(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Biodiversity Heritage Library | Children's Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Hemlandssänger utgifna af Augustana-synoden"

Rp 







. - : : 









:v.^i : , ~~ 



%& 






»SÉrt 



5?lii^ 






^ r : 






FROM THE L1BRARY OF 



^ : 



REV. LOUIS F1TZ GERALD BENSON. D. D. 



A^ 







w 



&W4^ 






PÄ 



Digitized by the Internet Archive 

in 2012 with funding from 

Calvin College 



http://www.archive.org/details/hemlandssngerutgOOevan 



i 



E V CL ■ - __^ 

M o fl 




HEMLANDSSANGER 



UTGIFNA 



Augustana-Synoden 



ROCK ISLAND, ILL. 

LUTHERAN AUGUSTANA BOOK CONCERN. 



COPYRIGHTED 1892. 



Lutheran Augtjstana Book Concek*.s Boktbtckkri. 



INNEHÅLL. 



I. Guds lof och tillbedjan n:r 1—19 

11. Högtiderna n:r 20—124 

1. Advent och Jul 20—41 

2. Nyår 42—57 

3. Trettondedagen 58— 02 

4. Fastlagstiden 03—97 

5. Påsk 98—109 

0. Kristi himmelsfärd 110—117 

7. Pingst 118-124 

III. Kyrkan n:r 125—207 

1. Ordet och sakramenten 125— 137 

2. Församlingen och gudstjensten '. 138—170 

3. Konfirmationen, reformationen och missionen 171 — 207 

iV. Tron n:r 208— 290 

1. Bättringen .' 208—244 

2. Rättfärdiggörelsen 245—202 

3. Friden 203—290 

V. Kärleken n:r 291—417 

1. Bönen 291—311 

2. Helgelsen 312— 340 

3. Hemmet 341— 365 

4. Skolan 300—394 

5. Fosterlandet 395—403 

0. Årstiderna 404—417 

VI. Hoppet n:r418— 484 

1. Korset 418—433 

2. Hemlängtan 434—405 

3. Vid begrafningar 400—484 

¥11. Härligheten n:r 485— 500 



Måmfaevi tvä &de f i f ien v ticluari EaricL, aePi fät 
(JeVuAal/em (i/a^a 'e-d/e^t <wn, kpvtat. ^ei, 54:50 



I. Guds lof och tillbedjan. 
1. 



m 






3EÖ 



1. Upp, allt, som lif och an -de har, Besjung hans namn, som är och var Och 

2. Upp,krist-na folk, och känn ditt kall, Att Kri - sti namn du pri -sa skall Och 

I 






I I ! 



PPPPPPPI 



a 






e - vigt blir, och va - re spordt Hans lof och pris på hvar - je ort! 
bre - da ut hans ä - ras glans, Till dess all ver] -den var -der hans! 



gEg^ i 



s 



s 



r — r 



3 Upp, hednaverld, nu mer ej sof, 
Hör Herrens röst, sjung Herrens lof! 
Ditt hjerta tacksamt f röjde sig, 

Ty nådens sol gått upp för dig! 

4 Upp, Jakobs ätt, ej mer fördröj! 
Lägg trotset af, dig ödmjukt böj 
För honom, som din Konung är, 
För Jesus, som dig ro beskär! 

5 Nu människors och änglars ljud 
Och höjd och djup lof sj unge Gud! 
På himlens sång: Halleluja! 

All jordens ändar svare: ja! 

6 Ja, Herren vare lof och pris 

Af jordens folk på himmelskt vis! 

Pris vare uti alla land 

Gud Fader, Son och helge And'! 



(gutrg lof od) ttllfce&ran. 



Maeatoso. 

f 



gs 



« 



4-,-N 






*=* 



1. Upp, al - la verk, som Her -rengjort, Guds här -lig- het att pri - sa! 

2. Allt, som har an - de, lof - ve Gud I sö - dem och i nor-den! 



§l=£^= 



Ö 



ÖEÉ 



4l 



^m 



E3: 




i j- r * - i 

ta af hans verk är stort Och kan hans allmakt vi 



Det min 

Från berg och dal hans lof-sångs ljud Må 



he 



O, prisom Gud i helig fröjd 
Med gerning, lif och tunga! 
På jorden och i himlens höjd 
Må allt hans ära sjunga! 

Du folk, som uppå jorden bor, 
Din lofsångs ljud ej spare: 
Halleluja, vår Gud är stor! 
Och amen himlen svare! 



Moderato. 



3. 



*E 



wm 



nn 



sa. 
den! 




-&-■ Vr=£ 



:J=tg=g: 



1. Lof -ven nu Her -ren! Ty Her - ren att lof - va, 

2. Ja, de för - kros - sa - de bjer - tan han he - lar, 

4—1— 



Det är en 
Och de - ras 



ÄE 



59 



^ 



3= 



*±=p 



Z30L 



f==t 




*- st- ^3- -0-- ^ -^ -#-• i. 



ko - ste - lig, dä - ge - lig ting. 
sve - da för - bin - der hans hand. 




Her - ren 
St jer - nor 

4- 



ru - sa - lem 
räk - nar han. 



~å- 



-&-. 






(fcirtrs lof od) tilltetrfan. 




3 Ja, obegripeligt, bur han regerar, 
De ogudaktiga slår han till jord, 

Men de elända med nåd han upprättar. 
Sjungom till skiftes med harpor hans lof. 

4 Himmelen han ock med skyar betäcker, 
Regn uppå jorden han gifver och gräs. 
Boskapen gifver han foder och mättar 
Korparnas ungar, som ropa om spis. 

5 Han har ej lust till de stolta och starka, 
Men till de fromma han hafver behag. 
Dem honom frukta och hoppas på Herren, 
Dem han välsignar och skaffar dem frid. 

6 Prisa, Jerusalem, Herren, din Herre! 
Prisa, o Sion, din Konung och Gud! 
Han för din' portar gör bommarna fasta, 
Och dina barn han välsignar i dig. 




1. Pris Gud, all god-hets käl - la vid, I him-mel och på jord! 

2. Du be - Ii - ga Tre - e - nig-het, Ack, snart på bätt - re vis, 



-f^-fl- 



m ^^^ 






:p=f: 



•f- 



%=t 



m 



inf 



*:■ 



3=*: 



^— ¥ 






ii 



o, 



stam-men 



till 



e - via: tid: Pris Gud för 



nå - dens ord! 



Från e - 
t' 



-het, Jag sjun - ga skall ditt pris 



$=f==t=l 



+- -0. 



§ö=öi=H=^ 



S~ 



(Silos lof or)) tillbrtjan. 



5. 



Andante, 
f 



f II ==== ~ FlNE. 



j j Stäm upp med fröj - de - ljud: Hal - le - lu - ja! 
1 Lof, ä - ra, pris ske Gud! Hal - le - lu - ja! 



A - men. 
A - men. 



£3e 



r 



- fl 



An - den, bug - sva - larn god! Hal - le - lu - ja. A - men. 






ff 



4 — -]- 



PP 



4 — -I 



D. C, al Fine. 



ÉS 



£EE£EJ 



1=^1 



Fa - dern up - på sin tron, 



Je 



sus, hans 

! 



en - de Son, 



11 



Andante. 



6. 






1 He - lig,he - lig, he - lig Her-re Gud, Dig till - bed - ja al - la himlens 
2. Se till mig.en mask i jordens mull, Se till mig, fast jag är arm och 



irra: 



-É— É— P— É- 



r=r=P= 



F— b 1 1 * — *— ^— U— i 






tro - ner! Ack, när skall ock jag med ju - bel-ljud Stäm - nia in i 
rin - ga. Och låt äf - ven mig för Kri - sti skull Dig mitt hjer - tas 



m^mmm 



Copyrighted 1892. 



fcE 



t=F 



(fMitis lof ori) tillfcrtiian. 



:i=J: 



* -0- -0- -0- -0- -0- -0- 



de - ras re - na to - ner, Ståm-ma in i de 
gla - da lof-sång brin - ga, Dig mitt bjer-tas gla 



3 - na I<> - ner? 
tfsång brin- ga! 



^^É^mmw^ m^m m 



Maestoso. 
f 



3 Gud, jag tror, min själ med boppet stärk! 
Ja, jag bör Guds barpor klinga klara: 
Stora äro, Herre, dina verk, 

Dina domar vordna uppenbara! 

4 Hör, ack, bör i nåd mitt bjertas bön: 
Skänk ock mig den bvita bröllopsskruden, 
Skänk ock mig den lifvets krona skön, 
Som du lofvat åt (]en kära bruden! 



.f* 



e 



m^ m 



O, min sj; 



stam 



Som från al - la verl-dar 



I , w, m.., DjtM, ovaiu i.i i san - gen, ooin iran ai - la ven-uar gar: 
< Syn - da - ren, i bo - jor fån - gen, Nu sin fri - bet å - ter - får 

-É- #- - . - #- -0- 



=f±=*=E=& 



-z=r- 



^^?=i^ 



f IS 



ÖLÖEÉ 



&= 



r=s 



Fa-der, du all nådens 



käl - la! 

.0. 






"=F=F 



-»— *- 



Helldig.du vår frälsnings Gud 

^ ^ > h ^ ^ i 



f s '\ ; 


— 1— 


N — 1 0—0 


4- t ^"Prfl 


Ar - me 


J 

* • 

syn - 

-H- 


9 # # ' # * • ,-* 

da - re, nu säl - la, Hö - ja 

? ? w vi r r^-i*- 


-^-?— J— g — * fl 

si - na lof-sångs-ljud. 

-M-f-fT^n 




* H^ f p r 


-t — t— r— P-M=: 



2 Prisa honom re'n på jorden, 
Tills det ibland änglar sker, 
Då, försmält i kärlek- vorden, 
Jag vid tronen sjunker ner. 



Prisen Gud, som oss har skapat. 
Fader, Son och beige And' ! 
Frälst är det, som var förtappadt, 
Du, min själ, ock deribland. 



10 



(Hutis lof od) tiUfociJjan. 



Andantino. 

tt m f 



8. 



*Ö 



4 — *- 

1. Högt 






J i JjJJ l -4^ 



-=tS 



verl-den må det hö - ras, Vidt kring haf - ven må det 






1 



=1= 
=3= 



i — l 



^=j: 



hj i Jl Jri 4 i -ijj 



fö - ras, Her - rens lof till 



I 
vig tid ! Klin - ge fjär - ran. 



f— i— g f~ T" r 9 ?I3 — (? -f-l— g 1 — f g f^\—f f 1 



r 



i4 



g ^ y xiiuj ^g^ 



klin - ge 






s=q=?= 



ra: Gud 



I 
höj - den va - re 



ä - ra, Och på 






Se 



ts 



jor - den 



«/ 



=£=■ 



frid! 



11 

-0-3— &- 



Ö 



m 



Och 



på jor - den 



frid 



| g 1— |g g-i— f g f-i -g- 



^ 



2 Stjernorna på höga fästet, 
Fåglarna i gömda nästet, 
Blommorna i dalens famn, 
Stormens brus och åskans dunder 
Och de dolda djupens under 
Prise alla blott hans namn! 

Copyrighted 



I 

Högre dock må lofvet skälla 
Från ett folk, som lärt åkalla 
Detta namn till salighet! 
O, så må vi, gamla, unga, 
Om den nåd och godhet sjunga, 
Som af inga gränser vet! 



Adagio. 



9. 




i m f i 



Fa - der, kom och var oss 

-(=2- W2- 

EZ &Z 



£=£: 



£=£±3 



na - ra, 



-f 1 -*- 



Låt oss för- 

JL_r- 



--i=i=e 



(Sutis lof ori) tiUbcnjan. 



1 1 



^ -i- 



:=^=^= 



t ^& tesmg ^m 



nita - ma kraf - ten af 
-#• -0- -* 



Du, som kan gif • va 



fåmmm m^ må^m^m 




^^^ ^fe 



i i^ 



gii - ra, Hör oss, 



i 



Fa 



der ! 






&-•-: 



1 



2 Jesus, var när oss, du, som dog för alla ! 
Frälsning beskär oss, hör, vi dig åkalla ! 
Led oss ock bär oss, att vi ej må falla: 
Du är vår starkhet ' 



I 
3 Helige Ande, som i sanning leder, 

Himmelska dufva, sank i dag dig neder; 
Helga, välsigna hvarje själ, som beder! 
Amen, ja, amen. 



10. 




M 



mäm 



I makt och 



ra stor. Rätt- 






* p 



mMAmi m^mm* 



fär-dig 



he- tens skrud du bär.Dig lof -va äng-lars 



kor. Och 



I 
du är vär-dig 



HPftlh^ ^ ^ftfflF- N 




Må ock från jorden lof uppgå 

Till dig, o Jesus kär! 

Må din församling glad uppstå 

Med helig lofsång här! 

Du henne med ditt blod har köpt 

Och med din Andes eldsdop döpt. 

Och din hon evigt är. 



3 Så stäm då upp med fröjdeljud, 
Du frälsta skara stor, 
Och prisa så din Herre Gud, 
Som uti höjden bor! 
Stäm in med alla kerubim 
Och med de helga serafim 
Och lof va högt hans namn! 



12 



(fctrtjg iof od) tilltrtijan. 



Maestoso 



11- 

mf 



r -#- -•- -^- I • -0- g-#- * §5- * 

- ra makt, hal - le - lu - ja, Lof-sjung - om al - la Je • ho va, 



Pris 



j^L-j _^ Ji - l j_j=^ ; [ 



Alls-mäk - tig Fa - der, ska - pa - re Och all - tings up - pe - hål - la - re ! 

i - ■*- . , t f f * *• 

B — r— F 



Öli^: 



1- 

2 Lofsjungom Herren Jesus Krist, 
Som på sig tog vår skuld och brist ! 
Lofsjungom nådens Ande, som 
Till Gud vårt hjerta vände om ! 



■#-• -t- -#- -»- _ _ 



1 

3 Ja, änglar, helgon på en gång 
Uppstämmen segerns fröjdesång, 
Lofsjungen i all evighet 
Den heliga Treenighet! 



Adagio. 

P 

•rty- 



12. 



ffi: 



S 






d=^ 



S 



^3 



1 



I I 

-, j E- vigt stor i makt och ä ra, Her • ren med sitt all -makts-ord ) 
' { I be - gyn-nel - sen har ska- pat Him-lens hä - rar och vår jord. f 



^ i ii 



g£ 



Jor - der 



mf 

==1= 



w* 



.' i — i .t' i l\ 

f-J-3- # +1— 0+- *—-•-!— ^— •—-•- 



var så tom och 



*t- 



: F='=E 



f 

de, Mör-ker 
-# * É 



öf - ver dju - pet var; Då Guds 



t=t 



mm 



- t 2 =*±=*=: 







An -de med sin var-ma Lifs - fläkt 



öf 



To- 
nen far. 



^iHgi^mä^É^ 



OMitis lof od) tiUbrtnan. 



13 



2 Då blir ordning, ljus och värme, 
Der det förr var dödt och kallt. 
Lifvets morgon härligt randas, 
Skapelsen får ny gestalt: 
Jorden kläds med träd och örter 
I en härlig högtidsskrud, 

Och med människan allt skapadt 
Stämmer iu och lofvar Gud. 

3 Stjernorna i rymden vandra, 
Herre, efter dina bud, 

Och min lefnads stig du leder 
Lika vist, o Herre Gud. 
Af ditt ord är allting skapadt, 
Utan det är intet gjordt. 
Intet är för dig för litet, 
Liksom intet är för stort. 



O, hur djupa Herrens tankar, 

O, hur stora Herrens verk! 

Upp, min själ, att dem besinna, 

Och uppå hans under märk! 

Morgonstjernorna tillsamman 

Lof va Gud i ära stor: 

O, så må min svaga tunga 

Stämma in i deras kor! 

Upp, min själ, och lofva Herren, 

Och hans godhet ej förgät, 

Ty af evighet den varit 

Och förblir i evighet! 

Lofvad vare du, o Herre, 

För ditt uuderfulla råd, 

För din allmakt, för din vishet. 

För din kärlek, för din nåd! 






för ko - nun - gar 

allt ska - padt be 




\, ' I I | 

Oss har i enfödde Sonen till barn du ock 3 Herre, så lär oss af hjertat dig prisa och 



Oss har med Anden och ordet så mäktigt 

du dragit, 
Och från vår skuld 
Har du, så nådig och huld, 
Rena i blodet oss tvagit 



Lär oss i tron på ditt namn att dig lofoffer 

bära! 
Pris ske din nåd, 
Pris ske ditt salighetsråd, 
Pris ske dig fjärran och nära! 



14 



(Butjö M ort) tiUbetrjan. 



Andante. 

i 



14. 



F'XE. 



^P^PpPP?i 



1 



S Du öm - ma fa - ders - hjer - ta, som va - kar öf - ver 



/ Hur skall jag kun - na 



ska, hur kun - na lof 



mig. 

dig ! 



£E: 






Och gum- mer un - der vin gen ditt lätt 



-f4zr 



p 



för- sag - da 
/ i D 



Du 



*? 



: 



m 



var - nar 



7 yr-r ~~ 



ö 



mig 

3= 



+-*-+- -H f- 



barn. 
C. al Fine. 



get för 



' 



dol 



=* 



farn 



T" 



=F 



F=* 



i i i 

Du föder och du kläder och skyddar mig så väl 
Och sörjer alla dagar för både kropp och själ. 
Jag vore snart förgången, om du ej gjorde så. 
O, kunde jag blott älska, blott älska dig ändå! 

Gif, att med villig lydnad jag alltid ger dig rätt, 
Låt dina bud bli kära, din börda ljuf och lätt! 
Och när en fara hotar, en nöd förskräcker mig, 
Låt mig i första rummet blott alltid fly till dig ! 

Ditt fadershjerta brister utaf förbarmande. 
Du ser, livad helst mig felar, du känner allt mitt v< 
Om natten och om dagen ditt öga öppet står, 
Och fadershanden räcker, så vidt som himlen går. 



Moderato. 




W^i Jl£i_i_iS 



i=^ 



E3^ 



I 
o - vän 



* * 



^m 



*==£ 



står nä - ra och viin-ner - na gå. Dock ett oss hug sva 



lar bland 



£Ö 



m 



— m p p ^ — p. 



(fcufcs lof od) tilliJrtrian. 



15 




ÉÉgliiiiöfJlil^pPi 



vex - lin - gar här: Guds ord ti 



att II er - ren 



ir när. 



fe å é£A M-H =£ J t f [ f n 



AndanU. 



2 Ej sparfven har lada, dock räds han ej nöd, 
Som han må vi glada förtrösta om bröd! 
Guds baru skall bli gifvet allt, hvad det begär, 
Så visst det är skrifvet, att Herren är när. 

3 När allt måste fara och död klappar på, 
Guds löfte, det klara, skall trösta oss då. 
I yttersta nöden det visst för oss är, 

Oss fröjdar i döden, att Herren är när. 

16. 

ft 



ä i frjN i i T j~^ 0^ ^^^m 



1. Jai 



M 



ic - ke räk - na dem al • la. De prof på Gudsgod-het jag rönt: Likt 

• « — m — a — _ — _ # _,__ # — * — m — _ — n — * ;_ 



-F ¥ ¥- 



=p=^=t 



*=j£ 



-jg-s-3-£= . 



-£ 



£= 




•-A — o| m i-H — ^ — A-^ — N 1 v *r — ^ N n 

h ^ — 4 — m-A — öi— a( 1 1 1 3 P — m 1 — + 






mor go-nens droppar de 

i r* r* 



y 
a Och gli 



ma likt des - sa så skönt. Jag 




y ¥ I * 



■y " 

2 Likt stjernornas tallösa skara, 
De hafva ej namn eller tal, 
Men stråla likt dessa så klara 
Jämväl i den mörkaste dal. 
Likt stjernornas tallösa skara, 
De hafva ej namn eller tal. 



m% 



Jag kan icke räkna dem alla, 
Men ack, må jag tacka dess mer! 
Guds kärleks bevis må jag kalla 
De under af nåd han beter! 
Jag kan icke räkna dem alla, 
Men ack, må jag tacka dess mer! 



16 



(guiJö lof ad) tillbedjan. 



IT, 




»/ 






:^=^: 






*=**=* 



\> z \> ' r 'b 

1. Fåg- lar- na i sko- gen hö - ras sjun-ga, Sjun-ga hvar och en up - på sitt 

2. Hvarför vill sig hvar-je hjer-ta si u - ta? H varför går då män - ni-skan så 



z ämiÉmm 




* p i 

vis. Hvarför vilja då ej gam -la, un - ga Af ven stämma upp ett Herrens pris? 
ljum, Vill så fö-ga sig i lof ut- gju- ta?Hvarför är jag sjelf så trög och stum? 



&— É- 



^=^: 



e_^ 



-^^m M^m^ 



3 Värm, o Jesus, du mitt kalla hjerta, 
Tänd din helge Andes eld i mig. 

Så att jag uti all fröjd och smärta 
Aldrig upphör med att lof va dig! 

4 Väck oss alla, Jesus, ur vår dvala, 
Håg och krafter till det goda gif, 
Lär oss du med nya tungor tala, 
Gif du sjelf de döda benen lif ! 



An dant e 



18. 






t=r 



zé—ä 



1. Sen up - på fåg ■ lar - ne: In - tet de så, Men af sin ska - pa - re 

2. Sen up på blomstren små U - ti sin skrud: Drägt h varje år de få 






=t= 



e^t 



=t=s=*= 



— f b 1 F 



i 



r 



^z=n-J 



:*= = 



Nä - ring dock få. 
Ny ut - af Gud. 



In 

Stil 



g 



gen dem plö 
la i sorg 



=F 



ja 
lös 



S=S: 



La 
De 



da de 
u - ti 



OMrtig lof ocl) tilltrtjan. 



17 






t=\ 



im 



=t 



ha ej här, Dock 
mul - lon gro, Men 



in - gen 
ic - ke 



af dem Ur Glömd ut - af Gud. 
Sa lo - mo Kliidd var som de. 



iffspi 



»-•- 



8 Om Gud så gräset klär, 
Som på en dag 
Vissnadt och torkadt är, 
Sörje ej jag! 
Mer värd jag är än det: 
Jagskall i evighet 
Lefva i härlighet 
Uppe hos Gud. 



Adagio, 

ni i 



19. 



— t^-Z— •— *—■ ■■tF 1 -?-— •— •— •— •- 



4 Gud, som sin Son mig gaf, 
Allt mig beskär. 
Han skall intill min graf, 
Leda mig här, 
Och in i grafvens natt 
Är han mitt ljus, min skatt. 
Derför jag sjunger gladt: 
Gud är min dei ! 



4—4 



I m — I Ä_J 



1. Så äl - ska - de Gud verl-den all, Att han ut - gaf sin en - de Son, 
2 Ty der - u - ti står kär - le - ken, Ej det vi haf va äl- skat Gud, 

I i^ i* 



wmi 



I I 



m 



4= 



m 



inf , r==- 7 i ^ ^ F == ~ ^ 

—4 i ; i— j— j.— i-i-t ; i i i J^j * i i i j f=* 1 



Att hvaroch en, som på 
Men der - u - ti, att han 



ho nom tror, Skall 
äl-skat oss Och 



få 
gif 



ett e - vigt 
vit oss sin 



3: 

lif. 

Son. 




Ja, derpå är Guds kärlek stor 
Vorden uppenbar till oss, 
Att till försoning för all vår synd 
Han hafver sändt sin Son. 



Han hafver oss sändt Jesus Krist, 
Att på honom vi skola tro, 
Att genom honom vi lefva må 
Och älska för hans skull. 



18 



f^tigttoerna. 



II. Högtiderna. 



4 



Vi 



&ÅZ3 



Advent och Jul. 

20. 



mml^^mmmämi 



bör - ja 



ett kyi 



fel 



ko - år, 



Sig Guds för- 



r 



l 



ing 



*=^ 



fröj - da får. 






m 



i 

Sin ko - nung 

* — s. 



e 



3-IE3E 



=S 



5i • ou mö - ta skall 






I 



a- ' -4 



Och 



jub - la 



vid hans 



iP^! 



^ 



s 



ta - pall. 



SI 



2 Vi höra detta glada ord: 
Med frid han kommer till vår jord, 
Hau, lifvet sjelf, ibland oss bor. 
Pris vare Gud för nåden stor ! 



I 
3 O Gud, låt denna adventstid 
Till många själar bringa frid ! 
Må hjertat för dig öppet stå, 
Att du härberge der må få! 



Andante. 
mf 



-: 



21a. 



* f \ 






Här kom-mer en främ-ling från f jär - ran ort. Låt upp, låt upp ! 
Hans blick är kär - lek, hans röst ger frid. Låt upp, låt upp! 



t 



__b b.__ _ b t 






1 



;: 



ätibrnt. 



19 




r-jrr-rr ^ 



É^é- 



Han gä - sta vill i ditt bus. Dessport Låt upp, låt upp! 

Han stil • lar blö-dan-de hjer- tans strid. Låt upp, låt upp 1 



II 



M3=3=# 



I t 



II 



v— t 



3 Och hvar han kommer och finner hus, 
Ack hör, ack hör ! 

Så blir der nattvard och frid och ljus. 
Ack hör, ack hör! 

4 Och Jesus heter den vännen god. 
Låt upp, låt upp! 

För dig han gjutit sitt dyra blod. 
Låt upp, låt upp ! 

5 Vill du då hafva i hjertat ro, 
Låt upp, låt upp! 

Och viil du lycklig på jorden bo, 
Låt upp, låt upp! 



Och vill du alltid Guds vägar gå, 
Låt upp, låt upp! 
Och vil! du himmelen saligt nå, 
Låt upp, låt upp! 

Och låta upp är blott taga mot. 
Hans nåd tag mot! 
Hans evigt gällande syndabot 
Tag mot, tag mot ! 

Har du ej städadt, är du ej ren, 
Likväl låt upp! 

Han sjelf dig renar, ja, han allén. 
Låt upp, låt upp! 



21b. 



is: 



-är— -1 



Ilifill 






fe 



3r-* 



& 






1. Här kommer en fram - ling från fjär - ran ort. 

2. Hans blick är kär - lek, hans röst ger frid. 



Låt upp, låt 
Låt upp, låt 



S 






i i 



m 



m 



-S-F 



fe* 



3t— 3=äS=«- 



J — L 



33 



ém kt^i i it^ m 



i i 

upp ! Han gä- sta vill i ditt hus. Dess port Låt upp, låt upp ! 
upp! Han stil-lar blö-dan-de hjer-tans strid. Låt upp. låt upp! 



Sl& 



m 



XT 



i 



20 



l^ögtitienta. 



Maestoso. 



22. 



1. Dot - ter 

2. Ho - si 



T 

Si - o:i, 
an - na 



mm^=^mm ^£^^ 



fröj 
Da 



da dig. 
vids son ! 



Jub 
Val- 



la 
väl- 



I I 
— &- •— i — G>- 1— &——m — *a 1 



Fine. 






S^ 



*=* 



1 



£=4 



I 

högt, Je - ru 
sig - nad för 



P 3:, 

sa - lem ! 
ditt folk, 



*£*&=* 



H 



ss 



Se. 
Grun 



t* 



din Ko - uung 
da e - vigt 



-t=t 



m 



f" » *=¥ 



^j^F^PP^ ^IPfM 



kom - mer här, 

ri - ket ditt! 



Ja, 
Ho 



V 



han kom- mer, 
si - an - na i 



-É— É- 



fri 
him 

il: 



•- * 



: 2£uF^f 



^ 



densKung! 
lens höjd! 

D.C. alFine. 



sn 



V I 



mf 



S»=$ 



23. 



EJ 



^=i 



iSii=paii^lSip 



1. Gud ske ä 



ra, pri 



och makt, Som stads hål - ler hvad han sagt 



2. Var väl-kom-men, o min skatt! 



Ho 



me 



i=£ 



*=** 



i 



:E=* 



- na, dag och natt! 



•=1=5= 



SUibrnt. 



21 



Cj-4' 4: j:'T** r ^ — 

Och bar siirdt till oss af nåd Je - sus till vår tröst oc 

Öpp - na sjelf mitt hjer - ta så, Att du der in -dra - gj 



- i 



u 



h II 



Ärans Konung, kom till mig ! 
Hjertat tillbör eudast dig. 
Gör det belt med dig förent 
Ocb från alla synder rent! 

Trösta själ ocb mod bvar dag! 
Jag är blödig, arm ocb svag: 
Till min lefnads sista slut 
Hjelp i tron mig bålla ut! 



24. 




1. Gud, vår Gud, för verl - den all Högt din nåd för - kun - nas skall, 

2. Han sitt folk att fö - ra vet Till en sann rätt - fär - dig - bet, 



Mmm mmsmwmmmmsm 



$ 



-&>■ 



:* 



i 



m 



Att du oss en Ko-nung satt, Som är all vår tröst ocb skatt. 
De e - län - da hjel - pa opp. Som till ho - nom satt sitt bopp. 

I 







3 Se, han kommer, full af frid, 
Stilla, tyst som solen blid, 
Såsom daggens droppar små, 
Deraf blomstren fägring få. 

4 Hedningar på jordens rund 
Träda in i bans förbund. 
Konungar tillbedja der 
Honom, som den bögste är. 



5 Himlen bar han i sin makt, 
Jorden han sig underlagt, 
Verldens ändar famnar han 
Och allt djup han mäta kan. 

6 Men så långt hans välde når, 
Utan gräns och utan år, 
Lika långt i evighet 
Räcker hans barmhertighet. 



i^tigtttorna. 



Awgrmo. 


— f-^ — 1 


— t- 


— 1 


( a. 

, |H I J J. J x \ 




P-H— « 


8 


h3 - 


=j g_i_i «=? jjl^-ö 



1. o. 

2. Vi 



du 
strör 



mitt bjer 
ditt Si 



g3 



tas träng - tan 
on pal - mer 



Ocb allt min själs be - gär, Jag 
Ocb blomster på din stig, Men 



5z4: 



r=t=F==f 



=P 



i 



SE* 



^^^ 



brin 
jag 



m 



ner 

vill 



=S 



I 

ut - af läng - tan Att dig få mö - ta bär. 
u - ti psal - mer Mitt lof för - kun - na dig. 

* *-.-<, 1— Z^Cr f « *. 



£^E 



=t=t 



*=t 



t=t 



Ils 



3=t 



3^É 



I 



*=I 



fe^fr 



II! I 

Min an - dakt du upp • tän - de Ocb bjer - tat suc - ka lär! Till 
Ditt namn jag vill bem - bä - ra Mitt bjer - tas tack ocb pris Ocb 

1 + — — r- t -£■ — * -J — t t t — g-i— : 

-0 • hU • • S»- 5 - •— 



w 



h=Y 



1 



i Y 



*=£ 



det min båg du vän 
stads min Ko - nuns ä 



de, 



Som dig 
Up - på 



be - bag - ligt 
nitt sva - ga 

H? , ^~ 



]] 



T- 



Blott kärlek bit dig drifver 
Till oss från bimlens sal. 
Af kärlek du begif ver 
Dig ned till tårars dal. 
Mång tusen qval belasta 
Ditt slägte på vår jord: 
Din ankomst, Herre, bastå, 
Ocb låt din bjelp bli spord! 



Haf Kristus i ditt bjerta, 

Du kyrkans kämpabär ! 

Stå stark mot sorg ocb smärta, 

Som jämt sig bopa bär ! 

Stå oförsagd! Mot döden 

Din starkbet Herren är. 

Han frälsar dig ur nöden 

Ocb segern dig beskär. 



SUilicnt 



23 



QVARTETT 

Adagio. 



25 b. 




1. O, du mitt bjer - tas träng- tan Och allt minsjäls be - gär, Jag 

2. Väl strör ditt Si - on pa] - mer Och blom- ster på din stig, Men 
-P p-= — * — ^ p— ,-e> * . P^— * — P — -P— i — fg- 



_ ft # #-5 — # — '— ,— ^ g -^ f-i— ? — t P— i— (2 P — i 



f 



593 






*MM=fH 



^S 



brin - ner ut - af läng - tan Att dig få mö - ta här. 

jag vill u - ti psal - mer Mitt lof för kun - na dig. 



iiiliiiilii^i^iiil 



Min 
Ditt 




an - dakt du upp - tän - de Och bjer - tat suc - ka 

namn jag vill hem - bä - ra Mitt bjer - tas tack och pris 



Till 
Och 






?EEEE 



¥ 



f\ 



,# i S l l /K. l P 

■-"a-É n * — fd — — al— — * j— Bil 



HPHlii 



det min båg du 
stads min Ko • nun 






vän - de, Som dig be - bag - ligt 
ä - ra Up - på mitt sva - ga 

fr, •% $+-* £_ a : P— 



r 



3 Blott kärlek hit dig drifver 
Till oss från himlens sal. 
Af kärlek du begif ver 
Dig ned till tårars dal. 
Mång tusen qval belasta 
Ditt slägte på vår jord: 
Din ankomst, Herre, bastå, 
Och låt din bjelp bli spord! 



■4 Haf Kristus i ditt bjerta, 
Du kyrkans kämpahär ! 
Stå stark mot sorg och smärta. 
Som jämt sig bopa bär! 
Stå oförsagd! Mot döden 
Din starkhet Herren är. 
Haa f rälsar dig ur nöden 
Ocb segern dig beskär. 



24 



^ijQttoerna. 



Andante con anima. 

»/ 



26. 



HTTgEl 



Nu stun- dar Jul, som med sitt ljus Oss skänker him - la - fröjden 



Och fyl - ler vå 



sttta 



** 



£=£ 



S 



ga hus Med sa-lig-het af höjden. 



j — h-rr 



*=P 



"C — ff — g^ — f~r~^ — ■* — -n 



■fr A i N N— ^h s-i-N fc 1 =5v-, N N— J5 ^-j-N—fc— i 1 



Väl - kommen, jul - fest, e - vigt ny, Som rin-ger in för land och by 



n rs t 



l\ -»- i ta. 






Erii^si^^iip^^-ipiis 



Guds frid i mör - ka nat - ten, Guds frid 



mör - ka nat - ten! 



z mz^m %mm 



2 Kom, helge Ande, kom och gif 
Din frid åt våra sinnen, 

Och stärk och höj vårt nådelif 
Med julens helga minnen! 
Och lär oss vitna om Guds Lam, 
Som kom att frälsa fallen stam 
Och lif åt verlden gifva, 
Och lif åt verlden gifva ! 

3 Ja, lär oss vitna klart, med fröjd 
Om den, som blef vår broder, 
Sjelf Gud af Gud i himlens höjd, 
Här född af fattig moder ! 

Stäm, Ande, stäm vårt strängaspel, 
Att härligt om Immanuel, 
Om Lammet det må ljuda, 
Om Lammet det må ljuda! 



Adagio, 



27, 




^Él^T^llÖlilÉiil^^ 



1. Hög - tid för han - den är, Ljuf - lig och blid. 

2. Drag oss allt mer till dig, Blif du vår skatt! 



Je - sus, blif 
Lär oss på 



' u ' r 



y t, t i i 4-+4f m é^m 



sjelf oss när, Hel - ga dess frid 
tör - ne - stig Pri - sa dig gladt, 



*±m 



Du, som är verl - dens ljus, 
Pri - sa din sto - ra nåd, 



w [■ \ f \^4 ^ ^mm^ 



^ 



i 



4 — I- 



ri— T— b 



liliS 



Lys i vårt hjer 
Pri • sa ditt kär ■ 



■ tas hus, 
leks råd, 



Drag oss från 
Som i vårt 



jor-dens grus, Nu är det tid! 
of - ver - dåd Ta-git oss fatt ! 

fl 



^^fiiliÉ|rt^|%^liiillll|l^ii 



Läk du de djupa sår, 

Frälsare kär, 

Dem oss din kärlek slår, 

Och var oss när ! 

Oss är du född, hvad tröst! 

Lifva vårt kalla bröst, 

Och låt vårt hjertas röst 

Prisa dig här ! 

Tack för ditt nådesord, 
Ljus på min stig! 
Tack för ditt rika bord, 
Dukadt för mig! 
Tack för ditt dyra blod, 
Tack för din Ande god, 
Tack för ditt tålamod, 
Herre, med mig ! 



26 



l^tigtitortta. 




1. Gla - da jul-af-ton.här- Ii - ga, kla-ra! Då tändes ljus u - ti hjer - ta och tjäll. 

E—JU-Ot-I— i^-^-j-^-p • » —t , [ 

i-v— fl— fl — «-h# 1 . fl 



^ z # = fl = fl 



fl «|-« fl— — fl fl fl-fi Ig 1 fl fl-l-fl fl- — ö 



z ^Hr : - — s i N — fcr 


fTt ^ 4 FÅ t 


— * — i — \ — k — 


5* f i', i *'■-* 

Lof - såneen lju-der från 

-5— c i 1 N 1 1 k- 


äng -lar -nas ska - ra, Ge - nom 

4 h n -& -1 -j r -« F 
—fl — fl-J— fl — fl — fl— I— I i — 


år - hun -dra-den, 
* * — a 

~w — 1 * — * — 


1&£=É . -J— e * . -J 


-i 4 • F-» r 


*=F— £=H 



fl — ^H-S^; — ^=8— A^^-fl^^FflWfl— r^-*— fl— ^ 



hord i qvall: A 

\ — 4 ' "• 



va - re Gud 



höj den, frid 



på jor - de - ne, 

.fl. 



mä=mmmmmmm=* 



inf k. 

-fh*-é — ^^-^-^ 

7V> T N J fl w -N -\ 


-f\ 


-N 


^ . 1 


/ 




n fs 1 — "T~ 


W f ? t " ' f j 

Män - ni-skor - na en god vil 

i\ \ rs n 


-v— 

ja, 

-f— 


— fl-s- 

1 - 

N 
— i— 


v Z f * 

ra va - re Gud! 

— &—* 1 — 


=4 

-*- 

i 

Gla 

1- 


- da jul - af- ton, 


£^ # ' Ir tr-fc * * • 






-F — * P sJ 


— «— 


—A . a — « — « — 


* j * \i i. 


— b — 


-^ — F a — ^ — 


— fl— 


— fl-T— fl fl fl 








" £ £ =* 







É? 



-fe— 4- 

-*^fl- 



V—± 



i i- N 1 — 

— • 1 1 \ 



i) 



blir - Ii 



ga, kla - ra! Då tän-des ljus 

_« fl fl «_ 



fl- "* 

u - ti 



-fl fl— |— fl- 



ti bjer 



ta ocb tjäll. 



HH 



2 Jesus är gåfvan, gifven åt jorden, 
Gud denna gåfva åt syndare ger, 
Likasom midsommarsolen i norden 
Djupaste midnatt sitt ljus beter, [ett ljus. 
Ocb det folket, som i mörkret vandrar, ser 
Öfver dem, som bo i mörka landen, skiner 
Jesus är gåfvan, gifven åt jorden, [det. 
Gud denna gåfva åt syndare ger. 



3 Jesus är gåfvan: saligbet, ära, 
Frälsning ocb lif uti honom vi fått. 
Jesus, vårt julträd, oss frukter vill bära, 
Jesus, vårt julbröd, oss ger allt godt. [är, 
Ty ett barn är födt i dag, en son oss gifven 
Hvilkens herradöme varar, och han heter 
Jesus är gåfvan, gifven åt jorden, [Gud. 
Frälsning ocb lif uti honom vi fått. 



Jul. 



27 



Maestoso. 
f 



29 a. 



t 






* v v 

1. Det är högtid i-gen, Ty vår himmelske vän Kominer å- ter som gäst till vårt 
-*- -»" •- m m - - ! J\ S 









=fc=jt 






bo. Der-för tän- da vi må Vå-ra julljus och så Honom mö ta med kärlek och tro. 



m^mm ^^^^m^émm 



2 Sjelf ett barn han ju är, 
Och de små har han kär, 
Han har gifvit sig ut ock för dem. 
Fastän härlig och rik, 
Blef små barnen han lik 
För att föra dem upp till sitt bem. 



3 Derför sjunga vi nu 

Gladt vår julsång, och du, 

vår vän, lär oss sjunga den så, 
Att ur helgade bröst 

Med en renare röst 

1 din himmel vi sjunga ock få! 



AUegretto. 



29 b. 



-M^-l — I*-*. 



P—T 1 1 1 ' fr i fr fl TV i" fr fr 1 n—t 



1. Det är hög-tid i-gen, Ty vår himmelske vän Kommer å -ter som gäst till vårt 



R -.— É— r*— P— l m—n—.—y* ?—?—* r*— *- 



=t=£ 



i 






N N | — !^ — p^ 



■å— 5 é m é 



bo. 



Derför tända vi må Vå-ra julljus och så Honom mö-ta med kärlek och tro. 






28 



l^ijgttöetna, 



30 a 



Maestoso. 
mf 








/ 


— 1 — 1 — l — 1 




j. ^ J «| | 


~ t~X__j 


f 

1. När 


jul - dags - mor-gon 
— * É » f— 

m m 1 1 


* -J _±- 

glim - mar, Jag 


vill till stal - let 


1 
gå, Der 

* 




— * F 1 1 

~1 1" f T 


~l 1 "" 


-- *=t s 


r^-H 




1 ' 1 1 




1 





a ^-J J «! = ;|= r-j^ vq=j= j r i " i 



E3^± 



Gud i 



nat - teris tim - mar Re"n b vi - lar up - på strå. 



Der 



*-Jf^£U 



:==£ 



Z=t 



ft=t 



i 



4, — ! -I- 



fc 



^ 



& 



f . d 



1=5=*= 



Gud i nat - tens ti 



Re'n hvi - lar up 



,.w t t -j^g — t-s-* — $ — t: t — • — * 



strå. 



i 



2 Hur god du var, som ville 
Till jorden komma ner! 
Nu ej i synd jag spille 
Min barndoms dagar mer! 

3 Dig. Jesus, vi beböfva. 
Du käre barnavän ! 

Jag vill ej mer bedröf va 
Med synder dig igen! 



mi 



29 



30 b. 



Andante. 
P 



^-*— £- 



^pli^-^piMpllSi^iii 



i -^11 

1. När jul - dags-mor - gon glimmar, Jag vill till stal - let 



ga, 



m^mmm 



=t= 



"5:* 






^ 



^=g — J J_iJr j i n rrza^ ^^B E3 



Der Gud i nat - tens tim - mar Re'n hvi - lar up - på strå. 



: t=f=» : 



1 1 



i i — i i 
• — — 1 — j-i — 1 



n_å± 



*m 



j===c 



mmmmm 



Der Gud i nat -tens tim - mar Re'n hvi - lar up - på str; 

* J 



^ÖiÉEl^å^ 



-t- — r 



2 Hur god du var, som ville 
Till jorden komma ner ! 

Nu ej i synd jag spille 
Min barndoms dagar mer! 

3 Dig, Jesus, vi behöfva, 
Du käre barnavän ! 
Jag vill ej mer bedröfva 
Med synder dig igen ! 



30 



ffiögttirerna. 



31a. 



o ■ / i 


1 1 1 1 


_J^_N H m f , 


=- 


/ i 


ifew* 


* # • » 


£^ö F 


-j— j i j 


-3-^- 


1. Till 

2. Till 


# # # *- 

Bet - le - hem mitt 
■ bed - jan - de jag 


j» 5 # 

hjer- ta I 
skå- dar Dig, 

-G>- -0- m 


* S 1 i 

stil - la pil - grims 
Je - sus, Gud och 
T (• m f 


g- * « 

- färd Nu 
man, I 


/j»v $ 


; — t — f % 


t P b 


— 1 1~ 1 1 — 


-g— 3 -S— 


^E+- 


-p— P— t— t- 


-p — ?= — r- 


U U p ja 


— *~^ — 


r i — i — t— 





J=i 



■K-N- 



jztat 



*EE* 



I I -I 



:z£ 



^ 



m 



i i 

skyn - dar från den smär - ta, Som bor bland ti - dens flärd. Der 
or - det du mig bå - dar, Hvad godt du vill och kau. Så 



(SL. 



t — r 




* 

vill min själ sig göm - ma, 

rit) - ga, dock så mäk - tig, 

-•- ! 



* 0- 

Der har min tro sin skatt. Jag 

Så huld och dock så stor, Från 

— J- 



r=^- 



$=it£ 



m 






£_=* 



&■ 



±= 



i i 

vill ej Je - sus glöm - ma, Se'n han fått hjer - tat fatt. 

him - len, hög och präk - tig, Du kom, i stall du bor. 

* , — fi ■£— ' — t- ft , 



En fågel har sitt näste, 
Ett vilddjur har sitt bo; 
Du under himlens fäste 
Ej finner hem, ej ro. 
Att trött ditt huf vud luta 
En boning du ej fick 
Och knapt en famn att sluta 
Dig till, då här du gick. 



O, kom, jag har upplåtit 
Mitt hjertas dörr för dig, 
Du, som mig allt förlåtit, 
Med Gud försonat mig. 
Kom, Jesus, alltid gästa 
Uti mitt hjertas hus, 
Kom att din brud dig fästa 
I nåd, i tro, i ljus! 



Andante, 



31b. 



31 



^=N=£^SJJ j rJB 



1. Till Bet 

2. Till -bed 



ggi 



1 

le - hem mitt 
jan de jag 



E» 



-| I 

b jer - ta I 

skå - dar Dig, 

fe- ■ 



W=£ 



11 



^ 



stil 
Je 



■ la pil-grims-färd 
sus, Gud och man. 



3ÉE 



nÉ-f- 

#- 

— r 



zfcjz 



sira 






I I 



=* 



Nu skyn - dar från den 
I or - det du mig 

! m— * !«-# 



rtE*" 



g 






-111: 

bå 



- ta, Som bor bland ti - dens flärd. 
dar, Hvad godt du vill och kan. 






B 



r' 



H 



j-r-h-J- 



-8* 

Der 

Si 



s 

^- L -^- 



— *- 

vill min själ 
rin - ga, dock 
I I 



s±=f==^ 



j fr-4 






göm - ma. Der har min tro sin skatt. Jan; 
mak - tig, Så huld och dock så stor. Från 



mm 



p=* : 







vill ej 
him - len, 



I I 

Je - sus glöm - ma, Se'n han 
hög och präk - tig, Du kom, 



-i 



fått 



hjer - tat fatt. 
stall du bor. 



H 



£=Fi± 



En fågel har sitt näste, 
Ett vilddjur har sitt bo; 
Du under himlens fäste 
Ej finner hem, ej ro. 
Att trött ditt hufvud luta 
En boning du ej fick 
Och knapt en famn att sluta 
Dig till, då här du gick. 



4 O, kom, jag har upplåtit 
Mitt hjer tas dörr för dig, 
Du, som mig allt förlåtit, 
Med Gud försonat mig. 
Kom, Jesus, alltid gästa 
Uti mitt hjer tas hus. 
Kom att din brud dig fästa 
I nåd, i tro, i ljus! 



II 



i^tigtttona. 



t '<>ll II II i I 

. f 



32. 



— ^H-* — *^-^s- — i-: * ' -«t — 5^ — •— & — • — d 



1. Var hel - sad, du stil - la, du 



frid 



säl 



la ort, 



Der 



gP=ei 



f=^=?= 



£— S= 



*=F 




3^ 



g§=c 



der, mer stort An 



u u - dren vid Ho • reb 



och 



1_ - m - 

H ~Z — F 



=t 



^-=S: 



3=^ 



P^ 



Jor - dan, 



Var 



hel - sad, du Bet - le - hems 



1^ 



fc: 



krub - ba! 



i 



-r- -f— ;■ 

2 Varhelsad, duBetlehemsstjerna så huld, 
Som visar de irrande stråten! 

O, jag vill ock bära min synd och min skuld 
Till Jesus och fä den förlåten 
Och kastad i hafvet för evigt. 

3 Han kommer, han kommer, vår salighets 
Vår broder och löftesman vorden. [Gud. 
Han kommer att fästa i nåd sig en brud 
Bland syndares slägte på jorden, 

O, må han välkommen oss vara! 



■t. 



t 



4 Han kommer, en hjelpare, trofast och god, 
Att frälsa från synden och döden. 

Han kommer att gifva sitt lif och sitt blod, 
Han kommer med räddning i noden, 
Han kommer, rättfärdig för alla. 

5 Nu Julen är inne, o, må vi med fröjd 
Kring Betlehemsbarnet oss samla 

Och sjunga med skaran i himmelens höjd 
Af hjertat, så unga som gamla: 
Pris vare vår nyfödde Konung! 



Andante. 
f 



Jul. 
33. 



33 



-A-ii 






1. Her - ren af Lim - len är kom - men ti 



n 



H=*=* : 



3ES 



t 



jor - den, Fa - derns en- 
-•- .*. -•- 



i 



,-ör— i 1 


— j- 


1 1 i 


— i 


4 1 *= 


-i 

al 


=d-±=i 


föd - de 

-*- ■•- 


2 

är 

-»- 


J 1 
män - ni - ska 


1 

vor - den. 


=1— i— 4- 

-0- 

Gud bar full - 

=He=r 


bor 

— •— 


dat pro- 


i^— •— p- 


-f- 


P=i 3 


r t— 


_i — i — p__ 


i* 


i- M 



-I— j- 



«/, 






4=1= 



fe • ti - ska or - den. Född är 

-t- 



Fräl - sa - ren, Is ra - els tröst. 



ii 



1 — i i i — r — ^=4- — F =tI= — — r — H-r— r- t— ^-^ 



2 Sion, din bidan var lång i årtusen; 
Kommen är Herren: se Julen, se ljusen! 
Glädje i templen och glädje i busen, 
Frid och försoning för tacksamma bröst. 

3 Herdar i marken, som vakten på hjorden, 
Sjungen med änglar de ljufliga orden: 
Ära i höjden och frid uppå jorden, 
Mänskor god vilja, ack, saliga tröst! 



34 



?$ijgttoertta. 



Maestoso. 
^ f 



34. 



e=*: 



i. — * 



En 



de So 



—9— 
ger 



4r~ t 



m^E 



ÖE 



r 



Gud blir män - ska 

i I 

_ # _= # _ 

-I 1 •-= U~ 




4 -]~± -É\ 
i- i -J —« ^ 



der Lig-ger ic - ke 
I 



^ — P- — • g— r * — • — •"= — » 



fe=l 



-# 



-» J -h 1 1 I S 



*=*- 



p rit 



e 2 - 



der - ut 

a 
é_ 



Hal -le 



^E^; 



lu -ja, 

r* I 



ÉéH 



le - lu - ja. hal 



^m 



le - lu - ja 



Hl 



t=t= 



2 Upp till himlen stige fröjden. 
Gud är oss i Kristus blid! 

Ära vare Gud i höjden, 
Vare ock på jorden frid! 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

3 Sälla morgon, länge väntad, 
Ljufva, sköna högtidsstund, 
Af de trogna efterlängtad 
Kring den vida jordens rund. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 



4 Var välkommen, segerförste, 
Du vår Frälsare och vän ! 
Du vår Konung, du den störste. 
Tag ditt rike bland oss än ! 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

ö Tag vår hyllning, våra hjertan. 
Vig dem till din boning in ! 
Synden, sorgen, nöden, smärtan 
Fly, när sjelf du drager in. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 



35, 



Andante. 












m f 


N N \ N- 


— j— 


i— T 


—\ :*-45-Drt 


-H~NH 


P39 


L :- 


-«' « é •— 

é é 


*• - 


M^ 




1 v 


1. Ett barn 


i dag är oss gif 


vet, En son är oss född i dag, 


p$fi-f- 


-t 


=f-M" p=i^ 


i t 


*- ■*- -0- -•- 


rf^hn 


S^ä-U- 


\— 


V v - J V 


-h— 


l t 
—9 


l v f r T 

? v — ?-* 


-l-V— 1 



Sul. 



35 



t 



M: 



mf 



:*-:* 






bo - nom fin - ner du lif 



1? 



ho - nom Gud har be- bag. 



?=É 



1-: 



^i 



■'-; 



&Ö: 



M-E-E-U 






e r : 



ho- nom upp-går för jor-denDenny 



him-me-leus sol. Ack. 



IS 



is is 

tit 



.# JL JL *. 



:E=g=zg= |=p; 






v — 



-7^— i — [* — r* — i* — h- 


3 =1 f= 


i 


^ ^ -N~1^- 


l i n 


skal - le, skal - le de 


or - den Med 
f- - f 


: 

makt 


från pol och till 
-f- -#• # -#- 


«pj ii 

pol! 

rf ii 


/<,)# # p C... p .p . 


• • w V 


P 


F |: r 1 


S^-t- t * * tr 


t t — p= 


i= 


b==p — p p- 

f t/ b 1 — 


^b=fl 



2 I verlden krigen väl bullra, 
Och makt sig väpnar mot makt, 
Men på den spädastes skuldra 
Är herradömet dock lagdt. 
Och öfveränglarnas skara 
Kring honom prisande står, 
Som är och var och skall vara, 
Då jord och himmel förgår. 

3 Han råd och underlig kallas; 
Själ, må han råda för dig ! 
Han känner bjertgrunden allas, 
Han skådar doldaste stig. 



Han beter kraft, o, var stilla, 
Låt honom föra dig an ! 
Hvem kan nu göra dig illa, 
Se'n han för dig blifvit man? 

4 Han, bjelten, stred för dig striden 
Och dräpte mörkrets förbund, 
Han, fridens förste, till friden 
Har lagt ovanskelig grund. 
Han evig Fader vill vara 
At dig, då skall du ock tro, 
Att den är trygg för all fara, 
Som har i honom sin ro. 



*>,6 



Jgögtitrerna. 



36. 



Andante. 

f) P r 














-A 


(Jr fc k 1 


wH~^- 


K 




■ |\ 


Pv- 


ii 


1 


— •-: — 


ä~ ä d J 










J 






# • 


* ' 8 


t) -0-. 
1 Je - 

.... 


•0- 
sus, 


-#- 
di - 

-6- 


-0- 
na 


1 

ar - 

• 


ma 


-•- 
sina 


Nu 
• 


omkring dia 
— -0 É , 


(Kl- u_2" P 


F= 


— 1/ — 


-M 


» 


K= 


-S 


P-=- 


— \*—± — v — - 










i? 


^ 


r - 


v— 


t x, ■ - b -- J 



TT -0- -0- -0- \, * u ti -0- 



krub - ba stå Att dig sjun - ga på vårt vis Lof ocb pris. 



4=* 



• V V * 

2 Du tog an vårt kött ocb blod. 
Allt vårt straff du sjelf utstod, 
Som vi med vår synd förtjent, 
Väl förtjent. 

3 Ocb uti ditt ord du sagt 
Ocb oss det på bjertat lagt: 
'•Mig, mitt barn, ditt bjerta gif, 
Min du blif." 

4 Jesus, vill du bjertat ba, 
Detta onda, syndiga, 

O. så tag det, Jesus kär, 
Som det är! 

5 Tag det till dig, Jesus god 
Två det rent uti ditt blod ! 
I din hvita klädnad väl 
Pryd vår själ! 

6 Ja. du oss vår synd förlåt! 
Led oss på den rätta stråt, 
Som du banat med ditt blod, 
Jesus god ! 

7 Då få vi i himmelen 
Sjunga dig, vår bäste vän. 
Der skall blifva godt att bo, 
Salig ro. 



1 



Andantino. 



37. 



Wl 






1 j Ju • len nu å - ter är in - ne, Sam- la oss, Je - sus.kring dig, 
( Hel - ga vårt h jer- ta och sin - ne, Och till din bo -ning oss vig! 

■— t- 



1 Ö -K R — h b — h — h 



p— V 






o •' 


i 






-jt Pv — \ — n — p — -n — p- 


-j-^ä-^r- 


-j^— * N J J '— f- 


|- N— 


(fo. Jht-#£' • t • t 


» ö* d ' - 


s=-# — s~+ti — * — i- 


— é—é— 1 — 


g 2 *: *l é ' \j ' 

Led oss till krubban, den 


kä - ra. 

?' 1 i 


fl* s * — 

Der vi dig fin - na för 

+.. 'fl J. . . JL . . 

k- f VT U [r- 


visst. 


S> V v-V * v 


1 


U £ i< P P P 

p * ? 


I"' ^ 1 



#= 




— Nr- 


E ^ N 




-f—^-f-f-f^ -irfefl 


£ 


— * 1— 


i 


=s=t* 


ti 


1/ U W ^ 




Lär oss 


vår 


lof-sång dig 


bä - ra. 


Om än i svag-het och brist! 


^~ 


P- P— 


P- 


É « É 


-f*-*— f*-=r 


-p- i -5— r— r— r — p-H— r-^-=fl 


N- 




P 


~k k * 
S? fr t? 


n r 


_u— tf-u-U-u-u-l^-p^fl 



2 Blif för oss vägen och ljuset, 
Sanningen sjelf för oss blif, 
Lyft våra hjertan ur gruset, 
Och oss din salighet gif ! 
Gif oss en julfröjd, som varar 
Ej blott en dag eller två! 
När du din nåd oss förklarar, 
Hjelp oss att lita derpå! 



3 Gif oss den frid, som du gifver, 
Icke den verlden oss ger; 
Gif oss den fröjd, som förblifver, 
Äfven då solen går ner ! 
Lär oss att fröjdas och sjunga 
Här på vårt barnsliga vis, 
Tills vi med jublande tunga 
Sjunga der uppe ditt pris! 



ÖS 



Jgögtiöerna. 




38. 



i 4 i l 4 



-i 



1. Det är Jul. och 



gg 



å - ter klin 



^=^ = 



Det 

IS 



y=* 



a hög - sta gläd- je- 



•é: 



Ö 



bud: 



gfc£ 



Fräl- sa 



ren 



född till jor - den, 
I 



£ 



»■.'' 



fe 



ö 



j^^^^p g -^^^ 



:. T 



^=t 



Gud! Lju- set upp 






gått 



öf - ver verl - den. Sa 



he 



t 



5=*± 



T: 



£ 



p£33 



g 



^— 



e7 - -,- -- 
när. I den 



^=T 



y=t 



M 



krubban hvi-lar Ko-nun - gar - nas Ko-nung der. 



m 



o 



^ 



t=t 



p 



2 Må då Julens blida stjernä 
Sprida ock sitt ljus till dem, 
Som i mörker än försmäkta 
I de fjärran öde hem! 

Dit ännu ej någon stråle 

Af Guds ljus har trängt sig fram, 

Må den bryta genom natten. 

Må den peka på Guds Lam! 

3 När i våra ljusa tempel 
Vi få höja lofvets ljud, 
Blanda in i änglasången 
Ock vårt: "Ära vare Gud", 
O, då böja millioner 

Sina knän för stock och sten, 
Derför att för dem ej uppgått 
Ljuset af Guds klarhets sken. 



När då vi i hemmen samlas 
Kring vår tända gran. o, må 
Vi jämväl i kärlek tänka 
Ock på hednabarnen små ! 
De ha intet hört om Jesus, 
De ha ingen Jul som vi. 
Ingen bibel, ingen söndag, 
Skall det så allt jämt väl bli? 

Nej, vi bedja dig, o Jesus, 
Blif ock hedningarnas ljus, 
Och lys in i deras hjertan 
Och i deras öde hus! 
Låt det glada ljudet höras 
Vidt kring dödens mörka stig! 
Gif en juldag åt dem alla, 
Och vi vilja tacka dig! 



Jul. 



39 



Maestoso, 
mf 



39. 



1. O 



m^. 



m^mmwmkmmÉm 



du 



ga, 



du 



he 



gHÉ 



Jor - dens 



*« 



ttt 



\^-t=^ 



v, 



mm 



fröjd - ful - la hög - tids 



das 



m 



1=Sz 



I - 

■i 



gap=i 



ra ske Her 



mf \ f i l~\ i 



m 



^H>— ter- 1 



Nä - ra och 



fjär-ran 



lar fur - kun - na Guds väl - be - hag. 









m 



fc=t 



i=t 



:t==t 



Född är Frälsaren 

Och förlossaren 

Kristus, Herren i Davids stad. 

Kommen är friden, 

Himmelska tiden 

Nu är fullbordad, min själ var glad! 



3 Stora, heliga, 
Outsägliga 

Gåfvor få vi af Faderns hand. 
En är ock Anden, 
Som oss vid handen 
Leder till himmelens sälla strand. 



40 



l^ogtitierna. 



S 



Andantino. 
mf 



40 a. 



*& 



ssa 



fc$=t=^M 



JT 



±r= 



fe 



*=* 



(g—*, — . 



;j=z: 



1 

1. Nu e - vigt väl, nu e - vigt väl! Nu är jag hjert- ligt nöjd. 



tm^ ^^ im^åm 



u. mf 



s^ 



H Pv- 






r^r* 






Här har nu bvar- je män - sko - själ En skänk från him - lens 






i ^ — b 1 



n — #-= — »- 



s I 

é -f- 



t ^4t 






höjd, 



Som 



^EE^é 



sen verl 

JJ1 



dar 



är: Guds 

J—i- 



1 




Nu skall med allting blifva väl, 

Trots alla jordens qval. 

Om mig försmäkta kropp och själ 

I tidens jämmerdal, 

Har jag på himlens tron en bror, 

Då blir allt väl, min tröst är stor, 

Jag är af hjertat nöjd. 



Se, det var evighetens råd, 
Försoningsgåtan stor. 
Ack, under utaf evig nåd: 
Guds Son blir mänskors bror 
Och sina bröders löftesman ! 
Uti hans död min synd försvann, 
Och jag är hjertligt nöjd. 



mi 



m 



4 Jag är i mig en bundeu trål, 
I Kristus iir jag fri. 

Min gamle Adam gör min själ 
Otaligt bryderi, 

Men när Guds egen Son för mig 
Blir människa och offrar sig, 
Då är jag bjertligt nöjd. 

5 Då vågar jag ej låta bli 
Att tro ocb vara nöjd, 
Då vågar jag ej se förbi 
Försoningsvärdets böjd, 

Ty är bon stor, min syndaflod, 
Långt större Lammets död ocb blod. 
Jag är af bjertat nöjd. 



6 Nu allt b vad mänska beter, kom 
Till denna julfröjd ren ! 

Om icke du är ren ocb from, 
Du lika väl är en 
Af dem, som Gud till broder fått. 
I bimlens arf du bar en lott, 
Ty var af bjertat nöjd ! 

7 O, stämmen in med salig fröjd 
I änglaskarans ord: 

Pris, ära Gud i bimlens böjd, 
Ocb frid uppå vår jord, 
Ocb människorna välbebag! 
Jag sjunger till min sista dag: 
Jas: är af hjertat nöjd. 



Andantino. 
mf 



ppisl 



40 b. 

=- p 



iH 



^ 






--3-fcr'-# 



Nu 



vigt 



iHs± 



Här bar nu bvar - je 



i ■* 

e - vigt väl! Nu är jag bjert -ligt nöjd. 
län - sko- själ En skänk från bim - lens böjd. 



=ra 



mf 


~^r 


3 i ii- t i 


' — 1 


A 




i 


=\ - 


fp: % 1 i 

Som mer 


än 


4 — * ^ • 4 

0— , —0~. 0— 

tu - sen verl - dar är: 


Guds 


e - 






gen 


— # — 
Son, 


— 4 



vår 


(W$-f— HjS- 


-P 


i r*> 

-0- m d -0- 

H *g 0- *0 0— 

—0 JP— - 


-0- 
W - 


-0- 

— 


-f" 


-0- 

1- 


— 


PLf__p_ 


t 


f |_ 1 v 1 .- 


^ : 


— r— 


P 


t= 


— r- 



p 



:£ 



bro 



m 



=i 



der kär. Nu 



— ! itä ~~ 

"#- «-tr -0- 

jag bjert - ligt 



nöjd. 



a 



i 



42 



fftögtttietna. 



41. 



fl 



m 



t=i 



m 



*=* 



-5- -q — •- 



^=s 



2 






1. Vi tac-kadig, o Je-sus Krist, Som födder 

2. Vi pri - sa din barm-her-tig-het. Som tog på 



är åt oss för visst, 
dig vår skröp-lig - het 



^2 



mw 1 1 r i «|> H^f fTfTm 



i^li^ii^iiÉlip^pp 



Att friil- sa oss från syn-dens skuld Du kom bit ned, vår vän så huld. 
Och blef i all - ting så - som vi, Att di - na barn vi skul-le bli. 



* 



t- 



sgj^EE^^ 



Så tag nu hjerta, själ och kropp, 
Ty du är nu mitt fasta hopp. 
En Frälsare i dig jag har, 
Som tar mig ständigt i försvar. 






4 Jag prisa vill din nåd så stor, 
Du, som bland änglaskaror bor, 
Och sist bland frälsta utan tal 
Jag prisar dig i himlens sal. 



2. Nyår 




1. Tack.Her • re, för allt godt du ger, O, må dia godhet mer och mer l 

2. Tack för det år, som flytt i- gen, Och för det år du skän- ker än! Tack 







flimr 



43 



-ttH — fr-1--JM-g-^-J— ^ = |§ 



- É= m- ± 



hos mig 
na fått 



ni 



hjer • tat re - da 
för all hielp i 



rum för dig Och 
stort och smått Jag 



m 



«* 



i 

dö - da syn 

stan digt af 

I 



dens 
die 



lif 



ö 



r- V— 1 

3 Förlåt ock all den trolöshet, 
Som jag. o Herre, med mig 
Och den jag ej fått syn på ii 
Förlåt, o Jesus, äfven den ! 






iiiH^i 



et ! 



4 Gif mera ljus uti ditt ord. 

Låt mera kraft hos mig bli spord 
Gif mera af din Ande, gif 
I allt ett mera heltradt lif! 



5 Och tag mig så på nytt i dag. 
Min kropp, min själ och ande tag, 
Med allt hvad du har gifvit mig! 
Jag ger det åter helt åt dig! 

6 Så är jag din och möter nöjd, 
Hvad du mig ger af sorg och fröjd, 
Och vet, o Herre, att jag får 
Med dig ett godt och lyckligt år. 



Andantino 



35 



i=^ 



43. 






9 --^-3- i 

1. I å - rets första morgonstund Stäm upp en sång,min själ och mun! Om 

2. Då å- len såsom skug-gor fly. Är Herrens nåd dock e - vigt ny, Och 

t—f- — p-*~\ — — F — k— F — F- — p— •*£- 



P^E | ggg=g 



P=t 



■/, 



1— J r*-* 



EFPm= P 



g£ % H J Lj 



ho - nom sjung, som är i år Den sam - me, som han var i går! 
fast be -står hans hel - ga ord, Då all - ting vex - lar på vår jord. 




Som stjernorna på himlens rund 
Så vänligt lysa jordens grund, 
Så strålar nådens stjerna klar, 
För oss i Kristus uppenbar. 



4 Stå derför upp, båd' gammal, ung, 
I morgonväkten Herren sjung! 
Ja, sjungom i all evighet 
Den eviges barmhertighet! 



44 



fåtigttöerua. 



44. 



Andante 
) b L ^ 


«=r: 


i m f 


-= 






■/ ^ f > 








p ' ■ 


_*>. 


ffiVg J N 


-1 -TT-^- 


=j_ r -A- 


J n J 1 


~Z , t~ 


-É—, 3=?:: 


1. Hu-ru ha-stigt de 


flv. vå- ra 
J / / 


I*' 

da-gar och 


—ä « W i » 0— é-i 

år. Ja. det är. såsom 


/»V h i O i* f 


i i T 




f S f 


1 1 1 


i i • 


EWg 1/ l' 


-r— y— »- 


-1 — £— V- 


=• — f — L- 


— 1 L |_ 


* M — 








-F— *— ^ 


1/ 1/ 


— 1 — *< ' 





,-> 


f 


-=. 


1 * 


^ 


?4^^=t=^ 


— h- 


N-^" 


— 1 s r*- 


j J L J | 


• > 


^ ii/* 

flö - ge vi 

/sl ^ rf 


— # — 

1 

>ort : 


Som den 


här - Ii - ga 


~i '.-3 j . •.- 

1/ * l 

som - mar och blom - man - de 
J Q* t } h. . 


^rHf — t—t- 


— 1 ' h — 


— £ * H— 


— r — ^ — h— 


~i — t — r — 


yw. , p | / / 


1 V V 




i i/ i/ 















pp 



# 



*=s 



s=r 



vår Är vårt jor - de - lif, ack. hu - ru kort! Som en natt-väkt fram- 
+ .*_ ... .0. £ fl JL + ■£ 



i^liii 



£ 



:t=t 



IÄL 



ni; u \ \ 



i 



i=? 



§gg 



skri - der. o - märk -ligt för 



Så för - svin - na för 



oss va-ra ar. 



r r r 



-mmm 



» 



i k k ■ 

~ Huru hastigt de fly. våra dagar och år. 
Liksom strömmen, som sjunker i haf ! 
För hvar timme, minut, hvar sekund, som 
Utaf lifvet ett stycke klipps af. [här går. 
Snart ock framme vid gränsen en hvar af 
Då de flytt, våra dagar och år. [oss står. 

3 Huru hastigt de fly, våra dagar och år! 
Uti stoftet vi böja oss ned. 
Och vi bedja: För Frälsarens pina och sår. 
För den smärta på korset han led. 
Ack. förlåt oss, o Fader, vår syndaskuld 
Som vi hopat det lyktade år! [svår. 



£=l=t 



4 Och om nådigt du skänker oss ännu ett år. 
O, gif kraft med förlåtelsens frid ! 

Låt oss märka, att stads vid vår sida du går. 
Att vi manligt må kämpa vår strid. 
Att vår fiende aldrig besegra oss får 
I det kommande okända år ! 

5 Och när sist de ha flytt, våra dagar och år, 
Och vårt timglas har helt runnit ut 

Och den härliga evighetsdagen uppgår, 
Hvilken aldrig skall hafva ett slut. 
Herre. gif. att en hvar af oss fira då får 
I din himmel sitt evishetsår! 



Allegretto. 



45. 



45 



. — ft— ■> — ^> « fr- 










— N fr 


-1= 


— i— 


J^ 


#Vfj ■ 4* 


=^= 


-* — fr 


-=l- 




— p ^ 


ä 


— 0— 


— -H^^ 


1. Godt nytt 

2. Godt nytt 


— ö— 

år, 
år, 

k 5 


nådens år! 
fri-dens år ! 

ɱ4 f 


•— — •— 0— 

Ny - a nå - de - 
Je - sus lef - ver: 


— # — 

bud 

re - 

— — 


é tst 

jag fal- 
nar, t vår 


MÖt4-£— g- 


t 


II 


-r 


-Mg 


=s=r 


4= 


— J =- 


' "H 




s§s 



Ö - gf 

no- de 



Från min Fa- der i det 
I det d}- - ra hel - ga 



: 



*=t 



hö - ga, 
bio -det 



Som mig föl- jer med sitt ö - ga 
Mig från svnd och ]if - var mo- det 



V ' t t 



^fct=b^~H 


-d-H 








— 1 .. ^ 


— i 


■ |-n ** il , fl 


rtfffS 


^-s=? 


<- 




B= £ HJ 


"i -£3 




1 M 


t) é> • • 

Äf- ven det-ta 
Un- der det-ta 


nå - dens 
fri - dens 


år. 
år. 

T 


Godt nytt 
Godt nytt 


år, nådens 
år, fridens 


år, 
år, 

T r 


nå - dens år! 
fri - dens år! 


M» fr i» • k >' b 


^F± 


^ 




L_p ^ ^ — 1 


=t tz t 


_^_^_ 
"+ 


£^gj 



Godt nytt år, fröjdens år ! 

Herren torkar bort hvar tår, 

Lättar korset, stärker hoppet, 

Fröjdar själen under loppet 

Hela detta fröjdens år. 

Godt nytt år, fröjdens år, fröjdens år! 

Godt nytt år, jubelår! 

Jag till bimlen flytta får 

Att min Gud och Lammet skåda. 

Evig sällhet då skall råda, 

När jag får mitt jubelår. 

Godt nytt år, jubelår, jubelår! 



46 



i^tiStitietna. 



46. 



Andante. 

mf 






1. Kom- men att det 

2. Vill det gam - la 

N I 



ny - a å - rets 
å - rets syn • da 



mö - te Hel - sa gladt med 

min - ne Föl - ja med mig 



B 



J=l 



3=2 



a 



g 






ju - bel och med sång 
in i det - ta år, 



Ty med ny - års - gåf-vor i sitt skö - te Kom-mer 
Så har Je - sus dock ett an- nat sin - ne, Och för- 

I 



e£ 



*-f-f- 



Kr 



-£=j 



3^S 



V. 



3 



O 1 * 1 


v v N s 


m f , 








' v - 


■>>•-' 


i *i K 




l 


/T J 


^ i m 


J NI i 


i J ^ 


fT\ • 






* ■ 




1 J 4 * 


VJJ -' 


a \ m ' 




* • 


det 
lå 


w & 0-0 ■ 
till oss än - nu en gång. Men bland des 
ta syn- der han för - mår. Då han en 

~f~ 0> m i m • 


* 2+ * 

- sa störst är 
gånggjort miir 
| 




än-dockden, 
från dem ren. 


^— f • 


B « .» 






f m 


(*.'— ,J 


1 "*» i 


8 • 


# i 


m i S >• 


V^> # • 


5» r ___ r w r 


1*1 | 


i r i ' 


i Ur* 






L ! . 1 


i 


i 


^ v v v v 


^ ! # ' 


t 




1 1 ' 



i 



^5=^q=^=^ 



** 



pshu 



**=m 



* — * 0T~ 

Att vår Je - sus, 
51ip - per jag, ja, 



P 



att 
slip 



vår Je 
per jag 



sus 

att 



bä 



den sam - me än. 
ra på dem se'n. 



m 



*=* 



i=t 



=f=h 



3 Följer mig i detta året trägen 
Korsets börda som en gammal vän, 
Jesus hittar ock den gamla vägen 
Till den trötte än ett år igen. 
Och kanhända innan året flytt. 
Har i krona, ja, i krona korset sig för- 

DVtt. 



4 Och hur Herren för mig skapar dagen 
Under detta nu ingångna år, 
Ett jag beder: gör mig så intagen 
Af dig sjelf, o Jesus, att jag går 
Glad min väg. hvad än kan möta mig. 
Ty det kommer.o.det kommer ju dock allt 
från dig ! 



An d a n te. 

h t Mf 

5 



liar. 
47. 



47 



^^^P^^BPWP 



1 j Ti-den rast -löst fram- åt i - lar, Ett nytt år be - gynt sin gång. 
i Trygg jag dock vid Je - sus hvi-lar, Tän - ker på den ny - a sång, 



m^m^m^m^^ 



±=t 



= a F^= 



t: 



oaif p \ 














m /i 






v «# 










! 


/T # « 


I ! 1 n.- 


ä • 


B J 


| 


€> " * 


-* 


# 




-1 




# ~ 


— jH 


1 * 


« 


S 1 ^- 


1 

-*- 


# 


— # 


r 


— • — 


— • — 


-#^s- 


# • 


« 1 



Som 



slu 



all tid, 



Skall 



ger 





* N f f 


— p f " P- ^ 9 £ *— , 

£»»N. h F 1 — - 


^*— ik- 


-ir- t É 


l_e=e-*-L^ e f N 



i 



5 =- 



febEÉ 



Ää. 



a 



^ 



#- J -^r 



ter strid 



Sjun - gas 



si ^^ Il^il^ll^l 



Till den sången ämnen rika 
Samlas år för år allt fler. 
Otrosnattens skuggor vika 
För Guds sannings ljus allt mer. 
Så att under tidens lopp 
Jordens rund allt mer fylls opp 
Utaf kärlek, tro och hopp. 

Månget hjerta, som var fånget 
Uti mörker, sjunger nu: 
Se, det gamla är förgånget. 
Jesus, lif och frid gaf du. 



O, det är ett förebud 
Till den nya sångens ljud 
Uti himmelsk fröjd hos Gud. 

4 Snart vår lef nåds dag, förgången, 
Viker för den dagens ljus, 
Då den sköna nya sången 
Sjunges uti Faderns hus. 
Inför Guds och Lammets tron 
Uti ren och enig ton: 
Pris och ära ske Guds Son ! 
Copyrighted 1892. 



48 



f^ijgttUcrna. 



Andante. 

„ m f 



48. 



±EE* 



i 



^ 



~^-=N- 



1. När den ar • ma jor - deus tid för • går, Lef - ver lik - väl Kri-stus 

2. Män- ska, bar du en - dast Kri-stus qvar, Har du Her- ren Gud till 

gfÉ^=^£ 



Vill, JJ.il! UU JJ.CI- 1C! 




Kommer på en gång all mörkrets här, 
Kommer satan och vår död begär. 
Se. den starke hjelten är oss när 
I de vexlande tider. 

4 Måste du i verlden bafva tvång. 
Blir dig stundom vägen allt för lång, 
Svartnar det för ögat mången gång 

I de vexlande tider; 

5 Bort misströstan! Herren är ju när. 
Evigt han den gode herden är. 
Svaga lammen sjelf i famn han bär 
I de vexlande tider. 

6 Resa äfveu syndens krafter sig, 
Får ock satan lof att sålla dig 
Och, förvirrad, du ej ser din stig 
I de farliga tider; 

7 Hjelten lef ver! På hans trofasthet 
Våga trygg ditt lif, din salighet ! 
Icke du, men han din räddning vet, 
Trots de bistraste tider. 



Herren lef ver, fattom tröstligt mod ! 
Herren lefver, evigt huld och god. 
Och vår Herre Kristi dyra blod 
Gäller eviga tider. 

9 Så, hvad helst oss möter, har du blott 
Uti Gud din skatt, din arfvelott. 
Har du visst ett stort, ett evigt godt 
Alla kommande tider. 

10 Upp då modigt i vår Herres spår! 
Segerns fröjd är genom honom vår. 
Kristi stridsman icke hvila får 
Dessa vigtiga tider. 

11 Herrens domar öfver verlden gå. 
Och de arma mänskor se derpå, 
Men de kunna ingenting förstå 
Af de vexlande tider. 

12 Men sin klena hjord han känner än, 
Och med evig makt han skyddar den. 
Må han kännas ock af den igen 

I de vexlande tider! 



49. 



49 



^I^Jl^»— 1- pv_ 


-1 J J h 


-i \—f- 


f f-r 


-t— H 


tfn "n *i # 

j j I ditt 

' « Men till 

(W-;-ms-s — f- 


(i}- - ra namn, o 
dig, till dig al - 

É !« É m 


* -t -ä - -ä 

Je - sus, bör - ja 
le - na all vår 

r c $ $ 


i 

vi iin - nu ett 
lit, vår läng- tan 

1 -•- J 

C T 


i 

å r, 
står. 


Mn>ft-t — f- 


t &=t b 


f—£-t 6- 


£ 


=t=d 



e^^^r^^^i 



Korn til 



va - ra ar - ma 



^ Ng^pplg 






P 



hjer-tan med din An -des ljus och kraft, 
m m >-*- -0- -•- J 



m 



P^& ^ m^tL l n J'lj.0 



I " " I 

Gif oss mer af lif • vets full - bet, ån 



^pi=iE 



i=t 



-»-= — • » 

ffiT r 



M=t 



£=3 == E 



bit - tills baf 



Gif oss allt bvad vi beböfva under denna nya tid, 
Ny förlåtelse ocb starkbet, uy välsignelse ocb frid ! 
Gif oss lust att i din kärlek, Herre Jesus, tjena dig, 
I det vi bvarandra tjena på vår korta pröfningsstig! 

Men vi bafva allesamman brutit kärlekens förbund. 
Vi beböfva derför alla nåd, barmbertigbet, miskund. 
Vi beböfva blodet, Herre, vi behöfva, som du vet, 
Denna öppna, fria brunnen mot all synd ocb orenhet. 

O, så låt oss alla dagar dricka djupt, rätt djupt derur. 
Att den mer ocb mer må qväfva all vår sjelf viska natur 
Att vi mer och mer må artas efter dig, o Herre kär, 
Tills vi bli dig riktigt lika, när vi se dig, som du är ! 

Men vi bedja ock för verldcn, hennes nöd är också vår: 
Kom då, kom då, Herre Jesus, under detta nya år 
Till de tusental, som ännu vandra främmande för dig, 
Vandra utan ljus i natten på förderfvets breda stig! 

Lär oss alla taga vara på vår korta lefnads tid, 
Lär oss räkna våra dagar och besinna rätt vår frid ! 
Gif, att ingen må förspilla detta nya nådens år, 
Kanske, Herre, just det sista, h vilket mången af oss fårJ 



baft 



Ifepgi 



50 



f^ijgttomta. 



Adagio. 



50. 



!#E3 



3= 



Ö 



-j i ;[ ' -* 



S 



• -j- j -r* r 



1 | Låt ditt au - sig - te gå 
' ( Du, som är allt jiluit den 



för oss, Her-re, äf - ven det - ta år, 
sam - ine Så i dag som ock i går 



SS 



3=S: 



1— T 



m 



^J=P 



4^±=± 



X 



^=J=i 



tr 



-i-f 



p p 



Du, som bar all makt på jor - den, Led oss vid din står- ka hand 



)=P 



ÉEE^ 



^m 




2 Låt ditt. ansigte gå för oss, 
Såsom det i fordomtid 
Lyst för flyktingen i Betel, 
Ledt ditt Israel i frid 
Visat Moses, då han ropat, 
Väg, der spår till väg ej fans, 
Kastat öf ver mörka vågen 
Morgonsolens purpurglans! 

3 Hjelp oss, Herre, att besinna 
Hvad du hitintills har gjort, 
Att ock vi i tron må bida 

Af din godhet något stort! 
Hjelp oss under lifvets skiften, 
Så i klar som mulen dag, 
Skåda upp till dig och hvila 
Stilla blott vid ditt behag! 



I I I 

4 När förhärjande som haglet 
Otrosstormen brusar fram, 
Lyft vårt öga och vårt hjerta 
Till det blödande Guds Lam ! 
Låt din kyrka och församling, 
Uppå hälleberget bygd, 
Växa och fullkomnas, Herre. 
I det dyra korsets skygd I 

5 Låt ditt ansigte gå för oss 
På den väg oss återstår ! 
Ja, om detta år, o Jesus, 
Skulle bli vårt sista år, 
Säg oss då, att du gått före 
Genom dödens mörka dal 
Att bereda åt oss alla 
Rum uti Guds fröjdesal ! 



iHi>ai\ 



51 



Andantino. 



51. 





=t= 


—i 3 


— p* - 


^ 


~ ?— T 


-N 


-j- 


=*r-±- 


— i* — 


1. Gif 


mig 


=2=5 

ett hjer 


— ä— 

m 

- ta 


nytt 

• 


— « — 

och godt, 


o 


-S — 

-•- 

Je - 

1 


-i— i- 

sus god, 

l r- 


och 


fe^fcfi- k- 




— t ? — 


— P— 


— f — 


- r — r — 




— r ! . ' il 


^— ^ >o i 


P 


| 


\J 1 




1 V 1 


fa_L_ 


-k- 


— U L— 


— ^~ 






V 


V 3 



*^t 



-« — ä- 



51 



:f=ä: 



i 



fe 



lär Mig al - ska det du iil - skar blott Och dig be- hag - ligt 

J -,- I 



É^EÉ 



Ms=? 



f=*t 



5=: 



4 ' 4' — 4 



m 



Och 



dig 



be 



-0- 
hag 



ligt 



^ 



3 



2 Med dig, med dig är hvarje år 
Ett lyckligt år för mig, 

O, gif, att med kvar dag, som går, 
Jag mer lär känna dig! 

3 Ty känna dig är evigt lif, 
Är frid och salighet. 

Mitt allt, o Jesus Krist, du blif 
För tid och evighet! 



Copyrighted 1892. 



D'2 



ffitigttomta. 



Moderata. 



52. 



±=t 



£S£5 



*==* 



^—*z 



tj -0- -0- ' ' m -+• * -&- -IT" m - ' m w jg^ : 

1. Tag det nani-net Je - sus med dig, Du, som van -drar sor-gens fjiit. 



mm 



Ö: 






=z fe - 1 — T^ — ~T — fi -rH — rr1 I ft r * — sr r~l — i 



Tröst och gläd - je skall det ge dig: Hvar du går, tag med dig det. 



ii U — E=fe=S==fc 



±=t 



ijsztj: 



i 



Kör. 



Cres. 



3=É 



Dy -ra namn 1 
P. 



» :gT 

Säl - ia hamn 



Jor dens hopp och him-lens 

i Jlf 



Ö 



*-*- 



:*=tzt=t 



£=F=F 



i » w p 



Dy -ra namn! 



¥ ¥ | ¥ 
Sal-la hamn! 



U L ,* h N 




^«££ 



3^£ 



* å * ' -3- 



sb-*- 



Säl-la hamn! Jordens hopp och himlens fröjd 
p p \P —»—0— 0— | f — ^ — # 



-# — # — #- 



F=r=t= 



k ¥ 
Dyra namn! Sälla, säl-lahamn! 



r— V- 



-\ 1 1 - 



SI 



2 Dig till hjelp mot hvarje fara 
Tag det namnet ständigt med! 
Hotar frestelsernas skara, 

Gå i Jesu namn och bed ! 

3 O, hvad fröjd det namnet bringar 
At en fattig mänskosjäl ! 

O, hur ljuft det namnet klingar! 
Deri har jag allt mitt väl. 
Copyright 1871 by Biglow & Main. Used by per. 



jBtgar 
53. 



53 



MocL rato 


1 i h- 


=1 -1 ±= 


*H-t- 


mA- 


/* 


— — 


1. o 

2. Dit 


1 J 2 Mä J * 


g rr- 


— -A— 1-=^ — i— 
—g— « — «- 


s 


1 — i — 




Je-sus, ditt namn är ett 
namnar en ut - gju- ten 


fä - ste i 

sal - va, som 


nö-den.Min käpp och min 
be- lar Och stil • lar och 

f 2 P P * # 




* 1 


i 








—(2 — * V— 


(2 p p 


-F— t-t- 


la k - P- 


— b — p — p — 




t t t 


V 1 — 1- 




I — U — u 


=F 


(- t- - 



-i 



U— I- 



=t= 



feÉ 



staf och mitt berg - fa - sta slott. Ditt namn är det säk - ra - ste 
lä - ker min sar - ga - de själ. Ditt namn är min stark - het, när 



F'— » — S- 



-&>-*- 



I 



a 



«Ö 



r— s^s 



=t=t 



^ 



ö 

^_i_^_ 



å^ 



-4— 



(S 



— 1 — E= 



mot - gift mot dö- den. Ack, viss-te, ack, viss - te all verl - den det blott ! 
styr - ka mig fe - lar. Ditt namn är min till - flykt i ve och i väl. 



fczab 



— •—&- 



*J- 



f=F= 



P— i — ,-g i— i -(« •-=— 7^—n 



Ditt namn är en klippa i pröfningens timma, 
Ett torn, som ej starkaste ovän slår ner. 
Ett ljus, som förskingrar den tjockaste dimma, 
En källa, som lef vande vatten mig ger. 

Ditt namn har bevisat jämväl på mitt hjerta 
Den lifskraf t, som ligger förborgad deri, 
Och stillat min oro och lindrat min smärta 
Och gjort mig från dödens förskräckelse fri. 

Så vill jag det bärliga namnet besjunga, 
O Jesus, så länge jag ännu är här. 
Må sedan i evighet bjerta ocb tunga 
Förkunna, hur stort och hur lofvärdt det ärl 

Det namnet skall ännu mig skydda och bära 
Ocb resa mig upp, när jag ligger omkull. 
Det namnet — det namnet allena— gif ära, 
O Gud, för din sannings och trofasthets skull! 



54 



3$ögtiirertta. 



Adagio. 



54. 



i^PPi^sp^^i^P 



g 



£=§# 



^* 



.. j Det dy - ra Je ■ su namn al - le- na. Det är den sköld jag Ii - tar på, 

' ( Det kan den on- des skott för - mena, Att de mig ej för - derf- va få, 






£4 



ä 



— F 



^ 



^pg^^^BfiiiifP 



m. 



Det gör, att mig ej ska- da kan 



l=å 



Synd, sa - tan el - ler nå- gon man. 



gi5E|E^EgEE ^E^E gEgEH 
-^ =I - J — v^v — i 1 — I |» — i- 1133 



m 



2 I Jesu namn är jag upptagen 

I Guds församlings klena hop, 
I Jesu namn är jag ock t vägen 
Från syndens skuld uti mitt dop. 
I Jesu namn, i Jesu sår 
Jag daglig kraft och rening får. 

3 I Jesu namn jag mig förlitar 
Uppå Guds nåd, som styrer allt, 
I Jesu namn jag mig beflitar 
Att göra hvad min Gud befalt. 

I Jesu namn jag tror för visst, 
Att Gud förlåter all min brist. 

4 I Jesu namn går jag till kyrka 
Att böra Herrens helga ord, 

I Jesu namn får jag ock styrka 
Vid Jesu helga uattvardsbord. 
I Jesu namn. i Jesu blod 
Jag njuter tröst och tålamod. 

5 I Jesu namn vill jag åkalla 
Gud Fader, Son och helge And', 
I Jesu namn vill jag befalla 

Min själ och kropp uti Guds hand 
I Jesu namn, i Jesu famn 
Jag hoppas få min sista hamn. 



firar. 



55 



Andantino. 
mf 



55. 



nf - H jij.n m m^ ^ 



m 



1. Jag vet ett namu så dyrt och kärt, Ett namn af lif i sig, 



liHi 



s= 



r- 



f=t=t 



^J fHrHt -n i j i i J h 



I 
Och mer än jord och him - mel värdt Det nam - net är för mi 



m 



3^ 



-» — *- 



:J=J=i 



ÉH 



-\=P- 



2 Det klingar som en skön musik. 
En ljuflig hemlandston. 

Det gör mig glad, det gör mig rik, 
Fast ännu blott i tron. 

3 Ty se, det talar om en vän, 
Som, evigt huld och god. 
För mig har öppnat himmelen 
Och löst mig med sitt blod. 

4 Det talar om en Faders famn, 
Som för mig öppen står, 

Det talar om en fridens hamn, 
Der snart jag hvila får. 

5 Det talar om en evig nåd, 
Som räcker till för allt, 

Om hjelp och kraft i råd och dåd, 
När allt syns mörkt och kallt. 

6 Än mer: det talar ju om en, 
Som varit frestad här. 

Och nu kan hjelpa hvar och en, 
Som pint och frestad är. 



7 Det torkar ljufligt bort hvar tår, 
Som än vill bryta fram, 

Och hviskar om en evig vår 
Der uppe med Guds Lam. 

8 Och Jesus, Jesus iir det namn, • 
Som är så dyrt för mig, 

Den ljufva ro, den stilla hamn, 
Som har all frid i sig. 

9 Dock, ingen dödlig kunnat än 
Tillfyllest prisa det. 

Dertill för visst i himmelen 
Behöfs en evighet. 

10 Men under ökenfärden här, 
I mörker och i nöd. 

Mitt solsken dock det namnet ii 
Mitt ljus, mitt lif, mitt bröd. 

11 Och när jag står fullkomligt fri 
Från synd och sorg en gång, 
Det enda namnet än skall bii 
Min evigt nya sång. 



Used by per. Biglow & Main, owners of copyright. 



56 



i 



m fs 



f^tigtiiierna. 



56. 



ro |^_ 



ÖE* 






1. He - ]a vä - gen går haa med mig, O, hvad kan jag ön - ska 

2. He - la vä - sren sår han med mig. Hvil-ken kär - lek, hög och 

g g^ P^ =q t- 0=? —*- ~t t % 



■v 




I 1 H ^ •— 



^F^.=S=JF 



mer? Kan jag tvif - la på hans god - het, Xär jag på hans led- ning 
rik, Och till sist en e - vig hvi - la Skän-kes mig i him-mel- 



ö 



v 



m 



i=i=t 



pp 








?nf 




K 


Jr ** 1 




1 *\ r 


> i ■ 




\ ! ^ s 




* * B 






— n • 


1 • - * 


*l ' « _!.?.- 


ser? Him-melsk frid. 
rik. När jag der 


gu-dom-lig 
får fri, för - 

v v V 


Lrygg - het 
kla - rad 

1 1 


*— P * V 

Ut- i ho - nom 
Bö - ja mig vid 


—0 m — " 

har min 
tro - nen 


fe)S J • • 


— J 




-^ ^ 


— P J- 


^* P 


p * 


^^—f f P- 


m . 


-A — • — ?- 


— 1 1 — 


_ 1 1 5 h 


* 7 J 











* — i 



m 



t=Z 



själ, Ty jag vet, hvad helst mig mö - ter, Je - sus gör dock all - tid 
ned, Skall jag ej den sån -gen glöm -ma: He - la vä- gen gick han 



*=* 



li^H 



m 






^=f- 



—z>—* » é. * * é ■ « »— gg— ^q . . r « — -jf-^r 

väl, Ty jag vet, hvad helst mig mö - ter, Je- sus gör dock all - tid väl. 
med, Skall jag ej den sån- gen glöm- ma: He- la vä -gen gick han med. 



E- 



w-p—r 



p P 1 =^— * — — P= * m ~ • VA — * — * g-l— =TI 

i — l_ u- L ^ =p — p — ?=,*= =^=P^t^±S^J 

• g ' I gg =F I== F 1 5— F=£=£= V ^ x ^= n 



Copyright 1S75 by Bitrlow & Main. Used by per. 



Largo. 



Kom, 
Och 



n^=É 



flmx. 



57 



=J 



wmm 



Guds 
din 



An 

hel 



de, kom, Kom 
ge - dom Hjer 



till 
tat 



oss 
be 



ned ! 
red ! 



57 



m 




5^4 


-N 


— I* - 


=P 1" 


1 


-.i- 


* 


-f- 


- 1 — srfl 


Red 

^— r— 


— # 

för 


# 

vår 

-•- 
— 1 


si — i- 

själ en 

rc C 


# 
hamn! 

r 


— 5 — 

Der, 


— Sän- 
der 
*-• 


— *— 

är 

-•- 
t : 


— • — =— H 

lugnt. 


£% L 


b 


— P — 


p — ? 

f b 1 


1= 


t 


b 1 


_£_J 


-1 — Ml 



2 Kommer då pröfning svår, 
Smärta och nöd, 

Följer i deras spår 
Isande död, 

Sveper sig kring oss natt, 
Skymmes för oss vår skatt, 
Veta vi ändock, att 
Himlen är vår. 

3 Kom till din klena hjord, 
Trösta och väck ! 

Väck med ditt helga ord, 
Frälsande räck 



Sjunkande själ din hand, 
Släck hvarje tviflets brand, 
Och med din kärleks band 
Bind oss till ett! 

4 Jesus, vår herde god, 
O du, som än 
Renar uti ditt blod, 
Trofaste vän, 
Som inför Fadern står, 
Bed för oss ock i år! 
Läk alla själens sår! 
Hör, hör vår bön ! 



CopyrishtPd 1892. 



58 



?£ögtfoerna. 



Andante. 



3. Trettondedagen. 

58. 



-^ .= 



m=x 



1 4 j 

-5—2 — ^—^-i^å 



§gl 



P=*=t4 



*==g=r 



i 

1. En stjer-na ly • ste un -der - sam Och gick för ö-sterns vi 



ggjg 



3=*: 



<2 É (2 «— ,— (5! 1 



4=t 



-S>- 

i — r 



-g-f- 




fram. Hal - le - lu - ja, hal - le ■ lu - ja, hal 



le - lu 



m 



—&■ 



t=t 



^-^- 



J- 



•— ^- 



i 



2 Då märkte de, att Konungen 
Var kommen ned af himmelen. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

3 Så kommo de till Betlehem, 
Dit himlastjernan lyste dem. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

4 Guld. rökverk, myrra buro de 
Och gladdes att få Kristus se. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

5 Oss kristna bör på samma vis 
At Herren offra evigt pris. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

6 Lof ske Gud Fader och hans Son 
Samt helge And' i himlens tron! 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

7 Pris vare Guds barmhertigbet 
Från evighet till evighet ! 
Halleluja, halleluja, halleluja! 



flTrrttontortiagrn. 



59 



Maestoso. 




59. 



fe= 



fe 



im 



mis^ 



vår 



Ko - nungs. 



ke 



pa 



^p: 



jor 



den 



m 



Var likt ett 



frö 



?=£ 



m 



z=&r- 



-&- -0- -0- 

SEESEEt 



S*£ 



gång. Verl -dar-nas Her - re. 

_ CS2 _ «?" ■#■ *" -f5*- T^ 



£gE- 



Ptt 



-M 



:t=t 




2 Alla Guds änglar gladdes i höjden, 
Prisande undret på vår jord, 

Bragte ett bud om himmelska fröjden, 
Bragte syndarn fridens ord. 

3 Stilla på fästet lyste en stjerna. 
Visande väg till Betlehem. 
Salige de, som följde den gerna 
Fram till ljus från mörkrets hem! 

4 Längtande kommo män ifrån fjärran. 
Föllo med fröjd vid krubban ned, 
Tillbådo barnet, prisande Herren, 
Förde guld och skänker med. 



Sedan ha samlats hedningaskaror, 
Böjande knä för Jesus Krist. 
Stilla och mäktigt, trotsande faror. 
Herrens ord gått fram för visst. 

Ljuset har vunnit, ljuset skall vinna 
Seger allt fort mot mörkrets här. 
Gud, låt det helga ljuset få brinna, 
Tills vår jord din boning är! 

Då skall kring verlden lofsången skaih 
Helsande saligt Kristi dag: 
Gud vare ära, människor alla 
Fröjdes i hans välbehag! 



60 



f^tigtitotna. 



Adagic 

mf 



60. 



3=* 



^^-é 



m 



m 



^=t 



-^r-f 



1. Min ljuf- va tröst, o Je - sus Krist, Gör med din nåd mitt hjer-ta visst. Att 

2. Du, Ja-kobs stjerna, strå- lar klar, I nåd och san ning up-pen - bar.Ditt 



j f i ii 



fåäig 



*. 



: «*=U 






I I 

Ritare/, ** 



^ 



^ 



jag- må lof - va dig al -len: Mig der - till vär -dig gör och ren! 
uamn för ar - ma syn - da - re Är söt - ma och hug - sva - lel - se. 




3 Du, sköna morgonroduad röd 
För Adams barn i natt och nöd. 
Du. tröst för dem, som på dig tro, 
Du gifver själen frid och ro. 

4 Säll den dig tidigt söker här, 
Du paradisets blomma skär ! 
Till dig vi fly. vi Adams barn, 
Besnärda här i syndens garn. 



5 Du gerna lyfter bördan af, 
Ty sjelf af kärlek du dig gaf 
Hit ned i nöd att syndare 
Förlossa från förbannelse. 

6 Du är vår brudgum, skär och huld, 
Mer skön än solens klara guld. 
Guds väsens afbild, nådens stol, 
Härskarors Herre, lifvets sol. 



Adagio, 
f 



61. 



#=t 



« 



tr~ % * 

Kla - ra Bet- leh'ms - stjer - ns 
Tills vid Je - su hjer - t: 



^=^.- i -=- 


!|| J 



Dig jag föl - jer ger - na. 
All min nöd och smär - ti 



azt 



i 



4— 4- 



mf 



m 



:-•.- 



töck 
bin 



W: 



Hvart 
Hug- 

=s= 

=r= 



du le - der mig. 
nad får och tröst, 

IS 



Ö 



■^r 



Sking - ra svar 
Tills det land 



ta 
jag 



nen. 
ner, 



gTtcttottttcftagen, 



61 



i 



U 



Lys 

Der 



•* 



P Ritard. 

•A 



* • -ä- f *- *■ ja--*- •: 



i - ge 
jag hvi 



nom ök - nen 
la fin - ner 



Hem min pil 
In - vid Je 



5- l-^;* 

rims - stig; 
•>u bröst 



IMié- 



fe! 



An da?) te. 



62. 



^I^ ^ ^ r ^ ^ 



a 



1. Kla - ra - ste stjer 
f=f=f •" 



na på 

-9 •- 



him- me - lens 

I 

r — f — g 



äte, Lys i vårt 



sa 



tr 



?EÉE 



• 



i 



s=i=i= 



lör - ker, och hjelp oss be - red! Vänd vå - ra blic - kar från 






5 



-f — — v- 



i=£ 



t=t 



*=r 



4=jj* 



jor-den och flår 
I I 



den, Och till det 



IfeÉ 



5» 



föd- da 



liil 



i -0-. -0- 

bar - net oss 

3=Ég 



led! 



Pi 



^ 



Lågt är han bäddad, den ringe, i stallet, 
Jorden åt honom ej bättre består. 
Dock han af änglar, der stilla han slumrar, 
Hyllning som Konung och Frälsare får. 

Rikaste offer vi bjuda förgäfves. 
Icke för guld han sin ynnest beskär. 
Hjertan, som blott taga mot hvad han skänker, 
Det är den hyllning, som Herren begär. 



^ögtitretna. 



4. Fastlagstiden. 

63. 



ÉiiÉl^ip 



1. I inör ker verlden fal - len 



låg. 



Då Gud ti 






* *. ... 



: F=?= 



nö - den såg 



=t= t = , =F 



=^ 



i 



w. 



Och oss att fräl - sa der 



*£**— 



i i jHHj i jjmp 



från 



I kär - lek sän - de oss sin Son. 



££m 



m 



J^$ 



gPgl 



2 Och han sig föda lät att bli 
En dödlig människa som vi, 
Att göra allting godt igen 
Och öppna för oss himmelen. 

3 Så verldens ljus till verlden kom 
Att frälsa oss från död och dom 
Och leda oss till ljusets land 
Från vansklighetens mörka strand. 



4 Att lösa oss från syndens skuld 
Förmådde ej all verldens guld, 
Men Gud fann lösepenning god 
I Sonens helga, dyra blod. 

5 Han sträcker öfver alla land 
Så vänligt ut sin nådeshand. 
Hans kärlek, solens värme lik, 
Bjuds lika fri åt arm och rik. 




64. 



s 



^s 






•— 



1. Låtom oss sjunga, Sjunga om Je 

2. Him-len och jor-den Är af hans ä 



su uåd, 
ra full, 



Gam- la och 
Dock är han 



unga 
vorden 



=™sf^ r — ^-^-f=^=v— p—t- — t — ^ — tt ~ t == F = 



jfastlagsttom. 



63 



Ritard. 



^P^^^^ ^^^fe^ i 



Pri - se hans kär - leks - råd, 
Fat- tig för män - skors skull, 

- f g h f — T *- -fc 

— b f — W »- 



3 Villigt han tagit 
Krankhet och nöd på sig, 
Tåligt fördragit 

Allt, som kan trycka mig 
Här på min ökenstig; 

4 Burit vår sveda, 
Smakat ock korsets död 
Just för att freda 

Oss från Guds vredes glöd, 
Ja, från en evig död; 



Pri - se hans 
Bar nen af 



dy - ra nåd ! 
stoft och mull. 



"- t 



m 



5 Allt för att vinna 
Sig en utkorad brud, 
Som månde finna 
Nåd och behag för Gud 
Blott i hans egen skrud. 

6 Låtom oss sjunga 
Evigt om denne vän, 
Hjerta och tunga 
Prise hans kärlek än 
Här och i himmelen! 



Andante. 



65. 



J . K \ —\ — Jr~ j M^= g !. =^ =S i=^ 



FlNE. 



gom - ma mi 



i dig! 




saft Mig från syn • dens skuld och kraft ! 



; =fti-^-:fc|-J- 


£\_ 


^ N 


d h^-=^i 


-J^T— ^— 


D.C. 
— ^1— B 


Vatt- net, bio - 

fr); b k-g-l-f- 1 


^3= 

det, 
l 


1 £ 


s i "b *r 


3 3 s ?J= 


hvil - ket 


går Från din 

^ f : ^ 

— i »— -»— 


stung - na si - das 

s±=s— |^S= 


sår, 


H> v i -1-4- 


—V- 


V V 


-» — u — £— 


i — k P c 


zjr-Ä 



2 Med min svett och möda jag 
Aldrig fyller upp din lag. 
Om mitt nit blef aldrig matt, 
Om jag grät båd' dag och natt, 
Syndens fläckar stå dock qvar. 
Du, blott du, min frälsning har. 

3 Intet kan jag gifva dig, 
Till ditt kors jag sluter mig, 
Naken, dig om kläder ber, 



Hjelplös, upp till nåden ser. 
I din lifsvåg låt mig tvås, 
Herre, annars jag förgås. 

4 Vid hvart flyktigt andedrag, 
Och när jag skall dö en dag, 
När till okändt land jag går, 
När inför din dom jag står, 
Kiippa, du, som brast för mig. 
Låt mig gömma mig i dig ! 



64 



^ögttoerna. 



$ 



Moderato. 



66. 



m 



=t 



mf 



:^«> 



A—N- 



m 



■&- 



ti 



-m- -m- - m - 

1. Je - sus förverl-den gif-vit sitt lif: Opp-na-de ö-gon, Her - re, mig gif! 



_«_É_ é 



*=*: 



-U— U-jg- 



£ 






i=t=t: 



-g — 



t=: 



I 



s=^i 



^==p 



-i— N- 



•_f-_2L 






3=? 



=t 



=t 



T «ir 






-0- ■&- - ' -0- -0- '-0- ~ -0- -J5)- 

Mig att för los - sa off - rar han sig. Då han på kor - set dör ock för mig. 

. > r r , - ' 



5t=jE 



i 



*=*: 



-</— *- 



:^=p: 



4= 



S=S 



2 O, hvilken kärlek, underbar, sann! 
Aldrig har någon älskat som han. 
Frälst geuom honom, lycklig och fri, 
Vill jag hans egen evigt nu bli. 

3 Tag mig då, Herre, upp till ditt barn, 
Lös mig från alla djefvulens garn! 
Lär mig att lefva, lefva för dig, 
Glad i din kärlek offrande mig! 



Maestoso sostenuto. 



67. 






1. Se, Guds Lam! Jo- han -nes sä - ger, Då han ser, hvar Je 



gte 



t=t 



p± 



sus går. 



m 













jfastlagstfaw. 












65 


JL£ f 




— h 


?T 


-i- 


— ^ 


— f- 




1 i 


^ 


1 


— 1- 


— 1~ 






Se. 


— =1- 

livad 


— m— 
ä 

för - 


ni ån 


S: 

stor 


ä 
— é— 

han 

-#- 


: 

e - 

* 


-J 
— f~ 

ger, 
-$- 


Han 


i) 
på 

1 

"t 


=2— t 

.Te • sus 
-f— f= 


S 

pe 

J 

1- 


— i- 
ka 


T 

får. 


^L_t_ 


l 


u 


M: 


-1 


— t— 


— — 


— 1— 


k 


u 


=F= 


1- 




-k 


' 



mf 



Får 



H 

-# ^ 1 



■§>- -*" T* 



till Guds Lam, Som der vid Jor - dan går fram, 



£=& 



:^=q 



-©> — 



t — r 



Pip 



=1= 



iipniripfj 



— r 

Bär hos sig en kär - leks- käl - la, Som gör sjä - lar 



m 



t=t 



e - vigt säl - la. 

I-N I 



II 



t=F 



:t=t 



t=t 



Detta Lam är all vår belsa, 
Våra själars bäste väu. 
Enda hjelp. som kan oss frälsa. 
Största skräck för fienden. 
Fadern till sin Son bar sagt: 
Gå till jordens mörka trakt, 
At de barn, som jag bort straffa, 
Evig tröst ocb glädje skaffa ! 

Ende Sonen bördes svara: 
Ja, min Fader, jag vill gå. 
Offerlammet vill jag vara, 
Lif och blod de skola få. 
Deras synders bittra lott, 
Största straff för deras brott 
Må din hand på mig utösa. 
Att jag dem må evigt lösa. 



4 Ja, min Jesus, du det gjorde, 
Dödens nöd för mig du bar. 
Sedan jag din kärlek sporde 
Och din kraft jag smakat har, 
Vill jag veta endast dig, 

Vill jag helt dig gifva mig, 
Trängtar jag till Lammets möte, 
Tills jag hvilar i dess sköte. 

5 Men till dess den dagen stundar. 
Låt mig stads betrakta dig, 
Fast jag aldrig här utgrundar 
Allt hvad du har gjort för mig. 
Men jag tror det fullt ändå, 
Och jag lefver blott derpå 

Till den dag, som ej skall sluta, 
Då jag dig får evigt njuta. 



66 



idagio. 
mf 



£% 



Ö 



f^ögtttrnm 



68. 



• 



1. O du Guds Lam, som ver] - deus synd bort 

t — . — . — J5 — __ 



3=£ 



ger, 



? 



t=* 



t+ 



Som tå - lig och sakt - mo - di 



# jgr 



m 



I^Öil 



^=* 



bör - dan dra - ger. Den Gud, att 



p 



r — r 



l"H t 



oss, up - på di; 



^# 



de, Som synd ej 



fc 



ha - de. 



— * p — t/ — v — t/- 1 -» — » — p — ^ — tp '-^ — ™ 



2 Hvem kan din stora kärlek nog beprisa, 
Som du oss, fallne syndare, täckts visa? 
Ej likna kan bär något modersbjerta 
Dig i din smärta. 

3 Hvad är väl människan, att du så tänker 
På henne och i nöd och död dig sänker? 
Hvad är väl jag? Af syndare den förste. 
Ja, allra störste. 



4 Ack, milde Jesus, dig i nåd förbarma. 
Och med försoningsblodet två mig arma! 
Min stora skuld, den ville du afskrifva, 
Din frid mig gifva! 

5 Dig, Jesus, dör jag, dig vill jag ock lefva, 
Jag vill i synden mig ej mer invefva. 

O, du Guds Lam, jag dig i trone beder, 
Att du mig leder. 



69. 



> . 



■± 



=4: 



1. Jag vör - dar Je - su 



3=03= 



-V* 

blod: 



-4=t- 



%9~ 

Det 



%=Y 



fc&=É= 



tm 



¥=t 



min re - nings - flod. 



* 



?-= 



m 



3=5 



fl* 



P 



j 



:» 






Som syn - dens kraft för- ta - ger, Mig från dess smit -ta t va - ger, 



~„ É— i— * — ■ s P— 



i 



jfastlagsttorn. 



<;: 




Som sam - vets 



Och ger hvad helst mig fe - lar. 



Ä5T 



**: 



jNNfT t ^fff ^f-ffifffl 



Min Jesu dyra bloil 
Uppfriskar själ och moil, 
Och när dess kraft får verka, 
Så kan det hjertat stärka. 
Det är den brunn och källa. 
Som allt tillfreds kan ställa. 



I stoftet jag dig ber, 
Du mig den nåden ger 
Att jämt vid korset ligga 
Och om det blodet tigga, 
Som mig från allt kan frälsa. 
Mig gifva kraft och helsa. 



70. 



P^ 






4—4- 



# — j — i — ä — -=j 



I 

För ett armt och fat- tigt hjer - ta Ar det or - det 
Att vår Je - sus med sin smär- ta Piik-tat och till 



dyrt och 
fyl-lest 



stort, 
gjort. 



PfcMhr-E 



feé^ 



-j — i- 



*=* 



51 



*=t 



l' 



£=4= 



Hl 



HH^ 



±^= 



-i — i 



J— I— J J w 1 



i=it 



^3 



4^=4 



J 



^± 



^ 



Or- det om hans ångst och pi - na. Den han led för 

i ? 0— .— É É— .— É f— .— J • 

1. .« Is— —I 1 —t \s—Y—\ »- 



£=£ 



syn- der 

I 



*-*?- 



SSTR=FR= rW g^i 



5^3^ 



P^ 



^É=* 



gli! 



i 

Då han tog min nöd på sig, O, hur ljuft det 
-b* "fi^— t- i :t t & — — Hs- — • 



trö - står 



mig! 



<jff)H? ' m I—» 



m 



2 Detta ord mig stads ledsagar 
Framåt till hans fröjdesal, 
Hjelper mig i svåra dagar 
Genom denna jämmerdal. 
När mig mödan trycker neder, 
Nådens ord mig lugn bereder. 
Ordet om hans kors och död 
Tröstar mig i all min nöd. 



68 



^tigttirmta. 



Andante. 



Tia. 






Svinga dig, rnin an - de, opp Till de djupa så -ren, 
Silf-ver hjelp-te ej och guld Att från dödens sna-ra 

I I 



I 

Der för - so-ning, 
Fräl - sa oss från 

I I 



— I — v — p — r-p — p — p — ,J= ^ — • — »-J-ä» — • — "-| — y^P - 11 



3 



=1 



-1—*—+ 



i=m 



n 



r^rrsH 



t=n 



frid och hopp Fins för ar - ma få- ren. Se, Guds Son, din her - de god. 
syndens skuld Och från do-mens fa - ra. Men Guds e - gen kä - re Son 

I I I 



i^pp^i^ 



*=*fl=i 



zfzzr. 



ifc -t— i J JlU.lx l .4--H — r l J J. 4J7 ~n=BI=l 



i 

Dig till go - do blö-der Och be - ta - lar med sitt blod Huldt för si - na 
Sig till of - fer gjorde, Led o-skyldigt, frälste från Hvad vi Ii - da 



— r-r-r-T 



:£= 



P=t 



1 I 1 



?=M= 



N— I- 



JU. J , 3 



BBE3} 



*E3E3 



lä 



i i 

bro der, Och be - ta - lar med sitt blod Huldt for si • na brö-der. 

bor- de. Led o - skyl-digt, fräl - ste från Hvad vi Ii - da bor- de. 

J 



mm 



r=r" 



?=É 



V—f— 



S 



jfastlagsttoen. 



69 



Tar jag det i trone an, 
Räknad då jag blifver 
Ren, oskyldig såsom han, 
Intet öfverblifver 
Åf den synd jag öfvat har. 
Fast jag inför Herren 
Mycket brutit, hans försvar 
Drifver vreden fjärran. 

I hans röda purpurskrud 
Älskar mig Gud Fader. 
Jag är nu hans rika brud, 
Derförärjag gläder. 
I mitt hjerta vill han bo; 
Bort all verldslig lusta! 
Jesu nåd, min själ a ro, 
Skall mig blott förlusta. 



5 Aro ej hans öppna sår 
Himladörrar vida, 
Hvarest syndarn ingå får, 
När hans sår de svida? 
Med den klara purpursaft 
Ur hans kärleks källa 
Lifvets flod med balsamkraft 
Ses i strömmar välla. 

(i Svinga dig dit opp, min själ, 
Till de såren sköna, 
Der du finna skall dig väl, 
Frid och hvila röna. 
Sätt dig, trötta dufva, der 
I ditt klipponäste! 
Skydda skall din Jesus kär 
Dig i detta fäste. 



Anda ute ron mot o. 



71 b. 



mi^^^^^m^^m^ 



-. j Svinga di 
i Der för - s 



I 
min an - de, opp Till de dju - pa 

ning, frid och hopp Fins för ar - ma 

Silf- ver hjelp - te ej och guld Att från dö-deus 

Fräl - sa oss från syn- dens skuld Och från do- mens 

l is • » J * « -P- 



sa - ren, 

få - ren. 

sna - ra 

fa - ra. 



15 



iÖ: 



w ¥=* 



f * 



I 



w- 



mf 



__+. 



4=t 



ö 



u 



t± 



3= ~4~ 



*=r 



S 



m 



Se, Guds Son, din ner - de god, 
Men Guds e - gen kä - re Son 



Dig till go 
Sig till of 



fi=r 



Ö: 



do blö - der 
fer gjor - de, 



pt=£ 



1 — r 



t — r 



mf 



m 



ö 



:fe 



£J 



mm 



i=tr 



Och be - ta - lar med silt blod Huldt för 
Led o - skyl • digt, fräl - ste från Hvad vi 
ms fe . £l_ _« ^L 



si - na brö-der. 

Ii - da bor - de. 



__._ r 



II 



70 


f&ögtiiema. 


Risoluto. 

- m f 


72. 

^ FlXE. 

— 1^— J R p : , ^— £~ -f fr- ~j „ i 


£^*=r 


j i i J»i i JU g i /'i 3 



\ I Lammets död och smär - ta Be - står mitt 



'I hans upp- stung- na hjer - ta Och 






r r > 



hans sjä - la - qval 



-- 



s s s / 
Och det up - på den 



V U " ■> I 

gen, Då han på kor - set dog. 



- - - ■£— 


[v 


N 


fN 


JS 


1 












D.C. 










ii 




« 


• 


i 


m 


# 


j 








:> i> 


l i 11 




| 


1 i * 


J 


11 








# ' 




s 




*« -* 


# II 


TT -J- • 

An - 


ser 



jag 


mig 


in 


ta 


gen. 


Be- tåld, 
-9- # 


för 


los - sad 


1 
nog. 


/»^— # # 




,• 




9 


9 


» r : 


* II 


P-'*u- 






m 










p 1 II 


^-^ ? 


1 m 1 




i ! - 


II 


i * • 


-J*- 


# 


i 


—9— 


-1— 


+ — 


— V — 


— *»— 


- 




-1 U 



I 



• / / > > 

Visst gäller det för alla 
Inför Guds helga tron. 
Dess värde kan ej falla. 
Men innebär pardon 
För onda och för fromma. 
Men den det ej antar. 
Vill ej till bröllops komma. 
Fastän han bjuden var. 

Så är då Jesu lydnad 
Vårt enda sällhets stöd, 
Hans helighet vår prydnad, 
Som står i lif och död. 
Hans kärlek ej fördränkes 
Af Adams syndaflod. 
Men den. som tror. försänkes 
Och renas i hans blod. 



m f 



4 Guds Ande. mig bevara 
Från all min egen tröst, 
Och lär mig skatta bara, 
Att jag är återlöst ! 
Det dyra ordet höra 
Till all min själafröjd, 
Se. det skall evigt göra 
Min Ande säll och nöjd. 

5 Xu kommen, mänskor alla, 
Till nådastolen fram. 
Bland oss låt evigt skälla: 
Halleluja, Guds Lam! 
Haf evigt pris och heder 
Af dina köpta får! 

I mänskor, fröjden eder! 
Guds salighet är vår. 



73. 



m 



w 



:fe± 



^ 



j Lång 

' Och 



fre - 
him 



dag, 
me 



Lång - fre 
len sjun 



dae, 



du 
med 



skö 

he 



^* 



:» 



na - ste 
list be 



^# 



dag, 
hag, 



Då 
Ty 



m 



c* 



?=É 



jfastlagsttftcn, 



71 




ÉiÉÉHÉil 



fri - den på jor - den blef 

Je - sus och fri - den är 



mim^m 



i w 



r- 1 

v uti 
fun 



nen, 

nen ! Fast jor - den blef 



jsE | rtzr=£ = j 



u—i. 



SEÉ 



3= = : '=?= : iq=i=?=* : 



fe! 



mörk, är dock him - me • len ljus, Ock So- nen går kem ti 
i i 

f * 

4- h 



»• 



rf 



*=É 







II 



Fa 



ders kus, Se'n stri - den på jor - den 



var 



slu 



tad. 



mé± 



-.• 



=r±=£ 



*EEÉ 



^= 



3 Långfredag, Långfredag, du kärliga dag. 
Besjungen af tusen härskaror 
Med himmelska röster af ljufvaste slag. 
Ty Jesus oss frälsat från faror 
Igenom en neslig ock smädefull död. 
Af kärleken tvingad, då nöden så bjöd, 
Att dö uti syndares ställe. 

3 O syndare, kom nu att fira den dag, 
Då Jesus för syndare dödde, 
Ock låtom oss aldrig mer bryta den lag, 
Som Jesus fullgjort, då kan blödde 



Och utgaf sitt lif att betala vår skuld, 
Att Gud måtte blifva mot syndare huld 
Och icke till evig tid vredgas ! 

4 Mitt hjerta, låt aldrig en dag gå förbi, 
Som du ej på Jesus stads tänker, 
Förnya ditt löfte i bönen att bli 
Mer troget och ödmjukt nedsänkter! 
Ack, rena min själ kvarje stund, Jesus 

kär, 
Ock tag du mitt kjerta! Jag ej mer begär 
Än ligga vid foten af korset. 



72 



l^ögtttonta. 



74. 




1. Hvem är den man, som gif- vit sig I dö-dens qval, o själ, för dig?. Jo. 

2. När u - ti la - gens spe-gel klar Du ser din vå - da up- pen bar.Du 






m^^fj^- tM ^sj^^m 





/ 


J 1^ 1 p* 


==— 


■Å^O-h — -. *r 1 \— 


h "I j *rf~ 


t=? 1 *& 


^^r^-, _ *ti 


Je - sus Kri-stus 
ser Guds vre- de 


t * * r 

1 v 

är hans namn, Och 
och haus hot, Och 

g é * Ö* 

r ? * 1 • 


j. • * * s 

frid du tin - ner 
för din synd du 

t • i t 


i hans famn. 
ej vet bot; 


^4h^J k — ! '- 


^ f F-^ 


p- — P h h 


=HM t3 



Se då ock på den mannen här, 
Som hade syndaren så kär, 
Att syndens straff för dig han bar 
Och blef din tillflykt, ditt försvar ! 



4 I blodet, som på korset rann, 

Din syndaskuld, ditt straff försvann. 
Försonad inför Gud du står 
Och fristad har i Jesu sår. 



75. 



ö 



IE5^E 



5 



-U-J- 



iffij 



1=*- =q=q= =1=3= =q=e 



--J 4-,- 



1 



1 j Je - sus går den tunga strå - ten Öf - ver Kidions mör - ka flod. 
' < Män-skor, e - der synd be-grå - ten, Kun- nen I. så grå - ten biod 



^«©g 



£==t 



& 



il 



J 4- 



i^il^Él^^l^^ 



ga 



Vid den syn, som här vi se: Ät Guds Son, den he - Ii 

■£-£- T t — t—Jz 



« 



• » 

EES 



fe*ä 



jfastlagstforn. 



73 



=tq 



w^^* 



mg^^^m 



räd - das. 



II 



Vre - des - bä - ga- ren skall bräd-das, På det syn - da 



må 



gg=É 



=« 



t=t 



David en gång. tyngd af smärta. 
Stod på samma Kidrons strand 
Med ett krossadtfadershjerta, 
Flykting i sitt eget land: 
Mycket större är för visst 
Dock din ångest, Jesus Krist, 
Ty den mörka stund är nära, 
Då du verldens synd skall bära. 

Se. bur Jesus faller neder 

På sitt anlet' i sin nöd, 

Hör, bur gång på gång han beder, 

Att den hårda, bittra död 

Ej må honom öfvergå. 

( >d mjukt dock han säger så: 

Abba, Fader, från din vilja 

Vill jag ej min egen skilja. 

Se, hur han med döden strider, 
Hårdare en kamp ej stod. 
Se, hur djupa qval han lider, 
Qval, som pressa ut bans blod ! 
Blomstren, som han träder på, 
Färg af ångestsvetten få. 
Som ut ur hans ådrors källa 
Synes purpurröd framvälla. 

O, I röda rosor sköna, 
Stänkta af en sådan saft! 
Tron allena mäktar röna 
Eder skönhets hela kraft. 
Blomstren uti paradis 
Ha mot eder intet pris, 
Ty det blod, som färgar eder, 
Lif och helsa mig bereder. 

När som blomstret jag skall falla, 
När jag vissna skall som kö. 
Närde trötta sinnen alla, 
Domna bort och jag skall dö. 
När min kraft ej mer förmår 
Och mitt bjerta stilla står, 
Ryck mig, Jesus, ut ur nöden, 
Du, som öfvervunnit döden ! 



74 



ffiögtitrcrna. 



Adagio. 



76. 



ta 



«/ 



=i=i=t= 



fe 



s 



ä=ÖE 



33=J 



*i^r 



•-ffi^^^Q 1 ^ 3 



-*- i 

1. När i Get 



m* 



fct 



se - ma - ne han går. 
bit - ter var hans strid 

. . rf. - 



Min Präl- sa - re, 
U - ti den ty 



till 
sta 



sinar-ta 
midnatts- 



BS 



t=«^=f 



t=± 



m 



=p=t 



pm 



m 



t— r— r 



t=t 



i^S 



> 



-é— * 



i=t 



^.-r 



#=* 



■*-&- 



J=t^: 



=• 



.svår. Då sve - pes allt i sor - ge 
tid ! Blodblan - dad lö -persvet-ten 
I J 



I Siggf 



skrud. Och da - len fylls af suc- kars ljud. 
ned, O män- ni-ska, tänk, hvad han led! 
I 



^ZZff 



:?=* 



HUppilpS 



$a=t 



3 Ack mycket se'n han lida fick, 

Bå<l' hugg och slag och hånfull blick, 
Då han sin död på korset fann 
Och dermed himlen åt oss vann. 



4 O Gud, som uti höjden bor, 
Dig prisa vi för kärlek stor, 
Allt hvad du en gång fick utstå 
På oss låt ej förloradt gå! 



Largo ron espress. 
P 



§ ##H a 



T7, 



V 
Det 



ifct 



ı: 



— I *—M — I — ' — •-: H 1 



p 



^ 



gar 



från 



går - den Till - Gol - ga - ta 



m 



vag. 



Som 



Itu 



W 



-år* 



V 



2» 



:«: 



Erf 



i 



-N-s- 



fc£ 



3=*r 



An - den, dör 
I |S 



m 



.t 



ra - vår - den, Har teck - nat 
-#- -«- -t- -#- 



steg för steg. 



Till 






5-5-t 



jFagtlaggtfoeu. 



75 



immmm 



^*U_K- 



*? 



pa - ra - dis den vä - gen bär, 

t — T- 



Men 



T 

tor 



. Rit, 

4 p* 



m 



* 



m^ii 



aF=* 






SI 



vag det är. 



2 Af kärlek till oss arma 
Vår Jesus den har gått, 
Hans hjerta, dyra, varma, 
Sitt dödsstyng der har fått. 
Till paradis den vägen bär, 
Men en smärtornas väg det är. 

8 O kärlek, djupa, ömma! 
Han villigt bar på sig 
De synder oss fördöma 
Att frälsa dig och mig. 
Till paradis den vägen bär 
Men en smärtornas väg det är. 

Largo. 



4 Kom, broder, låt oss dröja 
Vid helga korsets stam, 

I tron oss der förnöja 
Med blicken på Guds Lam ! 
Till paradis den vägen bär, 
Men en smärtornas väg det är. 

5 Blott så vår själ skall lära 
Den evigt nya sång 

Till Guds och Lammets ära, 
Som sjungas skall en gång: 
Han allt för oss fullkomnat har, 
Men en smärtornas väg det var. 



T8. 



-& — - — =^-Nh 1 1 1 s 




1. O Je - sus kär, att mig för - so - na Du ta - ger på en tör - n< 

2. Skön är din kro - na, skönt du bär den;Ditt ri - ke stör -re är sin 



ffi 



=^IE 



] 



:fc=S= 



TqR§= 



M 



4= 




4 

v i ~ v 

kro - na, Med hån du pur-pur - man-tel bär, Till spe ett 
verl- den. När verl- dens makt för - gås i strid, Skall din stå 
- ~&~ ~f~ , ~ P~ $f~ '^ 2 " '^~ 



rör din 
fast i 



spi - ra ar. 
e - vig frid. 






Din krona, det är tålamodet. 
Din purpur är försoningsblodet, 
Och herskarspiran, som du bär, 
O Herre, det din kärlek är. 

O, låt mig komma i ditt rike. 
Om också der den minstes like! 
Min Konungsjelf för mig ju dog 
Och är min Gud: det är mig noir! 



7fi 



^ögtitotna. 



79. 



Adagio. 
fr*-* 


— h 


-N 


-1 


=f= 


\ 


-N 


— f- 

* 


N— 

1 


: 4 


—n-h 


i/ 
-, j Gråt, 
' 1 Och 
in 
4- 


3- 

syn 
vre - 


•— 

é 

■ da - 
dens 

% 


• 

re, 
stor 

U 


— *— 

din 
- mar 

A- 
t- - 


—t— 

synd 
<">f - 


— 0— 

har 
ver 

— k- 


—é— 

Je 
ho 

-•- 

W 


— S — 

- sus 
nom 

■fL 
p 


■ • • 

sia 
dra 


■ git 

■ git. 


r^ 8 


t= 


— U — 


E 




t 


— U— 


l 


U — 


- p 


l ^ A 



3=4 



■JV4. 



3Ej 



te 



1 



_^_*: 



I 

Din synd har gjort hans mil - da, re - na hjer - ta O - säg- lig smär - ta. 

*• *■ * f T ^/.r> 



gg 



S=É=Ft=*=É=* 



1 



I 



ir-y- 



ga 



£==£ 



2 Har han i sådan nöd sig måst begifva, 
Hvad skall af dig, du torra träd. då blifva? 
Hvar vill för vredens eld du här ser brinna 
Du tillflykt finna? 

3 Gråt, sj-ndare, gråt med förkrossadt hjerta, 
Du är en orsak till all Jesu smärta. 

Du, du har bort, hvad Jesus utstått, lida 
Samt tröstlös qvida. 

4 Allt hvad du är och har i detta lifvet, 
Det vare honom nu för evigt gifvet ! 
Du är dertill förbunden för hans smärta 
Af allt ditt hjerta. 



Tt 



A i, i da nte. 
P 



80 a. 



-*- ■•■ -*- -é ■ -»- -sr * * 



*=fc 






1. Böjd un- der kor-set, Sar- gad och bio- dig. Le- des till dö- den Smärtornas man. 






jfastlagsttticn. 




Se. hur han dignar Ned un-der 
I 



±*ä 



«=t 



i^iif 



bör-dan. Hå-nad af ho - pen, Slä-pas han bort 

É = = -n^— 



:t=r 



:=?=£ 



a 



! Se, hur han 



naglas 
Fast uppå trädet. 
Solen förmörkas 
Vid denna syn. 
Blodströmmar röda 
Flöda ur såren. 
Mänska, besinna: 
Detta för dig ! 

Nattsvarta mörkret 
Djupt uti själen 
Griper det rena, 
Helga Guds Lam. 



V— H— ,— f- 

Hotad af mänskor, 
Lemnad af Fadern, 
Ensam i döden 
Sjunker han ned. 

4 Det är fullkomnadt 
Ropar han högljudt, 
Hufvudet böjer 
Neder och dör. 
Ära ske Herren, 
Kampen är slutad ! 
Segern är vunnen, 
Dyrköpt den var. 



'=E=t 



Andante. 
Dolce. 



:Sä: 



80 b. 



: ^=sä = 



r* 






i=i 



1. Böjd un - der kor - set. 



m 



&=■ 



Sar - gad och bio - dig, 

^ I- 



s 



=T5f= 



-©> — 



Le - des till 

»— 




& 



Ned un - der bör - dan. Hå 



&E 



-jp-- 



PP 



ho - pen, Slä - pas han bort. 



kl 



-|S2- 



SS 



-f==^t 



T 

Copyrighted 1892. 






jeögtaema. 



81a. 



Andantino 

P 
























J 9- 




\ 


N 




p 


l> 






» y 


r^±~ 


— i . 


m * 




- v 




XT7 4 P 


t. 


5 


2 


t 


■ 


; 




m m 







* m 


V 

1. Min bio 


di 


ge Ko 


- HUDg 


på kora 


• -1 \ 

■ trä dets stam, 
v v 


* * 

For - ak 


- ta - de 


fm>' O i " 






• 


• • 


• 


• 




(?J- Ii i 


= L L L_ 


-L — 1= — L- 






-l— 





^-4-»- 










, 








-1 t 


• 


1 


• 


• 


i 


• 


• 















-Q- 












-= 




v 


/> 


Jt \~ 


— ^ — v 




■ ■ »t 


— 1 ^ _ 


^~ 


_, • 





IT\ 




J \ 


\ 


1 N 






m * 




\>J 






1 




•* # 


Her 


■J- ^ * -f- 

•re. o - skyl - di - 


t r 

ga Lam! 


• 

Dia kläd - nad 


-0- 


1 

bio - dig, 


du 






» 


b b b 


• * 


B 


l " • i 


# » 


» «• • 


m 


* 


m m 


v^ [ 1 


• « 





p 






L L L 








| ;, 


r 


' T. 


• 


• 


1 













mf N 



-/-.■••- 


# 


i # 


v— 5- 


— 1 s p" 




— -ti 


5— « — J— J- 


— 


-%- 


-0—t- 


% t~ 







— n 


ängs - las. du 


ber. 

— t — 


Du 

» 

— F — i 


-0- 
—0— 


• 

ger på 




• 

mar - ken med 
* 0- 



an 

—0— 


4 * 

— ." — p~ 


-0- 

I 

ner. 


— H 






\ 


/ • 


• • 


-f~ 


— # — » — i 


-f— ti 



"2 Du gråter, du qvider. du tigger om nåd, 
Du händerna vrider och vet ingen rad. 
I tretti års träldom du lider all nöd. 
Och sist du oss f rälsar igenom din död. 

o For mig du blef sårad, för mig du blef träl, 
Du smakade döden att rädda min själ. 
Du hänger förlåten, men tänker på mig. 
Du beder för andra, men glömmer bort dig. 

4 Din helga lekamen mitt påskalam var. 
Den bittraste galla för vällust du tar. 
Att göra mig salig du lider all nöd, 
Att skänka min lifvet sä hänser du död. 



5 Så blef då fullkomnadt Guds eviga råd. 
Så lades grundvalen till styrka och nåd. 
Uppståndelsen följde, och allt blef bestäldt. 
Vår skapare nöjdes, och slägtet blef salt; 



jfastlagstiticn. 



79 



(i Så saligt, som det uti skapelsen var, 
Ocb än mera lyckligt, ty medlaren har 
En evig rättfärdighet för oss tillreds. 
Kom, fattige syndare, gif dig tillfreds! 

7 Hvad är då att vara försonad med Gud? 
Det är, att han tystat förbannelsens ljud. 
Hvad är då att vara upprättad igen? 
Det är att ha rättighet vara Guds vän. 

8 Förtro dig för den skull, så usel du är, 
Med hela din börda och allt ditt besvär 

I Frälsarens händer, han vill, och han kan 
För hela din salighet vara din man, 



81b. 




1. Min bio - di - ge Ko - nung på kors - trä- dets stam, För - ak - ta - de 

l\ i 

JL -«L J». JL Sr . _ . _ _ 






»-•- 



$ 



%&=*- 






Her - re, o - skyl - di - ga Lam! Din kläd - nad är bio dig. du 

^l — t— T — n a — t- Jt±H - *- 



t=' 



(■ — i 



£==5=l=|=!ff=td=|==!!=*=3 



i 



&^m=^m 



m 



-. 



-*w% 



ängs 



las, du ber, Du lig - ger 



på mar - ken med au 



m 



ii 



80 



i^tigttöerna. 



82. 



tm 



1 



fc*=j==i=j 



i 



9=t 



1=t 



^< VI 4^3 



1 j Han på kor - set, Lan al - 
( In - gen kan så väl mig 



le - na Är min fröjd och sa - lig - het. 
me - na. In - gen så mitt bä - sta vet, 



E2£ 



fc 4:± : 



n 



i 



m^m 



-I L 



t=t 



s^eéeseh 



In - gen är som lian mig god. In - gen har så tå - la-mod. Sök - te 



wF: 



-*- » 



P=t 



:?_ -f-__-t n i:i- &: 



4=ff 



£=£ 



f=y^p^ 




ig kring jor - de - ri - ke, Al - drig fun - m 



u ' 

jag hans Ii - ke. 



£ 



m 



i*-. 



-n m 



Jordisk vän kan lindra nöden 
För en vän, som hjelp begär, 
Jordisk kärlek går i döden, 
När med kärlek lönt den är; 
Men kvar se vi här en man, 
Som så tåligt älska kan, 
Att han allt för dem vill bära. 
Som blott hat mot honom nära? 

Han på korset han allena, 
Annan är ej funnen än. 
Han, Guds Lam, det fromma, r 
Dör för ovän som för vän. 
Han, den ende, gör ej val, 
Räknar ej de sinas tal: 
Kommen alle, så han talar; 
Kämpar, blöder och hugsvalar. 



4 Honom vill jag glad tillhöra, 
Hvad mig än blir förelagdt. 
Kristus kan mig saliggöra, 
Ingen verldens gunst och makt. 
Vanskligt är ju annat allt, 
Som ett töcken, tomt och kallt, 
Men den jag vill efterfråga, 
Evig är hans kärleks låga. 

5 Han på korset, han allena 
Allt mitt hopp och goda är. 
Ingen må mig det förmena, 
Att jag hafver honom kär. 
Ingen har en vän försport, 

Som har gjort hvad han mig gjort: 
Han vill mig med Gud förena, 
Han på korset, han allena. 



jfastlagsttorn. 
83. 



81 



^i=^i##i^^iN 



\ Fram ti 



ditt kors jag 



i Den skuld. som mis 



be 



står. Tag, Je - sus, mig e - mot ! 
står, Jag läg - ger för din fot 

I 



öeeé 






-« — — m — *= — - — & — ~i 



— 0— i— -j 




De ord jag bör dig 



Det blod bär riu - ner fram 



-P-- 



t=t- 



wmi 



i 



i i j i- 



Mitt bje 



t=± 



ta ljuft bug - sva 



fe 



2 Här vill jag stilla blifva. 
Här är mig ljuft få bo. 
Här lofvar du att gifva 
At trötta själen ro. 

Här bar jag säkert fäste 
Ocb tryggad ankargruud, 
Min tillflykt ocb mitt näste 
Jämväl i dödens stund. 

3 Dig tackar allt mitt bjerta, 
Dig prisar all min själ 

För bitter ångst ocb smärta 
Du utstått för mitt väl. 
Ty vill ock jag mig gifva 
At den sig gaf för mig, 
Hos dig i lif vet blifva, 
Sist vill jag dö i dig. 



Pris 



va - re 



-»- r -st- 

dig, Guds Lam ! 



qf=Ä=flP= 



~9 



'=F=t= 



När det mot slutet lider, 
Gör ljus ocb jämn min stig ! 
När jag med döden strider, 
Träd fram ocb strid för mig! 
När ångest bårdt vill trycka 
Ocb töckna om mitt sinn', 
O, värdes då mig rycka 
Der ur för pinan din ! 

Min sköld, min tröst du blifve 

Uti min sista nöd! 

Din korsgestalt mig gifve 

Hugsvalan i min död ! 

Din bild, den ljufva, rena, 

Då trade för min själ, 

Jag skåde dig allena: 

Dö så, det är dö väl. 



j>2 



i^ogtttcrna. 



84. 



1 Sit - ta un - der kor - sets stam, 



r-r 




Ipppl 



i i - r_ 

Blic- ka upp och se Guds Lam. 

JU 



rj rv rj 



./• 



il^g^liiip^ipliilp 



rätt - fär - dier - het. 

i r 



Det 



lif ocb sa - lig-het. 



£. 



SPr=U^ 



a. pi 



f—f-: 



t=t 



fl 



2 Blodet der är Sonens blod. 
Som han göt så huld och god 
Äfven för min synd, mitt brott 
För att göra allting godt. 

3 Röfvarns bön min bön ock är: 
Tänk på mig, o Herre kär. 

I ditt rike! Och han har 
Ock för mig ett nådigt svar. 



I 

4 Jesus, klädd i blodig skrud. 
Öfvergifven utaf Gud, 

Är en borgen, att ej jag 
Öfvergifs på Herrens dag. ' 

5 Nu hans verkfullbordadt är. 
Nu han mig ock nåd beskär 
Att i tron till Fadern gå 
Och hans kärlek återfå. 



85. 



-*jt 



4==t 



$^m. 



z* 



~ é T3' ~t 



m 



1. Fem käl - lor små Jag träf-far på. Som gif - va lif och hel 



=^ 



WT==£ 



m 



•— -ÉVi-.— tvi— fV£ 



I* 



[tt^it ra=EM^ g 



\ 



^mmm^m^m^mm 



Tröst. fröjd och frid I dö-dens strid Och kun- na sjä-len fräl 



ai^l^iSEiiigSilSiiÄlii 



r 

4 Guds rena Lam 
På korsets stam, 

Min Frälsare, min hägnad. 

Min synd afvänd, 

Min själ upptänd, 

Att du blott blir min fägnad! 

5 Då skall min själ 
Må evigt väl 

Och med en helgad tunga, 

I Gud förnöjd, 

Med salig fröjd, 

Det är fullkomnadt sjunga. 



2 Källådran är 
Min Jesus kär. 

Och se, hans sår, så ljufva, 

De källor små, 

Dit jag får gå, 

När synden mig vill kufva. 

3 O Jesus god. 
Uti ditt blod 

Mig nedsänk, och mig rena. 

Att, fast mitt kött 

Ej ännu dött. 

Jag älskar dig allena. 



jfastlagstforn. 



83 



Adagio. 

p 



t 



3E3 



\m 



86. 



5 



; 



. 



i 



f;i 



Det är 

Vid hel - ga kor - set stå 

-i 



r * t 



!=& 



Med Je - su ar - nia nio - der 

X i s: r M^g BE 



I^F 



=f^= 



Och 






stil - la se up - på Sin mar- ter - ful - le bro - der. Ty se. det är just 
I 



w^m= é 



i=f=t=F 



r^TiP r 



fr-T 


/' , Ritard. 

» -i — pk — =i j — zr ^ J-=j * 


~i— 


— I 1— ^\] 


då, 


Som sjå - len hel - sa får Ut - i hans 


i 

(i ju 

t 

l~ 


i -g - *fl 

■ pa sår. 


s%-|: 


X 1 ^ [_ p_ |a»_ X f ■ j_ 1/ 




^-f^a 



2 Det är så godt att se 
Sin synds förlåtelse 
Uti det dyra blodet, 

Som gjutits af Guds Lam. 
O, hvad det lifvar modet 
Och lockar kärlek fram ! 
En fattig själ dervid 
Får hvila ut i frid. 

3 Det är så godt att tro, 
Man får då själaro. 

När än man känner lifligt, 
Hur ond och svart man är, 
Det blifver obeskrifligt 
Att under trons begär 
Få nåd att komma fram 
Till Guds menlösa Lam. 

4 Det är så godt att be, 
Det vet en syndare. 
Som är om tröst förlägen 
Och ville gerna tro. 



Man är då oftast trägen 
Och ger sig ingen ro. 
Man är så glad att få 
Till Herren Jesus gå. 

5 Dit går jag hvarje dag. 
Ty jag är arm och svag. 
Der är det, som jag ligger 
Inför min Frälsare 

Och endast ber och tigger. 
Tills jag i tron får se 
Hans bleka dödsgestalt, 
Som öf verträff ar allt. 

6 Kom hit, hvarenda själ, 
Som längtar till ditt väl ! 
Här skiinkes nåd för arma 
Och frid för klämda bröst. 
Här heter det: förbarma, 
Här delas riklig tröst 

At hvem, som tröst begär. 
Om bjelp förlägen är. 



84 



f^tigttoam 



Adagio 




bio - dig skrud, Min Her - re, 
du kära - pat ut Din bitt - ra, 



mgn 



ÉT 




Gud, Mer 
slut Och 



fet 



tom - mer qva 

I 



ett 
lets 



H^^ 



^ 



f 



Pi 



a 



#=£=& 



S=l=§ 



of - fer - lam, 
bä • ga - re. 



• I 



Du 
O 



der. 
Ii 



fäst 
ge 



vid kor - sets stam. 
för bar - ma • re ! 



■B» 



=* 



i= 



ÉH 






^ 



3 Stor är din kärlek, ej förmår 
Jag prisa dig, men du förstår 
Den suck, som tacksamt höjer sig 
Ur barnahjertats djup till dig. 



4 Om här jag fast i nåden står, 
Din kärlek jag lofsjunga får 
För evigt ibland änglars tal 
En gång i himlens fröjdesal. 



jfastlagsttoen. 



85 



Moderato. 



88. 



M^ 



-rr 



ö 



ppi^liÉ^I 



jr- sr 



1. Tiitt vid kor-set, Je - sus kär, Hjelp mig stads att blif - va, Vid don hel - so- 

2. Tiitt vid kor-set först mig fann Nå - den un- der- ba - ra, Tiitt vid kor- set 






"; fl T h— f e£ 



f— f -. 



e 



i 



i^ep## 



t=t 



Szzc 



Kör. 



-r 1 ^— -2. 



1 P K-P H ^— d 1 



flod, som der Lif en hvar vill gif-va. 
först jag såg Mor - gonstjer - nan kla - ra. 



Kor - set blott, kor - set blott, 



gL-C=C=£ 



:É^£ 



-p— r 



h =:=n=&^=S=S 



F 



r\ i 
4— F 



*=fe=t 



t l f M I M i JU ; jtt? T^ 



a 



k I I 

Va - re stads min ä - ra, Tills dig täcks på an-dra strand Hvi 



ner be-skä-ra! 



-»- -#-•-•-■ 



H -p Pi — f r -# — =- -W-^-0 — -n 






Tätt vid korset, o Guds Lam, 



Ställ 



bild framföi 



mig! 



Ocb att i dess skugga gå 
Ständigt villig gör mig! 

4 Tätt vid korset stads jag vill 
Hoppas, bida, vaka. 
Tills jag frälst på andra strand 
Himlens fröjd får smaka. 



Usetl by per. The Biglow & Main Co., owners of copyrigKt. 



sr, 



i^ögttoerna. 



i 



Andante. 

f 



89, 



3=e 



Allt bvad oss A - dam i fal - let å - dra - git. Allt är nu bo - tadt af 
Se, 111 i n le - ka - men och blod jag för e - der Till e - dra syn - ders för- 



S^g 



EEE 



i I 



$ 



pS=É 



?=£ 



m 



vin- no - nes säd". Kri - stus bar verl - de - nes syn - der bort - ta - git 



lå - tel - se ger, Sjelf ban ju 



de ocb bju - der ocb be - der: 



V*: 



*—* 



1 — r 



i 



m f\ 



FlNE. 



*-dr 



ffl 



3=& 



£ 



+ É 



D.C..-8: 



II 



=«= 



i=i 



r* 



*=i 



1 — -* 



'-fr-i-f- 



m 
\ Just på den dagen han dog up på träd. 
I. En dog för al - la och al - la i en. 
j Ta -gen det, lå ten det gäl - la för er! 
j Gror jag för e der, för eder.ack.bör ! 



Han, som var ren. Gjort det al- len. 



Allt bvad jag gör, 



Li -der ocb dör. 



■*■ _* 



g=E 



11 



-*—*- 



-# — » — i ■-»- 



f v i 



-P— P- 



3 Om dina synder än blodröda vore, 
Skola de likväl bli snöhvita här. 

O ja, det blodet af Herren, den store. 

Tusenf aldt mera än synden dock är ! 

Ack, att du fick 

Endast en blick 

In i det helga, dit medlaren gick ! 

4 Men, I lättsinniga själar, som tagen 
Nu öf ver Golgata lättaste språng, 
Trampande blodet och trotsande lagen, 
O, huru svårt er skall blifva en gång 
Möta hans syn, 

Härlig i skyn. 

Hvilken I stungit, förakten och fiyn! 



I 

5 Värdes, o Jesus, för syndare alla 
Visa dig så i din martergestalt, 

Att de, förkrossade, strax nederfalla. 

Söka och finna vid korset sitt allt ! 

Uslaste träl 

Dock är en själ, 

Som med ditt blod du bar f riköpt likväl. 

6 Hjelp oss att hålla det evigt tillräckligt, 
Att du har dött för hvar människosjäl! 
Tveka ocb tvina på det är förskräckligt, 
"Trampa Guds Son" ocb bli sjelf villigt träl. 
Nej, det är nog: 

Frälsaren dog. 

Evigt för alla, tillräckligt och nog! 



jfastlagstfticn. 
90. 



87 







■+ — * . p 

1 Jag hör min Je - suröst:"Min nåd ii r nog för dig; Så va- ka, själ, och 



:å=ES 



±4=fc 



t—p—t- 



r~ -g — R t=^ r-r— t- =^=p 



t=t 



^=t 



Kör. 



g^fTF ffiTfri qp ij^a 



I ^ 'I " 

bed. Du bar ditt allt i mig." Je - sus allt betalt 



Allt har han mig 



Itel 



_«-• 



^F 



t=t 



U v P 







^ 



skänkt. Syn - dens skuld han plå- nat ut Och mig med blod bestänkt. 

I -»- -»- - ! 

-f*_ 



£=£ 



2 Hans blod allena kan 
Från synden två mig ren 
Och göra hjertat mjukt, 
Fast det är hårdt som sten. 

3 Jag har ej minsta dygd 
Till Gud att bära fram. 
Jag bygger på det blod, 
Som flöt på korsets stam. 

4 I dödens mörka stund 
Är det mitt vissa hopp. 
Att Jesus allt betalt. 
Det låter himlen opp. 

5 Och när med fröjd jag står 
För tronen af kristall, 

Jag kronan lägger ned 
Inför hans fotapall. 



Used by permission of J. T. Grape. 



88 



f^ijgtfterna. 



ii 



Anda ute. 

„,,■ 



91. 



FlNE. 



m 



-* , * * -»-^-.— —^ 0- 

-•- -0- -0- -0- -#-. -•- 



M=S 



3TI 



J Hur hiir 
' Som var 



g,S: 



i 

lig stod ej A 
be - stämd åt ho 

Ts 



ron 
nom 



ut - i siu 
af Her - ren. 
t 1- 



äm - bets - skrud. 
Her - ren Gud ! 



if=ä 



Tolf namn af Is - raels starn - niar, en skön och hiir - lig krans! 



Men högre dock än Aron vår medlare nu är 
Och skönare den drägteu han för oss alla bär. 
Tv se. den är ju färgad uti hans eget blod. 
Det blod han göt på korset för oss så huld och god. 

Han bär oss på sitt hjerta, der stå nu våra namn. 
Der har han för oss alla en trygg och ljuflig hamn. 
Må ock hans namn stå skrifvet i våra hjertan så, 
Att ingen makt på jorden der ur det plåna må ! 



D.C. 





' V v | i 

, j He- Ii- ga minnen i fa - stelagstid. Talen till själen om still - het och frid. 
' F. >ren oss bort till Getse-ma-ne dal, Visen oss honom. som. ned-tyngd af qval. 



_Ä • • #_ 



JL JL JL Jt. 



4=t 



^M- 



PP 



Legato. 



• -*: 



0-\ m • • — *" 



^T*^ 



■0- -0-. #--,'" " | -»-.-#- - ~\ 

Dödens och mö-dor nas tör-ni-ga stig Valde af kärlek till mänskor ät sig! 



m 



^ 



fr 



lr-f- 



r r>i\ s 



jjfastlagsttom. 



89 



2 Visen oss honom bland skuggorna der, 
Kämpande ensam mot helvetets här. 
Visen oss honom, det heliga Lam, 
Bärande synden på korsträdets stam, 
Visen oss honom, när tornet han bär, 
Sägande: Ändock en konung jag är! 



3 Visen oss korset, der tåligt lian led 
Och der de sörjande böja sig ned, 
Väntande höra det ljufliga ord: 
Allt är fullkomnadt, förlossningen gjord! 
Visen oss honom i blodbestänkt skrud, 
Hvisken: Han led att förlossa sin brud. 




2 Jesus kär, Jesus kär, 
Du mitt lif ochhelsa är. 
Utom dig är jag förlorad, 
Men i dig är jag utkorad 
Att få vara der du är. 

3 Du är min, du är min, 
Mig du köpt att vara din. 
Fattig, ringa är jag vorden. 
Men är dock ditt barn på jorden, 
Ty af nåd är jag ju din. 

4 Dig ske pris, dig ske pris. 
Du, som, kärleksfull och vis, 
Sköter mig, som jag beböfver, 
Och när striden snart är öfver, 
Förer mig till paradis ! 



5 Jesus, gör, Jesus, gör 

Mig förnöjd, hur du mig för! 
Gif mig tålamod i nöden, 
Gif mig segerkraft i döden ! 
Dig för evigt jag tillhör. 

6 O, jag ser, o, jag ser. 

Af din nåd allt mer och mer, 
Att i dig, i dig allena 
Är all salighet; det ena 
Blir mig tydligt mer och mer. 

T O min själ, o min själ, 
Allt är genom Jesus väl. 
Allt skall tjena till det bästa 
Och din tro allt mer befästa: 
Allt är genom Jesus väl. 



90 



l^ögtttierna. 



Maestoso. 

f 



94. 



^£ 



F=J=* 



1. Ho ar 

2. Och det 



^ 



så - dan Gud som vår? Hvar fin - ner man hans 
Her - rens stor - verk var Full - kom - ligt, godt och 

-1 . • 0- 



K 



S=3*= 



J ~ i 1 




-1 f* 1 1 








s 1 


1 


J J ! J 






i ' J B 


• 


-! m -! 


■ * m i 1 


v; 5 


* 


! J • 


1 


• 1 1 


t) 

Ii - 
här 


• _J_ t • 

f" 1 

ke? Hur hög 
ligt. Men ack. 


-#- # 

och här 

hur ef - 


m 

■ lig 

ter 


• ■ 

re'n 
nå 


han står Ut - i sitt all- rnakts- 
gra dar Det sköf - la - des för - 

1 J\ _* ^ 


/m\~ r 9 




5 • 


t f 




m • * 


J P S 


P'*j* \n 









g • 


5 *E 


* * i i 


V " i 




1 — 




t— 




J " \- 


1 1 — 


— 1 ' 




1 1— 


—\ ' 


-1 


— ? — 1 1— ' 


i— 1 \/ ■ 





/l 


| 


















J 










| 


i 


j 


gi 






k) 1 P ' 1 










• • 







00 








ft 


J 


m > 


> 






3 ~* 5: 

ri • ke. 
fär - ligt! 
1 


# 

När 

Då 


i 
blef 

# • 


en 
det 


1 
blink 
ondt. 


P 

och 
som 


med 
förr 


ett 
var 


1 

ord 
godt, 


1 J 
Han 
Och 


/i»".— ^ « 


# • 


■ 




1 


l ™ '* j- * 5 


r S 


a ■ 








r 


vS- tt r p 


i 


f 






1 






— h— 


— 1 ^ 


— , f u 


— 1 1 


—V— 


/ 


— r- 










i 



5 E 



1 



|=ig 



^5 



ska 



par him - mel. ha 
nom A - dams fal 



och 
och 



jord 
brott 



Och allt. livad 
Har verl - den 



der 
syn 



m 



*=* 



ro - rer: 
blif - vit. 

I 



f» 



I 
Dock derför må vi ej förgås. 
Ty Gud är mänska blifven. 
Och i hans lif och död för oss 
Är evig lösen gifven. 
Fullkonmadt. sade han till slut: 
Så strök han hela skulden ut. 
Den detta tror är salig. 



T 



Så sjunge den, som salig är 
Och kan i troue sjunga. 
Så sjunge hela himlens här 
Och hvarje mänskotunga 
Dig, Jesus, evigt lof och pris, 
Att du på så fullkomligt vis 
Från döden oss har frälsat ! 



jfastlaggtfoctt. 



91 



And, 



95. 




m 



kor - sets död, För oss bar ut 

släc - ka kan, Som äu i mar 

i -0- -^- 

■F 



stått hån och smä-lek, Ja, af- grunds- 
ter - dö - dens plå - ga Så him melskt 



-•— W- 



7TT- 



=t= 



rn — r 



£=t= 



-F— F=F F 

■f^-i— r J — 



l=S 



#!- 



1 ^ 



^ j . jj_ \~\ i 



q va 
högt 



lens 
och 



dju 
tro 



pa 
fast 



1=É 



«3f 



I 

nöd! O Je - si>s, hjer - tans Je - sus 

brann. O Je - sus. hjer - tans Je - sus 

■P- „ -&■ -0 - J-^J - 0- 



S 



=t= 



— ^-- 



i 



* y | Sostenuto 



J=|=j=j=j=| -H -j- - 



i^H 



:=gt 



iS- 



kä - ra. Lof, pris och tack 
— r— I I F F- 



IS 



Ej tins i himlen, ej på jorden 
En vän så huld, som Jesus är. 
Vår själabrudgum är han vorden. 
Som evig kärlek till oss bär. 
O Jesus, hjertans Jesus kära. 
Lof, pris och tack vi dig hembära. 

Ja, mig har du, min Jesus, älskat, 
Mig syndamask i dödens land. 
Ty med ditt dyra blod du frälsat 
Min arma själ ur satans band. 
Ty vill jag dig, min Jesus kära. 
Ett evigt lof och pris hembära. 



t 

Ja, din, min Jesus, vill jag blifva 
I lif och död, allenast din. 
Ack, låt din helge Ande skrifva 
Din kärlek djupt i hjertat in ! 
Så skall jag dig, min Jesus kära, 
Ett evigt lof och pris hembära. 

Lär mig att till din kärleks ära 
Uppoffra mig med lif och allt, 
Att troget blifva vid din lära 
Och i den kärlek du befalt ! 
Så skall jag dig, min Jesus kära, 
Ett evigt lof och pris hembära. 



w 



92 



f&ögtfoettta. 



s 



Andante. 
mp 



96. 



E^ 



* — *i4M * — f 



■*— ■ 




i 



f* 



w 



£=t 



ba - ra 



±-^v 



-0- \~» 



de si 



jp=S =S±=g: 



=3^=fe 



Att him - lar nas Her - re på jor - den blef träl, Helt 

t. . . . ^^ 



> h< t i r r i -.i. 



n* i 


















f, 


#^~ 


9—~ 


— *— 1 


fv— 


Sv — 


1 — 

— — 


!V 

H 


— * — 


rrj 


=1 • 


fat 
■f. 

(as r 


• 

tig 


och plå 

= S =T 1 ~ 


—*- 

■ gad 

-#- 
— f— 




för 

• 
# 




syn 

» — 

— 




- da 



res 

— 2 — 


— 0- 
väl. 


Det 
* 1 


\£ | 


7 


P ' 


7 


— !> — 


1— 


V 


■ 7 


—\- 

— •— 


— # — 



0- N * 1 


-V -A 


1 c \ 1 ^ 


K4. „ 


3T 1 é r~ 9 — * 


1 N- 


1 N P 1 „ l 

4 j — 9 • — ~j- 


NH^HI 


un • dret. min Je 
il-: -fr * 


sus, ju 


sked - de för mig? Dess 

JL .0L .0. .0. JL 


# — * — « — 5 jj 

tac - kar jag dig. 

T • f - 


^^4-C^ ' - 


h # — 


-i i r c i k 


^_: , *--u 


CJ 




l=p— e— ^ — u- 


t ? ^ 



Det skedde för mig. 

Att du bär måst vandra på mödosam stig. 
Du ofta af kärlek arbetat dig trött. 
Men blef dock föraktad och illa bemött. 
Din lydnad och möda visst gälla för mig. 
Dess tackar jag dig. 
Det skedde för mig. 
Att syndiga bänder marterade dig. 
Din ångest ocb pina, din' blodiga sår, 
Dem du så saktmodigt ocb tåligt utstår. 
Ge rening ocb belsa tillfyllest åt mig. 
Dess tackar jag dig. 



Det skedde för mig, 
Att du uppå korset uppoffrade dig. 
Hvart salighetsord af din heliga mun. 
Det säger, du vann i försoningens stund. 
Allt har du med döden beseglat åt mig 
Dess tackar jag dig. 
Det skedde för mii. r . 
Att du efter blodigt, men segrande Krig 
Dig viste med segerbaneret i hand 
Och sedan uppfor till vårt fädernesland. 
Allt detta din Ande betygar för mig. 
Dess tackar jag dig. 



jfastlagsttocn. 



93 



AndanU 



97. 




5=S=J±^J=i±^ 



1 j Välsignad den da-gen, när jag här fick se, Hur nå - de - nes haf öf- ver-sval - lat, 

^ Välsignad den stunden, som Gud mig täckts ge, När han mig till nåden har kal - lat, 



ts& klllti^m sm 



i — r — r 






? t 



i\ 



fåz 



m=£- t&=3= E£t£^ m 



tR 



Mig ny - födt och re - nat, upp -ta - git till barn! Då lö - stes jai 

f* P- 



*t 



f—%*~ 



-V 



s 



H 



JU- 






gs 



3^3 



ar -me ur o - tro- nes garn, Ty Je - sus har dött i mitt stal 






#=t=t 



i 



E^EÖ 



I» 



33SÉ 



1 



2 Må satan fritt ryta och störa min ro, 
Se, Jesus mig skyddar och hägnar! 

Må jorden omstörtas, bepröf vas min tro. 

Guds Ande hugsvalar och fägnar. 

Väl synderna äro som sanden i haf 

Och tvinga och följa mig jämt till min graf. 

Men Jesus dock dött i mitt ställe. 

3 Sant är det, när stormar på stormar uppgå 
Och skyarna mörkna och tjockna, 

När böljorna brusa kring själen och slå 
Och elden i lampan tycks slockna, 
Vill modet väl falla; dock håller jag i, 
Min synd är förlåten, derför är jag fri, 
Ty Jesus har dött i mitt ställe. 



i — r— r 



i i 



4 Jag slipper väl en gång i svallen att ro, 
Får landa vid himmelska stranden. 

Der skall jag intaga hvad här jag fått tro, 
Med fröjd i de lefvande landen 
Och evigt åtnjuta försoningens nåd 
Och inse och prisa Guds heliga råd, 
Att Jesus har dött i mitt ställe. 

5 Tack, himmelske Fader, min skapare huld, 
Som Sonen i hjertat förklarat! 

Tack, mildaste Jesus, som borttog min skuld 

Och mödan för mig icke sparat ! 

Tack, helige Ande, hugsvalare god, 

Som lärt mig hvad värde det är i hans blod, 

Som nådigt har dött i mitt ställe ! 



94 



iö^ögttomta. 



5. Påsk. 



Maestoso. 



98. 



^=te 



^tm± 



i/ 



^ u 






s? 



1 



h j Se, döden är dödad, och lifvet står opp, Men graf ven är vorden be - graf - ven! 
i Upp reser sig Kristus, min salighets hopp. Och krossar min Ii endes glaf - ven. 



N Jl fe J^_JV__\_,N _ v v N 

r - \ - zz—*— »~S~* * ' i? 1 — i rV ^ 



*=* 



+—•- 



e 



wtt #j 



-• 



*=$£=*- 



-nr 



es 



Je - 



sus hans makt och hans väl 



_ # _i — # — m - 



för-stör 



Och 



stal - ler ti 




lö - sen de or - den mig för: "Jaer 

1¥p- b f- f- g r != £= 



v *— « — * 



2 Min lifsfurste steg med triumf ur sin gr 
Af egen gudomlig förmåga. 

Han döden har blifvit ett dödligt förgift 
Och helvetets plågor en plåga. 
Han lefver och dör ej i evighet mer. 
Och mig det gudomliga löftet han ger: 
"Jag lefver. I skolen ock lefva!" 

3 Ack. salig och helig nu derför är den, 
Som lott och delaktighet finner 

I första uppståndelsen genom sin vän ! 
Den eviga döden ej vinner 
I honom det ringaste välde och makt. 
Tv Frälsaren Jesus har lofvat och sagt: 
"Jag lefver, I skolen ock lefva !" 

4 Du, Jesus, är vägen, ja, sanning och lif, 
Du lif både eger och gifver. 

Ack, mildaste Jesus, af nåd mig då gif, 
Att alltid med dig jag förblifver 
I verklig förening och växer dervid 
I tro och i tålamod, kärlek och frid: 
Du lefver, vi skola ock lefva ' 



ifl 



-'; 



Så skall jag då lefva, dock icke nu jag, 
Tj' Kristus mitt lif sjelf har blifvit. 
Jag lefver i tron till min Jesu behag. 
Som lifvet och allt har mig gifvit. [tröst. 
Han sjelf är min fägnad, mitt ljus och min 
Och ljufligt försäkrar hans trofasta röst: 
'Jag lefver. I skolen ock lefva!" 
Hvar är nu din udd, du förfärliga död? 
Hvar, helvete, är nu din seger? 
Visst kan du väl stundom mig bringa i nöd, 
Men lifvet i Kristus jag eger. 
Uppsvulgen är döden och helvetets makt. 
Och Jesus förklarar, som segern oss bragt: 
"Jag lefver. I skolen ock lefva!" 
Nu är du. o graf, blott en skugga, ej mer, 
En tid du väl hyddan betäcker, 
Men då sig min Jesus i härlighet ter, 
Till lif han ock stoftet uppväcker. 
Jag lägger frimodigt mig ned i min grift. 
Min Jesus sjelf sätter på grafven den skrift: 
"Jag lefver, I skolen ock lefva!" 



QVAKTETT 

Maestoxo. 



99. 



95 






i i Upp- stånden är Kristus !6udom- Ii- ga lif, För oss du nu dö-da-de 
' Upp- stånden är Kristuslruiu fröjdesång blif Mot synden och yttersta 



den. 
den. 



-^4 






£fe 



lHö 



F#jrfq 




-É-= #~ 


-f—T- 


-sg?n.H 


o 


' ''SV 
Je - sus, i bjer - tat jag gömmer ditt ord, Mer 

t? t? -t? -U "^ * t? t^Ti*" 


£4= 

lögt ocb 

f ' fr 

± t 


— i 1 — 

ner dyr 
-0- -#- • 

t (T 


^ \- -J 
- bart än 


H? 


^ ^ ^ ^ K-^j " l^ '^ 




1/ 


J 



:t± 






s: 



-•- . -*- -»- 

b L. 



him - mel ocb jord: "Jag lef - ver, I sko - len 



—T^—i— t—f 

Hr-£=R P h- 



S=? 



ock 



* -*-*- *= 



]] 



i 



2 Ditt verk är f ullbordadt, till Fadern du gå: 
De saligas lofsång till möte. 

Ät oss du bereder i dag som i går 
Ett rum i din härlighets sköte. 
På jorden, i himlen din kärlek, din bön 
Blott söker den samma ditt arbetes lön: 
Att syndare saliga göra. 

3 Osägliga nåd ! Så allenast en Gud 

Kan älska. Nu lefver mitt hjerta. [brui 
Så syndig jag är, står jag prydd som ei 
I Frälsarens lydnad och smärta. 



Från djup och till djup i Guds eviga råd 
Serafen ej skådar ett under af nåd, 
Mer härligt än människors frälsning. 

4 Kom, fattig och rik, kom nu, kall eller 
varm, 
Kom, tag här, hvad helst du behöfver! 
Om ock du har syndat, är usel och arm, 
Att synd uppå synd flödar öfver, 
Här nåd öfverflödar ändå mycket mer, 
Ty tänk, när dock sjelf va Guds Son för oss 
Sitt lif och sitt blod, hvad det gäller! [ger 



96 



Plijgtfonm 



Andante. 

mf 



100. 



:=fc?t 



^ö 



*f3=« 



fefe 



1. Upp- stan - den är vår 

2. För oss han led den 



Her 
bitt 



m?tt 



re Krist Till 
ra död Att 

2 L 



he 
fräl 



la verl - dens 
sa oss från 



i— -t 







Kör. 
















-fcb t- J i 1 i 


J 

4 


F^= 


pr-h 


1 1 


F«q 


pN± 


^ 


fl 


SF ^rflf- 

tröst för visst. 

all vår nöd. 
I 


Hal - le - lu - ja, hal - le - lu - ja, hal - le - lu - ja! 
Hal - le - lu - ja. ha] - le - lu - ja, hal - le - lu - ja! 


-H 


1 

é^ — r 


—& — 


1 


-?-'r 


1 




J J 
"1" • p 




=P 


-H 


w^ ... # . 


-i — 


-1— 


=pH- 


— *5> 


-4— ' 


=£0 


1 1 


le? 


-H 



3 På tredje dagen dock uppstod 
Utur sin graf den Konung god. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

4 Vi skola ock som han uppstå, 
Hvad fröjd att få ur grafven gå ! 
Halleluja, halleluja, halleluja! 



5 I denna helga påskafröjd 
Lofsjungom Gud i himmelshöjd! 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

6 Den heliga Treenighet 
Ske lof och pris i evighet ! 
Halleluja, halleluja, halleluja! 



101 




$ 



J \\H 



i 



ff 



ö 



>?; 



3t=l: 



' * I I 

Nu fri - het och rätt - fär - dig - het Ha seg - rat 



SÖ 



<s> *- 

-L U 



all 



\)1 



m^m 



^==J: 



het, Tv 



Kii 



upp 



stan 



den 



m 



Mzm 



p 



w 



2 Det lejon utaf Juda starn 
I dag liar seger vunnit, 
Det dödade Guds rena Lam 
Har oss till godo funnit 
Lif, salighet och evig frid 
Och i sin segerrika strid 
Förvissat oss om lifvet. 

8 O, du uppståndne Jesus Krist, 
Som är ur dom uttagen. 
När min lekamen blir till sist 
Af döden nederslasen, 



102. 



F 



m 



Min ande tag i ditt förvar, 
Och stoftet, som i jord är q var, 
Förklara vid din ankomst ! 

Dig, Jesus, prise i all rum 
Ditt folk och dig upphöje, 
Ej någon tunga vare stum, 
För dig all knä sig böje ! 
De ännu strida lofve dig ! 
De redan vunnit lofva dig, 
Vår hjelte och vår Konung. 



— 5 & — \-& ; & ^ — \—0 ^_ # b_c_^ s — j 



1. O 



du 



du 



ga Nå 



§tee 



wm. 



mm 



F& 






Kri-stus upp- 




mm 



2 O du härliga, 
O du saliga 

Nådebringande påskatid ! 
Döden är bunden 
Allt från den stunden. 
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet ! 



3 O du härliga, 
O du saliga 

Nådebringande påskatid ! ■ 
Kraft är oss gifven, 
Döden fördrifven. 
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet! 



98 



^tigttoettta. 



Andantino. 



103. 



S5 



1. Hvar jag 



sko - ear. berg ocl 



da 



Föl • jer 



ggEE£ 



r=?= 



-(Hy 


— — ■ -x- 












pj— 


\ 


5V 


-A 


v 


-X _. 


2y j 


K" •*— 


— ^ — i* - 


s 










— j 


1 


— J 


* 


' 






K 


** p J 










j 




v / # • 




s * • 








^ 1 

mig 


en van 


jag bör 


bans 


-§2- 

röst. 


f 
V 

Väl 


o - syn - 


lig 


• 

är 


• 
ban. 


* 
men 



ban 


('»V u S • 


S J 
























(f J. (7 .• 


1 1 " 






. r 


X i 














_ 9 


V>-« 




•5 


<< 














/ U 






























1 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


• 



w 


— 1 — 
-* 


=4=*= 


- 




=r 


[\- 


Nr- 

• • 


=5= 

« 


— Ps — 


— fF 


=1 

— &—i — 


— \- 


-M 


w 


ta - 
--I 


-% — 

lar. 

! 


-0-^ 

V 

Ta 


i 

-•- 
/ 
/ 

I a r 


i 

stun 


1/ 
- dom 


var 


ning. 

-•- 


/ 
stan 

m • 


dom 


tröst. 
fr'- 


*' 

V 

Det 


. 


&*$- 


-*— 


—i—^r 


— •-=- 


— • — 


-r*- 


— 5— 


— #-=- 


— 


— #-=- 


— •— 


— 1 


0-r- 


— — 


lOli 








* 


L 
















4- 


— 1 

























7^ 2= 3- 


1\- 


\- 


— ^ [v- 




— r?— t-^-f- 


-ftr 


■ 




Her 


•— 

■ den 

-0- 


• 
. 

god. 


Väl var 


ban 


dö - der, Men 

1 1 1^ 
d d d. 


ban 

• 


— ir^- 
lef 


- ver 




' 


9 


w— r= 


i 


p 




— '— 


— 1 L-3-U— 


y 


— i F 


,zl2 1 — 


> 


> 


/ / 


'. 






i 





liasfc. 



99 



3^=5 =N= 


-£ 1 1* i N -^ -A -\ -i 


Cy — + R 

i all 


e - vig - bet. öi - na får han fiil - jer, vår - dar. 
— ,•- *— — i» — ss-b W— h b b— K b fi — 


¥ä*v i 


y ^ 5 *~ " 



I 



s^* 



i=s: 



".^— £ 



5-^-=É 



fö - der Med 



lig 



9 »-JL 



fast 



het. 



1/ 

öi - n 

4-? 



=S=£ 



^ 



4^— N 






^ 



Jl 



^.; 



får han föl - jer, vår - dar, fö - der Med o - säg - Ii 



fast-het 



> X f 



:£:£: 



2 Allt hvad vi till evig tid behöfva, 
Allt i allom har jag i min vän. 
Allt hvad som mitt hjerta kan bedröfva 
Känner han och hjelper det igen. 
Väl försvinner ofta vännen kära. 
Men han sade sjelf : En liten tid, 
Se'n en tid igen, och jag är nära, 
Då blir åter fröjd och frid. 



När på Tomas segerfursten tänker, 
Der han full af sorg och otro går, 
Skyndar han och honom tillgång skänker 
Att få se och röra vid hans sår. 
Tomas, smält af Jesu hulda hjerta, 
Öfvervunnen af hans materskrud, 
Ropar, full af fröjd och kärlekssmärta: 
"O min Herre och min Gud!" 



4 Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka, 
Som fördrifver otrons mörka qval ! 
Sårens bild i hjertat värdes trycka 
Till besegling af mitt nådeval ! 
Hulde herde, tänk derpå, att fåren, 
Samlade vid evangelii ljud, 
Känna blott af rösten och af såren 
Dig. sin Herre och sin Gud! 



Följ mig, huldaste uppstungna hjerta, 
På den väg jag genom öknen går ! 
Låt min tro i glädje och i smärta 
Kunna hvila stads vid dina sår! 
Låt mig somna i ditt hulda sköte, 
Låt mig uppstå, klädd uti din skrud, 
Frälst och salig, ropa vid ditt möte. 
O min Herre och min Gud ! 



100 



^ögtfoetna. 



Maestoso. 



104. 



fc 



S=£ 



i=^=5T 



i — i— t- 



^=*=±=: 



1. Du bjel - te ut 



-i — r — 

stri - den. Bland oss väl - kom-men var! Kom, 



I I 



F- *$ 



He 






f T 



*=F 



-|2- 

4= 



Z* 



m 



rniäiä^rr 



'"J 



^3^: 



uar 

kom ocu gif oss 



k 1/ V 
fri -den, För den du kiim - pat bar! Full 



g= g=^fe l = r fcrf -f-f : 



i r 



P^^^^p^: 



fel 



3=3= 3=3 



: 1 



« 



*5^ 



bor - dat bar du la -gen, Guds Lam i se - ger-skrud. Vår fi - en - de är 



m 



23 



±* 



dtdt 



=£=*= 



I l I 



1/ — r — r 



1 — M 



fmm 



Rit.p 



* -' e i — 5 #-= — # — * . * ' ^ — 



£ 



sia - gen: Med oss är Her - ren Gud, Med oss är Her - ren Gud. 




I sina hyddor bära 

Nu de rättfärdige 

Dig lof och pris och ära. 

Gör oss ock värdige 

Att högt ditt lof förkunna, 

Som ^*>eern oss beskär, 

Ja, värdes Jss förunna 

Att evigt ha dig kär! 



Räck nu din segerfana 
Utöfver oss, o Lam! 
På korsets segerbana 
För oss till himlen fram, 
Att vi här öfvervinna 
Synd, satan, verld och död 
Och hvila hos dig finna 
Vid slutet af all nöd ! 



laåsfc. 



101 



Tempo di marcia. 



105. 

fat 



SlWFi^PF 



PR=t 






I^P 



Kom, låt - om oss på bar - na - vis Upp stäm ma Her - ren Je - su pris! / 
Men säg, b vem är be - qvämder- till? Ack, in- ga ord bär räc - ka 



I I I I 



lEE 



-0- -0- 



-V W — W-- 



m 



^& 



t=t 



s 

fel 

I 



Kör. 



T* _ # _ . .j. .j. 0-0 _ # _ . 00. _^. _^. 



Pri 



ocb 



ra sjuu - ga vi Her - ren Je 

I I I 



g : S 



V^P 



: =F* 



sus, som köpt oss fri ! 

I I I 





?=£ 



? > é » •^-é m-^$T = % T * • é * # 0- »-'-• + 

lo - si - an - na, bo - si - au - na, Ho - si - an - na siun-ira vi Guds La: 



£- 



Ho - si - an 



si - an - na sjun-ga vi Guds Lam. 




sj un- ga 
_ - -*- 



$ 



3=± 



%^-%—%=l 



-N Fv N- 



-• 

ä—9 



m 



*=* 



m 



Ho 



bo - si - an - na, Ho - si - an - na sjunga vi Guds Lam. 



& 



ir 



2 Han vår profet ocb prest ocb kung. 
Du frälsta folk, om honcm sjung! 
Han bar oss löst från synd ocb nöd 
Ocb frälst oss från en evig död 



P=* — r* — |*- =f-= — É — •- — «— *q • — — «=T| 

r t/ ti — r — *~ i ~ *~ v — ^~ ^r 



3 Han Herren är i bimlens höjd, 
Besjung hans majestät med fröjd! 
Hans pris skall bo på tungan min. 
Tills alla verldar stämma in: 



102 



ftögtfretna. 



106. 



ppiifli 



±=t 



& 



!]=Tb 



« j Må vi sjun - ga. Gam la, un - ga, Sjun - ga med all hel - gons här! 
( Högt be- röm - ma, Al - drig glöm - ma Lam- met, som vår gläd - je är ! 






mtmm 



lé\ 



^ 

m 



fc=± 



Pf^^^PP 



i=t 



3=* 



®j 



Je - sus pri - sa Och be 



T T-fr 



sa, Att vi hål - la ho - nom kär! 



JEEÖÉ 



H 



2 Lammet blödde, 
Led och dödde, 

Det är evigt visst och sant. 

Nu är lifvet 

At oss gifvet, 

Anden är derpå vår pant. 

Slut är nöden. 

Dödad döden, 

O, mitt hjerta, märk det grant! 

3 Ej på jorden 
Fullt de orden 

Jag dock lära skall förstå. 

Derför längtar 

Jag och trängtar 

Att få hem till Jesus gå. 

Tills det händer, 

Här jag sänder 

Nu min lofsång upp ändå. 

4 Tack för nöden. 
Tack för döden, 

Tack, o Jesus, tack för allt ! 

Du fullgjorde 

Hvad vi borde 

Och hvad lagen oss befalt! 

Pris och ära 

Vi hembära 

Dig, o Jesus, tusenfaldt. 



}3asfc. 



108 



Maestoso. 



107 



tigi^gpiiiii P^^ ljj 

"s- -0- -0- -*- w -a)-. I 



£ta=sö=p==p=t: 
!E±=sEiE5=S=|E 



:P±= 



SEE 



1. O, låt med kraf - tigt ljud Ba - su - nen fö - ra ut Hög 

; — Tr — g=t 



fTTTFlF^ PP^ 



SE 



tid - ligt fröj - de 



m*ft 



bud Till 



t=t: 



-: 



la verl - dars slut: 



Kör. 
- - ff 

få==s=t 



3=^=p=t 



&m 



Nu 



ju - bel 



bar gått in, Nu 



ju - bel 



gp rh f f ^ 



?=e 



^ 



-t- 






bar srått 



Fri - köp 



syn - 



da 






1=1 



vänd 



I 



llilä 



?=E 



r 

4 Ocb du, som bar försatt 
Din sköna arfvedel, 
Kan återfå din skatt 
Ännu fullkomligt bel. 

5 Lofsjungom bögt Guds Lam. 
Som syndaoffret var! 
Kungören för bvar m.an 
Vår frälsning underbar! 



Se, Jesus med sitt blod 
Dig köpte evigt fri, 
Du sorgsna själ, baf mod, 
Ocb se Guds nåd bitri ! 

Du arme syndaträl, 
Du kan ock fribet få, 
Ty för din dyra själ 
Har Jesus dött också. 



104 



f^ijgtitorna, 



Maestoso sostenuto 
- m f 



108. 




r r ; ' 



Bort - om dal och bort - om flod, 
^-É- 0- 



a W -=== 







Ty der flöt det bio - det rö 




Graf vens mörker der betäckte 
Himlens Konung. Herren Gud. 
Tvänne dagar sorgen räckte, 
Tredje dagen glädjens bud 
Kom till sorgsna vänner fram: 
Jesus, som på korsets stam 
Måst för verldens synder blöda, 
Ar uppstånden från de döda. 

Se, i morgonsolen klara 
Han vid sprängda grafven står 
Magdalena först skall vara 
Den, som Mästarn bena får: 
Bär till bröderna mitt bud. 
Upp till min och eder Gud 
Skall jag nu snart hädanfara 
Och min Fader eder vara. 



Lammets blod, som lät sig dö 

r i 

4 Vid Tiberias gröna stränder 
Står han uti gryningen. 
Efter nattens möda vänder 
Brödraskaran dit igen. 
Mildt till deras nöd han ser, 
Fisk och bröd de trötta ger, 
Ömt till deras hjertan talar 
Och så kärligt dem bugsvalar. 

5 Och på Oljeberget höres 
Sist hans röst välsignande. 
Fjärran bort af skyn han föres, 
Jesus de ej mera se. 
Men osynlig dock han är 
Hos dem. som ha honom kär. 
Och en gång han kommer åter 
Och sin himmel dem upplåter. 



m 



Andantino. 
mf 



I krist 
Och pri 

N 



109. 



105 



H 






:* 



na män- skor al 
som kogt hans kar 



S=3=S 



la, upp- stäm - men nu med fröjd En 
;ks o - mä - te - Ii - ga höjd, Att 



1 -3 #- -0 
■ s É —0 0-± — 3: 1 — 1 , 



Hur kan oss 



V S V 

sat från svnd ock af- grunds nöd Ock 



Her 

ar 



ock 
syn 



V 
oss 



r± 



nat 



val- 
da 



Gud 
re 



# 



må 



FlNE. 



= Sg — 1-* 



i 



^å 



D.C. 




2 Rättfärdiga ock rena, ja, saliga Guds barn 
I Kristus genom trona vi nu äre, 
Förlossade ock löste från satans grymma 

garn. 
Tack vare dig derför, o Jesus käre ! 
Du lät på korset karda ock i Getsemane 
Ditt dyra blod utflöda din kärlek att bete 
För oss, som arma dödens fångar voro. 

3 Nu allt är väl fullkomnadt, nu allt är väl 

bestäldt. 
Oss ingen, ingen synd mer kan fördöma, 
Ty sjelf du den borttagit, vår ovän neder- 
Du trofast i ditt sköte vill oss gömma, [fält, 
Du är vår gode kerde, du vårdar dina får, 
Du bär oss på din' armar, i striden för oss 

går. 
Ho är då den, som kan oss från dig skilja? 



4 Du är vårt ljus ock kelsa. vår starkhet är 
Fast fattige, i dig vi äro rike. [deri, 
Du är vår egen Jesus, ock dina äro vi, 

O, saligket, o, fröjd förutan like! 
Ja,ingen. ingen finnes på hela jordens rund, 
Som syndare så älskat ock älskar kvarje 

stund 
Som du, som gaf dig sjelf för oss i döden. 

5 Ja, låtom oss då sjunga med lust ock fröjde- 

ljud, 
Uppmuntrande ock styrkande kvarandra 
Att prisa ock berömma vår Herre ock vår 

Gud, 
Som genom öknen lofvat med oss vandra 
Ock troget oss ledsaga i mörker ocu i ljus. 
Till dess kan oss intager uti sin Faders kus, 
Der ingen nöd ock inga brister finnas! 



106 



fåögttöenta. 



Andante, 
mf 



6. Kristi himmelsfärd. 

110. 



mj 



te 



JS* 



2S 



a 



_» "I 

1. Upp- fa - ren är vår Her - re Krist. Full- bor - dadt är hans verk för visst. 

2. Han vändt till här - lig - he - ten om, Frånhvil -ken han till jor - den kora. 




3 På majestätets högra hand 
Han sitter nu i ljusets land. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

4 Han för oss arma syndare 
Ar der en förebedjare. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

5 Till verldens ände han ock är 
De sina alla dagar när. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 



Och såsom han från oss uppfor, 
Han komma skall med ära stor. 
Halleluja, halleluja, halleluja! 

Lofsjungom Gud i himmelshöjd 
För denna stora segers fröjd! 
Halleluja, halleluja! halleluja! 

Dig, heliga Treenighet, 
Nu vare pris i evighet ! 
Halleluja, halleluja, halleluja! 





Maestoso. 

mf 


— \ — 


fv- 


— Pv- 


111. 


1 


-ts 


-t\ 


1^* 




y 


^F — 


— 1 — 




■A 


~~ d — i ~> — h 




— jj 


i| 


_J=1=F 


N — 


( 


y \_. 








J ! J 


é 






J ! 


J _ 






- -i 


i 


o m 

a j All jor 

' l Gör por 


• 
den 
tar - 


w 
är 
na 


0*00 

Her- rens och hvad 
vi - da och dör - 



der 
rar 


• 
- na 


• 
fin - nes, 
hö - ga, 

r* ^ 



All 
Att 

N 


/m\-tt. 




» 


m 
















(£>•>_/ i 2 


2 


* — 


—•— 


— •— *— *U- 


2 






** 


9 


V 
















7 


-4— 


V 


—v— 


-| ^ W 


l_] 


V 


—v — 


-f — V- 


* 1 




3=2 



m 



jor - de - nes krets hau ock kal - lar 
ä - ro - nes Ko- nung må dra - ga 



* 3 



i=*=«=*=*= i is= d 



Hvil-keu är den samme 



§H| 



S3E 



u. 



.i Zl—0. — m — * — — * »- 



l&ristt 1)immrkifarti. 



107 



mf 




— FV- 


-rfti 


it. ^ 

— m — 




-N- 


=^" 




i f 


-M 


i 






--fl 




^3 

ii - 
f 


ro - 


nes 

— •— 


Konung 

_ # _ 


?Det 


4- 

iir 
— •— 


— «— 
öud, 


-W- 

Im- 
g 


1 

-*- 

ma 

(i 


nu - el. 

-S— r 


Hal 

-f- 


— é- 
# 

le 

1 

— 0— 


i- 
1 

in 


-•- 
ja! 

: 


zzfl 


1 


k 




V 


4 f= 


1 y- 


= £ = 


= U- 


-t/ 


-u- 


-P F- 

b 1 b 1 


— U— 




i 


F 


— -fl 



2 Nu klappen i händer och fröjdens i Herren. 
Lofsjungen, lofsjungen med fröjdfull röst! 
Vår Gud är förskräcklig, och Herren är 

Konung, 
Men Sion, sin härlighet, ger han tröst. 
Han ett folk utväljer, hvilket han älskar. 
Han är när sin arfvedel. Halleluja ! 



Andantino. 
mf 



Uppfaren är Herren. och hjelten har segrat. 

Uppfaren är Gud vid basuners skall. 

Han folken skall tvinga och hedningar 

vinna, 
Och jorden skall vara hans fotapall, [nung, 
Sjungen, sjungen Gudi, sjungen var Ko- 
Ty hans helga stol står fast ! Halleluja ! 

112. 

p 



^m 



1. Vi linf 

2. Ack, skul 



i him - len 
jag sjelf kom 



— v 



=EEEÖEEJ: 



-fi— n- 



i 

öf - ver - ste- prest, Som 
fram för min Gud, Se, 



$ 



Rit. 



' 



=: 



■ — — ^ i 

— 75) -4 



.4 tempo, f 



1— 



5'- 



all - tid kan var 
e - vigt jag bor 

t f t < 



RT 1 *'f r T 



H=t 



-Jl-4 - 



kun - na 
ta då 



blef, 



En så - dan. han pas - sar för 
Ty jag haf-ver syn - dat och 

M -0- -0- m -f*- -0- 



: :^li 



fe 



m 



S 



ii 



qzz z= 



syn 
bru 



da - re bäst, En 
tit hans bud, Den 



sa - 
la- 



dan, 



n 



miu. 
sk ref. 



m 



han pas - sar för 
vårt hjer - ta han 



II 



—&- 



3 Den lag, som han redan på Sinai gaf 
Och sände från himmelen ned 

Att visa oss alla sin helighets kraf, 
Och att han på synden är vred. 

4 Vår öfversteprest, se, han tog sig uppå 
Att medlare blifva hos Gud, 

Att sjelf under lagens förbannelse gå 
Och hålla de brutna Guds bud. 

5 Ett offer fullkomligt för oss han frambar 
O, djup af Guds eviga råd! 
Fullkomligt för evigt det offret ju var. 
Så äro vi frälsta af nåd. 



Så är han den nya och lefvande väg, 
Vi få genom förlåten gå. 
Är detta ej saligt, o syndare, säg? 
Till Herren vi komma nu få. 

Sjelf frestad i allting just lika som vi, 

Dock utan all synd i sin själ, 

Han nu uti frestelsen kan oss stå bi 

Och hjelpa oss alltid så väl. 

Så ha vi förvisso en öfversteprest, 

Som alltid kan varkunna sig. 

En sådan ju passar för syndare bäst, 

Kan han då ej passa för dig? 



108 



i^tigttoam 



113. 



Maestoso. 


i 


1 


=1 =T 


i :J j i\ 


— -i — i — i 


tr * * 

j j O du 
i Du, som 

1 


ä - 
in - 


J 

råns 
gen 


Ko - nung, 
vex - ling 


i i i i 

Her - re Je - sus 
och för - vand ling 

H« J S ' 


Kri - stus 
Ii - der, 


jSZLuU. E 


-N 


+ 


L N p ^ 


=t U t= 


-F f J 




s* 



i2pöpg=i 



"@3T 

den 
som 



g 






■g» s=gq=g 



ste och den si - ste, 
af år och ti - der, 



I f 



ö 



fcff 



Pris ske dig In - ner - lig! 



'M- 



£=5=P22Z 



-Sd=d: 



lgSEfe | ES=;=;= ^ f^iS || 



W 



Må hvar själ och tun 



*— * 



ga Blott ditt namn lof - sjuu - - ga! 
42. -A. j*. Jl A- 42- 42-- 



=t^£=É 



£=F 



m 



i 



2 Konuug med de helga, dyra, djupa såren, 
Du, som gaf ditt lif för fåren, 
Du är mild och tålig, mäktig i de svaga. 
Låt vårt lof dig väl behaga ! 
Sjelf ditt verk 
I oss stärk, 
Må, om möjligt, alla 
För ditt kors nedfalla ! 



3 Synden du förlåter, syndare benådar. 
Grunden dertill jag ock skådar, 
När jag ser dig sargad, törnekrönt och hädad, 
Pint och slagen och försmädad 



Kristi ijimmrlsfärtr. 



109 



Hänga der, 
Herre kär, 
På det korset höga 
För mitt häpna öga. 

4 O, så vill jag prisa, prisa dig allena, 
Dig Guds Lam, du dyra, rena, 
Dig, du ärans Konung. Konung utan like, 
Som mig kallat till ditt rike. 
Pris ske dig! 
Lär du mig 
Sjelf åt dig hembära 
Evigt lof och ära ! 



X. lOi {Annan sättning.) 



— I | \ =$ 



i=i= 



i=t 



¥*- 



=4 

I 



\ O du 



råns Ko - nung, Her - re Je - sus Kri stus, Du, den 

der, Så - som 



( Du, som in - gen vex - liug och för- vand- ling Ii 



Se 



E3E 



-V— v - rE — r~rg — ? f gn = f g = = F=F^=^ = 



w^mmswmwT^m 



för - ste och den si - ste, 
vi af år och ti - der, Pris ske dig In - ner- lig! Må kvar själ och 



r^_i=l=rzj_| c^=n_p — r 1 g i j f- 1 — i => 

*) *) ^Bw: 



ga Blott ditt namn lof - sjun 



~m^ 



Blott ditt namn lof - sjunga! 
i- 



lm å=?mm m 



110 



Slögtfoetna. 



Andante 
mf 



114. 



B 






1. Ditt ord, 



sus, skall 



P^2 



be 



stå, Ditt ri - ke kan 



Det seg - ra skall, ditt kors - ba - ner, Trots al 

4- 



la mörk - rets 



^^ e bM^j^M= 



Érf 




s=| -#- I 

fal - la. Hur vildt än o - tron ra - sa rnå Och syn - dens vå - gor 

mak - ter, Och sam - la fol - ken fler och fler Från jor - dens skil- da 

i — . 1 



— +L-4—M U . 1 É f 1 m , p- f- -, *__, 



§*=p 



i^= t 



än - dock 
ditt namn 



tW 



sval 
trak 



£M= 



la, 
ter, 



D a b ar 
På det 



till e 
må blif 



nmm 



vig tid Ut- 

va stort, Lik- 



=P==f 



M 



ff 



a tempo. 



Pg=ppi^^ 



r=F 



ätt-fär - dig - het och frid Ett här - ligt ri - ke grun 



som ditt lof från ort 



ort, Allt 



till verl- dens än 



t, t: J r t f f- ^ N 



-P^E 



P^f 



:» 



£^E 



fil 



in 



dat. 
de. 



Ditt helga rike är dock ej 
Af denna verlden, Herre, 
Och aktas ej af verlden, nej, 
Hon ser det ej, dess värre. 
Hon ser de kristnas skröplighet, 
Men aldrig deras härlighet 
Och deras konungs ära. 



— r — r L r 

Pris dig, pris dig, o Jesus kär, 

Du konung utan like, 

Att jag, så arm och blind jag är, 

Fått syn på detta rike. 

Att jag får, evigt glad och fri. 

En innebyggare deri, 

Om dina under sjunga! 



II 



Urtsti fjtmmcIisfärTh 



111 



Maestoso. 
f 




115. 



m^m ^mm 



lars kor, Och sjung hans kär - lek stor. Han 
ym han bar, Den kal - ken bit - ter var, För 



3— T 

ä - ra 
OSS lian 



w 






*J 


-1 


-I ■ 


-A— 


-N -j 


H 


H 


H i H 


Nr — 1 


X ^ 1 ^jf — 


-Tj 


* 


~ # 


-S— - 




— 5~ 


— i — 


~J~ «— 


—f — h~ i 


för * 


» 


* 


• 




€ é 


fi 


€ 


5 8 • 


M J 1 


tot a 








sjung! Han, 
tog. Guds 


som 
äng - 

— * — 


re - ge - 
lar så - 

.# . 


rar der, 
go ned 

£ A 


Äng 
Med 


1 ars 
häp - 


be - un - 
nad. bur 

- *: 

— m — i — 1 ■ 


dran är. 
han led 

f t -, 




— •— 





— •— 


— »- — 


— — 




% 


r r 


1- h - 




■" 


1 




I ij r 


5 




\ 1 


# * 






I v \ 


i 














r 






^ r 




Hans nåd är rik och varm, 

Vår sång är svag och ärra 

I stoftet här. 

Men ack, i ljus en gång 

I evigheten lång 

Vi sjunga bättre sång 

Åt Sonen kär. 

Dock, om än svagt, ändå 
Hans pris vi sjunga må 
På barnavis. 
Hans makten, äran är, 
Han kungaspiran bär. 
I helgon, sjungen der 
Och här hans pris! 



112 



l^öötitienia. 



Moderato. 



116. 



-£^ v =*=*^ El l- iu 1 fl * ' K i^ H 



1. Korn-men, låt - om oss sjun-ga till .Te - sus, vårt fä-ste, Till vår 

2 Fast vårt hjer-ta är ondt och vår synd är o - ta - lig, Kan den 



*?— # — #- 



— *-tz 



}=F 






=t=t 



ipm 



ff— r 






Ko - nung, vå 
dock plå - n: 



tro - sta - re, 
ut och val- 



en - de och bä - ste, Hvilken 
själ blif - va sa - lig, Ty vår 



m 



MJiClQ-iffl f-pl r f \ l\ 



g 



3S 



rrrnrr ^ 



3=É=É 



ka - men har 



opp - uat en 



käl - la, Att två 



sa - lig • hets - höf - ding för e - vigt fått ryc - ka Oss ur 



5— t 



» 



*==$ 



?=^É 



-Jr—. ?r 



af all vår synd. som till döds vill 
o - vän - nens hand, som oss tänk - te 



oss fäl 
för • tryc 



la! 
ka! 



mm 



p^ 



«ffi ^E 



Kristi ijimmclöfartr. 



113 




i=t 



2=*±t=t=g±£=2 



:^=* 



>—- i 



T* 



till Lam-mel 



<om köpt oss för - so -ning! Låt oss 



t-v w -#- — 0— .— • • • • • g 0—t^M • — — • — * 



-frh — i — -j— 


f^ 


— i* - 


—f-^n-Ft 


— ^ ;— 


; — H 


icb d al 
t # # 

pri - sa 

fi*— i — É- 


-#- * -&- 
hans namn 

1 


- 



i 

— 


j • • * j 

vår själ och 

H f f H 


vår bo ■ 


ning ! 

-Ml 


& ^ 


—U^-f— 


1 

¥ 


£ 1 t* ££- 


-r — "^- 


-t-* 



3 Fly till Jesus i dag, kanske morgon ej randas, 
Förr'n den sista vår suck här på jorden vi andas. 
Må det då vara visst, att vi honom tillhöra, 

Att vår Josua genom Jordan skall oss föra! 

4 Han bespisar vår själ med det himmelska manna, 
Att vi aldrig i loppet må tröttna och stanna. 

Han tillskickar oss bud från de lefvandes lande, 
Hanhugsvalar och tröstar med nådenes Ande. 

5 Låt oss hasta till målet, vår himmelska boning, 
Der vår Jesus har erlagt en evig försoning, 
Der vi frie och glade få stå inför stolen 

Med förklarad lekamen, der Jesus är solen. 



6 O, hvad det blifver saligt i himlen få vara 
Och iklädas rättfärdighetsklädnaden klara! 
Att vår Jesus få skåda och Lammet lofsjuuga, 
O, hvad det blifver saligt för gamla och unga ! 



114 



fpgtitrn:na. 



Maestoso. 

f 



117. 



pii^pgiin 



c- f f — 



i 

1. Pris dig, vår Ko - riung god, För ditt ut - gjut 



ua blod. 



s 



*=£=£ 



^r«-. 



*J 



^=l= 



O 



t 



^ 



möi^ 



=3=; 



Lof, tack och pris! Du bar på kor - sets stam Dig off - rat, 
i J I . __ -^ - 



BE 



ftc 



=±=t 






&=?= 



b* 



4=± 



:* 






I , i 



ö 



Guds Larn, Du för oss trä - der fram På kuug-li<rt vis. 



±^=É 



p a -.- 



i 



:[= 



Slå då, o Jesus kär, 
Mörkrets och satans här, 
Fräls oss från tvång! 
Du är oss sänd af Gud. 
Du uppfylt har haus bud, 
Dig vi med fröjdeljud 
Helga vår sång. 



Du mänskovordna ord, 
Led oss på denna jord, 
Stärk du vår tro ! 
Och efter slutad strid 
Tag oss till himlens frid, 
Der vi i evig tid 
Hos dig få bo! 



|3ing*t. 



115 



7. Pingst. 



Andantino. 
mf 



118, 



ö 






O Je - sus Krist, vår Fräl -ser- man. Som upp till him -len fa - rit. 
Den bär - lig - het du å - ter- vann, Som din för e - vigt va - rit. 



*=*■ 



öi§!^=§ 



BEÖEEI 






t • 



/ 



Wtt 



•=* 



Du 



väl 



all 



tid när, Ja, just 



den 



^m. 



msM^Et 



& 



ii 



,:. 



— ä- 



S 



j II 



stund sjelf här, Då 



vi ditt namn 

-# s — 



kal 



II 



2 Så hör oss nu, och nådigt gif, 
Hvad vi endrägtigt bedje ! 
Ack, låt din Andes kraft och lif 
Uppfylla oss med glädje ! 
Hugsvalaren du till oss sänd, 
Och lifvets ljus i oss upptänd, 
Att vi med fröjd dig lofve! 

3 Du vid din bortgång lof vat har 
Af Fadern till oss sända 

Den beige Ande, som utfar 
Att Herrens eld upptända 
I alla hjertan, som på dig, 
Trots synd och svaghet, stadelig 
I ordets kraft förtrösta. 

4 Du mins ditt löfte nådelig, 
Ditt ord du kan ej glömma, 

Att af hans qved, som tror på dig, 



Skall lifvets vatten strömma, 
Ty bedja vi af hjertans grund: 

Jesus Krist, du lifvets brunn, 
Gif oss din beige Ande! 

5 Diu Andes eldsdop du oss gif 
Samt nya tungors gåfva ! 
Din lag uti vårt bjerta skrif, 
Och lär oss rätt dig lof va ! 
Ja, upplåt du oss ordets dörr, 
Att med helt annan kraft än förr 
Ditt ord af oss förkunnas! 

6 Låt af ditt ords predikan gå 
En lifvets lukt till lifvet 

1 alla hjertan, som undfå 
Det ord du sjelf oss gif vit, 
Att Sion gladt må fröjda sig 
Och prisa dig rätt innerlig 
Med bjerta, håg och tunga! 



116 



Jpgtfoertta. 



119. 




Ii - ga Nå - de- brin - gan-de 
Ii - ga Nå - de- brin - gan-de 






Hl 






m^^m^^mm 



pin - gest - tid! 
pin - gest - tid ! 

A 



Kri - stus, Fräl - sa - ren. 
An - den skall lä - ra 






San dt bug - 
Kri - stus oss 



-.— É-s É (S—, 


" f ^ 


1 u. u l— — 


fr 1*^> - 


J -H-^-b r^- J 


U 1 — t- - 



ti 



S 



^ 



HÉHQ 



dim. 



^in^pm 



18 



Pröj 
Pröj 



da, 
da, 



fröj - da dig, o kri - sten - het! 
fröj - da dig, o kri - sten - het ! 

I 



£ f t 



m 



fct^4z=t=l=ti 



O du härliga, 

O du saliga 

Nådebringande pingesttid ! 

Oss återlösta 

Anden skall trösta: 

Fröjda, fröjda dig, o kristeubet! 



r 

O du härliga, 

O du saliga 

Nådebringande pingesttid ! 

Fadern och Sonen 

Ocb beige Anden 

Nu ske lof ocb pris i evighet! 



LargJietto. 



120. 




JJtnggt. 



117 






=|=l r ä=E 



H%=% 



va, 
ka 



Kom 

Frid 



ut 
och 



fröj. 



mitt bröst, 
från dig 



Gif 

Städ 



mig 



ip^iiilll 



1= 



E 



nå - dens 
ut - i 



tröst! 
mig! 



3 .Skingra otrons dimma, 
Och låt mig förnimma, 
Att du är mig när 

Och stads vitne bär! 

4 Vitna i mitt hjerta, 
Att min Jesu smärta 
Ocli lians bittra död 
Frälst mig från all nöd ! 

Andantino. 



5 Kom att jämt förklara 
Nåden underbara 

Uti Jesu blod ! 
Lifva upp mitt mod! 

6 Gör mig angelägen 
Om deu enda vägen, 
Som den rätta är 
Och till himlen bär! 



121. 




33S 



An - de, kom 



=t=: 



ned 



i i 



B5 



m 



Med or 



Pg* 



det, det 

N m _ 



t/L 



r 



^1! 



=s= 



ljuf 



r 



Pä 



Kri - stus för syn - da 



5=fe 



fö 



led; 






Att Fadern så älskade verlden. 
Att enfödde Sonen han gaf, 
Att bäker med honom är färden 
Till himlen, fast genom en graf ! 



3 Ja, lär oss blott rätt honom följa 
I stridens och smärtornas bad, 
Ty öfver den stormiga bölja 
Hai, förer oss in i Guds stad! 



118 



f&ögttöerna. 



p 



122. 



C -#- -0- -0- -0- -0- -0-, -0- -0- / <S -p. 



1. Gif oss en pingstdag. Her - re. En nå- dens pingstvind än! O. 






l S g 



iö 



±zz± 



-= 


=~ 


P 












/ 


J 1 v 








/v — J — -- 




— J i V 


K ^* ^~ 


— ^ 


t-> — * ä- 


— i * 


# • 


x r- , J 


• • * ^ — 


sänd din 

I 


hel - ge An 


- de 


5 

Till 


OSS 


af 


him- me 


%2t 

- len! 0. 








rfa » 


(£-• f £ 


j^ S 















• • • 5 


vr>-, ' • 


^5 ,• 




• 


• 


« # 


w 


p 














1 ' 


1 




s 




• 


1 • 





i 



si 



-1 ^ 



sänd din hel - ee An • de Till 



af him 



^E* 



len: 



3±=£ 



11 



Gif åt den torra jorden 

Ett ijufligt serlaregn. 

Att den må börja blomstra 

Uti ditt nådeshä£:n: 



3 Du har ju lofvat ; Herre. 
En ny. en salig tid. 
Sä tänk på detta löfte. 
Vi binda dig dervid: 



P 



123. 



Ag 1 — r ^ > |— i st-H — r— ^=1— = — H =^= > nT ~ T~ n N -f-^t 



\^. s 

1. O he - Ii- ge An- de. kom ne - der. Oeb öpp - na mitt hjer-ta för dig: 

-0- „ I . -0 -0- -0- -0- 0- -0- -0- -&- -0- 



m 



tåz 



s s ^ 



IJtngst. 



119 




] m^E^m4 



y y 

i all sanning mig le - der, Mig led uppå 



¥= 




När ånger och längtan mig bränna, 
Jag kan icke sjelf ge mig ro, 
Blott du läi mig Kristus att känna, 
Blott du lär mig älska och tro. 

Jag sjelf kan ej slita de banden. 
Som bringa mig jämmer och skam. 
Om du mig ej fattar vid handen 
Och för mig till Frälsaren fram. 



4 Uppfyll du min håg och mitt sinne, 
Och helga mig dag efter dag! 

Ja, kom och regera der inne 
Med kärlekens lef vande lag! 

5 O, kom att från synden mig skilja. 
Och gör från hvar lusta mig fri ! 
Förena så min och Guds vilja, 

Att ett jas? med honom må bli ! 



124. 




gUiiiilii^rÉiili 



1. Guc 



på vår bön gif akt 



Haf här din hel - ge- dom! 



Som lju - set kom och först oss lär Vår synd och nöd för - stå, 



^i^l|=E§|^ 



Mi= 



:» 



** 



: 



? 



tf=t 



i 






=t=*=*=N 



É 



m 



r 



-- * 



Stig ned med 

Oss led - ning 

-#- -*- «- 

E=E 



din 
den 



des makt. 
be - skär. 



Kom, nå 
Der lju 



- 'f -0- 

dens An - de, kom! 
sets barn fram-gå! 



t=f 



^ 



*- 



J=P=F 



I] 



3 Som elden kom och gör vår själ 
Lik offerflamman ren. 

At Jesus gör vår kropp jämväl 
Till offer utan men ! 

4 Kom som en dagg, välsigna mildt 
En helgad andaktsstund. 

Att hoppet må, från otro skildt, 
Bli styrkt på nådens grund ! 



5 Som duf van kom, bred ut derför 
Din kärleks vinge här! 
Din kyrka här så fridsäll gör, 
Som hon derofvan är! 

(> Som vädret kom med ljufligt sus 
Af pingstens sanna fröjd, 
Att hvarje själ uti ditt hus 
I dig må vara nöjd! 



120 



l&wfcan. 



III. Kyrkan. 



I. Ordet och sakramenten. 



Andantino. 



125. 



^^jTt^^ ^ a ^m 



j Guds ord vi pri - sa först och sist, För det vi Gud lof - sä - ga. 
t För - u - tan det är all -ting brist. Med det vi all ting e - ga. 



£ 




# = ^ = 


— | 


■* H 

■! — « 


=h 


=4= 




-= fv 


-1 

#-5— 


— * 


i 


z=J r = ^ 


1 

m 




det 

-4? 


# 8 

Guds löf - 

f f 


ten ly - 


sa klart, 

-»- 
— - 1 


— - 

V 
Som 

N 
-d 1 




1 

— • — 

ro 

-»- 


al 


•f-J 

- la. 

— S T 


(g=h 








1 F 1 i; F 


— F • 


— 1* — 


— W — 


P_ d 


— 1— 


— U — u 


t 


F' - 


F F 




1 










=F 


i? r 













#= , F 


s % riL 

— • * *- 


— *~ 


2 Z5|— " 




— _i_ 


- +1 


ett 

P '— 


=3 — • — •- 

i/ 

och hvart. I 


-t 

Kri 

-•- 

— • — 


• stus ja 

r = F 1 


och 

-»- 


— ^,_ 

' 2? 

a 

-•- 


— =i — B 

-0- 
i 

men. 

- -— n 


r 


1 H K- — 

p ^ ^ 


V 


* - r 


r 


J — ^ — 

1 


r=^ 



2 I Kristna tempel Kristi namn 
Skall prisas, skall förkunnas. 

Att för hans skull i Faderns famn 
Som barn oss rum förunnas, 
Att den. som tror. välsignad är, 
Förbannad den, som otron när: 
Allt folket säge amen ! 

3 När friden nådens tolk kungör 
Bland folk af hednastammar: 
Guds nåd i Kristus den tillhör. 
Som villigt den anammar; 

Då vare hördt vid detta rop 
Det återljud från hednahop, 
Som svarar villigt amen ! 



4 Och h varje rop och hvarje bön. 
Som vi för dem uppsända. 

O, nådens Gud, med nåd bekrön, 
Gör på all nöd en ända ! 
Hvad helst i tron vi bedja, du 
Har lofvat höra, hör oss nu, 
Lägg till vår bön ditt amen ! 

5 Sist när vi bedit ut och här 
All strid är lyktad vorden 
Och i den frid. som du beskär, 
Vi lemnat denna jorden, 

Låt oss i himlen med den här, 
Som inför tronen samlas der, 
Få evigt sjunga amen ! 



(©rtift. 



121 



Andante. 



\ Guds ord 
I Det är 



p£2=£ 



édt. 



126, 



-*-,— I- 



-H \ Pf-i 1 FV f 



j==j 



F ^ 



är det let" - van - de vat - ten. som släc-ker Allt syndens för- 
>ck det kun- ska-pens träd, bvil-ket räcker Mig frukter, af 



m 



m 






V=Z= 



Q# ^ n 




— k — -\- 




— m*- 


-| -A 


-8 




-^ N ^ n 


\-yr~ d — 1 


H 


=s=j —3- 


r* 


=s=s= 


— #— 


-t- 


— « 


(fcr> • " * 


J 


tä - ran-de 
bvil - ka jag 

£ -F- -#- 


• 

q v al 
e - 


•_ L_ ^ d 

i min själ, 

vigt mår vä!. 

— i 1 £ T 


Der 


sprin- ga 


de 

-F- 


-r— 
e - 

F 


vi - ga 


(W# h |- h 


b 


— 1 1 — 

— m — #— 


— ~ — =^f 


— F 


V V — 

— 1 h — 


— w — 


— F — 


— F F" 1 

— h 1 A 


^ r • - r 


I- 






— ^ 


1 U — 


— ]/ — 




—* — *— q 


t * 



















i— d — =n — f^ 



H I- 1- 



ztzt 



lifs • käl - lor opp, 

-i i — r 



Der fin 

J5 



— — w — ä — *_t= # _m 



ner jag ock bort- om grafven ett hopp, 



r — t?— t? — f — *— *-£-• 



Ack, det är den domare, bvilken allena 
Gör slut på all ovisshet, tvekan och strid. 
Trots allt hvad det egna förnuftet måud' mena, 
Som oftast blott hindrar min stillhet och frid. 
Kom då, du Guds ord, min ledsagare blif 
Från synd och förderf till evinnerligt lif ! 

Här ligger en verld utaf rikdom, mitt hjerta, 
Fastän så förborgad för mången den är. 
Här finner jag ro i min bittraste smärta 
Och ser, hvad välsignelse korset mig bär. 
Och om än förgås både himmel och jord, 
Förblifver dock evigt Guds heliga ord. 



122 



HDtfcan. 



Maestoso. 

f 



127. 



feÖ 



ta iU i j -^ 



e: 



1. Jag vet ett blom - ster, skönt och 



ärt, Det jag må ljuf - ligt 



^^m 



s 



j= 



*- 



s 



-fr-S* 1 



kal 



Det 



öf 



^r— ± #- 

all - ting värdt, Jag 



m 



& 



■=T 



ritard. 

fm 



*■ V -J- 



har 



det kärt För 



dra blom - ster 



s 



58 



r— 4- 



P 



l^H 



=F : 



2 Det blomstret är det helga ord. 
Som oss af Gud är gifvet. 
Det lyser opp den mörka jord, 
Dess kraft är spord 
I döden som i lifvet. 

8 Ty Jesus sjelfva vägen är 
Och sauningen och lifvet. 
Den för sin synd rätt ånger bär 
Och nåd begär 
Blir allt af nåd tillgifvet. 

4 Han säger: Till mig komme häi 
En hvar, den synden trycker, 
Af hjertat, som en broder kär. 
Jag hjelp beskär 
Och honom vederqvicker. 



5 Gud har oss af barmhertighet 
Ej satt att vrede ärfva, 

Men till att få rättfärdighet 

Och salighet, 

Som Jesus månd' förvärfva. 

6 Vi bedja dig, o Jesus Krist. 
Allt för din bittra pina, 

Du, som för oss är död för visst, 

O Herre Krist, 

Vik aldrig från de dina ! 

7 Tag oss för dina barn här an, 
Att alltid vi tillsamman 
Bekänna fritt för hvarje man 
Din lära sann 

Och rätt den följa! Amen. 



©rtret. 



12! 



AndanUiw. 
mf 

tens 



128. 



mm 



* 



t — p 



Vår bi - bel, vår 
Vår bi - bel, vår 



bel, mer dyr - bar än gull, 
bel, det san - nin-gens ord, 



Af e - vi - ga 
Hur niildt det oss 



~^-^— «-f- — p — k— '—I * — y— '— f — * — ff F p— '■ 



löf - ten och 
le • der till 



iS^|^|=^i^ii^^i 



des 

de 



>rd full, 

les bord' 



Den ta - 

På kost - 



om 
ga 



Je - sus, hans 
per - lan hän- 



l w % r r I I \> 



4=t 



3=3 



g»7 f= 4 = 



^Eö 



s* 



Hl 



fa - sta nåd Och vi - sar oss kär - le - kens e - vi - ga råd. 
3ar det oss Att sö - ka den, in- nan i synd vi för- gås. 



:t=spfc 



Ä 



t=t 



> 



II 



Vår bibel, vår bibel, vi sjunga dess pris. 
Dess ära, dess sanning på fädernas vis. 
Vi sjunga dess segrar, dess dyra förbund 
Och föra dess budskap kring jordenes rund. 



4 Vår bibel, vår bibel, vårt stöd och vårt ljus, 
Sorn lyser oss hem till vårt himmelska hus ! 
Dess ord är vårt svärd och vår sköld uti strid 
På vägen, till dess vi gå hem uti frid. 



124 



l&gtfcatt, 



Moder ato. 
mf 

±: 



129. 



£E 



=5=t 



H i- *— *| »i- 



&=^* 



=i=t 



M 



=FS=F 



^ gy 



1. Säg mig den gam - la san - ning Om Fa - derns hel - ga 






^n — r 



råd, Om 



fa 



jEr^lEjSö^i^ 



t==t 



Je - sus och hans kär 



lek, Om Je 



m 



sus och 



PP 



hans nåd! 



IS 



mrF^W ^g^é 



=3=3=1=: 



Säg mig den nu 



en - kelt Som till ett Ii - tet barn. Ty 



-*-,—«- 

S 



t — r 



?3Ef= 



:Ä 



=^=*5 



=tt=t 



=j=t 



=pa 



^ii^ 



:n=*= 



^ 



jag är svag och hjelp - lös I 

C # (2 1 ^_ 



r~r~rT 



:N= 



t=t 



syn - deus dol - da 



d=i 



:£=F 



garn! 



Usecl by per. The Biglow & Main Co., owners of copyright. 



©rijct. 



125 



$ 



Kör. 



=5=3: 



i=r 



==f=i=*: 



Säg mig den gam - la san - ning, 



J -J- 



-H H Pt — m »I- 



^ 



g^-f g±=g=£=t 



=P=t 



Säg mig ilen gam - la sanning. 

t : f f f f| 







• / J=jq E 



j J 



i 



II 



I I 

Säg mig den gam - la sau - ning Om Je - sus och hans nåd! 



qc ->E^__-«-_p — v — ±z 



^=t==b^=t=^É 






Säg mig den sanning sakta, 
Att jag må den förstå: 
Den underbara frälsning 
Jag kan hos Jesus få ! 
Säg mig den sanning ofta, 
Jag glömmer den så fort, 
Lik morgondaggens perlor, 
Den hastigt svinner bort. 



Säg mig den sanning ljufligt, 
Var öm och kärleksfull! 
Glöm ej, att jag är syndig, 
Men frälst för Jesu skull! 
Säg mig den sanning ständigt, 
Om du vill tänka dig 
Att under tidens mödor 
Rätt kunna trösta mig! 



126 



IStnrfcan. 



Andantt con anima. 

2=5 



130. 



mm 



4=J: 



ny V 



«=t 






1 \ Min Je - sus är min ner - de god. Han är mitt lif, min hel - sa. 
(Han rin - na lät sitt dy - ra blod Att mig från syn - den f räl - sa. 



=«4-b=-rr— h 



ö 



4=t 



-=1-*- 



m 






;s 






=^ 



." 



-W=iT 



m 



Ej fruktar jag för brist och nöd, Han mät - tar mig med lif - vets bröd, 




• é-i 1 — 8-^ — #— \—m m — 3 — i- 



wm 



Mig 



^±==r 



sin san- ning le - der. 



- • 



^=K 






sin san - ning le - der. 



*=t 



2 Sitt namn till pris han förer mig 
Uppå den rätta vägen, 

Och när jag stapplar på min slig 
Och är om hjelp förlägen, 
Hans käpp och staf, de trösta mig, 
Med dem han förer mig till sig. 
När jag från honom viker- 

3 Han har ock mig beredt ett bord, 
Der han min själ bespisar. 

Det bordet är hans helga ord, 



Som syndaqvalen lisar. 
Nu är jag glad och hjertligt nöjd. 
Ty han har blifvit all min fröjd. 
All lifvets glädjekälla. 

4 Och sist. när slutadt är mitt lopp 
Och jag skall hädaufara, 
Till honom står då allt mitt hopp, 
Ty han har lofvat vara 
I dödens skuggas dal mitt ljus; 
Ej fruktar jag för böljans brus, 
Hur högt den än må svalla. 



JDoprt. 



127 



131 






1. O kär- leks djup, o nå - de - käl - la. Hur sa -ligt är det hel - ga bad, 
2 Min Je - sus, du ger sto - ra håf- vor: Med v;it -ten kommer du och blod. 



&&m 



»4=e 



:eees 



U 



*-n& 



N^WP 



m 



0- 0- -0- 



Der sjä - lar gö - ras e - vigt sal - la, Der du mig gjort af bjer - tat glad ! 
Du kel -gar oss med des -sa gåf-vor Och fröjdar hjer-ta, själ och mod. 



£? 



s^s 



H5 



-£-0- 



±=t 



t~\- 



BXigz^sb=i=E£^^a 



Der bief min syn - da - smit - ta dränkt 
I din för -so -ning del jag får, 

-0- -&- -&- -&>- 



Och himmelskt lif och kär - lek skänkt. 
Och him - len för mig öp - pen står. 



13 



m= t 



33 



0. — ^_=__|t — i*: 



1 — r 



v=^ 



i — r 



^=4=^ 



3 Hvad rör mig då all jordisk ära? 
Den högstes barn af nåd jag är. 
Jag får min Jesu oskuld bära, 
Och högre prydnad fins ej här. 
På nytt att födas af sin Gud 

Är mer än bära perleskrud. 

4 Det namn mig blef i dopet gifvet 
I lifvets bok du skrifvit in, 

Med dig så fast förent jag blifvit, 
Att jag är din och du är min. 
Låt mig förbundet hålla så, 
Att trogen stads jag finnas må! 



5 Som du då fick mitt arma hjerta, 
Mig ock din nåd, o Jesus, gif, 

Och för ditt bittra qval och smärta. 
Var du min skatt och enda lif! 
Låt ingenting förföra mig 
Från löftet, som jag gif vit dig! 

6 Mig genom dopets nåd bevara 
I dina trognas sälla tal, 

För mig din lifskraft uppenbara, 
När jag är stadd i dödens qval ! 
Tag då ditt kära barn vid hand, 
Och för det in i lifvets land ! 



128 



mwfcan. 



Moderato 



132. 




Mitt tillstånd blef förbytt. 
Jag fick ett annat sinne. 
I dopet född på nytt. 
Jag är hos dig i minne. 
I samma sälla stund 
Du äfven ingått har 
Med mig ett fridsförbund; 
Ack. håll mig deri qvar! 

Du bar försäkrat mig 
Min välfärd att bevaka, 
Ocb jag bar lofvat dig 
Att älska dig tillbaka. 
Det löfte jag då gaf, 
O Fader, nådigt stärk, 
Att jag intill min graf 
Skyr satan och hans verk ! 



| v | 

4 Guds Son, min frälsermau. 
Som är min brudgum vorden 
Och mig till brud tog an, 
Ack, gif, att jag på jorden 
Mig håller stads till dig 

I sann och stadig tro, 
På lifvets smala stig, 
Tills jag hos dig får bo! 

5 Guds Ande, du min tröst, 
Som valt mig till din hydda, 
Blif ständigt i mitt bröst, 
Mig hägna och beskydda ! 
Med detta trohetsband, 
Som knöts uti mitt dop, 
Mig led till lifvets land 
Och till de sällas hop! 



Bopct. 



1 29 



133. 




1. I lif - vets bok, c» Fa - der, skrif Det barn vi här dig lem- na, En 

2. I lif - vets för - sta mor - gon-stund Du vill till dig det dra -ga, Du 

m •■ -•- •: •_ • • • i f- P -•- ■•- 



' 



==t 



t—t=-l 



-^=-X 



P=*= 



m m^m ^mm 



4-^ 



himmelsk bor -gar- rätt det gif, Ditt barn det viir -des näm - na! Det 
ta - ger upp i ditt för-bund Det spä - da, ar - ma, sva - ga. En 



l=i=É=g=F^^ 



£=M?= 



,-3rHi~^ "^ 1 i _= i 


=1- 


— * — i -i-J- 


t =t= 


Fv 




mf 


$M=H— *=\-*- 


i J— i H 


*-* 


— «— 


P 


^ P^3 


låt, af nå - dens sol 

ol - je-qvist, Som spi 

-0- -•- -•- -P~ -»- 


be-glänst, Få väx 
- rat fram Af jor 

P - :•- P 


- a till 
diskt frö, 

-»- -p- 


ditt ri 
af A- 


kes tjenst, Det 
lams stam, I 

P « P~ 


/»V P m J il P 


B U ■ 1 1 1. 1 




r s l 


\r)\ r &4^ t r 


1 . 


#r r » 


P i 


[ 


1 i 


^— 'b & v 




P T j i 


i 












W ' ^ 


V ^ 


P 


f [ 




r 


p 




C> 




k' 




mÉ^Émä 



na ar - mar, O du. som di 
ta - yår - dar Du ym 



I ^ "•- 
för - bar - mar! 
och vår - dar. 




O Jesus Krist, som sagt: "Till mig 
Låt barnen komma", hägna 
Och led på lifvets smala stig 
Det barn vi här dig egna ! 
Det låt med dig stå upp i kraft 
Och stärkt af nya lifvets saft, 
Se'n det i dopets flöden 
Begrafts med dig till döden ! 



4 Du heliga Treenighet, 
Som här i dopet skänker 
Mer än vår bön begära vet, 
Mer, än vår tanke tänker, 
O, öfverskygga barnets håg, 
Och två det rent i dopets våg, 
Låt dopförbundet vara 
Dess stöd i nöd och fara! 



Copyrighted 1892. 



130 



H?rfcan. 



Allegretto. 



134. 



E^ 






1^=^; 



-N- 



*=£=i=r 



1. När jag ser i Guds bok des - sa ljuf Ii ga ord Hur min 

2. Om siu huld - ii - ka hand på mitt huf - vud han lagt, Si - na 



y F 1 — F 




^=J=Z 



ZÉZ 



i=t 



i i 

Fräl - sa - re gick bland oss 
ar - mar han slu - tit krin" 



S- P^Sr 



* I 

här Och tog upp de små bar -nen som 

mig. Och hans äl -skan-de blick på mig 



t=£ 



5p«¥ 



*==£ 



t — r — r^ 

4- p *— ' 




■y i V V 

Dock han har äfven mig tagit upp i 
Och i ordet han talar mig till. 
Jag får bedja till honom, i himmelens hamn 
Får jag rum, då jag följt dit han vill. 

Ty åt dem, som i honom förlåtelse fått, 
Har han tillredt det skönaste hem. 
Der de sälla Guds barn få ovanskelig lott, 
Ty hans rike det tillhörer dem. 

De otaliga skaror, som än gå i nöd 
Och ej hört om den härliga ort, 
O, jag ville dem säga, att Jesus dem bjöd 
Att gå dit och dem bjuder allt fort, 

O, jag längtar att stå på den saliga straud, 
Der med prisande, jublande sång 
De förlossade barn af allt folk, alla land 
Skola fröjdas i evighet lång. 



fiattbarfcrn. 



131 



135. 




^ Kommen, ta - gen, ä • ten, dric ken! Ro - par Je - sus, huld och god, 
{ Ty för e - der bar jag gif - vit Min le - ka - men och mitt blod. 



m 



t 



-•- -»- -»- 



r — r 



z^ti 



•- -•- * -•- — 



t=^~i 



+.**- V * '* 



i =»=* 



^ 



s 



g 



Den der hungrar, den der tör - står, Kom - me blott och ta - ge fritt. 

J m -»- -•- -0- -j5>- 



fe muu 



p — h- 



p 



f — i- 



ibj J J 


-=i — =t=q — h i=t== — i — — 

— • al d d— — al d +- 


i- 


3 T=^ 11 


Den der trycks af 
/i»V * i '• b£ 


syn - da - bör - dan Kan hos Je - 


m 
sus 

»- 


_ * J ^ Ji 

-#- -•- -ö- 

bli den qvitt. 


; ^_k—f_^ 


-f t=gt — H t — k— r 

r- | ^ H "I 1" 




r i — ! — u 



2 Jag vill komma, jag vill taga, 
Dyre Herre Jesus Krist. 
Hvad du gifvit åt de arma, 
Att de ej må lida brist. 
Låt mig få till lifs åtnjuta 
Dina gåf vor, Jesus god ! 
Vederqvick mitt hjerta åter, 
Styrk på nytt mitt klena mod ! 



Ock för mig du pin t och slagen, 
Törnekrönt och sargad var, 
Ock för mig du bar Guds vrede, 
När all verldens synd du bar. 



Gif mig nåd att hålla detta 
Med en fast och stadig tro, 
Låt ej otro, låt ej tvifvel 
Hindra hjertats frid och ro! 



Kom, o Jesus, kom, o Jesus, 
Var mig när i denna stund, 
Jag är fattig och eländig. 
Jag är svart och ond i grund. 
På ditt eget ord allena 
Kommer jag till dig dock fram. 
Lär mig se på intet annat 
Än på dig, Guds dyra Lam! 



182 



l&grfcan. 



136. 

Larfjo 



1. Du bju - der mig 

2. För mig du off 



så huld, o Je - sus kär, 
rad blef på kor - sets stam, 



(Hte=?i 






S 



Att kom - ma 

Ett he - ligt, 



Ött 


1 1* 1* 




— PV HV 




P 


i -f* — f\ — r^-^f" 


_J 1 


p^=*4-g=j- 


— p- 


^ r i=ä 


=5 N— N Ps- 

1 1 1 — 


n- A d-_i_i= 


i 1 




9 


* * -f- 


y %. i • •■- • ' ' - 




till det bord 


du 


till- redt här, 


Men när iu - för ditt an - le - te 


jag 


men - löst, o - 


be- 


smit-tadt Lam, 


För mig du ock full kom-nat he - 


la 


frBfc-H 


;: g r 


-É- 


^=h 




^4-i—t -> : > t f » 


"f : 


!w^_ 


t=M= 




' — J- 
1/ U 


1 


1 v V 1/ 







# 



i^EJEEJ 



^ 



]] 



=?=^ 



trä - der, 
la - gen 



O, kläd mig 
Och bragt rätt 



i de rät - ta hög - tids - klä - der! 

fär - dig - het och frid i da - gen. 



«^SPipiP!lp 



I3^e 



TT 



Så hjelp mig, Jesus, detta barnsligt tro 
Och finna deri för mitt bjerta ro! 
När syndens minnen plåga och förfära. 
Var, Jesus, i din korsgestalt mig nära ! 



4 Och låt så ingenting få hindra mig 
Att fira glädjefest i tron med dig ! 
Förlåt och hjelp, välsigna och bevara, 
Och mer och mer dig sjelf för mig förklara! 



Ilattbattott. 



133 



137. 




är ett fat - tigt uå - de- hjon, Min kraft ock Ii ten 
"i Svag är min kär -lek lik - som tron. Dock har mig Frälsarn ki 
IN 

p- 



1/ i V I 



:f=r: 



: I i>;l 



mmi^M 






Han sät - ter nå - des - rät - ter fram: Sitt 



m^ 



-w-f—T- 



V=t 



r 



get kött och blod. 



===£ 




1/ I f II 

O un - drans-vär - da of - fer - lam. Jag bör-jar fat - ta mod 






'^mmmm- 



2 Tack, att ditt hjerta öppet står 
För mig en hvar minut, 
Tack, att jag der mig hvila får 
Intill mitt sista slut! 

Min tunga hinner icke här 

För allt att tacka dig, 

Men hemma, hemma, hemma, der 

Skall du få höra mig. 

3 Ack, huru på mitt ansigt' jag, 
Inför din fotapall, 

På evigheteus jubeldag, 
Guds Lam, dig lofva skall, 
Der sjunga högt med glädje stor 
Den nya Lammets sång! 
I höjden, der min Fader bor, 
Der slipper jag allt tvång. 



134 



Hgrtat. 



2. Församlingen och gudstjensten. 



13S. 



^Ui\UlUUhäpj\i J l ^hHl 



En vingård Her -ren plan- tat har, Sin vård han den för -un - nar, 
Der ly - ser nå - de - so - len klar, Der flö - da lif- vets brun - nar. 

■*■ +■ * _/. 



tM»fiFf^^ pffi^-fif frfra 



IM 



s.- r 



*=t 



=i 



• i^ = 



Dess plan - tor i hans all - makts hägn, 



m 



1*- • s* 

Upp • fri - ska 



EO-af f i U'[ yJ 



1 — h- 



SSI 



:pE£ 



^-ft*^ - ^-" 



de af nå - dens regn, 



M 



i i 

Väl kun - na gro och trif - vas. 

I 



É Lj CIH»' £4±M#fg 



^församlingen. 135 



Han äfven mig planterat bar 
I denna vingård sköna, 
Der jag från lifvets första dar 
Hans omsorg bar fått röna. 
I dopets bad jag tråddes ren 
Ifrån min synd ocb blef en gren 
I vinträdsstammen Kristus. 



3 Han sedan med sitt rena ord 
Mig städse undervisat 
Ocb vid sitt belga nådebord 
Med lifvets bröd bespisat, 
Att jag i kärlek, bopp ocb tro 
Stads måtte njuta själens ro 
Ocb lefva till bans ära. 



4 Men ack, b vad lön bar Herren fått 
För all sin trogna möda? 
Hur bar jag icke fåfäng stått 
Ocb burit frukter snöda ! 
Men bjelp, att ej, en vissnad qvist, 
Jag bugges bort ocb blir till sist 
I afgrundselden kastad ! 



5 Ack, bjelp mig, medan än är tid, 
Mitt väl att rätt besinna, 
Att jag förlåtelse ocb frid 
För Kristi skull må finna ! 
Att synden döda kraft mig gif, 
Ocb väck på nytt det sanna lif, 
Som mig i dopet skänktes ! 



Hjelp ock, att ej en dödens lukt 
Jag blifver för min nästa. 
Men dig till pris kan bära frukt, 
Så ock till bennes bästa, 
Att den, som ädel säd sått ut. 
Ocb den, som skördat, må till slut 
Tillsammans evigt glädjas! 



13(5 



lti>rfcait. 



139. 



/ 


Maentoso. 
T h / 


— 1- 


, -\ 


-A 


—k\ 


=j= 


=t == ? = 


— J — n — J — - 


1 


1. Med 

4 . r^ 


1 

Gud 

-1 


f. i i 

och hans van 


- sKap, 
É- - 


* 
hans 
f 


' 



An 


■ de och 


ord Samt 


förb 


— » — 


— Pv P\ — — 


| 


—?- 


— — 


»-= »— 




M^ U_^ 


— V— 


— *U— S — I— 


»— - 




— I — 


—v — %- 










i, > 


L* 











7 


*SM 


-J fe 1 


=r r 


—] 


-fS 




P 

, 1 t 


— | 


-N -R- 




y- — »— 

brö 


• ders ge - men 


- skåp och 


i 

nå 


• de - 


i 

nes 

-*- 


* • 

bord De 

H 1 } 




-0- 




- sed - da 

r*-! * 

1 1 


>• 


4— f 


— b ^ — '• — 




— # — 


* 


— 0— 


i > 


=F= 


— cH>- 






da - srar 



mö - ta med tröst. Oss föl 



É— 0- 



ju her - den, oss 






Ii 



"■ * * * * r r 



föl - jer ju her - den, Den tro - fa - ste her • den, vi kän-na hans röst. 

f f fr fr.f "^ -- 



11 



=g 3=£=CT= El^g 



jforssamltngm. i v r 



2 I stormiga tider bland töcken och grus 
En skara dock skrider mot himmelens ljus. 
Det tåget, dess härlighet verlden ej ser. 
Men Herren går för dem, men Herren går för dem. 
Men Herren går för dem med segerns baner. 



3 Då småsinta verlden med gruset är nöjd 
Och synden och flärden är all hennes fröjd. 
Då följer jag, segrande härar, med er, 
Som tågen till ära, som tågen till ära, 
Som tågen till ära vid Jesu baner. 



4 Den korsmärkta drägten med smädnamn jag tar, 
Om ingen i slägten det namnet ock bar, 
Och följer med glädje, I kämpar, med er, 
Som tågen till ära, som tågen till ära, 
Som tågen till ära vid korsets baner. 



5 Den molnstod oss höljer och leder vårt tåg, 
Den klippa oss följer med springkällans våg 
Ar Kristus, hans kärlek och renande blod. 
Der lefver vårt hjerta, der lefver vårt hjerla, 
Der fröjdas vårt hjerta. der lifvas vårt mod. 

C Får satau mig sålla, och synd kräfver död, 
Jag likväl vill hålla i yttersta nöd 
Den stora, den eviga sanningen ren, 
Att en dött för alla, att en dött för alla, 
Att en dött för alla och alla i en; 



Att midt i min smärta för synder och brott 
Är dock i Guds hjerta allt fredligt och godt, 
Och jag är för Gud nu rättfärdig och ren; 
Ty en är för alla, ty en är för alla, 
Ty en är för alla rättfärdig, ja, en! 



8 Se, här är nu grunden för lycka och frid 
I hårdaste stunden af qval och af strid. 

Om mig än försmäkta min kropp och min själ, 
När dig blott jag hafver, när dig blott jag hafver. 
När dig blott jag hafver, o Gud, är allt väl ! 

9 O Jesus, blif när oss, blif när oss allt fort, 
Och sköt oss och bär oss, som alltid du gjort! 
Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram. 
Lof, pris, tack och ära, lof, pris, tack och ära, 
Lof, pris, tack och ära vår Gud och vårt Lam ! 



138 



!tr>rfcan. 



140. 




vi gå För 

lik - väl Be 



mm 



j^^ 







I 

an - deD ge - men -skåp än - då. Ja, in - bör- des säll 
tryc - ker ock ängs - lar min själ, Den vet jag, att an 

i IS IS 

* i *_* 



t 
skåp på 
dra ock 



5=p: 



*= 



É# 



P 



11 



ii 






m 



den 

ra; 



t=5=&- 



Med 
Och 



al 
det 



som 
oss 



dra 

dan 



V 

till 
för 



f ■» r 



Si 
bin 



on : 
der. 



i^S 



3 Men ännu långt mera förbinder oss dock 
Din kärlek, din tröst och hugsvalan, 
Förlåtelsen, blodet och nåden, som ock 
Här föra så ljufligt din talan: 

Ack, älsken, ack, älsken hvarandra ! 

4 Ty ordet, det säger, att sällskap jag bar 
Med alla Guds trogna på jorden, 

Att hvar de än finnas i verlden, ja. b var. 
Förspridda i södern och norden, 
Vi äro dock ett i dig, Herre. 



5 An mera, det säger, att sällskap jag bar 
Med bela den jublande skara, 

Som böjer för tronen sin lofsång så klar 
Och evigt nu hemma får vara 
Att sjunga om seger och ära. 

6 Hvad mera, o Jesus, behöfver väl jag? 
Förlåt all min syndiga klagan, 

Behåll mig i tron till förlossningens dag, 
Och lär mig allt mer under ägan 
Att bida och fröjdas i hoppet ! 



^Församlingen. 



A it (h titt in o. 



141. 




TTJ-i 



^-~ 



fi=^r ftTTl =£ 



139 



=t 



«±g=: 



» 



I I 

Lam-niets folk och Si - ons frän - der, Lil - la hop af köp - ta får, 
Som till him - lens arf - ve - läu - der Up - på tör - ne - sti - gar går: 

^ + r . — , — 



ppps 



ÉEEÉ 



3=* 



£EJ 



i^=å 



I 



^S=j=l^=j 



Sa - lems barn och Guds för - sam -ling, Lil - la skepp och kle - na hjord, 



:t==t 



:p # — ?$l 



w* 



1-1* 



mf 



Å — 4 



4 1 k 



5=t 



mm 



| w w -0- 0- -&■ 

Som i verl - den är en fram - ling Och ett mål för våld och mord ! 



m^. 



T=t 



2 Du dig skattar dock lycksalig 
Och ditt öde aldrig tungt, 
Frälsaren, med nåd otalig, 

Ar din sällhets medelpunkt. 
Låt ock honom detta vara, 
Ty han ensam är det värd ! 
Sedan har det ingen fara 
Med ditt lif och hädanfärd. 

3 Ljufligt månde nu oss falla 
Under lifvets träd vår lott: 
Herren, Herren, allt i alla. 
Är vårt tempel och vårt slott. 
Der har fågeln funnit näste, 
Svalan funnit har sitt bo, 
Skrämda flyktingen sitt fäste, 
Trötta trälen sabbatsro. 



4 Tro och älska, det är saken, 
Allt på kärlek kommer an. 
Kärleken uppfyller lagen, 
Tron ej annat göra kan. 

Den, som tror, skall salig blifva, 
Den, som älskar, lifvet får. 
Gode Jesus, värdes gifva, 
Att din kärlek om mig rår! 

5 Uppå denna helga grunden, 
Gud, vår Gud och själaman, 
Göre Anden mig förbunden 
Och oss alla med hvar ann, 
Att som lemmar i lekamen 
Vi må lefva, trifvas väl; 
Jesus, låt i alla lammen 

Bli ett hjerta och en själ! 



140 



Itprftan. 



142. 



-I-, 



ii 



ÉEf. 



*£ 



1 



-s 



1 



■^-f-T 



Gud 



vår till - flykt. stark-het, borg, Vår hjel-pa 



r<T 



re i no 



( Han är vår gläd - je 



all sorg, Vårt lif i sjelf-va dö 



den, 
den. 



■P- -*- -(2- 




t=t 



^— I « , 9 



M 



Ty fruk - ta vi oss ic - ke mer. 



Orn be - 



jor • den 



^m 



mmm 



w 



-H ^_l_^=l ^ 1 1 ä J 



sjön - ke ner 



Och 



verl - den 



gin 



ges. 



=* 



2 Om bafvets brus ocb böljans svall 
Sig ville djerft uppbäfva, 
Att för dess buller bergen all' 
Måst falla ned och bäfva, 
Likväl må vi ej frukta oss, 
Ty Herrens stad skall ej förgås, 
Der han oss vill förgömma. 



3 I Herrens stad är lif och ljus, 
Ty Gud bor sjelf der inne. 
Der är vårt rätta fadershus, 
Och dit vår trängtan brinne! 
Halleluja, ty Gud är när 
Och vårt beskydd i faran är, 
Pris ske hans namn allena! 



^Församlingen. 



141 



Adagio. 



143. 



^mu^mr+^+rP^^ 



Je - sus, hul - de viiu, för -e - na AI - la dem du sam- lat har, 
Som det höfs din hjord, den kle - na, Och din si • sta vil - ja var. 



£ — £ — £ — f — £-.-* — « — • — i — £ — g T B '£— t -é — ,-. 

J= =t=F=t==t= l =f =t=S==t=dEFz=t=£==zl:^=z:±J 



^^-j-<- f^E^ ^ 



mf 



mm 



I din kär - lek sam -man - f 



^ 



Du, som 



fcfe.=t 



¥e 



del kär - lek är, 

r r r r —t — M =E -^r=r — b-Ci-t - 



=t=F 



p 



£ 



f=F 



F 



/i 



éa±#EfeE±EE#E£ 



. ' - 



fthF^rJn 



p^: j i jj-J77^^ 



i^iii 



*^=ä 



k ■ , , ! 

Di - na barn rätt när och no - ga, Som du på ditt hjer - ta bär! 



§fea 



f±=t 



l^=E=ÉÉE 



i**=g r \ ip r =ey 



11 



2 Se, då får du ock den böueu 
Riktigt uppfyld, att också 
Den dig gifna smärtelönen 
Skall med dig för Fadern stå. 
Och som du med dina vänner 
Är ett hjerta och en själ, 
Låt det folket, som dig känner, 
Blifva ett i dig jämväl! 



142 



Hgrfcan. 



Maestoso. 
mf 



144. 



c 



=i=t 



3=t 



=j— i j— j- 



£ 



^e ^g=^=^=^= 



1. Du Guds för-sam-ling, Kri - sti brud, Hur sköu diu lott dock är! Din 

* 0— t— ? **-£- 



t — r — r 



i#^ 3-1 i J 


-^ 333 


=^-ft= 


-h 


H= 


=£* 


Fr-^n 


brudgum och diu 


i ' 

Her - re Gud, 

t T T 
— 1 •— 


Han bar 


dig 

— «- 


e - 


V* 

vigt 

1 


kär. Diu 


§n= F " " 


f v r 

-r i- 


H — k- 


r 


+■ 


_j_ 


f \-4 






brud-gum och din Her - re Gud, Han har 



^Ö^?=* 



F=F=F 



2 Du är hans skatt, hans ögonsten 
Och köpt med Kristi blod. 

Och hvarje stund han tvär dig ren 
I denna helsoflod. 

3 Han uämner dig med sköna namn. 
Han vårdar dig så ömt. 

Du har en fristad i hans famn, 
Der han dig ofta gömt. 

4 Ej döden med sin hemska makt 
Kan skada dig ett grand. 

Nej, du skall stå i härlig prakt 
På Jordans andra strand. 



¥==£ 



Ä 



I 
vigt kär. 



^församlingen. 



14H 



Andante, 

"»A 



145. 



Ö 



^^^^ : ipPPP^^^1^ 



ka, på den grund- val bygd, Som 

st 




i 



vigt skall stå last. 

—3 



m 



t—i—p 



=Si 



** 



p •— » — Y fsf- 

fä dreus värn och skydd, Du står, om all - ting brast. 

• m = a * * j£ f jp— . ^ — 



m 



— *-'-^ — • — # — *— ' — -— * — * — fcr 



Du 



* I 

in fröjd och kro - na nu, Och på den hör 



f4 



-Fr 



s 



iliiJ 



| n tf "^ 


A 


— f— r 






j v 




^=rfl 


Som 


-4— 

he 

— m — 


*-* 

ter Je 

c : 


sus, 

— f- 


— I- 

* 

hvi - 

-f- 


— p — I — 4- 

lar du Så 

f t =? 


trygg, så säll, så 


ren. 


— v— 


F 


5 F 


v 


=r 


1/ r 


-1- U— L__L_ 


tf-p 



2 På denna klippa stormars hot 
Och lärdomsvindars brus 
Och egna tyckens stolta knöt 
Ej skaka kyrkans hus. 

Det klippfast står i väl och ve, 
Uti bekännelsen 
Uppbygdt af stenar lefvande, 
Af hvilka jag är en. 

3 Ej skall jag skämmas för det namn, 
Som denna kyrka bär. 

Som barn hon tog mig i sin famn, 

Den sanning hon mig lär 

Ar Herren Kristi dyra ord 

Som gifva frid och ro 

Ät sorgsna barn på denna jord. 

De sig åt Gud förtro. 



Det min, det Luthers kyrka är 

Apostlarnes också, 

Profeters ljus klart lyser här 

Och lär mig att förstå 

Det tal om blodet, som rengör 

Från mina synders mängd 

Och genom himlens port mig för, 

Som var med lagen stängd. 

Ja, du min kyrka, lära vet, 

Alt Jesus vägen är 

Och sanning, lif, rättfärdighet. 

Du klart mig äfven lär, 

Att Jesus dog på korsets stam 

För mina synders skuld, 

Och för det offer han bar fram 

Är Gud mig evigt huld. 



144 



Hnrfean. 



146. 



¥*TWi 



S 1- 



w ^m^må 



A 



^ 



ii i i 

1. Du, den hörn-sten, som för - ka stats, Dock din kyr-kas hörn -sten är, 

2. Vi i dag en hörn- sten läg - ga Till ett he-ligt Her - rens hus, 




~f~ 




** 


"> 


-i p*, 


i 
i * 


rs— J- 


r-J -i 


& 1 H 


-i l 


=ä=#-« 


=*=** 


-« — •— 


-* — r^ 


±j 


Och på 
Der vi 


.:- / 

den -na 

vil -ja 


*f 

skall hon 
till - flykt 

• l 

~\ 1 


väx - a 

sö - ka 


Till en 
Un - dan 


he - lig 
ti - dens 

-»- -B- 


en - het här. 
storm och brus, 




I f— ' 


-\f- A — 


-J — u 


-F=f= : 


-*. «_ 

L i — r^ 


1 ' ' 


H 




Her - re Je - sus, kom och var oss Nu i dag och all - tid när! 
Der vi kun - na dig till- bed - ja, Som är sjä-lens lif och ljus. 



fe f fjf f [fzfl^zjq 



$=t 



=F=F= 



=*=*= 



4=t= 



3 Herre, hvad i dag vi bedja 
Af din nåd och kärlek gif, 
Hvad du gif ver, må vi gömma 
Det till evigt, saligt lif, 
Och ditt ord i våra hjertan 
Djupt, o Herre Jesus, skrif ! 



4 Fader, Son och helge Ande, 
Helig, sann, treenig Gud, 
Dig vi prisa, hör vår lofsång 
Och vårt hjertas böneljud! 
En i makt och en i ära 
Är du, store Herre Gud. 



(IMtftstjcnstcn. 
147. 



145 




1. He -Ii - ge, som bor i höj- den Och 

2. Hjelp. o Gud, att livar -je hjer-ta Må 



hel - ge - do - men trä - der, 
itt hel - ga tern - pel blif - va! 



r 



iiS 



?^0 



m 



f%4 



pp 



mf 



mmmm^W^m^^} 



Sjelf du hel - ge des - sa går - dar, Der du med ditt ord oss glä-der! 
Hjelp, att kropp och själ och an - de Vi som of - fer dig mågif-va! 






j -•- -•- -j- -•- -•- ^!-.-i-S- -H- i' é * * "- -#- 5T 



Hel - ga dem för bön och sång Och för dop och natt- värds- gång ! 
Din för-sam -ling, Her - re Gud, Kläd i he - lig - he - tens skrud! 



É^ r f | j*-g£lf-j jff fTP=j=^ 



3 Då vi här i stillhet samlas 
Dina sanningar att höra, 
Må i Andens kraft de ljuda, 
Tröst till sorgsna själar föra! 
Dina barn här styrka räck, 
Syndare ur dvalan väck ! 



4 Fadern pris och ära vare! 
Sonen vare pris och ära! 
Anden pris och ära vare! 
Dig, treenig Gud, vi bära 
Pris och ära för allt stort, 
Som du med ditt folk har gjoit. 



146 



ItDtfcan, 



Andante. 

»/ 



148. 



E 



*SgP^ 



I 



=!: 



3=5=*= 



1. Dia 


kyr 


- ka 


lan - 


ge 


bi - 


dat, 


O 


Her - 


re, 


ef 


ter 


dig, 


När 




— tz 


-%- 


#= 


-f- 


=F- 




-f- 


1 
\- 


t- 


— |r- 


-•- 
— •— 


4 1 


-%h — 


^7 <' | 


-1— 


S- 




-f- 


-I— 


— 1— 


-4- 




r 


t- 


-1— 


Jsz_ 


— i — ■ 



3^— fc= 


N 

— J 


=^=^ 


"1=^; 


— r 


N^=^s 


mf 
i— — t— 


skall 


dock 

-»- 


i 

ö - de - 

-?4 P=i 


mar - ken 


* 

-•- 

i 


blom - ster klä - da 

m -»• -0- 


sig? 0. 

» J- 

r - 1 


V^% 1*. 
1 


— U — 


ill 


J — VA— 


-i— 


-r— f — t — f- 


r? * 



Ä=^=P=^ 




=^m=5= 


~i — i — h 


— fr- 


f 

K i x 


TT | 

när skall bru 

L ut r S : 

rfWS — r — — r^- 


■ den, 

-*- 



* • • 

1 

Her - re, Få 

&- -0- -0- 
-1 r- »- 


1 i #-r- 

-f—f—+r 

strå - la i 


5 

din 


i 

skrud Ocb 


£2* i i 


— «<— 


e^M= 


r 


» 





4=^A- 



di 



m 



! J. ' •* 



3=*=a 



na trög -nas 



fc=fa=S 



a - gan Gå 



-P— 5- 



1=^=É=É 



i 

upp 



-0-0- 



m 



se - ger - ljud? 
-* •-- 



PH^I 



iftufcsstjnissten. 



u; 



2 Ack, sekel efter sekel 
De bidat efter dig, 
Sett qviillsol dö i vester 
Och åter tända sig, 
Sett tusende martyrer 
Besegla med sitt blod 
Den tro de fritt bekände 
Med heligt hjeltemod. 

8 Hur länge, Herre, Herre, 
Hur länge dröjer du V 
Är ondskans mått ej rågadt 
Till bräddarna ännu? 
Skall otron längre gäcka 
Din helga sannings ord 
Och våld och orätt råda 
Än längre på vår jord? 



Hör, skapelsen, den suckar 
Med oss allt härintill 
Och bidar den förlossning 
Du slutligt gifva vill, 
Då dina barn för evigt 
Bli lösta ur allt tvång 
Och komma hem till Sion 
Med jubelljud och sång. 

Kom snart, o Herre Jesus! 
Vi bida efter dig, 
Bjud nattens skuggor vika 
Och stormen lägga sig ! 
Låt din församling, Herre, 
Snart sin fulländning nå 
Och bruden, frälst och salig, 
Inför sin brudgum stå! 



Andantino. 
P 



149. 






t=t =^=3 



3=Oz? 



1. Tryg - ga - re 

2. Her - ren si 



in - gen va - ra Än Guds lil - la bar - na 
trög - na vår - dar Ut - i Si - ons hel - ga 



m^mf^^mmmM 



i 



£=E 



S=E 






ska -ra, Stjer-nan ej på him - la - fä - stet, Få geln ej i kän - da nä-stet. 
går- dar, Öf - ver dem han sig för-bar - mar, Bär dem up - på fa - ders - ar - mar. 



É? 



-C*- 9-»- 



Ö 



P— -L 



-t- -É- X 



Kft 






P=P- 



:S=l=t: 



Ingen nöd och ingen lycka 
Skall utur hans hand dem rycka. 
Han, vår vän för andra vänner, 
Sina barns bekymmer känner. 

Se, han räknar håren alla, 
Som ifrån vårt hufvud falla. 
Han oss föder och oss kläder, 
Under sorgen han oss gläder. 



Gläd dig då du lilla skara ! 
Jakobs Gud skall dig bevara. 
För hans vilja måste alla 
Fiender till jorden falla. 

Hvad han tar och hvad han gifver, 
Samme Fader han dock blifver, 
Och hans mål är blott det ena: 
Barnets sanna väl allena. 



148 






Itgrkan. 










Adagio. 


— ^ — ^- 


|* 


150. 

h N | 


mf 

J -A 


=f 


— !*~~ 


N 


<E^A i' 


1^5- 


— d 


— - é — — 4 — 


»- — 


é 


* 


-i — 



1. Her - re, gif 

2. Hjelp oss nyt 



oss 
ja 



den 



nåd 
dag, 



Till 
Je 



att föl - ja 
sus, till ditt 



*^- 



-*- -•- -t 

di - na råd, Tän 
väl - be - bag, Ic 



wm 



i 



ka på 

ke le 



var 
ka 



själ i tid 
ti - den bort, 



Ocb dess frid ! 
Dyr ocb kort! 



?==* 



-t* b- 



i 



é=é 



3 Sabbatsdagen du oss gett, 
Det ba vi i bibeln sett, 
Till att sörja för vår själ 
Och dess väl. 

4 Derför samlas vi att få 
Höra, lära ocb förstå 
Hvad du bär oss säger till, 
Hvad du vill. 

5 Du vill bjertat skapa om, 
Derför kom, o Jesus, kom, 
Drag oss du från syndens stig 
Helt till dig! 



Andante. 



6 Lär oss känna synden rätt, 
Låt den ej för oss bli lätt, 
Nej, för gammal ocb för ung 
Svår och tung. 

7 Ständigt vi behöfva dig, 
Jesus, på vår vandringsstig, 
Söka hos dig nåd som nåd, 
Tröst och råd. 

8 Låt ditt ord på denna stund 
Tränga ned till hjertats grund, 
Att vi se ditt kjertelog 

Re'n i dag! 



151. 



gpÉgiai ^p^d^ 



1. Sab - båts - dag, hur skön du är, Skänkt af Gud ! Jag har dig kär, 

2. Ef - ter ar- bets - veckans strid Få vi sit - ta ned i frid 



J_J 



m 



^—t 



m^m^i^m 



t=t 



r-r- 



-*-=» 



H» »- 

t — r— r 



I I 



t* 



(fcirtigtjctt arten. 



149 



fefr 



=ä=fe^ 



PS 



« 



«-* 



-i— t' 



Kom, o kom att än 
Vid vår Fa - ders ri 



HdHÉ 



m 



t=i 



en gång Sam - la oss till bön och sång! 
ka bord, Lyss -nan - de till nå - deus ord. 



=MfA 



3 Gud, vår Gud. till dig vi se, 
Gif oss rik välsignelse, 
Låt ditt evangelium 
Ljuda klart på alla rum! 



4 Låt i dag ditt helga ord 
Göra under på vår jord, 
Våra arma själar föd, 
Herde god, med lifvets bröd! 



152. 

8 _»U — J-J — fe j — i Å T 



Andantino. 

mf 

± 



--!=*- 



MM 



Kom, hul - da - ste för - bar - ma - re, Som her 
Och led oss, ar - ma syn - da - re, Till käl 
I N 

l P- — « 



de in bland få - ren, 
lor - na och så - ren, 



fe8=tr- 







i=i 



Till Si - ons berg och Sa - rons bet, Der 



SfeE 






Hg 



&=!= $ 



^fa 



m 



u 



~ém^mmmi\ 



nig - het Hvar 



tro 

I 



gen själ 



har 



tref 



nad! 



f^=n\ 



F=F= 



O kärlekshaf, utgjut din flod 
Utöfver allas hjertan, 
Låt kraften af ditt helga blod 
Fördrif va otrossmärtan ! 
Du, hela verldens nådastol, 
Förvandla med din ljufva sol 
Vår köld i evig värma! 



15" 



L\rrfcan. 



Andantino. 

- 



153. 



i 



£fc* 



Här kom - ma vi nu å - ter pä di - na ez - na ord Och 
Ack, se i nåd och kär - lek ned till vår ar - ma jord. Fast- 



1 



s P s 



»=£ 




J — J- 


m 


\ • • 


— 0— 


—0 


• • 


é 


' N N > " 


v-t— » • 

t 

-#■• 


vi 

-•- 


Kr - 

-0- 

* 


' — * — 

S-rT 

tje 

• 


—0 *-*- 

- 

na det. 
■*- m. 


o 

-- 




• 

Sei 

v t 

1 




— • — J 

re. 

: 

• 


J — # _ 

Vi 
T — * — 


1 • • *0 1 

lyi -ta vä -ra 

f T f . . 




* 

*" 

— «» — 


— 

• 





• 
0-^- 


0— 


• * ; 


_ 


. . * # 



v 


v 










/v 


^ s s 






—T 












v v v 




/C-0 ^ • 


— ♦ — 








—0— 


- # 


— • 9 — =r= r~ 


lA *- 


\ 


&■- i — s — j- 






— *-5* *- 


^ 




hjer - tan i 


■ 
J0. 


- nes 

-•- 





till dig, 


»-ström- mar 

_* + * ± * ~"i * 


• 
nu 


,*■•?* 




Z^ 






i • ^ « 




T 




\f V w 


V s 


»w • • 




m 




# 








— p J 


i-!L— 




s 











^ f ; J. 


Vn 

v- 


P s 


-0~. ^ — s— 


F=± v ^ 


* H 


rik -ligt gju ■ 


"* 
# 

ta 

— # — i 
— — 


« — 

-0- 

V: 


*H 

- • X -0- 

• 

- öf - vei 


1- l J 4 

■0>. -é- -5- -# 
he - la vi - da 

v . V V 
0- *- «_ 


- — -4J 

-0- * 

• 

verl-den ' 


^-^— _ ^ 


• 


• 


A^— — • — - 


4 0— 1< — *- 


hs — ^+1 



<&ufcgtjcn£ten. loi 



Ack, se, ibland oss råder så mycken köld och död, 

Och satan har så många själar fångna, 

Hiir är så mycket mörker, här är så mycken nöd, 

Att, kommer du ej snart, vi bli förgångna. 

Så kom då, Herre, Herre, se, vi förbida dig, 

Låt snart de döda benen begynna röra sig 

Och serlaregnet snart begynna falla ! 



Täuk i din nåd, o Jesus, på dessa arma, som 

Väl kallas lef vaude, men äro döda ! 

Med ljus och lif och värme till deras hjertan kom, 

Låt nådesregnet öfver dem ock flöda! 

Låt dem ej mer förspilla sin dyra nådatid 

Och ej i verlden eller sig sjelfva finna frid, 

Men finna frid i dig, i dig allena ! 



Och dina barn, o Herre, ack, håll dem hårdt vid dig, 

Föröka deras tro, de äro svaga! 

Och led dem med din Ande uppå den rätta stig, 

Att eatan dem ej hemligt må bedraga ! 

Bevara dem och hjelp dem, ehvad som kommer på, 

Och när du måste tukta, så trösta dem också, 

Och låt din nåd uti dem väldig vara! 



Men, käre Herre Jesus, vi bedja dig ännu 

För ordets tjenare i alla länder: 

Ack, när de så och vattna, gif växt och framgång du 

Du, som all makt har fått i dina händer! 

Var deras kraft i strideD, var deras stora lön, 

Och der de redligt kämpa, med seger dem bekrön, 

Att ordet ej må fåfängt komma åter ! 



Du vet dock bäst. o Jesus, hvad oss af nöden är, 

Och du är rik och mäktig öfver alla. 

Så sköt då om oss alla, och var oss alla när, 

Din sak vi nu till slut åt dig befalla. 

Tag oss och våra kära uti ditt hulda hägn, 

Och vederqvick oss alla med detta nådens regn, 

Hvarom vi nu i tron disr hafva bedit! 



152 



IvDrfcan. 



154. 




1 j Her -re, sam - la oss nu al - la Kring ditt dy - ra nå - des - ord, 
(Likt ett vår- regn låt det fal - la På vårt hjer-tas tor -ra jord! 



:Ö^tlEE 



1 — r 



^m 



JEEJ=3=tEgE=f=*EEg; 




i - bland 



#?H 


1 ~ A_ #~ 


I 


— * « 


— [v 


=d ä=? fH t 1* F 


tän 

TY b * 


■ da, Mät - ta 
• f * 


* • 

ljuf 


— ä 1 

ligt de 


i 

e - 
"^1 


län- da, Her - re, vid ditt ri - ka 


S^l #— 


=t=t_^ 


_| 


t t 


^ 


—f — f^F\ — f — f — ?~ 




-t— 


r 











-Q-h -A-- 


-J ^^ ^- 


-J 'i ^~~ 


| t > 


— *-n 


iy4 1 !i — ^ -d m-. m id S— 


4 z — 1~ i= 


J. ii A 


-^ 


bord ! Mät - ta 
fe)i-V- f— ^-b — b— 


Ijuf - ligt de e - 

-y- y t v 

— 1 b — b hr 


— * — * — * — •— ' 

län - da, Her- re, 

r % • • 


L S-l — * — B — »-J 

vid ditt ri - ka 


bord! 

Ml 


^b- * " ^ 




V — U-l 


4- v v v 


p 



Lär oss troget taga vara 
På det ord oss gifvet är, 
Led oss i ditt ljus, det klara, 
På den väg, som till dig bär! 
Håll vårt hjerta för dig stilla, 
Låt ej otron oss förvilla, 
Herre, låt oss ej förspilla 
Nådestunden du beskär ! 



3 Må vi akta på den tiden, • 
Då du söker oss, o Gud ! 
Snärtar nådens dag förliden, 
Och vi få ej flera bud. 
O, så hjelp oss nu att höra 
Hvad vår själ kan saliggöra, 
Upplåt du vårt hjertas öra, 
Och förnim vårt böneljud ! 



ifcutustjrnstrn. 



153 



155, 




När vi 
Drag oss 




är -w- t i" * 

sam - las i ditt dy - ra namn! 
al - la till din öpp-na famn! 



<&M- p p C pTlt^l 



Du - ka än, som fordom - tid i 



» •- 



5 



É=É 







IfeEB 



ök nen För ditt 

I i ^ 

4- 



4 t #_ 



bon 



#- -i 

Gif åt 







bvar och en bvad han be - böf- ver Af det dy 



lif - vets ord ! 



I I v v * 



I 

? Gif oss än en nådestund tillsammans, 
Såsom du ditt folk så gerna ger. 
Och låt dina varningar och löften 
Tränga djupt i våra bjertan ner! 
Du ju vet, vi kunna intet taga, 
Om du, Herre, icke gif ver det, 
O, så gif utöfver hvad vi bedja, 
Visa oss din salighet! 



13 Gif oss än en nådestund, o Jesus, 
' Låt ditt frälsningsord oss alla nå ! 

Hjelp oss du allt bättre taga vara 

På de kallelser vi ännu få! 
; Gif, ack, gif, att särskildt denna stunden 

För oss mera uti ordet in! 
i Se, vi lemna allt i dina händer. 
I Saken. Herre, är ju din! 



154 



l&prfcan, 



Andante. 
P 



&fe$=£±jtf 



156. 

:^q=l=l=3£=£q -4 A— ^ \ — FR 

*-'-* » 1 J r j — * — F 3 ?: — ^r 3 



< Her - re, gjut din An - de ne - der I - från höj - den öf - ver mig, 
be - der, Att min själ må fröj - da sig! 



( Skingra mörk-ret 




1 



A. 



i 



i 



¥ 



Kfc 



ifczi: 



T=r 



Kom, o 



Je - sus, kom. 



— • — r-^c 

Je - sus, Lär mig san - nin - gen i dig! 



m 



1 — i — v- 



IH 



2 Genom ordet dig förklara 
För mitt hjerta, Jesus kär! 
I ditt ljus dig uppenbara, 
Att jag ser dig, som du är! 
Dig, o Jesus, dig, o Jesus, 
Vill jag följa livart det bär. 

3 Oka tron oeb stadfäst hoppet, 
Herre Jesus, uti mig, 

Att jag må fullborda loppet 



" ■ I I 

Och der ofvan skåda dig! 
Jesus, hjelp mig, Jesus, hjelp mig, 
Hjelp mig på min pröfningsstig ! 

4 Tack. o Jesus, pris och ära 
För det ord, som du oss sändt! 
Må det rika frukter bära 
Och ej blifva från oss vändt, 
Må det blifva, må det blifva 
Mer och mer utaf oss kändt! 



157 a. 



Lento. 




| 
















é&b ( v l 


-A 1— 


* 


J— 


i 


1 


1 


— J— 


— ^ — i— 




W-* — Jt- 

*- i 

1. Her 

7sr- S^~ 


de, du, 
m -f- 


som 


— 5— 

få 

-#- 


—5— 

- ren 

-*- 


8 

be - 

• 


I 
tar 


Och 


—i — s- 

i ök 


nen 






t 






% 


Ii! 


IrJ- f\ P 


# 




■ 








L L 


n^i \ l 


T i* 


* • 


m # 




















I 




i 


i/ I 


I 



In 



3=i 



»/ 



i^^g=£ 



^ i i 

dem upp - le - tar Nå - de 



Led mig, att jag 



m 



wm 



f EE F E6 F 



(fcuUsrtjenastett. 



155 



=J 



mm 



.•-, 



3= 



ej för - vil - las, Låt min törst och hun- ger stil - las Blott hos 



""T? 



dig! 



Efefe 



T f- 

2 Hulde herde, jag är fåret, 
Som mår bäst i sidosåret, 
Tag mig in ! 

Gode herde, öppna famnen. 
Jag ju ock är ett af lammen, 
Jag är din. 

3 Du med stafven vägen visar 
Och din hjord med sällhet spisar, 
Salig fröjd! 



^ 



1 — r 



wm 



T=T- 



En och hvar till bete för du. 

Och den själ, som hungrar, gör du, 

Evigt nöjd. 

Gärda om din hjord och skydda 
Lammen små, som i din hydda 
Vid ditt bord 
Äta ur din hand sig nöjda 
Och sig se 1 n i skuggan fröjda 
Af ditt ord! 



157 b. 



Andante, 

o mf . 


1 


=£-? 3 i z 


— k 


Nr- 


=4 


1— 




TJ -0- -é- 
V 
1. Her - de, du, 

B f 


— $— 

som 

-»- 


— s i— i — j= 

få - ren be tar 
.0. . +. .0. 


i 

Och 


-0- 


8 

ök ■ 


i 

nen 

1 

-•- 




&&*-+— f r 





1 r I — t- 


— U— 


b 


F 


-4— 


4 


±-^9-±— \/ V 1 


1 


K b» W- P 

r r 










- 



& 



dem 



m 



de 



$=i 



Led miu r , att 



s 



jag 



-9- N -1" 1 


— 1-1 — * — ^—4 h+-J — — 1 1 1 i 1— H 


ej för - vil - 


=±LH^— tU n { 3=Jf^* 

las. Låt min törst och hunger stil - las Blott hos dig! 


M>— v — v — V— 


1 v i ^ — p — ^ — •— H" — H" 1 — h 



156 



l&fldtan. 



158. 



i 



&E5: 



=5=* 



T - *" 



^J.— 1— 3r^- 



-'- - 



I i I 

1. Hul - de ber - de, föd de få - ren, Som du sjelf för - los - sat har, 



m 



mmm 



EEt 



=P=^= 



I 



M—i— i- 



: '~^- -r r 1 



•—^Y 



När du' de 



sv u - der bar! Led ock mii 



rät - ta spå - ren 



§k=É=t=§^£ 



** 



=t 



P 



s=S 



i=t 



Ä 



H 



IS 



Till ditt dy - ra 



ra - hus, Der du sjelf är sol och ljus! 




2 Håll mig qvar uti din kyrka, 
Som de helgas samfund är, 
Att i tron dig hålla kär, 
Att dig bjertligt kunna dyrka 
Och så lofva dig, min vän, 
Här och uti himmelen! 



3 Låt mig växa in i stammen, 
Som är full af nådens saft ! 
Då kan jag af dig få kraft 
Att med visshet säga: amen, 
Herre Jesus, du är min, 
Jag är salig, jag är din ! 



ifiSutrstjcnsten. 



157 



Adagio. 



159. 



% 



§S 



3^P=t 



!Ö: 



se 



=F=g^=g?- 



1. O Her • re, 



Kr 



Sara - las här Sora barn i 



m=l 



as 



£=( 



kl 



i 



FPP^= 



£-. 



l=S=^^ 



3=^ 



--j — i — 



-e 1 - 



af - ton - stund Att 

' 4- *■ ±_ [_ 



hö 



■å — r 



:g==£= 



ra, b vad det or 



t— 



det 



i x u 



Hl 



-f*—T- 




— 1— 

— * — 


|— Kl— h 


d— i— 1 


— j— 


-^— H 


(ny al 




" m 


3 d « 


— * — • — # — 


_3__ 


--— \\ 


lär, 




Som 


går ut • 


af din 


mun. 








-4- 


(2 *— 


iA E- 


1 


„ n 


^tt — - 


»s 


=i= 


1 1 


-rU-C 


1 — — 


-^41 



2 Vi vilja höra, tala du 
Med lif vets ord oss till ! 
Med detta ord du gläder ju 
En hvar, som lyssna vill. 



3 Ack, för oss, Herre Jesus Krist, 
I denna pilgrimstid 
Dit, der du bjuder oss till sist 
En evig, salig frid ! 



i58 



Iturfcan. 



160. 




2=3=3=3 — # — ^L2Z*_£__h==J-I_* * » #-1=5 — m — — 0-J 



1. Här sain-las vi om - kring ditt ord Som barn oni-kring sin fa -ders bord Och 
Ni— l— ^ f*-»-r-P m P-r-P f • * • ■ m m f ~% ~ 



fat 



É=w 



Ät 



*«: 



Ö=É 



-^-SV 



^ 



wmmm 



m 



bed - ja dig, 

_#. C #— 



! I i 

Je - sus kar, Att sjelf du raidt i • blaud oss är. 



*at 



f=E 



g 



F 



=r==ie: 



2 Vi vilja höra, tala du. 

Och gif hvad vi behöfva nu ! 
Bestänk oss med ditt dyra blod, 
Och gif åt oss din Ande god! 

3 Håll sjelf om öga, öra vakt, 
Och haf jämväl på hjertat akt, 
Att våra tankar icke må 
Långt bort i vida verlden gå! 

4 Vi bedja dig af hjertats grund: 
Välsigna denna andaktsstund, 
Och mätta oss med lifvets bröd 
Utaf ditt rika öfverflöd ! 



5 Gif här ett styng åt någon själ, 
Som ännu går en syndens träl, 
Men gif ock din hugsvalelse 
Åt något ängsligt samvete 1 

6 Dock bedja vi båd' först och sist: 
Förlåt oss all vår skuld och brist ! 
Vårt hjerta är så hårdt och kallt, 
Förlåt oss det, förlåt oss allt! 

7 Vi tillförse oss allt af dig, 

Följ med oss på vår vandringsstig, 
Och tag oss efter slutadt lopp 
I dina sälla gårdar opp! 



161, 



Andantino. 






















År (* j\ A- 


Nr- 


— 0hs- 


— » — 


— N- 


=?=5" 


-Ä- 


=t= 


l 


-=i— p — i* 


rN — 


v t 

1. När, Her 

m -f- 


V 
re. 

— S— 


du 

f- 


ditt 

-0- 


ord 

— 


* " — 



mig lå - 

r* -0- 


ter 

—0 


-4- 

hö 


- ra. 


Låt sa 


— #- J 

v 

tan 


t&-vrfr^r 


— P — 

—fr— 


W 


— W — 


—!• 


— •- — -f— 


=£= 


-£= 


• 


W P — 


— P 

=s — 
















H— 


-h 


b b 


-t/ 



(Butrgttensten. 



159 



m m *r« m m '- 



i 



^=^=^ 



E 



nå - got hia - der 



ra, Gör b jer - tat 






I 



& 



3=* 



* - ' ' ' " b 

för din sanning då, Att j; 



r rs- * _f_ _ _ _ _ _ t _ ^. . m _ 



din hel - ga vil - ja rnå för - stå 



rTrn 19 — fr — t* — p — ■ — * — * — * — * — * f ^•- :a 



2 När jag i ensamheten vill betrakta 
Din stora kärlek, hjelp mig alltid akta 
På hjertat, att det blifver stads vid 

dig, 
Hjelp, Herre, att det ej bedrager mig! 



3 Och när, helt trött, jag längtar att mig 

gömma 

I bönevrån, lär mig allt annat glömma, 

Så att jag, trygg invid ditt hulda bröst, 

Blott lyssnar till din ljufva herderöst! 



Mbderato. 

p 



162. 



^i^lfefeiSS 



;MM=j 



4=^=*: 



-&■ -0- 
1. Mil - de 



3ESE 



Je 



sus, var oss nar, 

1^1 



Ik 



v^ 



m 



Då vi 



?-*- 



sam- las krinir dig här 
UJ 



ÉÉ 



P^T 



fl^i^^ilÉiieÉÉSIglp 



S 



För att 
-i— T- 



den räl • ta 



tid 



t" 



igns 



nåd och hjelp och frid! 

_ ... W 



^-É 



^ö 



EF 



1 



tSf: 



f-=F 



2 Allt det onda, som vi gjort, 
All vår synd i smått och stort, 
O, förlåt det, Jesus god, 
För din död och dyra blod ! 



3 Led oss på den rätta stig, 
Lär oss frukta, älska dig, 
Håll oss vid din goda hand, 
Tag oss sist till fridens land ! 



160 



l&wrfcan. 



163, 



Maes 

n f 


oso. 

r i IM*1 

—I " v # • 


-i ■>— H — P 

-d i > * -, « 


~i~? : ! 1—3^=^=1 


1. Ack 

2. Då 


sa - Ii - ga stun der. som 
verl-den stads sö - ker i 

1 N 1 Jf- * 


-S — **-S — i — -«- 

Je - sus oss ger, Då 
lu - star-na frid Och 

f- • - f- t r 


nå - de- nes un -der han 
skul-den för- ö - kei, bort - 

1 


é = £ = té e 


r r B ■ i r 


-Ui-Lfa- 















/ 








7^ 1 v " 






s l N Rj 1 h r\ '^ P N 














i 




1 






«h > — J— 




1 


""j L ,' # * J * *i M * " -^ v " 






j ■ 


j 










2 




« 


sjä - len 
slö - sar 


5- 

be- 
sin 


1 

ter. 

tid. 


» ™ • é • é J.. "tj. 

Då or - det för- kun-nar vårt e - vi - ga 
Då sam- las vi å - ter till bön och till > 

• m - . -f- -P- m. fe 


väl, 

ang 

1 


V 

Då Je 

Och or 


- sus 

det 


är 
att 


fr): g g 


• 


* 


« f i- » F * ' 


-i-V-i- 


# 


s F- 


« 


^ 


# 


v^> * • 


c 


— -— 


— U+P — P — \ — i — v — tf- 


r T g 


— 1 — 


— U— 


-*- 


*-* 


# 




• 


1 




i / / 






1 


b 


l> 



-ö 1 f,— Jjr 


^1 N h 1 T ^ 




-g — •- 


1 
* 


- 


N 


i 


- pa V 




nä - ra. då 
hö - ra och 

.0. -».. .». 

bi k g 


Je - sus är nä - ra Att 
or- det att hö - ra. Då 


— •— 

väc 
or - 

-•- 
— t— 


— • — •— 

- ka och 
det vi 


-#- 

lä 
hö 

-#- 


0' 

ra 
ra, 

-0- 


och 
ej 

-»- 

- 


trö 

ti - 

.#- 
• - 


1 

- sta vår 
den blir 

* * 


själ! 
låug. 

-0- 

Hl 


^-«— >— £- 


■f-v T i u b 


~"l= 


— 1** — v— 


* 

T 


"k" 




+- 


U^U 


=P1 



5 O Jesus, vår Herre, din Ande oss gif '. 
Vi hafva, dess värre, ej krafter, ej lif. 
Ej tro och ej kärlek, om du oss ej ger. 
Hvad helst vi behöfva, hvad helst vi be- 

höfva 
Att troslifvet öfva; vår nöd du bäst ser. 

i Vi äro så kalla, ja, hårda som sten 
Af födelsen alla, och du är allén 
I himlen, på jorden den ende, som kan 
Vårt hjerta förändra, vårt hjerta förändra: 
Vårt hjerta omvända, du endast det kan. 



5 Ack, vänd du vårt sinne från jordlifvets 

strid. 
Gif, att vi nu finne för kommande tid 
Vårt lif och vår näring utur dina sår! 
Vi äro ju dina, vi äro ju dina 
Med blod, sår och pina så dyrköpta får. 

6 Dig derför förbarma och tänk på vår nöd, 
Ack, gör oss nu varma, uppväck oss ur död, 
Låt lagen få väcka, låt nåden bli stor. 
Låt Ac.len få verka, låt Anden få verka, 
Så att vi må märka, att du bland oss bor! 



(BuSstjcnstrn. 



161 



164. 




mfffpp 



1. O bö - ne-stund, så skön och dyr, Då jag från jor-dens sor - ger flyr 

.^. + -?. JL -?L JL 



Bil 



:U=t 






:t=t 



:Q; Fine. 



bs 



Och in - för Fa • dera läg - ga får Hvad helst som mig af nö - den står ! 



pq=P — é— #-l 



4=t2=t 



Och fre-starus ena - ra sön - der-brast, Blott jag till bö - nen gick med bast. 



D.C..-8: 




Hur of - ta, af be - kym • ren böjd, Jag bad och å - ter - fick min fröjd, 



feE 



ii^flp 



£=£ 



2 O ljufva stund, så rik och skön, 
Då jag får bära fram min bön 
För honom, hvilkeu trofast är 
Och ger mig nåd, blott jag begär! 
Hos honom söker jag min ro 
Och sätter till hans ord min tro; 
Så bjöd han mig den stund så skön, 
Då jag till honom gick i bön. 



O ljufva bönetimme, må 
Jag om din tröst ej miste gå, 
Tills ifrån Nebobergets höjd 
Jag skådar in i himlens fröjd 
Och kastar köttets klädnad af 
Och fattar lif vet Herren gaf ! 
Då ropar i sin flykt min själ: 
Du ljufva bönestund, farväl! 



Used by per. The Biglovv »t Main Co., owners of copyright. 



162 



l&rrfcan. 



165. 



Moderato. 
f 






f\ 












P 




~7\ P" ^ -— - 


— i 


jj 




—f — r 


— N— 


1 








(ty Ll ^ 


-$- 


— i— 


1 — 


é 


« — > 





ä 


— 1 




— £— 


1. Tack, 

2. Sänd 


é 

t 

o 

ock 

• 


# • 

Je 

nu 

1 



SUS, 

till 

■P- 


é 

föi- 
oss 

-»- 


# # 

det ri - 
din hel - 


é 
ka 

• 


P" 

bor 
An 


P 

1 

- det, 

- da. 


• • 

Som 
Som 


din 
oss 

j0 




-f— 


• 


w 


—p— 


« P 


* 


— •- 


t- 


„ t 


— 1 . 


^ — Lz — ■j. — 




\- 


— V — 


— V— 


— w V- 


— • — 


— 1— 


—\— 


— ^ — * — 


— 1/ 




















/ 





g 



fi\ 



n » . • 



*=* 



kär - lek du 

le - der i 



kar upp för oss! 
all san - ning bär, 



Tack. o 
Och låt 



sus, för det dy - ra 
tan ej sitt o - gräs 






J==n3 3- 



or - det, 
blan - da 



Hvil - ket al - drig, al - drig skall för 

I den säd, som bland oss ut - sådd 



-X-«- 



1 




3 Låt ej ordet fåfängt komma åter. 
Utan skaffa frukt till evig tid, 
Ocb bvar belst du oss församlas låter, 
Låt oss alla samlas i din frid ! 



4 Ja, o Jesus, du, som gör utöfver 
Hvad vi bedja eller tänka här, 
Gif åt hvar och en hvad han behöfver, 
Gif åt hvar och en hvad nyttigt är! 



©utistjrnsten. 



163 



166. 



_£ — 1 — 0—0- =*_# — 3 — J- -^ •- =2— * — * — *_t^ ö_ - 

IH I 

i Förr än vår sammankomst är slut, Vi Gud vårt lof hem-bä - ra, 
■ } Af hjer-tats grund vi bri - sta ut: Gud va -re tack ocb ä - ra! 



^iipilppilllp^mippl 



. fl tt 






. 






| 




| 


1 , 








» 


V** 


' | | 




j 


i d 








# 1 




| 










«j ~ 




v. ^ 










1 


fA\ *f €*. 








« 








•< 


ä 




é 


A 


—si— : 


X>\) 1 


J 


j 










o 


• 


é r 







•& - 


< t 
Hans 


hel 


# 

ga 

$ 


# 

ord 

1 


vi 

8 


haf 

1 
1 * 


- va 


hört, 


Dess kraft hai 


med oss va - rit, 

* EE§=-EÉf 3 


^_#-*-H 


V 


F 


4- 


— r- 


|-4- 


t= 


h 


*-p 


=F- t 


-4- 


- V- 


X 


-1 d 



i 



:)=tq=4 



tö 



$=*=t 



* • 



Det har vårt trö - ga hjer-ta rört. Dess söt - ma vi 



^IIP 






,-.- ? « 




2 Vi äro, fast vi skiljas åt, 
I Jesus jämt tillsamman, 
Här ha vi ofta sorg och gråt, 
I Jesus fröjd och gamman. 
Vårt hemland denna jord ej är, 
På resan är hvar enda, 

Men om vi följa Jesus här, 
Till hemmet visst vi lända. 

3 Vår själ är nöjd, ocb innerlig 
Vi dig, o Jesus, prisa. 

Ack, lär oss vandra på din stig, 
Din Ande gör oss visa ! 
Dig vare lof, vår Frälserman. 
Som vägen oss beredde ! 
I dina spår som späda lam 
Vi gå, nu af dig ledde 



164 



HDtfcan. 



167. 




-9-^ =5^ 


-- *— J — *- 


-=h 


=P=f=il= =h S .* „ s— N-jq 


hen - ne väc 


=fc=d-fc 

ka, lif - va, 


styr 

-(5»- 


i/ y 

- ka! Din lär -dom stads i hen -ne ren be- 


i^^-T 8 — T— P- 
1 1 y b 


-P P P— 

U 1/ k 1 


_t 


—v — y — v - — U — 1 * ^ ^ — U — L_ 



I 



If 



X-U 



w& 



ig 



é=é 



:• 



Ö^^É^Éi^fi 



va - ra, För - ök de trög - na 

(S S f- » tta— i— »-= .»- 



re - nas 



U 



ska 

— £^- 



i 



?=BE 



2 Pris dig, att du ej stött vår ljusastaka 
Ifrån sitt rum! O, lär oss bedja, vaka 
Och ymnigt till vårt Sion nederkalla 
Den nåd, som du vill skänka alla, alla! 

3 Pris dig, att du i denna kyrka gifvit 

Mig rum, du inom henne skänkt mig lifvet 
I helga dopet, i ditt ord, det klara, 
Och i din nådemåltid underbara. 

4 Pris dig, att du på mig så huldrikt tänkte 
Och denna kyrka till ett stöd mig skänkte '. 
Gif, att jag henne som en moder vördar 
Och bär mitt ax till hennes himlaskördai ! 

5 Låt städse klart uti vår kyrka skina 
Din gudom, din uppståndelse, din pina! 
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena. 
Och mäktigt tänd i oss din kärlek rena ! 



(fMitisticnjsten. 



ltiu 



Moderato. 



168. 



H4M i i-Mt^- ^^ 



1. A- men, a- men, pris och ii - ra Va - re dig, o Her - re Gud! A- men 

2. A- men lju - de när och fjär-ran !Bort med suc-kan, synd och sorg! Sjung.min 



:4rk 



ti I 



t=t 






t 



^g 




N-i 



•■-.-- 



-A — i 






v v - i \, v 

din hel - ca lä - ra, Nåd och löf - ten, tröst och bud. Vi med 
var glad i Her - ren. Han är nu vår tröst och borg. Hvar - je 



-•-- 



SEEÖSt 



=fc=$=ta=B: 



ÉÉ^&§£ 



i -.- 



$=t=^ 



3=53=3 



=3 



Wt 



äng -lar oss för - e - na, Sjun - ga gladt på bar - na - vis: Du är 
bjer-ta, mun och tun -ga Sä- ge a - men, lof ocb pris, Tills vi 

il NN 



&£ 



ffiy 



r^ 



t=P= 



k — £— F- 



p= 



S^ 






S^ 3 



rär - dig, du 
a - men sko 



Bl 



■ le - na. Att upp - bä - ra lof och pris. 
sjun - ga Ut - i him - lens pa - ra - dis! 



166 



H»rfean. 



Adagio. 



169. 



mmmm wmmm^m 



1. Sko - la vi väl al - la mö - tas Bort - om Jor - dan - flo - dens brus 

2. Få vi mö - tas i den hamnen Ef -ter stormar, sorg och pust? 

N S , . 



mMT~T 



?=g 




-•- 

Och med al la fräl - stås ska - ra E - vigt bo i fri - dens hus? 
Få vi mö - tas, ka - sta an - kar Vid den skö - na him - lens kust? 



^EBEEÖ 



r 



& 



=2i= 



Kör. 



-N— A-,— I F* ^ n _N__^_ | -U-4 -I—. 




s 



jLl— l— Hr 



3 Mutas vi uti den staden, 
Som vid lifvets klara älf 

Är med jaspis, guld och perlor 
Bygd utaf vår Fader sjelf ? 

4 Der de återlöstas lofsång 
Höjs i ljuflig harmoni, 

Och allt skapadt inför tronen 
Stämmer upp sin melodi. 

Copyright, 1866 



by E. 



5 Få vi möta våra kära, 

Som här rycktes ur vår famn, 
Se dem der uti förklaring, 
Höra utaf dera vårt namn? 

6 Få vi möta Herren Kristus, 
När han hemtar hem sin brud, 
Få vi slutas i hans armar 
Ocb för evigt skåda Gud? 

Rice. Used by per. 



(Btttrsticnsten. 



167 



Adagio. 



170 a. 



'miLf i ju ^ i iiMiJ\i 4 4 =m 



1. Vår Her-re Je - su Kri - sti nåd, Gud Fa- ders kär-lek Och den lie 



É-r# 



-•t-^-t- -r- 



tTC=Il=t 



-#-,-#- 



:t==t 



=gj==F=Sg=^l= 



ge 



C * (t É É- 



=t==t 



1— r 






P 



An -des del - ak - tiij- het Va - re med oss al - la, med oss al - la! Amen. 






Qvartett. 

Maestoso. 

f 



170 b. 



S^^^^ 



0<S> 

I 
1. Vår Her - re 



Je - su Kri - sti nåd, Gud. 
— <s>- 



^S 



<> 



illl 



Fa- ders kär - lek 




j J U j J i CJ J j rJr-T J fJ. JJ J i j j i 



Och den He-li-ge An - des del - ak - tig-het Va - re med oss al -la, 

J ^_ ... 1 J.^J ... | ^ |N 



:^£fe 



M= 



^E 



P 




168 



IvDtfcan. 



3. Konfirmationen, reformationen och missionen. 



a. Konfirmationen. 



171. 



teiög 



-•- -#- -•- * ■•- 



--H— I 1- 



m 



i Ut 



ditt namn jag döpt 



f f -S- '-3- * '4 V" 

ror- den, Gud Fa - der. Son och hel- ge And" 



(Jag är ock räk- nad till den hjor-den, Som Je - sus fått af Faderns hand. 



^å-^-^-s— ^- == J=?=h»— g f . hr*- -g— ■«- 4 -f— s i* te 



H 



£ 



-k-j — h-4 



II 



y~^ #— | -» » |— » 



§?3E 



r— r^— r-"T 

I Kri- stus är jag ym-pad in, 

.€ .f f- -r -g-.f- t 



-0- 



g- 



>> 



Och han ha' skänkt miir An - den sin. 



É=f 



r 



3ä=t 



S 



2 Till arfvinge ibland de dina 
Du tagit mig, min Gud och Far. 
Mig frukten af din död och pina, 
Min Frälsare, beskärt du har. 
Du, helge And', i sorg och ve 

At mig din rika tröst vill ge. 

3 Jag dig det löftet nu vill gifva 
Att lyda, frukta, älska, tro. 
Din egen vill jag evigt blifva. 
Du vara skall min fröjd och ro. 
Jag satans väsen afsagt har 
Och blir ej i hans rike qvar. 

4 Min trogne Gud, uppå din sida 
Skall väl förbundet evigt stå, 
Men skulle jag det öfverskrida, 



Låt mig dock ej förlorad gå ! 
Tag mig, ditt barn, igen till nåd, 
Och glöm min ungdoms öfverdåd! 

5 Jag vill på nytt, o Herre, blifva 
Med kropp och själ för evigt din. 
Ack, värdes sjelf uy trohet gifva, 
Tag du mitt hela hjerta in! 
Dig tillhör jag. o Jesus god. 
Som tvagit mig uti ditt blod. 

C Låt detta uppsåt aldrig vackla. 
Gud Fader, Son och helge And'! 
Mig led med ordets klara fackla. 
Håll mig beständigt vid din hand ! 
Så lefver, lider, dör jag dig 
Och lofvar dig evinnerlig. 



ISonfirmattonrn. 



169 



Andantino. 



1T2. 



*mmm^BMmm 



tES 



.g., j. ■ ja* -S. »- 

1. Mot he - ii - ga ber - geu vi lyf - ta vår hand, O Fa - der. och 

2. Vi kom - ma till dig, o vår Fräl - sa - re kär, Som hit - tills du 



r r i ii s\ T r i 




==t= 



z^ 



z^z 



d=: 



3=2=3 



nas land 
oss Där! 



3ss skyd - da, 
Vi bed - ja: 

£2- 



be - håll os- som 
gif styr - ka. gif 



jF=f =BEgÉES EEEC 



£ 



m 

- ra namn. 

- ga blod, 

— 0. 



din famn, Låt 
och mod Och 



3=3s=j= 



» 



din lef ■ 
hvar d äg- 



de 
ditt 



bok 
he 



m 



-9 



A»/ 


1 1,1 1 


-i -i- 










^^4-= 


d =iH • -3= 


-3 * 


4- 

— •— 


tJ tu 


-hH 


Styr lyck- 
I fre- 

©t rf** - 


ligt vår färd I - 
stel - se all Oss, 

-i 1 — Y&- — U- 


ge - nom 
Je - sus, 


# 

eu 
be 

r 


ond och för 
- va - ra och 

J r f 


- fö - ran- de 
räd - da fråi 

-i 1— 


äJ 3 

verld! 
fall! 


^ * «?— 1 


-' v x -v F- 


r r 


v 


T i— ' 


-k 


r _n 



3 Vi veta, att salighet lofvat du har 
De rene i hjertat, men hos oss är qvar 
Ett hjerta, som ännu har synd uti sig 
Och ofta vill locka från renhetens stig, 
Men, Herre, din brud 

Dåropar: Hvi skulle jag synda mot Gud' 

4 Vill veriden oss föra från barndomens 

tro 
Och röf va ifrån oss vår himmelska ro, 
Då fly vi med bön till ditt heliga ord 
Och till dina gårdar och nådenes bord 
Och sjunga igen 
Om seger i dig, du vår himmelske vän. 



Du helige Ande, som lifvet oss gaf 

I dopet, der synderna lades i graf, 

Fullborda ditt verk i vårt hjerta, och tag 

Det helt i din hand till fulländningens dag, 

Fullkomna oss så, 

Att lika vår Jesus ur graf ven vi gå ! 

Och randas den dag, då ej mer äro qvar 
En älskande moder, en ömmande far, 
Skall hemmet, det kära, som vård oss har 
skänkt, [stängdt, 

En gåug genom döden stå sköfladt och 
Vår tröst vare då, 
Att hemmet der of van skall öppet oss stå ! 



170 



$vi)tfcan. 



173. 



Adagio. 

p 




=f-^ K 


-i- 


^v -f 


N- 


—1 **■ 


1. In - för din 

Wh — P — P- 


St 

tron, 

-1 


i • * 

Du män - sko 
-»- -»- -»- 

—t- — f r 


son, 

1 


Vi den 

i — \— 


^ i: i * -Ti 

- na stund fram - trä- 


• • > 


r 


— p — v — V- 


— 1 


F F— 

1/ U 


-F— 


— F-^ K | 

-| _— J — d 



#- 




»/ 


— K i* 


1 Jr 


1 *~~ 


=3 


/ 

— fv- 


— É 

m 




— |— 


— \- 






11 




1= 

da. 

# • 

# ■ 


• 
Vid 

— $ 


al - tar' 

# # 


- J- -1 
ts rund I 


ditt för- 

-F f— 


bunt] 
5= 


— m— 
¥ 

Vi 

# 


— 1 

— •— 

af 

# 


4- 

din 


nåd 

— F^- 


— ä- 



oss 

F- 


— \ 

glä- 

N 

=30 


=4= 

-•- 

l 

da. 

• 


1] 


W_ 




=s= 




1 ¥ 


-1» — 'f— 


-1— 


— u^— 


1/ 


• 




— 1- 

— •— 


— • — 
1 




II 



2 Uti ditt blod. 
O Jesus god. 
Aftvå mig synder mina, 
Du offerlam. 
Frun korsets stam 
Mig räkna bland de dina! 



¥ 

3 Vi lofva dig 
Eviunerlig 

Med hjerta. båg och vilja 
Dig höra till. 
Ske hvad som vill, 
Oss intet skall åtskilja. 



Andantino. 

+ m f 



174. 



10=5=! 



1. I den 
2. Dröj ej. 



lju - sa mor 

tills den kul 



mm 



-— H: 



- I - - 

gon - stuu - den Af din lef - natls kor - ta 
na hö - sten Gjort dig stäpp- lan -de och 

m P P— S-r-V f f f - 

m m H — h h 




f—i ' f l * i * i 



tro - get 
he - tens 



-/ / , 



F=*=E 



Konfirmationen, 



171 



går! Gif ditt hjer - ta nu åt 
dag! O, så bör - ja uu dir 

=^ — 9= M — — i — w 



nu åt Je - sus, Han dig al - drig svi - ka 
uu diu van- dring Mot ditt rät - ta fa - ders 



e=£ 



t=t 



^r=3 



m 



i- 



*=* 



^«=é 



— H H H P> 



skall, Men dig föl -ja be - la vä - gen Ocb be - va -ra dig för fall! 
bem, Ocb låt blick ocb bjer-ta sta - digt Väu-das mot Je - ru - sa • lem! 



mmmmmmnmmmmm$ 



Andantino, 



6 



175. 

p 






1- 5 — N — fy — r«£— k — t- ~h— • 



5 «H=-*-C#-v— •—•-:— 0-*-0 



1. "Lå-ten bar-nen till mig kouinia", Säger Je sus.barneus vän, "Ocb förmenen dem det 

2. Up-på si -na eg- na bän-der Jesus tecknat si-na lam, Ocb fördembangick i 

N IS 



7~Tas- **?»-•— JV»— — s — s~. — I* i * » •—#-.-•— — — a — a-, — •- — 0-,-0-rs — a-: — m —t 

&Ei&É^ZÖEfeEES±^±^?EtÖEl5^ii^±!E*±=ä 
£4 U U_b — 5_l y-?-tt — b b U I » tt-S-fc — SJ 



as 



: s=? 



S3P 






^=^1=*= 



^=^ 



B 



ic-ke, Ty dem till-bör bim-melen." Hör, ban vänligt till sig kallar Dem, som 
döden. Nag- la- des på korsets stam. Låt - om oss nu bo-nomlof-va Med vår 




bu-rit barnen fram, Se-dan i den öpp-na fam-nen Omt han slu-ter si- na lam. 
enk-la bar-na- sång,Tills vi hemma in- för tro-nen Bätt- re sjun-ga få en gång! 



JJ 



J_P_p-P tf=tn_F — P-Lp — t — p^^-tp — 7—V~ -p-tp_:H 



172 



Itptkan. 



S 



Andante 



176. 






Det gifs en tid för al - la ti - der, Som kal -las må din söknings-tid, 
Men in - nan den till äu - da skrider, Be - tänk livad som till-hör din frid! 



w 



£££*££ 



P 7 W i? 



I 



m 



JE?=t 



É^E^i 



fe 



1*1* 

Ty skall det gå dig väl till slut, Så 



> 



:*=:* 



£=É 



* 

ver ■ väg din 

r-, 



-9 1 r— 

J w 1 — 



t 






sak 



för - ut, 



Så 



din 



sak för 



^. 



ÉÉ 



]| 



:t=E 



p=p: 



2 Ack, Gud bar sökt dig många gånger, 
Och se, han söker dig ju än, 

Vill du då ej med tro och ånger 
Till honom vända om igen? 
Betänk, hur många gånger förr 
Han klappat på ditt hjertas dörr! 

3 Står han ännu der utanföre 
Och slipper icke till dig in? 
Hans ömma klagan dock dig röre: 
Se, jag har köpt dig, du är min ! 
Jag dog för dig en bitter död 

Att lösa dig ur syndens nöd. 

4 Hvi vill du då den nåd förkasta, 
Som kostat mig så dyrt, o, säg, 
Hvi vill du ännu längre hasta 



Uppå förderfvets breda väg? 

O, vill du icke vända om 

Till mig, som till din räddning kom"; 

5 Kanhända vid dig sjelf du tänker: 
Jag står ju midt i lifvets vår, 
Och af den glädje verldeu skänker 
Jag först vill njuta några år, 

Se'n vill jag vända mig till Gud 
Och höja helga sångers ljud. 

6 Men tänk ej så, ty nådatiden, 
Den är så dyr, men flyr så snart. 
Och är den blott en gång förliden, 
Hvart vill du vända dig, o, hvart? 
Det blir en gång för sent för dig 
Att vända om från syndens stig. 



Hoitfirmatfoncn. 



17a 



Duett och qv artett. 
Andantino. 



171. 



'å^^m^^^^^ 



1. Ung-dom, som 



i verl-den, O, låt bi - beln 



föl 



i 

ja dig, 



m 



>=* 



mm 



HÉliÉ 



Ly - sa dig på lef - nads-fär 



3 

den 



1=PE£ 



m 



^ 



r- 3 



Le - da dig den rät - ta stig, 



g 



^^ 



mf 

=4 



Var - na dia; för dol - da sna - ror. Ta - ga ock din fot ur dem 



Var - na dig för de 

1 f> 



É— 5- 



!£E 



*=t 



1 






Och bland bran- nin -gar ocb fa - ror 



Pe - ka 



himmelskt hem. 



S2=i« r* P k- 



i* 



1 y 

Rilard. 



#-^SH^P 



Pe - ka mot ett himmelskt hem! 

rt_is L 



m 



UlliilS 



2 Herrens ord skall aldrig svika, 
Om allt annat sviker dig, 
Och än mer, det har tillika 
Ensamt evigt lif i sig. 

Men hvad gagnar dig all verlden, 
Om du tappar bort din själ, 
Om du uti synden, flärden 
Glömmer bort ditt sanna väl? 

3 Många röster skall du höra, 
Som ej utgått från din Gud, 
Mången ton skall nå ditt öra 
Af förakt för Herrens bud. 



=2- 



m 



Men den goda herderösten 
Du ock hört i lifvets vår, 
Må den intill lefnadshösten 
Följa dig, ehvart du går! 

4 Mänsklig vishet kan ej rädda 
Från förderf och dödens stig, 
Jordisk ära kan ej bädda 
Grafven mjuk och varm åt dig, 
Men det ord, som evigt blifver, 
Ordet om vår Herre Krist, 

Lif i sjelfva döden gifver 
Och ett rum i himlen sist. 

5 O, så låt det dyra ordet 
Följa dig, ehvart du går! 

Vid det helga nattvardsbordet 
Kraft för vandringen du får. 
Ingen nöd och ingen lycka, 
Ingenting på denna jord 
Skall ur Herrens hand dig rycka, 
Om du blifver vid hans ord. 



174 



markan. 



Anäantino. 
mf 



178. 






1. O, lå 

2. Och skul 



ten dock bar - nen få 
le jag, glömsk af ditt 



kom - ma till mig! Jag 
be - Ii - ga ord, Be- 

-•-• -•- -»- ,. is 






m 






bö - rer mia Frälsa - re 
dra- gen af syn- den ocb 

N !\ !\ 



bju ■ da. Så 
flär- den, För 



— v — v £ — i— I • — 



vill jag då skyn - da, o 
vil - la miir bort från din 






n _^ _* 





s -A — £ 
— ^ h m S r. N- 


— r~ 


— i- 


P 

— -f— i 


Je - sus, till dig, 
dyr - köp - ta hjord, 


t 

Din 
O, 


4- s=i=l— tt- 

röst ej för - giif - ves skall 
sök mig på far Ii - ga 

t % t r r f- 


J: 

får 


- h 

- da. 
den! 

% 


-ä- 
Du 
Ja, 
IN 
1 =1 


,^Mi t 


V 


6 t v Y~V^ 5 


F= 


1 


^ 1 


i> 9 ]/ 




U b * 


i 







:?■: 



^H 



£ 



^ 



tog upp i fam • nen så huld - rikt de 
räck mig din står- ka, din fräl - san - de 



små, Ack, bär mig på 
band, Ocb låt mig en 



±=£l 



Eeéeé 



fcfeEÉ 



löi 



*=? 



Iv F f v v 



* 






tro - fa - sta ar - mar ock -så, Du go - de, 
gång ut - i him -me- lens land Din kär - lek 



B»c c g i r i F ^&t B g t i 



5— *- 

W 
du him - mel - ske ber - de ! 
för e - vigt få pri - sa! 



informationen. 



175 



$ 



-t£ 



Maestoso. 
f 



b. Reformationen. 

179. 



ÉEJE -fc-+-3 



4=1=: 



t=t~- 



5 ' 

1. Hvad äi 

2. Hvad är 



den kraft, hvad 
som ett tve 



EzLlZr 



E=J= 



J=i 



deu makt, 
gadt stål, 



Den 

Som 



rid 



krist - na 

al - drig n; 

-f f (J 

r i r 



d ar- 
got 



.H9r^- 



P 



^=t 



3=i 



mf 



I 



^ 



ska - råns prakt, Den skärm 
mot - stånd tål Och in 



E 



den sköld, den bor 
tet pan - sar u 



för bil 
te - stan 



ren, Ue 
ger, Men 

-f É- 



W^^ m 






bl au - ka, sli - pa - de 
ge - nom själ och an 

I I 



va 

trän 



ren, 
ger 



Som al - drig föl 
Och e - gen van 



makt 



£=£=£ 



sf r* — "— e=g=l-g= — F ^- EEr 



=• 



./'■ 



i=S=É! 



^ 



-£ 



ii 



ned till jord? 
kän - na lär? 



Det 
Det 



te 



är Guds ord, det är Guds ord. 

är Guds ord, Guds ord det är. 

> M . -fr £ -g* 

:: 



-*-•-- 



h , , ,_ 

3 Hvad brusar så med stormens ljud 
Och öfverröstar åskans bud? 
Hvad dundrar uti syndarns öra, 
Som domens röst han skulle höra, 
Och straffet honom frukta lär? 
Det är Guds ord, Guds ord det är. 

4 Hvad susar som en vestanfläkt 
Och kläder allt i sommarns drägt, 
Hvad friskar upp de slagna hjertan, 
Hvad ropar tröst 1 syndasmärtan, 
Hvad drifver sorgen fjärran här? 
Det är Guds ord, Guds ord det är. 



kraftens ord, du lifvets ord, 
Till salighet uppå vår jord 

Af Herren Gud du är oss gifvet. 

1 dig är sanningen och lifvet, 
Och vägen du till himlen lär, 
Ty Herrens, Herrens ord du är. 
O, kom med kraft, o, kom med 
Vårt hjertas riddarrustning blif ! 
Den lilla skaran för ur striden, 
Dess kämpar längta efter friden. 
Till himlen från en stridfull jord 
Oss för, o du, Guds helga ord. 1 



lif! 



176 



Ifcimfcan. 



180. 



+=4\ 3 - 



1 i 



£±=t 



11 r^f -5- 

j j Om Gud ej vo - re med oss nu, Så Is - ra - el skall sä - ga, 
( Om Gud ej vo - re med oss nu. Vi skul-le hopp ej e - ga. 



m^é 



-#-#-■#■ 



-*- ■&- 



t- -*- 



±= 



ir^ipiH 



P 



I^ÉZ* 



=j: 



1 



gp: 



ä - ro allt för få 



Så mån - ga 



§ 



=t 



till att 



*=b 



=t 



i=± 



-r 

Som sig 



£2- 



mmsm 



m 



m 



2 De öfver oss förgrymmat sig, 
Om Gud oss ej bevarat, 
De oss förkrossat väldelig, 
Och intet lif de sparat, 
Oss hade strömmarna fördränkt 
Och vattenfloderna försänkt 
I bottenlösa djupen. 



Gud vare lof, som var vårt stöd 
Och ryckte oss ur faran ! 
Vår själ kom undan ur sin nöd 
Som fågeln utur snaran. 
Nu frälsta, fria, sjunga vi: 
Gud är vår Gud, han står oss bi, 
Den jord och himmel skapat. 



i\ rf ormatio nen. 



177 



Maestoso 



181. 



'n — rl^'"^"^ — i r~> — *r> — * r» — d — r i 



1 l Der tändes i fjärran, i sek-ler-nas natt En eld, som med klarhet sig spri - der, 
'1 Det folk, som i mörker och f ängel- se satt, Sig re- ser ur dvalan om- si - der. 

* iv Jl jy^—*-^ . s_ H ^ — ^ . _ g _ y T j3B _J_ T ., 



rf¥^n 




-J— fr-f" 


— * fr J 




* J^ # -- 


5r* — ^ 


-3^—3- 


-*-=g£-j- 


-J---M — i- 


— t- 


-g- j 3 








j 


... » 


Och el - den blef 

jS 


v 

tänd af det 


.. . . . 

be - Ii - ga ord. 


Som, 


kraf - tigtfram- 

—?—$0 — É- — 


gfe* É= 


— i ^ — i — 






—h 


3Sff= V 










U &= 







f rj r-.- 



der och nord Slår sönder vill - fa rel - sens bo 



v — g— P =E^£ 



=i — t^H 

_! — « . : 



S=bS: 



J55 



ja. 



il 

I 



2 Förnyad sig reser ur spillror och grus 
Den gamla, Guds heliga kyrka. 
Palatset och kojan hon sänder sitt ljus, 
Lif ger hon och värme och styrka. 
Vid dånet af lof sångens väldiga ljud, 
Som stiga till Kristus från jublande brud, 
Fiendtliga makterna bäfva. 

8 Hvem var han, som löste åt hungrande 
verld 
Det ord, som så ängsligt blef vaktadt, 
Som trotsat förföljelsens lyftade svärd 
Och mäktiges hot icke aktat, [stam 

Som trygg stod i skuggan af korsträdets 
Och der fann sittalit, i det sargade Lam, 
Som dödde i syndares ställe? 



Visst känner du mannen, vi älska hans 
Men högre vi älska hans lära. [namn, 

Nu se vi, hur Fadern har öppnat sin famn, 
Och Kristus har trädt oss så nära. 
I Kristus vi finna vår frälsning, vårt allt, 
Han fullgjort hvad Gud i sin lag har befalt, 
Rättfärdighet åt oss han vunnit. 

Och äro vi gäster i främmande land, 

Vi hafva dock ordet, det gamla, 

Och tempel vi bygga från strand och till 

strand, 
Och der vi med glädje oss samla 
Och sjunga: Vår Gud är den väldiga borg 
Der vi hafva tillflykt i glädje och sorg. 
I honom vår starkhet vi ega. 



178 



Itatftan. 



182. 



Adagio. 
m f 


i 












re h N 


']/"•!. \ rC 




N s 






P « 


frä-äW" 


«;. 


-i i — Jw^ 


-J^- 


H — i — r- 


%y 3r m t _ _ 

1. Upp att 

2. Fal - ska 

l s fe 


— #-v 

Her 
lär- 

1 


ii *' 

- rens god - het 
doms - vä - der 


lof - 
bru 
1 


— i— 
r 

va, 
sa 

1 

— *— 


Och hans 
Väl än 


# • 

sto 
nu 

1 


— # — # — * — • 

- ra nåd be- 
om- kring oss 


s^_4^ U_ 


1 — 


— V — U — V— 


—i — 


— t 


— u — 2— 




-C — ' — H 



-A— ^3=j =£ N 



3 



:25: 



^ 



. -#- » 



3=£ 



-#-T- 



sjung, Pri- sa den - na sto- ra gåf - va, Som han gif - vit gam - mal, 
här, Men hur än de loc - ka, tju - sa, En - dast san - ning e - vig 



E^=l 



£ 



^F 



i — r 



==F 



p r k — u 



:#ä_+ 


mr v 
-^-t> — N 

« *" 


F^ 




-4- 

— •— 


=d 


h a 


=rf-?— r-^3 


ung! 
är. 


—i — 5 

Gåf-van. 
Sanning 

t t 


— 0-r- 

det 
blott 


-J J — i 

är or - det 
är or- dets 


— •— 

kä - 
lä - 


9- 

ra, 
ra. 


f' ; fr p- i i y d 

Som en gång af natt var 
Vill till strids mot den man 

. . -0- ±± + + m 


P 8 "^ 


-P 5 


-t — ^— b— r- 


"T" 


» 


r- b 


_*., — * — i — , — 


V^ — | V •:_ 


u 


1 K p 


— 1 U T- P 

* h, 1 



n f ^ 




"S 


| 






#=^=^=S 


^=£=t-^- 


-i ^-V 


=P= 


Tii 


h ti 


S 1 jT J 4. ■!.' 

täckt, Men som 
gå, Skall dock 


nu till Herrens 

rö - nas fjärran, 

1 
-#^ i • *- 


ä - ra Upp en 
nä - ra: Herrens 

1 -m- 

— W É S 1 


verld 
ord, 


• • * 

ur dva-lan 
det skall be 

— i — i — r~ 


Lf_±l 

väckt. 

stå. 

rf— ti 


&-* ^_^ 


-P — r— r— r 


r r £ ^ 


|f> ' 


• • •- 


-i — H 


1 , V. — SLJ 


b» — * — b- 


u • : b b— 


Lj ^ — V — '*-* 


1 u 



Urformattoneu. 179 



Klart i ordet står det skrifvet, 
I mitt dop Guds barn jag blef. 
Der har Gud mig gifvit lifvet, 
Och mitt arfsbref der han skref 
Får Guds Ande här mig föra 
Till min lefnadsaftons slut, 
Skall jag visst till slut få höra- 
Kronan tag, du tjenatut! 



4 Jesus sjelf i ordet talar: 
Det är min lekamen, tag. 
O, hur ljufligt det hugsvalar 
Själen, som är arm och svag! 
Detta är mitt blod, som flutit, 
Drick förlåtelse och frid ! 
Så han säger. Hvad vi brutit, 
Det är glömdt till evig tid. 



5 Vår rättfärdighet vi finna 
Som ett fläckadt kläde blott. 
Rening vi i Kristus vinna, 
Han har i vårt ställe stått. 
Han var helig och rättfärdig, 
Hans rättfärdighet är vår. 
Blott i den är själen värdig, 
Ren i den för Gud hon står. 



Så är ordets rena lära, 
Nu till Kristus vi få gå. 
Ej till helgon mer vi bära 
Offer för att nåd undfå. 
Kristi förbön blott kan gälla. 
Sådan den på korset ljöd. 
Trygt vid korset vi oss ställa, 
Allt vi fått i Sonens död 



180 



3&»rfcan. 



Moclerato. 
P 



Missionen. 



183. 



Tu sen, tu - sen sjä - lar suc - ka Ut - i mörk - rets bo - jor 



F 



, o ■ -^ fc 


i 




=— 




i 


1 [^ i\ i». 


täf ä gfl#r-f- 


-5- 


-« — fcS-i — ä — j^- 


i- i — • J* 


än, Fast - än 


Je 

-•- 


sus köpt dem al - la Med sitt 
t "i*"" tit f •> 


m • » 3*4 

-•- 

blod så dyrt i- 

r r t>. . 


få F * P'~5 


— »— 


r p"-^ ^ ^ t- t 


t: t Er-f^ 


^-^— * — ^^^ — £— 


1- 


— 1 * — MH Jf— — v.- 


— 1*-* 1« P-s %—A 






1 ' ' 


1 Is 1^ 



^hä 



^m TTin^ ^m 



sen. Fast - än han för dem siar si 

^ g ■ # f: 



f - vit Ock 



kor - sets bitt 



rf) 



erhHHiiP f E-pB ^g rFpra l 



-±*^ 



*-* 



5 



: ^3= : 1=3— :fs: 3E =F= : 1 — *— », 



i 



*—?z 



i:- 

död, Vandra de från ho- nom fjär-ran 



n 



o - ut - säg- lig nöd. 



Ö 



ö 



f=f=«* 



jJj^ E ffia 



2 Ack, de känna icke honom, 
Känna icke lifvets stig, 
Veta intet om den kärlek, 
Som för dem har offrat sig. 
Julens glada änglahelsning: 
Frälsaren är född åt er, 

Har ej, lik en ljuflig solglimt, 
Trängt i deras hjertan ner. 

3 Vi, som fått Guds ord om händer 
Och förstått, att Gud är god, 

Vi, som funnit lif i Jesus 
Och förlossning i hans blod, 
Vi, som se i våra bygder, 
Hur Guds rike framåt går. 
Bröder, skulle vi ej känna 
Hednaverldens nöd som vår! 



O, så låt oss icke tröttna 
Att så ut den ädla säd ! 
Senapskornet, minst af alla, 
Blir till slut ett skugglikt träd. 
Må i tron vi stadigt bida 
Efter Herrens ariaregn 
Och hans eget verk befalla 
I hans eget nådeshägn ! 

Herre, låt ditt rike komma 
Dit det icke kommit än ! 
Öppna väg, der väg ej varit, 
Och gif trogna såningsmän! 
Samla hednaverldens skaror 
Under korsets fridsbaner! 
Vi förbida dig, o Herre. 
Du är Gud och ingen mer. 



ftttsstonm. 



181 



An dit ni c risoluto 



184. 




¥e 



» * * ' » ' ,* — ^* 8= i. j T^i 

ns sky - ar. 
ör - ny - ar. 

VTf \ i* 



him - me-lens sky 
stiin - digt för - ny 



^E3 



Ge - nom märg och ben så skä-ran - de det 









— P £— r-f 1 * 2 ^n 






Ä=J: 






går. Hed- na - fol - kens rop, som höjts i 



:-t: 



tu - sen 
£ P— 



år: Ack, hur län - L r c 



*=tc 






i=s=i=j=|=r 






^-=N- 



3=i=i 



-d 



F 



än drö-jer da - gen att gry. Kom- mer ej fräls - niu-gens tim - ma? 

r^ i 

i — J — ^— ,— (=-,— J — g— 



li^iig 



2 Vi i mörker gå på den suckande jord, 
Hän mot förgängelsen ila. 
O, hvem bringar oss ett hugsvalande ord, 
Ord om förlossning och hvila? 
Se, vi bida än, men natten är så lång, 
Tröstlöst är vårtlif och tom vår glädjesång. 
Ack, hur länge än dröjer dagen att gry. 
Kommer ej frälsningens timma? 



3 Hören I det ej, hur de klaga sin nöd, 
Viljen I eder förbarma? 
Vi, som funnit lif i vår Frälsares död, 
Skyndom att hjelpa de arma! 
Lifvet är så kort, ännu är tid att gå. [förstå: 
Hvem vill ge sitt lif, hvem vill den suck 
Ack, hur länge än dröjer dagen att gry, 
Kommer ej frälsningens timma? 



182 



IvDtfcan, 



Andcmte. 



m 






185. 



m 



3^ 



3 — ^ 



1. Ack, hem - lös och frid - lös jag van - drar nu här Med min - nen från 
P , f P P-r^-. P l" i "^ É- 



i 6 ^ 



^PP 



t: 



w 



m 



1 — r 




bortfar - na da - gar, Och hvi - la jag sö - ker än här och än 

f—r- 






P=É 



g 



pi 



r-j-i 



£ö 



E=sb 



rs 



-p— * 



ger en 



der, Och hå - net mig stan - digt led - sa - gar. Mig 



gna 



W4 



lf J_l — 


=f=± 


=f 


-f- 


— 1- 


-i ^ i- 


=£=f 


-1~i 


IM « jj= 

smär - ta, mig 

^55-b-P * fr 


frä - ter 


- — •— 
en 

— h — 


brand, 

-i 


Och 

-f- 


r *jr * 

het fly - ter 

fp P 


-!— B* 

tå - ren 

— P P— 


-i 


Wi==f r~ 


=t=±= 


— V — 




— • — 


r r~r- 


-x=t 


=t — 



^^te^^n 



p=f 



rr - t 



fram - man - de land, Men 



^i^^g 



gen för - står hvad jag Ii - der. 

! T T ^- t# 



m 



Ätestcmen. 



Nu stafven är viken från Israels fot, 

Och Juda nu spiran ej förer, 

Ej skjuter en telning från murknande rot. 

Om Schilo ej längre man hörer. 

Vi väntat i sekler, i tusental år, 

Vi väntat en herde för Israels får; 

En kom —men förförare nämdes. 



3 Förr blef dock om sjutti år fängelset vänd t 
Och fångarna förda i ljuset, 
Två tusende år snart Guds vrede har bränt, 
Och ännu det ryker i gruset. 
Nu tyckes mig splittrad den bergfasta grund: 
Jag sluter med David ett evigt förbund 
Och löftet jag aldrig förglömmer. 



Ack, har han dock glömt både löfte och nåd 

Och vill han ej mer sig förbarma. 

Och är det om intet, det eviga råd 

Om frälsning för syndare arma? 

Har fädernas gräsliga bön blifvit hörd, 

Och var det Guds Son, som på korset blef förd? 

O ve, huru blodet då ropar ! 



Förr doftande rök både morgon och qväll 
Från offren betäckte Guds boning, 
Nu ropande synder från Israels tjäll 
Uppstiga och få ej försoning. 
Jehova ej sänder oss någon profet 
Sin vilja att tolka, ej Israel vet, 
Hvar det sin Messias skall finna. 



184 



ISwrfcan. 



Largo. 

p. 



186 a. 



t= L-0^-*i-l 



"— .. . , r 

1. Vid älf-var-na i Ba - bv- lon Hur tungt de da - ear flö - to! V 



m 



p-vp-a 



£EEE£ 



JL^ . 



t' f f y , •*- 9# -|> 



b^I^ 



-(2 » * 

1 ! I 



1 



-tä> mf l j j , 



=t=f!— 



*p=r^=g±g=£3F=*?* 



r : 



min - des Si - on fjär - ran från Och bit 



J I. 



t r 7 , 



:ö - to. I 



m 



1» — jr 



'I 



f — wi 



d . * 



M> 



-5=5=p- 



iÉl 






P^r 



S5^t 



1 



tian vid 

m #- 



| ' I I 

de strömmars lopp Vi häng -de vå - ra har - por opp De 



ÉF* 



±±=£± 



-# — # — Sj 



• # 



t=* 



?w* 




-X- 





=dbp 


zzj: 


— I — +- 




• 


-ä 






— Pv- 


"!" 


~~ ] 


6?- 


trän 

— |-— 


9 


9 

spe 


-:4 

len 


kla 


- ra. Hvem 


vil 

t 


* 

- le 

-»- 


s 

spe - 

IL 

w 


la 

9 
ja 


# • 

mer 

m • 
— #-=- 


s 

il 

c 

ja 


• 

and, 

| — 


5 

Hvem 

» n 


E5- 


?• — 


*— 


"+ 


-M= 








— *— 


=t= 


t= 


-r— 


— *■— 


— •— 


— * — - 
i 



tr — ^ 



sj un 



ispi 



"* 9- 



*=*=4, 



s=£ 



:i 



:5=* 



• # *— -^9 



var träl doms land. Hvem kun - de el ad der va - ra? 



fl 



-#.** 



f t. 



4=f 



t— —i ! • f— — t^r- 



i 



ifttltestonen. 



85 



Den goda tid var allt förbi, 

De fröjdens år förgångna, 

Bland bednabopar sutto vi 

Som främlingar och fångna. 

De bjödo oss med spe och tvång: 

Upp, spelen, sjungen glädjens sång, 

Som förr i Sions skara! 

Hvem ville spela mer i band, 

Hvem sjunga i vår träldoms land. 

Hvem kunde glad der vara? 



8 Jerusalem, din helgedom, 
Om jag den kan förgäta, 
Må tungan låda vid min gom 
Och glöd mitt bjerta fräta! 
Till dig, mitt hem af frid och ljus. 
Min konungs borg, min faders hus, 
Jag längta vill att fara. 
Der får jag spela utan band, 
Der sjunga i min frihets land, 
Der först kan glad jag vara. 



186 b. 




j I pil - trän vid 
' Hvem vil - le spe 



de strömmars lopp Vi häng - de vä • ra 
la mer i band, Hvem sjun - ga 2 vår 

\ r^ j - -jl. - - ^- • 




-JK r*a n— i h n h 


f* 3 


-j\ 


— i t— ii 


fä? JJJJ ä ,_ä j 

^ T * g fr# ' 

har - por opp, De strän 
träl - doms land, Hvem kun 


• ga - spe - 
- de glad 

=f * 


* 



len 
der 

— » — 


kla - ra. 
va - ra? 

k r> 

' 't II 


jM? — ! - — ! v 1 — 


—V — +— 


— i 

— V — 


=^=F._3] 



Copyright* 



18tf 



ttorftan. 



Andantino con moto. 
X 



187, 



^~\ 



e 



§^§^ 



-4- £- 



^ 



-H Pt — # H I* 

3tT 3 i+-$ 



1. Gör väl vid Si • on, 

2. Gör väl vid Si - >>n, 



SISS! 



du Si • ons Gud, Att det må hö - ja 
du Si - ons hopp, Att det må lyf - tas 

m 



sin 
ur 



nm 



ö 



- I I . t 



*=& 



I 



1 



±=± 



a- 1 j- t*-: 4 ^ =^ 



iEEEEgE 



lof - sångs ljud 
stof - tet opp 



Att 

Att 



det m§ hö - ja sin lof 
det må lyf - tas ur stof 



Gör väl vid Sion, du Sions frid, 
Att det må föras ur nöd och strid ! 

Gör väl vid Sion ! Vi bedja så, 
Tills Sion, frålsadt, hos dig får stå. 
Copyrighted 1892. 



ljud! 
opp! 

r 





1. Fa - der, för - bar - ma d 






C4: 



* r 



/ 



C res. 



-^~1 



^ g^^fe£g 



*>/l 



/*/ 






-• — J i ■ é m- é — • m-T-w-*-^ j- 

fam - la. Upp - sök de vils - na, dem kal - la och sam - la, Led dem, 




jfBtestoncn. 



187 



2 Fader, förbarma dig! 
Israel irrar i främmande landen [den, 

Långt från sin herde. O, tag dem vid lian 
Tänk på förbundet evinuerlig, 
Fader, vi bedja dig. 



3 Fader, förbarma dig! 
Värdes de dina, o Herre, förena, 
Att de i sanning och fruktan dig tjena, 
Helga och rena ditt folk i dig, 
Fader, vi bedja dig. 



1S9. 




( Bud - bä 



fe 



ra - re - nas föt - ter 



C — U- i -U 



o Gud, vi bed - ja dig: Ditt 
på de - ras mur - ka stig Låt 

I 



~c »a — i 







e - van - ge - Ii - um åt dem för - un - na ! 
för dem frid och sa -lig- het för - kun - na! Väl- sig - na 



i=*= 



m 



-0 — »- 



M 



III I I I V I I 



:— * 



2^=¥=(t 



fj ^ -0- -0- -•-. 

brö - der, som nu 



3 

bland dem gå, Och 

I 



*=*£=g 



:H— 



T= 



i 



m 



lat en val 



dig ska - ra, den 

t 



-— i — i r~r — i — r — r" 1- r » ~* 



-v — w- 
v i 






=tM: 



1=4 



Sa 



een räk - na må 



En 



ur hos dig, o Je 



sa - liirt mö - tas! 



iii 



=5^E*iE£=Ö^i 



ii^i 



188 



Hmrfcan. 



Tt mpo giusto. 
Marcato. 



190. 



# b ~F^F 


— fr- 




— i 15 — h — * — f* — P^ 


—\ 


=3 *f- 


-5 , 

* 


1. Hö - 

fe /* £. 


ren 

— »— 


=g?= 

i. 

— •- — 


00 

hur mörkrets an - dar 
• « É É « 


-t— 

fläk 

— • 


■ ta Si - 
— # _^_ 


# 

na 
— 1 




-4- 


r- 


t/ v - v v s/— ' 


■p 


' * E= 


-0 — 3 



£— #-^ 



t— tig 1 



TT — *"= r— 

svar - ta vin - gar öf - ver os 



? 



fefc 



m 



Hur i 

-0— — 0- 



lors tr: 



dom 



vi för- 

-0 — •— 



fe^ 



-fr J=^ ^ 


P 


1 s m / 

_J & * v t , ^_ 

*~*~ * Fm j i m ~ J 


=?=i 


P J 5 *• 

smak - ta, Hur 

e-f — s — f* 


-. 

i 

s 


-i — i~^—i- H— • — i * i 

dö - dens skug-ga vi för - gås? Ho - 

. u — « — f^ ■& W- 

'f ' * * # i ^ 


ren 

-#• 
— • 1 

— B 


M.-^ — -f — V- 


-y- 


— i i — i- — i — i — i — i — ■ — — — - — 

— i v — ? — v y y— ' 





-#■■— rl — t — r^~ 


[S ii ST" 


— i 




N N 


-* - i 


N 


WH: i i 


j J /I ■ 


-fi4- 


— » *— 


# # 


=1 : 


I. hur lim - 

-P- P SJ 

fe f r C 


dar. berg och 


flo 

frg- 
r 


— ö< — ' 

der 

■5- 

— Is- 


Suc - ka 


—9 • 9^- 

un - der he - 

-» f- 


9 ' 

den- 

— — 


V^ Li • 






1 


» t 


* t — i — 


— — 



i 



K / 



'* 



:* 



¥ 



m 



do - mens våld, 

-a a •- 



Hur 






pel - gröt - tor och pa- 



Copyrighted 1892. 



ftttesumnt. 



189 



Dim. 

-N- 



*=^ 



;EH± 



af - guds sold? 



II 



der 



Sjä 



lar min- 



das 



m. 



t- 



m 



2 I, som bon i ljusets blomstergårdar. 
Sälla slägten, som i tusen år 

Gått bland kristendomens minnesvårdar 
I profeters ocn apostlars spår! 
I, som fån i solens ljus, det klara, 
Plocka frukterna från lif vets träd 
Ocb i Herrens ord, det underbara, 
Egen trygt en oförgänglig säd ! 

3 O, förbarmen er, I folk, ocb sanden 
Hjelp och frälsning till de skumma land! 
Kommen, I Guds sändebud, ocb tanden 
Evangelii lampa på vår strand ! 

Ack, om gudamänskan för oss talen, 
Han, som äfven för oss arma dog ! 
Som en afgrund stor är hednadalen, 
Der är rum för korsets lära nog. 

4 Kanske stiga redan afgrundsmakter 
Upp mot missionärens bjeltemod, 
Kanske dricka dessa dunkla trakter 
Kristnas tårar ocb martyrers blod. 
Men Guds högra hand behåller segern. 
Mörkret skingras, dagen gryr en gång, 
Och ax lappen, eskimån och negern 
Sjunges Kristi rikes jubelsång. 

5 Klingar icke re'n i hednaländer 
Herrens höga, underbara pris ! 
Palmer grönska uti krigarhänder. 
Öknar blomstra upp till paradis. 
Derför upp att Herrens verk fullborda ! 
Se, han kommer! Rödj en väg och gån 
Ut att möta Herren och hans smorda ! 
Hosianna, Jesus, Davids sonl 



190 



1&gtfcan. 



191. 



Andantino 


^=6-^- 


— PV 


— \ fr- 

~3 å 


IS 


-V 


H _ 


ä , — s~ 


N = 


|S 


< Du 

'•Isa 

IS 


-1 ^ * 

har ju lof - 
tänk vid det 

^ ^ ^ 


— i — 

v 

vat, 
- ta 

IS 


Her - re, 
löf te 


att 
på 


ök - 
hed 


— * 

nen 
na - 


=5— iJ 

blomstra 
verl-den 


=3 

skall 
all. 


Att 
Och 


(S+J2-J 


*• i i 


1 


' * 




t 




É ?= 


h=^ 


MhA-*- 


— d. é ä 


1 


m é w 


__!•_•_ 


— 1* 


"P F~ 




— v - 












1/ 


/ 









k*: 



;. 



i. 



§te 



3=5 



^ 



'• 



g 



:*==S=tri=ö==# 



1PS 



de - mar - ken 
des der din 



ock skall lu - stig 
arm ock up - pen 



ba 



-s—h-*- 



4r_^r- 



r 



-9-^n^— 


— N- 


,. 




IS 


— £ 


-J^-J- 


IS 


4- 


»/ 


tff$—t-\- 


-^—^ 


-f=s- 


=f= 


é •} 


— 1— 


-t*- 


N — 


Sänd 


# • m j 


é 1 




# ' 




• • # é 
ut till al - 


la Irak 


1 

ter ditt 


e - 


van - ge 


Ii - uni, 


Att 

|S 


/»V h i 

















irJ; H i 










• 


^-4j w 












\ v u 








* 



i^ 



K / 



N — i än " 1- 



S— É— -A-,— I 



det må bör - ja ly 



2 •" 



IS > P* 



:*=*: 



al - la mör - ka rum Och 



-•- s—i— "I 



jfHtesfoncn. 



191 



Pätard. 




2 Det är ju ock din vilja, att ingen skall förgås. 
Så se till dem, som än i mörker vandra ! 
Ock såsom du, o Herre, besökt, förlossat oss 
Besök, förlossa äfven dessa andra ! 
Låt frälsningsordet utgå och ljuda i all land, 
Från Söderhaf vets öar till Grönlands kalla strand, 
Ock samla folken under korsets fana! 



3 Ack, utom dig, o Jesus, det fins dock intet lif 
Och ingen tillflykt, ingen kjelp i nöden. 
Kom derför med din Ande och lif åt verlden gif, 
Den verld, för hvilken du har lidit döden! 
Låt alla knän sig böja uti ditt dyra namn, 
Och blif du för oss alla en trygg och säker hamn, 
Der vi för evigt finna frid och hvila! 



192 



HDrfcan. 



192. 





Hvil-keu dyr • bar skatt du 



r i r 






de Ut - i 



ra hän der då! 



lo 



*±t 



2 Oss besök, o Jesus, åter 

Med din Andes pingstvind! Säg, 
Att du all vår skuld förlåter 
Och vill lära oss din väg. 

3 Tänk i nåd på Josefs skada, 
Bota Sions ref vor än ! 

Låt oss snart få komma glada 
Inför dig med lof igen ! 

4 Värdes med din Ande gifva 
Tjenare, som så din säd, 
Och låt senapskornet blifva 
Till ett stort och skuggrikt träd! 



5 Afvänd alla mörkrets pilar, 
Lossa alla träldomsband ! 
Gif, att Herrens Ande hvilar 
Ännu öfver detta land ! 

6 Men besök ock andra trakter 
Af din vingård, att också 
Nådesordets djupa schakter 
Hednaverlden öppnas må! 

7 Oss till fortsatt kärlek lifva, 
Sjelf din boning bland oss tag! 
Låt ett kraftigt amen blifva 
Svaret på vår bön i dag! 



193. 



Largo. 
























Y t v n a 




fs 












Åsp u r — 


— J^— 


—£- 




9 


— \— 


N~ 


— i — 


— * fv 


— 1— 


p 


A 


£9- ft 1/ — 






— i* — 






1— 


é . 


—Jp — 2 


4 


* 


i 


XJ 

1. Till - 

2. Du 

[S 


kom - 
lof - 

IS 


me 
vat 


ditt 
i 

IS 


[t 

ri - 
or - 


ke, 

det 

N 


o 

en 


-J-. 

Her 
vild ■ 


-& -r 

- re vår 
mar-kens 


B 

Gud, 
vår, 

P- 


m 

Till- 

Då 




(eXba * — 


— £ 


— £ 


1 




—J 


—*r 


~*± 


— « •— 


— 1 


— P~ 


„. 


^--V Q 


v 




\j 






j 




v i 


L 




' n i 


]/ 


v v 


f 
























i 







Jtttestonen. 



u»:; 



:«i 3- 



N I J P 



m 



ii 



$=*r 



^s 



kom • me ditt ri ke på jor den! Sänd ut di - na vit nen med 
ök- nen skall stå lik en lil - ja. Vi bi - da der -ef- ter kvart 



^ * 



$=p 






-&■- 



-0-0- 



$ 



i^É 



-A \ c N N ^p— I i— \- 



fräls • nin - gens 
gry - en - de 



nid. Sänd ut dem till 
år, Och är det din 



-ss 



sö - dern ocb nor - den Att 
nå - di • ga vil - ja, Snart 



Ö 



?=? 



§^ 



_Q_^ -P* -> -> 


=*=^ 




-1 — H~H 


kal la ock bju-da all verl - den, Att 
kom me den ti -den, o Je - sus! Snart 


— < -fr -+*— " * tt# 
U ^-f£ * * » * 

kal - la ocb bju- da all 
kom -me den ti -den, o 


verl - den ! 
Je - sus! 

•P- m 


&)•,#• ^ » t -P * - 


— §^ — h^ 


— H- ^— H— •- •- l— 


-P- *- \\ 


,£VC- fe t Ii r—d 


É k=F 


-^-ar f—f—t r 


=t— Ml 


l, 9 l l »— ^ 


i — ^ 


-V jp v v V V 





3 Välsigna de vittnen, som gått i ditt namn 
Att resa baneret der ute ! 

Din trobet dem vare en skyddande hamn, 
Ocb ljufligt i famn du dem slute 
Hugsvalande såsom en moder ! 

4 Var sjelf deras starkhet, med kraft dem 
Och lär dem att manligen strida, [bekläd, 
Att utså i hoppet den himmelska säd 
Och växten i tålamod bida 

Af dig, som allena den gifver! 



5 Och få de än vattna sin sådd med sitt blod, 
Hvad nåd, hvad osägelig ära ! 
Så framgår ditt rike, du fridsfurste god, 
Och så vill allt mer du oss lära. 
Att nederlag ofta är seger. 

fl Så kasta vi alla bekymmer på dig, 
Du lofvat för allting att sörja. 
Drag för oss på lifvets och sanningens stig, 
Och låt i ditt namn oss re'n börja 
Att tacka och lofva för segern ! 



194 



l&grfcan. 



194. 




Din dy - ra nåd mot 



f^=É 



:*£=:: 



m 




>"/ 



-A— j- 



Jag min - nas vill de folk, som gå Än - nu på mörkrets stig. 

»JU-r ..r_ t * =- - - •- 

5 — i t-r 



?s 



T 



s 



:': 



^==t 



* 



Dig, Jesus, gifven är all makt 
I liimmel och på jord, 
Och allt skall bli dig underlagdt, 
Så är Guds löftesorti. 

Men ack, så många folkslag än 
I dödens skugga bo 
Förutan ljus från himmelen, 
Förutan hopp och tro! 

O Gud, du är ock deras Gud, 
Din Son ock dött för dem. 
Så kalle dina sändebud 
De vilsna barnen hem! 

Arbetare i skörden sänd, 
Låt komma snart den stund, 
Då Jesus, Frälsaren, blir känd 
Kring hela jordens rund ! 



=£=t= : 



" # ZZ5 



F 



Andante 



195. 



5feS 



■ j — ■£- 



1 



1 * 



1. Upp, krist - na folk, 

2. Så res dig i 



?=£ 



för - ni ni det rop, Som hed 
ditt krist - na värf, Ryck di 

I 



nin - gar - nas 
na brö - der 



lig 



^=C=t=E 



ii 



ftötestonrn. 



195 



mp^m m 



J=^-N- 



sto - ra hop I 

ur för - derf, Var 



nö - den till dig 
snar att dig för 



' — ^-f B— 



siin - der ! Din 
bar - ma ! Sänd 



:> 



p ■■■ 



r — f 



gg 



3==i= 



pligt, ditt an - svar 
lä - ra - re, sänd 



ej för - gät, 
Her - rens ord, 



O, kom och hjelp oss, 
Låt Kri - sti kär - lek 



:H=t 



É* 




De gå i mörker utan tröst. 
De höra ingen vänlig röst 
Om frälsning som vi andra. 
Försjunkna uti synd och nöd, 
Förutan hopp i lif och död 
Ur verlden hän de vandra. 



Hvi dröjer du, o kristenhet? 
Du ej din Herres ankomst vet, 
Din räkenskap du glömmer. 
Skall hednasucken fåfängt gå, 
Hur vill du väl för Gud bestå, 
När han all verlden dömer? 



1 96 



l&fltfcan. 



Andante. 
u. mf 



196. 

/ 



'm 



ö 



=£=£ 



1 



3=^= 






t=± 



i'Ji > 



i - - - *- , 

1. Till verksam-het för Kri - sti skull, Som tje - nat dig så kär- leksfull! Den 



mmmm 



m 



4=t 



■t ? r T-j E 



#=3= 



r 



.//• 






EEÉ 



1 

väg, som mä - starn täcktes gå, Den höf - ves tje - na - ren ock - så. 

IS 



iipN: 



-• w 



jtifr 



II 



=tzzt=p 



* V 



S=É 



2 Till verksamhet, gå raskt åstad, 
Och gör din Faders vilja glad: 
Om verldeu hatar dig. hvad mer, 
Blott Herren dig sitt bifall ger? 

3 Till verksamhet, det är dock ej 
Förgäfves för Guds rike — nej ! 
Den, som på en förhoppning sår, 
En gång med glädje skörda får. 

4 Än är det dag, än går det an, 
Om natten ingen verka kan. 

Så skynda dig, statt upp. och mins, 
Att utan strid ej segern vinns. 

5 Se, Jesus klappar på i dag 
Och ropar till oss: Det är jag ! 
Hvem vill nu tjena Herren Gud? 
O, hvem vill bli hans sändebud? 

6 Ack, snart är tjenstetiden slut, 
Och hvar och en har tjenat ut, 
Han kommer snart, han nalkas dig 
Och har sin stora lön med si?. 



+= u ^=b — F 



7 Framåt, framåt till kamp och strid. 
Snart kommer han med segerns frid, 
Snart klingar Jesu röst en dag: 
Lyft upp ditt hufvud. det är jag! 




ifltegtottot. 
197. 



197 



mf 



\^f -»- * -*- 



här 



I 
frå - ga, bro - der, En frå 



just 



dig, 



Säg, har du hört en stäm-ma, Soni kal - lat dig ock 



Att 



m* 






?=£ 



s^f 



r i ' r 



fe 



t=it 



ö 



pE ^t ^ n ^^fe 



fun - nit frid med Her - ren, O, sva - ra, sva - ra mig: Säg, 
ut i vi - da verl - den Med fri - dens bud skåp gå, Pre- 



m& 



?=' 



--£-, -r b-e- 



ztnd 



:p± 



BiiÉ^^^^ 



vill du tje - na 
di - ka fån - gar 

1— 1= 



-i 1 1 — c* b m~ 



sus Med an - de, själ och kropp, For- 
het Från syn - dens hår- da band Och 



¥- 



i — t 



^P^^^^ 



sa - ka allt för Je 
Her -rens nåd för - kun 



mt. 



sus. Allt sjelf - viskt off - ra opp? 
na I mor - ka hed - na - land? 

t— r— r— r 



I ; 

3 Säg, har du mod försaka 
Båd' lif och gods och gull 
Och fader, moder, syskon 
För Jesu Kristi skull 
Och vitnesbördetbära 
Om Jesus och hans död 
Till dessa folk, som sitta 
I hedendomens nöd? 



O, har du hört den rösten, 
Besluta dig i dag, 
Och säg med ödmjukt sinne: 
Ack, Herre, här är jag. 
Jag vill mig sjelf försaka, 
Jag lemnar allt för dig. 
Dig vare pris, o Herre, 
Att du har kallat mig! 



198 



Hprfcan. 



Andantino. 

»/ 



198 a. 



*=*=rfe^ 



~^~ r 



-0- *: 



. \ Hvem skall jag sän - da?Hvem vill va- ra Mitt sän - de- bud till hed- na- folk, 
( För dem mitt fräis- nintrs-råd för kla - ra Och bland dem vandra som min tolk? 



m 



iä: 



3=£ 



1 



M 1 -^ - 


fd=ft=^ 


~*i 


1 1 N \ K- 

* • ; j — ^- 


1 J 1 J 


-Hl 


Hvem går att 


på de dy - 

■* — (H- 

-f- 5 — i — *-*- 


— *— 

strå 


rum För-kun - na 

£ -*- -0- m 

0^— 0— *=£= 


1 

e - van- ge - Ii - 


um? 




&==f=^ 


-*- 


-1 — 1/ 1/ 1/ 


v — v v— 


LpJJ 



2 Här är jag. Herre, fast ej värdig 
Det höga kallet, sänd dock mig! 
Mig rusta du. och jag är färdig 
Att intill döden följa dig. 

Dock — Petrus sade äf ven så, 
Men dig förnekade ändå, 

3 Så gäck åstad att verket börja. 
Du plantar. och jag växten ger. 
Om inga frukter du får spörja, 
En annan tid nog frukt dock ser, 
Om säden ej uppspirar strax. 
Skall den dock gro och gå i ax. 



Välan, i Jesu namn jag tager 
Det höga värfvet på min lott. 
Mot fjärran kuster hän jag drager 
Med fröjd, om du är med mig blott. 
O du, som återlöste mig, 
Mitt hela lif jag offrar dig. 



Andante. 



ftttestonrn. 
198 b. 



199 



~t y " *■ 


— i — 






fr- 


N 


CS 2_L^ — * — J — 


*•- 


-f- Hä - 


—4— 

— * — 


" H ä 1 


=1=1 


1. Hvfin skall Jag 


-är 

sän - 


da? Hvem vill 


va - 


— I ^ * — 

-•- -•- 

1 
ra Mitt sän 


- de- 


g^F=f— ?=«r= 


— 9-s- 

F 


— 1 ^ — 


— » — 
1- 


~~ r~TT — i 


4-1 






t/- F f 




1 b i/ 


v 1 



#?- =1 


-a — 1 


-I 


~± 


-^ r* — h- 


1 


1^ d * 


bud 

* - 


=i 1 

till bed - 

• m 


i 

na - 


folk. 


-f— A Ar— 

t ~ - 

For dem mitt 

- - m 


1: 

fräls 


-É—^r— A— 1 

nings- råd för- 


fm\' i i 


' * 






| 




[&---*—•— 


* P 


— — 


L ^ ' P Bp 


P* ' 


,^_ F _ 


5 F 


— 1 


r 


V V b 


— F— 


te' r * J 



r^^=^- 






3=^^ 



^=S!: 



53 



i 



4=W= 



i 



kla - ra Ocb bland dem van - dra som min tolk? Hvem går att 



t— i 



-g-; r fr 



£.*- 



£ 



• • v -0-0- **■-&- 






dy - strå rum För - kun - u; 



van - ge 



f=j 



Qvartett för mansröster. 



=fi: 



få =• Lf: — £_ F — f 



Rit. 

A * — I— 



=S=its = j=Jr=£i=S=J 



SI 



r 

Hvem går att på de dy - strå rum För-kun-na e - van - ge Ii- umt 

■4- 



,N ,N N . _j_ 



— 7 7 V- 



II 



200 



ISmrfcan. 



199. 



Andante. 
mf 


=j= 


— t- 


|\ 


1 




— N 


=t= 


— \ — 


— f* 


1. Väl 


— # — 

sig - 


-i— 

na, 
— f— 


o 


— 1 — 

— m — 

TT 

Fa 


<* — 

r 

v 

der, 

• 


— 

— 1 ' 

de 

~f 1 


é 
i — 

bud 

-#- 
1 


l 

skåp 


du 
— 1 


bu t 


=N 


k 


— U — 


P= 

— t 


— V — 


k - 

-V — i 


k 
1= 


V 


k 

—it 1 



M> i • 


-ts 


1 — 

A 


-a 

— „ 


— f- 


i 




f\ 




"1 


sp- 6 — i — 

sändt 


— • — 1 

I 


— i — 

— • — 

verl 


— * 

den 


- J 

ditt 


ord 


1^— 

alt 


-i- 

för 




kun- 


/»V k " 


m 









'# 


- 


* 




J é Q* 


(É4A. * - 


1 * 


— £ 


» — 


k 


1 










MHr-r 


— U — 


P 

r 


V 


— t— 


1 


v 


— y 




1 - J 



I 



s±: 



3=£ 



£= 






tb=sz 



Och gif, att ditt namn blir pre - di - kadt och 



■$»- 



feEEf 



^V i 


"=i h~ 


— =T~ 




— f— i — i— 


^~~ 


— I* - 


- i - - 


kändt, 


i- 

Allt 
•- 

-i k 


4 

• 

fler 


af 
IS 

d 


=J Is 

din kär 

in 


- lek 

■0- 
t 


V 

bli 


vun- 

— f 


HHr-p- 


b 






f" 


— W — 


t/ 


^ =3 



fitosionnt. 



201 




2 Förlän dina budskap en lefvaude tro, 
Din Ande dem stads vare nära 
Med hopp och med kärlek, med fröjdefull ro 
I striden, att de till din ära 
Må sprida ditt ljus uti mörkret! 



3 Bevara dem, Herre, och skydda dem väl ! 
Osynlig, din hand låt dock märkas ! 
Haf kärleksfull omsorg om kropp och om sjäi 
Att så deras tro måtte stärkas 
Att vänta din hjelp uti nöden! 



4 Och lär oss, o Herre, att bedja för dem, 
Dem bära i nöd och i fara, 
Tills alla vi hunnit det saliga hem, 
Der vi med de hedningars skara 
Dig evigt få tacka och lof va ! 



202 



tvDtfcan. 



200 a. 



Maentosi 




-A 1 


— i- 


— 1— 




mf 




1— 


-4- 


-4 ■ 


' ' n 


^^P"! i 


i •• 


— i— 


3 : 


—] 


1 — 


* 


— 0— 


zrf ^r-1 


(ny J * * 


2 _ 




S 




_n * J 






# 


» w 


é 


m 


m 





o é 


1. Re' ii bå - 

2. Och dagg 



dar mor 
från him 

P- 


gon- stjer 
- len fal - 

»—i & - 


nan, 

ler 


Att 

I 

P- 


\ 
nat - 
mil 

pP— 


ten 
- da 

— P— 


är 
sku 

— — 


för 

- rar 

# 


1 
- bi. Och 
ner,Blott 

~«s» 1 n 


fr); i>/* i 


—0— 


• r 


— i— 


h 5 


» 


m 








| — 


-^r-#— 


^'l t ; l m 




• • 








f 
















i i i 


1 














l> 1 














1 


1 





jor - dens sö 
stan - digt ny 






:i=^=3==*=|=g===l 



vak- 
il n 



na 

der 



P 



Till bot 
Vårt häp 

—0- 



och bätt - ring. Si, 
na ö - ga ser. 



P 




Hvar stil - la fläkt från haf 
Hvar bön om nåd be - sva 



=£ 



vet Oss 
ras I 



brin - gar ny 
rikt och häl 



=t: 



-A 



m 



ngt 



=m== 



^ 



-A-j- 



i 



ji 



=p=^ 



ö 



bud Om he 
mått. Snart öf 
^-0- _ 



la folk, som bör - ja Att vän - da sig till Gud. 
ver he - la verl - den Guds An - des pingst-vind gått. 



yr=fT 



•-•- 



m 



Se, hednafolken böja 
Ock knä för Herren Gud, 
Och tusen hjertan lyftas 
I glada segerljud. 
Och under tiden skyndar 
En annan skara fram 
Att söka nåd hos Jesus. 
Det blödande Guds Lam. 



4 Far fort, far fort att stiga, 
Du nya uådesflod, 
Sträck dig till alla länder, 
Gör allas vilja god! 
Far fort, tills Herren kominer, 
Och stanna icke förr, 
Än hela verlden öppnat 
För Sions Gud sin dörr! 



HHtestoiirn. 



203 



M 



QVAKTKTT. 

Adagio. 

mf 



°lM \ i 



200 b. 



n 



£=£ 



£=£ 



H\ 1 

ml 



1. Re'n l):°i - dar mor - gon - stjer - nan, Att 

t , t . 



Si^lE 



=feE? 



är för- 



r 



<B= 



H^ 



^=^==* 



=): 



SeTe 



:^= 



:p=^ 



Di 



(*•: 



bi. Och jor - dens 

h 
■0-^ ■*■_ -» - • p 



* 



? 



vak - na Till bot ocb bätt- 



:t=t=tz 



5* 



— # — w— \— 



U 



^3 



3±±J 



=P*r 



-^:~\ - 



Si, 



m 



Hvar stil 



:*=£ 



r — 



b af - vet 



-£i 



*E3 



:^E 



fläkt från 



Oss brin 



gar ny 



ö 



• 2» 



5ee£ 



Él 



i 



Eés£ 



Eg 



m 



bud Om he 

i- 



la folk, 



bör - ja 






BESB 



Att väu - da 



lill 



:P=2k: 



= =t 



^s 



Gud, 



Att 



"TI 
vän 



-§• — — ijr 



till 



=3 



Gud. 



i 



imm 



204 



lerkan. 



Andante. 

mf 



201. 



m 



S 



-0—t- 



^=^=*I 



-\ V 



1. Till po - lens kal - la gran - ser. Till In - diens ängd så huld. 

2. Guds all makt bar der sä - te. Der syns hans fin-gers spår, 

I 1 



Ull 
Dock 



gfe 



-* — «- 



t-v Pr — i — * — •-=f= 



■J?*-ih 


V 


_j-3 m 


■ 1 


i 





— t— 








^1 1 


1 i 

flo - 
män - 


* 


* * i 


-Jt^-t- 


4= 


F^ 


— 0— 


-n- 


; | 


^H 



<Iens 
skan, 

v 


strand, som giäu - ser 
hans be - lä • te. 

fl , 


i 

i 
i 




A - 

dju 

-0- 


fri 

• pa 

r 




■ ka 

mörk 


af guld. 
ret gar. 


• 
Der 
Väl 


/^ — • • 


p 


1* * # 









• 


s 


« 




i 


(* — 








' i r i 


?? ^ T 


V_^ ! y r • 


# • ■ ' 


■ 


i ~ ! 




r -^v ' 


1 1 1 


-r- 


' 



sfete 




*=*: 



P 



-: 



~9~ 
I 
jord, De 

mätt, Men 



blom-ma ; Till palm - be - vux - en 
nö - jer Med gåf - vor u - tan 



&:-.- 



É 



—4-5 1 1 




\ m f i 

— t— v > i — ^4—, 






*• 





/- é — f— I — j— 


»• * J — V 




I • 




=d *di 


f^\ 


p i 


I 


1 


* 


\ ) f # 








• 


kal - la oss 
hed - nin - gen 

T t 


* 

att 
sig 

1 


kom - ma Med 

bö - jer För 


1 
Kri 
dö 


00 -0- 

1 

- sti dy 

- da gu 


ra ord. 
■ dar blott. 


(m — r T ■ 


* > P * 


• 


i j J 




11 


^éP- 1 T" f- 


— * T 


" •~ T- 1 1 m~ 


|É 


* *, 


— — 


-H X 






— I - : — * — • 1 — 




-f — *- 


=P— 


L^ U 



Vi, som hans nåd fått smaka, 
Hans ljus betrakta få, 
O, skall vår ljusastaka 
Inunder skäppan stå? 
Må frälsning, frälsning skälla, 
Må Herrens ord bli sändt. 
Till dess bland folkslag alla 
Messias' namn blir kändt ! 



4 Hans pris må vinden bära 
Och vågorna ge svar, 
Tills, likt ett haf af ära. 
Från pol till pol det far. 
Till dess vi frälsta skåda 
Guds Lam, som dödadt var 
Bland oss för evigt råda. 
Vår Konune. Gud och Far! 



jfttissionrn 
202. 



m 



^_* — — 0-^-t- 
»-=— • — — #— -# 

V. 1 h bf- 



:=t 



205 




1 u 

1. Hung- ri - ga, tör - sti - ga sja - lar, I al - la, Glad - jen och fröj - den er, 

2. Ljusskall det tän- da i mör - ka- ste ko- ja, Ljus i den mor - ka- ste, 



T V V h 



n 






mf 












r^ 


| 






Vi 








~N 








, p 










X H 




N v» 






K 




\ 


m ' 









1 


fl" v * 




« 1 * 




d • 






IS 


■ j 










VM; l 






3 


1 


^ ** 




ir 


# 4 • 





9 


i 


1 


tf-=L 

Her - 

sorgs 
i 


ren 
- na - 

IN 


i 

är när, 
ste själ. 


-0- 

Lå 
Ar - 


ter 
ma - 

-0-o 


sitt man 
ste fån - 

m 


V 

na 
ge 


nu 
i 


[ 

rik - Ii - 
hår - da 


gen 

ste 

* 


fal 
bo 


-•- 

la 
ja, 




/5»V « 






l s 


L • 




2 • 




£ L • 




s 


s 




pj«i i 


"i * 


*\ * >• 


f- 


m 





f 


j? 


i i 


f. 








^1? 1 




1 * * 


r 




V t~ 




5 


j 


V, 


1 


f ■ 


17 • 





— 


i 




/ 1 















3=t 



s=r 



?=3=* 



5==S=* 



apqJ: 



fe 



1/ I 

Och er det lef - van - de vatt - net beskär. 

Syn - dens och la - gens för - tap - pa - de träl, 



J 



— 1 b Vj 1 V V— — I b ! 



Sö - der och nord, 
Kommer till ro, 

I 

,_T ■£. • f- 

' -é-É— V H 



m 



Ritard. 



f A tempo. 



3=s= 






m 



He 

När 



la vår jord 
i sitt bo 



•— É 



£^ 



r T 

Snart är 
Skrif- ten 
IN 



be - 
han 



Wf 



3^£ 



émé 



täckt med Guds 
lä - ser med 

—0 m-s-Sfi- 



I 

he - Ii - ga ord. 
ån - ger och tro, 



W^É 



mm 



I V V ' 

3 Öknen då blomstrar som fagraste lilja. 
Källor uppspringa i torraste mark, 
Helig och from blir den vrångaste vilja, 
Svagaste själ blifver modig och stark. 
Seger till sist 
Vinner för visst 
Så i all verlden vår Herre och Krist. 



4 Tackom och lof vom ! Tillkomme hans rike ! 
Gånge hans ord ifrån pol och till pol ! 
Dimmorna falle, och skuggorna vike, 
Klar stråle nådens och sanningens sol .' 
Helige And' 
Uti all' land 
Sätt du med ordet hvart hjerta i brand! 



206 



Itotfcan. 



203. 



i 



Effi 



fö* ■*■ * * 



-I — 4- 



ö 



1. Her- rens ord går fram i verl - den, Fin - ner väg till hvar - je trakt. 

2. Ljuf-ligt gardet fram och bju - der Nåd och fräls-ning, frid och tröst. 



ms* 



t 



^m 



^^ 



-■^ 



±t 



p=t 



ii 



:•=*: 



£-»- 



cr**rv 



Lögn och o - tro fäl - la svär - den För dess står - ka se-ger-makt. 
Ä - ra va - re Her - ren! lju - der Högt ur mil - Ii - o-nersbröst. 






Mj 



feÉÉ 



II 



Af det sanna ordet krossas 
Hedendomens mörka makt, 
Själarna från synden lossas, 
Som dem förr i bojor lagt. 



1 , 

4 Jesus Kristus skall åkallas 
Öfver allt på denna jord, 
Sanningen skall blifva allas, 
Tron i alla länder spord. 



P 



Maestoso. 

■/ 



204. 






3 



:**=?=«£** 



ieil 



-r 



h j Så långt, som haf - vets böl-ja går, Så vidt sig so - len tän - der 
(Hvar helst ett män - sko - hjer- ta slår, Till al - la folk och län - der 

j -g- f- -i f JrJS 



„ Pl I I ^ I I »»/ 



m 



-#-#- 



tn 



i 



i — j — # • 



£=4 



SS 



Skall 

=8= 



or - dets ljud Med fri dens bud Om Kri - sti 



ke 



:* 



m 



& 



t^ 



SEEÖ 



F^ 



g 



^=3= 



£gr -*■ ■* fs^bp-i 



- - ras, Hans ho 



si - i 



S=É 



bö 



ftttsstonm. 



207 



Som nu haus ära strålar re'n 
Kring Jafets berg och lunder, 
Sems hyddor skola se haus sken, 
Kams land skall se hans under. 
All jordens rund 
Af hans förbund 
Skall varda helt omsluten, 
Af nåden öfvergjuten. 

Allt. hvad på jorden kallas stort, 
Skall för hans glans förblekna, 
Och slägten samlas till hans port, 
Dem inuen mer kan räkna, 



All kungaprakt, 
All furstemakt 
Hans herradöme prisa 
Och honom lydnad visa 

Han inför Gud rättfärdighet 

Har åt de sina vunnit. 

Och frid af hans barmhertighet 

I tron de hafva funnit. 

Oss för hans skull 

Är Fadern huld; 

Pris Gud båd' när och fjärran, 

All verlden lofve Herren! 



Maestoso 

f 



205. 

f 



jfcbfa^HS^ P 



I 

1. Je - sus, låt den nå - de - ri - ka 

2. Låt från sunnauland till nor-dan 
f? I 



1 



Mor 
Och 



gon ran - das för vår jord, 
från öst- till ve - ster - haf 



gg 



^ 



mm 



r — r 



^ 



Å — 4- 



fe 



Då, vid dag -g 
Löf - tet vin - 



^§=~P^ 



i ä— p~ 

i 
ens drop-par Ii - ka, Sjä - lar fö - das af ditt ord 
na snar full - bor - dan, Som åt A - bra - ham du gaf, 



;=ss 



=f=f 






-fl-^J 


i 


1 , 






| 


mf 












! 1 






1 


II 




^i 


* m 


i 


3 


öj — 


| i 


J 1 


II 


(([) Y\A 


— -U 


* i 


é 





-T 


-tJ — 


H 


H — J -1 


-1 


— w 


Och 
Och 


— ö— 

för- 
hans 


uin • na 

säd i 


fjär 

tal 

-•- 


1 

- ran, 

och 

-%- 


— ö 1 

när, 

glans 

t—1 




Hu 

Lik 


--gr 

ru 
- na 


ljuf • lig Her - 
him - lens stjer 

-i— \ J 


■1- 

ren 
ne - 


-&- 
-&■ 

är. 

krans! 
11 


e-P^ 


— r— 


: F — r- 


— t— 


h 


-1 


=te~ 


-w- 


-" — | — i — i- 


Hi 






I v 




ii 














1 


1 


é é # 







3 Gör den eld du kom att tänd; 
Allestädes uppenbar, 
Att, hvart helst vi ögat vända, 
Brinner kärlek, och ehvar 
Sig ett mänskoanlet ter, 
Man en vän och broder ser ! 



•4 Ja, du vill vår bön uppfylla. 
Dröjer det, det sker dock visst. 
Hednafolken börja hylla 
Dig, sin Konung, Jesus Krist. 
Dig, som låter se bevis 
Af din nåd och makt, ske pris ! 



208 



Hjitfcan. 



206. 






, j Ack, sa 
i Då män 



•f- -Är 



li - ga 
skor- nas 



m 



dag, som i 
slag - te för 



hop - pet vi 

loss - nia - gen 

r r f 



bi - da, 
fun nit 

-*- -*- 



:fr=fc= 



— i F =5M 



„__]_ 



@=£ 



i/ 

Då verl - den äi 
Och fol - ken bi 



fe* 



vor 

k ii ii 



den Guds 
na, att 



Je 



ke till 
sus är 

* -•- 



sist, 
Krist, 



^ilE 



t mä^ 




w^m^m. 



i^l 



fe* 



mmmmm 



Och fräls - nin - gens full - het för 



vigt ar 



m 



1 F=b — I v 



vun - nen , 



— f 

V 



iittesioncn 



209 



Han kommer, han kommer, den dag, som vi bida 

Dess strålar vi skåda på morgonens sky. 

Än mörkret är mäktigt i dimmiga dälder, 

Men dagen begynner på höjderna gry. 

Han kommer att stilla de sörjandes trängtan. 

Han kommer att fylla de heligas längtan. 

Han kommer, han kommer, den dag, som vi bida. 

Då folken förenas i kärlek och tro 

Och himmelens Herre på jorden är Konung 

Och de i hans skugga få saliga bo. 

Den dag, som fullkomnar de heligas böner, 

Den dag, som vår tro med beskådande kröner. 

Han kommer, han kommer, den dag. som vi bida. 

Den ljusaste dag, som i verlden har grytt. 

Då Herren allsmäktig allena regerar 

Och satan och synd för hans anlete flytt 

Och skapelsen, frälsad från synder och strider, 

Förkunnar hans ära till eviga tider. 



207. 




210 



&roit. 



Adagio 



IV. Tron. 

I. Bättringen. 

208, 



_■£ J , — ] *> s 



=* 



1. Vak upp. vak upp, hör på, ack, bör ett 

2. Han sö - ker dig, och du slår dör- ren 



hud 
till, 



'3*- 



I - från din 
Han klap-par 




, — . m f 



v i y 

Ko- nung, från din 
än, och du ej 



^3^ 



Her- re 

öpp- na 



Gud 



m 



*¥i~' 



mm 






Hill 



r r 

Han, som dock främst har rät - ten 

Men tänk, om så du m> - nom 

I 



—| y— 



I- 






— J\ 



1=B ^T | = |=H 



mmmmä^^ 



111 



=5E 

til] ditt bjer - ta, Han so - ker dig, Ulå - häu - da :tu med smär - ta, 
bort - gå lå - ter. Att al • drig, al - drig mer balt kom - mer å - ter! 



SI» 



-tq=t 



mmm 



i i^i 

3 Än är' det tid, men kanske blott i dag. 
Än står han der och hviskar: Det är jag. 
Förspill då ej den dyra nådatiden, 

Den är så vigtig, men så snart förliden ! 

4 Nu vill han in, förskjut ej honom då, 
Betänk, att lif och död bero derpå ! 

Ack, endast den, som har Guds Son, har 

lifvet, 
Ty lifvet är Guds Son, så står det skrifvet! 

5 Se, nu är salighetens dag, se, nu 

Står himlen dig till buds! Hvi dröjer du? 
Tänk, om du snart inför din Herre träder 
Och han får se dig utan bröllopskläder! 

6 Ack, fly i tid till Herren Jesus Krist, 
Han ensam är din Frälsare för visst, 
Han ensam kan ditt onda hjerta rena, 
Och reningsmedlet är hans blod allena. 



t£ 



-v— '—I V 

denna helsoflod. 



7 Så bada fritt 
Sök lif och frid i Jesu dyra blod, 

Och har du fått dess stora kraft förfara. 
Så bed, att samma kraft må dig bevara ! 

8 Och har du fått förlåtelse och frid, 
Så bida än i tron en liten tid ! 

Han sviker ej, han är dig alltid nära 
Och som din herde vill dig trofast bära. 

9 Ja, trofast han ock tar dig hem till sig, 
Då blir ej döden någon död för dig. 
Den blir ju blott en öf vergång till lifvet 
För den, hvars namn i lifvets bok står 

skrifvet. 

lOFör den, hvars namn han på sitt hjerta bär, 
Ett ljufligt bud det sista budet är. 
Det hemtar dig blott till en Faders möte, 
Och barnet mår dock bäst i Faderns sköte. 



Itfättrmgen. 



21] 



Maestoso, 



209. 






1. Hvar är du? Hvar är du? Hvart skyndar du hän, O mänska, som dväl-jes i 



tt- t— »— \— t — r 



^^Ö 






gg 



gru-set? Hvar döl - jer du dig ibland lust-går-dens trän ?Träd fram för din 



— i — i rH— t?— g-r— t?— g-'-F f — ^r— i?— u 




-F — v — £— I — » — » 



y W I V " * 

par den him - mel - ska rö - sten. 

-JU» f f 



r — i- 

2 Hvar är du? Hvar är du? Ack, trifves du 
Der ute i synden och flärden? [än 
Föraktar du ännu din himmelske vän, 
Fördjupande dig uti verlden, 

Den verld, som är fjärran från Herren? 

3 När vill du då börja att söka den Gud, 
Som snart skall din domare blifva? 
När vill du begynna att akta hans bud 
Och rätt i hans ord honom gifva? 
Nu. är den behagliga tiden ! 

4 Så tänk ej: Än lyser ju solen så klart, 
Än är det för tidigt att börja. 

Min Herre, han kommer dock icke så snart. 
Nog hinner för själen jag sörja. 
Nu vill jag ha glädje i verlden. 

5 Din tid är dock Herrens.det blifver dervid, 
Du kan ej en dag den förlänga. 

Nu, nu får du komma, nu, nu är det tid. 
Men en gång han dörren skall stänga, 
Och då är för sent börja klappa. 



&=H= 



|6 Hvar är du? Hvar är du? Kanhända du 
Beredt dig ett säkerhetsläger [ock 

Af egna förtjenster och dygder, ändock 
Allt sådant för Herren ej väger 
Det ringaste grand i hans vågskål. 

? Din fromhet och renhet, hvad äro väl de 
För honom, den helige, rene? 
Nej, skall du bli helig, så måste det ske 
Allenast igenom den ene. 
Som gjordes till synd för oss alla. 

8 Hvar är du? Hvar är du? Ack, har du för- 
Att endast i Sonen är lifvet, [stått, 

Och derför, så arm och eländig du gått, 
At honom på nåd dig ock gifvit 
I Och funnit förlossning i blodet? 

1 9 Då först är du säker, då först kan så här 

Med glädje din Herre du svara: 
i Här är jag, här är jag, min Frälsare kär, 

Och värdes du sjelf mig bevara, 
I Så är jag i trygghet för evigt. 



2 1 2 



Moderato risoluto. 



gTron. 
210. 



- 


























J' ~* -T. v 


j i 




R 






>£-> •■> S 


— &- 




£ 












• . 














• 




# • 








v ; 4 é - 


# ■ 






• 














1. Lef 

2 I.. : 


• 

ver 

ver 


du 

du 

# • 


det 
än - 

B 


11 V 

nu 

* 


- a 
må 

-*- 


lif - 
hän 


Vet 

- da 

-#- 




Ut 

Syn 


dens 


Je 

ty - 


-8- 

- SU 

gel 


/i> o ■, , j i 












% ■ 


% 


(*,'• n -4 1 i 


.- N. 










^— t 1 m • « * ' « » » 


^ 




"*^p 4 • p?r " r !• 













m 



^=^ 



»^ 



»— 



8 -»- r 



Kri 



tro.' 
lif. 



Ar ditt namn 
Tän - ker ej 
_*^ c *^_ 



i him 
på lif 



len skrit 
vets än 



vet: 
da. 



K 



-f—^r 



1 — r 



I 



$4 



*=^ 



#-£- 



g 



Skall du 
Blott på 

# • «_ 



i Guds ri - ke bo? 
lif - vets tids -för - drif? 



O. jag frå - gar dig 
O. jag frå - gar dig 

-*-= * *-: « 0— 



L X 



wmmm 



■*-r 



Lef 
Lef 



ver 
ver 



do! 

du? 



O. jag frå 

O. jag frå 

_*-! » 0-1 



gar dig än - nu 

<rar dis än - nu 

I 

__* * 



Lef 
Lef 



ver 

ver 



]\ 



Men ett lif i synden är ju 
Blott en död, en säker död. 
Utan lif i Kristus är du 
Ständigt stadd i dödens nöd. 
Derför frågar jag ännu: 
Lef ver du? 

Bed, att Jesus måtte väcka 
Andens nya lif hos dig 
Och det syndalifvet släcka, 
Hvilket föder död af sig! 
Fråga dig hvar enda dag: 
Lefver jag? 



5 Lefver jag till Herrens ära. 
I hans fruktan stilla, nöjd? 
Är ock mig hans Ande nära? 
Är hans ord min högsta fröjd: 
Herre Jesus, kom och blif 
Sjelf mitt lif! 

6 Blif mitt lif jämväl i döden, 
Som en gång mig förestår. 
Hjelp mig i den sista nöden. 
Att med dig jag lef va får. 
Lef va som din kära brud 
Sist hos Gud! 



Andantino. 



U ättvin gm. 
211. 



213 



5=^ 



ö 



*=± 



££*Ét 



J- 



1. Kom, vils - na själ, som ir - rar här Ditt hem så fjär - ran från! I 

2. Du själ, som nu be - tim- gad är, Du bjuds till Lammets fest. En 






-1 P 1 N-, 1 s P ■ 



him - len fe - sten till - redd ar, Gud 



b var, som suc - kar. Ii 



I v * 



der bär, 



Ar 

-»- 



der 



i^l 



S* 



en vän - tad gäst. 



^m 



^-r 



Kör. 

' -J— P- 



3=pv 



J — 2 - =£=F 



f-± 



Jag 



ej bär 



brist ocb nöd Fin - 



-É-4- 






=1=3: 



iäi 



#-^# — • — • 



fjär - ran land. I 

J > 






ayy 



*=* 



5^=J 



Fa - derns bus är öf 

I P I P 



ver - flod, Ocb rik 



illli 



ir Fa - derns band. 



S3 



itj*t 






3 O du förlorade, vänd om ! 
Din Fader kallar dig. 
Han ropar kärleksfullt: Blott kom, 
Du vilsna barn, till mig ! 



4 Ocb Fadern ser dig fjärran från, 
Hans famn dig öppen står. 
Han kysser dig, du är bans son, 
Ocb arf du åter får. 



214 



&ron. 



Adagio. 



212. 



■ •* 4: *■ ' &. 



Vänd om. kä 



ra själ, bör. Gud sä - ger: Vänd om! Och Je - sus dig 



§feH 



h2= 



4=t 



t==t 



ph=£ 



=t: 



U I 



i 



öl •-*- 



-75»"!- 



bju - der, bau bju - der dig: Kom! Och Au - den dig 

-(S2- ■*- I - -0 - - 



4=t 



-*-#-*- 



» 



i=t 



1 — 3 



W—0- 



i± 



É=t 



ro • par, ban 






d=1: 



W 



d=t 



=r--i-- 



kal - lar dig än, Ocb äng - lar - ne vän - ta, de vän 



I I 
ta dig bem. 

n i 



ItS 



pi^^iiSä 



i^= 



^*=£ 



Dröj derför ej längre, kom. just som du är, 
Så bård, trög ocb kall till din Frälsare kär! 
Han vill sig förbarma, ban ropar just: Kom, 
Kom, syndare fattig, kom. syndare, kom! 

Ocb komma är endast att höra och tro. 
Hör ordet om Kristus, ocb du skall få ro. 
Guds lag ban uppfylde och skulden borttog, 
Ocb det uppå korset den dagen han dog. 

Och låt det nu gälla som lösen för dig, 
Att Jesus för dig då sjelf offrade sig, 
Ack, lita derpå, o, det evigt är nog 
För dig ocb för mig, att vår Jesus, ban dog. 

Så hör, kära själ. hör hembjudningen då ! 
Här är du en främling, det kan du förstå. 
Ditt bem är der of van. bos Jesus att bo. 
Tillsammans med änglar och helgon i ro. 



Uättringcn. 



215 



213. 



Con anima. 
mf 

t(~4 ^ r\ ■*" 


-1 f~ 


T & ^- 


=s 


-i 
* 




1 * 


FV- 


[* — 1 


1. Ack, viss - te 


t: i 

du, som 
-»- 
P±— 


nu dig må 

— i p — i 


* 

- ste 


— j 

— 0— 

bö 

-r- 


■#- 
i 

c 


En 

-»- 
- t 


trä] 


# 


i r± u 1 U — 

9 ■ V V 




* # ^ 


4= 


-r- 


I- 




—b 1 — 


b 1 ^ 









:ä=*^= 



#-^r 



• : 



syndens hem- ska slaf - ve 



Hvad slut det får, du skul - le ic - ke 
.0. .0.. .0. .0.. 



;» 






-^1 




^ [*- 







p 


tfh 


t— 8 ' t • * i» 


' ' sS * 






= ? : * a ^-r— ^ 


VM; # 




m 




r u* .• . * 


drö 


1 1/ 1 i^ 

- ja Att sö - ka 

-»- -»- -»- ■#- 

— 1 =H »—3 — • — 


1/ u l*' 

den, som dig kan 

t- P * - 

h 1- h 1 — 


1 
gö - 


1 

ra 

E 


1 b b g 

fri. Ack, hvil-ken 


e -t- 


\r^± ^r 


— V W- 1* — v — 

[7 t 7 1 t 7 


— W- — 

[- 


— V— 


— |— Ä-=1— C U k' — 


i 


1 [• 











=£ =!* -l 1 2 "f* >~ 


-* ^ n 


— ^HH 


sa - lig dag du fick. Om du be - 


gyn - te det - ta ö - gon- 


— t- 
-•- 

i 

»lick! 

1 


b A Y X> * » 


=b — £— t — P=t: — 1_ 


_i^±=fl 



Ack, visste du, hvad syndarn måste hända 
När lustans dröm med nådens tid förgår, 
Du skulle snart med bön till den dig vända. 
Som nu med öppen famn framför dig står. 
Ack, hvilken salig dag du fick, 
Om du begynte detta ögonblick! 

Ack, visste du, hur godt det är att ega 
Guds nåd, hur ljuft att höra Jesus till, 
Du skulle visst ej mer mot honom säga, 
Han, som dig än så gerna frälsa vill. 
Ack, hvilken salig dag du fick, 
Om du nu genast fram till Jesus gick! 



4 Ack, visste du, hur godt det är att hvila 
Med trötta själen uti himlens hamn, 
Du skulle ej till usla brunnar ila, 

Men söka målet i din Frälsaf's famn. 

Ack, hvilken salig dag du fick. 

Om du nu genast fram till Jesus gick ! 

5 Ack, visste du! Du visste, om du ville. 
Hvi dröjer du? Statt upp, re'n dagen gryr! 
Ej mera nådens korta tid du spille, 

Gör bättring snart, ja, snart, ty tiden flyr! 

Ack, hvilken salig dag du fick, 

Om du nu genast fram till Jesus gick ! 



216 



Gon anima. 

$J- 4 



214. 



sfe 



å=J= 



Rq=»: 



ö=f 



i=£=t= 



Se, da - gen är 



fkön! Vill du ej him - len 



An kan du fräls-ning nå. Om Je - sus nu du 



&=£ 



*- » 



-m 






*«=?= 



- n - 



=» 



1 



£ä 



vin - na 



5=r 



ker, Än 



f^É=3 



i»/ 



JiJEEÉ 



*=^ 



dag ditt hjer - tas 
kan du till - gift 



bön 

få. 



Kan 
Än 



till Guds hjer - ta 
Gud sin nåd för 



ST* * 

hin - na. Gäck 
ö - ker. Än 



m-i wi 



:t=t: 



m 



t3= s =* 



tett 



ut från syn-dens 
bju - der han sin 



land, Dig 
hand, Ack, 



£l =ted=^ 



läng 

själ, 



re ej 

den han 



be 
den 



i 

drag, Tag 
tag ! O, 



*=T=£ 



lig 



i w i 



#v , 


-i*-=h 


-N 


— t^d — ^ 


Rit 


-K 1 


-N 


-^ fl 


# i 

Je ■ 

sök 


i -3^ 

su trög 
ett bätt 


— *i — " 
ä 

- na 

- re 


— é~ — # — *— 

Ö * 

hand, Tag 
land, Sök 


-i- 

den 
him 

— • — 


i dag, 
len nu, 

"f — 1= 


— « 

i* 


dag! 
dag! 


r^» <j 


— * * 


*» . 


p^p $ 




t t 


t 


i~E-H 



Som barnet ej får ro, 
Förr'n det hos modern hvi 
Så kan ej trygg du bo, 
Förr'n du till Jesus ilar. 
Han ensam frälsa kan, 
Sjelf är du allt för svag, 
Dig hjelper ingen ann, 
Sök honom, sök i dag! 



Copyrighted 1892 



4 Ack, dunkla evighet, 
Min själ för dig förskräckes. 
Du ingen ända vet. 
Af natt min själ betäckes. 
O, nu jag vill stå opp. 
Mitt hjerta, Herre, tag, 
Förläna nåd och hopp ! 
Jag söker dig i dag! 



Itfatfringrn. 



217 



Adagio. 



215. 



i .i d i 



r=r 



£ 



B 



har han ej. 



he - tens dag för hau - den. Nu k"iap-par 
go - de, trög - ne An - den, Stått der och 



:t=b= 



tmm 



-N— ä- 



Je - sus 



ditt hjer-tas dörr. 



klappat mån- ga gåu-ger förr? 
I I 






må han kom - ma in och gif - va 






#i^i- 


* m 


Ft~ 


A 


ps Pv iy 


i. 


— a 


dig Det 


3 1 

lif, den 


- * 

sa - 

| 


-4- 

lig 


-•- -•- -,- s- 

het han för med 


*> 

sig! 

1 


^=t-s 

sig! 

_ J — . J 


M g J 


F F 

— « Is — 


—4 — 
— 1 


— # — 


g F F - 


s - i i 


r r 


F F — 


— i 




— K U p •— J 


=f5M 


*-•— « 



2 Ack, utau honom lins ej lif i verlden, 
Der är så dödt, der är så tomt och kallt. 
Men går han med dig under lefnadsfärden 
Du i hans kraft skall öfvervinna allt. 
Han vara vill din visdom och ditt råd 
Och leda dig kvar dag uti sin nåd. 

3 Säg, har han icke rätten till ditt bjerta? 
Besinna dock, hur han har älskat dig, 
Hur han med djup, osäglig, bitter smärta 



Och korsets död en gång dig köpt åt sig! 
Han vill ej mista hvad han aktat värdt 
En sådan lösen, mer ån lif vet kärt. 

4 Han tog dig upp i sina hulda armar. 
Ack, re'n i lifvets första morgonstund. 
Och ännu lika huld, han sig förbarmar, 
Ty lika fast står än hans fridsförbund. 
Han älskar dig med evig trofasthet, 
Så blif då hans för tid och evighet ! 



218 



£ron. 



Moder ato. 



216. 



E3 



=k — pv-=fc 



t— K 



liE* 



i — -A 



:*:=!= 






fefe 



i b u " 5 - - * - 

1. Ti - den för-svin-ner så, suart som en dröm, Ar ef - ter år i - la bort 



5E¥ 



r=* 



j==t= 



S 



fc£ 









*Ft 



i 



~A fv 1- 






— Pr— -|- 



-3T" » * * " ^ -S- • ' *"-3-T 

I 

Lif- vet försvin - ner likt bru-san - de ström Och är så kort, är så kort 



a 



J— J: 






s 



rils 



— *— r— J = — u— 17— p— b- 



Dag, som bar gått, kommer aldrig igen, 
Så lyder vexlingeus bud. 
Dock blir ej glömdt, bur vi använda den, 
Nej, det står tecknadt bos Gud. 



3 Födas och lefva ocb bortdö till slut, 
Allt ar blott möda ocb strid. 
Ack, huru snart släcks ej lifslampan ut! 
Kort är vår vandring ocb tid. 



4 Barn ryckas bort från föräldrar ocb lek, 
Ynglingen ligger der död, 
Jungfrun på båren nu bvilar så blek, 
Nyss var bon blomstrande röd. 



5 Fader ocb moder få lemna de små, 
Gifvande jorden sin gärd. 
Dödsäugeln kallar, ocb vi måste gå 
In i den eviga verld. 



Låt då ej verldeu bedåra din själ, 
Nej, fly till Jesus i dag! 
Ocb då för evigt skall det gå dig väl, 
Ja, så är Faderns bebag. 



Adagio 
P 



Uattringcn. 
217. 



219 




-f\— A s N * N 1 ^ 

j — -\ 1 ^ g 0— i — g — — S — 5- 



v ^ 



1 ( Dy - r;i själ, har det dig sinar- tat. Att en syn - da - re du är? 
' i Har det gått dig djupt till hjer- tat, Att dig Je - sus hål - ler kär? 



~t — z — • — * — t — i — r — r — *^ y — ^ — y — • — t — f — m 



jnf 



Ar du 



\ -£— N- 



_j_ — j — j — j — i — _ — j — ^_ — j^_i — j_ — j. 



i u y 

bo- nom? Har du 



fått en skatt 



33 



ho-nom? 






p± 



i— ?- 



— E 






^ 



- : s-^- 



*=£=£eÖ=£e£ 



i — #- 



> 



i=fzÉ: 



*=i 






Vill du lef - va, dö för ho-nom? Ar blott han din själs be - gär? 









zpzzjz 



11 



2 Säg, har du Guds Ande låtit 
Straffa dig och derom bedt? 
Har du öfver synden gråtit 
Och i tron på Jesus sett? 

Har hans kors din räddning blifvit' 
Har haus död dig lifvet gifvit? 
Har du Jesus hjertat gifvit? 
Är du nu med honom ett? 

3 Kanske håller dig ett hinder 
Hemligt q var i verldens lopp? 
Kanske blott en synd dig binder. 
Allt för kär att offras opp'? 



Vakta dig, o, låt den fara! 
Annars skall den synden vara 
Dig en osäll, dödlig snara, 
Som förderfvar själ och kropp. 

4 Jesus med en kärlig ifver 
Vill, att allt du honom ger. 
Då han själens brudgum blifver, 
Tål han ingen annan mer. 
Han vill all din synd förstöra, 
Han vill ensam säll dig göra, 
I sin famn dig ständigt föra, 
Tills du honom evigt ser. 



220 



ftron. 



LargJietto. 
P 



*=i 



218 a. 

i w -é- m 



1. Hvem klap - par så sak - ta i af - to - nens frid På ditt 

2. Må - hän - da du hör - de det klap - pan - det förr Och den 



_, iS s — p- f — n— •— h — P* p — p- 

I i/ U I t t I v v 



-fk*>— -t— ^ — h 


P 


1— 


[v- 
















W? v 


3 — * 

s — 


• 

9 


— ä— 


i- 


— \ 

—g — 


— i — 




— H — 


-A 


c*, — 


y 2 - r^r J 

hjer - ta? 
rö • sten ' 


1/ 

Hvem 
Hvi 

• 


nal 

drö 

m 


kas 
■ jer 




med 
du 

c 




läk 
än 




— 

dom. 
- nu 




så 
att 




r 

ljuf 
opp 


■ Hg 

na 


— • — 

-0- 

och 
din 


/ m \- u L, r 




2 


fé^— P— —t" 


-51—» 


— L— 


— P— 


• 


\- 


1 




— p— 


i 


~ 


^^" r P 


!/ 


r 


k<— 


— V — 


1 


b 


b 


1 


/ 


y 



^=^ 



blid. För sjä 

dörr För lif 



lens för - bor - ga - de 
vet. för him - mel - ska 



I M 
sm är - 



sten? 



fe£ 



m 



^= 



t — * 

3 Du känner det ofta så ödsligt och kallt 5 Hvad är ock på jorden all ära och glans 
Midt i verlden, Och all lycka 

Du känner det nästan, som fattades allt, Mot lyckan och äran att helt vara hans 

Trots glansen af yrande flärden. Och låta af honom sig smycka? 

4 Hvar ros här på jorden sitt törne ju har, 6 Så öppna i dag för den vän. som så huld 
Men den friden, Dig begåfvar 

Som Jesus dig ger, intet törne har qvar, Med skatter, långt bättre än Indiens guld, 

När dagen en gång är förliden. Och krona och rike dig lofvar! 



Bättringen. 

218 b. 



2 2 1 



Adagio. 






















sÉk-p: "• 1 i! 


— « — 


-i 


A 


-N 


r - 


1 


•v 


— f* - 


l\ 


— !* — 


^^-i-l-i- 


J 


• 


-t— 


— * 


-i- 


—al — 

-#- 


-*- 




=1 £= 


-*— ' 


1. Hvem klap 


par 


så 


sak 


ta 


i 


to - 


nens 


frid På 


ditt 


2. Må - hän 


- da 


du 


hör 


de 


det 


klap - 


pan 


- det 


förr Och 


den 



fcE=£ 



n 



-» s • j—e—* p 

1? t? I £ i? 



dk 


— i i~- 


— i — 


— « — 3 — 


N- 


— r*~ 




ph 




€)-— ttä— 


i * i 


^ 


— * — 4 — J- 
— # — # — 8— 





t 


=1 — 

— ä — 


— ^ — 


-T 1 

—al — 


S 2 *5- 

hjer 
rö - 

ss — d— 


ta? Hvem 
sten V Hvi 

f— 


nal 
drö 

— s— 


- kas med läk 

- jer du än 

* T 


dom, 
- nu 

1— 


så 
att 

-0- 


-3- 

ljuf 
öpp 

— g" 


-*- 

lig 

na 


-4- 

-•- 

ocb 
din 


Hfsv= 


t 3S4_ 


-r- 






— v — 


-P= 


% 


!■ 


r 


F- F 












V 


1/ 



^ 












|s 








J/l 


— i^— 




— ä — 


— f\- 




al 




i 


W— i — , 


1 




J 


-1 


-1 


d 


=1 -J-^ 


tJ -m- 
•9" 

blid, 

dörr 

1 


-•- w 

För 

För 


1 

sjä ■ 

lif - 


4 

lens 
vet, 


för 
för 


bor - 
him 


ga 
mel 


-0- 

de 

- ska 




-0- 

smär 
trö - 




-•- 

- ta? 
sten? 


§b * . 


— — 

—T 


—0 — 


ft 


=}= 


t 


P- 


t 


t 


r=*-=H 


'**r 


1" 


— # — 

r 


— #— 

1/ 


— » — 




\> 


v ■ 


r 


r— W 



3 Du känner det ofta så ödsligt och kallt 
Midt i verlden, 

Du känner det nästan, som fattades allt, 
Trots glansen af yrande flärden. 

4 Hvar ros här på jorden sitt törne ju har, 
Men den friden, 

Som Jesus dig ger, intet törne har qvar, 
När dagen en gång är förliden. 



5 Hvad är ock på jorden all ära och glans 
Och all lycka 

Mot lyckan och äran att helt vara hans 
Och låta af honom sig smycka? 

6 Så öppna i dag för den vän, som så huld 
Dig begåf var 

Med skatter, långt bättre än Indiens guld, 
Och krona och rike dig lofvar! 



&XOM. 



Gon anima, 
mf 



219. 



m 






i 



5 



I 

1. Kär • lek u - tan gran - ser, 

2. Just på dig han vän - tat 



T - 3 : 

Lif i 

Da 



i sig 
gar, år, 



>>- 



Här 

För 



* 



lig - he - tens 
din synd han 



y^ 



ö 



==t 



^=F 



fc± 



r^t 



-*: > -J- — ^{r 

Ko - nung I dag nu bju - der dig. 
gju - tit Så mån -gen smärtans tår. 



Kör. 



i=i 



i=t 



EEÉEi 



-0-1—0- 



3p=l 



Se, han väntar 



be - der. klappar. 



mmm^m 



ndi 






■]l 



^=^= 



Opp 






blott! 



han 



g=g=ri&=z!f 



i=r 



£ 



s=r — r 

-i — # — » 
± i t 



der, klap-par. Öpp - na nu! 

I 



t==f 



:t=t 



3 Lemnar du hans möda 
Utan lön? 

Glömmer du hans godhet, 
Hans kärlek, rik och skön? 

4 Snart den dagen kommer, 
Syndaträl. 

Då ur dina händer 

Han kräfva skall din själ. 

5 Hör, hans milda kärlek 
Ropar: Kom ! 

Och ditt lif, så ovisst, 
Dig säger: O, vänd om ! 

6 Glädjen, som här vinnes. 
Snart förgår, 

Men hos Herren Jesus 
Du evig glädje får. 



SPI 



Copyrighted 1892. 



Bättringen. 
220. 



223 










H F — »— ^ 1 



_ m f 



■1 -*- 



^3 



opp 

-F- 



na? Syn 

F- 



Pfei 



P^= 



- lop 



*='=! 



pet han 

PS 



— *- r 

väl stor, Syn 

=:=f 



s 



äorg väl 

I 



m 



;■> 



at=d: 



- f* i — =1 — I — I )* — j^ =^4 = l=^=*p — i — j 



hjer 



§Ht=£ 



tat 



=F=^ 



Men 



lians 



* 



nåd ger söt 

I 



■0- 
ma. 



=t= 



• 



da- 



J =P 




2 Se, Guds dyra offerlam, 
Ropar till oss alla: 

Kom uti min öppna famn. 
Lär dig att mitt helga namn 
Uti tron åkalla! 
Mänska, vill du väl, att han 
Nu skall fåfängt kalla? 

3 Kom till mig. o Jesus god, 
Öppna du mitt hjerta, 
Rena mig uti ditt blod, 
Denna sköna helsoflod, 
Från all syndens smärta! 
Kom, o Jesus, Herre god, 
Bo uti mitt hjerta ! 



224 



£nm. 



Andante. 

* m f 



221. 



3S 



d=t 



1. En fräin- ling klappar 






5 



din dörr, Han klappar nu, han klappat 



=t=tp 



PPE 



i 



i p f-rfr" * i C c 






förr, Han vän - tat län - ge, vän - tar än. Hvi öppnar du ej för din vän? 




'■? Med villigt hjerta, öppen hand 
Han söker dig i fjärran land, 
Han vill dig stora gåfvor ge 
Och dig sin rika nåd bete. 



('nu inrima. 



3 Låt upp, ty intet mänskobröst 
Af någon gäst fått större tröst. 
Ej någon tolka kan, hur stor 
Den glädjen är, der Jesus bor. 



222. 



e 



3=^: 



*4 * 



t=i=±=± 



1. Dia Je 



kal 



lar. Ha 

— 0- 



sta Att öpp - na hjer - täts dörr Och 



I I 



m 



i^r^ • 


r^-4 




=1 


—i — 1- 


~J — J — i — -r 




för 


hans fot 

a. 


4- 

• — ' 

dig 

— •— i 


ka - 


sta! Det 


bor - de skett långt 


1 1 

förr. Säg 


^_ t __ 


t t 


t- 


t= 


t=— t 


+=R=F 


-l-^-t-—- 



td=± 



Éf# 



bo - nom, hvad dig fe - lar, Bed om hans hjelp, hans frid! Var 



% 



t*-- 



—fZ p. ._ m 0- 

- 4 * — f ^^ = £ — C — u t 



-»— *- 



Bättringen. 



225 



4-4 



ö-#— i 



^m% 



.%. tr 



t=t 



viss, att 

w-0 •- 



han 

— »— 



lar Nu och 

# •- 



till 



B 



HH 



tid. 



I | i i 

Dig Jesus kallar. Striden 
För dig han kämpat ut. 
Dig vill bau skänka friden. 
Den frid, sorn ej tar slut. 
Till brud vill ban dig välja. 
Dig evig nåd bete, 
Att se'n du må förtälja 
Med pris bvad ban täcks ge. 



Andanieanir, 



\l\\ 



Ack, när så Jesus bjuder 
Sin nåd, sin frid åt dig, 
Ocb när hans maning ljuder 
Så buld på lifvets stig, 
Dröj icke, hasta, ila 
Att fatta vännens band ! 
Vid den du trygt kan bvila 
Och hinna lifvets land. 



223, 



ffi 



fe* 



d 






-•-- w -0- 

.. \ Nöd- ga dem, de dju- past fall - na, Nöd -g 
i Säg till livar och en du fin - ner: Kom ti 



i-. 



FlNE, 



ö 



:É^É 



dem att kom - ma 

Je - sus, han är 
N 



din! 



_i~ji_!__*_ 



Kom men al 



sus vän 



F=F 



Här är fri 



I 
och öp - pen väg! 



D.C. al Fine. 




Nödga dem, ja, alla, alla, 
Hedningar och judar än! 
Ocb den rike och den höge, 
O, förgät ej heller den! 
Nödga dem, se, Fadecn löper 
Huldt mot dem, som vända hem! 
Skor och ring ocb högtidskläder, 
Allt han redo har för dem. 

Nödga dem, de unga, glada, 
Lifvets vårdag är så kort. 
Må de ej i tanklös yra 
Leka. drömma denna bort ! 



Nödga dem, de halta, blinda. 
Jesus helår än i dag. 
Ocb han b viskar än som fordom: 
"Radens icke, det är jag !" 

Nödga dem, de arma, qvalda. 
Blödande af syndens sår! 
Säg dem, att den gode herden 
Söker kvart förloradt får. 
Dagen snart till afton skrider. 
Månne nästa stund är din? 
O, så mins då Herrens uppdrag: 
"Nödga dem att komma in l" 



226 



Cnm. 



224. 



Con ni il in 




mf 
—] h 




4 




-j- 


1— 


— f — M 


1. Kom 


hem, kom 

^2- É 


^T3 5 

1 

hem ! Lju - 


8 

der 

F 


Fräl 


■ sa - 

-»- 
h 


— # — 
— • — 

rens 


röst, 
1 


Och ditt 

IN IN 


éä^=r- 


— 1=2-= 1« — 


(2- * 


* 


■4— 


V 


V 


=t 


k k - 


17 1? i_ 


L- k 


—i k<— 


k 




k 


k 





&F=$ 



=fc^i 



q v al 



=E 



-N- 



-ö— 






I v 

da bröst Skall hos 
! K, 



ho 



t 



:E=ES 



Kör 



ESS 



=t 



II 



J « 



För lo 



^ tg^ 



ra - de son, Kom hem, o, kom hem! 



ES: 



L fe 



1 — T 



Kom hem! Kom, o, kom hem 



mm 



1 — r 



2 Kom hem, kom hem! 
Se, hur mörkret går på! 
Säg, hur länge vi så 
Skola väntande slå? 

3 Kom hem, kom hem! 
Som du är, kom nu fram 
Med din sorg och din skam 
Till det milda Guds Lam ! 

4 Kom hem, kom hem ! 
Gå ej längre i nöd! 

Här fins vänner och bröd, 
O, hvi vill du bli död? 



Copyright, 1870, by W. H. Doane. Used by per. 



Largo. 



Bättringen. 
225. 



m 



-*-*- 



227 



Azzézz 



1F=* 



* : 



1. Har du frid? O själ, 



be 



W.VS 



sin 



Hvad det or 



F- 

F— ^ b* v- 



det 



3-P 



!? = 



-y 1 



I 



*=*= 



-J * - 



:— r 



-* — » — #- 

tit Gud dig 



S± 



^ 



blir ! 



Har 

— *- 



du 



=F=I= 



Hl 






s=s 



t=*= 



i 



Me - dan han än 



lfe= 



när? 



* : 



o, 



för-spill ej nå - dens tid: 

4- 



:b=l: 




Har du frid med Gud i höjden, 
Har han dragit dig till sig? 
Har en droppe af den fröjden, 
Som han ger, fått rum hos dig? 
Har du under kamp och strid 
Dock Guds frid? 

Eller lefver du i verlden, 
Främmande ännu för Gud? 
Har du än din lust i flärden, 
Glömsk utaf din Faders bud? 
O, besinna dock i tid: 
Har du frid? 



4 Står du tvekande och dröjer, 
O, hvi dröjer du väl än? 
Verlden dig ej helt förnöjer, 
Men du vill ej lemna den. 
Dock, hur går det dig dervid: 
Har du frid? 

5 Har du frid, ack, har du funnit 
Lif i Jesu dyra blod, 

Som för dig från korset runnit, 
Se då upp med sorgfritt mod: 
Sjelf han då till evig tid 
Är din frid ! 



oog 



(Tron. 



226. 



Oon iinima. 




















- m f 


— fj- 


— |— 


N 


-A -A 
( 1 — 


-i H — d 






N- 


* # 


=£= 


=*= 


— 0— 



i i 




* 




m 


1. 0. vill 


du 


ic - 


ke 


vän - da 


om till Her - ren 


Du 


ar 


- ma 


2. Du kan 


bli 


frälst 


från 


syn - dens 


skuld och smär - ta, 


Du 


kan 


få 






# • 




JL Jt. 


-*- -*- 








/^~ • i» • 






m 


• * 




1 


\T —i » ; T 








m m 




-] g 


2 • 




N^ \ / ^ 




| 






i l 





















-C — k- 


l_l — 1_ 


7 


— 1/— 


-&— ' 




m 



frid med Gud 



b jer 



±=±t 



i» 



_^_- - s >. \ 


-H- 


P 


— ^ 




-N 


v 


■ — [s- 




_^ 




å" i j~ -i i-i 




1 1 — 


— •— 
— i — 


» • 


=%= 


-n- 


m 


IV 

1 — 


■#1 


^ • — * * * " a> 

di - na syn-der, då 
Lammets bröllopsskrud 


Guds Son 

Oeb få 


bar 
med 


dött 
di 


för 
na 


dig, 
ö - 


för 
gon 


dig 
skå 

-0- 


ock- så? 
da Gud. 


É^-T^M^ 


P 


-ig F 


=fi 


=t 


**— 


— I 


-t= 


— 1 

— # — 


— U 

— •- 


It W 


3Wi ^ ^_ 


— P — 


— * — >— 


— * — 1 


^r 


— m — 
1/ 


1* 

/ 


— * — 
• 


— 1— 

— y — 


— 9^ 


t± i\ 



3 Hvi vill du icke då? Ack, svara, svara! 
Hvad kan i verlden dig så vigtigt vara? 
Hvad gäller valet? Tänk i tidderpå, 
Att du för sent dig icke ångra må! 

4 Vill du väl bimmelen för jorden sälja. 
Ocb död för lif ocb stoft för perlor välja' 
ZS"är såg du, att en kung sin krona gaf 

I byte mot en ringa tiggarstaf ? 



5 I syndens tjenst ej mycket är att vinna, 
Men desto mera ångest skall du finna 
Ja. ångest, qval ocb nöd af alla slag 
Ocb så till slut, till slut en domedag! 

(3 Än räcker dock den dyra nådetiden. 
Ocb än är ej din sökningsdag förliden. 
Så välj då, medan valet än är fritt. 
Men glöm blott ej. att snart det är ej ditt! 



Moderate 
mf 



Uättringcn. 
227. 



^=fsz=a4=5=5=z±z =äz=i=i= =3= = i=4- #=*=^ 

j O, hur mån - gen i verl - den för - glö 
' ( Mån - gen få- fängt om sa - lig - het drö 

3E-4 -P ^--\ — F P — g— j— g * j— — ». 

1 f f r 



Att lif - vet 
Tills en gån ; 



han 




g=Sil=^ 



■»■■ _ 

kort. 
bort 



Mån - gen som - nar ock 



ker 



— F- £ V-*—f~^f — * ^ 1" * 1 p 1 — 

FÄ=n =3= j=i= :3=*=d#H=£=ä= =q=3=«3 



II 



do - den, 



K I 

±3* 



lif - vet hai 



>ent Tro 



^=4= 



på Gud, men i 



pt=Pt= 



i^ii^si^r^ii 



fc^: 



=1= = 



e - vig - hets - glö - den Han 



ii!=£ 



k V I Ii 

Mången går hela lifvet bedragen, 
Sig säkert tror vara Guds barn, 
Fastän aldrig han ut blifvit tagen 
Som fången ur fiendens garn. 
Fastän aldrig med Herren förenad 
I tron med sitt hjerta, han ment: 
Jag väl också i blodet är renad. 
Bedragen han ser sig för sent. 

Mången yngling med ifver beträdde 

Den väg, som till himmelen bär, 

Och i hoppet sig innerligt gladde 

Ått vara der Frälsaren är. 

Men den ifver i början han kände 

Med Herren att vara f ören t 

Snart tog slut, sig till verlden han vänck 

Till himmelen kom han för sent. 



=1= 

— m- 
—é- 

suc 

-É- 



P * -,- - . .0. -gjr-j- 



kar 

«_ 



Jag 

— P-- 



kom dock för 



V 



uj — I — va— I — »I' 



-p— •— &- 



4 O, så mången på yttersta dagen, 
När änglabasuuen man hör. 

Fram skall skynda, af häpnad betagen, 

Och söka än nådenes dörr. 

Men, o ve, när han då ser den sluten. 

Ej öppen, som han hade ment, 

Full af fasa han ropar: Förskjuten 

Jag är, ty jag kommer för sent ! 

5 O, så mången, så mången blir dårad 
I verlden af olika ting 

Och för evigt får se sig förlorad. 
O Gud, må jag se mig omkring. 
Att jag ej, om mig Jesus har funnit 
Och hjertat hans blod tvagit rent. 
Må en dag, när som lifvet utrunnit, 
Få klaga: Jag kommer för sent ! 



230 



Exon. 



228. 




1. Har du mod att föl -ja Je - sus. Hvad det än må ko - sta dig? 

2. Har du mod att bli en kri - sten Och ta ste - get rik- tigt ut? 

_«. JL -*- +. -*- 



Pfff 



-W ^ 



I JU 



Ritard. 




Har du mod, nar verl - den nå 
Har du ic - ke mod att bör 



nar Och till mot - stånd re - ser sig? 
ja, O, hur går det då till slut? 



ö 



]] 



3 Icke kan den staden döljas, 
Hvilken ligger på ett berg? 
Icke kan den tro fördöljas. 
Hvaraf lifvet har sin färg? 

4 Ack. har Kristus endast blifvit 
För ditt hjerta riktigt stor, 

Se, då måste du bekänna 
Inför verlden, hvad du tror. 

5 Verldens ogunst eller bifall 
Gäller sedan intet mer, 
Kristi ära blir det enda, 
Hvarpå tron i allting ser. 



- ^ I > v v 

6 Pröfva dig, det gäller lifvet, 
Den, som ej är med, är mot. 
Har du hittills motstått Herren, 
Fall i dag till korsets fot! 

7 Bed om tillgift, bed om rening 
Uti Jesu Kristi blod ! 

Bed om nåd att följa honom, 
Bed om heligt hjeltemod ! 

8 O, besinna, hvad det kostar, 
Öf verväg din sak i tid ! 
Korset först och kronan sedan, 
Strid och sedan evig frid. 



Moderato risoluto. 



229. 






"Har du mod att föl - ja Je -sus?" Lju-der f rå - gan mån - gen 



SS^E 



:é=«: 



f — r 



-0~-0- 






mm 



Idättringm. 



231 



= —i*. 



H U j J J e =*± 



m 



LJ_J/lufa z^±gj 



— =p 



gång. Se dock här 



éék 



an - nan frå - ga, Framställ! i mi 
IN 



enk - la 



dt-é 






f M \ V Ira 



p 










•^ N /v 


f^^x i\ 








i , 






/T w n» ^ ^ 


i 




l-v 1> 


1 1 ii 


i * J m 


f'\ ' "J »s J 


n« 




j*J * 2 


j . 


K\) é é i 




# 


é 


Bf # 





fl* " * 


sång: Har du mod 


1 
att 


'v i/ i i 

blif- va bor - ta, 


När din 
— •- — É— 


Ko - nung kal - 
•• f t 


lar 
t-, 


ro: b f » i. 


._!__ 


i~ 


b— b 


f- |- 


—t — t- 


H. b — -f— 




vrS-v * i/ 1 1/ 




i i | 










j 














t? t/ 







IP 



~z 






:# 



*— ä 



dig, Kal -lar 



1 — r 



« 



dig 



S 



VI 



■ — •- st 

ig - het hos sig! 



itEFf 



gläd-je, E 



-t 



m 



2 Har du raod att välja döden, 
När dig lifvet bjudes än? 
Har du mod att låta Jesus 
Ohörd vända om igen? 

Har du mod att vända ryggen 
Till Guds rikes bröllopssal 
Och i stället sorglöst vandra 
Mot ett djup af evigt qval? 

3 Har du mod att ännu drömma 
Om ett lif af lycka här, 
Fastän du så måuga gånger 
Sett, hur arm den lyckan är? 
Rikedomen tar ju vingar, 
Nöjets rosor falla af, 

Och du kastas kring i verlden, 
Likt ett spån på stormigt haf. 



Har du mod att nalkas grafven 
Utan något grundadt hopp, 
Mod, när evighetens portar 
Snart för dig ock springa opp? 
Har du mod att slå i vädret 
Herrens maningar och bud? 
Har du mod att utan Jesus 
Träda för all verlden s Gud? 

O, besinna dig, han kallar, 
Kallar dig i nåd ännu! 
Skall han väl förgäfves kalla? 
Dyra själ, hvi dröjer du? 
Lyssna till hans Andes maning! 
Hör, ack hör, han klappar äu ! 
Har du mod att längre sluta 
Hjertats dörr för denne vän? 



232 



£rcm. 



Con anima. 



230. 




wmmm^m 



gå med till him 
ver - vin - na vi 



len, 
da 



Sä 
Ut 



it oss föl - jas åt, Trots 
i lians kraft, tv han Är 



3=^ 



f= F : 



I i- 



m 



J1Å | i— 


-i — ri A d— J 


H 


I*~ 


-1 


H 


-i 'i 


x& — — • *— 


-J — J-M — J — t 


* •" 


# 


* 


-*s- 


=^- 


a- ■ # 


fj * * 
sa - tans 
mäk - tig 


al - la pi - lar Och Ii - 
i de sva - ga. Dem han 


sti - 
sig 

-0- 


4 

ga 
ta 


för - 
git 


-G- 

såt! 
an. 


Han 
Vi 
»- 


gM— £- 


— # — •— 


g -S k-Hr^ 


1 

|i 


É— 


W 


""f" 


ä~T " 


Sfe; -r- 1= 


-r— P 


F t f: 


-t= 


— V — 


|- 


1= 


& 





^^ 


-^ d 


A 


_J 


— i — \— 


i-d-j-d- 


i - j i 


vil - 
jub - 


-3— 1= 

le ger 
la re'n 
-•- -»- 

— É É — 


-3 

na 
i 

-#- 
—•— 


hin 
hop ■ 


dra Vår 
pet. Ty 

—t g 


gång till him - me - 
stri - dvn för han 


<a — £ — * 

—Si — J 

len, Men 
sjelf, Och 


SS^-t 


t? Fr 


t= 


4 


-f-r 1 - 


=t=*-r — i 












i i 






3 Vill du ej fly till Jesus 
Och finna salig ro 
Och i hans sår en fristad. 
Der du kan säker bo? 
I verlden är så stormigt, 
Så mörkt, så tomt. så kallt 
Hos Jesus är så stilla. 
Med Jesus får du allt. 



4 Så låt oss gå till Jesus, 
Och låt oss akta på, 
Att vi ej bli tillbaka 
Och andra kronan få. 
Är handen satt till plogen, 
Må vi ej se oss om, 
Vill du gå med till himlen, 
Så skynda dig och kom ! 



Copyrighted 1892. 





lUattrtngm. 


233 


A Ii (hl ii t i no. 
inf 


231. 


—a fc- — f 2 — i?~H-^-: 1 


m 9 4 ^— * * 


«U— fl M* ** N -< 
— *^ — *— , —i-- — »5 — ^— 


_£_ — ^ é~—m — — ^ 



t Ar 

i SÖ 



det 

ker 



öds - ligt och mörkt och k 
få - fängt du frid och 



-0- -*- 






*s=S 



*■ ». 



p± 



I ditt hjer - tas hus. 
Här bland stoft och grus, 



-*-H 




— f — j— r — t—f*-* — o— — j — r — t — &-*-+ 



Q . JP 


— h — !*- 


[S 


-A 


—p — fr 


—S^—^- 


-N -\ 




— i ■ « -n 


^U • ^~ 


fl fl 


— # — 


J- 


-J • 


— • ä— 


1 H^- 


— A— 


• d -*fl 


Ty der 


é é 
han får 

-«- -0- 

—V — *— 


iy - 

-»- 

-T- 


sa 

■#- 

ii 


in. ger 


han ett 

-•- -»- 

P P 


* *5 T?. 

an - nat sin 

r r i r ■ 


ne. 


^ — b — U- 


— V — V- 


— t— 


— y — 


— b — V— 






-f- 


=£ES3 



2 Fattas något, du vet ej hvad, 
Fly till Jesus blott. 
Om du än ej förstår dig sjelf, 
Han förstår dig godt. 
Han, som gåfvor för alla fått, 
Han ock din goel blifvit, 



[lifvet. 



Men om du ej honom hafver, hafver du ej 

Hungrar, törstar du midt ibland 

Verldens tidsfördrif, 

Han det lefvande brödet är, 

Som ger verlden lif. 

Honom, honom ditt hjerta gif, 

Han stilla kan dess längtan, [och trängtan. 

Han kan rikligt tillfredsställa all din törst 



4 Ack, hur trofast han älskar dig! 
Hör, han klappar på! 

Skall han icke, den vännen god, 

Slippa in också? 

Skall han längre der ute stå. 

Skall han ej få ditt hjerta? [hans smärta? 

Är det sådan lön du honom ger för all 

5 O, vak upp då, vak upp, tag mot, 
Hvad han har med sig: 

Nåd, förlåtelse, lif och frid, 

Allt, som fattas dig! 

Han har nog för bud' dig och mig. 

Ja, öfvernog för alla. [mar falla ! 

Må vi tro hans kärlek blott och i hans ar- 



234 



ftron. 



Largo 



3 j; t iT-?~t - 



1. O 



mm 



in vän, har Her 



232. 



-*-*■ 



?=3F=£ 



skrif - vit Nära - net ditt Ut- 



raT~T~D 



t=± 



:t==t 



5=4=?: 



: ^=£ 



*=* 



Ä 



g. 



bok? 



Har 



Je 



hjer - tat 



£=*= 



gif 



:?-£= 



J/ ■ ' \ \ \ \ k- 


J- 


=1 „ 


-fV ^y -N 


-ir-f- 


-*-i 
^ 


\~~~ 


TT *^ * -*-. -•• 

På dig ta - git Her 


rens ok? 


Har du fun 


nit Je - 

• m 


— # — 
sus 


än, 

1 


fm\' n m ' m m ' 2 m 






r r 








u * 








\~ ■+ . 


S^x ' L, £ ' L, £ x v 




5 * 




— W b — 










1 


— ^ ^ — u — 


— ■J- — U— 


— V- — i 






2 Har du tänkt, hvad slutet blifver 
På ett lifi synden bär? 
Domen åt dig sjelf du skrif ver. 
Syndens lön ju döden är. 
Hör, bur Jesus kallar dig: 
Kom till miir ! 



Andante, 



3 O, så skynda då tillbaka 
Till din Frälsare och Gud ! 
Verldens lust och fröjd försakf 
Lyssna till hans kärleksbud: 
O, mitt arma barn, vänd om! 
Skynda, kom ! 



233. 

p 



d 



1. Syn - da 



hör, du, sura Ii - der nöd: Vä 



gen 



T-* 






r—r 



y 



till kor - set är 



m 



ii>attri»gcn. 



235 




ned den bär. Qvitt du 

i * 



ver. hur tung den 




v v v i 'I 
"Detta allt låter nog godt och väl",— 
Vägen till korset är fri. — 
"Men jag är ännu en syndens träl,"— 
Vägen till korset är fri. — 
"Vägen är fri, ja, men ej för mig, 
Ännu jag vandrar på orätt stig."— 
Kom då, o själ, kom i dag, ty si, 
Vägen till korset är fri. 

"O. hvad jag hör ! Är det verkligt så' 

Vägen till korset är fri. — 

"Får jag då genast till Jesus gå?"— 

Vägen till korset är fri.— 

"Ja, men jag känner ju ej min nöd. 

Tro mig, med mig är det bara död." — 

Kom då, o själ, kom i dag, ty si, 

Vägen till korset är fri. 



4 "Skall jag då ej blifva synden qvitt?' 
Vägen till korset är fri. — 

"Men är då detta ej allt för fritt?" — 
Vägen till korset är fri. — 
"Detta jag hört om och om igen. 
Står mig den vägen väl öppen än?" — 
Kom, kära själ, kom i dag, ty si, 
Vägen till korset är fri. 

5 Hör nu, o själ, att för hvar och en 
Vägen till korset är fri. 

Kom, blott vid korset kan du bli ren. 
Vägen till korset är fri. 
Upp från det läger, der nyss du sof, 
Höj till din Frälsare tack och lof ! 
Dröj icke längre, kom nu, ty si, 
Vägen till korset är fri. 



236 



ftron. 



i 



Adagio. 



234 a. 



g* 



B3: 



— Z P 



-f— *- 



**** 



-i: il 1-1 ' 



, j Op- pet står Je - su för - bar - man- de hjer- ta, Kär - le-kens ar - mar och 
' i Är det väl skäl att för-smäk - ta i smär-ta. Då du får ank-ra i 



rt 



W^~ 



^s 



f — iTt 



i — r 



f-Hr 



*=*=i 






nå - de - nes famn. 
säll - be- tens hamn 



Brudgummen Je - sus ju 



dig mö - ter. 




'- — g — w p — 



£| — -^— v-J — ^^_^ n ^q^ H N_^_ H r ? ^ _ — K , 



Ro - par: O brud, mig ditt hjer 



i el t gif! 



let väl rätt, att din 



— m t— t— * V % , t t 1* ~-£ r-f: «--«—• cj-a— , 



--N v 1 t 1 ! 1 V + ? 



I 



du bort - st 




V y i i . ^ 

2 Verlden i Jesus försonad är vorden: 
Han på sitt hjerta hvar syndare bar, 

När på sitt kors,mellan himlen och jorden, 
Han vår förlossning och skuldoffer var. 
Skulden utplåntes, när blodskällan flödde, 
Syndaregistret vid korset han slog. 
Domaren sjelf för dödsfångarna dödde: 
Gud är försonad, och vi hafva nog. 

3 Kommen då, själar, ja, syndare alla. 
Tagen här dubbelt för bvarje ert brott ! 
Ha vi än alla i Adam måst falla, [godt. 
Har dock vår Jesus alltsammans gjort 



Är det väl rätt, att förlossade trälar 
Hålla sig sjelfva i träldomen qvar? 
Nej, må vi hellre som frigjorda själar 
Lofva i frihet vår nådige Far! 

4 Mildaste Jesus, min salighetsklippa. 
Jag din förtjenst mig tillegnar som min. 
Dig vare lof, jag min otro fått slippa. 
Jag står inskrifven i himlen som din. 
Jag är nu älskad af Gud som min Fader. 
Han står i lifvet och döden mig bi, 
Derför jag sjunger, förnöjder och gläder: 
Snaran är sönder, och fågeln är fri. 



Bättringen, 



237 



Adagio. 

p 



234 b. 



m^^m mmmmmmi 



. \ öp - pet står Je - su för - bar - man - de bjer - ta, Kär - le - kens 
' Är det väl skäl att för - suiäk - ta i sinar - ta, Då du får 



!§=!=!: =^ 



?=É 



-é- •- 



'\ 



t=\ 



ff 



'• 



3^* 



pli^^ij=ÉlPps 



ar - mar och nå - de - nes famn. 
an k - ra 



SÖ: 



säll - he-tens banan? Brudgummen Je - sus ju kar - ligt du 



+. *. .,. 

EE=E 






m 



m 



ÉM^ri 


#" J ^ is 


=i-i^ 


-ä 


-d N -Än 


-9— 




f^ * $ b*- * * *—i 5 _j 


=h y* 


— • P — p— 

L - * * P J 


mu - ter, Ro - par: O brud, mig ditt hjer 


- ta belt gif! 


Ar det väl 


@5*-L — »- 


Ff-^= 


M-il 


-« 


=j* É Ut" 


F w n w q 


M» -E— C 


r r— r 


— 1 b 1 k— 


L 


—Ii — U— 


^F 


— 1 V V -j 



* 



Hr — d H P* -K H -al— ^ r- "H * * ä 1 + 






II 



=: 



rätt, att din vän du bort- stö - ter, Som till din lö - sen bar gif - vit sitt lif ? 



f- -0- 



JL JL JL .?. 



■f*" + 



m 



■V — b — p- JJ 



=t=fc 



— tr 



4==P= 



28S 



£rmt, 



i 



Moderate 

4 mf 



235. 



■=a 



^EE± 



I 

1. Skyn - da till Je - sus, Fräl 



Wéså 



±z 



-0 — s- 

ren kär 

— — &- 



i± 



Se, 



sitt ord han 










SEt 



Ro - pau -de vän - ligt: Kora! Ljuf - ligt, ljuf - ligt blif-ver det för visst 

I I I > 



r v \\ 



*ÖEEÉ 



Xiir 



3=r 



-*Tt 



Ji 



na från all synd och brist, 



=i fi f- 



&» — 



-i — * 



ge 



H — * ^ 



-J» — B#- 



^1 



till sist Hem 



hos Hei 



ren Gud. 



_1 »o. 



i 



r 



2 Kommen nu alla! Frälsarens röst 
Fylle hvar själ med glädje och tröst, 
Må han sitt tempel få i vårt bröst! 
Lyssna, o själ, och kom! 



3 Ännu i dag är han bland oss qvar, 
Ännu en kärleksbjudning han har, 
Hör, huru mildt han ropar en hvar: 
Lyssna, o själ, och kom! 



Used by per. The John Church Co. 



Uattrtngrn. 



239 



236. 




1. Den port 



§§§ilö=ö: 



mf 



ifet 



^T~t 



i=#=f: 



Dock 

— — 



der 

— •— 



dig, 



SI 



För 

-• — 




2 Se, himlen är ej ännu full, 
Än är der rum för dig. 

I Jesu namn, för Jesu skull 
Dess portar öppna sig. 

3 Fast tusen sinom tusen stå 
I hvita kläder der, 

Af Herrens nåd åt dig också 
Ett rum förvaradt är. 

4 I Jesu njerta, der är rum 
Och i hans himmel. Ack, 
Så lär mig evangelium. 
Gud vare derför tack ! 

5 Gud vare tack, alt äfven jag 
Får i den staden bo, 

Den långa evighetens dag, 
I ostörd frid och ro ! 



k 240 



2Trmt. 



Andantino. 



237. 



=5=1= 



IJJX4-J « 3 j n 



1. Se, dur -ren iir öp- pen, och vä - gen är fri! Hvi vill du då läng- re i 






Pt=F 



öl 



n; 



:S: 



fän - gel - se bli Och va 



SS 



±=t 



3- 



ä{ ; 



ra så bun- den till hand och till fot I 



3= 



=* 



=E=t 



=5 






» 



stal - let att ta - ga din fri - het e-raot. Som bju - des för 

r .r t t t » , m - * 



£ 



:r=r==t=t: 

-y b» — — * 1*- 



2 Och Kristus är dörren, gå in genom den, 
Han ensam är vägen till himmelen än, 
Han ensam kan frälsa din fattiga sjäi, 
Ty hvad du gjort illa, det gjorde han väl 
För evigt, för evigt ! 

3 Och Kristus är död, på det du skulle få 
Från döden till lifvet med honom ock gå. 

Din skuld han afplanat och uppfylt Guds bud, 
Och Gud är nu åter din nådige Gud, 
I Kristus försonad. 

4 Så lef till hans ära, och fröjda dig nu, 

Ty hvem har väl orsak till fröjd, om ej du? 
Hvad hindrar dig nu till din Frälsare fly, 
Hvars nåd och hvars kärlek hvar morgon är ny? 
Se, dörren är öppen! 

5 Och skulle se'n satan dig bringa i nöd, 

Så säg till ditt hjerta: Se, Kristus är död ! 
Nu slipper jag dö, ty han dog ju för mig 
Och bragte mig lifvet. Dess fröjdar jag mig 
I tron på min Jesus! 



il 



bättringen 



241 



Moderato. 



238. 



wm^^^gml 



;ö 



m^mm ^m s^- 



m 



1. Vå - ga dig Dri - ste - lig Tro, att Je • sus gjort allt för dig! 

2. Vå - ga dig Dri- ste - lig Tro, att Je - sus gjort allt för dig! 



r\ u 




— N k- 










< *- 


Nr— 


* 


; t^ z — h 


* 


i- r 


N- 

1— 


|=p? =r 


3 


4 


N 1 — 

— i — r=- 


iT 


— ä 


Så 
Se 

B 


var 
- gern 

p 


e • vi 
re - dan 

P ' P 


— 0- 

ge 
han 


Fa- derns 
vun - nit 


r- 

råd, 
har, 

• • 




Män 
Or 

• 


* *• 

sk an fräl 
men kros 


stes 
- sat, 




-S — J 

af 
som 

p 






r r 




i i 








r 




pj-i ^ m 


p 


P ' p 


p 




| 


f 


P P * 


p 


p 


^_4« 




r > 




L L 






i i 


D 




? 


[; 


/ 5 




' i * 


f 


| 


V 1/ 


p 












IV 


\ 












* i. ^ ä p-y 



e - vig nåd, En föd- de So- nen det gjort, En- föd-de So-nen det gjort, 
mäk- tig var, Opp- nat oss himmeleus port, Öppnat oss, himmeleus port. 



w&£- 


p 

r 


r 


8 


: 


s 


s 


-rf 


^ 


—IV 

r 


=*■* 


•• 


-fe— f 


Ö^-fl 


r 


— 0— 


— 0— 
r 


— t/- 


-b 1 - 


— f- 


b 1 


iyy 


=4= 


-u 


-£-£= 


-1 
>• 


L 


fS^:JJ 



3 Våga dig 
Dristelig 

Tro, att Jesus gjort allt för dig! 
Allt hvad lagen ej verka kan, 
Allt hos dig. som han klagar an, 
Detta tog Jesus på sig. 

4 Våga dig 
Dristelig 

Tro, att Jesus gjort allt för dig! 
Visst all ondska i hjertat bor, 
Visst kan syndernas tyngd bli stcr, 
Större dock Frälsaren är. 

5 Våga dig 
Dristelig 

Tro, att Jesus gjort allt för dig ! 
Du har intet, blott synd och skam. 
Prisa endast Guds dyra Lam, 
Som oss har köpt med sitt blod. 



6 Våga dig 
Dristelig 

Tro, att Jesus gjort allt för dig! 
O, hvad fröjd och hvad kraft har den 
Som fått allt uti Frälsaren! 
Salig och helig han är. 

7 Våga dig 
Dristelig 

Tro, att Jesus gjort allt för dig 4 
Han vill trösta i allt ditt ve ? 
Är ock när, fast du ej kan se 
Honom, din trofaste vän. 

8 Våga dig 
Dristelig 

Tro, att Jesus gjcrt allt för dig! 
Han ock hemtar en gång sin brud 
Från det främmande land till Gud, 
Hem till sin himmelska frid. 



242 



(Tron. 



239, 




j Miss- trö - sta ej, min själ! 
( Kom blott och ka - sta dier 



Gud ger - 11a sig för 
Ut - i din Fa - ders 



bar 
ar 



« 



jä- 
rnår, 
mar! 

m. 



m 



K* ~ J 


Ff=h 


— 1 

å 


— J- 


-J- 


^ — 1 

>• * 


— • — 


1 


-i 


i 


1 


n- — M- 

V * 

Hans 


hjer ta 


— 3— 

-•- 
bri 


ster. och 


• 
Hans 


• 
famn 


— *- 

dig 

-•- 


• 

öp 

• 


-i- 

pen 

m 


-&- 

står. 


/•V w m 




• 




2 






f£)' v - f 


-r — F- 


— n— 


1 — 


~^r~ 


Ä * 


— •" 1 — 


— • — 


• 


p 


^ " r ' 


U |_J 


— 1 — 




upj 


' 






L-i— 


— 1 





II 



~s 



hans hul - da sköt 



Du barns - liet hvi 



får. 



m$=^r 



m 



2 Fastän din syndaskuld 
Allt upp till himlen räcker. 
Hans nåd dock högre går. 

An himlens hvalf sig sträcker. 
Fast syndabördan dig 
Till afgrund trycker ner. 
Hans hand dock hjelpa kan 
Och säkert räddning ger. 

3 Om han ej hade lust 
Att arma själar frälsa, 
At döda gif va lif. 

Ät sjuklingar sin helsa, 
Om han sitt nöje fann 
I syndarenas död, 
Och icke mycket mer 
Att hjelpa dem ur nöd; 

•4 Måun' han då gifvit ut 
Det käraste han egde, 
En skänk, som himmelen 
Och jorden öfvervägde, 
Sin Son, sin ende Son, 
Att dö för syndare 
Och dermed lösa dem 
Från afgrunds qval och ve? 



bättringen. 243 



5 Nej, då han gaf sin Son, 
Hvad skulle lian ej gifva, 
Att mänskor må ur nöd 
Och döden frälsta blifva? 
Kan du väl ändå tro, 
Att han ej vill dig väl, 
Hvad kan han göra mer, 
Än han dig gjort, o själ? 

6 Ar du för synden rädd 
Och flyta dina tårar, 
Att du förtörnat Gud, 
Om det ditt hjertfi sårar, 
Att du hans dyra nåd 
Så fräckt föraktat har, 
Och att du afvog sköld 
Emot din Konung bar; 

7 Vill du till synd och verld 
Ett evigt afsked sända 
Och dig till Herren Gud 
Med heligt allvar vända; 
Så frukta ej att fram 
Till nådastolen gå, 

Du der barmhertighet 
Och nåd skall säkert få! 

8 Den tyngd, som trycker dig. 
Den sorg ditt bjerta plågar, 
Den längtan efter nåd, 
Som i ditt inre lågar, 

Ack, låt den jaga dig 
Till korsets helga fot, 
Du säkert finner der 
För allt elände bot! 

9 Se, Jesus lidit har, 

Att du skall blifva skonad, 
Se, med hans dyra död 
Är all din synd försonad! 
Han stält allting tillfreds 
På korset med sitt blod, 
I himmel och på jord: 
Var derför vid godt mod ! 

10 Så lägg din tvekan bort, 
Och fall för Jesus neder! 
Han är dig ganska när 
Och gif ver hvad du beder. 
Hans hand väl såra kan, 
Men den ock läker visst 
Den, som till honom flyr 
I all sin nöd och brist. 



244 



£rcm. 



240. 



Allegretto 

Ä^ ^ =f* HV 


=d =t= 


i s .-4==i 


=4^-^=M 


— v ■ 1 — 


1. Hvar och en, som hör, 


o, 


ljuf 


- Ii - ga ord, Klin - ge de 


i H4 

i 

för hvar - je 


rfM 4- 1 1- 1- * » 


f 


d 


F- ff 


l- i i r m r :. 


eStj^^-s p p P 


~F — 


t t 


—•— — • — # — 

— i 1^ — i — 


P P P : 


— *-v £ b* b* h 


h 




1- 


—V V — b 1 — 


— b* 1 1 ■ 



s 



h i\- fc— \ —i N £ ^ & — i 

-\ — ,^- i — i- JN — i- iv #— F— h N — «-i Pv-^3 



£=: 



St -jr-i- . &. 

I i 

män - ska kring vår jord! Hvar och en nu bju - des fram till nå - dens bord, 

. . . . . kj ,. l N b m . ■*- -f 2 - 



^=fc 



-P-— •- 



-? 1 — t/- 



É 



F- 



-K — ©*- 



-i-.—U- 



Kör. 



a IV ?f - H — ä ~i n — K H - — tJ— i H IV H FV 1 — • 



Hvar och en, som vill, o, kom! Hvar och en, som 

r k r r f s * * 



gg 



--^-n.^— "— •- 



vill, hvar och en, som vill 
.... - -^ 



-^ 1- 



eke 



m 



. u 


^ K ^ 


J 1 


1 


f* * , N r\ 


3£*tt-^ l^zzfr- 


P A- P 4r #— 

— # m ä « *— 


—4 #— 

"SJ * 


*l 


"-=— 5— -1 # 


Lju - de öf - 


# * # 

ver berg och dal: en 

in in 


hvar som 

m 


— ö— 
vill! 


é • '* é * 
Vils - na bar • nen 


éP*-É* » V 


F=F M N 


"I* 1 k 


~~ p~ — £ — h — r — 




h ^ b 1 * V— 


t u 


la 


b* ^ b* t/ 



i 



ö 



SI 



Ö3É 



Fa - dern ro - par mildt:Vänd om! Hvar och en, 

^ in ^ in 



}=F 



som vill, o, kom! 

— •' 0- 



g^* 



1 



2 Hvar och en, som kommer, skynde han 
sig! 
Nu är dörren öppen, vägen fri till mig. 
Jesus sjelf så säger, ordet gäller dig. 
Hvar och en, som vill, o, kom ! 



3 Hvar och en, 
Hvar och en, 

får. 
Hvar och en, 
Hvar och en, 



I I 

som vill, det löftet består, 
som vill, Guds nåd för intet 
[går. 
som vill, från död till lifvet 
som vill, o, kom! 



Used by per. The John Church Co. 



ISattrtngrn. 



245 



241. 




1. Du kan ic - ke tro, ack, men kii - re, så hör: Gud har ju sig sjelf ic - ke 

2. Och bar det nu ver- kat så kraftigt hos Gud.Att hau helt till-freds kun-de 



m-\rj 


T"* ± 


f- 


-f 


p 


1- 




-f- 


: 


s 


* 


^J- 


j 


8 


? 


-m- 
\- 


: 


=S=Zn 


9 l 


—*— 


-5 

• 


r 




— V- 

2 


— #— 


/ 


/ 


• 
r 


t= 


X 


-1/- 


— v— 


1 


— v- 


£ - 






sko-nat. Kom hit, kom till kor-set, se Lammet, som dör, Dess blod har med 
blif-va Och blott för dess viir-de dig ta - ga till brud Och him-me-lens 



&£*- 


m 


•'1^ 


,*- 


-? r 


-#-s 


i— 


hf= 


=f- 


S 


— »—i 


•»fe 




p 


w^ 


i — 


^ J -F- 








— *— 


— •— 


-v- 


- 1/ - 


+ : 


— tH-*-- 


*- 
i*» 


v 

1/ 



II — =- 








/ 
















^tr 2 — l --* ^ 










— i— 


« 


— a— 


-N 


— H*~f= 


■J « -H 


éH i. =fc= 


-dr 


=r 




=^r 


. 


— #— 


t—fi 


— •'— 


# Fä= 


-3 * 11 


Gud oss för 
skat - ter dig 


J 

- so - 

gif . 


4 

n a t 
va, 




• 

Och 

Så 


bort 
låt 

# 


- ta 
ock 

-»- 


t I"" 

- git verl 

du der 


- de - 

med 

-#- 
f 


— « — c-öj- 

nes syn 
dig nö 


der. 
ja! 

m 


mf f' i- 


p 


P= 


* 


*4 


f 


U- 


l k_ 


* 


— #— 


— ©>- 
— 1 — 


-t=^B 


±^£—\ v — £— 


H 5 - 


— #— 

r 






1 


L* 


v t 


t 


k 


~ — 


F _JJ 



3 Försoningens blod, det ock ruunit för dig, 
T)- Kristus nu offrad är vorden. 
Det gäller för alla, för dig och för mig. 
Så hör nu de ljufliga orden: 
Dess värde är evigt det samma. 



4 Så sök då allenast hos Kristus din ro, 
Ty der är du trygg för all fara. 
Blif liten, blif barn, blif enfaldig, och tro, 
Blif en bland de syndares skara, 
Som endast vill frälsas af nåde! 



246 



£rcm. 



Modernt o. 
mf 



242 a. 



f i i — *^— * — * — ^-i^^p-j. — a 



3ÖE 



i I läng - tan tron be - gyn - ner, I hun - ger tron be - står, 
{ Och tron sig städ - se sträc - ker Till den, som allt för - mår. 

I . ! . ! ! 



F 



-0^-* 



=FÉ 



P 







mf 



■C2T 

Furst hungra, tor 



ta, kan - na nöd Och så 



Kri - sti död, I 



^Hf 4 






£.. 



P 



^Sa 



1=q: 



:* 



S-— 4" 



*—•-* 









Kri - sti lyd - nad pryd - der gå 

— W 



^m 



den lef - va få. 
~* -4 



m$ 



0-* 



Kan du ej Jesus hålla 

Så fast, som du det vill, 

Han dig dock ej bortkastar, 

Och nåden hör dig till. 

Den suck, som från ditt hjerta går, 

Han hör och den så väl förstår. 

Och all din synd tog han på sig, 

Och tog den bort från dig. 



Så vill till nådastolen 
Jag gå, fast arm och svag, 
Och der i bön förbida 
Hans nåd hvarenda dag. 
Hans egna löften kalla mig, 
Och famnen för mig öppnar sig. 
Hos honom skall jag styrka få 
Att Herrens vägar gå. 



Bättringen. 



247 



Af salighet de flöda, 
De helga Jesu sår, 
Der finner jag min hvila, 
Och der jag rening får. 
Ovärdig är jag, stor min nöd, 
Jag skyldig är till evig död, 
Men de förtappade han kom 
Att frälsa ifrån dom. 



På ordets gröna ängar 

Han leder sina får, 

Han nådigt dem bespisar 

Och städse för dem går. 

Jag följer honom, glad och nöjd, 

Han ger mig evig frid och fröjd, 

Han bjuder mig till stilla hamn 

Och hvila i sin famn. 



Moderato 
mf 



=t±= 



242 b. 



3 



=Ö: 



t=t 



£Ö 



^m 



Ws$ 



{ Och tron sig städ - se 



=F=F 



—f——\ — # — #- 



läng - tan tron be - gyn - ner, I hun - ger tron be - står, 
sträc - ker Till den, som allt för - mår. 

■0- -0- -0- -0- -0- -*-- 



I 



# / , i , i i j4 -L_j4 j _R =f= H = 4 Å T f FL\ 



tf -0- -0- -0- 

Först hungra, tör-sta, kän-na nöd Och 



m^ ^^£ 



=r=r=r=P= 



så få lif 



-i- l i 



Kri - sti död ; I 

-*— ?— p— t— -, 

-• — P — V — t — : 





1 


3 


-4-, 

e 


=1 * J 


— n- 


— I— 


-^3 a - 


i 


~H1 


Kri - 

-»- 


— j~ 

••- 

sti 


3 

-•- 

lyd 


4- 

-•- 
nad 


m * 

i+—z — «- 

pryd - der gå, 


— f- 

på 

-•- 


nå 

-•- 


den lef 


A 
8 

va 




få. 


tet-f- 


8 

— i — 


s 

— I 


V 


£ t |tz 


p 


zJp: 


1- — 


-t= 


=r*fi 


\^^9—: 


F 


— I — 


t - 


i* 


— F— 


r 


é « b 


I— 


1- Ii 



Copyrighted 1892. 



L'4- 



£ron. 



Largo 



243. 



-*r-3r 



+—Z-1-2 



-V "*"= *- 

1. Min själ, till nå - dens tron träd fram. Dt 



Z* 



sus ber för 

* -_ 



m^ z 



m 



%m 



^=± 



z • 



Sr-z^r 



j. 1'0 g 'i j. *' J 



oss. Böj ödmjukt knä in- för Guds Lam. Tv in - gen der för - gas! 



'- 



i=Si 



^EE- 



m 



Kör. 



r 



O Je - sus. från din fot jag går Ej. förrn du nåd be- 



Ä ff ^ v 


^ , 




V S "S 






• " » K 




i -P— J 


2T 1 !v— , J- 


—i — e — » — f- 




. • " ' **= 


ter. Ej förr'n ditt 

fr»J >: f f F 


blod mig re na 
f f f f 


— ^ — 5— 

får Och 
— -5 •— 


i: j. « *- 

du mig lif - vet 

-#■= • 3 -- 

# • C # # 


ger. 


^ - é • é 


-' m a— i- 


F=c= 


— 1 * *« *■ — 


-t^-n 



2 Ditt löfte ät min säkra tr<".st 
I ångstens mörka dag. 

Du lättar skuldbelastadt bröst. 
Och skuld, o Gud. har jag. 

3 Qvald utaf tusen synders nöd, 
Af satans skarpa skott. 

Af yttre strid och inre död, 
Du kan mig frälsa blott. 



•i Var du min sköid och mitt fur-var. 
Att jag i skydd hos dig 
Må ge anklagaren det svar. 
Att du har dött för mig. 

5 O underkärlek : Hugg och si - 
Och kors du på dig tog! 
Att stora syndare som jag 
Må lefva. Herren dog. 



Bättringen. 



249 



Andanlino. 



244. 



m^m 



i 

1. Hur ljuft 



t3: 



du kal - lar 






d 



§^ 



I ' ' ' ' 

O, Je - sus, till dig fram Att 

-* — é — n (2 * — , 



t=t 



:*4: 



f^=5 : 



hV 1 1 ff : 



\m 



fe=t 



i det dy - ra blod, Som 



flöt 



på kor - sets stam! 



!=^§ 



Kör. 






-N 


r -1 


— 4— 












fcH*— fe— 


— i — 


—%- 


~t~~ 


: -^— 


s 






-N 


1 





V-/ i 












5 


ä 




«j . 




d 1 
Ja, 


k' 
jag 


kom 

-0- 


mer 


nu, 

-ig-* 


Her - 


re, 


i 
till 


dig 


fram 




/*V K L 


' 








f 







1^1 r> m . 


» 


m 


» 








L 




| 


>^V s 1 




f 




- 


r"* 1 L 


V 


'J— 


u 






— P — 


i 


K 


i 






sa 



Två ni i sr ren ut 



det blod. Som flöt på kor - sets stam ! 



m4 



m 



ji 



Det Jesus är, som buld 

Mig bjuder saligbet, 

Som skänker tro och frid och hopp 

För tid och evighet. 



Lofsjungom högt hans nåd, 
Som göt för oss sitt blod. 
Som gaf oss lifvet, då för oss 
Han uti domen stod! 



Used by per. The Biglow & Main Co., owners of copyright. 



250 



Exon. 



2. Rättfärdiggörelsen. 

245. 



Andante risoluto. 




















B ? f -\ 










1 1 




-N 








X V n~j— 






N- 




— -1— 




i 


— ^- 


— f\— 


— =5?— 3 


(\) i' * 


— pv— n- 


-N 4 


J 




1 " 


1— 




* 


. 


T H 


t) -•- 


— i — — m— 


— 1 1— 

* • 


— *— 


—é — ' 


#• 


t 


•-!- 


— — 


. 


t — 3 


1. Just 


som du 


är, i 


brist 


af 


allt. 


Med 


Ljer 


tat 


än 


nu 


2. Be - 


tun -gad. 


svag och 


ängs - 


Hg. 


o, 


Du 


än 


ner 


ej 


på 


p-tt J 






— > 
* 


-é— 


—1 
->• 


J 


— t- 


-»- 
1 




— • 1 


^ d — 


— ^ — •- 


_j — i_ 


9 — 


» 


t 


— V— 


— V — 


i 


— * 


l = 



dödt 
jor 



VT 

och kallt, 

den ro. 



-it ^ 5: =t i *- 



Med 

Blott 



synd. 
jag 



u 

som stan 
för - står 



digt rö - rer 
den kon - sten 



m 





(V 


fc P\ K 


1 


1 h 


^ 






_r* 1 ff 


1 * 




ii 




•s i • 


*• « _1^ 


^* 1 




■i 


fT\ i • \ i • 


N V • 


• •] • « 


<& *"" i 


! Il* 


& dd 


\\) ! 00 


rs • 








Jl 


sig. Kom, ar ■ 
väl Att um 

Ä?tt ffj * 1 


8 

me syn - 
gås med 


da - re. till 
en sar - gad 

» -• * 


mig, Till 
själ. Kom 

-& m- 


I * -#- - • • ■&• 

mig, som dött för dig! 
der • för blott till mig. 

• • P P • m l ii 


(g^ijS * • P p-^ 


— 5 — E= 


-p— f*— 3* 


H 2 -*^ 


r r r fPN 


b v \/ 


j y 


s V V- 


r 


i i/ i ^ ^ ■ ■ 








1 







3 Just som du är, tar jag dig mot. 
Lägg bördan ned vid korsets fot, 
Och räkna allt för skada, som 
Vill hindra dig i loppet, kom, 
Kom, syndare, till mig. 

4 Kom med din oro, dina qval, 
Med dina synder utan tal. 
Med alla tvifvel, hvarmed du 
Marterar dig så hårdt ännu, 
Kom. arma själ, till mig. 



5 Ja, den der vill, han komme blott 
Och tage nåd i dubbelt mått ! 

Och den der törstar, dricke fritt 
Och blifve från sin ängslan qvitt ! 
O själ, så hör och lef ! 

6 Hör Anden, bruden ropa: Kom! 
Hvi vill du då ej vända om? 

De salige i Herranom, 

De ropa äfven: Kom, ack, kom ! 

Och Jesus ropar: Kom ! 



MättfartJiggoreteen. 



251 



Adagio. 
P 



246. 






1. Just som jag 

2. Just som jag 




I 

ir, ej med ett strå Af e - gen grund att 

tr, förr än jag har För - mått, livad e - vigt 

-•- -&- _ -»- 

f i m- 



(EÉ^ 



B 



±=: 




Rit. 






* p 



#— Jr 



=Ö 



^ 



s 



dött och sjelf oss bjöd 
dig, hvars blod det gör 

J 



dig, 

len. 



Jag 
Jag 



kom 
kom 



o Guds Lam 
o Guds Lam 




3 Just som jag är, i denna stund. 
Så kall och död och ond i grund, 
Att finna allt, som fattas mig, 

I saligt öf verflöd hos dig. 
Jag kommer, o Guds Lam. 

4 Just som jag är, fastän jag ej 
Har städse ljufva känslor, nej, 
Fastän jag jagas på min stig 
Af stormar in- och utom mig, 
Jag kommer, o Guds Lam. 

5 Just som jag är, du gläds att se 
Mig komma och mig allt få ge, 
Förlåta, rena, läka mig. 

Jag tror ditt ord, och trygg till dig 
Jag kommer, o Guds Lam. 



Just som jag är, du har mig kär. 
Ty du har köpt mig, som jag är, 
Och väl du kände, hur jag var, 
Då min och verldens synd du bar, 
O du Guds dyra Lam. 

Just som jagar, jag nu dock tror 

Och prisa vill din kärlek stor, 

Hvars bredd och längd ocb djup och höjd 

Jag lofva skall i evig fröjd. 

Lof, pris Guds dyra Lam ! 

Och som jag är, jag nu ej mer 
Skall blifva, då du allt mig ger. 
Nej, dö mig sjelf och dig uppstå. 
Tills ingen synd skall mer mig nå 
Hos dig, Guds dyra Lam. 



9S9 



&xm\. 



Moderata. 



24*1. 




r 

. ( Jag ir - ra • de län - ge än hit och än dit Och sök - te en väg till Guds. 
( Och sök - te väl stundom med all - var och flit Bland män-ni - sko- me- nin- gars 






-t- — U — t- 



fc*t* 



l - n — '— ^— F — *--F — ^ — ^ — f — * — * 



him - mel 
vim - mel 



ii g sök - te docl 



te dock ic - ke 



det, och se. Hur 



11ig 



:t: 



E-r4^-* 



dzözt p=zfc=q 



kunde jag då fin-na 

F* C "J7~^ ■*-# 

S_| ^— U — i b— b 



gg 



'8* * ' 

för mitt ve, 



*? i 






Si 



Hui 



Ö^ 



kun de jag då 



fin-na vä sren? 



T 

Min redliga bättring, min tro och mitt hopp 

Min ånger, min bön och min lydnad, 

Se der, hvilka trappsteg jag timrade opp, 

Se der, hvar jag sökte min prydnad! 

Men aldrig den lydnaden profvet dock höll. 

Och sten efter sten från den byggnaden föll, 

Den blef ingen brygga till himlen. 

Och under allt detta stod Jesus så huld 

Och ropade till mig så trägen: 

Se, jag har betalt din omätliga skuld, 

Jag ensam, jag ensam är vägen. 

Jag, jag har förvärfvat och återlöst dig, 

Hvi vill du ej låta dig nöja med mig, 

Den nya, den lef vande vägen? 

Den vägen mig syntes i början för lätt, 

Som många väl ännu den kalla, 

Men när man försökt alla öfriga sätt 

Och kommit till korta på alla, 

Då skall man ock slutligt sig finna dervid, 

Att hafva allena i Jesus sin frid 

Och blott genom honom bli salig. 



tF 



m 



Jtfättfartiiggördscn. 



253 



Andante 



;ie^ 



1. Jag bär min synd till 

2. Jag bär min nöd till 



248. 

Je - sus, Han ta - ger den på sig Ocb 
Jc - sus, Hos bo- nom full- bet bor, Han 







ar Från död e - vin - ner - lig. Jag 
Ocb bär med mild - bet stor. Jag 







^ , -H- J C_^ ^ # „ 



Ä 



r^-2 



J=*=^r 



tl=5= 



bär min skuld till 
bär all sorg till 



Je - sus, Hans dy - ra 
Je - sus, Allt qval. all 



blod 
bör - 



-%-z-f- 

al - len Kan 
da svår, Han 



E=t=h=i — F — *- 







Jag bvilar invid Jesus 
Miu själ ocb finner tröst. 
Hans bögra band mig bållei 
Jag lutar till bans bröst. 
Det stora namnet Jesus, 
Guds Lam, Immanuel, 
Som doft på vårens vindar 
Omfläktar det min själ. 



4 Jag blif ve såsom Jesus, 
Saktmodig, öm ocb mild! 
Jag blifve såsom Jesus, 
I allt bans sanna bild ! 
Jag komme sist till Jesus 
Ibland en skara stor 
Att evigt prisa Jesus 
Bland tusen änglars kor ! 



254 



Cron. 



249, 



Andante. 




H -t— 






— i -v— 1 J 


-f— 1~ 3^q 


-, \ O min 
" 1 Ej på 


Je - sus, 
nå - dens 


— i 1— 

låt mig 
verk in 

—g «_ 


: 

skå 
om 


- da Ut - i allt på 
mig.Blott på nå - den 

1 . 


dig, blott dig, 
ut- om mig! 

i 1 




-r— fc- 


* r 


— i— 


— »— 


?* ? -f — E 


X~t~£~A 


1 


f F 


k • 




P 


M — b— J — P 


1 1 _£: -J 



^F ? — 3 1 äf— 


=h 


— *— 


— u 

— •— 


— 4- 
* 


"+- 


, i FV 1- 


1- 

• — 


— aj— 


-J 1_ , 

— « — sj — 


Låt mig- i 

i ^> 


J-l J 

det dy 


— * 

ra 

— É- 


* 

bio 

— •— 


det 

1 


l-44-j— J- 

Haf - va all 

1 ^ 

i d i— 


— W— 

min 




-w— 

sa - 

-#- 


lig - bet. 
—g ^ , 


& r 1j3 


— #— 
h 


— #— 
1- 


— #— 


B— 


— s 0- 


— •- *•— #- 

J_| h— H- 


B— 

F 


— » — 
t 


F Ld 


,^^9- t- t^ H- 


t - 




r 




r 


1 1/ | 


r~ 


r 


h h-£- 



fc± 



ir=r 



:*• 



-1— T"? 



i=4 



Allt mitt bopp, min frid, min trygg - het, Sa 



£=* 



=•= 



för tid som 



-5*- 

het 



II 



gg 



11 



*ee* 



T: .«- * 



2 Låt mig ej af mänskotycken, 
Mänskomeningar bero, 

Ej i något sjelfgjordt näste, 
Söka eller finna ro ! 
Låt mig såsom helt förtappad, 
Helt förlorad uti mig, 
Vara belt benådad, salig, 
Helt rättfärdig blott i dig ! 

3 Men du vet, det är så mycket, 
Som vill blanda sig häri. 
Huru jag, jag sjelf, så gerna 
Äfven ville något bli. 



— t?— H — r 

Ack. den onda arten. Herre, 
Mer och mer ifrån mig tag, 
Och förlåt mig, lär och led mig 
Med din Ande dag från dag! 

4 Sköt mig, som för godt du finner, 
För mig på hvad väg du vill, 
Blott jag under alla skiften 
Dig, dig endast hörer till 
Och när sist min vandring slutar, 
Får i tron gå hem till dig 
Att din dyra nåd beprisa, 
Som ock varit nog för mig. 



31 



Larghetto 

p 



250. 

$jrf- ==i==l=i!=ä=i=^^=#==K=E±= 



1. Se 

2. Se 



pa mig, se 
på mig, se 






ti C ft? f- ~-\t *-'? ■ 

-É — — !■ f- 1 1 -m — 0— B H— 3-H 



V v 

ej på mig, se på din Son. o Gud, Se 

på din Son, ty jag är svart i grund, Jag 

+. *■ i 



-p*V—y- 



Mättfärtitgpreteen. 



255 



:4=d=± 



mf 



*=+ 



:±=£=4 



pPJ^lS^l 



på hans sår och se 
vi - kit af från di 



mig an i bans för - so - nings-skrud ! Ty 

na bud och bru - tit ditt för - hund. Min 



=t==f 



\ -t- - 







lu ser 

re el 



:-• 



1 — 1 






u I 

mig ut - om den, så tins 
ler säm - re stund är Ii ■ 



ej hopp för 
ka in - för 



mig. Då 
dig, Ty 



pppppil 



*-» 



k au jag ej 
hvar - je stund 



** Vj t* 



be 

jag 



*=: 






syn 

I 



dag, 
är. 



'* 



Gud, 



V 






blick 
ej 



I 

dig. 
mig! 



-t- 



liSH! 



Ack nej, se bort, se bort från mig och se på honom blott, 
Uti b vars död och dyra blod du full betalning fått! 
Han är nu min rättfärdighet, min helighet, mitt allt. 
Ty allt han godtgjort har för mig, ja, mer än tusenfaldt. 

Se ej på mig, se på din Son, se på ditt fridsförbund, 
Samt lär ock mig att se mig täck i Sonen hvarje stund! 
Han är min frid. min salighet, med honom allt jag fått. 
Se på din Son, se på din Son och mig i honom blott ! 

I honom är jag hvit och ren, hur svart i mig jag är, 

I honom är jag god och from och helig redan här. 

Ty hvad han är, det är ock jag, och hvad han har, har jag: 

Fullkomlig helighet för dig och allt ditt välbehag. 

Väl är det svårt att se det så, men ordet ljuger ej, 
Och om än känsla och förnuft beständigt ropa: Nej, 
Det står ju dock i ordet så; jag litar deruppå 
Och sjunger: Ära vare Gud, hvars uåd har stält det så! 



256 



<Tron. 



Maestoso. 



251 



ö — i— n v f* > i r> \ > — r r s J n 



1 i Om tu-sen-de verldars o - ta - Ii- ga mängd Af synder jag ensam be- drif - vit, 
' Men skaparen kommit i dö de-nes ängd Och sjelf min för-so-na-re blif - vit - 

\ \ s ^»^ 

-^ — 






É^tl 



ZE*3t 



S=É=£ 



JE±L 



m 




-0 — 0- 



\ N V 



Tänk. ska - pa- ren. klädd ut - i män - ni- sko - kött. Har sjelf för sin 



- ~— 0— ,— •- «»— • •- #-= S 0— ■ f • C » F 



i 



Jt#F* 



ska - pa - de va - rel - se dött. O Gud, bur all synd då för svin - ner! 



tJl. I . i. 



*=£ 



*=s*É 



1 






2 Så sant som Gud skapat oss alla till barn. 
Så sant som vi alla måst falla, [garn 
Så sant som Guds Son ifrån djefvulens 
Har riktigt förlossat oss alla, 

Så sant som han riktigt utförde sitt värf. 
Så sant är jag arme med allt mitt förderf 
Rättfärdig för Gud genom trona. 

3 Om tron ock är svag. bar bon skatten dock 

bel. 
Mig vunnen af Kristus allena. 
Den kostliga perlan, som blifvit min del 



' " -T 1 

I döpelsens vatten, det rena 
Det är ju. o Jesus, ditt eviga råd. 
Att s} r ndare blott skulle lefva på nåd. 
Allenast af nåd genom trona ! 

Ocb salig är den, som nu lefver i tron 

Med Jesus i verklig förening, 

Som funnit i blodet en evig pardon. 

En daglig ocb stundelig rening! 

Fast verkligen brottslig, ovärdig ocb svag, 

Han aldrig mer dömes af Gud efter lag, 

Ty Kristus bar dött i hans städe. 



ixattfavtitgprclscn. 



207 



Duett och kör. 
Adagio. 

p 



252. 



*=£ 



~ i—i r~t 



i O syn - da - för - lå - tel - se, dyr - ba - ra skatt Af 



f Du är ju för oss 



vart 



län • des natt Den 



fe: 



iii 



5SÖ 



o - förskyld nåd 
Bö - dan- de sa 



åt oss 
ig-kets 



> 



vunnen, 
brunnen. 



m 



Med stun - de - lig synd mot Guds 

^ i ^ ^ 

• 



F 




ft 




i 


N 


_N 












j - 


I ill 




-q— ä— 




™| 


• 


A 


— *— 


— *— 


— d -M-H 


|ji é • j t 

bio - det kos Gud 

» ?'• "T f 


Hans 




•i 

nåd 


* 
o - 

c 


4 

upp ■ 


1 
kör - 


ligt 



för 

-#- 


i m ••- 

- ny - - ar? 

± -0- é 


1 (<•)-' — t — i — i — »— 


-= — £ — 1 — F — 


— 1 — 


l 


t 


t 


u 


f^W 


P^H-H- 


- =L - R— 1— p — 


— 0— 


V 


E 


u 


-k 


f—f — F-fl 


i ^ i/ 




1 


V 






1 


y 


i — 'i » 



Allt eget, det vare sig oudt eller god t, 
O, må det bli dödt ock begrafvet, 
Ock anden i Kristi rättfärdighet blott 
Insjunka som droppen i kafvet! 
Ty är jag förlorad, till intet i mig, 
Då Lar jag ock allting fullkomligt i dig, 
O Jesus, för eviga tider. 



3 På korset du sagt: Allt fullkomnadt nu är, 
Men ej: det fullkomnadt skall blifva. 
O Herre, gif nåd, att jag enfaldigt lär 
Min tro med ditt ord införlifva! [gång. 
När du kafver sagt ditt fullkomnadt en 
Då lefve mitt kjerta, då ljude min sång 
Ett ja ock ett amen i själen! 



258 



(Tron. 



Adagio. 



253. 



,p \ h 






-== 




==- 


/k v s 


T^p * -f- 


— v- 






\ * P- 


^^ 1 


> ? • » 


rv « 


1 




v ; S S 








9 m 9 


s • • 


• * 


U 
1. Pä Ber- 
HS. Sä sant 


rens ord 
som Gud 


-t -# 

var trygg 
är tro - 


Mot allt ditt 
fast och sann 


tyc - ke 
- fär • dig 


Och allt det 

Och sagt: Kom 

\ V N 


<i»V » * 


• 


f . 


s s 


ä ■ M - w) 1 


L- - •/ • 


i ! 1 ! 1 


- 


\^\ m ' 9 - 


# • 


4 m 


m m m 


!»* v v \ 










• • 


• 




• • 


• • • 







—r- 


1 v ^ -v- 


/„ s 


v 




V ^ ^ s n 


—L 


- 


• ! 


—0 — i * — v— 


s- 


• • 9 


A \ \ 




9 m 


• g m J m 


a 


m \ • 


m • • 


t 


• 9 • _g_ " 00 

skif - tan- de i käns- lan hor Hur Je - 
hit till mig.kom.ho som helst. Skall ock 

n \ v > N IN v 


su ord, 
sä du. 




9 9 

hör lif- vets huf-vud- 
så syndig och o 

\ v \ \ v 


/k^' 


é • 


<s 


C 


» • 


4 é å é é • 


fe — i 








— p * • — 


— * — 


— ^ ^ *. ^ + 



n 


=- /v 














^ 




J 




v \ 


v 






fk~ 


f=N V N ^ 


— — — 








^— H 


V ) 


■ • J J « 


; 








# • 


fl 




u 


styc - ke: Den 
vär - dig. Blott 


sa - 
ge - 


0- 

1ig 

nom 


är, 

tron 


• 

som ic - ke 
pä nä - den 

, v N 


ser. 
blif 

IN 


4 * 

men tror. 

- va frälst. 




/•'• 


o mm 


m 


m 


5 • 


* * 


- 






[g- 


,00 








— 1 — 




— j 


* — 1 


—g 


"— H 




— 1 b 3 — 





— *■ — 








— — 




ti 



3 Ty allt beror af Herrens nåd allena. : :ro dig då enfaldigt, helt och gerna 
Vär bättring, tro och kärlek. frid och hopp Ät honom, som oändligt har dig kär. 
Och vårt förblifvande vid detta ena. , Och håll dig trygt och fast vid ordets kär- 
Allt måste blott ur nåden spira opp. Att endast Kristus allt i alla är; [na- 



4 Vårt största fel är ock bland alla felen. 
Att ej i tron vi taga nåden mot. 
Maria har utvalt den bästa delen: 

Att stilla sitta blott vid Jesu fot. 

5 Bekymrade Guds barn. o. om I vissten. 
Att. huru stor än uselheten är, 

Är rätta kännetecknet pä en kristen 
Blott Kristus., att man honom ej umbär. 



T Att han är vägen, sanningen och lifvet. 
Att ej i himlen, ej på jorden fans 
Ett annat namn, värt fallna slägte gifvet 
Till lif och salighet, än endast hans. 

B Så skall oss Herren mer och mer framföra 
Till hemlighetens uppenbarelse: 
Blott Kristus för oss. att rättfärdiggöra. 
Blott Kristus i oss. all vår heleelse. 



Maestoso. 



Ixättfärtriggorrtern. 
254. 



259 



Fin k. 






i På 



den 



I Då hau för 

I 

»— 0- 



i Guds bjer - ta, Den Je - sus bragt oss fram, 
oss i smär - ta Blef död på kor - sets stam, 



Ö 



* # 






^ 



I I ' " II 

Ocb lef - ver der - för tryg - ger, Den on - de till för - tret. 



Jag 



-m 9 - 

le - na 

-• •- 



J 



byg 



¥ 



D.C. 



=*3* 



^er Min tro ocb sa - Ii" 



Fine. 

=1= 



II 



bet 



H 



n 



^=^= 



F 



^=t 



-P- 



t 



2 På nåden i mitt bjerta 
Jag stödde mig en tid, 
Men då vid syndens smärta 
Jag miste all min frid. 
Jag var så länge nöjder, 
Som jag mig kände rörd, 
Men var jag mindre böj der, 
Var strax min ro förstörd. 

3 Men Gud ske pris, som lärt mig 
Att felet nu förstå 

Ocb bättre grund beskärt mig 
Att nu få bvila på: 
På nåden i Guds bjerta, 
Den Jesus bragt oss fram. 
Då ban för oss i smärta 
Blef död på korsets slam. 

4 Väl bar jag ännu skiften, 
Ocb känslan vexlar om, 

Än varm ocb rörd af skriften, 
Än kall ocb död och tom. 
Men nu jag lärt betrakta- 
Det skiftar ej bos Gud, 
Ocb nu jag lärt förakta 
Mitt eget bjertas ljud. 



5 Väl är min tro anfäktad. 
Men är dock nu en tro 
Vanmäktig ocb försmäktad. 
Jag dock med den bar ro, 
Ocb kan jag rätt mig dölja 
I Kristus och bli still, 

Så plär ock kärlek följa, 
Fast icke som jag vill. 

6 Den egendom, som köptes 
Med Jesu Kristi blod 

Ocb gafs mig, när jag döptt 
Blott den är fast och god. 
Den ligger i Guds bjerta 
Och i det fastebref. 
Som under dödens smärta 
Guds Son med blodet skref. 

•7 Nu är det väl der ofvan, 
Om än ej hos oss här, 
Ty gifveu är nu gåfvan, 
Och blidkad Fadern är. 
Vi voro än ovänner. 
Då Gud försonad blef. 
Fast intet alls jag känner, 
Jag tror Guds fastebref. 



260 



£ron. 



Moderato espress. 



255. 



I 



*** 



fc 



^ 



=* 



1. Flyg som en få - gel till 

2. Han vill dig e - vigt be 



I 

ber - gen, Du, som af syn - den har 
skyd - da, Tor - ka hvar fly - tan - de 



WE ÉF=F=t =ä: 



^¥-^ ur frm 



i 



u^- 



mer 
tår, 



m^m 



=ft=± 



Skyn 
Han 



da till lef 
skall dig al 



Jj 



« 



ä=* 



+**& 



van 
drig 



de 

för 



käl 
gä 



lan, 

ta, 



s 



S 





;-&£- sr — k * fr- 




/ 


N \ ,- 


— aN ^-i 


^K^ 1 


T^H — f — fc — i — j — 1~ 




H 


~A 3 i 


~ 1 3~ 


— m « «T^ — kr- 


«&■ -! J-r-« J ** *-L 


-j ~ 


-• — 


-#-= — % — 4- 


«. • 


J.J-i ** 


tr f •• • f •• »^ | ö - t- 

Två dig, och du skall bli ren! Skyn 
Då du är gömd i hans sår. Skyn 

! 

• (• • i* * ^ 


1— 
- da, när fa 
da, o, dröj 


; sr_- - — 

ran är nä - ra, 
ej och bi - da, 


/äYtt P r r r i* • • 


<? • ii 




\j v 


— L^s»T— •*- 


e^LT #• * l r P- 


^» H- 




v %_ 


^^_i — j_ — ^ — p — »_? — »__ 


r- 


_^ £ 


— !— 


b/ k/ | iv 













mf 

? a 4 


^~ 


— ft- 


• é J ~P 


j i s. 


1» 


-A -X -I H S 


^ 


=^ 1--=l 


Kom 
Spill 

SFs * 


v 

till 

ej 
■f-' 

— f- 1 


8 

din 
din 


Fräl-sa-re 
tid med att 
J ^-#- 

f==FT 


±4— 

kä - ra, 1 
qvi-da, T 

rf 2- * — 


-1 

-#— 

lan 

ryg 


i sin famn vill 
- ga dig helt till 

— m-^—m • •— 


<iig 

han 


bä - ra. 
s si - da, 

pif *fci 


£^^t:__ 


=b= 


b 


— v— v— J 


KL-fdd 


£ 


51TT 


BJ 


-P^^-j^- 



*=*: 



*=* 



**t 



II 



^^ 



Dig, som är trött ut - af synd, Dig, 
Gråt ej, ty han är din vän, Gråt 



som är trött ut - af synd. 
ej, ty han är din vän! 



m 



fr_ ;-. t \ p=4^- t-r r : [.u ^m 

ij~ — i 1 y — —V- (2_l_4» — m 1 1 ^ — ■ -» -■ 



Moderato. 



256. 



261 





— i* - 


— "fr 


=1 


— H— 


J- 


-fn -* -*- 


-1= 


-N 


— Ps — ■ 

— i — 


1. En blick 


på 


-I" 

den 

fl- 

— #— 


-*- 

kors 

-#- 
— » — 


- fil - 
A- 


ste 
-•- 




t • » a- 

lif - vet dig 
-»- -»- -»- 

-t- 1- (— 


— é— 

9 
ger, 


-4- 

Ja, 

-0- 

— • 


just 


fc££:k=|=— =r= 


V 


— f— 




-P- 


-"*- 




-r— 


— b 1 — 


-H 



Ä i 


-^-t J] r J ■ j - ni J 


* -r* — r 


# 3* 1 


nu 

-•- 

f&L i* 


är der lif ock för dig. Så se, 

T' TT t T T •** T 

r^~i? r t — r ■ t * r r 


—i — s — i- 

kä - ra själ, 

-0- -0- -0- 


S: i 1 

och så 


^M 


— \> — b— | * — ^_ -b-^-| 1 — 


V v 1 — 


—k — £— 



7V--R-1*— ^d- 


— fc N- 


r— J- 
# 


-J^ ^— 1 


J M | - \ 


blif-ver du frälst, 


Se på 


• 
ho- 


8 * -t 

nom, som off 


ra - de sig ! 


-»- -•- -0- -0- 

m E r r e 


-0- -0- -0- 

— • — 


-X t t 


* 1" \~f — ' 


S=% '^ # * p 


—v — v— 


r- 


v v 


^- 8 



Kör. 

m • 4 



£=t 



-I y J > f 



« 



=t 



*=g=a=^s^ tej=j= j=i=* 



3S 



■A *- 



Se, se, se och lef! Eu blick på den kors- fä- ste lif - vet dig ger, Ja, just 



-•- I 

4— *— c- 



Ä 



T=£: 



£5=£ 



t? — tr 



§ 



r-r 



r-F 



ilpi 



V I 
nu är der lif ock för dig. 

- g- T t t / ' 



im 



Hvi kom han väl hit för att bära vår synd, 
Om din börda ej också han tog? 
Hvi flöt från hans sida det renande blod, 
Om din skuld han ej gäldade nog? 

Ej med dina tårar, din ånger och bön, 
Blott i blodet försoning du får. 
Och salig du är, om du strax med din 
Utaf synder till Frälsaren går. [tyngd 



Used by per. The Biglow & Main Co., ownere of copyright. 



262 



gTttm. 
257. 




i=*t 



^ 



jor • disk fröjd: Je 
syn - dens lopp: Je 

-f2- -•- ^ . (=-• 



|^|=^ 



ar min. 

är min. 

4L jOfT^fi. 



-©>— 



-#-ö H 


4 - 


1 — 








-i 






!/f ft - J ~ 


^ - 


— -1 — 
* 


^. 


i |— 


- — -i — 


—år 


_q_l__ 


C& sir- 






' i 


é A. 


gi_. 




1 !'■ * 


ap •- 

Jag 
Han 

.(2.. 


är 
är 
-&- 


af 
mitt 


C — — E <5K- 

hjer - tat nöjd: 
hjer - tas hopp: 


Je - 
Ja, 


— 0— 

sus 
han 


är min. 
är min. 


/Vs«+t k? • 




» .. 






&, • &. 


(CJ«ft r 


^ L ^2 • 


' 


» 


S 


N*~ 


ic^ 






r 2 • 


r 




- -j R - 




L4. (- u_ 




— I— 


L 


— «s>- & ■ 



Om i deu 

Verl - den, i 



mör - ka natt Stor 
syn - der snärd, Med 



mar mig ta - ga fatt, 
all sin lust och flärd 



gP=g±=g: 



E_ J__-U=-J- 



=3= 



5g? 



]] 



sus 
ej 



gor 

min 



hjer 
kär 



å 



r- 

tat gladt, 
lek värd, 

-«- 



sus 
sus 



-«4- 






1 



^_±_ 



^ 



Usel är verldens lott: 

Jesus är miu. 

Gud ger mig evigt godt: 

Jesus är min. 

Allt livad i verlden är 

Hjertat ej ro beskär; 

Gud blott gör lycklig här: 

Jesus är min! 



Farväl, fåfänglighet: 
Jesus är min, 
Han i all evighet 
Skall varda min. 
Hvilan får njutas, der 
Jag med Guds helgons här 
Får skåda Frälsarn kär : 
Jesus är min. 



Used by per. The Bi,'lo\v & Main Co., owners of copyrigbt. 



Adagio. 



Kättfartrigprelsciu 
258. 



-A \ N 



m 



mf 
~4r 



263 



^=3 



3 



1 Jag bar en vän, sä huld, så mild, 



Ii- Af al 



wm^^^^^^^S^ 



&j 



; - 



-*-^- 



fc— ta=d: 



T: ^ j:; 4^: 4 ^~*-* 



^m 



1 



vän - ner lian ni i 






==^=t 



skar mest, Och Ii - ka varmt, fast jag är kall och 



—C — b ¥r 



-v— v- 



-M? 


— J - « Jr— gfc- -4 -H^— -A j—- v -A- -4 ^+1 


i 


« 4 , , -^-!g— S — .^- 3 S— : | A 


då - 


lig. Af al la vän - ner den - ne vän är bäst. 

P $0- « £"- ■"*" P-^ s •- *-x—G> — r, 

1 i f T t P- P P • P P • P ^ TI 


s^j e 


»» P' * P E " ? b 5 k U 



2 Han är min f rände, ja, min egen broder. 
Och Jesus Kristus är hans ljufva namn. 
Han älskar mera ömt än någon moder. 
Hur ljuft det är att hvila i hans famn ! 

3 Han har min arma själ så dyrt förlossat 
Ifrån förbannelse och synd och död. 
Den gamle ormens huf vud har han krossat 
O själ, var glad, nu har det ingen nöd! 

4 Fast Adams fall i hvarje lem jag känner, 
Det är allt botadt utaf qvinnans säd. [ner, 
Fast syndens gift mitt samvete ock brän- 
Mitt skuldebref är fäst vid korsets träd. 



5 Så är jag friköpt. Ingen dom mig fäller, 
T}' min förlossare är Herrens Krist, 
Hans dyra blod långt mer än synden gäller, 
Hans skänkta oskuld skyler all min brist 

Ja, min rättfärdighet der uppe sitter 
Vid Faderns högra hand på himlens tron, 
Och fienden, ehuru arg och bitter, 
Ej den kan skada uti minsta mån. 

7 Halleluja! Jag derför nu mä sjunga: 
Lof, ära, pris ske dig, o Jesus Krist, 
Till dess i himlen med förklarad tunga 
Jag lofvar dig med alla helgon sist. 



264 



Cron. 



259. 



Moderata, 
A+t * 










| 


__r^ 






V So 






| 




i 


/L <•» i 










* « 


- 


fK i 


a J 




f 




# 8 


^j 




WJ 4 










&> 


# 


1. Hvad 

• 


hör 


j*g? 

• 


Är det 
*2. JL 


rik 

f2- 


- tigt 


sa ut, 
-É2- 


Att 


/.^-to » 


f? 


B 


P 


• 


c? 


i* 


r 


tita 


(JMf i f 












| 1 


1 1 


1 1 




flf 


, 4 








R 1 — 


_ _L J 



=par 



:± 



s 



^ 



Gud 

-f2 



s* f^3f 



skar så 



Och 



gyf f i M-E p ? 



gif - vit 



:Q^ 



mig en 
— s> 



t 



# 



mm 



m 



så 



dan 



pant, Att 



♦ 42. 21 



tro 

42- 



der 



: it£l 



pä! 



g] 



Och har han älskat verlden så, 
Visst har han älskat mig. 
Till mig, hur arm jag vara må, 
Hans kärlek sträcker sig. 

Jesus, Jesus, gif mig nåd 
Att tro din kärlek blott, 
Att lita på ditt kärleksråd, 
Så blir allt annat godt. 

Se'n vill jag intet veta mer, 
Se'n har jag evigt nog. 
Du älskar mig, hvad än mig sker. 
För mig, för mig du dog. 

För mig, för mig du lefver nu 
Och i Guds åsyn står. 
Och lika trofast älskar du 

1 morgon som i går. 



£=:=t 



■Kättfärtiiggöreteen. 



265 



260. 



Moderaio. 
mf 

-&# -i -) -* 


\ K - 


. K 1—1 . "I ^ 


fe=H— r~ iH~T~^~ 


-^ f 


^-M=J i x r __ ^ jzjt4- 


1. Är det sant, att 

2. Gud min bro - der: 


* # 

Je - sus 
un - der 


-» *— '— * 4— f~- — p — " — 

i t b 

är min bro- der, Är det san', att 
öf - ver un - der, Stör - re nåd väl 

v % i : g ^ t. tq-f-: f- 


v^_u_u — v — |— 1 U— 


—V V— 


— v — }/— — — — ss_p — "— — r — * — 



SJ 



arf - vet hör mig 
al - drig tän - kas 



£eö 



FV N 



=1=1= 



3= Srv— #-■— *-? — ^ — *p — 7 



O, så bort med 
Fast jag ej kan 



ta - re 
al • la 



m 



m 



-j — s- x- 



I 



fcd: 



^=*t 



m/ 



-ä— nt 



=K=£ 



flo - der, Bort 
stun - der, Ar 



**r 



-»•st •'■ 

med allt, som än mig ängs 
jag sa - lig på bans ord 



pli^i 






» : 



vill ! 
då. 



II 



3 Fast jag aldrig tror det, som jag ville, 
Är dock saken alltid lika sann. 

Ej i tvekan jag min frid förspille, 
Efter Jesus aldrig ljuga kan ! 

4 Han har sagt: "Min Fader, eder Fader", 
Han har sagt: "Min Gud och eder Gud' 
O min arma själ, är du ej gläder, 

Att ock du har fått ett sådant bud? 

5 O, det broderskapet, se, det gäller 
Mer än allt, livad här man nämna kan, 
Ty i bredd med Jesus det mig ställer, 
Ger mig rätt till samma arf som han; 

6 Samma arf der uppe i det höga, 
Samma himmel, samme Gud och Far ! 
Herre, Herre, öppna blott mitt öga 
För de skatter jag dock verkligt har! 



266 



Crmt. 



261. 



Moderato. 


ir-p^ 


fc- 










1. Nu lof och 


in» 

pris ! Jag vet 


# 
ej 


mer, Som å - ter - 


— £ fv 

står. så 
IS 


allt 


-*- 
är 


tf^-*— ?^-*- 


-»-»-rf-H^ 


— P— 


»• • , s — P-. — •- 


— f— *- 


— g— 




^4=-* — * ' rV 


— *— P- 1 -? •— 


—»— 


-^rf^M— 1/ 0- 


* 1? - 


—1 


— w— : 


0. i/ 


"^ P > 


y 


! "v 




1 


1 



1=3= 


— m — ^ — r -- 


-\- 


i^Ft~P 


^=S 


— <==fc 


— ?v— 
— d — 


=?=t 


fär 


-5- -*- 9-- 

digt. Hvad helst 


— \- 

hos 

fr 


mig jag kän 

1— V -N 


-#- 

ner. 


ser. Ar 


Lam 


met 

-#- 


/•V * 


» # « . 








i» * ■ 


(."-• n • t 


é m . J*" 1 • . s 


r i 1 L • L 


vS H " 


J J 2 p • 




# # * 




r; 




#, ,# • • r 








k 




> 




~~ • 




i ,w > tf 







* ;• 


s *> 


-N - 


~J — V^r§ — ^- 


— 6 


1- 


—t* — k — ^— 


ro &■ 

t 

dock 

Si - *:" 


den ä - r 

-9 m 


ni 



=q \ * 1 t: 

-0- - 9 - 

vär - disrt. Att det 


för 

I 


# • 

mig 

— ɱ: 


för - so - nat 
-8 * *— 1 


É£=f- 


—^0 


• 


Fr — H B *= 


— K 

— *- 


— r- — b p — * 














U 1/ 



g 



4fc 



ritard. 



i 



3EEfc=±=3=fcae 



-*— ^ 



> — ^r 



^=l===j===t 



g=T 



allt Och gäl - ler 



^=?==f=i=s= 



viL r t tu - sen - faldt Mer än 



allt. 



=s 



3E3 



jg± 



^ 



2 Jag är visst ej tillfreds med mig. 
Ty i mitt kött bo sj-nder alla, 
Mitt hjerta bär ännu i sig 
Det gamla äpplets bittra galla. 
Hvi sjunger jag dock helt förnöjd. 
Om evig nåd, om frid och fröjd, 
Helt förnöjd? 



Mättfärtuggötelscn. 267 



Det hur jag, Jesus, blott af dig, 
Du, du är värd den fröjdesången, 
Som gaf ditt dyra blod för mig 
Och i det helga är ingången. 
I all min största uselhet 
Har jag dock full rättfärdighet 
Blott i det. 

Det aren obeskriflig tröst, 
Det lättar alla lef nadspligter, 
Det fyller mitt beklämda bröst 
Med höga himmelska utsigter, 
Att du ingick med dina sår 
Och der med dessa tecken står 
Helt som vår. 

De såren ropa hvarje stund. 
De ropa om den vunna striden, 
De ropa: Nåd, pardon, miskund 
För alla Adams barn i tiden! 
Så står du, Jesus, ock för mig 
Hos Gud, en prest evinnerlig 
Ock för mig. 

När jag är skröplig, kall och svag, 
Förströdd af allt, som ögat möter, 
Då har jag en, som natt och dag 
I himmelen min gudstjenst sköter, 
Som i Guds åsyn står för mig 
Och uti allt framställer sig 
Ock för mig. 

Då jag är kall, så är han varm, 
Är jag förströdd, är han andäktig, 
Då jag är syndig, svag och arm, 
Då är han helig, rik, allsmäktig. 
Blott skröplighet har jag i mig, 
Min helighet har han i sig, 
Ja, i sig. 

Så sant som du, o Jesus, står 
Uti vårt ställe i det höga, 
Så sant som du är vorden vår 
Rättfärdighet för Faderns öga, 
Så sant är jag i denna skrud 
Guds hjertas lust och täcka brud, 
O min Gud ! 

Den bästa människa i sig 
Är döden värd, har synd otalig, 
Den sämste kristen är i dig, 
O Jesus, helt rättfärdig, salig. 
Lof, ära, pris evinnerlig, 
All salighet är blott i dig, 
Blott i dig. 



268 



Cron. 



Maestoso, 



262. 



m 



^ 






zfc= 



=£=£ 



g 



-T "#" 



1. Af nåd jag blef en gång Guds barn, Af nåd för - so 

2. Af nåd jag är för -kla -rad fri, Af nåd jag må 



nad med min 
ste lef - va 



m 






£=£ 



--BEEB 



•?A 





h^—\ -^^J^ 


1 ,* N N 
«f • # J j 




Rit. ==- 


il 




rrH-^-*— "r 


-J 1 1 4-|-«. -1' ^ 0-\ 0-. P J Hy- 


i— H 


/ 2 000 


J J \ • 8 J J 1 1 « ! 


j 11 


t 


m -. - ---•••# ...j.: 

Gud, Af nåd ock löst ur satans garn, Af nåd en bim-mel - ri - kets brud. 
bär, Af nåd jag ock skall sa - lig bli, Af nåd jag är allt bvad jag är. 

m Sr "t" »T m. • m W- m. m - m 


jm>' l 


• • m ' m ur 


i I T 


• • i T 


* - ii 


F 


j\ 7 m i , , 


i i i P 


m • m \ i 


i 1 i * 1 


• * ii 


S. 


^lw L_2J^ kL 1" 


-1 ^ — v— b- 


-f b • » 




-b jj 




^-1 1 


* y.- 




Hr ' b— -^ 





3. Friden. 



s 



Andantino. 

mf 



263. 



%*£==£ 



^ — K— 



7=Z=t 



1— i 



i=i 



:J=2=*=3 



1. O, bvad är väl all fröjd på jor - den Mot en dröp - pe af 

• 0—t—t * -S «- 



e 



f=P: 



1 



-F '- 



-£e£e£ 



:p=E^ 



:t=U=r=: 



Jfr to ni. 



269 



tJ -0- ' '-0- -0- 



frid! 

— P— 



^B 



du 



der 



:-=d 



vor - den, 




I 






II 



Trö 



städ 



±fr 



*=& 



no - dens tid. 

I 



r ! 

2 Får du alltid ej känbart smaka 
Denna himmelska, ljufva frid. 
Kan du öfver den rätt ej vaka. 
Under andens och köttets strid, 
Står den trösten dig dock tillbaka : 
Jesus, Jesus, han är din frid; 

o Är din frid. fast du ofta känner. 
Nöd och ofrid för syndens skull. 
Ja, när solen som hetast bränner, 
Hviskar han dock så kärleksfull : 
Jag, din vän framför andra vänner, 
Älskar dig för min egen skull. 



:* 



^H 



4 Är du trött utaf pilgrimsfärden, 
Suckar efter förlossningen, 
Lider hjertat af synden, flärden, 
Ja, af kärlek till synden än, 

Se, besegrad är ändock verlden, 
Jesus vunnit ock öfver den. 

5 Gläds, ja, gläds, ty hvad Jesus vunnit, 
Är en vinning jämväl för dig. 

Han en evig förlossning funnit, 
När i döden Lan utgaf sig. 
Snart all fruktan, all nöd försvunnit, 
Snart allt mörker blir ljust för dig. 



270 



<Enm. 



Andantino. 



^33 



-•-. -•- -#- 



-•-" 



264. 

-t^t-i- 



g 



iii^ 



1. Trygg 

2. Trygg 



i min Je - su 
i min Je - su 



mar, Stödd mot hans mil - da bröst, 
mar, Trygg för all ängs - lan svår. 



m^ 






Trygg 
Trygg 



i min Je - su 
i min Je - su 



É^ 



m 



x^ 



-N— t 



mar» Stödd mot hans mil - da bröst, 
mar, Trygg för all ängs - lan svår, 



2= 



SE* 



Gömd af 
Trygg för 



m^ 



-0- -•- -•- I I » -•- -•- ■&- 

hans kär - leks skug - ga, Nju - ter jag him - melsk tröst. 

en verld, som fre - står, Syn - den mig der ej når. 

\s — N -»- -«- -0- 

-\c — ^ — & — m.- ■ 



— ' — = — ■ J t — i r 

Gömd af hans kär - leks skug - ga, Nju -ter jag him - melsk tröst. 
Trygg för en verld, som fre • står, Syn - den mig der ej når. 



$=± 



mm 



:• 



i. 



•* 






4—. 



Hör, från 
Tvif - vel 



de säl - la höj 
och sorg för - svin 



l*3=EE 



EE 



der Klin - gan - de sån - gers ljud, 
na. Allt hvad mig fruk - tan ger. 



=t= 



=P= 



i 



D.C. al Fine 



jg=mm£mm*m 



Bu - ret 

Än - nu 



£=E 



af hel - ga än« 
blott nå - gra stri 



lar, Hel - sar min själ från Gud. 
der, Blott - nå - gra tå - rar mer! 



■£-$•- 

-n—5- 



t 



II 



Used by per. The Biglow & Main Co., owners of copyright. 



265. 




jfrtocn. 



271 



f ±±q:==i===.:]=|==n==^=|==!==-^= =l=t ======_■*: = =t===±:|==™ 

=^i=^^^^EiE=p^^^=gp 



Du 



frå - gar: H vad? Hör då mitt svar 



Min Flä 



-g -f: 



t ! 



==fe 



£* 



2 Upp derför nu, miu själ, och sjung, 
Besjung din Frälsare ! 

Han din profet, din prest och kung, 
At honom hyllning ge. 

3 Han lärer mig sin sannings bud. 
Sitt ord i Andens kraft, 

Han medlar mellan mig och Gud, 
Han herskar med all makt. 

4 Han alla herrars Herre är 
Och alla kungars Kung, 
Hans ok är ljufiigt, ägan kär, 
Hans börda är ej tung. 

5 Fast fattig i mig sjelf och svag, 
Fast syndig, kall och död. 
Dock uti honom hafver jag 
Bad' hel sa, lif och bröd. 



sa 



re det är. 
I 



mmm 



6 Se, han är min rättfärdighet, 
Min frid, min sällhets höjd. 
Ja, han är all min salighet, 
Min krona och miu fröjd. 

7 Han är mitt skydd i stormens brus, 
Min sköld, min fasta borg, 

Om dagen skugga, natten ljus, 
Min glädje i all sorg. 

8 Han är min broder och min vän. 
Min Herre och min Gud. 

Och jag? Jag är ock hans igen, 
Hans dyrt förvärfda brud. 

9 Ack, Jesus Krist, mitt hjertas ro, 
Som all min skuld betalt, 

Blif städse du mitt A och O, 
I mig och alla— allt ! 



266. 



1 Nu är jag glad och hjertligt nöjd, 
Ty Jesus hör mig till, 

Han är mitt lif, min frid, min fröjd 
Och allt, hvad helst jag vill. 

2 Han är mig mer än gods och guld 
Och mer än dagligt bröd. 

Han mig förlåtit all min skuld 
Och löst mig ur all nöd. 

3 Han är mig mer än kropp och själ 
Och jord och himmel. Hör: 

I honom är mig evigt väl, 
Pris vare Gud derför. 

4 Han är mig mer, han är mig mer 
Än allt, hvad nämnas kan. 

Och hvad han nu än tar och ger, 
Min salighet är han. 

5 Behåll, o verld, din fröjd för dig, 
Den aktar jag ej stort. 



Min lust det är att fröjda mig 
I hvad miu Jesus gjort. 

6 Jag vet, att Jesus älskar mig, 
Och vill ej veta mer. 

Om än han stundom döljer sig, 
Det till mitt bästa sker. 

7 Jag vet, att jag skall skåda Gud 
I härligheten snart 

Och höja segersångens ljud 
Och se hans ära klart. 

8 O Jesus, kunde jag nu blott 
Af hjertat älska dig 

Och tacka för den nåd jag fått 
Och vandra på din stig! 

9 Pris vare din barmhertighet, 
Att du har stält det så, 

Och pris ske dig i evighet, 
Att jag fått syn derpå! 



272 



£ron, 



267. 




1. Upp. min själ, att Her-ren lof - va För hans sto 



Kri-stus bar ruin sy 






För hans ord ocb 



nd af - pla-nat. Skänkt rnig frid ockljus, Ge-uom syndoch 



-~m 



^ 



i i ■ 



-A 1 N ■ U I ,— I FV 1 r-r, 



dy - ra gåf - va. Fur dess tröst och råd, För dess tröst och råd! 

död han ba - nat Väg till Fa - derns bus. Väg till Fa-derns hus. 



g &V=k= 



£=F 



=W 



=P^ 



3 Lagen har han ock fullbordat. 
All vår skuld betalt, 

Oss med fridens baud omgjordat, 

Allt bau gjort, ja, allt. 

4 Ren och fri jag nu är vorden, 
Barnaskap jag fått. 

Salig redan bär på jorden: 
Hvilken bärlig lott! 

5 Ingenting kan mig fördöma, 
Kristi brud jag är. 

Vid sitt bröst han vill mig gömma. 
Jag är honom kär. 



I u i 

6 Om han än sig stundom döljer, 
Är ban dock mig när. 

Om i moln han nåden böljer, 
Det blott kärlek är. 

7 Gläd dig derför, o mitt hjerta, 
Uppstäm fröjdeljud, 

Gläd dig under all din smärta, 
Du är Kristi brud ! 

8 Snart din brudgum kär skall komma 
Uti härlighet 

Och dig gifva med de fromma 
Eviir salighet. 



Moderato 



268 a. 



EfcSz 
1. Nu 



£=0 



ir min träl - dom slut, 



m 
Nu 



£•-: 0- 

får jag 



'±.2 



éEF 






b vi 



— T 

Je 






Jas 



för - stod 






,-ffrtorn. 



273 




*- -•- -0- # 

Bätt ak - ta Jo - su blod, Fast han gjort sa - ken god. Nu är han min. 
■#- -»- -»- -»-• -»- 



F 



— "— 1- 

3 Jag nu förstår Guds råd, 
Jesus är min. 
Vi frälsas blott af nåd, 
Jesus är min. 
I honom har jag frid 
Midt under kamp och strid 
Min korta pröfvotid. 
Jesus är min. 

3 O. h vilken skatt jag fått, 
Jesus är min. 
Det är så godt, så godt, 
Jesus är min. 
Väl har jag daglig brist, 
Men bördan har jag mist. 
Ty den tog Jesus Krist, 
Och han är min. 



Andante 



\j t ^ v ^f r j • & 



4 Nog må jag fröjda mig, 
Jesus är min. 

Helt han mig gifvit sig, 
Jesus är min. 

Han, som mig löst en gång, 
Han är min sol och sång 
Midt under tidens tvång. 
Jesus är min. 

5 Här och i himlens höjd 
Jesus är min. 

Nämn mig ej annan fröjd, 
Jesus är min. 
Han är min salighet. 
Nu och i evighet 
Hvilar min frid på det: 
Jesus är min. 



268 b. 



- :-* 



-tr>-t 



1=*=N= 



J 



1. Nu är min träl - dom slut, Je - sus är min. 



*-. — # — *- 

Nu får jag hvi - la ut, 






*ES? 



*=t=t 






k 



Je - sus är 



* 



*Em^$^m±E*E$. 



lag län - s^e ej för -stod Rätt ak - ta Je - su blod, 



:=[=*: 






m 






:*=* 



± 



'Ä- 



=*=!** 



II§IiåH 



?5 



Fast han irjort sa-ken irod.Nu är han min. Je - sus är min, Je • sus armin. 



h — t__i_»-i— » — # __| *-=- i->-# □ ^ — w 111 ^ '—i* — v — £--•— JJ 



Copyrighted 1892 



274 



£nm. 



269. 



Adagio. 




— fr - 


1 — \~ 


— \- 


\- 


■* s 


-fc 


=-■-/, 




Å*v, j 


Sy- 


—JP- 


—é . 


* 


*, ' 


-»H- 


• 


• •- 4 »^ 


-£ 


1. Ack, 
•2. Men 


förr 
när 

T' 


än 
jag 

\ 


jag 

"8"' 


i 
på 

Sr 


tron 
bio 


fick syn 
det. o, 


på 
b v ad 


i — « # _^_ 

bio - det, Jag städ 
un - der, Då smal 

r - • •■ 


- se 
te 


/»^~ ~ 








1 FP 




^-^P- ^— 


j 




r- 


y — 


— y— 


5 y 


—^~ 


m. t ^_L 0- 








t— t r— r- 


-£- J 



2 ? - : -, 











— v 


— fr" 


].. r j ^ = 


gick 
be ■ 


^ N fe £ 

± i: 4 i 

för-dömd ocb bäf 

la syn - da -ber 


van 
get 

-t 


- de. 
opp. 

-J 


— «— 
-#- 

Jag 
Jag 


* • 
— #-^ 

ba 


— fl- 

— 0— 

min 
de 


-d j— *4— ^r^-fc- 

synd. ocb så för-gick mig 
frid med Gud på sä k - ra 


Eft:-£± 


-% *=*— *- 


i 


* 


-H- 


-1 — 




!■[»•£ r 8 1 


=-| — 


V — v — ' — k- 


v 


z? 







V. 


r C— t — M* — * J 



#N 



»/ 



II 



:# 



mo - det. Men upp till 
trrun - der Ocb stod der 



Gud jag vå - ga - de ej se. 

upp - fyld af ett bim - melskt bopp. 



S^?=E 



^z?±=« = ?±=?=pg: 
j >*- « E - * — Up 

5 U =2 1 2 — I— ^ 



Jag såg det blodet, bvilket bättre talar 
För jordens arma barn än Abels blod, 
Det blod, som renar, belgar ocb bugsvalar, 
Det både ock min sak med Gud gjort god. 



4 Det dyra blodet vare lof ocb ära 
I alla evigbeters evigbet ! 
En gång. när jag min nya skrud får bära, 
Jag med en bättre sång skall prisa det. 



jfrfoen. 



275 



Aliegretto. 



270. 




Jag sjua - ger 

Vid kor - set 



V 
om 



ger, Min ar - ma själ är frälst, 
ger, Der bor jag all - ra helst. 



t 



=£ 



fe: 



i-.- 



Ja, sna - ran sön - der 



P ■ 
gick, 



Jag se'n af lös 



gs 



fick 



S 



:t= 






a 



m 



M=st 



1/ 

Det 



des 



i 



*=* 



a 



mitt hjer 



Du rop - te : Ät och drick. 



s 



Hvem skall ha tack för detta? 
Det skall min Frälserman. 
Det bör han ha med rätta, 
Och, Gud ske lof, jag kan, 
Jag kan lof sjunga dig, 
Du, som dyrt köpte mig 
Och låtit mig få smaka 
Det köpet innerlig. 

Jag mins, om jag skall nämna't, 

Min förra otrostid, 

Men kanske jag bör lemna'1. 

Ty nu har hjertat frid, 

Men ära bör du ha, 

O store Jehova, 

Och ära är du värdig 

Utaf hvar människa. 



4 Jag aldrig kan förglömma, 
Att detta stoft fick nåd, 
Du kunnat mig fördöma, 
Men fann på annat råd. 
Du sände bud på mig 
Och sade: Stäfja dig, 
Och syndaren stod stilla 
Och väcktes hjertelig. 

5 Skrif upp, min själ, den dagen, 
Ja, denna dagen rätt, 

Då du af nåd blef tagen 
På Frälsarns gamla sätt. 
Glöm aldrig af den stund, 
Då i din hjertegrund 
Det ordet nåd du hörde 
Af Jesu egen mun! 



27 



&ron. 



271. 



Maestoso. 
f 




/?v 














PS . 


TT T ^H * • 




-1 


Ä 






rh \ ' * 










!"\ K 






1 ! 


\\) F 1 J 


# 




2 •'- 


J 


/d 




1. Guds barn 

7?? ,i P 1 i*' 


jag 

-•- 


är. 

-#- 


• • 

Ack, 

1 

* : 


V 

sa 

1 

* 


* t 

■ Ii - ga 
h 


ro 


.0. .0. 

och 


-i- 
giäd 

(B. 


1 

je! Guds 
1 -P- 


Efi^r 


=•= 


— É— 


=t= 


t 


— T- — P— 


—5 — 
F 


RF 


11 


t-*? : 




1/ 


1 










' / 


f 





*=* 



barn jag är. 



=F 

För hvem skall js 

-*- -*- -É- H 



*=*=± 



ii 



* K 



£ 






ga min gläd 



je^ 



För 



g 



Gud 

— P— 



3= t — r* — j — ^=^q=q= — — r — z^q=j ^ — ^ — -i. 



tti 



ni jag sa 

P- 



aläd 



g 



Guds barn 
K 



.- 



Guds 



^±^ 



-ä— «- 



-#—= P P F^ \— FV-, 1 — 1 — — -,-, 



barn jag 



¥_£ 



Ack, 



och 



I*~£ 



gläd 



1 

2 Guds barn jag är. 

Med häpnad jag ännu det säger. 
Guds barn jag är. 
O Gud, är det sanning jag säger? 
Ja, Gud, du ju sjelf så det säger. 
Guds barn jag är, Guds barn jag är. 
Med häpnad och fröjd jag det säger. 

3 Halleluja! 

Nu skapelsens råd jag har funnit, 
Guds barn jag är. 
Försoningens mening jag funnit, 
Förlorade barn han har vunnit. 
Halleluja! Halleluja! 
Nu målet för lifvet jag vunnit. 



II 



4 Hur rik jag är. 

Fast fattig jag vandrar på jorden! 
Hur hög jag är, 

Hur härlig för Gud jag är vorden, 
Se'n Sonen gått ringa på jorden ! 
Guds barn jag är. Guds barn jag är, 
Hur hög och hur rik jag är vorden ! 

5 Halleluja! 

Ditt lof, o vår Fader, vi sjunga. 

Halleluja! 

Var prisad af hjerta och tunga, 

Var prisad af gamla och unga! 

Halleluja! Halleluja! 

Vi här och i himmelen sjunga. 



,jfrfoen. 



277 



272. 




1. För mig till den kiip - pan hö - ga, 

2. Re - sa än kring klip - pan hö - ga 



Der mig 

Vå - gor 




•——•—ty-. 1- a 

en- den ej 
sitt vil - da 



i rrrFr B 



J * J- %^ ^ 



> 



fc-T^Ff 



I 

når, För mig till det står - ka fä - ste, Som i al - la stor - mar står, 
hot, In -gen-ting mig der för-skräc-ker. Ty de tyst - na vid dess fot. 



g^ 



^ 



3S£ 



:^=* 



m 



Kör. 



-O-S-lt — i^ fc n P fc-i — I 1 N fr P Nn 

#- ö ++ än — är 1 \ •— ä.—\ 1 1 k 1 c ä-i fV- 



På den 



ga klip - pan byg - ger Jag min frid, 



min sa 



lig 



15* 



^é 



:fc=*: 



m 



i=& 



itii 






Äö 



:^- 



>— ^— -ir 



g^ 



het. Hon står fast se'u for - dom tii 



la, Hon står fast i 



—v — * — |- 



t=t 



i ■ " • u 

3 O, hvad fröjd den klippan höga 
Skänker mig för hvar minut ! 

O, hvad frid och kraft der flöda 
Från dess sköte ymnigt ut! 

4 Hvarje dag den klippan höga 
Fyller mig med saligt hopp. 
Hjerta, själ och ande lyfter 
Hon till helga rymder opp. 



5 Blott uti den klippan höga 
Lif och salighet jag har. 
Fly ock alla jordens skatter, 
Hon, min bästa skatt, är qvar. 

6 Klippa, du, som lifvets vatten 
Ger mig, dig jag sjunger här, 
Ständigt styrkt utaf din skugga, 
Tills jag segerpalmen bär 



2 7. 



2Tron. 



273. 




3-=^ 






M=i 



1. Väl mig, nu ti 

2. Jag hvar stund 



*=P 



?^f 



hun - nit, Mitt sa - lig- hets-berg och mitt 
vär - dig; Om Gud skul - le skå - da på 

_J 1 p_ J_ _A, - ■ - * 



i 



iv-^- 



ii 



^=T 



3: 



slott! I tu - sen - de qval har jag gått Och al - drig för- stått Den 
mig, Min from- het, min van - del och stig, Fördöm - de han mig; Men 



S 



*=?: 



. 0- , .^ is 


-i 




~ == - — 










!# i ^_^ d *— sU 


-— 1 


1— = — i— 




Bv- 


17^ 


i 


p N — 


^ S * i 1 




1 — 


— J 


ä 


— fl— 


—1 +— 


i) * -S- • * -0- -0- 

fri - de - nes grund jag nu 
hvar stund i Kri- stus rätt 


-il 

flin 
fär - 

1 


-#- -#- -s- 

nit. Hur stor - 
dig; Ty om 

1 N 1 


mar 

jag 


V 

och 
har 


böl 
fe 


.p. ^. 

jor än 
lat ock- 






A 1 1 ' 1 • . . 1 


\fij- r r r r 5 p 





fl 









* I -\ 


VL^ p p p p " , F 


1 1 ^ 1 


1 


n 




fl 










j 


J 


J 




I 1/ t 1 u u 




• 













# 




-i- 




1 * 


— is- 


-j*- 


— 1— 


««» - 




-t-^B 


1j-3- 

slå, 
så, 


^2 

b 

Mitt 
Har 


berg 
Kri 


-J 

och 
stus 


min borg 
ej fe - 


— 1 

stå 
lat 


4= 

-•- 

än 
än 


- då, 

- då, 


=7^ 

Än - 
Än - 


1 

då! 
då ! 


==H 


GtV~ 


rf-H 


-¥^ 


g L 


É 


— » — 


g* 


* 


^ ' - 


1 W 


|5^_jfi_!_ 


b- 


— F — 

r 


F-=- 


-6-F- 


— F-s- 

b 


=&= 


— 1=2-= — 
1 


1- 


— P 2 — - 

r 


— H 



3 Så märk då, mitt hjerta, som klagar, 
Att Herren förglömt dig för visst 
Och vet ej din jämmer och brist: 
Ej Gud och hans Krist 
Förändras af vexlande dagar. 
Fastän du ej kan det förstå, 
Hans nåd är den samma ändå, 
Ändå ! 



4 Dock godt, att de stunderna i 
Min bättre och sämre minut. 
Jag vill dock i tron hålla ut, 
Tills striden blir slut. 
Då får jag min ostörda hvila 
I känsla och skådning också. 
Jag bidar, jag får den ju då. 
Ändå ! 



jfrtorn. 



279 



$ 



Andan te. 

f 



274. 



-: 



iH 



m=r 



-tr-lr-t 



1. En vän fram-för 



an - dra, min Frä 

i 



*■ -•■ -+ -•■ 

re huld, Som tog up - på 



Hä=* 



éE*3E? 



— • — •-■-! — - — - — * — \j 



■*■ -& ■*- -•• -*- -•- 



att be 



la min skuld Och städ - se mi 



In- 



lär, för- 



é uS \ i: i \ {^ \ '^4iUMJa 



lå - ter, för - dra - ger, Den vän - nen allt 
N f> 4 fcL. U 






le - ra mitt hjer -ta in - ta - ger. 



I 



Mitt högsta, mitt enda behof är hans nåd, 
Hans dyrbara närhet, hans ledning och råd. 
Jag kan icke lefva förutan att ega 
Min vän och hans vänskap, som allt öfverväga. 

Du, du är min klippa, mitt fäste, min grund, 
O Jesus, min starkhet i pröfningens stund. 
För köttets och verldens och frestarens snara 
Du, du skall med trohet och makt mig bevara. 

Blott du och ditt ord är min sköld och mitt svärd, 
Min borg och mitt värn i den farliga verld. 
Ett ord af din mun och en blick af ditt öga, 
Mot dessa all verlden må gälla mig föga. 

Ja, allt hvad på jorden är härligt och stort 
Och alla de ting, som Guds allmakt har gjort. 
Som droppar i hafvet de må dock försvinna 
Mot ett, o min Jesus, att allt i dig finna. 



280 



Cron. 



Moderato 
mf 



275 a. 



a=é-- 






*=: 



1. Gud ske lof, min vän han 



.3 # _5 , »- 






blif - vit! 






-* — 



hvil - ken 



—P- 



-=t 



*nrr^ 



*=: 



-i s 






Han, som 



för mig ut 



£0 



l t! 1/ 



eeeSeeé 



gif - vit. 



o. 



Hi&I 



hvil - ken 



pc=e 






<g= j±EEg =J^EE^ ElEEgEi 



Han, som så af kär • lek glo - der, 



Att för oss han dör och 



m e 



±^t 









: »=5=b : 



S 



— •— ^— tur— i- 1 -* — • — • — •-«-* — : — ^-'-g -^J ' ^— " 



blö - der, Att han kal 



lar 



oss för brö - der, O, bvil - ken vän! 



J=f=f=ttt=p 



«=?= 



£=* 



II 



2 Ack, mitt lifs förtrogne f rände 
Du var min vän, 
Då jag ännu dig ej kände, 
O, hvilken vän ! 
I mitt syndalopp du slog mig, 
Och från dödens väg du drog mig 
Och till barnaskap upptog mig, 
O, hvilken vän! 



jfrtont. 



281 



3 Alla synder han förlåter, 
O, hvilken viin ! 

Mig hugsvalar, när jag gråter, 
O, hvilken vän ! 
Då olyckligt jag förgår mig, 
Bäst af alla han förstår mig, 
Och af kärlek blott han slår mig. 
O, hvilken vän ! 

4 Allt bekymmer jag då kastar 
Helt på min vän. 

Allt hvad som min själ belastar 

Känner min vän. 

Trones lif befästa, föda 

Och mitt kött korsfästa, döda. 

Lindra tidens vedermöda. 

Allt gör min vän. 

5 Det är evigt lif att känna 
Gud som sin vän. 

Sälla de, som funnit denna 
Vår bäste vän. 
Ja, för evigt sälla, rika. 
Andra vänner dö och svika, 
Denne vän är alltid lika. 
O, hvilken vän ! 



ken vän ! 
ken vän ! 




w^im 






Hau, som så af kär - lek glö - der, Att för oss han dör och bio - dei 
1^ fc I I I I 
jU-éä c — 1 i ?-^-* -.-* 1 « — t— ,— ft- 

fi-M 1 F la 1 1 \~- fc = Ma 1 F- 



&fc=b 



v=t 



g^^ppp 



}\i 



Att han kal 



mt 



— i- 



m 



'•? 



oss för brö 
-F--f F- 



der, 

-F— 



ken vän ! 

iHil! 



282 



Crcm. 



i 



Andante. 
mf 



276. 



±=* 



:fc* 



fiz* 



:r— 5: ^r 

1. Tack - samt vill jag 

2. Jag ej vevl - den 

1 -£■ 



£=É 






sjun - ga 
ak - tar, 

:q— *-p= 



Med min själ 
När jag dig 



ock tun - ga 
be - trak - tar, 




* — 

Om min Je - sus 
Du min gläd - je 



P^ 



god 
sol. 



Du all kär - leks käl 
Låt mitt k jer - ta brin 



r^r — d -F — * — r — u — r 



m 



n 



bom 
Mi 



sj a 
tå 



-9 • 

Säl 

lin 



la 
na 



Med 
Vid 



ditt 
din 



Ö£ 



:£«= 

*» i 



da 

N 



blod. 
stol! 



II 



1=^ 



3 Nåd kar du mig gifvit 

Ock mitt namn uppskrifvit 
I din minnesbok. 
All min nåd jag tager 
Af din kand ock drager 
Nöjd dittljufva ok. 

4 Glad vill jag dig följa 
Ock ej något dölja 
För ditt kjerta mer. 
Ack, låt intet skilja 
Mig ifrån din vilja, 
Jesus, jag dig ber. 

5 Skulle mycken smärta 
. Krossa än mitt kjerta, 

Jag ej knota får, 
Ty din kand mig späker 
Ock fullkomligt läker 
Alla mina sår. 



1==?±££ 



Herre, låt din tuktan 
Hålla mig i fruktan, 
Att ej syndens lust 
Må mitt samvet kränka 
Ocb min själ fördränka 
Uti sorg ock pust! 

Håll mig ständigt vaken, 
Att ja^ ej står naken 
För din domstol der! 
Kläd min själ, lik bruden, 
I den kvita skruden, 
Helig, ren ock skär! 

Snart min vallfart slutar, 
Ock mitt kufvud lutar, 
Jesus, mot ditt bröst. 
Der skall jag få kvila, 
Till din kimmel ila 
Ock få evii? tröst. 





jfrtoen. 






i?s.°, 


Adagio. 

■0 P [-1 


277. 


-N 


-N 3 


-N - 


wy^ * s 


-J — 8 — 5 i — * i— 


« — 


-i— %U- 


- : : 



I Hvad fat - tas mig än - nu? Min ner - de han är. 



i De 



sva - ga, små lam - men i fain - nen han bär 



Den 
Och 



e 



I 



m 



• - s * 

tro - fa - ste, nå 
är från de si 



di - ge Her 
na ej fjär 



m 



ren. 
ran. 



På grön - skan - de 

i J* 



HÉI 



l 



p 



\ #N 



^*=*= 



:tt«: 



/»f 



TT-^ 



— pv- 



ska - ste käll-språng, så 



£ : 



än - gar han fö - rer sin hjord Ti 

- B-*- •- .•- < 

p 



3* 



^ 



Ög 



3: 



lär mig hans ord, Och 



g=; 



I 
vigt det or 

— * » • 



T ~* 



m 



det för - blif 

... ... Jr> 



* -0 



S= 



II 



fc£ 



t^-r- 



2 Jag fruktar mig ej ty hans käpp och hans 
staf, 
De trösta och styrka mitt hjerta, 
Och allt hvad mig möter, det vet han ju af, 



Det vare sig fröjd eller smärta. 
Hans nåd och barmhertighet följa mig här, 
Och snart får jag se honom, sådan han är, 
Och bo i hans hydda för evigt. 



284 



Andantino, 



HLxon. 
278. 



:=4 = : = l=jE 



=6=3 



1. Ack, sa - lig, ack, 

2. Som, trots hvad hon 



lig den sjä - len, 
far och kiin - ner 



F 



$£=! 



som tror Och 
och ser, Ej 

-•- ^ -»- 



-4: . 



n 



pp^pi 



-*-- 



en dast af sin 
ka - står bort den 



Je 
trö 



sus i 
sten, som 



ill 



g 



_■•-• 



££ 



=s 



ting be - ror; 
det dock ger. 

— N N-, 1 — 



i 



3 Ty känslan, den skiftar ju stund efter stund, 
Men friden, se, den hvilar på säkrare grund. 

4 Och ordet, det säger — o, tröst i all nöd! — 
Vår Gud, han är förlikt genom medlarens död. 

5 Vi hafva förlossning igenom hans blod, 

O, att blott hela verlden den saken förstod ! 

6 Ty hvad är all lycka i verlden mot den, 
Att städse här få hafva sin Gud till sin vän; 

7 Att midt under jordlifvets oro och strid 

På djupet uti hjertat dock hafva Guds frid? 

8 Den friden, o Jesus, förvare oss här, 

Tills vi en gång få se dig med fröjd, som du 



Andantino. 
* m .f 



279. 



Sfcfci: 



1. All- tid 



i+=i 









all- tid glad, Van-drar jag 

I 



till Si - ons ny- a 

^ n 

t—n 




jFrtorn. 



285 



2 Alltid salig på min Jesu ord, 
Alltid får jag spisa vid haus bord. 
O, det är en lycka på vår jord 
Att få vara salig. 

3 Alltid salig, fastän sorg och strid 
Nedslå modet och bedröfva mii^. 
Att jag mången gång ej ser min stig, 
O, jagar dock salig. 

4 Alltid salig, fastän fienden 

Derpå vredgas, Gud är dock min vän. 
Blott jag känner vännen min igen, 
Är jag likväl salig. 



5 Alltid salig, vill jag icke mer 

Synda bort den tid mig Herren ger. 
Gode Gud, om blott din vilja sker. 
Är jag alltid salig. 

(> Alltid salig, fast jag mången gåug 
Fäller modet bär bland jordens tvång 
Och ej sjunga kan min nya sång; 
Jag är likväl salig. 

7 Alltid salig, ty jag bafver fått 
Saligheten till min arfvelolt. 
Allt af nåd från Gud, som ger allt godt: 
Han bar gjort mig salig. 



Moderato. 



280. 



•-= «» 0-. # 0— '— i • *-. m- 



1. Vid Je 

2. Vi: 



su b jer 
vex - lar det 



ta 
för 



min hvi 

bär mån 



stad, 
dag. 



Min t ryg - ga 
Än är jag 



r-irf— p - 



i^ 



mi 




m^E^mi 



&$ 



hamn, der jag kan va • ra glad, 
stark, än är ja<r rädd och svasr. 

* t P f P O 



Men ban 



ar mig från all 
den sam- me är 



min synd och 
från år till 



É=£ 



Ii 




i/ i/ 

Han är den säkra grund, som Fadern lagt 
På honom jag ock bygt, som ordet sagt, 
Nu är jag fri, jag ej fördömas kan. 
Ty Jesus Krist bar mig sig tagit an. 



y y v y 
4 Nu är jag salig, huru det än går, 
Jag har min fristad i hans sidosår. 
I lif och död jag dervid håller fast. 
För mig, för mig hans hulda bjerta brast. 



286 



£nm. 



Adagio. 



281. 




1. Jag sjun - ger helst om Je 



&y=i 



^i 



sus, Han är min hög - sta skatt, Han 



:t=t 



W^-V—t- 



V=t 



F=5=F=5==t=-»=: 



25fe 



/ 



© 



Ö^=s 



i 






=• 



T~* 



mig med nåd be - krö 



ner, Han gör mitt hjer - ta gladt. Jag 



53^ 



d=t 



2=12 



i— *-•- 



f=f 



n+t fl 


— H\" 


*!-& 


H— 


i 


h/l 


N- 


i - 


-4V 


— t^ L I w& 


sjun 


— *— 

ger 

— — 


-i » i- 

helst om 




— 0~r~ 

Je - 

*' - 


— 0— 

sus, 

• 




— " — 3 
— •— i— • — 

Det rät 
1 


— * — 
- ta 




— — 

på - 


S 

ska 


- lam. Som 

i- r^ - 


---^ 


— • — 


[- x v 


\= 


t 


b 1 - 


— U— 


t 


t 


-f^r-t - 



» 



'?' 



Ät7 



PiS 



gaf sitt blod til 



sen För mig på kor - sets 



E^E 



]] 



l=F 



2 Jag sjunger helst om Jesus, 
Då vid hans fötter böjd, 
Jag minnes väl hans godhet 
I stilla, salig fröjd. 
Jag sjunger helst om Jesus, 
Hvad än mig hända må, 
Ty nåden, som mig frälsar, 
Bevarar mig också. 



Jag sjunger helst om Jesus. 
Då öfver öknens sand 
Jag skyndar fram till ljusets 
Och härlighetens land. 
Och då jag knä får böja 
För tronen af kristall, 
En högre sång om Jesus 
Jag evigt sjunga skall. 



,ifrtorn. 
282. 



287 



P^f 



Ja« 



B* 



äis^yEEtby^ 



i ^i 



ra, hvar jag går Och livad jag än må g< 



Ty fre-starn al - le - stä- dos står Och vill 1'råu Gud mig f 

-#- -#- -#- -#- -#- ^-# 



mE 



f=fr 



sih 



r=*i 



p 



*£= 



£S 



*s 



Han svn 



eéSäEÉ 



ö 



-•— i— 0- 






u 



e 



s* 



har min död, Han med båd' lust och nöd 

Jte- 



Mig 



4=4 



M 



: S=>li : 



g* 



4__J_ 



=t 



:=t= 



zgjzt 



II 



dra - ga vill i syn- dens spår: 

J m -0- -0- -&- 



i=f: 



1" 

2 Jag går bland änglar, hvar jag går, 
Och de mig nog bevara. 

Slätt intet satans här förmår 

Mot sådan hjelteskara. 

Bort då, all suck och sorg, 

Jag går i änglaborg. 

Mig ingen röra kan ett hår: 

Jag går bland änglar, hvar jag går. 

3 Jag går i trängsel, hvar jag går, 
Ty stads jag har att strida 

Mot synd och verld. Ack, hjertesår 

Jag ofta der måud' lida. 

Jag stundom väg ej ser, 

Der jag kan vandra mer, 

Och frestelsen är ofta svår; 

Jag går i trängsel, hvar jag går. 

4 Jag går med Jesus, hvar jag går 
Han har mig vid sin sida. 

Jag skådar på hans djupa sår, 
Då blir misr lätt att strida. 



Jag går i fa 



I I 

ra, hvar jag gå 
-?- -0- -0- 



J^Uj-MH 



II 



Uti hans helga spår 

Jag glad och tröstligt går. 

Den vandring är ej tung, ej svår: 

Jag går med Jesus, hvar jag går. 

5 Jag går mot döden, hvar jag går. 
Kan aldrig säker vara. 

Ej någon enda timme slår, 

Då ängeln ej kan fara 

Med dödens kalla kyss 

Till mig, som kanske nyss 

Mig fröjdade i lifvets vår: 

Jag går mot döden, hvar jag går. 

6 Jag går till himlen, hvar jag går. 
Friskt hopp, min själ, mitt hjerta! 
Se, innan kort dit upp du når, 
Der slutar all din smärta. 

Bort, verldens lust och ve. 
Mot himlen vill jag se, 
Dit upp mitt hjertas längtan står: 
Jag går mot himlen, hvar jag går. 



288 



Crcm. 



Moder ato. 



283. 



4 1 s H- I _f Jl-J— £-J— t ^ I J J^ — & i f M , -n 



I fr 



I Här ut - i verldeu en främling jag går. Här är ej frid, är ej frid. 
• j Jag är blott pilgrim från år och till år, Dockbar jag frid, bar dock frid. 



*-£- 



fc *f r r r r 

^4-i— k— i>— I— l^ 



^£ 



* — e 



ö 



: 1 b U-r-^ =R= 



5 — É_ 



T-? 



£=t 



^ö 



É3 



p -M^- j^y: 



-fV- fc- 



Frid ge - nom tron 



fr fr 

i min Je - sus jag bar. 



Ty mi - na 



fcF — P p p F fr fr— -i 1 1 f-^?— —? P £=: 

r fr fr 



2^-^— 




I*! J— f — l-H-n— 


— 1*~ 


-A ^- 


=? * 1 


syn 

1 

-0- 

7mV 


PV -* 

1 1 — 

-•- -•- 

fr i/ 
- der, Min 

"T T 


-i-i-i—i )^±=±= 

i i 

döds- dom ban bar. Skänk 
"P" "P" P # » 


p 

fr 

■ te 


*P i 

mig lif 
P f" 


-* — : — 

vet ocb 


j \j 


i i 5 1 S 


2 




• *» 


g^ ^ 




-L — ^ — ^ — P— *— |— P — 






— i 1 — 






— i u t J 


fr 


1/ ! 





i 



I I 

bar jag frid, bar jag frid. 



är mitt för - svar. 






P=É 



&* 



i: 



r 



Ii 



jf ritten. 2S9 



Här äro strider och sorger och nöd, 
Här är ej frid, är ej frid. 
Här äro fiender, satan och död, 
Jag har dock frid, har dock frid. 
Verlden må hata och smäda mitt namn, 
Satan mig fresta, mig hölja med skam, 
Jag till miu Jesus dock stads vill gå fram, 
Han är min frid, är min frid. 



Här flyktar vänskap som drömbilden bort, 

Här är ej frid, är ej frid. 

Människors trohet är vansklig och kort, 

Jag har dock frid, har dock frid. 

Ty af det trofasta ordet jag lär. 

Att Herren Jesus den samme dock är 

Och att min vandring till himmelen bär. 

Der, der är frid, der är frid. 



Här är det möda från år och till år, 

Här är ej frid, är ej frid. 

Här är ej hemmet, der hvila jag får, 

Jag har dock frid, har dock frid. 

Ofta min väg synes vara så trång, 

Sorgerna många och tiden så lång, 

Snart dock i himlen jag sjunger min sång. 

Ja, Lammets sång, Lammets sång. 



290 



STron. 



284. 




Hos Gud 
Här bar j 



i - del glä< 
ej milt hem 



nöd, 
tält, 



je. Här tryc - ker mån -gen 
vist, Här bor jag blott i 



Här 
Men 




y*=t 



får jag of - ta suc - ka Ocb ä - ta tå 
bän mot gläd - je - strån - den Mitt syn - glas jag 



te=É 



^=t 



:«=*=: 



i- m^_;w 
rars bröd. Här 



dock 



stält. När 

-»- 



Il=t=Z 



:Ät: 



:*=•: 



±d=± 



ff. 



:te^: 



-0~-0- 



tt 



blan - das fröjd ocb smär - ta Fur Her - ren Je - su brud, Men 
verl - den ler ocb skal - kas, Jag skå - dar mot den borg, Der 

-»- -#- m rs i\ n -0- 



±=t 



liö=ii^l^iiiill 



-r*i p 



der skall så 
jag skall bo 



±±: 






J 



ra, Ty gläd - jen bor bos 
vigt Ocb glöm - ma all min 

-P- — « — • fl 0- 

-*=r — u — 1= 



Gud. 
sorir. 



IS^fz 



i 



jFritren. 



291 



3 Jag vill då lott ej byta 
Med den sin del bär får, 
Nej, bellre under tårar 
Den ädla säd jag sår, 
Blott jag med fröjd får skörda 
En gång vid vägens slut, 
Då verldens dårar tagit 
Sin bela fröjd förut. 



Mitt bopp för evigbeten 
År bygdt på säker grund. 
Må korset gerna trycka 
Ännu en liten stund ! 
Snart ingen sorg skall vara 
Ocb ingen klagan mer, 
Då jag med oböljdt öga 
Min Jesus evigt ser! 



Larghetto 



1. Här en käl 

2. Om du der 



285. 



t£ 



la rin 
dig tva 



ner, 
ger, 



Säll 
Hon 



r 



Sfr 



-Nrf- 



*Ft 



den ben - ne fin 

b var fläck bort - ta- 






:£=*: 



IM 



mm 



3*==* 



W. 



ner, 
ger, 



Hon 
Ty 



är djup, 
den käl ■ 



klar, Gömd, men up 
god Är Im - ma 



pen - bar. 
nuels blod. 



4=F 



mm 



i 



II 



3 Röfvaren i nöden 
Der fann lif i döden. 
Jag, så ond som han, 
Samma balsam fann. 

4 Dyra lifvets källa, 
Du skall evigt svälla, 
Evigt lyckosam 

Skall din flod gå fram. 

5 Kränka skall du bada. 
Göra sorgsna glada, 
Tills du Lammets brud 
Klädt i strålars skrud. 

6 Se'n jag, döda, kalla, 
Såg i tron dig svalla, 
Rör min tunga sig, 
Sjunger helst om dig. 



7 Jesus vill jag sjunga, 
Tills min stumma tunga 
Göms i graf ocb jag 
Skåda får din dag. 

8 Ty mig, sämsta, ringa, 
Du dock lön vill bringa. 
Du åt mig ock har 
Köpt en harpa klar. 

9 Som du skänkt den gåfva 
Att dig evigt lofva, 

Du för himmelen 
Stämt och strängat den. 

10 Der skall Faderns öra 
Fröjda sig att höra 
Mig uti din famn 
Sjunga blott ditt namn. 



292 



£nm. 



Andante. 

>/ 



286. 



I 



m 



1. Vi sök 



1/ 
väl 



och 



sök 



te väl frid. 



P5E 



*f H^f 



i=t 



- 


h^—^- 








1 l i 


K 


-N 


— ft- 


— f*~ 






l\ '1 


/ 


SMt-*— 


— Ä FV- 


PV 




— M— J -J 


1 


JL- 










\ 


E 


r^-+rr 


-Z — 




— jv 


J 1 *- m é 


~fi3~ 


-f-S- 


— * 


» 


— • — 


— •'— 


• 1 


« 


sök 

IN 


te väl 


lyc 


-0- 
ka 


i verl - den. 


Men 

— * 


fun 

■t: 


uo 


så 


of 

-»- 


i/ 

ta 


blott 
— I» 1 


§_ 


3Ht— b- 


"f — P~ 




# 


• 


— * ' 1 


"~ ■ f~~ 


i» • 


— • — 


-,»- 




-v— 




^1 u ' 


ö 1 


« • 


* 


p 




u 


Li " 


i " j 


-* b- 




C 




1* • 1* 
















b 


V 


l' 


1 ! 

















I . W* I 



^ 



mö - da, kamp ock strid. Blott 



ro och sorg på den 



Iv2y ! 
fär - den. 



t=£ 



Ack, verlden, den bar ej en endaste ros, 

Som doft utan törnen oss bringar. 

Den jordiska glädjen, den flyr så snart sin kos, 

Den flyr, liksom hade den vingar. 

En ros har allena ej taggar för mig 

Och vissnar ej heller i nöden. 

Du ros ifrån himlen, ack, när jag funnit dig, 

Då har jag ock lifvet i döden. 

Den rosen i Saron, min Frälsare god. 
Har aldrig i verlden sin like. 
O, må vi då akta hans kors och dyra blod 
Långt mer än ett konungarike ! 

O Jesus, du enda, du eviga ro, 

Föröka, föröka oss trona, 

Och blif för oss alla vårt lif, vårt A och O, 

Vår eviga fröjd och vår krona ! 



jfrforn. 



293 



Andantino 

mf 



287. 



At,\ J l J ■ Å j EEÉgEE J==t=fF E EEf 



1 1. 



Hjer-tans Je 
Ut - om dig 



sus, 
är 



i ditt bjer -ta Ar så godt att göm- rna sig. 
i - del smär - ta. In - gen ting för - nö - jer mig. 



£=F 



:L_ Lg 



il 



il 



mn 



i^i=r 



t 



5=t 



m 



-J-.-4 



B 



§ 



Men der in - ne vill jag va - ra, Göm - ma mig 
-*-» P-w-t r* m .»-H» € 1~. b"-.-^ 



för allt a- larm, 



SE EJE 



c ? 



:t=t 



^ 



r — r — r — r 



: 



i » * -5- -«- -«- 



Dig, min Je - sus, äl - ska 

-!*- -»- -#- 



**=£=£# 






ra. Af din kär - lek jämt gå varm. 
É É s É- 



ipp!il 



2 I din kärlek, Jesus söte, 
Är så godt att vara till, 
Ligga i din kärleks sköte, 
Bättre må jag aldrig vill, 
I din kärlek vaka, sofva, 
I din kärlek gå och stå, 
I din kärlek be ocb lofva, 
Vandra, lefva, dö också. 



1 — r 



Utom dig kan jag ej trifvas, 
Utom dig jag mår ej väl, 
Utom dig kan aldrig gifvas 
Ständig ro för kropp ocb själ. 
Men i dina kärleksarmar 
Är ett fast ocb säkert slott. 
Fast det ofta kring mig larmar, 
Jag bos dig dock sofver godt. 



294 



AUegretto. 

»/ 



gTron. 
288. 



i 



3=* 



f=3=1 



^ 



m 



•- -#- ~^g- 



O Her - re Je - sus, vid ditt hjer-ta. Der vill jag ger 



| Der glömma bort all synd och smärta, Som trycker mig 



na gom ma mig, 
på lif- vetsstig. 



WM 



:t=t 



?±éi 



/i 



3 



*=* 



? 



ä 



fe 



u u u ^ - - - -»- * 

Ja, Je - sus, dit jag kom - ma vill. Att dig för e - vigt hö - ra till. 



? : 



i 



^^93 



*=£±t 



i 



2 I verlden är så trångt att vara, 
Mest för mitt onda hjertas skull. 
Här är jag hvarje stund i fara. 
Mig stöter satan lätt omkull. 
Kom, Jesus, stöd och led du mig! 
Jag vill ej gå ett steg från dig. 



Hos dig är trygt och godt att v 
Men också endast uti dig. 
Kom du och värdes mig bevara, 
Att jag ej tappar bort din stig ! 
Du sjelf den rätta vägen är: 
Behåll mig der, o Jesus kär! 



it 



(Jon anima. 
mf 



t 



289. 



-irr^r^s. 



x 



det or - det 



1. Al - drig en - sam! O mitt hjer - ta, Det 



är dig 






-w-± — v v — v-\ -p: 






jfr torn. 



295 



I 



EE3EE3 



äl - ler, Al-drig en 



i 



^=J: 



M 



din smiir - ta Och ut 



-j — 1 — 4- 



w -0- 

din fröjd ej 



g=É: 



:*=*: 



*=t 



: J=ST 



^5 



*^5 



--N— f 



É 



i 



s=i=i=^=t=^=:=j=? 



hel - ler. Hur mig vän - ner öf 

in in 



gif 



t=f 



va Och hur stö- den kring mig 

r\ in 



t=t- 



s 



g 



fc=t 



r — r 



r^ 



S iTl 1 \ \ \ 1 i '- PV| \ 1 

— i ^ — M-ä— P — P — P -« — * — — H—P — • 






fal - la, En skall dock be -stän-dig blif- 
II-- 



itttz 



*±3 



va, En, som hö -gre är 



al - la. 



Aldrig eusam, när jag ilar 
Ut på vida arbetsfältet. 
Aldrig ensam, när jag hvilar 
Under blåa himlatältet. 
O, så må jag vandra stilla, 
I det nya fridsförbundet, 
Ockra jämväl i det lilla 
Med det anförtrodda pundet ! 

Aldrig ensam, när jag syndar, 
Sedd af intet mänskligt öga. 
Aldrig ensam, fast jag skyndar 
Bort från vännen i det höga. 
För hans blick, den skarpa, klara, 
Står jag dock af blygsel slagen: 
Mörkret måste ju ock vara 
Inför honom ljust som dagen. 






4 Aldrig ensam, när jag strider. 
Mellan tro och otro ryckes, 
Aldrig ensam, när jag lider. 
Fast det så mig ofta tyckes. 
Aldrig ensam, när jag vakar 
Under natten på mitt läger, 
När jag intet ser och smakar 
Af den nåd jag verkligt eger. 

5 Aldrig ensam uti lifv ' 
Aldrig ensam uti dödei 
Tack, min Jesus, att du ?ifvit 
Denna säkra tröst i ..odet, ! 
Lemnar du mig ej allén?, 
Fast du näpser, fast du tuktar, 
O, så håll mig vid det ena, 
Att jag dig af hjertat fruktar. 



296 



Crtm. 



Largo. 
P 



290. 



ijfe* 



Sr= 



1. Stil - la, o stil - la, Hvi - la 



§s?eé= 



»/. 



su frid! Har du gjort il - k 



Ull 



# 



m/ 



1— 



^m 



£»£ 



t^=* 



« 



£ 



ös 



II 



Är dock din 



i r g 



s 



Je - sus blid, Nå - dig 



Ö* 



*=E 



till e 



vig tid: Stil - la, o stil 



la! 



Itffc-nÉ- 



^5 



II 



:tfc 



*£=&=£= 



^= 



B~y' E n 81 



2 Ängsliga hjerta, 
Gud är ju än ditt stöd. 
Kom med din smärta, 
Kom med din synd och nöd, 
Kom med din köld och död 
Blott till hans hjerta! 



V— w- 



*t 



^ — r— 

Och när du gråter, 

Gråt vid hans hulda bröst! 

Jesus förlåter, 

Jesus har hjelp och tröst, 

Snart skall hans ljufva röst 

Fröjda dig åter. 



V. Kärleken. 



Bönen. 



291 




lionm. 



297 



Salig i hoppet, 

Låt mig, o Jesus, blott ej 

Tröttna i loppet 

Och bli tillbaka, ack nej! 

Håll mig vid handen, 
Gif mig allt stapplande till, 
Och gör blott anden 
Villig att gå dit du vill! 



4 Göm mig för flärden, 
Göm mig, ack, göm mig 
Glädjen i verlden 

Ar ju ej glädje för mig. 

5 Herre, bevara, 

Herre, välsigna mig du, 
Lyse ditt klara, 
Vänliga anlet mig nu ! 



dig! 




292. 



S -Ttr 



1. Je - sus, du mitt hjer - tas läng - tan, Du min en 

2. Du kan en - sam till - freds - stal - la Tör - sten ef 



m 



da ro och 
ter dig och 



ii 



£q - £ f pÉ f , p 




mf 



f rs 



w i, y 



::£=:£: 



b 6/ 

a, Låt mig 



das 



gif - va E - vig mätt - nad 



ut hos dig, Låt mig an - das ut hos 
e - vig ro, E - vig mätt- nad, e - vig 
tj#. 452- .*. .0. .#.. J^ 4. _,_ 



^ I^ ^^^ ^S 




V 
dig! Stil - la 
ro! O du 



gl=f: 



du min dju - pa träng- tan, Låt din tröt - ta duf - va 
dy - ra lif - vets käl - la, Vär - des ock mitt lif då 



m 



S±=t: 






*j pp 



ritard 



-»- » — # # — I 



:^=--^: 



^i=J 



g 



H 



i - la Från den mör - ka ök-nens stig Hem till o - störd frid hos dig! 
blif- va. Med din full - het hos mig bo, Je - sus, du min en - da ro ! 



§i|=t 



r=»=r==tZEg 



298 



Karleken. 



Adagio. 



293. 



E^: 



1. Kom till mitt kal - la, Dom - na - de sin 
•2. Kom. du min kä - ra, Mig att be - sö 



t # » -g» 

ne! Af • gudar al - la 

ka, Tron var- des nä - ra, 

I 



:*=£ 



WtEÉ. 



- 



ff 



* + *-» w— •— ^£t-^ J 



Fur dig for-svin - ne! Kom att be - fal la 
Kraf - ten för - 5 - ka! Vär - des mis; lä - ra 



5* , 

En - sam der in • ne. 
Allt hos dis; sö - ka 



■+— w- 



m 



m 



Kom. o min Je 
Kom. o min Je 



m 



sus: 
sus! 



Kom, när jag glades. 
Kom. när jag qvider. 
Kom. när jag rade.-. 
frestas och strider, 



Kom, var tillstädes 
Sist, när det lider 
Med mie. o Jesus! 



4 Ja. du skall komma 
Sist uti ära. 
Väl dina fromma. 
Väl dina kära ! 
Träden nu blomma. 
Sommarn är nära. 
Kom. o min Jesus! 



.* P - 



ö 



294. 



t=± 



• $ 



m 



4—1- 




der. Lysa - na till 
i— t- 



Uönrn. 



'299 



it - tig, e - iiin ■ dig, 




stof - tet l»e 



» m f 



fe=* 



fet 



^ 



^= 



II 



för dig 



der. 



Hör 






-*— l 



Fa - - 



der 



=1 



pz 



Håll mig, o Herre, ständigt vid det ena, 
Att jag må frukta, älska, lyda, tjena 
Dig af allt hjerta, dig, min Gud, allena ! 
Hör mig, o Fader! 



1 

3 Blif mig, o Herre, alla dagar nära, 
Du, som har lofvat att till åldern bi! 
Hjelpa, upplyfta, trösta diua kära. 
Hör mig, o Fader! 




3 Sänd från det höga 
Anden, som utgår af dig, 
Och med ditt öga 
Led mig på sanningens stig! 



4 Våren försvinner 
Hastigt, likt dagen i går 
Säll den, som finner 
Lifvet i unirdomens vår! 



300 



Itarlrken. 



296, 



Adagio 




N A — 


A% 


-\- 


H -* -a 1 ■ 


=*- 5 


V 
1. Je - sus, 


1 

Je - 


J— «+ 

sus, gör 

-»- -»-• 

f- 1 


mig 

—t— 


i 

stil 

-»- 

i-H 


3~i: injr 

■ la, Gif mig me - 

i h r- f - 


i- ^ • d 

ra tå - la- 

t" « -, 

.1- h— 


;M*4-v £- 


— 1 


Is \> 


P 


-* 

-r 


=f — r g l r 





rfF 


H n ' 


*- 


— h 


-f-^h 


=* 


i 


1 


-A 3 : 




mod, Gif 

-Q— T: 


mig 

-•- 


me • 

F 


3 J. 

ra frid 

K 1 




J 

till 

-•- 

-r— 




i— 

sjä - 

-•- 


5 

len, 

» — 


Me - ra 

T' * , 

v v, 


H>- 


=F^ - 


P 


t 


W ]/ 


v 


t 


— 1— 


1/ 



p 



:^ 






-M 1- 



bvi 



%=t 



vid ditt 



ord, 



m 



Me - ra 



> 



vid ditt ord! 



=1= 



i 



3 Jesus, Jesus, gif mig allvar, 
Gif mig ödmjukhet allt mer, 
Gif mig nåd att tacksamt taga 
Ljuft och bittert, hvad du ger! 

3 Jesus, Jesus, böj mitt sinne 
Till att mera tjena dig, 
Och den helga fridens Ande 
Värdes mera gif va mig! 

4 Jesus, Jesus, stärk, föröka 
Tron, som alltid är så svag ! 
Gif mig nåd att städse vandra, 
Jesus, till ditt välbehag! 



5 Jesus, Jesus, tacksam gör mig, 
Mera vaksam, mera nöjd. 
Gif, o Jesus, åt mitt hjerta 
Under striden frid och fröjd! 

6 Jesus, Jesus, gif mig starkhet 
Endast i ditt dyra namn, 

Gif mig mera ro och hvila 
Jesus, i din hulda famn! 

7 Jesus, Jesus, gif mig mera 
Kärlek, saktmod, trohet, hopp ! 
Ja, o Jesus, gif mig kronan 
Efter slutad t vandringslopp! 



ISonrn. 



801 



Tet') pä gius 
Dold 



297 



13: 



=4 

1. Dig, Je - sus, min dy 



:t= -^_ fcfar-r£— rfc =3=3=3^ 



Ö 



1=4= 



? 



ra - ste Je - sus, ja 



be 



der, Alt 



l^ii^lii^p 



5 



m 



r^^^fNii^^ 



steg 
zi2= 



ge - nom 



rerl - den så 



> 



^1 



le - der. Att, 
» m- 



3=^ 



i 



w^g=«= 



j=tji 



m 



i-. 



slu 



-#-• -*- 5-0- 
tet af lifs 



#• -ä' -ä- -0-. w 
ba - nan bin - ner. Jag 



m 



m 



t—r 



i 



-é 3. é 

-0- 

ditr. min för 



m 



wm 



i 



W- 



*3E 



-g* 5: 



t- - 

nå - dig då 



U 



^ 



* 



• ^ 



: 



1 



2 Låt mig uti tron med dig blifva förenad 
Ocb genom ditt blod ifrån synderna re- 
nad! 

Gör mig till en lefvande lera i din kyrka, 
Att jag intill ändan dig troget må dyr- 
ka! 

3 I verlden en främling, jag skyndsamt vill 

ila 
Till målet ocb blott uti dig söka hvila. 
Ej fåfängans nöjen må dåra mitt sinne 
Ocb lustarnas välde ej råda der inne ! 



I \, 

4 Då bjertat blir matt under bördan ocb stri- 

den, [den, 

Så styrk det med kraft af den andliga fri- 
Ocb låt mig beständigt i smärtan ocb sor- 
gen 
Se upp till den himmelska fäderneborgen ! 

5 När ändtligt min jordiska bydda skall fal- 

la, 
Du värdes min själ till ditt rike bemkalla: 
Då först skall jag blifva rätt innerligt glad, 
När portarna öppnas till bimmelens stad. 



Copyrighted 1892, 



802 










Harleden. 














Andante 
A. i ~ ?> * • 


-É -N- 
""I « 


=ITF 


— fv- 


j 


298. 


m- 


=£#?: 


-N- 


^L_ 


^ 




É^é^E 


-1— H 

-# 0— 


a 




4- 
5 


-:=es£ 


-4- 




S- 


»' 


^=^= 





1. När-ma- re, o Je- sus Krist, till dig, När-ma-re. livad än det ko står mig, 
'2. När-ma re. om kur-set skul - le än Bli det band. som stads på nytt i - gen 



wm 



&S3 



hf=fc 



m 



fr±z#J »^>_g : 






=t* 



qp=fs 



J.3 3 w a 3 l'rij.:in i ii^ 



A=4 



=Ö 



§=-' 



i 



När- ma- re i morgon än i går, När-ma-re, o Her- re, år från år! 
Bin der mig allt fa- sta - re vid dig Och från jorden me- ra lö -ser mig! 



-r^r. »- 1 — • — m — h-r^ • ' • 



0-^—0 — — 0-,-0- 



-y— {/->-*- 



1 



v -Ii 

3 Närmare till dig, om vägen bär U Närmare till dig och dina sår! 
Genom nattens djupa skuggor här! Och när snart jag mina vingar får. 

Hvad du nödgas taga. Herre, tag, Samma ton ur hjertat tränge sig: 

Närmare till dig blott stads mig drag! I Närmare till dig, till dig, till dig! 



Andantino. 



299. 






• : 



mf 



^=t 






-a — !^=n=: 



*=ÉL 



1. Fram en suck sig smy - ger, Hörd af 



m - eren van, 



-t -1 • * t- 

Dock likt duf - van 



!«=!=!=!: 



=ö 



t=t 



s=ito*- 



-t? — r 



t=t 



i 



IB 



^ 



a 



-•' •' — — Jr 

Den mot him - me 



i i g*i 



fly 



S5S 



ger 



^ 



len. 



Dock likt duf- van fly - ger 

I 

*- — t=\~ 



t^t 



Uonen. 



303 



$ 



--s— H- 



b. 



K^ 



-9 »■ 

Den mot him - me - len 



m 



?±* 



^h-^ 



t— t 



H 



2 Uti nödens timma 
Själen ser ditt opp, 
Längtar att förnimma 

Gud, sin bjelp, sitt hopp. 

3 Gud i ordet åter 
Låter höra sig, 
Bjuder den, som gråter: 
Kom, ack, kom till mig! 



Moderato. 



Ilelsar dem för sälla, 
Som från jordens grus 
Kosan hemåt ställa 
Upp till Faderns hus. 

Kraft mig Jesus gifve 
I hvar pröfningsstund, 

Städse jag förblifve 
Fast i hans förbund. 

Allt han mig förlåter, 
Som jag brutit bar, 
Mig förklarar åter, 
Att han är min Far. 

Derför är jag salig 
Uti Jesu namn 
Och får fröjd otalig 
Sist i himlens hamn. 



300. 



-ÉT- 



i 



4= 



1. Her - re, med kraft ut - af höj - den be- kläd mig! Jag är 

2. Stil - la min törst med ditt lef - van- de vat - ten, Hvar - af 



-• 



— w — *ii — 



-r=t 



t \ 



8* 



±=É 



=2 



:# 



kraft - lös och svag 
verl - den det rin 



i mig sjelf. 
ga - ste vet, 



- r -v- 

Låt mig ej 
Var mig en 



-»■ 
gå, dit ej 

ski - nan - de 



H 



-n- 



=F 



:t=t 



rr 



t=t 



3 — a — 8 •— i— ^ J i rjr—t — # • # * *— 



E 



1* 

du kan gå med mig, Led mig till nå - dens och san 
eld - stod om uat - ten, Var mig en moln-stod, när da 

-» — •— t— p. 



nin - gens älf ! 
gen är het! 



rn 



—1- — y— 5— 1 — r 

Var mig ett värn emot synden och fiärden, 
Var mig en vagnborg,der trygg jag kan bo' 
Låt mig ej söka min lycka i verlden, 
Låt mig ej söka i verlden min ro ! 



=fc 



r~t- J 



4 Du är den flödande salighetsbruunen 
Du är en lefvande källa för mig. 
Det är min lycka att stads vara funnen, 
Dyraste Jesus, allena i dig. 



804 



l&ärlcfccn. 



Adagio. 
P 



m 



1. Je- sus, ta 



301. 



Bt 



1/ " * ' I U - ' ' i/ 5 

mitt ar - ma hjer - ta, Tag det, sköt det, som du vill! Se, med 

i f >> 

— ^-^i- -i— •- 



-i — n J\ 



K l 



S& 



"£ ^^ — 


—i£^— 


— T- 




— i ^r — ^ F^ — s 


fr-? 1 >#J. i*- 

all min 

1 P^ I** 


synd och 

-0—1—0— 


1 

ämär 

1 


—i *=fc 

-0- -•-. -•- 

l l> V 

- ta Hör jag 
— J /■ / 


r~ä^ cjT- 

dig ju e - vigt 

— • * ^— • • 3 * 


\js ^ — _ 









" 



* Vfi 


'* • 




—t r* -v 




¥ =j=& ^ 


J p " * ^— J J- ^ 


•V— h -h* -N H 


till. Ond. för - derf 


vad, skuld - be - la - stad, U - tan lif och frid i 


| -•- f- -»' 


\r» .'Tf- -P- - -•- 


& * -U~r 


1 — 


l f P 


-i f P- i 


Ft. C-f' M 


^^ P— P — 

- -v t 


— P— 

r 


— p — | 1/— 


— P P— — P- — P— 

i — i — b — 


- W F 1 — : 1 1 

Cn K 0- 0— 1 



=±=S 






a i: » » r- 



gÉE 



1/ - I 

mig. Är jag, o min Je - sus, ka - stad Från min mo - ders lif på dig. 



m 



*mm 



^ 



:p^=p: 



t — r — r-p- 

Jos. P. Holbrook, bv per. 






lioncn. 305 



Armod blott jag alltid hade, 
Du är rik och mäktig, du. 
Du, som svedau på dig lade, 
Ar ock lika huld ännu. 
När då synden mig förskräcker, 
Lär mig se i tron på dig. 
Du, som skulden öfvertäcker 
Och är gjord till synd för mig. 



Hvad du gjort för evigt gälh 
Du är min rättfärdighet, 
Lagen mig ej mera fäller, 
Se'n du blef min helighet. 
O, hvad vill jag mer begära, 
Se'n jag nu förstått ditt råd? 
Lär mig lefva till din ära 
Lär mig sjunga om din nåc 1 ! 



Lär mig taga dig på orden 
Utan alla om och men, 
Och låt ingen makt på jorden 
Binda mig på nytt igen ! 
Med din trohet mig bevara. 
Och behåll mig rättsligt fri. 
Att jag ej i någon snara 
Må försåtligt fångad bli. 



Må då jord och himmel falla, 
Löftesordet står dock fast 
För den nyckeln springa alla 
Lås och riglar upp med hast. 
Ack, det gäller ju din ära 
Att fullborda hvad du sagt. 
Låt din Ande stads mig lära 
Att på nådens ord ge akt ! 



Se'n må alla känslor fara, 
Sjelfva saken står dock qvar, 
Och den må väl lycklig vara, 
Som sitt allt i dig blott har. 
Hvad jag än på jorden mister, 
Sköter du väl om mig så, 
Att när lefuadstråden brister, 
Sjelf du står mig qvar ändå. 



306 



Harlcfcnt. 



Anäaiite 



£=± 



:4=J: 



1. Go 

2. Du 



MEÉ 



302. 



-P- — Å— «— ^-ui— . |_=p=3=i3iz:qvq 



de 
rår 



her - de, led och bär 
o in oss : o, så tag 



*=t 



oss, Lys oss med ditt kla - ra 
oss Sjelf om hand i nöd och 

é m m * « m «_ 



(2 



-i — i — k — t 

y v v * 



$3: 



fmmmm^^ m^^ 



*_.? 



ord. Ut - i nö dens stund blir' när 

strid, Gå vi vil- se, Her - re, drag 

fs 



oss, 

oss 



Du 

Å 



ka oss ditt ri - ka 
ter hem och var oss 



V— S- 



!=£[: 



t=t 



4==t 



!±t 



iA 1 * 


4 ^ 


— 1 


» 




-i 


-1 -A -f\ 


-1 


-i 


~t~l 


(JyH>zgT : 


=t=t 





— 1*— 

f- 


? ? 


g 


t t t 


— S— 

— # — *— 


S 


t 


bord ! 
blid! 


Dy - re Je 
Dy - re Je 

t- t- ^ 


sus, 
sus, 

v 


dy - re Je - 
dy - re Je - 
-»- -0- -<s>- 


sus, Vår - da sjelf din 
sus, Hör oss, hjelp oss, 

* * # * # 


e - 


gen 

oss 

i 


wH> b • ■ 


- £ : 


p- 




* ^H £ 




— i i 






£§&=£ 


— i* — p— 


— 1 


— 1 — 


— y — H-f~ 


— 1* 1* P— 


— f- V- — 


~V~ 


— » — 
t : 


1 P i? | 


v v 






i i 


1 v b 


f T' 


















1 1 


1 






U I 

hjord! Dy - re Je - sus, dy ■ re Je- sus, Vår - da sjelf din e - gen hjord! 

frid! Dy - re Je - sus, dy- re Je- sus, Hör oss, hjelp oss, gif oss frid! 
-#- -»- -g- •»- -•- -0- -f5>- 



SfM^ 



:f=t 



£=t 



3==t 



HJ3EB 



Du vill oss ju ej förkrossa. 
Fast vi syndat mot dig så! 
Du har nåd att oss förlossa. 
Kraft att rena oss också. 
Dyre Jesus, dyre Jesus, 
Bittida till dig vi gå. 



1 

4 Tidigt lär oss dig att söka, 
Tidigt göra ditt behag. 
Och vår tro och kärlek öka 
Mer och mer för hvarje dag ! 
Dyre Jesus, dyre Jesus. 
Sist oss alla till dig tag! 



Used by per. The Biglow & Main Co., owners of copyright. 



Moderata. 



303. 



307 



H_ 



ggnnTE 



\t 



^= 



1. Je - sus kär, gå ej för - bi 

2. Låt ock mig vid nå - da - tro 



mig, Låt mig böuhörd bli, 
nen Fin - na himmelsk ro, 



S^ 



f± 



y — £=j— a 1 — '— f — v- 



t=t 



ill 



m^mmm 



- 



it= 



m 



Då åt an - dra nåd du skän - ker, Gå ej mig för - bi ! 
Då jag sjun - ker ned för - kros - sad, Her - re, lär mig tro! 



<m 



±^t 



..... 



f=^ 



Kör. 



w = 



& — f5- 



fc* 



1=ÉZ 



*=I^=i 



^=gS: 



m m 



-^--l. 



Je-sus, Je - sus. låt mig bön - börd bli, Och då an - dra du upp- 



Ö 



g — s>- 



?==s= 



-II 



räc-ker, Gå ej mig för- bi ! 

-m- 



igppgi^S 



3 Blott på din förtjenst jag kommer 
Och din nåd begär. 

Hela mitt beklämda hjerta, 
Fräls mig, som jag är ! 

4 Du är all min glädjekälla, 
Mer än lif för mig. 

Hvad i himlen, hvad på jorden 
Har jag utom dig? 



Copyright, 1870, by W. H. Doane. Ueed by per. 



308 



1&airlefcett. 



304. 



Andantino, 

A /) [V [V 




? "T 


' "1 i - 




-f ?= 


-fr 




f 




5EK4 *9 i 

i 1. Hvil ■ ken vän 


vi 


-•- 
ha i 

f • - 


=J=£4jé 

Je- sus, Han 


vill hjel 


-•- 
pa 


och 


för - mår. 


p=4-?--?— ?- 


~~ P~ 


* J 


t P-*_ 


0^ 


5 S 


8 


s 


— #— 


H — H 


1^-^4-1 1/ — v— 


—b 1 — 


— ^ — v- 


— is> — #— ^ 


4— 


b* b 1 


— 1?*— 


— u 1 — 


— £- 


— ^q 








1 1 















_0. _J JN ^ H N ^ , , 


p 


— i* - 








JL& *• d 3 # j N _| ^-*_ 


-\ 


—é— 


-£—?- 


=?Fä=* : 


x>\) é ■ é é é é \ z>, \ 








i * 


J r &>, • ■ 


All vår bör - da sjelf hau lät- tar, Når vår 

7-^r. 0—, P- H— 0— i— f 2 1 = — 

(*$1 0- — -» # 0— — 1 0—zt-\-0- 1 


bön 

-•- 
— i 


till ho - 

P- 


noni 


-esl- 
går. 


,mm — v— v — v — v — H-p y * V I-F^-I r - 


=#= 


W V 


*~ 


=PH 


1 1 


1 u 


t? 


^ b 


t 








Ack, vi of 



ta fri - den mi- 

-0- -0 - -f- -f5>- 



Sorg och mör - ker blir vår lön, 



4*—0- 



=f=E 



g 



>=* 



5=* 



iÉ 



g=J=^ 



f ^ - r-FF P ^ 



S 



Blott för det att vi ej bä - ra All vår nöd till Gud 



bön. 



1 



SEEÉ 



Har du frestelser och pröfning, 
S} r nes lifvets kamp dig svår? 
Kraft och makt du återvinner, 
Om i bön till Gud du går. 
Om dig vänner fly och svika. 
Får du hat till kärleks lön, 
Endast Jesus kan dig trösta; 
Bär till honom allt i bön ' 



3 Ar ditt hjerta fullt af oro 
Och ej någon tröst dig når'? 
Jesus är din enda tillflykt, 
Tröst af honom visst du får. 
I hans hulda famn du finner 
Ljuflig ro och hvila skön, 
Om till honom blott du ilar 
Med din nöd i tro och bön. 



Used by per. C. C. Converse. 



Jtfoncn. 




J=-==ä = hJz=t=J 



305. 



309 



S=z£=ÄI 






1. O Je - sus, stärk min sva - ga tro, Jag 



'mm 



J—Z 



L- E— fej : 



:*=*: 




1^ i/ 



Ä=S 



f==-=i«=F^==;== r fl 

lin frid, du är min frid. 



Pfe^ 



±[= 



=F=I= 



2 Ack, se till mig, ty jag är svag, 
Haf på min långa vandring akt, 
Gif hvad mig fattas hvarje dag! 
Du är min makt, du är min makt. 

3 Min väg i mörker ofta går, 
Då ser jag ej min Faders hus, 
Ack, led mig rätt i dina spår! 
Du är mitt ljus, du är mitt ljus. 

4 När vänuer öfvergifva mig, 
Gör mig med ensamheten nöjd! 
Jag har ju ändock alltid dig, 

Du är min fröjd, du är min fröjd. 



5 Och börjar stormen kring mig gny 
Och gör mig verlden men och sorg, 
Till dig allena vill jag fly. 

Du är min borg, du är min borg. 

6 Hvad är all verldens härlighet, 
Om jag ej hör din Andes röst? 
Du är mitt hopp i evighet, 

Du är min tröst, du är min tröst. 

7 Men väck mig upp till helig strid, 
Förlåt mitt hjertas myckna köld, 
Beskärma mig i farlig tid! 

Du är min sköld, du är min sköld. 

8 Och när jag står vid Jordans flod, 
Min sista säkra tillflykt blif! 

Du som har köpt mig med ditt blod, 
Du är mitt lif, du är mitt lif. 

9 Du vet ock, hvad som fattas mig, 
At dig har jag mig anbefalt. 
Min salighet är blott i dig, 

Du är mitt allt, du är mitt allt. 



SI o 



Uärlrfcrn. 



3E* 



306. 



Andante animato. 

mf 



| - Tö" | | 1/ 

1. Hur of - ta, min Fräl - sa- re, giöm- mer jag dig Och äl - skar hvad 





I " 

2 Mitt hjerta är ofta så dödt och så kallt, 
Gif lif, och din vilja mig lär ! 
O Jesus, förändra, förnya du allt, 
Och gif. att du sjelf blir mig kär! 



3 Ack, dyraste Jesus, min Frälsare god, 
Bevisa mig nåd, var mig huld! 
Ack, rena mig uti ditt heliga blod. 
Förlåt all min brist och min skuld! 

\ Jag vill ej mer söka i verlden min ro, 
Mitt fädernehem är ej der! 
Der uppe hos Jesus, mitt A och mitt O, 
Mitt hem och min arfvedel är. 

5 Så sköt mig, och led mig, och skydda mig 
Låt jorden ej taga mig in! [väl, 

At dig jag nu gifver min kropp och min 
O Jesus, jag evigt är din. fsjäl, 



Copyriirhted 



307. 




Itfonrn. 



311 



2 Hjelp mig, o Jesus, att gömma de orden, 
Lär mig att rätt taga fasta på dem ! 
Och när jag slutat min vandring på jorden, 
Låt mig i tron på det löftet gå hem! 



Andante. 



308. 






1. O Je - sus, var min sällskapsvän Up - på den kor - ta van - drin- 

2. Nog ser det gan • ska of - ta ut, Som hun - ne al - drig jag till 






2 



n k 


—1 


^ ä N -^ 


-i 


* _fv -A -N n 




-JTM k ~ i i N 


*• 


=*~ * — ^"td~ 


~t-i — * — i~ 


_J J> fv _ hN_. 


w^-PPt- 


_l 


i ili 


Jiii 


i • * J * 




# • # ' * 


m m m m 


! \ é \ ' 


gen I - ge - 
slut På lif - 


nom jäm-mer- da 
vets ve- der- mö 


w w 9 9 m • # « # 

len! Led - sa - ga, styrk mig med din 
- da. Men om mig da - gen tyc - kes 

* * 


gtfrHKl 


t= E 


É 


-C— i— * — i- 


-?t-r=t— t-: 


^ b h^t u " 






_t - 


— V — U — V — V- 


v 1/ v 



r —t — p — p « — * — JP-f^ 11 



^te 



hand 



Att van - dra fram Till him- lens 
Då tän - ker jag På him- lens 



säl 



fct 



1 



* • 



H 



la, säl - la land! 
la, säl - la sång. 



033?- 



JJ 



3 O Jesus, håll mig vid din hand, 

Och för mig hem till fridens land, 

Der stormarna ej brusa, 

Der evigt lif, der salig fröjd 

Mig fägna skall 

I himlens sälla, sälla höjd. 

4 Och Jesus svarar mig härpå, 
Att jag skall evig säilhet nå, 
Om jag vill honom följa 
Och låta mig på denna jord 

I hopp och tro 

Ledsugas af hans helga ord. 



5 Det gör, att jag i tro och hopp 
Kan svinga mig till himlen opp 
Och glömma jordens möda. 
Det gör, att jag i Jesu namn 
Kan hinna fram 

Till himlens sälla, sälla hamn. 

6 Se'n skall jag evigt prisa dig 
För all den dyra nådetid 

Du skänkte mig på jorden. 
Se'n skall i evigheten lång 
Jag stämma in 
I himlens sälla, sälla sång. 



312 



l&ärlcfccn. 



309. 



^argo. 
P 



m 



z±fc 



3=£=i 



.... -.- 3ar . 

1. Din, o Je 

2. När mig an 



sus, vill jag va 
dra vän - ner svi 



-ad FV 



ra. Va - ra din i lif och 

ka, Då vet jag, att du är 

25 l 



i=g=-g P- « m — *- g=R*^ — * P- — 5=q 



teÄ 



y*4z£ 



mf 



A ^ 



=t 



t±£ 



3 



II 



dod, Du mig skyd- dar för all fa 
min. Vill min fröjd för sorger vi 

1* & rt- • 



¥=£ 



ra, Hjel - per mig i all min nöd. 
ka, Ack. då trö-star du mitt sinn' 



r rn tjdi 



ɱ 



±=± 



r 



3 Om du ock dig stundom döljer, 
Kommer du ju snart igen. 

Bak det moln, som blicken höljer. 
Vet jag, att jag har min vän. 

4 Om du stundom ensam låter 
Mig i heta striden stå, 
Vet jag, att jag har dig åter, 
Just när nöden tränger på. 



5 Ja, o Herre, fast du dröjer, 
Aldrig du mig öfverger, 
Fast du stundom djupt mig böjer, 
Jag din kärlek städse ser. 



Moder ato. 



i Fäst mitt öga på den krona, 
Som der of van väntar mig, 
Låt mig redan här i trona 
Se min salighet i dig! 
Copyrighted, 1890. 

310. 






SS 



*=r=* 



-*- 



1. Je - sus, låt din räd - da duf - va Snart få hvi - la ut hos dig! 

2. Fär - den är så full af fa - ror, Vä - gen, ack, den är så smal, 



%=% 






=F=f 



m. 15: .#. 



fl h£ 2 



zM 1 


rs i 


- 1 


— !*" 


-f\ 


=1= 


=3= 


J N iM i 


:z^^— H 


den - 
Och 

pl?— f- 


: 

na jord 
på sa - 


s 

h al- 
tans 

-*- 
W— 


m 
* 

in - 
mån 

-»- 


-J— 

s 

gen 
-ga 

P— 


* 

tuf 

sna 

« 


-i 

- va, 
ror 

■P- 

t 


* P 4 t- 

# # # * 

Der hon trygg kan 
Är det al - drig 


hvi - la sig, 
nå - got tal, 


rW V 


u v 


l 




P 


F 


1= 


-* V r- P 


E^_^_t=^ 



Uönrn. 



813 



mp 



: g=flj=j=j=£ 



^ 



!— I 



PjS 



i=s 



v 



3=i= 



II 



Och bon Iäng-tar, och hon läng -tar Hem från ök - nens mör-ka stig. 
Och så bär det, och så bär det Slut - ligt ge - nom dödens dal. 



g£= 



t=t 



$=E 



: « 



3 Uppehåll och stärk du modet. 
Såsom du det ensam kan! 

Lär mig ständigt se på blodet, 
Som tor mina synder rann, 
Ack, det blodet, ack, det blodet, 
Hvari lif och frid jag fann! 

4 Låt din Ande städse leda 
Alla mina företag! 

Ack, jag kan ej sjelf mig freda 
För mitt kött en enda dag ! 
Kom, o Jesus, kom, o Jesus, 
Var min kraft, ty jag är svag ! 



r~ r 



Låt ej synden, låt ej fiärden 
Söfva och bedåra mig ! 
Ack, för hela, vida verlden 
Vill jag icke mista dig! 
Du allena, du allena 
Förer mig den rätta stig. 
Gör mig stilla, gör mig stilla. 
Göm mig djupt i dina sår, 
Der kan det ej gå mig illa, 
Hur det än i verlden går. 
I det nästet, i det nästet, 
Ack, hur väl din dufva mår! 




2 Annan tillflykt jag ej har, 
Själen håller fast vid dig. 
Lemna mig ej ensam qvar, 
Skydda och hugsvala mig ! 
Blott på dig förtröstar jag, 
At mig, arme, handen räck! 
Var mitt värn för hvarje dai 
Med din vinge mig betäck ! 

3 Allt hvad mig af nöden är, 
Jesus, finner jag hos dig. 
Fallna själar hjelp beskär. 
Led de blinda ljusets stig! 



Helig är du, Jesus god, 
Syndfull inför dig jag står, 
Men uti ditt helga blod 
Rening, lif och kraft jag får. 
Nåd omätlig du mig ger. 
Nåden all min synd betäckt, 
Nåd jag öfverfiöda ser, 
Nog för fallen mänskoslägt. 
Du, som lifvets källa var, 
Är och blir till evig tid, 
Lif i dig mitt hjerta har, 
Evig salighet och frid. 



314 



l&ärlcfccn. 



Andante. 



2. Helgelsen. 

312. 



f — N iy N : — £ =$ Pv ^ K * f\ ^v+=^ N 1- 



1. Jag be-höf-ver di?, 



Je - sus. Ty jag har blott synd i mig. 



S*^f=ɱE?: 



i=t 



imm 



F= : 



— fS- iv f\ — d -K k \~l ^ \ k k K ~N * — H 

^-jE FV^F* V ■ i .v J I — j — j f-p — ah — i i i J -wS J ^ 



Hjer - tat 



så mörkt och ö 



de, 



Är så kallt och dödt 



sig. 






*^-K 



a** • -*. -J *. ^J- -•: J »• • •-. •»- -•. -S- -*- 



I ditt dy - ra blod al - le - na Kan det blif - va rent och godt; 



m — *^ — P — ^=p=q_^ — é — ^ — é— \—m^ — m — f- — 



-ft— rV 






I den kal - lan vill jag ba - da, 



I den en - da 



käl - lan blott. 



±EB£M= 



;■ 



:J 



w — rf- 






?£rtgclscn. 315 



2 Jag behöfver dig, o Jesus, 
Ty jag är så blind, så blind, 
Hittar ej den rätta vägen. 
Irrar kring lik jagad bind. 
Jag behöfver, att du leder 
Mig uti din sannings ljus, 
Eljes far jag vill och hittar 
Aldrig till min Faders hus. 

3 Jag behöfver dig, o Jesus, 
Till att skyla all min brist, 
Jag behöfver dig i lifvet 
Och en gång i döden sist. 
Jag behöfver dig beständigt 
Vid hvart enda steg jag tar, 
Endast uti din gemenskap 
Nog och öfvernog jag har. 

4 Jag behöfver dig, o Jesus, 
Ty jag är så fattig, o. 

Jag är blott en gäst och främling 

Och skall ej på jorden bo. 

Jag behöfver all din kärlek 

För att icke gif vas opp 

Under alla vedermödor 

Af ett sådant vandringslopp. 

5 Jag behöfver dig, o Jesus, 
Jag behöfver just en vän. 
Som så älskar och så handlar 
Med den arme syndaren. 

Allt mitt väl och ve du känner, 
Såsom om det vore ditt, 
Och din kärlek är beständig. 
Ty ditt hjerta älskar fritt. 

6 Jag behöfver dig, o Jesus, 
Led mig efter ditt behag, 
Gif mig af din Andes fullhet 
Mer och mer med hvarje dag! 
Låt den samme nådens Ande 
Mer och mer få lära mig, 
Hvad jag är utaf naturen. 
Men ock, hvad jag är i dig! 

7 Jag behöfver dig, o Jesus, 
Och jag hoppas se dig snart 
Vid din Faders högra sida, 
Der du evigt strålar klart. 

Der, med dig och dem du vunnit 
Med ditt blod så dyrt en gång. 
Får jag sjunga till din ära 
Guds och Lammets nva sång. 



316 



Harleknt. 



Andantino. 



313. 




1. Hvar stund jag dig be 

2. Hvar stund jag dig be 



-•- -•- -•- P 

böf - ver, O Je - sus 
böf - ver, Blif mitt för 



min. 
svar! 



mt^msmj 



r 



:p=l 






5 =± 



§£M 



i^EEfEEjEEj^EEi 



Ej fins en röst, som trö • står Så ljuft som din. 

Ty fre - stel - ser - na vi - ka. När dig jae bar. 

- 1 - w Ö 



z=t 



r 



s 



Kör. 



=ri t'-j 



^ 



--N PN-,— -I- 



*=. 



=t 



ii 



^s 



Ja, Her 
i- -'- 



re, jj 



be - böf - ver Din cåd för bvar - je stund 



£ ^ 



* 



-n-. ... 



7- & t f-ffi a 



fe 






j==i= 



:«=|=5±5t=?: 



-*— » 



j] 



O, 



fe 



låt 



mig nu 

— • 0- 



för 



nim - ma Ditt 

— 0— 



frids 

-5» 



för - buud ! 



Jl 



££ 



3 Hvar stund jag dig beböfver, 
I lust ocb nöd. 
Ty går du bort, är lif vet 
För mig blott död. 

4 Hvar stund jag dig beböfver. 
Mig lär din stig, 
Och dina rika löften 
Uppfyll på mig ! 

Copyright, 1872, by Robert Lowry. Used by per, 



5 Hvar stund jag dig beböfver. 
Mig styrk i strid, 
Ocb när min afton skymmer, 
Gif anden frid! 

6 Hvar stund jag dig beböfver, 
Blif du mig när, 
Och låt mig evigt blifva 
Der sjelf du är! 



1i)dgclsnt. 
314. 



31 



Adagio. 


i &- 

— J— 


—$T 








-A 


— i* -- 




— t^=j- 


"1 


"i t"\ 


1. Jag 


ar - 


1 

-*- 
ma 

— #- 


1 — 

— # — 

barn. 

-s- 


som 

: 


i 

li - 


m 
tet 

; 


# 

TT 
liar 

# — 


-i- 

er 


fa - 

-t 


rit, 

— f— 

Y 


3 J 

Som 

a 8 : 




1 





b 


k 


— V — 


— U— 


b* 


— \>— 


_P 


— »— 


— v — 





-^ 


— 1- 




* • 


— -fr K- 


— t— 


löV — i- — *! — «'-= — »- 1 — « -1 — 

än till strids ej mån -ga gån 


ger 

— • — 


va - 

— «?— 


1 L/ 

rit. Mig 

N 


A 

—é-r 

hjel 

•— 

1 


i * ' 
— * — •— 

- pe Gud 


att 

— 

— i 


E£* * ' t " L L ^ 

v v V 


— • — 


-K- 


- t &- 


"k 

> 


*• 


-r 



ak - ta 



min 
■P~ 



w 



-un- 



Min 



g 



,. 



A—A- 



Ä 



=fs=t 



:»^=r 



mal, lik-som dess 



5^ 

i 

port 



II 



ÖP 



:t=i 



II 



ö 



' "Kl 

2 Min skatt är stor. Ack ja, jag lycklig varit 
Att bli Guds barn. Jag frälsning bar erfarit 
Från synd ocb dom och qval, ja, dödens 

gap. 
Jag bar fått nåd ocb frid ocb barnaskap. 

3 Min skatt är stor. Ack, faseligt det vore. 
Om jag min dyra skatt en gång förfore, 
Om jag en gång i köttet lyktade 

Ocb aldrig fick det goda landet se. 

4 Ty bjelp mig, Gud, ej tanklöst genomlefva 
Min enda pröfvotid ocb mig invefva 

I något af den ondes många nät! 

Ack, led mig du, led du bvart enda fjät! 

5 Gud bjelpe mig i frestelsernas smärta 
Ocb styrke då mitt oförsökta bjerta. 
Att aldrig jag af någonting förmås 

Ett steg gå bort från dig, der styrka fås ! 

6 Gud bjelpe mig att i allt godt tilltaga 
Ocb städse tänka på att dig behaga, 
Att för all synd som för en bråddöd fly, 
Tillfälle ocb anledning dertill sky ! 



jrj 



7 Gud bjelpe mig min bönevrå ej glömma. 
Men ofta tyst bos dig mig undangömma ! 
Ack ve, den själen aldrig blir till lifs, 
Som ute jämt, men sällan hos dig trifs. 

8 Gud bjelpe mig försaka hela verlden. 
Ej finna ro i lustarna och flärden. 
Men, lik en fågel i sitt fria lopp, 
Från jorden lyfta mig allt mera opp! 

9 Gud bjelpe mig till slut att blifva salig ! 
Ack, här är sorg, hos dig är fröjd otalig. 
När verlden mig ej mera rum vill ge, 
Ack, låt mig då din himmel öppnad se! 

10 Då är jag nöjd, då vill jag villigt strida. 
Mig väntar fröjd, hvi skulle jag ej lida? 
Kom gerna, kors, du blir ej alltid mitt. 
En liten tid, och se'n är jag dig qvitt ! 

11 Se'n evig ro, ja, se'n en evig hvila; 
Ack, aftonstund, hur glad jag ser dig ila! 
Kom, Jesus kär, jag längtar efter dig, 
Kom, när dig täcks, att hemförlofva mig! 



818 



l&arlcken. 



315. 




j Här kan mitt ar - ma bjer - t: 
i Jas; ser med bit - ter sinar - ta 

.ra . . -. • * 



Ej fin 

Att SVD 



na o - störd ro, 
der der än bo, 



ligg 



^sfcf 



Ocb kop - par - mu • rar 



=W=tf 



mm 



ga 



kas stan - ga här. 



al Fine. 




"6/ ?■ 

2 I ängslan det mig sänker. 
Och det blir nöd och strid. 
Och satans många ränker 
Mig plåga till en tid, 

Och stormar kring mig brusa, 
Och tron blir svag och matt, 
Och boppets stjerna ljusa 
Ar dold i pröfnings natt. 

3 Anfäktelserna hopa 
Sig mäktigt inom mig, 
Dock kan jag ännu ropa 
Ur djupen upp till dig, 
O Jesus, och min klagan 
Skall till ditt hjerta nå, 
Och efter bittra ägan 
Det ljusna skall ändå. 



4 Min ande till dig ilar. 
Du syndens smärta känt. 
Hos dig jag åter hvilar, 
Och qvalet, som mig bränt, 
Det jagas bort, när åter 
Du räcker mig din hand 
Och all min synd förlåter 
Ocb lossar mina band 

5 Ja, blott vid Jesu hjerta 
Sig stilla kan min själ, 
Och efter nöd och smärta 
Der blir mig åter väl. 
Snart alla strider sluta 
Och tyst blir stormens röst, 
Snart får min själ sig luta 
Så luijnt till Jesu bröst. 



316. 





Moder ut o 

V&-* 1 






-* 








3 


*M——- 


— h 


h r v 1— 


! N — 


— i — 


pv- 


—f 1 1 X 


tr 


\ a ^ 





ä 


J 


J t ' (V 


\j L + j 




j Zi 3 




j 


tJ f • 
y 
, \ Ar Kri 
■ ( Är Kri 

• m 


ernå 

stus nu vor - 
stus mitt ljus 

m m m 




den min 
bär i 




e 

jord 


vi 

- lif - 


- ga skatt, I 
vets natt, Om 


pl¥-> 


— f- 


* W— 


— P W- — 


=f— 


j» 


— f 0-^ri— 


sr 


^4 v 


— i — 


V V 1 


— V — v — 


— 1 


— V=L 


—^ V v — ' 



ffirtgetecn. 



319 



f 







kiir - lek af Fa - dem mis 
allt för min sjal han är 



— h i * y y- 



l=i 



—%- 



gif 

blif 



ven, 
veD, 



Då 



S 



tvin - gar hans 



#M- 




=£ 


n r g N 


~* — t - 3 — 3~ 


-K -N 


i 


is 
ä 


— M 


kär 


• 

lek 
-P- 


i 

att 
•f- 


hål - la hans 


5 ~ * J 

bud, Och ljuf - 

r t rp 


-i—t 

ligt er 
.9. .*. 


fa • 


— • — 

res 
-e- 

m 


* 

den 

-P- 
# 


e^E- 


— b*— 


b 




^ H-E- 


V V 


-fr- 


— V— 





É 







g3-— j— » &*r i 



3==^ 



den af Gud 



All 



ska 



ho - nom min nä - sta. 



gE| 



2 Om blott i försoningens under min tro 
Blir öfvad och salig och mogen, 

Då blir det min endaste trefnad och ro 
Att vara min Frälsare trogen. 
Ja, visshet i trone att vara Guds barn, 
Är starkaste värnet mot alla de garn, 
SG„m satan och verlden utlägga. 

3 Så ömt och grannlaga, som kärleken är, 
Ej något hos människan gifves. 

Blott Jesus med tron i sitt inre man bär, 
Ej mera med synden man trifves. 
Man har icke hjerta, man har icke mod 
Att honom, som köpt oss så dyrt med sitt 
Med synder bedröfva och såra. [blod, 

4 Så bli vi då lifligt invigda uti 
Det härliga kristendomsstycket : 
Att mycken förlåtelse verkar, att vi, 
O Jesus, ock älska dig mycket. 



% 



t 



m 



V ' I 

Ty nåden, ju mer af sin fullhet hon ger 
At hungrande, törstande själar, dess mer 
I Gud hon dem insjunka låter. 

5 Och bönen, nu blir den oss ljuflig, ty nu, 
O Jesus, vi tro, du oss hörer 

Vårt rätta Betesda för själen är du. 
Och blodet det vatten sig rörer. 
Ej stiger en bön emot himmelen opp. 
Att icke en ängel med tröst och med hopp, 
Med hjelp ifrån höjden nedstiger. 

6 Så sköter oss Herren i pröfningens dal, 
Till dess han sin brud hemförlofvar 
Och efter all vexliug af fröjder och qval 
Med eviga fröjder begåfvar. 

Och hjertat sig vidgar af längtan och lust, 
Ju mera det klarnar mot hemlandets kust, 
Den säkra och fridsälla hamnen. 



320 



Häricfcen. 



Andante. 

t + m f 



317. 






1. BorKri-stus ge 

-»- -*- -»- 4—. 



nom tron ut 



itt hjer - ta 



Sa fruk - tar 



sas 



i' 



* 



4=F 



— i-*-i-*» 1 —t r» 1> 1 "— i i 



jag för 



ueu nöd och smär 



ta, 



Då 



vet jag 



att han 



^ 



:ö-ä=: 



— \ — \- 



— #— 

har 



redt åt 



Ett 



vigt, 



gg£ 



-• — * — « — 3 — r- 

för-gäng-ligt arf med 
g— f— f— .'— !*- 



É- — É !«■ 



I^_É- 



2 Är jag en lem i hans lekamen vorden, 

Så skall jag, trots all synd och brist på jorden, 
Bli honom lik, fullkomligt lik, när jag 
Får se min Jesus, som han är, en dag. 

3 Här ser jag honom blott i ordets spegel, 
Men när jag en gång bergat mina segel 
Vid hemmets sälla kust, då skall jag se 
Min Frälsare med ohöljdt anlete. 

4 Så vill jag ej på jorden bo och bygga, 
Men vid hans fasta nådesord mig trygga, 
Förgäta det till rygga är och glad 

Der uppe söka mig en säker stad. 

5 Der uppe skall en evig sabbat vara. 
Ett evigt jubel från en frälsad skara. 
Tänk, när ock jag får stå vid lifvets älf 
Och glömma allt, och skåda honom sjelf ! 



318. 




1. Vik ej ur mitt hjer - ta, 

2. Vandringsman på jor-den, 

* J J| J ±M1 



-:t> 



*É 



Hel - so- sam- ma smär - ta, An- dens fat - tig-dom ! 
Fat - ta djupt de or - den: Blott som ar - ma, små 



t 



m 



iT 



1i)dgrtsm. 



321 






Säg in ig mi 
Nå- den vi 



n;t In i 
er- fa 



Att jag al-drig mi ster 

Gud, deu under- ba -ra, 



L r 



*:=j 



Nå- 
Har 

■€- 






liMis ri • ke dom 
be- slu tat så. 

. |_Js__ 



-^=^im 



'å Blir du sjelfbelåten, 
Är du re'n från stråten. 
Som till lifvet bär; 
Endast de elända 
Söka ocb använda 
Uvad oss gifvet är. 

4 Hellre må du ligga 
Uti stoft ocb tigga 
Nåd i Jesu blod 

Än att sjelf rättfärdig, 
Helig, stark ocb värdig 
Hafva tröst ocb mod. 

5 Hellre syndbelastad. 
Under domen kastad, 
Falleu ocb oren. 
Publikan ocb sköka 
Kunna Jesus söka 
Förr än farisén. 

6 Milde Gud. bevara 
Mig från denna fara-. 
Sjelfrättfärdigbet ! 
Men i Kristus gif mig 
Tröst ocb kraft, ocb blif mig 
Du all saligbet ! 

7 Att, i trone salig. 
Ändock ba otalig 
Brist ocb skröplighet, 
Visst är det bedröfligt, 
Men det är beböfligt 
Se sin uselbet. 

8 Må jag alltid känna, 
Hur jag uti denna 
Intet alls förmår. 
Men ej beller glömma 
Jesu bjertaömma. 
Jesu blod ocb sår. 

9 Uti dem allena 
Tusende orena, 
Arma syndare 
Funnit nåd ocb rening 
Genom trosförening 
Med sin Frälsare. 



10 Högst eländig är jag, 
Men i Kristus bär jag 
Dock en bärlig skrud. 
Hvita silket gör mig, 
Medan det tillbör mig, 
Ren och täck för Gud. 

11 Den, som, såled's krossad, 
Fått sin själ förlossad 

Ur dess träldomsband. 
Räds dock än sitt bjerta, 
Känner synd med smärta, 
Trängtar till sitt land. 

12 Falska andar ströfva 
Själens skatt att röfva, 
Strida jämt om den, 
Lägga sina snaror, 
Tuseu dolda faror 
Omkring vandraren. 

13 Jesus, var då nära! 
Värdes sjelf du bära 
Lammen i din famn ! 
Sköt din hjord, den klena, 
Släpp den ej allena; 
Herde är ditt namn. 

J4 Göm mig undan verklen ! 
Jag är rädd för flärden, 
Jag är rädd för mig. 
Den till Jesus hunnit 
Har väl vägen funnit, 
Men kan irra sig. 

15 Tron, det helga, höga, 
Underbara öga, 
Stärk uti min själ, 
Äkta perlau klara 
Viil åt mig bevara 
Till mitt högsta väl! 

16 Nådens verk du lifve, 
Regn och sol du gifve, 
Följ hvad sätt du vill, 
Blott du så mig förer. 
Att till slut mig hörer 
Himmelriket till. 



322 



Härlefcen. 



Andantino. 



319. 



SÖÉs 



s— * s 






3^v 



5=1=^=^-" 



1. o 



#£t 



Je 



;us, du fröj - dar mitt hjer 



Din 



s— ^ s 

god - bet är 



s 





Behåll mig hvar dag i din fruktan, 
Och spara ej heller på mig, 
Du helige Ande, den tuktan, 
Som drager mig närmare dig! 

Förändra och helga mitt sinne, 
Förnya mitt hjertas begär! 
Låt synden ej råda der inne. 
Låt verlden ej bli mig för kär! 

Du kan i all sanning mig leda, 
Så led mig, ack, led mig till dig! 
Du känner min krankhet, min sveda, 
Ty en gång du bar den för mig. 

Ack, värdes i blodet mig rena, 
Gif lust till det du har befalt ! 
Gif enhet, o Gud, i det ena, 
Men kärlek, ack, kärlek i allt! 



förlgrlsrn. 



Largo. 



320o 



323 



ö 



1. Her 

2. Gif 



m 



SEEElEE* 



> 



re, för 

mig en 



ka min 
och en 



tro 

lef 



och min kär 
van - de an 



> 



i=É 



lek! 
de, 



:ttP=: 



Pi 



1=1- 



#*• • — # — -£ .i -w 



rz^jl 



»— : 



Jag är så fat - tig, så fat - tig på allt. Jag är så ond och for- 
Dö - da all e - gen-hets lif i minsjäl! Två mighvardag i det 



3=F= 



i — i — — \— 
PU-4- — E 



a 



=ÖJ -1 


A 


— \— d- 


1 — 


-J 


-A 










rk * * 


j 


^ 1 




— #— 


^ ^ i— 


J | 1 




i M 




5 • 


•• J 


d 




! ! «. • 






-A 1 *-IJ 






5 * 




* 


i* j+* V 


f j i # 




T J JJ 


derf 
re - 

-•- 


vad, 

nan 




o Je 
de bio 

•- m 


sus, 
det ! 


Jag 
0, 


har ett hjer 
jag be höf 


- ta så död t 
ver den t vag 

B J 


och 
- ni n 


-#- -•- 

så kallt, 
gen väl. 


Ä>tt r 








r 


i i p • 








* II 


tpj*j* 




y m 


L 


t 


v v i 


* i* 








^— ^ s ' 




* i 


r 


K 


^ y ^ 


y i 


1 : 






f=- 


l~ 






? — 1- 




w • 


_._pi_33 



3 Låt mig förnimma hvar dag i mitt bjerta 
Syndaförlåtelsens dyrbara nåd ! 
Hjelp mig och styrk mig i frestelsens timma, 
Och var mig nära i råd och i dåd ! 



4 Led mig du sedan, hur helst du behagar, 
Drag mig, ack, drag mig allt närmare dig! 
Och när du kommer i härlighet åter, 
Haf ock en krona förvarad åt mig! 



324 



l&ätlefcen. 



Moder ato. 
mf 



321. 




Men säger mig Herren: Blif stilla ännu, 
Så hvile jag trygt vid hans ord! 
Sjelf oviss, jag vet, o min Jesus, att du 
Till visdom och råd är mig gjord. 

Jag vill icke taga ett steg utan dig, 
Ej lefva mig sjelf till behag, 
Ej våga, ej drista det minsta på mig, 
Men se dig i band bvarje dag. 

Dock ville jag gerna få tjena dig, ack 
Af kärlek, men icke för lön. 
Förkunna din ära ocb offra dig tack, 
Att nådigt du börer min bön. 

Men tjena dig rätt är att taga emot 
Ocb låta sig tjena af dig, 
Att ligga som leret vid mästarens fot 
Ocb vara ett intet i sig. 

Så sköt mig, ocb bruka mig, huru du vill, 
Din vilja allena är god. 
Jag är ju din egen, jag hör ju dig till, 
O Jesus, i kraft af ditt blod. 

Nog vet du att sköta din egendom rätt, 
Som en gång bar kostat ditt lif. 
Och brukar du ofta ett underligt sätt, 
Blott mer af ditt sinne mig gif ! 









igclgelsnt. 




325 


Adagio. 


=?=i 


— i— 


322. 


— h — t— 


— i — 


|- e 3= 


=5=«J- 


:-J 


— j— *— • — i — Jr- 


-3— *- 


=4=i 



1. Är 


det 


rin 


' g» 


kall 


att 


tje - 


na? 


o, 


b vad 


sä - ger 


2. Ej 


att 


tje - 


nas, 


nej, 


att 


tje 


- na 


Je 


- sus 


sjelf kom 












— •— 


-É 


_# 


-•-• 


? 




^T T_ f" s " 


f 


— P — 


P- 


• E 


— r~ 




t 1 


^ 1/ ■ . . 


t_ 


m 






F 


F — 


F-#- 


• • 


1 


— t 1" 


P_£_ 




-t— 


~ 1 ' 


i — j — 


— 1 — 


— 1 — 


tf" 


h 


— t/— 


-i — F — ' 



i 



Her - rens ord, 
hit en gång, 



P 



5: *- 

ta ljus 
vår svag 



V 



p=e 



Det 
Bar 



för in 1 - na föt - ter 

bet, vå - ra bör - dor 



11 



Ut 
Och 



m—t-- 



allt 



mörk 
fram 



ret 
lings 



pa 

ska 



vår jord? 
pets tvång. 






t 



m 



3 Är det ringa att få bära 

Samma drägt, som Jesus bar? 
Är det ringa att få tjena, 
Då ock Jesus tjenat har? 



Lär mig tjena gladt min nästa, 
På bvad sätt din Ande lär, 
Och besinna, att din kärlek 
Grunden för min frälsning är! 



326 



Hätleften. 



Adagio doke con espressione. 



323. 



- T 



:sfi=^ 



u 



Öö 



* 



&* 



1. Var nöjd rued den plats, der din Fa der dig sätt, Och 



£P=fi=J 



*• *- 



:P=£ 






ön - ska ej mer, än han ger! Ar Je - sus din hög • sta, din 




* ?- 



m 1 m '\^ s — ~ — i — ^ . ■ ~ +r S p*- 



dStfe-^- 


IV fc- 

wf — 


— -4- 


=^~ 


R- 




— !* — 




-f« 


(3\ ? '2 g • 

tr 

e 


- vi - ga 
-f-f- 


J 

— r 

skatt, 

-#- 


Hvad 


skul ■ 


le du 


— *• 

ön - 

— i 


=8 
— 

ska 

— tf — 


— al, 

-•- 

dig 


^ST£ 


— J=U- 


=t- 


V 


— [*< — 


1/ 


V 


/ 


V 




'±zl: 



fri- frä- -0- 
Hans tro - bet och kär - lek du tryg - ge dig vid, Men 






i. 



-$—*- 



s± 



fficlgetecn. 



327 



-fl-* 


-N s— — fv 


t J-* 


^ — in 


*0>— ^ P fc P -4- $ H— 

r T 


■k -i -t 




al- drig du viiu - te en var ak - tig 


frid Här på jor • den! 

* J f |J> =SB 


rM> b v — £ — v — f- — 5 — f— 


m • « ^ 


J 4 

— •— 1 


b^dJ 



Se, jorden är icke ditt Kanaan, du skall 

Ju der blott slå tältkyddan opp 

För natten, och natten är stormig ock kall, 

Men morgonen bringar dig hopp. 

Du vandrar ju också mot morgonens land, 

Och det vid din trofaste Josuas hand; 

Så var stilla ! 

Och tänk ej förmätet : O, vore min lott 

En annan, jag skulle hvar stund 

Blott tacka och lofva, och hade jag fått 

Ett större, ett rikare pund, 

Jag skulle då ockra med glädje dermed 

Och utså den himmelska sanningens säd, 

Hvar jag framgick. 

Nej, ockra med pundet, som Herren dig gett, 

Han ser ju på troheten blott ! 

Var viss, att en jämnare väg han dig ledt, 

Om det hade varit dig godt. 

Den plats, der han satt dig, den passar för dig, 

Din Fader har valt den, var stilla och tig 

Vid hans ledning! 



Så lär dig, ock du, se på målet och gå 

Med glädje den väg han dig för! 

Hur djupt den bär nedåt, se uppåt ändå! 

Ditt rop han ur djupen ock hör. 

Och bäst du dig tror på det stormande haf, 

Du står ju på stranden, ty segern han gaf 

Genom Jesus. 



:^28 



l&ärlefcnt. 



324. 



Andantino. 

n mf \ r j s p n 








f* x 




: Ä4-J-i — — « — # — v- 


1 r-S- 


, *=± ^~ 


*— # 


^^ 


M^H- ? * * * ■! 

1. Hvad du vill, jag skall för 
i 2. Hvad du vill, att jag skall 




- sa 
ver 

(2 


-J -#-• -#- -•- -•- 

- ka, Sjelf mig det för - 

- ka, Gif mig sjelf diu 


w 5 

sa - ka 
kraft der 

• f 


lär! 
■ vid! 


(W: 4. f : -i—f—f— w—f- 


~|— 


~~ ö: 


-»--# — r — ,_ 


T — T~ 


-\—^ 


C^l-4- C G b y — £= 


K? 


B *2 










"f 


r J 









--Ér^=-9t 



Hvar - je gåf - va tag till 
På diu vink jag önskar 



ba - ka, 
mär - ka, 



i 



Blott du 
Gif - va 



3=-£ 



PFf^Tf 



#-- 



-#- -•- -•- -ö*-. 

mig dig sjelf be -.skär. 
akt på dag och tid. 



t± 



5EE\ 



mf 

\ -K 


1 


I 


r* 1* N ' IS N 






A =1 *4 ä r~ ^ "I sr 




« J P 4- P 




— £- 


fi* — tvät* - 9 — Q» — * — J-+-® — ■ | -^- 


-m*-*- 


— # — # — s — • — s- 


■4 




Men jag är så svag, e - län - dig, Mörk 
Lär mig ur min trög-het vak - na, För 

f T T T T" * '^' - •• 


och full af synd der -till; 
mig i din vin - gård in! 

é -s •- •- •- ■*-- 




k? 2 


1 B ' B 




(?)i i 1 1 1 t \~ 


r i ^^ 


1 V \i i f i 


=t— *- 


VS-)> p . p p p p p 


Ä 








b 1 b IX 




I V V v v b 













n J ! N N N » 1 „ 

s r *• * * *^—pé i* \ ±rt*ip^ 



Gör mig tro - gen och be - stan - dig, 
Her - re, må du mig ej sak - na 



Gör mig som du vill! 

I - bland skör- den din! 



mm 



$-- 



m 



-y-xr 



*±E£_ 



i 



Hvad du vill, att jag skall lida 
Mät du sjelf de tårars mått ! 
Du har lärt mig att förbida, 
Du i striden föregått. 
Att mig frälsa från elände 
Du har låtit offra dig, 
Tog min skuld på dig och vände 
Vreden ifrån mig. 

C. C. Converee, by per 



När du vill, att jag skall vinna 
Sista segern i ditt namn, 
Hvilobädden låt mig finna. 
Den jag söker, i din famn ! 
Synderskan sitt hufvud hvilar 
Vid sin Herres fötter sist. 
Brutna äro dödens pilar 
Af min Herre Krist ! 



Adagio sostenuto, 

mf 



325. 



329 



— ä~ — ä~ 

1. O, bur kär 

2. Vill du ef 



3=ö 



3 



P^ 



ta 



3=» 



5 



leks 
ter 



full, hur vän - lig Klin - gar ic - ke 
föl -ja ho -nom, Ta - la vän - ligt, 



su rost : 
ven du ! 



mmmmm 



mmm 



m 



$ 



*%=£ 



i: 



fe 



I hans ord hvad djup af 
Mil - da ord likt dag - gen 



-*rf 



>\\ 



vis- dom Och järn- väl hvad djup af tröst! 
fal - la På en fru - sen mark än - nu. 



=r=S=F= 



*= 



I I 

3 Ja, som jordens bästa rosor 
Dofta kärleksfulla ord. 
Men de bittra äro nässlor 
Ur en ond, förderfvad jord. 

4 Tala vänligt! För den trötte 
Likt en helsodryck det är. 
Tala vänligt! Nästans börda 
Du till hälften dermed bär. 



Ambnite. 



PP 



5 Solen sjunker tyst i vester; 
Kanske står du snart för Gud, 
Eller kanske snart din broder 
Får från honom samma bud. 

6 Fly till Jesus! Han allena 
Verkar kärlek, ren och sann. 
Han allena lär oss tala 

Mildt och vänligt med hvarann. 



326. 




Lek den ic - ke bort! Sker dig nå- got 



p 



I 
Å — I- 



m^wmmfmm 



±^ 



-*-P3— äh ii 



^-ff^-t^J 



ef - ter tyc-ket, Fröj- da dig ej allt för myc-ket: Ti - den är så kort! 



pgEEEÉ 



lÉtatat- 



*=fc 



mmm 



2 Tiden är så kort, 
Sörj den icke bort! 
Får du något svårt förfara. 
Sörj ej allt för mycket bara: 
Tiden är så kort! 



I 

3 Tiden är så kort, 
Dröm den icke bort ! 
Verka, medan dagen varar, 
Domens dag allt uppenbarar 
Tiden är så kort. 



330 




karleken. 








Andante risoluto. 

/ 


=*= 


327. 

— is _p , j ^ ^ 
~1 I M — i — 1 


do 


=F 


-*n=*=l 


Y 2 - d: — • *•— • •— l 


— * 


-^ J 1 • — * — J- 




— # — 


— i 4 — - 

— * ■ — J 



< In - een hinner fram till den 



'. Sjä - len rnå-ste 

É=£: 



- vi - ga ron. Som sig ej 
ut - stå en kamp för den tron. Hvar - på vår 






23=£: 



mf 



^t^=lr^ 



*-*-&- 



el - digt framtränger. 
sa - lig - het hän-ger. 



Por - ten kal - las trång, och vä- gen he - ter 



m^ 



azz 



£=tt 



4=t 



• — »- 



n -> 












A . 


J n 






is in 




r l\ r 


/ f -\ 


^ N n N 


J 


P f\ J P 


1 




tv -5 


_i' K r i 


J * 






fi * J «f 


V ) ^ 


• ^ ! J 


# 


€ J J § 




• # 2 # 


t) ° •• * Jf. * • 

smal: He - la Her- rens nåd 
^ ... • # # « « 


m r w m & m 
V 

är stäld ut - i ditt val. Men här gäl - ler 

1 
P , * €— « * <^-,--* H P * — . 


^?e 


! 1 ' _ 

— iM — • — #— 


=4= 

— • — 


— •— 
-f- 


i; E El; 

— *< — — •— 


=1= 


_* — — »_J 

L-> — U — U — s^l 



m^m^k 



m 



trän - ga, ja, trän - ga sig fram. Au - närs är him - len för - lo - rad 

i g i 



i= 



i , 



i 



lödgclscn. 331 



Hindren iiro många, gör motstånd, min själ, 

Satan dig nåden ej unnar. 

Träng dig framom allt, som vill hindra ditt väl. 

Öfvergif verldeues brunnar ! 

Lyd ej hennes röst, som ropar : Följ med oss ! 

Ty, min dyra själ, du måste då förgås. 

Nej, för Jesu kärlek jag råder och ber, 

Strid i Guds kraft för din krona! 



Härlighetens himmel är värd all diu flit, 
Värd all din bön och din längtan. 
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit, 
Kronan förtjenar din trängtan. 
Derför vaka upp och se dig flitigt om. 
Laga dig till reds till Herrens stora dom! 
Bröllopskläder fordras af hvar och en själ, 
Som in i staden skall komma. 



Aldrig blir du insläpt i himmelens land, 

Skriften det tydligen säger, 

Aldrig kastas ankar på himmelens strand, 

Om du sann tro icke eger. 

Genom tron du räddas, om du räddas skall. 

Derför, käre, hör och res dig från ditt fall, 

Bättra dig och tro Jesu ljufliga ord ! 

Detta, ja, detta är vägen. 



Hela vida verlden Gud bjuder och ber: 

Kämpa för sällhetens krona! 

Herren dig så gerna den skatten ock ger, 

Sträfva derefter i trona! 

Himlafaderns hand är utsträckt till din själ, 

Jesus klappar på, han ömmar för ditt väl, 

Nådens helge Ande vill störa din sömn : 

Salig är du, om du vaknar! 



332 



1&ärlckcn. 



328. 



A k di t nit 




N 




















~$>>f» N 










i , 








J 






&=&-* — é- 


1— 


"1 — 


pr- 


hh 


\ 


— | 


-\ 




— «— 


-1 N 


1. Je 

rr^T 5 — *~i — * — 


é 
sus, 

— #— 


sköt 

— 2 — 


du 

— »— 


(Ull 

1— •— 


-1 

min 

»— 


-f 
själ, 


t 

Och 


-é 
lär 



mig 

— # — 


bju - da 
— -i 




H 


1 


— m — 




h-= 


! 


S 


• 






• ! 


V_^" ^Q f 




1 


1 




f- 


L 


— 1 — 




-1 


£>_1^_J 


H — 


— t/— 




— W — 


i — i — 


v 


— 1 — 


k- ' 






V 



$ 



fc-,— 1= 



=*=3 



=1: 



J==;=*=^=^ 



•O 



-• 



gladt far - väl 



It, som gör mig bin - der! Låt jor - den ej min 



H^t 



=P=P= 



-#_ 



r=i= 



*=t 



?=5=f 



P! 






b i m-mel 
— P- W- 



w "S* ' I 

bli. Och gör mig du rätt lös ocb fri Från allt. som här mig binder! 



§1 



Wl 



-# — 0- 



l | v i 1/ 

Det sker ej utan kamp ocb strid, 
Ocb köttet blöder nog dervid, 
Men ack, det må väl blöda, 
Blott du, o Jesus, nåd mig ger 
Att lefva dig allt mer ocb mer 
Och köttets välde döda. 

Fastän du blef i nödens tid 
Min enda tröst, min enda frid, 
Fast månget band du lossat, 
I verlden dväljes dock min själ, 
Ocb ormen stinger än min häl, 
Fast du dess huf vud krossat. 

Ack Jesus, du min broder kär, 
Du vet. bvad lidande det är, 
Du, som för oss led döden. 
Du vet, att, om än anden gläds, 
Naturen dock för smärtan räds 
Och fruktar sig för döden. 

Men fastän köttet grufvar sig, 
Låt anden fröjda sig i dig 
Och bida glad ditt möte ! 
Ack, låt mig somna i ditt namn, 
Som barnet i sin moders famn, 
Och vakna i ditt sköte! 



i^elgcteen. 



Adagi 



329. 



1. Det kostar mån- gen, mången kamp och strid, När nå - goi 

2. Ett be ligt all - var må ste va - ra med, Om Kri - stus 



333 




*.-> 



Öa 



3±=* 



; 



- — r — b 1 - 



*=*==£=£ 

-i h y — h- 



l 



..r.fr 



^•: 



-£- b- -> h N 


IV 




P 












— i\- 






7^tr b # — # — -i 




— ; — si — I** - 




"fr 




\ 


\ 






T" 


f\ D • fl 


fl 1 


~| 


1 fl 1 






| 






ä 






v ' 




J 1 




fl 










g 




grund en 
stalt i 

f f 


kri - sten blif 
oss skall vin - 

-»- -»- 

-1— -+— 


va, Man 
na. Om 


-*- 
får 
Lim 


ej al 1 
■ la - or - 





tid 

dels 


1 

n ju 
hel - 


# 

ta 
ga, 


fröjd 

dy 

a 


• 
och 


/•V h 


1 1 


• 








fl • 


fl 




t 


fl 




l" • " 




P -i • 












p 






^—17 hl 1 1 1 1 


# ' - 




r 










^ P p fl 


m m 




r y 






|- 


^ 










/ 1/ 


fr fr 


~T 


1 y 




















äip^— ä 1— 01^ 3=1=3=3 ■>—■>— «t 



frid, Ty nö- den må - ste ju till nå- den drif - va. Då gäl - ler 
säd Skall i vår själ till nå - gon mog- nad bin - na. Ett lie - ligt 



m=i: 



=ta= 



-1 i/ fr k fr ^H~ P P 



-P-Vi 



h J 


j N X h ' * 








y , t? « • 


* ^ rv r ! 


J r n. 




II 


/\ ° b i 




Ä -i « J * 




K MM 




* *! ^ *i 


1 * J" 


■i 


i ' N s '> 


II 




« S S a a 


^ « * 


j 


• # ( 11 


det 
all 


att red ligt käm- pa 
var horden kämpen 

* f f T 4 


blott Och ta - ga 
till, Som un- der 

y& fl fl fl-i 


va 

lin 

fl • 


^ * ^ f 5 

- ra på den nåd mai 

- rens fa - na stri- da 

t r-r B r Y- 


fått. 
vill. 
kl 
' '-ti 


^-b-F- 


— V — V — v — 1/ — !/- 


1 1/ 1/ fr 


• • 


— fl — fl — fl — fl — »- 
1/ • 1/ fr fr 


z\z=\\ 



3 Och till min tröst jag vet af Herrens ord, 
Att Jesus Kristus har ock frestad varit, 
Ty när han fordom gick på samma jord, 
Har ban ock samma frestelser förfarit. 
I allt oss lik, dock utan synd, han var, 
O, hvilken tröst jag af det ordet har ! 



4 Nu vill han hjelpa dem, som frestas här, 
Och vara deras värn och sköld i striden. 
På starka skuldror deras nöd ban bär 
Och gifver dem till slut den rätta friden. 
Så vill jag icke gå och sörja då, 
Han bär ju sjelf det kors ban lägger på ! 



334 



l&ärlefcett. 



330. 



ÉS 



H- 1 -* al- 1 -* 



^==^= 



j j Upp, krist-na själ, träd fram till strid! Upp, själ, att se - ger vin - na! 
'i På den- na jord, i den - na tid Är in -gen ro att fin - na. 




N^Nn#sh#^H 



m 



Den 



mm 



stri 
I 



den 

-0 



fast 

I 



Han kan ej 



i=E 



$ 



m 



ES 



I 

lif - vets kro - na få. 



:-• 



:• 



t3T 



Upp, kiim - pa 



för din kro 



m 



WM 



Den striden manligt håller ut 

Och icke går tillbaka, 

Han skall, med ära kröut, till slut 

Det dolda manna smaka. 

Godt vitnesbörd och ett godt namn 

Ger Jesus der i fridens hamn, 

At den, som öfvervinner. 



3 Så strid här manligt, kämpa väl, 
Att kronan dig må gifvas, 
Och låt i loppet ej din själ 
Från rätta målet drifvas! 
Ack, kort är mödans, kampens tid, 
Men evig blir din fröjd och frid > 
Rikt blir din trohet lönad. 



helgelsen. 



:\:\:> 







stark ut 



te f p-1^— p— C —fa 

^M* — > — r r F— r 

U \j 'u y ~ 



s=§3=*r t =g=ts=£ 



din stark-hets makt, Att ock jag 

t* i* i 

_*_? — fc-4-t- 






ma 

|S 



Vill 



be - stå 



-P P — £ 



den, 



Tilh 



v 
dig 



g= 



allt blir un - der 

* £ 3t -^ 



u 



lagdt! 



E,=s 



_£2_~ 



Spänn kring länderna ditt sanuingsbälte, 
Att min gång blir viss i dina bud ! 
Kläd mig i rättfärdigbetens pansar, 
Se, det bör ju till min riddarskrud. 

Håll ock mina fötter ständigt skodda. 
Redo att med glädje tjena dig, 
Och låt tron mig som en sköld betäcka. 
Att ej mörkrets pilar träffa mig ! 

Sätt ock, käre Herre, på mitt bufvud 
Saligbetens bjelm, så blank ocb klar, 
Fäst vid sidan Andens svärd, ocb båll mig 
Uti bön beständigt bos dig qvar! 

Lär mig så att, trofast intill döden, 
I din kraft, o Herre, hålla ut. 
Att rättfärdighetens, lifvets krona 
Af din hand må gifvas mig till slut I 



336 



Itärlefccn. 



Moderato. 

P 



332. 



i B 



—8 — v- — '- p — é- 



-$* 



1. Från gi - rig - hets - sna - ran fl' 



£=8 



8^ 



:=; 



£=£ 



P=? 



O 



^ -* 


— r* — f*~ 


^ 


— -ft" 


-r- 


-+- 


— i- 


P 

k— 


-A 


-A 


f i 


Je - 


* * 

-•- -*- 

sus, och 


• • 
låt 


l 

mig 


-*- 


fal - 


-f- 

la! 

-»- 


— — 

Jag 

-#- 


— * — 

vill 

-»- 




1/ 

ej 

-0- 


-i — ] 

åt 

•0- 


: ÄV S 


% % 






£ 


# • 


1 1 


1. 


I" l 


(Sfe " 




1 






P- 


V 


V 


n 


*- 


i 


:^-^ y— 


7 1/— 


— v — 


— ?— 


— t/ — 


t i t= u 


— V — 


V 


V 



f 



-Ni—tr 



M ET*" 



g 






&3 
till träl För tju - sa - rens rik - do - mar 



- ^ £ : ± 



i U £ £-|-y flP j« 



5=S: 




2 Var du för mitt hjerta dess ädlaste skatt J3 Du skyddar mitt bjerta mot rikdoms försåt 
Dess högsta klenod här på jorden, Så väl som för fattigdoms fara, 

Då kan icke girighetslustan få fatt Du leder mig städse din lef vande stråt 

På själen, som friad är vorden, l Till himmelens boningar klara. 

Då får jag bli din, o min Jesus. I Och der blir jag din, o min Jesus. 



helgelsen, 



337 



Andantino. 



333. 



8 \ 






— i* — r 




— h M — h — fe - 1 


.- 




P^I+-? : 


-n- 


— H 


=*-£ 




^ JUflJ Bl i 


=t=±\ 


1 j Jag har 
t Un • der 


i 

öf - 

lån 


ver - 
• ga 


vun- nit ver! 
pil-grims fär 


den, Lju • der her-dens kan - da röst. 
•den Brin- gar det mitthjer- ta tröst: 

1 -. * 




/»)± Q « • f 






• • f-- 


p 


£ m^ fi 1 m S m-B 




1 


gffiar b 


— #- 


— »- 


f-?- 


hi u — i=l=£ i^ h t 


<> 


1 


— *-* — ^~ 


—I — 


— I— 


— f — 9- 


— p— 


r — 1_^ — -^ F _ 

1 


H — 






A-i 



SI =1 






S=tJ=S: 



ij 



Je - sus vei 

-P- 



den 



a 



i=t: 



if - ver- vun - nit; Fast dess makt jag kan - na 

-P- -*■ JL 



får, 






4=F 




Han vill också öfvervinna 
Arma hjertats mörka verld. 
Der han ock skall seger finna 
Genom Andens skarpa svärd. 
Fienderna visst sig gömma 
Under många vackra namn, 
Herren öfver dem skall döma, 
Hålla mig dock i sin famn. 



3 Herre, värdes striden föra, 
Ö f ver mig håll ditt baner! 
K vad du säger hjelp mig göra, 
Ty om blott din vilja sker, 
Segerns dag till sist skall randas, 
Då du för mig till din frid, 
Dit, der strid med ro ej blandas 
Hjelp mig hvila nu dervid ! 



338 



ISarlcftcn. 



Andantino. 



334. 



tn-4 



W^M^^m mm^ 



1. Mer he - lig- het, gif mig, mer mild - het, o Gud, Mer sorg 



3_ >1 _j_p y — ^_i — 



— » • — i — • #~ 



fcd 



syn -den. mer lust för ditt bud. Mer håg till att tje • na och 

% C C-qd=EÉE¥3SgE £EEf ^ C F g 



#fc=d= 


— ai- 


[V 

-aF 


-d- 


'±1 


-•- 




"rl 


=J 


— H\" 





-t — f— r~ r^fl 


ej 


— •<— 

SÖ 

— 0— 


• 

ka 
— •— i 


lön, 

— •- 


Mer 


-t= 

tro 

■*- 
-f- 



på 

— P- 


min 


Je - 


r 

sus. 

— »— 


[v 

-p- 

mer 


1-0-0- -^r 

1 "•- -0- 

kraft i min bon! 

f — rf+Hi 


^ £ 




1 

v" 


r- 


r 


+- 


l> 


— U— 


4= 


p 

— *— 


->- 


' v 'pd-bzJH 



2 Mer tacksamhet gif mig, mer saktmodigt sinn', 
Mer nit till att söka din ära, ej min, 
Mer smärta med Jesus, mer fröjd af hans tröst, 
Mer kraft till att lida, mer frid vid hans bröst! 



8 Mer renhet, o, gif mig, mer salighetshopp, 
Mer frihet från verlden, mer trängtan dit opp! 
Mer nyttig ock gör mig, på frukter mer rik. 
Mer mogen för himlen, mer, Jesus, dig lik! 



fftelgeteeit. 



339 



Largo. 



335. 



-0-&T— f* 1 




£- :* 


1— 








-1 


fV N -, 




- r i 


2| " 


— f 


-fr" 


-1- 


-I" 


— i. i*~i 


1. 0. att 

gf3 V' ^ 


— <5< 

jag. 


»^ 

o, att 


s» - 
jag 

g - 


0. 

Höl 


le 


1 
tro - 

— — 



get 

; 


Ber - rens 

\ 




u 


— £ — 2— 


— 1~ 


t/ 


% 


l 


t= 


— ^ — g — 1 



=K=£ 



-25»- 

lag, Skrif- ven 



hans 



£==£ 



de 



I mitt kjei 



uåg 



gi= £ 



g 



=R=ft 



==*É=£=3ä=F= 



II 



V " ' - " - -0- -3J- 

sinn', H varje stund och kvarje dag! 



g§5 £ 



h — y — 5— '— & — 



2 Jesus min, Jesus min, 
Du mig köpt att vara din, 
Blif du ock min helgelse, 
Mera af din kraft mig ge, 
Skrif din lag i hjertat in! 

3 Kärlek gif, kärlek gif. 
Målet för min kärlek blif! 
Att dig älska öf ver allt, 
Nästan ock, som du befalt, 
Vare målet för mitt lif ! 

4 O, jag vet, o, jag vet, 
Det behöfs långmodighet 



För att kunna hålla ut 
Under allt till lifvets slut 
Med dess sorger och förtret. 

5 Gör mig mild, gör mig mild 
Utaf hjertat, lik din bild, 
Ödmjuk, tålig också då, 
När du lägger korset på, 
Ifrån knöt och otro skild. 

6 Andens frukt, Andens frukt 
Är ock saktmod, godhet, tukt, 
Trohet, ja, väl dygder fler. 
Som tillväxa må allt mer, 
Gifva dig en ljuflig lukt. 

7 Hjelp du mig. hjelp du mig 
Nu att lefva blott för dig, 
Ha min kraft i dig allén, 
Aldrig glömma: jag är ren! 
Håll mig, Jesus, stads vid dig! 



840 



Itarlefcen. 



Adagio. 

p 



336. 



1. Hvar 

2. Säg, 



1/ 
du, o Je 
du den lef 



sus som äl - ska - de mig, Förr än 
van - de "qvin - no - nes säd", Som har 

. . i t . . . . 



I^ : 



M 



£ 



=&=» 



^ÉÉHejppfJ^^iHig 



as 



verl - dar - na grun - da- de blef - vo! Hvi är 
af - grun-dens för - ste ned- sia - git, Den öf 

É- -0- 



du så fjär - ran, hvi 
ver - ste - prest, som blef 



f=p? =£— 4 



PP^f 






-Si : 



ippi 



T 



"7 — f 

dol - jer du dig? Är det sant hvad pro fe - ter - na skref - vo? 
in - vigd med ed, Och den ko - nung, som ri - ket in - ta - git? 



-*— & 



-«- -É- -É- 






qf=t 



3 Säg, är du Messias, vår sanne profet, 
Hvilken lär oss att tro och att lefva, 

Se'n Gud för ditt blod våra synder förlät? 
Är du klippan, som aldrig kan bäfva? 

4 Så frågar jag ofta i mörker och nöd, 
Då du döljer din nåd för mitt öga, 

Jag känner mig vara så kall och så död, 
Och jag ser ej mitt hem i det höga. 

5 Då törstar min ande, då hungrar min själ. 
Och till dig utur djupen jag ropar. 

Jag känner mig vara en syndernas träl, 
Och blott skulder på skulder jag hopar. 



6 Då kommer du, Herre, och frågar så mild 
Äfven mig: Har du något att äta? 

Jag ser då i ordet din dyrbara bild 
Och en kärlek, som ingen kan mäta. 

7 Jag kastar då åter mitt nät ut till drägt, 
Och jag hemtar ur ordet min föda. 

Då kommer en nådens upplifvande fläkt. 
Och på nytt står jag upp från de döda. 

8 Då prisar jag dig, o min Frälsare kär, 
Liksom lärjungaskaran på stranden, 
Jag vet då för visso, att Herren är när, 
Som mig leder vid trofasta handen. 



Maestoso. 

f 



337. 



341 



ÉSE3: 






:*=d 



I 
1. Mig kläd 

4- 



he - lig pryd - nad, Min Her - re och min Gud, Att 



SfefEES^^ 



\-M Mf^ 




— »^ 9 *- 

hjer - ta städ 



:#jt±tfg: 



mmm 



* 



na Från syn 



gi N" -C r p i ^^=^|E 



di - ga be 

-£ - - #- : #- 



gar, 

I 



i 
Och 



Ö^IÉI 



mig med dig 



=1=1=4 



======l=^===^======= 



na Allt mer, o Her 



iÉ^=i=pi 



§ä=I 



£§=£ 



2 Ja, må i dig jag blifva 
En gren, som frukter bär. 
Och helt mitt hjerta gifva 
Åt dig, som trofast är, 
Och i din sanning vandra 
På helighetens stig 
Och ej din vilja klandra, 
När du vill rensa mig! 



3 Då skall i himlens salar 
En gång jag skåda dig. 
Så ordet till mig talar, 
Som du har gifvit mig. 
Ty detta ord, det säger, 
Att dig kan ingen se, 
Om här man icke eger 
Sann tro och helgelse. 



842 



l&ärlefcen. 



Moderato 



338. 



ll^liÉÉÉÉÉi 



p 



&& 






« 



gä 



j Fa - der, du, som från din bim-mel Skå - dar mildt på bar - nen ner, 
(Upp till dig från verl - dens vimmel Til - lits- fullt vårt ö - ga ser. 



-É- *- 



i=t=ÖT 



=!=£ 



& 



m 



9- "» »-*■ 



^4===W=F==tF=K=f==F 



^* 




^l^^l^^ptöp^^i^ 



Fram in - för din tron 



I 
trä - da, Tag oss upp 



din famn ! 



I U II l-> 






*=t**=4 



^ 



Fram in-fi 



tron vi trä - da, Bön - hör oss 



1= 









^=* 



i Je - su namn! 



=FR« 



Låt din Ande i oss verka 
Rätta lifvet mer ock mer, 
Att vår själ må kunna märka 
All den nåd, som du beter. 



Låt oss nu din kraft förnimma, 
Tag din boning i vårt bröst ! 
Låt oss nu din kraft förnimma, 
Fyll vårt bjerta med din tröst! 



Andante 

P 






S=^: 



339 a. 



1. Vid Je - su hjer - ta, der 






Igli 



är lugnt. Trots stor - mar - 

I 



på 



=r=F 



helgelsen. 



34a 







5 5 U — d 




— \ — 1 i. 



^5=1= 



(V 



Visst bru - sa djup än 



= # =F: 



här, än der. Men öf - ver din 

1 J l\ 



S 



=t=* 



- *-- ^— £ =K — fc— § £ 



-- — Ct» Ij- 1^- 

pen han inig bär. Vid 

? s I 



Men öf - ver d ju- pen 



— h-^-I— « -— jl- ä ä * m-\- ^- — -;— ä -q — =T- 



II 



su hjer - ta 



der 

IS 



É «- 

I 






lugnt, Trots stor • mar- 



pa 



jor 
-J- 



den. 



S 



u p 1 1 

2 Här kämpa kött och ande än 
Beständigt hårda strider, 
Här segrar köttet ofta, men 
Det skall dock dö omsider. 
Men o, hvad lidande och nöd! 
En långsam död är korsets död. 
Här kämpa kött och ande än 
Beständigt hårda strider. 

3 Här vill det synas mången gång, 
Som skulle allt gå under, 

Här blandas suckan i min sång, 
O Herre, många stunder. 
Men vid ditt hjerta innan kort 
Dö tidens alla missljud bort, 
Fastän det synes mången gåug, 
Som skulle allt gå under. 



4 Du, Herre, Herre, skall likväl 
Till slut behålla seger, 

Och blott i dig min arma själ 
Sin tröst och starkhet eger. 
Du skall fullborda hvad du sagt. 
Jag tröstar på din nåd och makt, 
Du, Herre, Herre, skall likväl 
Till slut behålla seger. 

5 Din trötta dufva trifs ej här 
I vida ödemarken, 

Så kom då, Herre Jesus kär, 

Och för den hem till arken ! 

Hon längtar från en stormig strand 

Till glädjen på din högra hand. 

Så hemta, Herre Jesus kär, 

Din dufva hem till arken! 



:^44 



Karleken. 



Andante. 

P 



339 b. 



i 

L ( Vid Je - su hjer - ta. der är lugnt, Trots stor-mar- na på jor - den, 
' Trots allt, som här kan bli mig tungt. Ar han min frid dock vor - den. 



jt 



N 



r\ f N IS [N 

/ n m i # 


— J- 

• • 




\ 

-Jr 


PP S v v 

J * *, *, 


V \ N 

*, ' *, * *■ 


1 — 1- 


1 


fl' ' 5 '•' 

Visst bru - sa 

@-*-M- 


— 1— 

djup 

4- 


— I — 4- 

än här. 

-0- -#- 

" t — b" 


-~J- 

än 

-0- 


-S^-»— w—w- 

der. Men öf - ver 

— #-= 0—0 — -# — 


~~ • « « ^ 

dju - pen han mig 

-»-• -»- -»- -#- 

"t — U L L 


bär. 

— U-S- 


\ 
] 


, MM* — * — *- 


=1= 


— « — *— 
• • 


• 


-1 v — k — 7— 


_«_! * # |B_ 

1 / • • 


-1 


-i 



m 



mf 

— fr 



ipsq 



Vid Je - su hjer - ta, der är 

-#- -w- -w- -0-- -0- -0- -0- 



luffnt, Trots storms 



den. 



m 



i==t 



M 






2 Här kämpa kött och ande än 
Be>täudigt hårda strider, 
Här segrar köttet ofta. men 
Det skall dock dö omsider. 
Men o, hvad lidande och nöd! 
En långsam död är korsets död. 
Här kämpa kött och ande än 
Beständigt hårda strider. 

3 Här vill det synas mången gång, 
Som skulle allt gå under, 

Här blandas suckau i min sång, 
O Herre, många stunder. 
Men vid ditt hjerta innan kort 
Dö tidens alla missljud bort. 
Fastän det synes mången gång, 
Som skulle allt gå under. 



4 Du. Herre, Herre, skall likväl 
Till slut behålla seger, 

Och blott i dig min arma själ 
Sin tröst och starkhet eger. 
Du skall fullborda hvad du sagt. 
Jag tröstar på din nåd och makt, 
Du. Herre, Herre, skall likväl 
Till slut behålla seger. 

5 Din trötta dufva trifs ej här 
I vida ödemarken, 

Så kom då, Herre Jesus kär, 
Och för den hem till arken ! 
Hon läDgtarfrån en stormig strand 
Till glädjen på din höirra hand- 
Så hemta, Herre Jesus kär, 
Din dufva hem till arken! 



li)rlgclsrn. 
340. 



345 



<j • .0. .^. .0. • .0. zg.~w "** -•--#- -•- 



1. Ut - ran - sa - ka mig, min Gud, Her - re. se mitt bjer 



JB^^zfiEEJE 



-f m f 

t 1 1 



^ 



— F 

F^ 



**F 



i 



S^E 



4 4- 



H 



t*-: 



Prof - va mig, och visst för - nim, Hi 
.0 p 



U 



■& 



0-#F = «— f 

— 



Sr=? 



£^£ 



-Fvr 



jag det me - nar! 



I! 



fa: 



1 — r 



i i 



m 



i 



... ... a ... „.. ^ 

m - drar! 



Och se nå - digt till, om jag 

-É F : 4 



m^ 



f=t 



±=* 



m 



£^ 



4: 



-. • = ^— -j « ,- 

Led mig då, o Her - re, du 



t *" 

På den 



^nr-0\—0& 

go - da 



gei 



-0# 



"-t h r ■ 



-w r 3- 



-» U -» F- 

r — fcr-r 



-p> — i — 



I! 



346 



ISärlcKcn. 



3. Hemmet. 

341. 




Bevara du, o Herre kiir. 

Vår ingång och vår utgång här, 

Att vi må rena vara ! 

Var låset för vår dörr all tid, 

Att intet ondt oss kommer vid 

I frestelse och fara ! 

Gif oss bröd, 

Råd och stöd, 

Oss så skydda. 

Att vår hydda 

Du uppbygger 

Och din hand oss öfverskygger! 



3 Din helge And' och Kristi ord 
Oss lede så på denna jord 
I alla våra dagar, 
Att vi må vandra i ditt ljus, 
Att du är lyktan i vårt hus 
Och alltid oss ledsagar! 
Kalla oss, 
Helga oss 
Till nytt sinne, 
Att vi finne 
Rätta lifvet, 
Som i Kristus är oss gifvet! 



Maestoso. 

f 



hemmet. 



4 Gjut öfver detta hem din frid, 
Att vi i ined- och motgångstid 
Oss aldrig fråu dig skilja. 
I glädjen tacka innerlig, 
I sorgen hafva tröst i dig, 
Oss böja för din vilja! 
Gud, oss hör! 
Gud, oss gör 
Redebogne, 
Att vi trogne 
Dig tillbedje 
I all sorg och i all glädje! 



Du, högsta ljus, upplys 

Så kau oss intet skada! 

Herre Krist, 

Du till sist 

Oss församla, 

Unga, gamla, 

I ditt rike, 

Dina helga änglar like ! 



här, 



342. 



=É=I 



347 



Så bygga vi all tid värt bo 
På Herrens nåd och Kristi tro, 
Som gör oss evigt glada. 
Du, högsta goda, blif oss när, 



EB! 



§===5 



Je 



kär, 
-s>- 



sus 



kär. 



Mitt 



~e 



i=&^=||fc==É 



&- 4- 

I X r- 



m 



3==3 



i~i 



-■Sr 



1111=1 



lif 
I 



Min 



lig - het 



het. 



F 



?- 



2 Du är min frid. 
Du är min frid 

I kamp och strid. 
Du är mitt stöd 
I brist och nöd. 

3 Min skatt du är. 
Min skatt du är, 
Då armod tär. 
Min lampa klar 

I mulna dar; 

4 Mitt säkra hus, 
Mitt säkra hus 

I stormens brus, 
Min fasta borg 
I all min sorg. 

5 Din ljufva röst, 
Din ljufva röst 
Är all min tröst, 
Ditt helga ord 
Mitt rika bord; 



— (5>- 
■=fc 



6 Ditt kära namn. 
Ditt kära namn 
Min trygga hamn, 
Ditt dyra blod 
Min helsoflod. 

7 Pris vare dig. 
Pris vare dig 
Evinnerlig 
För all din nåd 
I råd och dåd; 

8 För all din makt, 
För all din makt. 
Din vård och vakt, 
Som följer mig 

På all min stig ! 

9 O. låt dock mig, 
O, låt dock mig 
Få prisa dig 
Med högre ton 
Inför din tron ! 



:g±: 



348 



Härldfcen. 



Moderato 



343 a. 



V— 0—\ — ^ N 1 — k N H i— -• 3 Jr 1 S+- — 1 i ^ N- 



1. Min själ nu lof - ve, pri - se Her - ren För all hans kär - lek, tro - bet. 



gfe 



4^-%r_^_ 



m 



±=r=j£^£ 



z£i— 


-\ 








-\ 


t j*- 


J hi fr 


N 


=é 1 


nåd! 


* 

Fast 


0-m- 

un - 


-t 

der 


y 

lig. 

• • 


-*- 

för 


dold och 


fjär - ran Han 

1 *■ 


mig 

# • 


har 








5 




5 






*r 


| 










f " ■ * hS *i / 




Sr 


5^' k? 


— » — 




2 


— U — 


£ 


r # # J# Df_3 • 


— P 


J» 




r 


— ^ — 








~* 0— 


y-» S 


—t/ — 


"^ ' 





H-i— 


—h- 


S 


-5? 


=1 


— — J- 


S 


H* 1* 


— i* - 


— j\ 


=£= 




synts 

• 


m 


i 

0- 


— és- 
si - 


na 
T 


~3= 

råd, 


Jag ser 
J 


4 J 

— r 

dock nu 
-£ 


ett 


=é= 

him 


—i — 

mel- 


m 


* 


h 


— 


— 1=¥ t 





% f— 


— P 
— V — 


— F— 


=fc= 




_^^_ 


* 


— tr~ 


— £ 


=F= 




—v — 


— £ 




— * — 


V 



*=& 



* •* V i 



=*=#: 



T^Jj 



-0. -i- §*. 



!=*=*: 



*m 



0. 



*0 



ke Af 



g^ 



S=s« 



del nåd och tro - fast - het. Ett 
fe 



fa - ders-hjer- ta 



ÖE 



MiSÖ^ 



é : 



u - tan Ii - ke Från e - vig- het till e - vig - het. Ett 

c 1 1 M~f '% i g: r r r ,.• g 



liKmmct. 



349 






m 



n* 



mm 



& — 



mm 



fa - ders-hjer - ta u - tan Ii k< Från e - viij- het till e - vighet 



» » 



» 



* 



p 



2 Fördolda äro Herrens vägar, 
Men nåd och trohet teckna dem. 

Med mänskors barn han sällskap plägar 
Liksom en fader i sitt hem. 
Fast fallne, syndige, förtappte, 
Han dock dem älskar, huld och god, 
Till barn han dem af början skapte, 
Till barn han köpt dem med sitt blod. 

3 Så fare, hvad som ej vill blifva, 
Så komme, hvad som komma kan. 
Hvad helst vår Fader täcks oss gif va, 
Med barnsligt sinn' vi taga an. 

Vår färd är kort. stor sak hvad vädei, 
Vi ha ej hem på denna strand. 
Blott främlingar med våra fäder, 
Vi skynda till vårt rätta land. 

4 Om också öf ver stormig bölja 
Vår svaga farkost måste gå, 
Om också vreda vågor skölja 
Utöfver allt, vår själ ändå 



-8-hrf- 



^ 



En djup, en salig frid åtnjuter 
I tron, en Herrens rolighet, 
Ty Frälsaren oss sjelf omsluter 
Med evig nåd och trofasthet. 

Blott Gud och ordet inom kojan, 

Inbördes kärlek, huslig ro, 

Se der vår rikdom! Armodsbojau 

Skall då bli lätt, det gör vår tro. 

Min arma själ, är du ej gläder, 

Du känner ej Guds trofasthet, 

Hvem vet, hur mycket godt vår Fader 

Kan gif va oss ännu? Hvem vet? 

Och färgar solen våra dagar, 

En jordisk lyckas blida sol, 

Och skimrets makt vår blick försvagar 

Och drager den från resans pol, 

Då skall Guds Andes inre tuktan 

Dess mera lägga på oss band. 

O håll oss, Herre, i din fruktan, 

Tills väl vi nått det goda land! 



Adagio, 
f 



pv — p 



343 b. 



333 



*— *- 



"J^rf 



FlNE. 



1 



j j Minsjäl nu lof - ve, pri - se Her-ren För all hans kär-lek, tro- het, nåd! 
( Fast un -der - lig. för-dold och fjär-ran Han mig har synts i si - na råd, 

IS 



^-^4 — * — v - -| — $ — i* — Hp — r^T — ? — H~r — i — r ~M~ r ~^» 



Ett fa-ders - kjer- ta u - tan 



• 1/ V V i i 
Ii - ke Från e - vig - het till 



mf 

j~&> in rv 1*" 


1 IS A m , 


-Hhrf-fi 


Rit. D.C 

- 1 — K~f — s 


. al Fine. 
1 II 


w-H+v 


— 1 i— ^ V- 


3 jf J 1 


-J-=— J — « — — 

J J J 9 


=d HJ 


t) * ' " v 9 • -é- -é- -•'-. -• • * 

Jag ser dock nu ett himmel -ri- ke Af i - del nåd och tro - fast-het, 

# * ÉL-pÉ-s-O» 't ' "i*" . ET» • » . . -' <- m —0 P 




-f-r- \ Hr '• i F "PirT c L 


ht Hl 




" )J J 


_ : r y. ^_ 


^ b 





350 



tUrlcfcrn. 



344. 



Andantino. 




v 












A 


V +*V 














! I 


/k £ /* f\ \ J 


é 












- # i 


fcft * l > i 4 




ä < m 


4 -N 


-1 




i N 1 


- 


r> * — 

U 

1. Hvad 

2. När 


• — 

helst 
syn - 

% 


här 

den 

-»- 
— — 


—é — S— 

i verl - 
för- skräc 

-»■ 
— • — 


den be - 
ker och 


dröf • 

ängs 


3 

var 
lar 

: 


* k 

min själ, 

min själ, 

s 


9 1 

Med 
Jag 

v 


*Li i; G ^ 


— F— 


V 


" r 




— 


— f— 


W F — 


-" *- 4 












1 









;« 



1 



fcbÉ 



Je - sus och or 
tro - står på or 






det det 
det och 



iil blir väl. Och om jag ej kän - ner min 
us lik - väl. Min sv ml är mot Je - sus som 



1 — r 



_* it^ p — £ 



A 



3PÉ 



rr 



zt 



=j 



m/" 



*f V i 1 

-## # — i — • f— d 



lyc - ka all tid, I tro - ne på or - det jag dock haf- ver frid. Ack, 
gm - sta mot haf, Hon slock-nar, för-svin - uer i dju - pa - ste graf. Ack. 



£*=!=*= 



-=*-*- 



s=n 



I I p-n *: 



-Ati-S-H Sl-N i ^- äte 1— ^ -j* 1 



=f= 



II 



ffiE 



i i/ i 

ga ro: på Je - sus få tro Och haf - va Guds ord 
ga ro: på Je - sus få tro Och haf - va Guds ord 

_ # _._ # p « p # m — 



sitt bo! 
sitt bo! 






=ZL_|t F -*-F F- 

I P^ I 

När frestelsens stormar for mäktiga bli, 
Visst fäller jag modet, men håller dock 

i. 
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än 
Och du all min starkhet. Jag säger igen: 
Ack, saliga ro: på Jesus få tro 
Och haf va Guds ord i sitt bo ! 



=t=t==t 



F- r -&- 



m 



É=t 



r~ i/ v 

■i När lifvet blir mörkt, jag är ängslig och 
svag, 
Jag skyndar till ordet, och der blir det dag. 
När andra är' rika och jag dem ej lik, 
Jag skådar i ordet, och der är jag rik. 
Ack, saliga ro: på Jesus få tro 
Och hafva Guds ord i sitt bo! 



Doiki . 



345. 



351 



^—^- 



1. Om da gen vid mitt ar - be - te jag tan - ka vill på dig, Som bu - rit 

2. Och livad som el - jes vo - re tungt och svårt på man- ga satt, Det gör din 



to#^# :^m i #'^ 



1 — V 






da -gens het - ta och da-gens tyngd för mig, Som ly- dig in - till dö- den, ja. 

nåd, o Je - sus, för mig såljuftoch liitt. Ty kan jag eu- dast tan - ka vid 



±:'± 



- w- r 
-I — v- 



•-J- 



tfe— a 



^ES^E&^|=Ö=É 



=s=^±S 



s 



P1Z3; i ^ ^EäE^^^sH+i^^ Fl . JU— Ebgn 



in - till kor 
livad jag tar 



iEF 



sets död, Har löst mitt ar- ma hjer 
mig för: Det gör jag för min Je - 






ii 



:t=t 



-p— i»- 



:t= = 



i- från en e - vig nöd. 
hur lätt jag då det gör! 

' i' 






Och blir det tomt och ödsligt här på denna jordens ring, 
Med Jesus i mitt hjerta jag saknar ingenting. 
Han vet, hvad jag behöfver af glädje och af nöd, 
Och är i alla skiften ett värn, ett klippfast stöd. 

Han är det lifvets vatten, han, som stillar all min törst, 
Och trots all jordisk kärlek, hans kärlek dock är störst, 
Hans kärlek kan ej svika, som annan kärlek kan. 
Hvar finner man hans like, ho är en Gud som han? 

Hans godhet och barmhertighet omhulda mig allt jämt, 
Om än han låtsar annat, är löftet dock bestämdt. 
Hans trohet är det enda, som uppehåller mig, 
När kött och verld och djefvul begynna resa sig. 

Jag har en säker hvilostad uti hans dyra sår. 
Der har jag jul i fastan och midt i vintern vår. 
När verlden kring mig larmar, jag löper till mitt slott 
Och sjunger om min Jesus och har det der så godt. 



H52 



kärleken. 



Moderate. 
P 



346. 



PS 



v» IS 



Blott en 
Allt ju 



dag 
hvi 



ett 
lar 



gon- blick i 
min Fa - ders 



.0. .0. 
sen - der, 



O, hvad 



hän - der! Skal 



Sg 



EE 



S£ 



pfc 



W 



t? 



-m I x a 

;ir ! -« — 



• #- "*- TT #" TT 

tröst; e • hvad som kommer på. 
jag, som barn, väl ängs-las då! 



Han, som bär för mig ett fa- der? • 



ff 



fe* 



itf 



Q g..tfjr^ 


-d , n 


, 


— !*" 


i*" 


\ 


N \- 


=- *> 


I?S= 


— al — ^5 — K p" 

— d — ^— ä •— 


-»k- 


— ä— 


— »<— 


=1- 


-5 — £= 


-1 x X J 1* 

— • — 4 » 


■ W. # 

hjer 

/ s jfc » J 


ta 0, han gif - 


ver 

— t— 

— » — 


ju 

— » — 


åt 

-f- 


hvar - je 


dag Huldt dess 

■ U V. N. i. P 


%• # * 1 


i * u i^_ 


i 


— b 1 — 


—¥— 


— #— 


-r — p- 


1 l ~ it — t — -1 



£t- 






- 2 



:i=i= 



la del af fröjd och smär- ta Så af mö - da som be - hag 



?*A±=$=$=t 



m> z 



-*-f- 



I 

Sjelf han är mig alla dagar nära. 

För hvar särskild tid med särskild nåd. 

Hvarje dags bekymmer vill han bära, 

Han, som heter både Kraft och Råd 

Att sin dyra egendom bevara ; 

Denna omsorg har han lagt på sig 

Som din dag, så skall din kraft ock vara 

Detta löfte gaf han mig 



*=?* 



OM 



-frT—r-n 



*-*= 



i] 



Hjelp mig då att hvila trygt och stilla 

Blott vid dina löften, Herre käi. 

Och ej trones dyra tröst förspilla, 

Som i ordet mig förvarad är! 

Hjelp mig, Herre, att, ehvad mig händer, 

Taga af din trogna fadershand 

Blott en dag, ett ögonblick i sender 

Tills jag nått ditt goda land! 



Andante eon anima. 



lk)rmmet. 
347. 



353 



éppi^ 



^T: r 



ta. Son. kom 



1. Du, Her - re, kan - ner det - ta ar - ma hjer 

3. Du, Her - re. kiiu - nei ock livar dags be - kym - mer, Hvar strid 



W^=% 



:±z 



=to*=3= 



mer 

livar 



m 



tfc= 



_a — n- 



W^-*="N 



*=i=r 



£1 



for att hvi - la ut hos dig Med all den synd. den o - ro och 
smärt - sam pligt hvarfre-stel - se Du ser den tår, som of - ta blie- 



den 
ken 



m=z 



SE£ 



i i C— E 



Ie^ 





r i K 


J 




^""^ \ 


P 




i 


/i ^ 


\ ^ ^ 




\ -, 1 P l\ 


A » i* 




É 


b i 




J 




""ii i m 




y J 


-j — —é J i 


*T 


J— #J «»— *— 


-■H^f- # 


It 

1 


(Z -* 

-•- 
smär 
skym 

1 


4 * * 

- ta, Som djupt ut 
• mer Vid tan-ken 


på 


v ' / b * U U k 

dess in - re rö- rer sig. Jag bär det 
mitt hjer-tas äl-ska - de, Du ser den 

M. M. +.£.. ... ^ m . . ... 




/»v \ 


f 


f ■ ■ 




(<?>>• 17 ,* 


r i i b * 




V u \ F F 


k? "i r ' i» 




V-"W u 






r W i» 




i * ! 1 l. — U — W— 


r- ' U U 


f- ^ C U 





i—9— b- — i ^ — \ — s ■ 


mf 


j Ht N ^ ^ 

' P « C \-T 


.. ) -., 


its i — i* 3 sJ f "f* 


— ' — s; — f* — l*~ — !S 


«|. J i l rV— "f I -d 


fTk" # • I • i7r J 


<]' m b J 


J ' « « * 


-^ -u 


v. ;■ # • # é # g « 


<3 F F 


° m € J 


<j £ * • " U 1/ p - • ö 

allt ir. - för din fo - ta- pall Och tror ditt ord, att du mig hö - ra skall, 
läng- tan e" - ter frid hos dig, Som un- der re - san of - ta gri-per mig 

-f-° m m B B O B -*- - . - B B ?- P- O 


ÄV n m 2 i 1 i 


2 


~ L. 


r Ir 


l&xy |*| • • p 1 


ps» -i p r » 


| p L # * ,• 


1 *ll 








te ji 




1 i< ^ 


~i* [/■ C 1/ L v~~ 


i 155 il 


1/ y k' r. 


k' 







3 Du,Herre,känner ock hvar glädjestrimma, 
Som än skall lysa upp min framtids stig. 
Hvar mildt uppfriskande och ljuflig tim- 
Som än din kärlek vill förläna mig, [ma, 
Och när jag står vid dödens mörka flod, 
Du känner äfven den, det cer mig mod. 



4 Så kommer jag och tager dig på orden, 
Och bär min synd och bär min sorg till dig. 
Och af din Andes kraft delaktig vorden 
I din rättfärdighet jag gömmer mig 
Och längtar glad, med blicken till dig vänd, 
Att känna dig, som jag af dig är känd. 



Copyri?hte'i 189S. 



354 



Karlrfcnt. 



348. 



-Q—tt — *n 




















£3=^= 





— ^ — 


— V 


— |— 


—^ — i- 


v 


1 


-\ i 


: 


\ ) r> 




2 * 









• • 




1. När 

2. Hur 


nöd 

ljuft 


• # 

och kränk 

att se 




het tvu 
i b j er 


ga på 
tat ner. 

* • - 


• 
En 

Der 


-0- 

biäek 
Gud 


-*- -0- 

lig. jor 
för - kla 


-#- 

disk 

- rat 

v 


y — 


r 


S 


4 


-.- 


• 

• 


•— 


. • 




m 


— •— 1 



-* - '•'■. 


i — ; -v — 


1 


s 








é 1 -^^ 


-H — f-4 — ^ 


— • 


i J x 


P 1 N 


=JI 


fJ -0-. -0- -0- -0- 

kropp. Hur ljuft att un - der kor - 
sig. Hur ljuft att blic - ka upp 

|~ I m - •*■ - . m 


set dä Re'n ha 

åt. der Min Je 


ett himmelskt hopp! 
- sus ber för mig ! 


(*)' 




s 




• • m 


« « II 







• 


r m 




S * 2 11 


t^-T i '*-* ■'! 










• »ii 






^J — u_ 


i , * «- 


-p=4_jj 



Hur ljuft att se tillbaks! Mitt namn 
Skrefs en gång of van skyn. 
Hur ljuft att se framåt! Guds famn 
Står öppen för min syn. 

Hur ljuft att på en svekfull jord 
I Herrens käriighet 
Och i hans sköna löftesord 
Se idel trofasthet! 

Hur ljuft att trygga sig intill 
Hans evigt fasta råd 
Och blifva under korset still 
Och taga allt som nåd! 

Men är så ljuf hvar droppe här 
Af nådens rika älf. 
Tänk då. hur ljuft att ösa der 
En såra: ur källan sielf ! 



I 



Adagio. 

. P 



m 



349. 



T==5 



1. Smär-tans 

2. Her - re 



>tun - der kän - nas lån - ga. Her - re. se i nåd till mig! 
Je - sus, du på jor - den Sär -skildt tog dig sju • ka an! 





• — • — s~ 


— •— 1 


t 

— ( — 


=TT 




i — ~ s ~ 
— 


— 9— 

L •— 


=*= 


rf- 


— — 




j 


Wl 'l 


/ \ 


i 


— • — 




i w 


— 0— 


* • 
i 


— * — r~ 

• 






— f— 


• 
1 



lammet. 



355 



: smmm 



r* 



I I 

Fre- stel - ser - na ii - ro mån -ga, O - tros-inoln bort- skym - ma dig. 
Till säg mig de dy - ra or - den. Att allt ondt du hjel - pa kan, 






£= 



£pÉ=^^=E^Efs 




rrm i i i ^ -irm 



*; 






Ty-*— i— s 



Jag är full af kropps-lig smär - ta, Har der- till ett synd-fullt bjer - ta. 
Om blott tro du sjelf får gif - va Och mitt A ocb O för-blif - va, 



\ v i i [ i v r r I 



ftd: 



^s=4: 



P 



Jag är full af kroppslig smär- ta, Har der- till ett synd-fullt hjer-ta. 
Om blott tro du sjelf får gif - va Och mitt A ocb O för- blif-va. 



i r i r- v 



si 



f-r 



3 Herre, låt mig för din vilja 
Ödmjukt böja mig och tro! 
Ö, må ingenting mig skilja 
Bort ifrån den ljufva ro, 
Som du har beredt de dina 
Och som aldrig skall försina! 

4 Sköt mig sjelf, och var min belsa, 
O du milde läkare! 

Du till jorden kom att frälsa 
Alla de borttappade. 
Låt din kärleks afsigt vinnas, 
Att jag bland ditt folk må finnas! 



356 



l&arlefcen. 



350, 




t=^^ö=*=3=2=^ —I j>—£ ==4 



1. Ef- ter hem • mets ljuf - va still • het Läng-tar uu min tröt • ta 

2. Ut - i hem - met bor den fri - den, Som ej verl - den oss kan 



1 



* E- 



*=t 



-*— tta- 



^ 



-3fi-h 



^4=U: 



^—£- -J-§^3- 



msmmm^mm^ 



själ. Der mig vän - tar ut - i full - het Sa - lig fröjd, 
ge, Som med lof- sång och till - bed • jan Guds se • ra 






^1 



min arf - ve- 
fer ly - ster 



■•— - 



?~1 



a- 



^ 






g 



iEEjEE£E3EEjE=»=«£li£E3Et$} 



del. Ef - ter hem- mets ljuf - va still • het Läng - tar nu min tröt ta 
se. Ef - ter hem mets ljuf - va still - het Läng - tar nu min tröt - ta 

^ r\ in i i rs fs 



m 



m 






fcfe: 



yöjö ita. 




själ, Min tröt - ta 
själ, Min tröt - ta 

-»- 



själ, 
själ, 



F F— -I— 



min tröt 



öeé 



ta själ, 
ta själ. 



Ef 

Et- 



ter hem-met, ef - ter hemmet 
ter hem-met, ef - ter hemmet 



1 



H? 



$=$ 



Uti hemmet bor den fröjden, 
Som ej hjertat funnit här, 
Som ej störd af sorg skall blifva, 
Evig, som dess ursprung är. 
Efter hemmets ljufva stillhet 
Längtar nu min trötta själ, 
Min trötta själ, min trötta själ, 
Efter hemmet, efter hemmet! 



4 Ack, till hemmet uti fjärran, 
Ja, till hemmet vill jag gå, 
Der de klara gyllne stjernor 
Öf ver Salems portar stå. 
Efter hemmets ljufva stillhet 
Sträcker sig min trötta själ, 
Min trötta själ, min trötta själ, 
Efter hemmet, efter hemmet! 



liKmmct. 



157 



351. 






1 i statt 


upp, min 


själ, var 


ljus, Ty 


se, ditt 


ljus 


upp 


- rin - 


ner! 




t Dig 


da- gens tan - <la ljus Med 


ljuf - lig 


fröjd 


på 

| 


min 




ner: 




(tt: a - f 


-: — r- 


i P- 


p 9 < 




m 




r 


J 


• 1 






f 


f 


L 




• 1 


s%4=^=F- 


_JS F_ 


r ! 


P 1 


m 




L 







• 1 




r r 


9 1 


| 1 




1 1 




1 


1 






r 







jiW+q 


-i — "h 


1 


1- 


— ) H- 


-, -4- 

—3 — ä- 


* h* t~* * 


.-i — i- 

-• ä— 


Se, 


Her - rens 


-#- 

här 

-»- 

-•- 


-t- 

1ig • 

-»- 
— # — 


: 5 

bet Nu 

-»- -»- 

1- h— 


-i — *= 

öf - ver 

■0- 


dig upp- går, Mer klar, än 




-' F 


-1— 


-P- 


r r 


=M^- 


i Nzf lt 


bj-td 



.EVte/' början salu 1 ni, 1 ; 



i 



ä 



4=£ 



■> s 



£=*= 



3^ 



Ijue, 



I" I I 

verl-dens sol För krop-pens ö- ga står 
-0- -g- -0- -0- -0- -*- -»- 

EtrEa=rEFr:=t 



t=p 



1= 



Statt upp, min själ, var 



nre^nrriFFm 



t— r 

Du, ljus af Faderns ljus, 
Hvars strålar himlar fylla, 
Ditt höga majestät 
De sälla andar hylla. 
Ack, låt min själ med fröjd 
I tron dig skåda få, 
Att i din kärleks höjd 
Jag helt förklaras må! 

Du häri all min tid 

Mig nådigt täckts kringhvärfva 

Med dina änglars makt. 

Du vill mig låta ärfva 

Ett oförgängligt arf. 

Som Fadern dig beskärt 

Och är oändligt mer 

Än hela verlden värdt. 

Låt mig mitt pröfningslopp 
Uti ditt ljus fullända, 
Hvar timme, hvarje stund 
Till ditt namns pris använda! 
Låt mig, min Gud, i tro 
Och kärlek växa till 
Utaf den dyra nåd 
Du mig förläna vill! 



F=T: 






Karleken. 



352. 



Adagio. 




s 




























• ti 


K* « ~ 








(~\ ■. m mm 










Käj n g J •# 


•# 


f . 


m m 2 * m 






5 * 


-» 


1. O. hur skönt 

2. Sam-fä.dt må 


att våc - kas 
vi be>l - ja, 


Af Guds kar - leks bud ! 
Sii - ge sån - gens ljud 


Vå - 
Från 


ra hän 
vår sy 

■9- m 


• 

- der 
- skon- 

m 




» 


& m m m 


# • # 




fr).fi r* ! m 










ICS o # !• F 




« • m 


m m m m 






.... m 














" • ' 






• • 






* 


7 



g 



m 



^ 



Gud. vår Gud ! 

Gud. vår Gud! 



-träe - kas 
ked - ja 



upp 

upp 






Gud. vår Gud. 
Gud vår Gud. 



*=± 



fr: i F- 

K> ! »• ZH 



S±L 



3 Hå vi lydigt vandra 
r Herrens bud. 
Älskande hvarandra. 

Främst dock I 



4 Upp. du lösta tunga. 
Upp. du harpoljud 1 
Morgonsång vi sjunga 
Snart hos Gud. vår Gud. Gud. vår Gud! 



M'Aerato. 



353. 



?F^ 














v 




i 


^1 


' ' Haf 


tack. du 
tack. att 


-£- 

kä - 
de 


re 
så 


Hrr 
tro 


-1 ^ 

- re. För 

fast På 


di - 
mi 


na äng - 
■ . steg 


* 

-0- 

lars 

ha 


i? • 

c> • 

vakt ! 
akt. 


-A 






















L — / • 5 










• i 


V^ ^\ • 












# • 










4- — •— 


|- r- 




• 


m 





— r^ r 


1 i ! ! 1 


_ — _ 


1 - 1 


/ i 








5 






n * 




5 


5 


5 


" ^ 


5 










f 


v j 


















3 • 

Att 


# 


JL 


mörk 

-*- 


re t 

-*- 


va 


ka 


Om- krine 


mitt 

-*- 


Hl 


- la 




s 












m 


■ 


■ 


■ 


!■ 


l- - ■*> 2 










: 




-1 1- 1 ! 



~y^ r t 


— ~ 1 


j _, 




II 


ér^- 










V 1 


11 


?5 • 







5 


■ 


_» 


m a 


II 


K ) i 


# • 





t> i 


f • * J 


II 


t 


!5 • 


Och s!u - ta mi - 

JL 
i 1 — #-= • • — 




n a 

— — i 




- 


w ' * -0- -#- 

;ft till nat - tens 

0— 1 #-= « m i 


ro ! 


Wi^ 


— ^~- — ^ 1 i — 


—5 # #— 


'^. k r r— 


*^ 






— r— ' 


7 












— ^— — «-J 


JJ 



föcmmet. 



359 



2 O, gif, att jag då aldrig 
Med synd bedröfvar dem 
Och jagar dina änglar 
Med sorg ifrån mitt hem! 
De se ditt anlet, Herre, 
Men ack, de se jämväl 
Allt, hvad som innerst rör sig 
På djupet af min själ. 



Andante. 
P 



3 Så hjclp, att de med glädje 
Må skåda ned på mig 
Och bringa goda budskap, 
O Herre, upp till dig! 
Och sist, när jag skall skiljs 
Från denna dödens kropp, 
Låt dina änglar bära 
Min ande till dig opp! 



354. 



pg=g=l=g 



1. När den mör - ka 



II 
it - ten flyr, Fåg - lar sjun - ga, da - gen gryr, 



fe 



t=*= 



:t=t 



f r fe =i= 5 > L — 



p -=-— 



p C res. 



Y— z -* — « — • — m- 






I I 

Då i bö - ne- stunden dyr Sö - ker jag min 
- - P ^ -m. ... ... „ m ffi 



Fa - der. Att min fot ej 



i- \ 



t t 



f w\ — j 1 -l 



C res. 



fcä: 



I- 



?^ P 



S 






É— *r 



±=4==t=t 



:=MJ 



:j=J==feq=] 



lin - ta må, Att jag på hans väg må gå Och hans ord må rätt för - stå, 
t (2-,— I» « É— &»-,-# W K I . I «- 



:t=t 



* 



&=f=f=f- : 



--t==l=: 






t=t 



fe=^j^=H 



Sö - ker jag min 



Fa - der 



^E 



<U& 



9 



— » — »— 

i — i — r— 1~ 

2 Under pröfniug, sorg och strid, 
I en ond och farlig tid, 
Då jag saknar fröjd och frid, 
Söker jag min Fader. 



II 



Uti mörker eller ljus, 
Skild från vänner, hem och hus, 
Under stormens vilda brus 
Söker jag min Fader. 

3 Och när solen nedergår, 
Blomman redan sluten står, 
Nattens hvila förestår, 
Söker jag min Fader. 
Att få hvila vid hans barm, 
Gömmas ifrån allt alarm. 
Att få skyddas af hans arm 
Söker jag min Fader. 



360 



Hätleftm, 



Andante 

m f 



355. 



— o_ # — C—* q q 1— l— c — — _J 

-#- -#- -•• -•• -0- 



1. Jag är så glad, när ja<r får gå, 



I skym-nings-fri - den 



wn 



!BE 



p^ 



- 8 



*É 






dz=± 



■i 



3=3 



^=t 



^f 



:j=j_ 



w& 



skön, Långt bort från jord - be - kym - ren små Till Gud i öd - mjuk 



i 



*=* 



te=t: 



e 



r- 



B 



:t=t 



=5=4 



j-S- ä- 



l^=i 



; 



ii 



bön, Långt bort från jord - be - kym -ren små Till Gud 



-• — '-■"■it 

öd - mjuk bön. 






2 Det är så godt i enslighet 
Få klaga Gud sin nöd 

Och ha i Guds barmhertighet 
Sitt enda värn och stöd. 

3 Jag tänker då på hvad jag fått 
Och hvad jag allt jämt får. 

Och kastar allt, båd' stort och smått, 
På den, som allt förmår. 

4 Jag tänker på den fröjd och ro, 
Som en gång väntar mig. 

Den tanken lifvar upp min tro 
Här på bekymrens stig. 

5 Och när mitt timglas runnit ut, 
Det vare Guds behag, 

Att lugnt må bli min lefuads slut, 
Och se'n en evig dag! 



?i)rmmrt. 



36] 



Dolce. 



356. 



7T^ IN ~JT 


— i— 


N- 


— p\- 


-s- 


-j 


-A 




-±- 


F=^= 


=*- 


-A -\ - 


1 Je - sus, 
2. Låt din 


j 

— *— 

gör 
nåd 


: 

mig 

mig 

-0- 


å - 
öf - 


ter stil - 
ver- skyg ■ 


la, 

ga 


— ^-1— 

Som 
Un 


ett barn 
der fri - 

- r+- 


« 
• 

vid 
dens 


mo- dems 
het - ta, 

IS IS 


m^-s=\ 


-\— 


1 


1— 


— P— 
p 


— F 


— P— 
P 


1 f 


-p- 


r 


% 


-5 — -t— 


- éJ v—P 




b- 


b 


F 


-4— 


i/ 


— -V— 


V 


1 


¥ 


1 



i? 



B - 



■»' 

bröst 
lär 



Du, som 

Mig för 



drig gör mig 
ta hvad till 



ryg 



Gif 
Ut 



min 
af 



m 



:p= 



-9- 1— 


IN 


[S 


— *-i 


4 




_\_ 




K & 


-1 






iL är~ 


• — 


# 


• \~A 


"f rV 





i 


*' *\ f 


— p— 


^.~ 


~~ft~i 


fn\ * • 




| 


i,l 




| 


j 


m m \ m 


1 




m 


\Å) 







1 A 


' e 




j 


0.0 




5 • 


1 


an 

1 


- de 
ken 


frid 

- fär - 

IS 


et 

och tröst 
den är ! 
IS 


Däm - pa 
Låt mig 
-»- • -0- 


å - 
än 


ter 
få 

■0- 


1 

0- trons vå - 
sjun-ga psal 


gor. 
mer 


Tv 
Un- 


sta 
der 

-»- 


Ym)' m ' 




ä 


- 


(v 





VD- P 


1 1 ' 




1 


P • » ' 


! 


1 


1 


^— ' ' 










• 




# 


1 u P 


p 


* • 


p 
















y *j \ T 
















i 


V V 


1 


1 


v „> 1 


1 


1/ 


£ 




3 Vederqvick mitt hjerta åter, 
Göm mig hemligt i ditt tjäll ! 
Säg, att du min synd förlåter, 
O, då skall jag blifva säll. 
Sänd din Ande från det höga, 
Och när sömnen flyr mitt öga, 
Vaka öf ver mig i qväll ! 



4 Låt mig, glad i tron, förbida 
Morgonrodnaden, o Gud, 
Medan nattens timmar skrida, 
Tyst betrakta dina bud! 
Snart den stora dagen randas. 
Då mitt lof med gråt ej blandas, 
När du hemtar hem din brud. 



36-2 



l&arlefcen. 



357. 



Andante. 


4- 




H ^ fl 1 


^ 


-i- 


i =4^ R 


1 

x i Bred di - 
' / Och låt 


na 
mig 

-1 

å 


i 

hul 

stil 


da vin - gar, O Je 
- la hvi - la I ve 

j ,— i— — i J3-,-. 

— * ä il— v. Si - -£— 


— *— 

- sus, 
och 


i 

öf 
väl 

-f— 


ver mig, 
hos dig! 


^VEIj— 1=3- 


-ipl- 


* 


E3_b — *_J_£EI±- 


-r— 


.'-T 


_^_Zgz^| 



eggg 



-J5bd- 



"Öl 



is 



1 



T— 

Blif 

n * 



du mitt allt 



al - la, Min 



| - -0- «- | 

vis - dom och mitt råd 



ite£ 



*_ ÖaaJ! 



T=F=P=F 



^y =B 



s 





-1 


1 *^ 


-J — i — i — dHl 


Och låt 


— « — 

mig 

— ä— 


al - la da - gar Få lef 

J J ,__j _| J3~# 

—ä * — hä- ä— ^— ii 1 - 


i 

va blott af nåd ! 

-t — %—r — «k-H 


^^—rt-j- 


-«h- 


J i N * - y--[- 


|: t= 1 =» B JJ 



Förlåt mig alla synder, 
Och två mig i ditt blod 
Gif mig ett heligt sinne, 
En vilja ny och god ! 



Välsigna fader, moder 
Och mina syskon små, 
Och låt i frid oss alla 
Till nattens hvila gå! 



358. 



Nu hvilaus tid är nära, 
Och dagens värf är slut. 
Dig, Gud, vi lof hembära 
För nåd du delat ut. 
O, hör oss, då vi gifva 
Dig hjertats lof och pris, 
Och låt oss en gång blifva 
När dig i paradis ! 



Du huldrikt oss bevarat, 
Du oss välsignat har, 
Din godhet du förklarat 
I dag och alla dar. 
O, må din hand oss föra 
Hvar dag och hvarje stund, 
Att vi må dig tillhöra 
Till lifvets sista stund! 



I^emmct. 



363 



Dolee. 



359. 



T ^^ m 



* »/ 



i^^ö^ 



1. I Her - rens hand jag lem - nar mig, 

2. Kär kom - mer nat - tens stil - la ro, 



Niir mi - na ö - gon 
Niir jag mig Her - ren 



*=t= 



:bt=f:=l=t:=t:d=t=r= =t==t==bE=E = l=fc = t==3 



"i^^ti i i^ 


_T^ 






• 


- i 




-i- 


Zl 


-|~ 


"i ^i 


— i 1 — i 


Ar- 5 -^ -R-i -i 

f<4+ ?d 0—å- \-n— 


=± 


i= 


— 1 


-1 


ä 


-4W- 


tte ±-\ å ~3=\ 


^ 1 I 

slu - ta 
fått för - 

7-V4+- T-fc? — 


sig. 
tro, 


— •- 

Niir 
Och 

— *-i 


j 


ag 
ad 


— •— 

ur 
jag 


söm 

ser 

-f2— 


# 

nen 
en 

— •— i 


— ö— 

vak 

dag 


— •— 

- nar 


L si — 

opp, Äl- 
gen, När 

1 


— ö" • — > 

Gud min 
jag med 

vt — *~i 




4 * 




-> 


k 


1- t— 


P- 


» 


"I 1*" 


_J2 




^ 




i 






| 


i 


1 1 " 


I 


i 










1 


1 




1 


1 H 





ré=t==5=F4=64 



oJ^ 



£ii^ii=iiii:^i=^=ip^ii 



gläd - je 
Gud får 



och mitt hopp, Är Gud min gläd - je och mitt hopp. 
bör - ja den, Niir jag med Gud får bör - ja den. 



ff^jg: 



:t= 



1 m 1 O" B 



^ 



~OL 



m 



Min gode hjelpare är han, 
Som för all nöd mig skydda kan, 
Min väktare, som hör och ser. 
Niir jag ej hör och skådar mer. 



4 Min Gud är stark, min Gud är god, 
Så är jag nöjd och har godt mod. 
Gud Fader, Son och helge And', 
Mig lemnar jag uti din hand. 



364 



Ivarlrtrn. 




360. 






3 



: 



— — N- 



1, När da - gens bet 

2. Låt mig än - nu 



ta sva 
för nirr 



kas Och stii- det] 
nia Din kiin- da. 



*££ 



\=l 



sak 
ljuf 

-»- 



tar sig, O 

va röst, Och 



ii 



!> -^4— v ? 




1^ 



^ 



Je - sus, Jät mig 
kom i qväl - lens 
-#- -»- -0- 



nal 
tina 



kas Med all 
ma Med sa 



min 
lig 



nöd 
het 



till dig! 
och tröst! 

-*-7- 



• > I 

o Du känner hvad mig felar 
Långt bättre du än jag, 
Och du förlåter, helår 
Och hjelper dag från dag. 

4 Din gamla trohet, Herre, 
Jag ville prisa gladt, 
Men ack, mitt lof, dess värre 
Blir här så svagt och matt ! 

5 Dock högt en dag det klingar 
Inför din äras tron, 
Den dag, då du ger vingar 
Ock åt min lofsångs ton. 

AUegro moder ato. 



V V V - V \> 

6 Har skönt det hoppet tindrar, 
Men, Herre, gif af nåd, 
Att ej min otro hindrar 
Fullbordan af ditt råd! 



fl ) ly gj 



7 Behåll mig vid det ena, 
Att rätt jag fruktar dig 
Och hvilar trygg allena 
Vid hvad du gjort för mig! 

8 O, blifve för mitt hjerta 
Den enda frälsningsgrund 
Din ångest, död och smärta, 
Ditt fasta fridsförbund ! 

361. 



1. So 

2, Ut 



SJ un 
mör 



m^ 



-&- 

i 

kit bak 
ker slu 



i 



om bet- 
tes nej 

-É-r-f= 



gen, 
den, 



Men 
St jer- 



HlZEI 



Je • 
som 

—0 



sus skall oss 
oss ly - ser 
_# _ 



=F=^ 



i r 



*=* 



-jfr- 


— h 


"?-— 


i=J 


-J 3 -^ 


— i- 


i 


^=*=H 


ly - sa 
på öds 

^5— f> P~ 


än 
lig 

-#- 
— 1 — 


då. 
jord, 


Han är 
Är Guds 


so - len. som ej 
he - Ii - ga och 


skall 

dy - 
— «• — 


4- 

ned 
ra 


gå. 

ord . 


S^. }2 P 

1 r r 




-4—^- 


— •— h 


!=£ ^ 


i" 3 
"t 


r 


+^41 



3 Solen ock sitt sken skall mista, 
Jesus skall dock evigt varda vårt ljus 
Uti himmelen i Faderns hus. 



4 Ljuset der skall evigt stråla. 
Herrens härlighet beskåda vi få, 
Då vi jublande för Lammet stå. 



QV ARTETT. 

Non troppo /.< nto. 
Dolce . 



Ityrmmrt. 
362. 



365 



±=k\= 






1. Du 

2. Så 



k ii 

tack 



re Her - re, jag 
då, Ber - re, för 



allt 



n 



3E£ 



s« * 



sa 

VIT 



i=P= 



Ii - ten Och du 
go - da Du gif 

ra i^> rj 



3=É 



t J 



3£ J F 


p » f r 


t +■ 


-0^k-f— m ±_N_ 


p j ZZ= T 


stor, Och 
mig, För 


H^i Fr 

i den här 
bröd och hel 

i. , - * 


- Ii - ga, hö - ga him - len I ljus du 
■ sa och fri - ska lem - mar Och järn - nad 


e In *= 


- ?— f P 

— »-P-i b 1 — 


F F 


— s-P-l h 1 b !*— 


-4—4 — \- \- - 

— #-+Ka — » — » 




_^C . 


U V 1 — 


— f-h- U 1 yt h— 

— ^^- - — ^ — 


tTT-F F 3 



-^ -I -I*— I #— ^-rH -fc— I h*— 5 



"T 

bor. Dock får jag öpp - na för dig 

stig, För fa - der, nio der och var 

„ h: ht; n fi £ n -F- 



= * 






mitt hjer - ta Och sä 
ma hem-met. För hjelp 



S a 
och 






t 



i 



Dolce. 



poeo rit. 



-<shr, 



IS 



*-tf*- 



d 



™PV Pv 



a* 



Ö=i 



4 — 1-.-4 



«-». 



allt, Och der - för kom- mer jag ock 
råd, För äng - la- vak - ten på al 

I- 



+"7^ 



Srtci 



m 



af - ton, Som du 
si - dor Och e 



be- falt. 
vig nåd! 



fl 



2* 






3 Och tack för bibeln, den dyra, kära, 
Som talar om. 

Hur Herren Jesus till mänskors frälsning 
I verlden kom ! 

Lär mig ock komma i tron till honom 
Hvar dag på nytt 
Och få förlåtelse, käre Herre, 
För dag, som flytt ! 

Copyrighted 1892. 



^ r ' 

4 Bevara mig ock i natt, o Jesus, 
Låt i din famn 

Mig ljufligt somna och åter vakna 
Uti ditt namu ! 

Låt mig ock salig ditt rike ärfva 
Af nåd en gång 

Och då få tacka för allt och sjunga 
Dig bättre sång! 



H66 



l&ärlefcen, 



Andante. 
P 



363. 



5* 



: 3=*= 



1 



=é= 



1. Än en vec 



S§ 



ka från 



-* — f. ^?y. * ■• *■ 

flyr. Gud har fört oss huldt och 



\. 



=É^^ 



=S3E 



rf& z 


m/ 

"^ — fe 

— 1 N — Zt — ^" 


-| T i> 


— 1 !* s ^" 




väl. Snart den 

g%i> r x C £ 


1 1- 5 •-; «— 

■1 y 

skö - na sab- bat 

r- * r: t 

— \ — h — *— — n— 

— W H l<f- 


gryr Med sin 

f — r—\~ 


1: AttfU *~Y 

frid för kropp och själ. Sön-dag, 

—»-: a »-; — « -> 1/ — 1 


^ i — = — 


^ y/— 


^-^fV 


— P-s F 1* * ff 

1/ 1/ • 


-I b> 9 — 1 



|#=r 


— I* — h~ 


[V 

*- 


J ^ -*- 


=t= 


é • é 




vec 


—t w- 

kans bä 


— * : 

sta 
— •— l 


tid, Bå - dar 
— * 0-i — P— 


<*} *— 

e - 

-P- 
[T- 


vig - he - tens 

—r r — 1= 


frid. Sön • dag, 


l£^- 


-4=1= 


y 


-t * t — Z- 


r= 


— y y y— ' 


-1 — *— v * - 



3==£ 



=ä==Ö 



£#. 



kaus 



bä 



T 

Bå - dar 



-0- m y w 



e - vig 

-P- 



he - tens frid. 



i 



i 

Gud, vi röna hvarje dag 
Ny din mildhet på vår stig. 
För din nåd af alla slag 
Pris och ära vare dig ! 
Nu hos dig får själen säll 
Hvila denna lördagsqväll. 



II 



3 Då din sabbatsniorgon gryr, 
Låt oss känna, du är när, 
Då vår fot till templet styr, 
Herre, möt oss nådigt der! 
Och låt i vår sabbat bo 
Försmak af din himlaro! 



Adagio. 
P 



fätmrazt. 
364. 

==— mf 



1. Gud väl 

2. Gläd Jens 



367 






I 

ne er, I kå - ra, Så i dag som al - la 
sor, må de blom - ma Ljut' - ligt i det hemmets 



wmm 



*=?=£ 



■w — m — a 1 -i 1 1 1 1 1 

P b W^ — m Pc — b b v— q 



3ÉF3 11 


-~4=J= 


—A |\- — [v — fv- 


i 


=1 ^~ 


-J= 


=t= 


P* K c 


i ^r 


dar ! 
jord ! 


Må han 
Men när 


-5. i t-i- 

sjelf allt fort er 
vin - ter- stor-mar 

-»-: • -•- 0- 


— b— 

bii - 
kom - 


ra. Som 
ma. Mö - 


al 
• 

han 
ten 

-•- 


hit 
dem 


• -•• -0- -0- 

- tills bu - rit har ! 
med Herrens ord! 


AV r" 


» ' • 






• # * 


i 


r 


i i P 


S" 


PJ-, P 




| T T T 






B 


t 


I r 


B ^' 


lM>-| 


— P— $- 




t 


t" \j 


g. 


» ' 


m m - m 


t" * ' 








/ 


B 




r 














1 


1/1/1/ 






Han ock när 
Je - sus sjelf 



i lust och 
kom hit en 



fe 



i/ V 
Kör. Må vi 



B h— F B-= B B P=q 

r t? p f~ i/ t t 



ied ho - nom hvi 



Van - dra, då 



han 



i/ 
för oss 



-9- ^^ N 






P 


Pätard. 


* 


Tf-fj— ]-^j— F H^- 


— 1 ^ P N — r^ — 


3*~ =&N -A -N -N- 


~=l ; -fl 


^ B X é±__é 


— ^— H — *\ — «i- -«- J J— 


— a|-.--ap- 1— «'- i J — 


-sj— :-H 


nöd, Ljus och 
gång, Han al 


— »- 0- 

V 
sol- sken der han 
le - na, han al 


• * 

gif - ve 
le - na 

-• 0— 


# • # 

Af sin 
Lö - ser 

— 0— — •— 


B- %. t t 

kär - leks öf - ver 
ål - la bör - dors 

B • B B B-, 


fir.d ! 

tvång. 


é%-r-*-£— •- 


V t/ b 1 — v 


-0 0— 


— • 


L. i* L |» 


^— ifl 






t 1" 


u y 


B T i " T 


i • Il 






1 1 




1 ]/ U U 





går. Och med 



ta steg så 



368 



Har leken. 



Andanii 



365. 



tpi 



BPPFpi 






äHHÉÉÉiÉl 



1. I bun - dits blir till - sam - man Med jor - disk kär - leks baud. Må 

2. I jor - disk kär - lek blan - dar Sig of - la myc - ket slagg, Men 

£• • - . - - - - I 'r> 






p 



03^5? 



^m 




%=5 






^=d 



«=£ 



ek. Er le - da vid sin band. Hans 

ek, Han är den him - la - dagg. Som 

t- ... 'fl jp. 



*— |— 55 P P—.—P h- ' +- '■+— P 



i£ 



m 



:j 



*=i^ 



m 



pp 



3tr: 



*=f 



mf 



^$ 



kär - lek blif - ve e - der Mer dyr - bar livar - je dag, Han 
ve - der - qvic - ker sjä - len Och tiin - der bim- melskt bopp Ocb 

É-- — n p' P-r-P m — ^ — :g i^ — ft ft f: — fl|g- 



— F 1 






*^É 



gSI 



3^3= 



•— 



Ritard. 

_ iv — =l 



£E^fe=|. 



la 



;~ 



ieE 



re 

ter 



e - der kän 

blic - ken å 



^ 



m 



na Allt mer sitt bjer 
ter Mot fa - ders - bu 

. J -. -•- J 



^ 



£= 



te 

set 



lag! 
opp. 



8 O, gömmen denna kärlek 
I bjertats helgedom, 
Och hvilen stads vid honom. 
Som till vår räddning kom ! 
Hur tiderna må vexla, 
Hur mörkt det än må bli, 
I skolen alltid finna 
Guds ledning deruti. 



|— 

4 Ocb faller endast solsken 
Uppå er lefnads stråt, 
Visst är det eder unnadt, 
Må det blott följas åt 
Af kraft att kunna vandra 
Ändå i Jesu spår, 
Ty oftare i glädje 
An sorg man vilse går. 



i 



öffcolan. 



369 



4. Skolan. 



Mctestoso 

j 



366. 



O f -0- -0- > l -*- §-0. * gV f 



1. Gud, som all vis hets käl - la är, Ut - i ditt namn vi sam - las bär. 

2. Ut - i din sannings ljus oss led, Ut - i din kunskap oss be • red, 

■f- -.- - _ ! ! # J J _ 



±= 






ö 



Pfip 






4=t==t 



Gif oss i allt vårt ar - be - te Din nåd ocb din väl - sig-uel-se! 
Att allt vårt verk är dig till pris, O sto - re Gud ocb Fa- der vis! 



1 ♦ 




3 Välsigna detta rum, att så 
Det ock ditt tempel blifva må, 
Som du till ljusets tjenst invigt, 
Der alla mödor lönas rikt ! 

4 Du värdes alla lärare 

Och lärjungar din nåd bete, 

Att nya slägten växa opp 

Till faders fröjd ocb moders hopp ! 

5 Omhägna med din starka hand 
Regering, folk och fosterland, 
Beskydda våra dyra hem 

Och alla kära uti dem ! 



6 Lof ske dig, store Herre Gud, 
Som oss med dina helga bud 
Vill lära, leda all vår tid 
På lifvets väg till evig frid! 



370 



Ivarlckcn. 



367. 




1. San - nin-gens An - de, som af höj -den t;i - lar, Som oss upp- 

2. Led oss att sö - ka i allt hvad vi lä - ra E - vi - ge 

j(SL -<2- . . .0. -*. 



m 



J2- 



t 



?=£?=^VÉ 



-P=P 



É=t 



Ö=EF 



1 



4t__u^_j_,_ 



mmm =m 



>^ i 



i 



* 



«=5 



-%?- 



£2 



ly - ser och som oss hng - sva 
Fa-derns kär - lek, makt och ii 



-*! 



3^0^ 



Kom att oss le - da. 
Låt oss i So - nens 







bo i des - sa 

kun - skåp fruk - ter 



f¥=f=É 



Hel 
Här 



ga vår kun - skåp 
för Guds ri - - ke ! 

|-> I 



II 



3 Du, som är vägen, sanningen och lifvet, 
Eviga ljus, till salighet ossgifvet, 
Kristus, låt ordet, i vårt hjerta skrifvet, 
Här oss förnya! 



4 Herre, du ensam är det sanna ljuset, 
Hvilket oss leder hem till fadershuset. 
Lys oss, att under vandringen i gruset 
Dig vi må följa! 



S*olan. 



371 



368. 







pH 



fc t— u-i 



i. 



Z^F^-* 



1. Fa - der, vi bed - ja dig! Du, som är vis - do-mens e - vi - ga 

2. Je - sus, vi bed - ja dig! Öp • pet oss står ditt för - bar man- de 






2=k: 



&4zt 



ipppppppgl 



fefej 



-A- 

i. 



^=3= 



klil - la, Vis - dom al 
bjer - ta, Fre - stad du 



le - na från dig gör oss säl - la. 
va - rit, du kän - ner all smär - ta. 



3±3 




-r -ju- 
lljus från din bim - mel på lif - vets stig Gif oss, vi bed - ja dig. 
Följ oss, vår ber - de, på far - lig stig! Je - sus, vi bed - ja dig! 



=Z-F — v—$-*-t i/— 5M=f — \rh~ 



iEEB 



Ii 



f=F=r t f 



3 Sanningens Ande, kom ! 

Kom att ledsaga, oss trösta, bevara. 
Hör våra böner, dem värdes besvara! 
Nu till din boning vårt bjerta vig! 
Hör oss, vi bedja dig. 



4 Hör oss, treenig Gud! 

Ringa vi äro. Ditt välde besjunga 
Saliga skaror med jublande tunga, 
Hör dock ur stoftet, o Gud, vår bön, 
Hör oss, med nåd bekrön ! 



372 



Iftärlffccn. 



369. 




Cresc. 



mf 



-■£- 



1. Fa - der. Fa - der 



det hö 



t~ 



33|iEE3=l 



bön 



'I 



för 

__# 




ö 



Kär - lek di 

-a r 



fot 



xspr 

- spår rö 



Från det hjer - ta 



t3ES: 



!>=E 



F 




sjelf du vi - ger Dig till tern - pel bö - nen sti - ger, Bön om 
! ^ -Si * ^a. ^ ^. 



g=§= 



-.- _-g-_5t_4s 



^= 



&> 



p=U^~ 



il 






* 



-=-i 



=^== 



a~* 



II 



nåd och kraft och ljus. 




Bön om nåd och kraft och ljus 



t=!-l=: 



mmm 



Copyrighted 1892. 



Skolan. 373 



Ifrån hem på prärien vida. 
Ifrån dalar, byar, städer 
Konirno vi att bär förbida 
Dag, som oss med seger gläder. 
Kunskap sökte vi att vinna, 
Kunskap kunde vi ock finna, 
Men i ljuset af Guds ord. 



Kristendomeus fackla klara 
Sprider ljus bland våra leder. 
Hjertats ljus skall bon ock vara, 
Skimmer på vår väg bon breder. 
Fram ur ordets djupa källa 
Högsta visdoms strömmar välla, 
Himmelsk kunskap der vi få. 



Men i allt Guds "varde" danat 
Se vi bonom, som är lifvet. 
Mera, än förut vi anat, 
Är af bonom åt oss gifvet. 
Blomman doftar till bans ära, 
Klippor bonom vitne bära, 
Skogars susning är bans lof. 



I en verld, af intet tagen, 
I uatureus vida rike 
Återspeglas anletsdragen 
Af en Gud förutan like. 
Dagens ljus ocb nattens öga, 
Stjernans glans på fästet höga, 
Allt förkunnar: Gud är stor. 



Tonerna, som mäktigt brusa 
Fram i rena, klara vågor, 
Bära oss från rymder ljusa 
Svar på många själens frågor. 
Sången, född i belgadt bjerta, 
Stillar ljufiigt mången smärta. 
Skönt är allt, som belgas Gud. 



Helig konst sin vigning finner 
Vid det kors, der Kristus blöder. 
Evigt friska lagrar vinner 
Vetenskap, som der sig stöder. 
Vid ditt kors vi ned oss böja, 
Jesus, ocb till dig vi höja 
Böns och lofsångs helga ljud. 



:;74 








Harlien. 








Adagio. 


-fr 


rh- 


=1— 


370. 


-fr" 


-i — p* — s — tn 


1. Tänk 


— *- 

ej 


blott 


4 

# 

på 


lif - vets 


• 9 4-^ 

nö - jen. Tänk 


—•— 
på 


i 

lif - 


— 5 « — 5-d 

vets plig - ter 




- | i 


m m m . 




• ' 


pj4f •> L • 




— # — 


— # — 


— m-z — #— 


— 1 i b '^— 






^=4- 


=£ 


"T 


1= 


-^—4 


— 1 1 ^ — 


— i* — 


— | 1/ = = — 



feå 



.p rit. 



é. N 



— w 



^d=t 



mer! Ack. de dö så fort.de lo- jen, Hvarmed verl-den mot dig ler. 
#.. #. -f- -#- -* -; -*- ■*- -*- -«-: -*- JLj 



2 Tänk ej blott på denna tiden 
Och dess lust, som snart förgår! 
Sök den fröjden och den friden, 
Som i evisjhet består! 



Sök den vännen, som allena 
Fyller upp din själs begär ! 
Blott när han får hjertat rena, 
Blir du nöjd och lycklig här. 



' / / 



371. 




1. o. 



sas ett ord om 



Je 



sus Och hvad han gjort för 



Skolan. 



375 



Uimi HiUe^ftfJ^ 



dig. Ett ord, som briu - gar gläd - je Och sa - lig - het med Jäig. 



e=i 



rr~rliFM 



r -^ r , 



Kör. 

/ 



m r mm 



i-sr 









— i- IV 



ett ord om Je - sus, Hvar helst 



:<M: 



' 



du än går fram, Ett 



i-K-l— 




2 O, säg ett ord om Jesus, 
Som all din synd förlät. 
Och bed, att i sin godhet 
Han må välsigna det. 

3 O, säg ett ord om Jesus, 
Som trofast följer dig. 

Säg fritt: Jag älskar honom, 
Som gaf sitt lif för mig. 

4 O, säg ett ord om Jesus, 
Hvi dröjer du dock än? 
Förspill ej ögonblicket, 
Du får det ej igen. 



O, säg ett ord om Jesus, 
Blott gör, som han befalt! 
Din svaga tro, din skygghet, 
Det lemna honom allt! 



376 



Harlefcen. 



Moderato. 



372. 



I I 

1. Her - re, gif oss, då vi fa - ra, Frid och fröjd ut - i vårt bröst! 



w» f ?[ f i f f t [ i f-tH-KM - N 






:Ö3 



I 
Låt din kär - lek hos oss 

. n+ * 



t=t 



ra Se - ger - rik 

- J xu. 



nåd och tröst! 



£=E=P=E 



mM 




2 Vi dig lofve, prise, äre 

För det frälsnitigsord du gaf. 
Ack, vår själ, vår vandel bäre 
Hundrafaldig frukt deraf ! 
Må det spörjas, evigt spörjas, 
Att du är vår väg och staf ! 



3 Och när sist ditt bud skall höras 
Kalla oss från jordens stig, 
Låt oss stilla, saligt föras 
Hem af änglarna till dig, 
Dig få skåda, höra, skåda, 
Som du är, evinnerlig! 



Skolan. 



Andante. 



373. 



i=± 



m*±M n f.qffB 



377 



1 j För en tid vi skil - jas här; Låt oss nu af hjer- tat be 
' i Vän nen, som är all - tid när, Att hans nåd till oss må se. 



m 




Je - sus, här vi bed - ja dig: Låt din om - sorg mil - de - lig 



& 



i±=tt=3=S: 



mm 




fcfc=4=J 



-A P 1 1- 

m — -i j — l=jt 



=q= 



1== 



4=; 



:1-p1=j 



^ 



Hos oss al - la va - ra spord, Dy - re her - de, för din hjord' 



^ij[ fi f rgqL_f4_^^ ^i 



2 Låt ur minnet ej förgå, 
Hvad vi lärt på denna tid ! 
Låt oss, om dig täckes så, 
Mötas här igen med frid! 
Gud, välsigna kunskapsfrön, 
Och för all din mildhets rön 
Låt oss här lofsjunga dig, 
Prisa dig evinnerlig! 



878 



Itätle&en. 




374. 

i^liiiii^ilÉgii^i 



i 

1. Så lju - der nu Kan - ske för si 

2. Till fjär • ran bygd Skall mån - gen af 

_-g- -jg-. - g: f- .,f- f- -r 



gau 
van 



- gen 
- dra, 



-tS 1 — — 1 — 



I 

Långt 



r 



— (=^ 



&E 



Ö^ 



z 



tf«- 



3±r 



:=I=S 



^ 



Stil 

bort 


- la qväll 
från dig, 

— F r*- 


vår 
vår 

•— 


en k 
föst - 

— (2 


la 
råns 

—\— 


sang. 
härd. 


Snart 

I 

1 

-*- 

15 ^ 


tyst 
tro 

rf 


■ nar 
och 


du. Men 
dygd Vi 

-&- -•- 


— r 




=»r 


] £2 
— 1 


-d 


P 


-* 


j — 


—I 


h 



mån - gen fröjd. ack, mån - gen Har du oss skänkt, när tid blef 
min - nas dock livar - an - dra Ock tän - ka på vår å - ter- 

4T_ — :£_ Jf£ J_j f :£_ _qÉ?j ^_ 



E^=ö 



r 



-^- 



'I 



-r--- 



33 



■3L— -JL 



-1 N- 

ate=J= 



=t 



-* p-s— « ■ # 1- 



^ .* — •- x - u p i •; 

låug. O. klin - ga då, klin- ga då, än - nu en gång, än en gång - ! Ja, 
tärd. Vi sjun - ga då, sjun-ga då, vår af- skeds-sång, af-skeds-sång, Vi 

-»-• -»- -0- 



se£e= 






C re*. - 

A -1 fv 1 — i 






-1 ^ 






/ 

1 — 




ä& *--i-3— *r^ 





=1 


—•-. 0— 


&k= 




i- 


i 


W— — * t v 

klin - ga då, klin- ga 

sjun - ga då, sjun- ga 

-»-• -0- 


r 

då. 

då, 

-0- 

0— 

r- 


än - 
vår 

— *- 


nu en 

af - skeds - 


-* -v 

gång, än 
sång, af 

*- r* 

=i- V— 


g r 

en gång, 
skeds-sång, 


Ja, 
Än- 

i* 


j 



Skolan. 



:J7i> 



wm 



&- 



. I 



%\ 



I 



3=fr 



£ET 



^ 



en gäng ! 
en gång. 



»närt, ack 
Lä - ra 



snart vi må • ste skil - jas, 
■ re, kam - ra - ter, al - la 



*fr 



f : -*-r- 



Ö 



-* — v \p- 



BBzlz^ 



^==r=^==E=j^ 



* — * 



g 



Träf-fas å- ter kan- ske 
Var - ma hels- nin - gar af 



drig 



mer! Snart, ja, snart vi må - ste 
få. Lä - ra - re, kam- ra - ter. 



=C 



E 



: t==^ 



z=Ws 



£3=: 



E==^ 



ö 



:i^=i=3^ 



skil - jas, Träf - fas 

al - la Var - ma 



hels 



m 



illllli 



ter 
nin 



I I 

kan - ske al - drig mer. Fär- 
gar af ho - nom få. Far- 



=F=F 



m 



Far 



=fc 



=£=£ - 



gi^=! 



EE 



väl, .... f;i 

väl, far - väl, 

i I I 



I I I 

9- -#- -<S>- 



far - väl, far - väl. far- 



J^g^E^sl^5 



far - väl 



väl! 






-(2 É- 

I I 



^ 



££ 



IjSXl: 






lin 



väl, far - väl, far - väl, far 



väl, far - väl far - väl! 






: £- 



I 4 



$=& 



=P4 



-t" *-* 



II 



far 



3 80 




Harleften. 






Andantino. 

p 


~3H 


375. 


=^ 


■s m f 

-é 1 g f^— 


ÉE-8-* — J- 

tJ -m. -0. 


=H- 




_jjy_ 


^-EJjÄ^ 



1. In - för din tron, o Fa • der vår. Vi ar - ma barn nu stå Och 

2. För - låt oss all vår synd och skuld I tan- kar, verk och ord, Och 



JE^JEgjJglEEEJÉ 



%=&-i=l 



:fi=£ 



Äfc 



j*-p: 



dkr-:!— 


-N- 


=t= 


-A- 


-J 




— r 


-T*-J- 


-J-3-f- 


-r^-H 


fr *~ 

bed 
du - 

mr y 


8 

■ ja 

ka 

-»- 


-*- 

dig 
för 

-»- 
• 


föi- 
oss, 


*- 

.Te 
Je 

1 


T 1 

• su sår: 
sus huld, 

/• # 


r 

Viil ■ 
Det 

^1 


Jj 1 

sig - na 
ri - ka 

r*r — , 


f- s = 

di - na 
nå - dens 

- r - r - 


små! 
bord ! 

g : ^ Il 


^ 1 


— tr- 


-r- 


_k_ 


- 1 - 


4 f 


-öp- 


i- tr- 


-# |L 

-r- $-* 


r * ii 



3 Bevara oss i all vår tid, 
Var sjelf vår sköld och borg, 
Omgjorda oss med kraft i strid, 
Gif tröst i all vår sorg! 

4 Och efter slutadt vandringslopp 
Hemtag oss, Jesus kär, 

I dina sälla gårdar opp 
Att se dig, som du är ! 



376. 



Andantino. 




























T -A 


— *'- 


\ 


— s— 


i 


„ 1 


-5- V> 


-K 


i 


H* 


m 




%+ 


— =s 


i 


— «— 
* 


-i— J 


1. Du tro 


fa - 


ste 


ber • 


de, som 


vår 


dar 


din' 


får 


Och 


jS [S 


J 






* - 

— p n — 




-0- 


-»- 


É 


[V 


l^ 7 8 ^ 


— * — 


b= 


—+ — 


— V — 


— V V — 


¥ 


=£ 


— P 


u 


b 



Skolan, 



381 



TT yr^.. -0. -.» -g. T -j- -j. T * -$-. #- -J -g- ^ 



för dem 



fe 



be - tet, det grö - na, Ack, föd nu den ska - ra, som 



A tt 












J\ 






o 


















iS 










IV * • 


p 


j i r i 




~N 




P 1 




«! i 


1 1 


(v 










« 


g 


1 1 










# • 


här 


för 


dig 


står, Den 


9 
var - 


des med 


sa - lig - 


het 


krö 


1 
na! 


Ja, 

in 


/.Nft « • 






S # 


5 


f P 




| 


| 


m 


é 


pj# r 












i l 










\s # . 






1 U 


j^ 


[/ |> 


* * * 






| 


\j 




D 












v. 


1 






^ 


V 


[^ 








L 1 1/ 











--b N- 



~A — ^ — * — • 1 1^ — | — i v i y rs — h i ' -p 



låt den nu 

j* * * * 


mät-tas 


af 

4 


bi - be- lens ord, 
. . m m é 


Det 


du 


har för - ord-nat till 


/»iit ■ r r i 






» • 


• m m • m \ 


\rJ-+>r m • • • 


[ 


| 


y 


i y i I r 


r 


v^ ~ £ ~ 








— ^ i^ — U — 


— # — 


—!■-=■ 


— « — p — p — p — p-H 


£ 








Is 


y 






b 


k* 


v b 1/ l> 1> 



^ 






spis 



i/ r " 

åt din hjord. Den 



1/ 
kle 



*=*=£ 



du åt dia: 



>* 



ut - valt! 



Me3E±E*EE* 



De kära små barnen, de älskade lam, 

Ock näring till själen behöfva. 

Så låt dina gåfvor för dem läggas fram, 

Låt satan ej ordet bortröf va 

Utur deras hjertan, men fostra dem så, 

Att de blifva stilla och aldrig bortgå 

Från herden, som köpt dem med blodet! 



3 Guds älskade lam skola höra hans röst, 
Dem lifvet för evigt han gif ver. 
Af honom de hafva sin sällhet och tröst, 
Hans nåd hos dem ständigt förblif ver. 
Så länge de hålla sig fast vid hans ord. 
Skall glädje i hjertat hos dem blifva spord. 
Sin starkhet de hafva i Herren. 



382 



Härlrfcen. 



377. 



-07* 1~ 


P~Ti=£i 


-3=t=3— ä- 


j J 1 1^ 

-^ « ii # 




1. o 

2. Till 


S=3=3 S- 

Je - sus, i ditt 
dig, till dig står 

H- I J . 
~F — P t É- 


'1 i a 3 

dy - ra namn Vi 
allt vårt hopp, Du 

-g-f fr fr 


-J J * j_ 

kom - ma nu till 
är ju bar- nens 


-3 * 8 - 

— bJ — ■ 

dig, Låt 
vän, Du 

* t 


MnA^-T- 


: r- t ^ F- 


-L 1 U L- 


=F l M- 


Is» ~-l- 



^E^l 



7j= 



PP^I 



*=r 



din hul - da 



ber - de - famn Små lam - men sam - la sig 



tog dem förr i fam - nen opp Och gör det sam - ma än. 

-,. -i- -0- -0- 




Ty samma hjerta än du h 
För dina arma små. 
Ack, lär oss, lär oss alla dar 
Att akta rätt derpå! 

Haf tack för all den vård och vakt 
För allt det tålamod, 
Hvarmed du än allt jämt har akt 
På oss, o Herre god ! 



5 Välsigna oss och våra hem, 
Dem du beredt oss bär ! 
Välsigna särskildt alla dem 
Oss vårda, Herre kär! 

6 Men framför allt, o Jesus god, 
Förlåt oss all vår skuld, 

Och två oss dagligt i ditt blod, 
Du Frälsare så huld! 



Moderato. 



378. 



=t=± 



-N— I- 



rj±J=£ 



^3^ 



■ti- 

U .0. -0- -0. -0- -0- - -0. - -0- -*. » 

I ]/ 

1 j Du san - na vin - träd, låt mig få En Ii - ten gren ut - i dig va 
i Och bil - ra frukt och al- drig stå Din vingård till en bör -da ba 
py IN l\ !\ m -0- -0- -0~ 



m. 



m 



ra 

ra ! 



m 



t — r 



r — r 



tt^F 


h — m + 


1= 


-H 5 i i 


=T^ ^ 


=^N-fl 


Ack, 


mim 

é 

in-plan - te - 

- f- T 


é 
m 

ra 

-•- 


-m- 
mig i dig, Och 
.0. + .0. 


ver- kä An - deus 


=! 3 — 1 — fl 

—m 1 m — JJ 

Tukt hos mig! 

IN 


gH= 


r qV \ 


r 


■[ L L— c-i-1 


t t t ii 


^^ 1 


-x-v— |— 


—\ — 


— * W w *— 

V\i 1 1 


-U—U— i \— 


—V- — W- H 



Men rensa sjelf din lilla qvist, 
Att den må växa till allt mera 
Och glädja dig, till dess du sist 



Får den i himlen omplantera! 
Hvad outsäglig fröjd att då 
Få der uti din lustgård stå ! 



£fcolan. 



883 



Tempo di marcia 



379. 



PTrr^TTTTrn: n^N j ; n=f 



1. Vi ii - ro väl rin-ga och sva- ga och små, Mot syn-den och verl-den vi 

2. Om au- dra oss hå-na och ha - ta och sky, Att vi de- ras synder och 



1ÉÉ 



S±=f=fr=^=£ 



I 1, 1 



=P=P±=? 



*=fc 



]== P ±iP==g=£±=fr 

* — #— -# — » — i R - 



l?='=1=f 



sp=| — g^-^-^-j-^ — 3- 3 .3 » 3 ' * * = *= g= 



— » — 



ä - ro väl få. Men vå - ga dock stri-da för san -ning och rätt, Vi 
njut- nin-gar fly, Vi skyn- da till Je- sus och kla - ga vår nöd Och 



f— fr 






^m 









Kör. 


-få—^ N £ 1 * Cf 


/ 


7f" t « f 1 T m f^" 


i i\ ~>n n \ T T T — t r T 1 


Cl) 1*1 i 10 








V -+ b ' v l p 


.s_ .?. _^. » # » # # • » 


trö- sta på Her-ren. och stri 


den blir lätt. Le - jo- net af Ju - da. som 


skå- da hans smä-lek i lif 


och i död. 


f- d \ f- d ^ i 


£> • m m m m m 


/Vitt r P i P 


i 


r ? e), 


I I 


[O* i j r ' L» T 






vi/ 1 ' ^ ^ ]/ 


i* 




b -y 1/ ^ 1 * * 1 




—I v — * — «;— 


* p J 





k i-*-^ 








1 








É?-~l 


^-? Ti r t 


— *— 


rV 

1— 





-i" t- 


J 


strid 


-9 ' J^ 

- de och vann, Går 

r 1 — ^- t 


— 1 — 

för 



r 


— >- — 

— v— 

oss 

is 


-•— 

i 

h 


-\ — 

stri 



E 


— 1— — #— 

den, vi 


— 1 — 

f 

.seg- 


-5 -•- -* . 

ra som han. 


±±=h 


p p — 1 

—b" — b> — — 






-V— 


- 


_^=U- 


' 


— P P u 11 

— * — k — *^ JJ 



Han kallar dem dårar, som synda mot Gud. 
Men visa, som följa hans heliga bud. 
Vi vilja det goda: Guds vänskap och nåd. 
Och följa ej mera de gudlösas råd. 



1 Han snart skall församla de siua i fröjd. 
Bland änglar och helgon i himmelens höjd. 
Och kämpa vi troget för sanningen här. 
Skall Jesus oss kröna med härlighet der. 



3*4 



Ivarldvcn. 



Andante. 



380, 



_zS: 



-*-r-± 



m 



1. Jag 

2. Jag 

m 


är 
är 


ej för 

ej för 

# i* 


Ii 
Ii 

» 


- teu 

- teu 




Va 
Lå 


- ra 

- ta 


barn hos 
An - den 


Gud. 
få 


/*V nT 










P^l ">() I 




L # 


| 


r -i 


m m J T 


* i* 1 ' 1 






m 


* 




m • m 1 


o ,■ 




> 






" r w 


•x ,f 


1 


— »v 


^ 1 
-Ä -A—, H 


1 1 


-A 


1 !• 1 — 1 

H .* -1 -1 


^ft 2 j| 


— H 


* * • 


J 


— |-=r~ 


— 1 i ! tf- 


i^s — —11 




i 


# 5 


— •-=— 


— m — 


— ä — 




s 


-?•? ^ U 


Jag 
Hjer - 

fak b • 


är 
tat 


! 

ej för 

till sitt 

-ft— 0— *- , 


Ii - 

tern - 

— *^- 


— * — 

ten 
pel. 



Van - 

Lyck 
— *- 


dra 
-lig 


i hans bud. 
är jag då. 

— I 1 ^=v .-. 


S 2 i 


_ — 


=b=fc k - 


| 


— m — =;_ 
— r- 


~V- 


—v — 


' u 


i 


b 


■^~ * 














^^r 



3 Jag är ej för liten 
Lyda mor och far. 

Gud till fjerde budet 
Löfte fogat har. 
Moderat <> 
P 



381. 



4 Jag är ej för liten 
Vara litet ljus, 
Som om Jesus vitnar 
Uti hem och hus. 



— •— i— 0-\ — } — • •- 



1. Ett 


Ii - 


tet 


fat- 


tigt baru 


i af 




är, 

# 


Men 


glad jag 
t" (• 


är 


än 


■ då; Jag 

4^ -F- 














1 r i 


1 f 1 




t IF' 




L 


# 


• 


m . 


# 


# 


ks ^ 1 










; ' 5 I 




f 




[ 










| 


1 b ' ' 






1 


/ 








• 
















min 



go - de 



# •— — * * 0- 

Fa - der kär Bär om - sorg om de små. 

* *- 



^-» > J 1> — I sH=F » — » | -|i — L — » — » 



i 



Han älskar mig, han är mig huld, 
Hans hand mig leda skall, 
Hans kärlek är mig mer än guld. 
Ja, mer än verlden all. 



1 Ett litet ringa barn jag är, 
Som ingenting förmår. 
Men ville gerna salig bli, 
Fast hur, jag ej förstår. 

2 Ett litet barn du äfven var, 
Min Frälsare så god. 

Du har ju mig från sj-nd och nöd 
Förlossat med "ditt blod. 

3 Du mig i dopets helga bad 
Din Ande gifvit har, 



I I 



r — r 



I 3 I glädje som i nöd och sorg 
Mitt hjerta sjunger giadt: 
Gud är mitt värn, min fasta borg, 

l Min fröjd, min högsta skatt. 

382. (Mel. 381.) 

I Och förr'n jag någonting förstod, 
Till din jag korad var. 

i 4 Så vill jag, Herre Jesus kär, 
Dig evigt höra till. 
Från syndafall och onda råd 
Jag mig afhålla vill. 

5 Jag, arma barn, af egen kraft 
Dock intet göra kan. 
Men du kan hjelpa, Jesus kär, 
Du. som är Gud och man. 



Moderata. 



383 a. 



:;s;, 



pm^m§& mm£= ^m^ 



1. Je - su lil - la lam jag 
- -P- -P- 





F 

Och han är min 



1 



?=': 



her - de kär. 



' 



ZtdE 



' 



=i — ii a i r5 1*1 ^ » — —i~i i J i r ^ r*i 1— 7= 



Han för sör - jer, äl - skar, bär mig Och så myc- ket godt be - skär no 

-p »— ,-# • 4 — j— — y—m — - f — — 0- -0 •— J- 



I r r r I I 



n — # • #- 



*=l=± 



=fc 



ÄÄ 



ii 



si 



Och hans nåd, 



** 



:fcS: 



S=E 



» 



sä varm och rik, 



al - la da - gar 
j0. .?. •£. .?. .0. 

_|_ |a— 1— - -I ■ — | 



1 



2 Trygg jag går vid herdens staf, 
Brist och nöd jag vet ej af. 
Gröna beten han mig reder, 
Dit han hela hjorden leder, 
Och då allt här blifver tungt, 
Hos min herde är dock lugnt. 



F=F 



3 Skall jag icke sjunga då? 
Herden, som mig älskar så, 
Som för evigt sig förbarmar, 
Han till sist på hulda armar 
Flyttar hem sitt lam, sin brud. 
Upp, min själ, och prisa Gud! 




383 b. 



FlNE. 



■a— -n— a=a=i M — 1 " *==* 



3=r 



m 



la lam jag är, Och han är min 



I^E 



Och hans nåd. 



så varm och rik. 



her - de kär. 
-P- 



t^f: 



da - gar lik. 



tf&Tt t ? T 


— h * f* [* 


— P* — ^ — N — M 


D.C. al Fine. 
— [V— f— N— iHl 


^-3— 5— ti 

Han för - sör - jer, 

(<»):■? s — s — t — i- 


: i i ± 

äl - skar, bär mig 

P P P P^ 
~P P 1 \~ 


3-3=2 få 

Och så myc- ket 

s s * — *- 

p p r r 


godt be skär mig, 
=E$=f Ml 


t/Vb 1 i i " 
tL_2_ly ]/ ] y ^_J 


T T- m- 


-U — U — p — tx- 


b=^^ä 



386 



Iftarlefcnt. 



Andante. 



384, 



i Pv — s 1—, — I \ — h 



:iim 



1. Kän - ner du her- den god, Som gaf sitt 
« *- — P- * — t — *- 



ra blod, Som 



mm 



i^ 






ditt 





1 Ii 


l\ 


1 


_| 


N 


H N 






[V 


|s 




> 


Ö*-^- 


H- 


# 


ä 


• 


* 


—4—3 


* 


— m— 





H -N 1 


£ 


F— J- 


• 


* 


• 


-b3- 


— 3— 


ä • 


— i 


* 


— 1 


-H « 


f 


stäl 

• 


le 




stod. Du 


lil - 


* -0- 

la barn? Nog 

i* 


har 


du 


é 9 b 
hört hans namn, 

»0? 


fm 


^-H £ 








• 




' 


s 


f 


2 


~ v ~ 


l? 


Ti 17 m 




1 


t~ 




i r r 


V^T 




* 




F ^ 


L - , L. L L 


^ b 




r 




r 




i 


r 




i/ 


T i t- 








1 


1 


t 


i/ 










1/ U ! 



d 


fc*i=-M b 


t * d 


1 "t* — [* 


=HM= 


j ~T> ^ 


=^.a 


1 


Som tog de 

Ib b b 


små i famn, 

17» ' 


-U— *—*• 

1 '>/ 

Som dig har 

B B B 


i ä i tf i iS^ *h 

hjert ligt kär? Je - sus det är. 

r\ 
t *_ • •" 


©H 


-r— r— !■- 


_£ 1—%- 




-F f- 


-HrH 


S^ i U U- 


U k_> 


V V V 


-r—r—»- 


»— JJ 






1 




' 1 


i u 


n^ 



2 Tänk på hans bittra död, 
Tänk på haus qval och nöd, 
Tänk på hans kärleks glöd, 
Du lilla barn! 
Fader och moder ej 
Älska dig så, ack nej! 
Hans kärlek ej förgår, 
Evigt består. 



'S Men när du detta hör, 
Skynda, hans vilja gör, 
Himmelen dig tillhör, 
Du lilla barn! 
Låt honom ega dig, 
Bära dig på din stig, 
Tills du nått hemmet, der 
Frid han beskär! 



Skolan. 



387 



Andante 



385. 



=F 



-0- -0- 9 * -•- -0- ■&■ 



I I I 

1. Ut - i lif - vets skö - na blom - ma, På din för - sta mor - gon- stund, 

2. Jor - disk fröjd skall snart dig svi - ka, Lem - na den, ty den är tom! 



ÉJF: 



SS 



£# 



1 — r 




i i - •* 

In - nan on - da da - gar kom- ma, Je - sus sök af b jer - täts grund! 

Him - lens skat - ter ä - ro ri - ka, Dem du får: till Je - sus kom ! 

4- 



WTT^ = ^W & 



3^ 



i__i_ 






1 



3=63= 



3=3= 



Syn - den lu - rar och be - dra - ger, Men blir du hos Je - sus qvar. 
Han på kor - set allt för - so - nat, Öpp- nat nå - dens ri - ka flod. 

I 



=t=p 



! I 



^-P- 



-tu 1 1 


1 1 1 i 


_ 1 4 H _. 


i II 


/b i 


J 




* 




| 




i 


z: n 


rh i J i 


« # - 


F 


.q 


•| 




1 F 


v ; é d 


i 


j 






■* 






1 •, £<! II 


fJ -é- -é- -0- ••'- 

Han ut - i sin famn dig 
Dig från syn- dens straff han 


ta - 
sko 

i 


ST .2. 

ger, Der 
- nat, Å - 

J 


du 
ter 


blir 
- löst 


i godt 
dig med 




föi- 
sitt 


- var. 
blod. 

I 


//■V 2 m F 1 ;' 












-, II 


(O i f f r » 1 








_L 






2 44 


^-4? F FP F 


» 




I L 


p 




^ U 















1 1 


1 1 


1 








1 


1 


h 


1 


& 



Det fius fröjd, som ej skall sluta, 
På den sanna fridens stig. 
Dig till Jesu hjerta luta! 
Han skall mildt hugsvala dig. 
För att hjelpa, hela, trösta 
Är han dig beständigt när. 
Du skall bland hans återlösta 
Smaka få, hur god han är. 



Derför i din barndoms timmar, 
Innan hjertat varder kallt, 
Medan morgonsolen glimmar, 
Sök i Jesus nu ditt allt ! 
Från den onda vägen hasta, 
Fly de många syndens gam, 
Dig i Jesu armar kasta, 
Blif hans kära, dyra barn ! 



Copyrighted 



888 



Härlefcen. 



386. 



Alteyretto. 


^_ t- 


J 


n ä 3 a 


— ,N N | , 

~~ * « m 


1. Je - sus iil • skar ruig, jag 


— # — 
vet. 


• * é m 

Ty min bi - bel 


• l - 

sä - ger det. 


rn^-%-% — % — £— F--C — U- 


-T— 


t — r— f -T-f± t L— q 


^ä=E— E— Mr 


-V — U— 


=t=- 


1/ 1/ 1/ 


— V V 1 — J 



^r-^ N * -V 


-n t 4- 


— J^-H^ -A 




Kör. 


(qr p ; j ; J 


"T3 S 


3r-f3-M 


-fi — J — J— 


rr~3 3 


Barnen hö - ra honom till, Han dem ger- na fräl - sa vill Ja, Je - sus 

B B B B - # ' • 


roib g ■ U C [ 


• » 


-t — F-^* * 


+_p__#_ 


-s j* s — 


'^ " " "— >- 


t — b t~" 


l l U L 

p p i T 


~f — f — 1~ 


"1 b — t 7 "^ 


K- le V \^ 




£ £ 1/ - U 


1/ k ' 





fegTh rJ =3 5 ^5^ z^ 4 ^f = ifrt^ 



K 



« 



.._.. 



^ 



I \i I 

äl- skar. ja, Je-sus äl-skar, Ja, mig han äl- skar, ty bibeln sä - ger 



i r- 



:p=P= 



m 



mi 



r 



i i 



2 Jesus älskar mig, han tog 

All min skuld och för mig dog. 
Här han mig från synden tvår. 
Och till slut jag himlen får. 

3 Jesus älskar mig, han skall 
Falsa mig från synd och fall, 
Om jag älskar honom här. 
Får jag lifvets krona der. 



Used by per. The Biglow & Main Co., owuer6 of copyright. 



Skolan. 



387. 



Andante. 

mf 

1. När b an kom - mer, när han kom • mer Att sam - la 



^mmm 



889 



^=mmm 



de 



m^0mmm mm m^m\ 



mf 


i 


-) — 


— fr- 


-t" 


A 


1 


i- 




-| 





— —B 


Si - mi kil 
7-^b m •— 


— *- 

- ra, 

• — 


-*- 

— #— 


na trög 

— » # — 


é 
- na 

— # — 


Tå 
En 


i 

gång 

— • — 


t 

i 

— # — 


sin 


amn, 


le?* 5 * • — »— 


— #— 


fe- 


— * — 


V 


— # — 
— i — 


-P 


F— 

1 


— » — 


— i 

— # — 


F— 

1 


-i--H 


t/ f 


F 


F 


— \— 

— v— 


—U— 


— — 


— 1 


1 


F 


- t 


\f 


=t=H 



I 



Kör. 



3« 



Ä 



ÖEEE^lE^Ö 



Lik 



som mor 



go 



nens st jer - nor 



De 



I I 

då sko - la 



m 



■p=p- 



$ 



t=t 



#> 



:^± 



*=tt= 



m 



I hans kr< 



för 



e - vigt Och sjun - ga hans namn. 



— f — g= =f = J=?=pt=i=p= _, — . — ^_ i=g 



F- 



2 Till sitt rike skall han samla 
De perlor han vunnit. 
Alla lammen skall ban samla 
En gång i sin famn. 



| I I I 

3 De små barnen, de små barnen, 
Som älska sin Jesus, 
Som juveler han skall samla 
En gång i sin famn. 



Used by per The John Church Co. 



390 



Hatlcfccn. 



Andantino. 



388. 






fe 



1. O Je - sus Kristjag är ditt larn Och du 

2. Du vän- ligt till ditt lam ser ner, Det är 

I r\ I 



tin her - d< 
iå kärt fö 



±1 ♦ J> 



Att 

Med 



=t=4 



t=|: 



ST 



*-« 



^=tq 



f^# 



=£ 



=J=* 



I 



va 

väl 



Äfc 



din, 
hag 



pa 
ditt 



I 
kor 



mm 



sets stam 
ga ler, 



Du köpt mig med ditt blod. 
När det går rätt din stig. 



m 



*±= 



i 



- 



=t=J:=t=P= 



3 Hvem skyddar lammet hvarje dag 
Och vårdar år från år? 

Hvem hjelpermig, så arm och svag, 

Att jag ej vilse går? 

4 Är det min Jesus? Ja, just han! 
Han känner väl sitt lam. 

Han vet det väl, att ingen ann 
Så ömt det hjelper fram. 



5 I himlen är en härlig park, 
Der änglar vandra kring 

Med lammen på Guds blomstermark 
Bland underfulla ting. 

6 Och herden, Herren Jesus kär, 
Är med dem deruti. 

Ack låt mig, käre Jesus, der 
Ditt sälla lam få bli! 




389 a. 



~f\ F\ 1 1- 



qN=^: 



JEg 



got 



him 



len för 

-l L- 



=t 



bar 

-«- 
-V- 



att 



få, 



För 



Kör. Det bli 



got att få, det blir 



! 

got att få, Det blir 



m 



*=* 



_j [N-- 



-* N 



s 



dö, 



barn, som 



Her 



ra - nom 



De 



få kro - nor af guld, de få 



US 



e==*=? 



EEJEEEÖ35 



> 



ö= 



got för bar - nen att få, 



— v — i v — v— 

I den him - mel-ska stad, der hvar 



Skolan. 



:>><>! 



tP i t~ f i 




— Ni — |— 


-f -f 1 |* -f* i :-H 


^> ^ H J -1 


— • — 


4^= 


t i *. $ i jL ±n 


har - por ock - så, 


De 


få kl ii 


- der så kvi - ta som snö. 


ga l % % \ 


-f- 


=^-F 


-t t—t f— h g± iJ 


f^- —t — ' — r- 






r g g »-r-=iJI 



ga 



är glad, Der bl ii 



got för bar - nen att få. 



2 De få vandra omkring på de gator af guld, 
De få sjunga med änglarna der, 

De få skåda Guds Lam, som borttog deras 
De få se honom, såsom han är. [skuld. 

3 De få sitta till bords i Guds härlighets bus. 
De få äta det lefvande bröd. 



Herren Gud dem upplyser, han är deras 
Ingen natt finnes der, ingen död. [ljus, 

4 De få dricka ur strömmen, som går från 
De få njuta evinnerlig tröst, [Guds tron, 
De få sjuuga Guds ära med jublande ton, 
De få hvila vid Frälsarens bröst. 



Mbderato. 



389 b. 



him - len för bar - nen att få. För de 






m$z 



, 3 Det blir na - got 

' De få kro - nor af guld, de få har - por ock- så, De få 



r 



I den him - mel - ska stad. der hvar tun - ga är glad, Der blir 



Fine. Kör. 



B^=«— *=3=ip=i= -^-M-J=ä- = « = « = j— « = ä = - = 3 

g j _] ±U # _J_ # -.^ € 1 



§feS 



barn, som i Her - ra- i,om dö. 
klä - der så hvi - ta som sik"). 
-»- -»- m 



Det 



3*" 

got att få, det blii 



-P V V- 



bz$r—u—*—v- — v— v- 

nå - sot för bar - nen att 



="=|=^r=J=c=S=-1^==r=^== 



#^«= 

S^ö 



£ — I- 






*—£—!- 



-f=i 



D. C. al Fine. 



:^=l=i 



^ 



nå - got att få, Det blir nå - got för bar - nen att få, 

1 - - J- 



m 



*=»? 






392 



Härlefcen. 



390. 




m^tät: 



-A 1- 

3=s 



te 



:fe± 



Kör. 



Lim - len, der 



Ej Lam- mets sol går 






r^r 



=i — ^ 



O, det blif- ver 
-^ — * É — *— 



-t- 




IS: 






§=?=É 



Hgt, 



;g 



jas mer! 



£EEf 



Många skolbarn, många små 
Skola der för honom stå, 
Han vänligt på dem ser. 

Trogna lärare der bo, 
Fränder, vänner få der ro 
Och skiljas aldrig mer. 

O, hvad sällhet, o, hvad fröjd 
Att i härlighetens höjd 
Guds Lam betrakta få! 

Att inför hans äras tron, 
Sjungande med änglars ton, 
I evig klarhet stå; 



5fcoIa». 
391. 



393 




m 



sko 

3 



skan slog, Gick 
• gen trång. Bar 

u L 



tet 

sin 

-É- 



barn 

en 



en gån£ 
sam - het 



L^JgilllliiliilS 



t 
» 

3 Gret och tänkte: aldrig mer 
Jag min faders boning ser. 
Här i mörker, köld och nöd 
Blir jag död. 

4 Just då så förtvirladt var. 
Molnet vek, och solen klar 
Glänste fram och i dess ljus 
Faderns hus. 

5 Allt var nu på stunden godt, 
Allt stod nu, som förr det stått: 
Samma hem och samma far. 
Allt var q var. 

6 Så, Guds barn, går ofta du 
Djupt i mörker — kanske nu — 
Vet ej, livart du kommen är, 
Hvart det bär. 

7 Bakom svarta molnet der. 
Bakom tjocka dimman är 
Solen lika skön och klar 
Ännu qvar. 

8 Afven i den mörka stund 
Står ännu Guds fridsförbund: 
Du har samma hulda Far 
Ännu qvar. 

9 Berg och högar falla må, 
Jord och himmel likaså, 
Herrens trofasthet ändå 
Skall bestå. 

10 Himlens baru är alltid salt, 
Fadern har det så bestiilt : 
Det går alltid vid hans hand 
Till sitt land. 



Da 
Gick 

P- 

t 



r 



394 



l&arlefcen. 



Tempo di marcia. 

-N — 



392. 




-■i- — * — «- 

är kort. Förr n 
bet här, Han 



É*=t 



mz 



=P 



-N fr- 



:i=q 



sk il 
lyst 

— •- 



jas 



den 
med 



na 
sitt 



— g-s 5^ — *- 

gång, Låt oss till Guds pris up ■ 

ljus, Hau oss gåf - vor gett och 
#. -É- .#. 

— '-==f=|=t==t==t==P± 



=4: 



pa 

siu 



-e>— 








*=*=£ 



*: 



sjua -gom högt 
ä - ra ske 



f=É* 



Sjungom högt, 
Ä - ra ske, 



^ 



03 



Vår Her - re Gud eu 
Den, som oss skänkt sitt 



=*=t 



sjungom högt 
ii - ra ske 



sang 
ljus! 






Sjungom högt, 
Ä - ra ske. 



iÉÉöiÉä 



JH*- 6 - 






sjungom högt Vår Her re Gud en sång! 
ä - ra ske Den, som oss skänkt sitt ljus! 

.... +. jzhj 



:t=t 



Sjungom högt, 
Ä - ra ske, 



—v — v — : F — ?- 

sjungom högt, 
ä - ra ske, 



-J-J-.L. 



£=F 



$m 



5fcolan. 



Largo. 



393. 



1. Slu - ten var hem - mel 



dörr, De, som mig 



ffi 



=F=F 



£=£ 



-s 



395 




viir - nat förr, 



:É=£ 



•-*• 



Siink 



I -•- 

en, och jag stod en - sam qvar. 



graf - ven, och 

.(2. 
t' 




Hjer - tat 



Nö - den 



famn mig tog, 



:p=tp: 



=t=* 






— g- 



Viirn - lös 

I 



och 



hem 
jfZ. 

-t- 



lös 



=H=t 



verl 



-#- 
den 



t - 



lä 



2 Herre, du upptog mig, 
Barnet fann skydd hos dig, 
Invid ditt hjerta var rum för mig att få. 
Tåren du torkat af, 
Glädje au åter gaf. 
Fader, ditt hjerta för mig jag hörde slå. 

S Kärlek, ack, är väl den 
Hemma på jorden än? 
Jesus här nere en eld af kärlek tändt. 
5ppen jag ser hans famn, 
Kärlek, det är hans namn, 
Alla hans vänner det till sin frälsning känt. 



' I I 



=t=F 



" i 

4 Hem nu jag åter har, 
Syskon och mor och far. 
Allt du mig gifvit, min käre, gode Gud. 
Gerna nog ville jag 
Älska dig mer hvar dag, 
Helga dig lifvet och lyda dina bud. 

I Herre, min längtan står 
Dit, der jag evigt får 
Sällhet och hvila och, som du är, dig se. 
Ack, i ditt barnhem der 
Skall jag, o Herre kär, 
Evigt, ja. evigt dig pris och ära ge. 



396 



Ivarlefcen. 



Andante. 



g?E=Éi 



394. 



+t 


k iy — i — 








-N 


— 1 — 










f*-n- — 


__H J— j— 


, 


i 


*• 




— 1 — 


i 


-1 






fn\ \ ) 1 


^ • # J 


1 


1 1 "1 • "1 


J : ■ w 




- - - 





m • 


j* 


1 

1. Sam 

2. Sam 


— -•- -i- 

la dem al 
- la dem al 


■ la, 
- la, 


-0- 

sam • 
sam 


la 

la 


dem 
dem 


al - 
al • 


1 
la, 

la, 


m 

Sam 
Sam 


V 

u 

la 
- la 


till 
till 



g 



u 



5=EÉ 



s 



fltt 




R 
























3^ 








k 


i 










/T 1 


j "* 






_^ 


■ 






W: • 




-1 






— «-r 


* 




• 


1 


■ — #— 


-N -4 1 — 


Je 
Je 


— th- 

sus 

• sus 


de 
de 


små ! Sam 
små! Huldt 


la 
han 




dem 
dem 

g 


• 

in 

SÖ 

1 

> 


* 

från 

- ker 

1 
— é— 


ga 
så - 


tor 

som 


och gran- der, 
en her - de, 

1 

-r n * : 


^-fc- 


t 


— * — 


r^H t 


5- 


8 


t= 


— •— 


É 


— r^ 


-IH- — 1 - : 


1 


1* 


B 














r 


i/ 


p 




mör - ker än gå, 
lik -nöjd då gå? 



Sam 
Sam 



till Je - sus de små! 
till Je - sus de små! 



t i: f fr -^Hr 



t V F i t" if ^ r f rf ii " ii 



3 Samla dem alla, samla dem alla, 
Samla till Jesus de små! 
Sök dem i syndens mörkaste nästen, 
Der de i vildmarken gå, 
Samla till Jesus de små! 



4 Samla dem alla, samla dem alla, 
Säg dem det frälsande ord! 
Säg dem, att Jesus dött för dem alla, 
O, låt hans kärlek bli spord, 
Säg dem det frälsande ord! 



,1fostcrIantict. 



397 



5. Fosterlandet. 



Maestoso. 



Ö 



395. 



&S 



i r i 

1. O Ko - nung, öf - ver al 
-É- -•- ». 



e^eeJ 



la stor, 






m&g^^^mmm 



Her - re, som 



±T= 






t=t 



lju 



*=? 



r 



Éiö 



■A— I- 



I 

set bor I o - för- gång - lig makt, Sträck öf - ver 



g^^=^p ^=£=l ^i^ 



din 



i 



:1-^"t 



P 



stark - hets hand, Be - skyd 



^É^ö 



R=F 



*5 



du vårt 



folk 



och land, 



Din 



i^li^^i^lilÉÉ^lÉlä 



i 

An - de öf - ver det - ta land Låt hvi - la, som du sagt! 



a-* 



T 



é=l=e 



:p==t 



-j» ^ r*^=F 



lig] 



2 Välsigna ock all öfverhet, 
Låt henne i rättfärdighet 
Din vilja tjena här! 
De fräcka röster tystnad bjud, 
Som höja sig mot dina bud! 
Dem öfver oss du satt, o Gud, 
Oss villigt lyda lär ! 



3 O, låt vårt folk i kristlig tro 
Uti din skugga, Herre, bo 
I trygg och fridsäll hamn ! 
Sänd dina vitnen bland oss ut. 
Och öfver oss din Ande gjut, 
Med fridens band oss sammanslut 
I Jesu Kristi namn ! 



398 



märkken. 



396. 



1. Be - va - ra, Gud, vart io-ster- land, Håll öf - ver det din stark-bets hand, Och 



ff f Nf ^7T 




Här se vi hvad oss mest är värdt, 
Hvad vi på jorden skatta kärt. 
Ej fjärran fins en bygd, ej när, 
»Som är för oss livad denna är. 

Här haf va våra fäder bott, 
Arbetat, kämpat, hoppats, trott. 
Här äfven vi vår boning fått 
Med samma lif och samma lott. 

Här skola våra barn också 
En gång på våra stigar gå, 
Ha det vi haft, se det vi sett, 
Till Herren bedja, som vi bedt. 

Gud, skydde detta kära land, 

Från haf till haf, från strand till strand, 

Sank öfver det din milda vård, 

Som sommardagg på rosengård ! 

Välsigna hvarje trofast själ, 
Som önskar det af hjertat väl, 
Men slå hvart ondskans uppsåt ned, 
Som vill dess fall och stör dess fred! 

Låt det få bli och vara ditt. 
Befolkadt, tryggadt, gladt och fritt, 
På kärlek bördigt som på råd 
Och uppfyldt af din Andes nåd! 

Du hulpit det ur mörker opp, 
Liksom en blomma ur sin knopp: 
Så låt det ock till tidens slut 
Uti ditt ljus få vecklas ut! 

Det ljuset är ditt helga ord, 
En sol för himmel och för jord. 
Gif, att det klart oss lysa må 
Och att från det vi aldrig gå! 



jfostcrlantrct. 



397. 



899 



& 



iEEfefcE±ÖEfeÖEEEtEl 



1. För 


lä ■ 


na, 


Gud, i 


vå - ra 
-a % 


da 


i 

gar A t oss en 

__.___ f _|_ s P _: 




t 


r 


- * — »~~ 


-r f 


F - 

r 


-p-l-^f-l-r — h— 









=2= -1=1 



Ö 



3 *— bjznzrf 



-sö- 



klist -lig öf - ver - het, Som 



■•- ••- -•- -• 

id gör b vad di< 



T- ~» 



t— 'Jr 



be - ha - gar 



I 



*z± 



d 



-0- V -*- 



:*: 




ä- ' ~d 

dets väl - gång fram - ja vet, 

I I 



£=M -f-3 g= |===1 



l=l=ii=^j 



På det rätt - fät 






m 



mm^&M 



-i- 



het och frid 



Må 



bo 



P =F=^ 



hos 

-»- 



oss 

I 



V- 



II 



all 



tid! 



17 



2 Välsigna dem, som makten hafva, 
Uti allt godt dem råd och stärk, 
Och låt din vilja förestafva 

Allt deras uppsåt, ord och verk ! 
Gif dem i deras tunga pligt 
En vaksam, trogen tillförsigt! 

3 Låt lagens svärd, som dem är lemnad 
Afstyra orätt, våld och mord, 

Le ondas anslag varda hämuadt 
Och lismarnslögn tillintetgjord, 
De öfvermodige på skam, 
Men Herrens fruktan hållas fram! 



-&— 
1— 

De redliga låt bistånd finna, 
De fromma styrkas i sitt hopp 
De vilseförda sig besinna, 
De ångerfulla rättas opp, 
De armas börda göras lätt 
Och de förtryckta finna rätt! 

Men dig, vår starkhets Gud, vi bedje: 

Regera allas hjertan så, 

Att dig till pris och oss till glädje 

Allt detta troget göras må, 

Så skall vårt hjerta innerlig 

Lofsjunga dig evinnerlig! 



II 



4( >(» 



Karleken. 



Adagio. 



398. 




. j Hjelp oss, o Her - re. 
' ' Och låt din kraft, din 



livar för sig Att blif 
sa - lig- het, Din frid 



- va vid ditt 
bland oss bli 



ord, 
spord! 



m 



i=t 



v 



=s=^ 



#^ 



* 4 4 



~»~ W 9 9^; 



Må An - deus en - het, fri - dens band Allt 



ler för • e 



•2^ 

na dem. 



Éii^mi 



I 



Bil 



sr=- 



3=* 



Som und - fått Ii - ka dyr - bar tro Och 



ka sam - ma hem! 



t — r 



ind, 



Se till vårt dyra fosterl: 

Må evangelii not 

Allt flera själar samla in 

Och lägga för din fot! 

Sänd trogna tjenare allt jämt 

Uti din myckna säd, 

Och med ett ymnigt nådens regn 

Ännu ditt Sion gläd! 

Tänk ock i nåd, o Herre kär. 

På hednaverlden all ! 

Du har ju lofvat i ditt ord. 

Att öknen blomstra skall. 

O, låt den blomstra dig till pris 

Och vitna om din nåd, 

Din sanning och din trofasthet, 

Ditt underfulla råd! 



4 Välsigna dina sändebud 
På dessa mörka fält, 

Var deras hjelp på hvarje plats, 
Der, Herre, du dem stält ! 
Var deras kraft och stora lön, 
Och håll dem hårdt vid dig, 
Ty blott ett arbete i tron 
Har fröjd och frid med sig. 

5 Vi lemna allt uti din hand, 
O, sköt oss, som du vill, 

Gif glädje eller nöd, blott gif, 

Att dig vi höra till 

Och sist af nåd få samlas in 

Uti den rolighet, 

Som du, o Jesus, åt ditt folk 

Beredt af evighet! 



Andanti . 



1. Statt 



jfostcrlantrct. 



401 



399. 






upp. 



I 

folk, och 



Gud, 



Sjung 



*=t 



=»: 



i*EE« 



3 



^Bi^ipli 



I 
högt hans uaniu med fröj - de - ljud För sto - ra ting han gjort! Be- 



J5 



juuLjm- 





T+r & 






*i T 






R 1 






r*— ? — i M- 


—3 — 

— # — 


f-s- 


— • al — 


=? 5 J 




■« J 


— M 


t 


> 5^ # m 

tänk, hur Her - 


— s — 

ren 


#— - 

dig 


* s 

har ledt 


Och 


• • 

myc - 


ken kär - 


— -f — d 

lek 
f 


gp 


u 

— — 


— b — 


-? r 


— » 


h 


~t~r 


=J— H 


& 


=-=— y * i- 


r- 




' r- 


1 


— ? — 


_^__e= 


-r- J 



*=£ 



:8=E 



I 1/ 1/ V 



\ v v V il/ 

dig be- tett På hvar - je tid och ort, På hvar-je tid och ort! 






illiB 



Mins, hur du kom, en fattig hop, 
Och ofta hördes nödens rop 
Framtränga ur ditt bröst. 
Men se i dag, hur Herren dig 
På alla sätt så rikelig 
Välsignat, gifvit tröst. 



3 Så stäm nu upp med sångens ljud 
Ett hjertligt tack till Herren Gud, 
All ära honom ge! 
Ty han är god och kärleksrik, 
I trohet ingen honom lik; 
Hans namn lof, ära ske! 



402 



l&ärlefcen. 



Maestoso. 



3* 



sö 



400. 



wmm 



=c=± 



SEE^ 



4=*: 



1. Väl - sig - na, Gud, vårt land, Sträck ut din står - ka hand 

2. Väl • sig - na, Gud, vårt land, Diu frids och san - nings band 

.0. _é- #. -#.. 



Sä 



:#:^ 



=ÉEF 



*E^: 



FT=F 



É^É 



P 



^Pf 



-i — -i- 



— T — r 



*=*=*= E£=j^g 



mm 



-é- -0- -&- 

Till dess för - svar! 
Om - kring det slut! 



2* 



I dy - ster mot - gångs - tid, I natt - lig 
Och från vår fo - ster - jord För - drif allt 

, - ,- t- K 



l==r=^ | =r==S^=H =M^= t ^ 






storm och strid Var du det huld och blid, Som 
våld och mord, Och gjut der med ditt ord Din 



förr du 
An - de 



-£: -». .#. •# • *- -é- é • -?-* £• t- c -|- -S- -fr ^ 



Moderato. 



401. 



Ih 



i*=± 



1 j För Her - ren och 
i I him • mel och 



S— 3 



illii^ 



hans ord Vi oss i stof - tet bö - ja. 

på i ord Guds verk hans all - makt rö - i a. 
I J 

I -0 



^phhe 



$=nm 



*=t 



-j— 



3b*c 



V 



EÉEÉ 



m 



i 



s=3= 



3EÉ 



> 



** 



&EÉ 



Till ho - nom, kun- gars Kung Och al - la 

fr- f~ 



hä - rars Gud, Upp- 



*=*: 



5^ 



=E=*=t= 



^Fosterlandet. 



4<»:s 



J— 



m 



■ff 



F^f^ 



gam 



m 



mal, 



Sitt hjer - tas lof- sångs ljud! 



m 



* i 



£E=fE 



— *- 



För hvad du gifvit har 
Må vi din godhet prisa! 
Mot ovän vårt försvar 
Du värdes dig bevisa! 
För detta sköna land, 
För denna högtidsdag, 
En skänk ifrån din hand, 
Vårt lof, o Herre, tag! 



3 Från berg och dal och lund 
Och fält och vida slätter 
Förkunnas hvarje stund 
Ditt ords och sannings rätter. 
O, må vårt hela folk 
Bestrålas af ditt ljus 
Och Anden, himlens tolk, 
Besöka hvarje hus! 



402. 




Låt fri - den bo 

ja. 



and oss från haf till haf! Du, som 



E — — i '—I v — — '— P • \-— 3 



_ — w — ^_ i_ ^_ 



ti=± 



m 



hem oss gaf, Låt 



b h r 



drig o - väns glaf Stö - ra vår 



-•- -*2- 



I 

2 Sträck öfver fjäll och 
Prärier, dalar här 
Och stad och by 
Diu kärleksspira ut, 
Och intill tidens slut 
Rikligt din nåd utgjut 
Hvar morgon ny ! 



skär, 



Copyrighted 1892. 



'3 Låt oss från år till år 
Röna, du med oss går, 
Och må ditt ord 
Blifva i allt, som sker, 
Det, som oss trygghet ger, 
Och låt allt mer och mer 
Dess kraft bli spord! 



404 



l&arlefcen. 



403. 



Maestoso. 


— N fc- -4 sP j 1 -*— ft- — 1 -*— ft 1— r-J-pi^- 1 


p^S^- 


* * -<5> ftj- -0- w -0-. -0- Q-f -0- • 


1. Fa - 


der, vi bed - ja dig! Vår - des till oss din väl - sig - nel - se 
—f P- .• • fs m m.» m m. m É * * 


^-fe!r4=t= 


-^yy^ip^-é-^ v 1 1 •— *< m 



É=± 



a==i 



I 

de - la! Her - re, för - låt hvad så of - ta vi fe 



P P # »- 1 # 1 h W » » » 1 1- 



r — r 






Re • na från fruk - tan och skuld vår stig, Fa - der, vi bed • ja dig! 






Fader, vi bedja dig! 

Tacksamma hjertan oss värdes beskära, 

Gif oss din nåd att förkunna din ära! 

Du är vår tillflykt evinnerlig. 

Fader, vi bedja dig! 



3 Fader, vi bedja dig ! 

För oss vid banden ur frestelsens snaror, 
Var du vår starkhet i nöd och i faror, 
Led oss på jordlifvets branta stig. 
Fader, vi bedja dig! 



Hrstitrcma. 



405 



Andante. 
tnf 



6. Årstiderna. 

404. 



SE 



H 1 =! J- 



r-* 









rsr t 



1. Hör, hu 



ru sån - gen den klin - gar Här - lig och skön 

I 



fe? 



*=* 



&W c »TTH 



g 



t? i - 



F=SF 



-k fr [~ 



É==s£ 



-*- -*- -•- 



-^ 



P^i 



nord, 



Bu - ren på to - ner- nas vin - gar Högt öf - ver jord 



s%=^— — - _j- — £ — b—E — £=£= 



F 



— |- 

2 Jag äfven ville besjunga 
Skaparens eviga råd 

Och med mitt hjerta och tunga 
Prisa Guds nåd. 

3 Jag äfven ville förkunna 
Allt det, som Jesus mig gjort, 
Fast mig ej verlden vill unna 
Något så stort. 

4 Må jag min lofsång då höja 
Gladt, ty jag ämnar mig fram 
För att i evighet böja 

Knä för Guds Lam ! 



Wm 



5 Ack, då skall frigjorda anden 
Sjunga en gladare sång, 
När dessa jordiska banden 
Lossas en gång. 



406 



Andantino. 



Härlefcen. 
405 a. 



£& 



s ^=i=* 



I 



i 



p*=^=^ 



=5 



1. Vår - sol blic - kar vän - ligt ner, 



^É^^iÉiNfeiyÉy 



v i 

Gladt hon nic - kar, skönt hon ler, 

-JU3 -»- £-_ 




±:i 



^ 



*^ 



» 



331 



H 



pan lif på nytt, 



När från klip pan 
- ^3 -T' £_ JN 



I I 

i - sen flytt. 



Em^=m 



1 



*=*: 



Gräset spritter upp så grönt, 
Fågelns qvitter klingar skönt. 
Allt sig gläder: det är vår! 
Högtidskläder ängen får. 

Bönen stige då till Gud 
Och invige med sitt ljud 
Glada vårens korta stund 
Under årens snabba rund ! 



-£ 



4 Må ock fröjden lyfta mig 
Upp mot höjden, Gud, till dig! 
Böj mitt sinne sjelf dervid, 
Bo der inne med din frid ! 

5 Låt min tunga röra sig 

Till att sjunga blott om dig ! 
Dig jag prise i mitt bo 
Och bevise så min tro! 



Moderato. 
mf 



di4 



*=r 



=t 



405 b. 



t=t- 






+—31 



m 



■r- ■*■ 



1 Vår - sol blic kar vän - ligt ner, Gladt hon nic - kar, skönt hon ler, 



I 



»: 



n _4— 






— H — s— 




— f- 


- A- 


— * 


—IT" 


fl 


Gif - 

te-:— £*- 


ver 

-f- 


— 1 — 
sip - 


-•- -•- . 

pan lif 


på nytt. 


-*• 

När 

H 


från 


klip - pan 

— h — ^ 


^ 


sen flytt. 

^ 1 


SS: ^- 

— r 


=6- 


e= 


F- F* 


* 3 


— »-T- 


i 


; ; 


i 


* ^-ti 



arsttocrna. 



407 



Andantino. 



406. 



lA^a jv 


-f- 


N 






— 












— |S 


f» 


— i- 


-»rM 


1. Vi 


tac 


ka 


* 
dig, 


-A- 

i. 



— 


— N- 
Fa- 
— 


der 


5: 

kär. 


-R. 

-r 

För 


som- 

c 


-|5 
marns 


skr. 

r 


- na 


dal 

— f- 


, Då 
— É , 

-i i* " 


M>-y4— L 








— 


■' 






l 


=fc 


P 




-5- 


-|- 


t — 




=ö=S=s=S 









t — r 



4*= 



|pf^S^|S^=?= 



— I — n 



tu - sen, tu - suii fåg - lurs såug. De sko - na blom- mors skrud Och 






i= 



S 



^=3=*+ 



;iu - gens grön -ska, bäckens språng Lof - sjun - ga dig, 

IS IS l\ 






Gud. 






2 Och skog och sjö i solens sken, 
Hur sköna jag dem ser, 
Der glittrar hvarje blad på gren, 
Och hvarje våg der ler. 
Min tanke då mig gerna bär 
Bort till ett fjärran land, 
Der det en evig sommar är, 
På Jordans andra strand. 



:j När jordisk fägring, jordiskt ljus 
Vårt öga gläder så, 
Hur blir oss uti fridens hus, 
Uti vårt hemland då, 
Der lifvets träd vid lifvets älf 
Beständigt gröna stå, 
Och solen, Herren Jesus sjelf, 
Vårt enda ljus är då! 



408 



IKarlcfecn. 



407. 





te3 



PS^ 



3EEE2 



I 

hur 

I 



gfee 



pryd - niDg 



jor 



den 



-<s~ 

står, 



> 



hur för 



J: 



SEE 



: 



^ 



-«a 



håf vor! 

-J: 



a 



dig och mig hon får Så un - der - ba 

je ■%- 



-ö>- 



^ÉÉ 



^m 



Erötitirrna. 409 



2 Se träden uti löf rik skrud 

Och jorden, smyckad som en brud, 

Betäckt af blomströdd slöja! 

Hos Salomo i all hans glans 

Den enkla blommans prakt ej fans, 

Sitt ursprung blomstren röja. 

3 Se, axet böjs af kärna tung, 
Deröfver fröjdas gammal, ung 
Och Herrens kärlek lof va, 
Att han så öf verflödigt ger 

Så mycket skönt och godt beter 
Och delar nådegåfva. 

4 Jag vill ock böja lofsångs ljud. 
Det stora verk den store Gud 
Har gjort min ande gläder. 
När alla sjunga, sjunger jag 
Och offrar honom till behag 
Den sång mitt bjerta q väder. 

5 Jag tänker: när så skön du är 
I allt hvad du upprättat här 
På denna arma jorden, 

Hur skönt skall då ej bli en gång, 
När allt är löst från syndens tvång. 
När himlen ny är vorden ! 

6 Hvad salig fröjd, livad härlig syn 
I paradiset of van skyn! 

Hur skönt skall der ej klinga, 
När tusenden af kerubim 
Med tusenden af serafim 
Halleluja frambringa! 

7 Jag längtar till den sälla ron, 
O, stode jag inför din tron 
Inunder fridens palmer, 

Då skulle jag på änglavis 
Dig, Herre, sjunga lof och pris 
Med tusen sköna psalmer. 



410 



Härleften. 



Andante con moto. 



408 a. 



ÅTES 



n/i 



s3i 



ap 



-Mrt- 



*=<= £;-- 



fe^ 



i/ • 

1. En viin - lig grön-skas ri - ka drägt Har smyc- kat dal och än- gar, Och 

2. Sin som - mar lyc - ka, som- mar- ro De y - ra få<r - lar pri - sa, Ur 

-»- -0- B-0- m m B-»- m J-s rv 



pSEztzB 



^ 



2i 



m 



tj«=tfr:: 






ljum- madsme- ker vin- dens fläkt De fag - ra ör 
sko- gens snår, ur stil - la bo Fram- klin - gar de 

-»- m -£-_ -» - '■£ ■ ■#- -f- -0-_ -0- - 

— • — 






H±—t 



Och 
En 



=-. «*/ 






fe 



so - lens ljus Och lun- dens sus Och vå - gens sorl bland vi - den För- 
hymn går opp Af fröjd och hopp Från de - ras öm - ma qvä - den, Från 



t=E 



^=£ 



t—v 



f 



U 



-i= 



E 



Dim. 

=1= 



PPP 



kun - na som 
blom- stren och 



mar 
från 



den, För - kun 
den, Från blom 



- na 

stren 



som 
och 



^ 



:• 



m 



från 

— P— 



ti 
trä 



den. 
den. 



- v r— , 

3 Men du, o Gud, som gör vår jord 
Så skön i sommarns stunder, 
Gif, att jag aktar främst ditt ord 
Och dina nådesunder! 
Allt kött är hö, 
Och blomstren dö. 
Och tiden allt fördrifver, 
Blott Herrens ord förblifver. 



( * | V | 

Allt kött är hö, allt flyktar här, 
Och snart förvissna gräsen. 
Hos dig allena, Herre, är 
Ett oförgängligt väsen. 
Min ande gif 
Det nya lif, 

Som aldrig skall förblomma, 
Fast äng och fält stå tomma: 



Copyrighted 1892 



Hrsttocrna. 



411 



Af markens säd du mänskan ger 

I nåd ett brud till näring, 

Gif ock den säd, som är för mer 

Än jordens rika äring, 

Och låt dess sådd 

Från frö ock brodd 

Stå upp i ax ock mogna 

1 kjertan, ödmjukt trogna! 



408 b 



Då må förblekna sommarns glan 

Ock vissna allt fåfängligt: 

Min vän är min, ock jag är hans, 

Vårt band är oförgängligt. 

I paradis 

Han, huld och vis, 

Mig sist skall omplantera. 

Der intet vissnar mera. 




1/ i 
En vän 



1. En vän - lig grön-skas ri - ka drägt Har smyc-kat da 

2. Sin som- mar-lyc - ka, som- mar - ro De y - ra fås. 



lar p 



gar, Ock 
sa, Ur 






ljum - mad smeker vin- dens fläkt De fag - ra ör - te - sän - gar. Och 
sko-genssnår, ur stil - la bo Fram- kli n - gar de - ras vi - sa. En 

' -4- — U -L^* U I* 



i=t 



■ i f 



■f-6- 






Cresc. ^m Dim . m/" 

5^=s — ^^.j- «— — * — r^r? — p 



so- lens ljus Och lun - dens sus Och vå - gens sorl bland vi - den För- 
hymn går opp Af fröjd och hopp Från de - ras öm - ma qvä - den, Från 






•— PV- 

3= 



S=* 



T- 

öl 



il 



kun - na som- mar 
blom-stren och från 



ti 
trä 

Jr 



Kl' 

den, 
den, 

f> I 



j. # 



-■é — 

* -#- - å 



För - kun 
Från blom 



- na 

stren 



som 
ock 



mar 
från 



g* 



i> 



ti 

trä 

-Jr- 



deu. 
den. 



=*==* 



1 



t 
i/ 
Copyrighted 1892. 



412 



Ivärlcfccn. 



Moderato 



409. 



I ^« FlNE - 



^ Ri - ka skor - dar Gud oss 
j Iu - tet af vår mö - da 



®k±± 



gif - vit, Låt oss tac - ka nu för allt! 
blif-vit, Allt ju le - mat dödt och kallt, 



i=S-|-» — » — -F* == »=i T^^ 11 ! 



s^a r zit 



P==JE 



Och med 



t— r 

ska sku- rar gif • vit Jor- den sin väl - sig - nel - se. 



-\ 1- 



U3iJ-J 



aiz* 



D.C. al Fine 

-I 



Om ej 



Gud 



kär- lek 



'ris 



II 



I I 

lsL- tit So- lens strå - lar mog - nad ge 






$ 



2 Må vårt hjertas åker vara 
För hans ord en tjenlig mark 
Och i saktmod rätt bevara 
Himlasådden ren och stark ! 

Moderato. 

, m f 



Må Guds rike bland oss råda. 
Att hans vilja bland oss sker, 
Och vårt hela lif betyga: 
Han är Gud och iugen mer! 



410. 



35 



FlNE. 



S^ 



p^m 



j j Vi dig, o Her - re, 
( För som- mar - so - lens 



■0C- »"T 



pri 

strå 



I dag för här - lig skörd, 
Och rik - lig ne - der - börd. 



gfeä 



i=i=i: 



im 



t i i 



Och för att vi fått ber 



Vår skörd i 



och 



t 
frid 



mm 



D. C. al Fine. 






m 



För hopp du i 



oss 

-4- 



väck - te vid gån - gen så - nings - tid 



1= 



T=t 



2 Det sade, som vi gömde 
En gång i jordens mull, 
Du väckte upp ur d valan, 
Och ax bar kärna full. 



Copyrighted is;« 



Så skola vi ock gömmas 
En gång i grafven kall. 
Men frukt för evigheten 
Dock grafven bära skall. 



ärstiticma. 



413 



'å Och såsom här vi skilja 
Från hvetet hvarje agn 
Och såsom vi uppbränna 
Det, som ej är till gagn, 
Så, Herre, skall du rensa 
En gång din loge här 
Och agnarna uppbränna, 
Men hvetet hem du bär. 

Larg7ie1to. 

, 7 ! ! 



4 Til] dig vår bon vi böja 
Hvar dag om nådigt bröd 
Du, Herre, vill det gifva 
Och skydda oss för nöd. 
Men framför allt vi bedja 
Om bröd för själens lif. 
Det rätta himlabrödet 
Af nåd oss, Herre, gif ! 



411. 



5EEÉ 



5^=t 



•Et 



Siö 



Djupt sj un- ker 

J J . 



I 
ret 



sin gång, Snart sköf - las 

I 



och lund. Far- 




Snart suckar vinterstormens röst: 

Allt vissnar och förgår. 

Allt vissna må, jag vet en tröst, 

Som evigt dock består. 

Guds allmakts arm förkortas ej, 

Hans visdom far ej vill, 

Fast dagen kortas af, o nej. 

Fast natten växer till! 

Och gulnar hvarje blad på qvist 

Och vissnar hvarje strå, 

Guds kärlek, jag det vet för viset, 

Den skiftar icke så. 

Jag vet, hvar hoppet grönskar, ja, 

När allt förbleknar här, 

Min goels träd på Golgata 

En evig krona bär. 

Försvinna må vid löfvens fall 

Hvart blomster, nyss så skönt; 

Min tro på honom rädda skall 

Sitt hjertblad friskt och grönt. 

Hon lof var mig en evig vår, 

Trots vinterstorm och död, 

Ty lifvet fram ur grafven går. 

Så lifvets furste bjöd. 



414 



marieken. 



Moderate 



412 




1 j Så gläu - san - de hvitt elt täc - ke af snö Nu höl - jer den 
f Men blom - mor - na små, de sko - la ej dö, De bi - da blott 



gfe 



:»=^?: 



w 



feS 



slum - ran - de jor 
vå - ren i nor 

I 



- den, 

- den. 

a. 



.^_jJ_S=: 



I 



m 



Min Fräl - sa - re kär, ack, 






W^ 




-m- r* „ 


-* =i 


*1 


J 


-A -&- 
m • 


-J- 






— r- 


-A -N 
# # 


bi - da 

i 


iP — 4^ 
med fröjd 


den 


sa 


— H * 

* 

Ii - ga 


dag, 

-*- 

-E= 


~ 


-#— 

Då 

f\ 

^#- 

— I 

v— 


— j- 

du 

— |— 


— * — 

skall i 

i« — i* 




" F - 


— t— 


-l — 


— U — U— 


t 








— U 1/ — 



fcse* 



i/ i/ 

mig dig för 



ippl 



k: 



kla - 



S 



2 När vinter och köld för evigt ha flytt 
För vår, som ej här har sin like, 
O, väck mig till lif och glädje på nytt 
Der uppe i himlarnas rike! 
Men medan jag än förbidande står 
Och vintern strör rimfrost i håren, 
Jag sjunge i tron i dag som i går: 
Det lider, det lider mot våren ! 



årstitimta. 



idagio. 



413. 



ES= 



•• 



3 



33E2 



1. Jag ser Guds spåi 



hvar helst en kraft 



ro - jer, 



hör hans röst, der som - mar - vin 



den 



SE 



:B=£ 



-tf:: 



415 



^3 



sar. Der 






blom- ma dof - tar och ett ax sig bo - jer. Ut - i den suck jag 
lun- den sjun - ger och der flo - den bru - sar. Jag hör den ljuf - väst 



=-f^=£: 



f F--I— h — " ^-S ^Q-S *-.-* — * — *— — F— n 

t=fc rH : F F— =a±=g=z»=g=f— P=jS 



gr.fcffi 



3? 



drar, den luft jag 
i mitt b jer - ta 

■P- -»- hr- 



an - das Hans kat- 
ta - la Och mig 

Ir-J 



ä=i£ 



lek blau 
hua: - sva 



das. 
la. 



y± 



^m 



3 Likväl ett töcken mig från honom stänger; 

Min bön, men ej min blick till honom tränger. 
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte 
Intill hans sköte! 



4 Ack, när så mycket skönt i hvarje åder 
Af skapelsen och lif vet sig förråder, 
Hur skön då måste sjelf va källan vara, 
Den evigt klara! 



41 G 



Hatlcfccn. 



414. 

Andante con espress. 



3=* 



» — -!r 



1. Hör, ska -pel -sen suc - kar, den suc - kar så tungt, Hvad mån - de den 

I 






:^^=p: 



f — y— u- — -r-l-r 



r — i? — v 




suc - ken be 



£ 



^ 



±=£ 



^' J 


4-frt=^= 


J i 


^ -i 


-A 




-i — =q 


tu 

b%4> r 


ren är lugnt Och 

— f | — r i f 


. t • 

fal - ten 


— é «— 

i ro 


— a#— 
- sor 


sig 


piy - 


fWb-t= 


-5-s=- t — 5- 


r 


s^^ 


V 


— U— 


? 3 



'ffittj 



BR=Ff 



I 



3^^ 



E^=# 



da, Den suc • ken mot höj - den dock 



=£ 



ger. 



=E 

-r 



ftrstforrna. 417 



2 Ej rör sig ett löf för den vestliga vind 
I aftonens fridsälla timma, 

Dock synes helt visst på små blommornas kind 
Der ute en perledagg glimma, 
Lik tåren i människans öga. 



3 Allt åldras och dör, tills i nyfödd gestalt 
A nyo för ögat det träder, 
Ett vemod nu hvilar deröfver i allt, 
Fastän det i ord sig ej kläder. 
Hvar finna en lösning till detta? 



4 Jo, lösningen ligger i ordet, ty der 
Vi höra, hur hela naturen 
Blott längtar att lösas ur träldomen här, 
Lik fågeln ur fängslande buren. 
Och slutligt den dagen skall randas. 



Fast allt uti skapelsens morgon var godt 
Då Herren välsignade jorden, 
Förbannelsen sedan deröfver har gått 
Och gifvit från södern till norden 
En prägel af ouppfyld längtan. 



6 Guds barn gå ock höljda i ringhet och brist 
En kämpande, bidande skara, 
Dock stundar förlossningens timme till sist. 
Då Gud sig i dem skall förklara 
I härlighet, skönhet och ära. 



7 Så tackom och lofvom, det stundar en dag, 
Då skapelsen suckar ej mera. 
Då allt månde komma så väl uti lag 
Och Gud skall i alla regera! 
Välkommen den dagen oss vare! 



41 



l&ärlefcen. 



415. 






Grön är äng och skog! 




Ja, vi vilja gladligt sjunga 

Om vår fader kär, 

Om vår Jesus, som har köpt os 

Och vår herde är. 

Vi Guds Ande vilja prisa, 

Som i dopets bad 

Gaf oss lif och del i arfvet 

I Guds sköna stad. 

Tack, o Gud, för hemmet kära, 

För föräldrars vård 

Och för ordet, som du gifver 

Oss i templets gård ! 

Tack för kära söndagsskolan, 

Tack för all din nåd! 

Värdes lärarne välsigna, 

Led dem i ditt råd! 



4 Kom ock nu att med oss vara, 
Herre, vid vår fest, 

Ty det bästa glädjen gifver, 

Att du är vår gäst. 

Oss ifrån all synd bevara, 

Och låt glädjen här 

Oss påminna om den glädje, 

Som i himlen är! 

5 Ja, till himlen, fadershuset, 
Styra vi vår färd, 

Till vår Gud, som bor i ljuset, 

Till de sällas verld. 

Der vår sång till Lammets ära 

Högre klinga skall 

Och vid brus af harpor dåna 

Som ett vattenfall. 



Copyrighted 



Moäerato. 
mf 



416. 



419 



-A 






— z 1 — 








— r i * s 


l#= e =H- 


i 


— ä— 


-3H- 


-f- 


-fr 


-n-f- 


i 3 -^ - 


,Sr i— 

1. 

2. Ack, 


— i- 

Je - 

det 

: 


•0- 

sus, 
är 

— » — 
f 


— ^ 1 

-•- -0- 

om- kring 
så ljuf - 

8 l— 


-0- 

dig 
ligt 


-i— 

vi 

: 


sam - la - 
grön - skan 

.0- .0. 

f i 


— J 9 »* 1 

de stå, Ty 
■ de skog, Till- 

-0- -0- -0- 

-1 1 =r-h 


V^-Lt-f. — 


— I — 


— v— 


v ■ i — 


—b" — 


^ 








du ar ju med vid vår fest, Och hvar vi än sam - las och 
sam - man med tåg - lar • na små, Få sjun - ga om dig, som af 



gfcEÉ 



-É- -•- -0- 



t^Jt- 



i t "V I 



m 



^ 



öl 



hvart 
allt 



nog 



Att 
Och 



du sjelf är med oss, är bäst. 
sär - skildt be skyd - dar de små. 



ö 



f 



3 Vi vilja dig tacka för allt hvad du gett, 
För fader och moder, som ömt 

I hemmet oss vårda och alltid oss ledt 
Till dig och i bön ej oss glömt. 

4 Vi prisa dig ock för hvar söndag, som v 
I templet få höra ditt ord 

Om kärlek, som blef uppenbarad deri. 
Att du sjelf kom ned till vår jord. 



6 Välsigna oss nu, och bevara oss väl, 
Låt synd oss ej skilja från dig! 
Behåll du oss rena, låt aldrig vår själ 
Gå bort på förtappeisens stig! 

7 Välsigna de lärare, som bland oss så 
Din säd, och må den bära frukt! 
Ja, hjelp, att det ordet du gifver oss må 
Till lifvet få blifva en lukt! 

5 Och tack, att småbarn uti famnen du tog, • 8 Välsigna församlingen, stora och små! 
Och tack, att du tager dem än i Må alla i dig blifva ett! 

Till dig genom dopet, ja, tack att du dog Ocn låt oss till slut, Herre Jesus, undfå. 
För alla, du himmelske vän ! ! Den salighet du har beredt! 



420 



l&årlefcen. 



A ndante. 

P 



417. 






m/ 



i^*3 



=^fc=ft: 



m$mm 



1. Hur ljuft 



faö; 



sko 
I- 



gen gro 



na Att lyss - na 
-0- -0- -0- - 



""^ 1 




/ 


, ^T- 1 ,\ 


1 


tp? ~i -^ — t ** 


-jsi -N -M ■ -T ■«*'. ii 


« -, • £ » - 




^ 


r\ J 


=S^-S— i^ -S- 






1 


i * i* 


<c< P ¥ ¥ 


v " -•- q+ -0- -é- 

till små fåg-lars sång 

7mY f f * m Å 


-*- -•- > U i/ i/* 
Att skå - da bäc - kens munt-ra språng, Och bin - da 

— •— l— 1~ ^-*—P' P ■ * ^S t Sn 


^-r^r—r — r- 


~1 — 


i r r r 


r r v w - 


f a t b tH 


i ^| - v : |__j 




i i/ i_ u 


. * k . ^ . ! 



_n | | > | | ff js [N ^ | [\ is 



blom - ster-kran - sar ski 



Ja, ljuft ilet är 




stil - la sko - gen. 



Och uti skogens tempelsalar, 
Der man till hvalf har himlen blå. 
Der är så ljuft att sjunga få. 
Och när inan der om skaparn talar. 
Då kännes det, som om han der 
För lijcriiit vore mera när, 
Uti den stilla skogen. 

Väl äro gyllne fälten sköna, 
I dem ock Gud sin makt betett. 
Dock bränner solen der så hett. 
Men jättekronor stammar kröna 
I lummig skog och skugga ge 
At dem, som gerna vilja se 
Guds under uti skogen. 



IvOVÖft. 



421 



4 En annan skog af fridens palmer 
I paradiset växa lär, 

Der helgons stora, sälla här 
Lofsjunger Gud med nya psalmer. 
Der lär ock flyta lifvets älf, 
Som säges spegla Herren sjelf. 
O, såge jag den skogen! 

5 Skönt är, o Gud, hvad du frambriugat, 
Ej tolkas kan din glans, din prakt, 
Din höga, underbara makt. 

Men när ditt andra varde klingat, 
Då skall en skapelse framstå, 
Som skall med salig häpnad slå 
De frälsta millioner. 

VI. Hoppet. 

I. Korset. 



Anda n te. 




418. 



IllOilieHillgiii^ 



1. Din 



Her 



jag ga 



Och 



££ 



G>- m -»- -<5'- -0- -&- 




2 Den är dock din, och det är nog, 
O Jesus kär. 

Du, som af nåd till barn mig tog, 
Min börda bär. 

3 Jag vill blott komma hem till < 
Hvad väg, som helst. 

Hvad än i verlden möter mig, 
Jag vill bli frälst. 

4 Allt hvad du gör är ganska godt. 
Fyll bägaren 

Med sötma eller malört, blott 
Du räcker den! 



5 Gif sjukdom eller helsa, ack, 
Gif hvad du vill! 

Lär mig blott sjunga lof och tack, 
O Gud, dertill! 

6 Om du ock döljer dig ibland, 
Din väg är god. 

Det klarnar åter efter hand, 
Blott tålamod ! 

7 Tänk, när jag fullt förstår ditt sätt, 
Ditt tålamod, 

Hvad jubelrop: Din väg var rätt, 
Din väg var god! 



42 ii 



doppet. 



Adagio. 



419. 




P*^ 



1. O Gud, hurmörkt,hur svårt jag ail - ting ser. Dock är jag nöjd, om 




-, 


^ \ N — i : — 




— i — 


N l\ r^~ 


— i — 


— f* t — m 




blott din vil - ja 


sker, Jag 
r — * 


vet 


en or - sak 


* • - 

... m m 

ocb 


< i i _. 

ett än - da- 

-•- -#- -*- 


86 


-*— U — -4 — i J — 


i r t 


-1 — 


-*=* 5 


-r— 


— " — b — ^ 




2 Må stormen hvina kring min hydda då, 
Må allt i verlden mot min viija gå! 

Gör med mig hvad du vill, jag vet förut. 
Att hvad du gör, det gör du väl till slut. 

3 Det var en tid, då jag var rädd för dig 
Och för hvart lidande, som mötte mig 
Men, Gud ske lof, den tiden är förbi, 
Nu ser jag blott din kärlek deruti. 



4 Nu ser jag blott ditt ömma hjertelag, 
Som ligger för min blick i öppen dag. 
Nu ser jag, under allt mitt qval och ve, 
Ditt hjerta brista af förbarmande. 



I&orsttt. 



i^;i 



5 Så spar ej ägan, nådefulle GudJ 
Den är ju ej det minsta kärleksbud. 
Jag vet, att jag behöfver den, ocb ser, 
Att det är kärlek i kvart slag du ger. 

8 Gör ined mig bvad du vill, fullborda blott 
Det verk, som du bos mig begynna fått! 
Gif mig bvad lidande som täckes dig, 
Det är min vinning, att du näpser mig. 

7 Det är mig ljuft, fast jag ej fullt förstår, 
Hvad jag blott svagt bär nere ana får: 
Att denna tidens vedermöda är 
Ej lik den bärligbet, som väntar der! 



420. 




1. Se, i - från bim - me - len bö 

2. Grå - ter du, ban di - na tå 

- . . . - Q 



ga Blic - kar en vän till dig ner! 
rar Räk - nar, din kla - gan ban bör, 




tff 



r- 



iiipiÉii^ÉlÉÉ^pi 



Kän - ner du ej det - ta ö - ga? Hvi - la, bvad vill du mer? 
Stil • lar den läng -tan dig så - rar, Hvi - la, hvad vill du mer? 



t 



fe 



£3": 



E 



=1= 



±=t 



*E&m 



3 Om dig än stormen bebådar 
Strid, om du ljungeldar ser, 
Dock när dig Herren benådar, 
Hvila, bvad vill du mer? 






4 Synes ban dig ock förskjuta, 
Trycker dig saknaden ner, 
Allt, allt skall bärligt dock sluta. 
Hvila, bvad vill du mer? 



424 



doppet. 



421. 




1. Ängs - Ii - ga hjer - ta, upp ur din dva 

2, Stan - na och vak - na, tänk hvad du baf 



la! Glöm • mer du 
ver, Ic - ke i 



IteEÉ 



•I 



ee£ 



I 



®=t 



-4--^— 
l=*=i 



j. — j. *. — ^. — # — lr 

all - de - les bort hvad du har: 
dig, men i Fräl - sa - ren kär! 



g : =§ 



Fräl - sa - rens vän - skåp, 
Ren och rätt - fär - dis:, 



=3 



=• 



• å ä 



A 






^^ 



4= =: 



(g 



Nåd och ge- men- skåp? Än - nu 
Him -me -len vär - dig, Ic - ke 



han 
i 



lef 



ver (Km 
men i 



sam 
ho 



me 
ioiu 



han var. 



P 



t— t 



3 Fastän du ej kan känna och se det. 
Fast du är syndig och skröplig, likvi 
Kristus har köpt dig, 

Tvagit och döpt dig, 

Bär och bevarar ock ännu din själ. 

4 Midt under syndens dagliga plåga 
Dock du en evig rättfärdighet har. 
Att vi är' rena, 

Ha vi allena 

Tacka det Lammet, som synderna bar. 

5 Gud är i Kristus ännu din Fader, 
Sonen är ännu din broder, som dog. 
Trofaste Anden 

Ännu vid handen 

Städse dig leder, är detta ej nog? 



-t — t— v - - - 

6 O, hvilka under helgonen äro: 
Äro så saliga, sucka så tungt, 
Äro så höga, 
Se det så föga, 
Äro i borgen, men sällan ha lugnt. 

T Vandra i Iron och se honom icke, 
Detta är regeln, det blifver dervid. 
Korta minuter 
Känslan åtnjuter 
Hvad vi i sanning dock ega alltid. 

8 Upp då ur dvalan, ängsliga hjerta, 
Glöm icke alldeles bort hvad du har! 
Äfveu den timma, 
Tjockaste dimma 
Solen fördöljer, är solen dock qvar. 



II 



Larghetto, 



lixorsrt. 
422. 



425 




-Jte 



i 



-i 



1=* 



mf 



mdt 






jg. m * * * - r 

Her - re, sjelf kan jag den rätt ej väl - ja! Din väg är bäst, ack, 

fri - a kär- leks-tjeust åt dig får brin - ga. Der jag, till dess du 
* III 



E 



T 



gif mig syn de; 
komma skall 



-H- P >S — 



w i* — — • — — — t — — * — ,*—'—** — * — %_ — p 



Och 



låt 
tje 



få- fäug om 
din', om 



sorg mer mig qval - 
med tjeust så rin - 

. - J 



:t=t 



t: 



P 



Välj du åt mig den plats, der jag skall bo, 
Till dess bos dig jag snart får berama vara! 
Välj du åt mig den möda eller ro, 
Som låter mig din trohet mest förfara! 

Välj du åt mig i stor barmbertigbet 
Det kors jag bär en liten tid skall bära, 
Du, Herre, som mitt bästa vill och vet, 
O, lär mig bära det ditt namn till ära ! 

Välj du åt mig den hugnad och den fröjd 
Du ser mig tåla vid på ökenfärden, 
Men först och sist, o Jesus, gör mig nöjd 
Att, när dig täckes, vandra hän från verlden 

Välj du åt mig den stund, då jag i frid 
Får hem till dig från främlingslaudet fara. 
Ått lofva dig med fröjd till evig tid 
Der uppe med din frälsta helgonskara! 



426 



ffioppet 



Andantmo. 



423. 



$niU:.i.i \ f $ JU i i 1 J JU: i m 

1. Hui 



1. Hur un der- ligt, Her • re, 



f—t 



ter din brud, Du klär hen - ne 



pl 





— j\- 


■A -A =£ 


ä 


-N-, 




| 




a 
—^ 


-t-? i 


of - ta 


i 


:=s — S- 

Ii - dan - dets 
-« f #- 


1 

skrud, 

— • — 


— •— 
Men 


— J^5 

al ■ 


# . 
drig 

r 


min 

— # — i 


9 

sin är 

IS 


- ta dock 

f—q*. 


V^> K |/ 


— y— 


-t — r — r- 


r 


— t— 


*—? — 


S 


T— 

—v— 


— U — 


_b U 



p 



s 



-*"— »- 



?=*£ 



5= 



din. Då 



1/ 
blöd 



de up - p 



kor - set för 






fe£ 



-"5=5: 



Sd 3: 3 3 I 



rV fc 






gE 



-fl*-- 

al - la! Nej, al - drig min smär - ta dock va - rit som 



t=!Z 



1±=* 



m. 



3=+= 



morset. 



427 




PEfc 



S-: 



S=-S » 



m 



O Jesus, ditt kors är raiu ära, min frid, 

Ditt blod, som der rann, är min starkhet i strid. 

Men aldrig jag blir dock så trogen som du, 

Då du blödde uppå korset för alla ! 

Nej, aldrig jag blir dock så trogen som du, 

Då du blödde uppå korset för alla! 



3 Din brud må väl glädjas, ty der är stor fröjd. 
Hos brudgummen vore jag evigt förnöjd. 
Ty aldrig har någon så älskat som du, 
Då du blödde uppå korset för alla! 
Nej, aldrig har någon så älskat som du, 
Då du blödde uppå korset för alla! 



Ehvad du nu tager, ehvad du mig ger, 
Allt blir till mitt bästa, blott din vilja sker. 
Tj r aldrig fans ömmare hjerta än ditt, 
Då du blödde uppå korset för alla! 
Nej, aldrig fans ömmare hjerta än ditt, 
Då du blödde uppå korset för alla! 



Du öfvervauu synden och döden för mig, 
Ja, Herre, uppståndelsen har jag med dig. 
Ack, aldrig vi skiljas i lif eller död, 
Ty du blödde uppå korset för alla! 
Nej, aldrig vi skiljas i lif eller död, 
Ty du blödde uppå korset för alla! 



428 



»<wet. 



Dola. 



424. 






i 



4=±«=t 



,=4—1- 



iiF 



PS 



. i Hvar- för suc-ka, 

' i Nåd, för - lå- tel 



livar - för kla- ga, Om ej allt är dig i lag? 
• se och a - ga Höf - vas bar-nen hvar - je dag. 



öffi 



fe 



m 



I 



1 — r 



*£bt 



-#—• é * 



=ta: 



& d -Hi-+w 



=t=t 



s 



I I 



Var blott stil - h 






lE^fE 



var blott stil - la 

/II, 



Un - der Her 

I— N 



rens kär-leks- si a.< 



ÉÉÉÉiÉiiÉiÉ 



^=P: 



=E=* 



2 Utan kors kan du ej vara, 
Om du lif i Kristus fått. 

Ty bur skulle han väl spara 
På en sak, som gör så godt. 
Den han älskar, den han älskar 
Agar han till nytta blott. 

3 Ägan är ju ock beviset, 
Att du är en äkta son. 
O, så fly då ej för riset, 
Löp ej undan derifrån, 

Se, din Fader, se, din Fader 
Om din välfärd helt är mån! 

4 Eller har hau intet hjerta 
För det arma barnets nöd? 
Är han liknöjd för din smärta 
Är han för din klagan död? 

Säg hvad tror du? O, hvad tror di 
Om hans faderliga stöd? 



5 Lyser ingen hoppets strimma 
På den mörka himlens grund, 
För det du ej kan förnimma 
Hopp och ljus i denna stund? 
Månne Herren, månne Herren 
Bryter så sitt fridsförbund? 

6 Du, som ofta går och klagar, 
Lär dig dock förstå hans råd: 
Om han tröstar eller agar, 
Är det allt gudomlig nåd, 
Samma kärlek, samma kärlek 
Uti allt hans råd och dåd. 

7 Ack, så må vår Fader råda, 
Han, som hitintills oss ledt ! 
Nåd och aga äro båda 
Samma sak, som nu vi sett. 
Nåd och aga, nåd och aga 
Äro för Guds barn blott ett. 



CopyriRhted 1892 



livnrsct. 



429 




425. 



^— N- 






-* N 



5 ^ 



1. Hvi suc - kar, Ii vi kla - gar jag bär? Är Her - ren, min Gud, ic - ke när? 

J 






-f-H- 



_q — # 



? 



t=tzz»=5 



öp} 



£fc 



-* N" 



fe 



II 



Min Fräl - sa - re god, Som in - gif- ver mod, Han är mig ju när 

-É- -É- X -*- -*- 

j» i* I I £ 



=*=£= 



}/ V— I— p £ • p * 



r—r 



ii 



Hvi suckar, kvi klagar jag väl 
Har Gud ej förlossat min själ? 
Förlossat kar han 
Från afgrundens band 
Min dyrköpta själ. 



3 Hvi suckar, bvi klagar jag än' 
Är Gud ej i Kristus min vän? 
Jo, visst är han det ! 
I Kristus jag vet, 
Att Gud är min vän. 



4 Hvi suckar, bvi klagar jag då? 
Skall han mig ej skydda också? 
Jo, skydda ban skall 
För otro och fall 
Mig, arme, också. 



5 Jag sucke, jag klage ej mer! 
Sin tröst han miggifvit ock ger. 
Min själ är nu nöjd, 
Ty himmelens fröjd 
Han gett mig och ger. 



4H0 



doppet. 



Moderato. 



426. 



äft* 



^et 



HiH^ 



1. På jor- den är all- ting för - än - der- ligt. O, Hur skör är dess 

2. Och dof- tar än mot mig den skö - na - ste ros, Så fly k - tar dess 




W=f PL 



-e—t- 



:^zz^z=fE 



t=t 



t=t 



T— f 



^ 



-4— i- 



j+d J j I j * lTi=Fm*T^ 



re 



vän- skåp, hur fiyk - tig dess ro! En vän 
fäg - ring dock ha - stigt sin kos. En fläck 

g— g— c 



le - na be- 
ök - nen har 

-É-Bfcz* f— 



S=E 



-^=-S-i*- 



r — r 



^ÉÉÉlSlii^ia^IpHP^a 



stän-dig, blott e?i, Som står i mitt stal- le, rätt 
grön-ska för mig, Den grönskar kring Je- sus, han 

&g— S €-1— I 22 " 5 f 2 — f p-|- g f f- 



EE 



-i — l — E 



4=1=* 



fär - dig och 
•in - drar ej 



I 

ren. 

sig. 



II 



3 Och lyser än öfver mig solen så klart. 
Af mörknande skyar betäckes den snart. 
En sky har allena ej mörker i sig, 

Den skyn, hvari Jesus förklaras för mig. 

4 All vänskap, som jorden kan bjuda up- 

på, 
Den ler väl i början, men sviker ändå. 
Ett leende endast kan trösta min själ, 
Ty ler mot mig Jesus, då först är mig väl. 



— r — r 

5 Här kastas vi kring på ett stormande haf, 
Och jorden tar åter hvad jorden oss gaf. 
Men tron har dock funnit ett fäste och ser 
På Jesus allena och önskar ej mer. 

6 Mitt bjerta är aldrig, nej, aldrig sig likt, 
Än varmt och än kallt och än fattigt, än 

rikt, 
Det skiftar beständigt. Det hjertat står fast. 
Som en gång af kärlek till syndare brast. 



P 



Adagio. 

p 



££ 



m 



427. 

-i — is= 



mf 



m^-fr u 



Be - kym 



du 



ar - ma själ, 



Ty 



Her - ren ser och 






P=P= 



U U 



Iftorsct. 



431 




Förtrösta på Guds löftesord, 
Ty det förgås ej med vår jord! 
Den Herren älskar, agar han 
Med kärleksris och fadershand. 
Ty håll dig fast vid detta ord. 
Som kom från himlen till vår jord! 

Bed utan fruktan, bed och tro, 
Så får ditt hjerta salig ro: 
Min Gud, gif mig det nyttigt är, 
Ty allt är godt hvad du beska'' 1 
Ja, bed med ännu större tro. 
Så får ditt bjerta mera ro. 

Gif hela hjertat åt din Gud, 
Så lyder du hans kärleksbud 
Och hafver Herren Jesus kär, 
Som dig på sina armar bär. 
Gif allt tillbaka åt din Gud, 
Som gaf dig hjertat med sitt bud! 

Med tålamod lid allt, min själ, 
Ty korset dig bekommer väl, 
I lidandet blif Jesus lik, 
Så blir ock himlaskörden rik ! 
Med glädje lid, haf tröst, min själ. 
Och säg: Jag mår i Kristus väl ! 



432 



iÖOJjpCI. 



Andantino 



428. 




| 

1. O Gud, min borg, mitt fä 

2. Du ser mitt hjer - tas stri 

-0. #_ 



Ti— tr 



v 

Min 



ste, Mitt ljus på lif - vets sti^ 

der. Allt. allt är klart för di?. Du 

I 



Efi-f-FS= — f=M=£=2 = 



:± 



H- 



H 



— *- 

vän. 
hör 



den all - ra 
ju, hur jag 



bä 

qvi 



— * *- 

ste. Kan 

der. Vill 

I v 



-* 2 



du 
du 



för 
för 



ta mig? 
ta miir'.' 



1 



Nej, 
Ditt 
Ditt 

Vill 



Adagio. 

IMce. 



du kan icke glömma 
barn evinnerlig, 
fadersbjerta ömma 
ej förgäta mig. 



Copyrighted 1892. 



1 P ' Br 

4 Så hör då, Gud, min klagan, 
Och lär mig hjertelig 
Att tacka dig för ägan 
Och ödmjukt prisa dig! 



429. 



=F=± 



SEL 



:<- 



ts^ 



Smär 
Ack, 



tans stun - der 
hur snart för 



la. 
ner 



Allt 
Den 



ej e 
na vex 



vigt ar. 
linys - tid! 



m 



iä3 



mm 



5kE 



T*lr 1 r 4 1 


—? 


-1 


i 


-H- 


— h \— 






^-— i — t — i- 


—%~ 


»-i— 


« • 


— J— 


=• Jr- 


— * — 


l— .J 


-H 






• 




■* 


t p<^p 




Snart skall jag 


få hvi 


la 


Hos 


min Je - 


sus kär. 




Snart mitt hjer 


ta fin - 


ner 


E - 


vig fröjd 


och frid. 




■#■ -*- +- 


■P- 

t-: 




»-= 


c 

P— 


~*=r 





g: g . 


-H 


m r i ^- 


7 J 


f= 


r- 


-1 


v ' 


t 

m 


-1-^4— 


=J 



-i-l- 



8 1 



=± 



*=£ 



i 



Snart 

Snart 



skall 
mitt 



jag få 
b jer - ta 



hvi 
tin 



la Hos min Je - sus 

ner E - vig fröjd och 



kär. 
frid. 



E£ 






Copyrighted 1892. 



Horset. 



433 



3 Då är allting borta, 
Som besvärat mig, 
Slutad är min korta. 
Tunga vandringsstig. 

4 O, jag längtar redan 
Hem till fridens land. 
Det är mörkt här nedan, 
På en stormig strand. 




430. 



."» Först vid Jesu sida 
Blir jag rätt förnöjd. 
Jesus, hjelp mig bida 
Dagens slut med fröjd! 

(i Med en bättre visa, 
I en högre kor, 
Lär mig då att prisa. 
Gud, din kärlek stor! 



mf 



1 1 fr fr ^ 



1 .ts— : 



1. Stil - la, 

2. Stil - la, 



allt me 
allt me 



I 

stil 

stil 



Gör, o 
Låt mi 






du Guds Lam, min 
gå och tje - na 



BEÉES 



ifcfc 



Ii 



l=l=l 



*=T 



^] 



-£ -T 




— i — 


— i* — i* — i* - 


mf 

-1 — i-^V-ir 


i 




gHgr 


— J^-J^ 


* • 


» ä A 


« é »■ tT 


— iN- 


H H N fN- 








0*0 


0-0 




*. å J 


själ. 
här. 


Stil - la, när 
Li - ka tro - 


det går mig 

gen i det 

-»- -0- -0- 


il • la, Stil - la, 
lil - la Som ut 
-É- -0- -»-• -»- 


# • 
när 
i 


det går mig 
det me - ra 

_p r ti 


S%=p= 


t? iH-t 


— P" F- H— 

— t/- b 1 i/— 


É P * 5 


P 
— »— 


i * : 












1 


l/i/l/ 



p 


i $ -t>— nh 


— -t^-— i— 


./ 




j f ;" rs q 


<0) b "— -^ — * fc- 


2. .0 2 é 


iH =h 


N- 


-ir 


\=år- i J t J 


:/ i/ 
väl! Lär mig tyst och tå - lig 
är! Me - dan lif - vets timmar 

t' r - • •- 


1 

va - ra, 
i - la, 


1/ 
Låt 
Kan 


-•- 

din frid i mig bli 
väl myc - ket hän - da 

-fr m - 




* • T T 


* i* 






# . • » 1* 1 


65, r~x L. L 


III 


~p p~ 


l 


t 




? 1 f p 


r i/ i/ i/ 


r r- 


1/ 


=F 


— 1 1 1 1 1 

V v V v 



-o-r— rV r 


1 1* IS 






". m 


Ip-J Hr-i^ 


t=t i $\ 


^"TT^- 


— 1— * N Pv 

—*-• — -J i zi— 


=^§ 


spord, Och mitt 

mig, 0, men 

-»- -•-• -0- 


_ # __ # — — •^-•-0—0 — #. g 

i/ 

na - da-stånd för - kla - ra Så med 

låt mig all - tid h vi - la Tyst och 

>•-: -{- -{- -•- # ,._. 


van - del som med 
stil - la blott vid 
-^ — m — # — 0.- 


ord! 

dig! 


^-f-*H? — V 


— 1 — ^ — b» — *-f-> — f — k^-»- 


-t-H»— r— V- 


r fl 




1 ^ 




r tI 






i r v v 


!/ 1/ 1/ 





434 



?9<wrt. 



431. 



Andante. 

mf 






















i V i n \ i 










/M) ! 




1 - ■ *" 




|~ 1 -1 




— I- 


=^4 


^^8 ^ • 


! 




P l-L- 


— i— 


— # — 


: 


é .'• — 


i 1. När - ma 


• re 

— • — 


• 
dig, 

— É 


o Gud, När - 

4. 

— • — »-^- -•— 


•0- 
nia 

: 


re 

-•- 
— 0— 


— 0^0 — 
dig! 
•0^-0- 

L L i 


Oni 

. 


än 

« 
— I— 


» 3 

det 
— ' 1 


^ F 


/> 


— # — 


— • — • — 


+— 


i- 


7 


0- 

r-i- 


=F= 


r 


— i 

— v- — ■ 








— fn — [*- 


( 


# ■ 


1 N 
«j- *— 


-4- 


=^^3 


biir 


ett kors, 

• •— =r 


Som hö - jer 


mig, I 


Hin ■ 


* * 
gar dock 




sån 


• -i 

gens ljud: 


m, i 


fe r 


r — r — v^ 


4-^4^ 


-C- 


— 1 v— 


— 1 — 


l * 1 





— ■• ^ — - — i 

"ha 


-/ 





"t* 1 


-t 


= iFFH 


När- ma - re 

fr): S : S =Sq 


dig, o Gud, : 

f f-r.,1 


sär- ma - re 


dig, o Gud, 


När - ma • 

* ' f 


-+ 

-•- 

re 

B 
— 1~ 


•0^0-. 

dig! 


M?-1 — ! — 7 - 


1 F r i 


^ , ?= f3 


=^=r 


p- p 


• 


4=b=JJ 



2 Gömmer för vandraren 
Solen sitt sken, 

Får jag till hufvudgärd 
Endast en sten, 
För dock i drömmen mig 
Närmare, Gud, till dig, 
Närmare, Gud, till dig, 
Närmare dig! 

3 O, låt mig se den stig, 
Som till dig bär 

Hän från de sorger, som 
Mig trycka här. 
Låt änglar vinka mig 
Närmare, Gud, till dig, 
Närmare, Gud, till dig, 
Närmare digl 



Då skall i morgonväkt 
Nöjd jag uppstå 
Och från mitt Betel här 
Lof till dig gå. 
Nöd kan ock föra mig 
Närmare, Gud, till dig, 
Närmare, Gud, till dig, 
Närmare dig! 

Och när till sist en gång 
Uppåt det bär 
Genom den ljusa r3*md, 
Sjunger jag der, 
Klädd uti strålars skrud: 
Närmare dig, o Gud, 
Närmare dig, o Gud, 
Närmare dig! 



Andante. 



I&orsct. 
432. 



435 




1. Min go - de Gud, på väg så svår Här fjär-ran frun mitt kem jag går. O, 

2. Är mörk min stig och tung min lott, Jag stil - la dig för- bi -de blott, Jag 



mm 



• — i—i—m — •— 



3^3 






: te+- 




/ 


-^3=^5^ 


=3— t 3- fl 


w^=¥ 




— •— 


r 3 r g 


Li s-j JJ 


lär 


mig du, som allt för- mår 


Uin vil - ja, Gud, din vil - ja ske! 


suc • 


ke tyst den bön jag fått 


Din vil - ja, Gud, din vil - ja ske! 


@Hrt-É- 


h i 
Il fTr 't 9 


-fri-^r^r^g=^fl 


^ \jT H 


- Jtz f— 144— k-L- 


1/ 


i — " p p 
1 — *— ' 


i U i* ■■ 



3 Min håg förnya dag från dag, 
Upplys min själ, och från mig tai 
Allt, som ej dig är till behag: 

Din vilja, Gud, din vilja ske! 

4 Hvad kärast är, jag lemne fritt, 
Begär du det, det är ej mitt. 

Jag ger dig blott hvad re'n är ditt: 
Din vilja, Gud, din vilja ske! 

5 Skall lifvet under smärtans glöd 
Här tyna bort, om så du bjöd, 
Jag säge än i lif och död: 

Din vilja, Gud, din vilja ske! 



6 Sist sjunger jag uti Guds stad, 
Från lif vets börda fri, så glad 
Den bön jag här i tårar bad: 
Din vilja, Gud, din vilja ske! 



436 



doppet. 



Adagio. 



433. 



i 

1. Kor- set först och kro 



4=£ 



^m 



mss 



=rt 



:'■ 



: FB* : 



Va - re det 

-* r f 



vår lö - sen här! 
— »— i— » ' o»— 



I t 



p^mf^rm 



:it kor - set, sve - dan, Vet, hvad 



I I 




Och nu 

i 



m 



han sjelf oss bä - ra, Styr- ka stöd- ja, 

j - t ; i 



sta oss bi. 



r-r— g 



t=t 



É 



-Bjg- 



tt 



£=* 



I »B fr 
< I 



m=É=uM 



J3-fi 



^ =Et 



i 



3=3F 



3-3 



Ge - nom ho - nom, till hans 



I 1 ■#■ ■*- -*- j- + T~ F 

ä - ra Öf - ver - vin - na ock - så vi. 



må 



fc^ 



4 1- 



i 



$ 



e^ 



2 O, så låt oss nöjde taga 
Allt, som kommer från v5r Gud! 
Tyngd och lättnad, fröjd och aga 
Äro blott hans kärleksbud: 
Korset sjelf uti sig eger 
En förklädd välsignelse, 
Ack, den trösten öfverväger 
Rikligt hvarje jordens ve ! 



I I 
Allt är godt, som Gud oss sänder. 
Bäre det hvad drägt som helst. 
Allt vi lemna i hans händer, 
Blott vår själ till slut blir frälst. 
Korset först och kronan sedan, 
Ja, den vägen skall det gå. 
O, så låt oss börja redan 
Prisa Gud för båda två! 



hemlängtan. 



437 



2. Hemlängtan. 



Adagio. 



434. 






1. Hem jag läng - tar. Ack, här 



te Al 



m 



te=b 



IS l\ I I 

f *_,— * ^ *- — •— — *- p. # - 



i;i tomt, 

IS 



It 



så mörkt, så 
-P • m- 



$=$=±3=t 



«-j — i 1- ^ 1> 

Tx ~ H i = r = j == ^ = ä : 



kallt! Snart, ack, snart sig stor -men slu - te Och den v 




— P P--.— P- • P — *—r-* — - — , m . ; — P — "— 

^■2p^#— ^— » » »- 1* 1 1 —I 1 H- h— — f — V — v — y — 

: 1 g j_=d_! j_ „ y-i-P p ^_ ^-l-! ^=^ — ?_ 



$=m 



~P * iv 






falt! Snart,ack, snart sig stor-men slu - te Och den väg mig Gud be- fal 
-P— 



^=t=¥=t 



L/ I ^ £ * t £ 



Hem jag längtar. Ej jag trifves 
Här i jordens jämmerdal. 
Till Guds Salem hjertat drifves, 
Upp till Lammets bröllopssal. 

Hem jag längtar. Kärleksrike 
Fader, låt mig hem få gå! 
Brister, synder undanvike! 
Snart mitt hemland skall jag nå. 



438 



doppet. 



435. 



1=± 



-é- +- 



mmmm 



i=s=^d= 



1. Ack, säl - la hem, mitt hjer - ta ser Så läng- tans- fullt till dig. 



gfeeE» 



A • 



g 



£±=I 



t — r 



*=F 









Nitr får jag 



^? fi 



Rfc 



— ^-r 

2 För mig har jorden ingeu ro 
Och intet stadigt hem. 

När skall jag med min Jesus bo, 
I hans Jerusalem? 

3 Hos honom sökte jag min tröst 
Uti bekymrens tid, 

Han drog mig ömt intill sitt bröst, 
Och gaf min ande frid. 



rap - nen ner? När 



tar stri - den sig < 



fc* 



t=t 



& 



4 Visst möta många strider än, 
Dock hjelper han i dem, 
Visst synes döden bitter, men 
Den för mig till mitt hem! 

5 Jag är en ringa Kristi lem, 
Som längtar efter ro. 

Som längtar att få komma hem, 
Att hos min Jesus bo ! 



Andantino. 



436. 




I^Pip 




gou, som gryr. 



I^emlangtan. 



i:;;i 



Korset, det kära, 

Som mig min Frälsare g;if, 

Jag det vill bära, 

Tills han sjelf tager det af. 

Resan skall slutas, 

Vore den aldrig så lång, 

Ilvilan får njutas 

Först i mitt hemland en gi 

Syskonen kära, 
Som slutat loppet i tron, 
Nu till Guds ära 
Lofvande stå för hans tron. 



5 O, huru härligt 

Ljuder den himmelska sång! 

Ar här besvärligt, 

Der blifver glädje en gång. 

6 Lär mig att strida, 
Vaka och bedja alltjämt, 
Bida och lida 

Hvad i ditt råd är bestämdt 

7 Hemta mig sedan 

Upp till ditt himmelska hus! 

O, att jag redan 

Der stode klädd uti ljus! 







s?dtsJtz 



Läng - tan städ 



a*É 



feg 



om dig 
_-•- -0- 

~i r 



ta • lar, Till die står allt mitt be - gär 

IN IN l*\ 

• -t-^4 t , 




SlmHi: 



V 9 V 

2 Hem, hem, önskade hvila, 
Sälla, ostörda ro! 
Själen rastlöst skall ila. 
Tills i din famn hon får bo. 
Hem, hem, osedda hem, 
Stadigt disj bidar min tro. 



3 Själen här aldrig fann dig, 
Hem, på dödsdalens stig. 
Jesus stridde och vann dig, 
Jesus dig skänker åt mig. 
Hem, hem, saliga hem! 
Jesus mig väntar hos dig. 



44<» 



iöopprt. 



i 



Moderato. 

*rnf 



438. 



ffi: 



2=3^=J=it=J=* 



i=t 



3=^= 



1. Tiil fri - dens hein. Je - ru - sa- lem. Der 



gen mer skall syn - da, Der 



ig 



0^ 



m 



i 



*F=S^ 



H*m9 



*' * • 1 

ut mot lust, Till fri - dens hem 



sorg och pust byts 



skyn - da. 

-»- m 



g r f r 



i* 
— i — 



?=É 



Kör. 
ny/, 




-i 


f- 


— 1 — 


H 35=| 


— 1 

— * — 


V- 


mf 
— 1 T—l 


H Till 


fri - 


8— 

dens 


hem, 


— — 
— 1 

till 


• # # 
# • # # 

fri - dens hem 



vi 

.0L 


• 

sky u 

Jt. 


~3 ^-8 

- da. Till 


m - • 


^ • 




^ • 


■ 


III 1 


m 


V*)— 














\Zs 


\ 1 


I ! 




1 | «\ | 








— r- * r- r— 





ftd= 


=i 


F=^ 


|— 


— 1 1 1- 


— !* ' — 




S H 


fri 


— * 

dens 

-«- 

i» 


- ^: 

hem, 


— * — ' 
— 1 

till 

.0. 
—t— 


é *» 0+ 

— i r 

fri • dens hem 
■Si H _*.. 

-t r- .= 


— i 1— 

vi skyn 


— 0— 

■ da. 

• 

* 




^ 1 




U 


1 ' 


T 

— r r 


v -4- 


| 


^— H 



2 I sorg och nöd, i lif och död 
Hjelp oss att trogna vara, 
O Gud, att så vi vara må 
Stads redo hem att fara ! 



O, sälla frid, der ingen strid 
Skall Kristi kyrka störa, 
Der få vi se vår Frälsare 
Och stads hans vilja göra. 



I' sed by per The Julin Church Co. 



Anda ht i ho 

mf 



439. 



gz p — , , — , cjjs * « -i_j v • • ér^ 3 



1. Vill du mö -ta mig hos Je - sus Hem-ma i min Fa- ders 



land? 



ifcqz^ 



SS 



:^zrf 



1 I I 



-i 1 

CopjTighted 1892. 



Hemlängtan. 



441 




m 



Får jag der vid lif - vets kal - la Ta - ga dig 
> P F~PL L f= r f = =$•= 



t=t=t: 



=? 



ock • så i hand? 

-g i T 



F 



:£=*: 




J==<=i=t=»a 



An- dra vän -ner sko -la 
£ *— .— * « P-- 



rr 

mö - ta Mig med väl-komst kels -ning kär. 
I\ i- 



aS — » — : — '£-t- M — *-i 




Kör. 



=» 



5- 



-p — p 



f 



m 



Ja, der up - pe hos vår Je - sus, Vid den flo - den af kri - stall 



l±£=f 



* — •- — * — 0- 

'* -i t. * 



:t=t 



1=1= 



Ii 



i 



pmM 




2 Vill du möta mig hos Jesus 
Med den stora skaran der, 
Som inför den hvita tronen 
Lofvets offer Gud hembär? 
Ljufvare skall sången klinga 
Då, om du tar del deri. 
Himlen sjelf, om vi få mötas, 
För mig rikare skall bli. 



Vill du möta mig hos Jesus? 

Jag skall längta dig få se, 

När jag der med välkomsthelsuing 

Mötes af min Frälsare. 

Han skall der på stranden möta 

Mig med öppen kärleksfamn. 

Käre, låt mig då få helsa 

Äfven dig i himlens hamn ! 



442 



doppet. 



Andantino. 



440. 




J !' J~T FFi1 



På him -lens har - por spe - la Och 

-0 * — i— & —0 



Je - sus Och bland Guds äng - lar stå. 
f - vets kro - na få, 



,-»£- -■ 


1 — 1 — I— 


— ^r- 


" 4 


1 


3 — r~ 


4 


=£ 1 


Och 

(S&k-t—. 


j : j 

der in - fur min 

% *t w n 


Je - 

-(=2- 


— # — 

sus, 

-*- 




Så 

-*- 


M= 

här - lig 

#- -#- 


3 
och 

W— 


-i— J 

så 
-f- 
_jt_ q 


E5t^ 1 


i- 1 1 1 


1- 


u 


— i 


u u 


t 


-< 1 






=1= 



Ö 

•-^-J- 



II 



•I--? 



stor, 

i 



glad hans lof skall sjun 

.(2. 



I - bland de fräl - stås 



r 

kor. 



M 



i=c 



^ 



=F 



£=r=f= 
Jag vet, att jag är syudfull, 
Men Jesus f rälsar mig, 
Som andra barn af nåde 
Han tager mig till sig. 
När jag skall hädanfara, 
Låt ske hvad jag nu tror, 
Låt dina änglar föra 
Mig till de frälstas kor! 

Jag aldrig der skall tröttna, 
Ej fälla någon tår, 
Mig der ej smärtan hinner, 
Mig ingen fruktan når. 
Men frälsad, ren och helig 
Jag hos min Jesus bor 
Och sjunger med mång tusen 
Ibland de frälstas kor. 

Der skall jag bli hos Jesus 
Och bland Guds änglar stå, 
På himlens harpor spela 
Och lifvets krona få. 
Och der inför min Jesus, 
Så härlig och så stor, 
Jag glad hans lof skall sjunga 
Ibland de frälstas kor. 



m 



7=£ 



Andantino, sost. e con anima. 
P 



h emlängta n. 
441. 



- 3 s i 



443 



mf 



1. Jag läng 

2. Der skall 



tar till 



Gud 

gång 



Från 
Bland 



ro och 

lar - nas 



strid 
här 



Att 
Upp 



mm 



r ^ 



*# 



i=r 



-fy— f>- 



5ES 






=? 



stå som hans brud I 
stäm - ma min sång H( 



=s 



säll 
Fräl 



mm 



het och frid. Der fin - nes det 
sa - ren kär Och van - dra för 



V+ 



f — H -y— I — F — v — v— H 



- — | h \ — jv 






land, Dit 
nöjd På 



sor - gen 
ga • tor 



når, Der kär - le • kens hand Af 
guld Och skå - da med fröjd Min 



=F= 



: t=l=F=T=F= 



Rit. 



p A tempo. 

•-I-* — 



/?//. 



tor - kar min tår, Der kär 
Fa - der så huld, Och skå 



za=i: 



^-|- 

* 



SS 






i 

le - kens haud Af - tor - kar min tår. 
da med fröjd Min Fa • der så huld. 



3=f 



=rt 



S 






444 



mom*- 



442. 




$ 



=t 



=• 



^S 



SJ 



Här 
-t- 



en 

SE 



o - känd strand Blir det 



£ 



mig trångt i - bland, 

»• r r 



t- 




ph 



Men 



det 



land 



Vin 



kar 



m 



£=* 



£ 



mig hem. 

-•- -(=2- 



i 



m 



2 Kort är min pilgrimsfärd, 
Snart bär det hem. 
Ack, från en stormig verld 
Längtar jag hem. 
Snart är all nöd förbi, 
Snart skall jag, lös och fri, 
Sjunga om seger i 
Himlen, mitt hem. 



r-i — Pt-« — — 
■ * * 




443. 



3 Der, hos min Frälsare, 
Der är mitt hem, 
Der får jag honom se, 
Bo i hans hem. 
Der får jag se dernäst 
Dem, som jag älskat mest, 
Der är mig evigt bäst. 
Saliga hem! 



1. Jag är fram - ling, jag är en 

* -A L _. 1^ &__£ fc 

; — #— «- — m- 



jå. é- é ' ä ä- 

rrim, Blott en af - ton, blott en 



Wm- 



t. 

r 



hemlängtan. 



445 



r^- 






-\ 


-1 1* 


— t— 


-N 








N- 


— iH 


af 

7ZV.-U — P — 


ton 


bor jag 


-•- 

bär. 


Gör 

« — 


— • — 



mig 

— t — 


ej 


-i- 

bin 

~~ s — 


- der, 


— i — 

— *— 
-0- 

ty 

— m— 


— • — 

— — 

jag 

— €— 


vill 
— £ 1 


m^= 


-+- 


*-• s 


=F 


Hr- 


— b 1 — 


— v— 


=£= 


— y — 


j 


r 

— b* — 


—v — 


i — 


r 


b t 






















föl - ja Guds folk till strids ge - nom ök'n ocb böl - ja! Jag 



m ^^^^m^m=m^^^M ^ 



^WuMT^ftftm 



främ-ling,jag är en pil-grim, Blott en af - ton, blott en af - ton bor jag bär. 



J j J-. 



wi i:ik m E^m 



SfrS2^=S=lfc=t 



4=£ 



.a 



u-i- 



1 



2 Resemåltid i bast jag tager, 

Som en jagad, som ett ilbud stannar ej. 
Jag står omgjordad om mina länder, 
Har vandringsstafven i mina bänder. 
Resemåltid i bast jag tager, 
Som ett ilbud, som ett ilbud, stannar ej. 

3 Lammets blod bar mitt dörrträ tecknat, 
Mig beseglat, mig beseglat, jag är bans. 
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka, 
Till vägs jag bastår, ser ej tillbaka. 
Lammets blod bar mitt dörrträ tecknat, 
Mig beseglat, mig beseglat, jag är hans. 

4 Lammets måltid mig saligt hugnar 

Som en försmak, blott en försmak af hans 
Med fötter skodda ur träldomsbandet [ro. 
Jag går att finna det goda landet. 
Lammets måltid mig der skall hugna 
I en evig, i en evig, evig ro. 



5 Till det landet mitt öga blickar; 
Evigt strålar, evigt strålar solen der. 

I främlingslandet är mörkt och farligt, 
Der går jag vilse och stapplar snarligt. 
Till Guds Kanaan mitt öga blickar, 
Evigt strålar, evigt strålar solen der. 

6 Jorden har ej den ro jag söker. 

Nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds 
Der gråter ingen, der slutar nöden, [stad. 
Der bor ej synden, dit når ej döden. 
Jorden har ej den ro jag söker, [stad. 

Nej, jag längtar, nej, jag längtar till Gud» 

j ? Hulde herde, blott ett jag beder: 

Följ och led mig, följ och led mig alltid 

' Så att jag ilar stads dig till möte, [du, 

Till dess jag hvilar uti ditt sköte 
Hulde herde, blott ett jag beder: [du! 

I Följ och led mig, följ och led mig alltid 



44tf 



r a -7 



Co??, espressione. 

P 
2r 



»appet. 



444. 



fézz^lzzjz^: 






:^ 



SS 



1. Jag är en gäst och fram - ling Som mi - na fä - der här, Mitt 
-0- -0- IN 

V I L -1 



-# — ft- 



^#=t: 



v ^ 1/ 



0: , 


-fe 


— i* - 


-^i 


— |- 


R ti 


i — r* - 


■N 1* 




~f 1 


Ér-r-s— 


-if- 


Érr- 


s - 


-%- 


; H 


■N- 


— J^ d 


— li- 


-i f—\ 






' • 






j • 




f j 


' « 


m' u ^ 


hem 


lir 


ej 


pä jor 

-#- -•- 


den, Nej, 


of - 


• 
van skyn 

T • 


# 
det 

— • — i 


är. Der 
r—^r- t—n 


^-f- 


=# 


-V- 


3E: 


-f- 


-r— B- 


-T- 


' z — l" 


t ■ 


— *-* — V — 


— ^2_^ — 


— V— 


— u — 


ii - 


— I — 


— U — 




u 


t 


— 1- 






iS 



up 



É^- 



pe hos min Fa - der I här - lig - het och ljus, Der 



fe* 



fc5: 





9- ? — J\ 


* i N 


-£i 


— 1 — 




-N 












2 


rrF i 


— ^-H-r- 


fv- 


-?— 


N- 




— -p— 


— &- 




\— 


1 1 


É_ 


«i^ 7 


m d \ 






d 






7 J . 


* *■* " 




• ! J 




% 




d 


«| • 


vil - 


le jag 

■1» F * 


ock 

— *-i 
'* 


va - 


ra 

— d 

i* 


Ut 


r— 


min 

-0- 




é 
Fa - 

— P-— 



ders 

=f= 


hus. 

• • 

d - n— ■ 


>. 


^-2=b— 


— V U — 


-t 


-4— 


— k*— 


— u — 


u 


— v— 


— # — 


— » — 


t 



li)rm längtan. 



447 



Kör. 



P , />^ _& _js * , Rit \ 

13 H JlJii^^^- r -Jj-^ fe^^M 



Hem, hem, mitt kit-ra hem! Ej lins en plats på jor-den Så skön som du, mitt hem. 



. # .. .m. 



a 



±=jz 






-1— tr-£ 



*=*: 



-* — * — • 






2 Der uppe bor min Jesus, 
Min Frälsare så huld. 
Som gick för mig i döden 
Och tog på sig min skuld. 
Om glädjen blomsterströdde 
Hvart steg jag här går fram, 
Jag skulle ändå längta 
Hem till Guds dyra Lam. 



Hur jordens blommor dofta 
Af friskhet och behag. 
Och hur dess fåglar sjunga 
Den sköna sommardag, 
Hur vänner, dyra, kära 
Så ljufligt möta mig, 
Mitt hjerta ändock längtar, 
O sköna hem, till dig. 



Ty här på denna jorden 
Är synden med i allt 
Och ger åt allt det sköna 
En främmande gestalt. 
Fast den ej kan fördöma, 
Se'n sjelf fördömd den är 
Den kan mig ännu plåga, 
Men så den skall ej der. 



Och snart, så ordet säger, 
Jag skall ock hinna dig, 
Min Jesus skall ej dröja 
Att hemta mig till sig. 
Då skall jag, salig, skåda 
Hvad här jag trodde på 
Och till min Jesu ära 
Den gyllne harpan slå. 



448 



l^oppet. 



445. 




^P 



1 S Van-drings-nian-nen sty- rer 
i Lik- så läng- tar jag i 



lop - pet Fram till må - let och sitt hem 
hop - pet Till ett nytt Je - ru - sa - lem. 



— **-v — 5- 



s=:=s± 



■#-*- 



: ^^=r= 



S=?: 




1=i 



fPlF 



t=4 



Ritard 



SUP 



Till det 



säl 



fa-ders - lan - det, Dit min go - el fa- rit 



opp, 



-v- 



- — #— \— m- 

=dS=t 



*- 



-»- 



^m^mwmm 



»/ 



$^ 



S 



^ 



^j='=r 



* 



»ÉäN^g 



r 



Blott jag en gång slip-per ban - det Ut - af den - na dö - dens kropp. 

J ^ 



^ 



2 Väktare, hvad månn' det lider, 
Tills min hemgångsklocka slår? 
Dock jag glades, att det skrider. 
Lilla tiden snart framgår. 
Många bli ej mina dagar, 

Ske dock efter Guds behag, 
Jesus mellertid tillagar 
Kronan för min bröllopsdag. 

3 Hjelp mig, Jesus, vaksam vara, 
Under denna korta tid, 

Dig i nåd för mig förklara, 
Att i dig jag må ha frid! 
Hjelp försaka för att vinna, 
Så du bjöd mig göra här, 
Hjelp mig, Jesus, målet hinna 
Och att blifva, der du är! 



i^t 



i 



4 Blir min dödsstund denna dagen. 
Mig ej mer förskräcker den, 

Ty min Jesus fullgjort lagen 
I mitt ställe, hvilken vän! 
Dödens makt dermed är krossad, 
Han ej mer mig skada kan, 
Jag af Kristus är förlossad, 
Ingen mig fördöma kan. 

5 Men om du behagar dröja, 
Ske din vilja, icke min! 
Jag vill mig här låta nöja, 
Blott jag är och blifver din. 
Jesus, jag för din försoning 
Får ock sist af nåd en gång 
Uti himlens sälla boning 
Sjunga Lammets bröllopssång. 



hemlängtan. 



441» 



446. 

3_ 0-3—0 # __ # _I_S g. 



( 'on espressione. 
mf 
U H> 9 ' 1 — i f* — ft T"t 



1. Här 






-0 •-■-# 0-. 0— J 



te bland sor - ger och nöd och be- svär, Hur ljtif min ge- 



r * * 0_ z: m • « :r_ :r" 

^4 = t±E==ÖH= =tEEgEÉE= S =r==t===B =£±=5=3 



&^=^ 



ä === ? = J :r l =: ^ = ? == ^ 






S=il 



men-skap med hel 



r.-rr— * *— «- 



tt=t=t: 
-I— F f — t» 



nen ar 

0- 



har ock ett ruin niii 



för- 



-W— =1— É- 






gm^E 



tj= f 



£5 



i=t 



FW» 



I 

va - radt bland dem, Der up - pe bos Je - sus, der bar jag mitt bem. 

' *-i^ • ^-i-^ P- 



m^mé z 



-P=q- 



*tf 



F 



*± 



't 



Kör 



f • -*- I II 

O, vo - re jag der, Der up - pe, der Je - sus, min Frid - sa - re, är! 

ata^=d^=|d=£ — ull — u " — u— u 1 1 ; gl i 11 



2 Ack, ljufliga band, som förenar oss här 4 Vid allt hvad du gif ver, vid allt hvad du tar 
I tron med hvarandra och Frälsaren kär! Blif sjelf med din Ande, din nåd hos mig 
Men ljufvast du sjelf är, o Jesus, för mig. qvar! 

Från mörker och smärta jag längtar till dig. Och lär mig förbida i stillhet och hopp 

3 Så stärk mig och räck mig din stödjande Den da £> som ska11 föra miu ande dit opp! 

hand i 5 Jag längtar, o Jesus, att, iklädd den skrud, 

Här nere i stridens och sorgernas land ! I Som du åt mig vunnit, få stå inför Gud, 

Och när i bekymren jag ilar till dig, Att uppstå förklarad ur grafven en gång 

Med tanken på hemmet hugsvale du mig '. Och sjunga din nya, din eviga sång. 



450 



f^oppct. 



Andante. 



447. 



/rr i * -N H -| 


— t*— [*— f— f— 1~ 


-~ 1 

— *— 


-J — -n— f-j — +— 


fOX-L^ 1 j_ — J é J— 

tr~ • — 3 9 9 t 

1. När sko - la jor-dens 

2. Här blir det ej, men 

Ui. ** — f— r— f — r- 


al - la stri - der sin - 
hoppets stjer- na ly - 

f M M 


i 

ta? 

ser 

-£- 


l^lär skall mitt hjer- ta 

Och vi - sar oss en 

-•- -•- -»- -»- 

-P 1 1 f r— 


i- b i? r — ' 


U — U — U U i* 


r 


p f * f- k 



^hB j ft j» Uz^JiihLli 



:J=J 



Ö 



få en o- stördfrid? När skall Guds sa - lig - het jag helt åt - nju - ta? 
skön och ljuf- lig strand. Rätt -fär - dig- he - tens sol der e - vigt ly - ser 

• - »- -»-• -# - -»- -#- 



I b — h 1 '—I b— b 1 f- 



r — r 



-A N- 



f~* * i U 



-- N fr — fv — \- 

-é^ — ä^— ä — ä- 



4* 



öö 



ES 



^: 



£Et=fc 



Det blif- ver al - drig här i den- na tid. När skall Guds sa - lig- 
I fri-dens e - vigt, e - vigt säl - la land. Rätt - fär - dig - he - tens 

-»- -#- -•- -0- -•- m . m m m "•" •" "•" -»- -#- 



Ö 



mm 



*-* .; É . =B ^ 



11 



het jag helt åt - nju - ta? Det blif- ver al - drig här i den - na tid. 
sol der e - vigt ly - ser I fridens e - vigt, e - vigt säl - la land. 



BXJ-&4 -|^ pj=C=Ef 



#^ 



t=X 



M 



3 Der skall jag skåda Jesus, vännen kära, 
Som här på törnestigen döljer sig, 

Der skall min lofsång höjas till hans ära 
Som tog frivilligt all min synd på sig. 

4 Jag längtar dit, der inga tårar rinna, 
Der allt förbytes i en ljuflig ro, 

Der jordens alla sorger helt försviuua 
Och trötta barnet får hos Fadern bo. 



• - 



hemlängtan. 



451 



Man sjelf har dragit inig till sig af nåde, 
Han skäms ej vid mig, fast jag oren är. 
Han mig upptog ur syndens djupa våde 
Och mig till himlen på sin' armar bär. 

Då är jag trygg, om alla sljernor slockna, 
Det finnes en, som aldrig slockna kan, 
Den heter Jesus, alla moln, som tjockna 
Omkring min själ, allena skingrar han. 




448. 



^^^S 



Je - sus, jag 



hjert - ligt 




3=q 



d_| i_j=fl ^=j|__£Ln j 

i- » -é- t p • • 0- r 

i 

vt - ta 




Allt hvad i verlden kallas goilt 
Är idel skugga mot den lott, 
Som jag får full besittning af, 
När kroppen dör och läggs i graf. 

Ehvad jag tänker, talar, gör, 
Så kommer det mig saligt för: 
Jag får väl snart gå hem i frid 
Och slippa verldens myckna strid. 

En salig stund skall det visst bli, 
Som gör från synd mig evigt fri, 
Då blir en rätt förlossningsdag. 
Min Jesus, mig snart till dig tag! 

När dig behagar, Jesus from, 
Tag hem din dyra egendom! 
Jag af din kärleks öfverflöd 
Har all min fröjd i lif och död. 



452 



f&*WCt. 



Moderato. 

mf 



449. 



se 



Vi bo 



vi blott bär ne 



v — V 

re gä 



Eu 



4=J 



Ig 



ti 



- b ■ 


i: N (V- 




f ^ > 


-== . > r k 


m^ 


-7 J J ^ 


=tt 


k^L^ 


J. j j 1 j — l— 


tid 


-i— i— i—*—* — ^ — 

på re - sa till vår vän. 
m é m • m m /? 


Låt in - tet 


L#_; « «' J- — 1 

här, Gud, vårt bjer - ta 


/iY -i i 


1 1 !• » 1 




• « 1 1 


1 1 ' f f f u 




1 y ~ 1 


\9 -| 


g^s 


-4- y y y y £— -] 



n 



p 






i^i 



1 



fä - sta Ocb bin 



dra 



fär - den til 



"Tö- 
vart bem i - gen 



*=^=t 



H 



^2: 



Hvad gör det väl, om resan är besvärlig? 
Den varar blott en liten, liten tid, 
Och sedan blir så mycket mera härlig 
Guds salighet och ljufva, sälla frid. 

Guds Ande leder mig, han mig hugsvalar 
Och är mig när på resan hvarje dag 
Och till mig ljufligt om min Jesus talar 
Ocb om den nya lefvande Guds stad. 

Du ser på mig och undrar: Kan det vara 
Ett barn af Gud, en Herren Jesu brud? 
Men ack, du ser ju dock min resdrägt bara, 
Du ser ej än min sköna bröllopsskrud. 

Men den jag får, när dödens ängel tagit 
Det hölje, som är andens resedrägt, 
Och när mitt hjerta sista gång bar slagit 
Och ögats ljus af honom blifvit släckt. 

Då skall jag se'n i Herrens klarhet skina 
Mer skönt än solen i dess middagsglans, 
Då Jesus hemtar hem mig till de sina, 
Mig kröner med ovansklig segerkrans. 



ii) em längtan. 



tö 3 



Moderato. 



450. 



H^\ J J l 



i — i- 

-é- 



3=* 



ii 



.. \ Hvad har min Je • sus gjort för mig? Jo, han steg ned från Ka - naan 
i Och dog på kor - sets träd för mig, Att jag skali vin - na Ka - naan. 

-*— h-,-t —g— *=- £_» r C— t^-* 



»c 



et tt^ 



t — r 



J — 1—4 



, 1 1 I-H-, 1 1 1 1^- 






=3=*: 



4= 

-* — 



Der blir en 



kro - na nå - de • lön I 

-?— t- 



lju - sa lan- det Ka - naan, Och 
-»- -»- -•- -»- -&- -0- -•- 




-Jf-k — 1 1 1 1 "I « ai — -rj- 


=d=4- 


1 


-n 


4J£-J— J— J—J- ~i J j i± i * t 

se - ger- pal - men vin - kar skön, Kom, låt oss 
b b T T T m b T' '*' *' 


=3=3=1 

gå till 

» B 


•G- -0- 

Ka- naan ! 


es. f f L _i- -f— f f r- 


t p 


-f—x~ 


■f-f-srfl 


±-^—\ 1 V * 1 1 \- 1 


-1 1 — 


— 1 p— 

r 


k |- ~ H 



Kör. 



:£=^= 



iq==t 



^==g: 



Him - mel - ska Ka 



»-]— gh 



P 



naan, 

I 



un - der 



ful - la 



Ka - naan! Vårt 



^ 



S 



4 V 



m 



££ 



ett 



liirt land, Kom, 



låt 



t=$ 



till 



ÉÉH1 



Då jag bland Sions folk en gåm 
Går in i sälla Kanaan, 
Då, min Förlossare, din sång 
Jag sjunga skall i Kanaan. 
Der strålar du, o Jesus min, 
På ärans tron i Kanaan 
Och bjuder dina barn gå in 
Att bo med dig i Kanaan. 



3 O syndare, vänd om och gå » 
Till Jesus i hans Kanaan! 
Dig änglarna välkomna då 
Till evig fröjd i Kanaan. 
O, kom, der frälsningsfloden har 
Sitt friska svall i Kanaan 
Och härligheten strålar klar 
Kring Jesu tron i Kanaan. 



454 



doppet. 



451. 




1. Täuk, när eu gång deu dim - ma är för - svim - nen, Det mör - ker, 

2. Tänk då, när tron ej mer med tvif - len stri - der. Men allt är 




3=*- 



-ii-*-^ 



s=i 



ZSL * '— 

Och när den da - gen är för oss upp- 
Närhjer- tat ej af "glö-dand' skott" mer 

'£ * jl .... ^ n 

»-= — — • — 



iSee 



som om - höl- jer lif - vet här, 
klart och ljust och visst för mig, 

£:; *. _,. +. .0l .?. 

»- — » — p — »— 



zr=t 



*=^= 



-U- F- 



£» 



fefe:^N^gi 



-i, — -é — =3=3 5^=S 

-•-: -•- -*- -•- ••-. -#- 



run - nen, Der Gud och 
svi - der, Men frälst jag 



£' 



Lam 
ser 



met e - vigt so 
till • baks på lif 




m 



*=jé 



I v v v v 

Täuk, när för mig är löst hvar jordens gåta, 
Hvart ängsligt "hvarför", som jag grubblat p;l 
När de fördolda djupen sig upplåta 
Och jag får Herrens vägar klart förstå! 



4 Tänk ännu mer, när med förklaradt öga 
Jag honom ser, som här jag trodde på 
Och bad och följde! Tänk, när i det höga 
Jag, evigt säll, skall för hans åsyn stå! 



hemlängtan. 455 



5 Den trogne Frälsaren, som när mig följde, 
Mig all min synd förlät, mig tröstade, 
Men mig till piöfning ofta djupt sig döljde, 
Tänk, när en gång jag honom sjelf får se! 

6 Tänk, när en gång jag utan synd skall vara, 
Helt fri mitt onda kött och satans list, 

När alla tankar äro rena, klara 
Och alla gerningar förutan brist! 

7 Ack, tänk en gång, då jag skall kunna vara 
Så from jag vill, då blott det goda sker, 

Ja, när jag ej behöfver ens befara 
Blott möjligheten af att falla mer! 

8 Tänk, när en gång ej verlden mer mig häder, 
Ej falska bröder mer förtyda mig, 

När ingen fiende ibland oss träder, 
Men idel sanna vänner samla sig' 

9 Tänk, när en gång i himlens gyllne salar 
Guds Lam bland änglar rätt jag prisa kan 
Och om ett evigt lif med bröder talar 
Och om det lif, som likt en dröm försvann! 

10 Det kommer allt för den, som funnit vägen, 
För den i Kristus här all sällnet fann. 

O Gud, det är ju visst, ej blott en sägen? 
Du sjelf det sagt, och du ej ljuga kan. 

11 Guds folk en gång i sida, hvita kläder 
Med segerpalmer inför Lammet står, 
Då Gud hos sig de trötta barnen gläder, 
Från deras ögon torkar hvarje tår. 

12 Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjerta, 
Hvar gång mig vägen blir för mödosam! 
Den ljuft skall dämpa hvarje bitter smärta 
Och locka leendet ur tårar fram. 



456 



Dolce. 

P 



Si 



Nar 
Här 



doppet. 



452. 



får 
van 



jag 
drar 



jag 



Je - sus? 
strids -man. 



V 

O Gud. 
Min höf 



M-M- 



5 t: ^ 

mig snart det 
din g gått för 



ffi 



-4- '"'' 


1 


— pv 


-^r- 


l 


— i 

— •— 


fe 




— v- 




^^ 


fts * * 


-f^ 


— *~ 


=*F =5 


— i — 


— w~ 




5^ 


-S- 


— 3 — 

— #— 


• i 


tJ -24- 
-&- 

gif, Der 

ut. Han 


jag 

an - 

— #— 


ur 
be ■ 

— t 


lif - veta 

falt mig 

—•- •— 


käl 
haf - 


la 
va 

— »— 


Får 
Godt 


dric - 
mod 


ka 
till 

-»- 


t • 

e - 
re 


• 

vigt 
sans 


^-i-*-*- 


• 






^£— 


— •— 


- k 


— 1- 






M 


? i 


1 




i L 


i 














i 















;?=^= 



=R 



.-. 



jst= 



lif! När slip - per jag 
slut. Han tro - fast lof 

t a ti 

c^ r 



att van 
vat gif 



t= 



EÉ 



I M-4— |* ul i 



dia. 
va 



Af synd och sor - ger 
En hiir - lig kro - na 



*=« 



^r-rrr 


=3 * ^= = r 


-J— ? v j . 


~~1 K 1 1 


— r-H 


fly ^ * 4 

böjd, När 

der, Och 

5$ ^ 


får jag med min 
hvar - je tro - gen 


1+ J— 

• 

Je - sus Der 
strids-man Han 
i— \ 

- JV 


dric - ka e - vig 
e - vigt lif be - 


fröjd? 
skär. 


f*Y i 


1 1 1 1 


• i » 


f ' * B 


fi fi 


£%-| *-r— 


-h — [»»•;» 


~^ m~- — *~ 


-t" 1 f- f~ 




-r- ^— h k-J 


-+ f— £ J 


m • * # • # 
1 L |j 


1 JJ 



: J > Af nåd det är miggifvet 
Att segra, fast jag dör, 
Se'n ilar jag till Jesus, 
Som mig så salig gör. 
Farväl till synd och sorger 
Jag bjuder glad till slut. 
O, dyre vänner, vandren 
I trohet resan ut! 



•i Och om er sorger möta. 
Det sker på Herrens bud. 
Men glömmen ej att bära 

Dem fram i bön till Gud! 
Er vapendrägt påtagen 
Af kärlek, hopp och tro' 
När striden väl är slutad, 
För Gud er hem till ro. 



1. Her 

2. Än 



hemlängtan. 
453. 



457 




-j fy ^— "^ 

ä ä — ä—-\ 



* 



£ee£ 



re, för - dölj ej ditt an - sig - te 

nu ej hem - ma hos dig är jag vor - den, Är blott en 



r 

för mig, Trö - sta mi 



*=* 



T=t 



£=É 



"y i b' 1 J 


-N 


_ 1* ir 


Kör. 

mf 




1 
* 


[S [V 


■ i h 


"fl 


felHH— +- 


— A 


Å. f\ j H- 


— #p-# r 




-3— T" 


# # 


-d-\ 




J é 


j j ■ 3 # 'I 8 




é J 


* ^ 


1 


Vf 0* 

å - ter, 
gäst och 


väl- sig - 
en främ- 

# # 


na mig, hör mig! 
lin g på jor- den. 

0-00 c 


du min 


tro - 


fa - ste, 


dy - re 


för 








« 


i i 


t 


• » 


m * 


t— 3 




1 1 


1 1 


i* « u * 


• » 


-^- 


— - — ^~ 


s » 


-H 




1 1 II 1 


r i 


" l> f r 






II 1 


ij j 


r 




1' IJ 


b j 


1 1/ 


^ r 


y V 






1 


L> 1? 


1 v -- 


^ 



n 




P 


























i 










—1 








ii 


















i il 


^ r ' * 






• 




i * 






i ii 


los 




sa - 


-0- é V 

re, Kom- mer du 

* / / -:- 


ej snart, 


kom - mer 


t 

du 


ej snart? 




/»V k 










#' # 








&f" 


f 


!■ f y f 


V 


|- 




|- 


r 


-g— 


\\ 


1 " 7 1 


— !>— 


L< 








— (•— 


— — 


— i — 


jj 



3 Här i det främmande landet jag skickar 
Upp till din himmel så längtande blickar. 



4 Medan du dröjer, haf vård om mitt hjerta, 
Helga dess glädje och lindra dess smärta! 



5 Håll mig, ack, håll mig blott fast vid det ena, 
Att jag må frukta dig, Herre, allena! 



6 Herre, föröka, föröka mig trona, 

Gif hvad du vill, blott till slut gif en krona! 



458 



Andante 



Bjowet. 



454. 






1. Bi - da blott, 






£=* 






^v==^ 



3-: i g -^S^ 



bi- da blott! Allt blir ge- nom Her - rens god-bet godt: 
IN *> l I N N 



*-J. 



J. J J | 



t^=l=* 





|n 


— f> ^n 


— f* — z — i — 


-f— 


"t*" IN x 


— fv- 




SrH- 


H- 


— • ä- 


i- j^±*- 


-•-s- 


é_ J _,,P 




__R 1 g 


Tå - 






j * i 


"1 


J • 


re • 


sä - den 

IN 


gläd - je skörd, r 


rro - 


-é- -é- m 

nes bön för 


vis 


• -#- 

so börd. 


Vi' £ |l 


— v 




i=M= 


+ — 


---]/ — U — -£— 


— v— 


__8 — ! — X . 
— £ 1 



Cr<«c. 








~U> I.I | 




-V 


- ^ — ^=^ 


é^- *=? 


— A- 


=3= 


=t= 


3-1 P s 4 


v 


—0-r- 


11 s — i 


Ack, för ett 


i 


bio - 


1 

det 


t va - get b jer - ta 


] 


Hvad 


0*é 

är den- na 


ps-^-f- -U 


-• — 


—<9— 


— — 


%~t i b» — t 


— 


"f- 


-M*— r— j 


^*-| * — k- 


V 


— ©* — 


— — 


1 • • ' ' 


" 


=F= 


=J-5-f- J 




SS 



t 

2 Kamp ocb strid, kamp ocb strid 
Bytas snart i segerns ljufva frid. 
Hvad som mest dig tryckte bär, 
Skall ur harpan locka der 
Renaste ocb högsta lofsångstonen, 
När, förklarad sist, du står för tronen. 
Bida blott, bida blott! 



mtf^^T^mm^ 



3 Gladt framåt, gladt framåt! 
Snart för evigt stillas all din gråt. 
Några steg ännu, och så 
Tröttad fot med lust skall stå 
På de ljusa, sälla Sions höjder, 
Der all nöd förbyts i högsta fröjder. 
Bida blott, bida blott! 



hemlängtan. 



459 



®=± 



Moderate. 

Ja 



455. 






> 



mmm 



3F=S 



i-TJ-i-rf 



p.)3r^j~ 



t=t 



£ 



fe: 



Stil - la, mitt bjer -ta, hör du ej rö -sten? Är det ej han, din 
Som till dig ta - lar? Ljuf - lig är trö - sten, Tå - ren han tor - kar 

-f — r—fz 



?■ 



~-p=t 



v-v 



wmwt 






mf 



him - mel-ske vän, 



m 



vän - ligt 



gen. Allt hvad dig ängs - lar 

I 



:=: 



mmmm^mmm 



v—' — » — 



ii 



\ 



kan - ner han 



Allt hvad som 



W^EE**- 



gar, tryc - ker din själ 
=pr-r-^ m # 



p=t-4= 




Rit. 



Bort vill han drif - va, Dig 



# m m \ b-*- -m- h-2- -•- -*d- - 



&t 



pt=pL 



vill han blif-va 



b* 

Äll - tid 



och 



e - viift när 



t=t 



-V-fc- 



£=t 



:S 



2 Herre, hur ljuliigt till mig du träder, 
Nalkas till mig i främmande land. 
Hjertat, som qvaldes, åter du gläder, 
Räcker till barnet faderlig hand. 
In i ditt hjerta blicka jag får, 
Ser, huru det förbarmande slår. 
Saliga stunder, 
Ljufliga under 
Att få ditt hjerta se! 



I w | 

Stilla jag bidar stunden den sista, 
Bidar med fröjd förlossningens dag. 
Äter då knytas band, som här brista. 
Kom då, o död, mitt fängelse tag ! 
Fängelset tag, min själ i hans hand 
Lemuar jag, som till helgonens land, 
Till mina kära 
Hem mig skall bära. 
Saliga hem hos Gud! 



Copyrighted 1892. 



460 



»öppet. 



456. 



Moderato, 








S 








\ 








— « « # — 


-WTi — 


Pi- 


1 1^ 




B 


/I, /i > !> 








riv i ■ J J 












&). < é 






vvL> « # 






é 







C) 


• 





t) * * 


# 


• • 


é å 













1. O Je - sus kär, när vill du hem - ta rnig Frun det 



• 00 


i* * ■ * # » • 


-&- -0- -0-' -0- 


^=s=E=t — £= 


-* 1 i " S^ — L- 

1 1 B — i f — 


—& — = — 1»- 5 - i* 

—i ^— h F tf 


[sv]/ 


1 V v v 


r- y y ^ - 



H 


¥=J~ 


IV- 


— v 


— * N- 


— s- 


mf 

= — i i— 


=H V " 


=h 


-N n*~ 


— Py- 


— [V- 


HH 


i. 


> j — ^ 


— ä— 


i 


i -i- 


-^==q -^ 1 


: — s- 


-t- 3 


-3- 


ä . 


-:-h 


fram- 


lings 


lan- 


det hem 


till dig? Jag är 


så trött, 


jag U a u 
— « *- 


ej 


fin - 
-É-=- 


na 
-P— j 


(W? !> f- 




-•— 


— 0-*- 


f. 


P =l-t 1= 


L. 


#. 


r» r 




# * 


« 3 


M>- 






—v — v — 


-4— 


— ©> V— 


P— 


— i — 


G k 


-!/- 




-*3— H 














l> l> 


-y— 




— ]0i 






~ ^ — ^ 



/ft^r 


~~=i — f* 


— I**" 





-*r- 




— f* - 


P* - 


N 


[v— 


=3 B 


ro, 


-#- 

Förr 


t- 

än 

-#- 


0- 

hos 


- 
<iig 


i 


• 

him ■ 

-»- 


t 

len 


IS 

jag 


-9é — l 
får 

-0- 


^ fl 

bo. 


/ Ä y h [ 


2 




% 


s * 


s 




£ 






i II 


l^i ? 


i i 
















9 


1 II 


^4 — fe- 






— V 


r- 


— >" — 










fe-— M 






















r - JJ 



2 Jag ofta tänkt, det skulle bättre bli, 
Om blott från det och det jag blefve fri. 
Men nej, så länge jag på jorden är, 
Mig väntar endast möda och besvär. 

3 En resenär uti ett fjärran land, 

Jag vandrar här, o Jesus, tag min hand. 
Ack, led mig du. jay; annars vilse går, 
Hem, hem till dig, der jag min krona får! 

4 Jag löfte fått att blifva Jesus lik 

Och ärfva med. O, tänk, hvad jag blir rik! 
Men skall en gång jag bära kronan der, 
Så måste jag ock bära korset här. 

5 O, huru salt att en gång skåda Gud! 
Det blir en salig dag, då jag får bud. 
Tänk, fara hem från allt elände här 
Och evigt vara hos min Jesus kär! 



hemlängtan. 



41; i 



457. 



i — — — — •-'— — — — — — * — Éi=i_i_^_ m 



1. O him-mel-ska Je 
3. Nar får jag bo i 



"-25* r 

ru - sa- lem, Jag läng- tar ef- ter dig. När 
dig, Guds stad, Och slip -pa allt mitt ve? När 

-Ös — e— 1-F 2 !?•- 



!S!p!i!l!i^ppiÉ 



I x I 



t 



iQE 



^E§ 



i 



får 



I 
jag 

jag 



ändt 
stå 



ligt 



1 1 

kom - ma hem, När 
fri och glad Och 



£^j=f 



^ 



slu - tar 
blott på 



den 



-Z5<- 

s-i.?- 



fet 



:S 



=r=r= = 



*=t 



1=e; 



3 När skall jag, lös från dödens kropp, 
Bli synd och satan qvitt? 

När skall jag, hvilket saligt hopp, 
Få älska Jesus fritt? 

4 Jerusalem, Guds helga stad, 
Jag längtar efter dig. 

Jag längtar hem och vet ej, hvad 
Som ännu binder mig. 



5 Så kom, o Herre Jesus, snart. 
Du rätta stunden vet, 

Och låt mig se ditt anlet klart 
I evig härlighet! 

6 Ja, amen, se, du hörer bön 
Och gör långt mer ändå. 
Du har en ärekrona skön 
Beredd åt mit 



Andantino. 



458. 



S 



&3 fim 



1. En 

2. En Ii 



mmm 



ten tid af qval och strid! Se' n får jag 
ten tid! Se'n får jag frid, Se'n får jag 

i /t g> 0. (2 1 & *-,-(z r 




re, Se'n får 
ro. Se'n får 



i 



1 — r 



jag gå att kro - nan få, Se'n får jag hel 
jag se de äl - ska - de, Som vän- ta mig, 



min arf - ve - del. 
o Gud, hos dig! 



ÖEEÉ 



nr-rirr i F? f 




Ack, glädjen är ej bofast här, 
Men se, jag vet en rolighet, 
Som står oss visst tillbaka sist. 
O Gud, milt hopp, lyft blicken opp ! 



1 i 1 T- 

4 Min Jesus god, gif kraft, gif mod! 
Gif seger, frid i kamp och strid! 
Min nöd du vet, gif villighet. 
Gif stillhet, gif i döden lif! 



40 l> 



loppet. 



Moderat o. 
mf 



459. 



Stö 



a=r 



£=£=* 






0- * 3T -i. -V- 



1. Ur 



stor - mar - na 



jag en 



I V 

sen hamn, Dit 



syrf 



£e 



-u ' 



*± 



t=*- 



— N H 5 -nH- 



'* » 



m 






kär - le - ken vin - kar så blid. Den b ju der mig 



ra och 



l*-= — * 1» 1»< ■J- i»*— ' — P-=— I* — t-r — • — y 5 f* k — 



$=* 



fr 






** 



^ 



1ä± 



siill - bet och namn, Men först 



ef 



käm - pad strid. 



t* ■ 



£=3 



Ö=!= 









2 Mig möta i mängd uppå vandringens tåg 
Bekymmer och audelig nöd, 

Men kan, som så huld till mitt elände såg, 
Han gifver nog glädje och stöd. 

3 Min Jesus här mättar min hungrande själ 
Och tröstar i sorgernas natt. 

Han har mig gjort fri från att vara en träl 
Och blifvit mitt lif och min skatt. 

4 Den skatten långt mer än all verlden är värd. 
O, må jag blott fatta den så, 

Att kronan, som mig utaf nåd är beskärd, 
Med honom jag ock må undfå 



5 När döden mig rycker i grafven med sig, 
Gjut olja i lampan, att jag 
Ej fåvitsk blir utstängd för evigt från dig, 
Men håll mig beredd till din dag! 



Hemlängtan. 



Moderata. 



460. 



46 



A» » 


i 




— m— 


=\ 


— \- 


Nr 


L_ 


-HH- 


it 


— — 


u u 

1. O, mitt 

2. Ja, der 


—0 — 

hjer 
up 


**v 

- ta, 
pe 


0— 

det 
får 


—m — 
-é 

läng 

jag 


- tar 
med 


r 

l 
un 

en 


— i — 
* 

hem 

kla 


—é~. — # — *— 

- lan - dets frid, 
ra - re blick 


Här 

Skå ■ 


* - 1 

på 
da 




t ' 


f 


W 


V 


— W— 


— 


— ÉH — * •— 


— P-z- 


-*—\ 


&E v i - 


t 


■ i 




— U— 


t 


• 


— »- — # — m — 


t= 


t i 
















— F — 


— b» $ — 1 




— # — • 



I 



E3 






Ö 



TT 



jor - den det har ej sin ro. Till de sa - Ii - ga rym -der, till 
Je - sus, min Fräl - sa - re kär, Ty jag min - nes, han sagt. då på 

É #-• -t- 




fltt 




!J 






_JS 


1 








h 






y # J 




_^ 


" 1 




~N 


J 










IS 


l W 


/f * 




é 









^ 










J^ 


— J s» II 


f(r\ 




] 


é 










Ig 


i 




* 


^ * 11 


\s\) \ 
















j* 






q 


^j 11 


Fräl 
jor - 


- sa 
den 


9 

ren 
han 




blid, 
gick, 


é • 

Det 

Att 


dit 
Guds 


sträc 
barn 


4-- 

k er 

sko 


1 

sin 
la 


i 

läng • 
bli. 


tan 

der 


-•- 

att 

han 


bo. 
är. 


/m)11 




f 




é • 
















r 9 II 


Igffi S— 


— #— 





l 




B 


— * — 


— •— 


— 


8 


— #— 





r- *-M 


** t 


— >— 


-r 


t 


— V— 





-P- 


— y— 


-b- 


-t — 


— i 

— *— 


-%- 


=E=^H 



3 O, jag längtar att flytta till nya Guds stad, 
Till det hem, som af himmelen är, 

Der jag, frigjord och salig och lycklig och 
Får lofsjunga min Frälsare kär. [glad, 

4 Här på jorden min ande så ofta har tvång, 
Ty i främmande land än jag är, 

Och får ofta uppstämma en klagande sång 
Öfver syndaförderfvet jag bär. 

5 Dock, jag glades, att Herren på jorden 

också 
Är min skatt, ja, min sällhet, min del, 
Ja, min herde, min vän, som mig leder. 
Jag får intaga himmelen hel. [tills då 

6 Ja, han är ju min klippa, mitt bergfasta 
Ty hans ord är en borgen derpå. [slott. 
Och hvad han änuu vill, här skall blifva 

min lott, 
Se, så är jag ju hans dock ändå. 



I 

Snart från stoftet skall lösas min längtan- 
de själ 

Och min ande uppsvinga till Gud. 

Och åt honom, som löst mig till frihet 
från träl. 

Skall då höjas min tacksamhets ljud. 

Då skall stoftet ej mera betvinga min själ, 
När i åskådning bytes min tro. 
Då skall börjas mitt rätta, mitt eviga väl. 
O, jag längtar der uppe få bo. 

Tänk, när jag ifrån synden för evigt blir 
Och ej otron bebor mer mitt bröst, [fri 
Hvilken sällhet och fröjd det då evigt skall 
Att få hvila vid Frälsarens bröst! [bli 

Ja, till eviga friden min ande en gång 
Skall uppsvinga, förklarad och skön. 
Der bland saliga andarnas jublande sång 
Skall uppfyllas min längtan, min bön. 



464 



f&Oflpet. 



Andantino. 



461. 



mf N 



-t- 



la Ef - ter slu - tad kamp och 
fc==f=*=F£==f= 




.. ~ v ' 

frid. Der- för gladt framåt, I brö - der, Löf-tes - or - det svi - ker 

IN 

-É « ? »— .— z 1 1-, 



#? : 


— i - 


ci — r~ 




— |- 


— 1~ 


=£ 


— !- 


Fr 


=3 


[S 


1 "1 


-i- 


^H -i fl 




i» 

ej, 


*4- 

i/ 
Och 


-\- 

U 

vi 


— •— 
kärn 

rf- 


— •— 

pa 
5 


; 

ic - 

i* 


J 

ke 

-*- 

-P- 


hel 

.(2. 

i F 


-*- 

-ler 

.# 


För 

-#- 

— 0— 


1 * p" 

1 

ett o- visst mål 


ack nej. 


b£ 


4- 


^ 


— '^— 


— j- 


— 1 — 


1 - 


J — 


l-F- 


=r 


—t» 1 


b — t t 


f== 


E=M- Jl 



2 Målet ligger ju framför oss, 
Vägen är ock ej så lång, 
Fast den går i djupet neder 
Och i mörker mången gång. 
Jesus slagit sig igenom, 

O, hvad tröst för oss deri! 
Genom honom, genom honom 
Öfvervinna också vi. 

3 Derför upp, I trötta händer, 
Upp, ja, upp, I matta knäu, 
Och I mörka otrostankar 
Och I tvifvel, viken hän! 
Ordet säger ju, att tiden, 
Väntanstiden, är så kort. 
Fastän våra arma hjertan 
Glömma det beständigt bort. 



4 Litet mera eller mindre 
Utaf jordens nöd och lust, 
Det betyder ju så föga, 

När vi hunnit hemmets kust. 
När vi, frälsta, se tillbaka 
På vårt korta vandringståg, 
Hvad, om litet mera solsken 
Eller moln deröfver låg? 

5 Hemma få vi ändå hvila, 
Hvila ut i Jesu famn 
Efter alla vedermödor 
Både med och utan namn. 
Der skall ingen fruktan vara, 
Ingen oro, ingen nöd. 
Ingen frestelse och plåga, 

I nsra tårar, insen död. 



Copyrighted 1892. 



hemlängtan. 



4H5 



6 O, så låt oss ej förtröttas, 
Låt oss, inedan än är tid, 
Verka Herrens verk på jorden, 
Om ock under mycken strid, 
Ty på mödan följer hvilan, 
Som en ljuflig uädelön, 
Och vårt verk är ej förgäfves, 
Då ju Herren hör vår bön. 



Adagio. 



462. 



Hemma, hemnia få vi hvila, 
Vare det vårt fältrop här, 
Medan striden ännu varar, 
Ja, när den som hetast är. 
Låt oss ropa till hvarandra, 
Hvar vi mötas, livad oss sker: 
Hemma, hemma få vi hvila! 
O, hvad vilja vi då merV 




D.C.&Fine. 



jor - den fäst. Ett nog - re 
var, Guds barn, Och när hon 






mål 
fal - 



nu 
lit. 



har. 

si, 



^?^ÉEteö=S: 



i, I 1/ I 
Ja»- har ett hem, ett evi 



* 



m 



a 



jt hem, 
Så visst Guds ord är sant. 
Han mandom tog, han led och dog, 
Han Anden gaf till pant, 
Till pant, att han vill komma än 
Och hemta barnen hem 
Till sig i sköna himmelen, 
I Guds Jerusalem. 

4 Jag har ett hem, ett saligt hem. 
Allt från den sälla stund. 
Med krossadt mod, i Jesu blod 
Jag fann min ankargrund. 
Förut jag for i verlden vill, 
Var fridlös, utan hem. 
Nu borgarrätt ock mig hör till 
I Guds Jerusalem. 



5 Jag har ett hem, ett fridens hem. 
Ett Salem, der till slut 

Min trötta själ skall evigt, väl 

Och saligt hvila ut. 

Här tåras ögat ofta än, 

Här köttet gör besvär, 

Jag då till hemmet längtar hän, 

Der ingen gråt mer är. 

6 Jag har ett hem, ett himmelskt hem, 
Jag säger än en gång 

Och sjunger så, tills jag får stå 
För Lammet med min sång 
Och i ett nytt Jerusalem 
Med änglars blanda den 
Och saligt fröjdas i mitt hem, 
Hvartill jag vandrar än. 



466 



Viofipn. 



463. 



-0- -0- -0- 



j j Haf tro 

'lOm du 



-0- 
lain - pa fär 
blif - va vär 







dig, Och gäck e 
dig Att va - ra 



mot din Gud, 
Je - su brud. 



0—r- '-\ £" P- 7 -m 

k — i IL f U U— Ué ii 



4--W 



=£: 



s 



3^= 



Ett 



rop från Si - on korn - mer: Se, brud -gum 



w- 



t-t- 



ga 



är för dörr ! 



5= Et 



-W— =?- 



,m/ 



=-: 



I 



*=* 



-P Pv 



«=£ 



Är lam - pan din 



då tom - mer, Får du stå 



gg 



> 



u - tan - för. 



5=03 



IS 



2 Du skall ej längre töfva, 
Var vaken, nykter, klädd, 
Låt intet dig insöfva 

På säkerhetens bädd! 
Se fikonträdets blommor 
Begynna spricka ut, 
Som båda ljuflig sommar 
Och uppå vintern slut. 

3 Pryd dig med alla fromma, 
Och tillred lampan din, 
Se, aftonen skall komma, 
Och mörkret faller in. 

Se, brudgum är för handen 
I helig ståt och prakt, 
Slit sönder syndabanden, 
Och statt uppå din vakt. 



4 I visa jungfrur alle, 

Gån fram med fägring stor, 
Er' fröjdesånger skalle 
Inför Guds änglakör! 
Se, öppen är nu dörren 
Till Lammets bröllopsbus, 
Er brudgum dit infören 
Med trones klara ljus! 

5 Kom, Jesus, du min längtan, 
Kom snart att hemta mig, 
Kom, du mitt hjertas trängtan 
Och för mig hem till dig! 

O Jesus, gör en ända 
På denna jämmerstig, 
Tag oss i dina händer, 
Och för oss hem till dig! 



l^emläitgtan. 



Adagio Maestoso. 



l =f3=* 



464. 



H,7 



• S * 9 f f '— # B— '— 9 * jrf 1 - 3 



, \ Yt - ter - sta da - gen rätt fröj - de - full blif - ver För dem på 
' l Yt - ter - sta stun -den dem in - trä - de gif - ver Till de - ras 



3 — flp: 



:^s =p=r = 



fäMmtm 



Je - sus, vår Fräl - sa - re, tro 
säi - la och e - vi - ga ro. 



! f-*7k--F- 



ff 



mm 



Ar - be te, strid Byts då 






=F 



£= 



EJ 



11 



«— ^ 



i 

frid, 



Här 



ig - het 



I I 

föl - jer 



mö - do - sam 



*- -m- 



ti,l. 



II 



2 Den, som nu önskar sig värdigt bereda 
Saligt att sluta sin eländes tid, 

Må låta ordet och Anden sig leda 

Barnsligt i tron till sin Frälsare blid. 

Änden blir god, 

När blott hans blod 

Här fått upplifva och styrka vårt mod. 

3 Rädes du ännu för döden och domen, 
Må du då tänka på Frälsarens död, 
Som för att göra vår frihet fullkommeu 
Dömdes och dog uti yttersta nöd! 



Är det vår tröst, 
Att han oss löst, 
Blir domsbasunen en glädjefull röst. 

4 Gör, Herre Jesus, den saken rätt vigtig 
För våra hjertan, att du är vårt allt, 
Att du vår sak och vår räkning gjort rik- 
tig, 
Då du all verldenes synder betalt! 
Gif, att vi må 
Lita derpå 
Och för din tron med frimodighet ståf 



468 



i^OppCt. 



465. 



*1tSfi 



& 



-0-1- 



~± -0- -#-. <#n 



j Till fri - dens hem. tiil rät 
'- Till fri - dens hem från tun 



• -0 ■ -0- + 

fa - ders - hu - set Min tröt 
jor • de - gru - set Jag blic 



ta 
kar 



^-^fcJ: 



±r=£ 



i^^ 



>-s •- 



t=\ 



m 



själ med läng- tan sträc - ker sig. 

hem, min Fräl - sa - re, till dig. 



^ 



~-r-f — =j 



gg 



33 



Här ne - ie fins ej o - 



störd 







IS 






J^-o i-^J — 


1 ^ — 


— r" # 1 


— Wl 


1 T" K~ 


fr" ; ; s 


1 ■ ■ ' — i hr 

« . J 


■*1 N ^ J- 


^ 


-t^t-*-0-~ 


ro, Vär 


•<- # -S- 1 ^ * v i- -*- ^ 

i V i / 

blick är skum och svag vår tro, Och 


hyd - dans 




" 


5 5 * 


« • • # 


2 * 


PJ*n,*jJ • • • p 




i i r 1* 


a - m m 


• • • i 




— »-= — # — 


-i * i — 


— = [j — 


r-CJ '' 



**f^=f^ 


ggg Jj {s 


1~ • «- 


~fi-> 1 


, h -,:l| 


band oss tryc 


-^ f • 

ker. Och 
r-0- ' *- 


S: S J 1 

hyd - dans 

m . m m 


band oss trvc - 

* • 


— t««-r- hH 

X»A — ^ 

ker. 


w * - j • r- 


C j 1 


^ ^ — 1 




li~E •»' 



2 Men Gud ske pris, att tiden framåt ilar, 
Det kommer allt, som Herren lofvat har! 
Helt viss jag är, på Herrens ord jag hvilar, 
Att han till sist det bästa vinet spar, 
Och då år glömd all jordens pust. 
Och frid och fröjd och evig lust 
Oss rikt belönar striden. 



3 Men, Jesus kär, behåll blott du mitt hjerta. 
Låt tidens ström ej draga mig från dig! 
I lust och nöd, i glädje och i smärta. 
Blott du, blott du, blott du hugsvalar mig, 
Ty, Herre, när jag hafver dig, 
Må annat allt fråntagas mig, 
Med dig jag dock är salig. 



> T itr ficgrafningar. 



469 



Animato. 



*-A 



3. Vid begrafningar. 

466. 



'A 



£=Ä 



wmm 



*=* 



rr 



±=t 



3=]: 



4-i 



1. Har du sett, hur trä - den ful - 1; 



>f for hö - stens vind' 






feézb: 



:|=t 



- g X fr 



-» — » — #- 
! I |- 






=ı -A "f* 


=±- 


-f" 


=iM= 


-4" 


m 




* # 


-| 


— 1~ 


-| 


-i-r=i-i 


ffir^Zjf— *~ 


J 


« 


-* —4- 


8 


t 


X 


"t t~ 


— 1— 


-«'- 


* • 


■ 3 1 H 


Xs\) J # 






• 


ä 


Har du 

m 


sett, 
f" 


hur 

-»- 
f 


fiir - gen 
-»- -»- 

T t" 


viss 

-»- 


1 
nar 




På den 




fag 


ra 


ro 

# • 


- sens kind? 


/*v h ■ ■ 




1 


1 ! 


t 






r r 


E 






^rs 1 £r a 


irJ-, w w # 




f 


« p 


m 









f 






T t j 


ok i, r r 








r 






r r 


t 




1 


b fe • 1 


! "P ^ ^ 


|" 


| 


1 1 




[ 




v \t 








^ E? 1 
























r 



S - v 



ö 



^ippiii 



Me - ra djupt den sorg dock kan - nes, Som sig 
r\ in 

P p « P P—.— P P P — P- 

i P • u— — 1 



fä-ster 



x=x 



-p — p- 

t 



r^=f=r : 



m 




m 



1 1 

till vårt hem far- väl; 



2 Då inunder mjuka locket 
Matta ögat gömt sig har, 
Då de kära läppar kallnat 
Och vår röst får intet svar; 
Då den älskade gestalten 
För oss ligger blek och stum 
Och vi måste bära ut den 
Ned i grafvens mörka rum. 



IS 



De ha endast gått i förväg 
Till ett mycket bättre hem, 
Till ett land, der ros ej vissnar 
Och der Gud hugsvalar dem. 
Seger, seger der de njuta, 
Seger, seger sjunga de, 
Då de med den helga skaran 
Samlas kring sin Frälsare. 



470 



doppet. 



Andan/)' ron, munin. 



467. 



*Ä 



BEE 



1. Hvar-för tå - ras du, mitt 



2. 



Ty för mig är väg ock 

r> fe I hi i 



.» ^~n 



p=?if 



3*=^: 



^ 



H < — P— 1 — i •- — f^— * * # m— ^ 



ga, Hvar - för klap - par du, mitt 
nad Ge - nom Je - su Kri - sti 



=*=?: 




/ Accell. 



-* fr 



SS 



A tempo 



*m 



£=£ 



-*■ 



^^ 



pJ3 I f 



tröst? Du, som var mitt allt på jor - deu, Hvar-för bar du flytt från 
får. O min själ, så gläds i hop - pet Om en e - vig här - lig- 



--&- 



=£ 



=p 






t=t 




mig? Dock du är nu fräl-sad vor - deu, En gång får jag träf- fa dig. 
bet, Se' n du väl full- bor- dat lop ■ pel, Hos vår Gud i e - vig - bet! 



— & P-M? — I 1 ^— &• 



it=t 



r— r— r— r 



m 



s± 



>7fa fcegrafmngat. 



471 



Adagio. 

b I- 



468. 



E3: 



P ^rn-jl^ ^^ 



h i Gråt oj öf - ver dem, som sof - va Med Guds frid i graf vens sköt! 
t O, långt Liell- re må du lof - va Her-reu,soui till hvi - la söt 



U 



änrr—r^— r 



^E3=É=É 



fl 



$=* 



Ttn^-n 



-9- *r 1 -1 


1 1 1 — n 


— ^_ 


— 1 — 1 — 1 — L i — 1 


^ =>. _J j -1 


-J ä J J- 


— H — j — 4- 


=3 j ;1 1 


V7 ' " , d B B 


* # • hf 


H- . 8 J 


# h8 8 ii 


*J -B- -B- "' -B- U -B- w " 

Har dem fört! In - vid hans hjer - ta Ve - ta de ej mer af smär- ta, 

-B- -B- -B- -B- -B- -B- -B- -B- -B- m 


AV T 2 2 B B 


rJ U 




* S 1 


l^t* ii Ii 


"T — F — ¥ — r 


_ti« g L L_ 


-f— t=t_r_d 




- t — b — r— r- 


r r r r 


^f-r-^ 



Ro de baf 



fuu- nit der 



r^-w 



Ef 



3=* 



4- 



ter ve - der 



-70- 
mö - dau här. 



H 



1 



2 Blicken lyft till Sious höjder, 
Se, hvad de dock vunnit der: 
Paradisets rena fröjder; 
Synd och sorg de hade här! 
Må du hasta för att hiuna 
Samma mål och himlen vinna 
Der din vän du återser 
För att aldrig skiljas mer! 



472 



föoppct. 



469. 



Adagio. 


, 1 | 


— F~ 


— i 




-^ — i — i— 


=F 


H~ tt 




1. Hon 


är ic - 


* 

-*- 

ke 


— 0— 
död, 
-4- 


1 

•— 

hon 


S 5 J 

sof - ver, Stil - 

— * * — s 


l;l 
-F— 


slum - ra - de 


hon 

P- , 


(&% M *, F 


f d «• 

— i — i— i — 


— %- 


0- 
— i — 


F— 


' 1 h— 

— 1 


» . 


=± — t— r 


É 


1 




— v— 


— 1 




i — r 






1 



>) ft tt 






* 1 i 


— J 




-= p ! 


i — iM 


[v 


U)~~ J ' i 


! 


h 5 1 \— 


=S 


1- 

—é- 


-J 3 


—0 — — *— 


-i- 


Il ^ 

in. 


Slum - ra - 


de 

# • 


V -J- 1 

från q val och 
— 2 — * S- 


plå 

* 
— y— 




gor 

— # 
— i — 


Och från ve - der- mö 

-g— fi ; «-J± 


dan 
-gg— i 


\s Z ~\^, 


— 1 1 — 


-|" 


— # — * * — 

1 T 


— 0— 


— B— 


=r__^ e- 


? 


| 








1 


1 


1 


i 





p 



=;±s 



jrU. 



från jor - dem 



if 



o - ro. Från dess vex- lin- gar och 

t t rt « ■ f p > > 



'I 



r— r 



?=^=s- 



—,- 



4—4- 



I I I I *"»■ p 

mmsmm 



strid. Bi- dar hon de 



- nas nu 



Ut 



o - störd frid. 



8UV%: 



t— T 






IS 



Hon är icke död, ty Herren 
Är ju ej de dödas Gud. 
Endast hyddan göms i jorden, 
Hon i kraft af Herrens bud 
Ej förgängelsen mer skådar, 
Ty det första svunnet är. 
Kort var striden, lätt var mödan, 
Evigt varar fröjden der. 



Hon är icke död. hon lefver, 
Lefver evigt inför Gud, 
Lefver för att evigt älska 
Och att älskas såsom brud. 
Klädd i sida, hvita drägten, 
Bland de frälsta utan tal 
Strålar hon vid Jesu sida 
I hans ljusa bröllopssal. 



Andantino. 

Dolce. 



Vtti licgvatmngar. 

470. 



47:; 



1. Jagskall sof - va, men ej e - vigt. Snart en an - nan mor-gon grytt, 
, , - P ' -P-.—P-* P P P P P fLs C P-t p 




an - nan 

P ' ■ P- 


mor 

p 


gon grytt, 


=t=f- 


—m— 


=fc|=g=: 


t E 


-v- 


* 1 p 


-1 H S 




1 



•-. -*- -•- w #- 



1 y— • — \- 

1/ > 



I upp - stan - del -sen på nytt. 



-n — ps- 



t=r 



Då från jor - densskil -da trak - ter, Haf - vens djup ocli ök- närs sand, 

^ ^ n 



_^_* — l 






-•- -p- -p- 



-f f * 



§ 



- f—*—f- 




lä 



-*- 

lös sk 



a Der på 



he-tens strand. 



,. , P'* g , P ■ É É p— .— É É P-^ P— ,— p^ * É — f— ,— (2 n 

I ^_ jS N 1 




Jasr skall sof 



p53=t3=f±=!=f=E|=t= ~Tzri 



vigt. Snart en 



här 

-P- 



ig mor-gon grytt, 
-É * #—.—(2- 



i 






■ 



F P 5 y ? N r fr r 

K-, — I £ — N — * -1 — -,-. 



-pt-i- 



Och vi sko 
-P-= P-i-^- 



nio - tas. 



Se - dan allt 

EÉEÉ 



^=3? 



är vor- det nytt. 



V 



/ 



2 Se vi här en Ijuflig blomma, 
Den vi älskat öfver allt, 
Hastigt vissna före qvällsol, 
O, hvad allt blir tomt och kallt! 
Dröjande vi stå vid kullen. 
Der vi gömt vår rosenknopp, 
Vänner, må vi dock ej sörja 
Som de andre utan hopp! 



II 

m 



3 Jag skall sof va, men ej evigt, 
I min tysta, gömda graf. 
Och välsignad vare Herren, 
När han tog, som när han gaf ! 
När han kallar till sin glädje, 
Det i rätta stunden sker, 
Och uti hans stad der uppe 
Ingen död skall vara mer. 



474 



doppet. 



471. 





Andan fe 

15 * 














mf 










> 


* - * t it~r r i^ 


\ 


p 


r J 


r 


| 




!• l-i I-V 


t 


\ *i/ j 






J ■ 


# J 




*s 


) é 


d 


* 


• * 


2 * 






5 # # 


tr * 

1. Jag 

2. Jag 


B 

läng 
läng 


• 
täl- 
tar 




till him - 
till him - 


• # 
len från 
len från 


sor - 
syn - 

1 


m 
ger 
der 


• # # 
och strid Att 
och flärd, Från 










f f 
















— » • 






^ t\j f 




E 


■• !• 


1 1 1 w > W 
















1 




" t 






u 


n i v 



-a-s- — i k — n — i s — s- 


i- 


— r 


P 


— h- 


fc N j 


— A— N— 


gp i i i i nij j 

der hos min Je - sus få 
det - ta för-derf - va - de 

si . — F— j~—i- ; ; 


va - 
hjer 


P 

3 

-*- 

ra 
- ta, 

»- 


Och 

Som 


-J- 

# 

sjun 
fre - 

-P 


- ga om här 
stås af sa - 


-i-i J 

-lig- het, 
tan, af 


S ^ = *-» — p — ,» — i — t? — tr- 


F 


— h- 


-=M- — 

p 


=fc= 


-P— P— P- 


r—p - 


1 \ v u w 




i 


X 


1" 








se - ger och frid Och skå - da hans au 
synd och af verld Och gör mig blott o 



te kla - ra. 
ro och smär - ta. 



£=t 



ms 



*=t 



3 Jag längtar till himleu från mörker till ljus, 
Från oro till ro, ack, jag trängtan 

Der har jag mitt hemman, mitt bergfasta hus, 
Till himlen, till himlen jag längtan 

4 Der har jag en krona förvarad åt mig, 
Der har jag ett arf utan like. 

O Jesus, min Jesus, der får jag af dig 
Ett evigt beståndande rike. 

5 Och alla de kära, som förut gått hem, 
Der får jag dem lef vande åter. 

Der slipper jag sedan att skiljas från dem, 
O Jesus, af längtan jag gråter. 

6 Hur länge, min Frälsare, dröjer väl du? 
Ack, hör, hur jag suckar och trängtar! 
Säg, vill du ej komma och hemta mig nu? 
Till himlen, till himlen jag längtar! 



>Jftr tegrafntngar. 



Andante äoke 

mf 



472. 



£*=£ 



M;J ' J-^ * F 



=t 



r* 



1. Låt mig 



ä=f± 






låt mig 

: — r*- 



Att min Je 



zf »^ — g - 



475 



- r * 

sus se jag 




fe? 



Je - sus, upp t 



Låt mig snart för tro 



nen 



JJ 



It* 



^ 



Trängtande, trängtande 
Är min håg att dig få se. 
O, när skall jag dertill komma 
Att hos dig med alla fromma 
Skåda få ditt anlete? 

Härlig är, härlig är 
Också änglasången der. 
Kunde jag blott vingar få, 
Skulle snart det uppåt gå, 
Hem till dig, o Jesus kär. 

Ack, hur stort, ack, hur stort 
Komma genom Salems port 
Och på gyllne gator gå! 
Jag kan nu det oj förstå, 
Hvilken boning! O, hur stort! 

Paradis, paradis! 
Der vi sjunga Herrens pris; 
Fram till lifvets träd vi ila 
Och som drömmande oss hvila 
Hjelp oss, Gud, till paradisl 



476 



doppet. 



Adagio. 

ma 



473. 



EE^ 



*=* 



4 — -fv- 



S= 



P 



1. Her-ren krö - ner si - na trög - na, Krö - ner dem med nåd och 

I 



£m-»L 



; 






£* 



3=* 



H -N- 



P 



* 



gfe 



När hans An - de gjort dem mog 



1 



4=* 



HH 



na För 

-0 *_=_ 



I 



£fc 



'"./' 



:-b= 



Ö 






II 



se - gerns k ro - n: 
¥- 



För att se-gerns kro-na 



W : C f H iigfelllLllH^ 



2 När med hoppets fröjd de strida, 
Älska, bedja, tro och vaka, 
När de för hans ära lida 
Och sitt eget lif försaka. 

Moderata. 



3 Han kring sjelfva döden kastar 
Ljufva strålar från sin himmel. 
Då den frälsta anden hastar 
Hem från verldens brus och vimmel. 



474. 



fe^ö^E* 



i 



i É^zrfejg 



1. Säg mig, h vart går du, o bro- der.Hvartgår du, kvart går du? O, säg! 

ff — fr N— n : n — — i N-i — fr *— fr — — fr — h 



- 



Hfc-fv 



1 



. s- \ — k 



I 



i=±: 



Säg mig, övart går du, o sy - ster.Hvart går du, ty smal är din väg? 

ti ¥ w -0- -M- * -0- a-. -d- ^ 



Vi skyn - 


dafram-åt 


e-mot 


Ka 


naan, Trots Ii - dan-de,nöd och be- svär, 


■ UVr 


i ' 








_p 


-& -A 


. 1 J fv J J ! 1 l^v 1 






* 


J^-^4 




^ #15- #5 1 1 « 1 J' \J 






Ii ' 


4 


J 




• 


.0. . r 


» J 


-0-' 


. * ' * * ?'<> 



Och hem - ma, der hem - ma 



Ka- naan, O, säg, skall du mö - ta oss derl 



> T itr begravningar. 



477 



Kör. 



&åmm m$ 



*—*- 



3E3EE}: 



. 4 1 



O, säg, skall du mö - ta 



der? O, säg, skall du mö- ta oss dei 



— Lp. — ^— y — ^ — t/ — b — ' — — H — F- 3 



■ rv— 



■*-?>- 



:<=J=2= 



-S-P>- 



F=R 



r 



^I M^M l 



Ja, hem - ma, der heni - ma 



Ka-naan, O, säg,skalldumö- ta oss der? 



1 H |>.—l- 1 b» — •- — £ 1 b/ b/ — ■-• • — JJ 



2 Hvad är din kallelse, broder, 
Hvad utsäde är det du sår? 
Hvad är din kallelse, syster, 
Då framåt mot himlen du går? 
Vår kallelse är att förtrösta 
På Herren och hålla hans bud, 
I kärlek och tålamod verka 
Och skynda mot hemmet hos Gud. 



3 Ja, du skall möta oss, broder, 
Se'n korset du burit en tid. 
Ja, du skall möta oss, syster, 
Med strålande kläder i frid. 
Med krona, med palmer i händer 
Och tagna ur nöd och besvär, 
Vi jublande stå inför tronen, 
O, säg, skall du möta oss der? 



Andante. 475. 

hAa 1*— MH 1*— f*- -d — J— i— $ — 1— 


FlNE. 

-n— f*-f 1 1 i : H 




fei=SEfc-J 



: ■> j Ö, nämn för mig 
l Jag blir dock här 



ffi 



ej jor-dens fröjd, Och sök ej fängs - la hjer-tat här! 
ej fullt för- nöjd, Mitt rät - ta hem der of- van är. 



m 






t—t 



jm=fcfe i 



Dess blommor mig ej loc- ka 

o- ^ ^ r* i ^ [^ fv 

ZT ä ä ä I ä. » «. ä 


få, De viss- na 

~~ 3 ^ * * 


ju 

-1 


så fort, så fort. 
s l N D.C. al Fine. 


Den lust, som verl - den bju- der 
-»-• -»- -#- -»- 

/fffi 2 S SM 1" 1 r 


-*s-i— 3— i- 

på, Den ak - tar 

f* g g g 


— - 

— #— 

ej 
— r 


3 3 3_F* "3 

mitt hjer- ta stort, 
-0- •»- -»- -»- 

1" i \~ rfc — n 


EM-C l FW^-k^- 


— f b* — b» b— 


=r 


4„s_s=p^| 


l b ^ b 




1 


v v y 



Guds rika bord, hans käpp och staf 
Uppå min vandring stärka mig, 
Den klippa fordom vatten gaf , 
Den öppnar ännu alltid sig. 
O, skulle jag väl dricka då 
Ur någon grumlig rännil? Nej, 
Jag får till lifvets källa gå, 
Och ordets ijus missleder ej. 



3 Jag skyndar till de dyra, som 
En stund i förväg vandrat hem. 
Jag töfvar ej, ser mig ej om, 
Mitt hjerta längtar upp till dem 
Och till den lefvande Guds stad, 
Till änglars och till helgons ro, 
Att möta der min Fader glad 
Och få hos honom evigt bo. 



47* 



!9 öppet. 



476. 



V' - rato. 

1 m/ 


















J -1 




| 








$J> 2 j j j 


— 1 — - v 


*• 






- * 


— 0-r- 


* # 


\~J -t. • m 

<_ -#-: -#- -•- 

. »Sa - lisr.ack, 
"'Äng- lar i 

N 


sa - lig, nu 
ko- rus mig 

-#-• -♦- -•- 


går 
hel 

-#- 


• 3 " 

-#- ■#- ~ " 

jag till ro 
- sa med sång. 

• • ~ fSf " 


• 

Dit, 
Sa - 


b 

der de 
lig, ack. 


* • 

säl - 

sa - 

JL. 


la för- 
lig, på- 
■f- • 


/-v a Z; *0 i 


L !.. ! 


— pr- 


h S 




-S-=- 


— • — # — 


m • 


— * — i 


*&>-{ ' ■ i 


i», j* i 


_j 




[ 




^^ -t • 














• 






i 











■) 




^1 r 












Vi i 1 i 






' P 1 






A n \ 


1 


* • J 


m ' 


i 




thr J t « 




# s s — 


-S-h 


-s— «— 


-v- 


— • 9 




t -2- 

kla - ra - de 
skyn- da din 


bo. 
gång! 


Snart hos min 


Je - 


sus i 

-0- -0- 


sull 


-0- -#- 

het och 

m 


ro 


fr): r — r— 


— P*"" 2 T 


— ♦-= • m — 

! ^ • ■ 


=£= 


* * 


-H 


~0 # 

> 1 


-J 



g 



Jag- 


i det 
-»• -»- 

— » — » — 
— H — 


him- mel ska 

-*-• -*- -•- 

p « # 


-0-. 
lan 


■0- -0- 

detskal 

: i- 


i bo. 


-0-. 
Ej 

i — #-f- 

— 0-^ 


■*- -é- 
som en 

s ! 


främ-ling jag 



g 



n 



u -•- -0- 

läns: - re går här, 



lig, ack, sa - lig, i frid bor jag der 



fp. 



3±^=Z 



m$ 



2 Vänner jag älskat, ren hunna i hamn. 
När de mig skåda, de öppna sin famn, 
Höja de tröstliga sångernas ljud: 
Skynda dig, salig, ack, salig, till Gud: 
Ljufva melodiska sånger jag hör, 
Klingande harpor, de saligas kör. 
Himmelens hvalf derutaf fyllas opp: 
Salig, ack, salig, påskynda ditt lopp! 



:) Hväss dina vapen, o död, och slå 
Helvetesfurste, försök hvad c . 
Jesus, min Frälsare, öppnat min graf, 
Salig, ack, salig, beger jag mig af. 
Klar rinner evighetsmorgonen opp, 
Döden försvinner i ilande lopp. 

j Ej mer skall höras ett klagande ljud. 

j Evigt jag salig får h vila hos Gud. 



> T ttr fcrgrafmngar. 



47'.) 



Larghettc 
mp 



477. 



£BE 






dan h 



nit Hvi - lans lug - na hamn! 



Ske 



da - gen, som var ber - gad, Storm - fri, klar och blid, 

, , . i. 



w&eé 



333E 



?=^!=É 



m 



m 



=fc 



=J 



■#• -& V | 
Njut som barn den ro du fan - nit I 
Af ett himmelskt sol - ljus far - gad, Som 



in Fa - ders famn! 
r Je - su frid, 



vm 



*=p 



I— PFf i- • 1- 



£=fe 



EE^ 




3=t 



=f?=f**=3= 



fet 



r^ 



Tyst din lef - nåds - sol 
Dy - ra - ste kle - nod 



sig säuk - te, Tyst sig skug-gan spred, 

ti - den, Skatt från him - me - len. 

-«- -»- -0- j 



öp 



mt-t-i- 



: ^=? 



w 



-.•■ 



II 



I u 

In - nan man det min - sta tänk - te. Det mot af ■ ton led. 

O, den fri- den, o, den fri - deu, Je - sus, gif oss den! 

J .0. -0. .0.. .0. .0. .0. .#-. .«. .0. 



SE 



£=E 



T=F 



E^E=E 



» •- 



^ 



3 Hur mau klagar, hur man gr 
Hur man beder än, 
Du, som bortgått, ses ej åter 
Ibland oss igen. 
Tiden mot det mål dock jagar, 
Som för alla står, 
Lägger dagar uppå dagar 
Lägger år på år. 



4 O, så nära, o, så nära 
Är den morgonväkt, 
Då hos Gud i glans och ära 
Står en frälsad slägt! 
Ingen mer skall tårar fälla 
Eller sörja då. 
Må vi alla med de sälla 
Då kring tronen stå! 



480 



»opp*. 



Andantino. 
mf 



pytr 



478. 

_S__I # — *_ — ^_ 



-J \- —I 1- 



1. Jag vet en port, som öp - pen står Der från de gyll - ne sa - lar 

2. Den öp - pen står för livar - je själ, Som nå - dens ord a - nam - mar, 



fcfeifct: 



8-»: 



2— t- 



-0. « _4_ 1 



-> 








N-L 


1— 




N- 


-1 


-A J 


\ 


■J d 3 


^t^—^~ 


— i 


k 


— 1 


# • 


"~$" 'A- 


# H 


« s 


-i^ 


=-=H 


@r j 










* J 






t) -*- 

En 
För 


klar 
rik 

-f- 


1 

- het, 
och 


-f- 

som 

fat 

r 


från 
tig, 

— É— 

— i — 


kor 
kung 

* 


-• — 5 

set går, 
och träl. 


Om 
För 

• 


Kri 

al 

— •— 

— # — 


sti kär ■ 
- la folk 

f T 


lek 
och 

-»- 

-T- 


• . J 

ta - lar. 
stam - mar. 

f *, 

—f 1 — 


^£-S- 


-f- 




-h 


— ¥— 


t 


V ' 


— U— 


-r— 


-v—V- 


— v— 


-r- M 



Kör. 


i h i > 










.____ 




TS 




* gä * i 


N 


=? Å 


-A- 


=1 ^szz| 


— i — 


, , 1 


0, 


djup af nåd, min 

r t t~ r 


Gud, 
t 


t i 

hos dig, 


Att 


den 

c 


står öp - pen 


4 

ock 


r* 

för mig, 
1, 


m * 


— # • 0— 

r t F r 


=j= 


b t 


— I» 


-r- 


t r — r 


— — 


r f 1 










— u^ 


i 


f f f 


"t 


-t— i— j 




Så skynda fram, trots oväns hot, 
Förr'n porten sluten blifver, 
Och kors och krona tag emot, 
Som Frälsaren dig gifver! 



4 Då vi på andra stranden stå, 
Läggs korset af, det tunga, 
Och lifvets krona vi då få 
Och Jesu kärlek sjunga. 



Used by per. The Biglow & Maiu Co., owners of copyright,, 



Adagi 



ViXt fcrgrafninpr. 
479. 



ls| 




1. Säll är 


den, 


som lyck 


■ ligt 


hun - nit 


ham 


nen, 


E - 


vigt 


fri från 


2. In- gon tår 


skall då 


från 


ö - gat 


rin 


na, 


In 


- gen värk och 


SY' 2 — S~l 


**"' 


f" f 


-#- 


-É- -•- 


-•- 


-f5>- 


-m- 


1 










i !_ 








r 


lf?J«l /l 1* f 






m 


i* " 


t 








j 




t 








V 


f 3 


















L. 




















t 


1" " 


\j 


l> 





--N N- 

V 



-rt— 



* 



rö 









-•- 

syn- der, död och qval. Och får hvi - la, nöjd i fräl- sar- f am- nen, Fjärran 

plå-ga var-der mer, Vän- ner sko - la vän- ner å - ter - fin - na, Je-sus 

m _ -#- m _ . _ -#-j -»- -0- -0- ■#- -0- -0- -&- #- -0- 



L — V 



F 



=t: 



t l 



i 



£=* 



: £-= 



§ 



skild från den - na sor - gens dal 
sjelf oss lif - vets kro - na ger. 



»a: 



:t=t 



las: 



E - vig fröjd och gläd- je der skall 
Sa - lig, sa - lig den, som hem är 
-0- -0- -0-' -0- -0- -0- -#- 



F 



, 




-A k. 




[V _k 




m/ 










1 








|. 


'] 




/h i 




^ é J 


i ^ 




(gY 


» 


* S : 


— m-. — « — #— 


i — i — 5- 


pi- 


-Fv 


— » — 


t: 


* 


blif 

gån 


- va, 
* gen, 


e-^— •-= # 0— 

Lustigt vii - sen på < 
Löst från den - na tull 

-0- -0- -»-• -0- -0- 


— * — *- — — 

Juds hög - ra 
ga syndens 


lland, 
kropp, 


t 

E - 
Och 


-»- 

vigt 
för 


iif 

Lam - 


då 

mets 

■0- 


i* ■ * 


r 2 


1' la . 




ii r 


rs • 








l?-* "I i 




I* 1 


1 II 




r 




f 


f 




\~/\} 


| 






v V \j 








1 












v 


1 
















1/ u 















. —Q \ \ k- 


B 3 


-1 


-A -* 


— i- 






f rs 


- 




(g* 1 — 5 S 5- 

Je - sns dem 
tron har bör - 

-0- -0- #- 


-R-i— 

skall gif - a 
jat sån - g 

-0- -»- 


a, 

en 

5>- 


3 8 

Som fått 
Och full - 

-•- -»- 


iif 

bor - 


-*- -•- 

1/ b 

i tron 
dadt ser 

'l « 


— Fv 

3 

up 
nu 


på hans 
allt sitt 

T •— 


lamn. 
hopp! 


(g » 0- 


» 1 




1 1 — 


r 


f P 


s 


— | 1 — 




5' fl 




t=q-p— 




i r 


u_ 


* I? 








~ 11 




v l 






i 










jj 




1 




t? t 








"t? t7~ 







482 



I^O^Pt. 



Adagio. 



teöt 



:4=5: 



1. To 



480. 



Ö 



I |s p | 



ner 



^4 



f=*f 



if kla 



fan Trän - ga sig fram ur min själ 



-£L 



-m- -*-- -#- 



— ö — ^—-^. — i — r — r— ,» 



Svår kän - nes 



fc±=£=±=t: 



Län - der dock stads till mitt väl. 

JL . . m ifl ^. ^ 



^ 



:S=£ 



i 



-v 



2 Sörjande hjerta, 
Märker du icke i dag 
Midt i din smärta 
Älskarens trofasta slag: 



3 Dagen skall svalkas, 
Smärtorna stillas igen. 
Afton, som nalkas, 
Skänker dig åter din vän. 



481. 






( Högt öf - ver för - giin - gel - sens skif 
t Fast kröp - pen för - malt- nar i grif 



-J 



J -I- 



ten 
ten, 



I fröjd tri - uin- 
Så skall Lan för- 



m 



ii 



f 



£e£ 



i I 






St- 
te - rar min sj;il 

va - ras lik - vill 



Tills 



-• — **»- 



Je - sus de 

I 
IjÉ m - 



na upp - vac 



ker Och 



=f==' 



_(S2_^- 



C-o 



=*=q 



-1^-1 1— 1: 



m 



-%m- 



%—$Å+Å 



Å=Å—-X 



<s 



II 



ut - i den famn han mig räc 

.0. Jt. .0. 

-+- 1 U a m •— I— <S>~ 



^m^^m 



- - - -& 

ker Jag nju-ter mitt e • vi - ga väl. 

=1 " 



^PP 



Ufo trgrafningar. 



483 



$ 



Min redan förklarade anda 

I oskuld och renhet nu går 

Sin röst att med änglarnas bland: 

Min fröjd ingen dödlig förstår. 

O, kunde ert mänskliga öga 

Blott kasta en blick i det höga, 

I skullen ej fälla en tår. 



Co n animn. 

teS — I — 



3 Hur ljuft och hur saligt jag hvilar, 
Hur säll jag i himlen får bo! 
Här nå mig ej smärtornas pilar, 
Ej sorgerna störa min ro, 
O, fridsälla dag, då jag funnit 
Den hamn, dit ej stormarna hunnit, 
Och skådar hvad förr jag fick tro! 



482. 



^ 



* -0- -0- ** 



*=£=£ 



din strid du käm - pat ut. Palm och kro 
2. Jor-dans böl - ja mörk sig bröt Mot din sva 



na fått till slut, 
ga båt och röt, 




1 



MzA 



$=*- 



-A-r— I- 



¥ 



fc 



*=«?=? 



Ge- 

Men 



«= 



nom Jor - dan ber 
du sjöng dock gla 

I 



gad 
de 



SS 



M--T— f 



" 5i " 

väl, Ang - lar bu 

lig: Por ten öp 



rit hem 

peu står 



-i5>— i— t * •- 

J M-V— V E 

=H=t — r- 



din själ. 
för mig! 



T 




4U- 



3=* 



I den stad sitt hem att få, Hvil-kens por - tar opp - na stå! 



*=*? 



i 



F 



£E£ 



5= 



3 Liten tid du fick att här 
Sjunga om din Jesus kär, 
Och med hast du från vår syn 
Flög till hemmet ofvan skyn. 



4 Efter slutad jordisk sång, 
Jordisk nöd och jordiskt tvång 
Mötas vi, o, fröjdeljud, 
Och få evigt bo hos Gud! 



484 



l&oppct. 



483. 



t 8 ; ^Eg^=i: 



»: 



-*l*- » rr y -*- 



-»• ^ 






E35 



!• i — i i^ V 

j j Från ti - dens strid du går till ljuf - lig hvi - la, Till sa - lig 
( Vi vil - le väl med dis till hem - met i - la Och ank - ra 



^fi=S: 



Z-^8_U 



?=i=P= 



3±IEÉ 



*^£ 



i 



^i5=q: 



t=£ö35S 



■*■ -r -*- ^* -f - -5- -»-• 

ro i öf - ver- her - dens famu. 
der i him- lens säl - la hamn. 






^S 



-Q^-j^ )-^ 



Men än 

u 



en stund vi drö - ja 



i± 



a 



^ 



:p=3 




pA _, h fi 


i-0 m H N 


h fl ;i 


H^ 1 i k ~-rfl 


(fr-* n ^ 


t*fcr-f — ^ 


1^-1 




och hus:- sva - - la, Skall tro - - sta och hug-sva - la. 


-r. — s | rs ix-v «* 1 


T-mr" — • — —m — ■*— r— •- * ^ ' ' é é — s P-0 — 0—. -r-a^s tti 

frJS.ftt ■ f 1 T" —t b rr-B 2 L-É-t- — =-^=7 ^:S i i fl 


W_S_3_| U — ! — 


b 1 p ^=d 


_p=4- — u 


U r rTj i --i, :ii 



2 Tack, herde god, för allt h vad du oss gif vit. 
För lära ren, för trogen själavård. 
För hvarje gång du mera kär oss blifvit, 
Då vi dig mött i helig tempelgård. 
Din hela vandel vitne bar, 
Att du en trogen herde var, 
Och Kristus efterföljde. 



Men nu farväl med tårar och med smärta 
Vi bjuda dig, vår herde och vår vän. 
Får Kristus bo beständigt i vårt hjerta, 
Vi mötas få i himmelen igen. 
Och nu till dess farväl, farväl. 
Till dess vi med förklarad själ 
H varandra handen räcka! 



i 



Ad (K/in. 
P 



>7fo ftcgtafmitgar, 
484. 



m=t 



4=*: 



3t=d=^ 



1. O. hu 

2. Sof - ven, 



J 



EÖ 



Slum - ra de 

Frid - fullt i 



graf 



-b- X- 



-P-= jy- 



485 



ga! 






Kring de - ras 
Jord - lif - vets 



var - dar 
stor - mar 



l-ili 



Sväf 
Ra 



^=£=ffl =^ l 



var min tröt - ta an - de 
sa ej un - der jor dei 



^S 



P 



1 J- 



m 



-i 



mf 



i=t 



-* fr 



3ÖE 



Ljuf - lh 
Dit jai 



ir Ii vi - lan T)jupt un - der mul - len, Dit till för- 
ck läng - tar, Snart är jag fram - me, Snart får jag 



z= r—r-rr 



H- 



-t 



t=t 



-\h ~^z\ "t* 




— fl-^1- 






—i— -—Hl 


vand - Ii ng 
sam - las 

| 
-&• -0- 


b- 

De 
I 

: 


-J — J — J 

ro* 

fred 
ro 

«^^# 

1 1 


i 

ligt 

till 


-1 

-»- 

sank 
e - 

1 


— J— ^— :-H 

-•- 

tes. 
der. 


s% t f— & 


v 


— £— ^j 


I" 


W 


== C- *— ifl 



486 



1$arlig1)rtrn. 



VII. Härligheten. 



485. 




3=*ö 



--I ps 



:?q=S 



m 



Hvar är det land, dit jor - dens sorg ej når, Dit hjer - täts läng - tan 

Hvar är det land, der Gud i e - vig tid De si - na mät - ta 

Hvar är det land, som in - tet ö- ga sett, Det land, som Gud de 

j i\ n J n ^ -*- #■ 



mm 



85?^ 



£M 



p=*$ 



-V— v f- 



TÄ 



--P— är — 5-++-1M--H 1 * 



:» 



# -.- 



±z 



of- ta, of - ta går, Der al-drig tly 

vill med fröjd och frid, Der tyst-nat har 

si - na har be redt. Der al - la bal- 



ter nå - gon tår som här, Der 
all ti- dens sorg och pust Och 
nen sam - las få en gång Och 



W{. P- £■ 



,*-ä ä_J_ 



J 5 X 



4 



Der al-drig fly 
Dertj r stnat har 
Der barnen sam 



ft*=Ä 



H f l j. ~Whfi: f J x l J 

— »-^JT 0— ■ # . ä- * 1— • 



ter tår som här, 
all ti - dens pust 
las få en gång 



•— 



säd den 
hjer - tat 
stäm - ma 



g° 



de, stark den sva 



- ge 



der-qvicks af himmelsk lust? 
i Lam- mets ny - a sång? 



Säg, 
Säg, 

Säff, 



vet du väl? 
vet du väl? 
vet du väl? 



Der säll och stark dén sva - ge 
Ochhjer-tat nju - ter himmelsk lust? 
Och stämma in i Lammets sång? 



P = 



m 






?==+ 



3==i=i=öi B 



Dit opp, 

Dit opp, 

Dit opp, 

I I 



dit 

dit 
dit 



opp 
opp 
opp 



rik 
rik 
rik 



nia 
må 
må 



vårt 
vårt 
vårt 



hjer 
hjer 
hjer 



US? 



45-r 



=t=: 



_Jt 



tas hopp. 
tas hopp. 
tas hopp. 



m 



Ami a ni c. 



iSJ 



P T 

1. Hvar Sr 

2. I Ii i in 



härligheten. 



486. 



• -5- 



*==* 



487 



k rist - uns 
ack, der 



stor 
vårt 



land? Månn' 
land, Vårt 



Si - ons 
rät - ta 









-C 5 3 



^=fe 



palm 

dy 






-1 — f\- 



i s N \ 
-0- 3 



vux - 
fo - ster - land 



V V v 

strand, Der Jor - dan än - nu hvi - skar 
ran sjun - ger 



Dei 

y 



la 



s!s 



m 



jEE^j 



^ 



£ 



V* 



mmm 



gifcÉ 



om, Hur Je 
glad Guds lof 



sus till dess strån - der kom? O, nej, nej, 
i lef van - de Guds stad. Ack, der, ack, 



-#- • »— — I H 1- 

H h h — ■— F ^ 



*EEE£ 



II 



nej, 
der 



Det hel - ga 
Vårt hem - land 



lan - det 
och våi- 



är det 
Je • sus 



ej! 



V 1- 



488 



3öarltgi)ctcn, 



487. 



Moderate. 

mf 

z^t 7 — * — ft" 


-h" 


\- 


^ 




— f jy 


\ 


^^ 


N- 


—fr" 


u # • # 

1. Till det 


8 

här 


Ii - 

-0- 


— 0— 

é 
S a 

* 


— — 

land 

-#- 


of - van 


1 * 0^- 
-gr / 

sk v ii Vi 

J -• 


i tron 


0^- 

skå - 


• 

da 


/V — * • P 


* 


m 






m 


-^ c . 


* 1 * 




• 


1~J*/» v 


i 




V i 






^ * • y 














p 


\y 

















r.J £/N»f. J 



*^- 



t± 



-#— 



upp re- dan här, Tv ett hem, fast för-doldt för vår syn, Har vår 

J «: t 



£ 



gi 



#bz =fc * 1 —v 



Kör. 



F* : 



Je 


sus be 


- redt 


åt oss 


der. 


Om 


en 


kort 

J0. 


li- 


ten 


^"" * 














# # 
















^ 


"■ 




. 








= l* 


* i s_ 






!/ y 


— 1 


— f U — ' 
















Om en kort 



E* 



=tÄ 





till 

±- JL. M. 


Vi 


få 


mö • 


tas på 

JL JL 


him 

JL 


me - 

JL 


lens 

JL 


strand. Om 


en 








| 






P-AÖ 






















\~^ 
























i 



























Ii - ten tiil 



S=S 



m 



»~- 



kort Ii - ten tid 

JL JL JL 



-.* — •- 



Vi få mö - tas på him - me-lens 
-#- m -*- -0- m 

fil f f 



"27" 

strand 



1^31 0L 



i 



Om en kort 



Äfven vi på den ljufliga strand 
Skola sjunga de saligas sång. 
När, förlösta från dödliga band, 
Vi vår Frälsare skåda en gång. 



3 För vår älskade Fader och Gud 
Vi vårt offer och tack lägga ner 
För den kärlek han skänker sin 
Och den nåd, som han dagligen 



brud 
ser. 



Used by per. of The Oliver Ditson Co., owners of the copyright. 



f^ärltglKtcn 



489 



Dolce. 



488. 



-A V— -N N iy N-j 1 Hy — ~\~- i ^ — ~Ä » 



1. Jag tiin - ker 



a ger - na p 



I ^ 

him - lens land, Der Her - ren Je - sus 



t 



=i=i=i 



X> — t? 



~-W 



=5=fi 



& 



-*i 



; Der be 

-,»-»-l— .» — .» — i— f — F -4 — y — F 



i u i 

Der hel - gon- ska - ran stäm- mer upp Hans pris rned gläd- je 



*Z*- 



I E=t 



t=t: 

r-r 



Kör. 

-*-4 



må 



-j- — 



-4 * N-r— 



=8*=: 



Der ej mer man skil - jes, 



Der 



fe 



F=4 EE NP 



:^i 



ej mer man skil 
É i^ ... *_. 



jes 



st=± 



3=*=^ 



^=il§P 



Der ej mer man skil - jes, Man skil - jes al - drig mer. 



, ,. . f * p * ,— t- 1 * s s 1 —I U=-J .-, 



2 Jag tänker så gerna på himlens land, 
Der, klädd i snöhvit skrud. 

En här af änglar utan tal 
Lofsjunger Herren Gud. 

3 Jag tänker så gerna på himlens land. 
Och mången vän så kär. 

Som här med nöd och ängslan gick, 
Ar nu hos Jesus der ! 



4 Jag tänker så gerna på himlens land, 
Hvad fröjd, när vi också 
Få bära krans och segerpalm 
Och gyllne harpor slå! 

! 5 Jag tänker så gerna på himlens land, 
De gyllne gators stad, 
Och bar mig längtans vinge dit, 
Ja^ flöire strax åstad! 



Copyright, 1861, by W. B. Bradbury. Used by per. The Biglow & Marn Co. 



490 



härligheten. 



Andante. 
Vi j_ 



489. 






ta: 



q— 



1. Je - ru - sa -lem, Je - ru - sa- lem, Som of - van - till är bygdt, Ack, 

2. Hvadun - der, orn min läng - tan då Allt me - ra stiäc - ker sig, Je- 

..k! 






« 



ISIplI 



fet 



* 



di 
lem, 



na por - tar först Det blif • ver lugnt och trygt. Här 
Je - ru - sa -lem. Dit upp, dit upp till dig? Min 

"•i 



^==F 



fe* 



r — r 



St 



i&ii 



H 



ö 



gg— y-lh 



3=* 



mo 
kär 



ny 



komst 



a fa - ror jämt, Och jämt till strids det bär, Och 

ju ock af dig, Och jag är främ-ling här. I 



rs -»- -»- 






3- '— 


-A p- 


~H 


— I~ 


N r— 


— +" 












7 * _r ~ 


_J 1_ 


ii- 




-i— t 


— #— 


=*= h 


-1- 

— ii— 


~r 


=ä8 


f 


äf 
dig 


- ven när 
jag har 

JL .0. 


det är 
mitt bor- 

• * • 


som bäst, 
ger - skåp, 

: 4 


* " — # 

Det sorg och 
Och der jag 


-*- 

mö ■ 
hem 


-S- 

da 
ma 


r 

är. 
är. 


/i»V 




5 






P 1 » i 







=^M 


\PJ', • 


i i 








ii 


1 




M> i 


b r- 


|= " 


u 




l 1 1 i» 


W 


V 
















r 


r 


r 


i ' ■ 



flvad under, om jag längtar hem 
Till dig, Guds helga stad, 
Der jag en gång får hvila ut, 
Fullkomligt fri och glad, 
Der ingen gråt skall vara mer 
Och ingen värk som här 
Och intet mörker, ingen natt, 
Ty Lammet solen är. 



4 Ack, hvad på jorden aktas stort, 
Det fängslar ej min håg, 
öe'u jag på korsets träd i tron 
Min Jesus fästad såg. 
Mitt mål står klart, jag vill blott ett, 
Hvad än det kostar mig: 
Jerusalem, Jerusalem, 
Jag vill blott hem till dig. 



ffiärltgVtm. 



49: 




490. 



i=åi~i 



• J • •— I— 0^—0-. • 



1. O hem, o hem, der jag 

2. Der får jag skå - da Her 



en gång Min Fräl-sa-re får se! Jag 
ren Gud. Min brudgum Je - sus kär Skall 






* 

r 



-X-f- 

— ^- 



§ö 



SS 






J M *r 



:* 



ÖB 



=? 



d=^4 



i 



i ^ ' i ■ b 

läug-tardit från sor-ger mång', Från synd och fre-stel-se. Snart hemmets kust jag 
mö-tamig, sin köp- ta brud, Snart är jag hemma der. Som drömmande jag 



i i,r i/ 






=t=t=t 



-# — #- 
TT" 



:t=U: 



H — pv. — i *-J — 



-b—t- — j *— i k— J T I *. — ! 1 — \ — I— £—1 P-r-r— N-n 

— •-'— — 0—0 — -M— 0-^0— A — * — •— * M- — h — i 9 — - 1 



er, och då Är jag för e-vigt fri, Och harpans strängar skall jag 
då skall gå Up - på den ny - a jord Och u - tan af- brott nju - ta 

I [^ ^ I Pl -■ 



v i f s V- i m ^ 



slå I 
få En 



F=S 



S* 



Kör. 



0. — I 1 — # _ — 



IEE5: 



:*=*: 



^J: 



^=#— •-' 



sa - lig har • mo - ni. 
gläd - je, förr ej spord. 



tr-.:.— — — 

Mitt hem, mitthem, mitt hem! Jag läm 



■ti 



is==s 



lil^iliill 



-0-^-b-H- 








-1 ■* 


-J — -f^-i 


— 1 — fm 


S^F 


— — — i— 


1 3— *— =1— 


— X n— £ N- 


• * 




3— : 


i^ffl 


fr 

hem. 


— 

1 

Mitt 
■ X *1 


i TT i S 

y 1 
iem,mitt hem, mitt hem, mitt hem! Jag läng- tar, 

r 1 i * £ ' 

>f *i >? i . 1 >• • * »1.» # 


läng - tar 

t 1 




1 — 1^.0 ■" 

hem. 


,=&V=^r 






— fcrl: tz 


t tz 


-t V 


£^S=33 



l ^1 



492 



härligheten. 



491. 



r. 




i -] 


,_ 


| , 


i 




«— 


i 






i J 1 






~ ■ 


, | 




t*\ 


! 




** _i 




1 




^ ■* 1 




1 lJ m m 


l-i- 


-4- 


* • 






» * 


5 1 


x J4 


1 J ä fl fl 


fl • 1 9 




*0 


» 


& J 


1. Om- kring Guds tron der 

2. Hvera gaf dem lof i 

.0. .g. 


står 
him - 

-•- 


eu 
len 

-#- 
— #— 


här Af barn 
bo?Hvem tog 

.0. .0. .0. 


de 

: 


1 

him- 
bar- 


1 
leus 
nens 

./I 


höjd, 
här 


§43il 


* * * * 


-1-4- 




-r r M 


-1- 


1 


— k 


=p=3 



iii^s 



s=*ö 



E33E* 



33 



3=* 



Den syn - den all för - !å - ten är. En ska 
Till den - ua verld af fröjd och ro Och lär 



I 
ra frälst och nöjd. 

de dem att der 



m 



mmm^m 




Sjun- ger ä - ra, pris och ä - ra, Sjunger 
Sjun -ga ä - ra, pris och ä- ra, Sjunga 



g=£=E 



i/ v i i 

Det Jesus var, som blödde här 

Att deras synder två. 

Hans blod en skrud så hvit och skär 

Dem gaf, och nu de få 

Sjunga ära, pris och ära, 

Sjunga ära, fröjd och ära. 

Andantino. 



SiiliirllilE 



a, fröjd och 



ra, fröjd och ä - ra? 

«. .jr* i 



4 Hans nåd på jorden sökte de 
Och älskade hans namn, 
Nu skåda de hans anlete. 
Nu få de i hans famn 
Sjunga ära, pris och ära, 
Sjunga ära, fröjd och ära. 



492. 



-f- 

1. Hvem 



=9t 



— I- 



f 



den sto 



E±= 



-t: 



ra ska - ran der Med palm 



hand? Hvar 



-i 1 — • 1 — 

v v — p »- 






te 



#j T — f— jq=£=^=r1 1- 



hjes 



-»- 

sa se - ger 
IS 



m?- -i 



'O: 



- kro - na bär 



=£=^= 



* > 



på 



vig - he - tens strand. 



w w w — » — » JJ 



?i)ävlig1)rtm. 



[\K\ 



2 I sida, hvita kläders glans 
Den står för Gud 

Med oförvisanad bröllopskrans 
Liksom en smyckad brud. 

3 Jo, skaran kom fråu lifvets strid. 
Från tidens nöd. 

De alla gått till himlens frid 
Igenom salig död. 

4 Ett tecken på b var panna klart 
Du flamma ser, 

Förr var det doldt, nu uppenbart. 
Hvad glans åt dem det ger! 

5 En gång som främlingar de gått 
I ökenland 

Och lifvets smärtor smaka fått 
Och bränts af solens brand. 

Mbderaio. 



6 Kran syndens väg de veko af 
Till Lammets spår. 

Sitt kors de buro till sin graf, 
Det var en vandring svår. 

7 Nu är den slutad. Inför Gud 
De sta med fröjd 

Och höja segersångens ljud 
På ljusa himlens höjd. 

8 Och änglar omkring tronen stå 
Med dem hos Gud 

Och gyllne harpors strängar slå 
Till deras sångers ljud 

9 Och deras jubel slut ej tar 
Till evig tid: 

De äro hos sin Gud, sin Far 



I salighet och frid. 



493. 




1. Hvil- ka ä - ro des- sa, som vid flo - dens strand, In - vid den ty - sta 

& i\ a i a . .* + . 



gle 



-»-?—» — • — i— 



o 



1 



tÄ-^-it^-JM- 


A 

—m- 


A 

—0— 


4- 
g 


A 

* 


H 


■ 1 


=1 


=ä 


— FV 


-M. 


— iä^t; 


-H 


f^M-^-i-l- 


é 


* 


* 


• 


l — |— 

■ # 


-0- 


-É- 


S 


— •— 


=1 *- 
• * 




II 



m 



graf vens mörka rand. Pri - sa Gud med palm i hand, Tvagne i Lammets blod? 



Ö- 



EE5E 



t=t 



fc=tefc 



-\=t 



iiÉigiiiiii^ 



Kör. ^ 



1 :1 I: JJ J- =*= te=9=& 






la, i - ge-nom porten de gå med gladligt mod, Tvagne i Lammets blod. 

-j- — |- i- — — f~M — 1~| -i # ~ i g — r * — ■* ~* — * — * — r<5> ~ 



I 



E 



i=zt 



EES 



-?— u- 



-J PL 



HH — f* ^— N" 






*=T 



=±=qv=^=± 






-*- r 



Ja, i - genom porten de jrå med gladligt mod, Tvagne i Lammets blod. 

-•-. J0. .JL'- .0. .^.. .0, >.. 

^=g==gz^=zg=|r|±=^=^7=gz=g- p_ y _é- # _^ 



qf=f 



-v—v- 



2 Dessa äro de, som re'n i unga år 
Funno sin Jesus och som i hans spår 
Rönte hvad hans nåd förmår, 
Tvagne i Lammets blod. 



Bergade för evigt på den sälla kust, 
Frio från jordens synd och sorg och pust, 
Sjunga de med fröjd och lust, 
Tvagne i Lammets bl^d. 



494 



f^ärltgijeten. 



Andantino. 

. »/ 



494 a. 



É^^mm^ 



— \ — f\ — i — =i — - — - — i- 



1. En mor - gon u - tan sj r nd jag vak - na får, En mor - gon 






é 



2 


&V3 


^— !<- 


j # 


— ^~ 


— J 1" 


f* 


N &- 


i 


-A 




H 1: 

glad, 


—i—t- 

bos Fräl 


s — i- 

sa - ren 


9 

der 

• 


— * S- 

hem - ma, 

B B 


— 

Får 


— 1 — 3- 

se för - 


8: 

kla - 


ra- 


/*Y 1- 




iElért=^ 


!■ #— 


f * 


— m — 


w w 


■^W-j»— 


*■ * 


_^_ 


_ * 




" 7 r 


— ^ y — 


—b" /— 


— v — 


L |_ 


— U— 


—* — U— 


u 


— V — 




de hans dy - ra sår Och bo - ra lju - det af hans kä - ra stäm - ma. 
:?: :£: :?: :£ :g: . # . .«. :J: :£: "*" •" 



PÉ^=s.=g 



-q-t>- 



fe?EEE^=g=^ 



p=* 



i 



2 Evinnerliga hyddor öppnas der, 
Dem han beredt åt sina frälsta skaror, 
Der vi få talas vid om vännen kär 
Och tacka för de öfverståndna faror. 

3 Hur sången brusar omkring Lammets tron ! 
Det tar ej slut på glädjen, sabbatsfriden. 
Ack, trängde blott hit ned en enda ton, 
Med ökadt mod vi bröte fram i striden. 

4 Dock är han sjelf hos sina barn, han går, 
En eldstod mäktig, före oss i natten. 
Och Andens svärd, hans dyra ord, består, 
Och löftets ark går öf ver djupa vatten. 

5 Förbida Herren, tiden är så kort, 

Är resan stormig, huru skön är hamnen! 
Förbida morgonen, och skåda bort, 
Nej, skåda hemåt, Jesus öppnar famnen! 



farligheten. 



495 




494 b. 



—I 1» 1 r\ *~i ; 1- 



1. En mor- gon 



b * v i b 



u - tan synd ja» 
■»-. — •- 



vak - na 

-m- 
— •- C 



får, 

-1=2- 



En mor - gon 






glad, hos Fräl - sa - ren der 



Får 



ä • 

3= 



för - kla 



m 



-3— #- 




pE - T' r r f r — *- En 

yJ-i- — t — -U — U—U — U~y\: 



2 Evinnerliga hyddor öppnas der, 
Dem han beredt åt sina frälsta skaror, 
Der vi få talas vid om vännen kär 
Och tacka för de öfverståndna faror. 

3 Hur sången brusar omkring Lammets tronl 
Det tar ej slut på glädjen, sabbatsfriden. 
Ack, trängde blott hit ned en enda ton, 
Med ökadt mod vi bröte fram i striden. 

4 Dock är han sjelf hos sina barn, han går, 
Eu eldstod mäktig, före oss i natten. 
Och Andens svärd, hans dyra ord, består, 
Och löftets ark går öfver djupa vatten. 

5 Förbida Herren, tiden är så kort, 

Ar resan stormig, huru skön är hamnen! 
Förbida morgonen, och skåda bort, 
Nej, skåda hemåt, Jesus öppnar famnen! 



496 



ffiärligteten. 



Andante. 
mp 



495. 



gg 



&e? 



=±feg: 



t/ v u 1/ 

1. Jag vill sjun - ga en sång om det sa - Ii - ga land, Om det 



:^2 



l=$=-tt=t 



3fe$=\ =*=£= 


— j 


— r — r 


—T 


K "T 1 






-J — -fnrM 


hem, der jag 


1 
e - 


\> P 

vigt skall 


bo. 


In - gen 


böl 
1 


N h 

ja mer 

h 1^ 


J jL^ 1 

slår mot den 

J tf*" T - 


^2:fck=k=i?= 


—i v \f— 


=1= 


b b 


r^ — [ 


— T- — =-P — T — 
— 1 * — v — 


" ? !> ^ 

















I 



pp 



§£^3^ 



~.ff s 



3 



frid - ful - la strand, Ty hvar storm- vind der lagt 



m^m- 



±tz 



till ro, Och se, 
, . J, g g 



£3 



S3 



p 






I 



ÄX* 



:^ 



ren, och se, Her 



** 



i LJ k ' '. 

ren Är när dem der in - ne! 



Her 






fe?E 






t £ := t 



* * ■*— Sr 



l^t 



-|- 



?=F 



farligheten. 497 



Detta hem är så skönt, och i trou jag det ser, 
Och min Jesus det sjelf åt mig vann. 
Ingen natt, ingen död skola möta mig mer, 
Sedan lifvet i honom jag fann, 
Ty han sjelf är, ty han sjelf är 
Det evis;a lifvet. 



O, hvad sångare der, o, hvad harpor, hvad fröjd 

På de gator af klaraste guld, 

I de saligas hem på den soliga höjd, 

Der min Jesus mig möter så huld, 

Att mig kröna, att mig kröna 

Med seger och ära! 



Vid den härliga flod, ack, så klar som kristall, 

Står ett träd, det beständigt är grönt. 

Jag får äta dess frukt, och så lefva jag skall 

Till Guds ära för evigt, hur skönt! 

Må i tron jag, må i tron jag 

Hvar dag det besinna! 



O, hvad sällhet jämväl att der möta en gång 

Mina kära, som re'n gått förut, 

Och med harpa i hand stämma in i den sång, 

Som i himmeleu aldrig tar slut, 

Till hans ära, till hans ära, 

Som sitter på tronen! 



Detta saliga hem är för dig och för mig, 

min broder, säg, är du ej glad, 

Att vår Herre och Gud der oss väntar hos si-; 

1 den strålande, gyllene stad, 
Dit hvar timme, dit hvar timme, 
Som flyr, oss ju närmar? 



498 



i&ärltgljctw. 



Adagio. 
f 



496. 



å^E! 



=* 



1. I dju 



pet 



z^rn 



af mitt bjer 

J. -•- « 



-v— 



En stad jag högt 



rJ oT -r 



*=4 



TO 






-n 



EÖ=3i 



trår: 



Je 



sa - lem, Det 



sal 



ÉÉ^^l 






la hem, Der all min nöd och 

j ... v. 



*=F 



f-HunH 



fe^ 



Ritard. 



o A> 



-*--=& 



srnär - ta För all - tid af - 
-•- -•- -*- -•- 4^_J_ 



'sked 



I 
får. 



:£=t 



?^= 



t: 



:t=t 



i I 



I dju - pet af mitt 



3± 



Ritard. 



* I I | rs 



=1: 



=Ö 



Ö?: 



er 

hjer-ta Den sta-den jag å - 



c % 



T^V 1- ' fil 

i Inom dess portar klara, 

Der gråter ingen mer. 

Uti Guds stad, 

Der är man glad, 

Ej sorg, ej rop skall vara, 

Der stads man Lammet ser. 

Inom dess portar klara, 

Der gråter ingen mer. 

: Se, den på tronen sitter 
Der råder öf ver dem 
Med evig frid. 
Der fins ej strid, 



trår. 



T}' ingen ond och bitter 
Bor i Jerusalem, 
Så den på tronen sitter 
Der råder öfver dem. 

4 Se. målet härligt lyser 

I fjärran! O Guds stad, 

Du målet är, 

Och allt besvär, 

Hvarför nu här jag ryser, 

Jag der snart glömmer glad. 

Se, målet härligt lyser 

I fjärran: o Guds stad! 

5 Så äfven jag skall vinna 
I Jesu Kristi namn. 

Ja, också jag, 
Så arm och svag, 
Skall en gång målet hinna 
I härlighetens hamn. 
Så äfven jag skall vinna 
I Jesu Kristi namn. 



Andantino. 



497. 



499 



£B^=S 



ö 



3EE* 



-±-3.- 

I 
1. Ack, kii - re, så säg, bu - ru slapp du så vill I - ge - nom de 






« 



Ä 



* — &- 



t 



Ö 



JC*. 



-*-t 



^p 



t — r 



tr -g. .0. -0. -&. p T -•- -ö- * 



I _ 

por-tar-na kla 



I 
ra, Då ej nå- gon o- reD.be- smit- te- lig själ 



Må 



t 






m 



m 



\=t- 



g- t |» i g tf^j r 



£=f= 



^=t= 



53: 



7 ^ — 1 — 1 — i 1 \~1 


1 1 


=3= 


-J 
—ä- 


-4-H-f 1— h 


i) é f -&- -#- -*- 1 v? 
vå - ga sig genom dem fa 

n i 


ra? Du 


var 

rf 2- 


ju 

— m— 


i i ^r J - 

af syn- de-ligt slag - te? 


r rH- r r' 


tpi 


r- 


— P- 

-F 


^i^P_pL_Lrui 



2 På nåden jag lefde, på nåden jag dog, 
Af nåd slapp jag in i den staden. 

Se, detta är skälet ocb orsaker nog, 
Hvarför jag står med i den raden, 
Som sjunger halleluja evigt. 

3 Ack, lycklig var du, som på nåden all tid 
I lifvet och döden har dristat, 

Ty deruti blott har en syndare frid, 
Som all sin berömmelse mistat. 
Så tacka då evigt för nåden! 



500 



härligheten. 



498 a. 



%m 



4=t 



4=1=1: 



i* 



1 j Je • ru • sa- lena, du Herrens ny - a stad, O, vo - re jag i dig! 
(Upp till din höjd jag ser i hop- pet glad Och läng-tar in -ner -lig. 



m^ ^f^^mm^ 



I I 



^ 



-l — I- 



i 



4=t 



rh*-=fc 



in 

gelns vin - gar, Högt öf - ver ben 



och dal Min 



^^FFFB 



4d-.- 



I I 



-F=F 



%=£=* 



■fl 



t=t 



feJ^ 



rFf 



^^ 



asa — 



fräl - sta själ sig 

I 

t *- 



=P W-= =->-U 



gar Till 



him - lens lju - sa 



sal. 



m$ 



t-t- 



f=T 



2 Var helsad, du Guds undersköna borg. 
Låt upp din nådeport! 

Så fröjdefull jag går från jordens sorg 
Till denna sälla ort. 
Då slut är all min möda 
Ocb lifvets bittra strid, 
Ej tårar mera flöda, 
' Allt är förbytt i frid. 

3 O sköna dag, när skall till evigt gagn 
För mig en gång du gry, 

När skall min själ uppå Elie vagn 
Till Herrens sköte fly? 
När skall jag henne gifva 
Uti Guds trogna baud 
Evinnerligt att blifva 
I härlighetens land? 



4 Hvad tallös hop jag ser församlas der 
För Herrens anlete! 

Guds rikes barn, hans eget folk det är. 

Och kronor bära de. 

Mig ock en krona sändes, 

Som Kristus lof vat blid, 

Till tröst i mitt enländes 

Ocb mina tårars tid. 

5 Profeter och apostlar ser jag der, 
Blodsvitnen utan tal. 

Som Kristi kors med seger burit här 

I jordelifvets qval. 

Nu hafva de stor vinning, 

Nu stå de utan men 

Med strålar kring sin tinning 

Uti Guds klarbets sken. 



i^ärltgljctnt. 



501 



Hur skall ej jag också med högsta fröjd 

En gAng i paradis 

Frambära, frälst, för Gud i himlens höjd 

Mitt hjertas lof och pris 

Samt der med änglars tunga 

I oförgänglighet 

Evinnerligt lof sjunga 

Min Guds barmhertighet! 



Guds helga stad, o Guds Jerusalem, 

Min längtan står till dig. 

Med Herrens folk i saligt, evigt hem 

Församla också mig! 

Högt öfver stjernesalar 

Min själ går hem till frid. 

Gud, som oss väl hugsvalar, 

Ske lof till evig tid! 



Adagio, 
mf 



498 b. 



^ 



1 N 1 



Ä=4 H- 



-*-*- 



£^£ 



1. Je - ru - sa- lem, du Her - rens ny - a stad, O, vo • re jag 
.0- -*.. .«. .0.. .0. .#.. .0. -É- -&- -0- _ 

H» — | — jp— 1 - B— I— H- 



SS 






£=* 



£^EÖ 



% 



HV ^-.— J 1 j , ==— Cl— I -J 1— -t 



Ö 



m& 



dig! Upp till din höjd jag ser 



U I 
hop - pet glad Och läng- tar in - ner- 



m 



*= 






i^ö 



É=É=É 



=t=t==t= 



£*=* 



•»/ 



fe 4 X 



4= 



-*-ä- 



=± 



ft* 



lig. Mer snabb än få - gelns vin - gar, Högt öf 
.0. .0.. .0. *. _é- .0- + 

t- ^ 



ver berg 



f= 



11 



S^É 



>Cfa 






_J_ f \ I ==— I ÄÄ. 



dal 



W- 



Min fräl-sta själ sig svin - gar Till him-lens Iji 



1/ 
sa sal. 



-• — 

±=t=± 



0— m 1 1 



50: 



f^ärltgijcten, 



é 



\dagio. 
mf 



499. 



j> 



zifcj * 



j. .3. * jl: j. - j. j. j. 



O ^. : il 



3=3= 



dit him - lens van - ner läng - ta, Sorn här med 



SET 



g 



s 



*=r 



-» — *- 

O sal 



I 1 j 



qval - da bröst 
j~l T — 



jor - den gå. 



*==£ 



la land, dit jor-dens sö-ner 

-»- - . ^ fs in 



s±=*=*= 



-*^-b 



f\ 


|V 






BÄ. 




ten. 












1 V i 
























» 




K 


. 












•* 11 


'irh J ' k i i 


| 


J 


P 






é 








l ■' 






j 


J 


! 




| 


*i 


* • 


JS 


_| 




träng - ta, 


Som 


ut 


-t 

- i 


Je - 


4 

su 


-*• 
kors - 


drSgt 


pryd 


4 

de 


St- 
stå ! 





1 



2 O sälla land, der hjertat aldrig såras 
Af sorgens törnen uti qvalda bröst, 

O sälla land, der mänskan aldrig dåras 
Af tjusarens förvända villoröst! 

3 O sälla land, der vi få möta vänner 
Från fjärran land. från syskons glada hem 
O sälla land, man vännen igenkänner, 
Som bad och led. i Kristus var en lem! 

4 O sälla land, ej striden mera vankar 
Inom din gräns, ty segern vunnen är, 
O sälla land, der vi få kasta ankar, 
Se'n stormen lagt sig och vi landat der! 

5 O sälla land, der synden mer ej sårar 

De stridsmän, som ej nedlagt vapnen här, 
O sälla land, der ögat inga tårar 
Nu gjuter, ty den sista torkad är! 



V V V V ' 

|f> O sälla land, der lifvets Furste kröner 

Den, som till ändan trofast kämpat blir, 
| O sälla land, der Gud af nåd belönar 
I Allt det, som här i tron på Jesus sker! 

T O sälla land, der vi få Jesus skåda, 
Med klarnad blick hans ljufva anlete, 
O sälla land, der änglarna oss båda 
Den frid vi ega och ej blott få se! 

8 O sälla land, der Sions harpor klinga 
Uti de höga himlasalarne. 

O sälla land, der de, som varit ringa. 
För Lammet falla ned tillbedjande! 

9 O sälla land, der glädjen aldrig ändas, 
Hvar dag är ny, och åren ta ej slut, 

O sälla land, der nöd i lust skall vändas 
Och der man sjunger: Jag har kämpat ut! 



Andantino. 



500 a. 




1. O land. du säl - la an - dars land. Der Her - ren Gud sjelf bor! Högt 

— in 
-# *-.-# — m -__,_, * m^m — i_ 



fr-frä-Er 



3E^ 



£===£ 



£E£ 



jtz^t 



härligheten. 



503 






-*-£ 



mmm 



öf - ver stjer - ne - him - lens rand, Långt från för- gång - Ii 



be - tens strand, 



§fe« 



#-* 



±t 



ri: 



t=t 



e^ffir n r-PEEaE 



SEEÉEÉEEQ 




„. _ T* i s , . m P n Ri t r 

gip =S=gp^=EE =^E|E3^Eg 

•— I * — * # *» — * — é *-* — m— 23 



t 

Der skall vår gläd- je blif - va stor, Der Her - ren Je 



bor. 



ra§ 



a:£ 



4r_ 



=£ 



u 



2 Der blir oss ljuft, der blir oss godt, 
Der blir oss allt beskärdt. 

Hur Gud än skiftar bär vår lott, 
Ett bimrnelskt bemland vi dock fått. 
Hvad fins på. jorden väl så värdt 
Att bållas dyrt ocb kärt? 

3 Der ofvan skyn är detta land, 
Ej ögat ser det bär. 

Dess skatter famnar ej vår hand, 
Ty bortom dödlighetens strand, 
Der Frälsaren och Fadern är, 
Vårt hemland, det är der. 



V i yl V 

4 Och skänktes oss all verldens glans 
Och kunde vi än få. 

Hvad ypperst uppå jorden fans, 
Hvad nånsin af en dödlig vans. 
Till detta sälla land ända 
Vår längtan skulle stå. 

5 Som blomman, sluten än i knopp, 
Dock mognar ur sitt tvång, 

Så skall ock för vår syn gå opp 
Guds paradis, som är vårt hopp, 
Och högre klinga skall en gång 
Hos Gud vår hemlandssång. 




££' 



ver stjer 
— f— 



9 I 

him- lens rand, Långt 



från 



i 



för -gäng - 1ig- 
• f— w~ 







Ad Hb. 



> > y ^ 

nsstrand.Derskall vår erlädje blif -va stor. Der Her - ren Je - sus bor. 
in \ i\ in ,0-rn- 

. B- — v — p — • — -g - 

v — j — ä — f — v — f- 









504 



SJt kprteijantjijotat. 



Copyrighted, 1895. 



Aftonsång eller tillfällig gudstjänst. 

Först sj unges en psalm eller sång, h varunder prästen träder för altaret. Efter sång- 
ens slut vänder han sig till församlingen, sägande: 



Nåd vare med eder af Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus ! 
Kommen, låtom oss tillbedja vår Gud och nedfalla för Herren ! 



Amen. 



Därefter knäböjer prästen och beder: 

Barmhärtige Gud, allgode Fader, hvilkens nåd varar från släkte till släkte! 
Du är tålig, långmodig och förlåter alla botfärdiga deras missgärningar och 
synder. Se mildeligen till ditt folk, och hör dina barns suckar! Vi hafva 
syndat; vi hafva varit ogudaktiga och därigenom gjoi"t oss ovärdiga din godhet 
och kärlek; emot Dig hafva vi syndat och gjort illa inför Dig; men tänk icke på 
våra öf verträdelser ! Förbarma Dig öf ver oss ; hjälp oss, Gud, vår Frälsare, för 
ditt namns skull! Fräls oss och förlåt oss alla våra synder, och gif oss din 
Helige Andes nåd att bättra vårt syndiga lefverne och få med Dig ett evigt lif ; 
genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 

Prästen uppstiger och säger: 

Om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hafva vi gemenskap inbör- 
des, och Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss från all synd. 



Prästen och Församlingen sjunga: 




Ä - ra va-re Fa-dern och So-nen och den He-li-ge An-de,så-som det var af be- 



m 



m 



t£l 



^=i 



*== £ 



Jfczl- 



St-- 



mm 



tt 



-&=w^tmfi 



gyn-nel-sen,nu är och skall va-ra från e-vig-het till e - vig-het! A - men. 



&lr fcnrkosljanTrfcofcrit. 



505 



Eller II. 



4=t 



* 



3>r * | 



v ? 



Ara vare Fa -dem och Sonen och den He - lige An de, 



s 



i 



-fS2 — ±= 



=l=± 



-g=^i- 



l — 'l 






M 



) SSSnSU™ är i «* *-" ™» "» •*** «" • 



vig - het! A-men. 



-*--^ 



> : ? 



:&— 



# 



s 



E3EI= 



]l 



Prästen säger: 

Hören Guds ord genom N. N. i N. N. kapitel! 

Efter texten läses den Nicenska tron : 

Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader,skapare af himmel och jord och allt det, 

som är, synligt och osynligt. 

Och på en Herre Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född af Fadern före hela 
världen, Gud af Gud, ljus af ljus, sann Gud af sann Gud, född och icke skapad, 
af samma väsende med Fadern, genom hvilken allt är skapadt. För oss män" 
niskor och för vår salighets skull nedsteg han från himmelen och tog mandom 
genom den Helige Ande af jungfrun Maria och vardt människa; blef ock för oss 
korsfäst under Pontius Pilatus, död och begrafven ; och på. tredje dagen upp- 
stånden efter skrifterna ; och uppfor till himmelen, sitter på Faderns högra sida, 
därifrån igenkommande med härlighet till att döma lef vande och döda; och 
uppå hans rike skall icke vara någon ände. 

Och på den Helige Ande, Herren och lifgifvaren, hvilken utgår af Fadern 
och Sonen och tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och hvilken har 
talat genom profeterna. 

Och en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. 

Jag bekänner en döpelse till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas upp- 
ståndelse och den tillkommande världens lif. Amen. 



506 



mt fcgrfto^antrtoften. 



Eller: 

Vi tro på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. 

Vi tro ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, hvilken är anad 
af den Helige Ande; född af jungfrun Maria; pinad under Pontius Pilatus, kors- 
fäst, död och begraf ven ; nederstigen till dödsriket ; på tredje dagen uppstånden 
igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen ; sittande på allsmäktig Gud Faders 
högra sida ; därifrån igenkommande till att döma lef vande och döda. 

Vi tro ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas sam- 
fund ; syndernas förlåtelse, lekamens uppståndelse och ett evigt lif. 

Efter en psalm eller sång följer Predikan, hvilken afslutas med en fri bön. 
Under den därpå följande psalmen eller sången träder prästen för altaret. Efter 
sången sjunger eller säger 

Prästen: Församlingen uppstår och svarar: 



Her-ren va-re med e - der ! 



É^ 



-^ ,-£ 



£=H- 



^ 



-p-^rWIkä. 



e 



Med dig va 

-g- -(=-' •#- 

liiii 



re ock Her-ren! 



m 



Plätten 



4=t 



nder Pas*ionstiden. 

Församlingen : 



Her-ren va-re med e - dt 



__j -L 5ilZ ^ £^_ 



i=x 



fe 






Med dig va-re ock Her-ren' 



m^m^^^m 



»- -«- 



S=fa 



*= 



m 



Prästen säger: 

Låtom oss bedja! 

Prästen vänder sig mot altaret och beder: 

Vaka öfver oss, Herre, himmelske Fader, och bevara oss för allt ondt både 
till kropp och själ ! Git' oss nåd att i denna natt tryggt hvila under ditt beskärm ! 
Beskydda och välsigna din kyrka och församling samt vår öfverhet! Tänk i nåd 
och förbarmande på dem, som äro stadda i sjukdom, nöd och farlighet! För- 
barma Dig öfver alla människor! Och när omsider vår sista afton kommer, låt 
oss då få insomna i din frid, att vi må uppvakna till din härlighet; genom din 
Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 

Fader vår, som är i himmelen! Helgadt varde ditt namn; tillkomme ditt 
rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden; vårt dagliga bröd gif 
oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; 
och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och mak- 
ten och härligheten i evighet. Amen. 



Man transponere till c dur, då melodi 11 till Nunc dimittis användes 



Wit fcm:fct)=1)aniJbokcn. 



501 



I. Nunc Dimittis. 



Därefter sjunger Församlingen 
I. 






4-4- 



-(*- -75»-. -#--*-! ^ 9 -0- -<S>- &> .&. ^. 



Her-re, nu lå - ter Du din tjänare fa - ra i frid ef - ter ditt ord, 

X- 



g 



T- 



£=É= 



T" 



-bi— r 



m 



fefej 



=t=* 



te 



t^m^i 



ii 



ty mi- na ögon haf- va sett din frälsning, hvil-ken Du har be-redt in-för 

4- 




5=3 



^=JH^ 



tt 



3=4 



*=ib 



_j_j. 



=1 



3S=* 



-sr -*" 



É^^S 



-"-»— * 



alla folk, ett ljus till hed ning-ar-nes upp lys ning och ditt folk Is-ra-el till 



m 



-j-j- 



«= 



** 



- g -^— 



•^ 



i i i i i 



m 






-==4=4 



pris. Ära va-re Fadern och Sonen och den Helige An - de, såsom det 

k I 



^SliiSii^ 



4-4 



T5M- 



^-^n 



te 



=ä=jjggSgii jg 



var af begynnelsen, nu är och skall va - ra från evig-het till e-vig-het ! Amen. 

1 ! 1 



=S==j 



SEE 



É=fili;É 



508 



mx fc»rfco=1)ant>bofcni. 



Eller II. 



SäSSefei^f frid dm i efter ditt ord ' ty mina ögon haf " va sett din frälsnin S- 



m 



Ara vare 



Fadern och Sonen och den He 

• ! i 



±33E 



Ii - ge An - de, 
sr 



i 



=fc=* 



o 



1=4 



-i- 



h vilken Du har 
beredt inför 



-st- 
al -l, 



i ett ljus till hedning- ) 
, \ arnes upplysning Is 

och ditt folk S 



ra -el till pris. 



S^^Lr^l-J och skall vara från evighet till 
begynnelsen, nu ar \ ° 



g 



3=z£ 



e - vig-het ! A-men 



1 



i 



Eller III. t 



m 



z 



't=W- 



- ter ditt ord, 



Herre, nu låter Du din tjä - na - re fara i frid ef 

ty mina ögon hafva sett din frälsning,hvilken Du har beredt inför al-la folk 

j ett ljus till l 
( hedningarnes ) 

Ära vare Fadern och Sonen och den He - li-ge An - de, 

|btg^nélseZu f är[° ch ska11 Vara ^ån evighet till e - vig - het ! A-men 



upp 



lysning och ditt folk Is - ra - el till pris. 



? ■ 



Idtf 



5=£ 



I i 



*-0-rP-&- 



T 



Eller IV. % 



å§ 



m 



T 



i=i 



=#=# 



f=g 



-g- 



* Då denna melodi brukas, använde man melodien II eller III till det trefaldiga Amen. 
t Då denna melodi brukas, använde man erdast melodien I till det trefaldiga Amen. 
J Samma ord och ordindelning som i föregående melodi III. 



Eller: 

II. Benedicamus. 

Vänd till församlingen sjunger eller säger 
Prästen: Församlingen uppstår och svarar: 

- I I Ii — I q ^— pri r zBM^-j — 1=1=1 — +l =j: 



Ä 



rEfteJrJl 



509 



■«g— # — é- 



-xi — «-'— ö>- 



sf 



öl (Si— -^ öl— 75) (Si- 



Tackomoch lof-vom Her-ren! 



IfeflE 



^ 



^ 



Her-ren va - re tack och lof ! 



110^11 



-H^=FÉEÉ 



Hl 



r£ 7 Z 1 


i - 




^1" 


— i- 


^T 


ö) 1 Z? 


^^~ 


i 1 


-5—1 


^3 _^_ 

Hal 

rr- ^ 


- le - k 


i 


-ö-J 

■ ja! 

— $1 — 1~ 


Hal 


ö 
- le 

rf 2 - 


-M~*- 

- lu - ja! 
— (2-r- ö — 


Hal 


=« — #- 

- le - lu 


-ä-| 
- ja ! 

J2- 


(s^v*-™ p 


=P=-ö 


==±= 


+" 


t— 
— ö- 


-!-t 


— Ö 












— i — 


-r ' 









Eller II. Prästen: 

==« 



Församlingen : 



I -ö- ^ fl I f^l 



Tac-kom och lof vora Her-ren ! 



m 



Pg + == ^^H ^ ^g^^=^ ^=^^s=ä =^==h=^j 



Her - ren va-re tack och lof ! 

'■ ' jj-i. 









Hal - le - lu 
X -s- 



ja! 
-ö- 



=== ± 



1 



Hal - le - lu - ja ! 
is>— 



Hal- le - lu 



Ii 



p±ä 



Eller III. Prästen: 



3*3 



Församlingen: 



* * ä-ti 



#^l^ä=É=BÉä§ÉÖ 



,c 



Tac-kom och lof -vom Her - ren ! 



Her-ren va-re tack och lof! 



-f- 



=iziv : -— f=^- F ^r^tt 



gS 



g=r 



g 



* Där man så vill. kan man sjunga 

I under passions- och trefaldigKetstiden ; 

II under advents-, jul- och trettondedagstiden; 

III under påsk- och pingsttiden. 



5ln 



Br fcrrfcozfiantifcofcrn. 



A' ^ 


— =^. — 




a « 


-t-9- 


ei _ 


i -,'"-• 


-HM-t 


1 — 


1 


(ar Å ii 




■^ — 








,: g s- 


£•*•' J 


— ^— U^- 


* .*. o *o v " i -l, 


i T T f "•"*" 


ja! 


Hal -le - lu - ja! Hal - le - lu-ja! Hal - le - 


lu 


t y x f t X 




-*>- 


r~*' 


^ 


^-w 


-*- 

-f r~ 


£=* J 


*JJ 




1 


— b+ ' _ 





^ 


j*vjf 


O 




i 


w 


tf-pj 


L^ 


1 



Sist säger prästen: 

Bojen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen ! 

Herren välsigne eder och bevare eder ; Herren läte sitt ansikte lysa öf ver 
eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och gifve eder frid! 
I Guds. Faderns och Sonens och den Helige Andes. namn. Amen. 



[. Församlingen sjunger: 



Si 



A - men, 



m 



A - men, 

g— 



m 



±=: 



Eller 
II. 







| 


" 


— ' 1 — -i f— 




| 


t 

A - 


^ — 
men. 


A 


— J S= 

men, 


A - - 


- men. 


1 


"•" * , 




a 


t =f 




g— 


] 









P • 


# • ^ 




1 



Eller 
III. 



lä^ 



3==^ 



A - men, 



-ST 

A - men 



=3 



31 



Gudstjänsten afslutas med en tyst bön. 



Register. 

I. Meterklassregister. 



Sångc med samma versmått äro sammanförda till särskild meterklass; de med * 
betecknade afvika något; kl = meterklass; f. t. = full takt; u t. = upptakt ; siffrorna 
angifva antalet stafvelser i hvarje rad. 

Sånger med eget versmått äro sammanförda utan meterkla sbeteckning efter de 
klassificerade sångerna af samma antal rader. 

N:r. N: 

Sabbatsdag, hur skön 151 1 2 kl. u. t. 8. 8. 8. 8. = L. M. 

Milde Jesus, var oss när 162 

Vårsol blickar vänligt 405 



Gör väl vid Sion . 
Ack, salig 



TRERADIGA. 

lkl.U. t. 8. 8. 12. 

En stjerna lyste 

Uppstånden är 

Uppfaren år 



Solen sjunkit 3b 1 

FYRABADIGA. 

2 kl. f. t. 5. 7. 5. 7. 

Herre, mitt h jerta 291 

Herre, jag beder 295 

Hemmet jag söker 436 

Toner af klagan 480 

3 kl. f. t. 6. 5. 6. 5. 

Fram en suck 299 

O, hur skönt 352 

Jag är ej för liten 380 

Smärtans stunder ila 429 

4 kl. f.t. 6. 6. 5. 5. 

Helge Ande ljufva 120 

Hår en källa rinner 285 



5 kl. u. t 7. 6. 7. 6. 

När juldagsmorgon 30 

Gif oss en pingstdag 122 

Når dagens hetta svalkas 360 

Gud, min borg 428 

6 kl. f. t. 7. 7. 7. 3. 

Jesus, dina arma små 36 

Herre, gif oss alla nåd 150 

1 en djup, oändlig skog 391 

7 kl. f. t. 7. 7. 7. 7. 

Dotter S.on, fröjda dig ... 22 

Gud ske ära 23 

Gud, vår Gud 24 

Sitta under korsets stam 84 



8 kl. u. t. 8. 6. 8. 6. = C. M. 

Pris Gud, all godhets källa . . 4 

Gif mig e't hjerta nytt 51 

Jag vet ett namn 55 

Guds Ande, på vår bön 124 

Du Guds församling 144 

O Herre, vi församlas 159 

O Jesus, når jag 194 

Den port är trång 236 

Hvad hör jag 259 

Jag nu den perlan 265 

Nu är jag glad 266 

Xär nöd och krankhet 348 

Jag är så glad 355 

Inför din tron, o Fader 375 

O Jesus, i ditt 377 

Ett litet fattigt barn 381 

Ett lit t ringa barn 382 

O Jesus Krist 388 

Djupt sjunker året 411 

Ack sälla hem 435 

O himmelska 457 

9 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 

Herre Jesus, när du 192 

Herrens ord går f ra m 203 

Har du mod att följa 228 

Jesus, Jesus gör 296 

Din, o Jesus 309 

Är det ringa kall 322 

O, hur kärleksfull 325 

Tänk ej blott 370 

Hem jag längtar 434 

10 kl. u. t. 8. 7.8.7. 

Upp, alla verk 2 

Fem källor små 85 

Inför din tron 173 

1 1 kl. f. t. 8. 8. 8. 8. 

Tryggare kan ingen vara 149 

Herren kröner sina trogna. .. 473 



12 kl. u. t. 8. 8. 8. 8. 

Upp, allt, som lif 1 

Pris, ära, makt 11 

Vi börja nu 20 

Vi tacka dig 41 

Tack, Herre, för allt Al 

I årets första morgonstund. .. 43 

Min ljufva tröst 60 

I mörker verjden 63 

Hvem är den man 74 

När i Getsemane 76 

Jag ser dig klädd 87 

Hår samlas vi 160 

Till verksamhet 1 96 

En främling klappar 221 

Af nåd jag blef 262 

Jesus, stärk 305 

1 Herrens hand 359 

Gud, som all vishc s 366 

Bevara, Gud, vårt 396 

Min gode Gud, på våg 432 

Ack, Jesus, jag år 448 

En liten tid af qval 458 

13 kl. u. t. 9. 8.9.8. 

Kom tiil oss, du 121 

O Helige Ande 123 

O Jesus, du fröjdar 319 

14 kl. f. t. 9. 9. 9. 7. (6.) 

När den arma 48 

Alltid salig 279 

15 kl. u. t. 10. 9. 10. 9. 

Fåglarna i skogen V, 

Tack, o Jesus 163 

Är det sart 260 

Kläd mig, Herre 331 

16 kl. f. t. a) 10. 10. 10.5. 

Kårlek af höjden 207 

Kom till mitt kalla 293 

b) 11. 11. 11.5. 

Helige Fader, kom 9 

Helige Fader, böj 294 

Sanningens Ande 367 



512 



IReoister. 



c)u. t. 11. 11. U. 5. 

O du Guds Lam 

Gråt, syndare 

Jag ser Guds spår 

17 kl. u. t. 10. 10. 10. 10. 

Vid Jesu hjerta är 

O Gud, hur mörkt 

O Jesus kår, när 

18 kl. U. t. 10. 10. 

Du bjuder mig 

Vak upp, vak upp.. 



11. 11. 



N:r. 
27 kl. u. t. 12.9. 12. 9. 

Det är högtid igen 29 

Kär jag ser i Guds bok 134 

O, mitt hjerta 460 



SEXRADIGA. 



19kl.u. t. 10. 11. 10 11. 

Välj du åt mig 423 

En morgon utan synd 491 

20 kl. u. t. 11.8. 11.8. 

Vi hafva i himlen en 112 

Hur ofta, min Frälsare 306 

Om Herren mig bjuder 321 

O Jesus, omkring dig 416 

Ur stormarna 4;9 

21 kl. u. t. 11.9. 11. 9. 

Jag längtar till himlen 471 

Hvar är du, o Jesus »336 

Vi sökte väl ro *286 

22 kl. f. t. 11. 10. 11. 10. 

Lof ven nu Herren 3 

Klaraste stjerna 62 

Herre, med kraft 300 

Bergen må vika 307 

Herre, föröka 320 

Herren af himlen * 33 

Herre, fördölj ej *453 

23 kl. U. t. 11. 10. 11. 10. 

På Herrens ord 253 

Jag har en vån 253 

Ack, förr än jag 269 

När skola jordens 447 

Vi bo ej här 449 

Tänk, när en gång 451 

O sälla land 499 

24 Kl. u. t. 11. 11. 10. 10. 

När, Herre, du 

O. vill du icke 

Jag, arma barn 

Bor Krisus , 



Din väg, o Herre 418 

H vem är den stora skaran 492 

Upp, min själ 267 

Vår Herre Jesu 170 

Hör, huru sången 401 

Se, ifrån himmelen 

Så älskade Gud 

Här kominer en 

O Jesus kär 78 

Närmare, o Jesus 298 

Jesus för verlden 66 

Helig, helig, helig 6 

Tiden försvinner 216 

Jesu, vår Konungs 59 

Hvem klappar 218 

FEMRADIGA. 

28 kl. f. t. 6. 7. 8. 8. 7. 

Jesusgod 93 

O, att jag 335 

Låt mig gå 472 

29 kl. f. t. 6. 11. 11.9.6. 

Fader, förbarma dig 1S8 

Fader, vi bedja dig 368 

Fader, vi bedja dig 403 



33 kl. f. t. 5. 5. 8. 5. 5. 9. 

O d i saliga 39 

O du härliga 102 

O du härliga 119 

34kl.f. t. 6. 6. 5. 6. 6. 5. 

Klara Betleh'mssljerna 61 

Tacksamt vill jag 27fe 

Vik ej ur milt 318 

420 35 kl. f. t. 7. 7. 7. 7. 7. 7. 
™ Klippa, du som brast 65 

21 



Än, 



16 kl. f. t. 8 
Lefver du. . 
Har du frid 
O min vän . 



ecka 

. 7. : 



:. 7. 7. 3. 



37 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 8. 7. 

.Må vi sjunga 106 

Du, den hörnsti n 146 

Herre, gjut din Ande . .. 156 

Jesus, låt din rädda 310 

Herre, gif oss 372 

Hvarför sucka 424 



38 kl. u. t. 8. 8. 7. 8. 
Upp, kristna folk 

Jesus, sköt du 

1 denna sköna 



8.7. 



30 kl. u. t. 8 8. 8. 8. 6. 

Just som du är 

Just som jag år 



21'i 



11.9. 



161 

226 

314 

317 

Välsigna, käre Herre *167 

25 kl.U. t. 11. 11. 11. 11. 

Om faror förfara 15 

Min blodige konung 81 

Vår bibel 128 

Vänd om, kära sj il 212 

Mer helighet 334 

På jorden är 426 

26 kl.U, t. 11. 11. 12. 12. 

Fn vän framför andra 274 

O Jesus, ditt namn * 53 

Dig. Jesus, min *297 



31 kl. u. t. 11 

Varhelsad 32 j 

H-r ljufligt 140 j 

Tillkomme ditt rike 193 

Välsigna, o Fader 199 j 

Hv-ar är du 209 

Du kan icke tro 241 

Från girighetssnaran 332 ; 

Hör, skapelsen 411 

Ack, käre, så säg 497 

32 kl.U. t. 11. 11. 11. 12. 11. 

Med Gud och hans 13S 

Ack, saliga stunder 163 

O Jesus kär 342 

Tiden är så kort 326 

Låtoni oss sjunga b4 

Jag vet ett blomster 127 

Till fridens hem 438 

Ende Sonen 34 

H vi suckar 425 

Samla dem alla 394 

Äng-s ga hjerta 421 

Se, dörren är öppen 237 

Pris ske dig 13 



39 kl. u. t. 8. 8. 8. 8. 4. 8. 

Hvar är de kristnas 4S6 

O Jesus, var *308 

40 kl. u. t. 9. 8. 9. 8. 8. 8. 

Det dyra Jesu namn 54 

O kärleksdjup 131 

Uti ditt namn 171 

Det gifs en tid 176 

Hvem skall jag sända 198 

O Herre Jesus 2S8 

Förläna, Gud 397 

41 kl. U. t. 11. 1C. 11. 10. 
10. 10. 

Se, nu är salighetens dag. .. 215 

Du, Herre, känner 347 

Ack, visste du *213 



42 kl. u. t. 11. 11. 11. 11. 
5. 11. 

Mot heliga bergen . 172 

Här ute bland ämvtr 446 

43 kl. n. t. 12. 9. 12. 9. 
12.9. 

Huru hastigt de fly 44 

Jag vill sjunga *495 

44 kl. u. t. 12. 11. 12. 11. 
11. 11. 

Guds o d är det 126 

Ack, saliga dag *-06 



Våga dis 



IReoistcr. 



513 



N :r. 

Stilla, ».stilla 290 

Det skedde för mig 98 

Jag vördar Jesu blod 69 

Sluten var hemmets dörr 393 

Godtnyttår 45 

Det går från örtagården 77 

Hem, hem, namn 437 

Jesus, låt 203 

Jesu lilla lam 383 

Jesus älskar mig 386 

Omkring Gudstron 491 

O land, du sälla 500 

Hulda herde, föd 158 

Smärtans stunder 349 

Herde, du som 157 

Stalt upp, o folk 399 

Högt i verlden 8 

Helige, som bor 147 

Bekymras ej 427 

Hvad är den kraft 179 

Du sanna vinträd 378 

O, hvad är väl all fröjd 263 

Jag kan icke räkna dem 16 

Lof sjungom 95 

Till det härliga land 487 

Jag är främling 443 

Kommen att 46 

Hvar är det land 485 

Det kostar 329 

Hvilka åro dessa 493 

Heligaminnen 92 

Hvad helst här 344 

Vi äro väl ringa 379 

Hur underligt 423 

All jorden är Herrens 111 

Kommen, låtom oss 116 

SJURÅDIGA. 

45 kl. f. t. 6. 6. 4. 6. 6. 6. 4. 

Stäm in i änglars 115 

1'ris dig, vår konung 117 

Välsigna, Gud, 400 

Herre, vårt fosterland 402 

46 kl. u. t. 8. 6. 8. 6. 8. 8. 6. 

OHerreJesus 10 

Xu evigtvål 40 

47 kl. u. t. 8. 7. 8. 7. 8. 8. 7. 

Xu stundar jul 26 

Ho är en sådan Gud 94 

Vak upp, se natten 101 

Ditt ord, o Jesus 114 

O Jesus Krist, vår 118 

Guds ord vi prisa 125 

Min Jesus är 130 

En vingård Herren 138 

Gud är vär tillflykt 142 

Kom, huldaste 152 

Om Gud ej vore med 180 

Upp, kristna själ 330 

Så långt som haf vets *204 

En vänlig grönskas *408 



48 kl. u. t. 11.9. 11.9. 11. 
11.9. 

Långfredag 73 

Välsignad den dagen 97 

Se, döden är dödad 9S 

Uppstånden är Kr stus 99 

O, låten dock barnen 178 

Der tändes i fjärran 181 

Ack, hemlös och fridlös .. .. 185 

Jag irrade länge £47 

Om tusende verldars 251 

syndaförlåtelse 252 

Hvad fattas mig ännu 277 

Är Kristus nu vorden 316 

Du trofaste herde 876 

49 kl. f. t. 11. 10. 11. 10. 
4.4. 10. 

Allt hvad oss Adam 89 

Hungriga, törstiga 202 

Yttersta dagen 464 

50 kl. u. t. 11. 10. 11. 10. 
8. 8. 7. 

Till fridens hem, till rätta.... 465 
Från tidens strid du går 483 

51 kl. u. t. 13. 11. 13. 11. 
13. 13. 11. 

1 kristna mänskor alla 109 

Här komma vi nu åter 153 

För hedningarnas skara 189 

Du har ju lofvat, Herre 191 

Kom hem 224 

Guds barn jag är 271 

O, låt med kraftigt ljud 107 

Bida blott 454 

Herren står för hjertats dörr. 220 

I djupet af mitt hjerta 496 

Den, som älskar Jesus 390 

Är det ödsligt 231 

Jesus kär, gå ej förbi 303 

Tag det namnet Jesus 52 

Tiden rastlöst framåt ilar 47 

Jesus, gör mig åter stilla 356 

O Konung, öf ver allastor 395 

Nu lof och pris 261 

Fader, Fader 369 

Hur ljuft är ej i skogen 417 

Högt öf ver 48I 

Var nöjd 323 

En blick på den korsfäste 256 

Åttaradiga. 

52 kl. f. t. 6. 4. 6. 4. 6. 6. 
6.4. 

Sen uppå fåglarne 18 

Högtid förhandenär 27 

Kom, o Guds Ande 57 

BleXna, all jordisk fröjd 257 

Nu är min träldom slut 268 

Närmare die, o Gud 431 

Jag år en pilgrim här 442 



53 kl. u. t. 6. 7. 6. 7. 6. 6. 
6.6. 

I dopet jag, min Gud 132 

Sr, dagen år så skön 214 

M isströsta ej 239 

St;itt upp, min själ 351 

För Herren och lians ord 401 

54 kl. f. t. 7. 6. 7. 6. 7. 6. 

7. 6. 

Svinga dig, min ande opp .... 71 

Utransaka mig, min Gud 340 

Tätt vid korset, Jesus kär .... * 88 

55 kl. u. t. 7. 6. 7. 6. 7. 6. 
7.6. 

Du ömma fadershjerta 14 

O, du mitt hjertas trängtan.. 25 
Till Betlehem mitt hjerta .... 31 
I Lammets död och smärta. .. 72 

Fram till ditt kors 83 

Hur härlig stod ej Aron 91 

Du, hjelte uti striden 104 

Din kyrka länge bidat 148 

Se här en fråga, broder 197 

r^e'n bådar morgonstjernan.. 200 

Til! polens kalla gränser 201 

Dig Jesus kallar 222 

Vill du gå med till himlen ... 230 
Jag bår min synd till Jesus. .. 248 

På nåden i Gnds hjerta 254 

Jag sjunger hekt 281 

Hos Gud år idel glädje 284 

Här kan mitt arma hjerta 315 

Mig kläd i helig prydnad 337 

Haf tack, du käre Herre 353 

Bred dina hulda vingar 357 

Nu hvilans tid är nära 358 

I bundits hår tillsamman 365 

O, säg ett ord om Jesus 371 

Vi dig, o Herre, prisa 410 

Jag längtar gå till Jesus 440 

När får jag skåda Jesus 452 

Haf trones lampa färdig 463 

Jag sjunger nu om seger *270 

Om dagen vid mitt arbete *345 

56 kl. f. t. 7. 7. 7. 7. 7. 7. 
7.7. 

Jesus, som min själ har kär... 311 

För en tid vi skiljas här 373 

Så din strid du kämpat ut 482 

När den mörka natten flyr.. .*354 

57 kl. f. t. 8. 5. 8. 5. 8. 5. 
8.5. 

O, hurljufligt 415 

Salig du 477 

58 kl. u. t. 8. 6. 8. 6. 8. 6. 

8. 6. = C. M. D. 

Jag är ett fattigt nådehjon 137 

Du kvrka på den grundval. .. 145 

Kom. vilsna själ 211 



514 



IReötster. 



Min själ, till nådens tron. 

Se ej på mig 

Hjelp oss, o Herre 

Vi tacka dig, o Fader kår 

Jag har el t hem 

Jerusalem 



7.8.7.7. 7. 



59 kl. f. t 
8.8. 

Se, Guds Lam 

Jesus går den tunga strå 

Han på korset 

Pilgrim, säg mig 



30 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 8. 7. 
8.7. 

O, min själ, stäm in 

Evigt stor i makt 

Det är Jul 

I ditt dyra namn 

Låt ditt ansigte 

Hela vägen går han med 

Kommen, tagen '. 

Lammets folk 

Jesus, hul de vän 

Amen, amen 

I den ljusa morgonstunden. .. 

Låten barnen 

Ungdom, som går ut 

Upp att Herrens godhet 

Tusen, tusen själar sucka. . . 

Nödga dem 

Har du mod 

O min Jesus 

För mig till den klippan 

Hjertan-sjesus.: 

Jesus, tag 

Gode herde 

Hvilken vän 

Jag behöfver dig 

Jag har öfvervunnit 

Fader, du, som 

Uti lif vets sköna 

Rika skördar 

Stilla, ja allt mera s illa 

Korset först och kronan sedan 

Vandringsmannen 

Hemma, hemma 

Har du sett 



N:r. 

Hvarför tåras du 467 

Hon är icke död 469 

Herre, samla oss nu alla *154 

Dyra själ *217 

Hvad du vill *324 

61 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 8. 8. 
7.7. 

För ettarm< 70 

Gråt ej öf ver dem 468 

62 kl. u. t. 8. 8. 8. 8. 8. 8. 

8. 8. = L. M. D. 

bönestund 164 

O, nämn för mig 475 

63 kl. u. t. 10. 9. 10. 9. 10. 

9. 10. 9. (7.) 

Hvar jag går 103 

Gif oss än en nådestun I 155 

Hören 1 190 

Blott en dag 34fi 

Såll är den 479 

64 kl. f. t. 1 1.8. 11.8. 11. 
11. 11.8. 

Väldigt går ett rop 184 

Ingen hinner fram 327 

Böjd under kors ( t 80 

Jag längtar till Gud 441 

O, huru stilla 481 

Kärlek utan gränser 219 

Känner du herden god 384 

Jag hör min Jesu röst 90 

Stäm upp med fröjdeljud 5 

Det år så godt att få 86 

Hur ljuft du kallar mig 244 

Hvar stund jag dig behöfver,. 313 

Trygg i min Jesu armar 264 

1 längtan tron begynner 242 

Gud ske lof , min vän 275 

När han kommer 387 

Jag går i fara 28i 

Jag vet en port, som 478 

Skola vi väl alla mötas 169 

Julen nu åter är inne 37 

Efter hemmets ljufva 350 

Ett barn i dag är oss gif vet.. 35 



Förr än vår sammankomst. .. 166 

I lifvets bok, o Fader, skrif.. 133 
Flyg som en fågel till bergen 255 

Vid Jesu hjerta, der år lugnt. 339 

Jesus, du mitt hjertas längtan 292 

Kom, låtom oss på barnavis. . 105 

Aldrig ensam 289 

Syndare, hör, du, snm lider... 233 

Väl mig, nu till borgen 273 

Min själ nu lofve, prise 343 

Skynda till Jesus 235 

Du kåre Herre 362 

Jag tänker så gerna 488 

Jerusalem, du Herrens 49S 

Tiden ilar bort 392 

Här uti verlden 2S3 

O, hur mången i verlden 227 

Så glänsande hvitt 412 

Hvar och en, som hör 2 10 

Glada julafton 2S 

Salig, ack, salig : 476 

Öppet står Jesu »34 

O du ärans Konung 113 

Det blir något i himlen 389 

NIORADIGA. 

Stilla, mitt hjerta 455 

TIORADIGA. 



Säg mig den gamla sanning . 
Vid älf varna i Babylon 



ELFVARADIGA. 

Jag år en gäst 

TOLFRADIGA. 

65 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 8. 7. 
8.7.8.7.8.7. 

Gud välsigne er 

Vill du möta mig 

Jag skall sof va 



O hem 

livad har min Jesus g; 

Du store Gud 

Säg mig, hvart går du . 
Så ljuder nu 



364 
439 
470 

90 
450 
311 



•Register. 



2. Alfabetiskt register. 



515 



Begynnelseord. Nr. Meterkl 

Ack, förr än jag i tron 269 23 

Ack, hemlös och fridlös 185 48 

Ack, Jesus, jag är hjertligt glad448 12 

Ack, käre, Så säg 497 31 

Ark, salig, ack, salig.... 278 — 

Ack, saliga dag 206 44 

Ack, saliga stunder 163 32 

Ack, sälla hem 435 8 

Ack, visste du 213 41 

Af nåd jag blef en gäng 262 12 

Aldrig ensam! O mitt hjerta. . .289 - 

All jorden är Herrens 111 — 

Allt hvad oss Adam i fallet .... 89 49 

Alltid salig, om ej alltid glad . .279 14 

Amen, amen, pris och ära 168 60 

Bekymras ej, du arma själ 427 — 

Bergen må vika 307 22 

Bevara, Gud, vårt fosterland. . .396 12 

Bida blott, bida blott! 454 - 

Blekna, all jordisk fröjd 257 52 

Blott en dag, ett ögonblick .... 346 63 

Bor Kristus genom tron 317 24 

Bred dina hulda vingar 357 55 

Böjd under korset, 80 — 

Den port år trång 236 8 

Den, som älskar Jesus här ... .390 — 

Der tändes i fjärran 181 48 

Det blir något i himlen 389 — 

Det dyra Jesu namn allena. . . . 54 40 

Det gifs en tid för alla tider ... 176 40 

Det går från örtagården 77 — 

Det kostar mången, mången ..329 — 

Det skedde för mig 96 — 

Det är högtid igen 29 27 

Det är Jul, och åter klingar ... 38 60 

Det är så godt att få 86 — 

Dig Jesus kallar 222 55 

Dig, Jesus, min dyraste Jesus .297 26 

Di i kyrxa länge bidat 148 55 

Din, o Jesus, vill jag vara 309 9 

Din väg, o Herre, vill jag gå . .418 — 

Ditt ord, o Jesus, skall bestå. ..114 47 

Djupt sjunker året 411 8 

Dotter Sion, fröjda dig 22 7 

Du bjuder mig så huld 136 18 

Du. den hörnsten 146 37 



Författare. 


Kompositör. 






Efter danskan. 


Hanna Broman. 


M. B. Malmstedt. 


J. I latton —Duke Street. 


A. C. Rutström. 


W. C— n. 


L. S. 


A. P. Berggren. 


F. N. Beskow. 


W. B. Bradburv. Arr af 


C. A. 


O. Ahnfelt. [C. P. R. 


Från engelskan. 


A. W. Gade. 


H. A. Brorson. 


O. Ahnfelt. 


L. S. 


Ur Sionstoner. 


L. S. 


Pilgrimssånger. 


Ur B. E:s Barnsgr 


. Siciliansk folkmelodi. 


C. O. R. 


O. Ahnfelt. 


L. S. 


Ur Sionstoner. 


Ur Hemåt. 


Ur Hemåt. 


P. A. A biberg. 


Uppt. af C. P. R. 


L. S. 


Uppt. af C. P. R. 


J. L. Runeberg. 


Guil. Franc. Old Hundred. 


F. W. K.; L. S. 


Richard Norén. 


Cath. J. Bonar. 


W. B. Bradburv. 


L. S. 


O. Ahnfelt. 


L. S. 


Ur Pilgrimsharpan. 


l. s. 


Sv. folkmelodi. 


J. Blomqvist 


«.J. B ; b. Aug. Elfåker. 


L. S. 


T. Hastings. 


B. E. 


Ur B. E:s Barnsånger. 


L. H. 


O. Ahnfelt. 


Ur B. V:s Lyra. 


«. Sv. folkm.; b. Sv.folkm. 


M. och L:s Visor. 


Ur Psalmisten. 


L. S. 


Tysk melodi. 


C. G. L— r. 


C. G. Liander. 


L. S. 


G. Grönstedt. 


M. B. Malmstedt. 


A. B— n. 


Ur Hemåt. 


a. Ur Pilgrimsharpan ; b. 





Spansk mel. [Ur Hemåt 


L. Linderot. 


Sv. folkmelodi (?). 


J. M. L. 


Hsffner. 




G. Stolpe. 




L. S. 


Tysk folkmelodi. 


Alb. Beckman. 


M. S. 


L. S. 


Ur Pilgrimssånger. 


L. S. 


Albert Lindström. 


B. W. 


Albert Lindström. 


Ur Sionstoner. 


Handel. 


L. S. 


Tonas Andersson. 


Efter engelskan. 


J. Neander. 



516 



IRegister. 



Begynnelseord. N:r. Metcrl< 

Du Guds församling 144 8 

Du har ju lofvat, Herre 191 51 

Du, Herre, känner detta arma .347 41 

Du, hjelte uti striden 104 55 

Du kan icke tro 241 31 

Du kyrka, på den grundval .... 145 58 

Du käre Herre, jag är sä liten .362 — 

Du sanna vinträd, låt mig få . . .378 — 

Du store Gud, jag prisar dig . .341 — 

Du trofaste herde 376 48 

Du ömma fadershjerta 14 55 

Dyra själ, har det dig smärtat .217 60 

Efter hemmets Ijufva stillhet. .350 — 

En blick på den korsfäste .... .256 — 

Ende Sonen stiger neder 34 — 

En främling klappar på din dörr221 12 

En liten tid af qval och strid. . .458 12 

En morgon utan synd 494 19 

En stjerna lyste undersam .... 58 1 

En vingård Herren plantat har 138 47 

En vän framför andra 274 20 

En vänlig grönskas rika drägt .408 47 

Ett barn i dag är oss gif vet .... 35 — 

Ett litet fattigt barn jag är 38 1 8 

Ett litet ringa barn jag är 382 8 

Evigt stor i makt och ära 12 60 

Fader, du, som från din himmel338 60 

Fader, Fader i det höga 369 — 

Fader, förbarma dig ! 1 88 29 

Fader, vi bedja dig 368 29 

Fader, vi bedja dig, Värdes 403 29 

Fem källor små 85 10 

Flyg som en fågel till bergen . .255 — 

Fram en suck sig smyger 299 3 

Fram till ditt kors jag hastar . . 83 55 

Från girighetssnaran förvara. .332 31 

Från tidens strid du går 483 50 

Fåglarna i skogen höras sjunga 17 15 

För en tid vi skiljas här 373 56 

För ett armt och fattigt hjerta . 70 61 

För hedningarnas skara 189 51 

För Herren och hans ord 401 53 

Förläna, Gud, i våra dagar .... 397 40 

För mig till den klippan höga .272 60 

Förr än vår sammankomst .... 166 — 

Gif mig ett hjerta nytt och godt 51 8 

Gif oss en pingstdag, Herre. . . 122 5 

Gif oss än en nådestund 155 63 



Författare. Kompositör. 

Bearb. af S. P. A.L. OliverHolden.Coronation. 
L. S. Albert Lindström. 

L. S. C P. R. 1874. 

B. Schmolck. J. P. Cronhamn. 

Ur Ahnfelts sånger. O. Ahnfelt. 



Efter engelskan. 


F. Giardini. 


L. S. 


Aug. Elfåker. 


L. S. 


Ur Pilgrimssånger. 


J. L. Runeberg. 


Sv. Ps. 55. 


Ur Hemåt. 


Hanna Broman. 


L. S. 


Från Brödraförsamlingen 


B. E. 


Fr. Silcher. 


M.; H. 


H. G. Nägeli. 


Amelia M. Hull. 


E. G. Taylor. 


P. W— 1. 


Albert Lindström. Arr. 


Ur Hemåt. 


Tysk melodi. 


L. S. 


C. Balle. 


C. T. 


d. G. Lewenhaupt; b. Th. 


L. Jome. 


O. Warholm. [Söderberg 


S. Cavallin. 


Sv. Ps. 140. 


C. O. R. 


O. Ahnfelt. 


C. D. af Wirsén. 


a. G. Stolpe; b. Aug. Elf- 


B. E. 


Tysk melodi. [åker. 


T. Truvé. 


Fr. Pira. 




Fr. Pira. 


L. L. 


Joseph Haydn. 


Ur H. S. 


Michael Ilaydn. 


L. H. 


G. Stolpe. 


H. Posse. 


C. M. v. Weber. 


L. H. 


C. M. v. Weber. 


Th. Körner. 


C. M. v. Weber. 


Ur H. S. 


Sv. Ps. 187- 


Från engelskan. 


Spansk melodi. 


B. 


Ur Pilgrimssånger. 


P. Gerhardt. 


Sv. Ps 395. 


S. M. H. 


P. U. Stenhammar. 


L. H. 


Prins Gustaf. 


C. A. 


Jonas Andersson 


B. E. 


Spansk melodi. 


Ur H. S. 


Sv. Ps. 76. 


C. O. R. 


Albert Lindström. 


Från eng. S. M. H, 


, Sv. folkmelodi. 




Sv. Ps. 28. 
. A. S-g. 


Ur Sånger till L.L 


L. S. 


Sv. Ps. 199. 


Ur Sond. skolb. 


C. P. R 1873. 


L. S. 


Tysk melodi. 


L. S. 


O. Ahnfelt. 



•Register. 



517 



Begynnelseord. N:r. Meterkl. Förfaltare. 

Glada julafton, härliga, klara.. 28 — C. T. 

Gcde herde, led och bär oss . . .302 60 D. A. Thrupp. 

Godt nytt år, nådens år 45 - S. P. A. L. 

Gråt ej öfver dem, som sofva. .468 61 H. F. L — g. 

Gråt, syndare, din synd 79 16c) Ur H. S. 

Guds Ände, på vår bön gif akt. 124 8 P. Fjellstedt. 

Guds barn jag är 271 — C. O. R. 

Gud ske lof, min vän 275 — C. O. R. 

Gud ske ära, pris och makt .... 23 7 H. Ueld. 

Gud, som all vishets källa är . .366 12 Ur Zions Sångbok. 

Guds ord vi prisa 125 47 P. Fjellstedt. 

Guds ord är det lefvande 126 44 L. S. 

Gud, vår Gud, för verlden all. . 24 7 H. Spegel. 

Gud välsigne er, I kära 364 65 P. ö. 

Gud är vår tillflykt, starkhet.. 142 47 M.Luther. 

Gör väl vid Sion 187 — A. L. Kullgren. 

Haf tack, du käre Herre 353 55 L. S. 

Haf trones lampa färdig 463 55 Ur H. S. 

Han på korset, han allena 82 59 J. L. Runeberg. 

Har du frid? O själ, besinna. . .225 36 L. S. 

Har du mod att följa Jesus 228 9 L. S. 

Har uu mod att följa Jesus .... 229 60 L. S. 

Har du sett, hur träden fälla. . .466 60 Ur Sgr till L. L. 

Hela vägen går han med mig. . 56 60 F. J. Crosby. 

Helge Ande, ljufva 120 4 G. P. ; G. L. S. 

Heliga minnen i fastelagstid. . . 92 — L. H. 

Helige Fader, böj ditt öra 294 16b) T. Blomqvist. 

Helige Fader, kom och var .... 9 16b)J. Th. J. 

Helige, som bor i höjden 147 — Efter engelskan. 

Helig, helig, helig, Herre Gud. 6 — K. G. 

Hem, hem, namn, som hugsvalar437 — B. E. 

Hem jag längtar 434 9 F. W. K. 

Hemma, hemma få vi hvila. . . .461 60 L. S. 

Hemmet jag söker 436 2 Ur H. S. 

Herde, du, som fåren betar. . 157 — C. G. Gjörwell. 

Herre, fördölj ej ditt ansigte. . .453 22 L. S. 

Herre, föröka min tro 320 22 L. S. 

Herre, gif oss alla nåd 150 6 Ur Ahnfelts sgr. 

Herre, gif oss, då vi fara 372 37 B. E. 

Herre, gjut din Ande neder ... 156 37 G. P.;E. L. 

Herre, jag beder 295 2 L. S. 

Herre Jesus, när du sade 192 9 L. S. 

Herre, med kraft utaf höjden . 300 22 L. S. 

Herre, mitt hjerta längtar 291 2 L. S. 

Herren af himlen är kommen. 33 22 Ur Dillners sgr. 

Herren kröner sina trogna. . . 473 11 Alb. Beckman. 

Herrens ord går fram i verlden203 9 K. G.; B. W. 

Herren står vid hjertats dörr. .220 — J. Blomqvist. 

Herre, samla oss nu alla 154 60 L. S. 



Kompositör. 

W. B. Bradbury. 
H. G. Nägeli. 
S. Hofer. 

F. E. Lindberg. 
Sv. Ps. 420. 

O. Ahnfelt. 

,i. O. Ahnfelt;*. Sv. folk- 

Ignace Plevel. [melodi. 

Albert Lindström. 

O. Ahnfelt. 

W. B. Bradbury. Arr. af 

J. F. Lagergren. [C. P. R. 

H. Wetterling. 

Sv. Ps. 35. 

G. Stolpe. 

Am. melodi. 
Sv. folkmelodi. 
Sv. Ps. 77- 
Svensk melodi. 
Tysk folkmelodi. 
Ur Ahnfelts sånger. 
Ur Sgr till L. L. 
Robert Lowry. 
Ur Pilgrimssånger. 
O. W. Udden. 
F. Flemming. 

F. Flemming. 

Handel. Bearb. af Albert 

G. Stolpe. [Lindström. 
Ur Pilgrimssånger. 

O. Ahnfelt. 
Uppt. af S. M. H. 
Carl Sjögren. 
a. P. U.Stenhammar b. Sv. 
Finsk folkmel. [folkmel. 
J. B. 

O. Ahnfelt. 
W. L. Viner. 
Sv. folkmelodi. 
Carl Sjögren. 
Tysk folkmelodi. 
Ur H. S. 
Carl Sjögren. 
Ur Dillners sgr. 
Joseph Haydn (?). 
Mel. hos Freylinghausen, 
H. Werner. 
Ur Ahnfelts sgr. 



518 IReoteter. 

Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare 

Herre, vårt fosterland 402 45 L. H. 

Hjelp oss, o Herre, 398 58 

H jertans Jesus, i ditt hjerta 287 60 A. C. R utström. 

Hon är icke död, hon sofver. . .469 60 — én. 

Hos Gud är idel glädje 284 55 L. S. 

Ho är en sådan Gud som vår?. 94 47 A. C. Rutström. 

Hulde herde, föd de fåren . 158 — J. C. Holmberg. 

Hungriga, törstiga själar 202 49 Ur Dillners sgr. 

Hur härlig stod ej Aron 91 55 

Hur Ijufligt, o Jesus 140 31 L. S. 

Hur ljuft du kallar mig 244 — L. Hartsough. 

Hur ljuft är ej i skogen gröna. 417 — L. H. 

Hur ofta, min Frälsare 306 20 L. S. 

Huru hastigt de fly 44 43 J. N. 

Hur underligt, Herre, du förer.423 — Eugénie. 

H vad du vill, jag skall försaka. 324 60 C. T. 

Hvad fattas mig ännu? 277 48 L. S. 

Hvad har min Jesus gjort 450 — Från engelskan. 

Hvad helst här i verlden 344 — Ag:a Rosenius. 

Hvad hör jag? ....259 8 

Hvad är den kraft? 179 — Arndt; L. S. 

H varför sucka, hvarför klaga. .424 37 Ur Ahnfelts sgr. 

Hvarför tåras du mitt öga? 467 60 

Hvar jag går i skogar, 103 63 C. O. R. 

Hvar och en, som hör 240 — P. P. Bliss. 

Hvar stund jag dig behöfver. . .313 — ■ Annie S. Hawks. 

Hvar är de kristnas fosterland. 486 39 L. S. 

Hvar är det land 485 — J. Blomqvist. 

Hvar är du? Hvar är du? 209 31 L. S. 

Hvar är du, o Jesus 336 21 G.E.Beskow. 

H vem klappar så sakta 218 — L. S. 

Hvem skall jag sända? 198 40 A. Lindeblad. 

Hvem är den man 74 12 F. B. 

Hvem är den stora skaran 492 — B. Wadström. 

Hvilka äro desse, t 493 — Från engelskan. 

Hvilken vän vi ha i Jesus 304 60 H. Bonar. 

Hvi suckar, hvi klagar jag 425 — A. Brynolf. 

Här en källa rinner 285 4 B. E. 

Här kan mitt arma hjerta 315 55 L. H. 

Här komma vi nu åter 153 51 L. S. 

Här kommer en främling 21 — J. M. L. 

Här samlas vi omkring 160 12 L. S. 

Här ute bland sorger och nöd. .446 42 Från engelskan. 

Här uti verlden en främling. . .283 — R. W.;G. P. 

Högtid för handen är 27 52 L. S. 

Högt i verlden må det höras. . 8 — L S. 

Högt öfver förgängelsens 481 — 

Hören I, hur mörkrets andar. . 190 63 A. Lindeblad. 

Hör, huru sången den klingar. .404 — N. P.;V. W. 

Hör, skapelsen suckar 414 31 L. S. 



Kompositör. 

S. M. H. 
J. T. Boethius. 
A. C. Rutström. 
Fr. Commer (?). 
Ur Ahnfelts sgr. 

0. Ahnfelt. 
Tysk melodi. 
Finsk folkmelodi. 
Tysk melodi. 
Herm. Lundberg. 
L. Hartsough. 

1. Sandström. 
Emil Larson. 
A. S-g. 
Eugenie. 

C. C. Converse. 
J. B. 

Ur Pilgrimssånger. 
O. Ahnfelt. 
J. A. P. Schulz. 
Ur Ahnfelts sgr. 
Emil Larson. 
H. Wetterling. 
Dansk melodi. 
P. P. Bliss. 
Robert Lowry. 
Arr. af L. Mason. 
Chr. Palmer. 
O. Ahnfelt. 
H. G. Nägeli. Arr. 
a. O. Ahnfelt ; b. L. Höijer. 
a. Ur Sionstoner; b. Sv. 
P. U. Stenhammar. [mel 
G. Lewenhaupt. 
T. C. 0'Kane. 
C. C. Converse. 
Ur Pilgrimssånger. 
Ur Pilgrimssånger. 
Skotsk folkmelodi. 
O. Ahnfelt. 

a. O. Ahnfelt; b. Ur Förs. 
W. Rudin. [sångbok, 

H. R. Bishop. 
Ur Pilgrimssånger. 
G. Lewenhaupt. 
M. S. 

Sv. Ps. 298. 
G. Stolpe. 
Ur Pilgrimsharpan. 
Jonas Andersson. 



IReQteter. 

Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare. 

I bundits här tillsamman 365 55 L. II. 

1 den ljusa morgonstunden .... 174 GO L. S. 

I denna sköna sommartid 407 38 P. Gérhardt. 

I ditt dyra namn, o Jesus 49 60 L. S. 

I djupet af mitt hjerta 496 — C. A. 

I dopet jag, min Gud 132 53 Ur Syreens sgr. 

I en djup, oändlig skog 391 G C. O. R. 

I Herrens hand jag lemnar mig359 12 

I kristna mänskor alla 109 51 A. H. Sundell. 

I Lammets död och smärta. . .. 72 55 A. C. Rutström. 

I lifvets bok, o Fader, skrif 133 — C. D. af Wirsén. 

I längtan tron begynner 242 ■ — P. N. 

I mörker verlden fallen låg. . . . 63 12 H. I. L. 

Inför din tron, du mänskoson.. 173 10 Från tyskan. 

Inför din tron, o Fader vår .... 375 8 A. Hult. 

Ingen hinner fram 327 64 L. Linderot. 

I årets första morgonstund 43 12 Ur Fridsbasunen. 

Jag, arma barn, 314 24 A. M. G. 

Jag behöfver dig, o Jesus 312 GO L. S. 

Jag bär min synd till Jesus 248 55 Horatius Bonar. 

Jag går i fara, hvar jag går 282 — H. A. Brorson. 

Jag har en vän, 258 23 C. O. R. 

Jag har ett hem 462 58 C. O. R. 

Jag har öfvervunnit verlden . . .333 GO — én. 

Jag hör min Jesu röst 90 — E. M. Hall. 

Jag irrade länge 247 48 Ur Ahnfelts sgr. 

Jag kan icke räkna dem alla. . . 16 — L. S. 

Jag längtar gå till Jesus 440 55 Från engelskan. 

Jag längtar till Gud 441 — Ur B. V:s Lyra 

Jag längtar till himlen 471 21 L. S. 

Jag nu den perlan funnit har. .265 8 Th. Hamberg. 

Jag ser dig klädd i b odig skrud 87 12 Från tyskan. 

Jag ser Guds spår 413 16c) J. O. Wallin. 

Jag sjunger helst om Jesus 281 55 Ur Hemåt. 

Jag sjunger nu om seger 270 55 L. Linderot. 

Jag skall sofva, men ej evigt. ..470 G5 M. A. Kidder. 

Jag tänker så gerna 488 — L. Hartsough. 

Jag vet en port, 478 — Lydia Baxter. 

Jag vet ett blomster 127 — ■ Efter gamla ps. 

Jag vet ett namn 55 8 L. S. 

Jag vill sjunga en sång 495 43 L. S. 

Jag vördar Jesu blod 69 — Ur H. S. 

Jag är ej för liten 380 3 Ur Hemåt. 

Jag är en gäst och främling 444 — • L. S. 

Jag är en pilgrim här 442 52 L. S. 

Jag är ett fattigt nådehjon 137 58 Ur Zions Harpa. 

Jag är främling 443 — B. E.;C. O. R. 

Jag är så glad, när jag får gå. . .355 8 Mrs. Broun. 

Jerusalem, du Herrens nya stad498 — ■ J. M. Meyfart. 



519 



Kompositör. 
W. C— n. 
Sv. folkmelodi. 
Richard Norén. 
C. Lockhart. 
Ur Ahnfelts sgr. 
A. E. Wimmerstedt. 
O. Ahnfelt. 
C. Straube. 
Sv. folkmelodi. 
Sv. folkmelodi. [Humbla 
C. P. R. efter mel. af C. R 
a. Ur Ahnfelts s. ; b. Uppt 
Sv. Ps. 198. [af G. tf. H 
Adolf Edgren. 
C. Straube. 
Sv. folkmelodi. 
Albert Lindström. 

O. Ahnfelt. 
O. Ahnfelt. 
Arr. af L. Mason. 
Sv. Ps. 452. 
Sv. folkmelodi. 
O. Ahnfelt. 
Sv. folkmelodi. 
J. T. Grape. 
Norrlandsmelodi. 
Albert Lindström. 
Am. melodi. 
C. J. O. Laurin. 
H. G. Nägeli. Arr. 
Hugh Wilson. Avon. 
Fr. Pira. 

Albert Lindström. 
J. W. Ruggles. 
Sv. folkmelodi. 
S.J. Vail. 
W. B. Bradbury. 
S.J. Vail. 
O. Ahnfelt. 
W. B. Bradbury. 
A. S— g. 
Sv. Ps. 51. 
P. U. Stenhammar 
H. R. Bishop. 
G. Lewenhaupt. 
Sv. folkmelodi. 
O. Ahnfelt. 

Sv. folkmelodi, [melodi 
a. Tvsk koral: £. engelsk 



520 



IRecjister. 



Begynnelseord. 


X:r. Meter k 


Författare. 


Kompositör. 


Jerusalem, Jerusalem 


489 
383 


58 


L. S. 

Från Tyskan. 


C. II. Purday. 

a. Tysk melodi; b. Svensk 


Jesu lilla lam jag är 


Jesus, dina armar små 


. 36 


6 


B. E. 


O. Ahnfelt. [melodi. 


Jesus, du mitt hjertas längtan. 


.292 


— 


L. S. 


H. Wetterling. 


Jesus för verlden gifvit ...... 


. 66 


— 


L. S. 


Ekström. 


Jesus god, Jesus god 


. 93 


28 


Ur H. S. 


Ur Pilgrimsharpan. 


Jesus går den tunga stråten . . . 


75 


59 


T. Kingo. 


Sv. Ps. 78. 


Jesus, gör mig åter stilla 


356 


— 


L. S. 


Ur Pilgrimssånger. 


Jesus hulde vän, förena 


.143 


60 


Ur Goss:rs Betr. 


Joseph Haydn. 


Jesus. Jesus, gör mig stilla .... 
Jesus kär, gå ej förbi mig 


296 
303 


9 




Albert Lindström. 
W. H. Doane. 


Fanny J. Crosby. 


Jesus, låt den nåderika 


205 


— 


Ur Hemåt. 


A. P. Berggren. 


Jesus, låt din rädda dufva. . . . 


310 


37 


L. S. 


Sv. folkmel di. 


Jesus, som min själ har kär. . . 


311 


56 


Ch. Weslev. 


S. B. Marsh. 


Jesus, tag mitt arma hjerta. . . 


.301 


60 


L. S. 


J. P. H lbrook. 


Jesus älskar mig, jag vet 


386 


— 


Anna Warner. 


W. B. Bradbury. 


Jesu, vår Konungs, rike 


. 59 


— 


E. May. 


Mel. från 12 årh. 


Julen nu åter är inne 


. 37 


— 


L. S. 


Zeller. 


Just som du är 


245 


30 


L. S. 


O. Ahnfelt. 


Tust som iag är 


246 
. 61 


30 
34 


B. E. 
H. B. H. 


W. B. Bradbury. 
O. Ahnfelt. 


J Ja 

Klara Betleh'msstjerna 


Klaraste stjerna på himmelens 62 


22 


R. Heber. 


W. A. Mozart. Arr. 


Klippa, du, som brast för mig. 


. 65 


35 


A. M. Toplady. 


Thomas Hastings. 


Kläd mig, Herre, 


.331 
224 


15 


L. S. 

E. H. Gates. 


Ur Pilgerharfe. 
W. II. Doane. 


Kom hem, kom hem 


Kom, huldaste förbarmare 


.152 


47 


A. C. Rutström. 


G. F. Hedberg (?). 


Kom, låtom oss på barnavis. . 


.105 


— 


Ur Pilgrimssånger. Ur Pilgrimssånger. 


Kommen att det nya årets. . . . 


. 46 


— 


A. G. S— t. 


Tysk melodi. 


Kommen, låtom oss sjunga . . . 


.116 


— 


B. E. 


Ur Pilgrimssånger. 


Kommen, tagen, äten, dricken 


135 


60 


L. S. 


Fransk melodi. 


Kom, o Guds Ande, kom ..... 


. 57 


52 


L. II. 


Sv. folkmelodi; uppt. ai 


Kom till mitt kalla 


293 


16a) B. E. 


F. Flerhming. [lVl. i. 


Kom till oss, du himmelska. . 


.121 


13 


Ur Sionstoner. 


F. F. Hurka. 


Kom. vilsna själ 


.211 


58 


S. Wakefield. 


Prins Gustaf. 


Korset först och kronan sedan 


.433 


60 


L. S. 


P. U. Stenhammar 


Känner du herden god 


.384 


— 


Ur Hemåt. 


Tysk folkmelodi. 


Kärlek af höjden 


.207 


16a) F. N. Beskow. 


F. Flemming. 


Kärlek utan gränser 


.219 
.141 


60 


Efter grekiskan. 
A. C. Rutström. 


Uppt. af S. M. H. 
A. C. Rutström. 


Lammets folk och Sions 


Lefver du det nya lifvet 


.210 


36 


L. S. 


Svensk melodi. 


Lofsjungom Herren Jesu. . . . 


. 95 


— 


F. G. Hedberg. 


D. Bortniansky. 


Lofven nu Herren! 


3 


22 


B. E. 


L. Mason. 


Långfredag, Långfredag.... 


. 73 


48 


Ur H. S. 


Sv. folkmelodi. 


Låt ditt ansigte gå för oss. .. 


.. 50 


60 


L. S. 


Rvsk vespersång 


"Låten barnen till mig komma" 175 


60 


Ur B. V:s Lyra. 


J.B. 


Låt mig gå, låt mig gå 


.472 


28 


G. Knak. 


K. Voigtländer. 


Låtom oss sjunga 


. 64 


— 


L. S. 


Ur Ahnfelts sgr 



Med Gud och hans vänskap. . . 139 32 C. O. R. 



O. Ahnfelt. 



IRegister. 

Begynnelseord. NT:r. Meterkl. författare. 

Mer helighet gif mig 334 25 P. P. Bliss. 

Mig kläd i helig prydnad 337 55 V. V. 

Milde Jesus, var oss när 162 7 Ur Sond. skolb. 

Min blodige Konung 81 25 A. C. Rutström. 

Min gode Gud, på väg så 432 12 Ur Budb. 

Min Jesus är min herde god . . . 130 47 Efter gamla ps. 

Min Ijufva tröst, o Jesus 60 12 Joh. Arndt. 

Min själ nu lofve, prise 343 — C. O. R. 

Min själ, till nådens tron 243 58 Från engelskan. 

Misströsta ej, min själ 239 53 P. L. Sellergren. 

M t heliga bergen 172 42 L. 11. 

Må vi sjunga 106 37 

Nu evigt väl 40 46 C. O. R. 

Nu hvilans tid är nära 358 55 

Nulof tchpris! 261 — C. O. R. 

Nu stundar Jul 26 47 E. A. L. 

Nu är jag glad 266 8 L. S. 

Nu är min träldom slut 268 52 C. A. 

När dagens hetta svalkas 360 5 L. S. 

När den arma jordens tid 48 14 L. Stenbeck. 

När den mörka natten flyr 354 56 Från tyskan. 

När får jag skåda Jesus? 452 55 Fr. engelskan. 

När han kommer 387 — W. O. Cushing. 

När, Herre, du ditt ord 161 24 T. T.-, G. P. 

När i Getsemane han går 76 12 Från tyskan. 

När jag ser i Guds bok 134 27 B. E. 

När juldagsmorgon glimmar.. 30 5 Ur B. E:s Barns. 

Närmare dig, . . Gud 43 1 52 S. F. Adams. 

Närmare, o Jesus Krist, 298 — L. S. 

När nöd och krankhet tynga. .348 8 G. L. S. 

När sk la jordens alla strider. .447 23 Ur H. S. 

Nödga dem, de djupast fallne. .223 (50 L. S. 



O, att jag, o, att jag 335 

O, bönestund, så skön och dyr. 164 

O du Guds Lam 68 

O du härliga, o du saliga 119 

O du härliga, o du saliga 102 

O du mitt hjertas trängtan 25 

O du saliga, o du heliga 39 

O du ärans Konung 113 

O Gud, hur mörkt och svårt. . .419 
O Gud, min borg, mitt fäste. . .428 

O helige Ande, kom neder 123 

O hem, o hem, der jag en gång490 
O Herre Jesus Krist, du är.... 10 
O Herre Jesus, vid ditt hjerta. .288 

O Herre, vi församlas här 159 

O himmelska Jerusalem 457 



621 



Kompositör. 
Ur Pilgrimsharpan. 
Albert Lindström. 
P. Ritter (?). 

,i. A. C. Rutström ; b. Tysk 
Sv. folkmelodi, [melodi. 
Tysk folkmelodi. 
Albert Lindström. 
a. B. II. Crusell; /: Sv. 
Ur Hemåt. [folkmelodi. 
Sv. Ps. 160. 
Albert Lindström. 
Sv. Ps. 106- 



28 


Ur Ahnfelts sgr. 


62 


W. W. Walford. 


16c) E. Liebich. 


:53 


J. D. Falk. 


33 


I. I). Falk. 


55 


i'. Gerhardt. 


33 


T. D. Falk. 


— 


L. S. 


17 


L. S. 


5 


Fr. L. 


13 


L. S. 


— 


Ur Hemåt. 


46 


V. V. 


41) 


Ur Pilgrimsharpan. 


8 


Ur Zion. 


8 


L. S. 



a. O. Ahnfelt; b. Sv. folk- 

Sv. folkmelodi, [melodi. 

O. Ahnfelt. 

Tysk folkmelodi. 

Hugh Wilson. Avon. 

a. Ur Ahnfelts sgr; b. C. 

Fr. Reichardt. [P. R. 1886- 

O. Ahnfelt. 

Blumenthal. 

Sv. folkmel di. 

G. F. Root. 

Ur Pilgrimsharpan. 

Tysk melodi. 

Ur B. E:s Barnsånger. 

«. Tysk folkmelodi; b. Sv. 

L.Mason. Bethany. [folkm. 

0. Valline. 

Sv. folkmelodi; uppt. af 

Ur A.Mentzers sgr.[CP.R. 

Uppt. af C. P. R. ss. sjun- 

[gen af Fru Haterius. 

Ur Sångb. f. sond -skolan. 
W. B. Bradbury. 
Th. Söderberg. 
Siciliansk folkmelodi. 
Siciliansk folkmelodi. 
a. Haeffner; b. Fr. Com- 
Siciliansk folkm. [mer(?). 

1. Neander. 
Ur ILS. 
C. P. R. 1883. 
Sv. folkmelodi. 
Prins Gustaf. 
W. C— n. 

.Sv. folkmelodi. 
Ur Zion. 
C. P. R. efter en eng. mel. 



522 IReoister. 

Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare. 

O, hur kärleksfull, hur vänlig. 325 9 L. S. 

O, hur ljufligt blommor dofta. .415 57 L. H. 

O, hur mången i verlden 227 — Ur Sabbatstoner 

O, hur skönt att väckas 352 3 C. T. 

O, huru stilla 484 — G. Silfverstolpe. 

O, hvad är väl all fröjd 263 — L. S. 

O Jesus, ditt namn är ett fäste. 53 26 L. S. 

O Jesus, du fröjdar mitt hjerta.319 13 L. S. 

O Jesus, i ditt dyra namn 377 8 Ur B. V :s Lyra. 

O Jesus Krist, jag är ditt lam. .388 8 E. E— d. 

O Jesus Krist, vår frälserman . . 1 18 47 F. G. Hedberg. 

O Jesus kär, att mig försona. . . 78 — K. G. 

O Jesus kär, o Je-us kär 342 — L. S. 

O Jesus kär, när vill du hemta.456 17 Ur Hemåt. 

O Jesus, när jag tänker på 194 8 L. L. 

O Jesus, omkring dig 416 20 L. H. 

O Jesus, sköt du om min själ. .328 38 Grundtvig; L. S. 

O Jesus, stärk min svaga tro. . .305 12 L. S. 

O Jesus, var min sällskapsvän.. 308 39 Fast. 

O Konung, öf ver alla stor 395 — L. L. 

O kärleksdjup, o nådekälla .... 131 40 B. Schmolck. 

O land, du sälla andars land. . .500 — F. G. H. 

O, låten dock barnen få komma 178 48 Ur Hemåt. 

O, låt med kraftigt ljud 107 — C. Wesley. 

Om dagen vid mitt arbete 345 55 L. S. 

Om faror förfära 15 25 B. E. 

Om Gud ej vore med oss nu. . . 180 47 M. Luther. 

Om Herren mig bjuder 321 20 L. S. 

O min Jesus, låt mig skåda 249 00 Ur H. S. 

O min själ, stäm in i sången. . . 7 60 John Fawcett. 

O min vän, har Herren 232 36 Ur Hemåt. 

O, mitt hjerta, det längtar 460 27 Ur Sundins sgr. 

Omkring Guds tron der står en491 — B. E. 

Om tusende verldars otaliga. .251 48 C. O. R. 

O, nämn för mig ej jordens. . . .475 62 L. S. 

O syndaförlåtelse, dyrbara 252 48 C. G. Cassel. 

O, säg ett ord om Jesus 37 1 55 F. J. Crosby. 

O sälla land, dit himlens 499 23 L. S. 

O, vill du icke vända om 226 24 L. S. 

Pilgrim, säg mig, hvar är 108 59 Ur Ahnfelts sgr. 

Pris dig, vår Konung god 117 45 Charles Wesley. 

Pris Gud, all godhets källa vid. 4 8 L. S. 

Pris ske dig, Herre och Konung 13 — Ur Ahnfelts sgr. 

Pris, ära, makt, halleluja 11 12 G. P. 

På Herrens ord var trygg 253 23 C. O. R. 

På jorden är allting 426 25 L. S. 

På nåden i Guds hjerta 254 55 A. C. Rutsträm. 

Re'n bådar morgonstjernan . . .200 55 S.F.Smith. 

Rika skördar Gud oss gif vit .. .409 60 Från eng. 



Kompositör. 
A. P. Wallin. 
Albert Lindström. Arr. 
Ur Sabbatstoner. 
Tysk melodi. 
F. B. Beneken. 
P. U. Stenhammar. 
Ur Pilgrimsharpan. 
F. F. Hurka. 
Sv. Ps. 420. 
König. 

F. G. Hedberg (?). 
Sv. folkmelodi. 
Fr. Silcher. 
Sv. folkmelodi. 
Ur Psalmisten. 
Sv. folkmelodi. 
Ur Ahnfelts sgr. 
Sv. folkmelodi. 
Arr. af L. Mason. 
O. Lindblad. 
Tysk melodi. 
a. O.Ahnfelt; b. F. Pacius 
Hanna Broman. 
Lewis Edson. 
Sv. folkmelodi. 
C. Straube. 
Sv. Ps. 35. 
Ur Pilgrimssånger. 
Ur Pilgrimssånger. 
L. Mason. 
Sv. melodi. 
O. Ahnfelt. 
U. B. E:s Barnsånger. 
O. Ahnfelt. 
Alpmelodi. 
J. B. 

Fr. Silcher. 
O. Ahnfelt. 
Sv. folkmelodi. 

Ur Ahnfelts sgr. 

Felice Giardini. 

T. A. Arne. Arlington. 

Sv. Ps. 383. 

Albert Lindström. 

O. Ahnfelt. 

W. A. Mozart. 

Mel. från Brödraförs. 

n. G. J. Webb;*. Fr. Con. 
J. T. Rausseau. [mer(?) 



IReateter. 



523 



Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare. Kompositör. 

Sabbatsdag, hur skön du är. .. 151 7 J- B. J. B. 

Salig, ack, salig, nu går jag. .. .476 — W. Munter. Ur Pilgrimssånger. 

Salig du, som redan hunnit. ... 4*7*7 57 A. A. Svärd. E. G. Geijer. 

Samla dom alla 394 — L. S. Th. Söderberg. 

Sanningens Ande, som af 367 1Gb) Ur Sions Sångbok. F. Flemming. 

Se, dagen är så skön 214 53 Ur II. S. C. P. R. 1888. 

Se, döden är dödad 98 48 O. Kolmodin. O. Ahnfelt. 

Se, dörren är öppen 237 — L. S. Ur Pilgrimsharpan. 

Se ej på mig 250 58 Ur Ahnfelts sgr. P. U. Stenhammar. 

Se, Guds Lam! Joha nes 67 59 Gerhardt; B. E. Ur Ahnfelts sgr. 

Se här en fråga, broder 197 55 H — b—. Arr. af L. Mason. 

Se, ifrån himmelen höga 420 — Från tyskan. P. U. Stenhammar. 

Sen uppåfåglarne 18 52 L. L. Hindostansk melodi. 

Se, nu är salighetens dag 215 41 Polens frihetsbön. 

Sitta under korsets stam 84 7 P. W— 1. S. von Wartensee. 

Skola vi väl alla mötas 169 — 11. L. Hastings. Elihu S. Rice. 

Skynda till Jesus, Frälsaren. . .235 — G. F. Root. G. F. Root. 

Sluten var hemmets dörr 393 — L. H. C. M. v. Weber. 

Smärtans stunder ila 429 3 B. C. P. R. 1880. 

Smärtans stunder kännas 349 — A. v. Z. J. T. Boéthius. 

Solen sjunkit bakom bergen. . .361 — S. G. L. J. P. Cronhamn. 

Statt upp, min själ, var ljus 351 53 Ur Gssners Betr. Sv. Ps. 197. 

Statt upp, o folk, och tacka 399 — G. P. Arr. af L. Mason. Ariel. 

Stilla, ja, allt mera stilla 430 00 L. S. H. Wetterling. 

Stilla, mitt hjerta 455 — L. H. S. M. H. 

Stilla, o stilla 290 — L. S. E. G. Geijer. 

Stäm in i änglars kor 115 45 Dowling. H. Carev. 

Stäm upp med fröjdeljud 5 — Ur Pilgrimsharpan. Spansk melodi. 

Svinga dig, min ande, opp 71 54 J.Arndt. a. P. U. Stenhammar; b. 

Syndare, hör, du, som lider .... 233 — J. B. J. B. [Arr. af P. U. Stenh. 

Så din strid du kämpat ut 482 56 Ur Sgr. till L. L. Ur Sgr. till L. L. 

Så glänsande hvitt ett täcke.. .412 — L. S. L. M. Ibsen. 

Så ljuder nu Kanske för sista. .374 — H. Wetterling. 

Så långt som hafvets bölja 204 47 P. Fjellstedt. J. Pachelbel. 

Så älskade Gud verlden all.... 19 — B. E. Guil. Franc. Old Hundred. 

Säg mig den gamla sanning. .. 129 — Kate Hankey. W. H. Doane. 

Säg mig, hvart går du 474 — Ur Sgr till L. L. Ur Sgr. till L. L. 

Säll är den, som lyckligt 479 03 Ur Pilgrimsharpan. Jonas Andersson. 

Tack, Herre, för allt godt du... 42 12 W. Rudin. 

Tack, o Jesus, för det rf. a. ...165 15 L. S. O. Ahnfelt. 

Tacksamt vill jag sjunga 276 34 P. A. Ahlberg. O. Ahnfelt. 

Tag det namnet Jesus med dig 52 — Lydia Baxter. W. H. Doane. 

Tiden försvinner så snabt som. 2 16 — Ur Sionsharpan. Ur Sionsharpan. 

Tiden ilar bort, och vårt lif är.. 392 — L. S. Ur Sond. skolb. 

Tiden rastlöst framåt ilar 47 — Ur Pilgrimsharpan. C. P. R. 1891. 

Tiden är så kort 326 — L. S. Albert Lindström. 

Till Betlehem mitt hjerta 31 55 J.M. L. a. Gammal julmelodi; b. 

Till det härliga land of van.... 487 — S. F. Bennett. J. P. Webster. [Sv. folkm. 

Till fridens hem, Jerusalem 438 — E. W. Griswold. P. P. Blist. 



»^ IRcGister. 

Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare. 

Till fridens hem, till rätta 465 50 Ag:a Rosenius. 

Tillkomme ditt rike, o Herre. . 193 31 L. S. 

Till polens kalla gränser ..201 55 R. Heber. 

Till verksamhet för Kristi s» ull 196 12 L. S. 

Toner af klagan ^ . 480 2 G. P. 

Tryggare kan ingen vara 149 11 L. S. 

Trygg i min Jesu armar 264 — F. J. Crosby. 

Tusen, tusen själar sucka 183 60 L. S. 

Tänk ej blott på lifvets nöjen. .370 9 

Tänk, när en gång den dimma. 451 23 C. O. R. 

Tätt vid korset, Jesus kär 88 54 F. J. Crosby. 

Ungdom, som går ut i verlden. 177 60 L. S. 

Upp, alla verk, som Herren... 2 10 J. M. L. 

Upp, allt, som lif och ande har. 1 12 

Upp att Herrens godhet lof va. 182 60 L. H. 

Uppfaren är vår Herre Krist. . 1 lO 1 Efter Finska psb. 

Upp, kristna folk, förnim 195 38 A. Lindeblad. 

Upp, kristna själ, träd fram 330 47 Ur H. S. 

Upp, min själ, att Herren 267 — L. S. 

Uppstånden är Kristus!. 99 48 C. G. Cassel. 

Uppstånden är vår Herre lOO 1 H. F. L— g. 

Ur stormarna ser jag en 459 20 Karin Yttergren, 

Uti ditt namn jag döpt är 171 40 J. J. Rambach. 

Uti lifvets sköna blomma 385 60 Ur Hemåt. 

Utransaka mig, min Gud 340 54 Ps. 139: 23, 24. 

Vak upp, se natten är förbi .... 101 47 Laur. Laurentii. 

Vak upp, vak upp, hör på 208 18 L. S. 

Vandringsmannen styrer 445 60 J. O. W. 

Var helsad, du stilla, du....... 32 31 L S. 

Var nöjd med den plats 323 — L. S. 

Vi bo ej här, vi blott här 449 23 Ottander. 

Vi börja nu ett kyrkoår 20 12 Från tyskan. 

Vi dig, o Herre, prisa 410 55 Efter engelskan. 

Vid Jesu hjerta, der är lugnt. .339 — L. S. 

Vid Jesu hjerta är min 280 17 Ur Hemåt. 

Vid älfvarna i Babylon 186 — J. L. R. 

Vi hafva i himlen en 112 20 CA. 

Vik ej ur mitt hjerta 318 34 C. O. R. 

Vill du gå med till himlen 230 55 L. S. 

Vill du möta mig hos Jesus ... 439 65 Ur Zionsharpan. 

Vi sökte väl ro, och vi sökte. . .286 21 B. E.;L. S. 

Vi tacka dig, o Fader kär 406 58 — én. 

Vi tacka dig, o Jesus Krist 41 12 

Vi äro väl ringa och svaga 379 — T. T. 

Våga dig Dristelig 238 — H.A.Brors'n;C.O, 

Vår bibel, vår bibel 1 28 S»5 Från engelskan. 

Vår Herre Jesu Kristi nåd 170 - 2 Kor. 13: 13. 

Vårsol blickar vänligt ner 405 7 L. S. 

Väldigt går ett rop öfver 184 64 F. N. B. 



Kompositör. 
Prins Gustaf. 
G. Wennerberg. 
Tysk folkmelodi. 
L. Mason. 
Carl Sjögren. 
Sv. folkmelodi. 
W. H. Doane. 
Beethoven. Bearb. af G. 
A. Lindström. [Lundström. 
O. Ahnfelt. 
W. H. Doane. 

W. A. Mozart. 

A. Methfessel. 

Guil. Franc. OId Hundred 

Spansk melodi. 

O. Warholm. 

Ur Ahnfelts sgr. 

Sv. Ps. 186. 

Alfr. Steimetz. 

O. Ahnfelt. 

O. Warholm. 

Sv. folkmelodi. 

Sv. Ps. 28. 

Uppt. af S. M. H. 

G. Wennerberg. 

Albert Lindström. 
Ur Ahnfelts sgr. 
Sv. folkmelodi. 
Ur Fridsbasunen. 
E. G. Geijer. 
Sv. folkmelodi. 
Sv. Ps. 63. 
Uppt. af M. S. 
a. Ur Ahnfelts sgr.;/;. Alp- 
Ur Hemåt. [melodi. 
„. w. C— n ; b. C. P. R. 1888. 
O. Ahnfelt. 

0. Ahnfelt. 
Emil Larson. 
Uppt. af S. M. H. 
P. U. Stenhammar 
Göran Möller. 
Sv. Ps. 63. 
Engelsk melodi. 

R.Tysk julmelodi. 

1. Sandström. [Braun. 
a. C. H. Rink. Arr.; b.}. 

a. L. Almqvist; b. Sv. 
Sv. folkmelodi, [folkmel. 



IRegteter, 



Ö25 



Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare. Kompositör. 

Välj du åt mig 422 1!) L. S. P. U. Stenhammar. 

Välmig, nu till borgen jag.... 273 -- C. O. R. O. Ahnfelt. 

Välsignad den dagen 97 48 A. C. Rutström. Sv. folkmelodi. 

Välsigna, Gud, vårt land 400 45 J. S. Dwight. H. Carey. Folksången 

Välsigna, käre Herre Gud 167 24 B. E. Th. Söderberg. 

Välsigna, o Fader, de budskap. 199 31 H. Posse. Herm. Lundberg. 

Vänd om, kära själ 212 25 G. P. Josiah Hopkins. 

Yttersta dagen rätt fröjdef ull. .464 4!) M. B. Malmstedt. Ur Pilgrimssånger. 

Ängsliga hjerta, upp ur din... 421 — C. O. R. O. Ahnfelt. 

Ån en vecka från oss flyr 363 35 B. E. W. Lagercrantz. 

Är det ringa kall att tjena? 322 !l L. S. Ur Ahnfelts sgr. 

Är det sant, att Jesus är min .. 260 15 L. S. O. Ahnfelt. 

Är det ödsligt och mörkt...... 231 — L. S. Sv. folkmelodi. 

Är Kristus nu vorden min ... .316 48 C. G. Cassel; C.O.R. Norrlandsmelodi. 

Öppet står Jesu förbarmande. .234 — M. B. Malmstedt. a. O. Ahnfelt; b. Sv. folk- 
melodi. 



527 

Från Lutheran Augustana Book Cancern, Augustana-Synodens bokhandel, 
Rock Esland, 111., hafva utkommit följande sångsamlingar, lämpliga för 
sångkörer: 

1. För Blandade Röster. 

Körsånger. 

med text nr första årgångens evangelier, komponerade ;i t' Hag- 
bard Brase,kart . $1.50 

Aeolsharpan. 

Körsånger och feststycken lämpade efter lutherska kyrkoårets 
högtidsdagar af Reinhold Lagerström, kart 1.00 

Församlingskören. 

Femtio körstycken och kvartetter för såväl kyrkliga högtider 
som den sedvanliga gudstjänsten, af Beethoven, Stenhammar, 
Gonnod, Novello, Andersolm, Schultz, Spohr, Mendelssohn, Hink, 
Rheinberger, Vincent, Lagerström, Woodward, Dvorzak, m. fl., 
samlade och arrangerade af prof. R. Lagerström, kart 1 .50 

Cantate. 

Flerstämmiga sånger för blandade röster af Spohr, Bergenson, 
Reissiger, Silecius, Franck, Wennerberg, Hallin, van Boom, La- 
gergren, m. 11., samlade af Edla Lund och tillägnade försam- 
lingskörerna. Första häftet, h 50 

Våra sånger. 

Trettionio körer och smärre sångstycken af Werner, Valline, 
Nägeli. Lanrin, Homilius, Flygel. Schumann, Lindblad, v. Weber, 
Sandberg, Kuhlau, Spohrm. fl., tillägnade kristliga sångkörer, h .35 

2. För Mansröster. 

Manskören. 

En samling körer och kvartetter för mansröster, samlade af 
Hugo Lindqvist. Religiösa sånger af Abt, Morén, Barth, Beeth- 
oven, Bergegren, Peterson-Berger, Bortniansky, Brädena w, En- 
derberg, Flemming, Geijer, Josephson, Kihlberg, Klint, Körling, 
Lindblad, Lundh, Munktell, Norén, Stein, Schäffer, Teschner, 
Rendahl. Myrberg, m. fl. 

Fosterländska sånger af Crusell, Frauenstein, Josephson, Krö- 
yer. Körling, Lindblad, Moren, Möller, Pacius, Reissiger, Wen- 
nerberg, Westermark, Blanche, Mendelssohn, Kapfelmann m. fl. 

Stämningssånger af Gurlitt, Kjerulf, Kreutzer, Kuntze, Lager- 
crantz, Lindblad, Lange-Muller, Myhrberg, Möhring, Norman, 
Riccius. Schumann, Spohr, Söderman, Werner m. fl. 

Samlingen utgöres af 125 väl valda sånger, bland hvilka 
många äro nya. Flex. klb 2.00 

Tjugufyra körer för mansröster. 

med text ur den heliga skrift, komponerade af Gustav Stolpe, 

klb 1.25 



528 

Från Lutheran Augustana Book Concern, Augustana-synodens bokhan- 
del, Rock Island, Ill.,hafva utkommit följande lärorika och undervisande 
u j »] >1 ryggelseskrifter: 
Andlig Skattkammare 

Betraktelser för livar dag- i året samt morgon- och aftonböner 
för alla dagar i veckan och böner för särskilda tillfällen, af Jo- 
han Arndt. Öfversättning af S. Gr. Cavallin, kart $ .50 

do extra klb 75 

Augsburgiska Bekännelsen. 

den oförändrade, med inledning och förklaring af teol. dr N. 

Forsander, klb 1.25 

interfolierad med linjeradt papper, klb 1.50 

Concordia Pia. 

Evangelisk-lutherska kyrkans bekännelseskrifter, ntgifna af Au- 
gust; i n a-sy noden , hlfrb 1 . 75 

De konungsliga nådegåfvorna. 

Tretton betraktelser öfver 2 Petr. 1: 1 — 12, af pastor A. Rodell. 

klb 75 

Den allting förvandlande handen. 

Elfva uppbyggliga betraktelser af A. Sandell. Med förord af 
prof. O. Olsson. D. I)., klb 50 

Dogmatik. 

Encheiridion jämte dogmhistoriska anmärkningar, af dr Conrad 
Emil Lindberg, teol. professor vb, netto 2.75; mb, glds, netto 4.00 

Episteln till de Romare. 

till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, utlagd af C. O. Rose- 
nius. 2 vb 3.25 

Fjellsted s Samlade Skrifter. 

Ordnadt urval, med ett väl utfördt porträtt af dr P. Fjell- 
stedt 8 hlfrb 5.00; 3 Ib 6.00 

Hasselquists. dr T. N.. lefnadsteckning. 

af E. Norelius. Illustrerad 1.50 

Korsets predikan. 

Predikningar öfver andra årgångens evangeliitexter, af pasto- 
rer inom Äugustana-synoden vb 2.00: 2 vb 2.25 

Olai Petri katekes. 

Ny upplaga , kart 20 

Predikningar och Föredrag. 

af dr O. Olsson. I. Predikningar öfver texter på sön- och helg- 
dagar. II. Predikningar vid särskilda tillfällen. III. Föredrag 
och tal klb 2.00; hlfrb 2.50 

Under korset. 

Några uppsatser i andliga ämnen af pastor A. Rodell, kart 50 

extra klb 75 

Vid korset. 

Betraktelser öfver frälsningen i Kristus, af dr O. Olsson, klb 50 



;-'.: 



■mwW 



IÄ 



* 



ri > «>■>- 



\fc T fc 



as. ^