtig erkannt hat Aber durch die 
blosse Versetzung von 38, 9 — 12 nach einer frOheren stelle 
ist dem zusammenbang nicht geholfen. Wir müssen etwas 
tiefer auf die stelle eingehen. 

Zunächst ist zu bemerken, dass 28, 11 — 12, die formel 
alt er pat ætt pin, ö. h„ freilich mit z. 9 — 10 versetzt, aber 
dann gestrichen werden müssen. Str. 25, 1 — 4 nennt dänische 
helden. Bugge zeigt, dass die str. 22 genannten beiden zu 
dem gefolge des 25, 4 genannten Hr61fr enn gamli gehören. 
Diese zeilen sind also ohne jeden zveifel mit jenen zu einer 
Strophe zu verbinden. Doch muss man nicht 25, 1 — 4 ver- 
setzen, sondern 23. 24 (das verzeichniss der söhne Ämgrims) 
als einen noch jüngeren zusatz aus dem zusammenhange 
streichen. Amgrims söhne haben mit Ottarr nichts zu 
tun; die interpolation ist lediglich durch den namen von 
Ottars gegner Angantyr (9, 4. 45, 7) veranlasst. Aber nicht 
nur 22. 25, 1—4, auch 28, 1—8 (und 32, 1—4) enthalten 
namen von dänischen helden. Derselbe grund, der Bugge 
(a. a. 0. 8. 258) bestimmte str. 32, 1—4 mit str. 28, 1—8. 
zu verbinden, nötigt auch, ein Terhältniss von 28, 1 — 8 zu 
22 -t- 25, 1 — 4 anzunehmen. Wenn nun Bugge gründe ftlr 
eine Versetzung von 28, 9 — 10 nach der stelle unmittelbar 
nach 25, 4 anßlhrt, so wird es sich lohnen zu fragen, ob 
man nicht besser die ganze str. 28 dahin versetzt Wasda^ 
durch gewonnen wird, ist eine bessere reihenfolge der grup- 
pen und eine bessere einsieht in die entstehungageschichte 
dee interpolierten textes. Wenn wir nicht bloss 28, 9 — 10 
sondern die ganze strophe versetzen, so werden z. 9 — 10 von 
z. 1 — 8 nicht getrennt, z. 1 — 8 können dann zwar nicht, 
wie Bu^e glaubt, daran schuld sein, dass z. 9 — 10 von der 



:y Google 



Boer: Zur Edd&kritik. 246 

stelle gerückt worden sind *), aber 28, 8 erklärt dann die 
entetehong der folgenden (jüngeren) interpolation 28, 9 — 10 
+ 25, 5 — 27, 8, ond man braucht keinen Strophenverlust an- 
zunehmen. Der nene interpolator hat ans dem namen Rand- 
▼ér, den der söhn dra R&dbardr trägt, geschloeeen, da« das 
genannte geschlecht von Jprmunrekr stamme, der ja auch 
einen söhn dieses namens hatte '). Desshalb fuhr er im 
plural fort: pdr . . gumnar, d. h. Randvér, Rådbardr und die 
übrigen str. 28 genannten personen {vdru).. ailir bomir frd 
Jprmtmreki; frd ist nicht mit Bugge zu streichen, denn der 
interpolator redet nicht von Jgrmunreks söhnen sondern von 
seinen nachkommen. Und so setzt er mit weiteren associa- 
tionen fort und geht von Jprmnnrekr auf Sigurdr und die 
Y9lsunge, von Sigurdr auf die Gjükunge fiber. Damit schlies- 
sen die interpolationen der heldengenealogie. 

Wir erhalten demnach fOr diesen abschnitt diese reihen- 
folge: HnSlfr und seine kämpen (33 + 25, 1 — 4). Dann die 
von Bugge vor 38 gestellten 33, 1 — 4. Haraldr hilditpnn 
und sein geschlecht (38, 1-8). Jünger, weil auf missver- 
ständniss von 28, 8 beruhend: Jprmunrekr (28, 9—10 + 35, 
5—10). Sigurdr und die V^lsunge (26). Die Gjükunge (27). 
f Jünger als die hauptmasse dieses abschnittes sind auch str. 
23. 24 (Amgrims söhne) '). 

Sjätere Snderungen sind 1. die Versetzung von str. 33, 
1 — 4, von Bugge a. a. o. s. 258 erklärt 3. die Versetzung 
von Str. 38. Ein äusserer anlass dazu ist nicht ersichtlich. 
Vielleicht sprang ein abechreiber irrtümlich von 25, 4 auf 
25, 5 über und holte später am schlues des beldenverzeich- 
nisses das versäumte nach. 

*) Bogge Bimmt ftn, der n*aw Bftndvér, li*be die beldau Beilen ange- 

*) Der Vorgang iat derselbe vie bei str. 18, wo eine aMOEiaticm mit 
dem namsn Fr6Sl die iuterpolatdon tou str. 16, epiter ron 14 bewirkt hat. 

*) Eine kuafOliTliobe karaklerietik diaaer jikngeien etrofen folgt im 
yierten kapitel. 



„Google 



346 Boer: Zur Eddakrilib. 

IV. Die Bogrenaimte V9IUBP& en Bkamma. 

Die geechichte der Qberlieferuag des grössten teiles des 
HdL lässt sich jetzt, in ihren hauptzügen klar Qbereehrai. 
Wir erkannten ein einheitliches, geschlossenes gedieht und 
eine reihe interpolationen, die sich zwar nicht durch scharfe 
logik unterscheiden, aber doch psychologisch verständlich 
sind *). Assoziationen an namen, die in dem älteren text 
beg^nen, haben die mehrzahl dieser zusätee berToi*gerufen. 
Schwieriger wird es sein, die fäden zu verfolgen, die den zum 
teil sinnlosen schwulst der folgenden strofen zusammenhalten. 
Man ist gewohnt, den folgenden abschnitt bis str. 44 einbe- 
griffen nach einer angäbe der hss. Wr der Ss. E., die str. 
33 citiert, als fragmente der y9luspå en skamma zu be- 
zeichnen. 

Der inhalt des gedichts und der bisher besprochenen in- 
terpolationen zeigt, daB§ wir auch hier bei den genealogischen 
strofen unsere Untersuchung anzufangen haben. Doch bilden 
dieselben keineswegs eine einheit Eigenes machwerk, zum 
grossen teil aus reminiscenzen zusammengestellt, und einige 
ältere ziemlich hübsche strofen scheinen einander abzu- 
lösen. 

Die genealogieen der heldengeschlechter bringen einen 
interpolator auf den gedanken, eine göttergenealogie anzu- 
schliessen. Er b^nnt mit der mitteilung, dass es elf asen 
gebe, die er nun aufzuzählen sich anschickt, aber auch wenn 
man alle gStter, deren im folgenden nur in irgend einer 
weise erw&hnung geschieht, aufz^lt, bekommt man nicht 
mehr als sieben heraus (Baldr. Yéli. Baldrs fadir. Burr. 
iFreyr; später noch in ganz anderem Zusammenhang Heim- 
dallr und Loki). Yen diesen gehören höchstens die str. 29. 
30 genannten zu der liste des interpolators. Kach der er- 

■) Dieaes urteil gilt nicht tax di« nooh bialier nur flfiehtig getbr eifte 
innere logU der jüngsten grappe. 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 24? 

wfthnung des Baldr achweift er 29, 5 — 8 zu der rache durch 
y&li ab (stilistieche reminiscenz au Grlmn. 17); dann nimmt 
er sich 30, 1 zusammen und beginnt von neuem mit Baldr, 
bringt es aber nur bi8 zu einem einzigen zeilenpaar. 30, 3 
beginnt er eine neue gtropbe mit Freyr, erzählt aber nicht 
von des gottes Verwandtschaft, sondern von seiner Terschwä- 
gerung mit Q^mir, was ihn dazu verführt, zunächst über 
G^mis geschlecht zu handeln, und dann ein riesenverzeiclmiss 
(32, 5 — 6) anzufangen, das widemm nach der zweiten zeile 
abbricht (31 ist stef; 32, 1—4 gehören nicht hierher). Es 
folgen drei wol ältere, vielleicht zusammengehörende strofen 
(33. 40. 41). Auf das riesenverzeichniBS, das der interpola- 
tor nicht fertig bringt, Hess er die symmetris(ii und rhyt^ 
misch ganz gelungene str. 33 folgen, die die Stammväter der 
V9lur, vitkar, seidberendr und J9tnar nennt; inhaltlich nicht 
weit ab stehen die beiden anderen strofen mit Lokis nach- 
kommenschaft Freilich ist der stil, namentlich der letzteren, 
etwas treitei-; sie bringt eine kleine geschichte. Zur sache, 
Lokis Schwangerschaft durch den genuas einer speise von 
einer bestimmten beschaffenheit, ist das Grämagaflim des Bj?m 
Hitdælakappi zu vei^leichen. Dass die Heimdallstrofen 35. 
37. 38. 43 (34. 36 sind stef) mit 33. 40. 41 zusammenge- 
hören, ist mir wenig wahrscheinlich, aber sie können sehr 
wol zugleich mit diesen aufgenommen sein. Sie scheinen 
reste eines älteren gedichtes zu enthalten; der grund ihrer 
aufnähme wird ihr genealogischer inhalt (vgl. zumal 37) ge- 
wesen sein. Die gruppe zeigt widerholungen, die nicht 
ursprünglich sein können, und eine reminiscenz an Gudr. II. 
In der beurteilung des Verhältnisses dieser strophen weiche ich 
von Edzardi ab. Edzardi glaubt, str. 38 sei aus Gudr. II 
herUbei^enommen, str. 43 aber habe ursprünglich an der 
stelle von 38 gestanden. Wenn aber die zeilen sd vor aukinn 
jardar megni str. 43 ursprünglich sein können, so ist kein 
gmnd vorbanden, dieselbe möglichkeit für die zeilen: svtü- 



:y Google 



24S Boer: Zur Eddakritik. 

kpldum see ok sånardreyra zu leugnen. Auch der inhalt nö- 
tigt nicht zu einer solchen Unterscheidung; das eine nahrungs- 
mittel ist bo wunderUch wie das andere. Wir brauchen auch 
die zuerst genannte phrase nicht desshalb für ursprünglich 
anzusehen, weil zwar durch sie die aufnähme der folgenden 
Zeilen sich erklären würde aber für ihre eigene aufnähme 
kein grund ersichtlich wäre, denn auch für diese phrase fin- 
det sich im vorhergehenden eine anknüpfiing in rammaukinn 
tnjgk (35, 3). Für relativ ursprünglich halte ich 35. 37. 
43, 5 — 8. Der interpolator schrieb zuerst 35. 37. Dum 
Hess sein gedächtniss ihn im stiche. Er war sich aber be- 
wuBst, dass noch etwas folgen musste; da rief ihm 35, 3 die 
verse der Gudr. n ins gedächtniaa, und statt 43, 5 — 8 schrieb 
er nun diese nieder. Dann setzte er mit 40. 41 fort (über 
42 TgL unten). Darauf nahm er noch einmal einen anlauf, 
um die vergessene balbetrophe zu finden. Zunächst leimte er 
nun widerum aus dem schon mitgeteilten materiale (35. 38) 
vier Zeilen zusammen (43, l = 35, 1, was Edzardi übersieht), 
und nun gelang es ihm auch, die vergessene halbetrophe zu 
finden; 43, 5 — 8 bringen die zeilen, deren richtiger platz 
nach 37 war '). 

Halten wir umschaiu, ehe wir weiter gehen. Nach dem 
prinzipe, dass man nicht mehr bearbeitungen eines littera- 
rischen productes annehmen darf als die erklärung der Über- 
lieferung notwendig erfordert, wird es sich empfehlen zu un- 
tersuchen, ob der interpolator der zuletzt behandelten strofen 
(also von 29 an) nicht mit dem der gruppen 28, 9—10 + 
25, 5—10. 26, 1—6. 27, 1—8 identisch ist. Der angebliche 
titel y9lu8p& en skamma wird uns nunmehr nicht davon 



') St6ravSgaatan (z. 6] ist nicht mit Gnmiltvif; is ttörüSgastan sa 
JLndem; die strofen preiaen eben die weltliche nuoht dei gottea, vgL SS, 6 
liann naddgpfgan mann; anch der dichter TOn 44, der ihm einen 'noch 
nuLchti geten' gott gegenüberstellt (b. unten a. 252 f.) hat es so verstanden. — 
z. 7 lese ich nfjum tiffaStm; Ton ^ kann nicht die rede sein. 



:y Google 



Boer: Zar Eddakritik. 249 

abhalten, die künstliche grénzlinie zwischen str. 28 und 39 
zu Überschreiten. 

Ein unterschied besteht darin, dase dieser interpolator 
TOD helden, jener von göttarn redet. Aber wer in ein ge- 
dieht von Ottarr heimski strophen von den Y9lsangen und 
Nibelungen aufnahm, den wird man auch im stande achten 
dürfen, in demselben Zusammenhang von Baldr und Ton den 
riesen zu dichten. 

Die älteren atrophen, die der interpolator aus dem ge- 
dficfatniss auüiahm, sind von dieser betrachtung auszuschlies- 
^en. Es handelt sich demnach um eine vergleichung von 
28, 9—10. 25, 5—27, 8 mit 29. 30. 

Beide stücke zeigen durchaus denselben karakter. Un- 
gefähr alle erdenklichen Verkehrtheiten finden sich in einem 
räume Ton 3 resp. 2 Strophen zusammen. Zunächst fällt die 
absolute unföhigkeit, einen gedanken festzuhalten, auf. Wie 
jener von den dänischen fursten auf J^rmunrekr, von J9r- 
munrekr auf Sigurdr und die Vplsunge, von den Y9I- 
sungen auf die Qjäkunge, so springt dieser von Baldr auf 
Våli, wiederum auf Baldr, Freyr und GerJr, Jijassi, die j^t- 
nar, die übrigen unholde Über. An groben fehlem ist kein 
mangel. Hjprdfs, deren beziehung zu Sigurctr man erra- 
ten muse, stammt von HrauSungr, Eylimi von den Ødlingar 
(26, 3 — 6). tjazi wird (30, 7 — 8) für einen verwandten dee 
Gl^ir angegeben. Beiden interpolatoren geht jedes verständniss 
für die poetische form ab. Str. 26 ist sechszeilig, wenn man 
die formel alt er pat eett pin ö. h, für einen späteren zusatz 
ansieht. Schreibt man sie dem dichter dee abschnittes zu, 
so muss man 27, 9 — 10 auf dieselbe weise beurteilen; dann 
hat also str. 27 10 zeilen. Im zweiten stück bilden 30, 1 — 2. 
33, 5 — 6 zweizeilige gruppen. Hierher gehören auch reime 
wie ok et soma Qvätün syatir peira, wo das bedeutungslose 
aama nur des Stabreims halber herbeigeschleppt und stark 
betont wird; in derselben strophe blegnet der namen Gjüki 



:y Google 



260 Bo«r: Zur Eddakritik. 

ütoeimal ale hauptstab, vgl. im zweiten BtQok 29, 8—8: sws 
brödur slå hann handbana(\). Hierher gehört auch der ab- 
solut nüchterne langweilige impoetische stil, und leeree ge- 
rede, was keineswegs eine notwendige folge des genealogischen 
inhaltes ist, man vergleiche nur str. 33. Ein schlagendes 
beispiel 2ö, 8: hi^ pü sggu minni, wo es nichts zu lauschen 
gibt. An directen Übereinstimmungen im Wortlaut und stU 
finden sich noch 27, 2 Qjvka airfar. 30, 2 Bura arfpegi. 
— 21,1 po var hann bråSir heg^a peira. 30, 7 pö vor 
fffossi peira ß-eemdi. — 27, 6 Ojüka tettar. 30, ö jptna 
t^tar. Es lässt sich nicht sagen, dass der inhalt dieee Wen- 
dungen bedingt; weder arf noch der genitiv eettar noch die 
Wendung på var begegnet in den vorbeigehenden strophen, die 
interpolierten einb^riffen, ein einziges mal; ar^e^' an einer 
stelle (19, 2), die auch das muster der vorliegenden nach- 
bilduQg ist. 

Yergleicht man nun noch einmal, wie die früheren in- 
terpolationen angebracht sind. Überall findet anknüpfung 
an etwas schon vorhandenes statt 15 erweitert die genealo- 
gie des Ottarr. 11, 5—8 erweitem z. 9—12. 16 knüpft an 
11, 5 — 8 und an 13, 5. Der grund der anknfipfung ist 
zwar ein irrtum, aber ein durchaus erklärlicher. Derselbe 
irrtum bedingt die aufnähme von 14. 18 beruht auf der 
gleichheit 12, 4. 18. 8. Etwas freier ist die Verbindung von 
22 + 25, 1 — 4. 28. Aber diese strophen mit dänischen helden 
sind doch durch die Fr6di- und Hälfdanstrofen vorbereitet. 
Zwar beruht die anknüpfung von 28, 9 — 10 + 25, 5—6 an 
28, 8 auf einem ähnlichen irrtum wie die von 16 an 13, 5 
(vgl. s. 245, anm. 2), aber die weise, in der weiter fortgeschrit- 
ten wird, hat damit nicht die geringste ähnlichkeit. Wir sind 
auf grund dieser beobachtungen nicht nur berechtigt sondern 
genötigt zu dem schluss, dass die beiden gruppen, von denen 
hier die rede ist, von einem und demselben interpolator 
herrühren. 



:y Google 



Boer: Zur Eddftkritik. 261 

Str. 42. 44 bilden eine grappe für eich. Wenn ea je 
eine selbetäudige y9luBpå en skamma gegeben hat, so liegt 
es nahe diese Strophen jenem gedichte zuzuweisen. Man kann 
dann die frage aufwerfen, ob diese strophen mit denjenigen der 
g6tter- nnd rieeeninterpolation, die der interpolator nicht selbst 
TerfasBt sondern aus dem gedäcfatnisa aufgeschrieben hat (33. 
40. 41, mt^licherweise auch die Heimdallstrophen), znsammoi- 
gehören. Das wären fragmente eines gedichtes vom anfai^ 
und ende der dinge, dessen disposition der des jüngsten Y^ 
luspä-textes gleichen würde und das daher auf den titel Y. en 
skamma einen anspruch wol erheben dürfte. Aber die ab- 
solute abhangigkeit der beiden in frage stehenden strophen 
(42, 2 = V9I. 57, 8. zu 42, 4 vgl. Y9I. 52, 8. zu 42, 5 Y9I. 
19, 5. 20, 1. zu 44, 1—2 Y9I. 65, 1. zu 44, 5—6 Y9I. 
44, 6. zu 44, 7—8 Y9I. 53, 3—4) verbietet diese tmnahme. 
In den vorbeigehenden zum teil recht guten strophen stehen 
die anklänge an die Y9luBpå ganz vereinzelt da (35, 4 rpffna 
kindar, kaum zu veigl. ist Y9I. 40, 4 Fenris kindir. 35, 7 
j^a meyjar, vgl. Y9I. 8, 6 pursa meyjar? entlehnung ist 
hier höchst zweifelhaft — 40, 7 hrå^ur . . B^leiata, vgl V9I. 
51, 7). 42, 5 — 8 ist auch unsinn; der schnee und der scharfe 
wind sollen von den meeresstürmen kommen, die am ende 
der weit wehen werden. Ist der sinn, dass zu der zeit schnee 
und scharfe winde kommen werden, so wäre das richtige 
wort nicht paSan sondern pd. Aber das vorbild der strophe 
hatte nun einmal pitHan *). Es sind also wol gründe vor- 
handen Str. 42. 44 für eigenes fabrikat anzusehen. Aber 
wer ist der fabrikant? 

Zunächst ist etwas über die reihenfolge 42. 43 zu sagen. 
Ursprünglich wird sie kaum sein, da 42. 44 zusammenge- 



') Allerdings k&im mui koma fntnriBoh aaffiwMn: 'von dort werdan 
kommen'. Aber uatflrlicli i«t dM doch nioht, wo eme reibe anfeinRader fol- 
gender areignisM erafihlt wird. Vgl. auch 42, 7: fid er i rådi. ü, 1: på 



:y Google 



262 Boer: Zur Eddakrittk. 

hören. Der alte platz von 43 irird vor 42 gewesen sein. 
Der grund der Umstellung irar ohne zweifei ein gegensatz 
zwischen 43. 44, der nicht bloes einen abschreiber verwirren 
konnte. Da 42 von 35. 37, mit denen sie ursprünglich zn- 
sammengehörte, durch 40. 41 getrennt stand, wurde dieser 
Zusammenhang nicht mehr gefühlt Um so mehr musete 
eine secundäre heziehung zu 44 herrortreten (sttüi stéraud'-' 
gastan: annarr enn mätkari, Tgl. auch einn : <mnarr). Das 
war ein grund 43 unmittelbar Tor 44 zu stellen. Dass der 
dichter von 42. 44 sich der strophe bemächtigt und ihr den 
platz vor 44 gegeben habe, glaube ich nicht. Dazu ist der 
zosammenhang widerum zu locker, während str. 44 eich auch 
grammatisch auf 42 bezieht. Str. 43 erzählt ein ereigniss 
der Vergangenheit, die geburt eines göttlichen wesens, und 
beschreibt dieses wesen; 44, 1 aber (pd) bezieht sich auf ein 
vorher erzähltes ereigniss der Zukunft Da nun str. 42, die 
demselben dichter gehört, ein solches ereigniss mitteilt, kann 
på nur auf str. 42 gehen. Es ist daher wenig wahrschein- 
lich, dass der dichter von 42. 44 seine etrophen durch die äl- 
tere 43 voneinander getrennt haben sollte. Auf der an- 
deren Seite lässt sich der gegenaatz 43: 44 auch nicht hin- 
weginterpretieren. Wenn 43 nicht mitzählt, so steht der com- 
parativ in 44 ganz bedeutungslos da; in der Y^l. heisst es 
enn riki. Das wahrscheinlichste ist demnach, dass 44, 1 
zwar auf 43 bezug nimmt, daas aber der directe anschluss 
von 44 an 42 statt findet Das ist zugleich ein neuer bo- 
wels dafür, dass 42. 44 für den gegebenen Zusammenhang 
gedichtet sind, und dass 43, als 42. 44 entstanden, zwischen' 
41 und 45, nicht vor 40 stand. 

Welche erwägungen haben nun die aufnähme dieser 
beiden strofen veranlasst? Mit dem stoffe des gedichtes 
und den übrigen interpolationen haben sie keinerlei Ver- 
wandtschaft. Den weg zur beurteilnng dieser frage muss 
ihre eigentümliche beschaffenheit zeigen. Ihre absolute ab- 



:y Google 



Boar: Zar Eddakritik. 2S3 

häDgigkeit von der Y^luspå lehrt, dasB der dichter dieser 
strofen nach dem muster des jüngsten Y^luspåtextes den 
vorhergehenden tod der vprgeschichte handelnden atrophen 
ein eschatoli^Bches strophenpaar hinzugedichtet hat. Was 
er herzustellen beabsichtigte, war also eine art Y^luapå 
eo skamma, und es ist leicht m^lich, dass dieser titel von 
da an sich mündlich mit der — schriftlichen — tradition 
verbunden hat Das deutet wol darauf, dass dieser dichter 
mit dem interpolator der gotter- und riesengenealogieen nicht 
identisch war. Denn dieser muse sich bewusst gewesen sein, 
dass er ein genealogisches gedieht erweiterte. Er hat auch 
nicht bloss gotter- und riesengenealogieen sondern auch hei- 
dengenealogieen hinzugefügt. In seinen selbständigen Zusät- 
zen begegnen auch, obgleich auch er von anderen abhängig 
ist (29, 5 f. von Grlmnismål. 30, 2 von 19, 2), keine citate 
aus der Y^lospå. 

In dieselbe richtung zeigt nun die stefstrophe 31. 34. 
36. 39. Diese gehört mit 42. 44 eng zusammen^ z. 1 — 2 
beruhen auf Y9I 44, 1—2, z. 3—4 auf Y9I. 48, 8. Das 
stef ist sehr willkürlich verwendet und stört in aufTdlligster 
weise den Zusammenhang der gotter- und riesenstrophen. Der 
zweck des atefs ist lediglich, auch hierin den jüngsten Y9- 
Insp&text nachzuahmen. Direct zusammengehöriges reisst 
es auseinander, str. 31 das geschlecht der riesen G-^mir imd 
^jazi von dem riesenverzeichniss (32, 5), str. 36 die mitteil- 
ung, dass Heimdallr neun miitter habe, von den namen die- 
ser mfitter. Das kann nur jemand getan haben, der dem 
texte 29—41. 43 verständnisslos gegenüberstand. 

Es wird nun auch dieser pfuschet gewesen sein, der die 
jüngere Y^luspå darin nachahmte, dass er den anfang des 
gedichtea mit einem besonderen stef versah. Dieses stef ent- 
nahm er dem gedichte selbst: alt er pat ætt pin, Oltarr hem' 
ski (21, 7 — 8). In gleich sinnloser weise wie sein eigenes 



:y Google 



964 Boer: Zur Eddakiitik. 

stef hat er es verwendet; nogea Baldr und VäU hat er zo 
Ottars verwandten gemacht *). 

Weiter wird man ans analpgiechen gründen annehmen 
müssen, dass von ihm auch die stefartige widerholung der 
verse hleypr, e&lvina u. a. w. in der schlusspartie her- 
rührt 

Es ist kaom ein zufall, dass die beiden vierzeiligen stef 
(mart se^um per und hleypr, e&lvina) je viermal vorkommen, 
gerade wie in der Vgluspå das vierzeiiige stef gengu regin 
gil und sehr wahrscheinlich in einer nicht erhaltenen redac- 
tion auch das stef geyr nü Qarmr mjpk (in R dreimal, in 
H f&nfiDDEÜ, aber die fünfte stelle ist ganz unmi^lich). Das 
kürzere stef alt er pat att pin 6. h. steht im Überlieferten 
texte zehnmal. Das entspricht den neun stellen, wo die T9I. 
das stef VituS ir enn eäa hvat hat, — Man sieht, wie rein 
äuseerlicb, aber zu gleicher zeit wie gewollt die äbnlichkeit mit 
der V9lußp& ist, und wie sehr das ganze gedieht davon be- 
troffen wird. Man darf auch desshalb nicht einen willkür- 
lichen abschnitt als Y9lu8pä en skamma bezeichnen. Es ist 
vielmehr vrahrscheinlich, dasB die bss. Wr der Sn. E. mit 
diesem titel das ganze Hyndluljöä' andeuten. Eine äussere 
Ähnlichkeit, die nicht auf wiUkürlicher änderung beruht, be- 
steht auch darin, dass in beiden gedichten eine mit profe- 
tischen gaben ausgerüstete frau verboi^enes aussagt. 



Übersehen wir die gesehichte der Überlieferung. Al^e- 
sehen von geringen änderungen sind vier schichten zu unter- 



') Hingegen wird die rartierte widerholunf; der Eweiten hXIfbe der 
ateiatropbe in etr. IT. 18 jünger esin. Denn wesshalb hätte wol der dichter 
dee fltefs hier die erste btüfte fortgelasaen nnd die zweite geSndert? Dm 
l&ngere stef ist auch nicht durch das ganze gedieht geführt; diese beiden 
wuaminenstebenden Strophen sind in der ganien hauptpartie 1 — 23 die ein- 
sigen stellen, wo iwei seilen dayon begegnen. In 17 wnrde wol die durch 
die frühere aofnafame ron z. 6 — 6 eechsceilig gewordene strophe damit ansge- 
fSlltj in IS sUromt ea aus 17. 



:y Google 



Boor: Zur £dd&kritik. 256 

scheiden. Das alte gedieht scheint bis auf ein eiozig^es zeüen- 
paar unversehrt erhalten zu sein. 

I. E^ enthielt: str. 1—4,4. 5—10. 11,1—4. 9—12. 
12. 13. 17, 1—4. 19. 20, 1—4. 21. 45. 46. 47, 1—4. 48, 
1 — 4. 49, 1 — 8. 50. Ton str. 8 sind zwei schlusszeilen 
verloren. 

n. Eine scfaicht von älteren Zusätzen bilden 11, ö — 8. 
14—16. 18. 22 + 25,1—4. 32, 1—4. 28,1—8. Diese Stro- 
phen wurden allmählig, jedenfalls während der mündlichen 
tradition aufgenommen. Der älteste zusatz ist 15, die sich 
noch auf Ottars geschlecht bezieht 11, 5-~8 sind älter als 
16} 16 ist älter als 14. Die übrigen sind vielleicht noch 
jQnger, auf keinen fall älter als 14. 18 scheint, wie ihr 
Terhältniss zu 12 zeigt, nicht eine zudichtung sondern eine 
anderswoher verirrte strophe zu sein. 

m. Schon zu der schriftlichen tradition gehört eine 
wilde Schicht genealogischer zusätze, die jedoch mehrere in- 
teressante ältere strophen enthält: 23. 24. 28,9—10+25, 
5—10. 26, 1—6. 27, 1—8. 29, 1—8. 30. 32, 5—6. 33. 
35. 87. 38. 40. 41. 43. Davon sind ältere fragmente: 23. 
24. 32, 5— 6(?). 33. 85. 37. 40. 41. 43, 5—8. Das übrige 
ist' als eigene zudichtung des interpolators, der überall die- 
selbe physionomie zeigt, anzusehen. 

IV. Ein späterer interpolator hat ohne jedes verständ- 
niss für die Überlieferung das gedieht nach dem äusseren 
muster des jungten Tftluspä-textes umgearbeitet Von ihm 
stammen 1. die eschatologischen strophen 42. 44. 2. das stef 
31. 34. 36. 39. 3. die Verwendung der zeilen alt er pat 
ætt pin, öttarr heitnsM (21, 7—8) als stef an allen stellen, 
acht an der zahl, wo es weiter begegnet. 4. die Verwen- 
dung der Zeilen Ueypr, eSlvina u. s. w. |46, 5 — 8) als stef 
an den drei stellen, wo es weiter begegnet. 

Jünger sind 1. an Zusätzen 17,7—8. 18, 9— 10, wol 
auch 4, 5—6 und möglich die erweitening einer viertel- 



:y Google 



366 JAn JAoason: KadflJngiwaga Saxa. 

strophe zu einer halben 7, 7—10. 2. ein paar geiiag&igige 
lunstellungen: 32, 1 — 4 wurden von 82, 5 angezogen (Bugge); 
28 wurde wahrscheinlich durch ein rersehen ein wenig nach 
dem BchluBS hin versetzt; 42. 43 wurden auf grund des ge- 
geosatzes 43 : 44 umgestellt 

Amsterdam (Jan. 1905). 

R. 0. Boer. 



Haddingssaga Saxa. 

Saga Haddings hj& Saxa stendur i nénu sambandi vid 
Bögu Grams, sem talinn er factir hans, og sögu Fröda (I), 
sem talinn er sonur hans, og mynda {)ær sérstædan sagna- 
flokk, sem Ä. Olrik vill telja norrænan aä uppruna, en {lad 
er mjög vafasamt, ad t>ær s^ur eigi fremur npptSk afn ad 
rekja til Noregs en til Danmerkur eda Svlarikis (sbr. Joh. 
Steenstrup i Ark. XIII). |>ar sem Saxi greinir fr& heimild- 
um sfnum, nefair hann fyrst c^ fremst dönsk fomkrædi, 
en getur ^ss hvergi, ad hann hafi haft fräsagnir frå Kord- 
mönnum, enda virdist honum hafa verid lltid um Nord- 
menn *). Hins vegar kvedst hann hafa iylgt 1 morgu sögn 
Islendinga, eda fengid hj& {«im vitneskju um forn tfdindi, 
eo feir gåtu audvitad sagt honum bædi danskar, seenakar og 
norrtenar sagnir, og einkum aukid vid fråsögn kvædanna, 
sem virdast fæst hafa verid Islenzk eda norræn, heldur miklu 
fremur dönsk eda sænsk (gauzk), en å dönskum og sænskum 
kvædum hefir Saxi Uklega ekki gjort greinarmun, enda kann- 
ast A. O. vid t>&d 6beinlinis, ad saga Qrams sé runnin frå 
Dönum, fiar sem hann hyggur, ad saga Hålfdanar (sterka) 



•) eji t. d. Sftx. Vn. 852: "plenna anperbiæ populas" og X. 508: "Bmc 
«*t NoiTftgioft hamanittw ... Et sftne qoisquis ei popula hamanitatem atqnc 
obseqoinm arog&t, ingntda benefloinm pneétat'. 



:y Google 



J&o J6iuM0n: Haddiiigsmga Suca. 267 

Boi^^arseonar (er hann telur medal danskra sagna) sé undir- 
r6t sögu Ghrams <^ eögu Hålfdanar bjarg^mma, og ætlar ad 
saga H&lfdanar bjargramma sé (ad miklu leyti) buln til 
eftir %öga Helga Hålfdanarsonar I^nakonnngB (fiMtur UrÖlfs 
kraka). Saxi skipar {«im fedgum, Oram og Haddii^i;, f rOd 
binna elztu Skjöldunga, en til t>eirra telja adrir fomdanskir 
sagnamenn Sf^öld, Fr6&a, Halfdan, Helga, Hréa (Hr6ar) og 
Hråi/ kraka. Nu lætar Saxi Skjold vera fodur Grams, en 
Fr6da son Haddings, en øonu Fröda telur hann Halfdan, 
Hröa og Skata, og sonu Hålfdanar Hr6a og Helga, fMur 
Hr61fs kraka. Til Helga beimfærir Saxi frås^nir um Helga 
"HundingB-bana og Hödbroddg", eem kannur er af Helga- 
kvidimnm I "Sæmundar-Eddu", en nu hefir S. Bugge (Helge- 
digtene 318—21) bent å skyldleika He^kTidnanna vid frÄ- 
B^^nina um Rf^ar og Svanhvltu i aögii Fröda Haddings- 
sonar hjå Saxa, og I s^unni um Gram er Ifka ad miklu 
leyti sama efhi og i Helgakvidunum (frelsun konungsdéttur 
frå åleitnum bidli, sem hän er heitin) *), en medferd tteesara 
sagna hjå Saxa er dönsk, eem audsætt er medal annars å 
^Ti, ad sambidill Grams er kalladur "Henricua" Saxakonung- 
ur, tivi ad slfkt gat varla nokknim ialendingi né Nord- 
manni f hug komid, en hitt var ekki 6edlil^t, ad dönsk 
mmmmæli å Ire^artid Danmerkur léti frægan fornkonung 
Dana gigrast å Hinriki (I) Saxakonungi (f 9S6), er ätt hafdi 
61rid vid Dani og pröngrad koati {wirra (sbr. G. Storm: 
Elit. Bidr. I 113) eins og skozk munnmæli bafa skapad fall 
AdaLsteiuB Englakonungs 1 orustu vid Skota (Skene: Chron. 
Scot & Piet. 183—84. ble.). Saga Helga Haddingjaskata, 
er Terid hefir I Kéruljådum, en finst nii ad eins f Hrömimd- 
ar s^u Greipesonar, er nåskyld eSgu Helga Hundingsbana, 



■) Sbr. eiimlg sfiKon» (dOiiBka] om HilfcUn Borgarwcm og krUlliiig 
haiu i brAOkknpi QjriSxr, Mm kemoi mjög urnan viS ^aA er iegir bi. 
Orami i br&akanpi Bigtifjax (Not. nb. 309). SOgu Gmme 8Tip»r tU a>ga 
HUfdAiwr bjarfcruumft, en bün er Tlda samUjMft aOgD Helga. 



:y Google 



358 Jin. Jbmmaas ^ddingasag* Sua, 

og heyrjr T^wi Saddtngs-nafmå til sama sagnaflokki og Helgar 
kvidurnar. |>a<t bendir Ifka å samband HelgakTidnanna nd 
sögu peirra Grams c^ Haddings, ad ^r aegja frä vidureign 
Helga vid faöfdingja frå Svarins-h&ugi, en Saxi (I 32) aegir 
frå Tidureign Grams vid Svartn jarl å Qautlandi og brsedar 
hans 16, sbr. Vsp. 14—15 um "dvei^na" 17 frå "salar- 
steini' eda ^Svartna haugi" (G^ylf. 14). Hélfdanar-nafn er 
Ifka teogt vid Helgakvidurnar og Kéruljéd ("Kåra Hdlfdanar- 
döttir"), enda koma fram hvad eftir annad nSfnin Skati c^ 
Hundingr (= "Thuningus'?) I Jiessum kafla si^unnar hjå Saxa, 
og sömuleidis Håkon, sem minnir å bodu Hålfdanar Dana- 
konunga (Högna og Håkon) I Sörla |ætti, (Jar sem Högni 
virdist vera kominn f stad Haddings, en Sdrli 1 stad Svip- 
dags). Haddingr og Gramr koma eigi fram f SkjSldunga- 
tali hjå Islendingum, en Haddings er getid sem Sviakonangs 
I Hr6m. s. Gr., og Grams t drépu eftir Kormak skåld (^é 
Gramr til menja", sbr. Gramr 1 Håttatali Snorra 92). J>ad 
sem Kormakr aegir um Gram virdist koma bezt heim vid 
sögu Fröda Haddingssonar, er Saxi lætur vinna dreka og 
ti^ca gull hans, en su saga heyrir Ifka til sama sagnaflokki 
og sögur {>eirra Grams og Haddings, svo sem fyr var å vikid. 
Undirstada saguanna um Gram, Hadding og Fr6da er 
fomkvæ&i, og mun eigi hægt ad færa rök fyrir t>vf, ad t>au 
sé fremur Islenzk eda norræn heldur en dönsk eda sænsk. 
|>ad eru meiri Hkindi til, ad Saxi hafi sjålfur sett sögu Hadd- 
ings såman eftir kvædum ])esBum, heldur en ad hann hafi 
beinlfnis fært håna f letur eftir fråsögn fslenzks sagnamanns. 
Slfkur madur mundi naumast hafa heimfært vfsur Njardar 
og Skada til Haddings og Ragnhildar *), og hann mundi als 



') A3 e&iiiia til sra kfiSling&rnir, sem lagflir em i mann Hkddingi 
og BafcDhildi hjå Saxa, nokkam Teginn Batufalj6da vlanm paiva, sem Sd. E. 
(07lf. 28) IstDT Njärd og Skoda kTeCb, en ^ b«c bto mugt å milli, »fl 
Sftxi man v&rU hafk fariS eftir t^im i ]Mlrri mTnd, aem vér {»ekkjtmi, haldnx 
eftir »amBTaraadi dönskam e9a Naiuikiim Tianm. 



„Google 



Jan J6nflaon: H«ddingaMga BaxK. 259 

«igi hafa taliä hroesakjöt Deydarkoet og sultarfædu medal 
iieidinna mamia (Sax. I 47, sbr. Not. ob. 63), enda ber sagan 
Tfda Tott nm ådra ekodun å godunnm og heidnam ätrünadi, 
«n l^eir aér hj6 !ulendingum. Odinn kemur fram um vedra- 
valdur {^ Teidigarpur (I 52), nokkad Hkt og i alpyduträ 
Svia (Oauta) og Dana, (^ hann er låtinn skjota örvtun, tiu 
i senn eda einni af hverjum fingri, eins og TedraTsettimar ! 
Jémsvikingasögn (Fms. XI. 136—37), sem lysir hugmyndom 
Dana um orsakirnar til ésigurs t>eiiTa å Hjörungavogi. |>ar 
sem ISaxi minnUt & Freyablöt, er ordmyndin hjå honum dönsb 
«da sænsk ("Fröblod"), enda B^r hann ad Sviar nefni }Mid 
STO ("Sveones vocant"). Sagan nm "Tosto facinorosus" og 
*Syfridu8 dux Saxoniee" (I 55) virdist heizt vera dönsk, pvi 
ad Danir måtta bezt {lekkja saxneskan höfdingja med ^eeaa. 
nafni (Sigfried greifa af Orlamunde, måg Yaldimars Dana- 
konungs). Eoltr CCollerus" og "Collo") finst Ifka 1 Aml6da- 
aögunni döneku (in 136). Gutborms-nafnid (I. 34. 57) ber 
ekki fremnr vott um norrænan uppmna Haddingsaögimnar 
«n stenskan, ^vi ad & 13. old er sænskur jarl nefndur "Gul^ 
hormos" hjå Saxa (XIV 786), enda nefnir Vilhjålmr äböti 
(SRD. II. 155) "Gothorm" medal forakonunga Dana, og set- 
ur hann næst Fr6da. — Sagan um dauda Gunnbildar drotn- 
ingar, ekkju Äsmundar Sripdagssonar (I 46), er liklegt ad 
Bé frÄ Svlarfki, ]>t{ ad {tess er getid i Olafs tmgn Trygg- 
Tasonar efttr Odd munk, ad |iad hafi Terid sidur (lar i landi, 
ad haugsetja konur med mönnum sfnum *), og sama segir 
arabnkur rithSfiindur (Ibn Duatafa, sjå Yith. Thomsen: Ü. R 
8. ') 28. bis.) frå Bænska Jijödflokkinum { Qardariki, er "Rus" 
nefndiet, en ])ar sem {letta kemur fram sem landsvenja hjå 
]>eB8um höfundum, t>å setur Saxi t>ad fram sem undantekn- 
ingu, sem kom af frjålsum Tilja konunnar, er hlut åtti ad 

') '^t Tom 13g i landi, et misdkofli jrrdi bjÖDi^ at konu skridt setja 
i hkag hjk hODUm" Fnu. X. 220. 

*) Der Uripmng des raMisoh«n St*fttee. Qotha 1879. 



„Google 



360 36n J611M011: HaddingEBaga Saxa. 

måli. Hän rædur sér bana med sania hætti og ))eir Eyrindr 
eörkvir og Gautr I Gautsdal (Vatnad. 23, Ldo. III 5.), sem 
hafa ad Itkindum verid eænskir ^auzkir) ad uppruna (Tfm. 
Bmf. XL 67 — 68). Eine og Job. Steenstrup tekur fram, 
bendir Köksteios-Ietranin til {wss, ad laoaavIgaT hafi verid 
til med Gautum, og eins nafna^ulur eda upptalningar eigin- 
nafna, en ])etta hTorttv^gJa vill A. O. telja sérstaklega Ib- 
lenzkt. ^tt fått sé um sögur af jötnum hjå Dönum, nema 
1 b6k ^xa (sbr. pö uro Hlé f Änn. Lund., og um Finn, 
sem reisti Lundar-dömkirkju), ^ sannar {»ad eigi, ad Danir 
bafi ekki ^kt slikar sSgor. Hugmyndirnar um jötna purfa 
ekki ad vera komnar upp { Danmörku eda Odrum aléttn- 
löndum, ]>6tt frør hafi verid par rfkjandi um tfma, t>Tf ad 
eigi eni binar störkoBtlegu dreka- c^ tröllorma-hagmyndir 
komnar upp bjå Islendingum, {»ött ])eir hafi alid ^r bjå eér, 
heldur munu t>æT eiga r6t stna ad rekja tU Aasturheims. 
t {>j6dkyædum Rtissa ("Byliny") koma rfda fram risar <^ 
drekar 'fiirduliga atörir" (abr. Hkr. Yngl. 1. k.), og er p6 
Bässland sléttlendi, sem allir Tita. Æskusaga Haddings get- 
ur t>annig eins vel verid runnin frå Danmörku eda Svlarfki 
(Gautlandi) fyrir t>T{, t>ött >ar sé getid jÖtna, enda getur Yagn- 
höfdi verid sætroU (ef nafnid Tæri dr^d af vogn, eins og 
A. 0. byg^fur), «^ slfkir jötnar bafa sjålfsagt verid til I tro 
Fom-Dana (sbr. Grendel i Beov.j. 

Samband Haddings og Hardgreipar minnir å samband 
Örrar-Odds og Hildigunnar risadöttur, og enn fremur Ä sam- 
band Hålfduiar Brönufästra og Bronu (Halfdan er landflötta 
konungeson frå Danmörku, eins og Haddingrj, en fråsögnin 
um Hadding og Hardgreipu, er stydst vid krædi, virdist vera 
uppbafiegri og fomeskjulegri en bvor hinna. Sama måli er 
ad g^pna um fostbrædralag Haddings og Lysis ("Lisems'^, 
ad Jtad mun eiga skylt vid fitetbrædralag örrar-Odde og 
Sfmis (eins og A. 0. hefir ådur tekid fram { "Kilderne til 
Sakses Oldbistorie" 60 — 61. bis.), enda kemur Odion beedi 



:y Google 



Jon Jbnaaon: Haddingwiga Sua. 381 

vid s^ HaddingB ("grandtevus altero orbus ocnlo") og »%u 
Örvar-Odds (Rauilgrani). Sfrnir er eftir Örv. b. höfdingi å, 
Gkintlandi, og nafnii "Lfsif bendir heizt til SvlarfkiB (sbr. 
Ark. XV. 255—58) •). Vidakifti Haddings -rid Loka ("Lo- 
kenis") c^ menn hans i Austurregi Ifkjast mjög viitskiftum 
Odds vid Sævid og menn hans å Gautlaadi (eda 6otlandi?) '). 
Eftir tiad lætur Saxi Hadding ^inna borg Andvara ("Andu- 
anuB") konungs i Austrvegi meS sama bragdi, og Haraldr 
hardrådi er låtinn vinna borg i Sikile; (Hkr. 550. bis.), og 
leggja å hann Qorlausn, jafnvægi hans i gulli *). ^tta er 
öUklegt ad sé frå tslenzkum sagnamanni, sem m&tti }iekkja 
betur soguna um Loka og Andvara (Sig. Fåfn. H, Skm 4L) 
og hefdi aldrei anüid henni å fieesa leid. Gullid frå And- 
vara verdur eiganda ^esa ad bana eftir Eddukvædunum, en 
f Bogn HaddingB er {»d eigi sett f samband vid dauda hans 
né svikrædi Quthorms mågs hans. Hins vegar kemur )>ad 
seinna fram (hjå Saxa), ad guUid er falid i sæ (Bystrasalti), 

■) Hvorki [i&ttarinn um dvöl Odds & BiBalandi né frksögma nm föst- 
brsAnklag Iimib vi3 t^^ BftuSgmu» og Blrui er npphftflettt i Ott, b. (sjA fitg. 
Boen), og nuatti tatla, »A [md atriJti Tffiri heimfEeiÆ dl Odds, er sagk Hadd- 
iiigi Tkr ad maHta t^nd. ^anoig haflr Oddr dief;i3 til bIh atrifli, tem Bi^ssa- 
tßgni (Seaton) eigna Oleg (f 912), Hartlgreip fæSir Haddingi ekkert baiD, 
ema og EildigoniU' Oddi og Bråna Hilfdani, og ixiui blSur bana i TiSnreign 
siuni vid trfill, (ar sam Bråna ber elgar dr b/tom, en HUdigmmr Btendnr 1 
engnm störneSnm med Oddi. Aftnr 4 möti fellnr Vignir, sonnr ^rra, fjrir 
Ögmandi fläka (er wmsTarar Loka). 

1 Fljätsdals herwii, n&lragt bdatad Helga Äibjamarsouar, Hraftikela- 
flonar FreytgoSa [8j& Hrafnk. og Dropl.) er bterinn FrtyMlar, og {wr I 
grend ar lika OroeAiia Z^mAdll, um »tia må, afl stafl fr4 f omam iiträiiaai, 
eins og Freyabälar. 

') Sbr. ornstu Haddlnga viS Bvipdag, eem féllor vid Golland. Oddr 
drepnr Sfevid med iyI/W| eins og Brämimdr Qraipsson Hadding konang, 
og er ^ blandafl målniD, en appmnl sagnanna Uklega hinn tatol, >br. Itylf» 
QramB og Hålfdanar bjargramma. 

*) Sbr. 8d. k. "Loki tÄk hann (Andvara dverg) höndum, ok l^gdi & 
hann fjSrlaiun, alt gnll tat er hann kVÅ". (Æsir 4ttn ad 'fylla belginn (af 
Otri) af raofla goUii ok mk h^lja bana allan", Skm. dl, «br. Sig. Fafo. II 
ing.) — V. Bydberg (Germ. Myth. I 22») mnn fyrstnr manna hafa baldid 
tri trvfo, afl "Andnanns" (rdttara an "HandnvanoB") vnri binn sami og "And- 
Tari drargr" i sSgn Slgnrdar F&fniaba&a. 



„Google 



263 Jon JönsMD: H&ddüigssagft Su». 

eine og Tiodd Niflunga" I Rin eftir ÅtlakYidu (26—27). 
Hér greinast enn å sagnir Saxa og Islendinga, ^tt aunit eé 
likt meä^ t>eim. 

Yfirleitt er fjrri hlutinn af sögu Haddings BtaSbuDdinn 
vid Sviariki og AuBturreg, og bann & sffeldan öfrid vid Svia- 
konanga, fyret vid Svipdag, er hann fellir i sjéonista tH 
Gotland, sidan vid Asmund son hans, sem fellnr (^ er heygd- 
ur "ad Uppsölum", og Ufa ("Uffo'^ *), son Åsmundar, sem 
b^dur Haddingi heim med flårædi "til Uppsala" (abr. ferd' 
Hr61fB kraka Jtangad), en fellur ad lokum. Seinast sættist 
Haddingr Tid Hunding, br6dur Ufa, og verda twir beztu 
vinir. Uppsalakonungar med {lessum nöfnum eru hvergi 
nefndir i islenzkum ritum og geta varia verid runnir frå 
ielenzkri sSgusögn, ])Ti ad bTorki koma heiti t>eirra né örlÖg 
heim vid Ynglingasögu né adrar ielenzkar fråsagnir af Svfa- 
konungum % enda virdast Mendingar als eigi hafa )>ckt Ufa- 
nafn sem konungsheiti, hvorki i Svi])j6d né annarsstadar. 
Svipdagr er nafn & sænskum kappa i Yngl. (25 k.) og Hrélfs 
Bögu kraka, og svo er Uka sænskur heradskonui^ur nefndur 
i Yngl. (38 k.). Äsmundr er nefndur (sænskur) höfdingi ( 
Gardariki um midja 10. old (hjå Nestori), enda gengur (lad 
nafn vida um Nordurlönd. Hundings-nafoid er bundid vid 
BÖgu Helga Hundingsbana, enda gjörir Saxi Hunding Svfa- 
konung ad afa Hödbrodds, er fellur fyrir Helga, og virdist 
einnig eftir Helgakvidunum hafa ått ad vera sænskur, med 
Jivi ad hann er talinn sonur "Granmars" (sbr. Yngl. 40), og 
byr "at Svarins-haugi" (nålægt Brévelli? Hkv. Hb I 42). Ad 

') ^ffo" er luitDgTeindar i einui t,I Tianm ^im, sem Saxi kemur mel, 
og yiami t«a helat til D&nmerknr ("UfFo fllins Vermnndi' Sai. IV. 161). 
Eiui maSarinn meS p-vi nafni i aögam voram mon Ten Bl7s»-Üfl (Har- 
brandaaou) j ^. s. Ylk., og gnti uofaid Teriü sött til Daua (edik Svi»). 

') Banor AsmiuidAr, b4 er hann nniki mest, og fell 1 ornata vifl Hadd- 
ing, sr ne&dnr Eirikr ("Herictu" réttar» en "Heorioiu', «em standur i &t- 
gifnnni I. M), og er {utS algeugt heiti Briakonnnga, aem bondir eigi air- 
stkklegk il islenckan npprona sögmmar. Sbr, Tngl. (27 k.) nm Eirik Tug- 
vuon, er fell fyrir Haka ankonnngi. 



:y Google 



Jon JAdbsoii: HaddingBsaga Saxa. 268 

fvl er af llkindum mä råäa, settu Jwssar sögur fremur ad 
vera sænBkar (eda danskar) ad uppruna ea norrænar (eda 
fslenzkar). 

|>ar sem Sud ee^ir fr& Odni, er ]>ad ä alt annan Teg 
en tslendingar. |>ar er ekkert minst å ^aÉ, ad Odinn hafi 
rådid fyrir riki å Nordurlöndum né komid pangad til land- 
nåma med f6lk fr& Austurlöndum, heldur lætur Saxi hann 
eiga rfki auetur rid Svartahaf (i Miklt^ard*!), og dvelja ad 
eins um stundarsakir ad UppflÖlum, med ^vi ad bann er 
d^kadnr af NorSurlanda büum (sjå Y. Rydberg; Germ. Myth. 
I 35 — 37). Engar konunga-ættir telur Sasi frå honum, og 
getur })e8s ad eins sidar, ad Danir hafi tekid Baldr son hans 
til konungs, ^etta bendir å, ad Saxi hafi ekki haft sögu 
sina um Odin frå Islendingum, sem höfdu [tad alment fyrir 
satt å 12. old, ad Odinn hefdi sezt ad med Asum å Nord- 
urlfindum c^ rutt sér {>ar til rikis, üg töldu ættir konunga 
frå honum og Tngva Tyrkjakonungi" (Dipl. Isl. I 501-506, 
tslbk 12 k., Fms. Yld. 2). Sagan um Ukneskju Odins 
(o: höfud Mimis) og étrygd Friggjar er sto rangfærf, ad hun 
getur eigi verid h&få beinllnis eftir Islendingi (sbr. Not. ub. 
63), og sama er ad segja um söguna um "Mitothin", sem er 
lika afldgud goäsaga (um Loka, Oerm. Myth. I 211 — 14), 
en finst hvergi I islenzkum ritum, enda em [lar mjog litlar 
og éljösar fråsagnir um utlegd Ottins (frå Asgardi), sem Saxa 
Terdur avo «drætt um (L 42—44, Ul. 129—31, sbr. V. 238), 
]t6tt t>6ss sé ad tIsu getid { Yogi. 3, ad Odinn hafi verid 
lengt i brottu ur riki sfnu, og Eyvindr skåldaspiUir segi i 
Håleygjatali (sjå Yngl. 9) ad hann hafi büid i Manheimum 
med Skada, og ått marga äonu vid henni. 

ii er Haddingr er kominn heim til Danmerkur ür styrj- 
oldinni yid Svia, er ^as getid, ad stolid hafi verid dr ijår- 
hirzlu hans, sem GWmr ("Glamerus") åtti ad vardyeita. 
Sagan um ))ad er eftir efninu Uklegri til ad vera dönsk 
munnmæli en Islenzk (eda norræn), og ^tt Glämsnafnid rird- 



:y Google 



364 Jon J&nsson: Haddingasag« Skia. 

ist Iftt hafa tfdkaet hj& Döaum (sj& 0. Nielsen: OMdanske 
PereonnaTne, Kh. 1883) ')i P^ ^^^f t«* ßamt getaS vend 
liar til, og å Jpad bendir "Glumso" i alj>^dutrü å Sjålandj, 
Bern er (ad sögn A. O.) hjåtriiarvera (afturganga, ütburdor), 
fniinstadar nefnd "Gravso", "Gluggso" eda "GIobo". Halda 
sumir (Falsturbyggjar), ad vættur J>e88i liggi & fölgnti fé, og 
gæti Tel verid eitthrert samband milli hennar og stannar 
nm Glöm féhirdi hjå Saxa. — Eftir ]>etta fer HaddJngr enn 
heribr til Svi^ijödar '), en bidur par loks ösigur c^ flyr til 
Helaingjalands. |;ar drepur hann ajödyr eitt undarl^, hefir 
{lad med sér og hrösar veidi sinni, eins og Loki, er hann 
drap oturinn (Skm. 41), en Jiå Terdur å vegi han» kona *), 
Bern bidur honum obæna (abr. Hkv. Hb. II 31 — 33), og 
6gnar honum med godagremi fyrir Jiad, ad hann hafi drepid 
godborna Teru f dfrslfki (sbr. um "Otr Hreidmarsson" i otur»- 
llki i Andraraforsi). Haddingr fær loks blidkad godin med 
^yi ad bl6ta Frey. 

N& Tlkur Bögunni til Noregs, par sem getid er um kvon- 
&ng Haddings og fSrhans til undirheima og Odåinaakuis, 
og er eigi ad BJå, ad par liggi nein kvædi til grundvaUar. 
|>ad er algengt i æfint^m og fomeögum, ad kappar frelsi 
göfugar meyjar frä ofriki jotna og berserkja med pvl ad fella 

') ^& K^ta lütlendu irbnkor nm Qlian. (Olaomi) ju-1 k Sntlar-Jdt- 
landi åriS 817, enda kemur nafnUt fram i dönskum amBfnnm (Olumstorp 
OlQnuivith, OlumshSi o. fl. 8BD. I 508). 

>) ^& BT«rfar hangar bvo ad lidi håna, mS ^b3 verflar afl legga sér 
til mnnii* hroesakjOt og fleira ÖEeti, og sidan heyrir |)aA ranst tun n6tt, er 
■p&ir Dannm ÄfSrnia (sbr. tIbu finngUkna I Fms. T. 246) an Sriar hejra 
Uka nnatu n6tt ékennilega ranst, er epUr Ü& feigd (sbr. vifln ^öra 1 Fmi. 
V. 249). 

*) ^a3 TiiSist eigi nng åateSa til, ad skoda kona ))MBa sem trCU- 
konn (eina og A. O. gjörir), og mikla nnr ad telja håna g;^a, ßareem hön 
bodar reidi godaiiua og telor d^rid venilad |ieiin, 6b«nir )mr, wm 8igr6n 
heflr Tid Dag brAdor ainn i Hkr. Hb. H, minna ad eina m«d 9dm fleim t 
samband Helgakvidnanna vid söguna nm Hadding, sd era annars svo Alikar 
[Mim, sem koma fram vid Hadding, ad (wer hljäta ad stafa &i annari app- 
•prettu. 



„Google 



JAn J6ii8Bon: Haddmgssaga Saxa. 265 

Ii& å hölmi, og hafa munnmæli nm slfka Ti^bordi eflaust 
gengid hjå DOnum sem vldara (sbr. b61mg6Dgu Starkadar 
gamla vid ÄDgant^ og brtedor bans, Sax. VI. 391), en par 
sem Sazi lætnr Ragnfaildi få leyfi födur sfns til ad kjöea 
aér mann I höll hans og kjöea Hadding af merki, sem bAn 
befir sjålf sett å f6t bonum, ]>å minnir )«d å söguna um 
Skada f Sn. E. (Bragarædur 2), er blin åtti ad kjösa Bér 
mann af Asum, "ok kjösa af f^urn^ ok sjå ekki fleira aT. 
H6n kys på öviljandi Njord ur Nöatänum, en peim kom ekki 
såman um bustad sinn, og rildi hån vera f åtthSgum sfnum, 
"en Njördr vill vera nær sæ" (Qjlf- 23). Kvedur svo bvort 
peirra um sig visa, par sem hann beldur fram sænum, en 
bün QöUunum, og bér um bil sama eftiis eru vfsar pær, er 
Saxi lætur Hadding og Bagnfaildi kveda, er Haddingi leidist 
kyrlifid <^ pråir sjöinn, par sem bann befir blotid mikla 
frægd sem vfkingaböfdingi, enda lætur bann I Ijde ISngun til 
vtkingaferda, sem eigi kemur ft^m i vfsn Njardar. — "B^- 
nilda, Nitberonun regis Haquini filia" minnir å Ragnhildi, 
ddttnr Håkonar Hladajarls ens rfka (Hkr. 134. 739), en Hå- 
kon taldi kyn sitt til Skada, d6ttor |>jas8a jotuns, (^ befir 
pad verid kunnugt I Danmorku, sem råda må af ordum 
Adams frå Brimum um Håkon (II 22: "ex genere Ingnar 
et giganteo sanguine descendens"). Fadir Haddiugs er låtinn 
frelsa sænska konnngsd6ttur &å jötni, en Haddingr norræna 
(sbr. frelsun Signinar •) frå Hödbroddi i Helgakvidunum), 
og eru benni og födur hennar valin alkunn norræn n5fn ür 
ætt Håleygja (Hladajarla), og heirafærd til bennar atridi ür 
sögu Skada, ættm6dur peirra, bvort sem Skadi befir f beidni 
verid nefnd B^nbildr ödru nafni, eda benni er sfdan blandad 
såman vid Ragnbildi (d6ttur Håkonar jarls). Orv. s., sem 
befir tekid upp yms atridi ür sögu Haddings, nefhir döttur 
Odds Ragnhildi og mann hennar Håkon. |>ad var vid ad 

») Sbr. 8»x. Vn. 829 nm "a/jrriKAa" (o: Sigröim?) «em talin er "fiÜB 
GoUwnsiDiXL regis JJngmni" (Mm Chron. Er. (SBD I 154} ne&i "Hwjtm"). 



.y Google 



260 Jin J6o8eon: Hftddiugesaga Saxa. 

Mast, ad Saxi heimfærdi e^na um giftingu Skada til 
meiiskrar kouu, og nokkur åtylla til ad setja hana i sam- 
tand vid danskan herkonang og eækonung, }>vf ad aanutn- 
burduT k Håleygjatali og Skjöldungatali Bynir, sd eitthvert 
godsagna-samband heär Tend milli Håleygja og Skjöldunga 
(ebr. Safii t h. Isl. I. 402). ''HäTar(d)r handrammi", sem 
-talinn er fadir Fr6da i Skjöldungatali, eine <^ Haddlngr hj& 
Saxa, er I bädum t>68sum langfedgatölum, og {«irra fedga 
G(odlaugg og G^laugs er beggja getid 1 Danmörku (Yngl. 36, 
28). Saxi lætur Hadding, skjölstseding Odins, dvelja med 
konum sinum *) fjarri födurleifd Binsi, eins og Odinn dvaldi 
I Manheimum med Skada. Hér ber ad sama brunni og 
vida annaiBBtadar i HaddingsBÖgu Saxa, ad godsögurnar em 
afbakadar (]>6tt ^ær sé frumlegar I sumum greinum), og 
61ikar t)vi, sem ^r ræri beint frå Islendingum runnar. 

XJadirheimatbr Haddings gjörist medan hann er f Nor- 
egi, og var pad ekki nema edlilegt, ad Saxi léti Hadding 
bafa bÜBtad i landi med löngum og köldum vetrum, J>å er 
hann kom til sumarblfduimar i undirheimum, enda luta um- 
meelin um fjöU <^ dinmia Bk6ga i visu Haddings ad nord- 
lægara landi en Danmörku. L^singin å ferdinni og pvf, sem 
fyrir Hadding bar f undirheimum, Tirdist ekki stafa jfirå BOgu 
felendinga (sem varla mnndu hafa låtid vopnbitna menn 
berjast ! undirheimum), t>6tt Bumt minni & tslenzka alp^du- 
trü (sbr. Isl. |>j6dB. L 105—116, 330) og sumt å Eddu- 
krsedin (sbr. um Åna Slfdr f Ysp. 36). 

Eftir undirheimaförina er Eaddingr låtion fara heim til 
Danmefkur, ådur en hann fet herför g^n BJörmum *) og 
heldur nordor med Noregi. |>å kemur Odinn til fiindar vid 



■) i »ska Binni heflr Haddingr f»ria latid£6tta og bäiS med trBll- 
kona (H>rSgreipn). 

') Fjrirliai Bjuum ar nefadar "Thuningas", sem kynni act ver* »f- 
Mlraii ia "flnndjugr" («br. Bjarmaland og Hundingjaland I StuiL a, Btarf- 



:y Google 



36n JinsBon: Baddingesagft Saxa. 267 

haon med' saiiia hætti og hann kemur til Sigurdar Fåfiiis- 
bana å herför hans gegn Hundingssonam (eftir Sig. FÄfn. 
IL 16 — 18), kennir honiun heilreedi ({ar å medal ad "fylkja 
hamalt'*) eins og Sigurdi, og reitir honum lid i bardaga med 
-t>v{ ad 8kj6ta Üu örvum I Be&D (af gejsimiklum tx)ga) og 
eyda galdravedri Bjarma *). Heizt mætti fmynda sér, ad 
eitÜkTad af t>es8u efni, er snertir Kor^ og kemar ad nokkru 
leyti heim vid Eddukrædin, -væn frå Islendingnm runnid, 
en p6 kemur Odinn hér 5druTi6i fram en büast mætti vid 
hjå ielenzkum sagnamanni, sto sem fyr var & minst, c^ ])ad 
ber sto mai^ å milU, er til heilrædanna kemur, ad Ifklegast 
er, ad fråsögn Saxa sé ekki runnin frå Sig. Fåfn. II '), beld- 
ur hTorttTeggja af sama toga spuinid, likt og sögurnar um 
dauda Örrar-Odds og Olegs. Eftir t>etta ylkur sögunni enn 
stuttlega til STiItj6dar, Jur sem segir frå sTikrædum Ufa og 
falli hans, og sidan kemur samtal {lad i lj6dum, er fyr var 
getid, milli Haddinga og Ragnhildar. 

Nd kemur sagan um Tosta j6zka og Sigfred hertoga af 
Saxlandi, sem engin Ukindi eru til ad sé af norrænum ret- 
urn runnin. Seinast er s^ frå illrædi Ülfhildar, döttur 
HaddingB, sem Till födur sinn feigan, eggjan hennar (sem 
Terid hefir { lj6dum), og dauddaga ])eirra vinanna: Bundings 
Sviakonungs og Haddings. |>ar er Hundingr låtinn drukna 
i mjadarkeri, eins og Fjölnir STlakonungur hjå Prid-Fr6da 
e^ir Yngl. 14, og getur bu saga varla Terid felenzk, heldur 
hefir hun liklega gengid Tida um Kordurlönd, eins og sagan 
um dauddaga -ÖrTar-Odds og fleiri {less konar sögur (sbr. 

') Sbt. liSvaislu öüns yiå Eirib Sviohonaiig Bigaraela (Fms. T. 250), 
Min er ))6 mjüg & acnaD veg en liSTeizla haiu -viS Hkdding. 

*) ^Ä ad sogar um Signiil Fåfniabana og ormarig bau« baä yeriS til 
i Svit>j6a k 11. old, eem rida mL af mynduin i, atemnin (Ant. Tskr. T. IBS), 
|ii er als Avist, aS petia atriSi bafi Par veriS tengt vi3 Sigurd, enda staf- 
ar herfilT han« gagn Hnndingssontiin liklega ir& sOgii Helga Handingsbana, 
•em Hky. Hb. IL 1 vjur til ad bftfi hefat fOdnr bIqs, en fBdnrhe&din »idar 
Terid beimferd til Sigoidar (sbr. F. 3. Lit, bist. I. 262). 



:y Google 



268 36a Jöuaaon: Hftddingssags Sun. 

dauddaga Egils Svlakonungs i Tngl. 30 og Fr6da (III) Dana- 
konongs hjå Saxa Y. 256). 

Saga Fr6da HaddiDgBSonar er n&tengd sögu Qrams (^ 
Haddiogs. Fr6fti er ordinn hjå Saxa ad Tanalegum her- 
konungi og sækonungi (A. O.), og til hans heimfærd fom- 
sagan um afreksnuum, er Timtur dreka og eignast guU hass. 
t BeoT. er aUk saga um Sigmund Tölsung", og i Eddu- 
kvædunum um Sigurd Fäfnisbana. Efldr &6gu Saxa hvetnr 
danakur madur ("indigena") Fr6da med lj6dum til ad vinna 
drekann. Saxi mun hafa skodad |>etta gull sem upphaf ad 
audi Fr6da, er frægur rar i s^um <^ kvædum. I s^u 
Fröda er Jiåttur Rt^ara og, Svanhvitar, sem aver sig i ætt 
vid Helgakridumar (og K&mljéd), ti6tt hann sé ad mÖTga 
fråbrugdinn }ieim *), og mai^t er >ar sagt frå brögdum Tik- 
inga til ad vinna boi^, er eumt kemur heim vid sSgumar 
ur Nordmandl um Hasting (er Danir kunna ad hafa bland- 
ad Barnan vid Haddlng) '), <^ sumt vid s^ur tslendinga 
um Harald hardråda, en sumt minmr å sCgu Dana fyr og 
sldar*). Enn er ^ getid Ülfhildar (er gefur Fröda a& 
sumra sogn skyrtu, eem jåm bfta ekki å, sbr. skyrtu orrar- 
Odds), Ändvara (er felur guU sitt i sæ), Hundings og Hé- 



■) Bftgnftnr tunavuu »S Boinn Uyti Htömondi OreipMjni, n 
STftuhvfUt, og MidstnOingi Haddiugs og Helg«, og "Thorilda" minnlr & Eint. 
Hina vegar mimür koma Svanhvit&r til BikgaarB å komu 8v&fu til Seigt 
BjOrrtrtiatow. 

') ^aS ar ekM Åliklegt, aS Bumai flOgnr 8ax4 um brtti^d hikinga I 
hemaai »é raunar fr& LÄkasi Englendisgi, er Saxi telnr aaguaftåctan (SIV. 
8C1). Eimkennilegt or |iaS hji 8axa, ad hann lætnr Testnrriking Dana bej- 
aet langt ftam i foraeakjn, mail Ftéåm (I), en YnglingaMga getnr ekki 
nainna viklngaferaa vattnr um haf, haldar bindor sllkar ferSir riS NorSnr- 
Ifind og Btrendnr Ejstrasalts. (Sbr. Sax. IX. iffl nm FråSa. — FrAOa "frUka" 
SBD I 29). 

*) Sbr. Svf^jåaarfiir Bxåltt kraka og kemad ^orkele h&& k Englaiidi, 
|mc sem aött var a3 Lnnd&nom og Eantaraborg nnnin "meä BTikDm", aa 
mikil fégjOld löga å Engla (Safn t a. fal. I 447). "Dalemannos Londoni» 
pnefeotm" minnir k "Dalamarr* (Fm*. XI. 888). 



:y Google 



J6n J6dbmii: Haddiagsnga Bu». S6d 

konar (eem Frödi fellir I einvlgi), og Skata '), er heldur 
Fr6da d^rdlega veizlu, {»ar sem frödi hvflist & gall-lt^um 
hs^^dum ("atratis auro pulvinaribus'^ og minnir ^eA i ord- 
in f Giottaeöng (5. er.): "siti hann å audi ] eofi bann å däni", 
enda virdist sagan um gullsheitid "Fröda mjQl" og ambått- 
imar Fenjn <^ Menju hafa vakad fyrir Saxa, t>ar sem hann 
gehir ^ess, ad Frödi hafi Utid binda tro |>jönu6tumenn sina, 
er vildu Bvfkja hann, vid störa steina og sökkva [teini f sjö, 
og ad hann hafi stråd guUmjöli & mat sinn. Sagan um 
dauda Fröda stafar varla frå tslendingum '). Hilli Fröda 
<^ Helga netiiir Saxi Halfdan og Skata, (^ minna ^u nöfii 
Ä B^na i Kåniljödum. 

t 8{^ Helga Hålfdanarsonar hjÄ Saxa (er A. O. telur 
til danskra sagna), er Hundingr gjördnr ad saxneskum hÖfÜ'- 
ingja eins og ssmbidill Grams er talinn Saxakonungor og 
aSmnleidis Svertingr, banamadur Fröda IV. (sem Skjöldui^a- 
saga telnr sænskan). Hödbroddr er Svfakonungur hjä Saxa, 
en t>Ar rfs styrjöldin milli bana <^ Helga eigi ut af konu, 
eins (^ i Helgakvidunum, enda er saga Helga bjå Saxa f&- 
skrüdug og stuttord og Tirdist ekki sett saman eftir neinnm 
kysedum. Hvorki getur Saxi nm bardaga vid Hundinga' 
aonuj né bra^r HS&brodds, sem Helgakvidumar kalla ^Oran- 
marssonu\ En athugavert er [tad, ad Saxi kallar Hödbrodd 
Ragnars son Eundingssonar, <^ lætnr (sidar) Harald hildi- 
tönn, sem talinn er sonur H&lfdanar Borgarssonar og sam- 
svarar Haddingi og Helga f ymsum greinum, sigra Hunding 
og fleiri em&konunga, er eitt fomdanskt (skånskt) konanga- 
tal (Series I Bunica) kallar Bagnarssonu. |>etta bendir 6 

■) Sbr. "akkü Haddiog]'»" i KUbTlsa og "■kati Unrisg«.' i Bökateiiil 
CStaUlnndr" 1 Hdr. Brynh. 9). 

') B&a TirSiat akki Ten »f eina fomnm tcgft aptmuia D{[ Sftguk mn 
dftoAdftg» Hoddiiiga (fyrata konxiDf(s Dan» eftir SBD L 20), Mm ar hinn 
tuoi og danSdkgi Henis (siaftsta konnnga Hilajgja) i EUey^taU ETviadar 
■kildupiUJa (eftir 'Agripi' 13. k., &tg. T. D. 28—29. d.). 



:y Google 



270 J6n Jönsson: Haddingasags Sax». 

samband eda sambland SundmgsBona Tid "Granmarsaonu" og 

^å må {lannig telja fullsannaft, ad nokkur hlatd b^^- 
efhisins i ea^aflokki }ieim sem h^r er nm ad ræda, eé af 
sama toga spunninn <^ HelgakTidurnar og (bin t^du) K&ni- 
Ijéd, enda finnast par ^s atridi ur efhinu f Bögu Sirdar 
Fåfniabana i Eddukvædunam, og sumt kemur såman vid 
adrar sögur f islenzkum ritam, en medferd efnisins er yfir- 
leitt 61ik hjå Saxa, og benda par margar greinir å danskan 
eda aænskan uppnina, enda koma sagnir pessar fram f firam- 
l^ri mynd hjå Saxa en f Eddakvædunum. |>ad getur varla 
leikid neinn efi å pvf, ad B^ur nm Halfdan Danakonoag 
og Helga Bon hans (sem uppi hafa verid å 5—6. Old, sbr. 
BeoT.}, stafi upphaflega frå Dönum '), og um vidskifti peirra 
Tid sænska og gauzka böfdingja gåtu Sviar og Gantar haft 
;^msar fomsögur '), enda er senoilegt, ad såman vid pær hafi 
blandast si^ur mn godborna fomkonunga, er ad eins ha& 
Terid til i tru manna (sto sem Gram og Hadding), en pessar 
sögnr hafa sfdar ummyndast og Terid tengdar Tid Tölsunga- 
si^umar p^zku, <^ f peirri mynd birtast pær f Eddukrædunum. 



') H&lfduiH-iiftfii er aj41&agt komiS fr& D»iim&rka til Noregs (Hilf- 
d»n fndlUtnn", "Hilfdan gnmli'^ sjå P. A. Muncli, Norskt Hunedwkrift, 
m. 86^ og rit^jörfl mina 'Skilfiagar «Sa Skjöldungu" i Ark. XIX. 182. n. 1, 
189. n. 2). 

*) Sigtxjggr STiakonnuKi") Mm tslendingar l&ta falla fyrir EUfdani 
gamla (Skm. 73, Hyndl. IG) en 8azi fjiir Orami, mun Tora seenik fonuagna« 
hetja. HSgni &Sir SigrünaT (sem fellnr fjrir Helga, og samsTarar Sigtcyggi 
ad somn leyti) hefir fbngid na&iS fr& Högna fMar Hildar (8. Bugge: 
Helgedigtene}, sem npphafiega lieflr 4tt heima fyrir SDDnau Eyatraealt ("Ha- 
gana veold flolmrycnm" 1 TidsiS), en ætla mi ad hann eigi eftir söganiu 1 
HelgakTi&nnam ad v«ra konnngnr 1 (ejstra) Oantlaodi, eins og Httgni 
tengdafikdjr Qranmare i Tngl. 42. — Hine vegar er Hagni fadir Hildar 
gjötdnr ad syni HUfdanar Danakonange i Soria f»tti, eda aettur I «tad 
Helga (og Haddings), og etafar (wd ef til vill tri Imbiq sambandi Bogna og 
Sålfdattar, ad Högni er i Helgakvidiinum låtinn vera fadir Braga og Bag», 
■em annara em taldir synir Sdlfdanar gamla Coveren Noregr bygdisf IL 
Pa».' n. 8). Sbr. Sax. Tir 829: "Haldanue", "Sygrutha" og "Cnguinna" — 
"Hngne" 8BD. I. 164. 



:y Google 



JAB Jönsson: H&ddingBøaga 6uu. 271 

Fyrstu drt^in til Bagnaima um Gram, Hadding (^ Freda 
hefir Saxi fundid 1 auBtrænum (dönskum, gauzkum eda 
sænskum) kvædum, eem virdast faafa ått skylt vid Eddukvædin, 
en fylt fråsögn }ieirra med e&gata fr6dra manna *) (heizt 
danekra og felenzkra) *) og lagad alt {tetta eftir sinum hug- 
myndum og hngsunarluetti. Hinn mun Qarri fara, ad {lessar 
8^;ur hans aé tömur samsetningur felenzkra eagnamanna, og 
pri sidur norrænna, eem enginn veit ad til hafi verid ä 
hans dOgum. 



*) Sbr. t>^ Hm Saorri Mgir i formåla Hkr., ad efUi' ^jMÄlä togn (i 
Tullinga tali) aå fyrst ritna ffivi Ynglinga, 'ok par vid avkit eftir »Sgn 
friåra manna". 

■) Saxi na&grBisir i eimun gtad (XIT. 812) "Amoldus Thf leiiais", 
■pakan og fonpian Iilending, er Valdimarr (I.) Danakontmgnr lét akemta 
akt m«3 aOiritm, og er hann eflanat aami maSur og Aroaldr ^orvaldBaon, er 
Skildatal aagir afl ort hafi nm Valdimar konnug Eu&taaon (1157—82), Hk 
nnrri geta, ad Saxi baft bftft ^mian fornan frAdleik &4 honam, oj( af til 
vill öarant BkUdam, sto aaia ^rgeiri Danaak&ldi, er ort hefir nm SSrkvi 
Earlsaoii Bvlakoiiniig (1199—1310) og Taldimar (II.) gamla Danakonnng 
(12(n-iail). 

StafafelU 17 d. nor. 1904. 

Jon Jönsson. 



:y Google 



Kook: Vidare om hårad. 



Vidare om ordet hårad, 

I Ärk. nf. XYQ, 358 ff. framstälMe och motiTerads 
jag följande härledning et ordet härad: det har uppstätt av 
ett umord. *kari-rai&a egentligen 'utrustning ar (akepp6)här', 
sedan 'distrikt som gemeneamt deltager i ledungens utrust- 
ning'. Liksom den urnord. diftongen ai i relativt oakcen- 
tuerad stavelse hlivit till å t ex. i *qfrai&a > isL £bv. nfrup 
nsv. avråd, så har ai fått samma atveckling i Viarv^aiifa: 
irf. herap fev. haråp. Till stöd för bildaingen av *hari-raiSa 
och för dess betydelse-utveckling erim'ade jag om fsv. repa 
skipheer 'utrusta en skeppshär' samt därom, att ftio. skipreiåa 
'skeppsutmstning' antagit betydelsen 'ett visst distrikt'. 

Nu har Brate i senaste häfte av Ark. (nf. XVIII, 206 ff.) 
sökt försvara sin fSrut i Ark. nf. Y, 130 ff. framställda, av 
mig icke antagna etymologi av hårad, och han gör inkast mot 
min härledning av ordet. Dock medgiver Brate, att avgjort 
en ofullkomlighet vidlåder hans etymolc^i i dess äldre form, 
och han tiramställer däi-för etymologien nu med en något 
förändrad motivering och även under en i nägon mån modi- 
fierad formnlering. 

Då härledningen av ordet härad icke blott har intresse 
fSr språkhistorien, utan även torde vara av avgörande be- 
tydelse för spörsmålet om den urgamla härads-indelningen 
och således berör en viktig punkt i de nordiska folkens fyr- 
historia, så meddelar jag här ytterligare några anmärkningar 
till frågans belysning. Jag skall söka visa, att Bratea ety- 
mologi av kärad av formella skäl säkert är oantaglig, samt 
att hans mot min härledning gjorda anmärkningar äro utan 
vikt 

Enligt Brates senaste formulering av etymologien (s. 308) 
skulle hårad vara en biform tiU nht. heirat, fht. hträt och 
liksom detta "en sammansättning eller kanske hellre, med E. 

IMDT Tila vouui Twaunu UD, n rBuD inu. 



„Google 



Eock: Yiåan om Mrad. 273 

Haverman ArkiT 9 s- 133 noten, en avledning av stammen 
i ordet Jgon", dock s&, att hårad utgått från en urspranglig 
form *hi«ia(z) med kort (ej långt) i-ljud. 

När jag senast yttrade mig i denna fråga, uttalade jag 
mig helt kort om Bratee etymologi, då den knappast vunnit 
några anhängare, och detta tydligen emedan han delvis ut- 
går från förutsättningar, som (enligt min åsikt) strida mot 
kända apråkförhållanden. 

£n mycket graverande invändning mot Bratea härled- 
ning är, att o-ljndet i penultima av det rätt ofla förekom- 
mande fev. harap (haræp^ hared) VGL. I, ÖGL. etc. blir all- 
deles oförklarat. 

Härom yttrar Br. e. 207: "Fsv. harap har jag dock sökt 
förklara Arkiv 9, s. 134 under hänvisning till att samma 
växling som i harap, harap förekommer i fsv. hæskaper, 
ha{s)kaper [tydligen tryckfel för ha(s)skaper], som ju erkändt 
hör till stammen J{;on. Hvilken förklaring än kan komma 
att antagas för a i detta ord, är den med min etymologi 
också tillämplig på harap*. 

Häremot är synnerligen mycket att invända. 

Framför allt, att det omtalade fsv. ^ha{s)skapeT* [i hand- 
skrien står hasah^^ær'] är ett ord av ytteret tvivelaktig 



v. Friesen och jag kunna icke glädja oss ät stor enig- 
het vid bedömmandet av utvecklingen av ljudgruppen aiw i 
de fornnordiska språken. Men i en punkt äro vi ense, att 
nämligen det även i diskussionen om atw-frågan indragna 
'hasskapær* är en skrivning utan all språkhistorisk betydelse 
(jmf. v. Friesen Till den nordiska språkhistorien s. 16, Kock 
i Ark. nf. Xm, 366). 

Då man nu emellertid än en gång åberopat sig på detta 
ytterst problematiska "AoasÆofrør^, måste jag (jmf. delvis 
Ärk. sist anf st.) erinra om att förhållandet därmed är 
följande. 



:y Google 



274 Eock: Vidare om herad. 

Något *Åaskaper har ej p&TiBatB fråo någon bandskrift. 
SkriTningen hasékapær (i uttrycket aldær hasacapøer) har {Å- 
visats blott från ett enda ställe i en enda handskrift, näm- 
ligen i teitkodex till ÖGL. (c. 1350) = Cod. Holm. B 50 
Dt. 12. Här har dock F Barskaper. Textkodex av MELL. 
innehåller på motsvarande ställe (DrB. m. t1. 29) alder 
hmkaper; hsa. BIELHNPQST etc. lusrskaper; hss. GR 
etc. hiskapir-j hss. 31 etc. httskapper. I den yngre lands- 
lagen KrLL. finner man på motsTarande etälle (DrB. m. vi. 
26; 1) i textkodex alder hwscaper, under det att EGSX 13 
hava luBskapir; KXa etc. herskaper-^ CR etc. hiiskaper; NOQ etc 
Midskaper; H 101 siskapir •); se (ColIin-)Schlyter8 upplagor. 

Redan Collin och Schlyter misstänkte (i glossaret till 
ÖGL.), att det en gång påvisade ^kasskapær" är skrivfel (för 
hæakapæry, alternativt mena de, att hasskaptsr är avlett av 
hSr 'årtull' (gen. häs), hvilket även betecknar *ett av de di- 
strikter, hvari kustlandet var indelat, och hvilka skulle i 
krigstid an8ka& hvart sin roddare'. v. Friesen anser ^has^ 
skapær" vara skrivfel fSr kæsskapær, dvs. hæskapær, hvilken 
form, såsom nämnt, på ifrågavarande ställe finnes i MELL., 
hvars textkodex är av samma ålder som textkodex till ÖGL. 
I Ark. nf. XIII 366 fattar jag '"hasskapar" såsom skrivfel 
(f&r ha{s)8kapær) eller såsom en, genom anslutning till kar 
'årtull, roddare-distrikt', försiggången folketymologisk ombild- 
oing av hæskapær. 



■) 1808 in uppUg» ar KrLL. upptKr p& d«ttft Bt&Iie B&Bom variant 
ftTeu 'hatla^pw Tel byvtoper", atan att del aogiTsB, frtn bTÜken handskrift 
deaM Tariantor hämtat«. Di na nigra bland Tariantema aytiyokta atyokaa 
kro håmtade nr ÖQL. (BchlTten förord tiU KrLL. s. XOT), ooh di Tarian- 
tema desantom atnndom Kro "pi att otydligt eller nppenhart oriktigt aått 
upgifna* (ib.), si kan det Bisom variant i 1606 ira npplaga av ErUt. an* 
fSrda haakaper hava hlmtata or den av Schlüter aisom hnvodkodex av- 
trjrokU hs. till ÖGL. (c- Cod. Holm. E 60), dra. utfara ingenting annat in 
ett (mindre noggrannt) avtryck av "hataluyaar" i Cod. Holm. B GO. Døtta 
kan (m v. Frieaen auf. et. noten) Svan vara fallet med "hatgkaper* pi mot- 
svarande Bt&lle i 1607 ire upplaga av Ö6L. 



:y Google 



Kooki Vidare om hårad. 275 

I fall QU a i 'hasskapær' blott utgör ett Bkrivfel fOræ, 
bel^r det naturligtvis pä intet eätt pennltimas a i det icke 
8& sällan anträ&de harap {haræp), ty i alla dessa harap 
(harap) vill Brate naturligtvis iube antaga akrivfel. Om 
åter ''hasskaptBr^ fött a genom anslutning till (eller avledning 
från) här 'årtull, roddaredistrikt', sä kan åtminstone icke 
Brate förklara a i harap (harap) i överensstämmelse härmed, 
eftersom han anser, att ordet hårad och häradsindelningen 
alldeles intet har med ledungen att göra. 

Jag vågar hoppas, att efter dessa anmärkningar det 
h^;st tvivelaktiga '"haaskapær" icke längre skall anföras så- 
som ens i någon mån belysande penultimas a i harap, och 
detta är således med Brates etymologi av hårad alldeles oför- 
klarat 

I sammanhang härmed skall jag granska även det stöd 
för sin härledning av hårad, som Brate (s. 308) tror sig 
finna däri, att fsv. hmakaper anses kunna betyda 'ett helt 
härads innevånare'. 

Härmed förhåller sig pä följande sätt. 

Hæskaper med denna betydelse finnes blott på ett enda 
lagställe, nämligen det ovan s. 274 från UELL. (textkodex) 
DrB. m. vi. 29 anförda {alder hæskaper), hvilket upprepas i 
vissa handskrifter av KrLL. i motsvarande lagparagraf. Här 
hava emellertid många handskrifter till MELL. harakaper 
{icke hæshaper), under det att textkodex av KrLL. har 
ålder hv>scaper och andra handskrifter andra läsarter (se 
ovan 274). 

Nu hade fomsvenskan följande ord, som härvid komma 
med i räkningen: 

1) häakaper VGL. I, II etc. 'familj' (även under formen 
Mskaper), väsentligen identiskt med ags. hiwscipe 'family, 
household'; jmf. got. heiwa- i hetwa-frauja 'husbonde'. 

3) hterskap n. harakaper m. 'krigsväsen, det som hör 



:y Google 



276 Kock: Yidue <m Jtärad. 

till krig'; 'krigsmakt, krigsfolk, här, folk' (Söderwall), mot- 
svarat av isl. herskapr m. 'krig, krigførelse, fiendtlig frem- 
færd' 2) 'hvad der bruges til hema&r-^ om a) krigefolk i sær- 
deleshed b) andre krigsfomødenheder' (Fritzner^). Den be- 
tydelse 'en mängd människor, folk', som tillkom fsv. htsr- 
8kap(er), återfinnes hos fsax. 'heriskepi 'menge, volk'. 

3) hærskap n. 'herravälde, rike, överhet', som lånats frän 
det ur here "herre' avledda mni herscap. 

Då nu hæskaper 'familj, husfolk' och harskap(er) "krigs- 
folk, folk' både till form och betydelse stodo favarandra nära, 
så är det helt naturligt, att orden Ömsesidigt pävärkade hvar- 
andra (eller om man så vill uttrycka sig: sammuiblandadee). 
Följden härav blev att, som bekant, det ursprungliga häaka- 
per 'familj, husfolk' mycket ofta fick formen harskaper^ bvar- 
till även harskap 'herravälde' kan i någon män hava bi- 
dragit 

Omvänt har harskaper 'en mängd människor, folk' n&- 
gon gång antagit formen haskaper. Pä i fråga varande 
ställe i MELL. (DrB. m. vi. 29 samt på motsvarande ställe 
i Ö6L. och ErLL.) är det fråga om morpgæld, och det stad- 
gas: "Ku ægher hæræzhøftonge mantal næmpnæ, ok huar 
ægfaer morl^ld gøra sum (»er næmpnis; siter man quar ok 
gør ei, bete fre øra; siter alder hæskaper (BIKXITNPQST 
etc. hterskaper) quar, bøte vt mor]>gæld ok a }tre marker". 
Då nu allir meen i VGL. I, II användes i betydelsen 'aUa 
häradeis innebyggare', så översätter Schlyter siter alder h. qtun' 
säkerligen riktigt med 'underlåter ett helt härads invånare 
att betala mordgäld'. Emellertid är det uppenbart, att hær~ 
skaper i uttrycket alder hærskaper i hss. BI etc är iden- 
tiskt med fsv. hærskaper 'folk (en mängd människor)', fsaz. 
heriskepi 'menge, volk'. Alder hærskaper betyder alltså egent- 
ligen 'hela folket', hvilket här vill säga 'ett helt härads in- 
vånare'. När man åter i textkodex av MELL. har hæskaper 
i st f. det korrekta harskaper i hss. BI etc, så beror detta 



:y Google 



Kook: Yidu» om hårad. 277 

naturligtris på inflytande från h^kaper 'familj, husfolk' '). 
Det bør irambällas, att h& B är icke mycket yngre än hs. A 
(textkodex); denna senare anses av Schlyter vara skriven i med- 
let av 1300-talet, den förra i senare hälften av 1300-talet 

Härmed anser jag det vara visat, att iev. hærskaper 
'folk' avletts av hær, att det någon gång i at f. detta hærskaper 
mötande hæakaper beror pä sammanblandning med heBshaper 
'husfolk', samt att skrivningen hæskaper 'ett helt härads inne- 
Tånare' således pä intet sätt stöder Brates etymologi av härad. 

Såsom ett mycket viktigt stöd för sin etymologi anförde 
Brate i sin första uppsats om härad (i Ärk. nf. Y), att 
ordet i fomspråket hade långt (ej kort) e i penultima. Han 
kände ordet dock med kort rotstavelse från ett ställe i en 
isländsk dikt. Men detta menade han emellertid då kunna 
bero på meterfel (Ark. nf. V, 132). 

Numera är det obestridligen ådagalagt, att herap i 
fomspråken normaliter hade företa stavelsen kort (icke läng) 
med kort e-, resp. æ-ljud, och detta medgiver även Brate 
(s. 306). Få ett ställe i den isländska poesien anser han 
det dock hava långt c-ljud, nämligen i Markas Skeggiasons 
Eiriksdråpa 25, 3 

gørva let par hollr of kerup, 
hvilket skall framgå därav, att det där står sist i en vers i 
hrynhent I överensstämmelse med Brates tidigare resonne- 
mang (Ark. nf. Y) borde detta enda ställe kunna uppfattas 
såsom meterfel. 

Men detta är icke behövligt I Ark. nf. XYII, 359 
framhöll jag, att ordet i fornsvenskan icke sällan har formen 

■) Det Kr qjålvklart, fttt, sadui man p& datta sitt fått in formen fue- 
skaper, dett» i yiaia jngro ham. atbyttea mot hükaper, eAeraom haikaper 
fuuilj' &Ten lietl« hiiiaper; jmf. att ErLL. (och ftven viw» bas. av MBTTi.) 
p& detta at&lle bar alder hageaper med tjdli^ anslutninfr till hvs, och att 
"förCne af Chr. föntlitt dstta ord si, att därmed msnaa de Bom bo i »amma 
hnB eUer ffittå, bfilket ocki& de gamle Öfveraftttame antagit* (Sohlyten 
oidb. ■. 811). 



:y Google 



278 Kook: Vidu« om Mraä, 

herradk (< *}uiri-raiSa) med långt r-Ijud, och att denna fonn 
möter tedan &r 1291. I den nämnda versen av Markus 
Skeggiason kan mycket väl ursprungligen denna form (pl. 
herrup) hava använts. I fall man anser, att herrup bildat- 
en otillfredsställande halvassonans med g§rva, så är man fullt 
berättigad att insätta dese sideform gørra (øerra), enär, som 
bekant, garva i isländskan har biformen gerra (Elucidarius), 
pres. ag. gørrer {georrer Hom.), gerrer (med rr fr&n de yt- 
terst vanliga presensformema gørr, gerr) (även i fon^ut- 
niskan möter en gång gierra 'göra'). 

Något *^rap med långt e-ljud har alltså ingenstädes 
påvisats i fomspråket. 

Men en nödvändig förutsättning fÖr Brates etymolog är, 
att man ursprungligen hävt *hSrap (< *hiwa[g}-). För att 
undgå denna stora svårighet antar Br. numera, att *hBrap 
hävt fortis på avlednings-ändelsen (-ap), och att ^ därvid 
förkortades. 

Härvid är att erinra om följande. Som bekant hade 
komposita i det nordiska fomspråket i ganska stor utsträck- 
ning fortis (åtminstone fakultativt) på senare kompositions- 
leden. Det förekom även, att avledningsändelser kunde få 
fortis, men denna akcentuering var dock mera abnorm (se 
Eock Ält- u. nschw. acc.). Det är under dessa förhållanden 
påfallande, att akcentueringen *her'åp med fortis på avled- 
ningsändelsen -äp skulle hava varit till den grad genomförd, 
att penultimas B genomgående förkortades, och att alldeles 
intet spår av det ursprungliga *Mrilp med lång penultima 
kunnat konstateras *). 

') Det ftr iMtiir1ig[tTiB n&got vftwntligeQ annat, d& jftg ftnt»r, att det 
■ammanBatta ordat *hari-raiSa fakultativt hade fortia p& ßrra eller 
p& aeuare kompoBitioni.ledeD, och att de nordiska litteratnnpr&keiu former 
reflektera ■& t&I den ena akcentneringen som den andra; jmf. t. ex. att med 
mitt antagande akcentneringen *hdri-raiSa reflektera« av fsv. htrradh med 
rr, men akoentosringen *hari-rditta av harafi med kort r, hvarrid det 
korta r-ljndet dock delvis beror ftven jA inflytande bka aimplsx aok. hifr 'hir'. 



„Google 



Kock: Vidkie om håraä. 379 

Emot Brates etymologi talar också den flera ganger på- 
viBade formen Tierit {hæridh-), hvilken finnes även i urkunder, 
dar t ej kan hava up{ffitätt ur a (Kock i Ärk. nf. XYII, 360). 
Denna form vill Br. nu (s. 308) så förklara, att harap först 
fick a från den neutrala éo-stammen jKBræpe, och att ett så- 
lunda uppkommet hærap senare övergick till haridh-. Möj- 
ligheten härav kan ej bestridas, men enklare är det tyd- 
ligen att med mig antaga utvecklingen *han-räaa >■ hæ- 
rép > hérlp :> héridh. Då behöver man nämligen ej an- 
lita analogiskt inflytande från hærædhe. 

Såsom en mycket viktig anmärkning mot Bråtes etymo- 
logi vill jag slutligen framhålla, att han för att förklara te- 
ljudet i fhorska hara^ (med æ, ej e) nödgas antaga folk- 
etymologiak anslutning till subst hmrr 'krigshär'. Dä Br. 
opponerar sig just emot det etymologiska sambandet mellan 
hærr 'krigshär' och hteraP, synes det mig vara synnerligen 
betänkligt, att man med Brates etymologi dock ej kan und- 
gä att antaga en uråldrig folketymologisk anslutning arj^ 
rap till fuBrr 'här'. 

Då är det tydligen både enklare och riktigare att helt 
enkelt etymologiskt sammanställa orden. 

Jag tror mig härmed hava visat, att oövervinneliga 
svårigheter stå i vägen fÖr Bratea etymoit^i, och }&g Över- 
går till de inkast, som han gjort mot den av mig (mm- 
stllllda förklaringen av ordet. 

Brates egentliga anmärkning är, att hærap 'ett admini- 
strativt område' ej skulle hava kunnat användas såsom namn 
på gårdar och socknar (s. 209). 

Härvid är att erinra om följande. 

Ordet Atercf^ herap betyder som bekant i de nordiska 
fomspråken i de obetingat allra flästa fall 'härad', Det är 
jämförelsevis mycket sällan, som hærap ingår i namn pä 
socknar eller gärdar eller brukas såsom namn på dylika. 



:y Google 



aSO Kæk: Ytåån om hitrad. 

Denna senare användning av kærap bar pårisats blott fria 
Sverge^ och d&r hovndsakligen från sådana trakter (Uppland 
och viBsa delar av Norrland), där i historisk tid härade* 
indelningen icke använda. 

Bet naturliga är dock alldeles obetingat, att man vid 
ordets härledning går at från dess normala användning, 
icke från dese sä att säga abnorma anvtodning. 

Men även de jämförelsevis mycket sparsamt fSrekom- 
mande ortnamnen av typen FundhohæradJt (sookennamn) etc. 
låta sig lätt förlika med min etymologi. 

Jag vill framhålla följande: 

1. Redan i Ark. nf. XVII, 366 noten yttrade jag: 
"det är . . . möjligt att, när -hårad n^on enstaka gång ingår 
i namn på orter, som icke utgöra sådana distrikt, som vi 
kalla härad, detta stundom kan bero på att en dylik ort 
(socken) under förhistorisk tid intagit en särställning (utgjort 
ett särskilt distrikt eller dyl.) vid ledungeirø utrustning" *). 
Detta torde i själva verket också vara mycket ant^ligt, och 
när Uppland under historisk tid ej var indelat i härad, men 
^er några ortnamn på -hærap, kunna åtminstone vissa bland 
dem mycket väl utgöra minnen Irän en tid, dä man även i 
Uppland hade administrativa (men ursprungligen för ledungen 
tillkomna) områden med benämningen härad *). 

2. Som bekant är det vid namngivning åt orter i våra 
dagar mycket vanligt, att t. ex. en i eller vid SMy liggande 
gärd kallas Håhyholm, en i eller vid Markte liggande gård 
kallas Marhiéholm etc., ehuru dessa gärdar icke li^a på 
någon holme. Namnslutet -holm är här snarast att fatta 
såsom ett slags avledningeändelse, och BMyholm etc. hava 



') Br. synes, %Vt dOmma »v hans uttalande s. 200 atjoket 8, hav» för. 
bisett denna min anmKrkning. 

*) Hlatorilieni docenten K. Q. Westman ooh jag liava med anledning 
»T min nppsBta "Om ordet hårad ooh granden fSr li&radB-indeliiingen' i Ark. 
n£ XVII brevT&xlat om denna fc&ga, och han har under denna korreapMi- 
dens uttalat en hlimed beslKktad uppfattning. 



„Google 



Kock: Vidare om härad. 2B1 

bildats efter sådana gamla mfinater Bom Bydhoholtn etc På 
liknande B3tt kan -harap i vissa socken- och gård-namn upp- 
fattas såsom ett slags avledningsändelse, i det att de bildats 
efter andra ortnamn, där -Jiterap bart sin egentliga betydelse 
'distrikt' eller dyl. 

3. I TiBsa socken- (och gård-)namn kan -hærap möj- 
ligen bäva bart betydelsen 'bygd'. Härmed är att jämföra. 
dels att isL herap även har betydelsen 'bygd', dels att både 
det franska och det engelska province kan användas i bety- 
delsen 'bygd, trakt' ('par extension contrée' Littré mom. 4 
s. 1369; 'a region of country; a tract' Century Dictionary). 
I Arkiv nf. V, 134 anmärker Brate, att "ordet hygd betyder 
jn vanligen ett område, om ock icke skarpt begränsat, men 
i Svenska riksarkivets pergamentsbref finnes Keersbygd Kärrs- 
by Motala sn., Ögl." Under dessa förhållanden kan det ej 
anses säsom ett allt för djärvt antagande, att hærap med en 
från 'distrikt' utvecklad betydelse 'bygd' kan ingå i ett eller 
annat socken- och gård-namn, och detta så mycket mindre, 
som Brate själv a. st. anser -kærap i många sockennamn be- 
tyda 'hembygd'. 

Om Brates andra invändningar kan jag fatta mig kort. 

Han betvivlar s. 209, att man "någonsin kunnat sätta 
hår som objekt till verbet fsv. rSpa isl. rei^a i betydelsen 
'utmata en (skepps)här', såsom Kocks etymologi förutsätter", 
och detta, emedan etymologien och användningen av här 
skulle häntyda på betydelsen 'mængde eller stor skare af 
mennesker' såsom den ursprungliga. 

Detta synes mig vara en underlig invändning. 

Det är alldeles visst, att isl. iierr oftast användes med 
betydelsen 'an army, troops, on land and sea' (lED.). Jag 
erinrar för övrigt blott t. ex. om att det med herr samböriga 
hernapr betyder 'herjen, at man farer frem imod andre med 
udøvelse af voldsomheder, paa fiendtlig maade' (Fritzner*). 



:y Google 



te2 Kock: Vidéire om hårad. 

Yidare öveiBättes det fht. Aort^ heri av Graff med bl. 
annat 'exercitue'. Det uga. hfre QversatteT Bweet med "army'' 
(första betydelsen). 

Det kan därför omöjligen vara tvivelaktigt, att (alldele» • 
oberoende av etymologien för här) ordet herr sedan mycket 
gamla tider, och vi kunna try^ eågsi sedan umordif^ tid, 
hävt betydelsen 'krigebär'-. 

Dä DU frän fomsvenskan exemplet repa aUfheer före- 
ligger (hvilket Br. icke bestrider), sä skall man verkligen 
vara en mycket stor skeptiker för att betvivla, att man 
ocksä kunnat s^a repa hær (reipa ker) 'utrusta en (skepp6-)har'. 

"Slutligen — yttrar Br. s. 210 — är det visserligen 
riktigt att s^a om en faöfding: liafde han ræth then vee* 
nästa skiphær", men att det samma, säsom Kocks etymologi 
förutsätter, skulle kunna sägas om ett distrikt, är otänkbart j 
hvad som kräfdes af ett sädant, mäste vara af en bestämd 
storlek". — Det är tillräckligt att härpå svara, att jag aldrig 
antagit, och att min etymologi ingalunda förutsätter, att ett 
härad skulle utrusta en hel krigshär. Hvad jag antager är^ 
att det umord. *hari-rai&ay sammansatt med herr 'här' och 
reipa 'utrusta', ursprungligen hade den abstrakta betydelsen 
liär-utnistning', 'deltagande i härens utrustning', väsentligen 
liksom det (horska skipreida ursprungligen betydde 'skepps- 
utanistning', samt att *hari-rai^a herap senare antog den kon- 
kreta betydelsen 'ett visst distrikt, som deltager i härens ut' 
rustning', 'ett visst distrikt (för ledungens utrustning)', väsent- 
ligen liksom det fnorska skipreida fick den konkreta betydel- 
sen 'ett visst distrikt (för ledungens utrustning)'. 

Säsom ett viktigt stöd för min etymologi av härad fram- 
höll jag i min förra uppsats åtskilliga, särskilt danska, lo- 
rads "strävan att nå havet". — Br. söker ej gendriva detta 
tungt vägande argument. 

Lund. Axel Kook. 



:y Google 



Hvgitad: NotidforaMr. SM 

Meir um nokre merkelege notidformer 
i gamalnorské gjerningsord. 

I Arkivet band XXI, t. 253 S. her profenor Finnnr 
J^^iSBon skrive eit uppset, som gjeng ut paa at det etter 
ham meining ikkje er paavist til follnads i mitt stykke i Ark. 
XX, 358 ff. at der finst notidformer ntan Ijodbrigde i Iste 
pers. eintal i den gamalnorske minneekrifE me no hev stt 
Dei 13 tilfelle eg hev lagt firam i det nemnde stykket, frei- 
ster han forklaara paa andre maatar. 

Tro av deim firer låt ee i Elis s. (kap. 24) og fa ee i 
Didr. B. (bl. 96 bå— s) meinar han kann vera konjunktiv, det 
siste likevel, som det synest, med nokon tvil. um desee tU- 
felli skal eg ikkje strida, men berre nnderstrika, at indika- 
tiv her eyneet meg mest natorlegt, serleg i tilfellet fraa Didr. 
6., der ogso baae dei islandske handskrifter hev fæ ek. 

Kom ec i Barlaams s. meinar han er fortid, og eg med- 
gjev at denne forklaaring kann vera likso naturleg og rett 
som mi, (^ eg gjeng gjeme yver til hans umsetjing: "^ er 
komen". 

Um 3 tilfelle skiot ek (LandsL Am. 56 qv. c. 1300), 
firirbidod (firirbiod) ek (D.N. traneskr. fraa 1333) og kioaa 
ek (D-N. 1434) skriv han, at dei "er jo så unge, at de meget 
godt og efter min mening rimeligst bör opfattes som ana- 
Ic^^nnelser efter inf." 

Denne forklaaringi synest meg ikkje paa nokon maate 
fulln^el^. Det diplomet som inneheld kioss ek, som ^ 
nedanför skal umtaü nærmare, er fulla har(Aa ungt, men 
Am. 56 qv. er kanskje den eldste austlandske avskrifl: av 
landsl(^ (etter ei Frostetingslog) som ^e hev, (^ D. N. II 4 
er eit gamalnorsk transskr. etter ei upphavsskriÄ; fraa 1202 
— 20. Men det som etter min meining veg meir enn dette, 
er den gamle samanheng som ordi er bruka i paa 
alle desse stader. 



:y Google 



284 BJegstad: NotidfinnuT. 

skiot ek stend soleia i formularen for kongeeiden — 
bondeeiden til kongen — som^truleg er mykje gamall. Eg 
kann her leggja til, at eg no hev funne skiot ek ogso i Am. 
31 Oct., som er ei austlandsk avskrift av landslip (Borgar- 
tingslog) fraa 1325 — 50. C^so her stend det i formularen 
for kongeeiden og er gjenomfttrt, so me fiiin det baade i 
hovdii^eidame og bondeeiden, tUsaman 3 gonger, medan 
handskrifti elles berre hev regelrette Ijodbrigda sterke notid- 
fonner. skiot ek er soleis no paavist i det heile 4 gonger, 
(^ alltid i den same samaoheng skiot ek til guSs i konge- 
eiden. Det Bjnest meg urimelegt og mot all röynsla elles 
at handskrifteme nettupp i denne gamle formularen skolde 
ha funne paa aa taka ion nokre "nye analogidannelser efter 
infinitiT", medwi dei elles held æg frie for det slag nye 
former. 

Noko det same gjeld ßrirhidod ek i det nemnde bispe- 
broT. Ogso dette ordlaget — ßrirbj6& ek — er truleg mykje 
gamalt i formularar, og Tilde fiiUa ha synt seg oftare i 
gamall skrift, um ikkje dei som hadde serleg magt til aa 
forbjoda (t d. bispar og kongar), hadde haTt den skikken aa 
tala i fleirtel um seg sjöIt — ßrirlijödutn vér. 

At dei eldste bispebroT som brukar Itste pers. eintal, 
er dette det einaate som inneheld ordlaget "forbyd eg" og daa 
i den nemnde form. Dei brcTi som er yngre brukar for- 
bio&om ver. AvsknTu^n i 1333 synest ha vore UTan med 
formi forbioS og hev fyrst skrive forbid; deretter hev han 
vel flét at der stod o<J" og hev skrive det attaat, men glöymt 
aa setja prik^ under den fyrste d. 

kioss ek stend fulla i eit seint diplom fraa 1434 med 
ureint mad — blanding av millonmorsk og svensk. Men 
det stend i eit testament og synest vera den eldste form i 
den staaende formular: k^s ek (her kioss ek) legsta&, aom 
me finn i mange testement. 

Heller ikkje ßrir bio& ek i landslogi (Golatingslog) kann 



:y Google 



Ha«flt«d: Notidfonner. 386 

prof. Jönsson godkjenna som gamall form. Men og»o her 
er det aa merka at ordlaget hdyrer til ein formular nm 
l(^festing av jord, som ber alle merke ettor aa vera egt og 
gamall. Handskrifti hev elles vanlege notidformer med Ijod- 
brigde ved i (^ viser ikkje nokon framand paavorknad. Det 
synest daa <^80 her nrimelegt at det nettupp i denne gamle 
formataren skulde ha korne inn ei ny underleg notidformog 
det nettupp i l:ste person, ei form. som ikkje elles er kjend 
i noko nordisk moal, men er plent den formi som ordet lyt 
ha havt i eldre tid i gnorsk. Prof. Jönsson kann ikkje leggja 
den vegt paa dette dome som eg "af den grund at selve ud- 
trykket at firirbjå&a ikke er et gammelt klassisk norsk (eller 
nordisk) ord". Kor gamalt firirbjåifa (got. faurbiudan) er i 
norsk, er vel ikkje godt aa s^a, men me finn det ofte i dei 
eldste norske loger, baade i den eldste Gnlatingslog og i den 
eldste Frostetingslog; me finn det <^;so i den eldre Edda i 
Stdmism&l (v. 34), som etter prof. Jönssons meining hev vorte 
dikta umkring 900 '). Eg kann her leggja til, at eg no 
hev funne firirbio& ek ogso i Am. 322 foL i den same for- 
mularen um logfesting av jord som i Am. 60 qv. 

Sidan ek sist skreiv um dette emne i Arkivet, hev eg 
Soleis funne 4 former til av det her umrödde slag, sHot ek 
(3 gg) og firirbiod ek (1 g). Alle stend dei i gamle nor- 
ske logformnlarer, og alle hev dei subjektet ek straks 
etter seg. Eg held det ikkje umogelegt at der er Seire; men 
det er visst faafengt aa leita etter deim andre stader enn i 
gamle formularar og i staaande gamle ordlag. 

Etter dette såman med det som eg fyrr hev skrive um 
desse former, meinar eg det maa vera paavist at l:ste pers. 

<) End»» nm firirbjdSa iUje tkold« verft eit it*'>^lt o^^ > nonk, t«< 
det vel teukjelegt At tomå jirirhjoS ek knnde trengja aag inn. i TiMe for- 
molftnu* i junflSring med fomralKrordl^Ket hioS el, som me finn i C 14 qv. 
Stockh. kgl. bibl. (Borgurtmgalog; hds. frka o. 18S0] i ein formalar nm 
eftl av odelsjord til &endar. I vanleg aamanhang hav eg hellw ik^ i 
denne oodez ftuuie dike uregelrette uotidformer. 



„Google 



286 OBgited: Hoti<lfi»n«r. 

ootid i Bterke gjemingBord finet i gamalnorsk skrift i slik 
Bsmanheng som umtala. 

Et dette fyrst godtgjort, lyt me etter min meining hava 
dette for augo, nsar me finn former (i formularar) som bitt 
eCj hallt ec, ritt ec *), so alt dette kjera inn under same for- 
klaaring. Og deese former kann me ikkje fwklaara som 
*anal(^idannelBer efter inf." Og endaa mindre no enn den 
goi^ien eg skreiv det fyrre uppaet«t, trur eg at formerne her 
sitt upphäv fraa imperativ. Maalvokstren i dei nynorske 
maalföre synest strida mot ei slik forklaaring. Eg skal her 
nemna ei forritneleg ovring i nytröndsk, der dei gamle f<ff- 
mer utan Ijodbrigde i liste pers. not. indik. synest ha sett 
fleire merke etter seg enn i andre norske maalfßre. I Hevne 
prest^eld finn me infinitivformeme oa statt (for standa) og 
aa ig)j<Bla (for gala). Um statt formelt kunde vera ett» 
imperativ (gn. statt), er dette sjölvsagt umogelegt for (g)j<ela 
(gn. imperativ gal). Den palatale uttale av konsonanten g 
(no=j) kann berre skriva a^ fraa ei notidform. Me hev 
her — som det synest — tvo dome som viser klaarare enn 
maoge andre at der i alle fall i dei tröndske maalföre hev 
vore ein veg fraa notid i indikativ til njskapningar i infini- 
tiv, (^ at denne vegen bev vore &reo baade i eldre tider 
(statt) og i noko nyare tid (gjæla). 

') Bimelegbst synast det meg daa ogBo ew forklaara blåtka i Sonar- 
tomk pa» »ame maaten, am eg eudaa er eioig med F. J. at hancUkiifterne 
ber ikkje fQev noko retteleg trygt gnuuilag. 

Kristiania decbr. 1905. 

Marins Hægstad. 



:y Google 



B. Vtndell: Oré^ok över åe östavmaha didUkierna. FSrsta 
Uflet (XLII+280 a.)- 

De ÖBtsTenskg dialekter eynes av de större dialektorapper i 
de nordiske lande at være den som er Inldstændigst benandlet i 
monografier. Hr Yendell, som er den der har prodnoeret mest i 
den retninv, har i det arbeide, hvis liste hefte her foreligger, sam- 
let og bef^beidet det leksikidske stof fra egne og andres trykte og 
atrykte skrifter om de östligste former av nordisk sprog. 

Mellem de svenske bygdem&l, i hvilke der ofte viser sig 
særdelee originale udviklinger indenfor mindre omrftder, indtager 
de Öetevenske både ved et fælles gsmmeld^;» præg og ved fælles 
nyere udviklinger en særegen stilling — ligesom man av de histo- 
riske og get^rafiske forholde knnde vente. Særlig de ''baltiske" 
dialekter (de sondenfor den finske bngt) admærker sig dog ved tem- 
melig kraftige sæmd viklinger. 

Blandt de vigtigste meget ndbredte særegenheder i Öetsvenak 
overfor vestAvensk (hvor de dog ingenlande helt mangler) horer 
bevarelsen av i og c; nden palatalisering forwi palatal, bevarelsrøi 
av de gamle diftionger au, øjf og ei og bevarelsen av de 4 slags 
kvantitetsforhold i betonet stavelse: lang vokal -1-lang kons., lang 
vokal + kort kons., kort vokal + lang kods. og kort vokal + kort 
kons. JDen fSrste og den sidste av disse kvantitetøforbindelser, 
hvilke nn er helt forsvnndne av dannet Wm&l i Norge og Sverige, 
forekommer vistnok i enkelte bygdem&l i bægge lande, men me- 
get b^rænset, i Norge aldrig bægge i samme dialekt. Både hos 
os og i (Nord-)Svenge er det mindre kvantitetforskjellen selv, 
eod dens gjennem aksentforskjel ndövede virkning p& 2:den sta- 
velse, som er bevaret til vor tid; denne virkning er også i öst- 
svensk meget fremtrædende. At de gamle kvantitetsforbindelser 
er så langt mer gjennemfort bevarede i östsvensk, synes at gjöre 
det sandsynligt, at naboskabet med finsk hor bidraget meget til 
at stötte dem; dette naboskab har mftske spillet en vigtig rolle i 
henseende til fiere punkter av den östsvenske lydlære, f, eks. 
forekomet av stemmelos yokal, bevarelsen av naspirerede tennes 
og beeka&nheden av den moeikalske aksent — for uvante norske 
ören pleier nemlig svensktalende finners ') tennes at synes naspi- 
rerede og deres tostavelsestonelf^ ikke at være til at opbtte: 
ordbogen hævder bestemt, at der er to slags mnsikalsk aksent i 
en stor del av Finland. 

Det er ikke mindst den sproggeografiske interesse, som ee 
fremtrædende ved de östsvenske dialekter og givw ordbogens frem- 
komst dens betydning. Man sammenligner ofte disse dialekter 

') Det er riftigiiok adslukkende dannede Hrenakbalende flnneis ud- 
tale dette ndaagn beror pJL; far tonelmgeta vedkommende gjelder påvirknm- 
geu mauke stenig denne; jfr A. Eook, A. n. Neoschw. Aoo. ■. 21—22. 
AHiT F«> iDuim ntouMi XMa n tim xna. 



„Google 



288 Am. B, Lu-Mn: A mwjiVn . 

med dem i STerige, navnlig fbr tX efterspore, fr« hvilke dele Kt 
Sverige disse «gnes kolomater er koBae; msD det er også lære- 
rigt at aammenligne dem med de fbrholdsTis mindre beslægtede 
bygdem&l længre borte, i Xoi^ og dete gamle bilande. 

Tiltrods for sin adpræget östskaadmaviske karakter har de 
nemlig også et antal specielle orerensstemmelser med vestakandi- 
naviske m&l, hvorav vel nogle kande være tilfieldige — thi meU 
lem de mangfoldige sproglige enheder i to store dialektregioner, 
kan der vel utid uides nogle par p& hver side, som har et antal 
fænomener tilfælles — men her er der også nogle som vidnwom, 
at gmppeme i fortiden har besiddet viaae fæUee^fenskaber, som 
har været årsag til de nn herskende beelægtede adviklinger. 

Som en ting, der således vidner om slægtskab i én henseen- 
de mellem dialekter, der efter sin hele habitos er lidet beslægtede, 
vil jeg aniöre overgangen av ^ i pronominale ord til t *), i enkelte 
tilfielde h, hvilken er fælles for de östsvenske mål og føroisk: 
dersom islandskea aldeles ikke har tT i pronominale ord, står denne 
endnu på det fælles Standpunkt som östevensk og færoisk vidner om. 

Ligeså, at gammelt hv i nogle sydlige öatsvenske mål (i Syd- 
finland og Estland) er bleven til kv, ligesom i den störste del 
av Norge og på Færoerne; at det i andre östev. mål er bleven^, 
ligesom i visse dele av Norge, har iiog\e bindeled dertil gjennem 
Nordsverige — pronominale ord har dog neppe i östsvensk itv 
eller gv. Endvidere ps mod i Sverige fs, i mange av målene, lige- 
som mere eller mindre giennemfort i de sydvestlige dele av No^ 
ge, på Færoerne og Island. At U bliver til Æ ligesom i de sam- 
me dele av Norge, på Færoerne og Island har kan lidet område 
i östsvensk (en del av Ålands härad). Av boiningslæren bör an- 
ions, at de östsvenske mål har redeksivformer på st (i prsos. dog 
kan s), ligesom dialekterne på hele Norges vestkyst, på Færoerne 
og Island, Og av ordfoiningsleeren kan man vel medtage, at de 
östevenske bygdemål, ligesom de bergenske hos os, brager prep. 
tu istedenfor at foran infinitiver (s. XL), 

På grand av sådanne overenssteoi meiser mellem de yderste 
östskandinaviske og de yderste vestskandinaviske mål må man an- 
t^^, at disse er de formedelst geografiske forhold bevarede rester 
av en nordskandinavisk sprogenfaed, som havde spirerne til disse 
ting tilfælles. X de ovenanforte beaseender synes de geografiske 
bindeled gjennem Nordsverige, tildels også dele av Norge, at være 
eliminerede ved administrations- og kaltarpåvirkninger sonden&a. 
Nær ved at vesre på samme måde isolerede på to store sprogöer 
er de gamle diftonger au, øy og ei i östsvensk og veetokandina- 

') 80111 et ekaemp«! pi at danne overguig okb& findes i Norge, lUBTiies 
i ordb. (h. 137) tan ftm BindAlen på Helgeluid. Herved er dog at bemærke 
at Bom, efter hvem formea oitere^ oprøret dette ord Bom en form av åaute 
oUer nOiagtlgere detuta, hin, eom 1 betydning og bmg pleier et være tyde- 
lig skilt fra den; det kande vel tiltrods for sit ^n oprindeligt vnre An av 
ds udbredte ftpokoperede former av dettant, binL 



„Google 



Am. B. Lanwn: Amnftlan. 289 

visk. Derimod m& mon regne det for et Bammenfaæn^ode nord- 
skandinaviefc fænomen, nt r er forsvnndet av lydforbudelBen ara 
og vokalen forleenget, i Seterensk r^elmæssig og med gammel 
forlængelse (bån, g&n etc.), i Norge mindre gjennemfört og tildels 
med nyere forltstigelse (jfi*. Ark, XXI b. 125 ff.). Ligeledes med 
den i nordskandinayisk mere eller mindre stærkt udprægede re- 
gressive Msimiktion, bvorvBd stemmeldsfaed fra P, t, k{8 ^ f) 
roregribes i foreg&ende likvida, nasal eller endog vokal. Hvad 
stemmelosbedeD av frikativer anfi^, altsA i ord som skarp, salt, er 
den vistnok p& en made kontinnerlig fra Bono gjennem FinUnd 
cg Nordsverige, störstedelen av Norge (stærkest norden^elds) til 
Færoerne og Island; stemmelös vokal forekommer mere msnlært. 
Videst i den motsatte retning går vistnok de fleste eller alle dan- 
ske dialekter, hvor endog gammel tennis foran t og a har f&t stem- 
melyd og samme svækkelse som den Itar i udækket stilling, f. eks. 
awt ■< akta, søs <z sex, awten <: aptan. 

Hvorvidt de ligheder, som forbandt de nordskandinaviske mål, 
pft noget tidspnnkt har ktmnet veie op imod dem der forbandt f. 
eks. de östskandinaviske indbyrdes, kan der intet bestemt ndtales 
om. Om de nåværende overensstemmelser mellem större stræk- 
ninger mftfike ikke er s& mange og vigtige, om man f. eks. ikke 
tor betone de ligheder for stærkt, som ligefrem er en folge av 
dialekternes antike karakter, s& er der igjen lighedspnnkter, som 
man let tildeler for liden vægt, fordi deres nnværende geografiske 
omrfide er lidet. Om sådanne vil jeg hævde, at det gjeme kan 
være en for to store dialekt^apper fælles spire, som ikke har fort 
til aogea anden i nntiden levende vækst end en lighed i et enkelt 
fænomen mellem ét kirkesogn i hver grappe. Jeg vil p^e på, 
at Bnnömålet og Færoisk er nær ved at være de eneste nordiske 
dialekter, som har diftong med avtagende labialitet for oldsv. a, 
oldn. d. Mon kan vel også ved det samme par nævne ligheden 
mellem ndviklinger som ääyf isl. deila, häyfSr isl. heUl, <^ isl. 
eyra på BnnÖ (Hnltman ÖD. s. 178) og de på Færoerne sporadiske 
former med ^ (for normalt ft, skrevet ey) av oldn. au, såsom 
fgrer isl. aurr på Suderö, r^^ isl. hraun på Østero, samt Bono- 
målets b(äyär blære, og dets pi. ifäyrd modstillet færdiske formw 
Bom vevur vædder, (^ dets pi. vegrar — medens bæ{^ dialekter 
forövrigt ndmærker sig derved, at stemte spiranter i efterlyden 
ofte forsvinder, deriblandt også g *). 

Når ordbogen foreligger avslnttet, vil man vistnok i ordfbr- 
rådet have et bedre midd^ til at bedömme sleegtskabsgraden in- 
den de nordskandinaviske mål — naturligvis dog ktin ander erin- 
dring av, at en oprindelig lighed i ordforråd kan i ringe grad 
kan bevares, hvor der er sket store omlægninger av den daglige 

'} Ean num vov« at Uenke sig, at der er et &r*ajpforhold deri, at 
Bono Oft Frarteme aproggeograflsk bar ganske analog beliggenhed mod det 
nordiske sprogonir&de og dets nordlige halvdel? 



:y Google 



380 fi^m. B. Lwmh; AamÜw. 

bedrift og lereris. LydlnreiiB Tidnesbjrd vil i så tilft^de Jwt« 
neget mere at åge end n^ative ar^menter fn ordforr&det. 

At den foreliggende del av ordbc^;^ sees det, at det tU 
blive en betydelig berigelse man ber vil A for det nordiske ord- 
forråd, og et eii£ia större materiale til belysning av det som fåe 
fra én eller anden kant var bekjendt. Den rolle de dstovenske 
m&t spiller i den for tiden s& livlige diskussion om forbinddsea 
mw i nordiskj er betegnende for, hvilken betydning en fyldig kund- 
skab om disse dialekts kan have; selv om det kan er i A til- 
fielde deres vssgt vil blive sä iöinefaldende som ber, e& viser dette 
^sempel klart, bvor anndværlig ordbogen vil blive ogek for en- 
bver der sysler med den ældre sprosfaistorie. Dens storrelse, som 
alligevel blir betydelig, vil formindskes adskillig derved, at den 
eftw sin plan foraden rene dialektord kun skal optage de med höi- 
svensk identiake ord i det fald, at de bar en for skriftsproget 
fremmed betydning, og et mindre antal höisvenske ord, som i dia- 
lekterne bar en mangfoldighed, ofte m^et mærkelige former — 
at altså de ord, som i disse dialekter bar samme betydning som 
og væaentlig tilsvarende form til skriftsprogets ord, her ikke fin- 
des opt^ne. Foruden ved andre gmnde kan dette måske for en 
del være foranlediget derav, at bogen vel tildels er bygget på så- 
danne ordaamlinger som helt bar forbigåt disse. Jeg er overmåde 
taknemmelig for ordbogen og taknemmelig for enhver ting som 
bar påstrndet dens fremkomst, men må dog nævne det savn, at 
det som folge av denne begrænsning i planen ikke lader sig gjöre 
i denne ordbog at finde besked om forekomsten av sådanne ord i 
folkesproget der. Selv temmelig særegne former, som Kunömålets 
i(ayu pi., blade, däyi v., dele, nævnes ikkej de er jo lydlovroessi^ 
og omtales i monografien; men alligevel I 

Först giver bogen en oversigt over målenes lyd- og böinings- 
forfaold. Lydlæren er meget kortfattet og popnlært tonnnleret. 
For anmelderen, som dog måske står forholdene for ^emt til at 
knnne bedömme sagen med sikkerhed, synes der nndertiden at 
være lagt vel meget an på at popalarisere ved at nndgå de brage- 
lige fonetiske termini, så at fagmanden blir nsikker om, hvad der 
menes, kanske uden at dog den læge læser (dersom han ikke selv 
kiender den dialekt, hvorpå ytringen skal anvendes) ftr nogen 
ngtig forestilling om, hvad der er meningen. Således s. £VII: 
"ett mycket nära slntet y liggande ("firansktF"] t4-ljad"; en fransk 
u-lyd kan vel ikke siges at ligge lakket y nær; jeg skålde tænke 
mig, at der menes den til det Iranske tegn u (i regelen) sva- 
rende lyd. S. XXI: "Som ett sUf^ aspireradt g (nästan som gk) 
attalas det ensamt Rnnomålet tillkommande y". J^ ved iÜce, 
hvilken lydværdi en ikke sproglig nddannet læser i Finland eller 
Sverige i nutiden vil tillægge "gh"; jeg tror snarest ingen. For 
tnit eget vedkommende tror jeg helst, at ytringen gjelder spiran- 
tisk g (noget lignende av, bvad der kan Undes for g i indlyd og 



:y Google 



Am, B. LUMat AmaUan. 291' 

w&jd i dauk (^ tydsk); nen jeg ka« ikke keU værge' mig foF 
ä«B ^S^i ^^ 3^ ^" toger feil, og at tegnet betyder nc«et an* 
det. rk aamoie gide wifSres: "När h bortkastas, uppträder i vMtra 
Nyland en märicbar spiritiis i stäUet"; da m sftdan •piritns ikke 
or noget almindelig bekjendt fianomenj bnrde den vel nave været 
noget nöiagtigere karakteriseret. B. XXII omtales, at i Estland 
er r vibrerende fbmn øt i, m, p, v, w. 8kal man åénv slåtte, at 
r (i Finland og) i antevokalisk stilling i Estlaad ikke er vibre- 
TSndef I sammeBkiei^; med lydlæren vil j^ ogs& nevne et par 
ting av ordbogens lydnotering, som .&a mit norske standpunkt sy* 
nes p&&ldende. Der noteres jævnlig Btavelsebærende konsonant, 
oavnug n, efter en ikke homoi:g&n konsonant, f. eks. s. XXXlV 
padvfS, s. 3 agpb^su osv. Hos os forekommer s&dant ikke; eo 
oHal eller likvida i efterlyden efter stemt ikke homorgan kon- 
sonant medtages enten i for^j^&ende stavelse (undertiden i assimi- 
leret tilstand), eller den assimileres og bærer stavelse, eller der 
udtales en (incUkodt eller reduceret) vokal foran den; med den 
bestemte artikel » sker altid det sidstnævnte (bvis ikke orednce- 
ret vokal bevares) f. eks. hatsgen eller haiken, reven. Ligesom Boss 
i sin norske ordlx^ ikke betegner deune reducerede vokal, men 
skriver f. eks. hä^jn, a&ledes kan det måske ogB& tænkes, at forf. 
)iar gjort i sin ordbog, og at f. eks. padw^ er unäiagtigt ioTpad- 
V9tu. liigesom i tidiigere arbeider opforer forf. jævnlig "t^kt I" 
som lang konsonant, f. eks. i bä^ m., av gammelt IxBigher. Da 
det "tykke I" i norsk kun forekommer som kort konsonant, er 
kortheden for vor forestilling knyttet til dens væsen; et "tykt V 
eom ikke er momentant. m& for os enten falde ind under det ka- 
knminalt ndtalte virkelige ("divided'^ I eller ogs& ander det ka- 
kuminale d. Det östsvenske "tykke V, særlig det lange, er m&ske 
av den förstneevnte art; derfor taler den omstændighed, at den 
samme betegnelse, også med længdetegn, er anvendt i en form 
b(o(äg <: bordtägffu (&a Föglö og Sämlinge); denne sammensætning 
forekommer ogB& hos os og oldn, rd-i-l ndtales i deu, ligesom i 
andre lignende tilfælde, som gemineret kaknminalt I — ikke ved 
fbrlæogelse af det "tykke I". — Formlæren giver sferdeles meget 
p& lidet rum. 

Hvad opstillingen ang&r, pleier for&tteren nödig at slå ens- 
lydende ord sammen til én artikel, n&r betydningerne er skarpt av- 
gnensede, selv om de synes nær beslægtede; f. eks. bälg m. op- 
stilles s&ledes som 3 forskjellige ord: I = "lädersäck", II — "hylsa 
som omger kom- eller r&gax" og III — "träbeläj^^ning ytterst for- 
nt i s^lbrkoster". Dette er vistnok oge& det forsigtigste; men 
det forekommer mig at det er en ret almindelig erfaring, at det 
forbindende ftallesbegreb i sådanne tilfielde leiligbedsvis kan dukke 
uventet frem under almuens tele. 

I de til sammenligning anforte citater fra andre nordiske 
sprog har jeg noteret mig et par former, som synes at væreunoi- 



:y Google 



392 K Oiaoo: AnmUan. 

afftigheder, eller måske tiykfeil, f eks. fSrrig som nydaDBk (s. 252)j 
oldn. brisinga-mein (b. 7S) der s&ridt ndes i hds. skrire« briamga^ 
men. Om de til forklaring ay Tanskeligere ord fremsatte fordag 
Til blive de endelig antagne, kan natnrligvis i mange tilfelde 
være tvilsomt, sftsom n&r bruk m, spænde, Brosche, forsugsvis ad- 
ledes av dette bri^tga-mein, eller bregaier pl. værktoi, b. 77 sam- 
menstilles med nyist. biargdinir pl., "en formne, hvormed man 
kan 8l& sig igjennem". Endnn mindre kan man vente avslnttende 
opklarelse av mange nkvemsord og andre for mennesker og deres 
færd karakteriserende ndtrfk. De ndgjör tildels en eUf^ jorgoil 
inden dialekterne, breder sig bnrtig lange veie og kan vistnok og- 
s& ofte hortig forsvinde igjen. Ingen ved, hvorfra de kommer; thi de 
er sammenfiltret av reminiscenser fra forskjellige sprogsféerer. 

Jeg vil i det hele ndtale, at ordbogen synes at være fragt 
av et flittigt, samvittighedsthldt arbeide, og at den i höi grad vil 
fremme stadiet av de aordiske sprogs ældre og nyrøre historie. 

Ämnnd B. Larsen. 



SturJta^ Saga i dansk oversattélse ved Kr. Kålund. Ver' 
sene ved Olaf Hansen. Udgiven af Bet Kongelige Nordiske (Hd- 
akriftselskab. Ebhvn 1903-1904. XV + 513 + 368 ss. + 1 kartblad, 

I främsta mmmet for den stora mängden af historiskt och 
knltnrhisttiriskt intresserade läsare atanför fackmannens kreta, 
hvilka ej äro i st&nd att tillgodogöra sig källskrifter p& original- 
språket, men i sia m&n äfven for forskaren af &cket, som 
önskar ha sina källor så lätt tillgängliga som möjligt, är en på- 
litlig öfrersättning af högt värde. Det är därför icke blott ea 
tom plats i raden af tidsemiga öfversättningar från fomisländskan 
till moderna skandinaviska språk, som med heder fylles, ntan fr&n 
viss synpankt sedt ett verkligt behof som afhjälpts genom den 
omf&ngsrika Stnrlnngasagas iniorlifvande med den danska litteia- 
tnren. Detta aå mycket mer som denna saga — ehnm i litterärt 
hänseende icke nående npp tUl det högsta, den isl. litterataren 
har att ge — såväl genom det rika rent historiska stoff den er- 
bjuder, som framförallt genom de många och värdefiilla bidr^ 
d«n lämnar till kännedomen om de knltarella, su^ildt de eea- 
liga förhållandena på Island ander fristatens senare skeden, atgÖr 
en af våra allra viktigaste isl. källskrifter. 

På samma gång man sålnnda är Det kongL nord. oldskrift- 
selskab ett hjärtligt teck skyldig for det initiativ det tagit till ot- 
gifvande af förebggande arbete, måste mao lyckönska detsamma 
till att for verkst^Uandet af öfversättningen ha fått t^;a i anspr&k 
en man som Dr Kåland, hvilkes med djupa och om&ttande språk- 



:y Google 



E. OlBon: ÄDmblan. 996 

liga infliktar förenar en ingående Imnnedom om den isl. litten^ 
turen ocK ett hiatonskt retuide, Bom inbegriper icke mindre den 
foronord. historien i inskriuikt mening, sankildt n&hända pema- 
hietorien, i alia deee skeden, In alla grenar af den nordiska kol- 
tnintvecklinnni. Att med s&dana fömtsättningar ett (orträffiigt 
resnltat skall ftstodkommasj behöfrer ej framb&l^. 

Arbetet for^ffta af eo 15 b. stark inledning. I denna ger öfrers. 
först (i öfrerensstämmelse med de resnltat, till hvilka ban kommit 
i ea längre afbandling ö^er detta ämne i Aarb. f. nord. oidkynd. 
1901, B. 259 ff.) en kort redogörelse (ot det Ettora kombinations- 
verkets redaktionshiiitoria, däri — kanske något väl positivt — 
betecknande den omkr. 1800 IcAvnde liemannen Tord Narreeon 

Ek Skard som den sannolike redaktören. Han lämnar därpå en 
ort&ttad, men utmärkt klar och orienterande öfverblick af de 
viktigaste bland de händelser som iramstallae i de olika i verket in- 
gående sagoma, en Öfversikt som af hvaije läsare helt visst hälsas 
med glädje i betraktande af den förvirrande manntiden af perso- 
ner och episoder, sarskildt i verkets kämparti, lelendingasagan. 
Särskildt uppehåller han sig vid den intreeeantÄ period i Islands 
historia, som närmast föregår iristatens &11, och redogör — delvis 
gående ntö^er innehållet i Stnrlnngasaga — såväl för de inre 
förhållanden, som så småningom måste leda till den gamla för&tt- 
ningens npplosning, som för det sig med nödvändighet ntrecklande 
frö till Norges öfrerhöghet öfrer ön, som l&g i dessa båda länders 
inbördes relationer, särskildt på det kyrkliga området, vidare för det 
intrigspel i Norge och på Island som förberedde och de yttre hän- 
delser som till sist ledde till det slntliga afgörandet. Därjämte 
lämnas i inledningen en kort litterär karaktenstik af de olika sa- 
gorna i förhållande till bvarandra inbördes och till den äldre sago- 
Btteratnren och framhålles deras stora betydelse särskildt såsom 
knltnrhistoriska doknment. Till slut yttras n&grs ord om prinoi- 
pema för såväl prosa- som versöfversättningen. 

Följer B& själva Översättningen, verkställd efter en ai Dr 
Eålnnd själf till ntgifvande förberedd textnpplaga, för hvilken 
närmare redogörelse lämnats i Äarb. f. nord. oidkynd. 1901. Så- 
vidt anm. varit i tillfalle att kontrollera '), smyger sig den danska 
texten intimt ooh smidigt efter den isl., och svårigheterna vid 
öfveräyttningen till det moderna språket — hvilka, såsom hvar 
och en vet som sysslat med öiversättniog &ån fomial., ingalmida 
äro sällsynta — da öfvervnnnite på ett sätt, af hvilket &frea den 
filologiske &ckmannen kan ha mycket att lära. De ställen, äkc 
anm. har nJ^ra anmärkningar att göra vid öfversättningen eller 



■) Genom jlnförelM med itakSli^ Ungre «tmmanh&iiganda at^okon i 
TlgfäBBOna text, dår ajUlva ttfrarBättningeii visar, att afrikälMmk 1 dan af 
flfrerdlttaisii fOljdsi texten frin den nyunAinnda varit inga eller obetydliga. 
BewTTfttion tüi olika låsuter m&sta iodk natnrligtvia gSras vid kUn de af 
anm. (Qorda anmArknisgam». 



:y Google 



394 £. Olwn: Amn&lan. 

hyser en annan uppfattning of det isl. teKtställets innebörd, firo, 
eom man h&mf kan vanta, ytterst ft, och inrändningama kunna 
deasntom delrie med rätta anse« för rena petiteaser. 1; 61 rétta 
klut pitm: "Inelpe dig p& fode". Sammannanget synes hir ana* 
rare fordra önerg.: "8ka& dig appr&tteiss". P& samma sätt hade 
ett par rader längre ned «ySk vanhaläinn, som frtei^es med: "han 
var Kommen meget til kort", bsnsks bättre öfversatts med: ". . blif- 
vit illa 1. orättvist 1. upprörande behandlad" 1. dyl. — 1: 1S6 s&- 
gea ora Ingemnnd, att han skildea ir&n sin akyddsling Godmand 
först "da han (dvs. Q.) var præst og fhldfsa^i^ i gode sød^ 
(isl. ftåUkonirm i g63ium aiSum). Mtoie det ioke här ger battn 
mening, om siSr &ttas i bek raligtOB, s&l. eg.: "var fhllkom- 
men (dvs. fnllärd) i religicmen", dvs. "hade gmndlig knoakap i 
religionens brak och föreskrifter"?'). — 1: 275 Ä pingi våm 
tåluk mål Peirra: "Pft tinget blev deree sag undenøgt". En nn- 
dersökning i modem jnridisk mening innebar jn den isl. rfttt»- 
sftngen ioke, hvarför ett annat öfversättningsord mUiända här 
bade varit lämpligare. — 2: 123 Var på triäa förrum tU so- 
pat; viiru pat eigi ierliga rån JcSllut: "man m&tte skrabe lævneds- 
midler sammen alle vegne fra, men ligefremme ran omtaltes dog 
ikke". Det isl, nttr:s bet, är enl. anm:s mening: "men det kalla- 
des icke öppet för r&n". Förf. onderförst&r: '^men det var det i 
e^l^ verket". JoBt genom denna anmärkning målar han pä ett 
ntmärkt sätt, hnrn tillåtandet i trakten genom de mäktiga höf- 
dingarna Stnrlas och Hrafns vAldsamma framiart i själfra verket 
var fhllkomligt taglöst, eham skenet af li^lydnad och ordning 
ännn nppi^tthÖlle. — F. S. har anm. blott fast sig vid ett par en- 
skilda ord, som d& bleikåléttr 1: 398 &terg«s med 'gnl" (jfr Frita- 
ner o. Cleasby-Tigf^sson); griS p& en mängd ställen (1: 259, 357, 
874 OBV., 2: 155, 183, 325 osv.) med "fred", hvilket ja mäste an- 
vändas som öfvers.-ord äfren for tryggS (2: 18 osv.), hvarigenom 
skillnaden mellan dessa bagge begrepp ej tillräckligt skarpt fram- 
träder; aJäigåSr 1: 45 med "agted''^ (jfr Fritzner o. Gleaaby-Y^- 
fäasonj. 

Hvad BJälfra spr&ket beträffar, är det, s&vidt anm. kan be- 
döma, 1 stilistiskt atseende godt — här och där förekomma dook 
möjligen nftgot stela eller egendomliga vändningar *) — och h&lter 
ett önskvärdt lagom mellan den böjelse för arkaism, till hvilken 
ett öfVers.-arbete af detta slag lätt frestar, och alltför stor modei^ 
nitet i nttryckssättet. Islandismer äro sällsynta *). Jag har an- 

■) Jfr raotav. nttr. i Heilagra m. sOg. (ed. Ungar) 2:246 «om •/TiUa- 
nsr 8: 229 fatUs p& liknande sätt. 

>) 8om t. ex. 1: 40: "tOa tnm i nat aller ikke ad aU^rrojen", 1: 219 
HiendM tilatsDd udviklede sig Unga«mt", Ü: BIO: "de blev ilurj grad narrede 
bort fra jorden'. 

*) H&r fcs^ftaB natnrl. ioke i&daaa isl. läneord ■om bliftit ner aller 
uiitdre allmltnt vedertaget apilkbrak t modem litteratör HIrand« isl. fSr- 
bUlandeu, t, ex. godord(Bmaiid), laudnamamaa^ ildhtu, UAing, atavabvy 



„Google 



B. Olnm: Änmålftn. 2BK 

tecknat oign i&. Endast lätt fSrdftnsksde isl. ord &ro: boi^ 
(klippa) 1: 443, 2: 34 osv., fløter 2; 16, 2: 3S {ml. ßtnair), jæming 
1;119 (isl. jafningr), landseede (forpaktare) 2: 11, skntilsveod 1:305 
(aenare; bordsrend, t. ex. 1: 877, 440 osv.}, akørhar 2: 204 (ial. 
akyr-kar), virke (fSrakansniog) 1: 194, 268 oat. (fifVeraatt med "for- 
BkansaiDg" 1: 194, 841 osv.), ør, ører (isl. eytr, eyrar) 1: 174, 
2: 207 OST. I r^fel Kto emellertid dessa ord f&rklaraae i &tfoHaii>- 
de noter. I n&gre fall användes ett danskt ord p& grnnd af in- 
verkan Mn likalvdande iel. i en bet.-nyans, som loke tillkommer 
detoamma i danskan. S& åk "kede" användes i bet. af isl. heiSt 
om Qällvidd, högslätt, "tnnee" i den speciellt isl. bet.: landstyoke 
be^ränsadt af tvä sammannytande vattendrag '); dä "frtmdskab" 
aavandes i ssgn "fremdskababevia" 2: 186 ocb i &&dana trasM- som: 
"&a den tid mev deres frændskab aldrig så hjærteligt som f5r" 
1:258, "De., saffde, at deres frændskab og vensKab aldrig skald« 
ophøre" 1: 424, "viste ham frændskab" 2: 151; dä "strandhug" hn^ 
kas konkret som i isl. i frasen "tage strandhag" 2: 61. Af isl. 
beroende hela fraser förekomma äfVenledes nägon g&ng: "rette din 
lod" 1: 886 '), "gjorde sig . . vred" (- blef vred) 1: 390, ^vie . . nnder 
kronen" 2: 91 '), "tog sot" 2; 113, "nn gik skat over landet" 2: 312. 
Person- och ortnamnen ha behandlats eiler en enl. anm» 
mening mycket erkannanavärd princip, i det fördanskningen gjorts 
sä lätt som möjligt, i haiVndsak inskränkande sig till utbyten så» 
dana som å mot d, g mot 0, S mot d, p mot t osv., hvarvid dock 
inom den sä gifrü ramen personnamnen formats ntoöt friare än 
ortnamnen, som smyga sig sä nära som möjligt intill de isl. for- 
merna, detta för att underlätta uppsökandet p& en vanlig isl, karta. 
Att inkonsekvenser i ätergifvandet af namnformerna ha kmmat 
insmyga sig i ett arbete af det föreliggaodes omfang, är natnrligt. 
De äro emellertid bäde synnerligen f& och obetydliga. S&lnnda 
kan beträ&nde personnamnen anmärkas, att å, som i regel äber- 
gea med A, upptrader som a dels i ett par fall i icke hamidtonig 
stivelse: Kadrem, Konai, Sonradason (däremot Styrkdr), dels kon- 
sekvent i ssgsleden As- (isl. As-): Asbfdrg, Asbjörn, Asgeir etc., 
dels slatligen i Aiov. Som en icke tillräcldigt motiverad differens 
tkr det väl betraktas, att Öfvers. framför r tätit ett begynnande k 
&lla, under det han bibeb&llit det framför I och n; Rane, Savn, 
Hoe, men Blentte, Hliv, Bneite. Att namn som ännu användas 
i dsiiskan äterges i modem form, t. ex. Erik, Foti osv., finner 
äfVen anm. vara det natorligaste; men af liknande skäl borde, sy- 
nes det, J<m 2: 210 o. 219 (aposteln Johannes och Johannes dö- 



tnn, diar il din« som icke utan omskri&ing kunna Cfvenkttas, t. sx. mmi- 
f[it, natmål, n(m(tid), oj heUor de fUl. dir atilistiska skU tal» fSr bibehU- 
landot af karakterlBtiska isl. nttijck, eller dfir det kaa vaia af intreua att lara 
ULnna den isl. beteckningen för en -ris« sak (t. ex. rittteg&ngstermor o. d.}, 

*) Af OfTen. förklarade i noter under texten. 

*) Förklandt mi ötrar». i not ander texten. 



:y Google 



S96 £■ Olson: Anmttlan. 

«tren) samfc Lavranß{mes8e dag) 2: 79 hellre ha fttt tortaeeoA Jo- 
names och LaureMtiu8{me$se dag) [eller Lar^twase dag)^. — Be- 
tröfiände ortnamnen forekomma n&vra liknande ojämnheter. Mot 
den vanliga regels återges d med a i Asgård (jfr ofran) ooh i 
Rånar vtÅdetie; isl. 6 vanligen med o, men i nAgra foll utan be- 
stämd regel med 6: EspehÖl 2: 211 {-hol 1: 56, 117 ost.), Fljöt 
1: 168, 2:83 oav. {FJjot 1:150, 190, 2: 189 oar.), Veaterhdp 1:134, 
2: 189 OST. {-hop 1: 8, 29 obt.) m. fi. Isl. a i ändelsen af svagt 
böjdt mansnamn, som bildar första leden af en s^, har återgetts 
med e i Qisleskcer, men bibeb&Uita i det likartade ^wrrastad. Ett 
ial. r (gen .-ändelse) har bortkastats i Amos 1: 308, men med- 
tagits i ArtkBS 2: 71 osv. (ett annat ställe än det förstnämnda) 
och Arakog. Ett p& sätt och vis motsatt forh&llande äger mm i 
växlingen Mårskelaa (efter Mår): Mastad (i anslutning till den isl. 
formen). N&gra f& ortnamn äro mot den vanliga r^eln helt och 
h&llet öfversatta: Kløfieme, Eød^ink, Sladeås, Stgrtebeek etc. 
Ibland r&der vacklan. S& vanligen Bredebdstad (1: 131, 199, 249 
osv.), men p& ett ställe, 1: 8, Breidaholstad; isl. Fell, Fjäll har 
fttt dels formen Fäl, Fjail, dela den öfvenaMa Fjæld; -ttefJir åter- 
ges med -vellir, -voldene och -vold '): Mödruvellir, RangävéU»; 
VallijarnarveUir, Videvellw, däremot Beitevcidene, Banarvoldene, 
BraUewAd, M6druv6ld(8lcegten 1: 101), Tingvdlir (1: 216) och Ting- 
vdd (1: 227, 293, 2: 26 osv.). Isl. ey har i allmänhet Öfrersatts 
s&väl i g&rd- som onamn: Akerø, Flatø, Hrisø, Vidø osv., liksom 
i forleder: Ø/jord, Øfjaldene, men har bibeh&llifaj i Egjahygd, 
Longeyamees. Ett liknande förhällande äger mm med afseende p& 
ill. -ei/ri, -eyrar : Hjtutaøre, Kvigansøre^ Seløre osv., Øre, Ørebggd, 
men Fgrarlandi Tingøre, Tværåører, men Eyrar. Slatligen kan 
nämnas, att namnet pä ett bekant näs i nordvestra Island npptacree 
— äfven i registret — ander två former; Dagverdta^as oon Dö- 
gwrdamæs. 

Äfven med afeeende pä tillnamnen viea sig dylika smärre in- 
konsekvenser. Isl. -nef är Öfversatt med -ncä> i TcragenoA ochßad- 
tkcA 1: 7 (jfr not 1), men sedan med -nase: kmUii^enæse 1: 76, 
fjtdnæst 1: 140, grødnæse 2: 56 obt. Man finner Brab-Stem 1:65, 
Drab-^arTcad 1: 193, Drahs-Havk 1: 269, men Viga-Btü 2: 63 
(isl. Vigii-Steifm etc.). I några foll har mot den vanliga regeln 
ett isl. tillnamn trots sin fnllt klara betydelse ej översatts i själfva 
texten — ntan att detta såsom beträfiande vissa andra, t, ex. 
{Torgila) skarde o. d., forklaras däraf att det ifr^avaronde Öknam- 
net i sin isl. form redan vnnnit häfd i historien — t. ex.: valbrad 
1: 130, sneis 1: 163, upse 1: 298, køgil 1: 462, 2: 1 not 4, Bagal-(Mår) 
1: 459, kotkarl 2: 125, sfjup 2: 153, svartekoll 2: 2S5. Af alU 
ges emellertid forklaring i åtföljande noter. Ett par gånger före- 
kommer, att samma tillnamn på ett ställe behållits oöfrersatt, på 

<) Utan att detta ayoes betinga« af någon tendens ett akilja gård- 
namnen från namnen på geografiska iMlftgenheter. 



„Google 



E. Olioa: *nTi*J^^*" . '8B7 

fltt aimat ofVersatts: Juu/e (ibL hoffi) 1: 121, men hisndiff 1: 482; 
siam (Ul. stamr) i: 291, oieii stammende 1: 475. — Djnr-oohaak- 
naniQ uro vanligen öfrersatta: Broget-Kind (hästnamii) 1; 44, Stay^ 
Jcarra (akeppønanin) 1; 141 æv.; stundom har dock den isl. formen 
bibehUlita med förklarii^ onder texten: Brandagei^a (akepps- 
namn) 1: 419, Droplaiig (vxnamo) 1: 422, Bosttmg (avärdenamn) 
1: 455, FÖldce (liäatoamn) I: 457 m. fi.; nfl^n g&ng slatligen fore- 
kommer ett dylikt namn blott till ena n^eden öfversatt, t. ex.: 
Baudeiden, Trcékylle (skeppsnamn) 2: 60. 

Är öfVersättningen i och for si^ ett ytterst värdefallt arbete, 
s& fSrhöjes värdet än ytterligare i hög; grad genom den rik»- 
dom af upplysande noter, som af öfVeraättaren med frikostig hand 
ntetrötts på nästan hvai^e sida af det digra verket. Ur sitt rika 
vetande lämnar han här p& nftstan hvane punkt af sagans fram- 
ställning bidraff till dess bättre forst&ende genom ntredningar af 
kattnrella forhUIanden af hvarjehanda art, genom erinringar om 
historiska h&ndelser, som i sagan beröras, genom geografiska och 
topografiska beekrifhingar, genom talrika personhistoriska och ge- 
nealogiska upplysningar, litteraturhistoriska notiser osv. M&hända 
g&r anm. har utöfrer gränsen for rimliga Önskningar — fSr det 
□tan tvivel ioke ringa antal läsare, f^r hvilka dessa saker fornt 
äro obekanta, hade det emellertid kanske varit välkommet, om tA 
vissa ställen noterna rörande vissa forhallanden sär&kildt ur det 
statsliga, judiciella ooh kommunala lifret p& Island under medel- 
tiden gjorts ännn utförligare. S& t. ex. 1: 8 not 3 ang&ende de 
isl. tingsl^ens och godedömenaa beskaffenhet, tingemännens fÖr- 
h&llande till godama osv., 1: 9 not 8 om den isl. statsförfattnin- 
gen, 1: 50 not 2 (1: S81 not 1} om femtedomsinstitntionen, 1: 47 
not 4 (1; 123 not 2) om själfdomens (och öfverhnfvnd skiljedomens) 
betydelse ooh ställning som rättsligt afgörandej 1: 61 not 1 (1: 202 
not 2) om hreppens administrativa och kommunala betydelse, 1: 205 
not ä om li^iiTättens uppgifter och staterättsliga betydelse osv. I 
sammanhang härmed v&gw anm. nttala den formodan, att det stora 
instmktiva värdet af noterna skulle i vissa fall än ytterligare f5r- 
höjts, om i större utsträckning än nu är &llet p& ett stUle till 
en enhetlig framställning rörande ett visst forh&Uande (statsforfittt- 
ningen, rättsskipningen, kyrkliga institutioner, vissa af privatlifvets 
sidor, BB. bostäder, klädedräkt etc.) samlats hräd som no Återfinnes 
spridt p& fiera ställen. — Ytterst sällan har anm. trott sig finna, 
Äi en upplysning saknas, där den for ett större antal läsare synes 
vara behöäig. Följ. ställen kunna dock nömiuis: 1: SS wAi 1: 62 
beträfiande ^sprängning af domstolen", 1: 198 beträSande den isl. 
nämnden ("nBBvningeme"), 1: 360 ang&ende bet. af de b&da be- 
nämningarna "dyrrfiovod-dören" och "stolpe-dören", 1: 419 om 
"stesvne-di^ne". 

Hvad beträfiar inneh&Uet i de forklarande noterna, står detta, 
som man ksji vänta, i regel öfver hvarje kritik i afseende pä till- 



sy GoOg Ic 



398 £. Olson: AtitiiMmi. 

förlitlighet ocli exakthet. 'EgeoÜigem blott p& ett ot&lle bland de 
tiuentals tippgiflema bar aom. n&goii anmärkniD^ att göra, näm- 
ligen beträuide en nppgift i noten 2: 196. Det antagande öfrera. 
här, i likhet med V. (Hdmnndaaon Privatbol. 8. 84, framställer, 
att pft gärden Flngamyre ingen direkt ingång till skälen limnits 
fräs den södra fÖntagan, synes anm. motsägas af äers ställen i 
texten. Dä det s. 197 sägea, att Beine sprang nt af skälen oob 
till södra ingängen, sä kan detta natnrligtns ba skett pä en omväg 
genom förrädehoset, säsom öfvers. räl nödgas antaga, men för det 
nftgra lader längre ned forekommande uttrycket, att ban for öfrer- 
muten "v^ tiUvge til skälen", är en sädnn forklaring näppel^n 
antaglig, vidare beter det s. 198 om Qrim lille-lam, att '^an 
greb en sovepose . . og drev den foran den nordre skaleindgang", 
hvilket ja fomtsätter befintligheten af en "södra akäleingäng". Än 
ytterligare berättas det om Eynlf och hans män s. 198, att de 
"gik &em mod syddören", och i omedelbar anslutning därtill för- 
taljee om den atnd inne i skälen, som blef följden af detta anfoll 
(s. 196 S.). Ätt de inkommit i skälen söderifrån och icke pä nä- 
gon omväg, visar hela denna strids förlopp, som bestar i ett fort- 
satt framryckande af Eynlf oob hans män mot kvinnoskälen, stor- 
skälens förlängning ät norr. (Härk särskildt s. 200: "Eynlf og 
hans mænd trængte da frem nordefter gennem kvindeskäle-dören"). 
Och till sist tSretaller det föga sannolikt, dä det om Qissnr, Oroa 
och Ingebjörg s. 201 berättas, att de — som omedelbart fömt be- 
funnit sig i skälen — gingo at i södra föratagan, att de sknlle 
ha kunnat göra detta genom att passera ett par af eld och rök 
fyUda forstugor eller mm. — Fä ett ställe, 2: 230 not 1, förstär 
anm. icke öfversis mening, dä han om det namn "Hanstknld" fisL 
BaustkuUdr], som en person uppger sig bära, yttrar att det är en 
efter adtalen tulæmpet skrivem&de af navnet Hösknld" (isl. Hfia- 
iuldr). Detta senare kunde väl i Ssl. skrifvas, men icke uttalas 
med au. Pä ett annat ställe, 2: 125, har i not 1 af förbiseende ett 
släktled ö^erhopmts i redi^relsen for Toi^ils skardes härstam- 
ning, nämligen Hvam-Stnrlas son Tord. — Till sist vill anm. 
framställa ett par förmodanden angäende i noter berörda förbällan- 
den. Är icke det 1: 175 not 2 åsyftade stället en (i närheten 
liggande) gärd Gmnd, såsom Yigf6sBon i sin teztnpplaga synes 
fatta detf Om en sådan gärd funnits, ger detta utan trifvel bästa 
meningen. — 2: 336 not 1. Jkr det mSjligen här fräga om astro- 
It^ska beräkningar, en vetenskap som Sturla Tordarson sälnnda 
skulle ha varit hemma if 

Versama äro, som titeln anger, öfVersatta af den frän flera 
tidigare dylika arbeten kände och värderade Cand. mag. Olaf Han- 
sen. Om öfversättningens trohet mot originalet kan anm. icke 
närmare yttra sig, då den text, från hvilken den gjorts, ännn icke 
föreligger och amkelsema i denna frän tillgängliga texter ju knnna 
vara rätt betydliga. 



:y Google 



E. Olson: Anmin^Ti . 299 

Verket sfslatas med tillag af ett ntfSrligt person- och ort- 
nsmDBr^ster, en lurtskiBs ofrer alltiiigBplatseD (erter Björn Giinn- 
UngBBÖn ] 861), en stamtafla ofrer Stnrlnngaaläkten, hvara medlemmar, 
intws en «& dominerande plats i den efter densamma benämnda 
aagoKomplexen, samt slntligen en karta ofrer Island med ett nr- 
val namn i den form de ha i öfreraättningen. 

Af oanm&rkta tr^kfel har anm. antecknat ett 30-tal, af 
hvilka dock endast ett par ärostörande eller Tileeledande: 1: 167 
nd 4 nedifr&n ömmds for ögmunds (jfr hvad som berättas om 
denne b. 163 ff.) och 1: 213 rad 10 uppifrån Kolbein for KoUsvein 
(jfr kontexteoi). 



Anmälaren rill slnta med en bön om nrsakt f5r det han nppe- 
h&llit sig && länge vid sina obetydliga anmärkningar — n& ett 
negatirt sätt vittna de jn emellertid i. sin män om det föreliggan- 
de arbetets fSrträfBighet — , med en önskan om att boken mätte 
blifVa läst i Tida kretsar, äfren ntanfor fackmännens arbetsmm, och 
med en uttalad förrissning om att den överallt där den blir känd 
skall blifra högt Tärderad. 

Lund 1905. 

Emil Olson. 



:y Google 



Biblioerrafi for 1904. 

Af B. I 



I. Biblioerrafi, llteraturhistorle og biografi. 

Almguisi, Jdt, Ass. Schweden. (JahreBb. å. GsMhiditsir. 2B. Jkhrg. 
in, 271-82.) 

— Nordiflka mnwetB pergamentsbref trka tiden fQre &r 1660 med 
uigifvande af innebillet, (Meddelanden fr&ii Nord, mnseet 1902, 
147—183.) 

Srackmattn, A, Papstnrknnden Aw Nordena, Nord- ond Hitteldeutsob- 
luidB. 2. Beriatt der Wedekindschen PreiMtiftnng fOr DentBch» 
GeBchichte. (Nachr.' Gee. d. Wiu. Gfittingen. PMl.-hiet. El. 
1904, 94—138.) 

CtiO^n Üak. SvenHt litteraturhirtoriBk bibliografi. 21. 1902. 21 b. 
(Samlaren. XXIY.) 

— Kataloger 6fver i svenska offentliga bibliotek befintliga inkanab- 
ler. 1. Katalog Sfver Vfiateraa Iftroverkabiblioteks inknnabler. 
Uppsala. 8:o. 64 b. 2,50 kr. 

— Tvänne korrektnrlSeta blad af Vita Eatherin». (Samlaren. XXIT, 
141—43.) 

Dahl, Fratae, MottfOdt, U. A. og Schiyttsr, K. J. S. NordiBk Lit- 
teratorfortegnelBe 1903. (TidBakr. f. RetBvid. XTU, 469-516.) 

Erichsen, B. Bibliografi for 1902. (Ärk. XX, 305-S2.). 

Fischer- Benton, B. v. Literatm-bericht fSr 1902—04. (Z. d. Gee. f. 
Schlesw.-HolBt. GeBch. XXXIV, 201—60.) 

Frissen, Otto von. V&r &lsta handskrift på fomsTänaka. Uppsala. 
8:o. 60 + 3 B. 1,26 kr. (— Skr. utg. af K. Hamanistiska vaten- 
skapBBamf. i Uppsala. IX; 3.) 

Glidet, Vilhelm. SveiiBka ortnamn. Bibliografi p& uppdrag af Ort- 
namnakommittén utarbetad. (Ur: Antikvarisk Tidskrift fSr Sve- 
rige. 17.) Sthm. 8:o. 68 a. 1,60 kr. 

— Ormr Snorrasonfl bok. En fSrkommen, men till största delen i 
afskrift bevarad fornnorak-ialändsk membran. (Nord. atadier till- 
egnade Adolf Noreen. s. 967—74.) 0gB& i særtryk. 0,76 kr. 

Jahresbericbt aber die eracheinongen aof dem gebiete der germanischen 
Philologie. 25. jahrg. 1903. Lpz. 8:o. 8-f 387 a. 9 m. (Heri 
B. 41—67; B. Meissner: Skandinavisch.) 

Krarup, Alfr. Fortegnelse over historiak Litteratur for Aaret 1902, 
vedrørende Danmarks Historie. 47 s. (HTda. 7 R. IV.) 

— Fortegnelse over historisk Litteratur for Aaret 1903, vedrørende 
Danmarks Historie. 60 b. (HTda. 7 R. V.) 

Kri^ensen, Marius. Hyt fra q)roggranBkningens områda. (Danske 
Stadier 1904, 121—26.) 



:y Google 



Erichseii: Bibliografi for 1904. 301 

Monty, Luden. Sside. 1884—1902. Bttlletin hiatoriqne. (Rara» 

hirt. LXXXy, 110—34.) 
Olrik, Ax^. NordiBk »yantyrliteratnr fr« do lidrte ir. (Danike Stn* 

dier 1904, 41—46.) 

— Nyt fra folkemindefonkningen. (smrt. 220.) 

Olsen, Fr. Kort bibliografisk OrerBigt over arkaologitk Literator 
vedrørende de nordiske Lande for 1903. (Forhistorie og Middel- 
alder.) (Foren. t. norske fort. bev. Aarsb. f. 1903, 282—90.) 

Schjøih, Hans. Dänemark ond Norwegen bis 1523. (Jafareab. d. Ge- 
BchichtBw. 26. Jahrg. III, 257—62.) 

— Dänemark seit 1623. (smat. 263—67.) 

— Norwegen seit 162S. (smrt. 268—70.) 

Schyberffson, M. G., HocÅmofi, Alfr. og Karttutun, XT, Finnland. 

(JafanMb. d. Geschichtew. 25. Jahrg. m, 283—90.) 
SMerwaü, Kristian. [Svensk hirtoriik] bibliografi 1903. (HTsv. XXIT. 

BiUga.) 31 ■. 

Sing, Just. Norsk litter atorbistorie. Hed illurtrationer. Kria— Ebh. 

4-.0. 290 + (6) fl. ("Frem".) 
Bjørnbo, AmI Anthon og Petersen, Carl S. Fyenboen Clandins Clans- 

aøn Swart (Claudias Clavns), Nordens »Idste Kartograf. En 

Monografi. Avec an résamé en fran^ais. Kbh. 4:o. 260 s. + 8 

tvl. 8,15 kr. (-Danske Yidensk. Selsk. 8kr. 6. B. Hist.-filoa. 

Afd. VI, 2.) (Ref. GlobuB LXXXV, 246 -46.J 
Cotlijn, Isak, Svenska boksamlingar under medeltiden och deras 

ägare. 2. Clemens BTtingbs boksamling ock bokdepoaitiüner. 

(Samlaren. XXIV, 126—40.) 
Flo, B. Bjarkemaal. (Syn og Segn X, 177—92.) 
Htiffermehl, A. V, Presten Ivar Bodde; et Bidrag til Norges BUrke- 

hirtorie i det 13. Aarhnndrede. (Hist. Skrifter tilegnede Ludvig 

Daae 1904. S. 79—104.) 
JåntsoH, Finnur, B6kmentasaga Islendinga ad forna og Gram andir 
' ndab6t. H. 1. EphOfn. 8:o. 240 s. 2,50 kr. (Anm. Cbl. 1906, 

1163 af — bh— .) 
Meissner, Budclf. Skaldenpoesie. Ein Vortrag. Halle. 8:o. 82 s. 
1 m. 

— Die geschickte vom ritter Tiodel und seiner nngetrenen fran. 
(ZfdA. XLVn, 247—67.) 

Børdam, Holger Fr. Lektor Frants Vormordsen, Skaanes evangeliske 

Reformator. (Kirkehist. Saml. 6, R. II, 417-84.) 
Schuck, Henrik, Studier i nordisk Littvator- ooh Religionabirtoria. 

1— II. Sthm. 8:o. 214 + 319 s. 3,60 + 5,50 kr. 
— ■ Geschichte der schwedisch- dänischen Literatur. 2. vnb. Alfi. 

[Aus Paul's Ornndriss d. germ. Philologie. 2. Aufl.] S. 924—40 

+ 3 s. Strassb. 8:o. 0,60 m. 
Severinsen, P, Dansk Salmedigtning i Reformationstiden. Studier 

over vore ældste Salmebeger. (Kirkehist. Saml. 6. B. II, 240—92.) 



:y Google 



803 EriohBen: Bibliografi for 1904. 

Severinaen, P, Duuk Salmedigtning i Befonnatiomtidra. 8tndi«r 
over ton «Idst« Salmebøger. Kbb. 8;o. 112 i. 1,60 kr. 
— "Den gamle DageriM". lagttagelsw til dem Hiatiwi«. (Danik 
TidMkrift 1904, 432-46.) 



Ark. XX, 891-392 af S. Heituel. 
Nllfl Gabriel DUnrklon. 

STea. Folk-kalender f9r 1906, 248—46 af Birger ScfOldtiröm. 

Under, HUs. 
Ark. XXI, 94-96 af Erik Brate. 

Lnndgren, Nagnos. 
Ark. XX, 888—91 af Evald ljunggren. 

Kuirer, Konrad. 
Amira, Karl r. Konrad von Uaurer, GedAobtniande gebalten in der 
Öffisntlicben Sitsnng der E. B, Akademie der WinenBcbaften bu 
Hflnohen am 26. November 1908. UQnchen 1903. 4:o. 19 ». 
Eimrei^ X, 182 — 89 af H. K. H. Buergel. 

Wdnhold, Karl. 
Siograpb. Jabrbocb nnd Dentacber Nekrolog TI, 47 — 61 af FriedritA 
V. der Leyen. 

II. Tidsskrifter os lærde selslcabers skrifter. 

Aarbeger for nordisk Oldkyndigbed og Historie. Udgivne af Det 
kongelige nordiske Oldikrift-Selskab. 1904. II. Række. 19. Bind. 
Ebb. 8:a. 820 + 10 b. 4 kr. 

Antiqvarisk Tidskriit filr Sverige. Utgifven af Enngl. Titterheta Hi- 
storie och Antiqviteti Akademien genom Hane midebrand. Dal 
17. H. 2-3. Sthm. 8:o. 144 s. + 7 pi. 8 kr. 

Arb^k bins islenska fomleifafélags. 1904. Bvlk. 8:o. 48 s. + 2 pf. 

Arkiv ßtr nordisk filologi ntgivet genom Åx^ KotJc. Bd. 20. (Nj 
följd bd. 16.) H. 8—4. S. 211—392. — Bd. 21 {N. f. bd. 17.) 
H. 1—2. S. 1—204. Lund. 8:o. 6 kr. 

Bidrag till Sfidermanlands äldre kulturhistoria, ntgifiia af SSderman- 
lands Fomminneeffirening. XIII. SträngnAa. 8:o. 6 + 80 s. + 12 
plansohbl. 6 kr. 

Danske Stadier udgivne af Marius Kristensen og Axd Olrik. 1904. 
For UniversitetqabilæetB danske Samfond. Ebh. 8:o. 236 -}- (2) s. 
4 kr. (Anm. Højskolebladet 1904, 388—88 af H. F. Feilberg.) 

Foreningen til norske fortidamindesmttrkera bevaring, Aarsberetning 
for 1903. Hed 217 illnstrationer i texten. Emia. 8:o 826 a. 

Fra Arkiv og Hnsenm. Tidaakrift for Østifternes Historie og Topo- 
grafi udgivet af Øatiftemes historisk-topografiske Selskab. Bd, 2. 
H. 2-8. Ebh. 8:o. S. 81—804. 



:y Google 



EriohseQ: Bibliograf for 1901. 80S. 

Historiske Skrifter tilegnede og orerloTerede Profesior Dr. Ludvig 
Daae pu hans syttiende FødseUdftg den ijrrende December 1904 
af Venner og Disciple. Emift. 8:0. 256 s. 5 kr. 

Historisk Tidskrift, ntgifren ftf Srenska Historiska Föreningen genom 
E.Hildebrand. 24:e årg. 1904. Sthm. 8:0. 330 + &8s. + Bi- 
lagor. 

Historisk Tidskrift fttr Sk&neland ntgifren ai LauriU Weibull. Bd. 2. 
H. 1-3. 8. 1—156. Lnnd. 8.-0. 

Historisk Tidsskrift, 7. Rnkke, udgivet sf den danske kistoriBke For- 
ening. Redigeret af J. A. Fridericia. Bd. 4. H. 6. 3. 50B— 
84 + 48 B. — Bd. 6. H. 1—4. 404 + 50 b. Kbh. 8:0. 4 kr. 

Historisk Tidsakrift ndgiret af den norske historiske Forening. 4. R. 2. 
Bd. 4. H. S. 227—78 + 19 s. — 8. B. H. 1—«. 8. 1—256. 
Emia. 8:0. 

Hiitoriaka Handlingar. Till trycket befordrade af Enngl. Samfandet 
fSr ntgifrande af handskrifter rCrande Skandinaviens historia. 
Del 20. N:o 1. Sthm. 8;o. 176 s. 5 kr. . 

Jlmtlaods Lins FomminneifSrenings Tidskrift. B. 8. H. 8. S. 97— 
144 + i tab. Cstørsnnd. 8:0. 0^5 kr. 

Kongl. Vitterhets, Hittorie och AntiqvitotB Akademiens Uånadsblad. 
Årg. 27-28. 1898 och 1899. Sthm. 8:0. (4) + 212 s. 4 kr. 

Arg. 80—31. 1901 ooh 1902. Sthm. 8:0. (4) + 210 + 12 + 

13 S. + 1 pl. 4 kr. 

Litoratnrblatt für germanische nnd romanische Philologie. Hrsg. ron 

0. Bekaghel ond Fritß Neumann. 25. Jahrg. Lpz. 4:o. 28 + 
432 sp. 11 m. 

Meddelanden frfts Nordiska mnseet 1902. 8thm. 8:0. 227 b. S kr. 

Meddelanden fr&n Östergötlands FonuuinnesfSrening 1903. Utgifoa 
af O. Klockhoff. Link&ping 1908. 8:0. 38 s. 

Hémoires de la Sooiété Royale des Antiqnaires da Nord. Nonvelle ' 
Serie. 1903. Gopenhagoe. 8:0. 8. 69—140. 1 kr. 

Nordiska stndier tillegnade Adoif Noreen p& hans 50-årsdag den 13 
mars 1904 af studiekamrater o«h l&rjnngar. Uppsala. 8:0. 492 b. 
(Anm. TfF. 8 r. XIII, 33—40 af F. Jönsson. — Litbl. XXVI, 
89—96 af B. Kahle. — DU. 1905, 86—87 af Q. Neokel.) 

Saga-Book of the Viking Clnb. Vol. III. Part III. January 1904. 
London. 8:0. 12 s. + s. 291—492. 10 sh. 

Samfnndet Srt Eriks Årsbok, tftgifven genom Karl BUdebramd ooh 
Gustaf Lindgren. Sthm. 8:0. 151 s. + 3 pl. 5 kr. 

Samlaren. Tidskrift ntg. af Svenska LitteratnrsKlUkapeta arbetsut- 
skott genom Aksel Andersson, 24:e &rg, 1903, Uppsala. 8:d. 
7 + 167 + 21 s. 

Samlinger til jydsk Historie og Topografi. 8. Række. Bd. 4. H. 

1. 128 8. Redigeret af Chr. rutads Christensen. Kbh. 8:0. 2 kr. 
Scandia. Tijdaohrift voor Seandinaviache Taal en Letteren (Bijblad 

▼an "Lente"). Onder redaotie van Margaretha Meijboom, S. 



:y Google 



804 Bnehsøn: Bibliografi fer 1904. 

Logeman, D. Logeman — ooi» (fer Willigen. 1« Jaarg. 1904. 

Groningen. 4:o. 128 b. 
Skrifter ndgivne af B«rgeni historiske Forening. No. 10. Bergen. 

8:o. 32 + 8 + 20+16«. o. 2 pi. + 16 + 16 + 20 + 10 + 20 + 4 + 

4 B. o. 1 kort + 2 + (2) + 6 b. 
Skrifter utgifna af Svenska Litteratnrs&llskapet i Finland. LXUL Ffir- 

handlingar och nppaataer. 17. 19^. Hfrs. 8:0. 63 + 407 1. 

3 kr. 

Spr&k oob Stil. Tidskrifb fSr nyivensk sprikforskning. Utgifven af 
Bengt Htsselman, Olof östergren, Bvben Q:$on Berg, Irg. 8. 
H. 2-6. S. 65-236. irg. 4. 238 s. Uppsala. 8:o. F«r &rg. 

4 kr. 

Srenaka FornminnesfBreningena Tidskrift. B. 12. H. 2. Stbm. 8ki. 

S. 105-232. 3 kr. 
Sreneka Landsmäl och Svenskt Folklif. Tidskrift ntg. p& uppdrag af 

landsm&lsfSreningama i Uppsala, Helsingfors ooh Land genom J. 

A. Lundell. 1904. Stbm 8:o. 5,25 kr. 
TestergOtlands FornminneBftirflningB Tidskrift. Bd. 2. H. 4—5, Ut- 

gärare: F. ödberg. Sthni. 8:o. (4) + 168 + 5 s. 4 kr. 

III. Nordisk spro^idenskab. 
\. I alznlndelighed. 

Björkman, Erik. Etymologiaka sm&bidrag. (Nord. stadier tillägnade 

Adolf Neroon. 8. 168—174.) 
Bugge^ Sophus, Foranskudt s, især i Navne. (Ark. XXI, 143—60.) 

Tilligg. Om namnet Noen. Av Axel Kock, (smst. 161—62.) 
Delbrück, Berthold. Uer germanische optativ im eatzgefüge. (Boitr. 

XXIX, 201—304.) 
' Ekwall, Eilert. Sut&xet ja i senare leden af sammansatta snbstantir 

inom de gennanska spr&ken. Uppsala. 8:o. 106 s. 2 kr. (= Upps. 

Univ. Årsskr. 1904. Filosofi 3.) 
wn Grienberger. Die nordiacben völker boi Jordanes. (ZfdA. XLYII, 

272-76.) 
Seltquist, Elof, Nftgra bidrag till nordisk ord- och namnforskning. 

(Nord. stadier tillegnade Adolf Noreon. s. 183—190.) 
Kar^n, T. E, K&gra germanska lånord i finskan. (Nord. stadier 

tillegnade Adolf Noroen. s. 46—53.) 
Kock, Axel. Ett par ordbildningflspörsmäl i fornnordiska spr&k, [I. 

Om adverbial-ändelsen -la, Exkars om adjektiv p& -vligr. II. 

Fornnordiska komposita p& -nautr. -nøter.] (Ark. XXI, 97—124) 

— Ytterligare om ljudförbindelsen aiw. (Ark. XX, 255-83.) 

— Tocalbalance im altfri osis eben. (Beitr. XXIX, 175— 9S.) 
Lidén, Evald. Blandade språkhistoriska bidrag. I. Obg. 1903. 8:o. 

43 s. (— Göteb. Högsk. Årsskr. X: 1.) 
Logeman, H, Woord-melodie in de Scandinavieae talen. (Soandia. I, 
117—22.) 



:y Google 



Zriohsmi: Bibliografi for 1901 80& 

Iktree», Adolf. Ortiumnifonkiiingfln i Svergs och Norge. (Scandia. 

I, 66—67). 
Peråton, P. 8m& bidrag till gennaiuk etjmologi. (Nord. studier till- 

egnade Adolf Noroen. ■. 64-62.) 
Protokoll, Ullaa vid Nordiika r&ttakri&iDgnnfitet 1869. (Spr&k ooh 

StU. JII, 227-86.) 
Seharowdslcij, I. O slaTJanekich zaimstvovanijach v aiveriiych ger- 

manekich jazykach. Eiav. 8:a. 88 s. [Om alaviake laan i nord- 

germaiuke iprog.1 
SchrMer, Heitirieh. Das bewegliche a vor guttural -}- r in daa ger- 

maniscben sprachen. (Beitr. XXIX, 479^-664.) 
Torhiömsson, Tore. Slaviska och nordiska etTin ologier. (Nord. sta- 
dier tillegnade Adolf Noreen. s. 255—67.) 

UJOer^ek, C. C- EtTmologische niiBcellen. (Beitr. XXIX, 832-38.) 
Waltman, K. B. Nordiska aksentformer i g&liska. (Nord. stadier 

tillegnade Adolf Noroen. s. 425-31.) 
Wittund, K, B. Ed finsk metatea i l&nord. (Nord. stadier tillegoa- 

de Adolf Noroen. e. 162-67.) 

a. iBlandflk og oldnorek. 

a. Grammatik og laksikografl, 

Arpi, Solf. Änmirkningar till nyislftndsk gnunatik. (Nord. stadier 

tillegnade Adolf Noreen. g. 70-77.) 
CederackiOld, G. "Hnndnm verpa". (Ark. XXI, 175—76.) 
e. Grimberger. Mdspell. (IF. XYI, 40-68.) 
Hagen, Sivert N. On the origin of the term Edda. (ULN. XIX, 

127-34.) 
Hagstad, Marina. Nokre merkelege notidformer i gamalnorake stnke 

gjemingaord. (Ark. XX, S58— 867.) 
Kahle, B. Nordische kleinigkeiten. 2. Schiff nnd vogel. (Ark. XX, 

288-92.) 
Kristensen, Marius. De islandske halwokaler og deres betegnelse i 

'Den I gramm, afb." (Nord. studier tillegnade Adolf Noreen. t. 

16-24.) 
Larsen, Jimytnd S. Om ordet lam i oldnorsk og i de nynorske byg- 
demål. (Ark. XXI, 124-31.) 
Logeman, H. Utlagi. (Scandia. I, 26—28.) 
nordenstreng, Bolf. Om u-brytningsdiftongens kvalitet i isl&ndskan. 

(Nord. studier tUlegnade Adolf Noreen. a. 63—69.) 
ZoSga, Q. T. islenzk-ensk orSabäk. (Icelandic-English Dictionary.) 

Rvik. 8:o. 7 + 660 s. (Anm. Ark. XXII, 91—96 af S. BlOndal.) 

b. Tekster, oversættelser og kommentarer. 
Die Lieder der filteren Edda (Sæmondar Edda), hrsg. von Karl MUåe- 
brand. 2. völlig nmgearbeitete Anfl. von Hugo Gering. (Biblio- 
thek der ältesten deutschen Literatur-Denkm&ler VII.) Paderborn. 



:y Google 



806 Eriohwn: Bibliografi for 1904. 

8:0. 20-f 481 >. 9 m. (Anm. Uthl. XXTI, 821-23 «fB.EaU». 

— Cbl. 1905, 614^16 af -bh-. Ark. SXn, 211-16 »f F. 

Jémuoa.) 
Diplomatarinm lalKndicnm. uletuEltt fornbréfAufa, um hefir inni ad 

hald« bréf og gjöminga, ddma og m&ldaga, og aSrar skrir, er 

snerta Island eda ifllenska meDO. OefiS tU af Hinn lilenzka bak* 

menUfélagi. Yl, 8 (elot). 8. 769— 988 + 84 ■. — VII. 2. S. 

321-416. Evflc. 8». 
FjOmtfu blendinga [lættir. porleifur Jönsson gaf 6t. Rvfk. 8»>. 

16 4-663 s. 2 60 kr. 
Heidarvlg» eaga. Udgiven for Samfond til ndgiTelw af gunmel nor- 

diak litteratur ved Sr. Eålund. Ebh. 8:0. 84 + 136 s. (Samf. 

XXXI.) 4,60 kr. (Anm. CbL 1905, 1067-68 af -bh-.) 
Hrölft saga kraka og BjarkaHmnr. Udgivne for Samføad til odgi- 

vehe af gammel nordiek litteratur ved Finnur Jönsson. Ebb. 

8:0. 30 + 176 1. (Samf. XXXII.) 5,50 kr. (Anm. Cbl. 1905, 

1067-68 af -bh-.) 
Jönebök, Kong Magnus HakouBsona I>ovbog for Island vedtaget paa 

Altinget 1281, og Réttarbætr, de for Island givne Retterbeder 

af 1294, 1306 og 1314. Udgivet efter Haandskrifteme ved 

Ölafur BaUdörssoH. Ebb. 4:o. (2) + 70 + 319 b. 12 kr. (Anm. 

Cbl. 1906, 249-61 af -bh—) 

Edda Sæmundar. Talda Binger nr den poetiska eddan, metriskt fif- 

versatta frau ialändska originalet fltr akolan och hemmet af Karl • 

låtmffsteåt. Sthm. 8:0. (4) + 224 b. 3 kr. 
La Saga de Fridthiof le Fort, traduite de l'ancieo islandaie, par 

Fitix Wagner. Louvain. 8:0. 188 s. (Anm. Revue critique LIX, 

110—111 af E. Beauvoii.) 
Sturlunga saga i dansk overasttelse ved Er. Kåiund, versene ved 

Olaf Hansen. I. 16 + 612 s. II. 365 b. Ebh. 1908—4. 8:0. 

12 kr. 

Buergét, Heinr. K, S. Eonnngsannitt. Annales Islandomm regii. 

Beschreibung der handschrift, lånt- nud formenlehre als einleitung 

EU einem diplomatariichen abdmck des cod. reg. 2087, 4:to, Oomle 

Samling der kgl. Bibliothek zn Eopenhagen. Diss. Manchen. 

8:0. 10 + 96 B. 1^ m. (Anm. Arch. CXni, 400—1 af A. 

Heusler.) 
Quldberg, Oitstav. Die Waltiere des ESnigaspiegels. (Zool. Annalen. 

I, 29-40.) 
Jönsson, Finnur. Om Nj&Ja. (Aarb. 1904, 89-166.) 
— Om overleveringeduhletter. (Ark. XXI, 1—14) 
Kakk, B. Die handsohriften der Huogrvaka. (Ark. XX, 228—64.) 
Lind, E, H. Ed anakronism i a. k. normaliserade fomvfistnordiska 

tAksteditioner. (Nord. studier tillegnade Adolf Noreen. b. 136— 

144.) 



:y Google 



Eiiduen: Bibliografi for 1904. S07 

^»M, Sjttrn Maffniason. Landnåma, og Egils saga. (Aarb. 1904, 

167—247.) 
Påtänder, palmar. Alvfnaiål I, 6. (Nord. atndior tillogiwde Adolf 

HorMn. 8. 486 — 87). 
SehaOe, Gudmumd. Anganty-Kvadrts Gøografi. (Ark. XXI, 30—44.) 

3. Danak. 

a. Onuninatlk og lekslkografl, 
DM, £. T. og Hammer, S. Dansk Ordbog for Folket. Undor Med- 

Tirkning af H. Dahl. BL 5-8. UMltaamaakifia-FølOse.] S. 

12d-266. Ebb. 8:o. Ht. h. 0,80 kr. (H. 1 anm. Ark. XX, S77 

-78 af ]^. Falk.) 
DaUenip, Verner, G«fchiobte der dinischen Sprache. Übersetrt von 

Heydenroioh. (1. Teil.) Nørdlingen. 8:o. 44 s. (OüuEbnrg, Hu- 

muiist. Oymn. Progr. 1904.) 
De DeeuM StM. (Scandia I, 37—41.) 
Gamle Gadenavne. 1. Fme Kirkerist (AarhTu). Af Marius KritteH' 

ten. 2, Graven (Aorbns). Af An]c«r Jensen. (Danske Studier 

1904, 126-28.) 
8. Støden (Roskilde). Af Karl Huåe og Mariw Kriiiensen. 

(raut. 235.) 
Janen, Kr. San^feid. Smibidrag til dan«k syntax. 1. Ejendomme- 
ligheder ved lammeiuMttte ord. 2. Spring i ordføjmngen. (Dan- 
ske Stndier 1904, 109-120). 
Kalkar, 0. Ordbog tU det nldre danske sprog (1300-1700). H. 38 

-89. [Bd. IV, 5-6.] S. 363-612. [Tilfatdighed-Tår.] Khh. 

8:o. Hv. h. 2,60 kr. 
Kriateneenf Marius. H. G. Ørsted og det danske sprog, (Danske 

Studier 1904, 49—64.) 
— BetydningsOTergang p& grund af omgivelserne, (smst. 232 — 33.) 
Logeman, B. Danelaw. (Scandia I, 90—96.) 
Passiar. (Danske Stadier 1904j 128.) 
Per-vild. Fra Kulturens Overdrev. (Dansk Tidsskrift 1904, 881—37.) 

b. Retikrlvnlng. 
BerMsen, Henrik. Dasak RetskrivningslKre og Retskrivningsordbog, 

Ebb. 8w. 159 8. 2 kr. 
SaabjfB Retskrivningsordbog. Udgivet af P. K. Thorsen. 4. Ddg. 

Ebb. 8:o. 8 + 263 s. 8 kr. 

e. Tekstar. 

Aktstykker og Oplysninger til StatikoHegiets Historie 1660-1676. 
Udgivne ved J. iJndbak af Selskabet for Udgivelse af Kilder 
tu dansk Histone. H. 1. Ebb. 8:o. 240 s. 2.50 kr. 

Danmarks Gilde- og Laviskraaer &a Middelalderen, Udg. ved C, 
Nyrop. Bd. 2. H. 8. S. 401—624 + 21 s. Kfab. 8:o. 1,60 kr. 



:y Google 



808 Sriohnn: Bibliognfi for 1904. 

Duuke Vider og Tadtsgtar «Iler gunle LttadibjloTe og Byskrfter. 
Udgivne af Poul Bjerge og Thjfpe J, Søegaard. H. 1. Kolding. 
8:0. 196 s. 2 kr. 

Dronning Chriatines HofholdningBregnekaber. udgivne for Drt konge- 
lige danske Selikab for Fndrelandett Historie og Sprog af Wit' 
Ham Christensen. Kbh. 8:0. S + 475 s. 6,60 kr. 

Stege BfB Bog 1418—1607 mad oplysninger om byens — navnlig bor- 
gerskabets historie i middelalderen ved F. Bojsen. Kbh. 8:0. 
2 + 191 «. + 1 kort. S kr. 

4. Norsk, 
a. Orammatlk og leksUcogFafl. 

Bugge, Sophus. Bidrag til Forklaring af norske Stedsnavne. (Ark. 
XX, 333-358.) 

Falk, Bjalmar og Torp, Alf. Etymologisk ordbog over det norske 
og det dansk« sprog. H. 7-8. II. 3. 1—192. [Naa-Sko.] 
Kmia. 8:0. Hv. h. 2,40 kr. (H. 1 «nm. ÄfdÄ. XXIX, 297-09 
af F. Holtbausen. — H. 1-4: Ark. XX, 379-87 af Holger Pe- 
dersen.) 

Garborff, Arne. Kienw Noorsch. (Scandia I. 86—90.) 

HoUer, P. Eit austlandsk bygdemaal som gmnnlag for ei akriftmaal- 
form. 1. tillKgshefte til "Norsk skoletidende" 1904. Hamar. 8:0. 
36 s. Ej i bogh. 

Hægstad, M. Norsk maalsoga for sknie og heim. Kria. 8:0. 47 s. 
0,30 kr. (Norske folkeskrifter 22.) 

Syph, o. Norske Elvenavne. Efter oSéntlig Foranstaltning adgivne 
med tilføiede Forklaringer af K. Rygh. Kmia. 8:0. 16 4- 393 s. 
2,50 kr. 

b. RetskFtvnlng. 

Storm, J. Norsk Retskrivning. I. Nystaverne og deres radikale Re- 
form. Emia. 8:0. 123 s. 1,50 kr. 
II. Uoderat reformeret Retskrivning. 1. H. Haarde Konso- 
nanter— KoDSonantfor dobling. Kmia. 8:0. 122 8. 1,50 kr. 

O. Tekster. 
Norske Herredags-Dombeger. Udgivne for Det Morske Historiske Kil- 
desfcriftfond. 2. Rnkke (1607—1623). I. Dombog for 1607 ved 
E. A. Thimae. Kmia. 8:0. 91 s. 
II. Dombog for 1610 ved E. A. Thomle. Ernia. 8:0. 

6. Svensk. 
a. Orammatlk og leksikografi. 
Beckman, Natanael. N&gra ord om rytmisk betoning. Med anledning 
af aoceatbeteckningar i Svenska Akademiens Ordbok. (Nord. stu- 
dier tUlegnade Adolf Noreen. s. 129—135.) 



:y Google 



Erioluen: Bibliografi for 1904. 309 

SeehmOH, Natanael. Eluøiika teorier oeh svemk metrik. (Spr&k 
ocb Stil. III, 82—96.) J<aanneB Riuhsoa. Stat. (amiit. 222-26.) 

Berg, Suben 6:son. Prologen till Phospboro«. En litteratnr^r&klig 
monografi. (Nord. etodier tiUegnade Adolf Noreen. n. 258—73.) 

— Lexikaliska bidrag till finl&ndskan i T&ra dar. (Spr&k ocb Stil. 
III, 123-38.) 

— En daoinn [rank], (smst. III, 144.) 

— STenakan i Amerisa. Studier i de utvandrades språk. (smst. IT, 
1-21.) 

— N&gra daniBmer. (smst. TV, 189—192.) 

— Ännn en g&ng: oshärad. (smat. IT, 237-236.) 

— Ett par orddateringar, (snut. IT, 288.) 

— Strödda anteckningar om Runebergs stil. (FT. LTI, 148—67.) 
SjifmttrOm, Ebba, Om n&gra olika sätt att uttrycka passiT betydelse 

i nusvenskan. (Spr&k ooh Stil. IT, 198-236.) 
CederschiOld, Gustaf. Svensk nanmforakning. (NI. 1904, 127—48.) 
Celander, Hilding. Om h&rledningen av nysv. adjektivet dålig, forn- 

isl. ddligr. (Nord. studier tillegnade Adolf Noreen. a. 115—125.) 

— Spr&klig skandinavism. (Spr&k och Stil. IT, 70-91.) 
Xkwall, Eilert. Om ordet gr&s, (Nord. studier tillegnade AdolfNo- 

reen. s. 247-54.) 

— Olsson ipiU) {"grot milit&rtrjtja af ylle"]. (Spr&k ooh Stil. 
in, 142.) 

Fries, Th. 1£. Svenska vaxtnamn. (Arkiv för botanik III. N:o 14. 
60 s.) 

Friesen, Otto von. Ett spräkhistoriskt spSrsmU. (Nord. studier tiU- 
egnade Adolf Noreen. a, 274—81.) [Om utvecklingen af ^ i 
Bvanskan.l 

— N&gra ord om nysv. /undera "tinka". (Scandia. I, 95—96.) 
Seilguist, Elof. Om de svenska ortnamnen p& -inge, -noge oeb -unga. 

Gbg. 8:o. 259 s. 3,75 kr. {~ Gbgs Hfigakolaa Åraskr. XI: 1.) 

— Svenska egönamn s. 131—418 samt Tillägg ock rättelser s. 1—10. 
(SvLm. 1904. H. 2.) 

Sess^tnan, Bengt, Kritiskt bidrag till läran om nysvenska riks- 
■pr&ket, (Nord. studier tillegnade Adolf Noreen. a. 375 — 94.) 

— Metatesen rl:>lr. (Spr&k ooh Stil. IT, 97—112.) 
Hjelmqvist, Theodor. Bibelgeografiska namn med sekundär använd- 
ning i nysvenskan. Samlingar ocb stadier. Lund. 8:o. 10 + 232 b. 
8,76 kr. 

— Dasiij. En ordförklaring. (Ark. XX, 802-304.) 

— Sm& onomatologiska bidrag. 1. Cornelius med Beknndär använd- 
ning i tldre nysvenska. 2. Torsten med sekundär användning i 
äldre nysvenska, (smst. 873—76.) 

— Till Beronii Rebecka, (smst. 375-77.) 

Hoppe, Otto. Ett par kritiker af Svenska akademiens ordbok. (Pe- 
dagog. Tidskr. 1904, 152—65.) — Nai, Beckman. En akademisk 
dementi, (smst. 208—10.) — Otto Hoppe. Svar. (smst. 210-11.) 



:y Google 



810 ErichMn: Bibliografi frø 1904. 

Ruben G.aoH Berg. Svar till Otto Hoppe. (nnst. 22&-38.) — 
Otto Hoppe. aenmUe. (smst. 288-47.) 

HuUman, 0. F. Nya fall &f fornsrenak TokaUSrlåogiiing. (Nord. 
studier tillegnade Adolf Noreen. s. 217—46.) 

ffplén, J. E. Äterb5rda. (Spr&k och Stil. IT, 22-27). 

KoiltteniuB, Gottfrid. Ett par synpunkter vid bildandet af svenska 
ortnamn. (Nord. studier tillegoade Adolf Noreen. s. 126—8.) 

Lagerheim, Maj, Bibliika uttryck i profant spr&kbmk. (Nord, stn- 
dior tillegnade Adolf Noreen. s. 78—88.) 

Lampa, Sven. Stroffonner i svensk medeltidsdiktning. (Nord. sto- 
dier tillegnade Adolf Noreen. s. 402-09.) 

— Tiatergötlands ortnamn i medeltida urkunder. (VestergStl. FmfT. 
1904. 1B9-67.) 

Lavrell, Fr, Svenska v&xtnamn och binär nomenklatur. UndersOk' 
ning och antikritik, Uppsala, 8;o. 82 s. 1 kr. (Anm. Peda- 
gog. Tidskr. 1904. 128-31 af F[ri68].) - A. Q. Nathoret. Gon- 
m&le. (Pedagog. Tidskr. 1904, 173—76.) — Jfr. LaureU. De 
«venska v&xtnamnen ännu en gäng. (smet. 825—28.) — A, O. 
Nathorst. Ånnu en g&ng de svenska vAxtnamnen. (smst. 428— 
30.) 

Lindroth, Sjalmar. Etymologien på ordet skägg. (Ark. XX, 867— 
372.) 

Ljunggren, Evald. Verben bry och flh-bralla. (Ark. XXI, 168—74.) 

— Svenska akademiens ordbok. Ett genmäle. Lund. 8:o. 47 s. 
0,26 kr. 

LyUkena, Aug. Svenska växtnamn. H. 1. Sthm. 8:o. 168 s. 3 kr. 
Munthe. Åke W:aon. Ett par ordfSrklaringar. (Spräk och Stil. m, 
145 -5B.) 

— Sroä randanmärkningar till Theodor Hjelmqvists Bibliska perso- 
ners namn med sekundår användning i nysvenskan (1901) och 
Ffimamn och familjenamn med sekundär användaing i nysvenskan 
(1903). (smst, IT, 113-128.) 

Nathorst, A. Q. Svenska växtnamn, 2. Komplettering af historik 
och disknsrion. (Arkiv för botanik I, 497—513.) 

3. Specialförteckning med tillhörande anmärkningar, (smst. 

n. N:o 1. 180 s.) (2-3 anm. Pedagog. Tidskrift. 1904, 170— 
72 af G. Lmn.) 
4, Linnés ställning till namnfrågan, (smst. IL N;o 8. 12 s.) 

— — 5. JÜdre litteratör. Strödda anteckningar, (smst. II. N:o 9. 
31 s.) 

. — Sven^a växtnamn. Förteckning på Sveriges viktigaste kårlväx* 
ter med svenska namn på arter, släkten, fami^er och klamsr. 
Sthm. 8:o. 179 s. 3 kr. [Ur Arkiv för botanik IL] 
Noreen, Adolf. Tårt språk. Nysveusk grammatik i utförlig fram- 
ställning. H. S-4. Bd, I, 3. S. 261-340. 1,25 kr. Bd. T, 1. 
S. 1-128. 2 kr. Lund. 8:o. (Anm. NT. 1904, 839—42 af O. 
T. Friesen. — Litbl. XXT, 270-71 af A. Gebbardt. - H. 1-8: 



:y Google 



ErichB«n: BiUiognfi for 1904. 811 

Ark. XXI, 893-96 af Sul UortonMn. — H. 1-2: MLK. XIX, 

244-16 af Q. T. Flom.) 
NcrttH, Adolf. Altsohwedigohe grammatik mit einachliuB das altgat- 

niflohøn. 4. liefemng. 8. 387—642 + 16 b. Halle. 8:o. 4,40 nt. 

kpl. 12 m. (^Sammlung kurier grammatiken germanisober dia- 

lekte hreg. v. Wilh. Branne. VIII. AltnordiBche grammatik. II.) 
Ols(m, Johan Emil. OvtgOtalageiu IjudlSra. Akad. afhandl. Load. 

8:o. 2+6 + 190 «. 3 kr. 

— Sv. darra, dallra m. m. ■ (Språk och Stil. IV, 198—197.) 
Ordbok ofrer arenika ipr&ket atgifven af Svenska Akademien. H. 27. 

B, ark. 81-90. Berg— Besittning. H. 28 C, ark. 4-18. Cent 

—Cinojanus. Lund. 4:u. F3r h. 1,60 kr. 
OtteUn, Odal. Om anv&udningen af slatartikel i Codex BoreaDna. 

(Nord. gtndier tillegnade Adolf Noreen. ■. 436 — 49.) 
jRttniut, J. Goaae. En etymologiik-BemaeiologiBk stndie. (Nord. stn- 

dier tillegnade Adolf Noreen. ■. 410-24.) 
8axim, Salf. Finländak arenska. (FT. LYI, 299—814.) Å. O. Freu- 

denthal. Genm&le. (smat. 448-60.) Salf Saxen. Svar. (smst. 

LVU, 79-80.) 
Tamm, Fredr. Etjrmologisk svensk ordbok. H. 7. S. 321—368. [Bo- 

vera—HOs^a]. Sthm. 8:o. 0,76 kr. 

— undersokning av svenska ord. (Nord. studier tillegnade Adolf 
Noreen. s. 26-38.) 

— Tilliggsnotiier om ett par ord [IjhOrd, profession]. (Språk oek 
Stil. IT, 189.) 

öltergren, Olof. Brefatil och atridsstil från ISOO-talets bSijan. I. 
(Språk och Stil. Ul, 166-221.) 
II. (smrt. IV, 28-69.) 

— Bestämd form af snbst. paa -ion etc. (amst. lY, 92 — 94.) 

— Prqfeaåion, lektion, (smit. IT, 96—96.) 

b. Setakrlning. 

Berg, Fridtjuv. Stafningsreformen. Dess historiska utveckling och 
nuvarande stKllning. £n afverhlick. Sthm. 1902. 68 b. 0,25 kr. 
(Sveriges allm. folkskoll årarefSrenings småskr. 17.) 

Brate, Erik. Fomsvånska interpunktajonsr egler. (Nord. stadier till- 
egnade Adolf Noreen. s. 7—16.) 
— . Anm&rkningar om A. Palmgrens fSnlag till reform af kommate- 
ringen. (Språk och Stil. III, 72—77.) 

Lundett, J. A. Rattstavning igen. (Pedagog. Tidskr. 1904, 841—47.) 

SjiroB, Srvno. I interpunktionsfrågan. (FT. LVII, 61— 67.) 

e. Tekster. 

Anekdoter Ma Sturames tid. (Personhist. Tidskr. TI, 126—80.) 
Anteckningar från det sextonde seklet utg. af. Enngl, Samfundet fSr 

utgifVande af handskrifter rørande Skandinaviens historia. BL 1. 

Sthm. 8:o. 176 s. 6 kr. (Hiatoriska Handlingar. D. 20. K:o 1.) 



:y Google 



812 EriohBen: Bibliografi for 1904. 

[Indhold, S. 1—120: Rasmiu LudvigBaons krfiniks om k. Oiutaf I, 
— 8. 121 — 167: Berättelser om k. Onatftf I:b sista stander och 
dOd. — S. 158— 168: Sten ErikBson (Leijonhoümds) »nteckningsr 
från åren 1&18~1566. — S. 164—176: Anteckningar &ån åren 
1560 — 81 nr Hogenskild Bjelkes samlingar och med egenhåndiga 
rättelaer af hans hand (forts.).] 

Bidrag till Finlands historia. Utg. af Finlands Statsarkiv genom R. 
Hausen. D. 3. Hfrs. 8:o. 523 s. [Spridda arkonder från tiden 
1681-1360.] B m. 

Collijtt, Isak. Artiooli abbreviati på svenska. (SamlarsD. XXIV, 
146-60.) 

Fomhandlingar rörande Jämtlands lån. III. Utg. af P. Olsson. [1566 
-1697.J (J&mtlands l&ni FmfT. III, 112~-44.) 

Eonnng Onstaf den furstes regiatratnr. XXII. 1551. Utg, genom Joh. 
Ax. Almquist. Sthm. 8:o. 2 + 672 s. (Handlingar rSrande Svo- 
riges historia atg. af Kongl. Biksarkivet. Ser. 1.) 7,25 kr. 

Lundström, M. P. Uelartopiens' herdabref till Åbo stifts pr&sterski^ 
1695. {Kyrkohist. Årssfcr. V, 186—208.) 

Noreen, Adolf. Altschwedischei lesebuch mit anmerkongea und glos- 
sar. 2. aofl. Sthm. 8;o. 8 + 184 s. 4,25 kr. 

Ordning vid Abbedisaeval i Vadstena kloster. Efter en Upealahand- 
akrift ntg. af Sobert Geeie. Sthm. 8:o. (Bilaga till Sv. Fomskr.- 
säUskts årsmöte 1904. S. 73-106.) 

Skrifter till nppbyggelae från medeltiden. — £!n samling af moral- 
teologiska traktater på svenska, författade af bl. a. Bonaventura, 
Thomas af Aqnino, Lndvig den helige, Vadstena-abbedissan Ing»- 
borg Gertadotter m. fl. — Efter gamla handskrifter otgifna af 
Bobert Gette. H. 1. Sthm. 8:o. 192 a. 3 kr. (Samlingar ntg. 
af Svenska fomskrift-H&Uskapet. 125.) 

Svenskt diplomatarium från och med år 1401, utg. af Rikaarkivet. 
IT. Supplement till åren 1401—1420, ntg. genom Karl Benrik 
Karlsson. H. 2. 8. 121-240. Sthm. 4:o. 4 kr. ' 

Södermannalagen efter Cod. Havn. Ny kgl. Saml. 4:o. N:o 2287. 
Utg. af Karl Henrik Earlsson. Sthm. 8:o. 24 + 200 s. + 2 fake. 
3,25 kr. (Samlingar ntg. af Sveaska fornskriftsållskapet. 123.) 

jÜdre handlingar angående Vestergötlsnd. (VestergStl. FmfT. 1904, 
60-134.} 

6. Dialekter. 
a. Grammatik og leksUcografl. 
Bennike, Valdemar og Kristensen, Marius. Kort over de danslco' 
folkemål med forklaringer. H. 3. S. 41-56, kort 17-26. Kbh. 
4:o. 2,50 kr. (Anm. TfF. 3 r. XIII, 41—42 af Holger Pedersen.) 
Feilberg, H. F, Bidrag til en ordbog over jyske almuesmål. H. 24 
—25. [Bd. 8.1 S. 1-160. [Ä-SanM Hansdag.^ Kbh. 8:o. Hv, 
h. 2,60 kr. 



:y Google 



Eri«hMii: Bibliografi for 1904. 313 

Kock, Axel. De BenMte Arena undersOkniagu' af ak&iuka bygdemål. 

(HT. f5r Sk&nelBod II, 1-22.) 
Norges Und og folk. IX. Kedenes amt. I. Kmia. 8:o. [Heri ■. 

468 — 85: Sprog og eprogprøver.] 
Pipping, Hugo. Nya getUndik» stadier. Gbg. 8:o. 24 >. (— O&teb. 

Eögsk. Årukr. X: 4.) 1 kr. 
Torbiörnaaon, Tore. Om y ook £-ljaden i mellersta Halland. Ett bi- 
drag till f-ljudets ntveoklingshiatoria i svenakan. (SvLm, 1904, 

73-107.) 
Vendelt, Herman. Ordbok öfver de fistBveiuka dialekterna. H. 1. 

Hrfs. 4:o. 42 + 280 s. 5 kr. (~ Skr. utg. af Sr. Litteratur- 

sillsk. i Finland. LXIV.) 

b. Tekster. 

Albert Bayers jydske Bibliothek Nr. 1. Jager, Rder. Kronjyder. 
Hwædawshistorrier i Jydsk Hundart. AarboB. 8:o. 97 s. 1 kr. 

— Nr. 2. Knudsen, Kr. Walfardsforeningen i Toswby. Aarhns, 
8;o. 67 s. 0,80 kr. 

— Nr. 3. Jacobsen, J. Fra Øat- og Vestjylland. Øjeblikabilleder 
i jydak Mundart. Aarhus. 8:o. 47 s. 0,60 kr. 

— Nr. 4. Christensen, J. C- Eræn Pejsens Fødaelsdavsgild. Smaa- 
bistorrier fortold o vestjysk Buendmoel. Aarhas. 8:o. 74 s. 0,85 kr. 

— Nr. 6—6. Thiese, J. Niels Klinger som Ægtemand, Knger og 
Politiker. Tildels optegnet i Vendelbomaal. Aarhua. 8:o. 164 s. 

2 kr. 

Ftdersen, Chilian. Humoristiske hiatoriar paa trøndermaalet, Vnr- 

dalen. 8w. 48 s. 0,66 kr. 
Skptte, Jens. Evres Braallnp. (Fra By og Land. S. 36—60.) 

IV. Runekundskab, mytologri ogr sagnhistorie. 

Braie, E. Runstenen i Orleans. J&mte ett meddelande af Henrik 

Schack. (VHAAkM. 1901-02, B8-78.) 
Sugge, S<^hus. Norges Indskrifter indtil Reformationen. 1. Afdeling. 

Norgea Indskrifter med de ældre Bnner. II. Udg. med Bistand 

af Magnus Olsen. H. 1. S. 461-596. Krnia. 4:o. 6,80 kr. 
Swg, Fiit/r. Das Runenalphabet des Theseua Ambrosius. (Tortrag 

geh. in d. 3. Sitzung d. germ. Section d. 47. Philologenvera. la 

Halle. 1903. Ref. ZfdPh. XXXVI, 124.) 
Frieten, Otto von. Om runakrifteus hlrkomst. (Ur: SprUretenskap- 

liga 8&lUkapetB i Uppsala förhandlingar 1904—1906.) Upps. 8;o. 

3 + 66 s. 1,36 kr. 

Kock, Axel. Till frågan om nasalvokaler i de danska mninakrifter* 

nas språk. (Ark. XXI, 141—42.) 
Låffier, L. Fr. Bidrag til] tolkningen av Rökitenstnskriften. (Nord, 

stndier tillegnade Adolf Koreen, a. 191—216.) 



^yGooglc . 



814 Eriohssn: Bibliognfi for 1904. 

RppiUff, Hugo. Om Pilg&rdBstenen. (Nord. Btadi«r tillegnrnde Adolf 

Noroeo. ». 17B-182.) 
— Zor Deutung der Rnneninsclirift von Orléuu. (Neaphilolog. Hit- 

tflilungen. 1904, 93-96.) 
SjOros, Bruno. De nMalerode Tokalema och deru iMteakning i d« 

dftUBka rnniiukrifterna. [Ark. XX, 211—227.) — Wimmer, Ludv. 

F. A. De nasftlerede vokaler og deres betegnelse i de danske 

mnemdskrifter. (Ark. XXI, 45—70.) ^Ifros, Bruno. Geomftle. 

(smst. 177-86.) 
Wadstein, Elis. Till tolkniogen sf TedeUpangrtenen II. (Nord. sta- 
dier tillegDade Adolf Noreen. s. 282-86.) 
Wimmer, Lude. F. A. De danska runemindeBrnsrker nnderaøgt« og 

tolkede. Afbildningerne ndferte af J. Magnus Petersen. 4. bd. 

1. afd. Rnneligstene ogmindesniKrker knyttede til kirker. Kbh. 

1903-4. 4:o. 214 s. 25 kr. (Anm. TfF. 3 r. XIII, 36-32 af 

F. Dyrlnnd. — Danske Stndier 1904, 234—85 af U. Eristeiwen.) 
Alund, Erik. Ronoma i Norden. En kortfattad redogörelse fitr v&ra 

fSrf&ders äldsta ekrift. Sthtn. 8:o. 2 + 89 s. 1,25 kr. (Anm. 

HTht. XXV. Granskn. 7—8 af O. ▼. Piriesen].) 
östgötska rnninskrifler. (Ueddel. frftn OstergGtIrs Fmf. 1908, 22—27.) 

Ar/ert, Paut. Odin als Gott des Geistes. (Jabresbericht der Ober- 

realschnle zu Halberstadt. Ostem 1904.) 4:o. 32 a. (Anm. Litbl. 

XXTI, 148 af E. Helm.) 
Bvggt, Sophus. Fricco, Frigg ond Priapos. Kria. 8:o. 5 s. 0,25 kr. 

(- Chria. Vid. Selek. Forh. 1904. No. 8,) 
Bellquisf, Elof. Ett par mytologiska bidrag. [1. Om jitten amne t 

^jaze. 2. Ett östnordiskt jätte- eller jfittinnenanm.] (Ark. XXI, 

182-40.) 
Jönsson, Jon. HetmskTÖrnio og bafsangad i trd fommanna. (Timarit 

bins iil. bökmentaßlags. XXV, 89-100.) 
Kahle, B. Nordische kleinigkeiten. 8. Jarl Siward digre und seioe 

fahne. (Ark. XX, 292-301.; 
Kermoåe, P. X. C. Traces of the Norse Hytbology in the Isle of 

Man. London. 6:o. 2 b. 6 d. 
Koch. Max and Beusltr, Andreas. Urräterbort. Die Heldensage 

der Germanen, Berlin, fol. 64 b. 20 m. 
iMgerheim, Maj. Bidrag till kännedomen om fylgja-tron, (SvFmfT. 

XII, 169-184.) 
Monlelius, Oscar, Solens bjnl ocb det kristna korset. Med 72 fig. 

NT. 1904, 1—16, 149-167.) 
FhUlpottB, B. 8. Surt. (Ark. XXI, 14-30.) 
Scharovolskij, I. DreTne-skandinavskoe skasanie o bitvS gotov s gun- 

nami i ego istoriceakaja osoova. Kiev. 8:o. 37 s. [Oldskandiua- 

risk sagn om Goternes kamp med Hunnerne og dets historiske 

grundlag.] 



:y Google 



IBrichsea: Bibliografi for 1904. S15 

Schrøder, Ludvig. HsddiagB Sag» efter Axel Olriki Tjdniog. (Høj- 

skolebladet. 1904, 681-90.) 
Schuck, Henrik. Gnda-mjOdet. {Schuck: Studier i nordiek Litteratnr- 

och Beligivnshistorift. I. 29—171.) 

— SigardsriBtiiingar. [Schuck: Studier i nordiik Litteratur* och 
ReligioDBhiBtoris. I, 172—214.) 

— BalderBaagan. {Schack: Studier i nordisk Litteratur- ooh Reli- 
gionshistoria. 2:a delen. 319 i.) 

Belålå, E. N. Eullerro-Haralet. Ein sageuTergleichender Tersnoh. L 
Die nordiBcken Hamletfassangen. II, Angenommene Tereinzelt 
dastehende fawungen der Hamletsage. (Finnisoh-ngrische For* 
schnagen III, 61-97.) 

Stjerna, Snut. Tendel och Tendelkråka. (Ark. XXI, 71-80.) 

V. Arkæolofiri) kulturhistorie o? folklore. 

AtRere, Oot^rid. Arkeologieka nndwaftknii^ar i Medelpad 1898. 

(THAAkH. 1898-99, 193-211.) 
Almgren, Oscar. Sveriges fasta fornlAmDingar tAa hednatiden. Sthm. 

8:o. 104 b. 1,76 kr. {Anm. Ymer XXIT, 414-16 af T. J. Arne. 

- HTbt. XXV. Granskn. 21-23 af O. J[«iB]e.) 

— En egendomlig bUgraf vid Ulltona. (VHAAkM. 1901-02, 147 
-62.) 

— Vikingatidens grafakick i verkligheten och i den fornnordiska lit- 
teratören. (Nord, studier tillegnade Adolf Noreen. s. S09^-46.) 

— Vikingatidsgrafvar vid E&ttilstad. (Meddel. &&n öst«rgOtl:B Fmf. 
1903, 18—14.) 

— Ett bronB&ldersfjnd hka Linköpingstr akten. (smst. 14—15.) 

— Hfigabaoken vid Bimforsa, (smst. 16—19.) 

Annandale, Nelson. The Survival of Primitiv« Implements, Materiala 
and Methods in the Faroes and South Iceland. (Jonm. of the 
Anthropol.. Inst. XXXIII.) 

Ame, Ture J:son. JKm&ldersgraS&ltet vid Alvastra i Östergötland, 
(Meddel, fr&n OstergStlis Fmf. 1903, 2-11.) 

— tJndersfiknitigama vid Lindaborg nnder Sundby i Vreta socken, 
österg&tland, sommaren 1902. (smst. 11—12.) 

Blind, Karl, A Pre-histori« Snn-Chariot in Denmark. (Saga*Book of 

the Viking Clnb. III, 381-94.) 
Sruun, Daniel. Arknologiske Undersøgelser i Godthaabs og Frede- 

rikshaabs Distrikter i Grønland foretagne i Aaret 1903. (Qeogr. 

Tidsskr. XVII, 187-206.) 
Finn. Neuere Ausgrabungen in Skandinavien. (Z. f. Ethnologie 

XXXVI, 668—70.) 
Goudie, Oilbert. The Celtic and Scandinavian Antiquities of Shot- 

land. London, 8:o. 7 s. 6 d. 
Qitrta/son, Gabriel, Fortegnelse over i 1902 til Universiteteta old- 

sagsamling indkorone sager fra tiden før reformationen. (Foren. 

t. norske fort. bev. Aarsb. for 1903, 260—78.) 



:y Google 



816 Ericlusn: Bibliografi for 1904. 

Bansen, Ändr. M Landn&m i Norge. Ed atngt over bosietningeiii 
hiBtorie. Kria. 8:0. 356 s. -f- 7 pl. 9 kr. (Anm. Geolog. Före- 
ningens i Sthm. FSrhandl. XXVI, 453-64 af H. Renseh. — 
EringBJaa XXIT af Adolf Dal. — Allg. Z. 1804. BeUage Nt. 
136 af 0. Brann«.) 

Jakobsson^ Jan. Yfirlit jfir nrnni, aem FomgripasaM Islanda faafa 
biBzt åria 1908. (Arb6k hins fal. fornl. 1904, 29—30.) 

Jansson, Brynjålfvr. Foraleifafondar 1 Sk&lholti 1902. (Arbäk hins 
ial. fornl. 1904, 20-21.) — Fomleifafundnr i FyAtsdal 1902. 
(amat. 21-22.) — Fomlaifafiindnr I Bry^joholti 1903. (amai. 
22—23.) — FomleifafimdDr i FoBsnesi 1903 (smat. 23—24.) 

Kjellmark, Knut. En aten&ldenboplati i Järarallen vid Limbamn. 
Sthm. 8:0. 144 a. + 7 planaober. (— Antiqvar. Tidakr. f5r Sve- 
rige. Del 17. H. 2-8.) 

— öfversikt af Sverigea BtenilderabopUtBer. (Ymer. XXIV, 187— 
225.) 

Kristensen, Xartin. Danevirke. (Danak Tidrakrift 1904, &29-89.) 
Eroman, K. Et Par afilnttende Betnærkninger om Bronzelnreme og 

bvad de Inrer ob om de nordiake Bronzealderfolka mnråkalaks 

Standpunkt. (Aarb. 1904, 65-88.) 
I.ékmann, Edv. og Axel Olrik. Solvognen fra Trundholm. (Danske 

Stndier, 1904, 66—79.) 
Meianer. Danewerk ond Hedeby. Ein Rflckblick anf vormittelalter- 

liche Befestigungen. (Z. f. Ethnologie XXXTI, 676—97.) 
Uindeamnrker fra Oldtiden fredlyste i Aarene 1897-1902. National* 

mnaeet. I Afdeling. Ebh. (1908.) 8:0. 104 a. 2 kr. 
Monlelius, Oscar. Det nordiska treperiodssysteuet. En historik. 

(SvFmfT. XII, 186-211.) 
JUiteh, Mallhaeus. Die Heimat der Indogemanen im Lichte der or- 

gesdiiobtlioben Forsohting. 2. mit Berficksichtignog der neneren 

ForBobnngen vermehrte Aufl. Berlin. 8:a. 421 s. 8 m. (1. Anfl. 

1902. anm. BB. XXIX, 225—47 af A. Fick.) 

M^Uler, Sophiu. Tei og Bygd i Sten- og Bronsealderen, (Aarb. 
1904, 1-64.) 

— Rontea et lienz habités & l'&ge de la pierre et å 1'ige du bronse. 
Tradoit par E. Philipot. (Mém. de la Soc. R. dea Ant. dn Nord. 

1903, 60-140.) 

Nicolaissen, 0. UnderaøgelBer i Nordlanda amt 1903. (Foren, t, 
norske fort. bev. Aarab. f. 1908, 211—20.) 

— FortegnelBe over oldsager, indkomne til Tremse moBeom i 1903. 
(smst. 279-81.) 

Nordin, Fredrik. UndersCkningen af ToratensonBhOgen vid Förstena. 

(Testergötl. FmfT. 1904, 149-61.) 
Norges land og folk. IX. Nedenes amt. I. Ernia. 8:0. (Heri b. 

716—22: Forhistorie.) 
Norrhy, Robert. Gravf&ltat vid Enngsböga n&ra Mjölby. (Ueddel. 

fr&n öatergötlii Fmf. 1903, 20-22.) 



:y Google 



Erichsen: Bibliogrftfi for 1904. 817 

OMJe, Axel. Der Sonnenwsgen toh Tmndholm. (ZfVk. XIV, 210 
-IB.) 

Oltaon, Peter. [JämtUnds l&na] FornmiimeBfarflnings fOrvärf. År 1901 
-03. (J&mtlandB läns FmfT. III, 107-10.) 

Petersen, Th. Fortsatte Udgravninger i Namdalen. I. (Foren. t. nor* 
ske fort. bar. Aarsb. f. 1903, 221—32.) 

Si/gh, K. Tidenskabeselskabets oldsagBamling. Tilvækst i 1903 af 
Mger nidre end reformationen. (Det aorelce Yid.-Selsk.'a 8kr. 
1903. No. 4.) Trondlijem 1903. 8-.o. 23 b. 

Tilvækst i 1904 af sager nidre end reformationen, (Det kgl. 

norske Tidenek. Selsk. Skr. 1904. No. 3.) Trondlgem. 8:o. 27 
». + 1 Pl. 

&riM, Bernhard. Die altgermanieche Tieromamentik, Typologiache 
Stadie fiber germaniBobe Metall gegenstände ans dem 4—9. Jahr- 
hundert nebst einer Studie fiber iriscbe Ornamentik. Ans dem 
Bcbwedisohen Manuskript fibersetzt von J. Mestorf. Stbm. l:o. 
14 + 383 s. 30 m. (Anm. ZfVk. XIT, 464^-66 af H. Strebel. - 
Cbl. 1905, 166-66 «f A. Stz.) 

— Vikingatidsfynd fr&n Fornvi i Ockelbo socken, Gestrikland. 
(VHAAkM. 1898—99, 54—69.; 

Sehaelig, Haakon. Fortegnelse over de til Bergens Mnsenm i 1902 
indkomne sager ældre end reformationen, (Bergeas Musanms Aar- 
bog 1903. No. 3.) 39 b. 

— Fortegnelse over de til Bergens Hnsenm i 190S indkomne sager 
nidre end reformationen, (smat. No. 14.) 45 e. 

Skovmind, Helge. Danevirke. (Højskolebtadet 1904, 1643-64). 

Statens Historiska Unseam ocb E. Uyntkabinettet. Samlingarnas till- 
T&xt under &r 1898. [VHAAkM. 1898-99, 69-104.) 

4r 1899. (imst. 104-68.) 

år 1901. (smst. 1901-02, 79-118,) 

Wessel, A. B. Stenredskaber fuudne i Sydvaranger i senere aar. 
(Med afbildninger efter fotografier af Ellisif Wessel.) (Det nor- 
ske Vid.-Selak.'s Skr. 1903. No. 5.) Trondhjem. 8:o. 7 s. 

WAling, Carl. Drottningbegen i Helsingborg. (Ymer. XXIV, 269— 80.) 

Wüser, Ludwig. Die Germanen. Beiträge zur Völkerkunde. Eisenach 
u. Lpz. 8:o. 6+448 s. 6 m. (Anm. Cbl. 1904, 964-66 af R. 
Findeia. — DLz. 1904, 1704^-08 af R. Much. — Z. f. Ethno- 
logie XXXVI, 706-8 af P. Ehrenreich. — L'Anthropologie XV, 
728 af Redas.) 

Ambrosiani, S. Några stenar med alii an s- vapen, (Fersonhist. Tidskr. 
VI, 93-96.) 

Bonnier, I. A. Illnatrerad katalog flfver Isidor Adolf Bonniers sven- 
ska myntsamling, I. Medeltidsmynt. Med 374 illuatr. Stbm. 
8:o. 4+62 s. 10 kr. 

fett, Sarrg. Stadier over middelalderens norske sigiller. (Foren, t. 
norske fort. bev. Aarsb. f. 1903, 66-106.) 



:y Google 



818 Erichsen: Bibliografi for 1904. 

I^elstrt^, Åuff. Christian lY's "Brilledukatw". (lU. Tid. XLTL 
Nr. S.) 

Hildebrand, Sans. De romerska denarenw i melierst» och norm 
Europa. (VHÄAkM. 1901-02, 41-66.) 

Jfensen], C. -Ä- Feder Jensen Lodehats sekret. (Fra Arkiv og Ha- 
Benm II, 299-300.) 

L^fier, X, ty. N&gra svenska talande vapen. Nya meddelanden. 
(Tillägg till uppsatsen i fSreg&ende ilrgång.) (Personhist. Tidakr. 
VI, 11-24.) 

ölaf8»on, Åmlj6t. Um lOganra og silfrgang ijmm k Islandi. (Tima- 
rit hins {sl. bökmentafélags XXV, 1-26.) 

Thiaet, Å. Danske adelige Sigiller ii-a det 15., 16. og 17. Aarhnn- 
drede. Gjengivne ved Fototypi af Pacht & Crone. H. 22—25, 
Ebh. Fol. Hv. h. 4 to^. s. + 5 tavler. 2,50 kr. 

Wfestmajn, K. O. Tiden för iraskiftet i svenska nrknnder från slu- 
tet af 1200-talet och början af ISOO-Ulet. (HTsv. XXIT, 146 
-153.) 

Wimarson, Nita. Nigra nyfonna Laodamynt fr&n den ildre medel- 
tiden. (Gra%ndet fr&n FogUe.) (HT. för Sk&neUnd. II, 28-37.) 

Aalanä, Jacob. Fra ^Ikeathingene i Nordfjord i det 17de aarhnndrede. 
(Skr. ndg. af Bergens biet. Forening. No. 10. IX.) 20 s. 

Äasnutndstad, Peåer. Bumeerker fra Gndbr andsdalen. (Foren, t. nor- 
ske fort. bev. Aarsb. f. 1908, 268-6.) 

Alkarsiff, Søren, Toldgrænsen mellem Nørre- og Senderjylland frm 
eldste Tid til Kvæghandelens Frigivelse 1827. (Saml. t. jydsk 
Hist. og Topografi. 3. R. IV, 97—128 (fortsættes).) 

Åmbroaiani, 8. Till eldstadens historia. (Meddel, fr&a Sv. SlfijdfSre- 
ningen 1904. H. 1, 27-52.) 

Andersen, S. Odense Slagterlav 1634—1904. Udgivet i Anledning 
af Lavets 270-Aars Jnbilænm. Odense. 8:o. 71 s. 

Sauer, A. Blechslagere og Løditemagere. (111. Tid. XLV. Nr. 23.) 

£erg, B- Snedkerlavet 1664—1904. Livet i en dansk Haandvsarkw* 
organisation gennem 360 Aar. Udgivet af Snedkerlavet i Kjø- 
benhavn i Anledning af dets 850 Aars Jubilæum. Ebh. 4.-0. 
856 s. 15 kr. 

Beskrivende katalog over den knltnrhistoriske ndstilling i Kristiania 
1901. 1. h. ( Kir keaf delingen. — Tønsberg og omegn. — Larvik 
og omegn. — Drammen og omegn.) Krnia. 8:o. 1901—03. 256 s. 
8,20 kr. 

Bjamason, BjOm, F&ein ord nm it>r6ttir og skemtanir fonunanna. 
(Timarit hins fsl. bökmentafélags XXV, 58—88.) 

Bore, Erik. Tidsbilder fr&n det foma Gellivare. (SvLm. 1904, 27-41.) 

Braune, Bj, Om utvecklingen af den svenska masugnen. (Jernkon- 
torets Annaler 1904, 1—113 4-6 pi.) 

Brisman, Sven. Bidrog tiU liksgUdssedlamas historia. (HTsv. XXIV, 
331—27.) 



:y Google 



BriohBBa: BiUiognfi for 1901. 819 

Bruun, Daniel. lateiukir krenbliniiigftr. (Eimnidin X, 1—31.) 

Bugge, Alexander. Vikingerne. Billeder &a tot« Forfiedree Lir, 
Ebb. 8:o. 819 b. 4 kr. (Anm. NT. 1904, 491 af O. Hontelini. 
— DLz. 1906, 1874^76 $,t K. LehmMiD.) 

Bull, M. HnM-ledea et Frieri indlededei og en Forlovelse deUure- 
redw i vore Forfædrea Dage. (Folkebladet XXT, 69-74.) 

Bøgh, Johan. Bidrag til Bergeni Langahistorie. (Snrtryk af Teetl. 
Koutindnatrimiueunu Aarbog for 1908.) Bergen. 4:o. 74 s. 

Carøe, K. Fra da tyske Barberen Tid. (Bibliotek for Lnger 1904, 
581—88.) 

Charling, O. Hedeltidena kloaterakolor. (Aakerrands 1, allm. Ivk. 
prgr. 1904.) 14 a. 

Collin, Itak. Råd och anvisningar till en avenak bokbindare nnder 
medeltiden. (Samlaren. XXIV, 144—46.) 

Dot kgl, danake PovtvæMn. ParaonalbiBtoriak Pragtveark. Bedigeret 
af Johannes Madsen. Ebb. 4:o. (8. 21-182: Hietoriik Indled- 
ning af Jaeob And^sen.) 

Fabricius, Knud. En nordisk lensmands lir i det 16de årbnndrede. 
(HTbv. XXIV, 199-264, 278-300.) 

Fattigviaaenet i Danmark tm og na (Kjebatadforeoingena Tidiakr. 
XV, 37-64.) 

Feilberg, JS, F. Jul, Alleajnlestiden, hedensk, kristen jnlefest. Bd. 1. 
Kbb. 8;o. 86S a. 6,76 kr. [S. 81-101: gammelnordisk jnl. 
S. 108— 1S6: dansk jnl. 8. 137-161: norak JTil. S: 163-222: 
svenak jnl.J (Anm. DL». 1906, 2397-99 af B. Kable. — Hej- 
skolebladet 1904, 1678-76 af Marins Eriatenuii. — Scandinaviå- 
Nederland I, 187-90 af H. Willems.) 

Fors, A. P. The ethical world- conception of the Norse people. Chi- 
cago. 67 a. [Anm. TfF. 8 r. XIU, 94-96 af F. Jonsson.) 

CFoordtoe, A. Himmerlands Rakkere. I. Aarhus. 8-.o. 187 a. 2,26 kr. 

BaB, Fr. Beitrftge zur Gesobiohte der Gisterciettser-El&ster in Schwe- 
den. (Cistercienser- Chronik XV, 129-48, 161—77, 191-214. 
226—43, 267—73, 301—06). 

HerUberg, Ebbe. Kordboemes gamle Boldspil. (HIat. Skrifter tileg- 
nede Ludvig Daae 1904. S. 186-220.) 

Hertssprung, Ivar. De danake klosters atyrelse og økonomiske for- 
hold samt klosterbygningerne i tiden 1202-1819. (HTd*. 7 R. 
V, 299-864.) 

Irgtnt, 0. Et Spørgsmaal, vedkommende de gamle Nordmsnds over- 
Bøiake Fart. (Skr. ndg. af Bergens hiet. Forening. No. 10. VII.) 
20 a. 

Johnsson, Per. Kulturbilder samt sager och sftgner från Oatra GS- 
inge. Kriatianstad. 8:o. 113 s. 1,60 kr. 

Kapitelatakster i leldre og nyere Tid. Udgivet af Statens Statiitiske 
Bnrean. (Statistiske Meddelelser. 4. R. 6. Bd. 1. H.) Kbb. 8:o. 
129 s. (Anm. Nationalekon. Tidsskr. 3 R. XII, 609—12 af A. 
"■- n.) 



:y Google 



830 Erichsen: Bibliogr&fi for 1904 

Kielland, Jena Z. M. Efterreformatoriak kirkelnrentar. (Foren. t. 
oorake fort. b«T. Äareb. f. 1903, 143—63.) 

KrarMp, Ålfr. Danske Studerende 1 Baael. (Éirkehist. Samlinger. 6 
K. II, 400— B.) 

Krindelige Folkedragter fi-a dat TestUge SleaTig. Af B. O. (Dl. Tid. 
XLV. Nr. 47.) 

Levin, H. Unnkväsendel: oob deu betydelse fSr T&rt lands odling. 
(Liming fBr av. folket 1904, 161—78. 241—63.) 

lAiaherg, Bering. Barselfterd i gamle Dag». (Danmark for 1905, 
27-83.) 

Lundbye, Peter. Haløre Harked. (HTda. 7 R. lY, 603-28.) 

Madsen, Emil, tie nationale Tropper, samt HiervnsenetB Styrelse i 
dat 16. Aarhnndrede. (HTda. 7 R. V, 128—223.) 

Minnesskrift rid inrigningsn af nya posthnaet i Stockholm 1903, 
Sthm. 1903—4. (Heri: I. Histonsk återblick af Sven P-soM La- 
gerberg.) 

Uislcow, Johan. "Rsjaende". (Danske Stndier 1904, 129-140.) 

Mortenaaon, Ivar. Bondeskipnad i Norig i eldre tid. Krsia. 8:o. 
94 B. 1,35 kr. 

Mutich, E. Danske Pigeskoler for 100 Aar siden. (Det ny Aar- 
hnndrede II, 534-47, 590—96.) 

ilbrdlander, Johan, En visitation i Piteå tririalskola år 1683. (Pe- 
dagog. Tidskr. 1904, 361-61.) 

Nyrop, C. Nogle Gewohnheiter. Et Tilleg til "Haandverkerskik i 

Danmark". Kbh. 4:o. 44 s. 2,50 kr. 
— HeUingerske Indnstriforhold. (Fra Arkiv og Mnsenm. II, 81— 
135.) 

Olrik, Jørgen. Boi^erlige Hjem i Helsingør for 300 Aar siden. Ud- 
givet af Østifteraea historisk-topografiske Selskab. H. 2. Kbh. 
8:0. 92 s. 

Olsson, Peter Om råmärken i äldre tider. (Jämtlands läns FmfT. 
III, lOS-7.) 

[Porst, Jul. Fr.J Halerlanget i Odense En Oversigt over dets Til- 
blivelse, yirkeomhed og Historie gennem to Aarhandreder. Odense. 
8:o. 56 s. 1 kr. 

Boede, H. C. Nogle Oplysninger om danske Hattemager lang. (Tidsskr. 
f. Indnstri. V, 257-60.) 

Sørdam, Holger Fr, Reformer i det lærde Skolevæsen i Christian 
Tl'fl Tid. (Éirkehist. Samlinger. 5. R. II, 485—543 (forts.).) 

Scharffenberg, Johan. Bidrag til de norske Inges til lingere historie 
før 1800. I. Bergens stadfysikat. (Norsk magasin f. Isgevid. 
1904, 225-95.) 
II. Kristiania stadfysikat. (smst. 1829-84.) 

Bckåch, Henrik. Ur gamla papper. Popnl&ra koltnrhietoriska opp- 
satser. Ser. 6. Med illustrationer. Sthm. 8:o. 220 s. 8 kr. 

Skappel, S. Træk af det norske Agerbrngs Historie i Tidsrummet 
1660-1814. Kria. 8:o. 109 s. 1 kr. 



:y Google 



Erichsen: Bibliografi for 1904. 821 

SommartH, Emil. SkrfttT&nget. Ett blftd or dsn trecEka arbetsklas- 
■QDB Ildre hifltoria. Sthm, 8:0. 80 e. 0,25 kr. (Studentföre- 
ningen Yerdaadifl emftskr. 124.) 

BvedertiS, M. B, Bidrag till k&nnedomen om Srerigei bergsband- 
tering onder EatI IX:b tid. (Jem-Eontorets Annaler 1908, 
1-81.) 

portdkBSon, Ouäbrandur. UordbréfabEeklingnr. III. 1606. SfigafäUg 
gaf At. S. 123-172. Rvlk. 8;o. 

Troels-Luni. Dagligt Liv i Norden i det 16. Aarbnndrede. Folke- 
ndgave. H. 26-40 (Blnt-b.)- Kbh. 8:0. Hv. b. 80 b. 0,50 kr. 

H'ta^urg, Karl. Förbudet mot 1820 års talsållskap. Ett bidrag till 
den Bvenska ftreningafribetenB hiatoria. (HTbv. XXIY, 31 — 64.) 

Winøe, Paul. Fattigvnaeneti Stilling til Sindieygeplejen 1537 — 1861. 
Kmi«. 8:0. 71 I.-I-2 bl. 1,25 kr. (-> ForbandUnger i Vidensk.- 
Selsk. i Gbmia. 1904. Nr. 2.) 

Ahrenberg, Jac. N&gra doknment till t&t konat- ocb knttnrhigtoria. 

Samlade, tecknade ocb ordnade i och fSr klargörande af &ågan 

om reatfturation af Åbo «lott. (SvFmfT. XII, 106—168.) 
Ambrosiani, Sutte. Sledeltida kyrklig byggnadskonet i Srerige. Sthm. 

8:0. 60 8. 1 kr. (Anm. HTw. XXV. Granekn. 21—22 af O. 

J[ans]e.) 

— TftkstolsfotenB nppkomat. (SvFmfT. XII, 214^21.) 

Fenger, L. Om birgittinerkirkernes indretning i Vadstena, Maribo 
og Mariager. (NT. 1904, 643—60, 607-23.) 

— St. Nicolana, Hellig Niels og St, Klemens eller om Aarbns' Dom- 
kirkes Chor. (Eirkebist. Samlinger. 5 R. Il, 646—59.) 

OoiUndaka kyrkor i ord ocb bild, ntg. af Gotlftnningens redaktion. 

Ser. 6 (slnt). S. 277-830. Visby. 1903. 4:o. 1,60 kr. 
Béhna, J. Ribe Domkirke. (Hl. Tid. XLV. Nr. 46.) 
Kalkmalerier i Terring Kirke. (Architekten VI, 150 — 61.) 
Kielland, Jens Z. M. Aardals kirke i Sogn. (Foren. t. norske fort. 

bev. Aarsb. f. 1903, 176-7.) 

— Forskjellige bemerkninger om vore middelalderlige kirker, (sst. 
250—3.) 

KinsarviJc, Lars og Kohi, Halvdan. Gamall norsk prydknnat. Med 
12 teikningar ved Lars Kinsarvik. Oslo. 8:0. 31 a. 0,30 kr. 
(Norske folkeskrifter. 16.) 

Kornerup, J. Gamle Kristosbilleder i vore Kirker. .(Kirkebist, Sam- 
linger. 5 R. Il, 230-38.) 

Knnstakademiets Opmaalingsarbejder vad Hans J. Holm. I. Danske 
Herreborg« &a det 16de Aarbnndrede. Teksten af Francis 
Beckett. Avec nn réenmé en francais. Kbb. fol. 62 tosp. s, + 
63 tvl. 30 kr. (Anm. Fra Arkiv og Hnseiim II, 295—99 af C. 
A. J[ens«n]. - Architekten VI, 273-76.) 

LindttrOm-Saxon, Johan. Jämtlands Uns kyrkor i ord ocb bild. 
Sthm. 8:0. 82 s. 1,50 kr. 



.y Google 



832 Erichsflti: Bibliografi tor 1904. 

Loretumty Vüh, Franoukaiiarkirksr i Danmark, Bidrag til Fonta*- 
elsen af «t Strkke dansk Ootik. (Kirkehirt. Samlingar. 6 R. II, 
872—99.) 

— Toakibøde Kirker i Danmark. (Architekten VI, 477-88, 486-91.) 
Llffßer, J. B. Dalum Klosterkirke. (Aarb. 1904, 316-20.) 
Nordhe^en, Olaf. Nogle bemerkningBr om Ringsaker kirke. (Foren. 

t. norske fort. bey. Aartb. f. 1908, 24S-7.) 
Oppermann, Th. Hodeme Reatanreren af ældre Bygninger. Ribe 

Domkirke. (Tilskueren. 1904, 851—62.) 
Sooaval, Johnny. Om altarskåp i eveiuka kyrkor och mnøeer or 

malter Jan Bormans verkstad i Bryssel, Stbm. 8:o. 76 s. -(- 12 

bl. med 51 bill. 5 kr. (~ Bidrag till SSdermsnlanda åtdre knl- 

torhiBtoria, XIII.) 
S^^Kck, Otto. Medeltida kalkmilningor i Sk&iies kyrkor. Lnnd. 4:q. 

156 s. + 10 pi. 5 kr. 
Sauemtann, Ernst, Die mittelalterlichen Tanf steine der Provins 

Schleswig- Holstein. Lflbeck. 8:o. 72 t. mit 52 abb. + l karte. 

10 m. (Anm. Gbl. 1905, 900 af 7. S.) Heraf 81 s. ogsA som 

dias. Heidelberg. 
SehirmeTy Herm. M, Here om vore ældste kirkebygninger og ridre 

from. (Foren. t. norske fort. bev. Aarab. f. 1903, 1-64.) 
Sinding-Larsen, H. Holt, Fon og Hillestad Kirker samt Stenhnset 

paa €>ra&. (Fores. t. norske fort. her. Aarab. f. 1903,178—204^) 
Slorck, H. Jydske granitkirker. Et genmæle. KT. 1904, 261—2.) 

Francis Beckett. Jydske granitkirker endnu en gang. (smst. 361-2.) 
Tegninger af ældre nordisk Architektur ndg. af H. Slorek. 4. Sam- 
ling. 8. Række. H. 1-5. Ebh. Fol. H. h. 3 tavler. 1.25 kr. 
pérSarson, MaUiaa. Øgmnndarbrik. (Arb6k hine Isl. foml. 1904, 

2^U-27.) 
Uldall, F. Kirkeklokkerne fra Middelalderen i Danmark, smtlig i 

Thy. (Kirkehist. SamUnger. 5. R. II, 220-29.) 
Upmark, Gustaf. Svensk byggnadskonst 1530—1760. Sthm. 4». 

10 + 220 s. + 100 pi. 80 kr. 
WeibuU, Laurita. Anteckningar till Skftnes konstfaiatoiia. (HT. f5r 

Sk&neland. II, 97-104.) 

Ashjåmsen, P. Chr. og Xoe, Jtrgen. Norske Folke-Evontyr. Fællea- 
samlingen. 7. Udg. revideret ved Moltke Moe. 1. Bd. 15 + 
227 a. 2. Bd. 5 + 216 s. Emia. 8;o. Hv. bd. 2 kr. 

Boskrivelae af gamle danske Folkedanse. Udgivet af Foreningen til 
Folkedansenes Fremme. H. 1. Kbh. 8;o. 32 s. 0,75 kr. 

Bjørndat, Martin. Eventyr og segner. (Syn og Segn X, 79—83, 
114^19.) 

— Fraa Trollheimen, (smst. 310—25.) 

BÖåtker, A. Trampe. Farténopens de Bloia. £tnde oomparative des 
versions islandaise et danoise. Krnia. 8:o. 55 s. 1,60 kr, (— Ti- 
denBk.-SelBk. Skr. II, Hiet.-filos. Kl. 1904. No. 3.) 



:y Google 



Erioluen: Kbliognfi for 1904. S28 

Duunurks gsmls Folkerinr. D«uke Ridderrissr. Efter Forftrbojder 

ftf S. Ontndtvig adgini« ttf Ä. Olrik. 2. bd. 4. (8lnt-)h. S. 488 

-B78. Ebb. 4:o. 2^ kr. 
Drftomkvæda. Et digt fra middelftldareo. Fablikation D:r 1, adgiret 

af Forening for norek bogknnet. Tsketen redigeret &f Moltke Moe. 

Illnstreret af Gerb, Munthe. Ernia. 4:o. 14 npag. b. Indb. i perg. 

80 kr. 

En nyftinden l^^ndeyise: Flngten tU Ægypten. (Danske Stndier 

1904, 88—41.) 
Endnu en legenderite: De ayr bømeqæle. (smst. 110.) 
l&OO- och 1600-talenB viabOoker ntg. af Adolf Noreen och J, A. Lun- 

deU. TI. Knngl. BibUoteket« vUbok i 8.o. H. 1. S. 111-174. 

Uppsala. 8:o. (Skr. ntg. af Sv. Litteratura&llekapet. VU: Ö.) 

(- SvLm. 1904 H. B.) 
Fett, Harry. Hnsik-instmmenter. Eatalog. (Norsk Folkemasenrns 

Bumdstilling nr. 2.) Ernia. 8:o. 80 s. 0,50 kr. 
Fra Mgnenes dyrererden: valravn. (Danske Stadier 1904, 216—18.) 
Gamla bryllnpsaongar samla ar Ole Ville. Nasjonale folkeleikar og 

boUerim. Utgjere »t P. M. ^ærd&r. Volden. 8:o. 44 s. 

0,50 kr. 
Gamle r«ggler og rim red Soen Qjems. Med billeder af Jacob Søm- 
me. Kmia. 4:o. 31 s. 1,60 kr. 
Benrid, Ida. Sägner om Ålleberg. (Testergötl. FmfT. 1904, 152- 

55.) — Sven Lampa, Till&gg. (smat. 156.) 
Jakobsen, Jakob. Ftarøsk Bagnhietorie med en indledende oversigt 

over øernes almindelige historie og literatnr. ThorshaTD. 8:o. 

81 s. 2 kr. 

Jakobsen, J. P. Smedens Uortenegildo. Et Billede af Liret i Øst- 
jylland for 25 Aar siden. (Danske Stadier 1904, 225-231.) 

Joknsson, Per. Sägner fr&n östra GOinge. (SrLm. 1904, 106-16.) 

Klockhiiff, 0. Samsoosrisan, (Nord. Stndier tillegnade Adolf Noreen. 
s. 287-308.) 

Kobberstad, Nora. Folkemuseets ringdanse Ernia, 8:o. 12 s. 0,25 kr. 

Kristenaen, Evald Tang, En gammel Skjnmterise fra S Jylland- 

(Sprogforeningene Almanak for 1905, 45—48.) 

Jüaub, Thomas. Vore folkerise-melodier og deree fornyelse. (Danske 
Stadier 1904, 177-209.) 

Lekmann, E. Om Almaeskikke og Eventyr. (Gmndrids red folkelig 
Unirersitetsnnderrisning. Nr. 77.) Kbh. 8:o. 14 s. 0^ kr. 

McDonald, Allan. The Norsemen in Vist Folklore. (Sagabook of the 
Viking Clnb. lU, 418-84.) 

Meijboom, Marg, Deensche rolksliederen. (Scandia I, 5—7, 98—104.) 

Norges land og folk. IX. Nedenes amt. I. Kmia. 8:o. (Heri s. 
568-84: Orematarlige rnsener og orertro. S. 684-616: Ster, 
digtning og sagn.) 

Norsk risefagg. Samla og ntgjerin ar Sickard Berge. Med tonar 
nedskrime ar Arne Egges. Kria. 8». 274 s. 5 kr. 



:y Google 



8M Ericbmn: Bibliografi for 1904. 

Nonke folkeriser. II. Oslo. 8:0. 47 1. 0,25 kr. (Norsk« fblkeakrif. 

ter. 19.) 
Olrik, Axel. Kong Lindorm. (Danske Studier 1904, 1—84.) 

— Dot Bidsto neg. (amst. 86—38.) 

— Et dansk vers fra Erik af Pommerni tid, (smst. 210—16.) 

— Oldtidens Harpe. (Dansk Tidsskr. 1904, 622-24.) 

J^iflWffl, Uoriense. Nordevropas gamle Strsngeinrtntmenter. (Foren. t. 
. norake fort. ber. Aarsb. 1 1903, 107-42.) (Anm. Danske Stu- 
dier I, 221—22 af U. Uackeprang.) 

— Husiken og Musikliv i Danmark før Anno 1800. (Omndrids raå 
folkelig UniveraitetsTin der vi aning. Nr. 79.) Kbh. 8:0. 16 s. 
0,20 kr. 

BchageratrOm, August, Om r&d, drakar ooh mjQlingar, N&gra histo- 
rier frin Gr&sfin i norra Roelagen. (Nord. studier tillegnade 
Adolf Noreen. s. S9B-401.) 

Seder och brak frftn olika landskap. fSvLm. 1904, 116—20.) 

Svensén, Emil. Ordspr&k, ordstäv ook talesätt fr&n nordöstra Sma- 
land. (SvLm. 1904, 42-66.) 

Whistler, C. W. The Saga of Eavelok the Dane. (Sagabook of the 
Viking-Clnb. m, 39&-412.) 

iVigslröm, Eva. Folktro ock sftgner s. 809-404. (SvLm. 1904. H. 4.) 

Viaor n:r 1-20. (SvLm. 1904, 66-72, 121-88.) 

Visted, Kri^fer. Bidrag til tydning af primstaven. (Bergens Hv- 
aeums Aarbog. No. 5.) 17 s. 

VI. Ældre retsvidenskab, historie os topografi. 

Ambrosiani, Sune. Uplandslagens Ärfda B. III — ett bidrag till 
Erik den heliges historia. (Nord, stadier tillegnade Adolf Noreen. 

■• '-*■) - 

Beauchet, L. Etndea d'ancien droit suédois. 1: Histoire de la pro- 
priété foncigre en Snede. Paris. 8:0. 728 s. 12 b. (Anm. Jour- 
nal d. SavantB 1904, 337—44 af R. Dareste.) 

— Loi d'UpIand. Livre du manhælghi. (Nouv. Rev. bist, de droit 
franfais et étranger. 1904, 197—224.) 

Banner, Oskar. Die Oeachichte der norvegiachen Leiliodinger bit 
zur Verfaasungs&nderung im Jahre 1660. 1. Teil. Von den Al- 
testen Zeiten bis zur Kalmarer Union (1897). Inaug.-diss. Berlin. 
1908. 8:0. 8-f-60 s. 

Bugge, Alexander, Det avenske og det danske Aristokrati i dere« 
ferste Udvikling. En sammenlignende Studio. (Hist. Skrifter til- 
egnede Lndvig Daae 1904. S. 164—185.) 

Erslev, Kr. Rigets "bedste Mnnd", Danehof og Rigsraadet. (HTda. 
7. R. V, 366-87.) 

Ficker, Julius, Untersuchungen zur Erbenfolge der ostgermanisch en 
Reohte. Bd. 6. Abt. 1. (Aus seinem Nachlasse.) Innsbruck. 8:0. 
11-1-161 B. 6,60 m. 



:y Google 



Ericfaseu: Bibliografi for 1904. S35 

Goldmann, Emil. Beitrfige znr Geschichte der germaniechen Frei- 

iMBong durch Webrhaftinkiihiuig. (— Unterrochnngen zur Dent- 

■chea 8taatB- ond ReohtigoBchiohte hr*g. von Otto Gierke, 70. 

Heft.) firealan. 8:0. 8 + 73 s. (Anni. ZeitBchr. d. Savigny-SUf- 

tiing f. Rechtsgeech. XXT. Oerm. Abt. 364^68 af U. Pappen- 

heim.) 
Jørffenaen^ P. J. Forelmninger over den danak« Retahiatorie. H. 1. 

Ebh. 8:0. 112 a. 1,50 kr. 
Korgee gamle love. 2. rakke. 1888— 1Ö04. Ifølge ofiantlig foran- 

etaltning ndgivne ved Älaalon Tar anger. 1. bd. I. Stateiu Iot- 

giyning 1888-1447. Krnia. l:o. 9 -j- 306 s. 3^ kr. (Anm. 

DLz. I90&, 301-2 af K. Lehmann.) 
ßjOgrett, Wilhelm. De fonuvenska kyrkobalkarna. (Tidaakr. f. Reta- 

Tid. XVII, 126-176.) 
Taranger, Absalon. Udngt over den norgke rata historie. Forelna- 

ninger. II, 1. Statarettena historie (indtil 1319). Krnia. 8:0. 

387 a. 5,50 kr. (Anm. DLs. 1905, 2403 af E. Lehmann.) 
Westman, Karl Gustaf. Söderm annal agena avfattning. (Nord. atndier 

tillegnade Adolf Noreen. a. B9— 114.) 
— Svenska rftdets historia till ir 1806. Akad. avh. Uppaala. 8:0. 

16 + 227 a. + 1 faka. 4,50 kr. (Anm. HTbt. XXV. Granakn. 

1—7 af N. E[dén].) 

Acta Pontificnm Danica. Pavelige Aktstykker vedrørende Danmark 
13L6-1536. 1. Bd. 1316-1378 (Det avignonake Tidsmm) ud- 
givet af L. Moltesen. Kbh. 8:0. 8 + 383 a. 4 kr. (Anm. HT. 
1904, 631-36 af JnUua Nielson. — GgA. 1906, 296-308 af A. 
Brackmann. — L. Uoltesen: Eine Replik [an Brackmann]. Khh. 
1906. 7 a.- Chi. 1906, 269-70.) 

Amell, Erik. Bidrag till biakop Hana Braska lefnadateckning. Akad. 
afh. Upaala. Sthm. 8:0. 16 + 186 8. + textbilagor 66 a. 

Bang, Å. Chr. Et Par Ord om "Baglerbispen". (Hist. Skrifter til- 
egnede Lndvig Daae 1904. S. 105—111.) 

BenediktsBon, Bogi. Sjslnmannanfir. Med sk^ingnm og viäankom 
eptir Hanru3 porsteinsson. 2. b. 6. h. S. 666—724. Rvfk. 8:0. 

Sreumer, B. L. Some Notes on the Noraemen in Argyllshire and on 
the Clyde. (Saga-Book of the Viking Club. Ill, 888-80.) 

Bugge, Alexander. Bidrag til det sidste Afsnit af Nordboernes Hi- 
storie i Irland. (Aarb. 1904, 248-816.) 

Daae, Ludvig. Var Sverre Kongeaen? (HTno. 4 r. III, 1-28.) 

Diplomatarium Norvegicam. Oldbreve til Kondakah om Norges indre 
og ydre Forhold, Sprog, Slngter, Sæder, Lovgivning og Retter- 
gang i Middelalderen. Samlede og ndgivne af H. J. Huitfeldt- 
Kaas. 17. Samling. Romerske Oldbreve ndg. af G. Storm og 
H. J. Huüfeldt-Kaas. H. 1—2. [1061-1451.] Krnia. 8:0. 480». 
Hv. h. 3 kr. 



:y Google 



836 Enohsen: Bibliogrftfi for 1904. 

Goddard, A, R. The DftDuh Camp on th« Ohm, oekr 
(Sagabook of the Viking Club. Ill, S26— 97). 

Salldérssott, J6n. Bisknpasfignr 1. b. 2. b. (SSgorit H, 2.) S. 81 
—166. Rvlk. 8:o. 

HerUberg, Ebbe, Den første norske Eongekroning, dens AarsUl og 
ledsagende Omatændigheder. (HTno. 4 r. III, 29—171.) 

Jinason, Jån. Ættart&lor ttk Ragoari I<o3brok. (Timuit hins Jsl. 
b6kmeDtaféIaga XXV, 198-202.) 

Kahle, B. Nordische klein! gkeiten, 1. Die ehernen rosse bei Saxo 
grammaticna. (Ark. XX, 284^-87.) 

SM, Halvdan, Smajiiing fira Halvdan Svartes og Harald Haarfagroa 
Sagaer. (HTno. 4. r. II, 257-47.) 

håffi^t, L, Fr. Bidrag till vir medeltida personhiatoria (Person- 
hist. Tidskr. TI, 63—72.) 

Marguart, J. Osteuropäische ond ostaaiatische Streififige. Ethnolo- 
gische ond historisch-topographische Stndien snr Geschichte des 
9. und 10. Jabrhnnderts (c. 840—940). Lpa. 1903. 8:o. 50 + 
657 s. [8. 863-91: Der Urspmng des Kamen« Roa.] 

Matthias, Frans. Über die Wohnsitze nnd den Namen dor Kimbern. 
Berlin. 8:o. 49 s. (Berlin, Lnisen-Oymn. Oster-Frogr. 1904.) 
(Ref. Globna LXXXVI, 383.) 

Nielaen, Yngvur. Af Norges Historie. Sthm. (Kraia). 8:o. 167 s. 

— Eong Sverree Færd gjennem Lardal og hans Tilbagetog fra Tooa 
1177. (Hist. Skrifter tilegnede Lndvig Daae 1904. S. 46-76.) 

— Nordmænd og Skrællinger i Vinland. (HTsv. 4 r. III, 248-266 
(fortsættea).) 

Norges land og folk. IX, Nedenee amt. I. Kmia. 8»>. (Heri >. 

722-80: Historie.) 
Schirmer, Eerm, M. Olar den hellige TrygresBøn. (Foren. t. norske 

fort. bev. Aarsb. f. 1908, 234-&.) Olav Haraldsaøna vei fra 

Lesje til Lom. (smBst. 23&— 9.) 
Sveriges historia intill tjugonde seklet. Utg. af Emil Bildtbrand. 

Hed talrika illnstrationer och kartor. Afdeln. 2. H. Hildebrand, 

Medeltiden. H. 1-S. Sthm. 8:o. 144 s. 
Tetiten, Friedrich, Zum Znaammenstosse der Ueklenbnrger mit Eft- 
nig Waldemar von Dånemark im Jahr« 1868. (Hans. GeBcbichtsbl. 

1903, 139-143.) 
Westman, K. Q. Euog Birger Hagmusons stora kyrkliga Mhetsbref. 

(HTsv. XXIV, 265-68.) 

Aarhna. Byens Historie og Udvikling gesnem 1000 Aar. Med Bil- 
leder af J. ølsg&ard. Teksten af F. Beckett, R, Berg, J. Clau- 
sen, Ä. Jensen. H. 2-14. 8. 17—224. Aarhns. 4:o. Hv. h. 
0,86 kr. 

Bajf, N'. H, Randers Befsstning. (Saml. til jydsk Hist, og Topo- 
gra6. 8. R. IT, 1-87.) 



:y Google 



ErichMn: Bibliografi for 1904. 327 

Beckett, Francis. Nogia Optegnelser om Lniida DomHrke. (HT. fSr 

SkAneland. II, 77-96.) 
Bendixen, B. E, 6«elk«rchi kart orer Bargen. (Skr. ndg. of Ber- 

gena hiBt. Forening. N:o 10. XI.) S ■. + 1 kort. 

— Lidt om st&Tkirker i Hordaland og Sogn. (Foren. t. norske fort. 
ber. Aarib. f. 1903, 164-7). 

— Nedreme gamle kirker i Sogn. (sat. 168—75.) 

Berg, S. Frue Kirke i Aarhna. En Vejledning for besegende. Aar- 
hoB. 4:0. 46 B. 1 kr. 

Berlin, K- A. Oarola g&rdar och etngor p& Gotland« landabygd. 
(St. Tnriatfitreaingena Åraakr. 1904, 71—89.) 

Bidrag till Åbo stada hiatoria. Utgifna p& föranstaltande af besty- 
relsen fBr Abo stads Historiska Hosenm, 2. aerien. TIL G. v. 
Bonadorff. Abo stads historia under ^nttonde seklet. Bd. 2. 
H. 8. 18 S. + 8. 387-662 + 1 karta. Hfra. 8:o. 

Bttschan, &, Bornholm. (Correapondenz-Blatt d. deatachen Oesellsoh. 
f. Anthropologie XXXT, 149-62.) 

Correus, Carl. Falsterbo ooh Skanør. Forntid ocb nntid. Skizzerade 
teckningar. Falsterbo. 8:o. 61 s. + 2 k. 0,75 kr. 

Daae, Ä. Oslo ved aar 1300. Kringsjaa XXIT.) 

Danske Domkirker. III. Aarhna, Af J. Hoffmeyer. (Den da, Tnriat- 
forenings Aaraakr. 1904, 28—48.) 

DeHefsen, D. Dia Entdeckung des germanischen Nordens im Alter- 
tum. Berlin. 8:o. 66 a. (— Quellen ond Forachtingen zur alten 
Geschieht« and Geographie hrag. von W. Sieglin. H. 8.) 2,40 m. 

Bietrichson, L, Dat foravundne Kloster paa Orkney. (Hist Skrifter 
tilegnede Ludrig Daae 1904. S. 148-160) 

Eriksson, E. W. Éiköpings kyrka j&mte dess prftater, klockare och 
organister samt beråttelse om atadena kloster och hospital fr&n 
ildre till nlrrorande tid. Sthm. (1903.) 8:o. 108 s. 1,26 kr. 

Flodmark, J. Nigra anteckningar till S:a Uaria Magdalena kyrkas 
historia. (Samfondet S:t Eriks Arabok 1904, 103-116 + 1 pl.) 

Qroct, Oerhörd L. Skafottet og Koget paa Nytorr ved Midten af 
det attende Aarhundrede. (Fra Arkiv og Muaeum. II, 160-176.) 

QiMher, 8. Die Anfinge der Qeo- and Kartographie in Skandina- 
vien. (Natur ond Kultur. II. H. 1.) 

Hoffmeger, J, Blade af Aarhus Bys Historie. 1. Halvbind. Aarhus, 
8-.0. 282 s.-Hl kort, 4,75 kr. 

Høyer, J. B. Sogneprnst Knud Langs Optegnelser om Vilslev og 
Huttdenip Sogne. (Saml. t, jydsk Hist. og Topografi, 3, R, IT, 
8a-96.) 

Jenten, Chr, Axel og Mackeprang, Jf. Nybørs, kaldet "de sex Sø- 
stre". (Fra Arkiv og Muaeum II, 136—169.) 

Joknæm, Oscar Alb, Bidrag till oplysning om befolkningsforholdene 
og almuens økonomiske stilling i Bohuslen fer afataaelsen 1628 
—1668. (HTno. 4 r. III, 187-247.) 



:y Google 



338 Eriohwn: Bibliogntfi for 1901. 

Jansson, BryKJåifw. Baniuökn f ^Terår^iingi snmArid 190S. (Ax- 
Wk h. id. fornleifafélaga- 1904, 1-17.) — Um Laugar i Hördn- 
d«L (smat. 17-18.) — Um blMhdaBtöft å fyrli. CsmBt. 18.) — 
Um HanganesBhaaginn. (smst. 19.) — Um StykkisTöll. (smat. 19 
-20.) 

Karalen, T. E. Nigra bidrag till Osterbottens uppodlingsbiatonA. 
(Jonkahainen. Älbtun utg. af öaterbottniaka afdeln. XII, 273—93.) 

SJ>merup, J. Helligaandshueet i Faaborg og dets Kirke. (Kirkefairt. 
Samlinger. B. R. D, 209-20.) 

la Cour, Y. Holbæk Slot. Fredsrikssund. 8:o. (17 s.) 

Larsen, Amund B. Om folk og sprogforhold p& F»re«ni«, [Scaodia. 
I, 70-72.) 

Lemche, Sørtn. Vallø Slot. (Architekten. VI, 833-37, 341-45, 
367-64, 369-76, 401-6, 409-14.) 

Liisberg, Bering. KonaiBtoriebygningen i Universitetsgaarden. (Ar- 
chitekten. VI, 281-87, 289-92, 300-8.) 

Ljungh, J. Fjelkinge i forna dagar. Hiatoriaka och genealogiska an- 
teckningar. Bidrag till en sockenbeskrifning. Helsingborg. 8:o. 
136 8. 

Mackeprang^ M. Anholt i5r Per P4ra. (Danake Studier 1904, 218-19.) 

Meyer, Eilbrandf. Samlinger til den Berømmelige og Navnkundige 
Norake HandelStad Bergens Beakrivelse. 1. Bind. Skrevet udi 
Aaret 1764. Udg. af Bergene hiatoriake Forening yed B. E. 
Bendixen. H. 1. 52 s. -f 1 prospekt. Bergen. 8:o. [Tillæg til 
Foreningena A&rbog.] 

Minneaakrift vid invigningen af nya posthuset i Stockholm 1903. 
Sthm. 1903^. [Heri: III. Poithusen i Stockholm 1636-1903 
af Sven P:aon Lagerberg.) 

Modin, Erik. Nägra drag ur en H&taingebjgds [Högdals] historia 
ocb natur. (Sv. Turiatf&reningena Årsakrift. 1904, 180—98.) 

M<^hrvp, W. Kjebenbayneke Fortidsfund. (KbhvnB Vejviaer 1904, 
90-96.) 

Morilø, Eduard. Die geographische Kenntnis von den Nord- und 
Ostseekfiaten bis zum Ende dea Mittelalters. 1. Teil. (Bis enm 
18. Jahrhundert.) (Wisaensch. Beilage znm Jahresbericht der 
Sophienschole zu Berlin. Ostern 1904.) Berlin. 4:o. 29 a. (Asm. 
DLz. 1901, 3046-47 af 0. Knaack.) 

Nielsen, C. V. Lidt om Købeobavus tredje og Qerd« Raadhns. (111. 
Tid. XLV. Nr. 30.) 

Olafsen, O. Fogder i Hardanger indtil omkring 1800. (Skr. ndg. 
af Bergens hist. Foren. N:o 10. I.) 31 s. 

Olsson, Ptter. Om Jämtlands och Herje&dalena forna gränaer, (Jämt- 
landa Una FmfT. III, 97-103.) 

Pedersen, P. Storgaard. Hardsyesel. (Omtrent det nuværende King- 
kjabing Amt.) En middelalderlig Studie. Bingkjøbing. 8:o. 158 s. 

larsen, Thade. Rømø. Et Bidrag til Øens Historie og Beskiivelae. 
(Sønderjydske Aarbøger 1904, 217—273.) 



:y Google 



Eriohsen: Bibliografi for 1904. 329 

Piütmtlie, C, FredrikHatad indtil det 20de Aarhandnde. Brtalig og 
kommaiial Admiaiatration. 1, Del. Emia. 8:o, 96 b. 1,75 kr. 

Quellen zar Oeaohiohte dea Bistami Schleswig. Hng. tod Reimtr 
HanstM o. WiUers Jetam. Kiel. 8:o. (10) + 447 a. + 1 kort. 
{— Qaellensammlimg der QeaellBohaft ftr Sohleawig-Holateioiiche 
Osacbiohte. Bd. 6.) 10 m. 

Qitialing, J. L. Gjerpena preategjeld og preatera biatorie. B. 1. 
Skien. 8:o. 82 a. 0,40 kr. 

Bibe Domkirke eller "Yor Frue i Bibe". Tejledning for besøgende. 
Ribe. 8:o. 82 a. 0,50 kr. 

Butdh, J. W. Tiborga atada hiatoria. H. 8—5. S. 219-506 + 1 
karta +1 pl. Hfra. 8:o. FSr b. 1,50 m. 

Baxén, Ralf. Ooomatologiaka bidrag till belysande af den arenska 
befolkningens aldre utbredning i Egentliga Finland. (Nord. stu- 
dier tillegnade Adolf Noreen. a. 89—45.) 

Stiboeiwr, O. Die Inael Gotland. (Olobas LXXXVI, 112-15.) 

Stenholm, J. P. Bidrag til Aalborg Biapedømmes Hiatorie. Udgivet 
i AJiIedning af 3 50- A ara-Dagen for Aalborg Bya Ophejelae til 
StifthoTedstad. Aalborg. 8:o. 180 -|- 64 s. 2^ kr. 
— Aalborg Elosterhistorie. Bidrag til Aalborg Bya Historie i Mid- 
delalderen. 1. Del. Aarhna. 8:o. (6) + 120 a. 1 kr. 

Thoroddten, porvaldur. Landfr«ctiaaaga talanda. Hngmyndir manna 
nm Island, n&tt&makoSnii og rannsöknir, tsrr og afdar. lY, 2. 
8. 161-410 + 4 a. Kpb. 8:o. 

Waliin, Yåinö, Tampereen kanpnngin historia. D. 1. Tampereen 
hiatoria Bnotain aikana. [Tammerfora stads hiatoria under sven- 
ska v&Idet.] Tammerfors. 1903. 8:o. 809 s. + S kart. + 1 pi. 

Wiklund, K. B. Namnet Lnleft och de forna nationalitetBfBrh&llan- 
dena i Norrbotten. (Tmer. XXIY, 180-86.) 

Wrangel, F. V, Stookholmiana. 8:e samlingen. Anteckningar. Sthm. 
4:o. 121 a. + 24 pi. 7,50 kr. 

Y&gman, O. Yreta kloster. Bistorik j&mte vigledning vid besSk i 
Yreta klosters kyrka ooh dasa omgiining. Sthm. 8:o. 108 a. 
1,2b kr. 

Østeraat Herresnde fra det Ilte Aarhnndredea Begyndelse til vore 
Tider. Cdg. af Axel JaJtanntBstn. I. Historie og Beskrirelae 
ved O. S, II. Fm Inger til Anstraat og hendes Døtre ved Henr. 
Mathiesen. Trondhjem. 4:o. 59 s. 8,50 kr. 

Tillæg. 

AiunelitelMF åf tidligere adkomne arbftjder. 
Anstfirdinga afigur udgivne for Samfund til ndgivelae af gammel nor* 

diak litteratur ved J. Jakobsen Ebb. 1902-^. 8;o. (Anm. Cbl. 

1906, 1067—68 af -bh-.) 
Berg, Biäitn Q:aon. Om den poetiska fribeten i 1800-tal«ts avenaka 

diktning. Studier i srensk vira. Akad. afh. Gbg. 1908. 8:o. 



:y Google 



880 Eriflhsen: Bibliogr&fi for 1904. 

(Aim. Arch. GXIU, 400 kf A. Hensler. — Pedagog, tidøkr. 1904, 

310-19 «f N. BeckmftD.) 
Björkman, Erik, Scandinaviui Loan- Words in Middl« English. Put 

1—2. HaUe. 1900-2. 8:o. (Anm. Litbl. XXT, 361-64 af W. 

Horn.) 
Christensen, W. Dansk Statsforvaltning i det 16. Arbiuidrede. Kbh. 

1908. 8:o. (Anm. Gbl. 1905, 129 af A. L.) 
Die lieder der Edda hrsg. von B. Sijmons nnd H. Gering. 2. band. 

Sugo Gering. Tollst&tidiges wSrterbnch za den liedem der Edda. 

2. abt. Halle. 1903. 6:0. (Anm. GgA. 1904, 177-196 af R. 

Heinzel.) 
Eddica minora. Dichtungen eddisofaer Art ans dan Fomaldarsögnr 

nnd anderen Pnwawerken zneammeo gestellt nnd eingeleitet von 

Andreas Seusler nnd Wilhelm Baniach. Dortmund. 1903. &m, 

(Anm. Arch. CXII, 398-401 af Rolf Nordenstreng.) 
Fagrskinna. Noregs kononga tal, ndg. for Samfnnd til udgivelse af 

gammel nordisk litteratur ved Finnur Jönsson. Ebb. 1902—8. 

8:o. (Anm. Cbl. 1906, 1067-68 af -bh-.) 
FriSlijiSfs saga ina frækna, hrsg. von LMdvig Laraaon, Halle. 1901. 

8:o. (Anm. AfdA. XXIX, 322-24 af W. Baniach. 
Friesen, Otto von. Bidrag till den nordiska spr&khistorien. TTpsala. 

1901. 8.-0. (Anm. Litbl. XXVI, 196—97 af E. Mogk.) 
Fnrøske folkesagn og (eventyr ndgivne ved Jakob Jakobsen, Kbh. 

1898-1901. 8:o. (Anm. AfdA. XXIX, 299-303 af B. Kahle.) 
Qigas, E. Katalog over det store kongelige Bibliotheks Haandskrif- 

ter vedrørende Norden, ssrlig Danmark. — Udgivet af det st. 

kgl. Bibliothek. Bd. 1. Kbh. 1903. 8:o. (Anm. CfB. XXI, 412 

of D. Schftfer.) 
Goteen, Joseph, Über die B&rctar saga SnEefellsÅsi. Inang.-dias. Ber- 
lin. 1903. 8:o. (Anm. Ark. XXI, 386-92 af H. Hungerland.) 
Hundvierksakik i Danmark. Nogle Aktstykker samt nogle Oplys- 
ninger om Handwärksgebrancb ond Gewohnheit, som et Forseg 

udgivne af C, Nyrop. Kbh. 1903, 8:o. [Anm. Nationaløkonom. 

Tidskr. 3. R. XII, 286-304 af R. Berg. — Danske Stndier 

1904, 222-24 af E. Rørdam.) 
Hallendorff, C. T&rt folks historia. Sthm. 1902—03. 8:0. (Anm. 

Pedagog, tidskr. 1904, 76—82 af A. Rfs.) 
Herrmann, Fatd. Nordische Mythologie in gemeinverständlicher Dar- 
stellung. Lpz. 1903. 8.0. (Anm. TfF. 3 r. XIII, 46—48 af 

K. Mortensen. — Ark. XKI, 395-400 af Finnnr Jönsson.) 
Jönsson, Finnur. Den oldnorsk« og oldialandske litterature historie. 

Bd. 2-3. Kbh. 8:o. 1901-2. (Anm. Litbl. XXV, 328-80 af 

W. Goltber.) 
Kauffmann, Fr. Balder. Mythus and Sage nach ihren dichterischen 

und religiøsen Elementen Untersucht. Strassbnrg. 1902. 8:o. 

(Anm. Litbl. XXVI, 190-96 af E. Mogk.) 



:y Google 



Eriohaen: BibIiog»& for 1904. SSI 

LönAorg^ Sven, Sverigea kuia. Tiden till omkring 18&0. UppsaU. 

1908. 8:0. (ÄDm. Z. d. Ges. f. Erdkunde eu Berlin 1904, 463 

-66 tX W. SUTeohag«!!.) 
Méffer, Elard Hugo, Mythologie der G«mi«nen. Oemeinfuilieh dar- 

gertellt. Strawborg. 1908. 8:0. (Anm. IFAnz. XTI, 21—33 af 

£. Uogk.) 
Häller, Bophua. Solbilledet fra Triudliolm. (Nordiske F ortide roin- 

der I, 308—22.) (Anm. Arch. f. BeligionnriaaeuBohaft Till, 120 

28 af Ft. Sanffinann. — Arch. f. Anthxop. NF. U, 64-66 af 

B. Seger.) 
Nordiske Fortidsminder, adg. af det kgl. Nordiske Oldskrifteelskab. 

Avec des resumés en fran^ais. 1. Bd. Ebb. 4:o. 1890—1908. 

(Anm. NT. 1904, 419-23 af O, Montelins.) 
Noreen, Adolf. Spridda studier. 2:a samlingen. Fopnl&ra nppeatser. 

Stbm. 1903. 8:0. (Anm. Litbl. XXV, 320-21 af A. Oebbardt.) 
Ohik, Å. Om ragnarok. (Aarb. 1902, 157-291.) (Anm. Litbl. 

XXV, 5-7 af W. Golther. — Folk-Lore XV, 866-67 af L. 
Winifred Faraday.) 

— Danmarks heltedigtning. En oldtidsstndie. I. del. Rolf krake 
og den ældre Skjoldongrnkke. Ebb. 1908. 8:0. (Anm. Ark. 
XXI, 276-80 af W. Ranisch. — Godlandsk Budstikke V, 22-23 
af E. R[ørdam].) 

Olsen, Magnus. Tre orknøske nmeindskrifter (Maeshowe XXIQ, 
XVin og XVI.) (Cbria. Vidensk. Selsk. Forh. for 1908. No. 10.) 
Emia. 8:0. [Anm. TfF. 3 r. XUI, 82-88 af F. Jtinsson.) 

Pipping, Hugo- Gotländska studier. Uppsala. 1901. 8:a. (Anm. Litbl. 

XXVI, 196-96 af E. Mogk.) 

— Bidrag till Eddametriken. Hfrs. 1908. 8:0. (- Skr. ntg. af St. 
Lit.-sftllsk. i Finland. LIX.) (Aum. IFAnz. XVI, 23-26 af U. 
Kristensen. — TfF. S r. XIII, 187—141 af K. Morttmsen. — 
Ark. XII, 89-91 af Nat. Beckman.) 

Sarauw, Georg F. L. En Stenalders Boplads i Uaglemoae ved Unl- 

lemp, sammenholdt med beelægtede Fund. Bidrag til Belysning 

af NystenalderenB Begyndelse i Norden. (Aarb. 1903, 148—318.) 

(Anm. Zentralbl. f. Anthr. IX, 248—49 af J. UeBtorf.) 
Sehdnfeld, E. Hagobert. Der islftndisohe Bauernhof ond sein Betrieb 

zur Sagazeit. Nach den Quellen dargestellt. Straasbnrg. 1902. 

8:0. (Anm. ZfdPh. XXXVI, 286 af H. Gering.) 
Schoning, 0. Dødsriger i nordisk Hedentro. (Stndier fra Sprog- og 

Oldtidsforskning. Nr. b7.) Ebh. 1908. 8:0. (Anm. Arch. f. Be- 

ligiottswiss. Vni, 134-26 af Fr. Kanfbnann.) 
Srerigee historia intill tjugonde seklet, ütg. af Emil SUdebrand. 

Hed talrika illustrationer och kartor. Afdeln. 1. O, XonteliuB. 

Forntiden. Sthm. 1908. 8:0. (Anm. Pedagog, tidskr. 1904, 

35—41 af Nils Hejer.) 
Tamm, Fr. Sammansatta ord i nutida svenskan, undersökta med 

hinsyn til! bildning av fSrleder. Uppsala. 8:0. 1900. (= Skr. 



:y Google 



882 Eriohsen: BiUiognfi for 1904. 

nt«. af E. Hnin. Tet. Swnf. i Uppula. Til: 1.) (Anm. Litbl. 

XXT, 186-87 ttf L. Sfitterlin.) 
Walde, Aloia. Die germknuohen AnaUatsgeHtie. Eine sprschiri»- 

tftiuoliftftliohe tTnteranohaog mit TOmehmlicher Berfloksichtigaiig 

der Zeitfolge der AaalRntarerliideraDgen. Halle. 1900. 8:o. (Aun. 

Litbl. XXTI, 146—48 af Bartholomae.) 
Wimmer, Lude, De danske ninemindeamsrker. Bd. 2. BuneitaneDS 

i Jylland og paa øerne (andtagen Bornholm). Ebh. 1899—1901. 

4:o. (Anm. Litbl. XXT, 266-70 af E. Mogk. - THAAUL 

1901-02, 1-16 af Erik Brate.) 



:y Google 



Historiska bidrag till svensk språk- 
forskning:. 

I. Spår av nasalvokaler 1 fomBveiiska Uteraturipråket. 

Som bekant användas nasalerade vokaler i stor utsträck- 
ning i det samnordiska språket och även i den av mninskrif- 
ter representerade fSrliterära fomsTenskan. Däremot har det 
hittills icke blivit ådagalagt, att nasalvokaler levde kvar i 
det fomsvenska literaturspråket 

Jag anser mig emellertid kunna visa, att spår av nasa- 
liteten dialektiskt finnas kvar även i detta. 

Så är fallet i vissa ändelser. 

Inledningsvis erinrar jag om att redan i Bök-inskriftens 
språk (omkring 900) a var nasalerat i infortisstavelser fram- 
för kvaret&ende nasal konsonant, t. ex. folkton (=» fmgi^, 
ack. s%. m. av isl. adjektivet feigr). Vid denna tid hade där- 
emot hvarken i fortie- eller i infortis-stavelse ännu en före- 
gående nasal konsonant meddelat sin nasalitet till efterföl- 
jande vokal, utan det heter i Rök-inskriften nabnum {'nqf- 
ntm"), niuaa {'rünuR'), nmunaB (numnan') etc. Först senare 
inträder nasalering av vokal efter nasal konsonant. Den 
finnes emellertid t. ex. i FrösÖ-inskriften (omkring 1050) med 
run^A, kristn^ (^kristna') etc. och även åtminstone i stavel- 
ser med fortie, semifortis och stark levis hos den gamle 
isländske grammatiker, som omkring 1140 författat den älsta 
grammatieka avhandlingen i Snorra-Eddan, t. ex. mér dat. 
'mig', nom. pl. m. framer 'fräcka' (Kock i Ark. nf. X TT 
188 f.). 

Vidare erinrar jag om att i vissa fsv. urkunder finnes 
en vokalbalans a:å (av äldre a : a). Detta är fallet i Cod. 
ups. Cat. Benz. no. 23 från omkring år 1500, där man har 



DigitzcüCyGüOgle 



884 Kock: Svenak Bpr&kforBkimig. 

rakna etc. med a, men sktpaat (part. till skipa), talaadhe 
'talade' etc. med aa, uttalat å (skipat, talådhe). I viesa andra 
handskrifter betecknas denna ändelse-Tokal å med tecknet o 
i t ex. beero 'bära', drcepo 'dräpa', gøro 'göra' ete. Se Kock 
i Ark. TV, 87 ffi, K. H. Karlsson (och Noreen) i Ark. nf. 
I, 166 f., Beckman ib. V, 92 ff. 

Den av Hyltén-Cavallius utgivna S^;an om Didrik af 
Bern är tryckt efter Skokloeter-handakriften nr 115, 116, 
4:o Mn början av 1500-talet. För nasaleringsfr^;an har 
jag genomgått 80 sidor i detta avtryck (som citeras efter 
sida och rad), nämligen a. 224 — 303. 

Här användes ganska ofta Ibidelse-vokalen o i st. f. den 
normala fomsvenska ändelse-vokalen a. Ett och samma ord 
kan visserligen skrivas stundom med o och stundom med a, 
men däremot är användningen av ändelse-vokalen o i st f . 
normalt a så till vida konsekvent, som o förekommer blott i 
ett par ordgrupper, och företrädesvis endast i en noga be- 
gränsad ordgrupp. 

Ändelse-vokalen o i st f. väntat a fimiea nämligen blott: 

1) i andra stavelsen av kortstaviga ord, i hvUka en 
nasal konsonant efterföljer eller föregår (eventuellt b&de efter- 
följer och föregår) denna ändelsevokal: 

samon 'samman' 232, 19; 237, 11; 245, 7; 254, 13; 
255, 13; 255, 16; 293, 23; 297, 1; 297, 18; 302, 5; aamon 
lagdho 289, 2; somon (med assimilation av första stavelsens 
vokal med vokalen i andra stavelsen) 289, 19; 297, 9. 

hadhon "hädan' 263, 3; 264, 10; 301, 9 (om den korta 
rotvokalen i isl. kepan se Bu^fe hos Fritzner* lU, 1108). 

hwadon 'hvadan' 234, 24. 

8id(h)<m (Sidoh) 'sedan' 229, 6; 233, 22; 234, 3; 242, 12; 
263, 16; 270, 8; 288, 19; 299, 9; 301, 10; 297, 17; syd{h)on 
{Sydhon) 'sedan' 224, 4; 228, 13; 256, 23 etc Tillsamman 
8id(h)on, sydJum 25 ggr. 



:y Google 



Kock: Srensk sprikforBkning. 886 

tigwmdis levande' 289, 10; 294, 28. 

sporona 'sporrarna' 233, 11; 281, 26; 293, 17. 

komo 'komina' 238, 1; 245, 3; 247, 12; 254,24; 256,2; 
263, 10; 284, 7; 289, 10; 301, 10; kommo 'komma' (med för- 
längt flt-ljud) 263, 7. 

kono nom. eg. "kvinna' 225, 14; 234, 26; 277, 12; aff 
stmo troldom 234, 27; i thz eamo kloster 296, 23, 

gafiwlil) nom. eg. m. 'gammal' 237, 27; 274, 1; 287,4; 
297, 25. 

Nom. pL somo 'somliga* 277, 9 hSr hit, i fall det är 
aA.-fanaak soma (> somo ), som inträngt i nom., men tro- 
ligen är somo skrivfel fSr some *). 

Uttalet hadhon, samotij hwadott, sidhon med o* ((E-)Ijud 
i ultima bekräftas av det nuvarande Yätömälet. Här utta- 
las nämligen enligt Schagerstrdm i Sv. landem. II nr 4 s. 
17 ädå Itädan', dådå 'dädan', men däremot (sä vitt man av 
SchagerBtröms redogörelse för målet kan dömma) icke d fÖr 
a i andra stavelsen av andra kortstaviga ord *). 

2) i följande kortstaviga ord, utan- att en nasal konso- 
nant föregir eller efterföljer ändelse-vokalen: gifuo {ffyffuo) 
'giva' 237, 11; 246, 13; 266, 14; 267, 5; 274, 7; — Wm 
•haTa' 277, 20 — hopor 'koppar' 279, 7 — tagho 'taga' 291, 
10 — dagho ack. pl. 'dagar* 297, 20 '). — Iven anträffas 
«poro 'spara' 242, 4. 

') hafffOO vi 354, 16; 364, 17 hu tTdlifcen nppst&tt or ttaffwom tei 
(hqfftum tri t. ex. 264, 28) med fSrliut kt m frunfSr v lUuom i iel. hp/ti(,m) 

*} I ein nppskta Om ireiwk» Ur- ooh frnktDuun p& 'On s. 11 mnfSr 
Bohagetatröm. tria akilda fomsTenskK skrifter exempel p& ord m«d KiulelMn 
'OM 1 st f. Tautet -an, «t hvilk» ezempal Lbikilllg» &ro frin Didrik, ■&som 
aidhOH, imdhtm ato. Håna ASrslkg >tt fSrklum åndelsen -on i st. t. -an Ir 
tjdlig«a oriktigt, Hui tinker siK nimligen, «tt ndha», tmdan eto. Bkolle 
luLTK Att -on ftAn ord «idana som bttndan : bwtdtm 'kårfre'', dir T&xlingeii 
•adkD gammalt anTftndes. Det år dock omQjligt, att sabstantiT iftdma 
■om bvttdan sknUe 1 datte avseende kunnat pUvtrka partiklar sUaim som 
aifOian. 

*) Hit hfira kanske ftven följande former, h'rilka åoA 1 alla h^-n^o'T»^ 



„Google 



886 Kock: Svenak språkforskning. 

3) dessutom i vnd{h)on (wndm) 'undan' 250, 22; 293, 
24; vndon flyy 266, 3 — stondhondhe 'etående' 301, 23 — 
avæno 'Bvenner' 299, 23; svænona 'svennerna' 299, 27. 

Ovanstäende fakta visa, att bland ord med ändelse-vo- 
kalen o i st. f. väntat a de av typen sidhon 'sedan', komo 
'komma' aro i överviüdiga/nde majoritet:, d. t. 8. kortstaviga 
ord med en gång genom bredvidstående nasal konso- 
nant nasalerat a. 

Till frågans belysning anfSr jag från de genomgångna 
aidorna blott n^;ra få exempel på ord med ändelseTokalen a 

a) i långstaviga ord bredvid kvarstående nasal konso- 
nant: hema 'hemma' 267, 19; winna 259, 28, gtoinna^ tiæna, 
<mnars, hetnpnas, heman 'hemifrån', annan, jnnan før — 
dytopan 281, 9, wtan 257, 23, gamblan, storan, .godhan, 
rasJcan, melian etc. ete. 

b) i kortstaviga ord, utan att nasal konsonant et&r bred- 
vid ändelsevokalen: Uffua 'leva' 259, 9, Uffuath 366, 21, 
tcara 'esse', ætha 'äta', daga 261, 9, ioffo 266, 25, biera,fara, 
lala, witha 'veta', dræpa, loffuath etc. ete. 

Dylika ord finnas pä hvarje sida. 

Under dessa förhållanden är det självklart, att den en 
gång (i alla händelser i den förliterära fomsvenskan) an- 
vända naealeringen av ändelse-vokalen a i ord sådana som 
sip^ 'sedan', kom^ 'komma' st&r i kausalsammanhang med 
ändelsevokalen o i de ovan under mom. 1 anförda sidkon, 
komo etc. 

Användningen av ändelsevokalen o i sidkon, komo ete. 
uppfattar jag pä fSljande sätt. 

delvis bero p& akriT^l och därför iro osSkr». legho 260, 21 bttae ar 80- 
darwall i huiB ordbok b&soiil it&«ade i Bt. t. logha (oblik kaana till loght 
'ligft'). alla iragor kntr&tEu 2S6, 22 i et. f. alla draha (eller drakar 'dr»- 
ku-') aåsom aok, pl. D& formen en draka förekommer 288, 81 sAeom uonii- 
iMtiv, Kr det kanake ej »lldelea omöjlig, Sitt man till en d^llk nomiD*itiv 
■g. kanaat nybilda en pl. på -or efter mänstren krubba : trubbar eta HUlre 
Ku Att med utgivaren »ntoga, att drodho 260, 24 ar fel för tnsdha, bär m&n 
vU Antaga, att det Sr akriTfel för drogho eller dragho — dragha. 



:y Google 



Eook: Svensk spr&kforshniiig. 897 

Uader samnordifik tid och under fomsreiiskans ^ata 
period hade kortstaviga ord (sipon, koma, tala etc.) lång eller 
halvlång Tokal i ultima (här betecknad med längdtecken). I 
de flesta trakter förkortades ultimas långa o-ljud så tidigt, 
att man fick sipan, koma, tala med kort ultima, innan i 
någon ställnii^ långt O-ljud (i lOgher >■ lågker 'låg' etc.) 
ÖTei^^ ull å. Därför ha Ti i riksspråket sedan, komma, 
UUa med a (ej d) i ultima. 

I andra trakter kvarstod det långa eller halvlånga a- 
Ijudet i sidkan, koma, tala etc. så länge, att öveigången a 

> A hade inträtt i alla stäUniogar, innan ultimar-vokalen 
förkortades, och man fick alltså sidhdn, koma, tåld. Bepre- 
sentanter för dylika bygder äro handskrifter, där man finner 
de ovan s. 333 f. ofimnda stavningarna talaadhe 'talade' eller 
boro 'bära' etc. 

Det fanns emellertid även en tredje mOjlighet. Natur- 
ligtvis behöver det länga s-ljudet icke hava Sveigått till å 
samtidigt i alla ställningar. Mycket tidiga skrivningar så- 
dana som swo, hope 'både' etc. visa fastmer, att a blev till å 
tidigare invid en labial konsonant än invid en icke labial kon- 
sonant (Kock i Ark. nf. XI, 315). Nu veta vi vidare, att 
långt a-ljud icke i fornsvenskan var underkastat yngre en- 
kelt u-omljud (i t. ex. preterit, pl. stalu, ståh 'stulo'), men 
att det länga o-ljudet i detta språk öve^ick till p (det är ä) 
och vidare till 9, när ett u-ljud följde i nästa stavelse, och 
när O-ljudet tillika var nasalerat, t. ex. dat. sg. hanwn 

> h^um > TOnum (kombinerat yngre u-omljud; Kock i Ark. 
nf. Yl, 291). Alltså framkallade i fornsvenskan nasaliteten 
en utveckling från O till f^ (det är &) under förhållanden, 
då ett onasalerat a kvarstod. 

Förhållandet har varit ett väsentligen likartat i orden 
sidhan > sWion etc. i Didriks saga. I den dialekt, som denna 
handskrift representerar, uttalade man en gång (liksom i 
andra dialekter) sipan, koma, tala. Utvecklingen a >■ å in- 



:y Google 



338 Kock: Svensk Bpr&kforskning. 

trädde tidigare, när a var nasalerat, &n nftr det var onasa- 
lerat (jmf. hanum ■> h^tm); man fick därför i denna dialekt 
sidMtn, komh, men tala förblev oförändrat. Därefter förkor- 
tades ultimavokalen både i siäMn ^ sidlum^ komh > homo 
och i tala > tala, och denna vokalförkortning inträdde, innan 
onasalerat l&i^t a övei^ått tUl å. 

Här bOra de under momentet 3 anförda orden omtalas. 
Enligt nyss framsföltda r^el hade man o i ultima av pu*- 
tiklama samon 'samman', stdhon 'sedan', Juedhon liädan', 
hwadhon 'hvadan'. Den ifirågavarande dialekten använde o 
naturligtvis även 1 andra kortstaviga partiklar på -a» i riks- 
språket såsom *ovon 'ovan', *iUdhon 'nedan', *thædhon 'dädan* 
(jmf. Yatfi-mälets dådä) etc. uttalet md(k)(m i Didrik fSr^ 
klaras av ordets anslutning till de talrika kortstaviga par- 
tiklama på -on : samon etc. 

Den fullt Ijudlagsenliga böjningen av samnord. sioæinn 
skulle i fev. vara nom. sg. svxenn med kort Æ-ljud, nom. pl- 
sieSnoTf ack. pL awSna etc. Det fir därför möjligt, att æ 
inträngt från nom. sg. swtenn till ack. pl. stogna, så att man 
fick suftsna med kort «e-ljud. I så fall e^ skrivningen stctettot 
swænona regelrätt; ordet har då kort rotstavelse, och ändelse- 
vokalen föregås av det nasala n. 

Det en gång mötande stondhon^te 'stående' ul^r troligen 
dittt^afi i st. f. sUmdhande. För övrigt skulle stondhonde 
även kunna bero på dialektisk förlängning av a framför nd 
i det med semifortis uttalade standande >■ atandände, hvar- 
efter stdndQnde blev stondhonde. Jmf. om dylik vokalför- 
längning i frævumde, fionde Kock Språkhist. 48. 

Vid bedömmandet av de ovan under momentet 2 an- 
förda orden giffuo (gfffuo) 5 ggT, haffm, taghOj dagho [drt^or 
'drakar', løgho för loghOy drodho för drogko eller dragho?], 
kopor, hvartdera en gång^ har man att beakta följande. 

Under det att i fomsvenskan det yngre enkla «-omlja- 
det ej värkar pä a (utan det heter t. ex. stalu 'stulo*), in- 



:y Google 



Kook: Svensk språkforskning. S39 

trSder där kombinerat yngre u-omljud på a, nftr detta före- 
gfis av w, och tillika u följer i näata Btavelse, t. ex. pret. 
pl. waghu 7> wpghu ■> voghu 'vägde' (Kock i Ark. nf. I, 46 
ff., Yl, 390 '). I Tissa fomnoreka dialekter, där enkelt yngre 
«H>mljud icke värkats pä kort a (utan där det heter t ex. 
talu (ej *tolu)\ har kombinerat yngre u-ontljud värkats på 
a, när detta omedelbart föregfis av w, och u tillika följer i 
nSsta stavelse, t. ex. huarsu > httorsu (Kock i Ark. nf. Vill, 
167). I viasa fnorska arkunder finnes en tendens till att låta 
a u-omljudas till p även i ord sådima som Valund ■> Volund, 
bamum > bornumy alltså även när de labiala konsonanterna 
v, h omedelbart föregå a, och u tillika f<^jer i andra stavelsen 
(Kock ib.). Vidare har i vissa ftioreka dialekter ett omedel- 
bart efter a följande s-ijud tillsamman med u i nästa stavelee 
framkallat yngre kombinerat u-omljud, t. ex. Agmund::=' Ogmund 
(ib.). I dessa fall har den invid a, ä stående labiala eller 
labialiserade konsonanten (om ock under samvärkan med en 
annan faktor) iramkallat en övergång a a> q p (det är å å). 

Det har redan nämnts, att det långa a-ljudet Öveigår 
till å i fomsvenskan tidigare invid en labial konsonant (w, 
b) än annars (swa > swå, bape > båpe, skrivna swo, bope^ förr 
ioi ga> g& s. 337). 

Förhållandet är ett delvis likartat i g%ffuo etc. I den 
i fråga varande dialekten uttalade man en gäng giva 'giva', 
dagha 'dagar', to/fl 'tala' etc. Z-ljudet övergick till å något 
tidigare invid det labiala ljudet v och det labialiserade lju- 
det s än i andra etållningar (t. ex. i ga > gå). Därför 
bloT giva till giva, dagha till daghå etc., under det att S i 
tala tiUs vidare kvarstod oförändrat. 



■) Ät«d uAr w-ljudtt Bki]dea från O-ljndet ffønom ett r, men ett « fSlj- 
de i nftate •taTebe, intrldde att kombinerat w-on^jnd (pret. toTttku ^«pr&Jlo). 
Hir mi ock uEmuao, »tt i ;. thv., j fnmfSr fitljande -vo- ijaHtgteahgt Ui- 
vit tUl B (pret. pL gavo > g/tno > fOtO et«.). Jb{[ faoppea i aDn*t ununMi- 
Iwng ftleAommft till deaca frågor oob iven knnn* via», att */An Ijodlege- 
onligt bley fS (ej fi). 



:y Google 



840 Eook: SvenBk språkforskning. 

Senare förkortades (jmf. ovan 337) ultima bäde i gitfåj 
daghå och i ialäj och man fick därför giffuo, dagko men tala. 
I ÖTerenestämmelse banned kan ultimas o ävrai i kopor med 
labialen p förklaras; dock kan o i ultima av detta ord Täl 
även hava framkallats genom assimilation med rotvokalen o. 

Det en gäng anträffade sparo 'spara' beror säkerligen p& 
skrivfel '). 

Ehuru formerna sidhony komo etc. i Didrik stå i sam- 
band med bruket av nasalvokaler, kan man således ej av 
dessa former dr^ra den slutsatsen, att nasalvokaler alljämt 
användes vid handskriftens nedskrivande (omkring 1500). 
Däremot mäste nasalvokaler fortfarande hava an- 
vänts i i fräga varande dialekt, när det nasalerade 
fl-ljudet i sidha» etc. övergick till &. 

Utvecklingen a> & har utan tvivel inträtt vid något 
olika tid i skilda b7gder. I vissa dialekter torde den invid 
labiala konsonanter (i swd >■ éwS, håpe > h&pe etc.) hava för- 
siggått redan vid mitten av 1300-talet, under det att den 
i riksspråket väl var avslutad i bOtjan av 1400-talet. Jmf. 
Kock Fsv. Ijudl. II, 407 f , Ark. nf. SI, 215, Noreen Aschv. 
gr. § 110. 

Man är därför berättigad till den slutsatsen, att i fråga 
varande dialekt åtminstone ännu omkring mitten av 1300- 
talet hade kvar nasaliteten i ord sådana som sidMn (sidhon), 
koma (komo), dvs. i andra stavelsen av kortstaviga ord med 
en nasal konsonant omedelbart före eller efter ändelse- 
Tokalen. Dylika stavelser akcentuerades som bekant med 
stark levis. 

') AlterDfttivt Anlle mtm kuiake ockki kanna förkUn o i gifuo etc 
tlMna iutiinict trla en um&u diklskt, dåi a i kortstayiga ord i alla BtUl- 
singftjr (dUcdea &Teii i t. ex. tala > tali) överic&U till å. Udjligen sknUe iiiks 
tT«n kum* t&nkk pfc kU rttta o I jrifwi ato, i umband dårmad, att p& fSr- 
biatorUk tid ultina i giva Tant naaalerad tUl följ« av det i *gellan m gåog 
anvlada n-ljndet. En dylik nrklarisg ftr dook ej tUlOmplig pi kopor. 



:y Google 



Eock: Svensk apr&kforskniiig. 841 

Då nu i allmänhet nasaliteten krarstår längre hos långa 
än hos korta vokaler och längre, ju starkare stavelsen är 
akcentuerad (Noreen Aschw. gr. s. 120, Kock i Ark. nf. 
Xin, 178 f.), flå kan man vara övertygad om att i fråga 
varande dialekt vid mitten av 1300-talet hade nasalerade 
vokaler även t. ex. i ma pres. sg. 'må, kan', lan 'lån' etc., 
uttalade med fortis. Kanske ock i ord med kort rotvokal 
av typen kan etc. Däremot är det mycket ovisst, och väl 
knappast sannolikt, att dialekten vid den tiden hade kvar 
nasaliteten i andra etavelsen av långetaviga ord sädana 
som døma 'dömma', ack. ag. hwitan 'hvit', då på denna sta- 
velse hvilade svag (icke stark) levis (jmf. Kock i Ark. nf. 
Xm, 191). 



n. Frägran om behandllnfren av brytnlngsdiftoi^ren 
iu, lo 1 forngutnlskan. 

Docenten Hugo Pipping har under de senaste åren upp- 
repade gånger undersökt eller uttalat sig om omljuden och 
brytningen i de fornnordiska språken. Han har därvid i åt- 
skilliga avseenden anslutit sig till resultat, till hvilka jag 
hade kommit, men han har också i vissa fall opponerat sig 
mot de av mig framställda åsikterna. 

I allmänhet har jag mycket stor aktning för docenten Pip- 
pings vetenskapliga värksamhet. Men jag tror mig kunna s^a, 
att hans undersökningar av omljuds- och brytniogs-förhållaD- 
dena hittills ofta varit &g& lyckl^. För övrigt har doc. 
Pipping angående i-omljuds-frågan inom en relativt mycket 
kort tid upprepade gånger förändrat åaikt, och detta icke 
blott rörande en eller annan detalj, utan beträffisuide viktiga 
kard ina I-spörsmål. 

Jag skall ingalunda inlåta mig på alla de standom myc- 
ket viktiga punkter angående dessa ämnen, om hvilka do- 
centen Pipping uttalat åsikter, som strida mot mina. Blott 



:y Google 



MS Kock: Svonsk språkforskning. 

om en dylik fråga, nämligen om brytningediftongen tu, m i 
forngutniBkan ekall jag här yttra mig, och detta därför, att 
Pipping i denna speciella pmikt anfört ett förut icke beaktat 
nygutoiskt ord, Bom gör, att min tidigare framställning av 
denna fråga bör — om också blott i mycket ringa mån — 
modifieras. 

I Beiträge XX, 123 ff. hade jag publicerat en uppsats 
"Die behandlung des brechungsdiphthongs tu, io im altgvtni- 
sdien", och jag framställde däri följande åsikter. 

Den genom «-brytning på e uppkomna diltongen iu be- 
handlas i älsta fomsTenskan enligt följande regel: iu kvar- 
står 1) omedelbart framför gg (t ex. bitt^) — 2) när u eller 
( följer i nästa stavelse (t. ex. liughu, iurpriki); annars har 
tu övergått till io (t. ex. torp, biom). 1 den senare fom- 
Bvenskan behandlades det i älata fomsvenskan kvarstående 
io sålunda: to kvarstår framfar rS, rf, A;(&), gh (samt dialek- 
tiskt framför gg): nsv. jordy J^ort, tjock, ^og, y. fsv. mtok 'myc- 
ket'; men Övergår annars till iø: osv. ^öm, n^ölk etc. (ib.; 
jmf. 8. 117 f.). 

För gutaiskan uppställde jag följande regel: denna dia- 
lekt har iu resp. to i samma ställningar som den yngre fsv. ; 
men iø i den y. fsv. har i gutniskan övei^tt till ie: ^tn. 
tiughuj ßugur, ßitgura — torpj nygutn. gjård (fev. giorp), 
nygutn. ø'^ckur (fsv. piokher) — fgutn. miel, mielk, ftterw, 
smier, ßeUcunnugr (jmf. y. fsv. miøl, miølk, biørn, *8miør ?- nsv. 
smör, isl. fiolkitnnugr; fsv. *fiølkunnogher är icke uppvisat). ') 

Häremot vänder sig Pipping i Neuphi). Mitteilungen 
"Im— "|,, 1902 B. 8 f. 

Pipping fäller följande kraftiga omdomme: "ganz zurück- 
gewiesen wird Kock's hypothese von der gleichstellung von 

*) B«d>n Blambery yttntr i Bidntg tili dsu germuÜBk» on4JiidiUraii 
(isec) B. 49: "OatftUgenB ie i miel, mieOc tyckw Uren littut knmift fBrkU- 
ru som en jit^re form %f jö{?)', p& hvilket nttaUnde (eom li&de tmd^tt 
mig) Pipping i Keuphil. Mitteilongen ■. 8 noten 2 ftster nppmfcrkMmbet. 



:y Google 



£ock: Svonsk spr&kforskning. 843 

agotl. te mit spfttaltechw. iø<:io, durch die seugotl. formen 
skiåld^ schild, biån^ bär, und gjå», narr, in welchen Wörtern 
das spfitaschw. (und nschw.) tø hat, oder gehabt haben würde." 

Om j^ riktigt förstår Pippinge framBtällning, har han 
hämtat dessa tre nygutn. ord ur Ne<^ard8 handskrift Gautau- 
Minning p& Visby skolbibliotek, ordet sjån dessutom från 
Wennerstens alltjämt icke publicerade nygutniska ordbok. 
Detta sistnämnda ord upptages för övrigt också i Ihres dia- 
lektlexikon och bos Rietz. 

Med dessa tre nygatniska ord förhåller det sig på föl- 
jande sätt 

"Sköld" är absolut icke något allm(^-ord. SjäWa sa- 
ken finnes icke och har sedan åtskilliga århundraden icke 
funnits hos allmogen. Yi 'kunna därför vara fullkomligt 
övertygade om att, ifall värkligen ordet skiåld kunde använ- 
das av Gottlands-bönder på 1700-talet (Neogards skrift är 
frän 1733) eller möjligen Bnnu skulle kunna av sådana an- 
vändas, det icke kvarlevat i dialekten sedan forntiden, utan 
utgör ett i senare tid infört låneord. Hvarifrån detta kommit, 
är ocksä alldeles klart: gottlänningama, som i 300 år voro 
danska undersåtar, och som under denna långa tid hämtat 
åtskilliga låneord frän danskan, hava därifrån även uppta- 
git det nyda. sløold. Det nygutn. ahiåld saknar alltså i denna 
fråga absolut allt vitsord. 

Från Gottland upptar redan thre i sitt dialekt-lezikon . 
s. 56 gjån 'tok', gjåna 'stå och gapa som en narr'. Rietz 
anför också dessa ord {gjånå med översättningen 1) "Vte sig 
som en narr, bära sig åt som en tok" 2) "lättfärdigt skämta") 
och dessutom adjektivet gjånugur "yr och obetänksam". Wen- 
nerstens Nygutnisk ordbok översätter gjån mask. med "narr; 
glad tölp (om pigor)". Denna sistnämnda översättning "glad 
tölp (om pigor)", som W. hämtat från ett manuskript av en 
H. Gusta&on, är mycket påfallande, ty man kallar icke en 
kvinna för en tölp. Ku anser Pipping, att gjån skulle vara 



:y Google 



B4A Kock: Svensk spr&kforskniiig. 

identiakt med nom. sg. fem. isl. gifim. Hänned torde han 
icke kunna mena något annat an fem. giom till adjektivet 
ffiam 'begjærlig efter noget'. Men att ett adjektiv med 
denna betydelse, och framför allt feminin-formen av ett dy- 
likt adjektiv skalle hava övergått till att brukas såsom ett 
substantiv med betydelsen "narr", och det (åtminstone vÄ- 
aentligen) om män — detta är alldeles oantagligt. Etymolo- 
gien av nygutn. gjån "narr" är således okänd, och ordet måste 
vid diskussionen av den föreliggande frågan lämnas ur räk- 
ningen. Jag tillägger emellertid att, även om gjån (såsom 
Pipping vill) vore identiskt med isl. nom. sg. fem. gior»^ 
detta icke alls skulle invärka på uppfattningen av utveck- 
lingen av iUj to i gutniskan, ty i så fall är gjån (< giom) 
att fullkomligt likställa med nygutn. biån {<biom). 

Pipping har rätt i att det nygutn. biån 'björn' står i 
strid mot den av mig formulerade regeln f^r ljudutvecklingen 
io>iø>-ie i gutniskan, men han misstar sig, då han menar, 
att denna Ijndutveckling över huvud icke skulle hava inträtt 
i gutniskan. Till följe av nygutn. biån bör den av mig 
formulerade regeln undergå en modifiering, men blott en yt- 
terst obetydlig modifiering. 

Saken förhåller sig sålunda. 

I Beitr. XX, 120 framhöll jag behandlingen av bryt- 
ningsdiftongen to i den av Petersens i Medeltidsordspråk ut- 
givna Cod. Palmsk. nr 405. Här behandlas io för Övrigt på 
samma sätt som i andra y. fsv. skrifter (se ovan 342), men 
framför ljudförbindelsen m kvarstår oftast to (biom 
2 ggr, biot-na kweslpe 1 gång; biørna blott 1 gång). Som 
bekant förlängdes i fomsvenskan vokaler framför rn, men i 
de flesta bygder inträdde denna vokalförlängning senare än 
vokalförlängningen framför r&, rt (jmf. nsv. jOrd, hjSrt med 
slutet o-ljud, barn med a (icke «t-ljud såsom hård etc.); Kock 
Fsv. Ijudl. n, 404, Ark. nf. Y, 242). Bibehållandet av io 
i hiorn i Cod. Palmsk. visar emellertid, att io dialektiskt 



:y Google 



Kock: Si'ensk sprikforskiiiiig. 845 

förllUigdeB f&re utrecklmgen till tø icke blott framför rd', rt 
(iördh, hiörter), utan också framfSr m {büim). 

Detta bekräftas av förhållandet i den isl. Cod. 645, 4:o, 
8om har «o (ej iø) ej blott i torp, hiortom etc., utan också 
(jämföreleeTis ofta) i stiomo etc. (Kock ib. s. 119). 

Nu är behandlingen av diftongen to i gutniskan 
att jämföra med dese behandling i dm yngre forn- 
svenska språkform, som representeras t ex. av Cod. 
Palmsk. I gutniskan kvarstår alltså io i fortisatavelser 
framför rä", rt, rn, k{k), gh, men övergår annars till {iø :>) 
ie: fgutn. run. iort>aii (gen.) Aakirkeby, iorp GL., ngutn. 
gjård, Uån 'bj5m', fgutn. t>ioki dvs. piokki Dune-inskriften ') 
(jmf. ngutn. tjåJdmr) — däremot fgutn. mje/, mielk, smier, 
ßelkunntigr. Hit hör väl ock nygutn. miåd, som väl bety- 
der 'mjöd'. ») 

Med det fgutn. "biem' förhåller det sig på fSljande sätt. 
Såsom simplex har det icke påvisats i fomgutniskan. Där- 
emot har runinskriften i Haug^rän sikbiem, aiblem (Save 
nr 84) med -blem såsom senare kompositionsled. Då, såsom 
vi sett, det var förlängningen av io framför r&y m i iorp, 
biörn etc., som föranledde diftongens kvarstående såsom io 
(id) i fgutn. iorp (ngutn. jård), ngutn. biån, så är det klart, 
hvarför biom fött en annan utveckling såsom senare led av 
komposita än såsom simplex. I *Sigbio}-n, *Aibiom med se- 
mifortis eller kanske t. o. m. infortis på ultima förlängdes 
io icke framför m, och de Bvergingo därför till *8ighiem, 
*Aibiøm > Bikbiwn, olbtem. Då emellertid fsv. jämte det 
normala Biom, Biørn någon enstaka gång även har run. 
binm dvs. blam Olstad uppland (Brate Skansens runstenar s. 9), 
Bierr^ (Lundgren Personnamn s. 37) med (la >) ie från gen. 

■) Dsnna Inakrift behkndl&a av Bflderbwg i Ekologiska stilafcapeta i 
Inmd filrtiuidlingar 1881— «8 s. 13. 

*) Oriet nKmnea av Pippins "• 9 ntan ÖTersSttniug. Pipping har hKin- 
tat det trka Neogarda handskrift och vill fSrUara dees i& p> helt annat aCtt 
ta jag. 



:y Google 



846 Kock: SvenBk sprUforskniiig. 

Biarnar, r& skulle -biern i Blkbiem, aibiem gven kunoa 
förklaras i ÖTerensstämmelse härmed. ') 



Jag tilisser ett par helt korta och ingalunda uttöm- 
mande kritiska anmärkningar om Pippings uppfattning ar 
u-brytningsfrågan i allmänhet Emellertid bör framhållas, 
att även den, som möjligen skulle hylla samma (enligt min 
uppfattning oriktiga) åsikt som Pipping, att e i umord. 
*er9u etc. brutits först till ea (*ear&u) och senare ÖTei^&tt 
till eo (io) i torp, alldeles oberoende därav, bör kunna an- 
taga den ovan ådagala^a utvecklingen miol >- miøl > miel 
etc. i fgutniskaD, eftersom dessa spörsmål egentligen äro obero- 
ende av hvarandra. 

Pipping formulerar s. 9 sin åsikt sålunda: "das u hatte 
die tendenz, ein vorhergehendes e durch die Zwischenstufen 
ia und io in tu zu verwandeln. Das endgültige resultat 
hing jedesmal von der Zeitdauer ab, während deren das u 
seine Wirkung ausüben konnte." 

Häremot är o&ntligt mycket att invända. Jag inskrän- 
ker mig till blott ett par punkter. 

1) P. anser att « i *«rd>*, *mehi etc. framkallade ta i 
*iarpuj *miakt/, som senare blevo till isL torp, miok. Men 
huru är detta möjligt? Ett u i ultima av *meku kunde 
naturligtvis icke omedelbart alstra ett o-ljud (alltså ett 

') Iflgot f^tn. *ntiek 'mycket' flUBterftr infconaULdM. Set en R&ng nn- 
trttShde felskriToft mter har Sederberg veUt emendera till *miec, j^ till 
*mioe. I fiktl mui hållre tUI emendera till *ffii«e &n till *fitioc, et kan te 
i *tniee ■& npp&ttas, att *miok med iafortie blev till *miøk >^ *miek, 
Jmt gatiL ba[r]n: *3igbiorn > *Siglnøm > *3igbiem (rnn. slkbtora), dir 
it doek gamman hanger (reap, kan sammanhfinga) med den uteblivna Tokal- 
fQrlSngniiigen flramfBr m. Att miok oft» hade inAirtia, firamgir av ntreok- 
lingen k>g i nylal. miSg, — HCjligt ir ookift, att tu (to) 1 fgntn. Srer 
bnvnd blev till it i relatiTt oakoentnend atavelM oberoende av flsljanda tjnd: 
slkbløm, *mitc och det nr "lurN 'Bro' (jmt. Eook 1 Ark. nf. XI, 866 not 1) 
ntveoUade terw. 



„Google 



Kook: Svenak sprdkforskiiiiig. S47 

helt annat ljud) efter e i pennltima, sä att man utan vi- 
dare fick *miaku. 

Om åter mellanstadiet *miaku passerato under utveck- 
hngea från umord. *meku till isL ntiok, måste utvecklingen 
av Pipping antagas hava varit *meku > *mittku > *mioku >■ 
*miaku, och ytterUgare *miaku :> *mioku j> miok. Ja, i ord 
av typen fev. fg. tiug{h)u ställer saken sig ännu värre. HSi 
skulle man (k *tegu => *tiitgu > *liogu > *iiagu > tiogu > tiugu. 

Det fordras f5r visso mycket starka bevis, för att man 
skulle kunna tro på alla dessa utvecklingar först i ena 
och sedan i den rakt motsatta riktningen, dä man med min 
(och många andras) mening helt enkelt kan antaga, att i^u 
blev till tiugu och *meku till *meitk :> miok. 

2) Den olika behandlingen av ord sädana som prH, biom 
i Sista fsv. visar, att deras vokalljud voro olika; pm blir till 
øm, men biom kvarstår tillsvidare. 

3) Detta framgår ock av stavningen pm men htom etc. 
i de älsta isl. handskrifterna och motbevisas icke av hel- 
assonaiisema i de isländska skaldevisoma. När skalderna 
rimma pld : skioldu, stundom även iorpifiarpar etc., men där- 
emot icke torp : orp, så visar detta icke, att o-ljudet i iorp 
var identiskt med (>-ljudet i t. ex. vprpr. Det visar blott, 
att o-ljudet i iorp var ett annat än o-ljudet i orp. Huru- 
vida o i iorp åter stod närmast o-ljudet i orp eller (»-ljudet 
i vprpr, torde näppeligen kuuna avgöras, då handskriftemas 
stavning här vittnar i en riktning, skaldevisomas assonanser 
(och även den fnorska vokalharmonien) däremot i den moi^ 
satta. ') 



■) Jmf. KftUe i Ark. uf. Tm, S74 ff., Nordenstreog i Nordiakk Btodier 
(1901) s. 68 Æ, Finnni JAasBou i Ark. nf. ZVU, 2M ff. 'Dndar dMM fltr- 
hUluideii Mr mut enligt min mening i noim*]iiend fornialKndak ortografi 
stava iorP sto. med w (ej iprp etc med >p). Om uttalet av brytaingsdif- 
toug«n i iorp etc. ondex dea &ldre ialKndeka perioden (oob dalrui åTen tm' 
d«T andia perioder) tro me&ingania delade. Om en sak kan diremot ioke 
tvistas, ooh det ftr, att de älsta isl&ndska handskrifterna oftMt beteckna 



„Google 



MB Eock: STsiiak sprlikforakiiiDg. 

Jag framställer icke någon kritik av Pippings hypote- 
ser speciellt angående den av u alstrade brytningen i fom- 
gutniskan och i fomaTenskaD, då därtill ekuUe fordras ett be- 
tydligt utrymme. En sådan kritik kan nämligen svårligen 
företagas utan att omljudsfrågoma också indragas i diskussionen. 



ni. En kvantltetBftåffa 1 fomBvenskan ooh fildre 
nysvenskan. 

I Sv. landsm. Sm nr 11 8. 8 har jag sökt förklara, 
hvarför fsv. gen. sg. syndinnafr) blivit ä. nsv. syndenne, un- 
der det att fsv. ack. sg. syndina (syndefia) givit ä. nsv. syn- 
dena etc. I fsv. syndmna{r) efterföljdes artikelns första vo- 
kal av långt n-ljud, i fsv. syndina syndena däremot av 
kort n-ljud. Till följe härav hade första vokalen i artikeln 
(som ja ursprungligen var ett självständigt ord) en biakceut 
(väl snarast levis) i »yndinna, men icke i syndina syndena, 
som däremot hade en biakcent på ultima. I sy^ndena koa- 

ifrigavarande diftong med to och BlItB& sta-va iorp etc. (icke igrjt eller 
nigot drli^ti). N&r vi i v&nt daf^r normaliMT» den fomiaUUtdaka akriftan, 
■i år det icke vB^ BtrfiTaii att roed olikartade typer s& noga aom mCjlij^ 
fonetiskt itergiv« forntidens uttal. 8k tro vi vHl alla ense om t. ex. att 
^-tecknet i det foruisl. gåpr och i det foruis). drapa hade olika valör; fföpr 
uttalades med ^'Ijnd, draga däremot m«d g-ljud, hvarför det (nsp. likartade 
ord) ockaå normalitor i forDBTeuBkan, ofta i foriuiorBkaii ooh n&goii gtag 
i ial&ndakan stavas dragha. Uen ingen jrkar p& att man dirfiir akaU nor- 
malis«» d«t fomisl. draga tül dragha eller dra^. V&r atiSvan vid norma- 
liaering är hatmer att &tergiva de gamla handskrifternas normal -ortografi. 
Och detta på goda gmnder. Åsikterna (teorierna) om huru det eller det 
tecknet under forntidens skilda perioder uttalades, kanna växla och växla 
värkligen. Men man kan och bör icke för&ndra eller aöka förändra uormal- 
ortograflen p& gmnd av dylika atnndom ganska ofta växlande äaikter. Har 
man däremot värkligen en gäng konstaterat, att iorp eto, i regeln stavas 
pä detta efitt, sS Kr detta en iakttagelse, som st&r orubbad trots alla teorier. 
Detta Kr s&ledea (synes det mig) en normalortografl, hvarom man borde 
kunna enaa, oberoende av hvilken Kaikt man än har beträffande nttalet av 
diftongen io. 

8&som jag redan i Ark. nf. Tm (189G), 877 nämnt, har jag — ooh 
hade redan dä — i minga Lr i grammatiska skrifter använt atavningen 
iorP etc. 



:y Google 



Kock: Streosk spi^forskmng. 849 

eerrerade biakcenten (levior) på ultima a-ljudet, men sj/'n- 
dinna med levii på penultima och lerisBimuB (ej levior) på 
ultima bier till följe av denna akcentuering till syndenne. 
Föret senare har — naturligtvis i riksspråket, resp. i de dia- 
lekter, hvairpå detta i detta avseende hvilar — ayndenne 
blivit till sildene med kort n-ljud. 

Mot denna min mening opponerar sig Östergren i Ark. 
nf. XIV, 18 f. Han erinrar om att redan i äldre fomsvenskan 
finnas enstaka exempel på förkortning av nn i best formen 
(såsom kirkiunni > kirkiuni). Därför menar han det vara 
osannolikt, att nn i syndenne >■ syndene skulle hava förkor- 
tats föret efter den tid, då (i yngre fsv.) ultimas a i syn- 
denna(r) övei^ck till e synden(n)e. 1 sammanhang härmed 
yttrar han t o. m., att man skulle få "det intrycket, att 
Kock ej lyckats bevisa något angående dessa formers akcen- 
tuering". 

Då, eå vitt jf^ erinrar mig, växlingen n» : n i gen. syn- 
din{n)a(r) : ack. syndena icke blivit alls utredd, sedan Öster- 
gren skrev den uppsats, hvari han uttalar nysa refererade 
mening, torde en belysning av detta spdremål ej sakna sitt 
intresse. Härav skall — såsom jag hoppas — framgå, att 
artikelns nn ingalunda alltid Ijudl^^enligt förkortades under 
den fomsvenska språkperioden, utan att nn tvärtom alltjämt 
kvaretod icke blott i vissa yngre isv. skrifter, utan även i 
vissa skrifter från den äldre nysvenska perioden. Vidare 
skola vi se, att förkortningen nn > n icke alltid försiggick 
samtidigt i alla former, utan tidigare i vissa former än i 
andra. 

Först dock ett ord om Östergrens försök att förklara y. 
fsv. och ^ nsv. genitiver ar typen synden{n)e. Han menar 
(se särskilt s. 20 och s. 42 f.), att genitivtypen syndin(n)e, 
ioerdhlm(n)e etc. kunnat uppstå oberoende av en Ijudlagsenlig 
förevagning a > «, samt att det är den ursprungliga dativ- 
formen werdMenne, som fått genitiv-funktion, och detta skulle 



.y Google 



350 Kock; Sveask Bpr&kforshning. 

hava skett p& följande sätt. I uttryck sådaoa som t veerld- 
inna(r) vphof (med genitiven vearldirmar) utbyttes gen. 
vterldinnt^r) mot dativen werdhlen(n)e, emedan den dativ sty- 
rande pr^weitionen i (som rätteligen hörde tili vphof , ej till 
værldinnar) stod omedelbart före raidet v4Brldiima(f)\ dativen 
har — menar han — under p&värkan av den dativ for- 
drande prepositionen, inträngt pä genitivens funktionsområde. 
Senare skulle enligt Östergren formen werdMene med genitiv- 
funktion hava spritt b^ även till andra ställningar. Säsmi 
stöd for denna sin åsikt anför han särskilt, att i skriften 
Barlaam och Josaphat (hs. ej yngre än 1442) hnnaa blott 
åtta genitiver av typen werdhlene^ av hvilka de sju möta i 
uttryck sådana som t loerdhiene vphoff. 

Ostergrrø framställer dock själv sin förklaring blott s&- 
s(na möjlig. 

Jag vill icke bestrida, att vid en tid, då båda formerna 
werdhlen{H)a och werdhlen(n)e kunde användas säsom geni- 
tiver, men irerdA2en(n)e dessutom brukades såsom dativ, man 
i uttryck sådana som "i världens upphov" gärna (tül följe av 
det föregående i) valde formen leerdhlene (i leerdkiene vp- 
hoff)j och det av Östergren från Barlaam iakttagna f&rhål- 
landet talar (»aekligen därfSr. Men jag anser det avgjort 
oantagligt, att (såsom Ö. vill) den i ä. nysvoiskan vanl^ 
genitiv-formen av typen syHdeii{n)e {ifferdhleti(n)e) huvudsak- 
lig«! eller ene i nämnvärd mån skulle hava utgått från ut- 
tryck av typen i werdhlene vphoff. Werdhlett{n)e{s) är näm- 
ligen den normala typen för genitivens beetämda form av 
feminina substantiv, och denna typ ioerdhlen{n)e{ß) förekom- 
mer synnerligen ofta. Sammanetälluingar sådana som 
i werdMenne vphoff äro däremot relativt mycket sällsynta, 
och det är därför otänkbart, att normal-formen gen. werdk^ 
len{n)^8) skulle uteslutande eller väsentligen hava utgått från 
dylika sammanställningar. 

Jag övergår till en framställning av växlingen nn : » i 



:y Google 



Koek: Sreiisk spräkfurskiking. 861 

gtaa. ^. 8ynémna(r) (aptdenne) : syndina (sffndaié) och i dat. 
eg. $yndinne (spnderme) : a^tidine {eyndene) etc. 

Som bekAnt aaTänder iBländskan gen. sg. s^ndarinnwr, 
dat Bg. syndtnni, gen. pl. «yruianna : ock. ag. »iftidina; g&n. 
Bg. heilsunnar^ dat. e^. Aet/swmi : ack. ^. AetJsima etc., oeh 
å&a &Idre fornsvenakan (dvs. till 1350) Överensstämmer van- 
ligen häri med isländskan oeh har alltså gen. sg. 8yntUima(r\ 
dat. E^. ayndinni etc. 

Emellertid har jag redan i Fbt. Ijudl. II (1886), 391 
framhållit, att man i fomsvenskan stundom finner exempel 
på » i artikeln i st. f. det egentliga fomspråkets tm, t ex. 
kapælliite (dat. sg. fem.) KL., vttrcUena (gen. sg.) MF. I och 
omvänt wi i st. f. fomspråkets n, t. ex. brødkrinne KL., 
værdienna (ack.) HP. I. Senare hava enstaka exempel på 
n i st f. nn i äldre fomsvenskan anförts, särskilt av R. Lars- 
son i Södermannali^ens spr&k 1, 150, Brate i Dalalageos böj- 
ningslära s. 16 och lidblom i Lydekinushandskriften I, 56, 
samt deasatom exempel pä » i st f. nn i y. iav. skrifter av 
Beckman i Sv. landsm. XHI nr 3 s. 16, Östergren i Äik. 
n£ XIV, 30 (Barlaam) ocb Ottebn i Studier 6fver Codex Bu- 
reanas I, 138. Pä a. st förklarade jag den sporadiskt mö- 
tande förkortningen av artikelns nn i fomsvenskan gearam 
inflytande frän närstående former med sedan gammalt kort n 
(gen. værdiena efter ack. vterdlena etc liksom omvänt ack. 
werdltnna efter gen. værdiama, dat værdlemte). B. Larsson 
synes alternativt vilja ansluta sig tul denna mening, men 
anser förkortningen åtminstone delvis vara Ijudl^^nlig "ef- 
Ux svagare betonad vt^cal". Noreen menar i Aachvr. gr. § 
303, 4, att förkortningen redan i äldre fömsvoiakan stundom 
Ijadlagsenligt inträtt efter infortifr-vokaler. 

Men för denna förkiurtning av artikelns ttn i vissa £n'. 
skrifter synea man hava förbisett det viktiga förhållandet, att 
i andra (även yngre) fsv. skrifter och även i ä. nsv. 
skrifter nn kvarstår. 



:y Google 



8S3 Kock: Svensk språkforskning. 

Dette är fitllet t. ex. i "Bernhards bok till sin syster" 
åtminetone ä a löl — 165 (mklusive), utaven efter den i Vad- 
stena "1480—1500?" skriTTia Cod. Holm. A 9. Här finner 
man t. ex. gen. sg. skriptinna 153, 15, toidherthor/tmna 154, 
12, iore^inna 156, 25, uxerdlinna 158, 14j 159, 9, wardlinne 
160, 9 — gen. sg. helsonne 152, 29, du/umne 156, 21 — 
gen. sg. ihronna 160, 1 — dat. sg. skriptifme 153, 9; skriftinne 
157, 20 — även gen. pl. leatnanna 152, 26,- 153, 31, anelanna 
153, 10; 1Ö7, 17, omnanna 153, 14; 153, 33, ordhanna 156, 6. 
Däremot skrWes här i ÖTerensBtämmelse med fonrnpräkets 
r^el ett n i t. ex. dat. sg. ntr. aminneno, kuBrtanOj ack. eg. 
fem. flodhena, sannindena, nom. pl. andane, ormane etc. Nå- 
got undantag med n i st. f. väntat nn eller med nn i st. £. 
Täntat n har jag icke funnit. Även skiljes korrekt mellan 
nn och n i posseseiTa pronomina såsom gen. sg. fem. sinnOj 
thinna, dat. sg. fem. sinne, tkinne, gen. pl. tkirma och dat. 
sg. ntr. sinoj dat. sg. m. sinom, ack- sg. fem. tMna etc. 

Bruket av nn : n i artikulerade former är detsamma i 
Lucidariam i Bii^ittas Uppenbarelser V a 59—78 (inklusive). 
Denna skrift är utgiven efter Berliner-håndskriften 736 foL, 
som av nunnan Kristina Hangdptter Brask skrivits i Vad- 
stena åren 1487—1496. 

Säsom exempel på skrifter frän reformationsperioden med 
den gamla växlingen nn : n upprätthållen må här anföras 
Laurentius Petri's Kyrkeordning ') (1571) s. 1 — 20 (inklu- 
sive). Här finner man t. ex. gen. sädhennes 1, 24, jordennes 
8, 35 — kyrkionnea 2, 12, mennisMonnes 10, 30 — dat. 
acriftenne 3, 30, iordenne 8, 13, öffuerhetenne 8, 14, nödhenne 
7, 38, werldenne 8, 30, bönenne 17, 19 — measonne 13, 23, 
wekonne 15, 5, dynü>elwek<mne 15, 11, hyrkionne 16, 3 — 
även dat. troonne 6, 11, men däremot ack. werldena, seriff- 
tena, sakena, hokena ete. 

Ännu i Balcks Then Christeliga Riddaren (1599) är den 

*) Oiteras efter sid« och nd. 



„Google 



Kock: Svensk sprfikforskniiig. 853 

gamla regeln upprätthållen bladen A— B 8 b. 2. Det fSr- 
tjenar särskilt näomas, att nn brukas även i feminma 9n-stam- 
mar säsom menntsktonnes A 7 s. 1, dat. sidhonne A 8 b. 1, 
olydcomte A 8 s. 2, kyrkionne B 5 s. 1 (ocksä på sidstonne 
A 2 s. 1 etc., medA cdhnne A 2 s. 1) ävensom i ord av ty- 
pen gen. otroonnes A € B. 1, troonties B 3 s. 1, dat. trooime 
A 6 B. 1 etc. Längre fram i skriften tillämpas regeln dock 
ej med fullt samma konBekreiiB. 

Jag övergår till skrifter, där den gamla växlingen nn : 
n uppehälles i vissa kategorier av ord, under det att nn i 
vissa andra ordkategorier Svei^ått till n. 

I Själens Tröst (handskrift från omkring 1430) b. 306 
— 320 (inkl.) brakas nn : n fÖr övrigt enligt fomspråkets re- 
gel, men i gen. och dat av det vokaliskt slntande ioinfru 
användes ett n: gen. umifruna 311, 26; 312, 3, dat. ioinfrtme 
306, 20; 308, 14; 309, 20; 809, 30. 

Galater- och Epheserbreven i 1526 ärs Nya Testamente 
använda nn:n på följande sätt: 

1. Fä konsonant slntande feminina hava enligt fom- 
Bpråkets regel nn i gen. sg. och dat sg., t ex. tDerldennes^ 
sachtmodugheetenneSj Balughetennes, ndåhetmes, förlosningennea 
etc. *); dat sanningenne, nådhenne^ w&rdlenne, stoaghetenne, 
jordhenne (även tiI{l)fÖrenna OaL bl. 28 e. 1 r. 20, bl. 30 b. 1 
r, 11 bis, Eph. bl. 32 s. 1 r. 6, Hl fSrenne Eph. bL 31 
8. 1 r. 30). 

2. Enstaviga på vokal slutande feminina använda n : 
troones Gal. bl. 28 s. 2 r. 16; r. 21, troonas Eph. bL 33 
8. 2 r. 26, leantronas bl. 31 b. 2 r. 10, oirones bL 33 s. 1 
r. 10, även hmtnmas Eph. bl. 33 b. 1 r. 31 (jmf. fsv. fru). 

3. Flerstaviga på vokal slutande feminina (oftast femi- 
nina ön-staxanar) hava såväl nn som n i gen. och dat. ag. : 
gm. tienateqwinnonnes Gal. bl. 29 s. 2 r. 23; r. 25, dat 
tiensteqmnnonne bL 29 s. 2 r. 11, även i förstonne bl. 29 

>) Blott ett ondaotag: wtrtdeiw Bph. bl. 61 i. 1 r. 14. 



:y Google 



S&4 Kock: Svenak Bprik&rskaing. 

S. 1 r. 42, Eph. bl. 30 s. 2 r. 12 — gen. menntsfttonwOal. 
bL 28 a. 1 r. 31, willones Eph. bL 32 & 2 r. 30, reimatmea 
bl. 33 8. 2 r. 24, löfftenes Gal. bl. 29 b. 2 r. 20, Eph. bl. 
31 s. 1 r. 32; bl. 31 b. 2 r. 29 (jmf. det fsr. feminina l^). 

Annu frän Sdiroderus' 5TerBättning av Janua Lin^a- 
rnm (1641) har ja|; antecknat jordennes (övRrekr. tiU 783), 
u/érldennes 978, /Or sådesanderme 387 (även åt minstonne 
543) : kyrkiones 640, lårones '%., messonea 641 (dock även 
tacksamheetmes 877). 

Också i t. ex. följande skrifter frän refonn^ions-tiden 
upprätthäUes fomspråkets regel för n» : « väsentligen eller 
åtminstone nägOTlunda: O. Petri's Kröningspredikan (1529), 
Yariamm rerum vocabnla (1538), O. Petri's Predican emoot 
eedher (1589), O. Petri's Lagkommentar (före 1550), Tobie 
Clomedia (1550). Men mina anteckningar frän dessa skrifter 
äro ej så fullständiga, att jag i detalj kan konstatera deras 
språkbruk i detta avseende. I andra reformations-skrifter 
såsom t ex. O. Petri's Handbock på& swenako (1529) har 
förkortningen nn => n inträtt Detta är åtminstone i Galater- 
brevet även fallet i Karl XII:s bibel. 

Det faktiska förhållandet är alltså följande: 

Fomspråkets växling nn:n i artikeln opprättbålles i 
regeln i äldre fomsvenskan (dvs. till 1350), om ock några 
s^dda exempel pä n i st. f. nn redan då antr^bs (ex. 
tomptini i st. f. tomptinnt). 

I yngre fomsvenskan och i äldre nysvenskan har ar- 
tikelns nn behandlats mycket olika i skilda skrifter. I vissa 
(ex. Barlaam, O. Petri's Handbock) har nn normaliter för^ 
kortats. I andra (exempel ovan s. 352 S.) kvarstår tm ända in 
på 1600-talet. Denna sistnämnda gmpp av skrifter har dock 
ej nn kvar i samma omfång. Yissa skrifter (såsom L. Petri's 
Kyrkeordning, Balcks Biddaren) använda «n icke tdott i ord 
av typen iordh&tne, utan även i ord av typerna hfrkiomii 
och troonne. Andra skrifter (sfiaom Nya Test. 1536) hava 



:y Google 



Eock: Svensk spr&kforskiiiiig. 355 

Tisserligen iordhenne etc., men däremot troone eamt faknl- 
tativt kyrkione och kyrkionne (faktiska ex. tpiUones etc. : qurin- 
notmes etc; i Sj. Tröst ioinfriate). 

Desea förfaällaDden &to att förklara på följande sätt 
Då man t. ex. i Bernhard har genitiver av typen syn- 
dinna med långt n-ljud och a i ultima samt anna p& 1500- 
talet och senare g^iitiver av typen syndennes med l&ngt n- 
Ijud (se ovan s. 352 ff.), så är Östergrens invändning mot min 
förklaring sy^ncUnna > sy^ndhnne (se s. 349) alldeles ohåll- 
bar. Dessa förmer visa ju med full visshet, att (åtminstme 
i vissa bygder) ■^a i syndinna blev till -e {ayndenne), innan 
det långa n-ljudet förkortades, och att Ö:8 åcdkt är oriktig, 
nämligen att gen. syndinna måste hava fått kort n (syndinä), 
innan dess a utbyttes mot -e. 

Orsaken till att »n sä länge kvarstod i ändeisen av 
iordhenne, kyrkionne etc. är alltså att söka i akcentueringen: 
en biakcent hvilade på penultima av deesa artikulerade for- 
mer med långt n-ljud (io^rd)ünna:> iordhenne, ky^rkiimna 
=> kyrkionne) i motsats till ord av typen ack. io^rdhinä > 
ion&ena med kort n-ljud och biakcent på ultima (jmf. s. 
348). Dialektiskt hvilade t. o. m. semifortis på penultima av 
fav. ord av typen gen. krontmna, dat. kronunne (Kock i Sv. 
landam. XII nr 11 s. 9, Alt- u. nschw. aoc. 8. 168) *)- 

') D& j&g 1 deiwk uppsats ioka behandlar nn : n i beBt&mda fonnen 
ar gen. pl., b& beror det dårp&, att denna relativt nftllsjnta form i refor- 
mationsperiodeni apråk ofta eller oftast synes icke ntgöra en fortiUtning 
aT fomiVAtiAana form (amlanfla otc.), ntan hava nyskapat* fenom analogi- 
bildning. Ätt nn kbn kvant& i denna form i y, fsvenskan, visa de ovan s. 
35Q frin Bemb. anförda watnanna, andanna eto. BOdenrall tyckes i Hnf- 
vndepokema loke behandla denna form nnder refonnationsperioden. Enligt 
Vendell Spraket i Svarts Krönika s. 50 är formen dSr sällsynt ooh biMaa 
genom fogande av » till nom, pl. bMt. fann (ßendemea etc.). Frtn "Btm. 
9" aiif^r han den gamla forman judliatma med IjudlagMnligt kvarsdande 
HM ooh med -a. Att det slntljndanda -n h&r kvarstod (och aj Ijndlagse&llgt 
fSrsvagadea till -e e&eom I gen. ^inNOnAa>. qwm7Hmne(g)), fSiUaras dir- 
av, att gen. pl. i obeat. formen hade a i alla anbstaativ (otute, vmtm eto- 
etc.); heat. formen judhanna anslttts dErtSr tiU dem. EVin Nfa Tett. 1BS6 



:y Google 



356 Kock: Svensk sjwILkfoTskning, 

För Övrigt är Täxlingen nnin att fatta sålunda. 

Naturligtvis är det tänkbart, att redan i den ä. fom- 
svenskan biakcenten på penultima av ord av typen iorpinne^ 
hyrUtmne dialektiskt förlorats, och att detta firamkaUat de 
vid den tiden sällsynta formerna av typen iorpine, kyrkitine. 
Men då det långa «-ljudet, såsom vi sett, kvarstår i åtskil- 
liga skrifter ända in på 1600-talet, och då skrivningar så- 
dana som iorpine, kyrkiune Sro i ä. fomsvenskan sällsynta 
undantag, så är det troligast, att dessa former framkallats 
genom anal<^-inflytande från de normala ack.-fonnerna tor- 
pina, kyrkiuna. 

När åter i vissa y. fsv. skrifter iordkene, kyrkione etc. 
äro de normala formerna, så har troligen vid den tiden i 
vissa bygder penultimas biakcent i iordhinne etc. förlorats, 
och det långa n-ljudet Ijndlagsenligt förkortats {iordhette)^ 
liksom fallet är i nsv. jordene etc. 

Det korta n-ljudet i gen. eg. troones i motsats till gen. 
iordhennes i Nya Test. 1526 etc. beror på ibljande forhål- 
lande. Isl. feminina 9n-stammen tma 'tro' hette i genitivus 
i fomspråket *trüu, i fomsvenskan *tröu med akc. 2 och dess 
bestämda form i fornsvenskan 'trS'unnar (jmf. kirkiunnar etc.) 
som dock redan onder förliterär tid blev M>'nnar. Att gen. 
Bg. tröimar, dat. sg. trSnne i fsv. hade (resp. kunde hava) 
akc. 2 (och således utgått från *lrOunnar, "trounné) bekräf- 
tas därav, att de arkaiska, blott i det gamla bibelspi'äket an- 
vända gen. trones ('trones sköld"), dat. trone ("i trone^ allt- 
jämt använda eller kunna använda akc. 2 (jmf. Eock Svensk 
akcent I, 77). Redan i äldre fomsvenskan förkortades som 
bekant det långa konsonant-ljudet i tvästaviga ord med lång 

Qtl. bl. 27 a. 2 r. S6 hfti jkg anteoknftt gen. pl. fädhrenas. Bet &r en ny- 
blUning p& ftok. pl. fådiwena «Uer en ljitdl»KMnIlK ntveokling »t &t. 'frndh- 
rOMMO. Den &v. gen. pl. ftedkra, *ftedhraima bör nftmligen (jmf. nn. dU- 
lefcti*k> pL hrÜdra 'brOdet' med eko. 1) li«Tft hävt eUer könnet ha eko. 1, 
CMh fæ^dhrannå med foTtis 1 på fSnb», leviaeimaa p& andn och lavior p& 
tredje staTelsen blev IjndlagMnligt /ddAret»a(c)- 



:y Google 



Kock: Svensk Bpr&kforakmiig. 867 

vokal med fortiB 2 + lång konBonant + vokal (Noreen: Om 
behandlingen af läng vokal i förbindelse med följande lång 
konsonant, Aschw. gr. § 304, Kock Fsv. IjudL II, 418 ff.), 
och gen. trö'nna{r), dat trö'nne blevo allteå Ijudlagsenligt 
trona, trone. 6en. troonas med anal(^skt tillagt s fimies 
alltjämt i Nya Test 1536 jämte troones, som !ktt e från den 
överväldigande massan av femininer (gen. kyrkiones, synden- 
nes med ljudls^;8enligt a >■ e). Det korta »-ljudet i gen. dat. 
8g. /rüna(r), friste (jmf. gen. iomfruna, dat iomfrune i Bemh. 
och loéstrunas i Nya Test 1526) ') förklaras i överensstäm- 
melse med det korta n-ljudet i troones. 

När äter gen. troonnes ännu på 1500-talet finnes kvar 
i vissa skrifter, så beror detta väl snarast därpå, att nn åter- 
införts ("uppfriskats") från de många orden av typen kyr- 
kionnes. Möjligen skulle nn i gen. troonnes även kunna 
ställas i samband med en fakultativt använd Ijadlt^senlig 
akc. 1 i gen. *trSunna(r) med hiatus (jmf. Kock Alt- u. 
nschw. acc. s. 59, samt att man i nsvenskan kan attala i 
trone med akc. 1), ty i ord av typen trö^nnar kvarstår «n 
IjadlagøenUgt (jmf. komparat fsv. s/ø'rre insv. större etc.). 

Men hvarpä beror det då, att vissa skrifter (t. ex. Nya 
Test. 1526) använda blott nn i gen. 9g. syndennes d&t. syn- 
denne etc, men omväslande » och nn i gen. ipülones : -gwin- 
nonnes y dat. t fSrsionne etc.? Saken förklaras på följande 
sätt. Mim böjde i yngre fomsvenskan: 

eg. pl. 

gen. «y'ndtnfM(r) nom. t^*nåena{r) 

ack. ay'ndena 

Däremot 

8g. pl. 

gen. t>t'nonfui(r) nom. tit*Uona(r) 

dat. vPUoime ack. m^H(ma(r) 
aok. «'Hona 



■) Bedas i VML. finnes gen. &w«trotM(r), favartdera en ging. 



:y Google 



868 Kook: Sreork spr&kiorakniiig. 

Genom inflytande &&n ack. ag. viUona, nom. och aok. 
]d. viUona{r) förkortades det länga tt-ljttdet i gen. ag. viUon- 
in)a(r) och dat. ag. viUon(n)e. Då nom. ack. pl. syndeHa(r) 
och ack. sg. syndena icke utövade ett motevarande inflytande 
p& gen. dat. sg. synditnnair) syndmne, sä beror detta därpå, 
att likheten mellan nom. aok. pl. vi'll<ma(r) (samt ack. sg. 
vi'tlona) och gen. dat. eg. vi*llonna(r) vi^Uonne var större 
än likheten mellan nom. ack. pl. sy*nd€na{r) (samt ack. Bg. 
sy^ndena) och gen- dat eg. sy*ndinna(r), ay^ndinne. Samt- 
liga kams av villa hade nämligen akc. 2, under det att d&r- 
emot nom. ack. pl. syndena{r) hade akc. 2, men syndinnair), 
syndinne (och syndena) använde akc. 1. Härtill kom, att andra 
atavelaens vokal var densamma i gen. dat. viÜonna(r) villonne 
och nom. ack. pl. viU(ma(r), ack. sg. viUona, under det att 
(åtminstone i de fläata trakter) gea dat. 8yndinna{r) syndinne 
i andra stavelsen hade annan vokal än nom. ack. pl. syn- 
dena(r) ack. sg. syndena. Skillnaden i vokalisation var än- 
nu större t ex. i ord av typen gen. dat. sg. varldmna(r) 
varldinne : nom. ack. pl. værldana(r). Men som bekant: ju 
större likheten mellan former är, desto lättare påvSrka de 
hvarandra. 

Att detta är den riktiga förklaringen av det länga ti- 
Ijndets förkortning i vüüm{n)ea vfjfon(n)e, bekräftas av éet 
kvamtfiende länga n-ljudet i i /örstonne; detta uttryck hade 
nämligen icke vid sin sida former sådana som *fSr8tona, *f6r- 
stona{r), motsvarande ack. sg. och nom. ack. pl. i de vanliga 
feminina ft-stammama och bibehöll därf^ långt n-ljud *). 

<) Qva. sg. Ufftems IS. T. 1&26 bar t£1 f&U fcort n &&n ack. ag. löff- 
tena oob nom. ack. pl. *Viffttna{r), hvilken form jag dock ej fonuit. 

Lund. 

Axel Kook. 



:y Google 



Hellqniat: Fiv. &dj. p& -ItHn. S69 

Om uppkomsten af de fsv. adjektiven 
på -likin. 

Den redan i den äldre fornsTenskan talrikt företrädda 
gruppen af adjektiv ocb pronømina på 4ään, -Uken, såsom 
t ex. fapurlikin (ack. sing. mask. Upl. L.), hndliUn (nom. 
Bing. mask. Dal. L.), hemeiikia (nom. eing. mask. Eon. St), 
huüii)kin (UpL L. o. B. t.), pUikin (VGL II), har i den 
språkretenskapliga Utteraturen förklarats på två väsentligen 
olika sätt. 

Rydqvist SSL 2: 42S och Tamm Tränne tyska ändelser 
i svenskan s. 26 f. luta åt den uppfattningen, att formerna 
p& -liUn intet annat äro än acknsativer på -an^ som utveck- 
lats till An och trängt upp i nominativus. Om en annan af 
Tamm antydd möjlighet till förklaring se Kock Fsv. Ijudl. 
8. 35. I detta arbete s. 45 har Kock sökt att utförligare 
motivera Rydqvista och Tamms mening: -an har på grund 
af obetoning ganska tidigt Ijudlagsenligt öfvergått till -en. 

Mot denna Eocks (o. s. v.) uppfattning opponerar Noreen 
Ark. 5: 390 noten. Ändeisen -m, -en kan enligt denne se- 
nare icke ha uppstått ur -on, bL a. därför, att -in, -en i 
ifrågavarande ord uppträder redan i allra äldsta fsv., således 
pä en tid, då obetonadt a aldrig blir e, än mindre i, och 
därför att någon nominativ pä -Wtan aldrig blifvit päträfiad 
i äldre &v. Noreen själf ansluter sig till det ena af de al- 
ternativ till förklaring af in-formerna, som framställta af 
Jessen Tidsskr. for Phil. og Pæd. 5: 214 not: hml&cm o. s. v. 
har uppstått genom sammansmältning af hwüik + en, in (jfr 
ty. toelch ein Mann, eng. lehich a o. s. v.), nom. hwütUn 
o. e. V. för *iwüikrm (o. s. v.) beror på association med adj. 
på -in. Efter mönstret af pron. hwüikin o. s- v. ha adj. på 
-likin bildats; jfr Brate Dalah^fens böjningsl. s. 26. 

I Skand. Archiv 1: 35 f. söker sedermera Kock veder- 
lägga Noreens invändningar samt försvara och ytterligare 



:y Google 



860 Hellqniflt: Pst. adj. p& -iikin. 

motivera sin gamla mening. Det är otroligt, anser Kock, 
att de tre pron. hwilikin, tkolkin och mangin kunnat till den 
grad förändra en sä talrik ordgrupp eom adj. på -lHän. 
Men lika litet kan man antaga, att fapurlikin direkt upp- 
stått (genom ombildning) ur *fapurlikr en, dä dela former 
på -Ukin anträffas i de äldsta urkunderna och dels denna 
procedur skulle ha försiggått i en tid, då fer. ännu icke eller 
knappast använde någon obestämd artikel, hvartill ytterligare 
kommer den omständigheten, att den obest. artikeln, säsom 
det förefaller, icke ofta i fsv. uppträdt efter adjektivet. 

Kock vidhåller därefter sin uppfattning, att -an öfver- 
gått tiU -en och motiverar den därmed att stafvelsen haft 
levissimas, d. v. a. varit oaccentuerad. öfvergången -en ^ -m 
berodde på fyra sam värkande omständigheter: ultimas e hade 
levissimus; det föregicks af palatalt k; näst föregående staf- 
veise hade t-ljud; ultimas vokal stod i sluten stafvelfle. 

Kocks invändningar mot Noreens förklaring synas mig 
sä godt som afgSrande. Men mot Kocks egen teori talar 
allt fortfarande det af Noreen framhållna faktum, att ej häl- 
ler nominativer på -likan äro kända frän den äldre fsv. 
Båda förklaringsförsöken synas mig för öfrigt sakna all inre 
sannolikhet, om de också kunna te sig möjliga p& papperet. 
Båda förutsätta antagandet af ytterst långvariga och vidlyf- 
tiga procedurer af analogisk, reep. Ijudlig art, som skulle ha 
varit fullständigt afslutade före den litterära periodens in- 
trädande: ack. -likan :> likin, som sedermera trängt upp i 
nominativen (Kock) eller ock kmlih'-in => htoilikin, hmliks~ 
ins > hwilikins o. 8. v. (Noreen). 

Det förefaller mig, som om anledningen till att denna 
företeelse ej ännu blifvit tillfredsställande förklarad, är den, 
att man här såsom stundom annars med orätt s^t det förlösande 
ordet uteslutande på den historiska Ijudläräns område. En- 
ligt min mening föreligga i adj. och pron. på -likin repre- 
sentanter af en helt annan bitdningstyp än i dera på -liker. 



:y Google 



Hellenist: Fer. adj. pfc -liinn, S61 

Orden p& -Okm och -liker äro helt enkelt paralellbildningar 
af alldeles samma art som t. ex. fht. adj. jung-jungin, lus- 
gU—ltuszilttii unediii—unedilin, wår—toårin, got. 5M»y'ts— sim- 
jeins, ags. slide— sli&en och mänga andra, om hvilka se t. ex. 
Kluge Nom. stammb.' § 200. Särskildt ofta uppträder en 
dylik utvidgning af de fht adj. på -cd, t ex. vorskalin 'ny- 
fiken' till vorskal, wankaltn 'fortuitus' till watiJcal. Denna 
afledning -in- är som bekant ytteret vanlig i de germanska 
språken. I allmänhet uppträder den för att uttrycka det 
ämne, hvaraf nägot består, t. ex. got. gulpetns, isl. eikenn. 
Men nrsprungligen var den icke inskränkt till denna använd- 
ning. Äfven adj. för tidsb^repp och moraliska egenskaper 
bildades ofta af sufGxet 4n. Med särskild hänsyn till den 
senare gruppen kan man därför äfven tänka s\g, att i vissa 
fall typen bruäikm ej bör fattas som en blott utvidgnii^ 
af adj. hruäiker af samma art som fht jungin af jung, 
utan direkt uppkommit, d. v. s. utan förmedling af adj. på 
-KÄer. 

Ett af skälen till att a&edningsändelsen -in- gripit om- 
kring sig i dessa adjektiv ktm sökas i den betydelselikhet, 
som stundom förefinnes mellan adj. p& -lik- och -in-. J^ 
erinrar om t. ex. fht hteUtn -^ ty. zeitlich, fht tmgenin -- ty. 
heimUcK, isL heppenn ~ bv, lycklig, fht. weiHn ~ ty. hlåtdich. 

Om böjningen af dessa adjektiv på -likin bör framhål- 
las, att de i ack. sing. mask. dekhnera i öfverensstämmelse 
med just de västnord. adj. pä -tn, hvilken böjning i YGL I 
är uteslutande representerad (se Noreen Aschw. gr. § 454, 4). 

Med denna min förklaring nndgär man alldeles de svåra 
ölägenheter, som äro förknippade både med den Rydqvist- 
Tamm-Kockska och med den Jessen-Noreenska teorien. I alla 
händelser kan icke frågan å nyo upptagas till behandling, 
ntan att denna möjlighet till förklaring indrages i diskns- 
sionen. 

En svaghet i mitt förstag ligger naturligtvis däri, att 

DigiLzedCyGOOglC 



362 Hellqaist: Nord, n-presentier. 

af dessa adj. p& -ladn intet i alla former böje^ som ett adj. 
p& -in, utan tvärtom i de S&eta. kasus former af paralellbild- 
ningen -liker uppträda; jfr dock (utom nom. sing. mask. o. 
fem. samt ack. eing. mask.) gen. sing. maak. o. neutr. ItwüiJtinSj 
gen. sing. fem. huilkinna Söderköpingsiätten samt de många 
formerna på ~in i nom. ack. plur. neutr. 

Göteborg Mars 1905. Elof HeUqnlBt 



Ett par nordiska i2-presentier. 
IsL skoI/M (skolfr, sko/fi); toUa. 

I isl. finnes eom bekant ett verb skalla, -Id (TV konj.). 
Ordet är särskildt kändt frän den äldre Eddan: ]>ar er [ir 
scollir vi* Bcy VgL-kv. 37 och skollir mej» scräm Håvam. 
134 (Bugges uppL). Det öfrers&ttes å båda dessa ställen af 
Gering Yollständ. wörterb. zu den liedem der Edda 'sich 
hängend od. schwebend hin und her bewegrai', en öfrersätt- 
ning, Bom enligt min mening så n(^;grant som möjligt åter- 
ger ordets betydelse, hvilken på sven^n snarast kan uttryc- 
kas med 'hänga och dingla'; Fr.* har 'slingre, sreere'. Om 
HåyamÄlestrofen se f5r öfrigt närmare E. Ma^'ässon Ark. 
15: 319 f. 

Samma betydelse uppträder i en strof af |>örbJ9m skak- 
kaskåld (Hkr. 3: 460): skoldi . . vid tré Bjarni *). 

Dessutom förekommer skoUa bl. a. i Sn. Edda Gylfa- 
ginning kap. 34 (Cod. reg.). Där s^r Fenrisulfven till 
åsarna: ef ér bindid mik, srå at ek fæk eigi leyst mik, ^& 
skolM pér svå, at mér mun seint verda at taka af ydr hj&lp. 
Ordet skoUid förekommer emellertid icke i alla handskrifter'), 
hvilket kan tyda på, att det förefallit dunkelt eller ovanligt. 

>) Jfr Kfren F. JdnsBOn Hkr. 4: 263. 

*) Varifttiter m F. J6n»on Bnoni Sturltuou Edd» b. 8é. 



:y Google 



Bellqiiist: Nord, n-presentier. 80S 

Hvad skoüiif här betyder, Sr ej Aillt klart. Fr.' Öfversätter 
det med Være ostadig til Siods, i Adfserd'. Att denna be- 
tydelse verkligen existerat, framg&r af en vers i Har. Hartfr. 
sf^a 15: })6 lætr Gerdr i O^ritum gollhrings viit mér skolla*); 
jfr äfren Egilsson. Möjlig är dock äfren K. Gislasoas tolk- 
ning af nämnda ställe i Sn. E. *): Binder I mig eaa fast, 
at j^ ikke kan løse mig selv igjen, saa vil I nok passe at 
holde jer i en Baadan Frastand, at det vil vare Hdt inden 
j^ kan faae jer til at hjelpe mig'. Gislason antager, att 
grnndf&reställningen i ordet är Trastand, sædvanligst forbun- 
det med en Beve^lse, der da er peripherisk". Jag tror nu 
icke, att begreppet aflägsenhet ursprungligen förbundits med 
ordet, men af en jämförelse med de ofvan anförda citaten 
från. den äldre Eddan ocb med de norska och sveiuka orden 
tycks framgå, att vwkligen en sådan föreställning sekundärt 
ingått i dess betydelseinnehåll. I alla nttryck, där skoUa 
uppträder, tycks den dock icke ha varit för handen. Så t. ex. 
ej i det ofvan anförda citatet från Har. Hardr. 15 och ej 
heller i: ek læt skeier ekolla vid sker, létu skip skoUa vitf 
ey, tét dreka skolla fyrir midju leiduigrs brj6sti. Egilsson 
öfversätter: fluitare, aquis innare; ännu närmare: 'vagga (på 
böljorna)'. 

I norskan betyder skolla enl Aasen 'synes, vise sig, see 
ud til n(^t', t. ex. 'Det skoller for def. Närmare de sven- 
ska betydelserna kommer: 'Det skoller blankt', som Aasen 
Öfrersätter med 'det glimrer'. Men ordet betyder äfven: 'n^ 
høit op, skrelle, see stort ud eUer optage et stort Rum'. 
Jfr äfren Robb b. 675. 

I de floBta sv. dial, bör ordet Ijudlagsenl^ heta skalla. 
Sv. aMla (akullra) betyder enl. Rietz a 606 bL a. 'lysa, 



') 7. JönHOB Hkr. 4: 312 Ofvenitter; dog ladar kTinden i Q&rderige. 
8om hon ikke vilds Iiave mig. 

*) Noglo BeuuerkaiiigeT om Skjaldo^igtaiiM B«akafieiili«d i formel Hen- 
seende •. b (Videnak. SelA. 8kr., 6 B., hist. o. philos. Må., éde Bd T: 2B7), 



:y Google 



864 Eellqaist: Nord, ft-preuntier. 

glänsa; synas stort och grant pä långt h&ü; synas, skifta, 
endast om filier; hfigra'. Ordet är särskildt allmänt i de 
finsk-Bvenska dialekterna; se t. ex. Yendell PedersSre-Purmo- 
mälet 8. 349. 

Hur skall man nu förklara det inbördes sammanhanget 
mellan dessa vid första påseendet ganska olika betydelser? 

Jag vill då först fösta läsarens uppmärksamhet därvid, 
att de svenska och norska betydelserna äro fullständigt eller 
så godt som identiska med dem, som tillkommer ty. schiUem. 
Detta ord betyder ju 'in verschiedenen farben spielen, die 
färbe wechseln, flimmern'. Ordet, äldre sc/Uleren^ är en ut- 
vit^^ning af schielen 'skela', sydty. schüdten, mht. schil{h)en, 
af eamma art som sv. dial, sktdlra af skulla. Men detta 
schielen har i sin tur afledts af adj. scheel, mht. schSl(ch), 
fht. scSlah, gen. sc&hes 'skelande, skef, sned, krokig', mot- 
svarande ags. aceolh och med Yemersk växling isl. sk^algr. 
Detta adjektiv är som bekant *) en afledning på A; af en rot 
$kel. Af afljudsformen sA/ har Falk anf. afh. s. 18 f. här- 
ledt isl. aholbrünn 'med sneda ögonbryn' och skolbemn 'sned- 
bent', hvilka ord sålunda äro besläktade med bl. a. gr. 
OKoÅiås 'sned, skef. 

Det förefaller mig ligga i öppen d^, att värt verb 
shoUa afvenledes är ett aflügg af samma indoeur. rot skél 
'sned'. Betydelsen 'vara sned' har utvecklat sig till den af 
Tiänga, Bväfva', och från 'sväfva' till å ena sidan 'vara van- 
kelmodig 1. opålitlig 1. svekfull' *) och å den andra 'schillern' 
är steget ytterst minimalt. 

Det gäller då att tillse, huru verbets bildning bör för- 
klaras. Af de möjligheter, som härvid erbjuda sig, har man 
— förutsatt att skoüa verkligen utgår från en rot akel — att 
i första rummet tänka sig -U- uppkommet antingen af ett 

>) Sa t. ex. Fftlk Akad. afli. l. Bngg« 9. 19. 

>) 3tt oltatet fria Har. Hfti9r. s&ga 16 ofvan sMiit mOjUgen Sfrendet 
frftn Sd. Z. 



:y Google 



Hellqnist: Nord, n-presentier. 866 

argenu. 'lp- såsom i t ex. iel. ballr^ got baipSf eller af ett 
urgerm. -in- eäsom i t. ex. isl. fuUr, sekr. püri^äs o. s. v. *). 
Det torde ej behöfvas någon närmare motiTeriag för att i 
ett fall Bom detta af dessa alternativ välja det senare. Sä 
kallade n-presentia äro ju i de indoeuropeiska språken syn- 
nerligen vanliga. Här ha vi då att fästa obs vid de presens- 
tjper, där n uppträder sufSxalt, såsom sskr. mr-né-ti, r-iié-ti, 
mr-nå-ti, r-nvd-ti. 

Vid valet mellan dessa olika bildningstyper har man 
att u%å frän det faktum, att skoUa böjes efter lY konj., 
alltså typen duga, dug&a, dugaty d. v. s. är ett s. k. e-verb. 
Verbet vore sålunda till sin bildnii^, förgenn. *skl-ns-, att 
jämföra med t. ex. fht. ginSn, stornSn, MinSn (jfr faax. hli- 
n&n), momeny lernen och — med tanke på assimilationen — 
ännu närmare med fht stecchén 'fixum esse, hærere'. Men 
intet af dessa verb hör ursprungligen till e-konjugationen, 
utan de äro samtliga gamla ^verb, som antagit ^-verbens 
böjning på grund dels af vissa Öfverensstämmelser i böjning, 
på hvilka vi här ej kunna ingå, och dels på grund af åm 
för e- och nd-verhen karakteristiska intransitiva betydelsen. 
Se härom T. E. Karsten Beitr. zur gesch. der ^-verba im 
altgerm. s. 212 £ och där citerad litteratur. De uppräkna- 
de verben äro sålunda bildoingar af typen mr-na-ti. För 
fht stecchsn konstruerar också t. ex. Streitbei^ TJrgerm. 
gramm. s. 316 ett ieur. presens *stig'na-mi. Få samma sätt 
anser jag, att skolla utgår från ett ieur. *slcl-na-mi. 

Att visst icke alla ieur. »A-presentia öfvergått till ^-de- 
klinationen, visar t ex. fht ?eccÄö»n <:*%A-Ba-ffii; se t ex. 
Brugmann Grundr. 2: 972 f. Äfven nord. kalla vore ett 
exempel härpå, om det verkligen med Noreen Ui^. lautl. s. 

') Blott i fSrbigtande eriorar jag om den aflUgenare möjligheten, att 
här ett nrgerm. -Ig- föreligger; jfr fht. bellan -v Bskr. bha^ati 'han akfiller 
o. d.', lit balsa» 'rOst, ton'. Ett -Is- ingftr mtijligeii äfveu i nord. kalla, jfr 
mit. kolsen 'ropa' (Falk o. Torp Etym. ordb. 1: 845), jfr nedan. 



:y Google 



866 Hellqaist: Nord, n-presentler. 

156 hörde till sBkr. Jrttåti 'sjunger, prisar m. m.', men detta 
senare verb sammanhänger i stället med Ht ^'rtti! 'berOmmer' 
o. 8. v. *) och kalla med lat. gatlus o. e. t. *). 

Naturligtvis höra till dessa ord äfven isl. skollr m. 'be- 
drägeri, svek' och skolli m. 'räf . Skollr <. *ékln6' bör till be- 
tydelsen närmast sammanhållas med sskr. chidant 'bedrägeri', 
hvilket man med all rätt plägar forbinda med gr. attoXi6s *). 

Jag vill slutligen framställa den förmodan, att på ana- 
logt sätt äfven isl. tolla bör förklaras. Det öfverensstämmer 
till form, betydelse och konjugation mycket nära med skoUa. 
Det enda citat jag känner är från Fomm.-s9gur: svä vil ek 
ok, kvad kerling, med Ingolfi ganga, medan mér trér um 
tolla tenn i efra gdmi. Efter min uppfattning betyder ordet 
här ej just 'hänga fast', som Fr.* öfversätter det, utan sna- 
rare 'hänga och dingla*, alltså ungef!lr detsamma som skolta. 
Jag anser det höra nära tillsamman med litatiiska didinéti 
'schlendern, bummeln' *), hvilket af Uhlenbeck Etym. wb. d. 
altind. spr. s. 130 sammanställes med sskr. dol&yale 'schau- 
kelt, schwankt', doläyati 'schwingt', ags. tealiian, tealtrian 
'schwanken, wackeln', lt. taltem 'die flatternden fetzen am 
kleide'. Sannolikt föreli^er i tolla som i skalla ett n-presens 
*dl-^ia-tni 1. dyl. Härför talar mojl^n det litauiska verbet, 
som dock ej kan direkt identifieras med tolla, äfvensom i ain 
m&n den intransitiva betydelsen hos ordet. 

') Se Ublenbeck Et. wb. d. altind. spr, b. 82. 

*) Se uotita fBrttg. sida. 

*) Prellwitz, TJhlenbeck Et. wb. d. ftltind. spr. b. 94. Dfinmot torde 
&takiUiga af de ib. e. 842 (onder skhålali) Rofärda orden bt)ra hUlas ^'j>n«n. 

*) J& med abeende p\ bildninf^n t. ex. lit. bylinéti 'prosessieren' (E. F. 
JohanMon IF 8: ISfi). 

Göteborg April 1905. 

Elof Hellqaist. 



:y Google 



JürgenMn: £a Orentettoløe. S67 

En Oversættelse af Cantus Sororum 
OST Sermo Ang^elicus. 

I 'Svenska Fomskrift-Sällskapets SamÜDgar" har B. 
Geete 1895 udgivet "Jomflfni maria yrtegardher", Vadetena- 
munken Nigils Raualdi Orersættelse af "Saucti saluatoria B^tra 
wikusangh" med Salmer, Hymner, Antifoner og alt, hvad der 
hörte til den br^ittinske Tidelæsning, dertil for hver Dag 
Indholdet af Sermo Ängelicna i knap Form. I Indledningen 
gør Udgiveren Rede for de bevarede Haandskrifter af Can- 
tus Sororum og Sermo Ångelicus samt Utgaver af Brevia- 
rer af Brigittinemes Tidelæsning. Han slutter: "Ofversätt- 
ningar af Cantus Sororum till främmande språk Sro för utg. 
okända " 

En saadan er funden paa Köbenhavns Universitets Bi- 
bliotek. AM 70. 8:vo indeholder Cantus Sororum <^ Sermo 
Angelicus paa Plattysk. 

Manuskriptet har 256 Blade, Materialet er Papir, åog 
ikke helt igennem ensartet, Blade ere fejede til, ligesom fiere 
ere skaarne ud; det synes som Billeder, Initialer eller anden 
Pryd har fristet til denne Plyndring, idet der see Spor af 
indlagt Ould paa de Steder, hvor et Blad eller et Stykke 
af et Blad er udrevet. Hvor de forskellige Ugedages Læs- 
ning begynder, er Ødelæggelsen övet *). 

Ogsaa Titelbladet savnes, og de første Ord, der møder 
os i Manuskriptet er: 

" gantze innichliken van deme munde des enghels, 

unde wes se des daghes heft ghescreuen dat heft se ghe- 
vriset otmodichliken alle daghe ereme ghestliken vader " 

Det er Fortalen til Sermo Ängeliciw, der fortsættrø til 
Slutningen i en ret trofast Oversættelse. (BL 1 — 2.) Prolo- 

■) Se Tod Blad B. U. T7. 107. 166. 179. SSO. Jfr B. Oeetes BeskrivelM 
nf den tveiuke OverssttelsM Haanilskrift. Indl. LXXXTIII. 



:y Google 



368 Jdrgensoii: En OveraaattslM. 

gens første og mindre Halvdel har iyldt det udskaarae Titel- 
blad. Umiddelbart efter Fortalen følger et SufFragitun af 
St Birgitte: Antifon, Yersikel og Kollekt i knudret plattysk 
Oversættelse. — Faa Manuskriptets Blad 3 genkendes Slut- 
ningen af Salmen 'Yenite", der altid indleder Dagens Tide- 
læsning. Som alt omtalt er her en Lakune: Salmens første 
Del og B^^delsen til Bøstrenee Sang for Søndagen mang- 
ler; men derefter er Manuskriptet med de nævnte Undtagel- 
ser fuldstændigt. Yi følge Brigittineme gennem alle Dagens 
Tider, og Sermo Ångelicus Snde vi føjet ind paa sin Plads 
i Cantus Sororum. Medens "Jomffru maria yrtegardher" kan 
har en kort Indholdsangivelse, staar Sermo Angeticus i vort 
Haandskrift i fuld Oversættelse (Blad 6 til 16 v.) Og aaa 
fremdeles for Ugens Dage. 

Som Prøve hidsættes en Oversættelse af Bii^itta Anti- 
fonenen: Rosa rorans. 

Du rose dowende ,de gude, 

du steme droppende de clarheit, 

bii^tta, eyn vat der gnade, 

dowe van dyk de hemelsche myldicheit, 

droppe van dyk de lutterheit 

in den dal der jamercheit. 
med Yersikel: 

Bidde vor uns hillighe birgitta, du gantze leue brut 
cristi. Uppe dat he uns sy eyn recht wech to deme hemel- 
schen vaderlande. (p. 20 v.) 

Efter den almindelige Ugelæsning felger Bl. 347 v. 
Capitula og Kollekter tiJ Höjtiderne, dernæst Suffragier og 
Sekvenser ikke i den bedste Orden '), men fra Blad 254 viser 
Manuskriptet en ny Haand og 254 v. forlades det plattyske 
Sprog; Haandskriftets 4 sidste Sider ere danske, men slutter 
sig i øvrigt til den plattyske Text. 

') Jft E. Gwta p. 18^-146. 



:y Google 



Jörgenssn: £n OvenuettelM. 899 

Bl. 254 T. hare vi 

"Proser effter Salue r^na", 
del er de Yere, der slutter sig til den berømte Antifon, oaar 
den blev Bungen Aftenen før Mariefeeter og andre Höjtider, 
Bom Hagliabecchi-HaandBkriftet Biger (Qeete p. 281). Sam- 
meBteda erfare vi, at man i Tiden mellem Paaske (^ Pinse 
efter "R^ina celi" sang Tirgo mater reeurgentis", geogivet 
i AM 70 8:to: 

"0 iomffru hans moder som opetod äff döde guff oa at 
fanghe blifiuendes luffa glæde. Alleluja," 

Ogsaa med Hensyn til Tort Haandakrifts sidste Noter 
p. 256. yder Magliabecchi-MS. Forklaring (Geete p. 276). 
Fra Paaskedf^ til PinBeoktaven, Fredagene undtagne, skulde 
man synge BenedicamuB med Halleluja. AM 70 8:to har i 
Orerensstemmetse hermed 6 Benedicamus til de 6 Ugedage 
i dansk OTerstettelse. 

Disse faa danske Sider ere mindre omhyggeligt behand- 
lede. Skriften tyder paa, at det er Optegnelaer gjorte fra 
Tid til anden, Tilföjelaer til den egentlige B<^, men uden 
fast Plan. 

Midt iblandt de nævnte Oplysninger angaaende Fest- 
ritualet staar (p. 355) en Bøn, som Engelen gav St. Bii^itte 
og en Oversættelse af "O Birgitta mirre gutta". 

Dog Størstedelen af Manuskriptet er gjort af en øvet 
Haand, en Haand, der kunde tænkes at have mangfoldig- 
gjort den tyske Oversættelse, men hvorfra Afskriften stam- 
mer, kan ikke siges. Bogen har været i danske Hænder og 
brugt i et danskt Brigittinerkloster. 

Hvor et Stykke Papir stod tomt, har en dansk Bøn 
fundet Plads (p. 2 v., p. 76 v., p. 106 v., p. 1 72 v., p. 253 v.). 

I Margin er til Vejledning hist og her skrevet "til aff- 
thensangh", "Oollecta til otteeangh" etc. 

B<^n har tilhørt en Kvinde. 



:y Google 



870 Jörgeosea: Eq Overssettelse. 

Allerede Manuskriptets Indhold: Cantos Soronim med 
Senno Ängelicus ger den Antagelse trolig, og den støttes af 
Bønnen, der er skrevet op p. 172 t.; 

All verdens gnd herræ oc skaber, thn est vissæligæ then, 
som alle hierthæ seer oc alle samwith skodher oc rantsaghfi^ 
alle villiee forstand oc alle gemingher er tigh oppenbaræ. 
Tu est iomfru maries søn som mich igeen løsdhe paa kora- 
seth mz thin hellighe dedh. Thi giffuer iech armæ synderskæ 
tigh mich skyldighe mz alle mynæ skell oc eamwith ■ — 

Ejerindens Navn og Kloster kendes ikke. Manuskriptet 
bærer Præg af at være fra det 15de Aarhundrede. Der fin- 
des ikke i Bogen yderligere Hjælp til Tidsfæstelse. 

Ellen JöTgenBea. 



:y Google 



njelmq-mt: Anmftlui. 



SéBmundar Eäåa mit einem Anhang herausgegeben itnd er- 
läärt wm F. Detter imd S. Heintd. I. Text. II. Anmerkungen. 
Läpeig, Georg Wigand 1903. XV+Z13 o«* FZZr-|-67S s. Ris 
30 mark ■). 

Textbandet af Detters och Heinzela at&tli^ Eddanpplaga in- 
rymmer ej blott de sAnger, som forekomma i Codex Begins 2365 
qr. (ß.) och Codex Amamagaæanas 748 qr. (A), nton äfVen de 
Eddakroden — tela eller i tragmentarisk form — , som blott fin- 
nas i de olika bandskriflema af Snorra Edda, vidare Hyndlalj6d, 
Gr6galdr och FiplHvinnsmi^l samt de strödda poetiska brottstycken, 
som bevarats i YglsnngaBaga. 

Till gmnd for nt^framas text ligga de fototypiskt-diploma- 
tiska npplagoma af B och A samt, hvad beträffar s&dana dikter, 
som ej ing& i nämnda h&ndskriiW, äldre editioner (framfor allt 
Bagges Eddaapplaga). Handskrifterna själfva tackas ej ha^ be- 
gagnats. 

I motsats till flere andra Eddanl^frare ha Detter och Hein- 
zel ej haft till syftem&l att kritiskt äterställa den nrsprnngliga 
texten, bortaedt därifrftn att de företagit enstaka ändringar (se t. ex. 
Yftlnsp^ 58: 4, Lokasenna 62: 6, Velnndarkvida 3: 8, 10 o. s. v.) *). 
Beteoknande är, att ett par uppenbara skrifFel f&tt kvarstå orättade 
(se Hf^vam^t II: 4, 33: 6} och att ätskilliga emendationer, som ut- 
gifirama anse vara mycket sannolika, upptagits fÖrst i kommentftr- 
bandet (se t. ex. s. 225, 302, 310 i detta). Anmärkningarna i an- 
dra bandet visa emellertid, att ntgifvama ej ställa sig fhllt sä af- 
visande mot den moderna Eddaforakningena restitutionsförsök, som 
man sknlle frestas att tro p& gnmd af texten *). 

A andra sidan ha n^fvama icke heller velat inskränka sig 
till att gifva ett diplomatiskt aftryck af de gamla kvädena. Vis- 
serligen sinter sig den text, de prästera, ganska nära till hand- 
skrifterna, men ufvikelsema äro dock ej sä obetydliga, "Upplös- 
ningar" öro ej angiba, stroferna ha numrerats och afdelats, allt i 
ISsMrhetens och öfirenk&dlighetens intresse. Äfrensä ha i vissa 
fkll normaliserande "förenkhngar" och "fort^dliganden" af hand- 
skrifternas beteckningasätt' foretagits (se Inledmngen till första 
bandet s. XI f }. 

Att det sätt, hvarpä ntgifvama Atergifvit och normaliserat 
Eddshandskriftemas bok&tafrering, icke ar tillfredfiställande i alla 
a&eenden, har redan anmärkts af Finnnr Jönsson, till hvara an- 

') OffeatliggOrandet af denna reoensicn fSrdrOJdt pi gnmd af fSr&t- 
tuwns qakdom. 

*) Strof, ocli veraaifBroma &ro Detter -Eeiniels. 

*) Jft* A. HeaalM i Oöttingiaolie gelahrte Anzeigen 1903, s. 692 £ 



.y Google 



S7S 



^ielInqviflt: AnmtlMi. 



m&rkningtu' i Zeitschrift för deutsche Philologie xx x Vi- 255 jag 
till&ter mig att hänvisa ']. 

Utom de aftnkelser fr&n hftndBkriftemft, som bero p& ntgif- 
TsrnaB iiormftliBeringeregler, se s. XI f. i Inledmngen, fisnM nSg» 
andra — TisBerligen obetvdliga — som idagalä^a, att korrdctar- 
läsningen ej varit tillröcldig^ noj^prann. Jag hur notent följande: 







Detter-Heliuwl 


HuidskrifMniai): 


Sklininii6l 


12: 1 




«rt^ 


erta <bUe i B ooh A) •) 


HbbMäsliM 


10: 8 




•111 


»n**) 


Dkrt. 


17r 8 




|w!ri 


iMril«') 




39:8 




dl* 


»11< (b&de 1 B ooh A) 




84: 8 




om 


of (bMe i Root A)») 


LokMflDDa 


18; * 




Logteki 


Lop«ki 


Dir*. 


CO: 8 




I^mh after Helgftkv. 










Hnndingib. 


n. 16 (9. 


90) 


■umo|w 


■9mnopo 


Atlam^ 


88: 1 




■•rt«gek 


■•«Skg .t') 


Fragment« 


vn: Ö 




niUda 


villdo») 



Pk grand af oriktig upplösning af ett fSrkortnmgoteckea 
stSa- Helgakvida Hnndingsbana II. 37: 10 himinn i st. f. mmin. 

Uti inledningen till första bandet (b. XI) forklara ntgiframa^ 
att de, ifr&ga om dabbel ooh enkel skribling af konsonuitemaj ni- 
tat sig eflOT handskrifternas ortografi. Ätt de icke alttid gjort 
dettSj framg&r af följande exempel: 



Detter-Helncel: 


Hftndekriftli«« texten: 


EårbvasljM 18: 1 båH 

67: 8 t6rr 

TélundMkvia» 17: 9 «ettti 


{>ör (ukne.) 

•ettif) 



Inkonsekvent ha nt^fVama Helgakvida Hnndingsbana H. 
10: 8 brimisg, men Däre. 26: 8 bnfflts, lastan faandskrinen i båda 
fidlen har "stort" s som slntteoken i ordet"). Inkonsekrmt är vi- 
dare, att medan Une st&r SignrSaiirida hin skamma 3: 1, stir 
ümM Därs. 49: 1; i b&da fellen har handskriften "stort" n. 



■) Jfr åfren hvad betrft&r Dstten ooh Heimeli nonnaliMring 
oennon i Literuüehea CentnlbUtt 1906, ap. 1188 f. <af -bb-). 

*\ Norrnftlisaring titm D-H, 

*J I n&atA verend ba atgiframa bevftnt ertu. 

*) Jfr att ntgifnma bevantt oRv HeløAriih HnsdlsgBbuia IL 

■) Jfr ntgifvamu inledning, a. XI, dftr det ninuiea, att 
jnat itAn om bmket a( t oob t sliiter aif; till bandakrifteraa. 

') Jfr aU qf benrate Sigrdrifnm^l 58: 4, S. 

') Kommentaren bar i anm&rkningen till atfillet (•. BOS) den 
Irdelaen. 

■) Jfr ntgifvamu inledning ■. XL — Se Boggei Eddftnppl. i. 8 

•) Jfr aU P6t fBrekommer i ntgifranu text E^vam^l 88: 6, 60: 

**) Jfr att uera fOr tierra fltt «t& kvar H^vun^l 11: 4, fiKrit 
forinn DKrs. 88: 6. 

") I albnKnbet har dette af utgiframa i genitiv« 
M ftjmttM H^vam^l 16: S, fyOeii Orlpiup^ 80: 8 o. ■. v. 



rfttta 

82. 
8, 7. 



:y Google 



Qjelmqriit; Anmilui. S7S 

De na p&pekade afvikelsema iro oafsiktliga, beroende p& for- 
biseeode. Ett par g&nger har med afsikt — milt medvetet — fin 
ändrioff, som q forklanui af InledningeiiB nonnalisariiigBregler, 
fSrebipta i texten, ntan &tt ba p&pekats i den textkritieka appa- 
raten i iorata bandet. 

S& bar Swardarkvicta hin Bkamma 88: 5 pat : at insatts i 
stället för handskrütens pa : a. Fönt af kommentaren (b. 473) Sa 
man reta, att pat : at beror pft ändring. NatnrligtTie hade denna 
bort omnämnas redan i textbandet. 

Till Atlamf^l 29: 3 anmärkee icke, att i handskriilen står 
Jår-po (d. r. b. för och po p& olika rader med bindestreck eiter 
/6r)i fpr på i nppla^ma beror allts& p& emendation. D& jag 
(Arkiv 11: 110 ff.) foreslog att läsa farpo '), IramhöU jag, att en- 
ligt ntgiiVama af den fotot^iska npplagan af Codex RegiaB, se 
deras fidledning LXII f., bindeetrecK i nämnda handskrift nytt- 
jas felaktigt endast en gäng (Helgakvida Hnndingsbana U. 37: 7; 
allte& ei ^ här behandlade ställe) '). D& det, som jag vid en seder- 
mera gjord beräkning fonnit, nyttjas tätt c. 145 ^nger, rill man 
räna tro, att det icke heller i /6r-po är betydelselöst. I alla 
händelser synee det mig, som om det bort omnämnas i Dotters 
ooh Heinselk textkritiska apparat. 

Sftaom framh&llee af ntgifvama själ^ (Inledningen s. ZU), 
är redogSrelwD för varianter ganska knapp. För att taga ett 
exempel fr&n Yplosp^ första strof har det visserligen anmärkts, 
att B har den af Detter ooh Heinzel förkastade läsarten valjwpr; 
däremot har det ej nämnts, att H icke har det i den föreliggande 
texten upptagna Valfyprs utan vafpSrs; fr&nvaron af I har val dock 
n&gon betydelse för bedömandet af de båda läsartemas värde. 

I de onder texten anbragta rariantema ätergifVes den hand- 
skriftliga ortognden trognare än i den egentliga textenj så t. ex. 
ändras • se e^ till si o. s. v. Jag har funnit följande förbiseenden: 
vid Helgakv. Hnndingsb. I. 56: 7 nppgifves Begins hafva sJc^ i 
st. f. 3Cer, vid Fäfnism^l 45: 4 päst&s samma handskrift ha Vittg- 
aharnw i st. f. Vingaeomir, vid Sigrdrifttm^Jl 60: 6 star i noten 
rtvgnia i st. f. ramgnis. 

Första bandet slntar med en förteckning p& egennamnen. 



Kommentaren, till hvilken fogats ätskilUga register, är myc- 
ket omfattande och torde böra betecknas s&som ett verkligen för- 
tjänslfbllt arbete. 

Följande texten vers för vers, strof för strof söka kommm- 

<) Jfr Stjmona, Die Lieder der Edda 1: 414, Gering-HUdtbrand, Die 
Lieder der Uteren Edd» 421. 

*) Den ene af ntgifvama tjekee emellertid munera bum (m Arkiv 11: 
19^, att bisdertreoket njrttju felaktigt ifven pl ifrigav. at&lle 1 Atlamjl. 



:y Google 



874 Hjelmqnat: AnmåUn 

'tfttorerDa belysa den Av&l i estetiskt och knltarliiBtoriBkt hanse- 
ende som med hänsyn till dess spr&kliga och metriska form. 

Enligt hvad ntgifvama själfra framh&lla i Inledn. till Band I, 
8. XIII, söka de forklara de gamla sångerna, "så som bildade Ü- 
lüidare och norrmäii vid slatet af trettonde eller i fjortonde &r- 
hnndradet forstått och nppskattat dem". Emellertid torde det för- 
hålla Btg så, att många af kommentarens ntredningar och Tärde- 
ringar icke Bknlle kanna åstadkommits af isländare eller norrmän 
omkring Ar 1300, hnra bildade som helat, i all synnerhet om de 
eg haft framfor sig andra Eddahandskrifter än de bristfälliga som 
an finnas kvar '), och att ntgiframa följaktligen — med rätta — 
ofta öfTOrekridit den norm, som enligt deras egen ntsi^ Bknlle 
b^fränsa deras textexeges. 

Såsom forut anmärkts, ha^ ntgiframa till kommentaren 
sparat åtskilliga emendationsforslag och textkritiska anmärkningar, 
som man väntat f& se i det fSrsta bandet. 

Endast andantagsvis debatteras tidigare tolkningar af eller 
ntttelser till de bebuidlade stallena. Hänvisningar till den vik- 
tigaste litteraturen Sfver hvarje särskild sång l^e varit p& sin 
phits. 

Detter och Heinzel söka ofta visa, att ett ord, ett uttryck, 
en strofioljd, som man ansett bero på korruption, låter fSrsvara 
ma. Deras häfdande af den traditionella texten verkar långt iMa 
alltid öfvertygande, liksom de säkerligen ställt sig alltfSr negativt 
mot andra forskares konjekturer. Men trots detta torde man böra 
gifva de granskare ratt, som i Detter-Heinzels konservativa kritik 
mnnit ett hälsosamt ferment for Eddaforskningen '}, en nyttig re- 
aktion mot godtyckliga textändringar *), 

Skarpsinne och grundlig ordanalys aro utmärkande for kom- 
mentaren; vid sidan af dessa goda egenskaper framtiader ibland 
en sällsam brist på estetiskt omdöme (se särskildt behandlingen 
af H^gakvida Hundingsbana II. 47). 

Deu forsiktighet, som i allmänhet präglar ex^esen och rät- 
telsefbrslagen — undantag finnas — står i god öfverensstämmélse 
med en viss pessimistisk resignation i fr^^ om möjligheten att nå 
en sln^ltig tolkning. — "Der Sinn der Zeile entgeht uns vielleicht' 
är ett for ntgifvama karakteristiskt yttrande (s. 142). 

Den beläsenhet, hvarom kommentaren vittnar, är hämsds- 
vlickande. Belysande parallelställen anföras ej blott ur "Edda- 
sånger" och norröna prosaskrifter utan också ur skaldevisor och 
rimor. Buninskrifter och nyisländska poem citeras vid sidan af 
verk tillhörande Tysklands, Englands, Hollands, Frankrikes, Ita- 
liens vitterhet. Ja, afven slaviska litteratnralster åberopas. Här 



) ff>, jfr &fven H. Gering, Die Lieder der filteren £dda, Vorwort I 
*) Hetuler, cit. st. e. 698. 
') Boec 1 Zeitschrift iüt dentHche Philologie SXXTI; 289. 



:y Google 



HjelmqvUt: Aju&ftlui. 875 

finner m&a en lianviBning till Suetonii keisarkrönika, där Ikter «i 
zoologisk notis, hämtad nr BrehmB ThiM-leben, p& ett tredje stalle 
citeras Keae Freie Fresse eller sydslaviska tidningar o. s. v. 

De storartade materialsamlingtu', genom hyilka ntgifvama 
spridt Ijns ofrer Eddasångernas syntax, atiTistik, ordiorr&d och innfr- 
h&ll, sicanka &t deras rerk deea fÖmämeta betydelse. Qenom dem 
har forskningen p& m&nga särskilda pnnkter Dlifvit förd fram&t '), 

Jag biibgar n&gra aamarkningar rörande enskilda, af ntgif- 
varna behandlade stulen. SidohänTisningama galla kommentar- 
bandet. 

8. 18, r. 8 nedifr. p&at&s, att adjektivet ämåttigr forekommer 
i 8d. E. 1: 551. — D&r st&r emellertid an form af ämdtäigr, 

S. 35 anmärkes under Y^lnsp^ 27: "GgilsBon fiihrt ein prung- 
mépigr an mit dem falschen Citat Harbi, 18." — Källhänrisningen 
är emellertid fullkomligt riktig, emedan Egilsson, s&Bom iramg&r 
af hans Index siglomm, citerar den Ämamagnesonska editionen af 
Sæmnndar Edda, där det heter i H&rbardslj6d 18 (1: 99): 

Ec drap piaea 

Enn prvngmåpga jStvn. 

En annan sak är, att det här i texten upptagna prvngmöpga 
saknar handskriftligt stöd: i Beginn stAr prupmåpga, s^m för 
Öfrigt pipekas i en not till ofranoäronda editton: "t>r£t)m6^gB, 
SEBTO animo preeditnm, videtnr foisse in B." Egilsson har alltså 
ej gjort sig skyldig till oriktig citering. 

S. 104 f. omnämna D. och H. vid kommentaren af H^vam^l 
56, w. 4—6 MoUenhofis ') bekanta ändringsförslag: mapr manni 
verpr af måii hupr i st. f. maPr af manni verpr at måii kupr. 
De ställa sig kritiskt mot emendationen i fräga: "Wenn man selbst 
die Streichung des ersten af zugibt, so konnte ai vor mdli blei- 
ben ; denn mnnr wird mit af und at constmirt". Hvad betrafiar 
uppfattningen af det citerade stället, öfverensstämma emellertid 
nt^fVarna med MnllenhofT: "Wie dns Pener sich vom Fener nährt, 
vom Fener erzeugt wird, so wird die Sinnesart der Menschen 
durch den Verkehr mit andern bekannt: im GeBpräch erweist sich 
dies, und anch wenn der eine schweigt: dann ist er eben dumm". 
Mot MnllenhoSs ändring synes mig tala, att genom den npphä^va 
den i handskriften befintliga parallelismen mellan ilrägavarande 
strofs första och andra hälfl, som gör intiyck af att vara afsiktlig: 
brandr af brandi motsvaras ju af mapr af mannt. Vidare synes 
det besynnerligt, att den damme har skulle sägas blifva bekant 

rom sin tystlåtenhet, medan den okloke mannen i strof 26 (hos 
och H.) just r&des till tyetl&tenhet, för att ingen m&tte & k&n- 
nedom om hans dnmhet. För min del vf^ar jag tro, att Holtz- 



^yGooglc 



S76 Hjolmqvist: ÄnmiUii. 

mann. Die ältere Edda 104, bar rätt, d& lun Öfrenütter hupr med 
peritus, caliidus; "ein Mann wird rom Manne beim Qesinäohe klaff* 
tolkaa staltet cit. arb. s. 72. Jfr att enligt Gering, Wörterbaob, 
hipr p& tv& ställen nti den poetiska Eiddan förekommer i betydel- 
sen "king, Teretändig" *). För denna betydelsea ezistenB tuar i 
sin mka, att i tyskan htmd nppvisats i betydelsen "kennend, wis- 
send" (se Grimm, Dentsches Wörterbncli). 

Jag &ttar meningen af bär behandlade ställe i närmaste öf- 
verenastämmelse med Holtsmann: "den ena l^an brinner af den 
andra, till dess det är förbmnnet, eld tändes af eld, den ena män- 
niskan blir i samtal klok [d. t. s. förrärfVsr kunskaper och prak- 
tisk leinadsvisdom] genom den andra, men af dtd, d. y. s. inoilsk, 
BJälftitlTäcklig tystnaB, blir hon — ej blott délsJcr, utan — til déUkr 
— alltför dnm, dum med besked, ännu dummare än förut" '). I 
sista versen bÖr verpr mapr underförstås, i stället fSr att enligt 
den gängse tolkningen verPr htpr sknlle sappleras. Tu délmr 
är predikatsfyllnad, 6} sul»ekt. 

För att hupr bär betyder klok (ej bekant) synes mig i rås 
män tala, att, om förstnämnda betydelse antages, man .f&r ett mot- 
satsförhftllande mellan kupr och dUskr, hvilket bör jämföras ^r- 
med, att uti andra strofer af H^ram^Jl heimskr och korskr, Ijüfr 
oob leipr o. s. r. kontrasteras. Äfvens& synes mig jämförelsen 
med elden, som sprider sig frän trästycke till trästjcke, passa 
bättre, ifall det är frägan om knnskapseldena bringande &&n den 
ene till den andre, än om här ^uUe åsyftas, att människomas 
sinnesart blir bekant genom det inbördes umgänget. Slatligeu 
mä frambällas, att, om i»Pr här betyder 'klok', associationen mel- 
lan tänkesprÜet i strof 56 och för^&ende stoofer, där det talas 
om den medelmåttigt kloke, blir ^tt b^^nplig *). 

S. 134, r. 19 nedifr. står 'Stookh. Homil." i st. f. "Gammel 
norsk homiliebog ndg. af Unger". 

8. 189 heter det, att t^r skalle förekomma hos Sigratr i 
belydelsen "människorna". Få det åsyftade stallet hos nämnde 
skälld bör emellertid enligt Finnur Jönsson, Heimskringla 4: 174, 
orden "^s tivar" sammanföras till en kenning "bågens gudar", en 
omskrifiiing för människorna. 

S. 272 på tal om prymskviÆa 19: 5 anmärkes, att tuau enligt 
Bagge skulle kunna bero på felsk upplösning af .ii. såsom tuau i 
st. f. tuér. Ty äfVeu Loke, heter det, förkläder sig till IcTinna 
såsom Tor-Freyjas tjänarinna. — Nentram kan emellertid försrs- 
ras därmed, att Loke, då han faller det yttrande, hvari ^luJN ingår, 

') I gloiBnret (b&dk nppl.) har Oerinff ett frlgeteoken «Aar den as- 
giftka betjd«lMn. Detta har emellertid borttagits i Ordboken. — På det 
•D» af de omnJunnda Bddastållena vill Finniir J6iuaon (le litt. hiat. 1: SOS) 
(Dr hwPr anatu betydelsen ■^kendf. 

*) HoItimMm öfrersltter til oriU%t m»d doMv. 

*) Ofran motirarade Qpp&ttntng har jag redan antjrdt i "Natunkild- 
ringama i den noTTÖna diktningen" i. 176. 

DigiLzedCyGOOglC 



^jelmqvist: AnrotUn. 877 

ej Tar klädd i krinnodräkti, medan Tor, B&som iramg&r ftf f3reg&- 
ende strof, redan kos^merati. . 

S. 388. Yid äripiBBp^J 7: 3, 4: heéstr boritm humorn ig/W 
anmärkea det med ntt&: "Der SnperUtir statt des Gompustirs 
Bcheiiit Bonst nnbelegt". Nän till hands tjrckas li^ga att etnen- 
dera handskriftens i^ri till g/H [— øjri) — öfrerlägäen; Auertom 
fffri TOre samordnadt med luestr boritm samt aknlle Detjda "öfrer- 
linsen alla" (^^tlta[en: hvar och en). Jfr prosainledn. till Grf- 
TOflsp^ (r. 61 ff. hos D-H.): "Signrtir nar b& allra framarstr, ok 
hann kalla allir menn i lomfritbom nm alla menn fram" o. s. v. 
Handekriftene iofri kan bero pä det för^ftende haeriom. Den före- 
slagna emendationen g&fve emellertid ett räl prosaiskt nttrrok. 

S. 407 (till B^nsm^l 27: ö) öfrersättes "(ilt er) ^ Wl at 
hrapa" med "am Glück vorbei zn stamen", en tolkning, som i det 
närmaste öfrerensstämmer med Gerings i hans Wörterbnoh: "es 
ist schlimm am ^^lücke vorbei zn eilen". Gering tillfogar emellertid 
ett frägetecken. Äfven D. och H. tyckas vara tveksamma, d& de 
i slntet af anmärkningen, sedan de anfört ett par intet bevisande 
citat p& användningen af heäl och hrapa, yttra: "Wenn doch noch 
ein Bezug anf die Omina — heill N. — vorläge, so mösste man 
äbwsetzea 'mit', 'dnrch Yemachlässiging des Omens'". För min 
del tror jag, dä uttrycket "störta förbi lyckan" synes mig eynner- 
ligen dunkelt, att versen bör tolkas: Med afseende p& framgang 
eller lycka är det sv&rt (egentligen ondt) att störta omkull, d. v. s. 
att störta omknll är ett elakt omen. Fyr är enligt Gering tre 
g&nger belagdt i betydelsen "in Bezog auf" (med dativns I. acka- 
sativus). Jfr att for^&ende strof handlar om snafhingen såsom 
ett olyckstecken *). 

S. 440, r. 2 f. nedi&. citeras Orvar-Odds saga G. XXVIC, s. 
271. — Emellertid gälla siffrorna icke specialupplagan af sagan, 
utan editionen af handskriften Ä i Fomaldar S^gur Nordrlanda del 
2; i Boers nppl. (Ältn. Saga-Bibi.) st&r ifr&gavarande ställe i kap. 40. 

S. 542 (till AtUmiJl 7: 8). För min konjektur (Arkiv 11: 
105), att nitti förvanskats at ett ursprungligt hlitti, kan jag nu s&- 
Bom ett stöd anföra: "Grettir kvaz hans r&dam hlita mandn." 
Grettis saga (Boers edition) 178. 

8. 5Ö2 (till Ätlam^l 64). Enligt Detters och Heinzels app- 
&ttning framg&r af denna strof, att Snævar, Solar och Orknmg 
föUo senare än de 18 hnnnema. Emellertid anse de en, att de 
nämnda hjältarnas död uttryckligen skulle nämnas i stroran; felh 
i v. 3 srftar, mena de, pä Hnnnema; att dessas besegrare séder> 
mera föllo, har man att wsa mellan raderna — om jag rätt fattat 
ntgifvamas mening. D& emellertid en notis om att de nämnda 

') Finnar JAnnon uimärker i sin Litt. hiat. 1: 270^ att strofen 27 
(enl. D. och H.), som Jénsson betraktar sAsom en interpolation, inforts ef- 
ter strofen om snafbingens olyckstecken, jäst pl grund af vere 6, d&r ordet 
Mil, Boro kan betyda varael, fSrekoimner, 



„Google 



878 HjelrnqriBt: Anndlsn. 

foljestagamft till Gatmar ooh Högne stapade, BjnoB mig onnd^Dg- 
li^, mäste jag fastb&lla min fonit (i ÄrkiT 11) uttalade nppffttt- 
ning af strofeD (jFr SiimoDs, Die Lieder der Edda 1: 450j Gering, 
Wörterbuch 1241, Germg-Hildebnuid, Die Lieder der älteren Edw 
427): ett komma bör insättas efter dtid» och /eUo anses syfta på 
de tre i strofens slnt omnämnda Niflungama. 

Såsom jag förut anmärkt, bär den Detter-Heinzelska tezt- 
formnleringen spår af br&dska och bristande omsorg. 

Ätt äfren det andra bandet — kommentaren — icke üillt 
tillfredsställer berättigade kraf på noggrannhet, visar sig särskildt, 
om man jämför de i anmärkningarna citerade EddastäUenas form 
med deras Ijdelse i texten. Jag har antecknat angefar 100 exem- 
pel på felaktig citering af texten i kommentaren. I de fleet» &11 
bar blott en bokstaf ändrats; stnndom äro dock afvikelserna svå- 
rare. Jag hänvisar till följande exempel: 

Eommentare& hu: I texten står: 



6 nppifr. 


eti& 


n& 


8 nedifr. 


at hpndom 


4 hendom 






né i*l|>iä|>om 


18 . 


nt firmnerkom 




16 nppifr. 


' £eiri 


fleire 


14 . 


loMig 


losUk 


12 neditr. 


tdk 




2 . 


knåttom 


mittom 


J . 


ti 


I*r 


15 . 


>f meif>i 


at mei>i 


9 . 


fftUa 


•uelt» 



Åfven citat nr andra källor än Eddakvädena äro sttmdom 
oriktiga. Jag anför exempelvis (sidosiffrorna häaviaa till kommeo- 
tarbandet; citaten normaliserade efter D-H): 



19 upplfr. 


usa Qzuin 


12 nedifr. 


biarta biartv 


B uppitr, 


hkfir hefir 


7 nedifr. 


aolutaremos ... excepisBeb salnlasBemus 


19 . 


»prat ...på .pratt ...l»r 


18 nppifr. 
10 . 


l«nni BTlUffum 


9 > 


mildum gnnnmildtun 




nijinm meltum 


12 • 


1.4. far. 


12 • 


trrgtiroft «Ibrofi 


(hela anmårfcningen föijrtUijenförtelnd) 


11 nedifr. 


miMi miMB 


15 


menn fyrir menn uåra fy 


IB . 


eytt ejrtt allt 


12 - 


garfr garp^nn 


1 uppitr. 


aldri ;ndu 



„Google 



Hjelmqvüt: AnoüLlftn. 



X9 opptfr. 


giimul 


TBtrg^mul 


B neaifr. 


tykki. 


Pykki» i,ik 


4 . 


fyrir 





Dessutom har jag (i andra deleo] funnit följande fel, som ej 
falla nnder' föreg&ende kategorier: 



20 uppifr. 


ettorkaldt 


etterkikll 


16 ; 


21, 5 


21, 6 


13 nedifr. 


372 


278 


16 uppifr. 


Helr. 6 ') 


Helr. 6 


16 . 


Oddr. 4 •> 


Oddr. B 


17 nedifr. 


HutaUl 68 


HUtatkl 8! 


6 > 


46, 7 


47, 8 


18 oppUr. 


80 


75 


. nedifr. 


71 


81 


u . 


166 


160 


t > 


8—4 


2—4 


18 npplfr. 


AÜRm. 46 


Atlun. 48 


19 > 


14,8 


14, 1 



M. Boediger bar i Zeitechrift des Vereins flir Yolkskande 
13: 462 rättat n&gra andra tiyckfel. 

Tryckfelen och förbiseendena m& ja synas fSrl&tliga och rim- 
liga nog i ett verk af s&dan omfattning. De äro dock så m&nga 
oäi till en del si st&fb, att korrektnret icke kan betecknas såsom 
sorgfälligt. 



Gtenom sin lärda ooh skarpsinniga Eddakommentar ha de 
b&da om den nordiska filologien högt förtjänta, nn hädang&ngna 
ntgifVama satt sig en varaktig mionesrärd. 



■) SifTroma tyokas afM Bagge« uppl. 
Lnnd i Juli 1905. 

Theodor malmqrlat. 



:y Google 



880 Bmto: AnniåUn. 

Magnus Olsen, Tre orknøshe rtmeinåahrifter. (2dae$h<noe, 
XXII, XVin og XVI), Ckrisiiania Vtdemkabs-Selatabs Forluind- 
Imger for 1903, N:o 10. Christiania 1903. 

Denna lilla skrifb är af ett högBt fängslande inneli&ll Maom 
den Bkarpeinnighet, som kräfVes och kommer till s^es vid dess 
ämnea behandling. Förf., en lärjnnge till S. Bugge och medat- 
gifVare af det norska mnverket, risar sig b&de genom fyndig slut- 
konst och metodisk ntveckling värdig ein mästare. 

Bland det 30-tal runinskrifter, som vid atgmfningeo 1861 
fannos ristade p& vaggante af grafhögen Maeshowe nära Stennes 
på Mainland, Orkneyöarne, fanns en, n:r XXII i 3. Farrer's No- 
tice of Runic inscriptions discorered daring recent excavations in 
the Orkneys. Printed for private circnlatioo, 1362, som så lür 
som p& tv& mnor ntgjordos af alldeles obegripliga mynder. Desna 
tydes af förf. dels genom (ormodanden p& gmnd af de nnderliga 
tecknens form, dela genom att aktgifva jA deras ordningsföljd och 
onderfiöka, om denna ej medgifver deras utbytande mot ranoma i 
n&gon vanlig aifattning af rnninskrifter, ooh han leder sig därigenom 
till tydningen : try hr ræist rutuu* t>eær 'Trygg ristede disse mner'. 

BistningBegendomligheter finnas, eom göra sannoli kt, a tt 
denna inskrift, n:r XXII, riatats af samme man som n:r XVHI: 
bisar nmar rist sa inat>r er mnatr er lyrir oæstan haf 
disse mner ristede den mand, som er mneWndigst vestenfor ha- 
vet', ooh denna inskrift &ter har redan af Barn hos Farrer föreela- 
gits att läsas tilleammans med XVI: nUB^ t>ælre øllSe OT Rti 

keiikr trænllsonr fyrtr sunan laut 'med den økse, som Gank 
Trandilssøn paa Sydlandet eiede'. Qaukr TrandHsaonr omtalaa i 
Njals saga iiap. 26 som fosterbroder till den mäktige isländska 
höfdinffen Aagrim Ellidagrimsson p& Sydlandet, som l^de omkring 
960—80. Inskriftens trænilsonr ätergifver en dialektisk form, lik- 
som ocksä kønkr för isl. Gaukr. 

Mellan e och n i kønkr står ett r, hvilket förf. forbinder 
med de följande ukr; vidare tolkas ett par streck nedtill pA ø 
som t, och s& nppstär ristarenB namn trukr Trygg. MUiända 
har ristaren velat antyda, att äfven han hette Trandiläon som den 
Malte, hvars yxa han ägde och hvars ättling han m&hända var. 
uaak Trandilssons släkt hade förbindelser med de skotaka öame. 

Till fiera af de konstgrepp, hvarigenom ristaren betygar sig 
som den mnknnnigaate väster om hafvet, p&pekar förf. motsvarig- 
heter &&n inskriften p& den svenska Bök-stenen i Ostei^tluid, 
som tillhör 900-talet. Dessa motsvarigheter fit& väl tillBammans 
med det förhållandet, att den slaga runskrift, som användes pä 
Bök-stenen, är känd fr&n 5n Man och äfven kan sp&ras pä 8het- 
landsöame och i Skottland. Runinskrifterna i Maeshowe tillhöra 
däremot själfva 1100-talet, till hvilken tid alltså Hök-stenens rist- 
ningatradition förhlef vid lif. 

Stockholm den 11 nov. I904. Erik Brate. 



:y Google 



Mach I Kekrolog. 



Richard Heinzel. 

Der grosse Verlust, den die fferniAnisohe Philolome darcb 
den Tod Kioh&rd HeinzeU (am 4. April 1905) erlittoa liat, wird 
auch im Norden schmerzlich empfanden werden. Handelt es sioh 
doch om einen Gelehrten, der aaf dem Gebiete des Nordischen 
wertvolle, ja so herroiragende Leistangen aufzuweisen hat, dass 
sie denyeniøen, der ihnen besonderes Interesse entgegenbringt, 
leicht als sein Hauptwerk erscheinen könnten. Sie sind in Wahr- 
heit nur AnsBchitte aus seiner sehr nmfam;licheu Lebensarbeit, 
aber fär deren Zasammenhang von grösster Bedeutung. 

Heinzel wurde am 3. November 1838 zu Capo d'Iatria im 
öaterreichiscben Eüstenlande als Sohn eines Gymnasialpräfekten 
geboren, verlor aber seinen Vater schon nach Jahresndst und 
wuchs im Hause eines Grafen Scheräenberg auf, in dem seine Mut- 
ter einen Er ziehe rinnen posten angenommen hatte. Seine Mittel- 
schulstudien legte er am Marburger und verschiedenen Wiener 
Gymnasien zurück und begann hierauf im Jahre 1856 an der Wie- 
ner Universität klassische nnd deutsche Philologie zu betreiben 
mit der Absicht, sich fur das Gymnasiallehramt vorzubereiten. 
Tiefgehende Einfiüsse seitens seiner tJniversitätslehrer hat er nicht 
er&hren. Weit wichtiger fiir seine Entwicklung war der frennd- 
Bobaffcliche Verkehr mit seinem jüngeren Htudiengenossen Wilhelm 
Scherer, als dessen ersten Schüler er sich selbst später öffentlich 
bezeichnete. 

Im Jahre 1860 legte Heinzel die Lehramtsprüfung ab nnd 
oblag non dem Lehrberuf zunächst an Gymnasien m Triest, Wien 
und Linz, dann kürzere Zeit aU Hofhieister im Hause des Fürsten 
SutsoB in Rumänien, schliesslich wieder an einem Wiener Gymna- 
sium bis zum Jahre 1868, das ihm eine Berufiing an die Grazer 
Universität brachte. Am 4. Februar 1873 erfolgte seine Emeu- 
nung zum ordentlichen Professor an der Universität zu Wien, der 
er trotz glänzender Anerbietnngen, die ihm von Strassburg und 
Berlin aus gemacht wurden, immer treu geblieben ist. 

Heinzeis erste wissenschaftliche Arbeit ist die im Jahre 1867 
erschienene Ausgabe der Gedichte Heinrichs von Melk. In die- 
ser und einigen folgenden, so einer Untersuchung über die Quel- 
len des Tristan Gottfrieds von Strassburg, ist Scherers EinSass 
nnverkennbar, sowohl was die Form der Darstellung anbelangt, 
als auch weil er hier dem Problem der Charakteristik von Dich- 
tem nnd Dichtnngen noch nicht wie später aus dem Wege geht. 
Anch an die spraohwissenschaflilichen Arbeiten Scherers schliesst 
sich Heinsei mit mehreren solchen an, von denen die erste und 
amfänglichste die 1874 erschienene Geschichte der niederfrän- 
kischen Geschäftssprache, die nächste eine von grammatikalischen 
üntersuchnngen einbegleitete Ausgabe der Wiener Handschrift 



DigitzcüCyGüÜgle 



882 Hnoh: Nekrolog. 

von Kotbera Psalmen ist. Zwisohen beide, itu Jahr 1875, f&IU die 
YeröSentlioliaDg der Bohönen und lebrreichen AblLandlnng fiber 
den Stil der ttltgermauischen Poesie, gleich&lls anter Sdierara 
Einflusa geschrieben. 

Von seinen Schriflen spracbTrissenschaftlicliea Inbalt« ist die 
über die Endsilben der altnordiBohen Sprache das Endglied. Sie 
hat Heinzel, der darin in der Benrteilnng der nmorduohen En- 
dungen den Fobs auf den rechten Weg gesetzt, aber wieder zarfick- 
gezogen hatte, wohl nicht lange beledigt, and damit erklärt es 
sich vielleicht, dass er ^ich anf dem Qebiet der SprachforschnoK 
nicht mehr betätigte. Nicht aufgegeben aber hat er die Beechäi- 
tignng mit der nordischen Literatur, nnd ihr verdanken wir ala- 
biild als eine wertvolle Fracht seine Beschreibung der isländiscben 
Saga, eine Schrift, in der der isländische Familienroman in Besag 
aar Inhalt, Art and Eindrnck des Dargestellten in seine Elemente 
zerlegt wird. 

Es folgt nnn eine Reihe Ton si^engeschichtlichen Abband- 
langen, von denen gerade die ersten sichtlich aas den nordischen 
Stadien geflossen sind, die also das Bind^lied bilden zwischrøi 
verschiedenen Abschnitten seiner wissenschaftlichen Tätigkeit. In 
der Sdirift aber die Nibelangensage (1885) sacht Heineä nacbzn- 
weisen, dass die Verbindung der ravthischen ^gfiidsage mit der 
historischen Günthersage anf skandinavischem Boden durch Ver- 
mittlnng der B^e von König Qodmnndr von GlamiBvellir znstande 
gekommen sei, durch deren Helden man an Personen der einen 
wie der andern erinnert wurde. In der Abhaadlnng nber die 
Hervararssga (1687) soll gezeigt werden, dass in der Erzählung 
dieser Saga von einer grossen Schlacht zwischen Goten nnd Hun- 
nen Erinnerangen an die Niederlage Attilas auf der manricianisohen 
Ebene fortleben. In den Schriften über die Waltheraage (1888) 
nnd über die ostgotiache Heldensage (1889) werden diese Sagen 
auf ihre Beziehungen zu Geschichte nnd geschichtlicher Überiie- 
femng uuterancht; in der über das Gedicht rom König Orendal 

S 892) dessen stoffliche Verwandtschaft mit dem mittelniederlän- 
schen S^helijn van Jherosalem und dem Prolog zu einer fran- 
zösischen Vengeance, romanhaften Ausgestaltungen der Kreuaer- 
findnngsl^^de, gezeigt. Alle diese Abhandlungen, die ron glän- 
zender Kombinationskrafb, verbunden mit kritischem Blick, nnd 
von erstannlicher Belesenheit Zeuniis geben, sind, von ihren 
Haaptergebnissen abgesehen, schon durch die Fülle des Materiale, 
das sie zusammentragen, nnd zahlreiche Nebenreenltute von dauern- 
dem Werte. 

Gleiches gilt von einer der Orendel-Arbeit vorau^;ehenden 
Abhandlung über die altfranzöeischen Gralromane und einer ihr 
folgenden über die Quellen von Wolframs Parzifal, 

Nun folgen Arbeiten über das älteste deutsche Schanspid: 
zunächst (1896) Abhandinngen zum altdeutschen Drama, dann 



:y Google 



Haoh: Nekrolog. S83 

(1898) die BeBchreibnn^ des geistlioliea Schaoepiels im dentAohen 
Mittelalter, ein Bacb, in dem diese LitoratnrKathing, wie sich 
Bchon im Titel verrät, nach derselben Methode analvBiert wird, 
wie sie froher an der isländiBchen S^a erprobt worden war, so 
dasB eich selbst anf einem so fem liegenden Gebiet bemerkbar 
macht, wie sehr die Beschaftignng mit dem Nordischen anf Hein- 
zels wissenschaftliche fVodnktion von Binflnss gewesen ist. 

Änf dem Boden des Nordischen selbst steht er wieder mit 
seiner letzten grossen Pnblikation, der Eddaansgabe (von 1903), 
deren erster Band den Text, deren zweiter den Kommentar ent- 
hält. An dieser Angabe iet, wie schon &üher an einer von Kein- 
zels kleineren Pnblikationen, Detter mitbeteiligt und zwar — wie 
schon dessen früher erschienener Vglasp&kommentar beweist — 
keineswegs nor als Handlanger. Wie viel er aber aach beige- 
steuert haben mag, jedenfalls stand er viel zn sehr im Banne der 
iiberrt^enden Persönlichkeit seines Lehrers, als dass nicht daa 
Werk im Ganzen dnrchans den Stempel Heinzelschen Geistes an 
sich tröge. Über den Wert dos Bnchee, das eine Fälle von Beob- 
achtungen, die Frucht einer weit über die germanischen Litera- 
turen hinanfireichenden Belesenheit, in den Dienst der Texterklärnng 
stellt nnd viele schöne Einzelergebnisse anfVeist, eind alle Stim- 
men einig. ÄnderBoits hat man mit Recht an der allzu konser- 
vativen Behandlung der Überlieferung und vor allem daran Än- 
BtoBB genommen, dass die Änegabe sich in Text und Anmerkungen 
zur Aufgabe macht "die alten Lieder so darzustellen aud zu er- 
klären, wie sie gebildete Isländer und Norweger am Ende des 
dreizdinten oder im vierzehnten Jahrhundert gelesen, verstandm 
und gewürdigt haben", also auf den Versach, die älteste Gestalt 
dieser Dichtangen su ermitteln, von vomhereiu verzichtet. Es 
entsprach aber Heinzels Natur, sich lieber eine Selbstbeschränknng 
aafznerlegen und sich mit der Eretrebung eines näher gelegenen 
Zieles zu bescheiden, als sich der öe&hr auszusetzen, auf dem 
Wege zu einem ferneren den Boden der Objektivität unter den 
Füssen zn verlieren, und vielleicht wird gegenüber allzu leicht- 
fertigem Vorwärtsstürmen anf anderer Seite gerade diese« Über- 
masB von Znräokhaltung dazu beitragen, die Wissenschaft auf den 
rechten Mittelweg zn bringen. Jedeu&lls aber wird alle znknuftige 
Eddaforschung an die Heinzeis anzuknüpfen haben. 

In der EJddaausgabe sind die Ergebnisse vieljähriger Sam- 
melarbeit niedergelwt. Wie wenig sie jedoch f^ Heinzel selbst 
einen AbschtuBS bedeutete, zeigt ausser seiner Anzeige von Ge- 
rings Wörterbuch zn den Liedern der Edda in den Göttingiscihen 
Getobrten Anzeigen von 1904 die Tatsache, dass er sich zum 
Zwecke fortgeeetöten Sammeins noch kurz vor seinem Tode einen 
Zettelkatalog aller Eddaverse anlegte. 

Uberhanpt ist er nie müde geworden, Material zusammen- 
antragen, und seine hiuterlasseneu Außseichunngen, die über das 



:y Google 



884 Much: Nekrolog. 

so amfangliche Gebiet aemet wisseiifichafllicheii Pablikfttionen nnd 
seiner Lehrtätigkeit noch biiiaiifireicbeii, f^bea Zengnis tod der 
Vielseitigkeit seiaes Wieeeiis und IntereueB and seinem nicht min- 
der bewandemswerten Bienenfleias«. Besonders reichhaltig sind 
ron sein«! Sammlnngen die zur Syntax. Aber auch das Nordische 
hat ihn nach deren Answeis mehr noch beschäftigt, als es seine 
Schriflen nnd seioe Kollegien erkennen Hessen; nnd sa den Men- 
schen der isländischen Sagazeit, die sich bei aller Ent«chlossenheit 
und Leidenschaftlichkeit einen kühlen Kopf bewahren nnd fur 
ethisch-ästhetische Empfindnngen zngänglicfa, von religiösen Über- 
zeugungen aber wenig beeinänsst erscheinen, hat ihn sichtlich anch 
ein Zag von SeeleoTerwandtschaR; hingezogen. Wiederholt be- 
schäftigte ihn der Plan, sie in einer Schrift mit den Italienern dw 
Renaissanceseit in Parallele za bringen. Aach far das Nenislän- 
dische hatte er lebhaftes Interesse und gehörte zn seinen besten 
Kennern, wie er denn überhaupt an Umfang nnd Gründlichkeit 
der Sprach- nnd Literatarkenntnisse — die sich anch aber roma- 
nisches und slavisches Gebiet erstreckten — nicht leicht seines 
gleichen finden wird. Von der Vielseitigkeit seiner Versnl^nng 
gibt es Zengnis, dass er sieb nrspränglich der bildenden Kunst 
zuwenden wollte and dies nur grosser ICurzsichtigkelt wegen na- 
terlaesen hat. 

Was aber Hetnzel als Gelehrten besonders anszeichnet, ist 
die Strenge seiner Sachlichkeit. Es ist bezeichnend für ihn, dase 
er in Das goldene Bach dee dentechen Volkes an der Jahrhundert- 
wende zn seinem Bildnis die Worte schrieb; "Ein Germanist dient 
dem deutschen Namen am besten, wenn er die dentacbe Ver- 
gangenheit nicht anders behandelt als die einea anverwandten Vol- 
kes . So wollte er aber die Wissenschaft auch Ober alles andere 
Persönliche hinausheben. Mit peinlicher Sorgfalt Termied er es, 
för seine Ansichten durch andere als sachliche Mittel za wirken. 
Darin gieng er so weit, dase er mit Absicht — keineswegs aas 
■Unrerm^fen — anf leichte Verständlichkeit und Gefälligkeit der 
Darstellung verzichtete and solchen Fragen ganz aas dem Wege 
gieng, in denen ein von persönlicher (äecbmacksi^tung DnM>- 
hängiger, völlig objektiver Standpunkt ihm unerreichbar schien. 
Beides ist zu beklagen, weil er damit seine Arbeiten um einen 
guten Teil ihrer Wirkung brachte, und weil doch auch ein sub- 
jektives Urteil einer so hochstehenden und feingebildeten Per- 
sönlichkeit danemdes Interesse beansprucht hätte. Es war höchste 
Bescheidenheit von ihm, nnr Bausteine faerbeisehaSen zu wollen 
anoh dort, wo er wie kein anderer berufen gewesen wäre, selbst 
zu bauen. 

Als Ij^rer gehörte er nicht zu denen, die durch glansende 
äussere Mittel Talente fiir ihr Fach gewinnen und sie enr Be- 
tÄtignng anspornen. Denen aber, die tågener Drang zn ihm führte, 
brachte seine Gründlichkeit and Vielseitigkeit reichen Gewinn. 



:y Google 



Uaeli: Kekrolog. 086 

Ganz nnschätzbar aber war der W«rt åes BflispielB seiner Gewia- 
eenh&fligkeit, SelbBtlosigkait and Objektivität. 

Hier auBser vom Gelehrten nnd Lehrer aach von dem Mea- 
schen Eeinzel zu Bprecheii, geschieht k anm in seinem eigenen 
Sinne. Hat er doch in dieser Zeitschrift in einem Nachruf fnr 
Detter, der sein rertraatester Schüler gewesen war, es vermieden, 
dessen persönliche Eigeaschaften sa berühren. Doch ist es nicht 
gnt ' möglich, diese als etwas besonderes scharf abzugrenzen. Bei 
Heinzel äoss die wisBenEchaftliche Betätigung wie jede andere aas 
einer in sich abgeschlossenen, fein organisierten, völlig harmoni- 
schen Persönlichkeit. G^ewissenhafligkeit nnd Selbstbeherschang 
waren ihm vie in der Wissenschaft so anch im Leben eigen, nnd 
wenn irgendwo konnte man bei ihm von Seelenadel sprechen. Und 
von einer im besten Sinne aristokratischeo Vomehmneit war auch 
seine Grscheinnng nnd sein Auftreten. Jene von seinen Bchiilem, 
die ihm näher gestanden, betrauern in ihm nicht minder als den 
grossen Gelehrten den edlen Frennd; und sie alle fühlen sich durch 
die gemeinsame Erinnerung an ihn und Terehmng für ihn, so 
verstmieden sie sonst sind nach Nationalist, Lebensaoschannng 
nnd wiBSonschafUicher Bicfatang, wie von einem Familienband um- 
schlossen. Es ist die Macht seiner Persönliohkeit, die darin nach 
seinem Tode noch fortwirlct. Der Name des Gelehrten Richard 
Heinzel wird, so lange es eine germanische I%ilol<^e gibt, mit 
Ehren genannt werden. 

Wien. 

Rudolf Hnoli. 



:y Google 



Kock: TÜl Ark, nf. XYIH, 272 ff. 



TiU ArkiT nf. XVm, 272 ff. 

Under diskiiBsioDeii mellui Brate ooh mig om ordet hm^ 
lade Brate en visa vikt p& ett ställe hos Markns Skeggiason, d^ 
denne enligt Br:s mening skalle hfiva använt ordet herap [pi. herup) 
med l&ng pennltima och hara attaint det hérup, nämligen i rer- 
aen gørva lit par hdllr af herup [enligt Wiséns text i Carm, norr. 
I B. 52; se Ark. nf. XVIII, 206). Häremot invände jag i Ark. 
nf. XVIII, 277 f., att braket av herup p& detta enda ställe kande 
(om det ej var meterfel) bero p& ett nttal herrup (jmf, fsv. 
herradh). 

Emellertid meddelar mig den utmärkte kännaren av isländsk 
skaldepoeei min vän professor Finnar J6aason, som for närvarande 
förbereder en corpus pv&icum, att på i fragå varande ställe ingen 
god källa har läsarten of [eller um) herup, atan att versen i över- 
ensstämmelse med den älsta och bästa handskriften (AM. 20 b I 
[och K]) bor läsas gerva Ut par hoUvinr herjar. Senare har jag 
fnnnit, att även Bagge i tillägget till Fritzner III, 1108 anmär- 
ker, att i denna ven (Fm. XI, 311) bor med Egils&on läsas AoU- 
vifvr herjar, icke hollr «m keruä, 

D& aJlteä Markas Skeggiason över hnvnd icke använt ordet 
herup i denna vers, förfaller naturligtvis det stöd, som Brate an- 
s&g sig kanna hämta fSr sin mening från ett abnormt attal av 
oraet p& detta ställe. 

Här mä med anledning av mitt uttalande s. 279 f. om an- 
vändningen av härad s&som ortnamn eller i^rtnamn i Sverge även 
nämnas, att [enligt hvad nuiversitetsstipendiaten M^nus Olsen enskilt 
framhåller) O. Bygh i norske (Gårdnavne II s. 378 från Akershus 
amt (Eidevold) anför ett g&rdnamn Bjera, äldre Hier^, Berrit, 
som av Kygh identifieras med iel. herap, Bjgh anfSr här även 
ett annat exempel på att en gård benämnts med ett namn, som 
egentligen passar blott på en samling av gårdar. 

Äxel Eook. 



:y Google 



„Google 



„Google 



„Google 



Diaii,zodc,Google 



„Google 



„Google 



„Google 



„Google
Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

See other formats
