Rp
. - : :
:v.^i:, ~~
%&
»SÉrt
5?lii^
^r:
FROM THE L1BRARY OF
^ :
REV. LOUIS F1TZ GERALD BENSON. D. D.
A^
w
&W4^
PÄ
Digitized by the Internet Archive
in 2012 with funding from
Calvin College
http://www.archive.org/details/hemlandssngerutgOOevan
i
E V CL ■ - __^
M o fl
HEMLANDSSANGER
UTGIFNA
Augustana-Synoden
ROCK ISLAND, ILL.
LUTHERAN AUGUSTANA BOOK CONCERN.
COPYRIGHTED 1892.
Lutheran Augtjstana Book Concek*.s Boktbtckkri.
INNEHÅLL.
I. Guds lof och tillbedjan n:r 1—19
11. Högtiderna n:r 20—124
1. Advent och Jul 20—41
2. Nyår 42—57
3. Trettondedagen 58— 02
4. Fastlagstiden 03—97
5. Påsk 98—109
0. Kristi himmelsfärd 110—117
7. Pingst 118-124
III. Kyrkan n:r 125—207
1. Ordet och sakramenten 125— 137
2. Församlingen och gudstjensten '. 138—170
3. Konfirmationen, reformationen och missionen 171 — 207
iV. Tron n:r 208— 290
1. Bättringen .' 208—244
2. Rättfärdiggörelsen 245—202
3. Friden 203—290
V. Kärleken n:r 291—417
1. Bönen 291—311
2. Helgelsen 312— 340
3. Hemmet 341— 365
4. Skolan 300—394
5. Fosterlandet 395—403
0. Årstiderna 404—417
VI. Hoppet n:r418— 484
1. Korset 418—433
2. Hemlängtan 434—405
3. Vid begrafningar 400—484
¥11. Härligheten n:r 485— 500
Måmfaevi tvä &defifien v ticluari EaricL, aePi fät
(JeVuAal/em (i/a^a 'e-d/e^t <wn, kpvtat. ^ei, 54:50
I. Guds lof och tillbedjan.
1.
m
3EÖ
1. Upp, allt, som lif och an -de har, Besjung hans namn, som är och var Och
2. Upp,krist-na folk, och känn ditt kall, Att Kri - sti namn du pri -sa skall Och
I
I I !
PPPPPPPI
a
e - vigt blir, och va - re spordt Hans lof och pris på hvar - je ort!
bre - da ut hans ä - ras glans, Till dess all ver] -den var -der hans!
gEg^i
s
s
r — r
3 Upp, hednaverld, nu mer ej sof,
Hör Herrens röst, sjung Herrens lof!
Ditt hjerta tacksamt f röjde sig,
Ty nådens sol gått upp för dig!
4 Upp, Jakobs ätt, ej mer fördröj!
Lägg trotset af, dig ödmjukt böj
För honom, som din Konung är,
För Jesus, som dig ro beskär!
5 Nu människors och änglars ljud
Och höjd och djup lof sj unge Gud!
På himlens sång: Halleluja!
All jordens ändar svare: ja!
6 Ja, Herren vare lof och pris
Af jordens folk på himmelskt vis!
Pris vare uti alla land
Gud Fader, Son och helge And'!
(gutrg lof od) ttllfce&ran.
Maeatoso.
f
gs
«
4-,-N
*=*
1. Upp, al - la verk, som Her -rengjort, Guds här -lig- het att pri - sa!
2. Allt, som har an - de, lof - ve Gud I sö - dem och i nor-den!
§l=£^=
Ö
ÖEÉ
4l
^m
E3:
i j- r * - i
ta af hans verk är stort Och kan hans allmakt vi
Det min
Från berg och dal hans lof-sångs ljud Må
he
O, prisom Gud i helig fröjd
Med gerning, lif och tunga!
På jorden och i himlens höjd
Må allt hans ära sjunga!
Du folk, som uppå jorden bor,
Din lofsångs ljud ej spare:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och amen himlen svare!
Moderato.
3.
*E
wm
nn
sa.
den!
-&-■ Vr=£
:J=tg=g:
1. Lof -ven nu Her -ren! Ty Her - ren att lof - va,
2. Ja, de för - kros - sa - de bjer - tan han he - lar,
4—1—
Det är en
Och de - ras
ÄE
59
^
3=
*±=p
Z30L
f==t
*- st- ^3- -0-- ^ -^ -#-• i.
ko - ste - lig, dä - ge - lig ting.
sve - da för - bin - der hans hand.
Her - ren
St jer - nor
4-
ru - sa - lem
räk - nar han.
~å-
-&-.
(fcirtrs lof od) tilltetrfan.
3 Ja, obegripeligt, bur han regerar,
De ogudaktiga slår han till jord,
Men de elända med nåd han upprättar.
Sjungom till skiftes med harpor hans lof.
4 Himmelen han ock med skyar betäcker,
Regn uppå jorden han gifver och gräs.
Boskapen gifver han foder och mättar
Korparnas ungar, som ropa om spis.
5 Han har ej lust till de stolta och starka,
Men till de fromma han hafver behag.
Dem honom frukta och hoppas på Herren,
Dem han välsignar och skaffar dem frid.
6 Prisa, Jerusalem, Herren, din Herre!
Prisa, o Sion, din Konung och Gud!
Han för din' portar gör bommarna fasta,
Och dina barn han välsignar i dig.
1. Pris Gud, all god-hets käl - la vid, I him-mel och på jord!
2. Du be - Ii - ga Tre - e - nig-het, Ack, snart på bätt - re vis,
-f^-fl-
m^^^
:p=f:
•f-
%=t
m
inf
*:■
3=*:
^— ¥
ii
o,
stam-men
till
e - via: tid: Pris Gud för
nå - dens ord!
Från e -
t'
-het, Jag sjun - ga skall ditt pris
$=f==t=l
+- -0.
§ö=öi=H=^
S~
(Silos lof or)) tillbrtjan.
5.
Andante,
f
f II ====~ FlNE.
j j Stäm upp med fröj - de - ljud: Hal - le - lu - ja!
1 Lof, ä - ra, pris ske Gud! Hal - le - lu - ja!
A - men.
A - men.
£3e
r
- fl
An - den, bug - sva - larn god! Hal - le - lu - ja. A - men.
ff
4 — -]-
PP
4 — -I
D. C, al Fine.
ÉS
£EE£EJ
1=^1
Fa - dern up - på sin tron,
Je
sus, hans
!
en - de Son,
11
Andante.
6.
1 He - lig,he - lig, he - lig Her-re Gud, Dig till - bed - ja al - la himlens
2. Se till mig.en mask i jordens mull, Se till mig, fast jag är arm och
irra:
-É— É— P— É-
r=r=P=
F— b 1 1 * — *— ^— U— i
tro - ner! Ack, när skall ock jag med ju - bel-ljud Stäm - nia in i
rin - ga. Och låt äf - ven mig för Kri - sti skull Dig mitt hjer - tas
m^mmm
Copyrighted 1892.
fcE
t=F
(fMitis lof ori) tillfcrtiian.
:i=J:
* -0- -0- -0- -0- -0- -0-
de - ras re - na to - ner, Ståm-ma in i de
gla - da lof-sång brin - ga, Dig mitt bjer-tas gla
3 - na I<> - ner?
tfsång brin- ga!
^^É^mmw^m^mm
Maestoso.
f
3 Gud, jag tror, min själ med boppet stärk!
Ja, jag bör Guds barpor klinga klara:
Stora äro, Herre, dina verk,
Dina domar vordna uppenbara!
4 Hör, ack, bör i nåd mitt bjertas bön:
Skänk ock mig den bvita bröllopsskruden,
Skänk ock mig den lifvets krona skön,
Som du lofvat åt (]en kära bruden!
.f*
e
m^m
O, min sj;
stam
Som från al - la verl-dar
I , w, m.., DjtM, ovaiu i.i i san - gen, ooin iran ai - la ven-uar gar:
< Syn - da - ren, i bo - jor fån - gen, Nu sin fri - bet å - ter - får
-É- #- - . - #- -0-
=f±=*=E=&
-z=r-
^^?=i^
f IS
ÖLÖEÉ
&=
r=s
Fa-der, du all nådens
käl - la!
0 .0.
"=F=F
-»— *-
Helldig.du vår frälsnings Gud
^ ^ > h ^ ^ i
fs'\ ;
— 1—
N — 1 0—0
4- t ^"Prfl
Ar - me
J
* •
syn -
-H-
9 # # ' # * • ,-*
da - re, nu säl - la, Hö - ja
? ? w vi r r^-i*-
-^-?— J— g — * fl
si - na lof-sångs-ljud.
-M-f-fT^n
* H^ f p r
-t — t— r— P-M=:
2 Prisa honom re'n på jorden,
Tills det ibland änglar sker,
Då, försmält i kärlek- vorden,
Jag vid tronen sjunker ner.
Prisen Gud, som oss har skapat.
Fader, Son och beige And' !
Frälst är det, som var förtappadt,
Du, min själ, ock deribland.
10
(Hutis lof od) tiUfociJjan.
Andantino.
tt mf
8.
*Ö
4 — *-
1. Högt
J i JjJJl-4^
-=tS
verl-den må det hö - ras, Vidt kring haf - ven må det
1
=1=
=3=
i — l
^=j:
hj i Jl Jri 4 i-ijj
fö - ras, Her - rens lof till
I
vig tid ! Klin - ge fjär - ran.
f— i— g f~ T" r9 ?I3— (? -f-l— g 1— fg f^\—f f 1
r
i4
g^yxiiuj^g^
klin - ge
s=q=?=
ra: Gud
I
höj - den va - re
ä - ra, Och på
Se
ts
jor - den
«/
=£=■
frid!
11
-0-3— &-
Ö
m
Och
på jor - den
frid
|g 1— |g g-i— fg f-i -g-
^
2 Stjernorna på höga fästet,
Fåglarna i gömda nästet,
Blommorna i dalens famn,
Stormens brus och åskans dunder
Och de dolda djupens under
Prise alla blott hans namn!
Copyrighted
I
Högre dock må lofvet skälla
Från ett folk, som lärt åkalla
Detta namn till salighet!
O, så må vi, gamla, unga,
Om den nåd och godhet sjunga,
Som af inga gränser vet!
Adagio.
9.
i mf i
Fa - der, kom och var oss
-(=2- W2-
EZ &Z
£=£:
£=£±3
na - ra,
-f1-*-
Låt oss för-
JL_r-
--i=i=e
(Sutis lof ori) tiUbcnjan.
1 1
^ -i-
:=^=^=
t^&tesmg^m
nita - ma kraf - ten af
-#• -0- -*
Du, som kan gif • va
fåmmmm^må^m^m
^^^^fe
i i^
gii - ra, Hör oss,
i
Fa
der !
&-•-:
1
2 Jesus, var när oss, du, som dog för alla !
Frälsning beskär oss, hör, vi dig åkalla !
Led oss ock bär oss, att vi ej må falla:
Du är vår starkhet '
I
3 Helige Ande, som i sanning leder,
Himmelska dufva, sank i dag dig neder;
Helga, välsigna hvarje själ, som beder!
Amen, ja, amen.
10.
M
mäm
I makt och
ra stor. Rätt-
* p
mMAmim^mm*
fär-dig
he- tens skrud du bär.Dig lof -va äng-lars
kor. Och
I
du är vär-dig
HPftlh^^^ftfflF-N
Må ock från jorden lof uppgå
Till dig, o Jesus kär!
Må din församling glad uppstå
Med helig lofsång här!
Du henne med ditt blod har köpt
Och med din Andes eldsdop döpt.
Och din hon evigt är.
3 Så stäm då upp med fröjdeljud,
Du frälsta skara stor,
Och prisa så din Herre Gud,
Som uti höjden bor!
Stäm in med alla kerubim
Och med de helga serafim
Och lof va högt hans namn!
12
(fctrtjg iof od) tilltrtijan.
Maestoso
11-
mf
r -#- -•- -^- I • -0- g-#- * §5- *
- ra makt, hal - le - lu - ja, Lof-sjung - om al - la Je • ho va,
Pris
j^L-j_^Ji-lj_j=^;[
Alls-mäk - tig Fa - der, ska - pa - re Och all - tings up - pe - hål - la - re !
i - ■*- . , t f f * *•
B — r— F
Öli^:
1-
2 Lofsjungom Herren Jesus Krist,
Som på sig tog vår skuld och brist !
Lofsjungom nådens Ande, som
Till Gud vårt hjerta vände om !
■#-• -t- -#- -»- _ _
1
3 Ja, änglar, helgon på en gång
Uppstämmen segerns fröjdesång,
Lofsjungen i all evighet
Den heliga Treenighet!
Adagio.
P
•rty-
12.
ffi:
S
d=^
S
^3
1
I I
-, j E- vigt stor i makt och ä ra, Her • ren med sitt all -makts-ord )
' { I be - gyn-nel - sen har ska- pat Him-lens hä - rar och vår jord. f
^ i ii
g£
Jor - der
mf
==1=
w*
.' i — i .t' i l\
f-J-3- # +1— 0+- 0 *—-•-!— ^— •—-•-
var så tom och
*t-
:F='=E
f
de, Mör-ker
-# * É
öf - ver dju - pet var; Då Guds
t=t
mm
-t2=*±=*=:
An -de med sin var-ma Lifs - fläkt
öf
To-
nen far.
^iHgi^mä^É^
OMitis lof od) tiUbrtnan.
13
2 Då blir ordning, ljus och värme,
Der det förr var dödt och kallt.
Lifvets morgon härligt randas,
Skapelsen får ny gestalt:
Jorden kläds med träd och örter
I en härlig högtidsskrud,
Och med människan allt skapadt
Stämmer iu och lofvar Gud.
3 Stjernorna i rymden vandra,
Herre, efter dina bud,
Och min lefnads stig du leder
Lika vist, o Herre Gud.
Af ditt ord är allting skapadt,
Utan det är intet gjordt.
Intet är för dig för litet,
Liksom intet är för stort.
O, hur djupa Herrens tankar,
O, hur stora Herrens verk!
Upp, min själ, att dem besinna,
Och uppå hans under märk!
Morgonstjernorna tillsamman
Lof va Gud i ära stor:
O, så må min svaga tunga
Stämma in i deras kor!
Upp, min själ, och lofva Herren,
Och hans godhet ej förgät,
Ty af evighet den varit
Och förblir i evighet!
Lofvad vare du, o Herre,
För ditt uuderfulla råd,
För din allmakt, för din vishet.
För din kärlek, för din nåd!
för ko - nun - gar
allt ska - padt be
\, ' I I |
Oss har i enfödde Sonen till barn du ock 3 Herre, så lär oss af hjertat dig prisa och
Oss har med Anden och ordet så mäktigt
du dragit,
Och från vår skuld
Har du, så nådig och huld,
Rena i blodet oss tvagit
Lär oss i tron på ditt namn att dig lofoffer
bära!
Pris ske din nåd,
Pris ske ditt salighetsråd,
Pris ske dig fjärran och nära!
14
(Butjö M ort) tiUbetrjan.
Andante.
i
14.
F'XE.
^P^PpPP?i
1
S Du öm - ma fa - ders - hjer - ta, som va - kar öf - ver
/ Hur skall jag kun - na
ska, hur kun - na lof
mig.
dig !
£E:
Och gum- mer un - der vin gen ditt lätt
-f4zr
p
för- sag - da
/ i D
Du
*?
:
m
var - nar
7yr-r~~
ö
mig
3=
+-*-+- -H f-
barn.
C. al Fine.
get för
'
dol
=*
farn
T"
=F
F=*
i i i
Du föder och du kläder och skyddar mig så väl
Och sörjer alla dagar för både kropp och själ.
Jag vore snart förgången, om du ej gjorde så.
O, kunde jag blott älska, blott älska dig ändå!
Gif, att med villig lydnad jag alltid ger dig rätt,
Låt dina bud bli kära, din börda ljuf och lätt!
Och när en fara hotar, en nöd förskräcker mig,
Låt mig i första rummet blott alltid fly till dig !
Ditt fadershjerta brister utaf förbarmande.
Du ser, livad helst mig felar, du känner allt mitt v<
Om natten och om dagen ditt öga öppet står,
Och fadershanden räcker, så vidt som himlen går.
Moderato.
W^i Jl£i_i_iS
i=^
E3^
I
o - vän
* *
^m
*==£
står nä - ra och viin-ner - na gå. Dock ett oss hug sva
lar bland
£Ö
m
0 — m p p ^ — p.
(fcufcs lof od) tilliJrtrian.
15
ÉÉgliiiiöfJlil^pPi
vex - lin - gar här: Guds ord ti
att II er - ren
ir när.
feåé£AM-H=£Jtf [ f n
AndanU.
2 Ej sparfven har lada, dock räds han ej nöd,
Som han må vi glada förtrösta om bröd!
Guds baru skall bli gifvet allt, hvad det begär,
Så visst det är skrifvet, att Herren är när.
3 När allt måste fara och död klappar på,
Guds löfte, det klara, skall trösta oss då.
I yttersta nöden det visst för oss är,
Oss fröjdar i döden, att Herren är när.
16.
ft
äifrjN i iTj~^0^^^^m
1. Jai
M
ic - ke räk - na dem al • la. De prof på Gudsgod-het jag rönt: Likt
• « — m — a — _ — _ #_,__# — * — m — _ — n — * ;_
-F ¥ ¥-
=p=^=t
*=j£
-jg-s-3-£=.
-£
£=
•-A — o| m i-H — ^ — A-^ — N 1 v *r — ^ N n
h ^ — 4 — m-A — öi— a( 1 1 13 P — m 1 — +
mor go-nens droppar de
i r* r*
y
a Och gli
ma likt des - sa så skönt. Jag
y ¥ I *
■y "
2 Likt stjernornas tallösa skara,
De hafva ej namn eller tal,
Men stråla likt dessa så klara
Jämväl i den mörkaste dal.
Likt stjernornas tallösa skara,
De hafva ej namn eller tal.
m%
Jag kan icke räkna dem alla,
Men ack, må jag tacka dess mer!
Guds kärleks bevis må jag kalla
De under af nåd han beter!
Jag kan icke räkna dem alla,
Men ack, må jag tacka dess mer!
16
(guiJö lof ad) tillbedjan.
IT,
»/
:^=^:
*=**=*
\> z \> ' r 'b
1. Fåg- lar- na i sko- gen hö - ras sjun-ga, Sjun-ga hvar och en up - på sitt
2. Hvarför vill sig hvar-je hjer-ta si u - ta? H varför går då män - ni-skan så
zämiÉmm
* p i
vis. Hvarför vilja då ej gam -la, un - ga Af ven stämma upp ett Herrens pris?
ljum, Vill så fö-ga sig i lof ut- gju- ta?Hvarför är jag sjelf så trög och stum?
&— É-
^=^:
e_^
-^^mM^m^
3 Värm, o Jesus, du mitt kalla hjerta,
Tänd din helge Andes eld i mig.
Så att jag uti all fröjd och smärta
Aldrig upphör med att lof va dig!
4 Väck oss alla, Jesus, ur vår dvala,
Håg och krafter till det goda gif,
Lär oss du med nya tungor tala,
Gif du sjelf de döda benen lif !
An dant e
18.
t=r
zé—ä
1. Sen up - på fåg ■ lar - ne: In - tet de så, Men af sin ska - pa - re
2. Sen up på blomstren små U - ti sin skrud: Drägt h varje år de få
=t=
e^t
=t=s=*=
— f b1 F
i
r
^z=n-J
:*= =
Nä - ring dock få.
Ny ut - af Gud.
In
Stil
g
gen dem plö
la i sorg
=F
ja
lös
S=S:
La
De
da de
u - ti
OMrtig lof ocl) tilltrtjan.
17
t=\
im
=t
ha ej här, Dock
mul - lon gro, Men
in - gen
ic - ke
af dem Ur Glömd ut - af Gud.
Sa lo - mo Kliidd var som de.
iffspi
»-•-
8 Om Gud så gräset klär,
Som på en dag
Vissnadt och torkadt är,
Sörje ej jag!
Mer värd jag är än det:
Jagskall i evighet
Lefva i härlighet
Uppe hos Gud.
Adagio,
ni i
19.
— t^-Z— •— *—■ ■■tF1-?-— •— •— •— •-
4 Gud, som sin Son mig gaf,
Allt mig beskär.
Han skall intill min graf,
Leda mig här,
Och in i grafvens natt
Är han mitt ljus, min skatt.
Derför jag sjunger gladt:
Gud är min dei !
4—4
I m — I Ä_J
1. Så äl - ska - de Gud verl-den all, Att han ut - gaf sin en - de Son,
2 Ty der - u - ti står kär - le - ken, Ej det vi haf va äl- skat Gud,
I i^ i*
wmi
I I
m
4=
m
inf , r==- 7 i ^ ^ F==~ ^
—4 i ; i— j— j.— i-i-t ; i i i J^j * i i i jf=*1
Att hvaroch en, som på
Men der - u - ti, att han
ho nom tror, Skall
äl-skat oss Och
få
gif
ett e - vigt
vit oss sin
3:
lif.
Son.
Ja, derpå är Guds kärlek stor
Vorden uppenbar till oss,
Att till försoning för all vår synd
Han hafver sändt sin Son.
Han hafver oss sändt Jesus Krist,
Att på honom vi skola tro,
Att genom honom vi lefva må
Och älska för hans skull.
18
f^tigttoerna.
II. Högtiderna.
4
Vi
&ÅZ3
Advent och Jul.
20.
mml^^mmmämi
bör - ja
ett kyi
fel
ko - år,
Sig Guds för-
r
l
ing
*=^
fröj - da får.
m
i
Sin ko - nung
* — s.
e
3-IE3E
=S
5i • ou mö - ta skall
I
a- ' -4
Och
jub - la
vid hans
iP^!
^
s
ta - pall.
SI
2 Vi höra detta glada ord:
Med frid han kommer till vår jord,
Hau, lifvet sjelf, ibland oss bor.
Pris vare Gud för nåden stor !
I
3 O Gud, låt denna adventstid
Till många själar bringa frid !
Må hjertat för dig öppet stå,
Att du härberge der må få!
Andante.
mf
-:
21a.
* f \
Här kom-mer en främ-ling från f jär - ran ort. Låt upp, låt upp !
Hans blick är kär - lek, hans röst ger frid. Låt upp, låt upp!
t
__b b.__ _ b t
1
;:
ätibrnt.
19
r-jrr-rr^
É^é-
Han gä - sta vill i ditt bus. Dessport Låt upp, låt upp!
Han stil • lar blö-dan-de hjer- tans strid. Låt upp, låt upp 1
II
M3=3=#
I t
II
v— t
3 Och hvar han kommer och finner hus,
Ack hör, ack hör !
Så blir der nattvard och frid och ljus.
Ack hör, ack hör!
4 Och Jesus heter den vännen god.
Låt upp, låt upp!
För dig han gjutit sitt dyra blod.
Låt upp, låt upp !
5 Vill du då hafva i hjertat ro,
Låt upp, låt upp!
Och viil du lycklig på jorden bo,
Låt upp, låt upp!
Och vill du alltid Guds vägar gå,
Låt upp, låt upp!
Och vil! du himmelen saligt nå,
Låt upp, låt upp!
Och låta upp är blott taga mot.
Hans nåd tag mot!
Hans evigt gällande syndabot
Tag mot, tag mot !
Har du ej städadt, är du ej ren,
Likväl låt upp!
Han sjelf dig renar, ja, han allén.
Låt upp, låt upp!
21b.
is:
-är— -1
Ilifill
fe
3r-*
&
1. Här kommer en fram - ling från fjär - ran ort.
2. Hans blick är kär - lek, hans röst ger frid.
Låt upp, låt
Låt upp, låt
S
i i
m
m
-S-F
fe*
3t— 3=äS=«-
J — L
33
émkt^i i it^m
i i
upp ! Han gä- sta vill i ditt hus. Dess port Låt upp, låt upp !
upp! Han stil-lar blö-dan-de hjer-tans strid. Låt upp. låt upp!
Sl&
m
XT
i
20
l^ögtitienta.
Maestoso.
22.
1. Dot - ter
2. Ho - si
T
Si - o:i,
an - na
mm^=^mm^£^^
fröj
Da
da dig.
vids son !
Jub
Val-
la
väl-
I I
— &- •— i — G>- 1— &——m — *a 1
Fine.
S^
*=*
1
£=4
I
högt, Je - ru
sig - nad för
P 3:,
sa - lem !
ditt folk,
*£*&=*
H
ss
Se.
Grun
t*
din Ko - uung
da e - vigt
-t=t
m
f" »*=¥
^j^F^PP^ ^IPfM
kom - mer här,
ri - ket ditt!
Ja,
Ho
V
han kom- mer,
si - an - na i
-É— É-
fri
him
il:
•- *
:2£uF^f
^
densKung!
lens höjd!
D.C. alFine.
sn
V I
mf
S»=$
23.
EJ
^=i
iSii=paii^lSip
1. Gud ske ä
ra, pri
och makt, Som stads hål - ler hvad han sagt
2. Var väl-kom-men, o min skatt!
Ho
me
i=£
*=**
i
:E=*
- na, dag och natt!
•=1=5=
SUibrnt.
21
Cj-4' 4: j:'T** r ^ —
Och bar siirdt till oss af nåd Je - sus till vår tröst oc
Öpp - na sjelf mitt hjer - ta så, Att du der in -dra - gj
- i
u
h II
Ärans Konung, kom till mig !
Hjertat tillbör eudast dig.
Gör det belt med dig förent
Ocb från alla synder rent!
Trösta själ ocb mod bvar dag!
Jag är blödig, arm ocb svag:
Till min lefnads sista slut
Hjelp i tron mig bålla ut!
24.
1. Gud, vår Gud, för verl - den all Högt din nåd för - kun - nas skall,
2. Han sitt folk att fö - ra vet Till en sann rätt - fär - dig - bet,
Mmmmmsmwmmmmsm
$
-&>■
:*
i
m
Att du oss en Ko-nung satt, Som är all vår tröst ocb skatt.
De e - län - da hjel - pa opp. Som till ho - nom satt sitt bopp.
I
3 Se, han kommer, full af frid,
Stilla, tyst som solen blid,
Såsom daggens droppar små,
Deraf blomstren fägring få.
4 Hedningar på jordens rund
Träda in i bans förbund.
Konungar tillbedja der
Honom, som den bögste är.
5 Himlen bar han i sin makt,
Jorden han sig underlagt,
Verldens ändar famnar han
Och allt djup han mäta kan.
6 Men så långt hans välde når,
Utan gräns och utan år,
Lika långt i evighet
Räcker hans barmhertighet.
i^tigtttorna.
Awgrmo.
— f-^ — 1
— t-
— 1
( a.
, |H I J J. J x \
P-H— «
8
h3 -
=j g_i_i «=? jjl^-ö
1. o.
2. Vi
du
strör
mitt bjer
ditt Si
g3
tas träng - tan
on pal - mer
Ocb allt min själs be - gär, Jag
Ocb blomster på din stig, Men
5z4:
r=t=F==f
=P
i
SE*
^^^
brin
jag
m
ner
vill
=S
I
ut - af läng - tan Att dig få mö - ta bär.
u - ti psal - mer Mitt lof för - kun - na dig.
* *-.-<, 1— Z^Cr f « *.
£^E
=t=t
*=t
t=t
Ils
3=t
3^É
I
*=I
fe^fr
II! I
Min an - dakt du upp • tän - de Ocb bjer - tat suc - ka lär! Till
Ditt namn jag vill bem - bä - ra Mitt bjer - tas tack ocb pris Ocb
1 + — 0 — r- t -£■ — * -J — t t t — g-i— : 0
-0 0 • 0 hU 0 • 0 0 • 0 S»-5- •—
w
h=Y
1
i Y
*=£
det min båg du vän
stads min Ko - nuns ä
de,
Som dig
Up - på
be - bag - ligt
nitt sva - ga
H? , ^~
]]
T-
Blott kärlek bit dig drifver
Till oss från bimlens sal.
Af kärlek du begif ver
Dig ned till tårars dal.
Mång tusen qval belasta
Ditt slägte på vår jord:
Din ankomst, Herre, bastå,
Ocb låt din bjelp bli spord!
Haf Kristus i ditt bjerta,
Du kyrkans kämpabär !
Stå stark mot sorg ocb smärta,
Som jämt sig bopa bär !
Stå oförsagd! Mot döden
Din starkbet Herren är.
Han frälsar dig ur nöden
Ocb segern dig beskär.
SUilicnt
23
QVARTETT
Adagio.
25 b.
1. O, du mitt bjer - tas träng- tan Och allt minsjäls be - gär, Jag
2. Väl strör ditt Si - on pa] - mer Och blom- ster på din stig, Men
-P p-= — * — ^ p— ,-e> * . P^— * — P — -P— i— fg-
_ft # #-5 — # — '— ,— ^ g -^ f-i— ? — t P— i— (2 P — i
f
593
*MM=fH
^S
brin - ner ut - af läng - tan Att dig få mö - ta här.
jag vill u - ti psal - mer Mitt lof för kun - na dig.
iiiliiiilii^i^iiil
Min
Ditt
an - dakt du upp - tän - de Och bjer - tat suc - ka
namn jag vill hem - bä - ra Mitt bjer - tas tack och pris
Till
Och
?EEEE
¥
f\
,# i S l l /K. l P
■-"a-Én * — fd — —al— — * j— Bil
HPHlii
det min båg du
stads min Ko • nun
vän - de, Som dig be - bag - ligt
ä - ra Up - på mitt sva - ga
fr, •%$+-* £_ a : P—
r
3 Blott kärlek hit dig drifver
Till oss från himlens sal.
Af kärlek du begif ver
Dig ned till tårars dal.
Mång tusen qval belasta
Ditt slägte på vår jord:
Din ankomst, Herre, bastå,
Och låt din bjelp bli spord!
■4 Haf Kristus i ditt bjerta,
Du kyrkans kämpahär !
Stå stark mot sorg och smärta.
Som jämt sig bopa bär!
Stå oförsagd! Mot döden
Din starkhet Herren är.
Haa f rälsar dig ur nöden
Ocb segern dig beskär.
24
^ijQttoerna.
Andante con anima.
»/
26.
HTTgEl
Nu stun- dar Jul, som med sitt ljus Oss skänker him - la - fröjden
Och fyl - ler vå
sttta
**
£=£
S
ga hus Med sa-lig-het af höjden.
j — h-rr
*=P
"C — ff — g^ — f~r~^ — ■* — -n
■fr A i N N— ^h s-i-N fc 1 =5v-, N N— J5 ^-j-N—fc— i 1
Väl - kommen, jul - fest, e - vigt ny, Som rin-ger in för land och by
n rs t
l\ -»- i ta.
Erii^si^^iip^^-ipiis
Guds frid i mör - ka nat - ten, Guds frid
mör - ka nat - ten!
zmz^m%mm
2 Kom, helge Ande, kom och gif
Din frid åt våra sinnen,
Och stärk och höj vårt nådelif
Med julens helga minnen!
Och lär oss vitna om Guds Lam,
Som kom att frälsa fallen stam
Och lif åt verlden gifva,
Och lif åt verlden gifva !
3 Ja, lär oss vitna klart, med fröjd
Om den, som blef vår broder,
Sjelf Gud af Gud i himlens höjd,
Här född af fattig moder !
Stäm, Ande, stäm vårt strängaspel,
Att härligt om Immanuel,
Om Lammet det må ljuda,
Om Lammet det må ljuda!
Adagio,
27,
^Él^T^llÖlilÉiil^^
1. Hög - tid för han - den är, Ljuf - lig och blid.
2. Drag oss allt mer till dig, Blif du vår skatt!
Je - sus, blif
Lär oss på
' u ' r
y t, t i i4-+4f mé^m
sjelf oss när, Hel - ga dess frid
tör - ne - stig Pri - sa dig gladt,
*±m
Du, som är verl - dens ljus,
Pri - sa din sto - ra nåd,
w [■ \ f \^4^^mm^
^
0i
4 — I-
ri— T— b
liliS
Lys i vårt hjer
Pri • sa ditt kär ■
■ tas hus,
leks råd,
Drag oss från
Som i vårt
jor-dens grus, Nu är det tid!
of - ver - dåd Ta-git oss fatt !
fl
^^fiiliÉ|rt^|%^liiillll|l^ii
Läk du de djupa sår,
Frälsare kär,
Dem oss din kärlek slår,
Och var oss när !
Oss är du född, hvad tröst!
Lifva vårt kalla bröst,
Och låt vårt hjertas röst
Prisa dig här !
Tack för ditt nådesord,
Ljus på min stig!
Tack för ditt rika bord,
Dukadt för mig!
Tack för ditt dyra blod,
Tack för din Ande god,
Tack för ditt tålamod,
Herre, med mig !
26
l^tigtitortta.
1. Gla - da jul-af-ton.här- Ii - ga, kla-ra! Då tändes ljus u - ti hjer - ta och tjäll.
E—JU-Ot-I— i^-^-j-^-p • »—t , [
i-v— fl— fl — «-h# 1 . fl
^z#=fl=fl
fl «|-« fl— — fl fl fl-fi Ig 1 fl fl-l-fl fl- 0 — ö
z^Hr:- — s i N — fcr
fTt ^ 4 FÅ t
— * — i — \ — k —
5* f i', i *'■-*
Lof - såneen lju-der från
-5— c i 1 N 1 1 k-
äng -lar -nas ska - ra, Ge - nom
4 hn -& -1 -j r-« F
—fl — fl-J— fl — fl — fl— I— I i —
år - hun -dra-den,
* * — a
~w — 1 * — * —
1&£=É 0 . -J— e * . -J
-i 4 • 0 F-» r
*=F— £=H
fl — ^H-S^;— ^=8— A^^-fl^^FflWfl— r^-*— fl— ^
hord i qvall: A
\ — 4 ' "•
va - re Gud
höj den, frid
på jor - de - ne,
.fl.
mä=mmmmmmm=*
inf k.
-fh*-é — ^^-^-^
7V> T N J fl w -N -\
-f\
-N
^ . 1
/
n fs 1 — "T~
W f ? t " ' f j
Män - ni-skor - na en god vil
i\ \ rs n
-v—
ja,
-f—
— fl-s-
1 -
N
— i—
v Z f *
ra va - re Gud!
— &—* 1 —
=4
-*-
i
Gla
1-
- da jul - af- ton,
£^#' Ir tr-fc * * •
-F — * P sJ
— «—
—A . a — « — « —
* j * \i i.
— b —
-^ — F a — ^ —
— fl—
— fl-T— fl fl fl
" £ £ =*
É?
-fe— 4-
-*^fl-
V—±
i i- N 1 —
— • 1 1 \
i)
blir - Ii
ga, kla - ra! Då tän-des ljus
_« fl fl «_
fl- "*
u - ti
-fl fl— |— fl-
ti bjer
ta ocb tjäll.
HH
2 Jesus är gåfvan, gifven åt jorden,
Gud denna gåfva åt syndare ger,
Likasom midsommarsolen i norden
Djupaste midnatt sitt ljus beter, [ett ljus.
Ocb det folket, som i mörkret vandrar, ser
Öfver dem, som bo i mörka landen, skiner
Jesus är gåfvan, gifven åt jorden, [det.
Gud denna gåfva åt syndare ger.
3 Jesus är gåfvan: saligbet, ära,
Frälsning ocb lif uti honom vi fått.
Jesus, vårt julträd, oss frukter vill bära,
Jesus, vårt julbröd, oss ger allt godt. [är,
Ty ett barn är födt i dag, en son oss gifven
Hvilkens herradöme varar, och han heter
Jesus är gåfvan, gifven åt jorden, [Gud.
Frälsning ocb lif uti honom vi fått.
Jul.
27
Maestoso.
f
29 a.
t
* v v
1. Det är högtid i-gen, Ty vår himmelske vän Kominer å- ter som gäst till vårt
-*- -»" •- m m - - ! J\ S
=fc=jt
bo. Der-för tän- da vi må Vå-ra julljus och så Honom mö ta med kärlek och tro.
m^mm^^^^m^émm
2 Sjelf ett barn han ju är,
Och de små har han kär,
Han har gifvit sig ut ock för dem.
Fastän härlig och rik,
Blef små barnen han lik
För att föra dem upp till sitt bem.
3 Derför sjunga vi nu
Gladt vår julsång, och du,
0 vår vän, lär oss sjunga den så,
Att ur helgade bröst
Med en renare röst
1 din himmel vi sjunga ock få!
AUegretto.
29 b.
-M^-l — I*-*.
P—T 1 1 1 ' fr i fr fl TV i" fr fr 1 n—t
1. Det är hög-tid i-gen, Ty vår himmelske vän Kommer å -ter som gäst till vårt
R -.— É— r*— P— l m—n—.—y* ?—?—* r*— *-
=t=£
i
N N | — !^ — p^
■å— 5 é m é
bo.
Derför tända vi må Vå-ra julljus och så Honom mö-ta med kärlek och tro.
28
l^ijgttöetna,
30 a
Maestoso.
mf
/
— 1 — 1 — l — 1
j. ^ J «| |
~ t~X__j
f
1. När
jul - dags - mor-gon
— * É » f—
m m 1 1
* -J _±-
glim - mar, Jag
vill till stal - let
1
gå, Der
*
— * F 1 1
~1 1" f T
~l 1 ""
-- *=t s
r^-H
1 ' 1 1
1
a^-J J «!=;|=r-j^vq=j= j r i " i
E3^±
Gud i
nat - teris tim - mar Re"n b vi - lar up - på strå.
Der
*-Jf^£U
:==£
Z=t
ft=t
i
4, — ! -I-
fc
^
&
f. d
1=5=*=
Gud i nat - tens ti
Re'n hvi - lar up
,.w t t -j^g — t-s-* — $ — t: t — • — *
strå.
i
2 Hur god du var, som ville
Till jorden komma ner!
Nu ej i synd jag spille
Min barndoms dagar mer!
3 Dig. Jesus, vi beböfva.
Du käre barnavän !
Jag vill ej mer bedröf va
Med synder dig igen!
mi
29
30 b.
Andante.
P
^-*— £-
^pli^-^piMpllSi^iii
i -^11
1. När jul - dags-mor - gon glimmar, Jag vill till stal - let
ga,
m^mmm
=t=
"5:*
^
^=g— J J_iJr j i n rrza^^^BE3
Der Gud i nat - tens tim - mar Re'n hvi - lar up - på strå.
:t=f=»:
1 1
i i — i i
• — — 1 — j-i — 1
n_å±
*m
j===c
mmmmm
Der Gud i nat -tens tim - mar Re'n hvi - lar up - på str;
* J
^ÖiÉEl^å^
-t- — r
2 Hur god du var, som ville
Till jorden komma ner !
Nu ej i synd jag spille
Min barndoms dagar mer!
3 Dig, Jesus, vi behöfva,
Du käre barnavän !
Jag vill ej mer bedröfva
Med synder dig igen !
30
ffiögttirerna.
31a.
o ■ / i
1 1 1 1
_J^_NH mf ,
=-
/ i
ifew*
* # • »
£^ö F
-j— j i j
-3-^-
1. Till
2. Till
# # # *-
Bet - le - hem mitt
■ bed - jan - de jag
j» 5 #
hjer- ta I
skå- dar Dig,
-G>- -0- m
* S 1 i
stil - la pil - grims
Je - sus, Gud och
T (• m f
g- * «
- färd Nu
man, I
/j»v $
; — t — f %
t P b
— 1 1~ 1 1 —
-g— 3-S—
^E+-
-p— P— t— t-
-p — ?= — r-
U U p ja
— *~^ —
r i — i — t—
J=i
■K-N-
jztat
*EE*
I I -I
:z£
^
m
i i
skyn - dar från den smär - ta, Som bor bland ti - dens flärd. Der
or - det du mig bå - dar, Hvad godt du vill och kau. Så
(SL.
t — r
* 0
vill min själ sig göm - ma,
rit) - ga, dock så mäk - tig,
-•- !
* 0-
Der har min tro sin skatt. Jag
Så huld och dock så stor, Från
— J-
r=^-
$=it£
m
£_=*
&■
±=
i i
vill ej Je - sus glöm - ma, Se'n han fått hjer - tat fatt.
him - len, hög och präk - tig, Du kom, i stall du bor.
* , — fi ■£— ' — t- ft 0 ,
En fågel har sitt näste,
Ett vilddjur har sitt bo;
Du under himlens fäste
Ej finner hem, ej ro.
Att trött ditt huf vud luta
En boning du ej fick
Och knapt en famn att sluta
Dig till, då här du gick.
O, kom, jag har upplåtit
Mitt hjertas dörr för dig,
Du, som mig allt förlåtit,
Med Gud försonat mig.
Kom, Jesus, alltid gästa
Uti mitt hjertas hus,
Kom att din brud dig fästa
I nåd, i tro, i ljus!
Andante,
31b.
31
^=N=£^SJJ j rJB
1. Till Bet
2. Till -bed
ggi
1
le - hem mitt
jan de jag
E»
-| I
b jer - ta I
skå - dar Dig,
fe- ■
W=£
11
^
stil
Je
■ la pil-grims-färd
sus, Gud och man.
3ÉE
nÉ-f-
#-
— r
zfcjz
sira
I I
=*
Nu skyn - dar från den
I or - det du mig
! m— * !«-#
rtE*"
g
-111:
bå
- ta, Som bor bland ti - dens flärd.
dar, Hvad godt du vill och kan.
B
r'
H
j-r-h-J-
-8*
Der
Si
s
^-L-^-
— *-
vill min själ
rin - ga, dock
I I
s±=f==^
j fr-4
göm - ma. Der har min tro sin skatt. Jan;
mak - tig, Så huld och dock så stor. Från
mm
p=*:
vill ej
him - len,
I I
Je - sus glöm - ma, Se'n han
hög och präk - tig, Du kom,
-i
fått
hjer - tat fatt.
stall du bor.
H
£=Fi±
En fågel har sitt näste,
Ett vilddjur har sitt bo;
Du under himlens fäste
Ej finner hem, ej ro.
Att trött ditt hufvud luta
En boning du ej fick
Och knapt en famn att sluta
Dig till, då här du gick.
4 O, kom, jag har upplåtit
Mitt hjer tas dörr för dig,
Du, som mig allt förlåtit,
Med Gud försonat mig.
Kom, Jesus, alltid gästa
Uti mitt hjer tas hus.
Kom att din brud dig fästa
I nåd, i tro, i ljus!
II
i^tigtttona.
t '<>ll II II i I
. f
32.
— ^H-* — *^-^s- — i-: * ' -«t — 5^ — •— & — • — d
1. Var hel - sad, du stil - la, du
frid
säl
la ort,
Der
gP=ei
f=^=?=
£— S=
*=F
3^
g§=c
der, mer stort An
u u - dren vid Ho • reb
och
0 1_ -m-
H ~Z — F
=t
^-=S:
3=^
P^
Jor - dan,
Var
hel - sad, du Bet - le - hems
1^
fc:
krub - ba!
i
-r- -f— ;■
2 Varhelsad, duBetlehemsstjerna så huld,
Som visar de irrande stråten!
O, jag vill ock bära min synd och min skuld
Till Jesus och fä den förlåten
Och kastad i hafvet för evigt.
3 Han kommer, han kommer, vår salighets
Vår broder och löftesman vorden. [Gud.
Han kommer att fästa i nåd sig en brud
Bland syndares slägte på jorden,
O, må han välkommen oss vara!
■t.
t
4 Han kommer, en hjelpare, trofast och god,
Att frälsa från synden och döden.
Han kommer att gifva sitt lif och sitt blod,
Han kommer med räddning i noden,
Han kommer, rättfärdig för alla.
5 Nu Julen är inne, o, må vi med fröjd
Kring Betlehemsbarnet oss samla
Och sjunga med skaran i himmelens höjd
Af hjertat, så unga som gamla:
Pris vare vår nyfödde Konung!
Andante.
f
Jul.
33.
33
-A-ii
1. Her - ren af Lim - len är kom - men ti
n
H=*=*:
3ES
t
jor - den, Fa - derns en-
-•- .*. -•-
i
,-ör— i 1
— j-
1 1 i
— i
4 1 *=
-i
al
=d-±=i
föd - de
-*- ■•-
2
är
-»-
J 1
män - ni - ska
1
vor - den.
=1— i— 4-
-0-
Gud bar full -
=He=r
bor
— •—
dat pro-
i^— •— p-
-f-
P=i 3
r t—
_i — i — p__
i*
i- M
-I— j-
«/,
4=1=
fe • ti - ska or - den. Född är
-t-
Fräl - sa - ren, Is ra - els tröst.
ii
1 — i i i — r — ^=4- — F=tI= — — r — H-r— r- t— ^-^
2 Sion, din bidan var lång i årtusen;
Kommen är Herren: se Julen, se ljusen!
Glädje i templen och glädje i busen,
Frid och försoning för tacksamma bröst.
3 Herdar i marken, som vakten på hjorden,
Sjungen med änglar de ljufliga orden:
Ära i höjden och frid uppå jorden,
Mänskor god vilja, ack, saliga tröst!
34
?$ijgttoertta.
Maestoso.
^ f
34.
e=*:
i. — *
En
de So
—9—
ger
4r~ t
m^E
ÖE
r
Gud blir män - ska
i I
_ 0 0 #_= #_
-I 1 •-= U~
4 -]~±-É\
i- i -J—« ^
der Lig-ger ic - ke
I
^ — P- — • g— r* — • — •"= — »
fe=l
-#
-» J -h 1 1 IS
*=*-
p rit
e2-
der - ut
a
é_
Hal -le
^E^;
lu -ja,
r* I
ÉéH
le - lu - ja. hal
^m
le - lu - ja
Hl
t=t=
2 Upp till himlen stige fröjden.
Gud är oss i Kristus blid!
Ära vare Gud i höjden,
Vare ock på jorden frid!
Halleluja, halleluja, halleluja!
3 Sälla morgon, länge väntad,
Ljufva, sköna högtidsstund,
Af de trogna efterlängtad
Kring den vida jordens rund.
Halleluja, halleluja, halleluja!
4 Var välkommen, segerförste,
Du vår Frälsare och vän !
Du vår Konung, du den störste.
Tag ditt rike bland oss än !
Halleluja, halleluja, halleluja!
ö Tag vår hyllning, våra hjertan.
Vig dem till din boning in !
Synden, sorgen, nöden, smärtan
Fly, när sjelf du drager in.
Halleluja, halleluja, halleluja!
35,
Andante.
mf
N N \ N-
— j—
i— T
—\ :*-45-Drt
-H~NH
P39
L:-
-«' « é •—
0 é 0 é
*• -
M^
1 v
1. Ett barn
i dag är oss gif
vet, En son är oss född i dag,
p$fi-f-
-t
=f-M" p=i^
i t
*- ■*- -0- 0 -•-
rf^hn
S^ä-U-
\—
V v- J V
-h—
l t
—9
l v f r T
? v — ?-*
-l-V— 1
Sul.
35
t
M:
mf
:*-:*
bo - nom fin - ner du lif
1?
ho - nom Gud har be- bag.
?=É
1-:
^i
■'-;
&Ö:
M-E-E-U
er:
ho- nom upp-går för jor-denDenny
him-me-leus sol. Ack.
IS
is is
tit
.# JL JL *.
:E=g=zg=|=p;
v —
-7^— i — [* — r* — i* — h-
3 =1 f=
i
^ ^ -N~1^-
l i n
skal - le, skal - le de
or - den Med
f- - f
:
makt
från pol och till
-f- -#• # -#-
«pj ii
pol!
rf ii
/<,)# # p C... p .p .
• • w V
P
F |: r 1
S^-t- t * * tr
t t — p=
i=
b==p — p p-
f t/ b1—
^b=fl
2 I verlden krigen väl bullra,
Och makt sig väpnar mot makt,
Men på den spädastes skuldra
Är herradömet dock lagdt.
Och öfveränglarnas skara
Kring honom prisande står,
Som är och var och skall vara,
Då jord och himmel förgår.
3 Han råd och underlig kallas;
Själ, må han råda för dig !
Han känner bjertgrunden allas,
Han skådar doldaste stig.
Han beter kraft, o, var stilla,
Låt honom föra dig an !
Hvem kan nu göra dig illa,
Se'n han för dig blifvit man?
4 Han, bjelten, stred för dig striden
Och dräpte mörkrets förbund,
Han, fridens förste, till friden
Har lagt ovanskelig grund.
Han evig Fader vill vara
At dig, då skall du ock tro,
Att den är trygg för all fara,
Som har i honom sin ro.
*>,6
Jgögtitrerna.
36.
Andante.
f) P r
-A
(Jr fc k 1
wH~^-
K
■ |\
Pv-
ii
1
— •-: —
ä~ ä dJ
J
# •
* ' 8
t) -0-.
1 Je -
....
•0-
sus,
-#-
di -
-6-
-0-
na
1
ar -
•
ma
-•-
sina
Nu
0 •
omkring dia
0 — -0 É ,
(Kl- u_2" P
F=
— 1/ —
-M
»
K=
-S
P-=-
— \*—± — v — -
i?
^
r -
v—
t x, ■ - b -- J
TT -0- -0- -0- \, * u ti -0-
krub - ba stå Att dig sjun - ga på vårt vis Lof ocb pris.
4=*
• V V *
2 Du tog an vårt kött ocb blod.
Allt vårt straff du sjelf utstod,
Som vi med vår synd förtjent,
Väl förtjent.
3 Ocb uti ditt ord du sagt
Ocb oss det på bjertat lagt:
'•Mig, mitt barn, ditt bjerta gif,
Min du blif."
4 Jesus, vill du bjertat ba,
Detta onda, syndiga,
O. så tag det, Jesus kär,
Som det är!
5 Tag det till dig, Jesus god
Två det rent uti ditt blod !
I din hvita klädnad väl
Pryd vår själ!
6 Ja. du oss vår synd förlåt!
Led oss på den rätta stråt,
Som du banat med ditt blod,
Jesus god !
7 Då få vi i himmelen
Sjunga dig, vår bäste vän.
Der skall blifva godt att bo,
Salig ro.
1
Andantino.
37.
Wl
1 j Ju • len nu å - ter är in - ne, Sam- la oss, Je - sus.kring dig,
( Hel - ga vårt h jer- ta och sin - ne, Och till din bo -ning oss vig!
■— t-
1 Ö-K R — h b — h — h
p— V
o •'
i
-jt Pv — \ — n — p — -n — p-
-j-^ä-^r-
-j^— *N J J '— f-
|- N—
(fo. Jht-#£' • t • t
» ö* d ' -
s=-# — s~+ti — * — i-
— é—é—1 —
g2 *: *l é ' \j '
Led oss till krubban, den
kä - ra.
?' 1 i
fl* s * —
Der vi dig fin - na för
+.. 'fl J. .0. JL .0.
k- f VT U [r-
visst.
S> V v-V * v
1
U £ i< P P P
p * ?
I"' ^ 1
#=
— Nr-
E ^ N
-f—^-f-f-f^ -irfefl
£
— * 1—
i
=s=t*
ti
1/ U W ^
Lär oss
vår
lof-sång dig
bä - ra.
Om än i svag-het och brist!
^~
P- P—
P-
É « É
-f*-*— f*-=r
-p-i-5— r— r— r — p-H— r-^-=fl
N-
P
~k k *
S? fr t?
n r
_u— tf-u-U-u-u-l^-p^fl
2 Blif för oss vägen och ljuset,
Sanningen sjelf för oss blif,
Lyft våra hjertan ur gruset,
Och oss din salighet gif !
Gif oss en julfröjd, som varar
Ej blott en dag eller två!
När du din nåd oss förklarar,
Hjelp oss att lita derpå!
3 Gif oss den frid, som du gifver,
Icke den verlden oss ger;
Gif oss den fröjd, som förblifver,
Äfven då solen går ner !
Lär oss att fröjdas och sjunga
Här på vårt barnsliga vis,
Tills vi med jublande tunga
Sjunga der uppe ditt pris!
ÖS
Jgögtiöerna.
38.
i 4 il4
-i
1. Det är Jul. och
gg
å - ter klin
^=^=
Det
IS
y=*
a hög - sta gläd- je-
•é:
Ö
bud:
gfc£
Fräl- sa
ren
född till jor - den,
I
£
»■.''
fe
ö
j^^^^pg-^^^
:.T
^=t
Gud! Lju- set upp
gått
öf - ver verl - den. Sa
he
t
5=*±
T:
£
p£33
g
^—
e7 - -,- --
när. I den
^=T
y=t
M
krubban hvi-lar Ko-nun - gar - nas Ko-nung der.
m
o
^
t=t
p
2 Må då Julens blida stjernä
Sprida ock sitt ljus till dem,
Som i mörker än försmäkta
I de fjärran öde hem!
Dit ännu ej någon stråle
Af Guds ljus har trängt sig fram,
Må den bryta genom natten.
Må den peka på Guds Lam!
3 När i våra ljusa tempel
Vi få höja lofvets ljud,
Blanda in i änglasången
Ock vårt: "Ära vare Gud",
O, då böja millioner
Sina knän för stock och sten,
Derför att för dem ej uppgått
Ljuset af Guds klarhets sken.
När då vi i hemmen samlas
Kring vår tända gran. o, må
Vi jämväl i kärlek tänka
Ock på hednabarnen små !
De ha intet hört om Jesus,
De ha ingen Jul som vi.
Ingen bibel, ingen söndag,
Skall det så allt jämt väl bli?
Nej, vi bedja dig, o Jesus,
Blif ock hedningarnas ljus,
Och lys in i deras hjertan
Och i deras öde hus!
Låt det glada ljudet höras
Vidt kring dödens mörka stig!
Gif en juldag åt dem alla,
Och vi vilja tacka dig!
Jul.
39
Maestoso,
mf
39.
1. O
m^.
m^mmwmkmmÉm
du
ga,
du
he
gHÉ
Jor - dens
*«
ttt
\^-t=^
v,
mm
fröjd - ful - la hög - tids
das
m
1=Sz
I -
■i
gap=i
ra ske Her
mf \ f i l~\ i
m
^H>— ter-1
Nä - ra och
fjär-ran
lar fur - kun - na Guds väl - be - hag.
m
fc=t
i=t
:t==t
Född är Frälsaren
Och förlossaren
Kristus, Herren i Davids stad.
Kommen är friden,
Himmelska tiden
Nu är fullbordad, min själ var glad!
3 Stora, heliga,
Outsägliga
Gåfvor få vi af Faderns hand.
En är ock Anden,
Som oss vid handen
Leder till himmelens sälla strand.
40
l^ogtitierna.
S
Andantino.
mf
40 a.
*&
ssa
fc$=t=^M
JT
±r=
fe
*=*
(g—*, — .
;j=z:
1
1. Nu e - vigt väl, nu e - vigt väl! Nu är jag hjert- ligt nöjd.
tm^^^im^åm
u. mf
s^
H Pv-
r^r*
Här har nu bvar- je män - sko - själ En skänk från him - lens
i ^ — b1
n — #-= — »-
s I
é -f-
t^4t
höjd,
Som
^EE^é
sen verl
JJ1
dar
är: Guds
J—i-
1
Nu skall med allting blifva väl,
Trots alla jordens qval.
Om mig försmäkta kropp och själ
I tidens jämmerdal,
Har jag på himlens tron en bror,
Då blir allt väl, min tröst är stor,
Jag är af hjertat nöjd.
Se, det var evighetens råd,
Försoningsgåtan stor.
Ack, under utaf evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
Och sina bröders löftesman !
Uti hans död min synd försvann,
Och jag är hjertligt nöjd.
mi
m
4 Jag är i mig en bundeu trål,
I Kristus iir jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
Otaligt bryderi,
Men när Guds egen Son för mig
Blir människa och offrar sig,
Då är jag bjertligt nöjd.
5 Då vågar jag ej låta bli
Att tro ocb vara nöjd,
Då vågar jag ej se förbi
Försoningsvärdets böjd,
Ty är bon stor, min syndaflod,
Långt större Lammets död ocb blod.
Jag är af bjertat nöjd.
6 Nu allt b vad mänska beter, kom
Till denna julfröjd ren !
Om icke du är ren ocb from,
Du lika väl är en
Af dem, som Gud till broder fått.
I bimlens arf du bar en lott,
Ty var af bjertat nöjd !
7 O, stämmen in med salig fröjd
I änglaskarans ord:
Pris, ära Gud i bimlens böjd,
Ocb frid uppå vår jord,
Ocb människorna välbebag!
Jag sjunger till min sista dag:
Jas: är af hjertat nöjd.
Andantino.
mf
ppisl
40 b.
=- p
iH
^
--3-fcr'-#
Nu
vigt
iHs±
Här bar nu bvar - je
i ■*
e - vigt väl! Nu är jag bjert -ligt nöjd.
län - sko- själ En skänk från bim - lens böjd.
=ra
mf
~^r
3 i ii- t i
' — 1
A
i
=\ -
fp: % 1 i
Som mer
än
4 — * ^ • 4
0 0—,—0~. 0 0—
tu - sen verl - dar är:
Guds
e -
0
0
gen
— # —
Son,
— 4
0
vår
(W$-f— HjS-
-P
i r*>
-0- m d -0-
H *g 0- *0 0—
—0 JP— -
-0-
W -
-0-
0 —
-f"
-0-
1-
— 0
PLf__p_
t
f |_ 1 v 1 .-
^ :
— r—
P
t=
— r-
p
:£
bro
m
=i
der kär. Nu
— ! itä ~~
"#- «-tr -0-
jag bjert - ligt
nöjd.
a
i
42
fftögtttietna.
41.
fl
m
t=i
m
*=*
-5- -q — •-
^=s
2
1. Vi tac-kadig, o Je-sus Krist, Som födder
2. Vi pri - sa din barm-her-tig-het. Som tog på
är åt oss för visst,
dig vår skröp-lig - het
^2
mw 1 1 r i«|> H^ffTfTm
i^li^ii^iiÉlip^pp
Att friil- sa oss från syn-dens skuld Du kom bit ned, vår vän så huld.
Och blef i all - ting så - som vi, Att di - na barn vi skul-le bli.
*
t-
sgj^EE^^
Så tag nu hjerta, själ och kropp,
Ty du är nu mitt fasta hopp.
En Frälsare i dig jag har,
Som tar mig ständigt i försvar.
4 Jag prisa vill din nåd så stor,
Du, som bland änglaskaror bor,
Och sist bland frälsta utan tal
Jag prisar dig i himlens sal.
2. Nyår
1. Tack.Her • re, för allt godt du ger, O, må dia godhet mer och mer l
2. Tack för det år, som flytt i- gen, Och för det år du skän- ker än! Tack
flimr
43
-ttH — fr-1--JM-g-^-J— ^= |§
-É=m-±
hos mig
na fått
ni
hjer • tat re - da
för all hielp i
rum för dig Och
stort och smått Jag
m
«*
i
dö - da syn
stan digt af
I
dens
die
lif
ö
r- V— 1
3 Förlåt ock all den trolöshet,
Som jag. o Herre, med mig
Och den jag ej fått syn på ii
Förlåt, o Jesus, äfven den !
iiiH^i
et !
4 Gif mera ljus uti ditt ord.
Låt mera kraft hos mig bli spord
Gif mera af din Ande, gif
I allt ett mera heltradt lif!
5 Och tag mig så på nytt i dag.
Min kropp, min själ och ande tag,
Med allt hvad du har gifvit mig!
Jag ger det åter helt åt dig!
6 Så är jag din och möter nöjd,
Hvad du mig ger af sorg och fröjd,
Och vet, o Herre, att jag får
Med dig ett godt och lyckligt år.
Andantino
35
i=^
43.
9 --^-3- i
1. I å - rets första morgonstund Stäm upp en sång,min själ och mun! Om
2. Då å- len såsom skug-gor fly. Är Herrens nåd dock e - vigt ny, Och
t—f- — p-*~\ — — F — k— F — F- — p— •*£-
P^E|ggg=g
P=t
■/,
1— Jr*-*
EFPm=P
g£% H J Lj
ho - nom sjung, som är i år Den sam - me, som han var i går!
fast be -står hans hel - ga ord, Då all - ting vex - lar på vår jord.
Som stjernorna på himlens rund
Så vänligt lysa jordens grund,
Så strålar nådens stjerna klar,
För oss i Kristus uppenbar.
4 Stå derför upp, båd' gammal, ung,
I morgonväkten Herren sjung!
Ja, sjungom i all evighet
Den eviges barmhertighet!
44
fåtigttöerua.
44.
Andante
) b L ^
«=r:
i mf
-=
■/ ^ f >
p ' ■
_*>.
ffiVg J N
-1 -TT-^-
=j_ r -A-
J n J1
~Z , t~
-É—, 3=?::
1. Hu-ru ha-stigt de
flv. vå- ra
J / /
I*'
da-gar och
—ä « W i » 0— é-i
år. Ja. det är. såsom
/»V h i O i* f
i i T
f S f
1 1 1
i i •
EWg 1/ l'
-r— y— »-
-1 — £— V-
=• — f — L-
— 1 L |_
* M —
-F— *— ^
1/ 1/
— 1 — *< '
,->
f
-=.
1 *
^
?4^^=t=^
— h-
N-^"
— 1 s r*-
j J L J |
• >
^ ii/*
flö - ge vi
/sl ^ rf
— # —
1
>ort :
Som den
här - Ii - ga
~i '.-3 j . •.-
1/ * l
som - mar och blom - man - de
J Q* t } h. .
^rHf — t—t-
— 1 ' h —
— £ * H—
— r — ^ — h—
~i — t — r —
yw. , p | / /
1 V V
i i/ i/
pp
#
*=s
s=r
vår Är vårt jor - de - lif, ack. hu - ru kort! Som en natt-väkt fram-
+ .*_ ... .0. £ fl JL + ■£
i^liii
£
:t=t
IÄL
ni; u\\
i
i=?
§gg
skri - der. o - märk -ligt för
Så för - svin - na för
oss va-ra ar.
r r r
-mmm
»
i k k ■
~ Huru hastigt de fly. våra dagar och år.
Liksom strömmen, som sjunker i haf !
För hvar timme, minut, hvar sekund, som
Utaf lifvet ett stycke klipps af. [här går.
Snart ock framme vid gränsen en hvar af
Då de flytt, våra dagar och år. [oss står.
3 Huru hastigt de fly, våra dagar och år!
Uti stoftet vi böja oss ned.
Och vi bedja: För Frälsarens pina och sår.
För den smärta på korset han led.
Ack. förlåt oss, o Fader, vår syndaskuld
Som vi hopat det lyktade år! [svår.
£=l=t
4 Och om nådigt du skänker oss ännu ett år.
O, gif kraft med förlåtelsens frid !
Låt oss märka, att stads vid vår sida du går.
Att vi manligt må kämpa vår strid.
Att vår fiende aldrig besegra oss får
I det kommande okända år !
5 Och när sist de ha flytt, våra dagar och år,
Och vårt timglas har helt runnit ut
Och den härliga evighetsdagen uppgår,
Hvilken aldrig skall hafva ett slut.
Herre. gif. att en hvar af oss fira då får
I din himmel sitt evishetsår!
Allegretto.
45.
45
. — ft— ■> — ^> « fr-
— N fr
-1=
— i—
J^
#Vfj ■ 4*
=^=
-* — fr
-=l-
— p ^
ä
— 0—
— -H^^
1. Godt nytt
2. Godt nytt
— ö—
år,
år,
k5
nådens år!
fri-dens år !
ɱ4 f
•— — 0 •— 0—
Ny - a nå - de -
Je - sus lef - ver:
— # —
bud
re -
— 0 —
é tst
jag fal-
nar, t vår
MÖt4-£— g-
t
II
-r
-Mg
=s=r
4=
— J=-
' "H
s§s
Ö - gf
no- de
Från min Fa- der i det
I det d}- - ra hel - ga
:
*=t
hö - ga,
bio -det
Som mig föl- jer med sitt ö - ga
Mig från svnd och ]if - var mo- det
V 't t
^fct=b^~H
-d-H
— 1 .. ^
— i
■ |-n ** il , fl
rtfffS
^-s=?
<-
B=£HJ
"i -£3
1 M
t) é> 0 • •
Äf- ven det-ta
Un- der det-ta
nå - dens
fri - dens
år.
år.
T
Godt nytt
Godt nytt
år, nådens
år, fridens
år,
år,
T r
nå - dens år!
fri - dens år!
M» fr i» • k >' b
^F±
^
L_p ^ ^ — 1
=t tz t
_^_^_
"+
£^gj
Godt nytt år, fröjdens år !
Herren torkar bort hvar tår,
Lättar korset, stärker hoppet,
Fröjdar själen under loppet
Hela detta fröjdens år.
Godt nytt år, fröjdens år, fröjdens år!
Godt nytt år, jubelår!
Jag till bimlen flytta får
Att min Gud och Lammet skåda.
Evig sällhet då skall råda,
När jag får mitt jubelår.
Godt nytt år, jubelår, jubelår!
46
i^tiStitietna.
46.
Andante.
mf
1. Kom- men att det
2. Vill det gam - la
N I
ny - a å - rets
å - rets syn • da
mö - te Hel - sa gladt med
min - ne Föl - ja med mig
B
J=l
3=2
a
g
ju - bel och med sång
in i det - ta år,
Ty med ny - års - gåf-vor i sitt skö - te Kom-mer
Så har Je - sus dock ett an- nat sin - ne, Och för-
I
e£
*-f-f-
Kr
-£=j
3^S
V.
0 3
O1* 1
v v N s
mf ,
' v -
■>>•-'
i *i K
l
/T J
^ i m
J NI i
i J ^
fT\ 0 •
* ■
1 J 4 *
VJJ -'
a \ m '
* •
det
lå
w 0 0 & 0-0 0 ■
till oss än - nu en gång. Men bland des
ta syn- der han för - mår. Då han en
~f~ 0> m i m •
* 2+ *
- sa störst är
gånggjort miir
|
0 0 0
än-dockden,
från dem ren.
^— f •
B « .»
f 0 m
(*.'— ,J
1 "*» i
8 •
# i
m i S >•
V^> # •
5» r ___ r w r
1*1 |
i r i '
i Ur*
L ! . 1
i
i
^ v v v v
^ !# '
t
1 1 '
i
^5=^q=^=^
**
pshu
**=m
* — * 0T~
Att vår Je - sus,
51ip - per jag, ja,
P
att
slip
vår Je
per jag
sus
att
bä
den sam - me än.
ra på dem se'n.
m
*=*
i=t
=f=h
3 Följer mig i detta året trägen
Korsets börda som en gammal vän,
Jesus hittar ock den gamla vägen
Till den trötte än ett år igen.
Och kanhända innan året flytt.
Har i krona, ja, i krona korset sig för-
DVtt.
4 Och hur Herren för mig skapar dagen
Under detta nu ingångna år,
Ett jag beder: gör mig så intagen
Af dig sjelf, o Jesus, att jag går
Glad min väg. hvad än kan möta mig.
Ty det kommer.o.det kommer ju dock allt
från dig !
An d a n te.
htMf
5
liar.
47.
47
^^^P^^BPWP
1 j Ti-den rast -löst fram- åt i - lar, Ett nytt år be - gynt sin gång.
i Trygg jag dock vid Je - sus hvi-lar, Tän - ker på den ny - a sång,
m^m^m^m^^
±=t
=aF^=
t:
oaif p\
m/i
v «#
!
/T # «
I ! 1 n.-
ä •
B J
|
€> " *
-*
#
-1
# ~
— jH
1 *
«
S1 ^-
1
-*-
#
— #
r
— • —
— • —
-#^s-
# •
« 1
Som
slu
all tid,
Skall
ger
*N f f
— p f " P- ^ 9 £ *— ,
£»»N. h F 1 — -
^*— ik-
-ir- t É
l_e=e-*-L^ e f N
i
5=-
febEÉ
Ää.
a
^
#-J-^r
ter strid
Sjun - gas
si^^Il^il^ll^l
Till den sången ämnen rika
Samlas år för år allt fler.
Otrosnattens skuggor vika
För Guds sannings ljus allt mer.
Så att under tidens lopp
Jordens rund allt mer fylls opp
Utaf kärlek, tro och hopp.
Månget hjerta, som var fånget
Uti mörker, sjunger nu:
Se, det gamla är förgånget.
Jesus, lif och frid gaf du.
O, det är ett förebud
Till den nya sångens ljud
Uti himmelsk fröjd hos Gud.
4 Snart vår lef nåds dag, förgången,
Viker för den dagens ljus,
Då den sköna nya sången
Sjunges uti Faderns hus.
Inför Guds och Lammets tron
Uti ren och enig ton:
Pris och ära ske Guds Son !
Copyrighted 1892.
48
f^ijgttUcrna.
Andante.
„ m f
48.
±EE*
i
^
~^-=N-
1. När den ar • ma jor - deus tid för • går, Lef - ver lik - väl Kri-stus
2. Män- ska, bar du en - dast Kri-stus qvar, Har du Her- ren Gud till
gfÉ^=^£
Vill, JJ.il! UU JJ.CI- 1C!
Kommer på en gång all mörkrets här,
Kommer satan och vår död begär.
Se. den starke hjelten är oss när
I de vexlande tider.
4 Måste du i verlden bafva tvång.
Blir dig stundom vägen allt för lång,
Svartnar det för ögat mången gång
I de vexlande tider;
5 Bort misströstan! Herren är ju när.
Evigt han den gode herden är.
Svaga lammen sjelf i famn han bär
I de vexlande tider.
6 Resa äfveu syndens krafter sig,
Får ock satan lof att sålla dig
Och, förvirrad, du ej ser din stig
I de farliga tider;
7 Hjelten lef ver! På hans trofasthet
Våga trygg ditt lif, din salighet !
Icke du, men han din räddning vet,
Trots de bistraste tider.
Herren lef ver, fattom tröstligt mod !
Herren lefver, evigt huld och god.
Och vår Herre Kristi dyra blod
Gäller eviga tider.
9 Så, hvad helst oss möter, har du blott
Uti Gud din skatt, din arfvelott.
Har du visst ett stort, ett evigt godt
Alla kommande tider.
10 Upp då modigt i vår Herres spår!
Segerns fröjd är genom honom vår.
Kristi stridsman icke hvila får
Dessa vigtiga tider.
11 Herrens domar öfver verlden gå.
Och de arma mänskor se derpå,
Men de kunna ingenting förstå
Af de vexlande tider.
12 Men sin klena hjord han känner än,
Och med evig makt han skyddar den.
Må han kännas ock af den igen
I de vexlande tider!
49.
49
^I^Jl^»— 1- pv_
-1 J J h
-i \—f-
f f-r
-t— H
tfn "n *i #
j j I ditt
' « Men till
(W-;-ms-s — f-
(i}- - ra namn, o
dig, till dig al -
É !« É m
* -t -ä - -ä
Je - sus, bör - ja
le - na all vår
r c $ $
i
vi iin - nu ett
lit, vår läng- tan
1 -•- J
C T
i
å r,
står.
Mn>ft-t — f-
t &=t b
f—£-t 6-
£
=t=d
e^^^r^^^i
Korn til
va - ra ar - ma
^Ng^pplg
P
hjer-tan med din An -des ljus och kraft,
m m >-*- -0- -•- J
m
P^&^m^tLl n J'lj.0
I " " I
Gif oss mer af lif • vets full - bet, ån
^pi=iE
i=t
-»-= — • »
ffiT r
M=t
£=3==E
bit - tills baf
Gif oss allt bvad vi beböfva under denna nya tid,
Ny förlåtelse ocb starkbet, uy välsignelse ocb frid !
Gif oss lust att i din kärlek, Herre Jesus, tjena dig,
I det vi bvarandra tjena på vår korta pröfningsstig!
Men vi bafva allesamman brutit kärlekens förbund.
Vi beböfva derför alla nåd, barmbertigbet, miskund.
Vi beböfva blodet, Herre, vi behöfva, som du vet,
Denna öppna, fria brunnen mot all synd ocb orenhet.
O, så låt oss alla dagar dricka djupt, rätt djupt derur.
Att den mer ocb mer må qväfva all vår sjelf viska natur
Att vi mer och mer må artas efter dig, o Herre kär,
Tills vi bli dig riktigt lika, när vi se dig, som du är !
Men vi bedja ock för verldcn, hennes nöd är också vår:
Kom då, kom då, Herre Jesus, under detta nya år
Till de tusental, som ännu vandra främmande för dig,
Vandra utan ljus i natten på förderfvets breda stig!
Lär oss alla taga vara på vår korta lefnads tid,
Lär oss räkna våra dagar och besinna rätt vår frid !
Gif, att ingen må förspilla detta nya nådens år,
Kanske, Herre, just det sista, h vilket mången af oss fårJ
baft
Ifepgi
50
f^ijgttomta.
Adagio.
50.
!#E3
3=
Ö
-j i ;['-*
S
• -j-j-r* r
1 | Låt ditt au - sig - te gå
' ( Du, som är allt jiluit den
för oss, Her-re, äf - ven det - ta år,
sam - ine Så i dag som ock i går
SS
3=S:
1— T
m
^J=P
4^±=±
X
^=J=i
tr
-i-f
pp
Du, som bar all makt på jor - den, Led oss vid din står- ka hand
)=P
ÉEE^
^m
2 Låt ditt. ansigte gå för oss,
Såsom det i fordomtid
Lyst för flyktingen i Betel,
Ledt ditt Israel i frid
Visat Moses, då han ropat,
Väg, der spår till väg ej fans,
Kastat öf ver mörka vågen
Morgonsolens purpurglans!
3 Hjelp oss, Herre, att besinna
Hvad du hitintills har gjort,
Att ock vi i tron må bida
Af din godhet något stort!
Hjelp oss under lifvets skiften,
Så i klar som mulen dag,
Skåda upp till dig och hvila
Stilla blott vid ditt behag!
I I I
4 När förhärjande som haglet
Otrosstormen brusar fram,
Lyft vårt öga och vårt hjerta
Till det blödande Guds Lam !
Låt din kyrka och församling,
Uppå hälleberget bygd,
Växa och fullkomnas, Herre.
I det dyra korsets skygd I
5 Låt ditt ansigte gå för oss
På den väg oss återstår !
Ja, om detta år, o Jesus,
Skulle bli vårt sista år,
Säg oss då, att du gått före
Genom dödens mörka dal
Att bereda åt oss alla
Rum uti Guds fröjdesal !
iHi>ai\
51
Andantino.
51.
=t=
—i 3
— p*-
^
~ ?— T
-N
-j-
=*r-±-
— i* —
1. Gif
mig
=2=5
ett hjer
— ä—
m
- ta
nytt
•
— « —
och godt,
o
-S —
-•-
Je -
1
-i— i-
sus god,
l r-
och
fe^fcfi- k-
— t ? —
— P—
— f —
- r — r—
— r ! . ' il
^— ^ >o i
P
|
\J 1
1 V 1
fa_L_
-k-
— U L—
— ^~
V
V 3
*^t
-« — ä-
51
:f=ä:
i
fe
lär Mig al - ska det du iil - skar blott Och dig be- hag - ligt
J -,- I
É^EÉ
Ms=?
f=*t
5=:
4 ' 4' — 4
m
Och
dig
be
-0-
hag
ligt
^
3
2 Med dig, med dig är hvarje år
Ett lyckligt år för mig,
O, gif, att med kvar dag, som går,
Jag mer lär känna dig!
3 Ty känna dig är evigt lif,
Är frid och salighet.
Mitt allt, o Jesus Krist, du blif
För tid och evighet!
Copyrighted 1892.
D'2
ffitigttomta.
Moderata.
52.
±=t
£S£5
*==*
^—*z
tj -0- -0- ' ' m -+• * -&- -IT" m - ' m w jg^:
1. Tag det nani-net Je - sus med dig, Du, som van -drar sor-gens fjiit.
mm
Ö:
=z fe - 1 — T^ — ~T — fi-rH — rr1 I ft r* — srr~l — i
Tröst och gläd - je skall det ge dig: Hvar du går, tag med dig det.
ii U — E=fe=S==fc
±=t
ijsztj:
i
Kör.
Cres.
3=É
Dy -ra namn 1
P.
» :gT
Säl - ia hamn
Jor dens hopp och him-lens
i Jlf
Ö
*-*-
:*=tzt=t
£=F=F
i» w p
Dy -ra namn!
¥ ¥ | ¥
Sal-la hamn!
UL ,* h N
^«££
3^£
* å * ' -3-
sb-*-
Säl-la hamn! Jordens hopp och himlens fröjd
p p \P —»—0—0—0 | f — ^ — #
-# — # — #-
F=r=t=
k ¥
Dyra namn! Sälla, säl-lahamn!
r— V-
-\ 1 1-
SI
2 Dig till hjelp mot hvarje fara
Tag det namnet ständigt med!
Hotar frestelsernas skara,
Gå i Jesu namn och bed !
3 O, hvad fröjd det namnet bringar
At en fattig mänskosjäl !
O, hur ljuft det namnet klingar!
Deri har jag allt mitt väl.
Copyright 1871 by Biglow & Main. Used by per.
jBtgar
53.
53
MocL rato
1 i h-
=1 -1 ±=
*H-t-
mA-
/*
— —
1. o
2. Dit
1 J 2 Mä J *
g rr-
— -A— 1-=^ — i—
—g— « — «-
s
1 — i —
0 0
Je-sus, ditt namn är ett
namnar en ut - gju- ten
fä - ste i
sal - va, som
nö-den.Min käpp och min
be- lar Och stil • lar och
f2 P P * #
* 1
i
—(2 — * V—
(2 p p
-F— t-t-
la k - P-
— b — p — p —
t t t
V 1 — 1-
I — U — u
=F
(- t- -
-i
U— I-
=t=
feÉ
staf och mitt berg - fa - sta slott. Ditt namn är det säk - ra - ste
lä - ker min sar - ga - de själ. Ditt namn är min stark - het, när
F'— » — S-
-&>-*-
I
a
«Ö
r— s^s
=t=t
^
ö
^_i_^_
å^
-4—
(S
— 1 — E=
mot - gift mot dö- den. Ack, viss-te, ack, viss - te all verl - den det blott !
styr - ka mig fe - lar. Ditt namn är min till - flykt i ve och i väl.
fczab
— •—&-
*J-
f=F=
P— i — ,-g i— i -(« •-=— 0 7^—n
Ditt namn är en klippa i pröfningens timma,
Ett torn, som ej starkaste ovän slår ner.
Ett ljus, som förskingrar den tjockaste dimma,
En källa, som lef vande vatten mig ger.
Ditt namn har bevisat jämväl på mitt hjerta
Den lifskraf t, som ligger förborgad deri,
Och stillat min oro och lindrat min smärta
Och gjort mig från dödens förskräckelse fri.
Så vill jag det bärliga namnet besjunga,
O Jesus, så länge jag ännu är här.
Må sedan i evighet bjerta ocb tunga
Förkunna, hur stort och hur lofvärdt det ärl
Det namnet skall ännu mig skydda och bära
Ocb resa mig upp, när jag ligger omkull.
Det namnet — det namnet allena— gif ära,
O Gud, för din sannings och trofasthets skull!
54
3$ögtiirertta.
Adagio.
54.
i^PPi^sp^^i^P
g
£=§#
^*
.. j Det dy - ra Je ■ su namn al - le- na. Det är den sköld jag Ii - tar på,
' ( Det kan den on- des skott för - mena, Att de mig ej för - derf- va få,
£4
ä
— F
^
^pg^^^BfiiiifP
m.
Det gör, att mig ej ska- da kan
l=å
Synd, sa - tan el - ler nå- gon man.
gi5E|E^EgEE^E^EgEgEH
-^=I-J — v^v — i 1 — I |» — i-1133
m
2 I Jesu namn är jag upptagen
I Guds församlings klena hop,
I Jesu namn är jag ock t vägen
Från syndens skuld uti mitt dop.
I Jesu namn, i Jesu sår
Jag daglig kraft och rening får.
3 I Jesu namn jag mig förlitar
Uppå Guds nåd, som styrer allt,
I Jesu namn jag mig beflitar
Att göra hvad min Gud befalt.
I Jesu namn jag tror för visst,
Att Gud förlåter all min brist.
4 I Jesu namn går jag till kyrka
Att böra Herrens helga ord,
I Jesu namn får jag ock styrka
Vid Jesu helga uattvardsbord.
I Jesu namn. i Jesu blod
Jag njuter tröst och tålamod.
5 I Jesu namn vill jag åkalla
Gud Fader, Son och helge And',
I Jesu namn vill jag befalla
Min själ och kropp uti Guds hand
I Jesu namn, i Jesu famn
Jag hoppas få min sista hamn.
firar.
55
Andantino.
mf
55.
nf-H jij.n mm^^
m
1. Jag vet ett namu så dyrt och kärt, Ett namn af lif i sig,
liHi
s=
r-
f=t=t
^JfHrHt-nij i i Jh
I
Och mer än jord och him - mel värdt Det nam - net är för mi
m
3^
-» — *-
:J=J=i
ÉH
-\=P-
2 Det klingar som en skön musik.
En ljuflig hemlandston.
Det gör mig glad, det gör mig rik,
Fast ännu blott i tron.
3 Ty se, det talar om en vän,
Som, evigt huld och god.
För mig har öppnat himmelen
Och löst mig med sitt blod.
4 Det talar om en Faders famn,
Som för mig öppen står,
Det talar om en fridens hamn,
Der snart jag hvila får.
5 Det talar om en evig nåd,
Som räcker till för allt,
Om hjelp och kraft i råd och dåd,
När allt syns mörkt och kallt.
6 Än mer: det talar ju om en,
Som varit frestad här.
Och nu kan hjelpa hvar och en,
Som pint och frestad är.
7 Det torkar ljufligt bort hvar tår,
Som än vill bryta fram,
Och hviskar om en evig vår
Der uppe med Guds Lam.
8 Och Jesus, Jesus iir det namn, •
Som är så dyrt för mig,
Den ljufva ro, den stilla hamn,
Som har all frid i sig.
9 Dock, ingen dödlig kunnat än
Tillfyllest prisa det.
Dertill för visst i himmelen
Behöfs en evighet.
10 Men under ökenfärden här,
I mörker och i nöd.
Mitt solsken dock det namnet ii
Mitt ljus, mitt lif, mitt bröd.
11 Och när jag står fullkomligt fri
Från synd och sorg en gång,
Det enda namnet än skall bii
Min evigt nya sång.
Used by per. Biglow & Main, owners of copyright.
56
i
mfs
f^tigtiiierna.
56.
ro |^_
ÖE*
1. He - ]a vä - gen går haa med mig, O, hvad kan jag ön - ska
2. He - la vä - sren sår han med mig. Hvil-ken kär - lek, hög och
gg^ P^=q t- 0=?—*- ~t t %
■v
I 1 H ^ •—
^F^.=S=JF
mer? Kan jag tvif - la på hans god - het, Xär jag på hans led- ning
rik, Och till sist en e - vig hvi - la Skän-kes mig i him-mel-
ö
v
m
i=i=t
pp
?nf
K
Jr ** 1
1 *\ r
> i ■
\ ! ^ s
* * B
— n •
1 • - *
*l ' « _!.?.-
ser? Him-melsk frid.
rik. När jag der
gu-dom-lig
får fri, för -
v v V
Lrygg - het
kla - rad
1 1
*— P * V
Ut- i ho - nom
Bö - ja mig vid
—0 m— "
har min
tro - nen
fe)S J • 0 •
— J
-^ ^
— P J-
^* P
p *
^^—f f P-
m .
-A — • — ?-
— 1 1 0 —
_ 1 15 h
* 7J
0 0
* — i
m
t=Z
själ, Ty jag vet, hvad helst mig mö - ter, Je - sus gör dock all - tid
ned, Skall jag ej den sån -gen glöm -ma: He - la vä- gen gick han
*=*
li^H
m
^=f-
—z>—* » é. * * é ■ « »— gg— ^q. .r « — -jf-^r
väl, Ty jag vet, hvad helst mig mö - ter, Je- sus gör dock all - tid väl.
med, Skall jag ej den sån- gen glöm- ma: He- la vä -gen gick han med.
E-
w-p—r
p P 1=^— * — 0 — P= * m ~ • VA — * — * g-l— =TI
i — l_ u- L ^ =p — p — ?=,*= =^=P^t^±S^J
• g ' I gg =FI==F 1 5— F=£=£= V ^x^=n
Copyright 1S75 by Bitrlow & Main. Used by per.
Largo.
Kom,
Och
n^=É
flmx.
57
=J
wmm
Guds
din
An
hel
de, kom, Kom
ge - dom Hjer
till
tat
oss
be
ned !
red !
57
m
5^4
-N
— I*-
=P 1"
1
-.i-
*
-f-
- 1 — srfl
Red
^— r—
— #
för
#
vår
-•-
— 1
si — i-
själ en
rc C
#
hamn!
r
— 5 —
Der,
— Sän-
der
*-•
— *—
är
-•-
t :
— • — =— H
lugnt.
£% L
b
— P —
p — ?
f b1
1=
t
b1
_£_J
-1 — Ml
2 Kommer då pröfning svår,
Smärta och nöd,
Följer i deras spår
Isande död,
Sveper sig kring oss natt,
Skymmes för oss vår skatt,
Veta vi ändock, att
Himlen är vår.
3 Kom till din klena hjord,
Trösta och väck !
Väck med ditt helga ord,
Frälsande räck
Sjunkande själ din hand,
Släck hvarje tviflets brand,
Och med din kärleks band
Bind oss till ett!
4 Jesus, vår herde god,
O du, som än
Renar uti ditt blod,
Trofaste vän,
Som inför Fadern står,
Bed för oss ock i år!
Läk alla själens sår!
Hör, hör vår bön !
CopyrishtPd 1892.
58
?£ögtfoerna.
Andante.
3. Trettondedagen.
58.
-^ .=
m=x
1 4 j
-5—2 — ^—^-i^å
§gl
P=*=t4
*==g=r
i
1. En stjer-na ly • ste un -der - sam Och gick för ö-sterns vi
ggjg
3=*:
<2 É (2 «— ,— (5! 1
4=t
-S>-
i — r
-g-f-
fram. Hal - le - lu - ja, hal - le ■ lu - ja, hal
le - lu
m
—&■
t=t
^-^-
J-
•— ^-
i
2 Då märkte de, att Konungen
Var kommen ned af himmelen.
Halleluja, halleluja, halleluja!
3 Så kommo de till Betlehem,
Dit himlastjernan lyste dem.
Halleluja, halleluja, halleluja!
4 Guld. rökverk, myrra buro de
Och gladdes att få Kristus se.
Halleluja, halleluja, halleluja!
5 Oss kristna bör på samma vis
At Herren offra evigt pris.
Halleluja, halleluja, halleluja!
6 Lof ske Gud Fader och hans Son
Samt helge And' i himlens tron!
Halleluja, halleluja, halleluja!
7 Pris vare Guds barmhertigbet
Från evighet till evighet !
Halleluja, halleluja, halleluja!
flTrrttontortiagrn.
59
Maestoso.
59.
fe=
fe
im
mis^
vår
Ko - nungs.
ke
pa
^p:
jor
den
m
Var likt ett
frö
?=£
m
z=&r-
-&- -0- -0-
SEESEEt
S*£
gång. Verl -dar-nas Her - re.
_CS2_ «?" ■#■ *" -f5*- T^
£gE-
Ptt
-M
:t=t
2 Alla Guds änglar gladdes i höjden,
Prisande undret på vår jord,
Bragte ett bud om himmelska fröjden,
Bragte syndarn fridens ord.
3 Stilla på fästet lyste en stjerna.
Visande väg till Betlehem.
Salige de, som följde den gerna
Fram till ljus från mörkrets hem!
4 Längtande kommo män ifrån fjärran.
Föllo med fröjd vid krubban ned,
Tillbådo barnet, prisande Herren,
Förde guld och skänker med.
Sedan ha samlats hedningaskaror,
Böjande knä för Jesus Krist.
Stilla och mäktigt, trotsande faror.
Herrens ord gått fram för visst.
Ljuset har vunnit, ljuset skall vinna
Seger allt fort mot mörkrets här.
Gud, låt det helga ljuset få brinna,
Tills vår jord din boning är!
Då skall kring verlden lofsången skaih
Helsande saligt Kristi dag:
Gud vare ära, människor alla
Fröjdes i hans välbehag!
60
f^tigtitotna.
Adagic
mf
60.
3=*
^^-é
m
m
^=t
-^r-f
1. Min ljuf- va tröst, o Je - sus Krist, Gör med din nåd mitt hjer-ta visst. Att
2. Du, Ja-kobs stjerna, strå- lar klar, I nåd och san ning up-pen - bar.Ditt
j f i ii
fåäig
*.
:«*=U
I I
Ritare/, **
^
^
jag- må lof - va dig al -len: Mig der - till vär -dig gör och ren!
uamn för ar - ma syn - da - re Är söt - ma och hug - sva - lel - se.
3 Du, sköna morgonroduad röd
För Adams barn i natt och nöd.
Du. tröst för dem, som på dig tro,
Du gifver själen frid och ro.
4 Säll den dig tidigt söker här,
Du paradisets blomma skär !
Till dig vi fly. vi Adams barn,
Besnärda här i syndens garn.
5 Du gerna lyfter bördan af,
Ty sjelf af kärlek du dig gaf
Hit ned i nöd att syndare
Förlossa från förbannelse.
6 Du är vår brudgum, skär och huld,
Mer skön än solens klara guld.
Guds väsens afbild, nådens stol,
Härskarors Herre, lifvets sol.
Adagio,
f
61.
#=t
«
tr~ % *
Kla - ra Bet- leh'ms - stjer - ns
Tills vid Je - su hjer - t:
^=^.-i-=-
!||J
Dig jag föl - jer ger - na.
All min nöd och smär - ti
azt
i
4— 4-
mf
m
:-•.-
töck
bin
W:
Hvart
Hug-
=s=
=r=
du le - der mig.
nad får och tröst,
IS
Ö
■^r
Sking - ra svar
Tills det land
ta
jag
nen.
ner,
gTtcttottttcftagen,
61
i
U
Lys
Der
•*
P Ritard.
•A
* • -ä- f *- *■ ja--*- •:
i - ge
jag hvi
nom ök - nen
la fin - ner
Hem min pil
In - vid Je
5- l-^;*
rims - stig;
•>u bröst
IMié-
fe!
An da?) te.
62.
^I^^^r^^
a
1. Kla - ra - ste stjer
f=f=f •"
na på
-9 •-
him- me - lens
I
r — f — g
äte, Lys i vårt
sa
tr
?EÉE
•
i
s=i=i=
lör - ker, och hjelp oss be - red! Vänd vå - ra blic - kar från
5
-f — — v-
i=£
t=t
*=r
4=jj*
jor-den och flår
I I
den, Och till det
IfeÉ
5»
föd- da
liil
i -0-. -0-
bar - net oss
3=Ég
led!
Pi
^
Lågt är han bäddad, den ringe, i stallet,
Jorden åt honom ej bättre består.
Dock han af änglar, der stilla han slumrar,
Hyllning som Konung och Frälsare får.
Rikaste offer vi bjuda förgäfves.
Icke för guld han sin ynnest beskär.
Hjertan, som blott taga mot hvad han skänker,
Det är den hyllning, som Herren begär.
^ögtitretna.
4. Fastlagstiden.
63.
ÉiiÉl^ip
1. I inör ker verlden fal - len
låg.
Då Gud ti
* *. ...
:F=?=
nö - den såg
=t=t=,=F
=^
i
w.
Och oss att fräl - sa der
*£**—
iijHHjijjmp
från
I kär - lek sän - de oss sin Son.
££m
m
J^$
gPgl
2 Och han sig föda lät att bli
En dödlig människa som vi,
Att göra allting godt igen
Och öppna för oss himmelen.
3 Så verldens ljus till verlden kom
Att frälsa oss från död och dom
Och leda oss till ljusets land
Från vansklighetens mörka strand.
4 Att lösa oss från syndens skuld
Förmådde ej all verldens guld,
Men Gud fann lösepenning god
I Sonens helga, dyra blod.
5 Han sträcker öfver alla land
Så vänligt ut sin nådeshand.
Hans kärlek, solens värme lik,
Bjuds lika fri åt arm och rik.
64.
s
^s
•—
1. Låtom oss sjunga, Sjunga om Je
2. Him-len och jor-den Är af hans ä
su uåd,
ra full,
Gam- la och
Dock är han
unga
vorden
=™sf^r— ^-^-f=^=v— p—t- — t — ^ — tt~ t ==F=
jfastlagsttom.
63
Ritard.
^P^^^^^^^fe^i
Pri - se hans kär - leks - råd,
Fat- tig för män - skors skull,
- f g hf — T*- -fc
— b f — W »-
3 Villigt han tagit
Krankhet och nöd på sig,
Tåligt fördragit
Allt, som kan trycka mig
Här på min ökenstig;
4 Burit vår sveda,
Smakat ock korsets död
Just för att freda
Oss från Guds vredes glöd,
Ja, från en evig död;
Pri - se hans
Bar nen af
dy - ra nåd !
stoft och mull.
"- t
m
5 Allt för att vinna
Sig en utkorad brud,
Som månde finna
Nåd och behag för Gud
Blott i hans egen skrud.
6 Låtom oss sjunga
Evigt om denne vän,
Hjerta och tunga
Prise hans kärlek än
Här och i himmelen!
Andante.
65.
J . K \—\ — Jr~ j M^=g!.=^=Si=^
FlNE.
gom - ma mi
i dig!
saft Mig från syn • dens skuld och kraft !
;=fti-^-:fc|-J-
£\_
^ N
d h^-=^i
-J^T— ^—
D.C.
— ^1— B
Vatt- net, bio -
fr); b k-g-l-f-1
^3=
det,
l
1 £
si "b *r
3 3 s ?J=
hvil - ket
går Från din
^ f : ^
— i »— -»—
stung - na si - das
s±=s— |^S=
sår,
H> v i -1-4-
—V-
V V
-» — u — £—
i — k P c
zjr-Ä
2 Med min svett och möda jag
Aldrig fyller upp din lag.
Om mitt nit blef aldrig matt,
Om jag grät båd' dag och natt,
Syndens fläckar stå dock qvar.
Du, blott du, min frälsning har.
3 Intet kan jag gifva dig,
Till ditt kors jag sluter mig,
Naken, dig om kläder ber,
Hjelplös, upp till nåden ser.
I din lifsvåg låt mig tvås,
Herre, annars jag förgås.
4 Vid hvart flyktigt andedrag,
Och när jag skall dö en dag,
När till okändt land jag går,
När inför din dom jag står,
Kiippa, du, som brast för mig.
Låt mig gömma mig i dig !
64
^ögttoerna.
$
Moderato.
66.
m
=t
mf
:^«>
A—N-
m
■&-
ti
-m- -m- -m-
1. Je - sus förverl-den gif-vit sitt lif: Opp-na-de ö-gon, Her - re, mig gif!
_«_É_ é
*=*:
-U— U-jg-
£
i=t=t:
-g —
t=:
I
s=^i
^==p
-i— N-
•_f-_2L
3=?
=t
=t
T «ir
-0- ■&- - ' -0- -0- '-0- ~ -0- -J5)-
Mig att för los - sa off - rar han sig. Då han på kor - set dör ock för mig.
. > r r ,- '
5t=jE
i
*=*:
-</— *-
:^=p:
4=
S=S
2 O, hvilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst geuom honom, lycklig och fri,
Vill jag hans egen evigt nu bli.
3 Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
Lös mig från alla djefvulens garn!
Lär mig att lefva, lefva för dig,
Glad i din kärlek offrande mig!
Maestoso sostenuto.
67.
1. Se, Guds Lam! Jo- han -nes sä - ger, Då han ser, hvar Je
gte
t=t
p±
sus går.
m
jfastlagstfaw.
65
JL£f
— h
?T
-i-
— ^
— f-
1 i
^
1
— 1-
— 1~
Se.
— =1-
livad
— m—
ä
för -
ni ån
S:
stor
ä
— é—
han
-#-
:
e -
*
-J
— f~
ger,
-$-
Han
i)
på
1
"t
=2— t
.Te • sus
-f— f=
S
pe
J
1-
— i-
ka
T
får.
^L_t_
l
u
M:
-1
— t—
— —
— 1—
k
u
=F=
1-
-k
'
mf
Får
H
-# ^ 1
■§>- -*" T*
till Guds Lam, Som der vid Jor - dan går fram,
£=&
:^=q
-©> —
t — r
Pip
=1=
iipniripfj
— r
Bär hos sig en kär - leks- käl - la, Som gör sjä - lar
m
t=t
e - vigt säl - la.
I-N I
II
t=F
:t=t
t=t
Detta Lam är all vår belsa,
Våra själars bäste väu.
Enda hjelp. som kan oss frälsa.
Största skräck för fienden.
Fadern till sin Son bar sagt:
Gå till jordens mörka trakt,
At de barn, som jag bort straffa,
Evig tröst ocb glädje skaffa !
Ende Sonen bördes svara:
Ja, min Fader, jag vill gå.
Offerlammet vill jag vara,
Lif och blod de skola få.
Deras synders bittra lott,
Största straff för deras brott
Må din hand på mig utösa.
Att jag dem må evigt lösa.
4 Ja, min Jesus, du det gjorde,
Dödens nöd för mig du bar.
Sedan jag din kärlek sporde
Och din kraft jag smakat har,
Vill jag veta endast dig,
Vill jag helt dig gifva mig,
Trängtar jag till Lammets möte,
Tills jag hvilar i dess sköte.
5 Men till dess den dagen stundar.
Låt mig stads betrakta dig,
Fast jag aldrig här utgrundar
Allt hvad du har gjort för mig.
Men jag tror det fullt ändå,
Och jag lefver blott derpå
Till den dag, som ej skall sluta,
Då jag dig får evigt njuta.
66
idagio.
mf
£%
Ö
f^ögtttrnm
68.
• 0
1. O du Guds Lam, som ver] - deus synd bort
t — . — . — J5 — __
3=£
ger,
?
t=*
t+
Som tå - lig och sakt - mo - di
# jgr
m
I^Öil
^=*
bör - dan dra - ger. Den Gud, att
p
r — r
l"H t
oss, up - på di;
^#
de, Som synd ej
fc
ha - de.
— * p — t/ — v — t/-1-» — » — p — ^ — tp '-^ — ™
2 Hvem kan din stora kärlek nog beprisa,
Som du oss, fallne syndare, täckts visa?
Ej likna kan bär något modersbjerta
Dig i din smärta.
3 Hvad är väl människan, att du så tänker
På henne och i nöd och död dig sänker?
Hvad är väl jag? Af syndare den förste.
Ja, allra störste.
4 Ack, milde Jesus, dig i nåd förbarma.
Och med försoningsblodet två mig arma!
Min stora skuld, den ville du afskrifva,
Din frid mig gifva!
5 Dig, Jesus, dör jag, dig vill jag ock lefva,
Jag vill i synden mig ej mer invefva.
O, du Guds Lam, jag dig i trone beder,
Att du mig leder.
69.
> .
■±
=4:
1. Jag vör - dar Je - su
3=03=
-V*
blod:
-4=t-
%9~
Det
%=Y
fc&=É=
tm
¥=t
min re - nings - flod.
*
?-=
m
3=5
fl*
P
j
:»
Som syn - dens kraft för- ta - ger, Mig från dess smit -ta t va - ger,
~„ É— i— * — ■ s P—
i
jfastlagsttorn.
<;:
Som sam - vets
Och ger hvad helst mig fe - lar.
Ä5T
**:
jNNfTt^fff^f-ffifffl
Min Jesu dyra bloil
Uppfriskar själ och moil,
Och när dess kraft får verka,
Så kan det hjertat stärka.
Det är den brunn och källa.
Som allt tillfreds kan ställa.
I stoftet jag dig ber,
Du mig den nåden ger
Att jämt vid korset ligga
Och om det blodet tigga,
Som mig från allt kan frälsa.
Mig gifva kraft och helsa.
70.
P^
4—4-
# — j — i — ä — -=j
I
För ett armt och fat- tigt hjer - ta Ar det or - det
Att vår Je - sus med sin smär- ta Piik-tat och till
dyrt och
fyl-lest
stort,
gjort.
PfcMhr-E
feé^
-j — i-
*=*
51
*=t
l'
£=4=
Hl
HH^
±^=
-i — i
0 0 J— I— J 0 J w 1
i=it
^3
4^=4
J
^±
^
Or- det om hans ångst och pi - na. Den han led för
i ? 0 0— .— É É— .— É f— .— J •
1. .« Is— —I 1 —t \s—Y—\ »-
£=£
syn- der
I
*-*?-
SSTR=FR=rWg^i
5^3^
P^
^É=*
gli!
i
Då han tog min nöd på sig, O, hur ljuft det
-b* "fi^— t- i :t t & — — Hs- — •
trö - står
mig!
<jff)H? 'm I—»
m
2 Detta ord mig stads ledsagar
Framåt till hans fröjdesal,
Hjelper mig i svåra dagar
Genom denna jämmerdal.
När mig mödan trycker neder,
Nådens ord mig lugn bereder.
Ordet om hans kors och död
Tröstar mig i all min nöd.
68
^tigttirmta.
Andante.
Tia.
Svinga dig, rnin an - de, opp Till de djupa så -ren,
Silf-ver hjelp-te ej och guld Att från dödens sna-ra
I I
I
Der för - so-ning,
Fräl - sa oss från
I I
— I — v — p — r-p — p — p — ,J=^ — • — »-J-ä» — • — "-| — y^P -11
3
=1
-1—*—+
i=m
n
r^rrsH
t=n
frid och hopp Fins för ar - ma få- ren. Se, Guds Son, din her - de god.
syndens skuld Och från do-mens fa - ra. Men Guds e - gen kä - re Son
I I I
i^pp^i^
*=*fl=i
zfzzr.
ifc-t— i J JlU.lxl.4--H— rlJ J. 4J7~n=BI=l
i
Dig till go - do blö-der Och be - ta - lar med sitt blod Huldt för si - na
Sig till of - fer gjorde, Led o-skyldigt, frälste från Hvad vi Ii - da
— r-r-r-T
:£=
P=t
1 I 1
?=M=
N— I-
JU. J ,3
BBE3}
*E3E3
lä
i i
bro der, Och be - ta - lar med sitt blod Huldt for si • na brö-der.
bor- de. Led o - skyl-digt, fräl - ste från Hvad vi Ii - da bor- de.
J
mm
r=r"
?=É
V—f—
S
jfastlagsttoen.
69
Tar jag det i trone an,
Räknad då jag blifver
Ren, oskyldig såsom han,
Intet öfverblifver
Åf den synd jag öfvat har.
Fast jag inför Herren
Mycket brutit, hans försvar
Drifver vreden fjärran.
I hans röda purpurskrud
Älskar mig Gud Fader.
Jag är nu hans rika brud,
Derförärjag gläder.
I mitt hjerta vill han bo;
Bort all verldslig lusta!
Jesu nåd, min själ a ro,
Skall mig blott förlusta.
5 Aro ej hans öppna sår
Himladörrar vida,
Hvarest syndarn ingå får,
När hans sår de svida?
Med den klara purpursaft
Ur hans kärleks källa
Lifvets flod med balsamkraft
Ses i strömmar välla.
(i Svinga dig dit opp, min själ,
Till de såren sköna,
Der du finna skall dig väl,
Frid och hvila röna.
Sätt dig, trötta dufva, der
I ditt klipponäste!
Skydda skall din Jesus kär
Dig i detta fäste.
Anda ute ron mot o.
71 b.
mi^^^^^m^^m^
-. j Svinga di
i Der för - s
I
min an - de, opp Till de dju - pa
ning, frid och hopp Fins för ar - ma
Silf- ver hjelp - te ej och guld Att från dö-deus
Fräl - sa oss från syn- dens skuld Och från do- mens
l is • » J * « -P-
sa - ren,
få - ren.
sna - ra
fa - ra.
15
iÖ:
w¥=*
f *
I
w-
mf
__+.
4=t
ö
u
t±
3= ~4~
*=r
S
m
Se, Guds Son, din ner - de god,
Men Guds e - gen kä - re Son
Dig till go
Sig till of
fi=r
Ö:
do blö - der
fer gjor - de,
pt=£
1 — r
t — r
mf
m
ö
:fe
£J
mm
i=tr
Och be - ta - lar med silt blod Huldt för
Led o - skyl • digt, fräl - ste från Hvad vi
ms fe . £l_ _« ^L
si - na brö-der.
Ii - da bor - de.
__._r
II
70
f&ögtiiema.
Risoluto.
- mf
72.
^ FlXE.
— 1^— J R p : , ^— £~ -f fr- ~j „ i
£^*=r
j i i J»i i JU g i /'i 3
\ I Lammets död och smär - ta Be - står mitt
'I hans upp- stung- na hjer - ta Och
r r >
hans sjä - la - qval
--
s s s /
Och det up - på den
V U " ■> I
gen, Då han på kor - set dog.
- - - ■£—
[v
N
fN
JS
1
D.C.
ii
«
•
i
m
#
j
:> i>
l i 11
|
1 i *
J
11
#'
s
*« -*
# II
TT -J- •
An -
ser
0
jag
mig
in
ta
gen.
Be- tåld,
-9- #
för
los - sad
1
nog.
/»^— # #
,•
9
9
» r :
* II
P-'*u-
m
p 1 II
^-^ ?
1 m 1
i !-
II
i * •
-J*-
#
i
—9—
-1—
+ —
— V —
— *»—
-
-1 U
I
• / / > >
Visst gäller det för alla
Inför Guds helga tron.
Dess värde kan ej falla.
Men innebär pardon
För onda och för fromma.
Men den det ej antar.
Vill ej till bröllops komma.
Fastän han bjuden var.
Så är då Jesu lydnad
Vårt enda sällhets stöd,
Hans helighet vår prydnad,
Som står i lif och död.
Hans kärlek ej fördränkes
Af Adams syndaflod.
Men den. som tror. försänkes
Och renas i hans blod.
mf
4 Guds Ande. mig bevara
Från all min egen tröst,
Och lär mig skatta bara,
Att jag är återlöst !
Det dyra ordet höra
Till all min själafröjd,
Se. det skall evigt göra
Min Ande säll och nöjd.
5 Xu kommen, mänskor alla,
Till nådastolen fram.
Bland oss låt evigt skälla:
Halleluja, Guds Lam!
Haf evigt pris och heder
Af dina köpta får!
I mänskor, fröjden eder!
Guds salighet är vår.
73.
m
w
:fe±
^
j Lång
' Och
fre -
him
dag,
me
Lång - fre
len sjun
dae,
du
med
skö
he
^*
:»
na - ste
list be
^#
dag,
hag,
Då
Ty
m
c*
?=É
jfastlagsttftcn,
71
ÉiÉÉHÉil
fri - den på jor - den blef
Je - sus och fri - den är
mim^m
i w
r-1
v uti
fun
nen,
nen ! Fast jor - den blef
jsE|rtzr=£=j
u—i.
SEÉ
3= =:'=?=:iq=i=?=*:
fe!
mörk, är dock him - me • len ljus, Ock So- nen går kem ti
i i
f *
4- h
»•
rf
*=É
II
Fa
ders kus, Se'n stri - den på jor - den
var
slu
tad.
mé±
-.•
=r±=£
*EEÉ
^=
3 Långfredag, Långfredag, du kärliga dag.
Besjungen af tusen härskaror
Med himmelska röster af ljufvaste slag.
Ty Jesus oss frälsat från faror
Igenom en neslig ock smädefull död.
Af kärleken tvingad, då nöden så bjöd,
Att dö uti syndares ställe.
3 O syndare, kom nu att fira den dag,
Då Jesus för syndare dödde,
Ock låtom oss aldrig mer bryta den lag,
Som Jesus fullgjort, då kan blödde
Och utgaf sitt lif att betala vår skuld,
Att Gud måtte blifva mot syndare huld
Och icke till evig tid vredgas !
4 Mitt hjerta, låt aldrig en dag gå förbi,
Som du ej på Jesus stads tänker,
Förnya ditt löfte i bönen att bli
Mer troget och ödmjukt nedsänkter!
Ack, rena min själ kvarje stund, Jesus
kär,
Ock tag du mitt kjerta! Jag ej mer begär
Än ligga vid foten af korset.
72
l^ögtttonta.
74.
1. Hvem är den man, som gif- vit sig I dö-dens qval, o själ, för dig?. Jo.
2. När u - ti la - gens spe-gel klar Du ser din vå - da up- pen bar.Du
m^^fj^-tM^sj^^m
/
J 1^ 1 p*
==—
■Å^O-h — -. *r 1 \—
h "I j *rf~
t=? 1 *&
^^r^-,_*ti
Je - sus Kri-stus
ser Guds vre- de
t * * r
1 v
är hans namn, Och
och haus hot, Och
g é * Ö*
r ? * 1 •
j. • * * s
frid du tin - ner
för din synd du
t • i t
i hans famn.
ej vet bot;
^4h^J k — ! '-
^ f F-^
p- — P h h
=HMt3
Se då ock på den mannen här,
Som hade syndaren så kär,
Att syndens straff för dig han bar
Och blef din tillflykt, ditt försvar !
4 I blodet, som på korset rann,
Din syndaskuld, ditt straff försvann.
Försonad inför Gud du står
Och fristad har i Jesu sår.
75.
ö
IE5^E
5
-U-J-
iffij
1=*- =q=q= =1=3= =q=e
--J 4-,-
1
1 j Je - sus går den tunga strå - ten Öf - ver Kidions mör - ka flod.
' < Män-skor, e - der synd be-grå - ten, Kun- nen I. så grå - ten biod
^«©g
£==t
&
il
J 4-
i^il^Él^^l^^
ga
Vid den syn, som här vi se: Ät Guds Son, den he - Ii
■£-£- T t — t—Jz
«
• » 0
EES
fe*ä
jfastlagstforn.
73
=tq
w^^*
mg^^^m
räd - das.
II
Vre - des - bä - ga- ren skall bräd-das, På det syn - da
må
gg=É
=«
t=t
David en gång. tyngd af smärta.
Stod på samma Kidrons strand
Med ett krossadtfadershjerta,
Flykting i sitt eget land:
Mycket större är för visst
Dock din ångest, Jesus Krist,
Ty den mörka stund är nära,
Då du verldens synd skall bära.
Se. bur Jesus faller neder
På sitt anlet' i sin nöd,
Hör, bur gång på gång han beder,
Att den hårda, bittra död
Ej må honom öfvergå.
( >d mjukt dock han säger så:
Abba, Fader, från din vilja
Vill jag ej min egen skilja.
Se, hur han med döden strider,
Hårdare en kamp ej stod.
Se, hur djupa qval han lider,
Qval, som pressa ut bans blod !
Blomstren, som han träder på,
Färg af ångestsvetten få.
Som ut ur hans ådrors källa
Synes purpurröd framvälla.
O, I röda rosor sköna,
Stänkta af en sådan saft!
Tron allena mäktar röna
Eder skönhets hela kraft.
Blomstren uti paradis
Ha mot eder intet pris,
Ty det blod, som färgar eder,
Lif och helsa mig bereder.
När som blomstret jag skall falla,
När jag vissna skall som kö.
Närde trötta sinnen alla,
Domna bort och jag skall dö.
När min kraft ej mer förmår
Och mitt bjerta stilla står,
Ryck mig, Jesus, ut ur nöden,
Du, som öfvervunnit döden !
74
ffiögtitrcrna.
Adagio.
76.
ta
«/
=i=i=t=
fe
s
ä=ÖE
33=J
*i^r
•-ffi^^^Q1^3
-*- i
1. När i Get
m*
fct
se - ma - ne han går.
bit - ter var hans strid
. . rf. -
Min Präl- sa - re,
U - ti den ty
till
sta
sinar-ta
midnatts-
BS
t=«^=f
t=±
m
=p=t
pm
m
t— r— r
t=t
i^S
>
-é— *
i=t
^.-r
#=*
■*-&-
J=t^:
=•
.svår. Då sve - pes allt i sor - ge
tid ! Blodblan - dad lö -persvet-ten
I J
ISiggf
skrud. Och da - len fylls af suc- kars ljud.
ned, O män- ni-ska, tänk, hvad han led!
I
^ZZff
:?=*
HUppilpS
$a=t
3 Ack mycket se'n han lida fick,
Bå<l' hugg och slag och hånfull blick,
Då han sin död på korset fann
Och dermed himlen åt oss vann.
4 O Gud, som uti höjden bor,
Dig prisa vi för kärlek stor,
Allt hvad du en gång fick utstå
På oss låt ej förloradt gå!
Largo ron espress.
P
§##Ha
T7,
V
Det
ifct
ı:
— I *—M — I — ' — •-: H 1
p
^
gar
från
går - den Till - Gol - ga - ta
m
vag.
Som
Itu
W
-år*
V
2»
:«:
Erf
i
-N-s-
fc£
3=*r
An - den, dör
I |S
m
.t
ra - vår - den, Har teck - nat
-#- -«- -t- -#-
steg för steg.
Till
5-5-t
jFagtlaggtfoeu.
75
immmm
^*U_K-
*?
pa - ra - dis den vä - gen bär,
t — T-
Men
T
tor
. Rit,
4 p*
m
*
m^ii
aF=*
SI
vag det är.
2 Af kärlek till oss arma
Vår Jesus den har gått,
Hans hjerta, dyra, varma,
Sitt dödsstyng der har fått.
Till paradis den vägen bär,
Men en smärtornas väg det är.
8 O kärlek, djupa, ömma!
Han villigt bar på sig
De synder oss fördöma
Att frälsa dig och mig.
Till paradis den vägen bär
Men en smärtornas väg det är.
Largo.
4 Kom, broder, låt oss dröja
Vid helga korsets stam,
I tron oss der förnöja
Med blicken på Guds Lam !
Till paradis den vägen bär,
Men en smärtornas väg det är.
5 Blott så vår själ skall lära
Den evigt nya sång
Till Guds och Lammets ära,
Som sjungas skall en gång:
Han allt för oss fullkomnat har,
Men en smärtornas väg det var.
T8.
-& — - — =^-Nh 1 1 1 s
1. O Je - sus kär, att mig för - so - na Du ta - ger på en tör - n<
2. Skön är din kro - na, skönt du bär den;Ditt ri - ke stör -re är sin
ffi
=^IE
]
:fc=S=
TqR§=
M
4=
4
v i ~v
kro - na, Med hån du pur-pur - man-tel bär, Till spe ett
verl- den. När verl- dens makt för - gås i strid, Skall din stå
- ~&~ ~f~ ,~P~ $f~ '^2" '^~
rör din
fast i
spi - ra ar.
e - vig frid.
Din krona, det är tålamodet.
Din purpur är försoningsblodet,
Och herskarspiran, som du bär,
O Herre, det din kärlek är.
O, låt mig komma i ditt rike.
Om också der den minstes like!
Min Konungsjelf för mig ju dog
Och är min Gud: det är mig noir!
7fi
^ögtitotna.
79.
Adagio.
fr*-*
— h
-N
-1
=f=
\
-N
— f-
*
N—
1
: 4
—n-h
i/
-, j Gråt,
' 1 Och
in
4-
3-
syn
vre -
•—
é
■ da -
dens
%
•
re,
stor
U
— *—
din
- mar
A-
t- -
—t—
synd
<">f -
— 0—
har
ver
— k-
—é—
Je
ho
-•-
W
— S —
- sus
nom
■fL
p
■ • •
sia
dra
■ git
■ git.
r^ 8
t=
— U —
E
t
— U—
l
U —
- p
l ^ A
3=4
■JV4.
3Ej
te
1
_^_*:
I
Din synd har gjort hans mil - da, re - na hjer - ta O - säg- lig smär - ta.
*• *■ * f T ^/.r>
gg
S=É=Ft=*=É=*
1
I
ir-y-
ga
£==£
2 Har han i sådan nöd sig måst begifva,
Hvad skall af dig, du torra träd. då blifva?
Hvar vill för vredens eld du här ser brinna
Du tillflykt finna?
3 Gråt, sj-ndare, gråt med förkrossadt hjerta,
Du är en orsak till all Jesu smärta.
Du, du har bort, hvad Jesus utstått, lida
Samt tröstlös qvida.
4 Allt hvad du är och har i detta lifvet,
Det vare honom nu för evigt gifvet !
Du är dertill förbunden för hans smärta
Af allt ditt hjerta.
Tt
A i, i da nte.
P
80 a.
-*- ■•■ -*- -é ■ -»- -sr * *
*=fc
1. Böjd un- der kor-set, Sar- gad och bio- dig. Le- des till dö- den Smärtornas man.
jfastlagsttticn.
Se. hur han dignar Ned un-der
I
±*ä
«=t
i^iif
bör-dan. Hå-nad af ho - pen, Slä-pas han bort
É = = -n^— 0 0
:t=r
:=?=£
a
! Se, hur han
naglas
Fast uppå trädet.
Solen förmörkas
Vid denna syn.
Blodströmmar röda
Flöda ur såren.
Mänska, besinna:
Detta för dig !
Nattsvarta mörkret
Djupt uti själen
Griper det rena,
Helga Guds Lam.
V— H— ,— f-
Hotad af mänskor,
Lemnad af Fadern,
Ensam i döden
Sjunker han ned.
4 Det är fullkomnadt
Ropar han högljudt,
Hufvudet böjer
Neder och dör.
Ära ske Herren,
Kampen är slutad !
Segern är vunnen,
Dyrköpt den var.
'=E=t
Andante.
Dolce.
:Sä:
80 b.
:^=sä=
r*
i=i
1. Böjd un - der kor - set.
m
&=■
Sar - gad och bio - dig,
^ I-
s
=T5f=
-©> —
Le - des till
0 »—
&
Ned un - der bör - dan. Hå
&E
-jp--
PP
ho - pen, Slä - pas han bort.
kl
-|S2-
SS
-f==^t
T
Copyrighted 1892.
jeögtaema.
81a.
Andantino
P
J 9-
\
N
p
l>
» y
r^±~
— i .
m *
- v
XT7 4 P
t.
5
2
t
■
;
m m
0
* m
V
1. Min bio
di
ge Ko
- HUDg
på kora
• -1 \
■ trä dets stam,
v v
* *
For - ak
- ta - de
fm>' O i "
•
• •
•
•
(?J- Ii i
=L L L_
-L — 1= — L-
-l—
0 0
^-4-»-
,
-1 t
•
1
•
•
i
•
•
-Q-
-=
v
/>
Jt \~
— ^ — v
■ ■ »t
— 1 ^_
^~
_, •
0
IT\
J \
\
1 N
m *
\>J 0
1
•* #
Her
■J- ^ * -f-
•re. o - skyl - di -
t r
ga Lam!
•
Dia kläd - nad
-0-
1
bio - dig,
du
»
b b b
• *
B
l " • i
# »
» «• •
m 0
*
0 m m
v^ [ 1
• «
0
p
L L L
| ;,
r
' T.
•
•
1
mf N
-/-.■••-
#
i #
v— 5-
— 1 s p"
— -ti
5— « — J— J-
0 —
-%-
-0—t-
% 0 t~
0
— n
ängs - las. du
ber.
— t —
Du
»
— F — i
-0-
—0—
•
ger på
0 0
•
mar - ken med
* 0 0-
0
an
—0—
4 *
— ." — p~
-0-
I
ner.
— H
\
/ •
• •
-f~
— # — » — i
-f— ti
"2 Du gråter, du qvider. du tigger om nåd,
Du händerna vrider och vet ingen rad.
I tretti års träldom du lider all nöd.
Och sist du oss f rälsar igenom din död.
o For mig du blef sårad, för mig du blef träl,
Du smakade döden att rädda min själ.
Du hänger förlåten, men tänker på mig.
Du beder för andra, men glömmer bort dig.
4 Din helga lekamen mitt påskalam var.
Den bittraste galla för vällust du tar.
Att göra mig salig du lider all nöd,
Att skänka min lifvet sä hänser du död.
5 Så blef då fullkomnadt Guds eviga råd.
Så lades grundvalen till styrka och nåd.
Uppståndelsen följde, och allt blef bestäldt.
Vår skapare nöjdes, och slägtet blef salt;
jfastlagstiticn.
79
(i Så saligt, som det uti skapelsen var,
Ocb än mera lyckligt, ty medlaren har
En evig rättfärdighet för oss tillreds.
Kom, fattige syndare, gif dig tillfreds!
7 Hvad är då att vara försonad med Gud?
Det är, att han tystat förbannelsens ljud.
Hvad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.
8 Förtro dig för den skull, så usel du är,
Med hela din börda och allt ditt besvär
I Frälsarens händer, han vill, och han kan
För hela din salighet vara din man,
81b.
1. Min bio - di - ge Ko - nung på kors - trä- dets stam, För - ak - ta - de
l\ i
JL -«L J». JL Sr0. _0. _0_
»-•-
$
%&=*-
Her - re, o - skyl - di - ga Lam! Din kläd - nad är bio dig. du
^l — t— T — n a — t- Jt±H - *-
t='
(■ — i
£==5=l=|=!ff=td=|==!!=*=3
i
&^m=^m
m
-.
-*w%
ängs
las, du ber, Du lig - ger
på mar - ken med au
m
ii
80
i^tigttöerna.
82.
tm
1
fc*=j==i=j
i
9=t
1=t
^< VI 4^3
1 j Han på kor - set, Lan al -
( In - gen kan så väl mig
le - na Är min fröjd och sa - lig - het.
me - na. In - gen så mitt bä - sta vet,
E2£
fc4:±:
n
i
m^m
-I L
t=t
s^eéeseh
In - gen är som lian mig god. In - gen har så tå - la-mod. Sök - te
wF:
-*- »
P=t
:?_ -f-__-tni:i- &:
4=ff
£=£
f=y^p^
ig kring jor - de - ri - ke, Al - drig fun - m
u '
jag hans Ii - ke.
£
m
i*-.
-n m
Jordisk vän kan lindra nöden
För en vän, som hjelp begär,
Jordisk kärlek går i döden,
När med kärlek lönt den är;
Men kvar se vi här en man,
Som så tåligt älska kan,
Att han allt för dem vill bära.
Som blott hat mot honom nära?
Han på korset han allena,
Annan är ej funnen än.
Han, Guds Lam, det fromma, r
Dör för ovän som för vän.
Han, den ende, gör ej val,
Räknar ej de sinas tal:
Kommen alle, så han talar;
Kämpar, blöder och hugsvalar.
4 Honom vill jag glad tillhöra,
Hvad mig än blir förelagdt.
Kristus kan mig saliggöra,
Ingen verldens gunst och makt.
Vanskligt är ju annat allt,
Som ett töcken, tomt och kallt,
Men den jag vill efterfråga,
Evig är hans kärleks låga.
5 Han på korset, han allena
Allt mitt hopp och goda är.
Ingen må mig det förmena,
Att jag hafver honom kär.
Ingen har en vän försport,
Som har gjort hvad han mig gjort:
Han vill mig med Gud förena,
Han på korset, han allena.
jfastlagsttorn.
83.
81
^i=^i##i^^iN
\ Fram ti
ditt kors jag
i Den skuld. som mis
be
står. Tag, Je - sus, mig e - mot !
står, Jag läg - ger för din fot
I
öeeé
-« — 0 — m — *= — - — & — ~i
— 0— i— 0 0 -j
De ord jag bör dig
Det blod bär riu - ner fram
-P--
t=t-
wmi
i
i i j i-
Mitt bje
t=±
ta ljuft bug - sva
fe
2 Här vill jag stilla blifva.
Här är mig ljuft få bo.
Här lofvar du att gifva
At trötta själen ro.
Här bar jag säkert fäste
Ocb tryggad ankargruud,
Min tillflykt ocb mitt näste
Jämväl i dödens stund.
3 Dig tackar allt mitt bjerta,
Dig prisar all min själ
För bitter ångst ocb smärta
Du utstått för mitt väl.
Ty vill ock jag mig gifva
At den sig gaf för mig,
Hos dig i lif vet blifva,
Sist vill jag dö i dig.
Pris
va - re
-»- r -st-
dig, Guds Lam !
qf=Ä=flP=
~9
'=F=t=
När det mot slutet lider,
Gör ljus ocb jämn min stig !
När jag med döden strider,
Träd fram ocb strid för mig!
När ångest bårdt vill trycka
Ocb töckna om mitt sinn',
O, värdes då mig rycka
Der ur för pinan din !
Min sköld, min tröst du blifve
Uti min sista nöd!
Din korsgestalt mig gifve
Hugsvalan i min död !
Din bild, den ljufva, rena,
Då trade för min själ,
Jag skåde dig allena:
Dö så, det är dö väl.
j>2
i^ogtttcrna.
84.
1 Sit - ta un - der kor - sets stam,
r-r
Ipppl
i i - r_
Blic- ka upp och se Guds Lam.
JU
rj rv rj
./•
il^g^liiip^ipliilp
rätt - fär - dier - het.
i r
Det
lif ocb sa - lig-het.
0 £.
SPr=U^
a. pi
f—f-:
t=t
fl
2 Blodet der är Sonens blod.
Som han göt så huld och god
Äfven för min synd, mitt brott
För att göra allting godt.
3 Röfvarns bön min bön ock är:
Tänk på mig, o Herre kär.
I ditt rike! Och han har
Ock för mig ett nådigt svar.
I
4 Jesus, klädd i blodig skrud.
Öfvergifven utaf Gud,
Är en borgen, att ej jag
Öfvergifs på Herrens dag. '
5 Nu hans verkfullbordadt är.
Nu han mig ock nåd beskär
Att i tron till Fadern gå
Och hans kärlek återfå.
85.
-*jt
4==t
$^m.
z*
~éT3'~t
m
1. Fem käl - lor små Jag träf-far på. Som gif - va lif och hel
=^
WT==£
m
•— -ÉVi-.— tvi— fV£
I*
[tt^it ra=EM^g
\
^mmm^m^m^mm
Tröst. fröjd och frid I dö-dens strid Och kun- na sjä-len fräl
ai^l^iSEiiigSilSiiÄlii
r
4 Guds rena Lam
På korsets stam,
Min Frälsare, min hägnad.
Min synd afvänd,
Min själ upptänd,
Att du blott blir min fägnad!
5 Då skall min själ
Må evigt väl
Och med en helgad tunga,
I Gud förnöjd,
Med salig fröjd,
Det är fullkomnadt sjunga.
2 Källådran är
Min Jesus kär.
Och se, hans sår, så ljufva,
De källor små,
Dit jag får gå,
När synden mig vill kufva.
3 O Jesus god.
Uti ditt blod
Mig nedsänk, och mig rena.
Att, fast mitt kött
Ej ännu dött.
Jag älskar dig allena.
jfastlagstforn.
83
Adagio.
p
t
3E3
\m
86.
5 0
;
.
i
f;i
Det är
Vid hel - ga kor - set stå
-i
r * t
!=&
Med Je - su ar - nia nio - der
Xis: r M^gBE
I^F
=f^=
Och
stil - la se up - på Sin mar- ter - ful - le bro - der. Ty se. det är just
I
w^m=é
i=f=t=F
r^TiP r
fr-T
/' , Ritard.
» -i — pk — =i j — zr ^ J-=j *
~i—
— I 1— ^\]
då,
Som sjå - len hel - sa får Ut - i hans
i
(i ju
t
l~
i -g - *fl
■ pa sår.
s%-|:
X 1 ^ [_ p_ |a»_ X f ■ j_ 1/
^-f^a
2 Det är så godt att se
Sin synds förlåtelse
Uti det dyra blodet,
Som gjutits af Guds Lam.
O, hvad det lifvar modet
Och lockar kärlek fram !
En fattig själ dervid
Får hvila ut i frid.
3 Det är så godt att tro,
Man får då själaro.
När än man känner lifligt,
Hur ond och svart man är,
Det blifver obeskrifligt
Att under trons begär
Få nåd att komma fram
Till Guds menlösa Lam.
4 Det är så godt att be,
Det vet en syndare.
Som är om tröst förlägen
Och ville gerna tro.
Man är då oftast trägen
Och ger sig ingen ro.
Man är så glad att få
Till Herren Jesus gå.
5 Dit går jag hvarje dag.
Ty jag är arm och svag.
Der är det, som jag ligger
Inför min Frälsare
Och endast ber och tigger.
Tills jag i tron får se
Hans bleka dödsgestalt,
Som öf verträff ar allt.
6 Kom hit, hvarenda själ,
Som längtar till ditt väl !
Här skiinkes nåd för arma
Och frid för klämda bröst.
Här heter det: förbarma,
Här delas riklig tröst
At hvem, som tröst begär.
Om bjelp förlägen är.
84
f^tigttoam
Adagio
bio - dig skrud, Min Her - re,
du kära - pat ut Din bitt - ra,
mgn
ÉT
Gud, Mer
slut Och
fet
tom - mer qva
I
ett
lets
H^^
^
f
Pi
a
#=£=&
S=l=§
of - fer - lam,
bä • ga - re.
• I
Du
O
der.
Ii
fäst
ge
vid kor - sets stam.
för bar - ma • re !
■B»
=*
i=
ÉH
^
3 Stor är din kärlek, ej förmår
Jag prisa dig, men du förstår
Den suck, som tacksamt höjer sig
Ur barnahjertats djup till dig.
4 Om här jag fast i nåden står,
Din kärlek jag lofsjunga får
För evigt ibland änglars tal
En gång i himlens fröjdesal.
jfastlagsttoen.
85
Moderato.
88.
M^
-rr
ö
ppi^liÉ^I
jr- sr
1. Tiitt vid kor-set, Je - sus kär, Hjelp mig stads att blif - va, Vid don hel - so-
2. Tiitt vid kor-set först mig fann Nå - den un- der- ba - ra, Tiitt vid kor- set
"; fl T h— f e£
f— f -.
e
i
i^ep##
t=t
Szzc
Kör.
-r1^— -2.
1 P K-P H ^— d 1
flod, som der Lif en hvar vill gif-va.
först jag såg Mor - gonstjer - nan kla - ra.
Kor - set blott, kor - set blott,
gL-C=C=£
:É^£
-p— r
h=:=n=&^=S=S
F
r\ i
4— F
*=fe=t
t l f MIM i JU ; jtt?T^
a
k I I
Va - re stads min ä - ra, Tills dig täcks på an-dra strand Hvi
ner be-skä-ra!
-»- -#-•-•-■
H -p Pi — f r-# 0 — 0 =- -W-^-0 — -n
Tätt vid korset, o Guds Lam,
Ställ
bild framföi
mig!
Ocb att i dess skugga gå
Ständigt villig gör mig!
4 Tätt vid korset stads jag vill
Hoppas, bida, vaka.
Tills jag frälst på andra strand
Himlens fröjd får smaka.
Usetl by per. The Biglow & Main Co., owners of copyrigKt.
sr,
i^ögttoerna.
i
Andante.
f
89,
3=e
Allt bvad oss A - dam i fal - let å - dra - git. Allt är nu bo - tadt af
Se, 111 i n le - ka - men och blod jag för e - der Till e - dra syn - ders för-
S^g
EEE
i I
$
pS=É
?=£
m
vin- no - nes säd". Kri - stus bar verl - de - nes syn - der bort - ta - git
lå - tel - se ger, Sjelf ban ju
de ocb bju - der ocb be - der:
V*:
*—*
1 — r
i
mf\
FlNE.
*-dr
ffl
3=&
£
+ É
D.C..-8:
II
=«=
i=i
r*
*=i
1 — -*
'-fr-i-f-
m 0
\ Just på den dagen han dog up på träd.
I. En dog för al - la och al - la i en.
j Ta -gen det, lå ten det gäl - la för er!
j Gror jag för e der, för eder.ack.bör !
Han, som var ren. Gjort det al- len.
Allt bvad jag gör,
Li -der ocb dör.
■*■ _*
g=E
11
-*—*-
-# — » — i ■-»-
f v i
-P— P-
3 Om dina synder än blodröda vore,
Skola de likväl bli snöhvita här.
O ja, det blodet af Herren, den store.
Tusenf aldt mera än synden dock är !
Ack, att du fick
Endast en blick
In i det helga, dit medlaren gick !
4 Men, I lättsinniga själar, som tagen
Nu öf ver Golgata lättaste språng,
Trampande blodet och trotsande lagen,
O, huru svårt er skall blifva en gång
Möta hans syn,
Härlig i skyn.
Hvilken I stungit, förakten och fiyn!
I
5 Värdes, o Jesus, för syndare alla
Visa dig så i din martergestalt,
Att de, förkrossade, strax nederfalla.
Söka och finna vid korset sitt allt !
Uslaste träl
Dock är en själ,
Som med ditt blod du bar f riköpt likväl.
6 Hjelp oss att hålla det evigt tillräckligt,
Att du har dött för hvar människosjäl!
Tveka ocb tvina på det är förskräckligt,
"Trampa Guds Son" ocb bli sjelf villigt träl.
Nej, det är nog:
Frälsaren dog.
Evigt för alla, tillräckligt och nog!
jfastlagstfticn.
90.
87
■+ — * . p
1 Jag hör min Je - suröst:"Min nåd ii r nog för dig; Så va- ka, själ, och
:å=ES
±4=fc
t—p—t-
r~ -g — Rt=^r-r— t- =^=p
t=t
^=t
Kör.
g^fTFffiTfri qpij^a
I ^ 'I "
bed. Du bar ditt allt i mig." Je - sus allt betalt
Allt har han mig
Itel
_«-•
^F
t=t
U v P
^
skänkt. Syn - dens skuld han plå- nat ut Och mig med blod bestänkt.
I -»- -»- - !
-f*_
£=£
2 Hans blod allena kan
Från synden två mig ren
Och göra hjertat mjukt,
Fast det är hårdt som sten.
3 Jag har ej minsta dygd
Till Gud att bära fram.
Jag bygger på det blod,
Som flöt på korsets stam.
4 I dödens mörka stund
Är det mitt vissa hopp.
Att Jesus allt betalt.
Det låter himlen opp.
5 Och när med fröjd jag står
För tronen af kristall,
Jag kronan lägger ned
Inför hans fotapall.
Used by permission of J. T. Grape.
88
f^ijgtfterna.
ii
Anda ute.
„,,■
91.
FlNE.
m
-*, * *-»-^-.— —^ 0-
-•- -0- -0- -0- -#-. -•-
M=S
3TI
J Hur hiir
' Som var
g,S:
i
lig stod ej A
be - stämd åt ho
0 Ts
ron
nom
ut - i siu
af Her - ren.
t 1-
äm - bets - skrud.
Her - ren Gud !
if=ä
Tolf namn af Is - raels starn - niar, en skön och hiir - lig krans!
Men högre dock än Aron vår medlare nu är
Och skönare den drägteu han för oss alla bär.
Tv se. den är ju färgad uti hans eget blod.
Det blod han göt på korset för oss så huld och god.
Han bär oss på sitt hjerta, der stå nu våra namn.
Der har han för oss alla en trygg och ljuflig hamn.
Må ock hans namn stå skrifvet i våra hjertan så,
Att ingen makt på jorden der ur det plåna må !
D.C.
' V v | i
, j He- Ii- ga minnen i fa - stelagstid. Talen till själen om still - het och frid.
' F. >ren oss bort till Getse-ma-ne dal, Visen oss honom. som. ned-tyngd af qval.
_Ä 0 • • 0 #_
JL JL JL Jt.
4=t
^M-
PP
Legato.
• -*:
0-\ 0m 0 • • — *"
^T*^
■0- -0-. #--,'" " | -»-.-#- - ~\
Dödens och mö-dor nas tör-ni-ga stig Valde af kärlek till mänskor ät sig!
m
^
fr
lr-f-
r r>i\ s
jjfastlagsttom.
89
2 Visen oss honom bland skuggorna der,
Kämpande ensam mot helvetets här.
Visen oss honom, det heliga Lam,
Bärande synden på korsträdets stam,
Visen oss honom, när tornet han bär,
Sägande: Ändock en konung jag är!
3 Visen oss korset, der tåligt lian led
Och der de sörjande böja sig ned,
Väntande höra det ljufliga ord:
Allt är fullkomnadt, förlossningen gjord!
Visen oss honom i blodbestänkt skrud,
Hvisken: Han led att förlossa sin brud.
2 Jesus kär, Jesus kär,
Du mitt lif ochhelsa är.
Utom dig är jag förlorad,
Men i dig är jag utkorad
Att få vara der du är.
3 Du är min, du är min,
Mig du köpt att vara din.
Fattig, ringa är jag vorden.
Men är dock ditt barn på jorden,
Ty af nåd är jag ju din.
4 Dig ske pris, dig ske pris.
Du, som, kärleksfull och vis,
Sköter mig, som jag beböfver,
Och när striden snart är öfver,
Förer mig till paradis !
5 Jesus, gör, Jesus, gör
Mig förnöjd, hur du mig för!
Gif mig tålamod i nöden,
Gif mig segerkraft i döden !
Dig för evigt jag tillhör.
6 O, jag ser, o, jag ser.
Af din nåd allt mer och mer,
Att i dig, i dig allena
Är all salighet; det ena
Blir mig tydligt mer och mer.
T O min själ, o min själ,
Allt är genom Jesus väl.
Allt skall tjena till det bästa
Och din tro allt mer befästa:
Allt är genom Jesus väl.
90
l^ögtttierna.
Maestoso.
f
94.
^£
F=J=*
1. Ho ar
2. Och det
^
så - dan Gud som vår? Hvar fin - ner man hans
Her - rens stor - verk var Full - kom - ligt, godt och
-1 . • 0-
K
S=3*=
J ~ i 1
-1 f* 1 1
s 1
1
J J ! J
i ' J B
0 •
-! m -!
■ * m i 1
v; 5
*
! J 0 •
1
• 1 1
t)
Ii -
här
• _J_ t •
f" 1
ke? Hur hög
ligt. Men ack.
-#- #
och här
hur ef -
m
■ lig
ter
• ■
re'n
nå
han står Ut - i sitt all- rnakts-
gra dar Det sköf - la - des för -
1 J\ _* ^
/m\~ r9
5 •
t f
m • *
J P S
P'*j* \n
0 0
g •
5 *E
* * 0 i i
V " i
1 —
t—
J " \-
1 1 —
— 1 '
1 1—
—\ '
-1
— ? — 1 1— '
i— 1 \/ ■
/l
|
J
|
i
j
gi
k) 1 P ' 1
• •
0
00
ft
J
m>
0>
3 ~* 5:
ri • ke.
fär - ligt!
1
#
När
Då
i
blef
# •
en
det
1
blink
ondt.
P
och
som
med
förr
ett
var
1
ord
godt,
1 J
Han
Och
/i»".— ^ «
# •
■
1
l ™ '* j- * 5
r S
a ■
r
vS- tt r p
i
f
1
— h—
— 1 ^
— , f u
— 1 1
—V—
/
— r-
i
5 E
1
|=ig
^5
ska
par him - mel. ha
nom A - dams fal
och
och
jord
brott
Och allt. livad
Har verl - den
der
syn
m
*=*
ro - rer:
blif - vit.
I
f»
I
Dock derför må vi ej förgås.
Ty Gud är mänska blifven.
Och i hans lif och död för oss
Är evig lösen gifven.
Fullkonmadt. sade han till slut:
Så strök han hela skulden ut.
Den detta tror är salig.
T
Så sjunge den, som salig är
Och kan i troue sjunga.
Så sjunge hela himlens här
Och hvarje mänskotunga
Dig, Jesus, evigt lof och pris,
Att du på så fullkomligt vis
Från döden oss har frälsat !
jfastlaggtfoctt.
91
And,
95.
m
kor - sets död, För oss bar ut
släc - ka kan, Som äu i mar
i -0- -^-
■F
stått hån och smä-lek, Ja, af- grunds-
ter - dö - dens plå - ga Så him melskt
-•— W-
7TT-
=t=
rn — r
£=t=
-F— F=FF
■f^-i— rJ—
l=S
#!-
1 ^
^ j . jj_ \~\ i
q va
högt
lens
och
dju
tro
pa
fast
1=É
«3f
I
nöd! O Je - si>s, hjer - tans Je - sus
brann. O Je - sus. hjer - tans Je - sus
■P- „ -&■ -0- J-^J -0-
S
=t=
— ^--
i
* y | Sostenuto
J=|=j=j=j=|-H -j--
i^H
:=gt
iS-
kä - ra. Lof, pris och tack
— r— I I F F-
IS
Ej tins i himlen, ej på jorden
En vän så huld, som Jesus är.
Vår själabrudgum är han vorden.
Som evig kärlek till oss bär.
O Jesus, hjertans Jesus kära.
Lof, pris och tack vi dig hembära.
Ja, mig har du, min Jesus, älskat,
Mig syndamask i dödens land.
Ty med ditt dyra blod du frälsat
Min arma själ ur satans band.
Ty vill jag dig, min Jesus kära.
Ett evigt lof och pris hembära.
t
Ja, din, min Jesus, vill jag blifva
I lif och död, allenast din.
Ack, låt din helge Ande skrifva
Din kärlek djupt i hjertat in !
Så skall jag dig, min Jesus kära,
Ett evigt lof och pris hembära.
Lär mig att till din kärleks ära
Uppoffra mig med lif och allt,
Att troget blifva vid din lära
Och i den kärlek du befalt !
Så skall jag dig, min Jesus kära,
Ett evigt lof och pris hembära.
w
92
f&ögtfoettta.
s
Andante.
mp
96.
E^
* — *i4M * — f
■*— ■
i
f*
w
£=t
ba - ra
±-^v
-0- \~»
de si
jp=S=S±=g:
=3^=fe
Att him - lar nas Her - re på jor - den blef träl, Helt
t. . . . ^^
> h< ti r r i -.i.
n* i
f,
#^~
9—~
— *— 1
fv—
Sv —
1 —
— 0 —
!V
H
— * —
rrj
=1 •
fat
■f.
(as r
0 •
tig
och plå
=S=T1~
—*-
■ gad
-#-
— f—
0
för
•
#
0
syn
» —
— 0
0
- da
0
res
— 2—
— 0-
väl.
Det
* 1
\£ |
7
P '
7
— !> —
1—
V
■ 7
—\-
— •—
— # —
0- N * 1
-V -A
1 c \ 1 ^
K4. „
3T 1 ér~9— *
1 N-
1 N P 1 „ l
4 j — 9 • — ~j-
NH^HI
un • dret. min Je
il-: -fr *
sus, ju
sked - de för mig? Dess
JL .0L .0. .0. JL
# — * — « — 5 jj
tac - kar jag dig.
T • f -
^^4-C^ ' -
h # —
-i i r c i k
^_: , *--u
CJ
l=p— e— ^ — u-
t ? ^
Det skedde för mig.
Att du bär måst vandra på mödosam stig.
Du ofta af kärlek arbetat dig trött.
Men blef dock föraktad och illa bemött.
Din lydnad och möda visst gälla för mig.
Dess tackar jag dig.
Det skedde för mig.
Att syndiga bänder marterade dig.
Din ångest ocb pina, din' blodiga sår,
Dem du så saktmodigt ocb tåligt utstår.
Ge rening ocb belsa tillfyllest åt mig.
Dess tackar jag dig.
Det skedde för mig,
Att du uppå korset uppoffrade dig.
Hvart salighetsord af din heliga mun.
Det säger, du vann i försoningens stund.
Allt har du med döden beseglat åt mig
Dess tackar jag dig.
Det skedde för mii.r.
Att du efter blodigt, men segrande Krig
Dig viste med segerbaneret i hand
Och sedan uppfor till vårt fädernesland.
Allt detta din Ande betygar för mig.
Dess tackar jag dig.
jfastlagsttocn.
93
AndanU
97.
5=S=J±^J=i±^
1 j Välsignad den da-gen, när jag här fick se, Hur nå - de - nes haf öf- ver-sval - lat,
^ Välsignad den stunden, som Gud mig täckts ge, När han mig till nåden har kal - lat,
ts&klllti^msm
i — r — r
? t
i\
fåz
m=£-t&=3=E£t£^m
tR
Mig ny - födt och re - nat, upp -ta - git till barn! Då lö - stes jai
f* 0 P-
*t
f—%*~
-V
s
H
JU-
gs
3^3
ar -me ur o - tro- nes garn, Ty Je - sus har dött i mitt stal
#=t=t
i
E^EÖ
I»
33SÉ
1
2 Må satan fritt ryta och störa min ro,
Se, Jesus mig skyddar och hägnar!
Må jorden omstörtas, bepröf vas min tro.
Guds Ande hugsvalar och fägnar.
Väl synderna äro som sanden i haf
Och tvinga och följa mig jämt till min graf.
Men Jesus dock dött i mitt ställe.
3 Sant är det, när stormar på stormar uppgå
Och skyarna mörkna och tjockna,
När böljorna brusa kring själen och slå
Och elden i lampan tycks slockna,
Vill modet väl falla; dock håller jag i,
Min synd är förlåten, derför är jag fri,
Ty Jesus har dött i mitt ställe.
i — r— r
i i
4 Jag slipper väl en gång i svallen att ro,
Får landa vid himmelska stranden.
Der skall jag intaga hvad här jag fått tro,
Med fröjd i de lefvande landen
Och evigt åtnjuta försoningens nåd
Och inse och prisa Guds heliga råd,
Att Jesus har dött i mitt ställe.
5 Tack, himmelske Fader, min skapare huld,
Som Sonen i hjertat förklarat!
Tack, mildaste Jesus, som borttog min skuld
Och mödan för mig icke sparat !
Tack, helige Ande, hugsvalare god,
Som lärt mig hvad värde det är i hans blod,
Som nådigt har dött i mitt ställe !
94
iö^ögttomta.
5. Påsk.
Maestoso.
98.
^=te
^tm±
i/
^ u
s?
1
h j Se, döden är dödad, och lifvet står opp, Men graf ven är vorden be - graf - ven!
i Upp reser sig Kristus, min salighets hopp. Och krossar min Ii endes glaf - ven.
N Jl fe J^_JV__\_,N _ v v N
r -\ -zz—*— »~S~* * ' i? 1— i rV ^
*=*
+—•-
e
wtt#j
-•
*=$£=*-
-nr
es
Je -
sus hans makt och hans väl
_#_i — # — m-
för-stör
Och
stal - ler ti
lö - sen de or - den mig för: "Jaer
1¥p- b f- f- g r !=£=
v *— « — *
2 Min lifsfurste steg med triumf ur sin gr
Af egen gudomlig förmåga.
Han döden har blifvit ett dödligt förgift
Och helvetets plågor en plåga.
Han lefver och dör ej i evighet mer.
Och mig det gudomliga löftet han ger:
"Jag lefver. I skolen ock lefva!"
3 Ack. salig och helig nu derför är den,
Som lott och delaktighet finner
I första uppståndelsen genom sin vän !
Den eviga döden ej vinner
I honom det ringaste välde och makt.
Tv Frälsaren Jesus har lofvat och sagt:
"Jag lefver, I skolen ock lefva !"
4 Du, Jesus, är vägen, ja, sanning och lif,
Du lif både eger och gifver.
Ack, mildaste Jesus, af nåd mig då gif,
Att alltid med dig jag förblifver
I verklig förening och växer dervid
I tro och i tålamod, kärlek och frid:
Du lefver, vi skola ock lefva '
ifl
-';
Så skall jag då lefva, dock icke nu jag,
Tj' Kristus mitt lif sjelf har blifvit.
Jag lefver i tron till min Jesu behag.
Som lifvet och allt har mig gifvit. [tröst.
Han sjelf är min fägnad, mitt ljus och min
Och ljufligt försäkrar hans trofasta röst:
'Jag lefver. I skolen ock lefva!"
Hvar är nu din udd, du förfärliga död?
Hvar, helvete, är nu din seger?
Visst kan du väl stundom mig bringa i nöd,
Men lifvet i Kristus jag eger.
Uppsvulgen är döden och helvetets makt.
Och Jesus förklarar, som segern oss bragt:
"Jag lefver. I skolen ock lefva!"
Nu är du. o graf, blott en skugga, ej mer,
En tid du väl hyddan betäcker,
Men då sig min Jesus i härlighet ter,
Till lif han ock stoftet uppväcker.
Jag lägger frimodigt mig ned i min grift.
Min Jesus sjelf sätter på grafven den skrift:
"Jag lefver, I skolen ock lefva!"
QVAKTETT
Maestoxo.
99.
95
i i Upp- stånden är Kristus !6udom- Ii- ga lif, För oss du nu dö-da-de
' Upp- stånden är Kristuslruiu fröjdesång blif Mot synden och yttersta
den.
den.
-^4
£fe
lHö
F#jrfq
-É-= #~
-f—T-
-sg?n.H
o
' ''SV
Je - sus, i bjer - tat jag gömmer ditt ord, Mer
t? 0 t? -t? 0 -U "^ * t? t^Ti*"
£4=
lögt ocb
f ' fr
± t
— i 1 —
ner dyr
-0- -#- •
t (T
^ \- -J
- bart än
H?
^ ^ ^ ^ K-^j " l^ '^
1/
J
:t±
s:
-•- . -*- -»-
b L.
him - mel ocb jord: "Jag lef - ver, I sko - len
—T^—i— t—f
Hr-£=R P h-
S=?
ock
* -*-*-*=
]]
i
2 Ditt verk är f ullbordadt, till Fadern du gå:
De saligas lofsång till möte.
Ät oss du bereder i dag som i går
Ett rum i din härlighets sköte.
På jorden, i himlen din kärlek, din bön
Blott söker den samma ditt arbetes lön:
Att syndare saliga göra.
3 Osägliga nåd ! Så allenast en Gud
Kan älska. Nu lefver mitt hjerta. [brui
Så syndig jag är, står jag prydd som ei
I Frälsarens lydnad och smärta.
Från djup och till djup i Guds eviga råd
Serafen ej skådar ett under af nåd,
Mer härligt än människors frälsning.
4 Kom, fattig och rik, kom nu, kall eller
varm,
Kom, tag här, hvad helst du behöfver!
Om ock du har syndat, är usel och arm,
Att synd uppå synd flödar öfver,
Här nåd öfverflödar ändå mycket mer,
Ty tänk, när dock sjelf va Guds Son för oss
Sitt lif och sitt blod, hvad det gäller! [ger
96
Plijgtfonm
Andante.
mf
100.
:=fc?t
^ö
*f3=«
fefe
1. Upp- stan - den är vår
2. För oss han led den
Her
bitt
m?tt
re Krist Till
ra död Att
2 L
he
fräl
la verl - dens
sa oss från
i— -t
Kör.
-fcb t- J i 1 i
J
4
F^=
pr-h
1 1
F«q
pN±
^
fl
SF ^rflf-
tröst för visst.
all vår nöd.
I
Hal - le - lu - ja, hal - le - lu - ja, hal - le - lu - ja!
Hal - le - lu - ja. ha] - le - lu - ja, hal - le - lu - ja!
-H
1
é^ — r
—& —
1
-?-'r
1
J J
"1" • p
=P
-H
w^ ... # .
-i —
-1—
=pH-
— *5>
-4— '
=£0
1 1
le?
-H
3 På tredje dagen dock uppstod
Utur sin graf den Konung god.
Halleluja, halleluja, halleluja!
4 Vi skola ock som han uppstå,
Hvad fröjd att få ur grafven gå !
Halleluja, halleluja, halleluja!
5 I denna helga påskafröjd
Lofsjungom Gud i himmelshöjd!
Halleluja, halleluja, halleluja!
6 Den heliga Treenighet
Ske lof och pris i evighet !
Halleluja, halleluja, halleluja!
101
$
J \\H
i
ff
ö
>?;
3t=l:
' * I I
Nu fri - het och rätt - fär - dig - het Ha seg - rat
SÖ
<s> *-
-L U
all
\)1
m^m
^==J:
het, Tv
Kii
upp
stan
den
m
Mzm
p
w
2 Det lejon utaf Juda starn
I dag liar seger vunnit,
Det dödade Guds rena Lam
Har oss till godo funnit
Lif, salighet och evig frid
Och i sin segerrika strid
Förvissat oss om lifvet.
8 O, du uppståndne Jesus Krist,
Som är ur dom uttagen.
När min lekamen blir till sist
Af döden nederslasen,
102.
F
m
Min ande tag i ditt förvar,
Och stoftet, som i jord är q var,
Förklara vid din ankomst !
Dig, Jesus, prise i all rum
Ditt folk och dig upphöje,
Ej någon tunga vare stum,
För dig all knä sig böje !
De ännu strida lofve dig !
De redan vunnit lofva dig,
Vår hjelte och vår Konung.
— 5 & — \-& ; 0 & ^ — \—0 ^_# b_c_^ s — j
1. O
du
du
ga Nå
§tee
wm.
mm
F&
Kri-stus upp-
mm
2 O du härliga,
O du saliga
Nådebringande påskatid !
Döden är bunden
Allt från den stunden.
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet !
3 O du härliga,
O du saliga
Nådebringande påskatid ! ■
Kraft är oss gifven,
Döden fördrifven.
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!
98
^tigttoettta.
Andantino.
103.
S5
1. Hvar jag
sko - ear. berg ocl
da
Föl • jer
ggEE£
r=?=
-(Hy
— — ■ -x-
pj—
\
5V
-A
v
-X _.
2y j
K" •*—
— ^ — i*-
s
— j
1
— J
*
'
K
** p J
j
v / # •
s * •
^ 1
mig
en van
jag bör
bans
-§2-
röst.
f
V
Väl
o - syn -
lig
•
är
•
ban.
*
men
0
ban
('»V u S •
S J
(f J. (7 .•
1 1 "
. r
X i
_ 9
V>-«
•5
<<
/ U
1
•
•
•
•
•
•
•
•
w
— 1 —
-*
=4=*=
-
=r
[\-
Nr-
• •
=5=
«
— Ps —
— fF
=1
— &—i —
— \-
-M
w
ta -
--I
-% —
lar.
!
-0-^
V
Ta
i
-•-
/
/
I a r
i
stun
1/
- dom
var
ning.
-•-
/
stan
m •
dom
tröst.
fr'-
*'
V
Det
0 .
&*$-
-*—
—i—^r
— •-=-
— • —
-r*-
— 5—
— #-=-
0 —
— #-=-
— •—
— 1
0-r-
— 0 —
lOli
*
L
4-
— 1
7^2=3-
1\-
\-
— ^ [v-
— r?— t-^-f-
-ftr
■
Her
•—
■ den
-0-
0 •
0 .
god.
Väl var
ban
dö - der, Men
1 1 1^
d d d.
ban
•
— ir^-
lef
- ver
0 '
9
w— r=
i
p
— '—
— 1 L-3-U—
y
— i F
,zl2 1 —
>
>
/ /
'.
i
liasfc.
99
3^=5 =N=
-£ 1 1* iN -^ -A -\ -i
Cy — + R
i all
e - vig - bet. öi - na får han fiil - jer, vår - dar.
— ,•- *— — i» — ss-b W— h b b— K b fi —
¥ä*v i
y ^ 5 *~ "
I
s^*
i=s:
".^— £
5-^-=É
fö - der Med
lig
9 »-JL
fast
het.
1/
öi - n
4-?
=S=£
^
4^— N
^
Jl
^.;
får han föl - jer, vår - dar, fö - der Med o - säg - Ii
fast-het
> X f
:£:£:
2 Allt hvad vi till evig tid behöfva,
Allt i allom har jag i min vän.
Allt hvad som mitt hjerta kan bedröfva
Känner han och hjelper det igen.
Väl försvinner ofta vännen kära.
Men han sade sjelf : En liten tid,
Se'n en tid igen, och jag är nära,
Då blir åter fröjd och frid.
När på Tomas segerfursten tänker,
Der han full af sorg och otro går,
Skyndar han och honom tillgång skänker
Att få se och röra vid hans sår.
Tomas, smält af Jesu hulda hjerta,
Öfvervunnen af hans materskrud,
Ropar, full af fröjd och kärlekssmärta:
"O min Herre och min Gud!"
4 Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka,
Som fördrifver otrons mörka qval !
Sårens bild i hjertat värdes trycka
Till besegling af mitt nådeval !
Hulde herde, tänk derpå, att fåren,
Samlade vid evangelii ljud,
Känna blott af rösten och af såren
Dig. sin Herre och sin Gud!
Följ mig, huldaste uppstungna hjerta,
På den väg jag genom öknen går !
Låt min tro i glädje och i smärta
Kunna hvila stads vid dina sår!
Låt mig somna i ditt hulda sköte,
Låt mig uppstå, klädd uti din skrud,
Frälst och salig, ropa vid ditt möte.
O min Herre och min Gud !
100
^ögtfoetna.
Maestoso.
104.
fc
S=£
i=^=5T
i — i— t-
^=*=±=:
1. Du bjel - te ut
-i — r —
stri - den. Bland oss väl - kom-men var! Kom,
I I
F- *$
He
f T
*=F
-|2-
4=
Z*
m
rniäiä^rr
'"J
^3^:
uar
kom ocu gif oss
k 1/ V
fri -den, För den du kiim - pat bar! Full
g=g=^fel=rfcrf-f-f:
i r
P^^^^p^:
fel
3=3=3=3
:1
«
*5^
bor - dat bar du la -gen, Guds Lam i se - ger-skrud. Vår fi - en - de är
m
23
±*
dtdt
=£=*=
I l I
1/ — r — r
1 — M
fmm
Rit.p
*-' ei — 5 #-= — # — * . * ' ^—
£
sia - gen: Med oss är Her - ren Gud, Med oss är Her - ren Gud.
I sina hyddor bära
Nu de rättfärdige
Dig lof och pris och ära.
Gör oss ock värdige
Att högt ditt lof förkunna,
Som ^*>eern oss beskär,
Ja, värdes Jss förunna
Att evigt ha dig kär!
Räck nu din segerfana
Utöfver oss, o Lam!
På korsets segerbana
För oss till himlen fram,
Att vi här öfvervinna
Synd, satan, verld och död
Och hvila hos dig finna
Vid slutet af all nöd !
laåsfc.
101
Tempo di marcia.
105.
fat
SlWFi^PF
PR=t
I^P
Kom, låt - om oss på bar - na - vis Upp stäm ma Her - ren Je - su pris! /
Men säg, b vem är be - qvämder- till? Ack, in- ga ord bär räc - ka
I I I I
lEE
-0- -0-
-V W — W--
m
^&
t=t
s
fel
I
Kör.
T* 0 _#_ 00. .j. 0 .j. 0-0 _#_ 00. 00. _^. 0 _^.
Pri
ocb
ra sjuu - ga vi Her - ren Je
I I I
g:S
V^P
:=F*
sus, som köpt oss fri !
I I I
0 0 0
?=£
?> é » •^-é m-^$T=%T* • é * # 0- »-'-• 0 +
lo - si - an - na, bo - si - au - na, Ho - si - an - na siun-ira vi Guds La:
£-
Ho - si - an
si - an - na sjun-ga vi Guds Lam.
sj un- ga
0_ - -*-
$
3=±
%^-%—%=l
-N Fv N-
-•
ä—9
m
*=*
m
Ho
bo - si - an - na, Ho - si - an - na sjunga vi Guds Lam.
&
ir
2 Han vår profet ocb prest ocb kung.
Du frälsta folk, om honcm sjung!
Han bar oss löst från synd ocb nöd
Ocb frälst oss från en evig död
P=* — r* — |*- =f-= — 0 É — •- — «— *q • — 0 — «=T|
r t/ ti — r — *~ i ~ *~ v — ^~ ^r
3 Han Herren är i bimlens höjd,
Besjung hans majestät med fröjd!
Hans pris skall bo på tungan min.
Tills alla verldar stämma in:
102
ftögtfretna.
106.
ppiifli
±=t
&
!]=Tb
« j Må vi sjun - ga. Gam la, un - ga, Sjun - ga med all hel - gons här!
( Högt be- röm - ma, Al - drig glöm - ma Lam- met, som vår gläd - je är !
mtmm
lé\
^
m
fc=±
Pf^^^PP
i=t
3=*
®j
Je - sus pri - sa Och be
TT-fr
sa, Att vi hål - la ho - nom kär!
JEEÖÉ
H
2 Lammet blödde,
Led och dödde,
Det är evigt visst och sant.
Nu är lifvet
At oss gifvet,
Anden är derpå vår pant.
Slut är nöden.
Dödad döden,
O, mitt hjerta, märk det grant!
3 Ej på jorden
Fullt de orden
Jag dock lära skall förstå.
Derför längtar
Jag och trängtar
Att få hem till Jesus gå.
Tills det händer,
Här jag sänder
Nu min lofsång upp ändå.
4 Tack för nöden.
Tack för döden,
Tack, o Jesus, tack för allt !
Du fullgjorde
Hvad vi borde
Och hvad lagen oss befalt!
Pris och ära
Vi hembära
Dig, o Jesus, tusenfaldt.
}3asfc.
108
Maestoso.
107
tigi^gpiiiiiP^^ljj
"s- -0- -0- -*- w -a)-. I
£ta=sö=p==p=t:
!E±=sEiE5=S=|E
:P±=
SEE
1. O, låt med kraf - tigt ljud Ba - su - nen fö - ra ut Hög
; — Tr — g=t
fTTTFlF^PP^
SE
tid - ligt fröj - de
m*ft
bud Till
t=t:
-:
la verl - dars slut:
Kör.
- - ff
få==s=t
3=^=p=t
&m
Nu
ju - bel
bar gått in, Nu
ju - bel
gprh f f ^
?=e
^
-t-
bar srått
Fri - köp
syn -
da
1=1
vänd
I
llilä
?=E
r
4 Ocb du, som bar försatt
Din sköna arfvedel,
Kan återfå din skatt
Ännu fullkomligt bel.
5 Lofsjungom bögt Guds Lam.
Som syndaoffret var!
Kungören för bvar m.an
Vår frälsning underbar!
Se, Jesus med sitt blod
Dig köpte evigt fri,
Du sorgsna själ, baf mod,
Ocb se Guds nåd bitri !
Du arme syndaträl,
Du kan ock fribet få,
Ty för din dyra själ
Har Jesus dött också.
104
f^ijgtitorna,
Maestoso sostenuto
- mf
108.
r r ; '
Bort - om dal och bort - om flod,
^-É- 0-
a W -===
Ty der flöt det bio - det rö
Graf vens mörker der betäckte
Himlens Konung. Herren Gud.
Tvänne dagar sorgen räckte,
Tredje dagen glädjens bud
Kom till sorgsna vänner fram:
Jesus, som på korsets stam
Måst för verldens synder blöda,
Ar uppstånden från de döda.
Se, i morgonsolen klara
Han vid sprängda grafven står
Magdalena först skall vara
Den, som Mästarn bena får:
Bär till bröderna mitt bud.
Upp till min och eder Gud
Skall jag nu snart hädanfara
Och min Fader eder vara.
Lammets blod, som lät sig dö
r i
4 Vid Tiberias gröna stränder
Står han uti gryningen.
Efter nattens möda vänder
Brödraskaran dit igen.
Mildt till deras nöd han ser,
Fisk och bröd de trötta ger,
Ömt till deras hjertan talar
Och så kärligt dem bugsvalar.
5 Och på Oljeberget höres
Sist hans röst välsignande.
Fjärran bort af skyn han föres,
Jesus de ej mera se.
Men osynlig dock han är
Hos dem. som ha honom kär.
Och en gång han kommer åter
Och sin himmel dem upplåter.
m
Andantino.
mf
I krist
Och pri
N
109.
105
H
:*
na män- skor al
som kogt hans kar
S=3=S
la, upp- stäm - men nu med fröjd En
;ks o - mä - te - Ii - ga höjd, Att
1 -3 #- -0 0
0 ■ s 0 É 0 —0 0 0-± 0 0 — 3: 1 — 1 ,
Hur kan oss
V S V
sat från svnd ock af- grunds nöd Ock
Her
ar
ock
syn
V
oss
r±
nat
val-
da
Gud
re
#
må
FlNE.
=Sg — 1-*
i
^å
D.C.
2 Rättfärdiga ock rena, ja, saliga Guds barn
I Kristus genom trona vi nu äre,
Förlossade ock löste från satans grymma
garn.
Tack vare dig derför, o Jesus käre !
Du lät på korset karda ock i Getsemane
Ditt dyra blod utflöda din kärlek att bete
För oss, som arma dödens fångar voro.
3 Nu allt är väl fullkomnadt, nu allt är väl
bestäldt.
Oss ingen, ingen synd mer kan fördöma,
Ty sjelf du den borttagit, vår ovän neder-
Du trofast i ditt sköte vill oss gömma, [fält,
Du är vår gode kerde, du vårdar dina får,
Du bär oss på din' armar, i striden för oss
går.
Ho är då den, som kan oss från dig skilja?
4 Du är vårt ljus ock kelsa. vår starkhet är
Fast fattige, i dig vi äro rike. [deri,
Du är vår egen Jesus, ock dina äro vi,
O, saligket, o, fröjd förutan like!
Ja,ingen. ingen finnes på hela jordens rund,
Som syndare så älskat ock älskar kvarje
stund
Som du, som gaf dig sjelf för oss i döden.
5 Ja, låtom oss då sjunga med lust ock fröjde-
ljud,
Uppmuntrande ock styrkande kvarandra
Att prisa ock berömma vår Herre ock vår
Gud,
Som genom öknen lofvat med oss vandra
Ock troget oss ledsaga i mörker ocu i ljus.
Till dess kan oss intager uti sin Faders kus,
Der ingen nöd ock inga brister finnas!
106
fåögttöenta.
Andante,
mf
6. Kristi himmelsfärd.
110.
mj
te
JS*
2S
a
_» "I
1. Upp- fa - ren är vår Her - re Krist. Full- bor - dadt är hans verk för visst.
2. Han vändt till här - lig - he - ten om, Frånhvil -ken han till jor - den kora.
3 På majestätets högra hand
Han sitter nu i ljusets land.
Halleluja, halleluja, halleluja!
4 Han för oss arma syndare
Ar der en förebedjare.
Halleluja, halleluja, halleluja!
5 Till verldens ände han ock är
De sina alla dagar när.
Halleluja, halleluja, halleluja!
Och såsom han från oss uppfor,
Han komma skall med ära stor.
Halleluja, halleluja, halleluja!
Lofsjungom Gud i himmelshöjd
För denna stora segers fröjd!
Halleluja, halleluja! halleluja!
Dig, heliga Treenighet,
Nu vare pris i evighet !
Halleluja, halleluja, halleluja!
Maestoso.
mf
— \ —
fv-
— Pv-
111.
1
-ts
-t\
1^*
y
^F—
— 1 —
■A
~~ d— i ~> — h
— jj
i|
_J=1=F
N —
(
y \_.
0 J ! J
é
0 J !
J _
- 0 -i
i
o m
a j All jor
' l Gör por
•
den
tar -
w
är
na
0*00
Her- rens och hvad
vi - da och dör -
0
der
rar
•
- na
0 •
fin - nes,
hö - ga,
r* ^
0
All
Att
N
/m\-tt.
»
m
0
0
(£>•>_/ i 2
2
* —
—•—
— •— *— 0 *U-
2
0 ** 0
09
V
7
-4—
V
—v—
-| ^ W
l_]
V
—v —
-f — V-
* 1
3=2
m
jor - de - nes krets hau ock kal - lar
ä - ro - nes Ko- nung må dra - ga
* 3
i=*=«=*=*=iis=d
Hvil-keu är den samme
§H|
S3E
u.
.i Zl—0. — m — * — 0 — * »-
l&ristt 1)immrkifarti.
107
mf
— FV-
-rfti
it. ^
— m —
-N-
=^"
i f
-M
i
--fl
^3
ii -
f
ro -
nes
— •—
Konung
_ 0 #_
?Det
4-
iir
— •—
— «—
öud,
-W-
Im-
g
1
-*-
ma
(i
nu - el.
-S— r
Hal
-f-
— é-
#
le
1
— 0—
i-
1
in
-•-
ja!
:
zzfl
1
k
V
4 f=
1 y-
=£=
=U-
-t/
-u-
-P F-
b1 b1
— U—
i
F
— -fl
2 Nu klappen i händer och fröjdens i Herren.
Lofsjungen, lofsjungen med fröjdfull röst!
Vår Gud är förskräcklig, och Herren är
Konung,
Men Sion, sin härlighet, ger han tröst.
Han ett folk utväljer, hvilket han älskar.
Han är när sin arfvedel. Halleluja !
Andantino.
mf
Uppfaren är Herren. och hjelten har segrat.
Uppfaren är Gud vid basuners skall.
Han folken skall tvinga och hedningar
vinna,
Och jorden skall vara hans fotapall, [nung,
Sjungen, sjungen Gudi, sjungen var Ko-
Ty hans helga stol står fast ! Halleluja !
112.
p
^m
1. Vi linf
2. Ack, skul
i him - len
jag sjelf kom
— v
=EEEÖEEJ:
-fi— n-
i
öf - ver - ste- prest, Som
fram för min Gud, Se,
$
Rit.
'
=:
■ — — ^ i
— 75) -4
.4 tempo, f
1—
5'-
all - tid kan var
e - vigt jag bor
t f t <
RT1 *'f r T
H=t
-Jl-4-
kun - na
ta då
blef,
En så - dan. han pas - sar för
Ty jag haf-ver syn - dat och
M -0- -0- m -f*- -0-
::^li
fe
m
S
ii
qzz z=
syn
bru
da - re bäst, En
tit hans bud, Den
sa -
la-
dan,
n
miu.
sk ref.
m
han pas - sar för
vårt hjer - ta han
II
—&-
3 Den lag, som han redan på Sinai gaf
Och sände från himmelen ned
Att visa oss alla sin helighets kraf,
Och att han på synden är vred.
4 Vår öfversteprest, se, han tog sig uppå
Att medlare blifva hos Gud,
Att sjelf under lagens förbannelse gå
Och hålla de brutna Guds bud.
5 Ett offer fullkomligt för oss han frambar
O, djup af Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så äro vi frälsta af nåd.
Så är han den nya och lefvande väg,
Vi få genom förlåten gå.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu få.
Sjelf frestad i allting just lika som vi,
Dock utan all synd i sin själ,
Han nu uti frestelsen kan oss stå bi
Och hjelpa oss alltid så väl.
Så ha vi förvisso en öfversteprest,
Som alltid kan varkunna sig.
En sådan ju passar för syndare bäst,
Kan han då ej passa för dig?
108
i^tigttoam
113.
Maestoso.
i
1
=1 =T
i :J j i\
— -i — i — i
tr * *
j j O du
i Du, som
1
ä -
in -
J
råns
gen
Ko - nung,
vex - ling
i i i i
Her - re Je - sus
och för - vand ling
H« J S '
Kri - stus
Ii - der,
jSZLuU. E
-N
+
LN p ^
=t U t=
-F f J
s*
i2pöpg=i
"@3T
den
som
g
■g» s=gq=g
ste och den si - ste,
af år och ti - der,
I f
ö
fcff
Pris ske dig In - ner - lig!
'M-
£=5=P22Z
-Sd=d:
lgSEfe|ES=;=;=^f^iS||
W
Må hvar själ och tun
*— *
ga Blott ditt namn lof - sjuu - - ga!
42. -A. j*. Jl A- 42- 42--
=t^£=É
£=F
m
i
2 Konuug med de helga, dyra, djupa såren,
Du, som gaf ditt lif för fåren,
Du är mild och tålig, mäktig i de svaga.
Låt vårt lof dig väl behaga !
Sjelf ditt verk
I oss stärk,
Må, om möjligt, alla
För ditt kors nedfalla !
3 Synden du förlåter, syndare benådar.
Grunden dertill jag ock skådar,
När jag ser dig sargad, törnekrönt och hädad,
Pint och slagen och försmädad
Kristi ijimmrlsfärtr.
109
Hänga der,
Herre kär,
På det korset höga
För mitt häpna öga.
4 O, så vill jag prisa, prisa dig allena,
Dig Guds Lam, du dyra, rena,
Dig, du ärans Konung. Konung utan like,
Som mig kallat till ditt rike.
Pris ske dig!
Lär du mig
Sjelf åt dig hembära
Evigt lof och ära !
X. lOi {Annan sättning.)
— I | \=$
i=i=
i=t
¥*-
=4
I
\ O du
råns Ko - nung, Her - re Je - sus Kri stus, Du, den
der, Så - som
( Du, som in - gen vex - liug och för- vand- ling Ii
Se
E3E
-V— v-rE — r~rg — ? f gn=fg==F=F^=^=
w^mmswmwT^m
för - ste och den si - ste,
vi af år och ti - der, Pris ske dig In - ner- lig! Må kvar själ och
r^_i=l=rzj_| c^=n_p — r1 g i j f- 1 — i =>
*) *) ^Bw:
ga Blott ditt namn lof - sjun
~m^
Blott ditt namn lof - sjunga!
i-
lmå=?mmm
110
Slögtfoetna.
Andante
mf
114.
B
1. Ditt ord,
sus, skall
P^2
be
stå, Ditt ri - ke kan
Det seg - ra skall, ditt kors - ba - ner, Trots al
4-
la mörk - rets
^^ebM^j^M=
Érf
s=| -#- I
fal - la. Hur vildt än o - tron ra - sa rnå Och syn - dens vå - gor
mak - ter, Och sam - la fol - ken fler och fler Från jor - dens skil- da
i — . 1
— +L-4—M U . 1 0 É f 1 m , p- f- -, *__,
§*=p
i^= t
än - dock
ditt namn
tW
sval
trak
£M=
la,
ter,
D a b ar
På det
till e
må blif
nmm
vig tid Ut-
va stort, Lik-
=P==f
M
ff
a tempo.
Pg=ppi^^
r=F
ätt-fär - dig - het och frid Ett här - ligt ri - ke grun
som ditt lof från ort
ort, Allt
till verl- dens än
t, t: J rtff-^N
-P^E
P^f
:»
£^E
fil
in
dat.
de.
Ditt helga rike är dock ej
Af denna verlden, Herre,
Och aktas ej af verlden, nej,
Hon ser det ej, dess värre.
Hon ser de kristnas skröplighet,
Men aldrig deras härlighet
Och deras konungs ära.
— r — r L r
Pris dig, pris dig, o Jesus kär,
Du konung utan like,
Att jag, så arm och blind jag är,
Fått syn på detta rike.
Att jag får, evigt glad och fri.
En innebyggare deri,
Om dina under sjunga!
II
Urtsti fjtmmcIisfärTh
111
Maestoso.
f
115.
m^m^mm
lars kor, Och sjung hans kär - lek stor. Han
ym han bar, Den kal - ken bit - ter var, För
3— T
ä - ra
OSS lian
w
0
*J
-1
-I ■
-A—
-N -j
H
H
H i H
Nr — 1
X ^ 1 ^jf —
-Tj
*
~ #
-S— -
— 5~
— i —
~J~ «—
—f — h~ i
för *
»
*
•
€ é
fi
€
5 8 •
M J 1
tot a
sjung! Han,
tog. Guds
som
äng -
— * —
re - ge -
lar så -
.# .
rar der,
go ned
£ A
Äng
Med
1 ars
häp -
be - un -
nad. bur
- *:
— m — i — 1 ■
dran är.
han led
f t -,
— •—
0
— •—
— »- —
— 0 0 —
%
r r
1- h -
■"
1
I ij r
5
\ 1
# *
I v \
i
r
^ r
Hans nåd är rik och varm,
Vår sång är svag och ärra
I stoftet här.
Men ack, i ljus en gång
I evigheten lång
Vi sjunga bättre sång
Åt Sonen kär.
Dock, om än svagt, ändå
Hans pris vi sjunga må
På barnavis.
Hans makten, äran är,
Han kungaspiran bär.
I helgon, sjungen der
Och här hans pris!
112
l^öötitienia.
Moderato.
116.
-£^v=*=*^Ell- iu1 fl * ' K i^H
1. Korn-men, låt - om oss sjun-ga till .Te - sus, vårt fä-ste, Till vår
2 Fast vårt hjer-ta är ondt och vår synd är o - ta - lig, Kan den
*?— # — #-
— *-tz
}=F
=t=t
ipm
ff— r
Ko - nung, vå
dock plå - n:
tro - sta - re,
ut och val-
en - de och bä - ste, Hvilken
själ blif - va sa - lig, Ty vår
m
MJiClQ-ifflf-pl r f \l\
g
3S
rrrnrr^
3=É=É
ka - men har
opp - uat en
käl - la, Att två
sa - lig • hets - höf - ding för e - vigt fått ryc - ka Oss ur
5— t
»
*==$
?=^É
-Jr—. ?r
af all vår synd. som till döds vill
o - vän - nens hand, som oss tänk - te
oss fäl
för • tryc
la!
ka!
mm
p^
«ffi^E
Kristi ijimmclöfartr.
113
i=t
2=*±t=t=g±£=2
:^=*
>—- i
T*
till Lam-mel
<om köpt oss för - so -ning! Låt oss
t-vw-#- — 0— .— • • • 0 • • g 0 0—t^M • — — • — *
-frh — i — -j—
f^
— i*-
—f-^n-Ft
— ^ ;—
; — H
icb d al
t # #
pri - sa
fi*— i — É-
-#- * -&-
hans namn
1
- 0
0
i
0 —
j • • * j
vår själ och
H f f H
vår bo ■
ning !
-Ml
& ^
—U^-f—
1
¥
£ 1 t* ££-
-r — "^-
-t-*
3 Fly till Jesus i dag, kanske morgon ej randas,
Förr'n den sista vår suck här på jorden vi andas.
Må det då vara visst, att vi honom tillhöra,
Att vår Josua genom Jordan skall oss föra!
4 Han bespisar vår själ med det himmelska manna,
Att vi aldrig i loppet må tröttna och stanna.
Han tillskickar oss bud från de lefvandes lande,
Hanhugsvalar och tröstar med nådenes Ande.
5 Låt oss hasta till målet, vår himmelska boning,
Der vår Jesus har erlagt en evig försoning,
Der vi frie och glade få stå inför stolen
Med förklarad lekamen, der Jesus är solen.
6 O, hvad det blifver saligt i himlen få vara
Och iklädas rättfärdighetsklädnaden klara!
Att vår Jesus få skåda och Lammet lofsjuuga,
O, hvad det blifver saligt för gamla och unga !
114
fpgtitrn:na.
Maestoso.
f
117.
pii^pgiin
c- f f —
i
1. Pris dig, vår Ko - riung god, För ditt ut - gjut
ua blod.
s
*=£=£
^r«-.
*J
^=l=
O
t
^
möi^
=3=;
Lof, tack och pris! Du bar på kor - sets stam Dig off - rat,
i J I . __ -^ -
BE
ftc
=±=t
&=?=
b*
4=±
:*
I , i
ö
Guds Larn, Du för oss trä - der fram På kuug-li<rt vis.
±^=É
p a -.-
i
:[=
Slå då, o Jesus kär,
Mörkrets och satans här,
Fräls oss från tvång!
Du är oss sänd af Gud.
Du uppfylt har haus bud,
Dig vi med fröjdeljud
Helga vår sång.
Du mänskovordna ord,
Led oss på denna jord,
Stärk du vår tro !
Och efter slutad strid
Tag oss till himlens frid,
Der vi i evig tid
Hos dig få bo!
|3ing*t.
115
7. Pingst.
Andantino.
mf
118,
ö
O Je - sus Krist, vår Fräl -ser- man. Som upp till him -len fa - rit.
Den bär - lig - het du å - ter- vann, Som din för e - vigt va - rit.
*=*■
öi§!^=§
BEÖEEI
t •
/
Wtt
•=*
Du
väl
all
tid när, Ja, just
den
^m.
msM^Et
&
ii
,:.
— ä-
S
j II
stund sjelf här, Då
vi ditt namn
-# 0 s —
kal
II
2 Så hör oss nu, och nådigt gif,
Hvad vi endrägtigt bedje !
Ack, låt din Andes kraft och lif
Uppfylla oss med glädje !
Hugsvalaren du till oss sänd,
Och lifvets ljus i oss upptänd,
Att vi med fröjd dig lofve!
3 Du vid din bortgång lof vat har
Af Fadern till oss sända
Den beige Ande, som utfar
Att Herrens eld upptända
I alla hjertan, som på dig,
Trots synd och svaghet, stadelig
I ordets kraft förtrösta.
4 Du mins ditt löfte nådelig,
Ditt ord du kan ej glömma,
Att af hans qved, som tror på dig,
Skall lifvets vatten strömma,
Ty bedja vi af hjertans grund:
0 Jesus Krist, du lifvets brunn,
Gif oss din beige Ande!
5 Diu Andes eldsdop du oss gif
Samt nya tungors gåfva !
Din lag uti vårt bjerta skrif,
Och lär oss rätt dig lof va !
Ja, upplåt du oss ordets dörr,
Att med helt annan kraft än förr
Ditt ord af oss förkunnas!
6 Låt af ditt ords predikan gå
En lifvets lukt till lifvet
1 alla hjertan, som undfå
Det ord du sjelf oss gif vit,
Att Sion gladt må fröjda sig
Och prisa dig rätt innerlig
Med bjerta, håg och tunga!
116
Jpgtfoertta.
119.
Ii - ga Nå - de- brin - gan-de
Ii - ga Nå - de- brin - gan-de
Hl
m^^m^^mm
pin - gest - tid!
pin - gest - tid !
A
Kri - stus, Fräl - sa - ren.
An - den skall lä - ra
San dt bug -
Kri - stus oss
-.— É-s É (S—,
" f ^
1 u. u l— —
fr 1*^> -
J-H-^-b r^-J
U 1 — t- -
ti
S
^
HÉHQ
dim.
^in^pm
18
Pröj
Pröj
da,
da,
fröj - da dig, o kri - sten - het!
fröj - da dig, o kri - sten - het !
I
£ f t
m
fct^4z=t=l=ti
O du härliga,
O du saliga
Nådebringande pingesttid !
Oss återlösta
Anden skall trösta:
Fröjda, fröjda dig, o kristeubet!
r
O du härliga,
O du saliga
Nådebringande pingesttid !
Fadern och Sonen
Ocb beige Anden
Nu ske lof ocb pris i evighet!
LargJietto.
120.
JJtnggt.
117
=|=lrä=E
H%=%
va,
ka
Kom
Frid
ut
och
fröj.
mitt bröst,
från dig
Gif
Städ
mig
ip^iiilll
1=
E
nå - dens
ut - i
tröst!
mig!
3 .Skingra otrons dimma,
Och låt mig förnimma,
Att du är mig när
Och stads vitne bär!
4 Vitna i mitt hjerta,
Att min Jesu smärta
Ocli lians bittra död
Frälst mig från all nöd !
Andantino.
5 Kom att jämt förklara
Nåden underbara
Uti Jesu blod !
Lifva upp mitt mod!
6 Gör mig angelägen
Om deu enda vägen,
Som den rätta är
Och till himlen bär!
121.
33S
An - de, kom
=t=:
ned
i i
B5
m
Med or
Pg*
det, det
N m_
t/L
r
^1!
=s=
ljuf
r
Pä
Kri - stus för syn - da
5=fe
fö
led;
Att Fadern så älskade verlden.
Att enfödde Sonen han gaf,
Att bäker med honom är färden
Till himlen, fast genom en graf !
3 Ja, lär oss blott rätt honom följa
I stridens och smärtornas bad,
Ty öfver den stormiga bölja
Hai, förer oss in i Guds stad!
118
f&ögttöerna.
p
122.
C -#- -0- -0- -0- -0- -0-, -0- -0- 0 0 0 / <S -p.
1. Gif oss en pingstdag. Her - re. En nå- dens pingstvind än! O.
l S g
iö
±zz±
-=
=~
P
/
J 1 v
/v — J — --
— J i V
K ^* ^~
— ^
t-> — * ä-
— i *
# •
x r- , J
• • * ^ —
sänd din
I
hel - ge An
- de
5
Till
OSS
af
him- me
%2t
- len! 0.
rfa »
(£-• f £
j^ S
0
• • • 5
vr>-, ' •
^5 ,•
•
•
« #
w
p
1 '
1
s
•
1 •
i
si
-1 ^
sänd din hel - ee An • de Till
af him
^E*
len:
3±=£
11
Gif åt den torra jorden
Ett ijufligt serlaregn.
Att den må börja blomstra
Uti ditt nådeshä£:n:
3 Du har ju lofvat; Herre.
En ny. en salig tid.
Sä tänk på detta löfte.
Vi binda dig dervid:
P
123.
Ag 1— r ^ >|— i st-H — r— ^=1— = — H=^= > nT~T~ n N -f-^t
\^. s
1. O he - Ii- ge An- de. kom ne - der. Oeb öpp - na mitt hjer-ta för dig:
-0- „ I . -0 -0- -0- -0- 0- -0- -0- -&- -0-
m
tåz
s s ^
IJtngst.
119
]m^E^m4
y y
i all sanning mig le - der, Mig led uppå
¥=
När ånger och längtan mig bränna,
Jag kan icke sjelf ge mig ro,
Blott du läi mig Kristus att känna,
Blott du lär mig älska och tro.
Jag sjelf kan ej slita de banden.
Som bringa mig jämmer och skam.
Om du mig ej fattar vid handen
Och för mig till Frälsaren fram.
4 Uppfyll du min håg och mitt sinne,
Och helga mig dag efter dag!
Ja, kom och regera der inne
Med kärlekens lef vande lag!
5 O, kom att från synden mig skilja.
Och gör från hvar lusta mig fri !
Förena så min och Guds vilja,
Att ett jas? med honom må bli !
124.
gUiiiilii^rÉiili
1. Guc
på vår bön gif akt
Haf här din hel - ge- dom!
Som lju - set kom och först oss lär Vår synd och nöd för - stå,
^i^l|=E§|^
Mi=
:»
**
:
?
tf=t
i
=t=*=*=N
É
m
r
-- *
Stig ned med
Oss led - ning
-#- -*- «-
E=E
din
den
des makt.
be - skär.
Kom, nå
Der lju
- 'f -0-
dens An - de, kom!
sets barn fram-gå!
t=f
^
*-
J=P=F
I]
3 Som elden kom och gör vår själ
Lik offerflamman ren.
At Jesus gör vår kropp jämväl
Till offer utan men !
4 Kom som en dagg, välsigna mildt
En helgad andaktsstund.
Att hoppet må, från otro skildt,
Bli styrkt på nådens grund !
5 Som duf van kom, bred ut derför
Din kärleks vinge här!
Din kyrka här så fridsäll gör,
Som hon derofvan är!
(> Som vädret kom med ljufligt sus
Af pingstens sanna fröjd,
Att hvarje själ uti ditt hus
I dig må vara nöjd!
120
l&wfcan.
III. Kyrkan.
I. Ordet och sakramenten.
Andantino.
125.
^^jTt^^^a^m
j Guds ord vi pri - sa först och sist, För det vi Gud lof - sä - ga.
t För - u - tan det är all -ting brist. Med det vi all ting e - ga.
£
#=^=
— |
■* H
■! — «
=h
=4=
-= fv
-1
#-5—
— *
i
z=Jr=^
1
m
0
det
-4?
# 8
Guds löf -
f f
ten ly -
sa klart,
-»-
— - 1
0 — -
V
Som
N
-d 1
1
— • —
ro
-»-
al
•f-J
- la.
— S T
(g=h
1 F 1 i; F
— F •
— 1* —
— W —
P_ d
— 1—
— U — u
t
F' -
F F
1
=F
i? r
#=,F
s % riL
— • * *-
— *~
2 Z5|— "
— _i_
- +1
ett
P '—
=3 — • — •-
i/
och hvart. I
-t
Kri
-•-
— • —
• stus ja
r = F1
och
-»-
— ^,_
' 2?
a
-•-
— =i — B
-0-
i
men.
- -— n
r
1 H K- —
p ^ ^
V
* - r
r
J — ^ —
1
r=^
2 I Kristna tempel Kristi namn
Skall prisas, skall förkunnas.
Att för hans skull i Faderns famn
Som barn oss rum förunnas,
Att den. som tror. välsignad är,
Förbannad den, som otron när:
Allt folket säge amen !
3 När friden nådens tolk kungör
Bland folk af hednastammar:
Guds nåd i Kristus den tillhör.
Som villigt den anammar;
Då vare hördt vid detta rop
Det återljud från hednahop,
Som svarar villigt amen !
4 Och h varje rop och hvarje bön.
Som vi för dem uppsända.
O, nådens Gud, med nåd bekrön,
Gör på all nöd en ända !
Hvad helst i tron vi bedja, du
Har lofvat höra, hör oss nu,
Lägg till vår bön ditt amen !
5 Sist när vi bedit ut och här
All strid är lyktad vorden
Och i den frid. som du beskär,
Vi lemnat denna jorden,
Låt oss i himlen med den här,
Som inför tronen samlas der,
Få evigt sjunga amen !
(©rtift.
121
Andante.
\ Guds ord
I Det är
p£2=£
édt.
126,
-*-,— I-
-H \ Pf-i 1 FV f
j==j
F ^
är det let" - van - de vat - ten. som släc-ker Allt syndens för-
>ck det kun- ska-pens träd, bvil-ket räcker Mig frukter, af
m
m
V=Z=
Q# ^ n
— k — -\-
— m*-
-| -A
-8
-^N ^ n
\-yr~ 0 d — 1
H
=s=j —3-
r*
=s=s=
— #—
-t-
— 0 «
(fcr> • " *
J
tä - ran-de
bvil - ka jag
£ -F- -#-
•
q v al
e -
•_ L_ ^ d
i min själ,
vigt mår vä!.
— i 1 £ T
Der
sprin- ga
de
-F-
-r—
e -
F
vi - ga
(W# h |- h
b
— 1 1 —
— m — #—
— ~ — =^f
— F
V V —
— 1 h —
— w —
— F —
— F F" 1
— h 1 A
^ r • - r
I-
— ^
1 U —
— ]/ —
—* — *— q
t *
i— d — =n — f^
H I- 1-
ztzt
lifs • käl - lor opp,
-i i — r
Der fin
J5
0 — 0 — 0 w — ä — *_t=#_m
ner jag ock bort- om grafven ett hopp,
r — t?— t? — f — *— *-£-•
Ack, det är den domare, bvilken allena
Gör slut på all ovisshet, tvekan och strid.
Trots allt hvad det egna förnuftet måud' mena,
Som oftast blott hindrar min stillhet och frid.
Kom då, du Guds ord, min ledsagare blif
Från synd och förderf till evinnerligt lif !
Här ligger en verld utaf rikdom, mitt hjerta,
Fastän så förborgad för mången den är.
Här finner jag ro i min bittraste smärta
Och ser, hvad välsignelse korset mig bär.
Och om än förgås både himmel och jord,
Förblifver dock evigt Guds heliga ord.
122
HDtfcan.
Maestoso.
f
127.
feÖ
ta iU i j -^
e:
1. Jag vet ett blom - ster, skönt och
ärt, Det jag må ljuf - ligt
^^m
s
j=
*-
s
-fr-S*1
kal
Det
öf
^r— ± #-
all - ting värdt, Jag
m
&
■=T
ritard.
fm
*■ V -J-
har
det kärt För
dra blom - ster
s
58
r— 4-
P
l^H
=F:
2 Det blomstret är det helga ord.
Som oss af Gud är gifvet.
Det lyser opp den mörka jord,
Dess kraft är spord
I döden som i lifvet.
8 Ty Jesus sjelfva vägen är
Och sauningen och lifvet.
Den för sin synd rätt ånger bär
Och nåd begär
Blir allt af nåd tillgifvet.
4 Han säger: Till mig komme häi
En hvar, den synden trycker,
Af hjertat, som en broder kär.
Jag hjelp beskär
Och honom vederqvicker.
5 Gud har oss af barmhertighet
Ej satt att vrede ärfva,
Men till att få rättfärdighet
Och salighet,
Som Jesus månd' förvärfva.
6 Vi bedja dig, o Jesus Krist.
Allt för din bittra pina,
Du, som för oss är död för visst,
O Herre Krist,
Vik aldrig från de dina !
7 Tag oss för dina barn här an,
Att alltid vi tillsamman
Bekänna fritt för hvarje man
Din lära sann
Och rätt den följa! Amen.
©rtret.
12!
AndanUiw.
mf
tens
128.
mm
*
t — p
Vår bi - bel, vår
Vår bi - bel, vår
bel, mer dyr - bar än gull,
bel, det san - nin-gens ord,
Af e - vi - ga
Hur niildt det oss
~^-^— «-f- — p — k— '—I * — y— '— f — * — ff F p— '■
löf - ten och
le • der till
iS^|^|=^i^ii^^i
des
de
>rd full,
les bord'
Den ta -
På kost -
om
ga
Je - sus, hans
per - lan hän-
lw% r r I I \>
4=t
3=3
g»7f=4=
^Eö
s*
Hl
fa - sta nåd Och vi - sar oss kär - le - kens e - vi - ga råd.
3ar det oss Att sö - ka den, in- nan i synd vi för- gås.
:t=spfc
Ä
t=t
>
II
Vår bibel, vår bibel, vi sjunga dess pris.
Dess ära, dess sanning på fädernas vis.
Vi sjunga dess segrar, dess dyra förbund
Och föra dess budskap kring jordenes rund.
4 Vår bibel, vår bibel, vårt stöd och vårt ljus,
Sorn lyser oss hem till vårt himmelska hus !
Dess ord är vårt svärd och vår sköld uti strid
På vägen, till dess vi gå hem uti frid.
124
l>fcatt,
Moder ato.
mf
±:
129.
£E
=5=t
H i- *— *| »i-
&=^*
=i=t
M
=FS=F
^ gy
1. Säg mig den gam - la san - ning Om Fa - derns hel - ga
^n — r
råd, Om
fa
jEr^lEjSö^i^
t==t
Je - sus och hans kär
lek, Om Je
m
sus och
PP
hans nåd!
IS
mrF^W^g^é
=3=3=1=:
Säg mig den nu
en - kelt Som till ett Ii - tet barn. Ty
-*-,—«-
S
t — r
?3Ef=
:Ä
=^=*5
=tt=t
=j=t
=pa
^ii^
:n=*=
^
jag är svag och hjelp - lös I
C # (2 1 ^_
r~r~rT
:N=
t=t
syn - deus dol - da
d=i
:£=F
garn!
Usecl by per. The Biglow & Main Co., owners of copyright.
©rijct.
125
$
Kör.
=5=3:
i=r
==f=i=*:
Säg mig den gam - la san - ning,
J -J-
-H H Pt — m »I-
^
g^-f g±=g=£=t
=P=t
Säg mig ilen gam - la sanning.
t : f f f f|
• / J=jqE
j J
i
II
I I
Säg mig den gam - la sau - ning Om Je - sus och hans nåd!
qc ->E^__-«-_p — v — ±z
^=t==b^=t=^É
Säg mig den sanning sakta,
Att jag må den förstå:
Den underbara frälsning
Jag kan hos Jesus få !
Säg mig den sanning ofta,
Jag glömmer den så fort,
Lik morgondaggens perlor,
Den hastigt svinner bort.
Säg mig den sanning ljufligt,
Var öm och kärleksfull!
Glöm ej, att jag är syndig,
Men frälst för Jesu skull!
Säg mig den sanning ständigt,
Om du vill tänka dig
Att under tidens mödor
Rätt kunna trösta mig!
126
IStnrfcan.
Andantt con anima.
2=5
130.
mm
4=J:
ny V
«=t
1 \ Min Je - sus är min ner - de god. Han är mitt lif, min hel - sa.
(Han rin - na lät sitt dy - ra blod Att mig från syn - den f räl - sa.
=«4-b=-rr— h
ö
4=t
-=1-*-
m
;s
=^
."
-W=iT
m
Ej fruktar jag för brist och nöd, Han mät - tar mig med lif - vets bröd,
• é-i 1 — 8-^ — #— \—m m — 3 — i-
wm
Mig
^±==r
sin san- ning le - der.
- •
^=K
sin san - ning le - der.
*=t
2 Sitt namn till pris han förer mig
Uppå den rätta vägen,
Och när jag stapplar på min slig
Och är om hjelp förlägen,
Hans käpp och staf, de trösta mig,
Med dem han förer mig till sig.
När jag från honom viker-
3 Han har ock mig beredt ett bord,
Der han min själ bespisar.
Det bordet är hans helga ord,
Som syndaqvalen lisar.
Nu är jag glad och hjertligt nöjd.
Ty han har blifvit all min fröjd.
All lifvets glädjekälla.
4 Och sist. när slutadt är mitt lopp
Och jag skall hädaufara,
Till honom står då allt mitt hopp,
Ty han har lofvat vara
I dödens skuggas dal mitt ljus;
Ej fruktar jag för böljans brus,
Hur högt den än må svalla.
JDoprt.
127
131
1. O kär- leks djup, o nå - de - käl - la. Hur sa -ligt är det hel - ga bad,
2 Min Je - sus, du ger sto - ra håf- vor: Med v;it -ten kommer du och blod.
&&m
»4=e
:eees
U
*-n&
N^WP
m
0- 0- -0-
Der sjä - lar gö - ras e - vigt sal - la, Der du mig gjort af bjer - tat glad !
Du kel -gar oss med des -sa gåf-vor Och fröjdar hjer-ta, själ och mod.
£?
s^s
H5
-£-0-
±=t
t~\-
BXigz^sb=i=E£^^a
Der bief min syn - da - smit - ta dränkt
I din för -so -ning del jag får,
-0- -&- -&- -&>-
Och himmelskt lif och kär - lek skänkt.
Och him - len för mig öp - pen står.
13
m=t
33
0. — ^_=__|t — i*:
1 — r
v=^
i — r
^=4=^
3 Hvad rör mig då all jordisk ära?
Den högstes barn af nåd jag är.
Jag får min Jesu oskuld bära,
Och högre prydnad fins ej här.
På nytt att födas af sin Gud
Är mer än bära perleskrud.
4 Det namn mig blef i dopet gifvet
I lifvets bok du skrifvit in,
Med dig så fast förent jag blifvit,
Att jag är din och du är min.
Låt mig förbundet hålla så,
Att trogen stads jag finnas må!
5 Som du då fick mitt arma hjerta,
Mig ock din nåd, o Jesus, gif,
Och för ditt bittra qval och smärta.
Var du min skatt och enda lif!
Låt ingenting förföra mig
Från löftet, som jag gif vit dig!
6 Mig genom dopets nåd bevara
I dina trognas sälla tal,
För mig din lifskraft uppenbara,
När jag är stadd i dödens qval !
Tag då ditt kära barn vid hand,
Och för det in i lifvets land !
128
mwfcan.
Moderato
132.
Mitt tillstånd blef förbytt.
Jag fick ett annat sinne.
I dopet född på nytt.
Jag är hos dig i minne.
I samma sälla stund
Du äfven ingått har
Med mig ett fridsförbund;
Ack. håll mig deri qvar!
Du bar försäkrat mig
Min välfärd att bevaka,
Ocb jag bar lofvat dig
Att älska dig tillbaka.
Det löfte jag då gaf,
O Fader, nådigt stärk,
Att jag intill min graf
Skyr satan och hans verk !
| v |
4 Guds Son, min frälsermau.
Som är min brudgum vorden
Och mig till brud tog an,
Ack, gif, att jag på jorden
Mig håller stads till dig
I sann och stadig tro,
På lifvets smala stig,
Tills jag hos dig får bo!
5 Guds Ande, du min tröst,
Som valt mig till din hydda,
Blif ständigt i mitt bröst,
Mig hägna och beskydda !
Med detta trohetsband,
Som knöts uti mitt dop,
Mig led till lifvets land
Och till de sällas hop!
Bopct.
1 29
133.
1. I lif - vets bok, c» Fa - der, skrif Det barn vi här dig lem- na, En
2. I lif - vets för - sta mor - gon-stund Du vill till dig det dra -ga, Du
m •■ -•- •: •_ • • • i f- P -•- ■•-
'
==t
t—t=-l
-^=-X
P=*=
mm^m^mm
4-^
himmelsk bor -gar- rätt det gif, Ditt barn det viir -des näm - na! Det
ta - ger upp i ditt för-bund Det spä - da, ar - ma, sva - ga. En
l=i=É=g=F^^
£=M?=
,-3rHi~^ "^ 1 i_=i
=1-
— * — i -i-J-
t =t=
Fv
mf
$M=H— *=\-*-
i J— i H
*-*
— «—
P
^ P^3
låt, af nå - dens sol
ol - je-qvist, Som spi
-0- -•- -•- -P~ -»-
be-glänst, Få väx
- rat fram Af jor
P - :•- P
- a till
diskt frö,
-»- -p-
ditt ri
af A-
kes tjenst, Det
lams stam, I
P « P~
/»V P m J il P
B U ■ 1 1 1. 1
r s l
\r)\ r &4^ t r
1 .
#r r »
P i
[
1 i
^— 'b & v
P T j i
i
W ' ^
V ^
P
f [
r
p
C>
k'
mÉ^Émä
na ar - mar, O du. som di
ta - yår - dar Du ym
I ^ "•-
för - bar - mar!
och vår - dar.
O Jesus Krist, som sagt: "Till mig
Låt barnen komma", hägna
Och led på lifvets smala stig
Det barn vi här dig egna !
Det låt med dig stå upp i kraft
Och stärkt af nya lifvets saft,
Se'n det i dopets flöden
Begrafts med dig till döden !
4 Du heliga Treenighet,
Som här i dopet skänker
Mer än vår bön begära vet,
Mer, än vår tanke tänker,
O, öfverskygga barnets håg,
Och två det rent i dopets våg,
Låt dopförbundet vara
Dess stöd i nöd och fara!
Copyrighted 1892.
130
H?rfcan.
Allegretto.
134.
E^
1^=^;
-N-
*=£=i=r
1. När jag ser i Guds bok des - sa ljuf Ii ga ord Hur min
2. Om siu huld - ii - ka hand på mitt huf - vud han lagt, Si - na
y F1 — F
^=J=Z
0ZÉZ
i=t
i i
Fräl - sa - re gick bland oss
ar - mar han slu - tit krin"
S- P^Sr
* I
här Och tog upp de små bar -nen som
mig. Och hans äl -skan-de blick på mig
t=£
5p«¥
*==£
t — r — r^
4- p *— '
■y i V V
Dock han har äfven mig tagit upp i
Och i ordet han talar mig till.
Jag får bedja till honom, i himmelens hamn
Får jag rum, då jag följt dit han vill.
Ty åt dem, som i honom förlåtelse fått,
Har han tillredt det skönaste hem.
Der de sälla Guds barn få ovanskelig lott,
Ty hans rike det tillhörer dem.
De otaliga skaror, som än gå i nöd
Och ej hört om den härliga ort,
O, jag ville dem säga, att Jesus dem bjöd
Att gå dit och dem bjuder allt fort,
O, jag längtar att stå på den saliga straud,
Der med prisande, jublande sång
De förlossade barn af allt folk, alla land
Skola fröjdas i evighet lång.
fiattbarfcrn.
131
135.
^ Kommen, ta - gen, ä • ten, dric ken! Ro - par Je - sus, huld och god,
{ Ty för e - der bar jag gif - vit Min le - ka - men och mitt blod.
m
t
-•- -»- -»-
r — r
z^ti
•- -•- * -•- —
t=^~i
+.**- V * '*
i =»=*
^
s
g
Den der hungrar, den der tör - står, Kom - me blott och ta - ge fritt.
J m -»- -•- -0- -j5>-
femuu
p — h-
p
f — i-
ibj J J
-=i — =t=q — h i=t== — i — —
— • al d d— — al d +-
i-
3 T=^ 11
Den der trycks af
/i»V * i '• b£
syn - da - bör - dan Kan hos Je -
m
sus
»-
_ * J ^ Ji
-#- -•- -ö-
bli den qvitt.
;^_k—f_^
-f t=gt — H t — k— r
r- | ^ H "I 1"
r i — ! — u
2 Jag vill komma, jag vill taga,
Dyre Herre Jesus Krist.
Hvad du gifvit åt de arma,
Att de ej må lida brist.
Låt mig få till lifs åtnjuta
Dina gåf vor, Jesus god !
Vederqvick mitt hjerta åter,
Styrk på nytt mitt klena mod !
Ock för mig du pin t och slagen,
Törnekrönt och sargad var,
Ock för mig du bar Guds vrede,
När all verldens synd du bar.
Gif mig nåd att hålla detta
Med en fast och stadig tro,
Låt ej otro, låt ej tvifvel
Hindra hjertats frid och ro!
Kom, o Jesus, kom, o Jesus,
Var mig när i denna stund,
Jag är fattig och eländig.
Jag är svart och ond i grund.
På ditt eget ord allena
Kommer jag till dig dock fram.
Lär mig se på intet annat
Än på dig, Guds dyra Lam!
182
l&grfcan.
136.
Larfjo
1. Du bju - der mig
2. För mig du off
så huld, o Je - sus kär,
rad blef på kor - sets stam,
(Hte=?i
S
Att kom - ma
Ett he - ligt,
Ött
1 1* 1*
— PV HV
P
i -f* — f\ — r^-^f"
_J 1
p^=*4-g=j-
— p-
^ r i=ä
=5 N— N Ps-
1 1 1 —
n- A d-_i_i=
i 1
9
* * -f-
y %. i • •■- • ' ' -
till det bord
du
till- redt här,
Men när iu - för ditt an - le - te
jag
men - löst, o -
be-
smit-tadt Lam,
För mig du ock full kom-nat he -
la
frBfc-H
;: g r
-É-
^=h
^4-i—t ->: > t f »
"f :
!w^_
t=M=
' — J-
1/ U
1
1 v V 1/
#
i^EJEEJ
^
]]
=?=^
trä - der,
la - gen
O, kläd mig
Och bragt rätt
i de rät - ta hög - tids - klä - der!
fär - dig - het och frid i da - gen.
«^SPipiP!lp
I3^e
TT
Så hjelp mig, Jesus, detta barnsligt tro
Och finna deri för mitt bjerta ro!
När syndens minnen plåga och förfära.
Var, Jesus, i din korsgestalt mig nära !
4 Och låt så ingenting få hindra mig
Att fira glädjefest i tron med dig !
Förlåt och hjelp, välsigna och bevara,
Och mer och mer dig sjelf för mig förklara!
Ilattbattott.
133
137.
är ett fat - tigt uå - de- hjon, Min kraft ock Ii ten
"i Svag är min kär -lek lik - som tron. Dock har mig Frälsarn ki
IN
0 p-
1/ i V I
:f=r:
: I i>;l
mmi^M
Han sät - ter nå - des - rät - ter fram: Sitt
m^
-w-f—T-
V=t
r
get kött och blod.
===£
1/ I f II
O un - drans-vär - da of - fer - lam. Jag bör-jar fat - ta mod
'^mmmm-
2 Tack, att ditt hjerta öppet står
För mig en hvar minut,
Tack, att jag der mig hvila får
Intill mitt sista slut!
Min tunga hinner icke här
För allt att tacka dig,
Men hemma, hemma, hemma, der
Skall du få höra mig.
3 Ack, huru på mitt ansigt' jag,
Inför din fotapall,
På evigheteus jubeldag,
Guds Lam, dig lofva skall,
Der sjunga högt med glädje stor
Den nya Lammets sång!
I höjden, der min Fader bor,
Der slipper jag allt tvång.
134
Hgrtat.
2. Församlingen och gudstjensten.
13S.
^Ui\UlUUhäpj\i Jl^hHl
En vingård Her -ren plan- tat har, Sin vård han den för -un - nar,
Der ly - ser nå - de - so - len klar, Der flö - da lif- vets brun - nar.
■*■ +■ * _/.
tM»fiFf^^pffi^-fif frfra
IM
s.-r
*=t
=i
• i^=
Dess plan - tor i hans all - makts hägn,
m
1*- • s*
Upp • fri - ska
EO-af fiU'[yJ
1 — h-
SSI
:pE£
^-ft*^-^-"
de af nå - dens regn,
M
i i
Väl kun - na gro och trif - vas.
I
ÉLj CIH»'£4±M#fg
^församlingen. 135
Han äfven mig planterat bar
I denna vingård sköna,
Der jag från lifvets första dar
Hans omsorg bar fått röna.
I dopets bad jag tråddes ren
Ifrån min synd ocb blef en gren
I vinträdsstammen Kristus.
3 Han sedan med sitt rena ord
Mig städse undervisat
Ocb vid sitt belga nådebord
Med lifvets bröd bespisat,
Att jag i kärlek, bopp ocb tro
Stads måtte njuta själens ro
Ocb lefva till bans ära.
4 Men ack, b vad lön bar Herren fått
För all sin trogna möda?
Hur bar jag icke fåfäng stått
Ocb burit frukter snöda !
Men bjelp, att ej, en vissnad qvist,
Jag bugges bort ocb blir till sist
I afgrundselden kastad !
5 Ack, bjelp mig, medan än är tid,
Mitt väl att rätt besinna,
Att jag förlåtelse ocb frid
För Kristi skull må finna !
Att synden döda kraft mig gif,
Ocb väck på nytt det sanna lif,
Som mig i dopet skänktes !
Hjelp ock, att ej en dödens lukt
Jag blifver för min nästa.
Men dig till pris kan bära frukt,
Så ock till bennes bästa,
Att den, som ädel säd sått ut.
Ocb den, som skördat, må till slut
Tillsammans evigt glädjas!
13(5
lti>rfcait.
139.
/
Maentoso.
T h /
— 1-
, -\
-A
—k\
=j=
=t==?=
— J — n — J — -
1
1. Med
4 . r^
1
Gud
-1
f. i i
och hans van
- sKap,
É- -
*
hans
f
0 '
0
An
■ de och
ord Samt
förb
— » —
— Pv P\ — 0 —
|
—?-
— 0 —
»-= »—
M^ U_^
— V—
— *U— S — I—
»— -
— I —
—v — %-
i, >
L*
7
*SM
-J fe 1
=r r
—]
-fS
P
, 1 t
— |
-N -R-
y- — »—
brö
• ders ge - men
- skåp och
i
nå
• de -
i
nes
-*-
* •
bord De
H 1 }
0
-0-
0
- sed - da
r*-! *
1 1
>•
4— f
— b ^ — '• —
— # —
*
— 0—
i >
=F=
— cH>-
da - srar
mö - ta med tröst. Oss föl
É— 0-
ju her - den, oss
Ii
"■ * * * * r r
föl - jer ju her - den, Den tro - fa - ste her • den, vi kän-na hans röst.
f f fr fr.f "^--
11
=g3=£=CT=El^g
jforssamltngm. ivr
2 I stormiga tider bland töcken och grus
En skara dock skrider mot himmelens ljus.
Det tåget, dess härlighet verlden ej ser.
Men Herren går för dem, men Herren går för dem.
Men Herren går för dem med segerns baner.
3 Då småsinta verlden med gruset är nöjd
Och synden och flärden är all hennes fröjd.
Då följer jag, segrande härar, med er,
Som tågen till ära, som tågen till ära,
Som tågen till ära vid Jesu baner.
4 Den korsmärkta drägten med smädnamn jag tar,
Om ingen i slägten det namnet ock bar,
Och följer med glädje, I kämpar, med er,
Som tågen till ära, som tågen till ära,
Som tågen till ära vid korsets baner.
5 Den molnstod oss höljer och leder vårt tåg,
Den klippa oss följer med springkällans våg
Ar Kristus, hans kärlek och renande blod.
Der lefver vårt hjerta, der lefver vårt hjerla,
Der fröjdas vårt hjerta. der lifvas vårt mod.
C Får satau mig sålla, och synd kräfver död,
Jag likväl vill hålla i yttersta nöd
Den stora, den eviga sanningen ren,
Att en dött för alla, att en dött för alla,
Att en dött för alla och alla i en;
Att midt i min smärta för synder och brott
Är dock i Guds hjerta allt fredligt och godt,
Och jag är för Gud nu rättfärdig och ren;
Ty en är för alla, ty en är för alla,
Ty en är för alla rättfärdig, ja, en!
8 Se, här är nu grunden för lycka och frid
I hårdaste stunden af qval och af strid.
Om mig än försmäkta min kropp och min själ,
När dig blott jag hafver, när dig blott jag hafver.
När dig blott jag hafver, o Gud, är allt väl !
9 O Jesus, blif när oss, blif när oss allt fort,
Och sköt oss och bär oss, som alltid du gjort!
Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram.
Lof, pris, tack och ära, lof, pris, tack och ära,
Lof, pris, tack och ära vår Gud och vårt Lam !
138
!tr>rfcan.
140.
vi gå För
lik - väl Be
mm
j^^
I
an - deD ge - men -skåp än - då. Ja, in - bör- des säll
tryc - ker ock ängs - lar min själ, Den vet jag, att an
i IS IS
* i *_*
t
skåp på
dra ock
5=p:
*=
É#
P
11
ii
m
den
ra;
t=5=&-
Med
Och
al
det
som
oss
dra
dan
V
till
för
f ■» r
Si
bin
on :
der.
i^S
3 Men ännu långt mera förbinder oss dock
Din kärlek, din tröst och hugsvalan,
Förlåtelsen, blodet och nåden, som ock
Här föra så ljufligt din talan:
Ack, älsken, ack, älsken hvarandra !
4 Ty ordet, det säger, att sällskap jag bar
Med alla Guds trogna på jorden,
Att hvar de än finnas i verlden, ja. b var.
Förspridda i södern och norden,
Vi äro dock ett i dig, Herre.
5 An mera, det säger, att sällskap jag bar
Med bela den jublande skara,
Som böjer för tronen sin lofsång så klar
Och evigt nu hemma får vara
Att sjunga om seger och ära.
6 Hvad mera, o Jesus, behöfver väl jag?
Förlåt all min syndiga klagan,
Behåll mig i tron till förlossningens dag,
Och lär mig allt mer under ägan
Att bida och fröjdas i hoppet !
^Församlingen.
A it (h titt in o.
141.
TTJ-i
^-~
fi=^rftTTl=£
139
=t
«±g=:
»
I I
Lam-niets folk och Si - ons frän - der, Lil - la hop af köp - ta får,
Som till him - lens arf - ve - läu - der Up - på tör - ne - sti - gar går:
^ + r . — , —
ppps
ÉEEÉ
3=*
£EJ
i^=å
I
^S=j=l^=j
Sa - lems barn och Guds för - sam -ling, Lil - la skepp och kle - na hjord,
:t==t
:p # — ?$l
w*
1-1*
mf
Å — 4
4 1 k
5=t
mm
| w w -0- 0- -&■
Som i verl - den är en fram - ling Och ett mål för våld och mord !
m^.
T=t
2 Du dig skattar dock lycksalig
Och ditt öde aldrig tungt,
Frälsaren, med nåd otalig,
Ar din sällhets medelpunkt.
Låt ock honom detta vara,
Ty han ensam är det värd !
Sedan har det ingen fara
Med ditt lif och hädanfärd.
3 Ljufligt månde nu oss falla
Under lifvets träd vår lott:
Herren, Herren, allt i alla.
Är vårt tempel och vårt slott.
Der har fågeln funnit näste,
Svalan funnit har sitt bo,
Skrämda flyktingen sitt fäste,
Trötta trälen sabbatsro.
4 Tro och älska, det är saken,
Allt på kärlek kommer an.
Kärleken uppfyller lagen,
Tron ej annat göra kan.
Den, som tror, skall salig blifva,
Den, som älskar, lifvet får.
Gode Jesus, värdes gifva,
Att din kärlek om mig rår!
5 Uppå denna helga grunden,
Gud, vår Gud och själaman,
Göre Anden mig förbunden
Och oss alla med hvar ann,
Att som lemmar i lekamen
Vi må lefva, trifvas väl;
Jesus, låt i alla lammen
Bli ett hjerta och en själ!
140
Itprftan.
142.
-I-,
ii
ÉEf.
*£
1
-s
1
■^-f-T
Gud
vår till - flykt. stark-het, borg, Vår hjel-pa
r<T
re i no
( Han är vår gläd - je
all sorg, Vårt lif i sjelf-va dö
den,
den.
■P- -*- -(2-
t=t
^— I « , 9
M
Ty fruk - ta vi oss ic - ke mer.
Orn be -
jor • den
^m
mmm
w
-H ^_l_^=l ^ 1 1 ä J
sjön - ke ner
Och
verl - den
gin
ges.
=*
2 Om bafvets brus ocb böljans svall
Sig ville djerft uppbäfva,
Att för dess buller bergen all'
Måst falla ned och bäfva,
Likväl må vi ej frukta oss,
Ty Herrens stad skall ej förgås,
Der han oss vill förgömma.
3 I Herrens stad är lif och ljus,
Ty Gud bor sjelf der inne.
Der är vårt rätta fadershus,
Och dit vår trängtan brinne!
Halleluja, ty Gud är när
Och vårt beskydd i faran är,
Pris ske hans namn allena!
^Församlingen.
141
Adagio.
143.
^mu^mr+^+rP^^
Je - sus, hul - de viiu, för -e - na AI - la dem du sam- lat har,
Som det höfs din hjord, den kle - na, Och din si • sta vil - ja var.
£ — £ — £ — f — £-.-* — « — • — i — £ — g T B'£— t -é — ,-.
J= =t=F=t==t=l=f =t=S==t=dEFz=t=£==zl:^=z:±J
^^-j-<-f^E^^
mf
mm
I din kär - lek sam -man - f
^
Du, som
fcfe.=t
¥e
del kär - lek är,
r r r r —t — M=E-^r=r — b-Ci-t -
=t=F
p
£
f=F
F
/i
éa±#EfeE±EE#E£
. ' -
fthF^rJn
p^: ji jj-J77^^
i^iii
*^=ä
k ■ , , !
Di - na barn rätt när och no - ga, Som du på ditt hjer - ta bär!
§fea
f±=t
l^=E=ÉÉE
i**=g r \ ip r =ey
11
2 Se, då får du ock den böueu
Riktigt uppfyld, att också
Den dig gifna smärtelönen
Skall med dig för Fadern stå.
Och som du med dina vänner
Är ett hjerta och en själ,
Låt det folket, som dig känner,
Blifva ett i dig jämväl!
142
Hgrfcan.
Maestoso.
mf
144.
c
=i=t
3=t
=j— i j— j-
£
^e^g=^=^=^=
1. Du Guds för-sam-ling, Kri - sti brud, Hur sköu diu lott dock är! Din
* 0— t— ? **-£-
t — r — r
i#^ 3-1 i J
-^ 333
=^-ft=
-h
H=
=£*
Fr-^n
brudgum och diu
i '
Her - re Gud,
t T T
— 1 •—
Han bar
dig
— «-
e -
V*
vigt
1
kär. Diu
§n= F " "
f v r
-r i-
H — k-
r
+■
_j_
f \-4
brud-gum och din Her - re Gud, Han har
^Ö^?=*
F=F=F
2 Du är hans skatt, hans ögonsten
Och köpt med Kristi blod.
Och hvarje stund han tvär dig ren
I denna helsoflod.
3 Han uämner dig med sköna namn.
Han vårdar dig så ömt.
Du har en fristad i hans famn,
Der han dig ofta gömt.
4 Ej döden med sin hemska makt
Kan skada dig ett grand.
Nej, du skall stå i härlig prakt
På Jordans andra strand.
¥==£
Ä
I
vigt kär.
^församlingen.
14H
Andante,
"»A
145.
Ö
^^^^:ipPPP^^^1^
ka, på den grund- val bygd, Som
st
i
vigt skall stå last.
—3
m
t—i—p
=Si
**
p •— » — Y fsf-
fä dreus värn och skydd, Du står, om all - ting brast.
• m = a * * j£ f jp— . ^—
m
— *-'-^ — • — # — *— ' — -— * — * — fcr
Du
* I
in fröjd och kro - na nu, Och på den hör
f4
-Fr
s
iliiJ
| ntf "^
A
— f— r
j v
^=rfl
Som
-4—
he
— m —
*-*
ter Je
c :
sus,
— f-
— I-
*
hvi -
-f-
— p — I — 4-
lar du Så
f t =?
trygg, så säll, så
ren.
— v—
F
5 F
v
=r
1/ r
-1- U— L__L_
tf-p
2 På denna klippa stormars hot
Och lärdomsvindars brus
Och egna tyckens stolta knöt
Ej skaka kyrkans hus.
Det klippfast står i väl och ve,
Uti bekännelsen
Uppbygdt af stenar lefvande,
Af hvilka jag är en.
3 Ej skall jag skämmas för det namn,
Som denna kyrka bär.
Som barn hon tog mig i sin famn,
Den sanning hon mig lär
Ar Herren Kristi dyra ord
Som gifva frid och ro
Ät sorgsna barn på denna jord.
De sig åt Gud förtro.
Det min, det Luthers kyrka är
Apostlarnes också,
Profeters ljus klart lyser här
Och lär mig att förstå
Det tal om blodet, som rengör
Från mina synders mängd
Och genom himlens port mig för,
Som var med lagen stängd.
Ja, du min kyrka, lära vet,
Alt Jesus vägen är
Och sanning, lif, rättfärdighet.
Du klart mig äfven lär,
Att Jesus dog på korsets stam
För mina synders skuld,
Och för det offer han bar fram
Är Gud mig evigt huld.
144
Hnrfean.
146.
¥*TWi
S 1-
w^m^må
A
^
ii i i
1. Du, den hörn-sten, som för - ka stats, Dock din kyr-kas hörn -sten är,
2. Vi i dag en hörn- sten läg - ga Till ett he-ligt Her - rens hus,
~f~
**
">
-i p*,
i
i *
rs— J-
r-J -i
& 1 H
-i l
=ä=#-«
=*=**
-« — •—
-* — r^
±j
Och på
Der vi
.:- /
den -na
vil -ja
*f
skall hon
till - flykt
• l
~\ 1
väx - a
sö - ka
Till en
Un - dan
he - lig
ti - dens
-»- -B-
en - het här.
storm och brus,
I f— '
-\f-A—
-J — u
-F=f=:
-*. «_
Li — r^
1 ' '
H
Her - re Je - sus, kom och var oss Nu i dag och all - tid när!
Der vi kun - na dig till- bed - ja, Som är sjä-lens lif och ljus.
fe f fjf f [fzfl^zjq
$=t
=F=F=
=*=*=
4=t=
3 Herre, hvad i dag vi bedja
Af din nåd och kärlek gif,
Hvad du gif ver, må vi gömma
Det till evigt, saligt lif,
Och ditt ord i våra hjertan
Djupt, o Herre Jesus, skrif !
4 Fader, Son och helge Ande,
Helig, sann, treenig Gud,
Dig vi prisa, hör vår lofsång
Och vårt hjertas böneljud!
En i makt och en i ära
Är du, store Herre Gud.
(IMtftstjcnstcn.
147.
145
1. He -Ii - ge, som bor i höj- den Och
2. Hjelp. o Gud, att livar -je hjer-ta Må
hel - ge - do - men trä - der,
itt hel - ga tern - pel blif - va!
r
iiS
?^0
m
f%4
pp
mf
mmmm^W^m^^}
Sjelf du hel - ge des - sa går - dar, Der du med ditt ord oss glä-der!
Hjelp, att kropp och själ och an - de Vi som of - fer dig mågif-va!
j -•- -•- -j- -•- -•- ^!-.-i-S- -H- i'é* * "- -#- 5T
Hel - ga dem för bön och sång Och för dop och natt- värds- gång !
Din för-sam -ling, Her - re Gud, Kläd i he - lig - he - tens skrud!
É^ r f| j*-g£lf-jjff fTP=j=^
3 Då vi här i stillhet samlas
Dina sanningar att höra,
Må i Andens kraft de ljuda,
Tröst till sorgsna själar föra!
Dina barn här styrka räck,
Syndare ur dvalan väck !
4 Fadern pris och ära vare!
Sonen vare pris och ära!
Anden pris och ära vare!
Dig, treenig Gud, vi bära
Pris och ära för allt stort,
Som du med ditt folk har gjoit.
146
ItDtfcan,
Andante.
»/
148.
E
*SgP^
I
=!:
3=5=*=
1. Dia
kyr
- ka
lan -
ge
bi -
dat,
O
Her -
re,
ef
ter
dig,
När
— tz
-%-
#=
-f-
=F-
-f-
1
\-
t-
— |r-
-•-
— •—
41
-%h —
^7 <' |
-1—
S-
-f-
-I—
— 1—
-4-
r
t-
-1—
Jsz_
— i — ■
3^— fc=
N
— J
=^=^
"1=^;
— r
N^=^s
mf
i— — t—
skall
dock
-»-
i
ö - de -
-?4 P=i
mar - ken
*
-•-
i
blom - ster klä - da
m -»• -0-
sig? 0.
» J-
r - 1
V^% 1*.
1
— U —
ill
J — VA—
-i—
-r— f — t — f-
r? *
Ä=^=P=^
=^m=5=
~i — i — h
— fr-
f
K i x
TT |
när skall bru
L ut r S :
rfWS — r — — r^-
■ den,
-*-
0
* • 0 •
1
Her - re, Få
&- -0- -0-
-1 r- »-
1 i #-r-
-f—f—+r
strå - la i
5
din
i
skrud Ocb
£2* i i
— «<—
e^M=
r
»
4=^A-
di
m
! J. ' •*
3=*=a
na trög -nas
fc=fa=S
a - gan Gå
-P— 5-
1=^=É=É
i
upp
-0-0-
m
se - ger - ljud?
-* •--
PH^I
iftufcsstjnissten.
u;
2 Ack, sekel efter sekel
De bidat efter dig,
Sett qviillsol dö i vester
Och åter tända sig,
Sett tusende martyrer
Besegla med sitt blod
Den tro de fritt bekände
Med heligt hjeltemod.
8 Hur länge, Herre, Herre,
Hur länge dröjer du V
Är ondskans mått ej rågadt
Till bräddarna ännu?
Skall otron längre gäcka
Din helga sannings ord
Och våld och orätt råda
Än längre på vår jord?
Hör, skapelsen, den suckar
Med oss allt härintill
Och bidar den förlossning
Du slutligt gifva vill,
Då dina barn för evigt
Bli lösta ur allt tvång
Och komma hem till Sion
Med jubelljud och sång.
Kom snart, o Herre Jesus!
Vi bida efter dig,
Bjud nattens skuggor vika
Och stormen lägga sig !
Låt din församling, Herre,
Snart sin fulländning nå
Och bruden, frälst och salig,
Inför sin brudgum stå!
Andantino.
P
149.
t=t =^=3
3=Oz?
1. Tryg - ga - re
2. Her - ren si
in - gen va - ra Än Guds lil - la bar - na
trög - na vår - dar Ut - i Si - ons hel - ga
m^mf^^mmmM
i
£=E
S=E
ska -ra, Stjer-nan ej på him - la - fä - stet, Få geln ej i kän - da nä-stet.
går- dar, Öf - ver dem han sig för-bar - mar, Bär dem up - på fa - ders - ar - mar.
É?
-C*- 9-»-
Ö
P— -L
-t- -É- X
Kft
P=P-
:S=l=t:
Ingen nöd och ingen lycka
Skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
Sina barns bekymmer känner.
Se, han räknar håren alla,
Som ifrån vårt hufvud falla.
Han oss föder och oss kläder,
Under sorgen han oss gläder.
Gläd dig då du lilla skara !
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
Fiender till jorden falla.
Hvad han tar och hvad han gifver,
Samme Fader han dock blifver,
Och hans mål är blott det ena:
Barnets sanna väl allena.
148
Itgrkan.
Adagio.
— ^ — ^-
|*
150.
h N |
mf
J -A
=f
— !*~~
N
<E^A i'
1^5-
— d
— - é — — 4 —
»- —
é
*
-i —
1. Her - re, gif
2. Hjelp oss nyt
oss
ja
den
nåd
dag,
Till
Je
att föl - ja
sus, till ditt
*^-
-*- -•- -t
di - na råd, Tän
väl - be - bag, Ic
wm
i
ka på
ke le
var
ka
själ i tid
ti - den bort,
Ocb dess frid !
Dyr ocb kort!
?==*
-t* b-
i
é=é
3 Sabbatsdagen du oss gett,
Det ba vi i bibeln sett,
Till att sörja för vår själ
Och dess väl.
4 Derför samlas vi att få
Höra, lära ocb förstå
Hvad du bär oss säger till,
Hvad du vill.
5 Du vill bjertat skapa om,
Derför kom, o Jesus, kom,
Drag oss du från syndens stig
Helt till dig!
Andante.
6 Lär oss känna synden rätt,
Låt den ej för oss bli lätt,
Nej, för gammal ocb för ung
Svår och tung.
7 Ständigt vi behöfva dig,
Jesus, på vår vandringsstig,
Söka hos dig nåd som nåd,
Tröst och råd.
8 Låt ditt ord på denna stund
Tränga ned till hjertats grund,
Att vi se ditt kjertelog
Re'n i dag!
151.
gpÉgiai^p^d^
1. Sab - båts - dag, hur skön du är, Skänkt af Gud ! Jag har dig kär,
2. Ef - ter ar- bets - veckans strid Få vi sit - ta ned i frid
J_J
m
^—t
m^m^i^m
t=t
r-r-
-*-=»
H» 0 »-
t— r— r
I I
t*
(fcirtigtjctt arten.
149
fefr
=ä=fe^
PS
«
«-*
-i— t'
Kom, o kom att än
Vid vår Fa - ders ri
HdHÉ
m
t=i
en gång Sam - la oss till bön och sång!
ka bord, Lyss -nan - de till nå - deus ord.
=MfA
3 Gud, vår Gud. till dig vi se,
Gif oss rik välsignelse,
Låt ditt evangelium
Ljuda klart på alla rum!
4 Låt i dag ditt helga ord
Göra under på vår jord,
Våra arma själar föd,
Herde god, med lifvets bröd!
152.
8_»U— J-J— fej— i Å T
Andantino.
mf
±
--!=*-
MM
Kom, hul - da - ste för - bar - ma - re, Som her
Och led oss, ar - ma syn - da - re, Till käl
I N
l P- — «
de in bland få - ren,
lor - na och så - ren,
fe8=tr-
i=i
Till Si - ons berg och Sa - rons bet, Der
SfeE
Hg
&=!=$
^fa
m
u
~ém^mmmi\
nig - het Hvar
tro
I
gen själ
har
tref
nad!
f^=n\
F=F=
O kärlekshaf, utgjut din flod
Utöfver allas hjertan,
Låt kraften af ditt helga blod
Fördrif va otrossmärtan !
Du, hela verldens nådastol,
Förvandla med din ljufva sol
Vår köld i evig värma!
15"
L\rrfcan.
Andantino.
-
153.
i
£fc*
Här kom - ma vi nu å - ter pä di - na ez - na ord Och
Ack, se i nåd och kär - lek ned till vår ar - ma jord. Fast-
1
s P s
»=£
J — J-
m
\ • •
— 0—
—0
• •
é
' N N > "
v-t— » •
t
-#■•
vi
-•-
Kr -
-0-
0 *
' — * —
S-rT
tje
•
—0 *-*-
-
na det.
■*- m.
o
--
0
•
Sei
v t
1
0
— • — J
re.
:
•
J — #_
Vi
T — * —
1 • • *0 0 1
lyi -ta vä -ra
f T f . .
*
*"
— «» —
0 —
•
0
•
0-^-
0—
• 0 * ;
0 _
. . * #
v
v
/v
^ s s
—T
v v v
/C-0 ^ •
— ♦ —
—0—
- #
— • 9 — =r= r~
lA *-
\
&■- i — s — j-
— *-5* *-
^
hjer - tan i
■
J0.
- nes
-•-
0
till dig,
»-ström- mar
_* + * ± * ~"i *
•
nu
,*■•?*
Z^
i • ^ «
T
\f V w 0
V s
»w • •
m
#
— p J
i-!L—
s
^ f ; J.
Vn
v-
P s
-0~. ^ — s—
F=± v ^
* H
rik -ligt gju ■
"*
#
ta
— # — i
— 0 —
« —
-0-
V:
0 *H
0 - • X -0-
•
- öf - vei
1- l J 4
■0>. -é- -5- -#
he - la vi - da
v . V V
0- 0 *- «_
- — -4J
-0- *
•
verl-den '
^-^— _ ^
•
•
A^— — • — -
4 0— 1< — *-
hs — ^+1
<&ufcgtjcn£ten. loi
Ack, se, ibland oss råder så mycken köld och död,
Och satan har så många själar fångna,
Hiir är så mycket mörker, här är så mycken nöd,
Att, kommer du ej snart, vi bli förgångna.
Så kom då, Herre, Herre, se, vi förbida dig,
Låt snart de döda benen begynna röra sig
Och serlaregnet snart begynna falla !
Täuk i din nåd, o Jesus, på dessa arma, som
Väl kallas lef vaude, men äro döda !
Med ljus och lif och värme till deras hjertan kom,
Låt nådesregnet öfver dem ock flöda!
Låt dem ej mer förspilla sin dyra nådatid
Och ej i verlden eller sig sjelfva finna frid,
Men finna frid i dig, i dig allena !
Och dina barn, o Herre, ack, håll dem hårdt vid dig,
Föröka deras tro, de äro svaga!
Och led dem med din Ande uppå den rätta stig,
Att eatan dem ej hemligt må bedraga !
Bevara dem och hjelp dem, ehvad som kommer på,
Och när du måste tukta, så trösta dem också,
Och låt din nåd uti dem väldig vara!
Men, käre Herre Jesus, vi bedja dig ännu
För ordets tjenare i alla länder:
Ack, när de så och vattna, gif växt och framgång du
Du, som all makt har fått i dina händer!
Var deras kraft i strideD, var deras stora lön,
Och der de redligt kämpa, med seger dem bekrön,
Att ordet ej må fåfängt komma åter !
Du vet dock bäst. o Jesus, hvad oss af nöden är,
Och du är rik och mäktig öfver alla.
Så sköt då om oss alla, och var oss alla när,
Din sak vi nu till slut åt dig befalla.
Tag oss och våra kära uti ditt hulda hägn,
Och vederqvick oss alla med detta nådens regn,
Hvarom vi nu i tron disr hafva bedit!
152
IvDrfcan.
154.
1 j Her -re, sam - la oss nu al - la Kring ditt dy - ra nå - des - ord,
(Likt ett vår- regn låt det fal - la På vårt hjer-tas tor -ra jord!
:Ö^tlEE
1 — r
^m
JEEJ=3=tEgE=f=*EEg;
i - bland
#?H
1 ~A_ #~
I
— * «
— [v
=d ä=? fH t 1* F
tän
TY b *
■ da, Mät - ta
• f *
* •
ljuf
— ä 1
ligt de
i
e -
"^1
län- da, Her - re, vid ditt ri - ka
S^l #—
=t=t_^
_|
t t
^
—f — f^F\ — f — f — ?~
-t—
r
-Q-h -A--
-J ^^ ^-
-J 'i ^~~
|t>
— *-n
iy4 1 !i— ^ -d m-. m id S—
4 z — 1~ i=
J. ii A
-^
bord ! Mät - ta
fe)i-V- f— ^-b — b—
Ijuf - ligt de e -
-y- y t v
— 1 b — b hr
— * — * — * — •— '
län - da, Her- re,
r % • •
LS-l — * — B — »-J
vid ditt ri - ka
bord!
Ml
^b- 0 * " ^
V — U-l
4- v v v
p
Lär oss troget taga vara
På det ord oss gifvet är,
Led oss i ditt ljus, det klara,
På den väg, som till dig bär!
Håll vårt hjerta för dig stilla,
Låt ej otron oss förvilla,
Herre, låt oss ej förspilla
Nådestunden du beskär !
3 Må vi akta på den tiden, •
Då du söker oss, o Gud !
Snärtar nådens dag förliden,
Och vi få ej flera bud.
O, så hjelp oss nu att höra
Hvad vår själ kan saliggöra,
Upplåt du vårt hjertas öra,
Och förnim vårt böneljud !
ifcutustjrnstrn.
153
155,
När vi
Drag oss
är -w- t i" *
sam - las i ditt dy - ra namn!
al - la till din öpp-na famn!
<&M- p p C pTlt^l
Du - ka än, som fordom - tid i
» •-
5
É=É
IfeEB
ök nen För ditt
I i ^
4-
4 t0 #_
bon
#- -i
Gif åt
bvar och en bvad han be - böf- ver Af det dy
lif - vets ord !
I I v v *
I
? Gif oss än en nådestund tillsammans,
Såsom du ditt folk så gerna ger.
Och låt dina varningar och löften
Tränga djupt i våra bjertan ner!
Du ju vet, vi kunna intet taga,
Om du, Herre, icke gif ver det,
O, så gif utöfver hvad vi bedja,
Visa oss din salighet!
13 Gif oss än en nådestund, o Jesus,
' Låt ditt frälsningsord oss alla nå !
Hjelp oss du allt bättre taga vara
På de kallelser vi ännu få!
; Gif, ack, gif, att särskildt denna stunden
För oss mera uti ordet in!
i Se, vi lemna allt i dina händer.
I Saken. Herre, är ju din!
154
l&prfcan,
Andante.
P
&fe$=£±jtf
156.
:^q=l=l=3£=£q-4 A— ^ \—FR
*-'-* » 1 J rj — * — F3?: — ^r3
< Her - re, gjut din An - de ne - der I - från höj - den öf - ver mig,
be - der, Att min själ må fröj - da sig!
( Skingra mörk-ret
1
A.
i
i
¥
Kfc
ifczi:
T=r
Kom, o
Je - sus, kom.
— • — r-^c
Je - sus, Lär mig san - nin - gen i dig!
m
1 — i — v-
IH
2 Genom ordet dig förklara
För mitt hjerta, Jesus kär!
I ditt ljus dig uppenbara,
Att jag ser dig, som du är!
Dig, o Jesus, dig, o Jesus,
Vill jag följa livart det bär.
3 Oka tron oeb stadfäst hoppet,
Herre Jesus, uti mig,
Att jag må fullborda loppet
" ■ I I
Och der ofvan skåda dig!
Jesus, hjelp mig, Jesus, hjelp mig,
Hjelp mig på min pröfningsstig !
4 Tack. o Jesus, pris och ära
För det ord, som du oss sändt!
Må det rika frukter bära
Och ej blifva från oss vändt,
Må det blifva, må det blifva
Mer och mer utaf oss kändt!
157 a.
Lento.
|
é&b ( v l
-A 1—
*
J—
i
1
1
— J—
— ^ — i—
W-* — Jt-
*- i
1. Her
7sr- S^~
de, du,
m -f-
som
— 5—
få
-#-
—5—
- ren
-*-
8
be -
•
I
tar
Och
—i — s-
i ök
nen
t
%
Ii!
IrJ- f\ P
0 #
■
L L
n^i \ l
T i*
* •
m #
I
i
i/ I
I
In
3=i
»/
i^^g=£
^ i i
dem upp - le - tar Nå - de
Led mig, att jag
m
wm
fEEFE6F
(fcuUsrtjenastett.
155
=J
mm
.•-,
3=
ej för - vil - las, Låt min törst och hun- ger stil - las Blott hos
""T?
dig!
Efefe
T f-
2 Hulde herde, jag är fåret,
Som mår bäst i sidosåret,
Tag mig in !
Gode herde, öppna famnen.
Jag ju ock är ett af lammen,
Jag är din.
3 Du med stafven vägen visar
Och din hjord med sällhet spisar,
Salig fröjd!
^
1 — r
wm
T=T-
En och hvar till bete för du.
Och den själ, som hungrar, gör du,
Evigt nöjd.
Gärda om din hjord och skydda
Lammen små, som i din hydda
Vid ditt bord
Äta ur din hand sig nöjda
Och sig se1n i skuggan fröjda
Af ditt ord!
157 b.
Andante,
o mf .
1
=£-? 3 i z
— k
Nr-
=4
1—
TJ -0- -é-
V
1. Her - de, du,
B 0 f
— $—
som
-»-
— s i— i — j=
få - ren be tar
.0. 0. +. .0.
i
Och
-0-
8
ök ■
i
nen
1
-•-
&&*-+— f r
0
1 r I — t-
— U—
b
F
-4—
4
±-^9-±— \/ V 1
1
K b» W- P
r r
-
&
dem
m
de
$=i
Led miur, att
s
jag
-9- N -1" 1
— 1-1 — * — ^—4 h+-J — 0 — 1 1 1 i 1— H
ej för - vil -
=±LH^— tU n { 3=Jf^*
las. Låt min törst och hunger stil - las Blott hos dig!
M>— v — v — V—
1 v i ^ — p — ^ — •— H" — H"1— h
156
l&fldtan.
158.
i
&E5:
=5=*
T-*"
^J.— 1— 3r^-
-'- -
I i I
1. Hul - de ber - de, föd de få - ren, Som du sjelf för - los - sat har,
m
mmm
EEt
=P=^=
I
M—i— i-
:'~^- -r r1
•—^Y
När du' de
sv u - der bar! Led ock mii
rät - ta spå - ren
§k=É=t=§^£
**
=t
P
s=S
i=t
Ä
H
IS
Till ditt dy - ra
ra - hus, Der du sjelf är sol och ljus!
2 Håll mig qvar uti din kyrka,
Som de helgas samfund är,
Att i tron dig hålla kär,
Att dig bjertligt kunna dyrka
Och så lofva dig, min vän,
Här och uti himmelen!
3 Låt mig växa in i stammen,
Som är full af nådens saft !
Då kan jag af dig få kraft
Att med visshet säga: amen,
Herre Jesus, du är min,
Jag är salig, jag är din !
ifiSutrstjcnsten.
157
Adagio.
159.
%
§S
3^P=t
!Ö:
se
=F=g^=g?-
1. O Her • re,
Kr
Sara - las här Sora barn i
m=l
as
£=(
kl
i
FPP^=
£-.
l=S=^^
3=^
--j — i—
-e1-
af - ton - stund Att
' 4- *■ ±_ [_
hö
■å — r
:g==£=
ra, b vad det or
t—
det
i x u
Hl
-f*—T-
— 1—
— * —
|— Kl— h
d— i— 1
— j—
-^— H
(ny al
" m
3 d «
— * — • — # —
_3__
--— \\
lär,
Som
går ut •
af din
mun.
-4-
(2 *—
iA E-
1
„ n
^tt — -
»s
=i=
1 1
-rU-C
1 — 0 —
-^41
2 Vi vilja höra, tala du
Med lif vets ord oss till !
Med detta ord du gläder ju
En hvar, som lyssna vill.
3 Ack, för oss, Herre Jesus Krist,
I denna pilgrimstid
Dit, der du bjuder oss till sist
En evig, salig frid !
i58
Iturfcan.
160.
2=3=3=3 — # — ^L2Z*_£__h==J-I_* * » #-1=5 — m — 0 — 0-J
1. Här sain-las vi om - kring ditt ord Som barn oni-kring sin fa -ders bord Och
Ni— l— ^ f*-»-r-P m P-r-P f • * • ■ m m f ~%~
fat
É=w
Ät
*«:
Ö=É
-^-SV
^
wmmm
m
bed - ja dig,
_#. C #—
! I i
Je - sus kar, Att sjelf du raidt i • blaud oss är.
*at
f=E
g
F
=r==ie:
2 Vi vilja höra, tala du.
Och gif hvad vi behöfva nu !
Bestänk oss med ditt dyra blod,
Och gif åt oss din Ande god!
3 Håll sjelf om öga, öra vakt,
Och haf jämväl på hjertat akt,
Att våra tankar icke må
Långt bort i vida verlden gå!
4 Vi bedja dig af hjertats grund:
Välsigna denna andaktsstund,
Och mätta oss med lifvets bröd
Utaf ditt rika öfverflöd !
5 Gif här ett styng åt någon själ,
Som ännu går en syndens träl,
Men gif ock din hugsvalelse
Åt något ängsligt samvete 1
6 Dock bedja vi båd' först och sist:
Förlåt oss all vår skuld och brist !
Vårt hjerta är så hårdt och kallt,
Förlåt oss det, förlåt oss allt!
7 Vi tillförse oss allt af dig,
Följ med oss på vår vandringsstig,
Och tag oss efter slutadt lopp
I dina sälla gårdar opp!
161,
Andantino.
År (* j\ A-
Nr-
— 0hs-
— » —
— N-
=?=5"
-Ä-
=t=
l
-=i— p — i*
rN —
v 0 t
1. När, Her
m -f-
V
re.
— S—
du
f-
ditt
-0-
ord
0 —
* " —
0 0
mig lå -
r* -0-
ter
—0
-4-
hö
- ra.
Låt sa
— #-J
v
tan
t&-vrfr^r
— P —
—fr—
W
— W —
—!•
— •- — -f—
=£=
-£=
•
W P —
— P
=s —
H—
-h
b b
-t/
(Butrgttensten.
159
m m *r« m m '-
i
^=^=^
E
nå - got hia - der
ra, Gör b jer - tat
I
&
3=*
* - ' ' ' " b
för din sanning då, Att j;
r rs- * _f_ _0_ _0_ _t_ ^. .m_
din hel - ga vil - ja rnå för - stå
rTrn19 — fr — t* — p — ■ — * — * — * — * — * f ^•-:a
2 När jag i ensamheten vill betrakta
Din stora kärlek, hjelp mig alltid akta
På hjertat, att det blifver stads vid
dig,
Hjelp, Herre, att det ej bedrager mig!
3 Och när, helt trött, jag längtar att mig
gömma
I bönevrån, lär mig allt annat glömma,
Så att jag, trygg invid ditt hulda bröst,
Blott lyssnar till din ljufva herderöst!
Mbderato.
p
162.
^i^lfefeiSS
;MM=j
4=^=*:
-&■ -0-
1. Mil - de
3ESE
Je
sus, var oss nar,
1^1
Ik
v^
m
Då vi
?-*-
sam- las krinir dig här
UJ
ÉÉ
P^T
fl^i^^ilÉiieÉÉSIglp
S
För att
-i— T-
den räl • ta
tid
t"
igns
nåd och hjelp och frid!
_ ... W
^-É
^ö
EF
1
tSf:
f-=F
2 Allt det onda, som vi gjort,
All vår synd i smått och stort,
O, förlåt det, Jesus god,
För din död och dyra blod !
3 Led oss på den rätta stig,
Lär oss frukta, älska dig,
Håll oss vid din goda hand,
Tag oss sist till fridens land !
160
l&wrfcan.
163,
Maes
n f
oso.
r i IM*1
—I " v # • 0
-i ■>— H — P
-d i > * -, «
~i~? :! 1—3^=^=1
1. Ack
2. Då
sa - Ii - ga stun der. som
verl-den stads sö - ker i
1 N 1 Jf- *
-S — **-S — i — -«-
Je - sus oss ger, Då
lu - star-na frid Och
f- • - f- t r
nå - de- nes un -der han
skul-den för- ö - kei, bort -
1
é=£=tée
r r B ■ i r
-Ui-Lfa-
/
7^ 1 v"
sl N Rj 1 h r\ '^ P N
i
1
«h > — J—
1
""j L ,' # * J * *i M * " -^v"
j ■
j
2
«
sjä - len
slö - sar
5-
be-
sin
1
ter.
tid.
» 0 ™ • é 0 0 • é 0 J.. "tj.
Då or - det för- kun-nar vårt e - vi - ga
Då sam- las vi å - ter till bön och till >
• m - . -f- -P- m. fe
väl,
ang
1
V
Då Je
Och or
- sus
det
är
att
fr): g g
•
*
« f i- » F * '
-i-V-i-
#
s F-
«
^
#
v^> * •
c
— -—
— U+P — P — \ — i — v — tf-
r T g
— 1 —
— U—
-*-
*-*
#
•
1
i / /
1
b
l>
-ö 1 f,— Jjr
^1 N h 1 T ^
-g — •-
1
*
0 -
N
i
- pa V
nä - ra. då
hö - ra och
.0. -».. .».
bi k g
Je - sus är nä - ra Att
or- det att hö - ra. Då
— •—
väc
or -
-•-
— t—
— • — •—
- ka och
det vi
-#-
lä
hö
-#-
0'
ra
ra,
-0-
och
ej
-»-
- 0
trö
ti -
.#-
• -
1
- sta vår
den blir
* *
själ!
låug.
-0-
Hl
^-«— >— £-
■f-v T i u b
~"l=
— 1** — v—
*
T
"k"
+-
U^U
=P1
5 O Jesus, vår Herre, din Ande oss gif '.
Vi hafva, dess värre, ej krafter, ej lif.
Ej tro och ej kärlek, om du oss ej ger.
Hvad helst vi behöfva, hvad helst vi be-
höfva
Att troslifvet öfva; vår nöd du bäst ser.
i Vi äro så kalla, ja, hårda som sten
Af födelsen alla, och du är allén
I himlen, på jorden den ende, som kan
Vårt hjerta förändra, vårt hjerta förändra:
Vårt hjerta omvända, du endast det kan.
5 Ack, vänd du vårt sinne från jordlifvets
strid.
Gif, att vi nu finne för kommande tid
Vårt lif och vår näring utur dina sår!
Vi äro ju dina, vi äro ju dina
Med blod, sår och pina så dyrköpta får.
6 Dig derför förbarma och tänk på vår nöd,
Ack, gör oss nu varma, uppväck oss ur död,
Låt lagen få väcka, låt nåden bli stor.
Låt Ac.len få verka, låt Anden få verka,
Så att vi må märka, att du bland oss bor!
(BuSstjcnstrn.
161
164.
mfffpp
1. O bö - ne-stund, så skön och dyr, Då jag från jor-dens sor - ger flyr
.^. + -?. JL -?L JL
Bil
:U=t
:t=t
:Q; Fine.
bs
Och in - för Fa • dera läg - ga får Hvad helst som mig af nö - den står !
pq=P — é— #-l
4=t2=t
Och fre-starus ena - ra sön - der-brast, Blott jag till bö - nen gick med bast.
D.C..-8:
Hur of - ta, af be - kym • ren böjd, Jag bad och å - ter - fick min fröjd,
feE
ii^flp
£=£
2 O ljufva stund, så rik och skön,
Då jag får bära fram min bön
För honom, hvilkeu trofast är
Och ger mig nåd, blott jag begär!
Hos honom söker jag min ro
Och sätter till hans ord min tro;
Så bjöd han mig den stund så skön,
Då jag till honom gick i bön.
O ljufva bönetimme, må
Jag om din tröst ej miste gå,
Tills ifrån Nebobergets höjd
Jag skådar in i himlens fröjd
Och kastar köttets klädnad af
Och fattar lif vet Herren gaf !
Då ropar i sin flykt min själ:
Du ljufva bönestund, farväl!
Used by per. The Biglovv »t Main Co., owners of copyright.
162
l&rrfcan.
165.
Moderato.
f
f\
P
~7\ P" ^ -— -
— i
jj
—f — r
— N—
1
(ty Ll ^
-$-
— i—
1 —
é
« — >
0
ä
— 1
— £—
1. Tack,
2. Sänd
é
t
o
ock
•
# •
Je
nu
1
0
SUS,
till
■P-
é
föi-
oss
-»-
# #
det ri -
din hel -
é
ka
•
P"
bor
An
P
1
- det,
- da.
• •
Som
Som
din
oss
j0
-f—
0 •
w
—p—
« 0P
*
— •-
t-
„ t
— 1 .
^ — Lz — ■j. —
\-
— V —
— V—
— w V-
— • —
— 1—
—\—
— ^ — * —
— 1/
/
g
fi\
n». •
*=*
kär - lek du
le - der i
kar upp för oss!
all san - ning bär,
Tack. o
Och låt
sus, för det dy - ra
tan ej sitt o - gräs
J==n3 3-
or - det,
blan - da
Hvil - ket al - drig, al - drig skall för
I den säd, som bland oss ut - sådd
-X-«-
1
3 Låt ej ordet fåfängt komma åter.
Utan skaffa frukt till evig tid,
Ocb bvar belst du oss församlas låter,
Låt oss alla samlas i din frid !
4 Ja, o Jesus, du, som gör utöfver
Hvad vi bedja eller tänka här,
Gif åt hvar och en hvad han behöfver,
Gif åt hvar och en hvad nyttigt är!
©utistjrnsten.
163
166.
_£ — 1 — 0—0- =*_# — 3 — J- -^ •- =2— * — * — *_t^ ö_ -
IH I
i Förr än vår sammankomst är slut, Vi Gud vårt lof hem-bä - ra,
■ } Af hjer-tats grund vi bri - sta ut: Gud va -re tack ocb ä - ra!
^iipilppilllp^mippl
. fl tt
.
|
|
1 ,
»
V**
' | |
j
i d
# 1
|
«j ~
v. ^
1
fA\ *f €*.
«
•<
ä
é
A
—si— :
X>\) 1
J
j
o
•
é r
0
•& -
< t
Hans
hel
#
ga
$
#
ord
1
vi
8
haf
1
1 *
- va
hört,
Dess kraft hai
med oss va - rit,
* EE§=-EÉf 3
^_#-*-H
V
F
4-
— r-
|-4-
t=
h
*-p
=F-t
-4-
- V-
X
-1 d
i
:)=tq=4
tö
$=*=t
* •
Det har vårt trö - ga hjer-ta rört. Dess söt - ma vi
^IIP
,-.-?«
2 Vi äro, fast vi skiljas åt,
I Jesus jämt tillsamman,
Här ha vi ofta sorg och gråt,
I Jesus fröjd och gamman.
Vårt hemland denna jord ej är,
På resan är hvar enda,
Men om vi följa Jesus här,
Till hemmet visst vi lända.
3 Vår själ är nöjd, ocb innerlig
Vi dig, o Jesus, prisa.
Ack, lär oss vandra på din stig,
Din Ande gör oss visa !
Dig vare lof, vår Frälserman.
Som vägen oss beredde !
I dina spår som späda lam
Vi gå, nu af dig ledde
164
HDtfcan.
167.
-9-^ =5^
-- *— J — *-
-=h
=P=f=il= =h S .* „ s— N-jq
hen - ne väc
=fc=d-fc
ka, lif - va,
styr
-(5»-
i/ y
- ka! Din lär -dom stads i hen -ne ren be-
i^^-T8— T— P-
1 1 y b
-P P P—
U 1/ k1
_t
—v — y — v- — U — 1 * ^ ^ — U — L_
I
If
X-U
w&
ig
é=é
:•
Ö^^É^Éi^fi
va - ra, För - ök de trög - na
(S S f- » tta— i— »-= .»-
re - nas
U
ska
— £^-
i
?=BE
2 Pris dig, att du ej stött vår ljusastaka
Ifrån sitt rum! O, lär oss bedja, vaka
Och ymnigt till vårt Sion nederkalla
Den nåd, som du vill skänka alla, alla!
3 Pris dig, att du i denna kyrka gifvit
Mig rum, du inom henne skänkt mig lifvet
I helga dopet, i ditt ord, det klara,
Och i din nådemåltid underbara.
4 Pris dig, att du på mig så huldrikt tänkte
Och denna kyrka till ett stöd mig skänkte '.
Gif, att jag henne som en moder vördar
Och bär mitt ax till hennes himlaskördai !
5 Låt städse klart uti vår kyrka skina
Din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena.
Och mäktigt tänd i oss din kärlek rena !
(fMitisticnjsten.
ltiu
Moderato.
168.
H4M i i-Mt^-^^
1. A- men, a- men, pris och ii - ra Va - re dig, o Her - re Gud! A- men
2. A- men lju - de när och fjär-ran !Bort med suc-kan, synd och sorg! Sjung.min
:4rk
ti I
t=t
t
^g
N-i
•■-.--
-A — i
v v - i \, v
din hel - ca lä - ra, Nåd och löf - ten, tröst och bud. Vi med
var glad i Her - ren. Han är nu vår tröst och borg. Hvar - je
-•--
SEEÖSt
=fc=$=ta=B:
ÉÉ^&§£
i -.-
$=t=^
3=53=3
=3
Wt
äng -lar oss för - e - na, Sjun - ga gladt på bar - na - vis: Du är
bjer-ta, mun och tun -ga Sä- ge a - men, lof ocb pris, Tills vi
il NN
&£
ffiy
r^
t=P=
k — £— F-
p=
S^
S^3
rär - dig, du
a - men sko
Bl
■ le - na. Att upp - bä - ra lof och pris.
sjun - ga Ut - i him - lens pa - ra - dis!
166
H»rfean.
Adagio.
169.
mmmm wmmm^m
1. Sko - la vi väl al - la mö - tas Bort - om Jor - dan - flo - dens brus
2. Få vi mö - tas i den hamnen Ef -ter stormar, sorg och pust?
N S , .
mMT~T
?=g
-•-
Och med al la fräl - stås ska - ra E - vigt bo i fri - dens hus?
Få vi mö - tas, ka - sta an - kar Vid den skö - na him - lens kust?
^EBEEÖ
r
&
=2i=
Kör.
-N— A-,— I F* ^n_N__^_ | -U-4 -I—.
s
jLl— l— Hr
3 Mutas vi uti den staden,
Som vid lifvets klara älf
Är med jaspis, guld och perlor
Bygd utaf vår Fader sjelf ?
4 Der de återlöstas lofsång
Höjs i ljuflig harmoni,
Och allt skapadt inför tronen
Stämmer upp sin melodi.
Copyright, 1866
by E.
5 Få vi möta våra kära,
Som här rycktes ur vår famn,
Se dem der uti förklaring,
Höra utaf dera vårt namn?
6 Få vi möta Herren Kristus,
När han hemtar hem sin brud,
Få vi slutas i hans armar
Ocb för evigt skåda Gud?
Rice. Used by per.
(Btttrsticnsten.
167
Adagio.
170 a.
'miLf i ju ^iiiMiJ\i44=m
1. Vår Her-re Je - su Kri - sti nåd, Gud Fa- ders kär-lek Och den lie
É-r#
-•t-^-t- -r-
tTC=Il=t
-#-,-#-
:t==t
=gj==F=Sg=^l=
ge
C * (t É É-
=t==t
1— r
P
An -des del - ak - tiij- het Va - re med oss al - la, med oss al - la! Amen.
Qvartett.
Maestoso.
f
170 b.
S^^^^
0<S>
I
1. Vår Her - re
Je - su Kri - sti nåd, Gud.
— <s>-
^S
<>
illl
Fa- ders kär - lek
j J U j J i CJ J jrJr-TJ fJ. JJ Ji j ji
Och den He-li-ge An - des del - ak - tig-het Va - re med oss al -la,
J ^_ ... 1 J.^J ... | ^ |N
:^£fe
M=
^E
P
168
IvDtfcan.
3. Konfirmationen, reformationen och missionen.
a. Konfirmationen.
171.
teiög
-•- -#- -•- * ■•-
--H— I 1-
m
i Ut
ditt namn jag döpt
f f -S- '-3- * '4 V"
ror- den, Gud Fa - der. Son och hel- ge And"
(Jag är ock räk- nad till den hjor-den, Som Je - sus fått af Faderns hand.
^å-^-^-s— ^- ==J=?=h»— g f . hr*- -g— ■«-4-f— s i* te
H
£
-k-j — h-4
II
y~^ #— | -» » |— »
§?3E
r— r^— r-"T
I Kri- stus är jag ym-pad in,
.€ .f f- -r -g-.f- t
-0-
g-
>>
Och han ha' skänkt miir An - den sin.
É=f
r
3ä=t
S
2 Till arfvinge ibland de dina
Du tagit mig, min Gud och Far.
Mig frukten af din död och pina,
Min Frälsare, beskärt du har.
Du, helge And', i sorg och ve
At mig din rika tröst vill ge.
3 Jag dig det löftet nu vill gifva
Att lyda, frukta, älska, tro.
Din egen vill jag evigt blifva.
Du vara skall min fröjd och ro.
Jag satans väsen afsagt har
Och blir ej i hans rike qvar.
4 Min trogne Gud, uppå din sida
Skall väl förbundet evigt stå,
Men skulle jag det öfverskrida,
Låt mig dock ej förlorad gå !
Tag mig, ditt barn, igen till nåd,
Och glöm min ungdoms öfverdåd!
5 Jag vill på nytt, o Herre, blifva
Med kropp och själ för evigt din.
Ack, värdes sjelf uy trohet gifva,
Tag du mitt hela hjerta in!
Dig tillhör jag. o Jesus god.
Som tvagit mig uti ditt blod.
C Låt detta uppsåt aldrig vackla.
Gud Fader, Son och helge And'!
Mig led med ordets klara fackla.
Håll mig beständigt vid din hand !
Så lefver, lider, dör jag dig
Och lofvar dig evinnerlig.
ISonfirmattonrn.
169
Andantino.
1T2.
*mmm^BMmm
tES
.g., j. ■ ja* -S. »-
1. Mot he - ii - ga ber - geu vi lyf - ta vår hand, O Fa - der. och
2. Vi kom - ma till dig, o vår Fräl - sa - re kär, Som hit - tills du
r r i ii s\ T r i
==t=
z^
z^z
d=:
3=2=3
nas land
oss Där!
3ss skyd - da,
Vi bed - ja:
£2-
be - håll os- som
gif styr - ka. gif
jF=f=BEgÉESEEEC
£
m
- ra namn.
- ga blod,
— 0.
din famn, Låt
och mod Och
3=3s=j=
»
din lef ■
hvar d äg-
de
ditt
bok
he
m
-9
A»/
1 1,1 1
-i -i-
^^4-=
d =iH • -3=
-3 *
4-
— •—
tJ tu
-hH
Styr lyck-
I fre-
©t rf**-
ligt vår färd I -
stel - se all Oss,
-i 1 — Y&- — U-
ge - nom
Je - sus,
#
eu
be
r
ond och för
- va - ra och
J r f
- fö - ran- de
räd - da fråi
-i 1—
äJ3
verld!
fall!
^ * «?— 1
-' v x-v F-
r r
v
T i— '
-k
r_n
3 Vi veta, att salighet lofvat du har
De rene i hjertat, men hos oss är qvar
Ett hjerta, som ännu har synd uti sig
Och ofta vill locka från renhetens stig,
Men, Herre, din brud
Dåropar: Hvi skulle jag synda mot Gud'
4 Vill veriden oss föra från barndomens
tro
Och röf va ifrån oss vår himmelska ro,
Då fly vi med bön till ditt heliga ord
Och till dina gårdar och nådenes bord
Och sjunga igen
Om seger i dig, du vår himmelske vän.
Du helige Ande, som lifvet oss gaf
I dopet, der synderna lades i graf,
Fullborda ditt verk i vårt hjerta, och tag
Det helt i din hand till fulländningens dag,
Fullkomna oss så,
Att lika vår Jesus ur graf ven vi gå !
Och randas den dag, då ej mer äro qvar
En älskande moder, en ömmande far,
Skall hemmet, det kära, som vård oss har
skänkt, [stängdt,
En gåug genom döden stå sköfladt och
Vår tröst vare då,
Att hemmet der of van skall öppet oss stå !
170
$vi)tfcan.
173.
Adagio.
0 p
=f-^ K
-i-
^v -f
N-
—1 **■
1. In - för din
Wh — P — P-
St
tron,
-1
i • *
Du män - sko
-»- -»- -»-
—t- — f r
son,
1
Vi den
i — \—
^ i: i * -Ti
- na stund fram - trä-
• • >
r
— p — v — V-
— 1
F F—
1/ U
-F—
— F-^ K |
-| _— J — d
#-
»/
— K i*
1 Jr
1 *~~
=3
/
— fv-
— É
m
— |—
— \-
11
1=
da.
# •
# ■
•
Vid
— $
al - tar'
# #
- J- -1
ts rund I
ditt för-
-F f—
bunt]
5=
— m—
¥
Vi
#
— 1
— •—
af
#
4-
din
nåd
— F^-
— ä-
0
oss
F-
— \
glä-
N
=30
=4=
-•-
l
da.
•
1]
W_
=s=
1 ¥
-1» — 'f—
-1—
— u^—
1/
•
— 1-
— •—
— • —
1
II
2 Uti ditt blod.
O Jesus god.
Aftvå mig synder mina,
Du offerlam.
Frun korsets stam
Mig räkna bland de dina!
¥
3 Vi lofva dig
Eviunerlig
Med hjerta. båg och vilja
Dig höra till.
Ske hvad som vill,
Oss intet skall åtskilja.
Andantino.
+ mf
174.
10=5=!
1. I den
2. Dröj ej.
lju - sa mor
tills den kul
mm
-— H:
- I - -
gon - stuu - den Af din lef - natls kor - ta
na hö - sten Gjort dig stäpp- lan -de och
m P P— S-r-V f f f-
m m H — h h
f—i ' fl* i *i
tro - get
he - tens
-/ / ,
F=*=E
Konfirmationen,
171
går! Gif ditt hjer - ta nu åt
dag! O, så bör - ja uu dir
=^ — 9= M — — i — w
nu åt Je - sus, Han dig al - drig svi - ka
uu diu van- dring Mot ditt rät - ta fa - ders
e=£
t=t
^r=3
m
i-
*=*
^«=é
— H H H P>
skall, Men dig föl -ja be - la vä - gen Ocb be - va -ra dig för fall!
bem, Ocb låt blick ocb bjer-ta sta - digt Väu-das mot Je - ru - sa • lem!
mmmmmmnmmmmm$
Andantino,
6
175.
p
1-5 — N — fy — r«£— k — t- ~h— •
5 «H=-*-C#-v— •—•-:— 0-*-0
1. "Lå-ten bar-nen till mig kouinia", Säger Je sus.barneus vän, "Ocb förmenen dem det
2. Up-på si -na eg- na bän-der Jesus tecknat si-na lam, Ocb fördembangick i
N IS
7~Tas- **?»-•— JV»— — s — s~. — I* i * » •—#-.-•— — 0 — a — a-, — •- — 0-,-0-rs — a-: — m—t
&Ei&É^ZÖEfeEES±^±^?EtÖEl5^ii^±!E*±=ä
£4 U U_b — 5_l y-?-tt — b b U I» tt-S-fc — SJ
as
:s=?
S3P
^=^1=*=
^=^
B
ic-ke, Ty dem till-bör bim-melen." Hör, ban vänligt till sig kallar Dem, som
döden. Nag- la- des på korsets stam. Låt - om oss nu bo-nomlof-va Med vår
bu-rit barnen fram, Se-dan i den öpp-na fam-nen Omt han slu-ter si- na lam.
enk-la bar-na- sång,Tills vi hemma in- för tro-nen Bätt- re sjun-ga få en gång!
JJ
J_P_p-P tf=tn_F — P-Lp — t — p^^-tp — 7—V~ -p-tp_:H
172
Itptkan.
S
Andante
176.
Det gifs en tid för al - la ti - der, Som kal -las må din söknings-tid,
Men in - nan den till äu - da skrider, Be - tänk livad som till-hör din frid!
w
£££*££
P7 W i?
I
m
JE?=t
É^E^i
fe
1*1*
Ty skall det gå dig väl till slut, Så
>
:*=:*
£=É
*
ver ■ väg din
r-,
-9 1 r—
J w 1 —
t
sak
för - ut,
Så
din
sak för
^.
ÉÉ
]|
:t=E
p=p:
2 Ack, Gud bar sökt dig många gånger,
Och se, han söker dig ju än,
Vill du då ej med tro och ånger
Till honom vända om igen?
Betänk, hur många gånger förr
Han klappat på ditt hjertas dörr!
3 Står han ännu der utanföre
Och slipper icke till dig in?
Hans ömma klagan dock dig röre:
Se, jag har köpt dig, du är min !
Jag dog för dig en bitter död
Att lösa dig ur syndens nöd.
4 Hvi vill du då den nåd förkasta,
Som kostat mig så dyrt, o, säg,
Hvi vill du ännu längre hasta
Uppå förderfvets breda väg?
O, vill du icke vända om
Till mig, som till din räddning kom";
5 Kanhända vid dig sjelf du tänker:
Jag står ju midt i lifvets vår,
Och af den glädje verldeu skänker
Jag först vill njuta några år,
Se'n vill jag vända mig till Gud
Och höja helga sångers ljud.
6 Men tänk ej så, ty nådatiden,
Den är så dyr, men flyr så snart.
Och är den blott en gång förliden,
Hvart vill du vända dig, o, hvart?
Det blir en gång för sent för dig
Att vända om från syndens stig.
Hoitfirmatfoncn.
17a
Duett och qv artett.
Andantino.
171.
'å^^m^^^^^
1. Ung-dom, som
i verl-den, O, låt bi - beln
föl
i
ja dig,
m
>=*
mm
HÉliÉ
Ly - sa dig på lef - nads-fär
3
den
1=PE£
m
^
r-3
Le - da dig den rät - ta stig,
g
^^
mf
=4
Var - na dia; för dol - da sna - ror. Ta - ga ock din fot ur dem
Var - na dig för de
1 f>
É— 5-
!£E
*=t
1
Och bland bran- nin -gar ocb fa - ror
Pe - ka
himmelskt hem.
S2=i« r* P k-
i*
1 y
Rilard.
#-^SH^P
Pe - ka mot ett himmelskt hem!
rt_is L
m
UlliilS
2 Herrens ord skall aldrig svika,
Om allt annat sviker dig,
Och än mer, det har tillika
Ensamt evigt lif i sig.
Men hvad gagnar dig all verlden,
Om du tappar bort din själ,
Om du uti synden, flärden
Glömmer bort ditt sanna väl?
3 Många röster skall du höra,
Som ej utgått från din Gud,
Mången ton skall nå ditt öra
Af förakt för Herrens bud.
=2-
m
Men den goda herderösten
Du ock hört i lifvets vår,
Må den intill lefnadshösten
Följa dig, ehvart du går!
4 Mänsklig vishet kan ej rädda
Från förderf och dödens stig,
Jordisk ära kan ej bädda
Grafven mjuk och varm åt dig,
Men det ord, som evigt blifver,
Ordet om vår Herre Krist,
Lif i sjelfva döden gifver
Och ett rum i himlen sist.
5 O, så låt det dyra ordet
Följa dig, ehvart du går!
Vid det helga nattvardsbordet
Kraft för vandringen du får.
Ingen nöd och ingen lycka,
Ingenting på denna jord
Skall ur Herrens hand dig rycka,
Om du blifver vid hans ord.
174
markan.
Anäantino.
mf
178.
1. O, lå
2. Och skul
ten dock bar - nen få
le jag, glömsk af ditt
kom - ma till mig! Jag
be - Ii - ga ord, Be-
-•-• -•- -»- ,. is
m
bö - rer mia Frälsa - re
dra- gen af syn- den ocb
N !\ !\
bju ■ da. Så
flär- den, För
— v — v £ — i— I • —
vill jag då skyn - da, o
vil - la miir bort från din
n _^ _*
s -A — £
— ^ h m S r. N-
— r~
— i-
P
— -f— i
Je - sus, till dig,
dyr - köp - ta hjord,
t
Din
O,
4- s=i=l— tt-
röst ej för - giif - ves skall
sök mig på far Ii - ga
t % t r r f-
J:
får
- h
- da.
den!
%
-ä-
Du
Ja,
IN
1 =1
,^Mi t
V
6 t v Y~V^ 5
F=
1
^ 1
i> 9 ]/
U b *
i
:?■:
^H
£
^
tog upp i fam • nen så huld - rikt de
räck mig din står- ka, din fräl - san - de
små, Ack, bär mig på
band, Ocb låt mig en
±=£l
Eeéeé
fcfeEÉ
löi
*=?
Iv F f v v
*
tro - fa - sta ar - mar ock -så, Du go - de,
gång ut - i him -me- lens land Din kär - lek
B»c c gir i F^&t B g t i
5— *-
W
du him - mel - ske ber - de !
för e - vigt få pri - sa!
informationen.
175
$
-t£
Maestoso.
f
b. Reformationen.
179.
ÉEJE-fc-+-3
4=1=:
t=t~-
5 '
1. Hvad äi
2. Hvad är
den kraft, hvad
som ett tve
EzLlZr
E=J=
J=i
deu makt,
gadt stål,
Den
Som
rid
krist - na
al - drig n;
-f f (J
r i r
d ar-
got
.H9r^-
P
^=t
3=i
mf
I
^
ska - råns prakt, Den skärm
mot - stånd tål Och in
E
den sköld, den bor
tet pan - sar u
för bil
te - stan
ren, Ue
ger, Men
-f É-
W^^m
bl au - ka, sli - pa - de
ge - nom själ och an
I I
va
trän
ren,
ger
Som al - drig föl
Och e - gen van
makt
£=£=£
sfr* — "— e=g=l-g= — F ^-EEr
=•
./'■
i=S=É!
^
-£
ii
ned till jord?
kän - na lär?
Det
Det
te
är Guds ord, det är Guds ord.
är Guds ord, Guds ord det är.
> M . -fr £ -g*
::
-*-•--
h , , ,_
3 Hvad brusar så med stormens ljud
Och öfverröstar åskans bud?
Hvad dundrar uti syndarns öra,
Som domens röst han skulle höra,
Och straffet honom frukta lär?
Det är Guds ord, Guds ord det är.
4 Hvad susar som en vestanfläkt
Och kläder allt i sommarns drägt,
Hvad friskar upp de slagna hjertan,
Hvad ropar tröst 1 syndasmärtan,
Hvad drifver sorgen fjärran här?
Det är Guds ord, Guds ord det är.
0 kraftens ord, du lifvets ord,
Till salighet uppå vår jord
Af Herren Gud du är oss gifvet.
1 dig är sanningen och lifvet,
Och vägen du till himlen lär,
Ty Herrens, Herrens ord du är.
O, kom med kraft, o, kom med
Vårt hjertas riddarrustning blif !
Den lilla skaran för ur striden,
Dess kämpar längta efter friden.
Till himlen från en stridfull jord
Oss för, o du, Guds helga ord.1
lif!
176
Ifcimfcan.
180.
+=4\3-
1 i
£±=t
11 r^f -5-
j j Om Gud ej vo - re med oss nu, Så Is - ra - el skall sä - ga,
( Om Gud ej vo - re med oss nu. Vi skul-le hopp ej e - ga.
m^é
-#-#-■#■
-*- ■&-
t- -*-
±=
ir^ipiH
P
I^ÉZ*
=j:
1
gp:
ä - ro allt för få
Så mån - ga
§
=t
till att
*=b
=t
i=±
-r
Som sig
£2-
mmsm
m
m
2 De öfver oss förgrymmat sig,
Om Gud oss ej bevarat,
De oss förkrossat väldelig,
Och intet lif de sparat,
Oss hade strömmarna fördränkt
Och vattenfloderna försänkt
I bottenlösa djupen.
Gud vare lof, som var vårt stöd
Och ryckte oss ur faran !
Vår själ kom undan ur sin nöd
Som fågeln utur snaran.
Nu frälsta, fria, sjunga vi:
Gud är vår Gud, han står oss bi,
Den jord och himmel skapat.
i\ rf ormatio nen.
177
Maestoso
181.
'n — rl^'"^"^ — i r~> — *r> — * r» — d — ri
1 l Der tändes i fjärran, i sek-ler-nas natt En eld, som med klarhet sig spri - der,
'1 Det folk, som i mörker och f ängel- se satt, Sig re- ser ur dvalan om- si - der.
* iv Jl jy^—*-^ . s_H^ — ^ ._g_yTj3B_J_T.,
rf¥^n
-J— fr-f"
— * fr J
* J^ # --
5r*— ^
-3^—3-
-*-=g£-j-
-J---M — i-
— t-
-g- j 3
j
... »
Och el - den blef
jS
v
tänd af det
.. . . .
be - Ii - ga ord.
Som,
kraf - tigtfram-
—?—$0 — É- —
gfe* É=
— i ^ — i —
—h
3Sff= V
U &=
f rj r-.-
der och nord Slår sönder vill - fa rel - sens bo
v — g— P=E^£
=i — t^H
_! — « . :
S=bS:
J55
ja.
il
I
2 Förnyad sig reser ur spillror och grus
Den gamla, Guds heliga kyrka.
Palatset och kojan hon sänder sitt ljus,
Lif ger hon och värme och styrka.
Vid dånet af lof sångens väldiga ljud,
Som stiga till Kristus från jublande brud,
Fiendtliga makterna bäfva.
8 Hvem var han, som löste åt hungrande
verld
Det ord, som så ängsligt blef vaktadt,
Som trotsat förföljelsens lyftade svärd
Och mäktiges hot icke aktat, [stam
Som trygg stod i skuggan af korsträdets
Och der fann sittalit, i det sargade Lam,
Som dödde i syndares ställe?
Visst känner du mannen, vi älska hans
Men högre vi älska hans lära. [namn,
Nu se vi, hur Fadern har öppnat sin famn,
Och Kristus har trädt oss så nära.
I Kristus vi finna vår frälsning, vårt allt,
Han fullgjort hvad Gud i sin lag har befalt,
Rättfärdighet åt oss han vunnit.
Och äro vi gäster i främmande land,
Vi hafva dock ordet, det gamla,
Och tempel vi bygga från strand och till
strand,
Och der vi med glädje oss samla
Och sjunga: Vår Gud är den väldiga borg
Der vi hafva tillflykt i glädje och sorg.
I honom vår starkhet vi ega.
178
Itatftan.
182.
Adagio.
mf
i
re h N
']/"•!. \ rC
N s
P «
frä-äW"
«;.
-i i — Jw^
-J^-
H — i — r-
%y 3r mt _ _
1. Upp att
2. Fal - ska
ls fe
— #-v
Her
lär-
1
ii *'
- rens god - het
doms - vä - der
lof -
bru
1
— i—
r
va,
sa
1
— *—
Och hans
Väl än
# •
sto
nu
1
— # — # — * — •
- ra nåd be-
om- kring oss
s^_4^ U_
1 —
— V — U — V—
—i —
— t
— u — 2—
-C — ' — H
-A— ^3=j =£ N
3
:25:
^
. -#- »
3=£
-#-T-
sjung, Pri- sa den - na sto- ra gåf - va, Som han gif - vit gam - mal,
här, Men hur än de loc - ka, tju - sa, En - dast san - ning e - vig
E^=l
£
^F
i — r
==F
p r k — u
:#ä_+
mr v
-^-t> — N
« *"
F^
-4-
— •—
=d
h a
=rf-?— r-^3
ung!
är.
—i — 5
Gåf-van.
Sanning
t t
— 0-r-
det
blott
-J J — i
är or - det
är or- dets
— •—
kä -
lä -
9-
ra,
ra.
f'; fr p- i i y d
Som en gång af natt var
Vill till strids mot den man
. . -0- ±± + + m
P8"^
-P 5
-t — ^— b— r-
"T"
»
r- b
_*., — * — i — , —
V^ — | V •:_
u
1 K p
— 1 U T- P
* h, 1
n f ^
"S
|
#=^=^=S
^=£=t-^-
-i ^-V
=P=
Tii
h ti
S1 jT J 4. ■!.'
täckt, Men som
gå, Skall dock
nu till Herrens
rö - nas fjärran,
1
-#^ i • *-
ä - ra Upp en
nä - ra: Herrens
1 -m-
— W É S 1
verld
ord,
• • *
ur dva-lan
det skall be
— i — i — r~
Lf_±l
väckt.
stå.
rf— ti
&-* ^_^
-P — r— r— r
r r £ ^
|f> '
• • •-
-i — H
1 , V. — SLJ
b» — * — b-
u • : b b—
Lj ^ — V — '*-*
1 u
Urformattoneu. 179
Klart i ordet står det skrifvet,
I mitt dop Guds barn jag blef.
Der har Gud mig gifvit lifvet,
Och mitt arfsbref der han skref
Får Guds Ande här mig föra
Till min lefnadsaftons slut,
Skall jag visst till slut få höra-
Kronan tag, du tjenatut!
4 Jesus sjelf i ordet talar:
Det är min lekamen, tag.
O, hur ljufligt det hugsvalar
Själen, som är arm och svag!
Detta är mitt blod, som flutit,
Drick förlåtelse och frid !
Så han säger. Hvad vi brutit,
Det är glömdt till evig tid.
5 Vår rättfärdighet vi finna
Som ett fläckadt kläde blott.
Rening vi i Kristus vinna,
Han har i vårt ställe stått.
Han var helig och rättfärdig,
Hans rättfärdighet är vår.
Blott i den är själen värdig,
Ren i den för Gud hon står.
Så är ordets rena lära,
Nu till Kristus vi få gå.
Ej till helgon mer vi bära
Offer för att nåd undfå.
Kristi förbön blott kan gälla.
Sådan den på korset ljöd.
Trygt vid korset vi oss ställa,
Allt vi fått i Sonens död
180
3&»rfcan.
Moclerato.
P
Missionen.
183.
Tu sen, tu - sen sjä - lar suc - ka Ut - i mörk - rets bo - jor
F
, o ■ -^ fc
i
=—
i
1 [^ i\ i».
täf ä gfl#r-f-
-5-
-« — fcS-i — ä — j^-
i- i — • J*
än, Fast - än
Je
-•-
sus köpt dem al - la Med sitt
t "i*"" tit f •>
m • » 3*4
-•-
blod så dyrt i-
r r t>. 0 .
få F * P'~5
— »—
r p"-^ ^ ^ t- t
t: t Er-f^
^-^— * — ^^^ — £—
1-
— 1 * — MH Jf— — v.-
— 1*-* 1« P-s %—A
1 ' '
1 Is 1^
^hä
^mTTin^^m
sen. Fast - än han för dem siar si
^ g ■ # f:
f - vit Ock
kor - sets bitt
rf)
erhHHiiP f E-pB^grFpral
-±*^
*-*
5
:^3=:1=3— :fs:3E =F=:1 — *— »,
i
*—?z
i:-
död, Vandra de från ho- nom fjär-ran
n
o - ut - säg- lig nöd.
Ö
ö
f=f=«*
jJj^Effia
2 Ack, de känna icke honom,
Känna icke lifvets stig,
Veta intet om den kärlek,
Som för dem har offrat sig.
Julens glada änglahelsning:
Frälsaren är född åt er,
Har ej, lik en ljuflig solglimt,
Trängt i deras hjertan ner.
3 Vi, som fått Guds ord om händer
Och förstått, att Gud är god,
Vi, som funnit lif i Jesus
Och förlossning i hans blod,
Vi, som se i våra bygder,
Hur Guds rike framåt går.
Bröder, skulle vi ej känna
Hednaverldens nöd som vår!
O, så låt oss icke tröttna
Att så ut den ädla säd !
Senapskornet, minst af alla,
Blir till slut ett skugglikt träd.
Må i tron vi stadigt bida
Efter Herrens ariaregn
Och hans eget verk befalla
I hans eget nådeshägn !
Herre, låt ditt rike komma
Dit det icke kommit än !
Öppna väg, der väg ej varit,
Och gif trogna såningsmän!
Samla hednaverldens skaror
Under korsets fridsbaner!
Vi förbida dig, o Herre.
Du är Gud och ingen mer.
ftttsstonm.
181
An dit ni c risoluto
184.
¥e
» * * ' » ' ,* — ^* 8= i. jT^i
ns sky - ar.
ör - ny - ar.
VTf\ i*
him - me-lens sky
stiin - digt för - ny
^E3
Ge - nom märg och ben så skä-ran - de det
— P £— r-f1 * 2 ^n
Ä=J:
går. Hed- na - fol - kens rop, som höjts i
:-t:
tu - sen
£ P—
år: Ack, hur län - Lrc
*=tc
i=s=i=j=|=r
^-=N-
3=i=i
-d
F
än drö-jer da - gen att gry. Kom- mer ej fräls - niu-gens tim - ma?
r^ i
i — J — ^— ,— (=-,— J — g—
li^iig
2 Vi i mörker gå på den suckande jord,
Hän mot förgängelsen ila.
O, hvem bringar oss ett hugsvalande ord,
Ord om förlossning och hvila?
Se, vi bida än, men natten är så lång,
Tröstlöst är vårtlif och tom vår glädjesång.
Ack, hur länge än dröjer dagen att gry.
Kommer ej frälsningens timma?
3 Hören I det ej, hur de klaga sin nöd,
Viljen I eder förbarma?
Vi, som funnit lif i vår Frälsares död,
Skyndom att hjelpa de arma!
Lifvet är så kort, ännu är tid att gå. [förstå:
Hvem vill ge sitt lif, hvem vill den suck
Ack, hur länge än dröjer dagen att gry,
Kommer ej frälsningens timma?
182
IvDtfcan,
Andcmte.
m
185.
m
3^
3 — ^
1. Ack, hem - lös och frid - lös jag van - drar nu här Med min - nen från
P , f P P-r^-. P l" i "^ É-
i6^
^PP
t:
w
m
1 — r
bortfar - na da - gar, Och hvi - la jag sö - ker än här och än
f—r-
P=É
g
pi
r-j-i
£ö
E=sb
rs
-p— *
ger en
der, Och hå - net mig stan - digt led - sa - gar. Mig
gna
W4
lf J_l —
=f=±
=f
-f-
— 1-
-i ^ i-
=£=f
-1~i
IM « jj=
smär - ta, mig
^55-b-P * fr
frä - ter
- — •—
en
— h —
brand,
-i
Och
-f-
r *jr *
het fly - ter
fp P
-!— B*
tå - ren
— P P—
-i
Wi==f r~
=t=±=
— V —
— • —
r r~r-
-x=t
=t —
^^te^^n
p=f
rr- t
fram - man - de land, Men
^i^^g
gen för - står hvad jag Ii - der.
! T T ^- t#
m
Ätestcmen.
Nu stafven är viken från Israels fot,
Och Juda nu spiran ej förer,
Ej skjuter en telning från murknande rot.
Om Schilo ej längre man hörer.
Vi väntat i sekler, i tusental år,
Vi väntat en herde för Israels får;
En kom —men förförare nämdes.
3 Förr blef dock om sjutti år fängelset vänd t
Och fångarna förda i ljuset,
Två tusende år snart Guds vrede har bränt,
Och ännu det ryker i gruset.
Nu tyckes mig splittrad den bergfasta grund:
Jag sluter med David ett evigt förbund
Och löftet jag aldrig förglömmer.
Ack, har han dock glömt både löfte och nåd
Och vill han ej mer sig förbarma.
Och är det om intet, det eviga råd
Om frälsning för syndare arma?
Har fädernas gräsliga bön blifvit hörd,
Och var det Guds Son, som på korset blef förd?
O ve, huru blodet då ropar !
Förr doftande rök både morgon och qväll
Från offren betäckte Guds boning,
Nu ropande synder från Israels tjäll
Uppstiga och få ej försoning.
Jehova ej sänder oss någon profet
Sin vilja att tolka, ej Israel vet,
Hvar det sin Messias skall finna.
184
ISwrfcan.
Largo.
p.
186 a.
t=L-0^-*i-l
"— ... , r
1. Vid älf-var-na i Ba - bv- lon Hur tungt de da - ear flö - to! V
m
p-vp-a
£EEE£
JL^ 0.
t' f f y , •*-9#-|>
b^I^
-(2 » *
1 ! I
1
-tä>mfl j j ,
=t=f!—
*p=r^=g±g=£3F=*?*
r:
min - des Si - on fjär - ran från Och bit
J I.
t r0 7,
:ö - to. I
m
1» — jr
'I
f — wi
d. *
M>
-5=5=p-
iÉl
P^r
S5^t
1
tian vid
m #-
| ' I I
de strömmars lopp Vi häng -de vå - ra har - por opp De
ÉF*
±±=£±
-# — # — Sj
• #
t=*
?w*
-X-
=dbp
zzj:
— I — +-
•
-ä
— Pv-
"!"
~~ ]
6?-
trän
— |-—
9
9
spe
-:4
len
kla
- ra. Hvem
vil
t
*
- le
-»-
s
spe -
IL
w
la
9
ja
# •
mer
m •
— #-=-
s
il
c
ja
•
and,
| —
5
Hvem
» n
E5-
?• —
*—
"+
-M=
— *—
=t=
t=
-r—
— *■—
— •—
— * — -
i
tr — ^
sj un
ispi
"* 9-
*=*=4,
s=£
:i
:5=*
• # *— -^9
var träl doms land. Hvem kun - de el ad der va - ra?
fl
-#.**
f t.
4=f
t— —i ! • f— — t^r-
i
ifttltestonen.
85
Den goda tid var allt förbi,
De fröjdens år förgångna,
Bland bednabopar sutto vi
Som främlingar och fångna.
De bjödo oss med spe och tvång:
Upp, spelen, sjungen glädjens sång,
Som förr i Sions skara!
Hvem ville spela mer i band,
Hvem sjunga i vår träldoms land.
Hvem kunde glad der vara?
8 Jerusalem, din helgedom,
Om jag den kan förgäta,
Må tungan låda vid min gom
Och glöd mitt bjerta fräta!
Till dig, mitt hem af frid och ljus.
Min konungs borg, min faders hus,
Jag längta vill att fara.
Der får jag spela utan band,
Der sjunga i min frihets land,
Der först kan glad jag vara.
186 b.
j I pil - trän vid
' Hvem vil - le spe
de strömmars lopp Vi häng - de vä • ra
la mer i band, Hvem sjun - ga 2 vår
\ r^ j - -jl. - - ^- •
-JK r*a n— i hn h
f* 3
-j\
— i t— ii
fä? JJJJ ä ,_ä j
^ T * g 0 fr# ' 0
har - por opp, De strän
träl - doms land, Hvem kun
• ga - spe -
- de glad
=f *
*
0
len
der
— » —
kla - ra.
va - ra?
k r>
' 't II
jM? — ! - — ! v 1 —
—V — +—
— i
— V —
=^=F._3]
Copyright*
18tf
ttorftan.
Andantino con moto.
X
187,
^~\
e
§^§^
-4- £-
^
-H Pt — # H I*
3tT 3 i+-$
1. Gör väl vid Si • on,
2. Gör väl vid Si - >>n,
SISS!
du Si • ons Gud, Att det må hö - ja
du Si - ons hopp, Att det må lyf - tas
m
sin
ur
nm
ö
-I I . t
*=&
I
1
±=±
a-1 j- t*-: 4 ^=^
iEEEEgE
lof - sångs ljud
stof - tet opp
Att
Att
det m§ hö - ja sin lof
det må lyf - tas ur stof
Gör väl vid Sion, du Sions frid,
Att det må föras ur nöd och strid !
Gör väl vid Sion ! Vi bedja så,
Tills Sion, frålsadt, hos dig får stå.
Copyrighted 1892.
ljud!
opp!
r
1. Fa - der, för - bar - ma d
C4:
* r
/
C res.
-^~1
^g^^fe£g
*>/l
/*/
-• — Ji ■ é m- é — • m-T-w-*-^ j-
fam - la. Upp - sök de vils - na, dem kal - la och sam - la, Led dem,
jfBtestoncn.
187
2 Fader, förbarma dig!
Israel irrar i främmande landen [den,
Långt från sin herde. O, tag dem vid lian
Tänk på förbundet evinuerlig,
Fader, vi bedja dig.
3 Fader, förbarma dig!
Värdes de dina, o Herre, förena,
Att de i sanning och fruktan dig tjena,
Helga och rena ditt folk i dig,
Fader, vi bedja dig.
1S9.
( Bud - bä
fe
ra - re - nas föt - ter
C — U-i-U
o Gud, vi bed - ja dig: Ditt
på de - ras mur - ka stig Låt
I
~c »a — i
e - van - ge - Ii - um åt dem för - un - na !
för dem frid och sa -lig- het för - kun - na! Väl- sig - na
i=*=
m
-0 — »-
M
III I I I V I I
:— *
2^=¥=(t
fj ^ -0- -0- -•-.
brö - der, som nu
3
bland dem gå, Och
I
*=*£=g
:H—
T=
i
m
lat en val
dig ska - ra, den
t
-— i — i r~r — i — r — r"1- r » ~*
-v — w-
v i
=tM:
1=4
Sa
een räk - na må
En
ur hos dig, o Je
sa - liirt mö - tas!
iii
=5^E*iE£=Ö^i
ii^i
188
Hmrfcan.
Tt mpo giusto.
Marcato.
190.
#b~F^F
— fr-
— i15 — h — * — f* — P^
—\
=3 *f-
-5 ,
*
1. Hö -
fe /* £.
ren
— »—
=g?=
i.
— •- —
00000
hur mörkrets an - dar
• « É É «
-t—
fläk
— •
■ ta Si -
— 0 #_^_
#
na
— 0 1
-4-
r-
t/ v - v v s/— '
■p
' * E=
-0 — 3
£— #-^
t— tig 1
TT — *"= r—
svar - ta vin - gar öf - ver os
?
fefc
m
Hur i
-0— — 0-
lors tr:
dom
vi för-
-0 — •—
fe^
-fr J=^ ^
P
1 s m/
_J & * v t , ^_
*~*~ * Fm j i m ~ J
=?=i
P J 5 *•
smak - ta, Hur
e-f — s — f*
-.
i
s
-i — i~^—i- H— • — i * i
dö - dens skug-ga vi för - gås? Ho -
0.0 0 u — « — f^ ■& W-
'f ' * 0 0 * # i ^
ren
-#•
— • 1
— B
M.-^ — -f — V-
-y-
— i i — i- — i — i — i — i — ■ — — — - —
— i v — ? — v y y— '
-#■■— rl — t — r^~
[S ii ST"
— i
N N
-* - i
N
WH: i i
j J /I ■
-fi4-
— » *—
# #
=1 :
I. hur lim -
-P- P SJ
fe f r C
dar. berg och
flo
frg-
r
— ö< — '
der
■5-
— Is-
Suc - ka
—9 • 9^-
un - der he -
0 -» f-
9 '
den-
— 0 —
V^ Li •
1
» t
* t — i —
— 0 —
i
K /
'*
:*
¥
m
do - mens våld,
-a a •-
Hur
pel - gröt - tor och pa-
Copyrighted 1892.
ftttesumnt.
189
Dim.
-N-
*=^
;EH±
af - guds sold?
II
der
Sjä
lar min-
das
m.
t-
m
2 I, som bon i ljusets blomstergårdar.
Sälla slägten, som i tusen år
Gått bland kristendomens minnesvårdar
I profeters ocn apostlars spår!
I, som fån i solens ljus, det klara,
Plocka frukterna från lif vets träd
Ocb i Herrens ord, det underbara,
Egen trygt en oförgänglig säd !
3 O, förbarmen er, I folk, ocb sanden
Hjelp och frälsning till de skumma land!
Kommen, I Guds sändebud, ocb tanden
Evangelii lampa på vår strand !
Ack, om gudamänskan för oss talen,
Han, som äfven för oss arma dog !
Som en afgrund stor är hednadalen,
Der är rum för korsets lära nog.
4 Kanske stiga redan afgrundsmakter
Upp mot missionärens bjeltemod,
Kanske dricka dessa dunkla trakter
Kristnas tårar ocb martyrers blod.
Men Guds högra hand behåller segern.
Mörkret skingras, dagen gryr en gång,
Och ax lappen, eskimån och negern
Sjunges Kristi rikes jubelsång.
5 Klingar icke re'n i hednaländer
Herrens höga, underbara pris !
Palmer grönska uti krigarhänder.
Öknar blomstra upp till paradis.
Derför upp att Herrens verk fullborda !
Se, han kommer! Rödj en väg och gån
Ut att möta Herren och hans smorda !
Hosianna, Jesus, Davids sonl
190
1>fcan.
191.
Andantino
^=6-^-
— PV
— \ fr-
~3 å
IS
-V
H_
ä, — s~
N=
|S
< Du
'•Isa
IS
-1 ^ *
har ju lof -
tänk vid det
^ ^ ^
— i —
v
vat,
- ta
IS
Her - re,
löf te
att
på
ök -
hed
— *
nen
na -
=5— iJ
blomstra
verl-den
=3
skall
all.
Att
Och
(S+J2-J
*• i i
1
' *
t
É ?=
h=^
MhA-*-
— d. é ä
1
m é w
__!•_•_
— 1*
"P F~
— v -
1/
/
k*:
;.
i.
§te
3=5
^
'•
g
:*==S=tri=ö==#
1PS
de - mar - ken
des der din
ock skall lu - stig
arm ock up - pen
ba
-s—h-*-
4r_^r-
r
-9-^n^—
— N-
,.
IS
— £
-J^-J-
IS
4-
»/
tff$—t-\-
-^—^
-f=s-
=f=
é •}
— 1—
-t*-
N —
Sänd
# • m j
é 1
#'
• • # é
ut till al -
la Irak
1
ter ditt
e -
van - ge
Ii - uni,
Att
|S
/»V h i
irJ; H i
•
^-4j w
\ v u
*
i^
K /
N — i än " 1-
S— É— -A-,— I
det må bör - ja ly
2 •"
IS > P*
:*=*:
al - la mör - ka rum Och
-•- 0 0 s—i— 0 0 "I
jfHtesfoncn.
191
Pätard.
2 Det är ju ock din vilja, att ingen skall förgås.
Så se till dem, som än i mörker vandra !
Ock såsom du, o Herre, besökt, förlossat oss
Besök, förlossa äfven dessa andra !
Låt frälsningsordet utgå och ljuda i all land,
Från Söderhaf vets öar till Grönlands kalla strand,
Ock samla folken under korsets fana!
3 Ack, utom dig, o Jesus, det fins dock intet lif
Och ingen tillflykt, ingen kjelp i nöden.
Kom derför med din Ande och lif åt verlden gif,
Den verld, för hvilken du har lidit döden!
Låt alla knän sig böja uti ditt dyra namn,
Och blif du för oss alla en trygg och säker hamn,
Der vi för evigt finna frid och hvila!
192
HDrfcan.
192.
Hvil-keu dyr • bar skatt du
r i r
de Ut - i
ra hän der då!
lo
*±t
2 Oss besök, o Jesus, åter
Med din Andes pingstvind! Säg,
Att du all vår skuld förlåter
Och vill lära oss din väg.
3 Tänk i nåd på Josefs skada,
Bota Sions ref vor än !
Låt oss snart få komma glada
Inför dig med lof igen !
4 Värdes med din Ande gifva
Tjenare, som så din säd,
Och låt senapskornet blifva
Till ett stort och skuggrikt träd!
5 Afvänd alla mörkrets pilar,
Lossa alla träldomsband !
Gif, att Herrens Ande hvilar
Ännu öfver detta land !
6 Men besök ock andra trakter
Af din vingård, att också
Nådesordets djupa schakter
Hednaverlden öppnas må!
7 Oss till fortsatt kärlek lifva,
Sjelf din boning bland oss tag!
Låt ett kraftigt amen blifva
Svaret på vår bön i dag!
193.
Largo.
Y t v n a
fs
Åsp u r —
— J^—
—£-
9
— \—
N~
— i —
— * fv
— 1—
p
A
£9- ft 1/ —
— i* —
1—
é .
—Jp — 2
4
*
i
XJ
1. Till -
2. Du
[S
kom -
lof -
IS
me
vat
ditt
i
IS
[t
ri -
or -
ke,
det
N
o
en
-J-.
Her
vild ■
-& -r
- re vår
mar-kens
B
Gud,
vår,
P-
m
Till-
Då
(eXba * —
— £
— £
1
—J
—*r
~*±
— « •—
— 1
— P~
„.
^--V Q
v
\j
j
v i
L
' n i
]/
v v
f
i
Jtttestonen.
u»:;
:«i 3-
N I J P
m
ii
$=*r
^s
kom • me ditt ri ke på jor den! Sänd ut di - na vit nen med
ök- nen skall stå lik en lil - ja. Vi bi - da der -ef- ter kvart
^ *
$=p
-&■-
-0-0-
$
i^É
-A \ c N N ^p— I i— \-
fräls • nin - gens
gry - en - de
nid. Sänd ut dem till
år, Och är det din
-ss
sö - dern ocb nor - den Att
nå - di • ga vil - ja, Snart
Ö
?=?
§^
_Q_^ -P* -> ->
=*=^
-1 — H~H
kal la ock bju-da all verl - den, Att
kom me den ti -den, o Je - sus! Snart
— < -fr -+*— " * tt#
U^-f£ * * » *
kal - la ocb bju- da all
kom -me den ti -den, o
verl - den !
Je - sus!
•P- m
&)•,#• ^ » t -P * -
— §^ — h^
— H- ^— H— •- •- l—
-P- *- \\
,£VC- fe t Ii r—d
É k=F
-^-ar f—f—t r
=t— Ml
l, 9 l l »— ^
i — ^
-V jp v v V V
3 Välsigna de vittnen, som gått i ditt namn
Att resa baneret der ute !
Din trobet dem vare en skyddande hamn,
Ocb ljufligt i famn du dem slute
Hugsvalande såsom en moder !
4 Var sjelf deras starkhet, med kraft dem
Och lär dem att manligen strida, [bekläd,
Att utså i hoppet den himmelska säd
Och växten i tålamod bida
Af dig, som allena den gifver!
5 Och få de än vattna sin sådd med sitt blod,
Hvad nåd, hvad osägelig ära !
Så framgår ditt rike, du fridsfurste god,
Och så vill allt mer du oss lära.
Att nederlag ofta är seger.
fl Så kasta vi alla bekymmer på dig,
Du lofvat för allting att sörja.
Drag för oss på lifvets och sanningens stig,
Och låt i ditt namn oss re'n börja
Att tacka och lofva för segern !
194
l&grfcan.
194.
Din dy - ra nåd mot
f^=É
:*£=::
m
>"/
-A— j-
Jag min - nas vill de folk, som gå Än - nu på mörkrets stig.
»JU-r ..r_ t *=- - - •-
5 — i t-r
?s
T
s
:':
^==t
*
Dig, Jesus, gifven är all makt
I liimmel och på jord,
Och allt skall bli dig underlagdt,
Så är Guds löftesorti.
Men ack, så många folkslag än
I dödens skugga bo
Förutan ljus från himmelen,
Förutan hopp och tro!
O Gud, du är ock deras Gud,
Din Son ock dött för dem.
Så kalle dina sändebud
De vilsna barnen hem!
Arbetare i skörden sänd,
Låt komma snart den stund,
Då Jesus, Frälsaren, blir känd
Kring hela jordens rund !
=£=t=:
"#ZZ5
F
Andante
195.
5feS
■j — ■£-
1
1 *
1. Upp, krist - na folk,
2. Så res dig i
?=£
för - ni ni det rop, Som hed
ditt krist - na värf, Ryck di
I
nin - gar - nas
na brö - der
lig
^=C=t=E
ii
ftötestonrn.
195
mp^mm
J=^-N-
sto - ra hop I
ur för - derf, Var
nö - den till dig
snar att dig för
' — ^-f B—
siin - der ! Din
bar - ma ! Sänd
:>
p ■■■
r — f
gg
3==i=
pligt, ditt an - svar
lä - ra - re, sänd
ej för - gät,
Her - rens ord,
O, kom och hjelp oss,
Låt Kri - sti kär - lek
:H=t
É*
De gå i mörker utan tröst.
De höra ingen vänlig röst
Om frälsning som vi andra.
Försjunkna uti synd och nöd,
Förutan hopp i lif och död
Ur verlden hän de vandra.
Hvi dröjer du, o kristenhet?
Du ej din Herres ankomst vet,
Din räkenskap du glömmer.
Skall hednasucken fåfängt gå,
Hur vill du väl för Gud bestå,
När han all verlden dömer?
1 96
l&fltfcan.
Andante.
u. mf
196.
/
'm
ö
=£=£
1
3=^=
t=±
i'Ji >
i - - - *- ,
1. Till verksam-het för Kri - sti skull, Som tje - nat dig så kär- leksfull! Den
mmmm
m
4=t
■t? r T-jE
#=3=
r
.//•
EEÉ
1
väg, som mä - starn täcktes gå, Den höf - ves tje - na - ren ock - så.
IS
iipN:
-• w
jtifr
II
=tzzt=p
* V
S=É
2 Till verksamhet, gå raskt åstad,
Och gör din Faders vilja glad:
Om verldeu hatar dig. hvad mer,
Blott Herren dig sitt bifall ger?
3 Till verksamhet, det är dock ej
Förgäfves för Guds rike — nej !
Den, som på en förhoppning sår,
En gång med glädje skörda får.
4 Än är det dag, än går det an,
Om natten ingen verka kan.
Så skynda dig, statt upp. och mins,
Att utan strid ej segern vinns.
5 Se, Jesus klappar på i dag
Och ropar till oss: Det är jag !
Hvem vill nu tjena Herren Gud?
O, hvem vill bli hans sändebud?
6 Ack, snart är tjenstetiden slut,
Och hvar och en har tjenat ut,
Han kommer snart, han nalkas dig
Och har sin stora lön med si?.
+=u^=b — F
7 Framåt, framåt till kamp och strid.
Snart kommer han med segerns frid,
Snart klingar Jesu röst en dag:
Lyft upp ditt hufvud. det är jag!
ifltegtottot.
197.
197
mf
\^f -»- * -*-
här
I
frå - ga, bro - der, En frå
just
dig,
Säg, har du hört en stäm-ma, Soni kal - lat dig ock
Att
m*
?=£
s^f
r i ' r
fe
t=it
ö
pE^t^n^^fe
fun - nit frid med Her - ren, O, sva - ra, sva - ra mig: Säg,
ut i vi - da verl - den Med fri - dens bud skåp gå, Pre-
m&
?='
--£-, -r b-e-
ztnd
:p±
BiiÉ^^^^
vill du tje - na
di - ka fån - gar
1— 1=
-i 1 1 — c* b m~
sus Med an - de, själ och kropp, For-
het Från syn - dens hår- da band Och
¥-
i — t
^P^^^^
sa - ka allt för Je
Her -rens nåd för - kun
mt.
sus. Allt sjelf - viskt off - ra opp?
na I mor - ka hed - na - land?
t— r— r— r
I ;
3 Säg, har du mod försaka
Båd' lif och gods och gull
Och fader, moder, syskon
För Jesu Kristi skull
Och vitnesbördetbära
Om Jesus och hans död
Till dessa folk, som sitta
I hedendomens nöd?
O, har du hört den rösten,
Besluta dig i dag,
Och säg med ödmjukt sinne:
Ack, Herre, här är jag.
Jag vill mig sjelf försaka,
Jag lemnar allt för dig.
Dig vare pris, o Herre,
Att du har kallat mig!
198
Hprfcan.
Andantino.
»/
198 a.
*=*=rfe^
~^~ r
-0- *:
. \ Hvem skall jag sän - da?Hvem vill va- ra Mitt sän - de- bud till hed- na- folk,
( För dem mitt fräis- nintrs-råd för kla - ra Och bland dem vandra som min tolk?
m
iä:
3=£
1
M1 -^ -
fd=ft=^
~*i
1 1 N \ K-
* • ; j — ^-
1 J 1 J
-Hl
Hvem går att
på de dy -
■* — (H-
-f-5 — i — *-*-
— *—
strå
rum För-kun - na
£ -*- -0- m
0^— 0— *=£=
1
e - van- ge - Ii -
um?
&==f=^
-*-
-1 — 1/ 1/ 1/
v — v v—
LpJJ
2 Här är jag. Herre, fast ej värdig
Det höga kallet, sänd dock mig!
Mig rusta du. och jag är färdig
Att intill döden följa dig.
Dock — Petrus sade äf ven så,
Men dig förnekade ändå,
3 Så gäck åstad att verket börja.
Du plantar. och jag växten ger.
Om inga frukter du får spörja,
En annan tid nog frukt dock ser,
Om säden ej uppspirar strax.
Skall den dock gro och gå i ax.
Välan, i Jesu namn jag tager
Det höga värfvet på min lott.
Mot fjärran kuster hän jag drager
Med fröjd, om du är med mig blott.
O du, som återlöste mig,
Mitt hela lif jag offrar dig.
Andante.
ftttestonrn.
198 b.
199
~t y " *■
— i —
fr-
N
CS 2_L^ — * — J 0 —
*•-
-f- Hä-
—4—
— * —
" H ä 1
=1=1
1. Hvfin skall Jag
-är
sän -
da? Hvem vill
va -
— I ^ * —
-•- -•-
1
ra Mitt sän
- de-
g^F=f— ?=«r=
— 9-s-
F
— 1 ^ —
— » —
1-
~~ r~TT — i
4-1
t/- F f
1 b i/
v 1
#?- =1
-a — 1
-I
~±
-^ r* — h-
1
1^ d *
bud
* -
=i 1
till bed -
• m
i
na -
folk.
-f— A Ar—
t ~ -
For dem mitt
- - m
1:
fräls
-É—^r— A— 1
nings- råd för-
fm\' i i
' *
|
[&---*—•—
* P
— 0 —
L ^ ' P Bp
P* '
,^_F_
5 F
— 1
r
V V b
— F—
te' r * J
r^^=^-
3=^^
^=S!:
53
i
4=W=
i
kla - ra Ocb bland dem van - dra som min tolk? Hvem går att
t— i
-g-; r fr
£.*-
£
• • v -0-0- **■-&-
dy - strå rum För - kun - u;
van - ge
f=j
Qvartett för mansröster.
=fi:
få =• Lf: — £_F — f
Rit.
A * — I—
=S=its=j=Jr=£i=S=J
SI
r
Hvem går att på de dy - strå rum För-kun-na e - van - ge Ii- umt
■4-
,N ,N N . _j_
— 7 7 V-
II
200
ISmrfcan.
199.
Andante.
mf
=j=
— t-
|\
1
— N
=t=
— \ —
— f*
1. Väl
— # —
sig -
-i—
na,
— f—
o
— 1 —
— m —
TT
Fa
<* —
r
v
der,
•
— 0
— 1 '
de
~f 1
é
i —
bud
-#-
1
l
skåp
du
— 0 1
bu t
=N
k
— U —
P=
— t
— V —
k -
-V — i
k
1=
V
k
—it 1
M> i •
-ts
1 —
A
-a
— „
— f-
i
f\
"1
sp-6— i —
sändt
— • — 1
I
— i —
— • —
verl
— *
den
- J
ditt
ord
1^—
alt
-i-
för
kun-
/»V k "
m
0
'#
0 -
*
J é Q*
(É4A. * -
1 *
— £
» —
k
1
MHr-r
— U —
P
r
V
— t—
1
v
— y
1 -J
I
s±:
3=£
£=
tb=sz
Och gif, att ditt namn blir pre - di - kadt och
■$»-
feEEf
^V i
"=i h~
— =T~
— f— i — i—
^~~
— I*-
- i - -
kändt,
i-
Allt
•-
-i k
4
•
fler
af
IS
d
=J Is
din kär
in
- lek
■0-
t
V
bli
vun-
— f
HHr-p-
b
f"
— W —
t/
^ =3
fitosionnt.
201
2 Förlän dina budskap en lefvaude tro,
Din Ande dem stads vare nära
Med hopp och med kärlek, med fröjdefull ro
I striden, att de till din ära
Må sprida ditt ljus uti mörkret!
3 Bevara dem, Herre, och skydda dem väl !
Osynlig, din hand låt dock märkas !
Haf kärleksfull omsorg om kropp och om sjäi
Att så deras tro måtte stärkas
Att vänta din hjelp uti nöden!
4 Och lär oss, o Herre, att bedja för dem,
Dem bära i nöd och i fara,
Tills alla vi hunnit det saliga hem,
Der vi med de hedningars skara
Dig evigt få tacka och lof va !
202
tvDtfcan.
200 a.
Maentosi
-A 1
— i-
— 1—
mf
1—
-4-
-4 ■
' ' n
^^P"! i
i ••
— i—
3 :
—]
1 —
*
— 0—
zrf ^r-1
(ny J * *
2 _
S
_n * J
#
» w
é
m
m
0
o é
1. Re' ii bå -
2. Och dagg
0
dar mor
från him
P-
gon- stjer
- len fal -
»—i & -
nan,
ler
Att
I
P-
\
nat -
mil
pP—
ten
- da
— P—
är
sku
— 0 —
för
- rar
#
1
- bi. Och
ner,Blott
~«s» 1 n
fr); i>/* i
—0—
• r
— i—
h5
»
m
| —
-^r-#—
^'l t ; lm
• •
f
i i i
1
l> 1
1
1
jor - dens sö
stan - digt ny
:i=^=3==*=|=g===l
vak-
il n
na
der
P
Till bot
Vårt häp
—0-
och bätt - ring. Si,
na ö - ga ser.
P
Hvar stil - la fläkt från haf
Hvar bön om nåd be - sva
=£
vet Oss
ras I
brin - gar ny
rikt och häl
=t:
-A
m
ngt
=m==
^
-A-j-
i
ji
=p=^
ö
bud Om he
mått. Snart öf
^-0- _
la folk, som bör - ja Att vän - da sig till Gud.
ver he - la verl - den Guds An - des pingst-vind gått.
yr=fT
•-•-
m
Se, hednafolken böja
Ock knä för Herren Gud,
Och tusen hjertan lyftas
I glada segerljud.
Och under tiden skyndar
En annan skara fram
Att söka nåd hos Jesus.
Det blödande Guds Lam.
4 Far fort, far fort att stiga,
Du nya uådesflod,
Sträck dig till alla länder,
Gör allas vilja god!
Far fort, tills Herren kominer,
Och stanna icke förr,
Än hela verlden öppnat
För Sions Gud sin dörr!
HHtestoiirn.
203
M
QVAKTKTT.
Adagio.
mf
°lM\i
200 b.
n
£=£
£=£
H\ 1
ml
1. Re'n l):°i - dar mor - gon - stjer - nan, Att
t , t.
Si^lE
=feE?
är för-
r
<B=
H^
^=^==*
=):
SeTe
:^=
:p=^
Di
(*•:
bi. Och jor - dens
h
■0-^ ■*■_ -»- •p
*
?
vak - na Till bot ocb bätt-
:t=t=tz
5*
— # — w— \—
U
^3
3±±J
=P*r
-^:~\-
Si,
m
Hvar stil
:*=£
r —
b af - vet
-£i
*E3
:^E
fläkt från
Oss brin
gar ny
ö
• 2»
5ee£
Él
i
Eés£
Eg
m
bud Om he
i-
la folk,
bör - ja
BESB
Att väu - da
lill
:P=2k:
= =t
^s
Gud,
Att
"TI
vän
-§• — — ijr
till
=3
Gud.
i
imm
204
lerkan.
Andante.
mf
201.
m
S
-0—t-
^=^=*I
-\ V
1. Till po - lens kal - la gran - ser. Till In - diens ängd så huld.
2. Guds all makt bar der sä - te. Der syns hans fin-gers spår,
I 1
Ull
Dock
gfe
-* — «-
t-v Pr — i — * — •-=f=
■J?*-ih
V
_j-3 m
■ 1
i
0
— t—
^1 1
1 i
flo -
män -
*
* * i
-Jt^-t-
4=
F^
— 0—
-n-
; |
^H
0
<Iens
skan,
v
strand, som giäu - ser
hans be - lä • te.
fl ,
i
i
i
0
A -
dju
-0-
fri
• pa
r
0
■ ka
mörk
af guld.
ret gar.
•
Der
Väl
/^ — • •
0p
1* * #
0
•
s
«
i
(* —
' i r i
?? ^ T
V_^ ! y r •
# • ■ '
■
i ~ !
r-^v '
1 1 1
-r-
'
sfete
*=*:
P
-:
~9~
I
jord, De
mätt, Men
blom-ma; Till palm - be - vux - en
nö - jer Med gåf - vor u - tan
&:-.-
É
—4-5 1 1
\ mf i
— t— v > i — ^4—,
*•
0
/- é — f— I — j—
»• * J — V
I •
=d *di
f^\ 0
pi
I
1
*
\ ) f #
•
kal - la oss
hed - nin - gen
T 0 t
*
att
sig
1
kom - ma Med
bö - jer För
1
Kri
dö
00 -0-
1
- sti dy
- da gu
ra ord.
■ dar blott.
(m — r T 0 ■
0 * > P *
•
i0 j J
11
^éP-1 T" f-
— *T
" •~T-1 1 m~
|É
* *,
— 0 —
-H X
— I-: — * — • 1 —
-f — *-
=P—
L^ U
Vi, som hans nåd fått smaka,
Hans ljus betrakta få,
O, skall vår ljusastaka
Inunder skäppan stå?
Må frälsning, frälsning skälla,
Må Herrens ord bli sändt.
Till dess bland folkslag alla
Messias' namn blir kändt !
4 Hans pris må vinden bära
Och vågorna ge svar,
Tills, likt ett haf af ära.
Från pol till pol det far.
Till dess vi frälsta skåda
Guds Lam, som dödadt var
Bland oss för evigt råda.
Vår Konune. Gud och Far!
jfttissionrn
202.
m
^_* — 0 — 0-^-t-
»-=— • — 0 — #— -#
V. 1 h bf-
:=t
205
1 u
1. Hung- ri - ga, tör - sti - ga sja - lar, I al - la, Glad - jen och fröj - den er,
2. Ljusskall det tän- da i mör - ka- ste ko- ja, Ljus i den mor - ka- ste,
T V V h
n
mf
r^
|
Vi
~N
, p
X H
N v»
K
\
m '
0
1
fl" v *
« 1 *
d •
IS
■ j
VM; l
3
1
^ **
ir
# 4 •
0
9
i
1
tf-=L
Her -
sorgs
i
ren
- na -
IN
i
är när,
ste själ.
-0-
Lå
Ar -
ter
ma -
-0-o
sitt man
ste fån -
0 m
V
na
ge
nu
i
[
rik - Ii -
hår - da
gen
ste
*
fal
bo
-•-
la
ja,
/5»V «
l s
L •
2 •
£ L •
s
s
pj«i i
"i *
*\ * >•
f-
m
0 0
f
j?
i i
f.
^1? 1
1 * *
r
V t~
5
j
V,
1
f ■
17 •
0
— 0
i
/ 1
3=t
s=r
?=3=*
5==S=*
apqJ:
fe
1/ 0 I
Och er det lef - van - de vatt - net beskär.
Syn - dens och la - gens för - tap - pa - de träl,
J
— 1 b Vj 1 V V— — I b !
Sö - der och nord,
Kommer till ro,
I
,_T ■£. • f-
' -é-É— 0 V H
m
Ritard.
f A tempo.
3=s=
m
He
När
la vår jord
i sitt bo
•— É
£^
r T
Snart är
Skrif- ten
IN
be -
han
Wf
3^£
émé
täckt med Guds
lä - ser med
—0 m-s-Sfi-
I
he - Ii - ga ord.
ån - ger och tro,
W^É
mm
I V V '
3 Öknen då blomstrar som fagraste lilja.
Källor uppspringa i torraste mark,
Helig och from blir den vrångaste vilja,
Svagaste själ blifver modig och stark.
Seger till sist
Vinner för visst
Så i all verlden vår Herre och Krist.
4 Tackom och lof vom ! Tillkomme hans rike !
Gånge hans ord ifrån pol och till pol !
Dimmorna falle, och skuggorna vike,
Klar stråle nådens och sanningens sol .'
Helige And'
Uti all' land
Sätt du med ordet hvart hjerta i brand!
206
Itotfcan.
203.
i
Effi
fö* ■*■ * *
-I — 4-
ö
1. Her- rens ord går fram i verl - den, Fin - ner väg till hvar - je trakt.
2. Ljuf-ligt gardet fram och bju - der Nåd och fräls-ning, frid och tröst.
ms*
t
^m
^^
-■^
±t
p=t
ii
:•=*:
£-»-
cr**rv
Lögn och o - tro fäl - la svär - den För dess står - ka se-ger-makt.
Ä - ra va - re Her - ren! lju - der Högt ur mil - Ii - o-nersbröst.
Mj
feÉÉ
II
Af det sanna ordet krossas
Hedendomens mörka makt,
Själarna från synden lossas,
Som dem förr i bojor lagt.
1 ,
4 Jesus Kristus skall åkallas
Öfver allt på denna jord,
Sanningen skall blifva allas,
Tron i alla länder spord.
P
Maestoso.
■/
204.
3
:**=?=«£**
ieil
-r
h j Så långt, som haf - vets böl-ja går, Så vidt sig so - len tän - der
(Hvar helst ett män - sko - hjer- ta slår, Till al - la folk och län - der
j -g- f- -i f JrJS
„ Pl I I ^ I I »»/
m
-#-#-
tn
i
i — j — # •
£=4
SS
Skall
=8=
or - dets ljud Med fri dens bud Om Kri - sti
ke
:*
m
&
t^
SEEÖ
F^
g
^=3=
£gr -*■ ■* fs^bp-i
- - ras, Hans ho
si - i
S=É
bö
ftttsstonm.
207
Som nu haus ära strålar re'n
Kring Jafets berg och lunder,
Sems hyddor skola se haus sken,
Kams land skall se hans under.
All jordens rund
Af hans förbund
Skall varda helt omsluten,
Af nåden öfvergjuten.
Allt. hvad på jorden kallas stort,
Skall för hans glans förblekna,
Och slägten samlas till hans port,
Dem inuen mer kan räkna,
All kungaprakt,
All furstemakt
Hans herradöme prisa
Och honom lydnad visa
Han inför Gud rättfärdighet
Har åt de sina vunnit.
Och frid af hans barmhertighet
I tron de hafva funnit.
Oss för hans skull
Är Fadern huld;
Pris Gud båd' när och fjärran,
All verlden lofve Herren!
Maestoso
f
205.
f
jfcbfa^HS^P
I
1. Je - sus, låt den nå - de - ri - ka
2. Låt från sunnauland till nor-dan
f? I
1
Mor
Och
gon ran - das för vår jord,
från öst- till ve - ster - haf
gg
^
mm
r — r
^
Å — 4-
fe
Då, vid dag -g
Löf - tet vin -
^§=~P^
i ä— p~
i
ens drop-par Ii - ka, Sjä - lar fö - das af ditt ord
na snar full - bor - dan, Som åt A - bra - ham du gaf,
;=ss
=f=f
-fl-^J
i
1 ,
|
mf
! 1
1
II
^i
* m
i
3
öj —
| i
J 1
II
(([) Y\A
— -U
* i
é
0
-T
-tJ —
H
H — J -1
-1
— w
Och
Och
— ö—
för-
hans
uin • na
säd i
fjär
tal
-•-
1
- ran,
och
-%-
— ö 1
när,
glans
t—1
0
Hu
Lik
--gr
ru
- na
ljuf • lig Her -
him - lens stjer
-i— \ J
■1-
ren
ne -
-&-
-&■
är.
krans!
11
e-P^
— r—
:F — r-
— t—
h
-1
=te~
-w-
-" — | — i — i-
Hi
I v
ii
1
1
é é #
3 Gör den eld du kom att tänd;
Allestädes uppenbar,
Att, hvart helst vi ögat vända,
Brinner kärlek, och ehvar
Sig ett mänskoanlet ter,
Man en vän och broder ser !
•4 Ja, du vill vår bön uppfylla.
Dröjer det, det sker dock visst.
Hednafolken börja hylla
Dig, sin Konung, Jesus Krist.
Dig, som låter se bevis
Af din nåd och makt, ske pris !
208
Hjitfcan.
206.
, j Ack, sa
i Då män
•f- -Är
li - ga
skor- nas
m
dag, som i
slag - te för
hop - pet vi
loss - nia - gen
r r f
bi - da,
fun nit
-*- -*-
:fr=fc=
— i F=5M
„__]_
@=£
i/
Då verl - den äi
Och fol - ken bi
fe*
vor
k ii ii
den Guds
na, att
Je
ke till
sus är
* -•-
sist,
Krist,
^ilE
tmä^
w^m^m.
i^l
fe*
mmmmm
Och fräls - nin - gens full - het för
vigt ar
m
1 F=b — I v
vun - nen ,
— f
V
iittesioncn
209
Han kommer, han kommer, den dag, som vi bida
Dess strålar vi skåda på morgonens sky.
Än mörkret är mäktigt i dimmiga dälder,
Men dagen begynner på höjderna gry.
Han kommer att stilla de sörjandes trängtan.
Han kommer att fylla de heligas längtan.
Han kommer, han kommer, den dag, som vi bida.
Då folken förenas i kärlek och tro
Och himmelens Herre på jorden är Konung
Och de i hans skugga få saliga bo.
Den dag, som fullkomnar de heligas böner,
Den dag, som vår tro med beskådande kröner.
Han kommer, han kommer, den dag. som vi bida.
Den ljusaste dag, som i verlden har grytt.
Då Herren allsmäktig allena regerar
Och satan och synd för hans anlete flytt
Och skapelsen, frälsad från synder och strider,
Förkunnar hans ära till eviga tider.
207.
210
&roit.
Adagio
IV. Tron.
I. Bättringen.
208,
_■£ J ,— ] *> s
=*
1. Vak upp. vak upp, hör på, ack, bör ett
2. Han sö - ker dig, och du slår dör- ren
hud
till,
'3*-
I - från din
Han klap-par
, — . mf
v i y
Ko- nung, från din
än, och du ej
^3^
Her- re
öpp- na
Gud
m
*¥i~'
mm
Hill
r r
Han, som dock främst har rät - ten
Men tänk, om så du m> - nom
I
—| y—
I-
— J\
1=B ^T|=|=H
mmmmä^^
111
=5E
til] ditt bjer - ta, Han so - ker dig, Ulå - häu - da :tu med smär - ta,
bort - gå lå - ter. Att al • drig, al - drig mer balt kom - mer å - ter!
SI»
-tq=t
mmm
i i^i
3 Än är' det tid, men kanske blott i dag.
Än står han der och hviskar: Det är jag.
Förspill då ej den dyra nådatiden,
Den är så vigtig, men så snart förliden !
4 Nu vill han in, förskjut ej honom då,
Betänk, att lif och död bero derpå !
Ack, endast den, som har Guds Son, har
lifvet,
Ty lifvet är Guds Son, så står det skrifvet!
5 Se, nu är salighetens dag, se, nu
Står himlen dig till buds! Hvi dröjer du?
Tänk, om du snart inför din Herre träder
Och han får se dig utan bröllopskläder!
6 Ack, fly i tid till Herren Jesus Krist,
Han ensam är din Frälsare för visst,
Han ensam kan ditt onda hjerta rena,
Och reningsmedlet är hans blod allena.
t£
-v— '—I V
denna helsoflod.
7 Så bada fritt
Sök lif och frid i Jesu dyra blod,
Och har du fått dess stora kraft förfara.
Så bed, att samma kraft må dig bevara !
8 Och har du fått förlåtelse och frid,
Så bida än i tron en liten tid !
Han sviker ej, han är dig alltid nära
Och som din herde vill dig trofast bära.
9 Ja, trofast han ock tar dig hem till sig,
Då blir ej döden någon död för dig.
Den blir ju blott en öf vergång till lifvet
För den, hvars namn i lifvets bok står
skrifvet.
lOFör den, hvars namn han på sitt hjerta bär,
Ett ljufligt bud det sista budet är.
Det hemtar dig blott till en Faders möte,
Och barnet mår dock bäst i Faderns sköte.
Itfättrmgen.
21]
Maestoso,
209.
1. Hvar är du? Hvar är du? Hvart skyndar du hän, O mänska, som dväl-jes i
tt- t— »— \— t — r
^^Ö
gg
gru-set? Hvar döl - jer du dig ibland lust-går-dens trän ?Träd fram för din
— i — i rH— t?— g-r— t?— g-'-F f — ^r— i?— u
-F — v — £— I— » — »
y W I V " *
par den him - mel - ska rö - sten.
-JU» f f
r — i-
2 Hvar är du? Hvar är du? Ack, trifves du
Der ute i synden och flärden? [än
Föraktar du ännu din himmelske vän,
Fördjupande dig uti verlden,
Den verld, som är fjärran från Herren?
3 När vill du då börja att söka den Gud,
Som snart skall din domare blifva?
När vill du begynna att akta hans bud
Och rätt i hans ord honom gifva?
Nu. är den behagliga tiden !
4 Så tänk ej: Än lyser ju solen så klart,
Än är det för tidigt att börja.
Min Herre, han kommer dock icke så snart.
Nog hinner för själen jag sörja.
Nu vill jag ha glädje i verlden.
5 Din tid är dock Herrens.det blifver dervid,
Du kan ej en dag den förlänga.
Nu, nu får du komma, nu, nu är det tid.
Men en gång han dörren skall stänga,
Och då är för sent börja klappa.
&=H=
|6 Hvar är du? Hvar är du? Kanhända du
Beredt dig ett säkerhetsläger [ock
Af egna förtjenster och dygder, ändock
Allt sådant för Herren ej väger
Det ringaste grand i hans vågskål.
? Din fromhet och renhet, hvad äro väl de
För honom, den helige, rene?
Nej, skall du bli helig, så måste det ske
Allenast igenom den ene.
Som gjordes till synd för oss alla.
8 Hvar är du? Hvar är du? Ack, har du för-
Att endast i Sonen är lifvet, [stått,
Och derför, så arm och eländig du gått,
At honom på nåd dig ock gifvit
I Och funnit förlossning i blodet?
1 9 Då först är du säker, då först kan så här
Med glädje din Herre du svara:
i Här är jag, här är jag, min Frälsare kär,
Och värdes du sjelf mig bevara,
I Så är jag i trygghet för evigt.
2 1 2
Moderato risoluto.
gTron.
210.
-
J' ~* -T. v
j i
R
>£-> •■> S
— &-
£
• .
•
# •
v ; 4 é -
# ■
•
1. Lef
2 I.. :
•
ver
ver
du
du
# •
det
än -
B
11 V
nu
*
- a
må
-*-
lif -
hän
Vet
- da
-#-
Ut
Syn
dens
Je
ty -
-8-
- SU
gel
/i> o ■, , j i
% ■
%
(*,'• n-4 1 i
.- N.
^— t 1 m • « * ' « » »
^
"*^p 4 • p?r " r !•
m
^=^
»^
»—
8 -»- r
Kri
tro.'
lif.
Ar ditt namn
Tän - ker ej
_*^ c *^_
i him
på lif
len skrit
vets än
vet:
da.
K
-f—^r
1 — r
I
$4
*=^
#-£-
g
Skall du
Blott på
# • «_
i Guds ri - ke bo?
lif - vets tids -för - drif?
O. jag frå - gar dig
O. jag frå - gar dig
-*-= * *-: « 0—
L X
wmmm
■*-r
Lef
Lef
ver
ver
do!
du?
O. jag frå
O. jag frå
_*-! » 0-1
gar dig än - nu
<rar dis än - nu
I
__* 0 *
Lef
Lef
ver
ver
]\
Men ett lif i synden är ju
Blott en död, en säker död.
Utan lif i Kristus är du
Ständigt stadd i dödens nöd.
Derför frågar jag ännu:
Lef ver du?
Bed, att Jesus måtte väcka
Andens nya lif hos dig
Och det syndalifvet släcka,
Hvilket föder död af sig!
Fråga dig hvar enda dag:
Lefver jag?
5 Lefver jag till Herrens ära.
I hans fruktan stilla, nöjd?
Är ock mig hans Ande nära?
Är hans ord min högsta fröjd:
Herre Jesus, kom och blif
Sjelf mitt lif!
6 Blif mitt lif jämväl i döden,
Som en gång mig förestår.
Hjelp mig i den sista nöden.
Att med dig jag lef va får.
Lef va som din kära brud
Sist hos Gud!
Andantino.
U ättvin gm.
211.
213
5=^
ö
*=±
££*Ét
J-
1. Kom, vils - na själ, som ir - rar här Ditt hem så fjär - ran från! I
2. Du själ, som nu be - tim- gad är, Du bjuds till Lammets fest. En
-1 P 1 N-, 1 s P ■
him - len fe - sten till - redd ar, Gud
b var, som suc - kar. Ii
I v *
der bär,
Ar
-»-
der
i^l
S*
en vän - tad gäst.
^m
^-r
Kör.
' -J— P-
3=pv
J — 2- =£=F
f-±
Jag
ej bär
brist ocb nöd Fin-
-É-4-
=1=3:
iäi
#-^# — • — •
fjär - ran land. I
J >
ayy
*=*
5^=J
Fa - derns bus är öf
I P I P
ver - flod, Ocb rik
illli
ir Fa - derns band.
S3
itj*t
3 O du förlorade, vänd om !
Din Fader kallar dig.
Han ropar kärleksfullt: Blott kom,
Du vilsna barn, till mig !
4 Ocb Fadern ser dig fjärran från,
Hans famn dig öppen står.
Han kysser dig, du är bans son,
Ocb arf du åter får.
214
&ron.
Adagio.
212.
■ •* 4: *■'&.
Vänd om. kä
ra själ, bör. Gud sä - ger: Vänd om! Och Je - sus dig
§feH
h2=
4=t
t==t
ph=£
=t:
U I
i
öl •-*-
-75»"!-
bju - der, bau bju - der dig: Kom! Och Au - den dig
-(S2- ■*- I - -0 - -
4=t
-*-#-*-
»
i=t
1 — 3
W—0-
i±
É=t
ro • par, ban
d=1:
W
d=t
=r--i--
kal - lar dig än, Ocb äng - lar - ne vän - ta, de vän
I I
ta dig bem.
n i
ItS
pi^^iiSä
i^=
^*=£
Dröj derför ej längre, kom. just som du är,
Så bård, trög ocb kall till din Frälsare kär!
Han vill sig förbarma, ban ropar just: Kom,
Kom, syndare fattig, kom. syndare, kom!
Ocb komma är endast att höra och tro.
Hör ordet om Kristus, ocb du skall få ro.
Guds lag ban uppfylde och skulden borttog,
Ocb det uppå korset den dagen han dog.
Och låt det nu gälla som lösen för dig,
Att Jesus för dig då sjelf offrade sig,
Ack, lita derpå, o, det evigt är nog
För dig ocb för mig, att vår Jesus, ban dog.
Så hör, kära själ. hör hembjudningen då !
Här är du en främling, det kan du förstå.
Ditt bem är der of van. bos Jesus att bo.
Tillsammans med änglar och helgon i ro.
Uättringcn.
215
213.
Con anima.
mf
t(~4 ^ r\ ■*"
-1 f~
T & ^-
=s
-i
*
1 *
FV-
[* — 1
1. Ack, viss - te
t: i
du, som
-»-
P±—
nu dig må
— i p — i
*
- ste
— j
— 0—
bö
-r-
■#-
i
c
En
-»-
- t
trä]
#
i r± u 1 U —
9 ■ V V
* # ^
4=
-r-
I-
—b1—
b1 ^
:ä=*^=
#-^r
• :
syndens hem- ska slaf - ve
Hvad slut det får, du skul - le ic - ke
.0. .0.. .0. .0..
;»
0 -^1
^ [*-
0
p
tfh
t—8' t • * i»
' ' sS *
=?:*a^-r— ^
VM; #
m
r u* .• . *
drö
1 1/ 1 i^
- ja Att sö - ka
-»- -»- -»- ■#-
— 1 =H »—3 — • —
1/ u l*'
den, som dig kan
t- P * -
h 1- h 1 —
1
gö -
1
ra
E
1 b b g
fri. Ack, hvil-ken
e-t-
\r^± ^r
— V W- 1* — v —
[7 t7 1 t7
— W- —
[-
— V—
— |— Ä-=1— C U k' —
i
1 [•
=£ =!* -l 1 2 "f* >~
-* ^ n
— ^HH
sa - lig dag du fick. Om du be -
gyn - te det - ta ö - gon-
— t-
-•-
i
»lick!
1
b A Y X> * »
=b — £— t — P=t: — 1_
_i^±=fl
Ack, visste du, hvad syndarn måste hända
När lustans dröm med nådens tid förgår,
Du skulle snart med bön till den dig vända.
Som nu med öppen famn framför dig står.
Ack, hvilken salig dag du fick,
Om du begynte detta ögonblick!
Ack, visste du, hur godt det är att ega
Guds nåd, hur ljuft att höra Jesus till,
Du skulle visst ej mer mot honom säga,
Han, som dig än så gerna frälsa vill.
Ack, hvilken salig dag du fick,
Om du nu genast fram till Jesus gick!
4 Ack, visste du, hur godt det är att hvila
Med trötta själen uti himlens hamn,
Du skulle ej till usla brunnar ila,
Men söka målet i din Frälsaf's famn.
Ack, hvilken salig dag du fick.
Om du nu genast fram till Jesus gick !
5 Ack, visste du! Du visste, om du ville.
Hvi dröjer du? Statt upp, re'n dagen gryr!
Ej mera nådens korta tid du spille,
Gör bättring snart, ja, snart, ty tiden flyr!
Ack, hvilken salig dag du fick,
Om du nu genast fram till Jesus gick !
216
Gon anima.
$J- 4
214.
sfe
å=J=
Rq=»:
ö=f
i=£=t=
Se, da - gen är
fkön! Vill du ej him - len
An kan du fräls-ning nå. Om Je - sus nu du
&=£
*- »
-m
*«=?=
-n-
=»
1
£ä
vin - na
5=r
ker, Än
f^É=3
i»/
JiJEEÉ
*=^
dag ditt hjer - tas
kan du till - gift
bön
få.
Kan
Än
till Guds hjer - ta
Gud sin nåd för
ST* *
hin - na. Gäck
ö - ker. Än
m-i wi
:t=t:
m
t3=s=*
tett
ut från syn-dens
bju - der han sin
land, Dig
hand, Ack,
£l=ted=^
läng
själ,
re ej
den han
be
den
i
drag, Tag
tag ! O,
*=T=£
lig
i wi
#v ,
-i*-=h
-N
— t^d — ^
Rit
-K 1
-N
-^ fl
# i
Je ■
sök
i -3^
su trög
ett bätt
— *i — "
ä
- na
- re
— é~ — # — *—
Ö *
hand, Tag
land, Sök
-i-
den
him
— • —
i dag,
len nu,
"f — 1=
— «
i*
dag!
dag!
r^» <j
— * *
*» .
p^p $
t t
t
i~E-H
Som barnet ej får ro,
Förr'n det hos modern hvi
Så kan ej trygg du bo,
Förr'n du till Jesus ilar.
Han ensam frälsa kan,
Sjelf är du allt för svag,
Dig hjelper ingen ann,
Sök honom, sök i dag!
Copyrighted 1892
4 Ack, dunkla evighet,
Min själ för dig förskräckes.
Du ingen ända vet.
Af natt min själ betäckes.
O, nu jag vill stå opp.
Mitt hjerta, Herre, tag,
Förläna nåd och hopp !
Jag söker dig i dag!
Itfatfringrn.
217
Adagio.
215.
i .i d i
r=r
£
B
har han ej.
he - tens dag för hau - den. Nu k"iap-par
go - de, trög - ne An - den, Stått der och
:t=b=
tmm
-N— ä-
Je - sus
ditt hjer-tas dörr.
klappat mån- ga gåu-ger förr?
I I
må han kom - ma in och gif - va
#i^i-
* m
Ft~
A
ps Pv iy
i.
— a
dig Det
3 1
lif, den
- *
sa -
|
-4-
lig
-•- -•- -,- s-
het han för med
*>
sig!
1
^=t-s
sig!
_ J — . J
M g J
F F
— « Is —
—4 —
— 1
— # —
0 g F F -
s- i i
r r
F F —
— i
— K U p •— J
=f5M
*-•— «
2 Ack, utau honom lins ej lif i verlden,
Der är så dödt, der är så tomt och kallt.
Men går han med dig under lefnadsfärden
Du i hans kraft skall öfvervinna allt.
Han vara vill din visdom och ditt råd
Och leda dig kvar dag uti sin nåd.
3 Säg, har han icke rätten till ditt bjerta?
Besinna dock, hur han har älskat dig,
Hur han med djup, osäglig, bitter smärta
Och korsets död en gång dig köpt åt sig!
Han vill ej mista hvad han aktat värdt
En sådan lösen, mer ån lif vet kärt.
4 Han tog dig upp i sina hulda armar.
Ack, re'n i lifvets första morgonstund.
Och ännu lika huld, han sig förbarmar,
Ty lika fast står än hans fridsförbund.
Han älskar dig med evig trofasthet,
Så blif då hans för tid och evighet !
218
£ron.
Moder ato.
216.
E3
=k — pv-=fc
t— K
liE*
i — -A
:*:=!=
fefe
i b u "5- - * -
1. Ti - den för-svin-ner så, suart som en dröm, Ar ef - ter år i - la bort
5E¥
r=*
j==t=
S
fc£
*Ft
i
~A fv 1-
— Pr— -|-
-3T" » * * " ^ -S- • ' *"-3-T
I
Lif- vet försvin - ner likt bru-san - de ström Och är så kort, är så kort
a
J— J:
s
rils
— *— r— J= — u— 17— p— b-
Dag, som bar gått, kommer aldrig igen,
Så lyder vexlingeus bud.
Dock blir ej glömdt, bur vi använda den,
Nej, det står tecknadt bos Gud.
3 Födas och lefva ocb bortdö till slut,
Allt ar blott möda ocb strid.
Ack, huru snart släcks ej lifslampan ut!
Kort är vår vandring ocb tid.
4 Barn ryckas bort från föräldrar ocb lek,
Ynglingen ligger der död,
Jungfrun på båren nu bvilar så blek,
Nyss var bon blomstrande röd.
5 Fader ocb moder få lemna de små,
Gifvande jorden sin gärd.
Dödsäugeln kallar, ocb vi måste gå
In i den eviga verld.
Låt då ej verldeu bedåra din själ,
Nej, fly till Jesus i dag!
Ocb då för evigt skall det gå dig väl,
Ja, så är Faderns bebag.
Adagio
P
Uattringcn.
217.
219
-f\— A s N * N 1 ^
j — -\ 1 ^ g 0— i — g — — S — 5-
v ^
1 ( Dy - r;i själ, har det dig sinar- tat. Att en syn - da - re du är?
' i Har det gått dig djupt till hjer- tat, Att dig Je - sus hål - ler kär?
~t — z — • — * — t — i — r — r — *^y — ^ — y — • — t — f — m
jnf
Ar du
\ -£— N-
_j_ — j — j — j — i — _ — j — ^_ — j^_i — j_ — j.
i u y
bo- nom? Har du
fått en skatt
33
ho-nom?
p±
i— ?-
— E
^
-:s-^-
*=£=£eÖ=£e£
i — #-
>
i=fzÉ:
*=i
Vill du lef - va, dö för ho-nom? Ar blott han din själs be - gär?
zpzzjz
11
2 Säg, har du Guds Ande låtit
Straffa dig och derom bedt?
Har du öfver synden gråtit
Och i tron på Jesus sett?
Har hans kors din räddning blifvit'
Har haus död dig lifvet gifvit?
Har du Jesus hjertat gifvit?
Är du nu med honom ett?
3 Kanske håller dig ett hinder
Hemligt q var i verldens lopp?
Kanske blott en synd dig binder.
Allt för kär att offras opp'?
Vakta dig, o, låt den fara!
Annars skall den synden vara
Dig en osäll, dödlig snara,
Som förderfvar själ och kropp.
4 Jesus med en kärlig ifver
Vill, att allt du honom ger.
Då han själens brudgum blifver,
Tål han ingen annan mer.
Han vill all din synd förstöra,
Han vill ensam säll dig göra,
I sin famn dig ständigt föra,
Tills du honom evigt ser.
220
ftron.
LargJietto.
P
*=i
218 a.
i w -é- m
1. Hvem klap - par så sak - ta i af - to - nens frid På ditt
2. Må - hän - da du hör - de det klap - pan - det förr Och den
_, iS s — p- f — n— •— 0 h — P* p — p-
I i/ U I t t I v v
-fk*>— -t— ^ — h
P
1—
[v-
W? v
3 — *
s —
•
9
— ä—
i-
— \
—g —
— i —
— H —
-A
c*, —
y2- r^r J
hjer - ta?
rö • sten '
1/
Hvem
Hvi
•
nal
drö
m
kas
■ jer
0
med
du
c
0
läk
än
0
0 —
dom.
- nu
0
så
att
0
r
ljuf
opp
■ Hg
na
— • —
-0-
och
din
/m\- u L, r
2
fé^— P— —t"
-51—»
— L—
— P—
•
\-
1
— p—
i
~
^^" r P
!/
r
k<—
— V —
1
b
b
1
/
y
^=^
blid. För sjä
dörr För lif
lens för - bor - ga - de
vet. för him - mel - ska
I M
sm är -
sten?
fe£
m
^=
t — *
3 Du känner det ofta så ödsligt och kallt 5 Hvad är ock på jorden all ära och glans
Midt i verlden, Och all lycka
Du känner det nästan, som fattades allt, Mot lyckan och äran att helt vara hans
Trots glansen af yrande flärden. Och låta af honom sig smycka?
4 Hvar ros här på jorden sitt törne ju har, 6 Så öppna i dag för den vän. som så huld
Men den friden, Dig begåfvar
Som Jesus dig ger, intet törne har qvar, Med skatter, långt bättre än Indiens guld,
När dagen en gång är förliden. Och krona och rike dig lofvar!
Bättringen.
218 b.
2 2 1
Adagio.
sÉk-p: "• 1 i!
— « —
-i
A
-N
r-
1
•v
— f*-
l\
— !* —
^^-i-l-i-
J
•
-t—
— *
-i-
—al —
-#-
-*-
=1 £=
-*— '
1. Hvem klap
par
så
sak
ta
i
to -
nens
frid På
ditt
2. Må - hän
- da
du
hör
de
det
klap -
pan
- det
förr Och
den
fcE=£
n
-» s • j—e—* p
1? t? I £ i?
dk
— i i~-
— i —
— « — 3 —
N-
— r*~
ph
€)-— ttä—
i * i
^
— * — 4 — J-
— # — # — 8—
0
t
=1 —
— ä —
— ^—
-T1
—al —
S2 *5-
hjer
rö -
ss — d—
ta? Hvem
sten V Hvi
f—
nal
drö
— s—
- kas med läk
- jer du än
* 0 T
dom,
- nu
1—
så
att
-0-
-3-
ljuf
öpp
— g"
-*-
lig
na
-4-
-•-
ocb
din
Hfsv=
t 3S4_
-r-
— v —
-P=
%
!■
r
F- F
V
1/
^
|s
J/l
— i^—
— ä—
— f\-
al
i
W— i — ,
1
J
-1
-1
d
=1 -J-^
tJ -m-
•9"
blid,
dörr
1
-•- w
För
För
1
sjä ■
lif -
4
lens
vet,
för
för
bor -
him
ga
mel
-0-
de
- ska
0
-0-
smär
trö -
0
-•-
- ta?
sten?
§b * .
— 0 —
—T
—0 —
ft
=}=
t
P-
t
t
r=*-=H
'**r
1"
— # —
r
— #—
1/
— » —
\>
v ■
r
r— W
3 Du känner det ofta så ödsligt och kallt
Midt i verlden,
Du känner det nästan, som fattades allt,
Trots glansen af yrande flärden.
4 Hvar ros här på jorden sitt törne ju har,
Men den friden,
Som Jesus dig ger, intet törne har qvar,
När dagen en gång är förliden.
5 Hvad är ock på jorden all ära och glans
Och all lycka
Mot lyckan och äran att helt vara hans
Och låta af honom sig smycka?
6 Så öppna i dag för den vän, som så huld
Dig begåf var
Med skatter, långt bättre än Indiens guld,
Och krona och rike dig lofvar!
&XOM.
Gon anima,
mf
219.
m
i
5
I
1. Kär • lek u - tan gran - ser,
2. Just på dig han vän - tat
T-3:
Lif i
Da
i sig
gar, år,
>>-
Här
För
*
lig - he - tens
din synd han
y^
ö
==t
^=F
fc±
r^t
-*: > -J- — ^{r
Ko - nung I dag nu bju - der dig.
gju - tit Så mån -gen smärtans tår.
Kör.
i=i
i=t
EEÉEi
-0-1—0-
3p=l
Se, han väntar
be - der. klappar.
mmm^m
ndi
■]l
^=^=
Opp
blott!
han
g=g=ri&=z!f
i=r
£
s=r — r
-i — # — »
± i t
der, klap-par. Öpp - na nu!
I
t==f
:t=t
3 Lemnar du hans möda
Utan lön?
Glömmer du hans godhet,
Hans kärlek, rik och skön?
4 Snart den dagen kommer,
Syndaträl.
Då ur dina händer
Han kräfva skall din själ.
5 Hör, hans milda kärlek
Ropar: Kom !
Och ditt lif, så ovisst,
Dig säger: O, vänd om !
6 Glädjen, som här vinnes.
Snart förgår,
Men hos Herren Jesus
Du evig glädje får.
SPI
Copyrighted 1892.
Bättringen.
220.
223
H F — »— ^ 1
_ m f
■1 -*-
^3
opp
-F-
na? Syn
F-
Pfei
P^=
- lop
*='=!
pet han
PS
— *- r
väl stor, Syn
=:=f
s
äorg väl
I
m
;■>
at=d:
-f* i — =1 — I — I )* — j^=^4=l=^=*p — i — j
hjer
§Ht=£
tat
=F=^
Men
lians
*
nåd ger söt
I
■0-
ma.
=t=
•
da-
J=P
2 Se, Guds dyra offerlam,
Ropar till oss alla:
Kom uti min öppna famn.
Lär dig att mitt helga namn
Uti tron åkalla!
Mänska, vill du väl, att han
Nu skall fåfängt kalla?
3 Kom till mig. o Jesus god,
Öppna du mitt hjerta,
Rena mig uti ditt blod,
Denna sköna helsoflod,
Från all syndens smärta!
Kom, o Jesus, Herre god,
Bo uti mitt hjerta !
224
£nm.
Andante.
* mf
221.
3S
d=t
1. En fräin- ling klappar
5
din dörr, Han klappar nu, han klappat
=t=tp
PPE
i
i p f-rfr" * i C c
förr, Han vän - tat län - ge, vän - tar än. Hvi öppnar du ej för din vän?
'■? Med villigt hjerta, öppen hand
Han söker dig i fjärran land,
Han vill dig stora gåfvor ge
Och dig sin rika nåd bete.
('nu inrima.
3 Låt upp, ty intet mänskobröst
Af någon gäst fått större tröst.
Ej någon tolka kan, hur stor
Den glädjen är, der Jesus bor.
222.
e
3=^:
*4 *
t=i=±=±
1. Dia Je
kal
lar. Ha
— 0-
sta Att öpp - na hjer - täts dörr Och
I I
m
i^r^ •
r^-4
=1
—i — 1-
~J — J — i — -r
för
hans fot
a.
4-
• — '
dig
— •— i
ka -
sta! Det
bor - de skett långt
1 1
förr. Säg
^_t__
t t
t-
t=
t=— t
+=R=F
-l-^-t-—-
td=±
Éf#
bo - nom, hvad dig fe - lar, Bed om hans hjelp, hans frid! Var
%
t*--
—fZ p. ._ 0 m 0 0-
-4* — f^^=£ — C — u t
-»— *-
Bättringen.
225
4-4
ö-#— i
^m%
.%. tr
t=t
viss, att
w-0 •-
han
— »—
lar Nu och
# •-
till
B
HH
tid.
I | i i
Dig Jesus kallar. Striden
För dig han kämpat ut.
Dig vill bau skänka friden.
Den frid, sorn ej tar slut.
Till brud vill ban dig välja.
Dig evig nåd bete,
Att se'n du må förtälja
Med pris bvad ban täcks ge.
Andanieanir,
\l\\
Ack, när så Jesus bjuder
Sin nåd, sin frid åt dig,
Ocb när hans maning ljuder
Så buld på lifvets stig,
Dröj icke, hasta, ila
Att fatta vännens band !
Vid den du trygt kan bvila
Och hinna lifvets land.
223,
ffi
fe*
d
-•-- w -0-
.. \ Nöd- ga dem, de dju- past fall - na, Nöd -g
i Säg till livar och en du fin - ner: Kom ti
i-.
FlNE,
ö
:É^É
dem att kom - ma
Je - sus, han är
N
din!
_i~ji_!__*_
Kom men al
sus vän
F=F
Här är fri
I
och öp - pen väg!
D.C. al Fine.
Nödga dem, ja, alla, alla,
Hedningar och judar än!
Ocb den rike och den höge,
O, förgät ej heller den!
Nödga dem, se, Fadecn löper
Huldt mot dem, som vända hem!
Skor och ring ocb högtidskläder,
Allt han redo har för dem.
Nödga dem, de unga, glada,
Lifvets vårdag är så kort.
Må de ej i tanklös yra
Leka. drömma denna bort !
Nödga dem, de halta, blinda.
Jesus helår än i dag.
Ocb han b viskar än som fordom:
"Radens icke, det är jag !"
Nödga dem, de arma, qvalda.
Blödande af syndens sår!
Säg dem, att den gode herden
Söker kvart förloradt får.
Dagen snart till afton skrider.
Månne nästa stund är din?
O, så mins då Herrens uppdrag:
"Nödga dem att komma in l"
226
Cnm.
224.
Con ni il in
mf
—] h
4
-j-
1—
— f — M
1. Kom
hem, kom
^2- É
^T3 5
1
hem ! Lju -
8
der
F
Fräl
■ sa -
-»-
h
— # —
— • —
rens
röst,
1
Och ditt
IN IN
éä^=r-
— 1=2-= 1« —
(2- *
*
■4—
V
V
=t
k k -
17 1? i_
L- k
—i k<—
k
k
k
&F=$
=fc^i
q v al
=E
-N-
-ö—
I v
da bröst Skall hos
! K,
ho
t
:E=ES
Kör
ESS
=t
II
J «
För lo
^tg^
ra - de son, Kom hem, o, kom hem!
ES:
Lfe
1 — T
Kom hem! Kom, o, kom hem
mm
1 — r
2 Kom hem, kom hem!
Se, hur mörkret går på!
Säg, hur länge vi så
Skola väntande slå?
3 Kom hem, kom hem!
Som du är, kom nu fram
Med din sorg och din skam
Till det milda Guds Lam !
4 Kom hem, kom hem !
Gå ej längre i nöd!
Här fins vänner och bröd,
O, hvi vill du bli död?
Copyright, 1870, by W. H. Doane. Used by per.
Largo.
Bättringen.
225.
m
-*-*-
227
Azzézz
1F=*
* :
1. Har du frid? O själ,
be
W.VS
sin
Hvad det or
F-
F— ^ b* v-
det
3-P
!? =
-y 1
I
*=*=
-J * -
:— r
-* — » — #-
tit Gud dig
S±
^
blir !
Har
— *-
du
=F=I=
Hl
s=s
t=*=
i
Me - dan han än
lfe=
när?
* :
o,
för-spill ej nå - dens tid:
4-
:b=l:
Har du frid med Gud i höjden,
Har han dragit dig till sig?
Har en droppe af den fröjden,
Som han ger, fått rum hos dig?
Har du under kamp och strid
Dock Guds frid?
Eller lefver du i verlden,
Främmande ännu för Gud?
Har du än din lust i flärden,
Glömsk utaf din Faders bud?
O, besinna dock i tid:
Har du frid?
4 Står du tvekande och dröjer,
O, hvi dröjer du väl än?
Verlden dig ej helt förnöjer,
Men du vill ej lemna den.
Dock, hur går det dig dervid:
Har du frid?
5 Har du frid, ack, har du funnit
Lif i Jesu dyra blod,
Som för dig från korset runnit,
Se då upp med sorgfritt mod:
Sjelf han då till evig tid
Är din frid !
oog
(Tron.
226.
Oon iinima.
- mf
— fj-
— |—
N
-A -A
( 1 —
-i H — d
N-
* #
=£=
=*=
— 0—
0
i i
*
m
1. 0. vill
du
ic -
ke
vän - da
om till Her - ren
Du
ar
- ma
2. Du kan
bli
frälst
från
syn - dens
skuld och smär - ta,
Du
kan
få
# •
JL Jt.
-*- -*-
/^~ • i» •
m
• *
1
\T —i » ; T
m m
-] g
2 •
N^ \ / ^
|
i l
-C — k-
l_l — 1_
7
— 1/—
-&— '
m
frid med Gud
b jer
±=±t
i»
_^_- - s >. \
-H-
P
— ^
-N
v
■ — [s-
_^
å" i j~ -i i-i
1 1 —
— •—
— i —
» •
=%=
-n-
m
IV
1 —
■#1
^ • — * * * " a>
di - na syn-der, då
Lammets bröllopsskrud
Guds Son
Oeb få
bar
med
dött
di
för
na
dig,
ö -
för
gon
dig
skå
-0-
ock- så?
da Gud.
É^-T^M^
P
-ig F
=fi
=t
**—
— I
-t=
— 1
— # —
— U
— •-
It W
3Wi ^ ^_
— P —
— * — >—
— * — 1
^r
— m —
1/
1*
/
— * —
•
— 1—
— y —
— 9^
t± i\
3 Hvi vill du icke då? Ack, svara, svara!
Hvad kan i verlden dig så vigtigt vara?
Hvad gäller valet? Tänk i tidderpå,
Att du för sent dig icke ångra må!
4 Vill du väl bimmelen för jorden sälja.
Ocb död för lif ocb stoft för perlor välja'
ZS"är såg du, att en kung sin krona gaf
I byte mot en ringa tiggarstaf ?
5 I syndens tjenst ej mycket är att vinna,
Men desto mera ångest skall du finna
Ja. ångest, qval ocb nöd af alla slag
Ocb så till slut, till slut en domedag!
(3 Än räcker dock den dyra nådetiden.
Ocb än är ej din sökningsdag förliden.
Så välj då, medan valet än är fritt.
Men glöm blott ej. att snart det är ej ditt!
Moderate
mf
Uättringcn.
227.
^=fsz=a4=5=5=z±z =äz=i=i= =3= = i=4- #=*=^
j O, hur mån - gen i verl - den för - glö
' ( Mån - gen få- fängt om sa - lig - het drö
3E-4-P ^--\— F P — g— j— g * j— — ».
1 f f r
Att lif - vet
Tills en gån;
han
g=Sil=^
■»■■ _
kort.
bort
Mån - gen som - nar ock
ker
— F- £ V-*—f~^f — * ^ 1" * 1 p 1 —
FÄ=n =3= j=i= :3=*=d#H=£=ä= =q=3=«3
II
do - den,
K I
±3*
lif - vet hai
>ent Tro
^=4=
på Gud, men i
pt=Pt=
i^ii^si^r^ii
fc^:
=1= =
e - vig - hets - glö - den Han
ii!=£
k V I Ii
Mången går hela lifvet bedragen,
Sig säkert tror vara Guds barn,
Fastän aldrig han ut blifvit tagen
Som fången ur fiendens garn.
Fastän aldrig med Herren förenad
I tron med sitt hjerta, han ment:
Jag väl också i blodet är renad.
Bedragen han ser sig för sent.
Mången yngling med ifver beträdde
Den väg, som till himmelen bär,
Och i hoppet sig innerligt gladde
Ått vara der Frälsaren är.
Men den ifver i början han kände
Med Herren att vara f ören t
Snart tog slut, sig till verlden han vänck
Till himmelen kom han för sent.
=1=
— m-
—é-
suc
-É-
P * -,- -0. .0. -gjr-j-
kar
«_
Jag
— P--
kom dock för
V
uj — I — va— I — »I'
-p— •— &-
4 O, så mången på yttersta dagen,
När änglabasuuen man hör.
Fram skall skynda, af häpnad betagen,
Och söka än nådenes dörr.
Men, o ve, när han då ser den sluten.
Ej öppen, som han hade ment,
Full af fasa han ropar: Förskjuten
Jag är, ty jag kommer för sent !
5 O, så mången, så mången blir dårad
I verlden af olika ting
Och för evigt får se sig förlorad.
O Gud, må jag se mig omkring.
Att jag ej, om mig Jesus har funnit
Och hjertat hans blod tvagit rent.
Må en dag, när som lifvet utrunnit,
Få klaga: Jag kommer för sent !
230
Exon.
228.
1. Har du mod att föl -ja Je - sus. Hvad det än må ko - sta dig?
2. Har du mod att bli en kri - sten Och ta ste - get rik- tigt ut?
_«. JL -*- +. -*-
Pfff
-W ^
I JU
Ritard.
Har du mod, nar verl - den nå
Har du ic - ke mod att bör
nar Och till mot - stånd re - ser sig?
ja, O, hur går det då till slut?
ö
]]
3 Icke kan den staden döljas,
Hvilken ligger på ett berg?
Icke kan den tro fördöljas.
Hvaraf lifvet har sin färg?
4 Ack. har Kristus endast blifvit
För ditt hjerta riktigt stor,
Se, då måste du bekänna
Inför verlden, hvad du tror.
5 Verldens ogunst eller bifall
Gäller sedan intet mer,
Kristi ära blir det enda,
Hvarpå tron i allting ser.
- ^ I > v v
6 Pröfva dig, det gäller lifvet,
Den, som ej är med, är mot.
Har du hittills motstått Herren,
Fall i dag till korsets fot!
7 Bed om tillgift, bed om rening
Uti Jesu Kristi blod !
Bed om nåd att följa honom,
Bed om heligt hjeltemod !
8 O, besinna, hvad det kostar,
Öf verväg din sak i tid !
Korset först och kronan sedan,
Strid och sedan evig frid.
Moderato risoluto.
229.
"Har du mod att föl - ja Je -sus?" Lju-der f rå - gan mån - gen
SS^E
:é=«:
f — r
-0~-0-
mm
Idättringm.
231
= —i*.
HUj J J e=*±
m
LJ_J/lufaz^±gj
— =p
gång. Se dock här
éék
an - nan frå - ga, Framställ! i mi
IN
enk - la
dt-é
f M \V Ira
p
•^ N /v
f^^x i\
i ,
/T w n» ^ ^
i
l-v 1>
1 1 ii
i * J m
f'\ ' "J »s J
n«
j*J * 2
j .
K\) é é i
#
é 0
Bf #
0 0
fl* " *
sång: Har du mod
1
att
'v i/ i i
blif- va bor - ta,
När din
— •- — É—
Ko - nung kal -
•• f t
lar
t-,
ro: b f » i.
._!__
i~
b— b
f- |-
—t — t-
H. b — -f—
vrS-v * i/1 1/
i i |
j
t? t/
IP
~z
:#
*— ä
dig, Kal -lar
1 — r
«
dig
S
VI
■ — •- st
ig - het hos sig!
itEFf
gläd-je, E
-t
m
2 Har du raod att välja döden,
När dig lifvet bjudes än?
Har du mod att låta Jesus
Ohörd vända om igen?
Har du mod att vända ryggen
Till Guds rikes bröllopssal
Och i stället sorglöst vandra
Mot ett djup af evigt qval?
3 Har du mod att ännu drömma
Om ett lif af lycka här,
Fastän du så måuga gånger
Sett, hur arm den lyckan är?
Rikedomen tar ju vingar,
Nöjets rosor falla af,
Och du kastas kring i verlden,
Likt ett spån på stormigt haf.
Har du mod att nalkas grafven
Utan något grundadt hopp,
Mod, när evighetens portar
Snart för dig ock springa opp?
Har du mod att slå i vädret
Herrens maningar och bud?
Har du mod att utan Jesus
Träda för all verlden s Gud?
O, besinna dig, han kallar,
Kallar dig i nåd ännu!
Skall han väl förgäfves kalla?
Dyra själ, hvi dröjer du?
Lyssna till hans Andes maning!
Hör, ack hör, han klappar äu !
Har du mod att längre sluta
Hjertats dörr för denne vän?
232
£rcm.
Con anima.
230.
wmmm^m
gå med till him
ver - vin - na vi
len,
da
Sä
Ut
it oss föl - jas åt, Trots
i lians kraft, tv han Är
3=^
f=F:
I i-
m
J1Å | i—
-i — ri A d— J
H
I*~
-1
H
-i 'i
x& — — • *—
-J — J-M — J — t
* •"
#
*
-*s-
=^-
a- ■ #
fj * *
sa - tans
mäk - tig
al - la pi - lar Och Ii -
i de sva - ga. Dem han
sti -
sig
-0-
4
ga
ta
för -
git
-G-
såt!
an.
Han
Vi
»-
gM— £-
— # — •—
g -S k-Hr^
1
|i
É—
W
""f"
ä~T "
Sfe;-r- 1=
-r— P
F t f:
-t=
— V —
|-
1=
&
^^
-^ d
A
_J
— i — \—
i-d-j-d-
i - j i
vil -
jub -
-3— 1=
le ger
la re'n
-•- -»-
— É É —
-3
na
i
-#-
—•—
hin
hop ■
dra Vår
pet. Ty
—t g
gång till him - me -
stri - dvn för han
<a — £ — *
—Si — 0 J
len, Men
sjelf, Och
SS^-t
t? Fr
t=
4
-f-r1-
=t=*-r — i
i i
3 Vill du ej fly till Jesus
Och finna salig ro
Och i hans sår en fristad.
Der du kan säker bo?
I verlden är så stormigt,
Så mörkt, så tomt. så kallt
Hos Jesus är så stilla.
Med Jesus får du allt.
4 Så låt oss gå till Jesus,
Och låt oss akta på,
Att vi ej bli tillbaka
Och andra kronan få.
Är handen satt till plogen,
Må vi ej se oss om,
Vill du gå med till himlen,
Så skynda dig och kom !
Copyrighted 1892.
lUattrtngm.
233
A Ii (hl ii t i no.
inf
231.
—a fc- — f2 — i?~H-^-: 1
m9 4 ^— * *
«U— fl M* **N -<
— *^ — *—,—i-- — »5 — ^—
_£_ — ^ é~—m — — ^
t Ar
i SÖ
det
ker
öds - ligt och mörkt och k
få - fängt du frid och
-0- -*-
*s=S
*■ ».
p±
I ditt hjer - tas hus.
Här bland stoft och grus,
-*-H
— f — j— r — t—f*-* — o— — j — r — t — &-*-+
Q . JP
— h — !*-
[S
-A
—p — fr
—S^—^-
-N -\
— i ■ « -n
^U • ^~
fl fl
— # —
J-
-J •
— • ä—
1 H^-
— A—
•d-*fl
Ty der
é é
han får
-«- -0-
—V — *—
iy -
-»-
-T-
sa
■#-
ii
in. ger
han ett
-•- -»-
P P
* *5 T?.
an - nat sin
r r i r ■
ne.
^ — b — U-
— V — V-
— t—
— y —
— b — V—
-f-
=£ES3
2 Fattas något, du vet ej hvad,
Fly till Jesus blott.
Om du än ej förstår dig sjelf,
Han förstår dig godt.
Han, som gåfvor för alla fått,
Han ock din goel blifvit,
[lifvet.
Men om du ej honom hafver, hafver du ej
Hungrar, törstar du midt ibland
Verldens tidsfördrif,
Han det lefvande brödet är,
Som ger verlden lif.
Honom, honom ditt hjerta gif,
Han stilla kan dess längtan, [och trängtan.
Han kan rikligt tillfredsställa all din törst
4 Ack, hur trofast han älskar dig!
Hör, han klappar på!
Skall han icke, den vännen god,
Slippa in också?
Skall han längre der ute stå.
Skall han ej få ditt hjerta? [hans smärta?
Är det sådan lön du honom ger för all
5 O, vak upp då, vak upp, tag mot,
Hvad han har med sig:
Nåd, förlåtelse, lif och frid,
Allt, som fattas dig!
Han har nog för bud' dig och mig.
Ja, öfvernog för alla. [mar falla !
Må vi tro hans kärlek blott och i hans ar-
234
ftron.
Largo
3j; t iT-?~t-
1. O
mm
in vän, har Her
232.
-*-*■
?=3F=£
skrif - vit Nära - net ditt Ut-
raT~T~D
t=±
:t==t
5=4=?:
:^=£
*=*
Ä
g.
bok?
Har
Je
hjer - tat
£=*=
gif
:?-£=
J/ ■ ' \ \ \ \ k-
J-
=1 „
-fV ^y -N
-ir-f-
-*-i
^
\~~~
TT *^ * -*-. -••
På dig ta - git Her
rens ok?
Har du fun
nit Je -
• m
— # —
sus
än,
1
fm\' n m ' m m ' 2 m
r r
u *
\~ ■+ .
S^x ' L, £ ' L, £ xv
5 *
— W b —
1
— ^ ^ — u —
— ■J- — U—
— V- — i
2 Har du tänkt, hvad slutet blifver
På ett lifi synden bär?
Domen åt dig sjelf du skrif ver.
Syndens lön ju döden är.
Hör, bur Jesus kallar dig:
Kom till miir !
Andante,
3 O, så skynda då tillbaka
Till din Frälsare och Gud !
Verldens lust och fröjd försakf
Lyssna till hans kärleksbud:
O, mitt arma barn, vänd om!
Skynda, kom !
233.
p
d
1. Syn - da
hör, du, sura Ii - der nöd: Vä
gen
T-*
r—r
y
till kor - set är
m
ii>attri»gcn.
235
ned den bär. Qvitt du
i *
ver. hur tung den
v v v i 'I
"Detta allt låter nog godt och väl",—
Vägen till korset är fri. —
"Men jag är ännu en syndens träl,"—
Vägen till korset är fri. —
"Vägen är fri, ja, men ej för mig,
Ännu jag vandrar på orätt stig."—
Kom då, o själ, kom i dag, ty si,
Vägen till korset är fri.
"O. hvad jag hör ! Är det verkligt så'
Vägen till korset är fri. —
"Får jag då genast till Jesus gå?"—
Vägen till korset är fri.—
"Ja, men jag känner ju ej min nöd.
Tro mig, med mig är det bara död." —
Kom då, o själ, kom i dag, ty si,
Vägen till korset är fri.
4 "Skall jag då ej blifva synden qvitt?'
Vägen till korset är fri. —
"Men är då detta ej allt för fritt?" —
Vägen till korset är fri. —
"Detta jag hört om och om igen.
Står mig den vägen väl öppen än?" —
Kom, kära själ, kom i dag, ty si,
Vägen till korset är fri.
5 Hör nu, o själ, att för hvar och en
Vägen till korset är fri.
Kom, blott vid korset kan du bli ren.
Vägen till korset är fri.
Upp från det läger, der nyss du sof,
Höj till din Frälsare tack och lof !
Dröj icke längre, kom nu, ty si,
Vägen till korset är fri.
236
ftron.
i
Adagio.
234 a.
g*
B3:
— Z P
-f— *-
****
-i: il 1-1 '
, j Op- pet står Je - su för - bar - man- de hjer- ta, Kär - le-kens ar - mar och
' i Är det väl skäl att för-smäk - ta i smär-ta. Då du får ank-ra i
rt
W^~
^s
f — iTt
i — r
f-Hr
*=*=i
nå - de - nes famn.
säll - be- tens hamn
Brudgummen Je - sus ju
dig mö - ter.
'- — g — w p —
£| — -^— v-J — ^^_^n^q^HN_^_H r?^ _ — K ,
Ro - par: O brud, mig ditt hjer
i el t gif!
let väl rätt, att din
— m t— t— * V % , t t 1*~-£ r-f: «--«—• cj-a— ,
--N v 1 t1! 1 V + ?
I
du bort - st
V y i i . ^
2 Verlden i Jesus försonad är vorden:
Han på sitt hjerta hvar syndare bar,
När på sitt kors,mellan himlen och jorden,
Han vår förlossning och skuldoffer var.
Skulden utplåntes, när blodskällan flödde,
Syndaregistret vid korset han slog.
Domaren sjelf för dödsfångarna dödde:
Gud är försonad, och vi hafva nog.
3 Kommen då, själar, ja, syndare alla.
Tagen här dubbelt för bvarje ert brott !
Ha vi än alla i Adam måst falla, [godt.
Har dock vår Jesus alltsammans gjort
Är det väl rätt, att förlossade trälar
Hålla sig sjelfva i träldomen qvar?
Nej, må vi hellre som frigjorda själar
Lofva i frihet vår nådige Far!
4 Mildaste Jesus, min salighetsklippa.
Jag din förtjenst mig tillegnar som min.
Dig vare lof, jag min otro fått slippa.
Jag står inskrifven i himlen som din.
Jag är nu älskad af Gud som min Fader.
Han står i lifvet och döden mig bi,
Derför jag sjunger, förnöjder och gläder:
Snaran är sönder, och fågeln är fri.
Bättringen,
237
Adagio.
p
234 b.
m^^mmmmmmmi
. \ öp - pet står Je - su för - bar - man - de bjer - ta, Kär - le - kens
' Är det väl skäl att för - suiäk - ta i sinar - ta, Då du får
!§=!=!: =^
?=É
-é- •-
'\
t=\
ff
'•
3^*
pli^^ij=ÉlPps
ar - mar och nå - de - nes famn.
an k - ra
SÖ:
säll - he-tens banan? Brudgummen Je - sus ju kar - ligt du
+. *. .,.
EE=E
m
m
ÉM^ri
#" J ^ is
=i-i^
-ä
-dN -Än
-9—
f^ * $ b*- * * *—i 5 _j
=h y*
— • P — p—
L- * * P J
mu - ter, Ro - par: O brud, mig ditt hjer
- ta belt gif!
Ar det väl
@5*-L — »-
Ff-^=
M-il
-«
=j* É Ut"
F w n w q
M» -E— C
r r— r
— 1 b1 k—
L
—Ii — U—
^F
— 1 V V -j
*
Hr — d H P* -K H -al— ^ r- "H * * ä 1 +
II
=:
rätt, att din vän du bort- stö - ter, Som till din lö - sen bar gif - vit sitt lif ?
f- -0-
JL JL JL .?.
■f*" +
m
■V — b — p-JJ
=t=fc
— tr
4==P=
28S
£rmt,
i
Moderate
4 mf
235.
■=a
^EE±
I
1. Skyn - da till Je - sus, Fräl
Wéså
±z
-0 — s-
ren kär
— 0 — &-
i±
Se,
sitt ord han
SEt
Ro - pau -de vän - ligt: Kora! Ljuf - ligt, ljuf - ligt blif-ver det för visst
I I I >
r v \\
*ÖEEÉ
Xiir
3=r
-*Tt
Ji
na från all synd och brist,
=i fi f-
&» —
-i — *
ge
H — * ^
-J» — B#-
^1
till sist Hem
hos Hei
ren Gud.
_1 »o.
i
r
2 Kommen nu alla! Frälsarens röst
Fylle hvar själ med glädje och tröst,
Må han sitt tempel få i vårt bröst!
Lyssna, o själ, och kom!
3 Ännu i dag är han bland oss qvar,
Ännu en kärleksbjudning han har,
Hör, huru mildt han ropar en hvar:
Lyssna, o själ, och kom!
Used by per. The John Church Co.
Uattrtngrn.
239
236.
1. Den port
§§§ilö=ö:
mf
ifet
^T~t
i=#=f:
Dock
— 0 —
der
— •—
dig,
SI
För
-• —
2 Se, himlen är ej ännu full,
Än är der rum för dig.
I Jesu namn, för Jesu skull
Dess portar öppna sig.
3 Fast tusen sinom tusen stå
I hvita kläder der,
Af Herrens nåd åt dig också
Ett rum förvaradt är.
4 I Jesu njerta, der är rum
Och i hans himmel. Ack,
Så lär mig evangelium.
Gud vare derför tack !
5 Gud vare tack, alt äfven jag
Får i den staden bo,
Den långa evighetens dag,
I ostörd frid och ro !
k240
2Trmt.
Andantino.
237.
=5=1=
IJJX4-J « 3 j n
1. Se, dur -ren iir öp- pen, och vä - gen är fri! Hvi vill du då läng- re i
Pt=F
öl
n;
:S:
fän - gel - se bli Och va
SS
±=t
3-
ä{;
ra så bun- den till hand och till fot I
3=
=*
=E=t
=5
»
stal - let att ta - ga din fri - het e-raot. Som bju - des för
r .r t t t » , m - *
£
:r=r==t=t:
-y b» — — * 1*-
2 Och Kristus är dörren, gå in genom den,
Han ensam är vägen till himmelen än,
Han ensam kan frälsa din fattiga sjäi,
Ty hvad du gjort illa, det gjorde han väl
För evigt, för evigt !
3 Och Kristus är död, på det du skulle få
Från döden till lifvet med honom ock gå.
Din skuld han afplanat och uppfylt Guds bud,
Och Gud är nu åter din nådige Gud,
I Kristus försonad.
4 Så lef till hans ära, och fröjda dig nu,
Ty hvem har väl orsak till fröjd, om ej du?
Hvad hindrar dig nu till din Frälsare fly,
Hvars nåd och hvars kärlek hvar morgon är ny?
Se, dörren är öppen!
5 Och skulle se'n satan dig bringa i nöd,
Så säg till ditt hjerta: Se, Kristus är död !
Nu slipper jag dö, ty han dog ju för mig
Och bragte mig lifvet. Dess fröjdar jag mig
I tron på min Jesus!
il
bättringen
241
Moderato.
238.
wm^^^gml
;ö
m^mm^ms^-
m
1. Vå - ga dig Dri - ste - lig Tro, att Je • sus gjort allt för dig!
2. Vå - ga dig Dri- ste - lig Tro, att Je - sus gjort allt för dig!
r\ u
— N k-
< *-
Nr—
*
;t^z — h
*
i- r
N-
1—
|=p? =r
3
4
N 1 —
— i — r=-
iT
— ä
Så
Se
B
var
- gern
p
e • vi
re - dan
P ' P
— 0-
ge
han
Fa- derns
vun - nit
r-
råd,
har,
• •
0
Män
Or
•
* *•
sk an fräl
men kros
stes
- sat,
0
-S — J
af
som
p
r r
i i
r
pj-i ^ m
p
P ' p
p
|
f
P P *
p
p
^_4«
r >
L L
i i
D
?
[;
/ 5
' i *
f
|
V 1/
p
IV
\
* i. ^ ä p-y
e - vig nåd, En föd- de So- nen det gjort, En- föd-de So-nen det gjort,
mäk- tig var, Opp- nat oss himmeleus port, Öppnat oss, himmeleus port.
w&£-
p
r
r
8
:
s
s
-rf
^
—IV
r
=*■*
••
-fe— f
Ö^-fl
r
— 0—
— 0—
r
— t/-
-b1-
— f-
b1
iyy
=4=
-u
-£-£=
-1
>•
L
fS^:JJ
3 Våga dig
Dristelig
Tro, att Jesus gjort allt för dig!
Allt hvad lagen ej verka kan,
Allt hos dig. som han klagar an,
Detta tog Jesus på sig.
4 Våga dig
Dristelig
Tro, att Jesus gjort allt för dig!
Visst all ondska i hjertat bor,
Visst kan syndernas tyngd bli stcr,
Större dock Frälsaren är.
5 Våga dig
Dristelig
Tro, att Jesus gjort allt för dig !
Du har intet, blott synd och skam.
Prisa endast Guds dyra Lam,
Som oss har köpt med sitt blod.
6 Våga dig
Dristelig
Tro, att Jesus gjort allt för dig!
O, hvad fröjd och hvad kraft har den
Som fått allt uti Frälsaren!
Salig och helig han är.
7 Våga dig
Dristelig
Tro, att Jesus gjort allt för dig 4
Han vill trösta i allt ditt ve?
Är ock när, fast du ej kan se
Honom, din trofaste vän.
8 Våga dig
Dristelig
Tro, att Jesus gjcrt allt för dig!
Han ock hemtar en gång sin brud
Från det främmande land till Gud,
Hem till sin himmelska frid.
242
(Tron.
239,
j Miss- trö - sta ej, min själ!
( Kom blott och ka - sta dier
Gud ger - 11a sig för
Ut - i din Fa - ders
bar
ar
«
jä-
rnår,
mar!
m.
m
K* ~ J
Ff=h
— 1
å
— J-
-J-
^ — 1
>• *
— • —
1
-i
i
1
n- — M-
V *
Hans
hjer ta
— 3—
-•-
bri
ster. och
•
Hans
•
famn
— *-
dig
-•-
•
öp
•
-i-
pen
m
-&-
står.
/•V w m
•
2
f£)' v - f
-r — F-
— n—
1 —
~^r~
Ä *
— •" 1 —
— • —
•
p
^ " r '
U |_J
— 1 —
upj
'
L-i—
— 1
II
~s
hans hul - da sköt
Du barns - liet hvi
får.
m$=^r
m
2 Fastän din syndaskuld
Allt upp till himlen räcker.
Hans nåd dock högre går.
An himlens hvalf sig sträcker.
Fast syndabördan dig
Till afgrund trycker ner.
Hans hand dock hjelpa kan
Och säkert räddning ger.
3 Om han ej hade lust
Att arma själar frälsa,
At döda gif va lif.
Ät sjuklingar sin helsa,
Om han sitt nöje fann
I syndarenas död,
Och icke mycket mer
Att hjelpa dem ur nöd;
•4 Måun' han då gifvit ut
Det käraste han egde,
En skänk, som himmelen
Och jorden öfvervägde,
Sin Son, sin ende Son,
Att dö för syndare
Och dermed lösa dem
Från afgrunds qval och ve?
bättringen. 243
5 Nej, då han gaf sin Son,
Hvad skulle lian ej gifva,
Att mänskor må ur nöd
Och döden frälsta blifva?
Kan du väl ändå tro,
Att han ej vill dig väl,
Hvad kan han göra mer,
Än han dig gjort, o själ?
6 Ar du för synden rädd
Och flyta dina tårar,
Att du förtörnat Gud,
Om det ditt hjertfi sårar,
Att du hans dyra nåd
Så fräckt föraktat har,
Och att du afvog sköld
Emot din Konung bar;
7 Vill du till synd och verld
Ett evigt afsked sända
Och dig till Herren Gud
Med heligt allvar vända;
Så frukta ej att fram
Till nådastolen gå,
Du der barmhertighet
Och nåd skall säkert få!
8 Den tyngd, som trycker dig.
Den sorg ditt bjerta plågar,
Den längtan efter nåd,
Som i ditt inre lågar,
Ack, låt den jaga dig
Till korsets helga fot,
Du säkert finner der
För allt elände bot!
9 Se, Jesus lidit har,
Att du skall blifva skonad,
Se, med hans dyra död
Är all din synd försonad!
Han stält allting tillfreds
På korset med sitt blod,
I himmel och på jord:
Var derför vid godt mod !
10 Så lägg din tvekan bort,
Och fall för Jesus neder!
Han är dig ganska när
Och gif ver hvad du beder.
Hans hand väl såra kan,
Men den ock läker visst
Den, som till honom flyr
I all sin nöd och brist.
244
£rcm.
240.
Allegretto
Ä^ ^ =f* HV
=d =t=
is.-4==i
=4^-^=M
— v ■ 1 —
1. Hvar och en, som hör,
o,
ljuf
- Ii - ga ord, Klin - ge de
i H4
i
för hvar - je
rfM 4- 1 1- 1- * »
f
d
F- ff
l- i i r m r :.
eStj^^-s p p P
~F—
t t
—•— — • — # —
— i 1^ — i —
P P P :
— *-v £ b* b* h
h
1-
—V V — b1—
— b* 1 1 ■
s
h i\- fc— \ —i N £ ^ & — i
-\ — ,^- i — i- JN — i- iv #— F— h N — «-i Pv-^3
£=:
St -jr-i- . &.
I i
män - ska kring vår jord! Hvar och en nu bju - des fram till nå - dens bord,
. . . . . kj ,. lN b m. ■*- -f2-
^=fc
-P-— •-
-?1— t/-
É
F-
-K — ©*-
-i-.—U-
Kör.
a IV ?f - H — ä ~i n — K H - — tJ— i H IV H FV 1 — •
Hvar och en, som vill, o, kom! Hvar och en, som
r k r r fs * *
gg
--^-n.^— "— •-
vill, hvar och en, som vill
.... - -^
-^ 1-
eke
m
. 0 u
^ K ^
J 1
1
f* * ,N r\
3£*tt-^ l^zzfr-
P A- P 4r #—
— # m ä « *—
—4 #—
"SJ *
*l
"-=— 5— -1 #
Lju - de öf -
0 # * #
ver berg och dal: en
in in
hvar som
0 m
— ö—
vill!
é • '* é *
Vils - na bar • nen
éP*-É* » V
F=F M N
"I* 1 k
~~ p~ — £ — h — r —
h ^ b1 * V—
t u
la
b* ^ b* t/
i
ö
SI
Ö3É
Fa - dern ro - par mildt:Vänd om! Hvar och en,
^ in ^ in
}=F
som vill, o, kom!
— •' 0 0-
g^*
1
2 Hvar och en, som kommer, skynde han
sig!
Nu är dörren öppen, vägen fri till mig.
Jesus sjelf så säger, ordet gäller dig.
Hvar och en, som vill, o, kom !
3 Hvar och en,
Hvar och en,
får.
Hvar och en,
Hvar och en,
I I
som vill, det löftet består,
som vill, Guds nåd för intet
[går.
som vill, från död till lifvet
som vill, o, kom!
Used by per. The John Church Co.
ISattrtngrn.
245
241.
1. Du kan ic - ke tro, ack, men kii - re, så hör: Gud har ju sig sjelf ic - ke
2. Och bar det nu ver- kat så kraftigt hos Gud.Att hau helt till-freds kun-de
m-\rj
T"* ±
f-
-f
p
1-
-f-
:
s
*
^J-
j
8
?
-m-
\-
:
=S=Zn
9 l
—*—
-5
•
r
— V-
2
— #—
/
/
•
r
t=
X
-1/-
— v—
1
— v-
£ -
sko-nat. Kom hit, kom till kor-set, se Lammet, som dör, Dess blod har med
blif-va Och blott för dess viir-de dig ta - ga till brud Och him-me-lens
&£*-
m
•'1^
,*-
-? r
-#-s
i—
hf=
=f-
S
— »—i
•»fe
p
w^
i —
^J-F-
— *—
— •—
-v-
- 1/ -
+:
— tH-*--
*-
i*»
v
1/
II — =-
/
^tr2 — l --* ^
— i—
«
— 0 a—
-N
— H*~f=
■J « -H
éH i. =fc=
-dr
=r
=^r
.
— #—
t—fi
— •'—
# Fä=
-3 * 11
Gud oss för
skat - ter dig
J
- so -
gif .
4
n a t
va,
•
Och
Så
bort
låt
#
- ta
ock
-»-
t I""
- git verl
du der
- de -
med
-#-
f
— « — c-öj-
nes syn
dig nö
der.
ja!
m
mf f' i-
p
P=
*
*4
f
U-
l k_
*
— #—
— ©>-
— 1 —
-t=^B
±^£—\ v — £—
H5-
— #—
r
1
L*
v t
t
k
~ —
F_JJ
3 Försoningens blod, det ock ruunit för dig,
T)- Kristus nu offrad är vorden.
Det gäller för alla, för dig och för mig.
Så hör nu de ljufliga orden:
Dess värde är evigt det samma.
4 Så sök då allenast hos Kristus din ro,
Ty der är du trygg för all fara.
Blif liten, blif barn, blif enfaldig, och tro,
Blif en bland de syndares skara,
Som endast vill frälsas af nåde!
246
£rcm.
Modernt o.
mf
242 a.
f i i — *^— * — * — ^-i^^p-j. — a
3ÖE
i I läng - tan tron be - gyn - ner, I hun - ger tron be - står,
{ Och tron sig städ - se sträc - ker Till den, som allt för - mår.
I . ! . ! !
F
-0^-*
=FÉ
P
mf
■C2T
Furst hungra, tor
ta, kan - na nöd Och så
Kri - sti död, I
^Hf4
£..
P
^Sa
1=q:
:*
S-— 4"
*—•-*
Kri - sti lyd - nad pryd - der gå
0 — W
^m
den lef - va få.
~* -4
m$
0-*
Kan du ej Jesus hålla
Så fast, som du det vill,
Han dig dock ej bortkastar,
Och nåden hör dig till.
Den suck, som från ditt hjerta går,
Han hör och den så väl förstår.
Och all din synd tog han på sig,
Och tog den bort från dig.
Så vill till nådastolen
Jag gå, fast arm och svag,
Och der i bön förbida
Hans nåd hvarenda dag.
Hans egna löften kalla mig,
Och famnen för mig öppnar sig.
Hos honom skall jag styrka få
Att Herrens vägar gå.
Bättringen.
247
Af salighet de flöda,
De helga Jesu sår,
Der finner jag min hvila,
Och der jag rening får.
Ovärdig är jag, stor min nöd,
Jag skyldig är till evig död,
Men de förtappade han kom
Att frälsa ifrån dom.
På ordets gröna ängar
Han leder sina får,
Han nådigt dem bespisar
Och städse för dem går.
Jag följer honom, glad och nöjd,
Han ger mig evig frid och fröjd,
Han bjuder mig till stilla hamn
Och hvila i sin famn.
Moderato
mf
=t±=
242 b.
3
=Ö:
t=t
£Ö
^m
Ws$
{ Och tron sig städ - se
=F=F
—f——\ — # — #-
läng - tan tron be - gyn - ner, I hun - ger tron be - står,
sträc - ker Till den, som allt för - mår.
■0- -0- -0- -0- -0- -*--
I
#/, i , i i j4-L_j4j_R=f=H= 4 Å TfFL\
tf -0- -0- -0-
Först hungra, tör-sta, kän-na nöd Och
m^^^£
=r=r=r=P=
så få lif
-i-l i
Kri - sti död; I
-*— ?— p— t— -,
-• — P — V — t — :
1
3
-4-,
e
=1 * J
— n-
— I—
-^3 a -
i
~H1
Kri -
-»-
— j~
••-
sti
3
-•-
lyd
4-
-•-
nad
m *
i+—z — «-
pryd - der gå,
— f-
på
-•-
nå
-•-
den lef
A
8
va
0
få.
tet-f-
8
— i —
s
— I
V
£ t |tz
p
zJp:
1- —
-t=
=r*fi
\^^9—:
F
— I —
t -
i*
— F—
r
é « b
I—
1- Ii
Copyrighted 1892.
L'4-
£ron.
Largo
243.
-*r-3r
+—Z-1-2
-V "*"= *-
1. Min själ, till nå - dens tron träd fram. Dt
Z*
sus ber för
* -_
m^z
m
%m
^=±
z •
Sr-z^r
j. 1'0 g 'i j. *' J
oss. Böj ödmjukt knä in- för Guds Lam. Tv in - gen der för - gas!
'-
i=Si
^EE-
m
Kör.
r
O Je - sus. från din fot jag går Ej. förrn du nåd be-
0 Ä ff ^ v
^ ,
V S "S
• " » K
i -P— J
2T 1 !v— , J-
—i — e— » — f-
. • " ' **=
ter. Ej förr'n ditt
fr»J >: f f F
blod mig re na
f f f f
— ^ — 5—
får Och
— -5 •—
i: j. « *-
du mig lif - vet
-#■= • 3 --
# • C # #
ger.
^ - é • é
-' m a— i-
F=c=
— 1 * *« *■ —
-t^-n
2 Ditt löfte ät min säkra tr<".st
I ångstens mörka dag.
Du lättar skuldbelastadt bröst.
Och skuld, o Gud. har jag.
3 Qvald utaf tusen synders nöd,
Af satans skarpa skott.
Af yttre strid och inre död,
Du kan mig frälsa blott.
•i Var du min sköid och mitt fur-var.
Att jag i skydd hos dig
Må ge anklagaren det svar.
Att du har dött för mig.
5 O underkärlek : Hugg och si -
Och kors du på dig tog!
Att stora syndare som jag
Må lefva. Herren dog.
Bättringen.
249
Andanlino.
244.
m^m
i
1. Hur ljuft
t3:
du kal - lar
d
§^
I ' ' ' '
O, Je - sus, till dig fram Att
-* — é — n (2 * — ,
t=t
:*4:
f^=5:
hV 1 1 ff :
\m
fe=t
i det dy - ra blod, Som
flöt
på kor - sets stam!
!=^§
Kör.
-N
r -1
— 4—
fcH*— fe—
— i —
—%-
~t~~
:-^—
s
-N
1
V-/ i
5
ä
«j .
d 1
Ja,
k'
jag
kom
-0-
mer
nu,
-ig-*
Her -
re,
i
till
dig
fram
/*V K L
'
f
1^1 r> m .
»
m
»
L
|
>^V s 1
f
-
r"* 1 L
V
'J—
u
— P —
i
K
i
sa
Två ni i sr ren ut
det blod. Som flöt på kor - sets stam !
m4
m
ji
Det Jesus är, som buld
Mig bjuder saligbet,
Som skänker tro och frid och hopp
För tid och evighet.
Lofsjungom högt hans nåd,
Som göt för oss sitt blod.
Som gaf oss lifvet, då för oss
Han uti domen stod!
Used by per. The Biglow & Main Co., owners of copyright.
250
Exon.
2. Rättfärdiggörelsen.
245.
Andante risoluto.
0 B ? f -\
1 1
-N
X V n~j—
N-
— -1—
i
— ^-
— f\—
— =5?— 3
(\) i' *
— pv— n-
-N 4
J
1 "
1—
*
0 .
T H
t) -•-
— i — — m—
— 1 1—
* •
— *—
—é — '
#•
t
•-!-
— 0 —
0 .
t — 3
1. Just
som du
är, i
brist
af
allt.
Med
Ljer
tat
än
nu
2. Be -
tun -gad.
svag och
ängs -
Hg.
o,
Du
än
ner
ej
på
p-tt J
— >
*
-é—
—1
->•
J
— t-
-»-
1
— • 1
^ d —
— ^ — •-
_j — i_
9 —
»
t
— V—
— V —
i
— *
l =
dödt
jor
VT
och kallt,
den ro.
-it ^ 5: =t i *-
Med
Blott
synd.
jag
u
som stan
för - står
digt rö - rer
den kon - sten
m
(V
fc P\ K
1
1 h
^
_r* 1 ff
1 *
ii
•s i •
*• « _1^
^* 1
■i
fT\ i • \ i •
N V •
• •] • «
<& *"" i
! Il*
& dd
\\) ! 00
rs •
Jl
sig. Kom, ar ■
väl Att um
Ä?tt ffj * 1
8
me syn -
gås med
da - re. till
en sar - gad
» -• *
mig, Till
själ. Kom
-& m-
I * -#- - • • ■&•
mig, som dött för dig!
der • för blott till mig.
• • P P • m l ii
(g^ijS * • P p-^
— 5 — E=
-p— f*— 3*
H2-*^
r r r fPN
b v \/
j y
s V V-
r
i i/ i ^ ^ ■ ■
1
3 Just som du är, tar jag dig mot.
Lägg bördan ned vid korsets fot,
Och räkna allt för skada, som
Vill hindra dig i loppet, kom,
Kom, syndare, till mig.
4 Kom med din oro, dina qval,
Med dina synder utan tal.
Med alla tvifvel, hvarmed du
Marterar dig så hårdt ännu,
Kom. arma själ, till mig.
5 Ja, den der vill, han komme blott
Och tage nåd i dubbelt mått !
Och den der törstar, dricke fritt
Och blifve från sin ängslan qvitt !
O själ, så hör och lef !
6 Hör Anden, bruden ropa: Kom!
Hvi vill du då ej vända om?
De salige i Herranom,
De ropa äfven: Kom, ack, kom !
Och Jesus ropar: Kom !
MättfartJiggoreteen.
251
Adagio.
P
246.
1. Just som jag
2. Just som jag
I
ir, ej med ett strå Af e - gen grund att
tr, förr än jag har För - mått, livad e - vigt
-•- -&- _ -»-
f i m-
(EÉ^
B
±=:
Rit.
* p
#— Jr
=Ö
^
s
dött och sjelf oss bjöd
dig, hvars blod det gör
J
dig,
len.
Jag
Jag
kom
kom
o Guds Lam
o Guds Lam
3 Just som jag är, i denna stund.
Så kall och död och ond i grund,
Att finna allt, som fattas mig,
I saligt öf verflöd hos dig.
Jag kommer, o Guds Lam.
4 Just som jag är, fastän jag ej
Har städse ljufva känslor, nej,
Fastän jag jagas på min stig
Af stormar in- och utom mig,
Jag kommer, o Guds Lam.
5 Just som jag är, du gläds att se
Mig komma och mig allt få ge,
Förlåta, rena, läka mig.
Jag tror ditt ord, och trygg till dig
Jag kommer, o Guds Lam.
Just som jag är, du har mig kär.
Ty du har köpt mig, som jag är,
Och väl du kände, hur jag var,
Då min och verldens synd du bar,
O du Guds dyra Lam.
Just som jagar, jag nu dock tror
Och prisa vill din kärlek stor,
Hvars bredd och längd ocb djup och höjd
Jag lofva skall i evig fröjd.
Lof, pris Guds dyra Lam !
Och som jag är, jag nu ej mer
Skall blifva, då du allt mig ger.
Nej, dö mig sjelf och dig uppstå.
Tills ingen synd skall mer mig nå
Hos dig, Guds dyra Lam.
9S9
&xm\.
Moderata.
24*1.
r
. ( Jag ir - ra • de län - ge än hit och än dit Och sök - te en väg till Guds.
( Och sök - te väl stundom med all - var och flit Bland män-ni - sko- me- nin- gars
-t- — U — t-
fc*t*
l-n— '— ^— F — *--F — ^ — ^ — f — * — *
him - mel
vim - mel
ii g sök - te docl
te dock ic - ke
det, och se. Hur
11ig
:t:
E-r4^-*
dzözt p=zfc=q
kunde jag då fin-na
F* C "J7~^ ■*-#
S_| ^— U — i b— b
gg
'8* * '
för mitt ve,
*? i
Si
Hui
Ö^
kun de jag då
fin-na vä sren?
T
Min redliga bättring, min tro och mitt hopp
Min ånger, min bön och min lydnad,
Se der, hvilka trappsteg jag timrade opp,
Se der, hvar jag sökte min prydnad!
Men aldrig den lydnaden profvet dock höll.
Och sten efter sten från den byggnaden föll,
Den blef ingen brygga till himlen.
Och under allt detta stod Jesus så huld
Och ropade till mig så trägen:
Se, jag har betalt din omätliga skuld,
Jag ensam, jag ensam är vägen.
Jag, jag har förvärfvat och återlöst dig,
Hvi vill du ej låta dig nöja med mig,
Den nya, den lef vande vägen?
Den vägen mig syntes i början för lätt,
Som många väl ännu den kalla,
Men när man försökt alla öfriga sätt
Och kommit till korta på alla,
Då skall man ock slutligt sig finna dervid,
Att hafva allena i Jesus sin frid
Och blott genom honom bli salig.
tF
m
Jtfättfartiiggördscn.
253
Andante
;ie^
1. Jag bär min synd till
2. Jag bär min nöd till
248.
Je - sus, Han ta - ger den på sig Ocb
Jc - sus, Hos bo- nom full- bet bor, Han
ar Från död e - vin - ner - lig. Jag
Ocb bär med mild - bet stor. Jag
^ , -H- J C_^ ^ #„
Ä
r^-2
J=*=^r
tl=5=
bär min skuld till
bär all sorg till
Je - sus, Hans dy - ra
Je - sus, Allt qval. all
blod
bör -
-%-z-f-
al - len Kan
da svår, Han
E=t=h=i — F — *-
Jag bvilar invid Jesus
Miu själ ocb finner tröst.
Hans bögra band mig bållei
Jag lutar till bans bröst.
Det stora namnet Jesus,
Guds Lam, Immanuel,
Som doft på vårens vindar
Omfläktar det min själ.
4 Jag blif ve såsom Jesus,
Saktmodig, öm ocb mild!
Jag blifve såsom Jesus,
I allt bans sanna bild !
Jag komme sist till Jesus
Ibland en skara stor
Att evigt prisa Jesus
Bland tusen änglars kor !
254
Cron.
249,
Andante.
H -t—
— i -v— 1 J
-f— 1~ 3^q
-, \ O min
" 1 Ej på
Je - sus,
nå - dens
— i 1—
låt mig
verk in
—g «_
:
skå
om
- da Ut - i allt på
mig.Blott på nå - den
1 .
dig, blott dig,
ut- om mig!
i 1
-r— fc-
* r
— i—
— »—
?* ? -f — E
X~t~£~A
1
f F
k •
P
M — b— J — P
1 1 _£: -J
^F ? — 3 1 äf—
=h
— *—
— u
— •—
— 4-
*
"+-
, i FV 1-
1-
• —
— aj—
-J 1_ ,
— « — sj —
Låt mig- i
i ^>
J-l J
det dy
— *
ra
— É-
*
bio
— •—
det
1
l-44-j— J-
Haf - va all
1 ^
i d i—
— W—
min
0
-w—
sa -
-#-
lig - bet.
—g ^ ,
& r 1j3
— #—
h
— #—
1-
— #—
B—
— s0-
— •- *•— #-
J_| h— H-
B—
F
— » —
t
F Ld
,^^9- t- t^ H-
t -
r
r
1 1/ |
r~
r
h h-£-
fc±
ir=r
:*•
-1— T"?
i=4
Allt mitt bopp, min frid, min trygg - het, Sa
£=*
=•=
för tid som
-5*-
het
II
gg
11
*ee*
T: .«- *
2 Låt mig ej af mänskotycken,
Mänskomeningar bero,
Ej i något sjelfgjordt näste,
Söka eller finna ro !
Låt mig såsom helt förtappad,
Helt förlorad uti mig,
Vara belt benådad, salig,
Helt rättfärdig blott i dig !
3 Men du vet, det är så mycket,
Som vill blanda sig häri.
Huru jag, jag sjelf, så gerna
Äfven ville något bli.
— t?— H — r
Ack. den onda arten. Herre,
Mer och mer ifrån mig tag,
Och förlåt mig, lär och led mig
Med din Ande dag från dag!
4 Sköt mig, som för godt du finner,
För mig på hvad väg du vill,
Blott jag under alla skiften
Dig, dig endast hörer till
Och när sist min vandring slutar,
Får i tron gå hem till dig
Att din dyra nåd beprisa,
Som ock varit nog för mig.
31
Larghetto
p
250.
$jrf- ==i==l=i!=ä=i=^^=#==K=E±=
1. Se
2. Se
pa mig, se
på mig, se
ti C ft? f- ~-\t *-'?■
-É — — !■ f- 1 1 -m — 0— B H— 3-H
V v
ej på mig, se på din Son. o Gud, Se
på din Son, ty jag är svart i grund, Jag
+. *■ i
-p*V—y-
Mättfärtitgpreteen.
255
:4=d=±
mf
*=+
:±=£=4
pPJ^lS^l
på hans sår och se
vi - kit af från di
mig an i bans för - so - nings-skrud ! Ty
na bud och bru - tit ditt för - hund. Min
=t==f
\ -t- -
lu ser
re el
:-•
1 — 1
u I
mig ut - om den, så tins
ler säm - re stund är Ii ■
ej hopp för
ka in - för
mig. Då
dig, Ty
pppppil
*-»
k au jag ej
hvar - je stund
** Vjt*
be
jag
*=:
syn
I
dag,
är.
'*
Gud,
V
blick
ej
I
dig.
mig!
-t-
liSH!
Ack nej, se bort, se bort från mig och se på honom blott,
Uti b vars död och dyra blod du full betalning fått!
Han är nu min rättfärdighet, min helighet, mitt allt.
Ty allt han godtgjort har för mig, ja, mer än tusenfaldt.
Se ej på mig, se på din Son, se på ditt fridsförbund,
Samt lär ock mig att se mig täck i Sonen hvarje stund!
Han är min frid. min salighet, med honom allt jag fått.
Se på din Son, se på din Son och mig i honom blott !
I honom är jag hvit och ren, hur svart i mig jag är,
I honom är jag god och from och helig redan här.
Ty hvad han är, det är ock jag, och hvad han har, har jag:
Fullkomlig helighet för dig och allt ditt välbehag.
Väl är det svårt att se det så, men ordet ljuger ej,
Och om än känsla och förnuft beständigt ropa: Nej,
Det står ju dock i ordet så; jag litar deruppå
Och sjunger: Ära vare Gud, hvars uåd har stält det så!
256
<Tron.
Maestoso.
251
ö — i— n v f*> i r> \ > — r rs J n
1 i Om tu-sen-de verldars o - ta - Ii- ga mängd Af synder jag ensam be- drif - vit,
' Men skaparen kommit i dö de-nes ängd Och sjelf min för-so-na-re blif - vit -
\ \ s ^»^
-^ —
É^tl
ZE*3t
S=É=£
JE±L
m
-0 — 0-
\ N V
Tänk. ska - pa- ren. klädd ut - i män - ni- sko - kött. Har sjelf för sin
- ~— 0— ,— •- «»— • •- 0 0 #-= S 0 0 0— ■ f • C» F
i
Jt#F*
ska - pa - de va - rel - se dött. O Gud, bur all synd då för svin - ner!
tJl. I. i.
*=£
*=s*É
1
2 Så sant som Gud skapat oss alla till barn.
Så sant som vi alla måst falla, [garn
Så sant som Guds Son ifrån djefvulens
Har riktigt förlossat oss alla,
Så sant som han riktigt utförde sitt värf.
Så sant är jag arme med allt mitt förderf
Rättfärdig för Gud genom trona.
3 Om tron ock är svag. bar bon skatten dock
bel.
Mig vunnen af Kristus allena.
Den kostliga perlan, som blifvit min del
' " -T1
I döpelsens vatten, det rena
Det är ju. o Jesus, ditt eviga råd.
Att s}rndare blott skulle lefva på nåd.
Allenast af nåd genom trona !
Ocb salig är den, som nu lefver i tron
Med Jesus i verklig förening,
Som funnit i blodet en evig pardon.
En daglig ocb stundelig rening!
Fast verkligen brottslig, ovärdig ocb svag,
Han aldrig mer dömes af Gud efter lag,
Ty Kristus bar dött i hans städe.
ixattfavtitgprclscn.
207
Duett och kör.
Adagio.
p
252.
*=£
~i—i r~t
i O syn - da - för - lå - tel - se, dyr - ba - ra skatt Af
f Du är ju för oss
vart
län • des natt Den
fe:
iii
5SÖ
o - förskyld nåd
Bö - dan- de sa
åt oss
ig-kets
>
vunnen,
brunnen.
m
Med stun - de - lig synd mot Guds
^ i ^ ^
• 0 0 0
F
ft
i
N
_N
j -
I ill
-q— ä—
™|
•
A
— *—
— *—
— d -M-H
|ji é • j t
bio - det kos Gud
» ?'• "T f
Hans
0
•i
nåd
*
o -
c
4
upp ■
1
kör -
ligt
0
för
-#-
i m ••-
- ny - - ar?
± -0- é
1 (<•)-' — t — i — i — »—
-= — £ — 1 — F —
— 1 —
l
t
t
u
f^W
P^H-H-
-=L- R— 1— p —
— 0—
V
E
u
-k
f—f — F-fl
i ^ i/
1
V
1
y
i — 'i »
Allt eget, det vare sig oudt eller god t,
O, må det bli dödt ock begrafvet,
Ock anden i Kristi rättfärdighet blott
Insjunka som droppen i kafvet!
Ty är jag förlorad, till intet i mig,
Då Lar jag ock allting fullkomligt i dig,
O Jesus, för eviga tider.
3 På korset du sagt: Allt fullkomnadt nu är,
Men ej: det fullkomnadt skall blifva.
O Herre, gif nåd, att jag enfaldigt lär
Min tro med ditt ord införlifva! [gång.
När du kafver sagt ditt fullkomnadt en
Då lefve mitt kjerta, då ljude min sång
Ett ja ock ett amen i själen!
258
(Tron.
Adagio.
253.
,p \ h
-==
==-
/k v s
T^p * -f-
— v-
\ * P-
^^ 1
> ? • »
rv 0 «
1
v ; S S
9 m 9
s • •
• * 0
U 0 0
1. Pä Ber-
HS. Sä sant
rens ord
som Gud
-t -#
var trygg
är tro -
Mot allt ditt
fast och sann
tyc - ke
- fär • dig
Och allt det
Och sagt: Kom
\ V N
<i»V » *
•
f .
s s
ä ■ M - w) 1
L- - •/ •
i ! 1 ! 1
-
\^\ m '9 -
# •
4 m
m m m
!»* v v \
• •
•
• •
• • •
—r-
1 v ^ -v-
/„ s
v
V ^ ^ s n
—L
- 0 0
• !
—0 — i * — v—
s-
• • 9
A \ \
9 0 m
• g m J m
a
m \ 0 •
m • •
t
0 • 9 • _g_ " 00
skif - tan- de i käns- lan hor Hur Je -
hit till mig.kom.ho som helst. Skall ock
n \ v > N IN v
su ord,
sä du.
0
9 0 9 0
hör lif- vets huf-vud-
så syndig och o
\ v \ \ v
/k^'
é • 0 0 0 0 0
<s 0 0
C
» •
4 é å é é •
fe — i
— p * • —
— * —
— ^ ^ *. ^ +
n
=- /v
^
J
v \
v
fk~
f=N V N ^
— — —
^— H
V )
■ • J J «
;
# •
fl
u
styc - ke: Den
vär - dig. Blott
sa -
ge -
0-
1ig
nom
är,
tron
•
som ic - ke
pä nä - den
, v N
ser.
blif
IN
4 *
men tror.
- va frälst.
/•'•
o mm
m
m
5 •
0 * *
0 -
[g-
,00
0
0
— 1 —
— j
* — 1
—g
"— H
— 1 b 3 —
— *■ —
— 0 —
ti
3 Ty allt beror af Herrens nåd allena. : :ro dig då enfaldigt, helt och gerna
Vär bättring, tro och kärlek. frid och hopp Ät honom, som oändligt har dig kär.
Och vårt förblifvande vid detta ena. , Och håll dig trygt och fast vid ordets kär-
Allt måste blott ur nåden spira opp. Att endast Kristus allt i alla är; [na-
4 Vårt största fel är ock bland alla felen.
Att ej i tron vi taga nåden mot.
Maria har utvalt den bästa delen:
Att stilla sitta blott vid Jesu fot.
5 Bekymrade Guds barn. o. om I vissten.
Att. huru stor än uselheten är,
Är rätta kännetecknet pä en kristen
Blott Kristus., att man honom ej umbär.
T Att han är vägen, sanningen och lifvet.
Att ej i himlen, ej på jorden fans
Ett annat namn, värt fallna slägte gifvet
Till lif och salighet, än endast hans.
B Så skall oss Herren mer och mer framföra
Till hemlighetens uppenbarelse:
Blott Kristus för oss. att rättfärdiggöra.
Blott Kristus i oss. all vår heleelse.
Maestoso.
Ixättfärtriggorrtern.
254.
259
Fin k.
i På
den
I Då hau för
I
»— 0-
i Guds bjer - ta, Den Je - sus bragt oss fram,
oss i smär - ta Blef död på kor - sets stam,
Ö
* #
^
I I ' " II
Ocb lef - ver der - för tryg - ger, Den on - de till för - tret.
Jag
-m 9-
le - na
-• •-
J
byg
¥
D.C.
=*3*
^er Min tro ocb sa - Ii"
Fine.
=1=
II
bet
H
n
^=^=
F
^=t
-P-
t
2 På nåden i mitt bjerta
Jag stödde mig en tid,
Men då vid syndens smärta
Jag miste all min frid.
Jag var så länge nöjder,
Som jag mig kände rörd,
Men var jag mindre böj der,
Var strax min ro förstörd.
3 Men Gud ske pris, som lärt mig
Att felet nu förstå
Ocb bättre grund beskärt mig
Att nu få bvila på:
På nåden i Guds bjerta,
Den Jesus bragt oss fram.
Då ban för oss i smärta
Blef död på korsets slam.
4 Väl bar jag ännu skiften,
Ocb känslan vexlar om,
Än varm ocb rörd af skriften,
Än kall ocb död och tom.
Men nu jag lärt betrakta-
Det skiftar ej bos Gud,
Ocb nu jag lärt förakta
Mitt eget bjertas ljud.
5 Väl är min tro anfäktad.
Men är dock nu en tro
Vanmäktig ocb försmäktad.
Jag dock med den bar ro,
Ocb kan jag rätt mig dölja
I Kristus och bli still,
Så plär ock kärlek följa,
Fast icke som jag vill.
6 Den egendom, som köptes
Med Jesu Kristi blod
Ocb gafs mig, när jag döptt
Blott den är fast och god.
Den ligger i Guds bjerta
Och i det fastebref.
Som under dödens smärta
Guds Son med blodet skref.
•7 Nu är det väl der ofvan,
Om än ej hos oss här,
Ty gifveu är nu gåfvan,
Och blidkad Fadern är.
Vi voro än ovänner.
Då Gud försonad blef.
Fast intet alls jag känner,
Jag tror Guds fastebref.
260
£ron.
Moderato espress.
255.
I
***
fc
^
=*
1. Flyg som en få - gel till
2. Han vill dig e - vigt be
I
ber - gen, Du, som af syn - den har
skyd - da, Tor - ka hvar fly - tan - de
WEÉF=F=t=ä:
^¥-^urfrm
i
u^-
mer
tår,
m^m
=ft=±
Skyn
Han
da till lef
skall dig al
Jj
«
ä=*
+**&
van
drig
de
för
käl
gä
lan,
ta,
s
S
0
;-&£- sr — k * fr-
/
N \ ,-
— aN ^-i
^K^ 1
T^H — f — fc — i — j — 1~
H
~A 3 i
~ 1 3~
— m « «T^ — kr-
«&■ -! J-r-« J ** *-L
-j ~
-• —
-#-= — % — 4-
«. •
J.J-i **
tr f •• • f •• »^ |ö- t-
Två dig, och du skall bli ren! Skyn
Då du är gömd i hans sår. Skyn
!
• (• • i* * ^
1—
- da, när fa
da, o, dröj
; sr_- - —
ran är nä - ra,
ej och bi - da,
/äYtt P r r r i* • •
<? • ii
\j v
— L^s»T— •*-
e^LT #• * l r P-
^» H-
v %_
^^_i — j_ — ^ — p — »_? — »__
r-
_^ £
— !—
b/ k/ | iv
mf
?a4
^~
— ft-
• é J ~P
j i s.
1»
-A -X -I HS
^
=^ 1--=l
Kom
Spill
SFs *
v
till
ej
■f-'
— f-1
8
din
din
Fräl-sa-re
tid med att
J ^-#-
f==FT
±4—
kä - ra, 1
qvi-da, T
rf2- * —
-1
-#—
lan
ryg
i sin famn vill
- ga dig helt till
— m-^—m • •—
<iig
han
bä - ra.
s si - da,
pif *fci
£^^t:__
=b=
b
— v— v— J
KL-fdd
£
51TT
BJ
-P^^-j^-
*=*:
*=*
**t
II
^^
Dig, som är trött ut - af synd, Dig,
Gråt ej, ty han är din vän, Gråt
som är trött ut - af synd.
ej, ty han är din vän!
m
fr_ ;-. t \ p=4^-t-rr : [.u^m
ij~ — i 1 y — —V- (2_l_4» 0 — m 1 1 ^ — ■ -» -■
Moderato.
256.
261
— i*-
— "fr
=1
— H—
J-
-fn -* -*-
-1=
-N
— Ps — ■
— i —
1. En blick
på
-I"
den
fl-
— #—
-*-
kors
-#-
— » —
- fil -
A-
ste
-•-
0
t • » a-
lif - vet dig
-»- -»- -»-
-t- 1- (—
— é—
9
ger,
-4-
Ja,
-0-
— •
just
fc££:k=|=— =r=
V
— f—
-P-
-"*-
-r—
— b1—
-H
Ä i
-^-t J] r J ■ j - ni J
* -r* — r
# 3* 1
nu
-•-
f&L i*
är der lif ock för dig. Så se,
T' TT t T T •** T
r^~i? r t — r ■ t * r r
—i — s — i-
kä - ra själ,
-0- -0- -0-
S: i 1
och så
^M
— \> — b— | * — ^_ -b-^-| 1 —
V v 1 —
—k — £—
7V--R-1*— ^d-
— fc N-
r— J-
#
-J^ ^— 1
J M | - \
blif-ver du frälst,
Se på
•
ho-
8 * -t
nom, som off
ra - de sig !
-»- -•- -0- -0-
m E r r e
-0- -0- -0-
— 0 • 0 —
-X t t
* 1" \~f — '
S=% '^ # * p
—v — v—
r-
v v
^- 8
Kör.
m • 4
£=t
-I y J >f
«
=t
*=g=a=^s^ tej=j= j=i=*
3S
■A *-
Se, se, se och lef! Eu blick på den kors- fä- ste lif - vet dig ger, Ja, just
-•- I
4— *— c-
Ä
T=£:
£5=£
t? — tr
§
r-r
r-F
ilpi
V I
nu är der lif ock för dig.
-g- T t t /'
im
Hvi kom han väl hit för att bära vår synd,
Om din börda ej också han tog?
Hvi flöt från hans sida det renande blod,
Om din skuld han ej gäldade nog?
Ej med dina tårar, din ånger och bön,
Blott i blodet försoning du får.
Och salig du är, om du strax med din
Utaf synder till Frälsaren går. [tyngd
Used by per. The Biglow & Main Co., ownere of copyright.
262
gTttm.
257.
i=*t
^
jor • disk fröjd: Je
syn - dens lopp: Je
-f2- -•- ^ . (=-•
|^|=^
ar min.
är min.
4L jOfT^fi.
-©>—
-#-ö H
4 -
1 —
-i
!/fft- J ~
^ -
— -1 —
*
^.
i |—
- — -i —
—år
_q_l__
C& sir-
' i
é A.
gi_.
1 0 !'■ 0 *
ap •-
Jag
Han
.(2..
är
är
-&-
af
mitt
C— — E <5K-
hjer - tat nöjd:
hjer - tas hopp:
Je -
Ja,
— 0—
sus
han
är min.
är min.
/Vs«+t k? •
» ..
&, • &.
(CJ«ft r
^ L ^2 •
'
»
S
N*~
ic^
r2 •
r
- -j R -
L4. (- u_
— I—
L
— «s>- & ■
Om i deu
Verl - den, i
mör - ka natt Stor
syn - der snärd, Med
mar mig ta - ga fatt,
all sin lust och flärd
gP=g±=g:
E_ J__-U=-J-
=3=
5g?
]]
sus
ej
gor
min
hjer
kär
å
r-
tat gladt,
lek värd,
-«-
sus
sus
-«4-
1
^_±_
^
Usel är verldens lott:
Jesus är miu.
Gud ger mig evigt godt:
Jesus är min.
Allt livad i verlden är
Hjertat ej ro beskär;
Gud blott gör lycklig här:
Jesus är min!
Farväl, fåfänglighet:
Jesus är min,
Han i all evighet
Skall varda min.
Hvilan får njutas, der
Jag med Guds helgons här
Får skåda Frälsarn kär :
Jesus är min.
Used by per. The Bi,'lo\v & Main Co., owners of copyrigbt.
Adagio.
Kättfartrigprelsciu
258.
-A \ N
m
mf
~4r
263
^=3
3
1 Jag bar en vän, sä huld, så mild,
Ii- Af al
wm^^^^^^^S^
&j
; -
-*-^-
fc— ta=d:
T: ^ j:; 4^: 4 ^~*-*
^m
1
vän - ner lian ni i
==^=t
skar mest, Och Ii - ka varmt, fast jag är kall och
—C — b ¥r
-v— v-
-M?
— J - « Jr— gfc- -4 -H^— -A j—- v -A- -4 ^+1
i
« 4 , , -^-!g— S — .^-3S— :| A
då -
lig. Af al la vän - ner den - ne vän är bäst.
P $0- « £"- ■"*" P-^ s •- *-x—G> — r,
1 i f T t P- P P • P P • P ^ TI
s^j e
»» P' * P E " ? b 5 k U
2 Han är min f rände, ja, min egen broder.
Och Jesus Kristus är hans ljufva namn.
Han älskar mera ömt än någon moder.
Hur ljuft det är att hvila i hans famn !
3 Han har min arma själ så dyrt förlossat
Ifrån förbannelse och synd och död.
Den gamle ormens huf vud har han krossat
O själ, var glad, nu har det ingen nöd!
4 Fast Adams fall i hvarje lem jag känner,
Det är allt botadt utaf qvinnans säd. [ner,
Fast syndens gift mitt samvete ock brän-
Mitt skuldebref är fäst vid korsets träd.
5 Så är jag friköpt. Ingen dom mig fäller,
T}' min förlossare är Herrens Krist,
Hans dyra blod långt mer än synden gäller,
Hans skänkta oskuld skyler all min brist
0 Ja, min rättfärdighet der uppe sitter
Vid Faderns högra hand på himlens tron,
Och fienden, ehuru arg och bitter,
Ej den kan skada uti minsta mån.
7 Halleluja! Jag derför nu mä sjunga:
Lof, ära, pris ske dig, o Jesus Krist,
Till dess i himlen med förklarad tunga
Jag lofvar dig med alla helgon sist.
264
Cron.
259.
Moderata,
A+t *
|
__r^
V So
|
i
/L <•» i
* «
-
fK i
a J
f
# 8
^j
WJ 4
&>
#
1. Hvad
•
hör
j*g?
•
Är det
*2. JL
rik
f2-
- tigt
sa ut,
-É2-
Att
/.^-to »
f?
B
P
•
c?
i*
r
tita
(JMf i f
| 1
1 1
1 1
flf
, 4
R1 —
_ _L J
=par
:±
s
^
Gud
-f2
s* f^3f
skar så
Och
gyf f i M-Ep?
gif - vit
:Q^
mig en
— s>
t
#
mm
m
så
dan
pant, Att
♦ 42. 21
tro
42-
der
:it£l
pä!
g]
Och har han älskat verlden så,
Visst har han älskat mig.
Till mig, hur arm jag vara må,
Hans kärlek sträcker sig.
0 Jesus, Jesus, gif mig nåd
Att tro din kärlek blott,
Att lita på ditt kärleksråd,
Så blir allt annat godt.
Se'n vill jag intet veta mer,
Se'n har jag evigt nog.
Du älskar mig, hvad än mig sker.
För mig, för mig du dog.
För mig, för mig du lefver nu
Och i Guds åsyn står.
Och lika trofast älskar du
1 morgon som i går.
£=:=t
■Kättfärtiiggöreteen.
265
260.
Moderaio.
mf
-&# -i -) -*
\ K-
. K 1—1 . "I ^
fe=H— r~ iH~T~^~
-^ f
^-M=J i x r__ ^ jzjt4-
1. Är det sant, att
2. Gud min bro - der:
* #
Je - sus
un - der
-» *— '— * 4— f~- — p — " —
i t b
är min bro- der, Är det san', att
öf - ver un - der, Stör - re nåd väl
v % i : g ^ t. tq-f-: f-
v^_u_u — v — |— 1 U—
—V V—
— v — }/— — — — ss_p — "— — r — * —
SJ
arf - vet hör mig
al - drig tän - kas
£eö
FV N
=1=1=
3= Srv— #-■— *-? — ^ — *p — 7
O, så bort med
Fast jag ej kan
ta - re
al • la
m
m
-j — s-x-
I
fcd:
^=*t
m/
-ä— nt
=K=£
flo - der, Bort
stun - der, Ar
**r
-»•st •'■
med allt, som än mig ängs
jag sa - lig på bans ord
pli^i
» :
vill !
då.
II
3 Fast jag aldrig tror det, som jag ville,
Är dock saken alltid lika sann.
Ej i tvekan jag min frid förspille,
Efter Jesus aldrig ljuga kan !
4 Han har sagt: "Min Fader, eder Fader",
Han har sagt: "Min Gud och eder Gud'
O min arma själ, är du ej gläder,
Att ock du har fått ett sådant bud?
5 O, det broderskapet, se, det gäller
Mer än allt, livad här man nämna kan,
Ty i bredd med Jesus det mig ställer,
Ger mig rätt till samma arf som han;
6 Samma arf der uppe i det höga,
Samma himmel, samme Gud och Far !
Herre, Herre, öppna blott mitt öga
För de skatter jag dock verkligt har!
266
Crmt.
261.
Moderato.
ir-p^
fc-
1. Nu lof och
in»
pris ! Jag vet
#
ej
mer, Som å - ter -
— £ fv
står. så
IS
allt
-*-
är
tf^-*— ?^-*-
-»-»-rf-H^
— P—
»• • , s — P-. — •-
— f— *-
— g—
^4=-* — * ' rV
— *— P-1-? •—
—»—
-^rf^M— 1/ 0-
* 1?-
—1
— w— :
0. i/ 0
"^ P >
y
! "v
1
1
1=3=
— m — ^ — r--
-\-
i^Ft~P
^=S
— <==fc
— ?v—
— d —
=?=t
fär
-5- -*- 9--
digt. Hvad helst
— \-
hos
fr
mig jag kän
1— V -N
-#-
ner.
ser. Ar
Lam
met
-#-
/•V *
» # « .
i» * ■
(."-• n • t
é m . J*"1 • . s
r i 1 L • L
vS H "
J J 2 p •
# # *
r;
#, ,# • • r
k
>
~~ •
i ,w> tf
* ;•
s *>
-N -
~J — V^r§ — ^-
— 6
1-
—t* — k — ^—
ro &■
t
dock
Si-*:"
den ä - r
-9 m
ni
0
=q \ * 1 t:
-0- -9-
vär - disrt. Att det
för
I
# •
mig
— ɱ:
för - so - nat
-8 * *— 1
É£=f-
—^0 0
•
Fr — H B *=
— K
— *-
— r- — b p — *
U 1/
g
4fc
ritard.
i
3EEfc=±=3=fcae
-*— ^
> — ^r
^=l===j===t
g=T
allt Och gäl - ler
^=?==f=i=s=
viLrt tu - sen - faldt Mer än
allt.
=s
3E3
jg±
^
2 Jag är visst ej tillfreds med mig.
Ty i mitt kött bo sj-nder alla,
Mitt hjerta bär ännu i sig
Det gamla äpplets bittra galla.
Hvi sjunger jag dock helt förnöjd.
Om evig nåd, om frid och fröjd,
Helt förnöjd?
Mättfärtuggötelscn. 267
Det hur jag, Jesus, blott af dig,
Du, du är värd den fröjdesången,
Som gaf ditt dyra blod för mig
Och i det helga är ingången.
I all min största uselhet
Har jag dock full rättfärdighet
Blott i det.
Det aren obeskriflig tröst,
Det lättar alla lef nadspligter,
Det fyller mitt beklämda bröst
Med höga himmelska utsigter,
Att du ingick med dina sår
Och der med dessa tecken står
Helt som vår.
De såren ropa hvarje stund.
De ropa om den vunna striden,
De ropa: Nåd, pardon, miskund
För alla Adams barn i tiden!
Så står du, Jesus, ock för mig
Hos Gud, en prest evinnerlig
Ock för mig.
När jag är skröplig, kall och svag,
Förströdd af allt, som ögat möter,
Då har jag en, som natt och dag
I himmelen min gudstjenst sköter,
Som i Guds åsyn står för mig
Och uti allt framställer sig
Ock för mig.
Då jag är kall, så är han varm,
Är jag förströdd, är han andäktig,
Då jag är syndig, svag och arm,
Då är han helig, rik, allsmäktig.
Blott skröplighet har jag i mig,
Min helighet har han i sig,
Ja, i sig.
Så sant som du, o Jesus, står
Uti vårt ställe i det höga,
Så sant som du är vorden vår
Rättfärdighet för Faderns öga,
Så sant är jag i denna skrud
Guds hjertas lust och täcka brud,
O min Gud !
Den bästa människa i sig
Är döden värd, har synd otalig,
Den sämste kristen är i dig,
O Jesus, helt rättfärdig, salig.
Lof, ära, pris evinnerlig,
All salighet är blott i dig,
Blott i dig.
268
Cron.
Maestoso,
262.
m
^
zfc=
=£=£
g
-T "#"
1. Af nåd jag blef en gång Guds barn, Af nåd för - so
2. Af nåd jag är för -kla -rad fri, Af nåd jag må
nad med min
ste lef - va
m
£=£
--BEEB
•?A
h^—\ -^^J^
1 ,* N N
«f • # J j
Rit. ==-
il
rrH-^-*— "r
-J 1 1 4-|-«. -1' ^ 0-\ 0-. P J Hy-
i— H
/ 2 000
J J 0 0 \ 0 • 8 J J 1 1 « !
j 11
t
0 0 m 0 -. - ---•••# ...j.:
Gud, Af nåd ock löst ur satans garn, Af nåd en bim-mel - ri - kets brud.
bär, Af nåd jag ock skall sa - lig bli, Af nåd jag är allt bvad jag är.
m Sr "t" »T m. • m W- m. m - m
jm>' l
• • m 'm ur
i I T
• • i 0 T
* - ii
F
j\ 7 m i , ,
i i i P
m • m \ i
i 1 i * 1
• * ii
S.
^lw L_2J^ kL 1"
-1 ^ — v— b-
-f b • »
-b jj
^-1 1
* y.-
Hr ' b— -^
3. Friden.
s
Andantino.
mf
263.
%*£==£
^ — K—
7=Z=t
1— i
i=i
:J=2=*=3
1. O, bvad är väl all fröjd på jor - den Mot en dröp - pe af
• 0 0 0 0 0 0 0 0—t—t * -S «-
e
f=P:
1
-F '-
-£e£e£
:p=E^
:t=U=r=:
Jfr to ni.
269
tJ -0- ' '-0- -0-
frid!
— P—
^B
du
der
:-=d
vor - den,
I
II
Trö
städ
±fr
*=&
no - dens tid.
I
r !
2 Får du alltid ej känbart smaka
Denna himmelska, ljufva frid.
Kan du öfver den rätt ej vaka.
Under andens och köttets strid,
Står den trösten dig dock tillbaka :
Jesus, Jesus, han är din frid;
o Är din frid. fast du ofta känner.
Nöd och ofrid för syndens skull.
Ja, när solen som hetast bränner,
Hviskar han dock så kärleksfull :
Jag, din vän framför andra vänner,
Älskar dig för min egen skull.
:*
^H
4 Är du trött utaf pilgrimsfärden,
Suckar efter förlossningen,
Lider hjertat af synden, flärden,
Ja, af kärlek till synden än,
Se, besegrad är ändock verlden,
Jesus vunnit ock öfver den.
5 Gläds, ja, gläds, ty hvad Jesus vunnit,
Är en vinning jämväl för dig.
Han en evig förlossning funnit,
När i döden Lan utgaf sig.
Snart all fruktan, all nöd försvunnit,
Snart allt mörker blir ljust för dig.
270
<Enm.
Andantino.
^33
-•-. -•- -#-
-•-"
264.
-t^t-i-
g
iii^
1. Trygg
2. Trygg
i min Je - su
i min Je - su
mar, Stödd mot hans mil - da bröst,
mar, Trygg för all ängs - lan svår.
m^
Trygg
Trygg
i min Je - su
i min Je - su
É^
m
x^
-N— t
mar» Stödd mot hans mil - da bröst,
mar, Trygg för all ängs - lan svår,
2=
SE*
Gömd af
Trygg för
m^
-0- -•- -•- I I » -•- -•- ■&-
hans kär - leks skug - ga, Nju - ter jag him - melsk tröst.
en verld, som fre - står, Syn - den mig der ej når.
\s — N -»- -«- -0-
-\c — ^ — & 0 — m.- ■
— ' — = — ■ J t — i r
Gömd af hans kär - leks skug - ga, Nju -ter jag him - melsk tröst.
Trygg för en verld, som fre • står, Syn - den mig der ej når.
$=±
mm
:•
i.
•*
4—.
Hör, från
Tvif - vel
de säl - la höj
och sorg för - svin
l*3=EE
EE
der Klin - gan - de sån - gers ljud,
na. Allt hvad mig fruk - tan ger.
=t=
=P=
i
D.C. al Fine
jg=mm£mm*m
Bu - ret
Än - nu
£=E
af hel - ga än«
blott nå - gra stri
lar, Hel - sar min själ från Gud.
der, Blott - nå - gra tå - rar mer!
■£-$•-
-n—5-
t
II
Used by per. The Biglow & Main Co., owners of copyright.
265.
jfrtocn.
271
f ±±q:==i===.:]=|==n==^=|==!==-^= =l=t ======_■*: ==t===±:|==™
=^i=^^^^EiE=p^^^=gp
Du
frå - gar: H vad? Hör då mitt svar
Min Flä
-g -f:
t !
==fe
£*
2 Upp derför nu, miu själ, och sjung,
Besjung din Frälsare !
Han din profet, din prest och kung,
At honom hyllning ge.
3 Han lärer mig sin sannings bud.
Sitt ord i Andens kraft,
Han medlar mellan mig och Gud,
Han herskar med all makt.
4 Han alla herrars Herre är
Och alla kungars Kung,
Hans ok är ljufiigt, ägan kär,
Hans börda är ej tung.
5 Fast fattig i mig sjelf och svag,
Fast syndig, kall och död.
Dock uti honom hafver jag
Bad' hel sa, lif och bröd.
sa
re det är.
I
mmm
6 Se, han är min rättfärdighet,
Min frid, min sällhets höjd.
Ja, han är all min salighet,
Min krona och miu fröjd.
7 Han är mitt skydd i stormens brus,
Min sköld, min fasta borg,
Om dagen skugga, natten ljus,
Min glädje i all sorg.
8 Han är min broder och min vän.
Min Herre och min Gud.
Och jag? Jag är ock hans igen,
Hans dyrt förvärfda brud.
9 Ack, Jesus Krist, mitt hjertas ro,
Som all min skuld betalt,
Blif städse du mitt A och O,
I mig och alla— allt !
266.
1 Nu är jag glad och hjertligt nöjd,
Ty Jesus hör mig till,
Han är mitt lif, min frid, min fröjd
Och allt, hvad helst jag vill.
2 Han är mig mer än gods och guld
Och mer än dagligt bröd.
Han mig förlåtit all min skuld
Och löst mig ur all nöd.
3 Han är mig mer än kropp och själ
Och jord och himmel. Hör:
I honom är mig evigt väl,
Pris vare Gud derför.
4 Han är mig mer, han är mig mer
Än allt, hvad nämnas kan.
Och hvad han nu än tar och ger,
Min salighet är han.
5 Behåll, o verld, din fröjd för dig,
Den aktar jag ej stort.
Min lust det är att fröjda mig
I hvad miu Jesus gjort.
6 Jag vet, att Jesus älskar mig,
Och vill ej veta mer.
Om än han stundom döljer sig,
Det till mitt bästa sker.
7 Jag vet, att jag skall skåda Gud
I härligheten snart
Och höja segersångens ljud
Och se hans ära klart.
8 O Jesus, kunde jag nu blott
Af hjertat älska dig
Och tacka för den nåd jag fått
Och vandra på din stig!
9 Pris vare din barmhertighet,
Att du har stält det så,
Och pris ske dig i evighet,
Att jag fått syn derpå!
272
£ron,
267.
1. Upp. min själ, att Her-ren lof - va För hans sto
Kri-stus bar ruin sy
För hans ord ocb
nd af - pla-nat. Skänkt rnig frid ockljus, Ge-uom syndoch
-~m
^
i i ■
-A 1 N ■ U I ,— I FV 1 r-r,
dy - ra gåf - va. Fur dess tröst och råd, För dess tröst och råd!
död han ba - nat Väg till Fa - derns bus. Väg till Fa-derns hus.
g&V=k=
£=F
=W
=P^
3 Lagen har han ock fullbordat.
All vår skuld betalt,
Oss med fridens baud omgjordat,
Allt bau gjort, ja, allt.
4 Ren och fri jag nu är vorden,
Barnaskap jag fått.
Salig redan bär på jorden:
Hvilken bärlig lott!
5 Ingenting kan mig fördöma,
Kristi brud jag är.
Vid sitt bröst han vill mig gömma.
Jag är honom kär.
I u i
6 Om han än sig stundom döljer,
Är ban dock mig när.
Om i moln han nåden böljer,
Det blott kärlek är.
7 Gläd dig derför, o mitt hjerta,
Uppstäm fröjdeljud,
Gläd dig under all din smärta,
Du är Kristi brud !
8 Snart din brudgum kär skall komma
Uti härlighet
Och dig gifva med de fromma
Eviir salighet.
Moderato
268 a.
EfcSz
1. Nu
£=0
ir min träl - dom slut,
m
Nu
£•-: 0-
får jag
'±.2
éEF
b vi
— T
Je
Jas
för - stod
,-ffrtorn.
273
*- -•- -0- #
Bätt ak - ta Jo - su blod, Fast han gjort sa - ken god. Nu är han min.
■#- -»- -»- -»-• -»-
F
— "— 1-
3 Jag nu förstår Guds råd,
Jesus är min.
Vi frälsas blott af nåd,
Jesus är min.
I honom har jag frid
Midt under kamp och strid
Min korta pröfvotid.
Jesus är min.
3 O. h vilken skatt jag fått,
Jesus är min.
Det är så godt, så godt,
Jesus är min.
Väl har jag daglig brist,
Men bördan har jag mist.
Ty den tog Jesus Krist,
Och han är min.
Andante
\j t ^ v ^f r j • &
4 Nog må jag fröjda mig,
Jesus är min.
Helt han mig gifvit sig,
Jesus är min.
Han, som mig löst en gång,
Han är min sol och sång
Midt under tidens tvång.
Jesus är min.
5 Här och i himlens höjd
Jesus är min.
Nämn mig ej annan fröjd,
Jesus är min.
Han är min salighet.
Nu och i evighet
Hvilar min frid på det:
Jesus är min.
268 b.
- :-*
-tr>-t
1=*=N=
J
1. Nu är min träl - dom slut, Je - sus är min.
*-. — # — *-
Nu får jag hvi - la ut,
*ES?
*=t=t
k
Je - sus är
*
*Em^$^m±E*E$.
lag län - s^e ej för -stod Rätt ak - ta Je - su blod,
:=[=*:
m
:*=*
±
'Ä-
=*=!**
II§IiåH
?5
Fast han irjort sa-ken irod.Nu är han min. Je - sus är min, Je • sus armin.
h — t__i_»-i— » — #__| *-=- i->-# □ ^ — w111^ '—i* — v — £--•— JJ
Copyrighted 1892
274
£nm.
269.
Adagio.
— fr-
1 — \~
— \-
\-
■* s
-fc
=-■-/,
Å*v, j
Sy-
—JP-
—é .
*
*, '
-»H-
•
• •- 4 »^
-£
1. Ack,
•2. Men
förr
när
T'
än
jag
\
jag
"8"'
i
på
Sr
tron
bio
fick syn
det. o,
på
b v ad
i — « 0 0 #_^_
bio - det, Jag städ
un - der, Då smal
r - • •■
- se
te
/»^~ ~
1 FP
^-^P- ^—
j
r-
y —
— y—
5 y
—^~
m. t ^_L 0-
t— t r— r-
-£-J
2?-:-,
— v
— fr"
].. r j ^ =
gick
be ■
^ N fe £
± i: 4 i
för-dömd ocb bäf
la syn - da -ber
van
get
-t
- de.
opp.
-J
— «—
-#-
Jag
Jag
* •
— #-^
ba
— fl-
— 0—
min
de
-d j— *4— ^r^-fc-
synd. ocb så för-gick mig
frid med Gud på sä k - ra
Eft:-£±
-% *=*— *-
i
*
-H-
-1 —
!■[»•£ r 8 1
=-| —
V — v — ' — k-
v
z?
0
V.
r C— t — M* — *J
#N
»/
II
:#
mo - det. Men upp till
trrun - der Ocb stod der
Gud jag vå - ga - de ej se.
upp - fyld af ett bim - melskt bopp.
S^?=E
^z?±=«=?±=?=pg:
j >*- « E- * — Up
5 U =2 1 2 — I— ^
Jag såg det blodet, bvilket bättre talar
För jordens arma barn än Abels blod,
Det blod, som renar, belgar ocb bugsvalar,
Det både ock min sak med Gud gjort god.
4 Det dyra blodet vare lof ocb ära
I alla evigbeters evigbet !
En gång. när jag min nya skrud får bära,
Jag med en bättre sång skall prisa det.
jfrfoen.
275
Aliegretto.
270.
Jag sjua - ger
Vid kor - set
V
om
ger, Min ar - ma själ är frälst,
ger, Der bor jag all - ra helst.
t
=£
fe:
i-.-
Ja, sna - ran sön - der
P ■
gick,
Jag se'n af lös
gs
fick
S
:t=
a
m
M=st
1/
Det
des
i
*=*
a
mitt hjer
Du rop - te : Ät och drick.
s
Hvem skall ha tack för detta?
Det skall min Frälserman.
Det bör han ha med rätta,
Och, Gud ske lof, jag kan,
Jag kan lof sjunga dig,
Du, som dyrt köpte mig
Och låtit mig få smaka
Det köpet innerlig.
Jag mins, om jag skall nämna't,
Min förra otrostid,
Men kanske jag bör lemna'1.
Ty nu har hjertat frid,
Men ära bör du ha,
O store Jehova,
Och ära är du värdig
Utaf hvar människa.
4 Jag aldrig kan förglömma,
Att detta stoft fick nåd,
Du kunnat mig fördöma,
Men fann på annat råd.
Du sände bud på mig
Och sade: Stäfja dig,
Och syndaren stod stilla
Och väcktes hjertelig.
5 Skrif upp, min själ, den dagen,
Ja, denna dagen rätt,
Då du af nåd blef tagen
På Frälsarns gamla sätt.
Glöm aldrig af den stund,
Då i din hjertegrund
Det ordet nåd du hörde
Af Jesu egen mun!
27
&ron.
271.
Maestoso.
f
/?v
PS .
TT T ^H * •
-1
Ä
rh \ ' *
!"\ K
1 !
\\) F 1 J
#
2 •'-
J
/d
1. Guds barn
7?? ,i P 1 i*'
jag
-•-
är.
-#-
• •
Ack,
1
* :
V
sa
1
*
* t
■ Ii - ga
h
ro
.0. .0.
och
-i-
giäd
(B.
1
je! Guds
1 -P-
Efi^r
=•=
— É—
=t=
t
— T- — P—
—5 —
F
RF
11
t-*? :
1/
1
' /
f
*=*
barn jag är.
=F
För hvem skall js
-*- -*- -É- H
*=*=±
ii
* K
£
ga min gläd
je^
För
g
Gud
— P—
3=t — r* — j — ^=^q=q= — — r — z^q=j^ — ^ — -i.
tti
ni jag sa
P-
aläd
g
Guds barn
K
.-
Guds
^±^
-ä— «-
-#—= P P F^ \— FV-, 1 — 1 — — -,-,
barn jag
¥_£
Ack,
och
I*~£
gläd
1
2 Guds barn jag är.
Med häpnad jag ännu det säger.
Guds barn jag är.
O Gud, är det sanning jag säger?
Ja, Gud, du ju sjelf så det säger.
Guds barn jag är, Guds barn jag är.
Med häpnad och fröjd jag det säger.
3 Halleluja!
Nu skapelsens råd jag har funnit,
Guds barn jag är.
Försoningens mening jag funnit,
Förlorade barn han har vunnit.
Halleluja! Halleluja!
Nu målet för lifvet jag vunnit.
II
4 Hur rik jag är.
Fast fattig jag vandrar på jorden!
Hur hög jag är,
Hur härlig för Gud jag är vorden,
Se'n Sonen gått ringa på jorden !
Guds barn jag är. Guds barn jag är,
Hur hög och hur rik jag är vorden !
5 Halleluja!
Ditt lof, o vår Fader, vi sjunga.
Halleluja!
Var prisad af hjerta och tunga,
Var prisad af gamla och unga!
Halleluja! Halleluja!
Vi här och i himmelen sjunga.
,jfrfoen.
277
272.
1. För mig till den kiip - pan hö - ga,
2. Re - sa än kring klip - pan hö - ga
Der mig
Vå - gor
•——•—ty-. 1- a
en- den ej
sitt vil - da
irrrFrB
J * J- %^^
>
fc-T^Ff
I
når, För mig till det står - ka fä - ste, Som i al - la stor - mar står,
hot, In -gen-ting mig der för-skräc-ker. Ty de tyst - na vid dess fot.
g^
^
3S£
:^=*
m
Kör.
-O-S-lt — i^ fcn P fc-i — I 1 N fr P Nn
#-ö++ än — är 1 \ •— ä.—\ 1 1 k 1 c ä-i fV-
På den
ga klip - pan byg - ger Jag min frid,
min sa
lig
15*
^é
:fc=*:
m
i=&
itii
Äö
:^-
>— ^— -ir
g^
het. Hon står fast se'u for - dom tii
la, Hon står fast i
—v — * — |-
t=t
i ■ " • u
3 O, hvad fröjd den klippan höga
Skänker mig för hvar minut !
O, hvad frid och kraft der flöda
Från dess sköte ymnigt ut!
4 Hvarje dag den klippan höga
Fyller mig med saligt hopp.
Hjerta, själ och ande lyfter
Hon till helga rymder opp.
5 Blott uti den klippan höga
Lif och salighet jag har.
Fly ock alla jordens skatter,
Hon, min bästa skatt, är qvar.
6 Klippa, du, som lifvets vatten
Ger mig, dig jag sjunger här,
Ständigt styrkt utaf din skugga,
Tills jag segerpalmen bär
2 7.
2Tron.
273.
3-=^
M=i
1. Väl mig, nu ti
2. Jag hvar stund
*=P
?^f
hun - nit, Mitt sa - lig- hets-berg och mitt
vär - dig; Om Gud skul - le skå - da på
_J 1 p_ J_ _A, - ■ - *
i
iv-^-
ii
^=T
3:
slott! I tu - sen - de qval har jag gått Och al - drig för- stått Den
mig, Min from- het, min van - del och stig, Fördöm - de han mig; Men
S
*=?:
. 0- , .^ is
-i
~==- —
!# i ^_^ d *— sU
-— 1
1— = — i—
Bv-
17^
i
p N —
^ S 0 * i 1
1 —
— J
ä
— fl—
—1 +—
i) * -S- • * -0- -0-
fri - de - nes grund jag nu
hvar stund i Kri- stus rätt
-il
flin
fär -
1
-#- -#- -s-
nit. Hur stor -
dig; Ty om
1 N 1
mar
jag
V
och
har
böl
fe
.p. ^.
jor än
lat ock-
A 1 1 ' 1 • . . 1
\fij- r r r r 5 p
0 0
fl
0
* I -\
VL^ p p p p " ,F
1 1 ^ 1
1
n
fl
j
J
J
I 1/ t 1 u u
• 0
#
-i-
1 *
— is-
-j*-
— 1—
««» -
-t-^B
1j-3-
slå,
så,
^2
b
Mitt
Har
berg
Kri
-J
och
stus
min borg
ej fe -
— 1
stå
lat
4=
-•-
än
än
- då,
- då,
=7^
Än -
Än -
1
då!
då !
==H
GtV~
rf-H
-¥^
g L
É
— » —
g*
*
^ ' -
1 W
|5^_jfi_!_
b-
— F —
r
F-=-
-6-F-
— F-s-
b
=&=
— 1=2-= —
1
1-
— P2— -
r
— H
3 Så märk då, mitt hjerta, som klagar,
Att Herren förglömt dig för visst
Och vet ej din jämmer och brist:
Ej Gud och hans Krist
Förändras af vexlande dagar.
Fastän du ej kan det förstå,
Hans nåd är den samma ändå,
Ändå !
4 Dock godt, att de stunderna i
Min bättre och sämre minut.
Jag vill dock i tron hålla ut,
Tills striden blir slut.
Då får jag min ostörda hvila
I känsla och skådning också.
Jag bidar, jag får den ju då.
Ändå !
jfrtorn.
279
$
Andan te.
f
274.
-:
iH
m=r
-tr-lr-t
1. En vän fram-för
an - dra, min Frä
i
*■ -•■ -+ -•■
re huld, Som tog up - på
Hä=*
éE*3E?
— • — •-■-! — - — - — * — \j
■*■ -& ■*- -•• -*- -•-
att be
la min skuld Och städ - se mi
In-
lär, för-
éuS\i:i\{^\'^4iUMJa
lå - ter, för - dra - ger, Den vän - nen allt
N f> 4 fcL. U
le - ra mitt hjer -ta in - ta - ger.
I
Mitt högsta, mitt enda behof är hans nåd,
Hans dyrbara närhet, hans ledning och råd.
Jag kan icke lefva förutan att ega
Min vän och hans vänskap, som allt öfverväga.
Du, du är min klippa, mitt fäste, min grund,
O Jesus, min starkhet i pröfningens stund.
För köttets och verldens och frestarens snara
Du, du skall med trohet och makt mig bevara.
Blott du och ditt ord är min sköld och mitt svärd,
Min borg och mitt värn i den farliga verld.
Ett ord af din mun och en blick af ditt öga,
Mot dessa all verlden må gälla mig föga.
Ja, allt hvad på jorden är härligt och stort
Och alla de ting, som Guds allmakt har gjort.
Som droppar i hafvet de må dock försvinna
Mot ett, o min Jesus, att allt i dig finna.
280
Cron.
Moderato
mf
275 a.
a=é--
*=:
1. Gud ske lof, min vän han
.3 #_5 , »-
blif - vit!
-* —
hvil - ken
—P-
-=t
*nrr^
*=:
-is
Han, som
för mig ut
£0
l t! 1/
eeeSeeé
gif - vit.
o.
Hi&I
hvil - ken
pc=e
<g= j±EEg=J^EE^ ElEEgEi
Han, som så af kär • lek glo - der,
Att för oss han dör och
m e
±^t
:»=5=b:
S
— •— ^— tur— i-1-* — • — • — •-«-* — : — ^-'-g -^J ' ^— "
blö - der, Att han kal
lar
oss för brö - der, O, bvil - ken vän!
J=f=f=ttt=p
«=?=
£=*
II
2 Ack, mitt lifs förtrogne f rände
Du var min vän,
Då jag ännu dig ej kände,
O, hvilken vän !
I mitt syndalopp du slog mig,
Och från dödens väg du drog mig
Och till barnaskap upptog mig,
O, hvilken vän!
jfrtont.
281
3 Alla synder han förlåter,
O, hvilken viin !
Mig hugsvalar, när jag gråter,
O, hvilken vän !
Då olyckligt jag förgår mig,
Bäst af alla han förstår mig,
Och af kärlek blott han slår mig.
O, hvilken vän !
4 Allt bekymmer jag då kastar
Helt på min vän.
Allt hvad som min själ belastar
Känner min vän.
Trones lif befästa, föda
Och mitt kött korsfästa, döda.
Lindra tidens vedermöda.
Allt gör min vän.
5 Det är evigt lif att känna
Gud som sin vän.
Sälla de, som funnit denna
Vår bäste vän.
Ja, för evigt sälla, rika.
Andra vänner dö och svika,
Denne vän är alltid lika.
O, hvilken vän !
ken vän !
ken vän !
w^im
Hau, som så af kär - lek glö - der, Att för oss han dör och bio - dei
1^ fc I I I I
jU-éä 0 c — 0 1 i ?-^-* -.-* 1 « — t— ,— ft-
fi-M 1 F la 1 1 \~- fc=Ma 1 F-
&fc=b
v=t
g^^ppp
}\i
Att han kal
mt
— i-
m
'•?
oss för brö
-F--f F-
der,
-F—
ken vän !
iHil!
282
Crcm.
i
Andante.
mf
276.
±=*
:fc*
fiz*
:r— 5: ^r
1. Tack - samt vill jag
2. Jag ej vevl - den
1 -£■
£=É
sjun - ga
ak - tar,
:q— *-p=
Med min själ
När jag dig
ock tun - ga
be - trak - tar,
* —
Om min Je - sus
Du min gläd - je
P^
god
sol.
Du all kär - leks käl
Låt mitt k jer - ta brin
r^r — d-F — * — r — u — r
m
n
bom
Mi
sj a
tå
-9 •
Säl
lin
la
na
Med
Vid
ditt
din
Ö£
:£«=
*» i
da
N
blod.
stol!
II
1=^
3 Nåd kar du mig gifvit
Ock mitt namn uppskrifvit
I din minnesbok.
All min nåd jag tager
Af din kand ock drager
Nöjd dittljufva ok.
4 Glad vill jag dig följa
Ock ej något dölja
För ditt kjerta mer.
Ack, låt intet skilja
Mig ifrån din vilja,
Jesus, jag dig ber.
5 Skulle mycken smärta
. Krossa än mitt kjerta,
Jag ej knota får,
Ty din kand mig späker
Ock fullkomligt läker
Alla mina sår.
1==?±££
Herre, låt din tuktan
Hålla mig i fruktan,
Att ej syndens lust
Må mitt samvet kränka
Ocb min själ fördränka
Uti sorg ock pust!
Håll mig ständigt vaken,
Att ja^ ej står naken
För din domstol der!
Kläd min själ, lik bruden,
I den kvita skruden,
Helig, ren ock skär!
Snart min vallfart slutar,
Ock mitt kufvud lutar,
Jesus, mot ditt bröst.
Der skall jag få kvila,
Till din kimmel ila
Ock få evii? tröst.
jfrtoen.
i?s.°,
Adagio.
■0 P [-1
277.
-N
-N 3
-N -
wy^ * s
-J — 8 — 5 i — * i—
« —
-i— %U-
- : :
I Hvad fat - tas mig än - nu? Min ner - de han är.
i De
sva - ga, små lam - men i fain - nen han bär
Den
Och
e
I
m
• - s *
tro - fa - ste, nå
är från de si
di - ge Her
na ej fjär
m
ren.
ran.
På grön - skan - de
i J*
HÉI
l
p
\ #N
^*=*=
:tt«:
/»f
TT-^
— pv-
ska - ste käll-språng, så
£:
än - gar han fö - rer sin hjord Ti
- B-*- •- .•- <
p
3*
^
Ög
3:
lär mig hans ord, Och
g=;
I
vigt det or
— * » •
T ~*
m
det för - blif
... ... Jr>
* -0
S=
II
fc£
t^-r-
2 Jag fruktar mig ej ty hans käpp och hans
staf,
De trösta och styrka mitt hjerta,
Och allt hvad mig möter, det vet han ju af,
Det vare sig fröjd eller smärta.
Hans nåd och barmhertighet följa mig här,
Och snart får jag se honom, sådan han är,
Och bo i hans hydda för evigt.
284
Andantino,
HLxon.
278.
:=4=:=l=jE
=6=3
1. Ack, sa - lig, ack,
2. Som, trots hvad hon
lig den sjä - len,
far och kiin - ner
F
$£=!
som tror Och
och ser, Ej
-•- ^ -»-
-4: .
n
pp^pi
-*--
en dast af sin
ka - står bort den
Je
trö
sus i
sten, som
ill
g
_■•-•
££
=s
ting be - ror;
det dock ger.
— N N-, 1 —
i
3 Ty känslan, den skiftar ju stund efter stund,
Men friden, se, den hvilar på säkrare grund.
4 Och ordet, det säger — o, tröst i all nöd! —
Vår Gud, han är förlikt genom medlarens död.
5 Vi hafva förlossning igenom hans blod,
O, att blott hela verlden den saken förstod !
6 Ty hvad är all lycka i verlden mot den,
Att städse här få hafva sin Gud till sin vän;
7 Att midt under jordlifvets oro och strid
På djupet uti hjertat dock hafva Guds frid?
8 Den friden, o Jesus, förvare oss här,
Tills vi en gång få se dig med fröjd, som du
Andantino.
* m.f
279.
Sfcfci:
1. All- tid
i+=i
all- tid glad, Van-drar jag
I
till Si - ons ny- a
^ n
t—n
jFrtorn.
285
2 Alltid salig på min Jesu ord,
Alltid får jag spisa vid haus bord.
O, det är en lycka på vår jord
Att få vara salig.
3 Alltid salig, fastän sorg och strid
Nedslå modet och bedröfva mii^.
Att jag mången gång ej ser min stig,
O, jagar dock salig.
4 Alltid salig, fastän fienden
Derpå vredgas, Gud är dock min vän.
Blott jag känner vännen min igen,
Är jag likväl salig.
5 Alltid salig, vill jag icke mer
Synda bort den tid mig Herren ger.
Gode Gud, om blott din vilja sker.
Är jag alltid salig.
(> Alltid salig, fast jag mången gåug
Fäller modet bär bland jordens tvång
Och ej sjunga kan min nya sång;
Jag är likväl salig.
7 Alltid salig, ty jag bafver fått
Saligheten till min arfvelolt.
Allt af nåd från Gud, som ger allt godt:
Han bar gjort mig salig.
Moderato.
280.
0 •-= «» 0-. 0 0 0 # 0— '— i • *-. m-
1. Vid Je
2. Vi:
su b jer
vex - lar det
ta
för
min hvi
bär mån
stad,
dag.
Min t ryg - ga
Än är jag
r-irf— p-
i^
mi
m^E^mi
&$
hamn, der jag kan va • ra glad,
stark, än är ja<r rädd och svasr.
* t P f P O
Men ban
ar mig från all
den sam- me är
min synd och
från år till
É=£
Ii
i/ i/
Han är den säkra grund, som Fadern lagt
På honom jag ock bygt, som ordet sagt,
Nu är jag fri, jag ej fördömas kan.
Ty Jesus Krist bar mig sig tagit an.
y y v y
4 Nu är jag salig, huru det än går,
Jag har min fristad i hans sidosår.
I lif och död jag dervid håller fast.
För mig, för mig hans hulda bjerta brast.
286
£nm.
Adagio.
281.
1. Jag sjun - ger helst om Je
&y=i
^i
sus, Han är min hög - sta skatt, Han
:t=t
W^-V—t-
V=t
F=5=F=5==t=-»=:
25fe
/
©
Ö^=s
i
=•
T~*
mig med nåd be - krö
ner, Han gör mitt hjer - ta gladt. Jag
53^
d=t
2=12
i— *-•-
f=f
n+t fl
— H\"
*!-&
H—
i
h/l
N-
i -
-4V
— t^L I w&
sjun
— *—
ger
— 0 —
-i » i-
helst om
0 0
— 0~r~
Je -
*' -
— 0—
sus,
•
0
— " — 3
— •— i— • —
Det rät
1
— * —
- ta
0
— 0 —
på -
S
ska
- lam. Som
i- r^ -
---^
— • —
[- xv
\=
t
b 1 -
— U—
t
t
-f^r-t -
»
'?'
Ät7
PiS
gaf sitt blod til
sen För mig på kor - sets
E^E
]]
l=F
2 Jag sjunger helst om Jesus,
Då vid hans fötter böjd,
Jag minnes väl hans godhet
I stilla, salig fröjd.
Jag sjunger helst om Jesus,
Hvad än mig hända må,
Ty nåden, som mig frälsar,
Bevarar mig också.
Jag sjunger helst om Jesus.
Då öfver öknens sand
Jag skyndar fram till ljusets
Och härlighetens land.
Och då jag knä får böja
För tronen af kristall,
En högre sång om Jesus
Jag evigt sjunga skall.
,ifrtorn.
282.
287
P^f
Ja«
B*
äis^yEEtby^
i ^i
ra, hvar jag går Och livad jag än må g<
Ty fre-starn al - le - stä- dos står Och vill 1'råu Gud mig f
-#- -#- -#- -#- -#- ^-#
mE
f=fr
sih
r=*i
p
*£=
£S
*s
Han svn
eéSäEÉ
ö
-•— i— 0-
u
e
s*
har min död, Han med båd' lust och nöd
Jte-
Mig
4=4
M
:S=>li:
g*
4__J_
=t
:=t=
zgjzt
II
dra - ga vill i syn- dens spår:
J m -0- -0- -&-
i=f:
1"
2 Jag går bland änglar, hvar jag går,
Och de mig nog bevara.
Slätt intet satans här förmår
Mot sådan hjelteskara.
Bort då, all suck och sorg,
Jag går i änglaborg.
Mig ingen röra kan ett hår:
Jag går bland änglar, hvar jag går.
3 Jag går i trängsel, hvar jag går,
Ty stads jag har att strida
Mot synd och verld. Ack, hjertesår
Jag ofta der måud' lida.
Jag stundom väg ej ser,
Der jag kan vandra mer,
Och frestelsen är ofta svår;
Jag går i trängsel, hvar jag går.
4 Jag går med Jesus, hvar jag går
Han har mig vid sin sida.
Jag skådar på hans djupa sår,
Då blir misr lätt att strida.
Jag går i fa
I I
ra, hvar jag gå
-?- -0- -0-
J^Uj-MH
II
Uti hans helga spår
Jag glad och tröstligt går.
Den vandring är ej tung, ej svår:
Jag går med Jesus, hvar jag går.
5 Jag går mot döden, hvar jag går.
Kan aldrig säker vara.
Ej någon enda timme slår,
Då ängeln ej kan fara
Med dödens kalla kyss
Till mig, som kanske nyss
Mig fröjdade i lifvets vår:
Jag går mot döden, hvar jag går.
6 Jag går till himlen, hvar jag går.
Friskt hopp, min själ, mitt hjerta!
Se, innan kort dit upp du når,
Der slutar all din smärta.
Bort, verldens lust och ve.
Mot himlen vill jag se,
Dit upp mitt hjertas längtan står:
Jag går mot himlen, hvar jag går.
288
Crcm.
Moder ato.
283.
4 1 s H- I _f Jl-J— £-J— t^ I J J^ — & i f M , -n
I fr
I Här ut - i verldeu en främling jag går. Här är ej frid, är ej frid.
• j Jag är blott pilgrim från år och till år, Dockbar jag frid, bar dock frid.
*-£-
fc*f r r r r
^4-i— k— i>— I— l^
^£
* — e
ö
: 1 b U-r-^=R=
5 — É_
T-?
£=t
^ö
É3
p-M^-j^y:
-fV- fc-
Frid ge - nom tron
fr fr
i min Je - sus jag bar.
Ty mi - na
fcF — P p p F fr fr— -i 1 1 f-^?— —? P £=:
r fr fr
2^-^—
I*! J— f — l-H-n—
— 1*~
-A ^-
=? * 1
syn
1
-0-
7mV
PV -*
1 1 —
-•- -•-
fr i/
- der, Min
"T T
-i-i-i—i )^±=±=
i i
döds- dom ban bar. Skänk
"P" "P" P # »
p
fr
■ te
*P i
mig lif
P f"
-* — : —
vet ocb
j \j
i i 5 1 S
2
• *»
g^ ^
-L — ^ — ^ — P— *— |— P —
— i 1 —
— i u t J
fr
1/ !
i
I I
bar jag frid, bar jag frid.
är mitt för - svar.
P=É
&*
i:
r
Ii
jf ritten. 2S9
Här äro strider och sorger och nöd,
Här är ej frid, är ej frid.
Här äro fiender, satan och död,
Jag har dock frid, har dock frid.
Verlden må hata och smäda mitt namn,
Satan mig fresta, mig hölja med skam,
Jag till miu Jesus dock stads vill gå fram,
Han är min frid, är min frid.
Här flyktar vänskap som drömbilden bort,
Här är ej frid, är ej frid.
Människors trohet är vansklig och kort,
Jag har dock frid, har dock frid.
Ty af det trofasta ordet jag lär.
Att Herren Jesus den samme dock är
Och att min vandring till himmelen bär.
Der, der är frid, der är frid.
Här är det möda från år och till år,
Här är ej frid, är ej frid.
Här är ej hemmet, der hvila jag får,
Jag har dock frid, har dock frid.
Ofta min väg synes vara så trång,
Sorgerna många och tiden så lång,
Snart dock i himlen jag sjunger min sång.
Ja, Lammets sång, Lammets sång.
290
STron.
284.
Hos Gud
Här bar j
i - del glä<
ej milt hem
nöd,
tält,
je. Här tryc - ker mån -gen
vist, Här bor jag blott i
Här
Men
y*=t
får jag of - ta suc - ka Ocb ä - ta tå
bän mot gläd - je - strån - den Mitt syn - glas jag
te=É
^=t
:«=*=:
i- m^_;w
rars bröd. Här
dock
stält. När
-»-
Il=t=Z
:Ät:
:*=•:
±d=±
ff.
:te^:
-0~-0-
tt
blan - das fröjd ocb smär - ta Fur Her - ren Je - su brud, Men
verl - den ler ocb skal - kas, Jag skå - dar mot den borg, Der
-»- -#- m rs i\ n -0-
±=t
liö=ii^l^iiiill
-r*i p
der skall så
jag skall bo
±±:
J
ra, Ty gläd - jen bor bos
vigt Ocb glöm - ma all min
-P- 0 — « — • fl 0-
-*=r — u — 1=
Gud.
sorir.
IS^fz
i
jFritren.
291
3 Jag vill då lott ej byta
Med den sin del bär får,
Nej, bellre under tårar
Den ädla säd jag sår,
Blott jag med fröjd får skörda
En gång vid vägens slut,
Då verldens dårar tagit
Sin bela fröjd förut.
Mitt bopp för evigbeten
År bygdt på säker grund.
Må korset gerna trycka
Ännu en liten stund !
Snart ingen sorg skall vara
Ocb ingen klagan mer,
Då jag med oböljdt öga
Min Jesus evigt ser!
Larghetto
1. Här en käl
2. Om du der
285.
t£
la rin
dig tva
ner,
ger,
Säll
Hon
r
Sfr
-Nrf-
*Ft
den ben - ne fin
b var fläck bort - ta-
:£=*:
IM
mm
3*==*
W.
ner,
ger,
Hon
Ty
är djup,
den käl ■
klar, Gömd, men up
god Är Im - ma
pen - bar.
nuels blod.
4=F
mm
i
II
3 Röfvaren i nöden
Der fann lif i döden.
Jag, så ond som han,
Samma balsam fann.
4 Dyra lifvets källa,
Du skall evigt svälla,
Evigt lyckosam
Skall din flod gå fram.
5 Kränka skall du bada.
Göra sorgsna glada,
Tills du Lammets brud
Klädt i strålars skrud.
6 Se'n jag, döda, kalla,
Såg i tron dig svalla,
Rör min tunga sig,
Sjunger helst om dig.
7 Jesus vill jag sjunga,
Tills min stumma tunga
Göms i graf ocb jag
Skåda får din dag.
8 Ty mig, sämsta, ringa,
Du dock lön vill bringa.
Du åt mig ock har
Köpt en harpa klar.
9 Som du skänkt den gåfva
Att dig evigt lofva,
Du för himmelen
Stämt och strängat den.
10 Der skall Faderns öra
Fröjda sig att höra
Mig uti din famn
Sjunga blott ditt namn.
292
£nm.
Andante.
>/
286.
I
m
1. Vi sök
1/
väl
och
sök
te väl frid.
P5E
*fH^f
i=t
-
h^—^-
1 l i
K
-N
— ft-
— f*~
l\ '1
/
SMt-*—
— Ä FV-
PV
— M— J -J
1
JL-
\
E
r^-+rr
-Z — 0
— jv
J 1 *-mé
~fi3~
-f-S-
— *
»
— • —
— •'—
• 1
«
sök
IN
te väl
lyc
-0-
ka
i verl - den.
Men
— *
fun
■t:
uo
så
of
-»-
i/
ta
blott
— I» 1
§_
3Ht— b-
"f — P~
#
•
— * ' 1
"~ ■ f~~
i» •
— • —
-,»-
-v—
^1 u '
ö 1
« •
*
p
u
Li "
i " j
-* b-
C
1* • 1*
b
V
l'
1 !
I . W* I
^
mö - da, kamp ock strid. Blott
ro och sorg på den
Iv2y !
fär - den.
t=£
Ack, verlden, den bar ej en endaste ros,
Som doft utan törnen oss bringar.
Den jordiska glädjen, den flyr så snart sin kos,
Den flyr, liksom hade den vingar.
En ros har allena ej taggar för mig
Och vissnar ej heller i nöden.
Du ros ifrån himlen, ack, när jag funnit dig,
Då har jag ock lifvet i döden.
Den rosen i Saron, min Frälsare god.
Har aldrig i verlden sin like.
O, må vi då akta hans kors och dyra blod
Långt mer än ett konungarike !
O Jesus, du enda, du eviga ro,
Föröka, föröka oss trona,
Och blif för oss alla vårt lif, vårt A och O,
Vår eviga fröjd och vår krona !
jfrforn.
293
Andantino
mf
287.
At,\ JlJ ■ Å jEEÉgEEJ==t=fFEEEf
1 1.
Hjer-tans Je
Ut - om dig
sus,
är
i ditt bjer -ta Ar så godt att göm- rna sig.
i - del smär - ta. In - gen ting för - nö - jer mig.
£=F
:L_Lg
il
il
mn
i^i=r
t
5=t
m
-J-.-4
B
§
Men der in - ne vill jag va - ra, Göm - ma mig
-*-» P-w-t r* m .»-H» € 1~. b"-.-^
för allt a- larm,
SE EJE
c?
:t=t
^
r — r — r — r
:
i » * -5- -«- -«-
Dig, min Je - sus, äl - ska
-!*- -»- -#-
**=£=£#
ra. Af din kär - lek jämt gå varm.
É É s É-
ipp!il
2 I din kärlek, Jesus söte,
Är så godt att vara till,
Ligga i din kärleks sköte,
Bättre må jag aldrig vill,
I din kärlek vaka, sofva,
I din kärlek gå och stå,
I din kärlek be ocb lofva,
Vandra, lefva, dö också.
1 — r
Utom dig kan jag ej trifvas,
Utom dig jag mår ej väl,
Utom dig kan aldrig gifvas
Ständig ro för kropp ocb själ.
Men i dina kärleksarmar
Är ett fast ocb säkert slott.
Fast det ofta kring mig larmar,
Jag bos dig dock sofver godt.
294
AUegretto.
»/
gTron.
288.
i
3=*
f=3=1
^
m
•- -#- ~^g-
O Her - re Je - sus, vid ditt hjer-ta. Der vill jag ger
| Der glömma bort all synd och smärta, Som trycker mig
na gom ma mig,
på lif- vetsstig.
WM
:t=t
?±éi
/i
3
*=*
?
ä
fe
u u u ^ - - - -»- *
Ja, Je - sus, dit jag kom - ma vill. Att dig för e - vigt hö - ra till.
? :
i
^^93
*=£±t
i
2 I verlden är så trångt att vara,
Mest för mitt onda hjertas skull.
Här är jag hvarje stund i fara.
Mig stöter satan lätt omkull.
Kom, Jesus, stöd och led du mig!
Jag vill ej gå ett steg från dig.
Hos dig är trygt och godt att v
Men också endast uti dig.
Kom du och värdes mig bevara,
Att jag ej tappar bort din stig !
Du sjelf den rätta vägen är:
Behåll mig der, o Jesus kär!
it
(Jon anima.
mf
t
289.
-irr^r^s.
x
det or - det
1. Al - drig en - sam! O mitt hjer - ta, Det
är dig
-w-± — v v — v-\ -p:
jfr torn.
295
I
EE3EE3
äl - ler, Al-drig en
i
^=J:
M
din smiir - ta Och ut
-j — 1 — 4-
w -0-
din fröjd ej
g=É:
:*=*:
*=t
:J=ST
^5
*^5
--N— f
É
i
s=i=i=^=t=^=:=j=?
hel - ler. Hur mig vän - ner öf
in in
gif
t=f
va Och hur stö- den kring mig
r\ in
t=t-
s
g
fc=t
r — r
r^
S iTl 1 \ \ \ 1 i '- PV| \ 1
— i ^ — M-ä— P — P — P -« — * — 0 — H—P — •
fal - la, En skall dock be -stän-dig blif-
II--
itttz
*±3
va, En, som hö -gre är
al - la.
Aldrig eusam, när jag ilar
Ut på vida arbetsfältet.
Aldrig ensam, när jag hvilar
Under blåa himlatältet.
O, så må jag vandra stilla,
I det nya fridsförbundet,
Ockra jämväl i det lilla
Med det anförtrodda pundet !
Aldrig ensam, när jag syndar,
Sedd af intet mänskligt öga.
Aldrig ensam, fast jag skyndar
Bort från vännen i det höga.
För hans blick, den skarpa, klara,
Står jag dock af blygsel slagen:
Mörkret måste ju ock vara
Inför honom ljust som dagen.
4 Aldrig ensam, när jag strider.
Mellan tro och otro ryckes,
Aldrig ensam, när jag lider.
Fast det så mig ofta tyckes.
Aldrig ensam, när jag vakar
Under natten på mitt läger,
När jag intet ser och smakar
Af den nåd jag verkligt eger.
5 Aldrig ensam uti lifv '
Aldrig ensam uti dödei
Tack, min Jesus, att du ?ifvit
Denna säkra tröst i ..odet, !
Lemnar du mig ej allén?,
Fast du näpser, fast du tuktar,
O, så håll mig vid det ena,
Att jag dig af hjertat fruktar.
296
Crtm.
Largo.
P
290.
ijfe*
Sr=
1. Stil - la, o stil - la, Hvi - la
§s?eé=
»/.
su frid! Har du gjort il - k
Ull
#
m/
1—
^m
£»£
t^=*
«
£
ös
II
Är dock din
i r g
s
Je - sus blid, Nå - dig
Ö*
*=E
till e
vig tid: Stil - la, o stil
la!
Itffc-nÉ-
^5
II
:tfc
*£=&=£=
^=
B~y' En81
2 Ängsliga hjerta,
Gud är ju än ditt stöd.
Kom med din smärta,
Kom med din synd och nöd,
Kom med din köld och död
Blott till hans hjerta!
V— w-
*t
^ — r—
Och när du gråter,
Gråt vid hans hulda bröst!
Jesus förlåter,
Jesus har hjelp och tröst,
Snart skall hans ljufva röst
Fröjda dig åter.
V. Kärleken.
Bönen.
291
lionm.
297
Salig i hoppet,
Låt mig, o Jesus, blott ej
Tröttna i loppet
Och bli tillbaka, ack nej!
Håll mig vid handen,
Gif mig allt stapplande till,
Och gör blott anden
Villig att gå dit du vill!
4 Göm mig för flärden,
Göm mig, ack, göm mig
Glädjen i verlden
Ar ju ej glädje för mig.
5 Herre, bevara,
Herre, välsigna mig du,
Lyse ditt klara,
Vänliga anlet mig nu !
dig!
292.
S -Ttr
1. Je - sus, du mitt hjer - tas läng - tan, Du min en
2. Du kan en - sam till - freds - stal - la Tör - sten ef
m
da ro och
ter dig och
ii
£q-£ f pÉ f , p
mf
f rs
w i, y
::£=:£:
b 6/
a, Låt mig
das
gif - va E - vig mätt - nad
ut hos dig, Låt mig an - das ut hos
e - vig ro, E - vig mätt- nad, e - vig
tj#. 452- .*. .0. .#.. J^ 4. _,_
^I^^^^^S
V
dig! Stil - la
ro! O du
gl=f:
du min dju - pa träng- tan, Låt din tröt - ta duf - va
dy - ra lif - vets käl - la, Vär - des ock mitt lif då
m
S±=t:
*j pp
ritard
-»- » — # # — I
:^=--^:
^i=J
g
H
i - la Från den mör - ka ök-nens stig Hem till o - störd frid hos dig!
blif- va. Med din full - het hos mig bo, Je - sus, du min en - da ro !
§i|=t
r=»=r==tZEg
298
Karleken.
Adagio.
293.
E^:
1. Kom till mitt kal - la, Dom - na - de sin
•2. Kom. du min kä - ra, Mig att be - sö
t # »-g»
ne! Af • gudar al - la
ka, Tron var- des nä - ra,
I
:*=£
WtEÉ.
-
ff
* 0 0 + 0 *-» w— •— ^£t-^J
Fur dig for-svin - ne! Kom att be - fal la
Kraf - ten för - 5 - ka! Vär - des mis; lä - ra
5* ,
En - sam der in • ne.
Allt hos dis; sö - ka
■+—w-
m
m
Kom. o min Je
Kom. o min Je
m
sus:
sus!
Kom, när jag glades.
Kom. när jag qvider.
Kom. när jag rade.-.
frestas och strider,
Kom, var tillstädes
Sist, när det lider
Med mie. o Jesus!
4 Ja. du skall komma
Sist uti ära.
Väl dina fromma.
Väl dina kära !
Träden nu blomma.
Sommarn är nära.
Kom. o min Jesus!
.* P -
ö
294.
t=±
• $0
m
4—1-
der. Lysa - na till
i— t-
Uönrn.
'299
it - tig, e - iiin ■ dig,
stof - tet l»e
»mf
fe=*
fet
^
^=
II
för dig
der.
Hör
-*— l
Fa - -
der
=1
pz
Håll mig, o Herre, ständigt vid det ena,
Att jag må frukta, älska, lyda, tjena
Dig af allt hjerta, dig, min Gud, allena !
Hör mig, o Fader!
1
3 Blif mig, o Herre, alla dagar nära,
Du, som har lofvat att till åldern bi!
Hjelpa, upplyfta, trösta diua kära.
Hör mig, o Fader!
3 Sänd från det höga
Anden, som utgår af dig,
Och med ditt öga
Led mig på sanningens stig!
4 Våren försvinner
Hastigt, likt dagen i går
Säll den, som finner
Lifvet i unirdomens vår!
300
Itarlrken.
296,
Adagio
N A —
A%
-\-
H -* -a 1 ■
=*- 5
V
1. Je - sus,
1
Je -
J— «+
sus, gör
-»- -»-•
f- 1
mig
—t—
i
stil
-»-
i-H
3~i: injr
■ la, Gif mig me -
i h r- f -
i- ^ • d
ra tå - la-
t" « -,
.1- h—
;M*4-v £-
— 1
Is \>
P
-*
-r
=f — r g l r
rfF
H n '
*-
— h
-f-^h
=*
i
1
-A 3 :
mod, Gif
-Q— T:
mig
-•-
me •
F
3 J.
ra frid
K 1
0
J
till
-•-
-r—
0
i—
sjä -
-•-
5
len,
» —
Me - ra
T' * ,
v v,
H>-
=F^ -
P
t
W ]/
v
t
— 1—
1/
p
:^
-M 1-
bvi
%=t
vid ditt
ord,
m
Me - ra
>
vid ditt ord!
=1=
i
3 Jesus, Jesus, gif mig allvar,
Gif mig ödmjukhet allt mer,
Gif mig nåd att tacksamt taga
Ljuft och bittert, hvad du ger!
3 Jesus, Jesus, böj mitt sinne
Till att mera tjena dig,
Och den helga fridens Ande
Värdes mera gif va mig!
4 Jesus, Jesus, stärk, föröka
Tron, som alltid är så svag !
Gif mig nåd att städse vandra,
Jesus, till ditt välbehag!
5 Jesus, Jesus, tacksam gör mig,
Mera vaksam, mera nöjd.
Gif, o Jesus, åt mitt hjerta
Under striden frid och fröjd!
6 Jesus, Jesus, gif mig starkhet
Endast i ditt dyra namn,
Gif mig mera ro och hvila
Jesus, i din hulda famn!
7 Jesus, Jesus, gif mig mera
Kärlek, saktmod, trohet, hopp !
Ja, o Jesus, gif mig kronan
Efter slutad t vandringslopp!
ISonrn.
801
Tet') pä gius
Dold
297
13:
=4
1. Dig, Je - sus, min dy
:t=-^_ fcfar-r£— rfc =3=3=3^
Ö
1=4=
?
ra - ste Je - sus, ja
be
der, Alt
l^ii^lii^p
5
m
r^^^fNii^^
steg
zi2=
ge - nom
rerl - den så
>
^1
le - der. Att,
0 » m-
3=^
i
w^g=«=
j=tji
m
i-.
slu
-#-• -*- 5-0-
tet af lifs
#• -ä' -ä- -0-. w
ba - nan bin - ner. Jag
m
m
t—r
i
-é 3. é
-0-
ditr. min för
m
wm
i
W-
*3E
-g* 5:
t- -
nå - dig då
U
^
*
• ^
:
1
2 Låt mig uti tron med dig blifva förenad
Ocb genom ditt blod ifrån synderna re-
nad!
Gör mig till en lefvande lera i din kyrka,
Att jag intill ändan dig troget må dyr-
ka!
3 I verlden en främling, jag skyndsamt vill
ila
Till målet ocb blott uti dig söka hvila.
Ej fåfängans nöjen må dåra mitt sinne
Ocb lustarnas välde ej råda der inne !
I \, 0
4 Då bjertat blir matt under bördan ocb stri-
den, [den,
Så styrk det med kraft af den andliga fri-
Ocb låt mig beständigt i smärtan ocb sor-
gen
Se upp till den himmelska fäderneborgen !
5 När ändtligt min jordiska bydda skall fal-
la,
Du värdes min själ till ditt rike bemkalla:
Då först skall jag blifva rätt innerligt glad,
När portarna öppnas till bimmelens stad.
Copyrighted 1892,
802
Harleden.
Andante
A. i ~ ?> * •
-É -N-
""I «
=ITF
— fv-
j
298.
m-
=£#?:
-N-
^L_
^
É^é^E
-1— H
-# 0—
a
4-
5
-:=es£
-4-
S-
»'
^=^=
1. När-ma- re, o Je- sus Krist, till dig, När-ma-re. livad än det ko står mig,
'2. När-ma re. om kur-set skul - le än Bli det band. som stads på nytt i - gen
wm
&S3
hf=fc
m
fr±z#J»^>_g:
=t*
qp=fs
J.3 3 w a 3 l'rij.:iniii^
A=4
=Ö
§=-'
i
När- ma- re i morgon än i går, När-ma-re, o Her- re, år från år!
Bin der mig allt fa- sta - re vid dig Och från jorden me- ra lö -ser mig!
-r^r. »-1 — • — m — h-r^ • ' •
0-^—0 — 0 — 0-,-0-
-y— {/->-*-
1
v -Ii
3 Närmare till dig, om vägen bär U Närmare till dig och dina sår!
Genom nattens djupa skuggor här! Och när snart jag mina vingar får.
Hvad du nödgas taga. Herre, tag, Samma ton ur hjertat tränge sig:
Närmare till dig blott stads mig drag! I Närmare till dig, till dig, till dig!
Andantino.
299.
• :
mf
^=t
-a — !^=n=:
*=ÉL
1. Fram en suck sig smy - ger, Hörd af
m - eren van,
-t -1 •* t-
Dock likt duf - van
!«=!=!=!:
=ö
t=t
s=ito*-
-t? — r
t=t
i
IB
^
a
-•' •' — 0 — Jr
Den mot him - me
i i g*i
fly
S5S
ger
^
len.
Dock likt duf- van fly - ger
I
*- — t=\~
t^t
Uonen.
303
$
--s— H-
b.
K^
-9 »■
Den mot him - me - len
m
?±*
^h-^
t— t
H
2 Uti nödens timma
Själen ser ditt opp,
Längtar att förnimma
Gud, sin bjelp, sitt hopp.
3 Gud i ordet åter
Låter höra sig,
Bjuder den, som gråter:
Kom, ack, kom till mig!
Moderato.
Ilelsar dem för sälla,
Som från jordens grus
Kosan hemåt ställa
Upp till Faderns hus.
Kraft mig Jesus gifve
I hvar pröfningsstund,
Städse jag förblifve
Fast i hans förbund.
Allt han mig förlåter,
Som jag brutit bar,
Mig förklarar åter,
Att han är min Far.
Derför är jag salig
Uti Jesu namn
Och får fröjd otalig
Sist i himlens hamn.
300.
-ÉT-
i
4=
1. Her - re, med kraft ut - af höj - den be- kläd mig! Jag är
2. Stil - la min törst med ditt lef - van- de vat - ten, Hvar - af
-•
— w — *ii —
-r=t
t \
8*
±=É
=2
:#
kraft - lös och svag
verl - den det rin
i mig sjelf.
ga - ste vet,
-r -v-
Låt mig ej
Var mig en
-»■
gå, dit ej
ski - nan - de
H
-n-
=F
:t=t
rr
t=t
3 — a — 8 •— i— 0 ^ J irjr—t — # • # * *—
E
1*
du kan gå med mig, Led mig till nå - dens och san
eld - stod om uat - ten, Var mig en moln-stod, när da
-» — •— t— p.
nin - gens älf !
gen är het!
rn
—1- — y— 5— 1 — r
Var mig ett värn emot synden och fiärden,
Var mig en vagnborg,der trygg jag kan bo'
Låt mig ej söka min lycka i verlden,
Låt mig ej söka i verlden min ro !
=fc
r~t-J
4 Du är den flödande salighetsbruunen
Du är en lefvande källa för mig.
Det är min lycka att stads vara funnen,
Dyraste Jesus, allena i dig.
804
l&ärlcfccn.
Adagio.
P
m
1. Je- sus, ta
301.
Bt
1/ " * ' I U - ' ' i/ 5
mitt ar - ma hjer - ta, Tag det, sköt det, som du vill! Se, med
i f >>
— ^-^i- -i— •-
-i — n J\
K l
S&
"£ ^^ —
—i£^—
— T-
— i ^r — ^ F^ — s
fr-?1 >#J. i*-
all min
1 P^ I**
synd och
-0—1—0—
1
ämär
1
—i *=fc
-0- -•-. -•-
l l> V
- ta Hör jag
— J /■ /
r~ä^ cjT-
dig ju e - vigt
— • * ^— • • 3 *
\js ^ — _
"
* Vfi
'* •
—t r* -v
¥ =j=& ^
J p " * ^— J J- ^
•V— h -h* -N H
till. Ond. för - derf
vad, skuld - be - la - stad, U - tan lif och frid i
| -•- f- -»'
\r» .'Tf- -P- - -•-
& * -U~r
1 —
l f P
-i f P- i
Ft. C-f' M
^^ P— P —
- -v t
— P—
r
— p — | 1/—
— P P— — P- — P—
i — i — b — 0
- W F 1 — : 1 1
Cn K 0- 0— 1
=±=S
a i: » » r-
gÉE
1/ - I
mig. Är jag, o min Je - sus, ka - stad Från min mo - ders lif på dig.
m
*mm
^
:p^=p:
t — r — r-p-
Jos. P. Holbrook, bv per.
lioncn. 305
Armod blott jag alltid hade,
Du är rik och mäktig, du.
Du, som svedau på dig lade,
Ar ock lika huld ännu.
När då synden mig förskräcker,
Lär mig se i tron på dig.
Du, som skulden öfvertäcker
Och är gjord till synd för mig.
Hvad du gjort för evigt gälh
Du är min rättfärdighet,
Lagen mig ej mera fäller,
Se'n du blef min helighet.
O, hvad vill jag mer begära,
Se'n jag nu förstått ditt råd?
Lär mig lefva till din ära
Lär mig sjunga om din nåc1 !
Lär mig taga dig på orden
Utan alla om och men,
Och låt ingen makt på jorden
Binda mig på nytt igen !
Med din trohet mig bevara.
Och behåll mig rättsligt fri.
Att jag ej i någon snara
Må försåtligt fångad bli.
Må då jord och himmel falla,
Löftesordet står dock fast
För den nyckeln springa alla
Lås och riglar upp med hast.
Ack, det gäller ju din ära
Att fullborda hvad du sagt.
Låt din Ande stads mig lära
Att på nådens ord ge akt !
Se'n må alla känslor fara,
Sjelfva saken står dock qvar,
Och den må väl lycklig vara,
Som sitt allt i dig blott har.
Hvad jag än på jorden mister,
Sköter du väl om mig så,
Att när lefuadstråden brister,
Sjelf du står mig qvar ändå.
306
Harlcfcnt.
Anäaiite
£=±
:4=J:
1. Go
2. Du
MEÉ
302.
-P- — Å— «— ^-ui— . |_=p=3=i3iz:qvq
de
rår
her - de, led och bär
o in oss : o, så tag
*=t
oss, Lys oss med ditt kla - ra
oss Sjelf om hand i nöd och
é m m * « m «_
(2
-i — i — k — t
y v v *
$3:
fmmmm^^m^^
*_.?
ord. Ut - i nö dens stund blir' när
strid, Gå vi vil- se, Her - re, drag
fs
oss,
oss
Du
Å
ka oss ditt ri - ka
ter hem och var oss
V— S-
!=£[:
t=t
4==t
!±t
iA1*
4 ^
— 1
»
-i
-1 -A -f\
-1
-i
~t~l
(JyH>zgT:
=t=t
0
— 1*—
f-
? ?
g
t t t
— S—
— # — *—
S
t
bord !
blid!
Dy - re Je
Dy - re Je
t- t- ^
sus,
sus,
v
dy - re Je -
dy - re Je -
-»- -0- -<s>-
sus, Vår - da sjelf din
sus, Hör oss, hjelp oss,
* * # * #
e -
gen
oss
i
wH> b • ■
- £ :
p-
* ^H £
— i i
£§&=£
— i* — p—
— 1
— 1 —
— y — H-f~
— 1* 1* P—
— f- V- —
~V~
— » —
t :
1 P i? |
v v
i i
1 v b
f T'
1 1
1
U I
hjord! Dy - re Je - sus, dy ■ re Je- sus, Vår - da sjelf din e - gen hjord!
frid! Dy - re Je - sus, dy- re Je- sus, Hör oss, hjelp oss, gif oss frid!
-#- -»- -g- •»- -•- -0- -f5>-
SfM^
:f=t
£=t
3==t
HJ3EB
Du vill oss ju ej förkrossa.
Fast vi syndat mot dig så!
Du har nåd att oss förlossa.
Kraft att rena oss också.
Dyre Jesus, dyre Jesus,
Bittida till dig vi gå.
1
4 Tidigt lär oss dig att söka,
Tidigt göra ditt behag.
Och vår tro och kärlek öka
Mer och mer för hvarje dag !
Dyre Jesus, dyre Jesus.
Sist oss alla till dig tag!
Used by per. The Biglow & Main Co., owners of copyright.
Moderata.
303.
307
H_
ggnnTE
\t
^=
1. Je - sus kär, gå ej för - bi
2. Låt ock mig vid nå - da - tro
mig, Låt mig böuhörd bli,
nen Fin - na himmelsk ro,
S^
f±
y — £=j— a 1 — '— f — v-
t=t
ill
m^mmm
-
it=
m
Då åt an - dra nåd du skän - ker, Gå ej mig för - bi !
Då jag sjun - ker ned för - kros - sad, Her - re, lär mig tro!
<m
±^t
.....
f=^
Kör.
w=
& — f5-
fc*
1=ÉZ
*=I^=i
^=gS:
m m
-^--l.
Je-sus, Je - sus. låt mig bön - börd bli, Och då an - dra du upp-
Ö
g — s>-
?==s=
-II
räc-ker, Gå ej mig för- bi !
-m-
igppgi^S
3 Blott på din förtjenst jag kommer
Och din nåd begär.
Hela mitt beklämda hjerta,
Fräls mig, som jag är !
4 Du är all min glädjekälla,
Mer än lif för mig.
Hvad i himlen, hvad på jorden
Har jag utom dig?
Copyright, 1870, by W. H. Doane. Ueed by per.
308
1&airlefcett.
304.
Andantino,
A /) [V [V
? "T
' "1 i -
-f ?=
-fr
f
5EK4 *9 i
i 1. Hvil ■ ken vän
vi
-•-
ha i
f • -
=J=£4jé
Je- sus, Han
vill hjel
-•-
pa
och
för - mår.
p=4-?--?— ?-
~~ P~
* J
t P-*_
0^
5 S
8
s
— #—
H — H
1^-^4-1 1/ — v—
—b1—
— ^ — v-
— is> — #— ^
4—
b* b1
— 1?*—
— u1—
— £-
— ^q
1 1
_0. _J JN ^ HN ^ , ,
p
— i*-
JL& *• d 3 # j N _| ^-*_
-\
—é—
-£—?-
=?Fä=*:
x>\) é ■ é é é 0 é \ z>, \
0
0
i *
J r &>, • ■
All vår bör - da sjelf hau lät- tar, Når vår
7-^r. 0—, 0 P- 0 H— 0— i— f2 1 = 0 —
(*$1 0- — -» # 0 0 0— — 1 0—zt-\-0- 1
bön
-•-
— i
till ho -
P- 0
noni
-esl-
går.
,mm — v— v — v — v — H-p y *VI-F^-Ir-
=#=
W V
*~
=PH
1 1
1 u
t?
^ b
t
Ack, vi of
ta fri - den mi-
-0- -0- -f- -f5>-
Sorg och mör - ker blir vår lön,
4*—0-
=f=E
g
>=*
5=*
iÉ
g=J=^
f^-r-FFP^
S
Blott för det att vi ej bä - ra All vår nöd till Gud
bön.
1
SEEÉ
Har du frestelser och pröfning,
S}rnes lifvets kamp dig svår?
Kraft och makt du återvinner,
Om i bön till Gud du går.
Om dig vänner fly och svika.
Får du hat till kärleks lön,
Endast Jesus kan dig trösta;
Bär till honom allt i bön '
3 Ar ditt hjerta fullt af oro
Och ej någon tröst dig når'?
Jesus är din enda tillflykt,
Tröst af honom visst du får.
I hans hulda famn du finner
Ljuflig ro och hvila skön,
Om till honom blott du ilar
Med din nöd i tro och bön.
Used by per. C. C. Converse.
Jtfoncn.
J=-==ä=hJz=t=J
305.
309
S=z£=ÄI
1. O Je - sus, stärk min sva - ga tro, Jag
'mm
J—Z
L-E— fej:
:*=*:
1^ i/
Ä=S
f==-=i«=F^==;==rfl
lin frid, du är min frid.
Pfe^
±[=
=F=I=
2 Ack, se till mig, ty jag är svag,
Haf på min långa vandring akt,
Gif hvad mig fattas hvarje dag!
Du är min makt, du är min makt.
3 Min väg i mörker ofta går,
Då ser jag ej min Faders hus,
Ack, led mig rätt i dina spår!
Du är mitt ljus, du är mitt ljus.
4 När vänuer öfvergifva mig,
Gör mig med ensamheten nöjd!
Jag har ju ändock alltid dig,
Du är min fröjd, du är min fröjd.
5 Och börjar stormen kring mig gny
Och gör mig verlden men och sorg,
Till dig allena vill jag fly.
Du är min borg, du är min borg.
6 Hvad är all verldens härlighet,
Om jag ej hör din Andes röst?
Du är mitt hopp i evighet,
Du är min tröst, du är min tröst.
7 Men väck mig upp till helig strid,
Förlåt mitt hjertas myckna köld,
Beskärma mig i farlig tid!
Du är min sköld, du är min sköld.
8 Och när jag står vid Jordans flod,
Min sista säkra tillflykt blif!
Du som har köpt mig med ditt blod,
Du är mitt lif, du är mitt lif.
9 Du vet ock, hvad som fattas mig,
At dig har jag mig anbefalt.
Min salighet är blott i dig,
Du är mitt allt, du är mitt allt.
SI o
Uärlrfcrn.
3E*
306.
Andante animato.
mf
| - Tö" | | 1/
1. Hur of - ta, min Fräl - sa- re, giöm- mer jag dig Och äl - skar hvad
I "
2 Mitt hjerta är ofta så dödt och så kallt,
Gif lif, och din vilja mig lär !
O Jesus, förändra, förnya du allt,
Och gif. att du sjelf blir mig kär!
3 Ack, dyraste Jesus, min Frälsare god,
Bevisa mig nåd, var mig huld!
Ack, rena mig uti ditt heliga blod.
Förlåt all min brist och min skuld!
\ Jag vill ej mer söka i verlden min ro,
Mitt fädernehem är ej der!
Der uppe hos Jesus, mitt A och mitt O,
Mitt hem och min arfvedel är.
5 Så sköt mig, och led mig, och skydda mig
Låt jorden ej taga mig in! [väl,
At dig jag nu gifver min kropp och min
O Jesus, jag evigt är din. fsjäl,
Copyriirhted
307.
Itfonrn.
311
2 Hjelp mig, o Jesus, att gömma de orden,
Lär mig att rätt taga fasta på dem !
Och när jag slutat min vandring på jorden,
Låt mig i tron på det löftet gå hem!
Andante.
308.
1. O Je - sus, var min sällskapsvän Up - på den kor - ta van - drin-
2. Nog ser det gan • ska of - ta ut, Som hun - ne al - drig jag till
2
n k
—1
^ äN -^
-i
* _fv -A -Nn
-JTM k ~ i i N
*•
=*~ *— ^"td~
~t-i — * — i~
_J J> fv_ hN_.
w^-PPt-
_l
i ili
Jiii
i • * J *
# • # ' *
m m m m
! \ é \ '
gen I - ge -
slut På lif -
nom jäm-mer- da
vets ve- der- mö
w w 9 9 m • # « #
len! Led - sa - ga, styrk mig med din
- da. Men om mig da - gen tyc - kes
0 * *
gtfrHKl
t= E
É
-C— i— * — i-
-?t-r=t— t-:
^ b h^t u "
_t -
— V — U — V — V-
v 1/ v
r —t — p — p « — * — JP-f^11
^te
hand
Att van - dra fram Till him- lens
Då tän - ker jag På him- lens
säl
fct
1
* •
H
la, säl - la land!
la, säl - la sång.
033?-
JJ
3 O Jesus, håll mig vid din hand,
Och för mig hem till fridens land,
Der stormarna ej brusa,
Der evigt lif, der salig fröjd
Mig fägna skall
I himlens sälla, sälla höjd.
4 Och Jesus svarar mig härpå,
Att jag skall evig säilhet nå,
Om jag vill honom följa
Och låta mig på denna jord
I hopp och tro
Ledsugas af hans helga ord.
5 Det gör, att jag i tro och hopp
Kan svinga mig till himlen opp
Och glömma jordens möda.
Det gör, att jag i Jesu namn
Kan hinna fram
Till himlens sälla, sälla hamn.
6 Se'n skall jag evigt prisa dig
För all den dyra nådetid
Du skänkte mig på jorden.
Se'n skall i evigheten lång
Jag stämma in
I himlens sälla, sälla sång.
312
l&ärlcfccn.
309.
^argo.
P
m
z±fc
3=£=i
.... -.- 3ar.
1. Din, o Je
2. När mig an
sus, vill jag va
dra vän - ner svi
-ad FV
ra. Va - ra din i lif och
ka, Då vet jag, att du är
25 l
i=g=-g P- « m — *-g=R*^ — * P- — 5=q
teÄ
y*4z£
mf
A ^
=t
t±£
3
II
dod, Du mig skyd- dar för all fa
min. Vill min fröjd för sorger vi
1* & rt- •
¥=£
ra, Hjel - per mig i all min nöd.
ka, Ack. då trö-star du mitt sinn'
rrntjdi
ɱ
±=±
r
3 Om du ock dig stundom döljer,
Kommer du ju snart igen.
Bak det moln, som blicken höljer.
Vet jag, att jag har min vän.
4 Om du stundom ensam låter
Mig i heta striden stå,
Vet jag, att jag har dig åter,
Just när nöden tränger på.
5 Ja, o Herre, fast du dröjer,
Aldrig du mig öfverger,
Fast du stundom djupt mig böjer,
Jag din kärlek städse ser.
Moder ato.
i Fäst mitt öga på den krona,
Som der of van väntar mig,
Låt mig redan här i trona
Se min salighet i dig!
Copyrighted, 1890.
310.
SS
*=r=*
-*-
1. Je - sus, låt din räd - da duf - va Snart få hvi - la ut hos dig!
2. Fär - den är så full af fa - ror, Vä - gen, ack, den är så smal,
%=%
=F=f
m. 15: .#.
fl h£ 2
zM1
rs i
- 1
— !*"
-f\
=1=
=3=
JN iM i
:z^^— H
den -
Och
pl?— f-
0 :
na jord
på sa -
s
h al-
tans
-*-
W—
m
*
in -
mån
-»-
-J—
s
gen
-ga
P—
*
tuf
sna
«
-i
- va,
ror
■P-
t
* P 4 t-
# # # *
Der hon trygg kan
Är det al - drig
hvi - la sig,
nå - got tal,
rW V
u v
l
P
F
1=
-* V r- P
E^_^_t=^
Uönrn.
813
mp
:g=flj=j=j=£
^
!— I
PjS
i=s
v
3=i=
II
Och bon Iäng-tar, och hon läng -tar Hem från ök - nens mör-ka stig.
Och så bär det, och så bär det Slut - ligt ge - nom dödens dal.
g£=
t=t
$=E
:«
3 Uppehåll och stärk du modet.
Såsom du det ensam kan!
Lär mig ständigt se på blodet,
Som tor mina synder rann,
Ack, det blodet, ack, det blodet,
Hvari lif och frid jag fann!
4 Låt din Ande städse leda
Alla mina företag!
Ack, jag kan ej sjelf mig freda
För mitt kött en enda dag !
Kom, o Jesus, kom, o Jesus,
Var min kraft, ty jag är svag !
r~ r
Låt ej synden, låt ej fiärden
Söfva och bedåra mig !
Ack, för hela, vida verlden
Vill jag icke mista dig!
Du allena, du allena
Förer mig den rätta stig.
Gör mig stilla, gör mig stilla.
Göm mig djupt i dina sår,
Der kan det ej gå mig illa,
Hur det än i verlden går.
I det nästet, i det nästet,
Ack, hur väl din dufva mår!
2 Annan tillflykt jag ej har,
Själen håller fast vid dig.
Lemna mig ej ensam qvar,
Skydda och hugsvala mig !
Blott på dig förtröstar jag,
At mig, arme, handen räck!
Var mitt värn för hvarje dai
Med din vinge mig betäck !
3 Allt hvad mig af nöden är,
Jesus, finner jag hos dig.
Fallna själar hjelp beskär.
Led de blinda ljusets stig!
Helig är du, Jesus god,
Syndfull inför dig jag står,
Men uti ditt helga blod
Rening, lif och kraft jag får.
Nåd omätlig du mig ger.
Nåden all min synd betäckt,
Nåd jag öfverfiöda ser,
Nog för fallen mänskoslägt.
Du, som lifvets källa var,
Är och blir till evig tid,
Lif i dig mitt hjerta har,
Evig salighet och frid.
314
l&ärlcfccn.
Andante.
2. Helgelsen.
312.
f — N iy N : — £ =$ Pv ^ K * f\ ^v+=^ N 1-
1. Jag be-höf-ver di?,
Je - sus. Ty jag har blott synd i mig.
S*^f=ɱE?:
i=t
imm
F=:
— fS- iv f\ — d -K k \~l ^ \ k k K ~N * — H
^-jEFV^F* V ■ i .v J I — j — jf-p — ah — iiiJ -wS J ^
Hjer - tat
så mörkt och ö
de,
Är så kallt och dödt
sig.
*^-K
a** • -*. -J *. ^J- -•: J »• • •-. •»- -•. -S- -*-
I ditt dy - ra blod al - le - na Kan det blif - va rent och godt;
m — *^ — P — ^=p=q_^ — é — ^ — é— \—m^ — m — f- — 0
-ft— rV
I den kal - lan vill jag ba - da,
I den en - da
käl - lan blott.
±EB£M=
;■
:J
w — rf-
?£rtgclscn. 315
2 Jag behöfver dig, o Jesus,
Ty jag är så blind, så blind,
Hittar ej den rätta vägen.
Irrar kring lik jagad bind.
Jag behöfver, att du leder
Mig uti din sannings ljus,
Eljes far jag vill och hittar
Aldrig till min Faders hus.
3 Jag behöfver dig, o Jesus,
Till att skyla all min brist,
Jag behöfver dig i lifvet
Och en gång i döden sist.
Jag behöfver dig beständigt
Vid hvart enda steg jag tar,
Endast uti din gemenskap
Nog och öfvernog jag har.
4 Jag behöfver dig, o Jesus,
Ty jag är så fattig, o.
Jag är blott en gäst och främling
Och skall ej på jorden bo.
Jag behöfver all din kärlek
För att icke gif vas opp
Under alla vedermödor
Af ett sådant vandringslopp.
5 Jag behöfver dig, o Jesus,
Jag behöfver just en vän.
Som så älskar och så handlar
Med den arme syndaren.
Allt mitt väl och ve du känner,
Såsom om det vore ditt,
Och din kärlek är beständig.
Ty ditt hjerta älskar fritt.
6 Jag behöfver dig, o Jesus,
Led mig efter ditt behag,
Gif mig af din Andes fullhet
Mer och mer med hvarje dag!
Låt den samme nådens Ande
Mer och mer få lära mig,
Hvad jag är utaf naturen.
Men ock, hvad jag är i dig!
7 Jag behöfver dig, o Jesus,
Och jag hoppas se dig snart
Vid din Faders högra sida,
Der du evigt strålar klart.
Der, med dig och dem du vunnit
Med ditt blod så dyrt en gång.
Får jag sjunga till din ära
Guds och Lammets nva sång.
316
Harleknt.
Andantino.
313.
1. Hvar stund jag dig be
2. Hvar stund jag dig be
-•- -•- -•- P
böf - ver, O Je - sus
böf - ver, Blif mitt för
min.
svar!
mt^msmj
r
:p=l
5=±
§£M
i^EEfEEjEEj^EEi
Ej fins en röst, som trö • står Så ljuft som din.
Ty fre - stel - ser - na vi - ka. När dig jae bar.
-1 - w Ö
z=t
r
s
Kör.
=ri t'-j
^
--N PN-,— -I-
*=.
=t
ii
^s
Ja, Her
i- -'-
re, jj
be - böf - ver Din cåd för bvar - je stund
£ ^
*
-n-. ...
7- & t f-ffia
fe
j==i=
:«=|=5±5t=?:
-*— »
j]
O,
fe
låt
mig nu
— • 0-
för
nim - ma Ditt
— 0 0 0—
frids
-5»
för - buud !
Jl
££
3 Hvar stund jag dig beböfver,
I lust ocb nöd.
Ty går du bort, är lif vet
För mig blott död.
4 Hvar stund jag dig beböfver.
Mig lär din stig,
Och dina rika löften
Uppfyll på mig !
Copyright, 1872, by Robert Lowry. Used by per,
5 Hvar stund jag dig beböfver.
Mig styrk i strid,
Ocb när min afton skymmer,
Gif anden frid!
6 Hvar stund jag dig beböfver,
Blif du mig när,
Och låt mig evigt blifva
Der sjelf du är!
1i)dgclsnt.
314.
31
Adagio.
i &-
— J—
—$T
-A
— i*--
— t^=j-
"1
"i t"\
1. Jag
ar -
1
-*-
ma
— #-
1 —
— # —
barn.
-s-
som
:
i
li -
m
tet
;
#
TT
liar
# —
-i-
er
fa -
-t
rit,
— f—
Y
3 J
Som
a 8 :
1
0
b
k
— V —
— U—
b*
— \>—
_P
— »—
— v —
-^
— 1-
* •
— -fr K-
— t—
löV — i- — *! — «'-= — »-1 — « -1 —
än till strids ej mån -ga gån
ger
— • —
va -
— «?—
1 L/
rit. Mig
N
A
—é-r
hjel
•—
1
i * '
— * — •—
- pe Gud
att
— 0
— i
E£* * ' t " L L ^
v v V
— • —
-K-
- t &-
"k
>
0 *•
-r
ak - ta
min
■P~
w
-un-
Min
g
,.
A—A-
Ä
=fs=t
:»^=r
mal, lik-som dess
5^
i
port
II
ÖP
:t=i
II
ö
' "Kl
2 Min skatt är stor. Ack ja, jag lycklig varit
Att bli Guds barn. Jag frälsning bar erfarit
Från synd ocb dom och qval, ja, dödens
gap.
Jag bar fått nåd ocb frid ocb barnaskap.
3 Min skatt är stor. Ack, faseligt det vore.
Om jag min dyra skatt en gång förfore,
Om jag en gång i köttet lyktade
Ocb aldrig fick det goda landet se.
4 Ty bjelp mig, Gud, ej tanklöst genomlefva
Min enda pröfvotid ocb mig invefva
I något af den ondes många nät!
Ack, led mig du, led du bvart enda fjät!
5 Gud bjelpe mig i frestelsernas smärta
Ocb styrke då mitt oförsökta bjerta.
Att aldrig jag af någonting förmås
Ett steg gå bort från dig, der styrka fås !
6 Gud bjelpe mig att i allt godt tilltaga
Ocb städse tänka på att dig behaga,
Att för all synd som för en bråddöd fly,
Tillfälle ocb anledning dertill sky !
jrj
7 Gud bjelpe mig min bönevrå ej glömma.
Men ofta tyst bos dig mig undangömma !
Ack ve, den själen aldrig blir till lifs,
Som ute jämt, men sällan hos dig trifs.
8 Gud bjelpe mig försaka hela verlden.
Ej finna ro i lustarna och flärden.
Men, lik en fågel i sitt fria lopp,
Från jorden lyfta mig allt mera opp!
9 Gud bjelpe mig till slut att blifva salig !
Ack, här är sorg, hos dig är fröjd otalig.
När verlden mig ej mera rum vill ge,
Ack, låt mig då din himmel öppnad se!
10 Då är jag nöjd, då vill jag villigt strida.
Mig väntar fröjd, hvi skulle jag ej lida?
Kom gerna, kors, du blir ej alltid mitt.
En liten tid, och se'n är jag dig qvitt !
11 Se'n evig ro, ja, se'n en evig hvila;
Ack, aftonstund, hur glad jag ser dig ila!
Kom, Jesus kär, jag längtar efter dig,
Kom, när dig täcks, att hemförlofva mig!
818
l&arlcken.
315.
j Här kan mitt ar - ma bjer - t:
i Jas; ser med bit - ter sinar - ta
.ra . . -. • *
Ej fin
Att SVD
na o - störd ro,
der der än bo,
ligg
^sfcf
Ocb kop - par - mu • rar
=W=tf
mm
ga
kas stan - ga här.
al Fine.
"6/ ?■
2 I ängslan det mig sänker.
Och det blir nöd och strid.
Och satans många ränker
Mig plåga till en tid,
Och stormar kring mig brusa,
Och tron blir svag och matt,
Och boppets stjerna ljusa
Ar dold i pröfnings natt.
3 Anfäktelserna hopa
Sig mäktigt inom mig,
Dock kan jag ännu ropa
Ur djupen upp till dig,
O Jesus, och min klagan
Skall till ditt hjerta nå,
Och efter bittra ägan
Det ljusna skall ändå.
4 Min ande till dig ilar.
Du syndens smärta känt.
Hos dig jag åter hvilar,
Och qvalet, som mig bränt,
Det jagas bort, när åter
Du räcker mig din hand
Och all min synd förlåter
Ocb lossar mina band
5 Ja, blott vid Jesu hjerta
Sig stilla kan min själ,
Och efter nöd och smärta
Der blir mig åter väl.
Snart alla strider sluta
Och tyst blir stormens röst,
Snart får min själ sig luta
Så luijnt till Jesu bröst.
316.
Moder ut o
V&-* 1
-*
3
*M——-
— h
h rv 1—
! N —
— i —
pv-
—f 1 1 X
tr
\ a ^
0
ä
J
J t ' (V
\j L+ j
j Zi 3
j
tJ f •
y
, \ Ar Kri
■ ( Är Kri
• m
ernå
stus nu vor -
stus mitt ljus
m m m
0
den min
bär i
0
e
jord
vi
- lif -
- ga skatt, I
vets natt, Om
pl¥->
— f-
* 0 W—
— P W- —
=f—
j»
— f 0-^ri—
sr
^4 v
— i —
V V 1
— V — v —
— 1
— V=L
—^ V v — '
ffirtgetecn.
319
f
0
kiir - lek af Fa - dem mis
allt för min sjal han är
— h i * y y-
l=i
—%-
gif
blif
ven,
veD,
Då
S
tvin - gar hans
#M-
=£
n r gN
~*— t- 3 — 3~
-K -N
i
is
ä
— M
kär
•
lek
-P-
i
att
•f-
hål - la hans
5 ~ * J
bud, Och ljuf -
r t rp
-i—t
ligt er
.9. .*.
fa •
— • —
res
-e-
m
*
den
-P-
#
e^E-
— b*—
b
^ H-E-
V V
-fr-
—V—
É
0
g3-— j— » &*r i
3==^
den af Gud
All
ska
ho - nom min nä - sta.
gE|
2 Om blott i försoningens under min tro
Blir öfvad och salig och mogen,
Då blir det min endaste trefnad och ro
Att vara min Frälsare trogen.
Ja, visshet i trone att vara Guds barn,
Är starkaste värnet mot alla de garn,
SG„m satan och verlden utlägga.
3 Så ömt och grannlaga, som kärleken är,
Ej något hos människan gifves.
Blott Jesus med tron i sitt inre man bär,
Ej mera med synden man trifves.
Man har icke hjerta, man har icke mod
Att honom, som köpt oss så dyrt med sitt
Med synder bedröfva och såra. [blod,
4 Så bli vi då lifligt invigda uti
Det härliga kristendomsstycket :
Att mycken förlåtelse verkar, att vi,
O Jesus, ock älska dig mycket.
%
t
m
V ' I
Ty nåden, ju mer af sin fullhet hon ger
At hungrande, törstande själar, dess mer
I Gud hon dem insjunka låter.
5 Och bönen, nu blir den oss ljuflig, ty nu,
O Jesus, vi tro, du oss hörer
Vårt rätta Betesda för själen är du.
Och blodet det vatten sig rörer.
Ej stiger en bön emot himmelen opp.
Att icke en ängel med tröst och med hopp,
Med hjelp ifrån höjden nedstiger.
6 Så sköter oss Herren i pröfningens dal,
Till dess han sin brud hemförlofvar
Och efter all vexliug af fröjder och qval
Med eviga fröjder begåfvar.
Och hjertat sig vidgar af längtan och lust,
Ju mera det klarnar mot hemlandets kust,
Den säkra och fridsälla hamnen.
320
Häricfcen.
Andante.
t + mf
317.
1. BorKri-stus ge
-»- -*- -»- 4—.
nom tron ut
itt hjer - ta
Sa fruk - tar
sas
i'
*
4=F
— i-*-i-*» 1 —t r» 1> 1 "— i i
jag för
ueu nöd och smär
ta,
Då
vet jag
att han
^
:ö-ä=:
— \ — \-
— #—
har
redt åt
Ett
vigt,
gg£
-• — * — « — 3 — r-
för-gäng-ligt arf med
g— f— f— .'— !*-
É- — É !«■
I^_É-
2 Är jag en lem i hans lekamen vorden,
Så skall jag, trots all synd och brist på jorden,
Bli honom lik, fullkomligt lik, när jag
Får se min Jesus, som han är, en dag.
3 Här ser jag honom blott i ordets spegel,
Men när jag en gång bergat mina segel
Vid hemmets sälla kust, då skall jag se
Min Frälsare med ohöljdt anlete.
4 Så vill jag ej på jorden bo och bygga,
Men vid hans fasta nådesord mig trygga,
Förgäta det till rygga är och glad
Der uppe söka mig en säker stad.
5 Der uppe skall en evig sabbat vara.
Ett evigt jubel från en frälsad skara.
Tänk, när ock jag får stå vid lifvets älf
Och glömma allt, och skåda honom sjelf !
318.
1. Vik ej ur mitt hjer - ta,
2. Vandringsman på jor-den,
* J J| J ±M1
-:t>
*É
Hel - so- sam- ma smär - ta, An- dens fat - tig-dom !
Fat - ta djupt de or - den: Blott som ar - ma, små
t
m
iT
1i)dgrtsm.
321
Säg in ig mi
Nå- den vi
n;t In i
er- fa
Att jag al-drig mi ster
Gud, deu under- ba -ra,
Lr
*:=j
Nå-
Har
■€-
liMis ri • ke dom
be- slu tat så.
. |_Js__
-^=^im
'å Blir du sjelfbelåten,
Är du re'n från stråten.
Som till lifvet bär;
Endast de elända
Söka ocb använda
Uvad oss gifvet är.
4 Hellre må du ligga
Uti stoft ocb tigga
Nåd i Jesu blod
Än att sjelf rättfärdig,
Helig, stark ocb värdig
Hafva tröst ocb mod.
5 Hellre syndbelastad.
Under domen kastad,
Falleu ocb oren.
Publikan ocb sköka
Kunna Jesus söka
Förr än farisén.
6 Milde Gud. bevara
Mig från denna fara-.
Sjelfrättfärdigbet !
Men i Kristus gif mig
Tröst ocb kraft, ocb blif mig
Du all saligbet !
7 Att, i trone salig.
Ändock ba otalig
Brist ocb skröplighet,
Visst är det bedröfligt,
Men det är beböfligt
Se sin uselbet.
8 Må jag alltid känna,
Hur jag uti denna
Intet alls förmår.
Men ej beller glömma
Jesu bjertaömma.
Jesu blod ocb sår.
9 Uti dem allena
Tusende orena,
Arma syndare
Funnit nåd ocb rening
Genom trosförening
Med sin Frälsare.
10 Högst eländig är jag,
Men i Kristus bär jag
Dock en bärlig skrud.
Hvita silket gör mig,
Medan det tillbör mig,
Ren och täck för Gud.
11 Den, som, såled's krossad,
Fått sin själ förlossad
Ur dess träldomsband.
Räds dock än sitt bjerta,
Känner synd med smärta,
Trängtar till sitt land.
12 Falska andar ströfva
Själens skatt att röfva,
Strida jämt om den,
Lägga sina snaror,
Tuseu dolda faror
Omkring vandraren.
13 Jesus, var då nära!
Värdes sjelf du bära
Lammen i din famn !
Sköt din hjord, den klena,
Släpp den ej allena;
Herde är ditt namn.
J4 Göm mig undan verklen !
Jag är rädd för flärden,
Jag är rädd för mig.
Den till Jesus hunnit
Har väl vägen funnit,
Men kan irra sig.
15 Tron, det helga, höga,
Underbara öga,
Stärk uti min själ,
Äkta perlau klara
Viil åt mig bevara
Till mitt högsta väl!
16 Nådens verk du lifve,
Regn och sol du gifve,
Följ hvad sätt du vill,
Blott du så mig förer.
Att till slut mig hörer
Himmelriket till.
322
Härlefcen.
Andantino.
319.
SÖÉs
s— * s
3^v
5=1=^=^-"
1. o
#£t
Je
;us, du fröj - dar mitt hjer
Din
s— ^ s
god - bet är
s
Behåll mig hvar dag i din fruktan,
Och spara ej heller på mig,
Du helige Ande, den tuktan,
Som drager mig närmare dig!
Förändra och helga mitt sinne,
Förnya mitt hjertas begär!
Låt synden ej råda der inne.
Låt verlden ej bli mig för kär!
Du kan i all sanning mig leda,
Så led mig, ack, led mig till dig!
Du känner min krankhet, min sveda,
Ty en gång du bar den för mig.
Ack, värdes i blodet mig rena,
Gif lust till det du har befalt !
Gif enhet, o Gud, i det ena,
Men kärlek, ack, kärlek i allt!
förlgrlsrn.
Largo.
320o
323
ö
1. Her
2. Gif
m
SEEElEE*
>
re, för
mig en
ka min
och en
tro
lef
och min kär
van - de an
>
i=É
lek!
de,
:ttP=:
Pi
1=1-
#*• • — # — -£ .i -w
rz^jl
»— :
Jag är så fat - tig, så fat - tig på allt. Jag är så ond och for-
Dö - da all e - gen-hets lif i minsjäl! Två mighvardag i det
3=F=
i — i — 0 — \—
PU-4- — E
a
=ÖJ -1
A
— \— d-
1 —
-J
-A
rk * *
j
^ 1
— #—
^ ^ i—
J | 1
i M
5 •
•• J
d
! ! «. •
-A 1 *-IJ
5 *
*
i* j+* V
f j i #
T J JJ
derf
re -
-•-
vad,
nan
0
o Je
de bio
•- m
sus,
det !
Jag
0,
har ett hjer
jag be höf
- ta så död t
ver den t vag
0 B J
och
- ni n
-#- -•-
så kallt,
gen väl.
Ä>tt r
r
i i p •
* 0 II
tpj*j*
y m
L
t
v v i
* i*
^— ^ s '
* i
r
K
^ y ^
y i
1 :
f=-
l~
? — 1-
w •
_._pi_33
3 Låt mig förnimma hvar dag i mitt bjerta
Syndaförlåtelsens dyrbara nåd !
Hjelp mig och styrk mig i frestelsens timma,
Och var mig nära i råd och i dåd !
4 Led mig du sedan, hur helst du behagar,
Drag mig, ack, drag mig allt närmare dig!
Och när du kommer i härlighet åter,
Haf ock en krona förvarad åt mig!
324
l&ätlefcen.
Moder ato.
mf
321.
Men säger mig Herren: Blif stilla ännu,
Så hvile jag trygt vid hans ord!
Sjelf oviss, jag vet, o min Jesus, att du
Till visdom och råd är mig gjord.
Jag vill icke taga ett steg utan dig,
Ej lefva mig sjelf till behag,
Ej våga, ej drista det minsta på mig,
Men se dig i band bvarje dag.
Dock ville jag gerna få tjena dig, ack
Af kärlek, men icke för lön.
Förkunna din ära ocb offra dig tack,
Att nådigt du börer min bön.
Men tjena dig rätt är att taga emot
Ocb låta sig tjena af dig,
Att ligga som leret vid mästarens fot
Ocb vara ett intet i sig.
Så sköt mig, ocb bruka mig, huru du vill,
Din vilja allena är god.
Jag är ju din egen, jag hör ju dig till,
O Jesus, i kraft af ditt blod.
Nog vet du att sköta din egendom rätt,
Som en gång bar kostat ditt lif.
Och brukar du ofta ett underligt sätt,
Blott mer af ditt sinne mig gif !
igclgelsnt.
325
Adagio.
=?=i
— i—
322.
— h — t—
— i —
|-e 3=
=5=«J-
:-J
— j— *— • — i — Jr-
-3— *-
=4=i
1. Är
det
rin
' g»
kall
att
tje -
na?
o,
b vad
sä - ger
2. Ej
att
tje -
nas,
nej,
att
tje
- na
Je
- sus
sjelf kom
— •—
-É
_#
-•-•
?
^TT_f"s"
f
— P —
P-
• E
— r~
t 1
^ 1/ ■ . .
t_
m
F
F —
F-#-
• •
1
— t 1"
P_£_
-t—
~ 1 '
i — j —
— 1 —
— 1 —
tf"
h
— t/—
-i — F — '
i
Her - rens ord,
hit en gång,
P
5: *-
ta ljus
vår svag
V
p=e
Det
Bar
för in 1 - na föt - ter
bet, vå - ra bör - dor
11
Ut
Och
m—t--
allt
mörk
fram
ret
lings
pa
ska
vår jord?
pets tvång.
t
m
3 Är det ringa att få bära
Samma drägt, som Jesus bar?
Är det ringa att få tjena,
Då ock Jesus tjenat har?
Lär mig tjena gladt min nästa,
På bvad sätt din Ande lär,
Och besinna, att din kärlek
Grunden för min frälsning är!
326
Hätleften.
Adagio doke con espressione.
323.
- T
:sfi=^
u
Öö
*
&*
1. Var nöjd rued den plats, der din Fa der dig sätt, Och
£P=fi=J
*• *-
:P=£
ön - ska ej mer, än han ger! Ar Je - sus din hög • sta, din
* ?-
m 1 m'\^s — ~ — i — ^ . ■ ~ +r S p*-
dStfe-^-
IV fc-
wf — 0
— -4-
=^~
R-
— !* —
-f«
(3\? '2 g •
tr
e
- vi - ga
-f-f-
J
— r
skatt,
-#-
Hvad
skul ■
le du
— *•
ön -
— i
=8
0 —
ska
— tf —
— al,
-•-
dig
^ST£
— J=U-
=t-
V
— [*< —
0 1/
V
/
V
'±zl:
fri- frä- -0-
Hans tro - bet och kär - lek du tryg - ge dig vid, Men
i.
-$—*-
s±
fficlgetecn.
327
-fl-*
-N s— — fv
t J-*
^ — in
*0>— ^ P fc P -4- $ H—
r 0 T 0
■k -i -t
al- drig du viiu - te en var ak - tig
frid Här på jor • den!
* J f |J> =SB
rM> b v — £ — v — f- — 5 — f—
m • « ^
J 4
— 0 0 •— 1
b^dJ
Se, jorden är icke ditt Kanaan, du skall
Ju der blott slå tältkyddan opp
För natten, och natten är stormig ock kall,
Men morgonen bringar dig hopp.
Du vandrar ju också mot morgonens land,
Och det vid din trofaste Josuas hand;
Så var stilla !
Och tänk ej förmätet : O, vore min lott
En annan, jag skulle hvar stund
Blott tacka och lofva, och hade jag fått
Ett större, ett rikare pund,
Jag skulle då ockra med glädje dermed
Och utså den himmelska sanningens säd,
Hvar jag framgick.
Nej, ockra med pundet, som Herren dig gett,
Han ser ju på troheten blott !
Var viss, att en jämnare väg han dig ledt,
Om det hade varit dig godt.
Den plats, der han satt dig, den passar för dig,
Din Fader har valt den, var stilla och tig
Vid hans ledning!
Så lär dig, ock du, se på målet och gå
Med glädje den väg han dig för!
Hur djupt den bär nedåt, se uppåt ändå!
Ditt rop han ur djupen ock hör.
Och bäst du dig tror på det stormande haf,
Du står ju på stranden, ty segern han gaf
Genom Jesus.
:^28
l&ärlefcnt.
324.
Andantino.
n mf\ r js p n
f* x
:Ä4-J-i — 0 — « — # — v-
1 r-S-
, *=± ^~
*— #
^^
M^H- ? * * * ■!
1. Hvad du vill, jag skall för
i 2. Hvad du vill, att jag skall
0
- sa
ver
(2
-J -#-• -#- -•- -•-
- ka, Sjelf mig det för -
- ka, Gif mig sjelf diu
w 5
sa - ka
kraft der
• f
lär!
■ vid!
(W: 4. f : -i—f—f— w—f-
~|—
~~ ö:
-»--# — r — ,_
T — T~
-\—^
C^l-4- C G b y — £=
K?
B *2
"f
r J
--Ér^=-9t
Hvar - je gåf - va tag till
På diu vink jag önskar
ba - ka,
mär - ka,
i
Blott du
Gif - va
3=-£
PFf^Tf
#--
-#- -•- -•- -ö*-.
mig dig sjelf be -.skär.
akt på dag och tid.
t±
5EE\
mf
0 \ -K
1
I
r* 1* N ' IS N
A =1 *4 ä r~ ^ "I sr
« J P 4- P
— £-
fi* — tvät*- 9 — Q» — * — J-+-® — ■|-^-
-m*-*-
— # — # — s — • — s-
■4
Men jag är så svag, e - län - dig, Mörk
Lär mig ur min trög-het vak - na, För
f T T T T" * '^' - ••
och full af synd der -till;
mig i din vin - gård in!
é -s •- •- •- ■*--
k? 2
1 B ' B
(?)i i 1 1 1 t \~
r i ^^
1 V \i i f i
=t— *-
VS-)> p . p p p p p
Ä
b1 b IX
I V V v v b
n J ! N N N » 1 „
sr *• * * *^—pé i*\±rt*ip^
Gör mig tro - gen och be - stan - dig,
Her - re, må du mig ej sak - na
Gör mig som du vill!
I - bland skör- den din!
mm
$--
m
-y-xr
*±E£_
i
Hvad du vill, att jag skall lida
Mät du sjelf de tårars mått !
Du har lärt mig att förbida,
Du i striden föregått.
Att mig frälsa från elände
Du har låtit offra dig,
Tog min skuld på dig och vände
Vreden ifrån mig.
C. C. Converee, by per
När du vill, att jag skall vinna
Sista segern i ditt namn,
Hvilobädden låt mig finna.
Den jag söker, i din famn !
Synderskan sitt hufvud hvilar
Vid sin Herres fötter sist.
Brutna äro dödens pilar
Af min Herre Krist !
Adagio sostenuto,
mf
325.
329
— ä~ — ä~
1. O, bur kär
2. Vill du ef
3=ö
3
P^
ta
3=»
5
leks
ter
full, hur vän - lig Klin - gar ic - ke
föl -ja ho -nom, Ta - la vän - ligt,
su rost :
ven du !
mmmmm
mmm
m
$
*%=£
i:
fe
I hans ord hvad djup af
Mil - da ord likt dag - gen
-*rf
>\\
vis- dom Och järn- väl hvad djup af tröst!
fal - la På en fru - sen mark än - nu.
=r=S=F=
*=
I I
3 Ja, som jordens bästa rosor
Dofta kärleksfulla ord.
Men de bittra äro nässlor
Ur en ond, förderfvad jord.
4 Tala vänligt! För den trötte
Likt en helsodryck det är.
Tala vänligt! Nästans börda
Du till hälften dermed bär.
Ambnite.
PP
5 Solen sjunker tyst i vester;
Kanske står du snart för Gud,
Eller kanske snart din broder
Får från honom samma bud.
6 Fly till Jesus! Han allena
Verkar kärlek, ren och sann.
Han allena lär oss tala
Mildt och vänligt med hvarann.
326.
Lek den ic - ke bort! Sker dig nå- got
p
I
Å — I-
m^wmmfmm
±^
-*-P3— äh ii
^-ff^-t^J
ef - ter tyc-ket, Fröj- da dig ej allt för myc-ket: Ti - den är så kort!
pgEEEÉ
lÉtatat-
*=fc
mmm
2 Tiden är så kort,
Sörj den icke bort!
Får du något svårt förfara.
Sörj ej allt för mycket bara:
Tiden är så kort!
I
3 Tiden är så kort,
Dröm den icke bort !
Verka, medan dagen varar,
Domens dag allt uppenbarar
Tiden är så kort.
330
karleken.
Andante risoluto.
/
=*=
327.
— is _p , j ^ ^
~1 I M — i — 1
do
=F
-*n=*=l
Y2- d:— • *•— • •— l
— *
-^ J 1 • — * — J-
— # —
— i 4 — -
— * ■ — J
< In - een hinner fram till den
'. Sjä - len rnå-ste
É=£:
- vi - ga ron. Som sig ej
ut - stå en kamp för den tron. Hvar - på vår
23=£:
mf
^t^=lr^
*-*-&-
el - digt framtränger.
sa - lig - het hän-ger.
Por - ten kal - las trång, och vä- gen he - ter
m^
azz
£=tt
4=t
• — »-
n ->
A .
J n
is in
r l\ r
/ f -\
^ N n N
J
P f\ J P
1
tv -5
_i' K r i
J *
fi * J «f
V ) ^
0 • ^ ! J
#
€ J J §
• # 2 #
t) ° •• * Jf. * •
smal: He - la Her- rens nåd
^ ... 0 • # # « «
0 m r w m & m
V
är stäld ut - i ditt val. Men här gäl - ler
1
P , * €— « * <^-,--* H P * — .
^?e
! 1 ' _
— iM — • — 0 #—
=4=
— • —
— •—
-f-
i; E El;
— *< — — •—
=1=
_* — 0 — 0 »_J
L-> — U — U — s^l
m^m^k
m
trän - ga, ja, trän - ga sig fram. Au - närs är him - len för - lo - rad
i g i
i=
i ,
i
lödgclscn. 331
Hindren iiro många, gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt, som vill hindra ditt väl.
Öfvergif verldeues brunnar !
Lyd ej hennes röst, som ropar : Följ med oss !
Ty, min dyra själ, du måste då förgås.
Nej, för Jesu kärlek jag råder och ber,
Strid i Guds kraft för din krona!
Härlighetens himmel är värd all diu flit,
Värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
Kronan förtjenar din trängtan.
Derför vaka upp och se dig flitigt om.
Laga dig till reds till Herrens stora dom!
Bröllopskläder fordras af hvar och en själ,
Som in i staden skall komma.
Aldrig blir du insläpt i himmelens land,
Skriften det tydligen säger,
Aldrig kastas ankar på himmelens strand,
Om du sann tro icke eger.
Genom tron du räddas, om du räddas skall.
Derför, käre, hör och res dig från ditt fall,
Bättra dig och tro Jesu ljufliga ord !
Detta, ja, detta är vägen.
Hela vida verlden Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona!
Herren dig så gerna den skatten ock ger,
Sträfva derefter i trona!
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Jesus klappar på, han ömmar för ditt väl,
Nådens helge Ande vill störa din sömn :
Salig är du, om du vaknar!
332
1&ärlckcn.
328.
A k di t nit
N
~$>>f» N
i ,
J
&=&-* — é-
1—
"1 —
pr-
hh
\
— |
-\
— «—
-1 N
1. 0 Je
rr^T5 — *~i — * —
é
sus,
— #—
sköt
— 2 —
du
— »—
(Ull
1— •—
-1
min
»—
-f
själ,
t
Och
-é
lär
0
mig
— # —
bju - da
— 0 0 -i
H
1
— m —
h-=
!
S
•
• !
V_^" ^Q f
1
1
f-
L
— 1 —
-1
£>_1^_J
H —
— t/—
— W —
i — i —
v
— 1 —
k- '
V
$
fc-,— 1=
=*=3
=1:
J==;=*=^=^
•O
-•
gladt far - väl
It, som gör mig bin - der! Låt jor - den ej min
H^t
=P=P=
-#_
r=i=
*=t
?=5=f
P!
b i m-mel
— P- W-
w "S* ' I
bli. Och gör mig du rätt lös ocb fri Från allt. som här mig binder!
§1
Wl
-# — 0-
l | v i 1/
Det sker ej utan kamp ocb strid,
Ocb köttet blöder nog dervid,
Men ack, det må väl blöda,
Blott du, o Jesus, nåd mig ger
Att lefva dig allt mer ocb mer
Och köttets välde döda.
Fastän du blef i nödens tid
Min enda tröst, min enda frid,
Fast månget band du lossat,
I verlden dväljes dock min själ,
Ocb ormen stinger än min häl,
Fast du dess huf vud krossat.
Ack Jesus, du min broder kär,
Du vet. bvad lidande det är,
Du, som för oss led döden.
Du vet, att, om än anden gläds,
Naturen dock för smärtan räds
Och fruktar sig för döden.
Men fastän köttet grufvar sig,
Låt anden fröjda sig i dig
Och bida glad ditt möte !
Ack, låt mig somna i ditt namn,
Som barnet i sin moders famn,
Och vakna i ditt sköte!
i^elgcteen.
Adagi
329.
1. Det kostar mån- gen, mången kamp och strid, När nå - goi
2. Ett be ligt all - var må ste va - ra med, Om Kri - stus
333
*.->
Öa
3±=*
;
- — r — b1-
*=*==£=£
-i h y — h-
l
..r.fr
^•:
-£- b- -> hN
IV
P
— i\-
7^trb # — # — -i
— ; — si — I**-
"fr
\
\
T"
f\ D • fl
fl 1
~|
1 fl1
|
ä
v '
J 1
fl
g
grund en
stalt i
f f
kri - sten blif
oss skall vin -
-»- -»-
-1— -+—
va, Man
na. Om
-*-
får
Lim
ej al 1
■ la - or -
0
0
tid
dels
1
n ju
hel -
#
ta
ga,
fröjd
dy
a
•
och
/•V h
1 1
•
fl •
fl
t
fl
l" • "
P -i •
p
^—17 hl 1 1 1 1
# ' -
r
^ P p fl
m m
r y
|-
^
/ 1/
fr fr
~T
1 y
äip^— ä 1— 01^3=1=3=3 ■>—■>— «t
frid, Ty nö- den må - ste ju till nå- den drif - va. Då gäl - ler
säd Skall i vår själ till nå - gon mog- nad bin - na. Ett lie - ligt
m=i:
=ta=
-1 i/ fr k fr ^H~P P
-P-Vi
0 h J
jN X h ' *
y , t? « •
* ^ rv r !
J r n.
II
/\ ° b i
Ä -i « J *
K MM
* *! ^ *i
1 * J"
■i
i ' N s '>
II
« S S a a
^ « *
j
• #( 11
det
all
att red ligt käm- pa
var horden kämpen
* f f T 4
blott Och ta - ga
till, Som un- der
y& fl fl fl-i
va
lin
fl •
^ * ^ f 5
- ra på den nåd mai
- rens fa - na stri- da
t r-r Br Y-
fått.
vill.
kl
' '-ti
^-b-F-
— V — V — v — 1/ — !/-
1 1/ 1/ fr
• •
— fl — fl — fl — fl — »-
1/ • 1/ fr fr
z\z=\\
3 Och till min tröst jag vet af Herrens ord,
Att Jesus Kristus har ock frestad varit,
Ty när han fordom gick på samma jord,
Har ban ock samma frestelser förfarit.
I allt oss lik, dock utan synd, han var,
O, hvilken tröst jag af det ordet har !
4 Nu vill han hjelpa dem, som frestas här,
Och vara deras värn och sköld i striden.
På starka skuldror deras nöd ban bär
Och gifver dem till slut den rätta friden.
Så vill jag icke gå och sörja då,
Han bär ju sjelf det kors ban lägger på !
334
l&ärlefcett.
330.
ÉS
H-1-* al-1-*
^==^=
j j Upp, krist-na själ, träd fram till strid! Upp, själ, att se - ger vin - na!
'i På den- na jord, i den - na tid Är in -gen ro att fin - na.
N^Nn#sh#^H
m
Den
mm
stri
I
den
-0
fast
I
Han kan ej
i=E
$
m
ES
I
lif - vets kro - na få.
:-•
:•
t3T
Upp, kiim - pa
för din kro
m
WM
Den striden manligt håller ut
Och icke går tillbaka,
Han skall, med ära kröut, till slut
Det dolda manna smaka.
Godt vitnesbörd och ett godt namn
Ger Jesus der i fridens hamn,
At den, som öfvervinner.
3 Så strid här manligt, kämpa väl,
Att kronan dig må gifvas,
Och låt i loppet ej din själ
Från rätta målet drifvas!
Ack, kort är mödans, kampens tid,
Men evig blir din fröjd och frid>
Rikt blir din trohet lönad.
helgelsen.
:\:\:>
stark ut
te f p-1^— p— C—fa
^M* — > — r r F— r
U \j 'u y ~
s=§3=*rt=g=ts=£
din stark-hets makt, Att ock jag
t* i* i
_*_? — fc-4-t-
ma
|S
Vill
be - stå
-P P — £
den,
Tilh
v
dig
g=
allt blir un - der
* £ 3t -^
u
lagdt!
E,=s
_£2_~
Spänn kring länderna ditt sanuingsbälte,
Att min gång blir viss i dina bud !
Kläd mig i rättfärdigbetens pansar,
Se, det bör ju till min riddarskrud.
Håll ock mina fötter ständigt skodda.
Redo att med glädje tjena dig,
Och låt tron mig som en sköld betäcka.
Att ej mörkrets pilar träffa mig !
Sätt ock, käre Herre, på mitt bufvud
Saligbetens bjelm, så blank ocb klar,
Fäst vid sidan Andens svärd, ocb båll mig
Uti bön beständigt bos dig qvar!
Lär mig så att, trofast intill döden,
I din kraft, o Herre, hålla ut.
Att rättfärdighetens, lifvets krona
Af din hand må gifvas mig till slut I
336
Itärlefccn.
Moderato.
P
332.
i B
—8 — v- — '- p — é-
-$*
1. Från gi - rig - hets - sna - ran fl'
£=8
8^
:=;
£=£
P=?
O
^ -*
— r* — f*~
^
— -ft"
-r-
-+-
— i-
P
k—
-A
-A
f i
Je -
* *
-•- -*-
sus, och
• •
låt
l
mig
-*-
fal -
-f-
la!
-»-
— 0 —
Jag
-#-
— * —
vill
-»-
0
1/
ej
-0-
-i — ]
åt
•0-
:ÄV S
% %
£
# •
1 1
1.
I" l
(Sfe "
1
P-
V
V
n
*-
i
:^-^ y—
7 1/—
— v —
— ?—
— t/ —
t i t= u
— V —
V
V
f
-Ni—tr
M ET*"
g
&3
till träl För tju - sa - rens rik - do - mar
- ^ £ : ±
i U £ £-|-y flP j«
5=S:
2 Var du för mitt hjerta dess ädlaste skatt J3 Du skyddar mitt bjerta mot rikdoms försåt
Dess högsta klenod här på jorden, Så väl som för fattigdoms fara,
Då kan icke girighetslustan få fatt Du leder mig städse din lef vande stråt
På själen, som friad är vorden, l Till himmelens boningar klara.
Då får jag bli din, o min Jesus. I Och der blir jag din, o min Jesus.
helgelsen,
337
Andantino.
333.
0 8 \
— i* — r
— h M — h — fe- 1
.-
P^I+-?:
-n-
— H
=*-£
^ JUflJ Bl i
=t=±\
1 j Jag har
t Un • der
i
öf -
lån
ver -
• ga
vun- nit ver!
pil-grims fär
den, Lju • der her-dens kan - da röst.
•den Brin- gar det mitthjer- ta tröst:
1 -. *
/»)± Q « • f
• • f--
p
£ m^ fi 1 m S m-B 0
1
gffiar b
— #-
— »-
f-?-
hi u — i=l=£ i^h t
<>
1
— *-* — ^~
—I —
— I—
— f — 9-
— p—
r — 1_^ — -^ F_
1
H —
A-i
SI =1
S=tJ=S:
ij
Je - sus vei
-P-
den
a
i=t:
if - ver- vun - nit; Fast dess makt jag kan - na
-P- -*■ JL
får,
4=F
Han vill också öfvervinna
Arma hjertats mörka verld.
Der han ock skall seger finna
Genom Andens skarpa svärd.
Fienderna visst sig gömma
Under många vackra namn,
Herren öfver dem skall döma,
Hålla mig dock i sin famn.
3 Herre, värdes striden föra,
Öfver mig håll ditt baner!
K vad du säger hjelp mig göra,
Ty om blott din vilja sker,
Segerns dag till sist skall randas,
Då du för mig till din frid,
Dit, der strid med ro ej blandas
Hjelp mig hvila nu dervid !
338
ISarlcftcn.
Andantino.
334.
tn-4
W^M^^mmm^
1. Mer he - lig- het, gif mig, mer mild - het, o Gud, Mer sorg
3_>1_j_p y — ^_i —
— » • — i — • 0 #~
fcd
syn -den. mer lust för ditt bud. Mer håg till att tje • na och
% C C-qd=EÉE¥3SgE£EEf^ C F g
#fc=d=
— ai-
[V
-aF
-d-
'±1
-•-
"rl
=J
— H\"
-t — f— r~ r^fl
ej
— •<—
SÖ
— 0—
•
ka
— •— i
lön,
— •-
Mer
-t=
tro
■*-
-f-
0
på
— P-
min
Je -
r
sus.
— »—
[v
-p-
mer
1-0-0- -^r
1 "•- -0-
kraft i min bon!
f — rf+Hi
^ £
1
v"
r-
r
+-
l>
— U—
4=
p
— *—
->-
' v 'pd-bzJH
2 Mer tacksamhet gif mig, mer saktmodigt sinn',
Mer nit till att söka din ära, ej min,
Mer smärta med Jesus, mer fröjd af hans tröst,
Mer kraft till att lida, mer frid vid hans bröst!
8 Mer renhet, o, gif mig, mer salighetshopp,
Mer frihet från verlden, mer trängtan dit opp!
Mer nyttig ock gör mig, på frukter mer rik.
Mer mogen för himlen, mer, Jesus, dig lik!
fftelgeteeit.
339
Largo.
335.
-0-&T— f* 1
£- :*
1—
-1
fV N -,
- r i
2| "
— f
-fr"
-1-
-I"
— i. i*~i
1. 0. att
gf3 V' ^
— <5<
jag.
»^ 0
o, att
s» -
jag
g -
0.
Höl
le
1
tro -
— 0 —
0
get
;
Ber - rens
\
u
— £ — 2—
— 1~
t/
%
l
t=
— ^ — g — 1
=K=£
-25»-
lag, Skrif- ven
hans
£==£
de
I mitt kjei
uåg
gi=£
g
=R=ft
==*É=£=3ä=F=
II
V " ' - " - -0- -3J-
sinn', H varje stund och kvarje dag!
g§5 £
h — y — 5— '— & —
2 Jesus min, Jesus min,
Du mig köpt att vara din,
Blif du ock min helgelse,
Mera af din kraft mig ge,
Skrif din lag i hjertat in!
3 Kärlek gif, kärlek gif.
Målet för min kärlek blif!
Att dig älska öf ver allt,
Nästan ock, som du befalt,
Vare målet för mitt lif !
4 O, jag vet, o, jag vet,
Det behöfs långmodighet
För att kunna hålla ut
Under allt till lifvets slut
Med dess sorger och förtret.
5 Gör mig mild, gör mig mild
Utaf hjertat, lik din bild,
Ödmjuk, tålig också då,
När du lägger korset på,
Ifrån knöt och otro skild.
6 Andens frukt, Andens frukt
Är ock saktmod, godhet, tukt,
Trohet, ja, väl dygder fler.
Som tillväxa må allt mer,
Gifva dig en ljuflig lukt.
7 Hjelp du mig. hjelp du mig
Nu att lefva blott för dig,
Ha min kraft i dig allén,
Aldrig glömma: jag är ren!
Håll mig, Jesus, stads vid dig!
840
Itarlefcen.
Adagio.
p
336.
1. Hvar
2. Säg,
1/
du, o Je
du den lef
sus som äl - ska - de mig, Förr än
van - de "qvin - no - nes säd", Som har
. . i t . . . .
I^:
M
£
=&=»
^ÉÉHejppfJ^^iHig
as
verl - dar - na grun - da- de blef - vo! Hvi är
af - grun-dens för - ste ned- sia - git, Den öf
É- -0-
du så fjär - ran, hvi
ver - ste - prest, som blef
f=p? =£— 4
PP^f
-Si:
ippi
T
"7— f
dol - jer du dig? Är det sant hvad pro fe - ter - na skref - vo?
in - vigd med ed, Och den ko - nung, som ri - ket in - ta - git?
-*— &
-«- -É- -É-
qf=t
3 Säg, är du Messias, vår sanne profet,
Hvilken lär oss att tro och att lefva,
Se'n Gud för ditt blod våra synder förlät?
Är du klippan, som aldrig kan bäfva?
4 Så frågar jag ofta i mörker och nöd,
Då du döljer din nåd för mitt öga,
Jag känner mig vara så kall och så död,
Och jag ser ej mitt hem i det höga.
5 Då törstar min ande, då hungrar min själ.
Och till dig utur djupen jag ropar.
Jag känner mig vara en syndernas träl,
Och blott skulder på skulder jag hopar.
6 Då kommer du, Herre, och frågar så mild
Äfven mig: Har du något att äta?
Jag ser då i ordet din dyrbara bild
Och en kärlek, som ingen kan mäta.
7 Jag kastar då åter mitt nät ut till drägt,
Och jag hemtar ur ordet min föda.
Då kommer en nådens upplifvande fläkt.
Och på nytt står jag upp från de döda.
8 Då prisar jag dig, o min Frälsare kär,
Liksom lärjungaskaran på stranden,
Jag vet då för visso, att Herren är när,
Som mig leder vid trofasta handen.
Maestoso.
f
337.
341
ÉSE3:
:*=d
I
1. Mig kläd
4-
he - lig pryd - nad, Min Her - re och min Gud, Att
SfefEES^^
\-M Mf^
— »^ 9 *-
hjer - ta städ
:#jt±tfg:
mmm
*
na Från syn
giN" -C r pi^^=^|E
di - ga be
-£- -#- :#-
gar,
I
i
Och
Ö^IÉI
mig med dig
=1=1=4
======l=^===^=======
na Allt mer, o Her
iÉ^=i=pi
§ä=I
£§=£
2 Ja, må i dig jag blifva
En gren, som frukter bär.
Och helt mitt hjerta gifva
Åt dig, som trofast är,
Och i din sanning vandra
På helighetens stig
Och ej din vilja klandra,
När du vill rensa mig!
3 Då skall i himlens salar
En gång jag skåda dig.
Så ordet till mig talar,
Som du har gifvit mig.
Ty detta ord, det säger,
Att dig kan ingen se,
Om här man icke eger
Sann tro och helgelse.
842
l&ärlefcen.
Moderato
338.
ll^liÉÉÉÉÉi
p
&&
«
gä
j Fa - der, du, som från din bim-mel Skå - dar mildt på bar - nen ner,
(Upp till dig från verl - dens vimmel Til - lits- fullt vårt ö - ga ser.
-É- *-
i=t=ÖT
=!=£
&
m
9- "» »-*■
^4===W=F==tF=K=f==F
^*
^l^^l^^ptöp^^i^
Fram in - för din tron
I
trä - da, Tag oss upp
din famn !
I U II l->
*=t**=4
^
Fram in-fi
tron vi trä - da, Bön - hör oss
1=
^=*
i Je - su namn!
=FR«
Låt din Ande i oss verka
Rätta lifvet mer ock mer,
Att vår själ må kunna märka
All den nåd, som du beter.
Låt oss nu din kraft förnimma,
Tag din boning i vårt bröst !
Låt oss nu din kraft förnimma,
Fyll vårt bjerta med din tröst!
Andante
P
S=^:
339 a.
1. Vid Je - su hjer - ta, der
Igli
är lugnt. Trots stor - mar -
I
på
=r=F
helgelsen.
34a
5 5 U — d
— \ — 1 i.
^5=1=
(V
Visst bru - sa djup än
=#=F:
här, än der. Men öf - ver din
1 Jl\
S
=t=*
-*-- ^— £ =K— fc— §£
-- — Ct» Ij- 1^-
pen han inig bär. Vid
?s I
Men öf - ver d ju- pen
— h-^-I— « -— jl-ä ä * m-\-0^-0 — 0-;—ä -q — =T-
II
su hjer - ta
der
IS
É «-
0 I
lugnt, Trots stor • mar-
pa
jor
-J-
den.
S
u p 1 1
2 Här kämpa kött och ande än
Beständigt hårda strider,
Här segrar köttet ofta, men
Det skall dock dö omsider.
Men o, hvad lidande och nöd!
En långsam död är korsets död.
Här kämpa kött och ande än
Beständigt hårda strider.
3 Här vill det synas mången gång,
Som skulle allt gå under,
Här blandas suckan i min sång,
O Herre, många stunder.
Men vid ditt hjerta innan kort
Dö tidens alla missljud bort,
Fastän det synes mången gåug,
Som skulle allt gå under.
4 Du, Herre, Herre, skall likväl
Till slut behålla seger,
Och blott i dig min arma själ
Sin tröst och starkhet eger.
Du skall fullborda hvad du sagt.
Jag tröstar på din nåd och makt,
Du, Herre, Herre, skall likväl
Till slut behålla seger.
5 Din trötta dufva trifs ej här
I vida ödemarken,
Så kom då, Herre Jesus kär,
Och för den hem till arken !
Hon längtar från en stormig strand
Till glädjen på din högra hand.
Så hemta, Herre Jesus kär,
Din dufva hem till arken!
:^44
Karleken.
Andante.
P
339 b.
i
L ( Vid Je - su hjer - ta. der är lugnt, Trots stor-mar- na på jor - den,
' Trots allt, som här kan bli mig tungt. Ar han min frid dock vor - den.
jt
N
r\ f N IS [N
/ n m i #
— J-
• •
\
-Jr
PP S v v
J * *, *,
V \ N
*, ' *, * *■
1 — 1-
1
fl' ' 5 '•'
Visst bru - sa
@-*-M-
— 1—
djup
4-
— I — 4-
än här.
-0- -#-
" t — b"
-~J-
än
-0-
-S^-»— w—w-
der. Men öf - ver
— #-= 0—0 — -# —
~~ • « « ^
dju - pen han mig
-»-• -»- -»- -#-
"t — U L L
bär.
— U-S-
\
]
, MM* — * — *-
=1=
— « — *—
• •
•
-1 v — k — 7—
_«_! * # |B_
1 / • •
-1
-i
m
mf
— fr
ipsq
Vid Je - su hjer - ta, der är
-#- -w- -w- -0-- -0- -0- -0-
luffnt, Trots storms
den.
m
i==t
M
2 Här kämpa kött och ande än
Be>täudigt hårda strider,
Här segrar köttet ofta. men
Det skall dock dö omsider.
Men o, hvad lidande och nöd!
En långsam död är korsets död.
Här kämpa kött och ande än
Beständigt hårda strider.
3 Här vill det synas mången gång,
Som skulle allt gå under,
Här blandas suckau i min sång,
O Herre, många stunder.
Men vid ditt hjerta innan kort
Dö tidens alla missljud bort.
Fastän det synes mången gång,
Som skulle allt gå under.
4 Du. Herre, Herre, skall likväl
Till slut behålla seger,
Och blott i dig min arma själ
Sin tröst och starkhet eger.
Du skall fullborda hvad du sagt.
Jag tröstar på din nåd och makt,
Du. Herre, Herre, skall likväl
Till slut behålla seger.
5 Din trötta dufva trifs ej här
I vida ödemarken,
Så kom då, Herre Jesus kär,
Och för den hem till arken !
Hon läDgtarfrån en stormig strand
Till glädjen på din höirra hand-
Så hemta, Herre Jesus kär,
Din dufva hem till arken!
li)rlgclsrn.
340.
345
<j • .0. .^. .0. • .0. zg.~w "** -•--#- -•-
1. Ut - ran - sa - ka mig, min Gud, Her - re. se mitt bjer
JB^^zfiEEJE
-f m f
t 1 1
^
0 — F
F^
**F
i
S^E
4 4-
H
t*-:
Prof - va mig, och visst för - nim, Hi
.0 p
U
■&
0-#F = «— f
—
Sr=?
£^£
-Fvr
jag det me - nar!
I!
fa:
1 — r
i i
m
i
... ... a ... „.. ^
m - drar!
Och se nå - digt till, om jag
-É F 0 0 : 4
m^
f=t
±=*
m
£^
4:
-. • = ^— -j « ,-
Led mig då, o Her - re, du
t *"
På den
^nr-0\—0&
go - da
gei
-0#
"-t h r ■
-w r 3-
-» U -» F-
r — fcr-r
-p> — i —
I!
346
ISärlcKcn.
3. Hemmet.
341.
Bevara du, o Herre kiir.
Vår ingång och vår utgång här,
Att vi må rena vara !
Var låset för vår dörr all tid,
Att intet ondt oss kommer vid
I frestelse och fara !
Gif oss bröd,
Råd och stöd,
Oss så skydda.
Att vår hydda
Du uppbygger
Och din hand oss öfverskygger!
3 Din helge And' och Kristi ord
Oss lede så på denna jord
I alla våra dagar,
Att vi må vandra i ditt ljus,
Att du är lyktan i vårt hus
Och alltid oss ledsagar!
Kalla oss,
Helga oss
Till nytt sinne,
Att vi finne
Rätta lifvet,
Som i Kristus är oss gifvet!
Maestoso.
f
hemmet.
4 Gjut öfver detta hem din frid,
Att vi i ined- och motgångstid
Oss aldrig fråu dig skilja.
I glädjen tacka innerlig,
I sorgen hafva tröst i dig,
Oss böja för din vilja!
Gud, oss hör!
Gud, oss gör
Redebogne,
Att vi trogne
Dig tillbedje
I all sorg och i all glädje!
Du, högsta ljus, upplys
Så kau oss intet skada!
Herre Krist,
Du till sist
Oss församla,
Unga, gamla,
I ditt rike,
Dina helga änglar like !
här,
342.
=É=I
347
Så bygga vi all tid värt bo
På Herrens nåd och Kristi tro,
Som gör oss evigt glada.
Du, högsta goda, blif oss när,
EB!
§===5
Je
kär,
-s>-
sus
kär.
Mitt
~e
i=&^=||fc==É
&- 4-
I X r-
m
3==3
i~i
-■Sr
1111=1
lif
I
Min
lig - het
het.
F
?-
2 Du är min frid.
Du är min frid
I kamp och strid.
Du är mitt stöd
I brist och nöd.
3 Min skatt du är.
Min skatt du är,
Då armod tär.
Min lampa klar
I mulna dar;
4 Mitt säkra hus,
Mitt säkra hus
I stormens brus,
Min fasta borg
I all min sorg.
5 Din ljufva röst,
Din ljufva röst
Är all min tröst,
Ditt helga ord
Mitt rika bord;
— (5>-
■=fc
6 Ditt kära namn.
Ditt kära namn
Min trygga hamn,
Ditt dyra blod
Min helsoflod.
7 Pris vare dig.
Pris vare dig
Evinnerlig
För all din nåd
I råd och dåd;
8 För all din makt,
För all din makt.
Din vård och vakt,
Som följer mig
På all min stig !
9 O. låt dock mig,
O, låt dock mig
Få prisa dig
Med högre ton
Inför din tron !
:g±:
348
Härldfcen.
Moderato
343 a.
V— 0—\ — ^ N1 — k N H i— -• 3 Jr 1 S+- — 1 i^ N-
1. Min själ nu lof - ve, pri - se Her - ren För all hans kär - lek, tro - bet.
gfe
4^-%r_^_
m
±=r=j£^£
z£i—
-\
-\
t j*-
J hi fr
N
=é 1
nåd!
*
Fast
0-m-
un -
-t
der
0 y
lig.
• •
-*-
för
dold och
fjär - ran Han
1 *■
mig
# •
har
5
5
*r
|
f " ■ * hS *i /
Sr
5^' k?
— » —
2
— U —
£
r # # J# Df_3 •
— P
J»
r
— ^ —
~* 0—
y-» S
—t/ —
"^ '
H-i—
—h-
S
-5?
=1
— — J-
S
H* 1*
— i*-
— j\
=£=
synts
0 • 0
m
0
i
0-
— és-
si -
na
T
~3=
råd,
Jag ser
J
4 J
— r
dock nu
0 -£
ett
=é=
him
—i —
mel-
m
*
h
— 0
— 1=¥ t
0
% f—
— P
— V —
— F—
=fc=
_^^_
*
— tr~
— £
=F=
—v —
— £
— * —
V
*=&
*•* V i
=*=#:
T^Jj
-0. -i- §*.
!=*=*:
*m
0.
*0
ke Af
g^
S=s«
del nåd och tro - fast - het. Ett
fe
fa - ders-hjer- ta
ÖE
MiSÖ^
é:
u - tan Ii - ke Från e - vig- het till e - vig - het. Ett
c 1 1 M~f '% i g: r r r ,.• g
liKmmct.
349
m
n*
mm
& —
mm
fa - ders-hjer - ta u - tan Ii k< Från e - viij- het till e - vighet
» »
»
*
p
2 Fördolda äro Herrens vägar,
Men nåd och trohet teckna dem.
Med mänskors barn han sällskap plägar
Liksom en fader i sitt hem.
Fast fallne, syndige, förtappte,
Han dock dem älskar, huld och god,
Till barn han dem af början skapte,
Till barn han köpt dem med sitt blod.
3 Så fare, hvad som ej vill blifva,
Så komme, hvad som komma kan.
Hvad helst vår Fader täcks oss gif va,
Med barnsligt sinn' vi taga an.
Vår färd är kort. stor sak hvad vädei,
Vi ha ej hem på denna strand.
Blott främlingar med våra fäder,
Vi skynda till vårt rätta land.
4 Om också öf ver stormig bölja
Vår svaga farkost måste gå,
Om också vreda vågor skölja
Utöfver allt, vår själ ändå
-8-hrf-
^
En djup, en salig frid åtnjuter
I tron, en Herrens rolighet,
Ty Frälsaren oss sjelf omsluter
Med evig nåd och trofasthet.
Blott Gud och ordet inom kojan,
Inbördes kärlek, huslig ro,
Se der vår rikdom! Armodsbojau
Skall då bli lätt, det gör vår tro.
Min arma själ, är du ej gläder,
Du känner ej Guds trofasthet,
Hvem vet, hur mycket godt vår Fader
Kan gif va oss ännu? Hvem vet?
Och färgar solen våra dagar,
En jordisk lyckas blida sol,
Och skimrets makt vår blick försvagar
Och drager den från resans pol,
Då skall Guds Andes inre tuktan
Dess mera lägga på oss band.
O håll oss, Herre, i din fruktan,
Tills väl vi nått det goda land!
Adagio,
f
pv — p
343 b.
333
*— *-
"J^rf
FlNE.
1
j j Minsjäl nu lof - ve, pri - se Her-ren För all hans kär-lek, tro- het, nåd!
( Fast un -der - lig. för-dold och fjär-ran Han mig har synts i si - na råd,
IS
^-^4 — * — v- -| — $ — i* — Hp — r^T — ? — H~r — i — r~M~r~^»
Ett fa-ders - kjer- ta u - tan
• 1/ V V i i
Ii - ke Från e - vig - het till
mf
j~&> in rv 1*"
1 IS A m,
-Hhrf-fi
Rit. D.C
- 1 — K~f — s
. al Fine.
1 II
w-H+v
— 1 i— ^ V-
3 jf J 1
-J-=— J — « — —
J J J 9
=d HJ
t) * 0 ' " v 9 • -é- -é- -•'-. -• • *
Jag ser dock nu ett himmel -ri- ke Af i - del nåd och tro - fast-het,
# * ÉL-pÉ-s-O» 't ' "i*" . ET» • » . . -' <- m —0 P
-f-r- \ Hr '• i F "PirT c L
ht Hl
" )J J
_ : r y. ^_
^ b
350
tUrlcfcrn.
344.
Andantino.
v
A
V +*V
! I
/k £ /* f\ \ J
é
- # i
fcft * l > i 4
ä< m
4 -N
-1
iN 1
-
r> * —
U
1. Hvad
2. När
• —
helst
syn -
%
här
den
-»-
— 0 —
—é — S—
i verl -
för- skräc
-»■
— • 0 —
den be -
ker och
dröf •
ängs
3
var
lar
:
* k
min själ,
min själ,
s
9 1
Med
Jag
v
*Li i; G ^
— F—
V
" r
0 —
— f—
W F —
-" *- 4
1
;«
1
fcbÉ
Je - sus och or
tro - står på or
det det
det och
iil blir väl. Och om jag ej kän - ner min
us lik - väl. Min sv ml är mot Je - sus som
1 — r
_* it^p — £
A
3PÉ
rr
zt
=j
m/"
*f V i 1
-## # — i — • f— d
lyc - ka all tid, I tro - ne på or - det jag dock haf- ver frid. Ack,
gm - sta mot haf, Hon slock-nar, för-svin - uer i dju - pa - ste graf. Ack.
£*=!=*=
-=*-*-
s=n
I I p-n*:
-Ati-S-H Sl-N i ^- äte 1— ^ -j* 1
=f=
II
ffiE
i i/ i
ga ro: på Je - sus få tro Och haf - va Guds ord
ga ro: på Je - sus få tro Och haf - va Guds ord
_ 0 #_._# p « 0 0 p # 0 m—
sitt bo!
sitt bo!
=ZL_|t F-*-F F-
I P^ I
När frestelsens stormar for mäktiga bli,
Visst fäller jag modet, men håller dock
i.
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än
Och du all min starkhet. Jag säger igen:
Ack, saliga ro: på Jesus få tro
Och haf va Guds ord i sitt bo !
=t=t==t
F-r -&-
m
É=t
r~ i/ v
■i När lifvet blir mörkt, jag är ängslig och
svag,
Jag skyndar till ordet, och der blir det dag.
När andra är' rika och jag dem ej lik,
Jag skådar i ordet, och der är jag rik.
Ack, saliga ro: på Jesus få tro
Och hafva Guds ord i sitt bo!
Doiki .
345.
351
^—^-
1. Om da gen vid mitt ar - be - te jag tan - ka vill på dig, Som bu - rit
2. Och livad som el - jes vo - re tungt och svårt på man- ga satt, Det gör din
to#^#:^mi#'^
1 — V
da -gens het - ta och da-gens tyngd för mig, Som ly- dig in - till dö- den, ja.
nåd, o Je - sus, för mig såljuftoch liitt. Ty kan jag eu- dast tan - ka vid
±:'±
-w- r
-I — v-
•-J-
tfe— a
^ES^E&^|=Ö=É
=s=^±S
s
P1Z3; i ^^EäE^^^sH+i^^Fl . JU— Ebgn
in - till kor
livad jag tar
iEF
sets död, Har löst mitt ar- ma hjer
mig för: Det gör jag för min Je -
ii
:t=t
-p— i»-
:t= =
i- från en e - vig nöd.
hur lätt jag då det gör!
' i'
Och blir det tomt och ödsligt här på denna jordens ring,
Med Jesus i mitt hjerta jag saknar ingenting.
Han vet, hvad jag behöfver af glädje och af nöd,
Och är i alla skiften ett värn, ett klippfast stöd.
Han är det lifvets vatten, han, som stillar all min törst,
Och trots all jordisk kärlek, hans kärlek dock är störst,
Hans kärlek kan ej svika, som annan kärlek kan.
Hvar finner man hans like, ho är en Gud som han?
Hans godhet och barmhertighet omhulda mig allt jämt,
Om än han låtsar annat, är löftet dock bestämdt.
Hans trohet är det enda, som uppehåller mig,
När kött och verld och djefvul begynna resa sig.
Jag har en säker hvilostad uti hans dyra sår.
Der har jag jul i fastan och midt i vintern vår.
När verlden kring mig larmar, jag löper till mitt slott
Och sjunger om min Jesus och har det der så godt.
H52
kärleken.
Moderate.
P
346.
PS
v» IS
Blott en
Allt ju
dag
hvi
ett
lar
gon- blick i
min Fa - ders
.0. .0.
sen - der,
O, hvad
hän - der! Skal
Sg
EE
S£
pfc
W
t?
-m I x a
;ir!-« —
• #- "*- TT #" TT
tröst; e • hvad som kommer på.
jag, som barn, väl ängs-las då!
Han, som bär för mig ett fa- der? •
ff
fe*
itf
Q g..tfjr^
-d , n
,
— !*"
i*"
\
N \-
=- *>
I?S=
— al — ^5 — K p"
— d — ^— ä •—
-»k-
— ä—
— »<—
=1-
-5 — £=
-1 x X J 1*
— • — 4 »
■ W. #
hjer
/ s jfc » J
ta 0, han gif -
ver
— t—
— » —
ju
— » —
åt
-f-
hvar - je
dag Huldt dess
■ U V. N. i. P
%• # * 1
i * u i^_
i
— b1—
—¥—
— #—
-r — p-
1 l ~ it — t — -1
£t-
- 2
:i=i=
la del af fröjd och smär- ta Så af mö - da som be - hag
?*A±=$=$=t
m> z
-*-f-
I
Sjelf han är mig alla dagar nära.
För hvar särskild tid med särskild nåd.
Hvarje dags bekymmer vill han bära,
Han, som heter både Kraft och Råd
Att sin dyra egendom bevara;
Denna omsorg har han lagt på sig
Som din dag, så skall din kraft ock vara
Detta löfte gaf han mig
*=?*
OM
-frT—r-n
*-*=
i]
Hjelp mig då att hvila trygt och stilla
Blott vid dina löften, Herre käi.
Och ej trones dyra tröst förspilla,
Som i ordet mig förvarad är!
Hjelp mig, Herre, att, ehvad mig händer,
Taga af din trogna fadershand
Blott en dag, ett ögonblick i sender
Tills jag nått ditt goda land!
Andante eon anima.
lk)rmmet.
347.
353
éppi^
^T: r
ta. Son. kom
1. Du, Her - re, kan - ner det - ta ar - ma hjer
3. Du, Her - re. kiiu - nei ock livar dags be - kym - mer, Hvar strid
W^=%
:±z
=to*=3=
mer
livar
m
tfc=
_a — n-
W^-*="N
*=i=r
£1
for att hvi - la ut hos dig Med all den synd. den o - ro och
smärt - sam pligt hvarfre-stel - se Du ser den tår, som of - ta blie-
den
ken
m=z
SE£
i i C— E
Ie^
ri K
J
^""^ \
P
i
/i ^
\ ^ ^
\ -, 1 P l\
A » i*
É
b i
J
""ii i m
y J
-j — —é J i
*T
J— #J 0 «»— *—
-■H^f- 0 0 #
It
1
(Z -*
-•-
smär
skym
1
4 * *
- ta, Som djupt ut
• mer Vid tan-ken
på
v ' / b * U U k
dess in - re rö- rer sig. Jag bär det
mitt hjer-tas äl-ska - de, Du ser den
M. M. +.£.. ... ^ m .0 . ...
/»v \
f
f ■ ■
(<?>>• 17 ,*
r i i b *
V u \ F F
k? "i r ' i»
V-"W 0 u
r W i»
i * ! 1 l. — U — W—
r- ' U U
f- ^ C U
i—9— b- — i ^ — \ — s ■
mf
j Ht N ^ ^
' P « 0 C \-T
.. ) -.,
its i — i* 3 sJ f "f*
— ' — s; — f* — l*~ — !S
«|. J i l rV— "f I -d
fTk" # • I • i7r J
<]' m b J
J ' « « *
-^ -u
v. ;■ # • # é # g «
<3 F F 0
0 ° 0 0 m € J
<j £ * • " U 1/ p - • ö
allt ir. - för din fo - ta- pall Och tror ditt ord, att du mig hö - ra skall,
läng- tan e" - ter frid hos dig, Som un- der re - san of - ta gri-per mig
-f-° m m B B 0 O B -*- - 0 . - B B ?- P- O
ÄV n m 2 i 1 i
2
~ L.
r Ir
l&xy |*| • • p 1
ps» -i p r »
| p L # * ,•
1 *ll
te ji
1 i< ^
~i* [/■ C 1/ L v~~
i155 il
1/ y k' r.
k'
3 Du,Herre,känner ock hvar glädjestrimma,
Som än skall lysa upp min framtids stig.
Hvar mildt uppfriskande och ljuflig tim-
Som än din kärlek vill förläna mig, [ma,
Och när jag står vid dödens mörka flod,
Du känner äfven den, det cer mig mod.
4 Så kommer jag och tager dig på orden,
Och bär min synd och bär min sorg till dig.
Och af din Andes kraft delaktig vorden
I din rättfärdighet jag gömmer mig
Och längtar glad, med blicken till dig vänd,
Att känna dig, som jag af dig är känd.
Copyri?hte'i 189S.
354
Karlrfcnt.
348.
-Q—tt — *n
£3=^=
0
— ^ —
— V
— |—
—^ — i-
v
1
-\ i
:
\ ) r> 0
2 *
0
• •
1. När
2. Hur
nöd
ljuft
• #
och kränk
att se
0 0
het tvu
i b j er
ga på
tat ner.
* • -
•
En
Der
-0-
biäek
Gud
-*- -0-
lig. jor
för - kla
-#-
disk
- rat
v
y —
r
S 0
4
-.-
0 •
•
•—
. •
0
m
— •— 1
-* - '•'■.
i — ; -v —
1
s
é1-^^
-H — f-4 — ^
— •
i J x
P 1 N
=JI
fJ -0-. -0- -0- -0-
kropp. Hur ljuft att un - der kor -
sig. Hur ljuft att blic - ka upp
|~ I m - •*■ - . m
set dä Re'n ha
åt. der Min Je
ett himmelskt hopp!
- sus ber för mig !
(*)' 0 0 0
s
• • m
« « II
0 0 0
•
r m
S * 2 11
t^-T i '*-* ■'!
• »ii
^J — u_
i , * «-
-p=4_jj
Hur ljuft att se tillbaks! Mitt namn
Skrefs en gång of van skyn.
Hur ljuft att se framåt! Guds famn
Står öppen för min syn.
Hur ljuft att på en svekfull jord
I Herrens käriighet
Och i hans sköna löftesord
Se idel trofasthet!
Hur ljuft att trygga sig intill
Hans evigt fasta råd
Och blifva under korset still
Och taga allt som nåd!
Men är så ljuf hvar droppe här
Af nådens rika älf.
Tänk då. hur ljuft att ösa der
En såra: ur källan sielf !
I
Adagio.
. P
m
349.
T==5
1. Smär-tans
2. Her - re
>tun - der kän - nas lån - ga. Her - re. se i nåd till mig!
Je - sus, du på jor - den Sär -skildt tog dig sju • ka an!
• — • — s~
— •— 1
t
— ( —
=TT
i — 0~s~
—
— 0 9—
L •—
=*=
rf-
— 0 —
0
0 j
Wl'l
/ \
i
— • —
0
i w
— 0—
* •
i
— * — r~
•
— f—
•
1
lammet.
355
:smmm
r*
I I
Fre- stel - ser - na ii - ro mån -ga, O - tros-inoln bort- skym - ma dig.
Till säg mig de dy - ra or - den. Att allt ondt du hjel - pa kan,
£=
£pÉ=^^=E^Efs
rrm i i i^-irm
*;
Ty-*— i— s
Jag är full af kropps-lig smär - ta, Har der- till ett synd-fullt bjer - ta.
Om blott tro du sjelf får gif - va Och mitt A ocb O för-blif - va,
\ v i i [ i v r r I
ftd:
^s=4:
P
Jag är full af kroppslig smär- ta, Har der- till ett synd-fullt hjer-ta.
Om blott tro du sjelf får gif - va Och mitt A ocb O för- blif-va.
i r i r- v
si
f-r
3 Herre, låt mig för din vilja
Ödmjukt böja mig och tro!
Ö, må ingenting mig skilja
Bort ifrån den ljufva ro,
Som du har beredt de dina
Och som aldrig skall försina!
4 Sköt mig sjelf, och var min belsa,
O du milde läkare!
Du till jorden kom att frälsa
Alla de borttappade.
Låt din kärleks afsigt vinnas,
Att jag bland ditt folk må finnas!
356
l&arlefcen.
350,
t=^^ö=*=3=2=^ —I j>—£==4
1. Ef- ter hem • mets ljuf - va still • het Läng-tar uu min tröt • ta
2. Ut - i hem - met bor den fri - den, Som ej verl - den oss kan
1
* E-
*=t
-*— tta-
^
-3fi-h
^4=U:
^—£- -J-§^3-
msmmm^mm^
själ. Der mig vän - tar ut - i full - het Sa - lig fröjd,
ge, Som med lof- sång och till - bed • jan Guds se • ra
^1
min arf - ve-
fer ly - ster
■•— -
?~1
a-
^
g
iEEjEE£E3EEjE=»=«£li£E3Et$}
del. Ef - ter hem- mets ljuf - va still • het Läng - tar nu min tröt ta
se. Ef - ter hem mets ljuf - va still - het Läng - tar nu min tröt - ta
^ r\ in i i rs fs
m
m
fcfe:
yöjö ita.
själ, Min tröt - ta
själ, Min tröt - ta
-»-
själ,
själ,
F F— -I—
min tröt
öeé
ta själ,
ta själ.
Ef
Et-
ter hem-met, ef - ter hemmet
ter hem-met, ef - ter hemmet
1
H?
$=$
Uti hemmet bor den fröjden,
Som ej hjertat funnit här,
Som ej störd af sorg skall blifva,
Evig, som dess ursprung är.
Efter hemmets ljufva stillhet
Längtar nu min trötta själ,
Min trötta själ, min trötta själ,
Efter hemmet, efter hemmet!
4 Ack, till hemmet uti fjärran,
Ja, till hemmet vill jag gå,
Der de klara gyllne stjernor
Öf ver Salems portar stå.
Efter hemmets ljufva stillhet
Sträcker sig min trötta själ,
Min trötta själ, min trötta själ,
Efter hemmet, efter hemmet!
liKmmct.
157
351.
1 istatt
upp, min
själ, var
ljus, Ty
se, ditt
ljus
upp
- rin -
ner!
t Dig
da- gens tan - <la ljus Med
ljuf - lig
fröjd
på
|
min
0
ner:
(tt: a - f
-: — r-
i P-
p 9<
m
r
J
• 1
f
f
L
• 1
s%4=^=F-
_JS F_
r !
P 1
m
L
0
• 1
r r
9 1
| 1
1 1
1
1
r
jiW+q
-i — "h
1
1-
— ) H-
-, -4-
—3 — ä-
* h* t~* *
.-i — i-
-• ä—
Se,
Her - rens
-#-
här
-»-
-•-
-t-
1ig •
-»-
— # —
: 5
bet Nu
-»- -»-
1- h—
-i — *=
öf - ver
■0-
dig upp- går, Mer klar, än
-' F
-1—
-P-
r r
=M^-
i Nzf lt
bj-td
.EVte/' början salu 1 ni, 1 ;
i
ä
4=£
■> s
£=*=
3^
Ijue,
I" I I
verl-dens sol För krop-pens ö- ga står
-0- -g- -0- -0- -0- -*- -»-
EtrEa=rEFr:=t
t=p
1=
Statt upp, min själ, var
nre^nrriFFm
t— r
Du, ljus af Faderns ljus,
Hvars strålar himlar fylla,
Ditt höga majestät
De sälla andar hylla.
Ack, låt min själ med fröjd
I tron dig skåda få,
Att i din kärleks höjd
Jag helt förklaras må!
Du häri all min tid
Mig nådigt täckts kringhvärfva
Med dina änglars makt.
Du vill mig låta ärfva
Ett oförgängligt arf.
Som Fadern dig beskärt
Och är oändligt mer
Än hela verlden värdt.
Låt mig mitt pröfningslopp
Uti ditt ljus fullända,
Hvar timme, hvarje stund
Till ditt namns pris använda!
Låt mig, min Gud, i tro
Och kärlek växa till
Utaf den dyra nåd
Du mig förläna vill!
F=T:
Karleken.
352.
Adagio.
s
• ti
K* « ~
(~\ ■. m mm
Käj n g J •#
•#
f .
m m 2 * m
5 *
-»
1. O. hur skönt
2. Sam-fä.dt må
att våc - kas
vi be>l - ja,
Af Guds kar - leks bud !
Sii - ge sån - gens ljud
Vå -
Från
ra hän
vår sy
■9- m
•
- der
- skon-
m
»
& m m m
# • #
fr).fi r* ! m
ICS o # !• F
« • m
m m m m
0 .... m
" • '
• •
*
7
g
m
^
Gud. vår Gud !
Gud. vår Gud!
-träe - kas
ked - ja
upp
upp
Gud. vår Gud.
Gud vår Gud.
*=±
fr: i F-
K> !»• ZH
S±L
3 Hå vi lydigt vandra
r Herrens bud.
Älskande hvarandra.
Främst dock I
4 Upp. du lösta tunga.
Upp. du harpoljud 1
Morgonsång vi sjunga
Snart hos Gud. vår Gud. Gud. vår Gud!
M'Aerato.
353.
?F^
v
i
^1
' ' Haf
tack. du
tack. att
-£-
kä -
de
re
så
Hrr
tro
-1 ^
- re. För
fast På
di -
mi
na äng -
■ . steg
*
-0-
lars
ha
i? •
c> •
vakt !
akt.
-A
L — / • 5
• i
V^ ^\ •
# •
4- — •—
|- r-
•
m
— r^r
1 i ! ! 1
_ — _
1 - 1
/ i
5
n *
5
5
5
" ^
5
f
v j
3 •
Att
#
JL
mörk
-*-
re t
-*-
va
ka
Om- krine
mitt
-*-
Hl
- la
s
m
■
■
■
!■
l- - ■*> 2
:
-1 1- 1 !
~y^rt
— ~ 1
j _,
II
ér^-
V 1
11
?5 •
0
5
■
_»
m a
II
K ) i
# • 0 0
0
t> i
f • 0 * J
II
t
!5 •
Och s!u - ta mi -
JL
i 1 — #-= • • —
0
n a
— 0 — i
-
w ' * -0- -#-
;ft till nat - tens
0— 1 #-= « 0 m i
ro !
Wi^
— ^~- — ^ 1 i —
—5 # #—
'^. k r r—
*^
— r— '
7
— ^— — «-J
JJ
föcmmet.
359
2 O, gif, att jag då aldrig
Med synd bedröfvar dem
Och jagar dina änglar
Med sorg ifrån mitt hem!
De se ditt anlet, Herre,
Men ack, de se jämväl
Allt, hvad som innerst rör sig
På djupet af min själ.
Andante.
P
3 Så hjclp, att de med glädje
Må skåda ned på mig
Och bringa goda budskap,
O Herre, upp till dig!
Och sist, när jag skall skiljs
Från denna dödens kropp,
Låt dina änglar bära
Min ande till dig opp!
354.
pg=g=l=g
1. När den mör - ka
II
it - ten flyr, Fåg - lar sjun - ga, da - gen gryr,
fe
t=*=
:t=t
f r fe=i= 5 > L —
p -=-—
p C res.
Y—z-* — « — • — m-
I I
Då i bö - ne- stunden dyr Sö - ker jag min
- - P^ -m. ... ... „ m ffi
Fa - der. Att min fot ej
i- \
t t
fw\ — j 1 -l
C res.
fcä:
I-
?^ P
S
É— *r
±=4==t=t
:=MJ
:j=J==feq=]
lin - ta må, Att jag på hans väg må gå Och hans ord må rätt för - stå,
t (2-,— I» « É— &»-,-# 0 WK I . I «-
:t=t
* 0
&=f=f=f-:
--t==l=:
t=t
fe=^j^=H
Sö - ker jag min
Fa - der
^E
<U&
9
0 — » — »—
i — i — r— 1~
2 Under pröfniug, sorg och strid,
I en ond och farlig tid,
Då jag saknar fröjd och frid,
Söker jag min Fader.
II
Uti mörker eller ljus,
Skild från vänner, hem och hus,
Under stormens vilda brus
Söker jag min Fader.
3 Och när solen nedergår,
Blomman redan sluten står,
Nattens hvila förestår,
Söker jag min Fader.
Att få hvila vid hans barm,
Gömmas ifrån allt alarm.
Att få skyddas af hans arm
Söker jag min Fader.
360
Hätleftm,
Andante
mf
355.
— o_#— C—* q q 1— l— 0 0 0 0 c 0 — 0 0 — _J
-#- -#- -•• -•• -0-
1. Jag är så glad, när ja<r får gå,
I skym-nings-fri - den
wn
!BE
p^
- 8
*É
dz=±
■i
3=3
^=t
^f
:j=j_
w&
skön, Långt bort från jord - be - kym - ren små Till Gud i öd - mjuk
i
*=*
te=t:
e
r-
B
:t=t
=5=4
j-S-ä-
l^=i
;
ii
bön, Långt bort från jord - be - kym -ren små Till Gud
-• — '-■"■it
öd - mjuk bön.
2 Det är så godt i enslighet
Få klaga Gud sin nöd
Och ha i Guds barmhertighet
Sitt enda värn och stöd.
3 Jag tänker då på hvad jag fått
Och hvad jag allt jämt får.
Och kastar allt, båd' stort och smått,
På den, som allt förmår.
4 Jag tänker på den fröjd och ro,
Som en gång väntar mig.
Den tanken lifvar upp min tro
Här på bekymrens stig.
5 Och när mitt timglas runnit ut,
Det vare Guds behag,
Att lugnt må bli min lefuads slut,
Och se'n en evig dag!
?i)rmmrt.
36]
Dolce.
356.
7T^ IN ~JT
— i—
N-
— p\-
-s-
-j
-A
-±-
F=^=
=*-
-A -\ -
1 Je - sus,
2. Låt din
j
— *—
gör
nåd
:
mig
mig
-0-
å -
öf -
ter stil -
ver- skyg ■
la,
ga
— ^-1—
Som
Un
ett barn
der fri -
- r+-
«
•
vid
dens
mo- dems
het - ta,
IS IS
m^-s=\
-\—
1
1—
— P—
p
— F
— P—
P
1 f
-p-
r
%
-5 — -t—
-éJv—P
b-
b
F
-4—
i/
— -V—
V
1
¥
0 1
i?
B-
■»'
bröst
lär
Du, som
Mig för
drig gör mig
ta hvad till
ryg
Gif
Ut
min
af
m
:p=
-9- 1—
IN
[S
— *-i
4
_\_
K &
-1
iL är~
• —
#
• \~A
"f rV
0
i
*' *\ f
— p—
^.~
~~ft~i
fn\ * •
|
i,l
|
j
m m \ m
1
m
\Å)
0
1 A
0 ' e
j
0.0 0
5 •
0 1
an
1
- de
ken
frid
- fär -
IS
0 et
och tröst
den är !
IS
Däm - pa
Låt mig
-»- • -0-
å -
än
ter
få
■0-
1
0- trons vå -
sjun-ga psal
gor.
mer
Tv
Un-
sta
der
-»-
Ym)' m '
ä
0 -
(v
0
VD- P
1 1 '
1
P • » '
!
1
1
^— ' '
0 • 0
#
1 u P
p
* •
p
y *j \ T
i
V V
1
1
v „> 1
1
1/
£
3 Vederqvick mitt hjerta åter,
Göm mig hemligt i ditt tjäll !
Säg, att du min synd förlåter,
O, då skall jag blifva säll.
Sänd din Ande från det höga,
Och när sömnen flyr mitt öga,
Vaka öf ver mig i qväll !
4 Låt mig, glad i tron, förbida
Morgonrodnaden, o Gud,
Medan nattens timmar skrida,
Tyst betrakta dina bud!
Snart den stora dagen randas.
Då mitt lof med gråt ej blandas,
När du hemtar hem din brud.
36-2
l&arlefcen.
357.
Andante.
4-
H ^ fl 1
^
-i-
i =4^ R
1
x i Bred di -
' / Och låt
na
mig
-1
å
i
hul
stil
da vin - gar, O Je
- la hvi - la I ve
j ,— i— — i J3-,-.
— * ä il— v. Si - -£—
— *—
- sus,
och
i
öf
väl
-f—
ver mig,
hos dig!
^VEIj— 1=3-
-ipl-
*
E3_b — *_J_£EI±-
-r—
.'-T
_^_Zgz^|
eggg
-J5bd-
"Öl
is
1
T—
Blif
n *
du mitt allt
al - la, Min
| - -0- «- |
vis - dom och mitt råd
ite£
*_ ÖaaJ!
T=F=P=F
^y=B
s
-1
1 *^
-J — i — i — dHl
Och låt
— « —
mig
— ä—
al - la da - gar Få lef
J J ,__j _| J3~#
—ä * — hä- ä— ^— ii 1-
i
va blott af nåd !
-t — %—r — «k-H
^^—rt-j-
-«h-
J i N * - y--[-
|: t= 1 =» B JJ
Förlåt mig alla synder,
Och två mig i ditt blod
Gif mig ett heligt sinne,
En vilja ny och god !
Välsigna fader, moder
Och mina syskon små,
Och låt i frid oss alla
Till nattens hvila gå!
358.
Nu hvilaus tid är nära,
Och dagens värf är slut.
Dig, Gud, vi lof hembära
För nåd du delat ut.
O, hör oss, då vi gifva
Dig hjertats lof och pris,
Och låt oss en gång blifva
När dig i paradis !
Du huldrikt oss bevarat,
Du oss välsignat har,
Din godhet du förklarat
I dag och alla dar.
O, må din hand oss föra
Hvar dag och hvarje stund,
Att vi må dig tillhöra
Till lifvets sista stund!
I^emmct.
363
Dolee.
359.
T^^m
* »/
i^^ö^
1. I Her - rens hand jag lem - nar mig,
2. Kär kom - mer nat - tens stil - la ro,
Niir mi - na ö - gon
Niir jag mig Her - ren
*=t=
:bt=f:=l=t:=t:d=t=r= =t==t==bE=E=l=fc=t==3
"i^^ti i i^
_T^
•
- i
-i-
Zl
-|~
"i ^i
— i 1 — i
Ar-5 -^ -R-i -i
f<4+ ?d 0—å- \-n—
=±
i=
— 1
-1
ä
-4W-
tte ±-\ å ~3=\
^ 1 I
slu - ta
fått för -
7-V4+- T-fc? 0 —
sig.
tro,
— •-
Niir
Och
— *-i
j
ag
ad
— •—
ur
jag
söm
ser
-f2—
#
nen
en
— •— i
— ö—
vak
dag
— •—
- nar
Lsi —
opp, Äl-
gen, När
1
— ö" • — >
Gud min
jag med
vt — *~i
4 *
->
k
1- t—
P-
»
"I 1*"
_J2 0
^
i
|
i
1 1 "
I
i
1
1
1
1 H
ré=t==5=F4=64
oJ^
£ii^ii=iiii:^i=^=ip^ii
gläd - je
Gud får
och mitt hopp, Är Gud min gläd - je och mitt hopp.
bör - ja den, Niir jag med Gud får bör - ja den.
ff^jg:
:t=
1 m 1 O" B
^
~OL
m
Min gode hjelpare är han,
Som för all nöd mig skydda kan,
Min väktare, som hör och ser.
Niir jag ej hör och skådar mer.
4 Min Gud är stark, min Gud är god,
Så är jag nöjd och har godt mod.
Gud Fader, Son och helge And',
Mig lemnar jag uti din hand.
364
Ivarlrtrn.
360.
3
:
— — N-
1, När da - gens bet
2. Låt mig än - nu
ta sva
för nirr
kas Och stii- det]
nia Din kiin- da.
*££
\=l
sak
ljuf
-»-
tar sig, O
va röst, Och
ii
!>-^4— v ?
1^
^
Je - sus, Jät mig
kom i qväl - lens
-#- -»- -0-
nal
tina
kas Med all
ma Med sa
min
lig
nöd
het
till dig!
och tröst!
-*-7-
• > I
o Du känner hvad mig felar
Långt bättre du än jag,
Och du förlåter, helår
Och hjelper dag från dag.
4 Din gamla trohet, Herre,
Jag ville prisa gladt,
Men ack, mitt lof, dess värre
Blir här så svagt och matt !
5 Dock högt en dag det klingar
Inför din äras tron,
Den dag, då du ger vingar
Ock åt min lofsångs ton.
AUegro moder ato.
V V V - V \>
6 Har skönt det hoppet tindrar,
Men, Herre, gif af nåd,
Att ej min otro hindrar
Fullbordan af ditt råd!
fl) ly gj
7 Behåll mig vid det ena,
Att rätt jag fruktar dig
Och hvilar trygg allena
Vid hvad du gjort för mig!
8 O, blifve för mitt hjerta
Den enda frälsningsgrund
Din ångest, död och smärta,
Ditt fasta fridsförbund !
361.
1. So
2, Ut
SJ un
mör
m^
-&-
i
kit bak
ker slu
i
om bet-
tes nej
-É-r-f=
gen,
den,
Men
St jer-
HlZEI
Je •
som
—0
sus skall oss
oss ly - ser
_# 0 _
=F=^
i r
*=*
-jfr-
— h
"?-—
i=J
-J 3 -^
— i-
i
^=*=H
ly - sa
på öds
^5— f> P~
än
lig
-#-
— 1 —
då.
jord,
Han är
Är Guds
so - len. som ej
he - Ii - ga och
skall
dy -
— «• —
4-
ned
ra
gå.
ord .
S^. }2 P
1 r r
-4—^-
— •— h
!=£ ^
i"3
"t
r
+^41
3 Solen ock sitt sken skall mista,
Jesus skall dock evigt varda vårt ljus
Uti himmelen i Faderns hus.
4 Ljuset der skall evigt stråla.
Herrens härlighet beskåda vi få,
Då vi jublande för Lammet stå.
QV ARTETT.
Non troppo /.< nto.
Dolce .
Ityrmmrt.
362.
365
±=k\=
1. Du
2. Så
k ii
tack
re Her - re, jag
då, Ber - re, för
allt
n
3E£
s« *
sa
VIT
i=P=
Ii - ten Och du
go - da Du gif
ra i^> rj
3=É
t J
3£ J F
p » f r
t +■
-0^k-f—m ±_N_
pj ZZ=T
stor, Och
mig, För
H^i Fr
i den här
bröd och hel
i. , - *
- Ii - ga, hö - ga him - len I ljus du
■ sa och fri - ska lem - mar Och järn - nad
e In *=
- ?— f P
— »-P-i b 1 —
F F
— s-P-l h 1 b !*—
-4—4 — \- \- -
— #-+Ka — » — »
_^C .
U V1 —
— f-h- U 1 yt h—
— ^^- - — ^ —
tTT-F F 3
-^ -I -I*— I #— ^-rH -fc— I h*— 5
"T
bor. Dock får jag öpp - na för dig
stig, För fa - der, nio der och var
„ h: ht; n fi £ n -F-
= *
mitt hjer - ta Och sä
ma hem-met. För hjelp
Sa
och
t
i
Dolce.
poeo rit.
-<shr,
IS
*-tf*-
d
™PV Pv
a*
Ö=i
4 — 1-.-4
«-».
allt, Och der - för kom- mer jag ock
råd, För äng - la- vak - ten på al
I-
+"7^
Srtci
m
af - ton, Som du
si - dor Och e
be- falt.
vig nåd!
fl
2*
3 Och tack för bibeln, den dyra, kära,
Som talar om.
Hur Herren Jesus till mänskors frälsning
I verlden kom !
Lär mig ock komma i tron till honom
Hvar dag på nytt
Och få förlåtelse, käre Herre,
För dag, som flytt !
Copyrighted 1892.
^ r '
4 Bevara mig ock i natt, o Jesus,
Låt i din famn
Mig ljufligt somna och åter vakna
Uti ditt namu !
Låt mig ock salig ditt rike ärfva
Af nåd en gång
Och då få tacka för allt och sjunga
Dig bättre sång!
H66
l&ärlefcen,
Andante.
P
363.
5*
:3=*=
1
=é=
1. Än en vec
S§
ka från
-* — f. ^?y. * ■• *■
flyr. Gud har fört oss huldt och
0 \.
=É^^
=S3E
rf& z
m/
"^ — fe
— 1 N — Zt — ^"
-| T i>
— 1 !* s ^"
väl. Snart den
g%i> r x C £
1 1-5 •-; «—
■1 y
skö - na sab- bat
r- * r: t
— \ — h — *— — n—
— W H l<f-
gryr Med sin
f — r—\~
1: AttfU *~Y
frid för kropp och själ. Sön-dag,
—»-: a »-; — « -> 1/ — 1
^ i — = —
^ y/—
^-^fV
— P-s F 1* * ff
1/ 1/ •
-I b> 9 — 1
|#=r
— I* — h~
[V
*-
J ^ -*-
=t=
é • é
vec
—t w-
kans bä
— * :
sta
— •— l
tid, Bå - dar
— * 0-i — P—
<*} *—
e -
-P-
[T-
vig - he - tens
—r r — 1=
frid. Sön • dag,
l£^-
-4=1=
y
-t * t — Z-
r=
— y y y— '
-1 — *— v * -
3==£
=ä==Ö
£#.
kaus
bä
T
Bå - dar
-0- m y w
e - vig
-P-
he - tens frid.
i
i
Gud, vi röna hvarje dag
Ny din mildhet på vår stig.
För din nåd af alla slag
Pris och ära vare dig !
Nu hos dig får själen säll
Hvila denna lördagsqväll.
II
3 Då din sabbatsniorgon gryr,
Låt oss känna, du är när,
Då vår fot till templet styr,
Herre, möt oss nådigt der!
Och låt i vår sabbat bo
Försmak af din himlaro!
Adagio.
P
fätmrazt.
364.
==— mf
1. Gud väl
2. Gläd Jens
367
I
ne er, I kå - ra, Så i dag som al - la
sor, må de blom - ma Ljut' - ligt i det hemmets
wmm
*=?=£
■w — m — a 1 -i 1 1 1 1 1
P b W^ — m Pc — b b v— q
3ÉF311
-~4=J=
—A |\- — [v — fv-
i
=1 ^~
-J=
=t=
P* K c
i ^r
dar !
jord !
Må han
Men när
-5. i t-i-
sjelf allt fort er
vin - ter- stor-mar
-»-: • -•- 0-
— b—
bii -
kom -
ra. Som
ma. Mö -
al
•
han
ten
-•-
hit
dem
• -•• -0- -0-
- tills bu - rit har !
med Herrens ord!
AV r"
» ' •
• # *
i
r
i i P
S"
PJ-, P
| T T T
B
t
I r
B ^'
lM>-|
— P— $-
t
t" \j
g.
» '
m m - m
t" * '
/
B
r
1
1/1/1/
Han ock när
Je - sus sjelf
i lust och
kom hit en
fe
i/ V
Kör. Må vi
B h— F B-= B B P=q
r t? p f~ i/ t t
ied ho - nom hvi
Van - dra, då
han
i/
för oss
-9- ^^ N
P
Pätard.
*
Tf-fj— ]-^j— F H^-
— 1 ^ P N — r^ —
3*~ =&N -A -N -N-
~=l ;-fl
^ B X é±__é
— ^— H — *\ — «i- -«- J J—
— a|-.--ap- 1— «'- iJ —
-sj— :-H
nöd, Ljus och
gång, Han al
— »- 0 0 0-
V
sol- sken der han
le - na, han al
• * 0
gif - ve
le - na
-• 0—
# • #
Af sin
Lö - ser
— 0— — •—
B- %. t t
kär - leks öf - ver
ål - la bör - dors
B • B B B-,
fir.d !
tvång.
é%-r-*-£— •-
V t/ b1 — v
-0 0—
— 0 • 0
L. i* L |»
^— ifl
t 1"
u y
B T i " T
i • Il
1 1
1 ]/ U U
går. Och med
ta steg så
368
Har leken.
Andanii
365.
tpi
BPPFpi
äHHÉÉÉiÉl
1. I bun - dits blir till - sam - man Med jor - disk kär - leks baud. Må
2. I jor - disk kär - lek blan - dar Sig of - la myc - ket slagg, Men
£• • - . - - - - I 'r>
p
03^5?
^m
%=5
^=d
«=£
ek. Er le - da vid sin band. Hans
ek, Han är den him - la - dagg. Som
t- ... 'fl jp.
*— |— 55 P P—.—P h- ' +- '■+— P
i£
m
:j
*=i^
m
pp
3tr:
*=f
mf
^$
kär - lek blif - ve e - der Mer dyr - bar livar - je dag, Han
ve - der - qvic - ker sjä - len Och tiin - der bim- melskt bopp Ocb
É-- — n p' P-r-P m — ^ — :gi^ — ft ft f: — fl|g-
— F 1
*^É
gSI
3^3=
•—
Ritard.
_iv — =l
£E^fe=|.
la
;~
ieE
re
ter
e - der kän
blic - ken å
^
m
na Allt mer sitt bjer
ter Mot fa - ders - bu
. J -. -•- J
^
£=
te
set
lag!
opp.
8 O, gömmen denna kärlek
I bjertats helgedom,
Och hvilen stads vid honom.
Som till vår räddning kom !
Hur tiderna må vexla,
Hur mörkt det än må bli,
I skolen alltid finna
Guds ledning deruti.
|—
4 Ocb faller endast solsken
Uppå er lefnads stråt,
Visst är det eder unnadt,
Må det blott följas åt
Af kraft att kunna vandra
Ändå i Jesu spår,
Ty oftare i glädje
An sorg man vilse går.
i
öffcolan.
369
4. Skolan.
Mctestoso
j
366.
O f -0- -0- > l -*- §-0. * gV f
1. Gud, som all vis hets käl - la är, Ut - i ditt namn vi sam - las bär.
2. Ut - i din sannings ljus oss led, Ut - i din kunskap oss be • red,
■f- -.- - _ ! ! # J J _
±=
ö
Pfip
4=t==t
Gif oss i allt vårt ar - be - te Din nåd ocb din väl - sig-uel-se!
Att allt vårt verk är dig till pris, O sto - re Gud ocb Fa- der vis!
1 ♦
3 Välsigna detta rum, att så
Det ock ditt tempel blifva må,
Som du till ljusets tjenst invigt,
Der alla mödor lönas rikt !
4 Du värdes alla lärare
Och lärjungar din nåd bete,
Att nya slägten växa opp
Till faders fröjd ocb moders hopp !
5 Omhägna med din starka hand
Regering, folk och fosterland,
Beskydda våra dyra hem
Och alla kära uti dem !
6 Lof ske dig, store Herre Gud,
Som oss med dina helga bud
Vill lära, leda all vår tid
På lifvets väg till evig frid!
370
Ivarlckcn.
367.
1. San - nin-gens An - de, som af höj -den t;i - lar, Som oss upp-
2. Led oss att sö - ka i allt hvad vi lä - ra E - vi - ge
j(SL -<2- .0. .0. -*.
m
J2-
t
?=£?=^VÉ
-P=P
É=t
Ö=EF
1
4t__u^_j_,_
mmm=m
>^ i
i
*
«=5
-%?-
£2
ly - ser och som oss hng - sva
Fa-derns kär - lek, makt och ii
-*!
3^0^
Kom att oss le - da.
Låt oss i So - nens
bo i des - sa
kun - skåp fruk - ter
f¥=f=É
Hel
Här
ga vår kun - skåp
för Guds ri - - ke !
|-> I
II
3 Du, som är vägen, sanningen och lifvet,
Eviga ljus, till salighet ossgifvet,
Kristus, låt ordet, i vårt hjerta skrifvet,
Här oss förnya!
4 Herre, du ensam är det sanna ljuset,
Hvilket oss leder hem till fadershuset.
Lys oss, att under vandringen i gruset
Dig vi må följa!
S*olan.
371
368.
pH
fct— u-i
i.
Z^F^-*
1. Fa - der, vi bed - ja dig! Du, som är vis - do-mens e - vi - ga
2. Je - sus, vi bed - ja dig! Öp • pet oss står ditt för - bar man- de
2=k:
&4zt
ipppppppgl
fefej
-A-
i.
^=3=
klil - la, Vis - dom al
bjer - ta, Fre - stad du
le - na från dig gör oss säl - la.
va - rit, du kän - ner all smär - ta.
3±3
-r -ju-
lljus från din bim - mel på lif - vets stig Gif oss, vi bed - ja dig.
Följ oss, vår ber - de, på far - lig stig! Je - sus, vi bed - ja dig!
=Z-F — v—$-*-t i/— 5M=f — \rh~
iEEB
Ii
f=F=rtf
3 Sanningens Ande, kom !
Kom att ledsaga, oss trösta, bevara.
Hör våra böner, dem värdes besvara!
Nu till din boning vårt bjerta vig!
Hör oss, vi bedja dig.
4 Hör oss, treenig Gud!
Ringa vi äro. Ditt välde besjunga
Saliga skaror med jublande tunga,
Hör dock ur stoftet, o Gud, vår bön,
Hör oss, med nåd bekrön !
372
Iftärlffccn.
369.
Cresc.
mf
-■£-
1. Fa - der. Fa - der
det hö
t~
33|iEE3=l
bön
'I
för
__#
ö
Kär - lek di
-a r
fot
xspr
- spår rö
Från det hjer - ta
t3ES:
!>=E
F
sjelf du vi - ger Dig till tern - pel bö - nen sti - ger, Bön om
! ^ -Si * ^a. ^ ^.
g=§=
-.- _-g-_5t_4s
^=
&>
p=U^~
il
*
-=-i
=^==
a~*
II
nåd och kraft och ljus.
Bön om nåd och kraft och ljus
t=!-l=:
mmm
Copyrighted 1892.
Skolan. 373
Ifrån hem på prärien vida.
Ifrån dalar, byar, städer
Konirno vi att bär förbida
Dag, som oss med seger gläder.
Kunskap sökte vi att vinna,
Kunskap kunde vi ock finna,
Men i ljuset af Guds ord.
Kristendomeus fackla klara
Sprider ljus bland våra leder.
Hjertats ljus skall bon ock vara,
Skimmer på vår väg bon breder.
Fram ur ordets djupa källa
Högsta visdoms strömmar välla,
Himmelsk kunskap der vi få.
Men i allt Guds "varde" danat
Se vi bonom, som är lifvet.
Mera, än förut vi anat,
Är af bonom åt oss gifvet.
Blomman doftar till bans ära,
Klippor bonom vitne bära,
Skogars susning är bans lof.
I en verld, af intet tagen,
I uatureus vida rike
Återspeglas anletsdragen
Af en Gud förutan like.
Dagens ljus ocb nattens öga,
Stjernans glans på fästet höga,
Allt förkunnar: Gud är stor.
Tonerna, som mäktigt brusa
Fram i rena, klara vågor,
Bära oss från rymder ljusa
Svar på många själens frågor.
Sången, född i belgadt bjerta,
Stillar ljufiigt mången smärta.
Skönt är allt, som belgas Gud.
Helig konst sin vigning finner
Vid det kors, der Kristus blöder.
Evigt friska lagrar vinner
Vetenskap, som der sig stöder.
Vid ditt kors vi ned oss böja,
Jesus, ocb till dig vi höja
Böns och lofsångs helga ljud.
:;74
Harlien.
Adagio.
-fr
rh-
=1—
370.
-fr"
-i — p* — s — tn
1. Tänk
— *-
ej
blott
4
#
på
lif - vets
• 9 4-^
nö - jen. Tänk
—•—
på
i
lif -
— 5 « — 5-d
vets plig - ter
- | i
m m m .
• '
pj4f •> L •
— # —
— # —
— m-z — #—
— 1 i b '^—
^=4-
=£
"T
1=
-^—4
— 1 1 ^ —
— i* —
— | 1/ = = —
feå
.p rit.
é. N
— w
^d=t
mer! Ack. de dö så fort.de lo- jen, Hvarmed verl-den mot dig ler.
#.. #. -f- -#- -*-; -*- ■*- -*- -«-: -*- JLj
2 Tänk ej blott på denna tiden
Och dess lust, som snart förgår!
Sök den fröjden och den friden,
Som i evisjhet består!
Sök den vännen, som allena
Fyller upp din själs begär !
Blott när han får hjertat rena,
Blir du nöjd och lycklig här.
' / /
371.
1. o.
sas ett ord om
Je
sus Och hvad han gjort för
Skolan.
375
Uimi HiUe^ftfJ^
dig. Ett ord, som briu - gar gläd - je Och sa - lig - het med Jäig.
e=i
rr~rliFM
r-^r,
Kör.
/
mrmm
i-sr
— i- IV
ett ord om Je - sus, Hvar helst
:<M:
'
du än går fram, Ett
i-K-l—
2 O, säg ett ord om Jesus,
Som all din synd förlät.
Och bed, att i sin godhet
Han må välsigna det.
3 O, säg ett ord om Jesus,
Som trofast följer dig.
Säg fritt: Jag älskar honom,
Som gaf sitt lif för mig.
4 O, säg ett ord om Jesus,
Hvi dröjer du dock än?
Förspill ej ögonblicket,
Du får det ej igen.
O, säg ett ord om Jesus,
Blott gör, som han befalt!
Din svaga tro, din skygghet,
Det lemna honom allt!
376
Harlefcen.
Moderato.
372.
I I
1. Her - re, gif oss, då vi fa - ra, Frid och fröjd ut - i vårt bröst!
w» f ?[ f i f f t [ i f-tH-KM-N
:Ö3
I
Låt din kär - lek hos oss
. n+ *
t=t
ra Se - ger - rik
- J xu.
nåd och tröst!
£=E=P=E
mM
2 Vi dig lofve, prise, äre
För det frälsnitigsord du gaf.
Ack, vår själ, vår vandel bäre
Hundrafaldig frukt deraf !
Må det spörjas, evigt spörjas,
Att du är vår väg och staf !
3 Och när sist ditt bud skall höras
Kalla oss från jordens stig,
Låt oss stilla, saligt föras
Hem af änglarna till dig,
Dig få skåda, höra, skåda,
Som du är, evinnerlig!
Skolan.
Andante.
373.
i=±
m*±M n f.qffB
377
1 j För en tid vi skil - jas här; Låt oss nu af hjer- tat be
' i Vän nen, som är all - tid när, Att hans nåd till oss må se.
m
Je - sus, här vi bed - ja dig: Låt din om - sorg mil - de - lig
&
i±=tt=3=S:
mm
fcfc=4=J
-A P 1 1-
m— -ij — l=jt
=q=
1==
4=;
:1-p1=j
^
Hos oss al - la va - ra spord, Dy - re her - de, för din hjord'
^ij[ fif rgqL_f4_^^^i
2 Låt ur minnet ej förgå,
Hvad vi lärt på denna tid !
Låt oss, om dig täckes så,
Mötas här igen med frid!
Gud, välsigna kunskapsfrön,
Och för all din mildhets rön
Låt oss här lofsjunga dig,
Prisa dig evinnerlig!
878
Itätle&en.
374.
i^liiiii^ilÉgii^i
i
1. Så lju - der nu Kan - ske för si
2. Till fjär • ran bygd Skall mån - gen af
_-g- -jg-. -g: f- .,f- f- -r
gau
van
- gen
- dra,
-tS1— — 1 —
I
Långt
r
— (=^
&E
Ö^
z
tf«-
3±r
:=I=S
^
Stil
bort
- la qväll
från dig,
— F r*-
vår
vår
•—
en k
föst -
— (2
la
råns
—\—
sang.
härd.
Snart
I
1
-*-
15 ^
tyst
tro
rf
■ nar
och
du. Men
dygd Vi
-&- -•-
— r
=»r
]£2
— 1
-d
P
-*
j —
—I
h
mån - gen fröjd. ack, mån - gen Har du oss skänkt, när tid blef
min - nas dock livar - an - dra Ock tän - ka på vår å - ter-
4T_ — :£_ Jf£ J_j f :£_ _qÉ?j ^_
E^=ö
r
-^-
'I
-r---
33
■3L— -JL
-1 N-
ate=J=
=t
-* p-s— « ■ # 1-
^ .* — •- x - u p i •;
låug. O. klin - ga då, klin- ga då, än - nu en gång, än en gång-! Ja,
tärd. Vi sjun - ga då, sjun-ga då, vår af- skeds-sång, af-skeds-sång, Vi
-»-• -»- -0-
se£e=
C re*. -
A -1 fv 1 — i
-1 ^
/
1 —
ä& *--i-3— *r^
0
=1
—•-. 0—
&k=
i-
i
W— — * t v
klin - ga då, klin- ga
sjun - ga då, sjun- ga
-»-• -0-
r
då.
då,
-0-
0—
r-
än -
vår
— *-
nu en
af - skeds -
-* -v
gång, än
sång, af
*- r*
=i- V—
g r
en gång,
skeds-sång,
Ja,
Än-
i*
j
Skolan.
:J7i>
wm
&-
. I
%\
I
3=fr
£ET
^
en gäng !
en gång.
»närt, ack
Lä - ra
snart vi må • ste skil - jas,
■ re, kam - ra - ter, al - la
*fr
f : -*-r-
Ö
-* — v \p-
BBzlz^
^==r=^==E=j^
* — *
g
Träf-fas å- ter kan- ske
Var - ma hels- nin - gar af
drig
mer! Snart, ja, snart vi må - ste
få. Lä - ra - re, kam- ra - ter.
=C
E
:t==^
z=Ws
£3=:
E==^
ö
:i^=i=3^
skil - jas, Träf - fas
al - la Var - ma
hels
m
illllli
ter
nin
I I
kan - ske al - drig mer. Fär-
gar af ho - nom få. Far-
=F=F
m
Far
=fc
=£=£-
gi^=!
EE
väl, .... f;i
väl, far - väl,
i I I
I I I
9- -#- -<S>-
far - väl, far - väl. far-
J^g^E^sl^5
far - väl
väl!
-(2 É-
I I
^
££
IjSXl:
lin
väl, far - väl, far - väl, far
väl, far - väl far - väl!
: £-
I 4
$=&
=P4
-t" *-*
II
far
3 80
Harleften.
Andantino.
0 p
~3H
375.
=^
■s mf
-é 1 g f^—
ÉE-8-* — J-
tJ -m. -0.
=H-
_jjy_
^-EJjÄ^
1. In - för din tron, o Fa • der vår. Vi ar - ma barn nu stå Och
2. För - låt oss all vår synd och skuld I tan- kar, verk och ord, Och
JE^JEgjJglEEEJÉ
%=&-i=l
:fi=£
Äfc
j*-p:
dkr-:!—
-N-
=t=
-A-
-J
— r
-T*-J-
-J-3-f-
-r^-H
fr *~
bed
du -
mr y
8
■ ja
ka
-»-
-*-
dig
för
-»-
•
föi-
oss,
*-
.Te
Je
1
T 1
• su sår:
sus huld,
/• #
r
Viil ■
Det
^1
Jj 1
sig - na
ri - ka
r*r — ,
f-s=
di - na
nå - dens
-r-r-
små!
bord !
g: ^ Il
^ 1
— tr-
-r-
_k_
-1-
4 f
-öp-
i- tr-
-# |L
-r- $-*
r * ii
3 Bevara oss i all vår tid,
Var sjelf vår sköld och borg,
Omgjorda oss med kraft i strid,
Gif tröst i all vår sorg!
4 Och efter slutadt vandringslopp
Hemtag oss, Jesus kär,
I dina sälla gårdar opp
Att se dig, som du är !
376.
Andantino.
T -A
— *'-
\
— s—
i
„ 1
0 -5- V>
-K
i
H*
0 m
0
%+
— =s
i
— «—
*
-i— J
1. Du tro
fa -
ste
ber •
de, som
vår
dar
din'
får
Och
jS [S
J
* -
— p n —
-0-
-»-
É
[V
l^7 8 ^
— * —
b=
—+ —
— V —
— V V —
¥
=£
— P
u
b
Skolan,
381
TT yr^.. -0. -.» -g. T -j- -j. T * -$-. #- -J -g- ^
för dem
fe
be - tet, det grö - na, Ack, föd nu den ska - ra, som
A tt
J\
o
iS
IV * •
p
j i r i
~N
P1
«! i
1 1
(v
«
g
1 1
# •
här
för
dig
står, Den
9
var -
des med
sa - lig -
het
krö
1
na!
Ja,
in
/.Nft « •
S #
5
f P
|
|
m
é
pj# r
i l
\s # .
1 U
j^
[/ |>
* * *
|
\j
D
v.
1
^
V
[^
L1 1/
--b N-
~A — ^ — * — • 1 1^ — | — iv iy rs — h i' -p
låt den nu
j* * * *
mät-tas
af
4
bi - be- lens ord,
. . m m é
Det
du
har för - ord-nat till
/»iit ■ r r i
» •
• m m • m \
\rJ-+>r m • • •
[
|
y
i y i I r
r
v^ ~ £ ~
— ^ i^ — U —
— # —
—!■-=■
— « — p — p — p — p-H
£
Is
y
b
k*
v b 1/ l> 1>
^
spis
i/ r "
åt din hjord. Den
1/
kle
*=*=£
du åt dia:
>*
ut - valt!
Me3E±E*EE*
De kära små barnen, de älskade lam,
Ock näring till själen behöfva.
Så låt dina gåfvor för dem läggas fram,
Låt satan ej ordet bortröf va
Utur deras hjertan, men fostra dem så,
Att de blifva stilla och aldrig bortgå
Från herden, som köpt dem med blodet!
3 Guds älskade lam skola höra hans röst,
Dem lifvet för evigt han gif ver.
Af honom de hafva sin sällhet och tröst,
Hans nåd hos dem ständigt förblif ver.
Så länge de hålla sig fast vid hans ord.
Skall glädje i hjertat hos dem blifva spord.
Sin starkhet de hafva i Herren.
382
Härlrfcen.
377.
-07* 1~
P~Ti=£i
-3=t=3— ä-
j J 1 1^
-^ « ii #
1. o
2. Till
S=3=3 S-
Je - sus, i ditt
dig, till dig står
H- I J .
~F — P t É-
'1 i a 3
dy - ra namn Vi
allt vårt hopp, Du
-g-f fr fr
-J J * j_
kom - ma nu till
är ju bar- nens
-3 * 8 -
— bJ — ■
dig, Låt
vän, Du
* t
MnA^-T-
:r-t^ F-
-L 1 U L-
=F l M-
Is» ~-l-
^E^l
7j=
PP^I
*=r
din hul - da
ber - de - famn Små lam - men sam - la sig
tog dem förr i fam - nen opp Och gör det sam - ma än.
-,. -i- -0- -0-
Ty samma hjerta än du h
För dina arma små.
Ack, lär oss, lär oss alla dar
Att akta rätt derpå!
Haf tack för all den vård och vakt
För allt det tålamod,
Hvarmed du än allt jämt har akt
På oss, o Herre god !
5 Välsigna oss och våra hem,
Dem du beredt oss bär !
Välsigna särskildt alla dem
Oss vårda, Herre kär!
6 Men framför allt, o Jesus god,
Förlåt oss all vår skuld,
Och två oss dagligt i ditt blod,
Du Frälsare så huld!
Moderato.
378.
=t=±
-N— I-
rj±J=£
^3^
■ti-
U .0. -0- -0. -0- -0- - -0. - -0- -*. »
I ]/
1 j Du san - na vin - träd, låt mig få En Ii - ten gren ut - i dig va
i Och bil - ra frukt och al- drig stå Din vingård till en bör -da ba
py IN l\ !\ m -0- -0- -0~
m.
m
ra
ra !
m
t — r
r — r
tt^F
h— m +
1=
-H5 i i
=T^ ^
=^N-fl
Ack,
mim
é
in-plan - te -
- f- T
é
m
ra
-•-
-m-
mig i dig, Och
.0. + .0.
ver- kä An - deus
=! 3 — 1 — fl
—m 1 m — JJ
Tukt hos mig!
IN
gH=
r qV \
r
■[ L L— c-i-1
t t t ii
^^ 1
-x-v— |—
—\ —
— * W w *—
V\i 1 1
-U—U— i \—
—V- — W- H
Men rensa sjelf din lilla qvist,
Att den må växa till allt mera
Och glädja dig, till dess du sist
Får den i himlen omplantera!
Hvad outsäglig fröjd att då
Få der uti din lustgård stå !
£fcolan.
883
Tempo di marcia
379.
PTrr^TTTTrn: n^N j; n=f
1. Vi ii - ro väl rin-ga och sva- ga och små, Mot syn-den och verl-den vi
2. Om au- dra oss hå-na och ha - ta och sky, Att vi de- ras synder och
1ÉÉ
S±=f=fr=^=£
I 1,1
=P=P±=?
*=fc
]==P±iP==g=£±=fr
* — #— -# — » — i R -
l?='=1=f
sp=| — g^-^-^-j-^ — 3- 3 .3 » 3 ' * * =*=g=
— » —
ä - ro väl få. Men vå - ga dock stri-da för san -ning och rätt, Vi
njut- nin-gar fly, Vi skyn- da till Je- sus och kla - ga vår nöd Och
f— fr
^m
Kör.
-få—^ N £ 1 * Cf
/
7f" t « f1 T m f^"
i i\ ~>n n \ T T T — t r T 1
Cl) 1*1 i 10
V -+ b 'v l p
.s_ .?. _^. » # » # # • »
trö- sta på Her-ren. och stri
den blir lätt. Le - jo- net af Ju - da. som
skå- da hans smä-lek i lif
och i död.
f- d \ f- d ^ i
£> • m m m m m
/Vitt r P i P
i
r ? e),
0 0 0 0 0 I I
[O* i j r ' L» T
vi/1 ' ^ ^ ]/
i*
b -y 1/ ^ 1 * * 1
—I v — * — «;—
* p J
k i-*-^
1
É?-~l
^-? Ti r t
— *—
rV
1—
0
-i" t-
J
strid
-9 ' 0J^
- de och vann, Går
r 1 — ^- t
— 1 —
för
0
r
— >- —
— v—
oss
is
-•—
i
h
-\ —
stri
0
E
— 1— — #—
den, vi
— 1 —
f
.seg-
-5 -•- -* .
ra som han.
±±=h
p p — 1
—b" — b> — —
-V—
-
_^=U-
'
— P P u 11
— * — k — *^ JJ
Han kallar dem dårar, som synda mot Gud.
Men visa, som följa hans heliga bud.
Vi vilja det goda: Guds vänskap och nåd.
Och följa ej mera de gudlösas råd.
1 Han snart skall församla de siua i fröjd.
Bland änglar och helgon i himmelens höjd.
Och kämpa vi troget för sanningen här.
Skall Jesus oss kröna med härlighet der.
3*4
Ivarldvcn.
Andante.
380,
_zS:
-*-r-±
m
1. Jag
2. Jag
m
är
är
ej för
ej för
# i*
Ii
Ii
»
- teu
- teu
Va
Lå
- ra
- ta
barn hos
An - den
Gud.
få
/*V nT
P^l ">() I
L #
|
r -i
m m 0 J T
* i* 1 ' 1
m
*
m • m 1
o ,■
>
" r w
•x ,f
1
— »v
^ 1
-Ä -A—, H
1 1
-A
1 !• 1 — 1
H .* -1 -1
^ft2 j|
— H
* * •
J
— |-=r~
— 1 i ! tf-
i^s — —11
i
# 5
— •-=—
— m —
— ä —
s
-?•? ^ U
Jag
Hjer -
fak b •
är
tat
!
ej för
till sitt
-ft— 0— *- ,
Ii -
tern -
— *^-
— * —
ten
pel.
0
Van -
Lyck
— *-
dra
-lig
i hans bud.
är jag då.
— I 0 1 ^=v .-.
S2 i
_ 0 —
=b=fc k -
|
— m — =;_
— r-
~V-
—v —
' u
i
b
■^~ *
^^r
3 Jag är ej för liten
Lyda mor och far.
Gud till fjerde budet
Löfte fogat har.
Moderat <>
P
381.
4 Jag är ej för liten
Vara litet ljus,
Som om Jesus vitnar
Uti hem och hus.
— •— i— 0-\ — } — • •-
1. Ett
Ii -
tet
fat-
tigt baru
i af
0
är,
#
Men
glad jag
t" (•
är
än
■ då; Jag
4^ -F-
1 r i
1 f 1
t IF'
L
#
•
m . 0
#
#
ks ^ 1
; ' 5 I
f
[
|
1 b ' '
1
/
•
min
go - de
# •— — * * 0-
Fa - der kär Bär om - sorg om de små.
* *-
^-»>J 1> — I sH=F » — » | -|i — L — » — »
i
Han älskar mig, han är mig huld,
Hans hand mig leda skall,
Hans kärlek är mig mer än guld.
Ja, mer än verlden all.
1 Ett litet ringa barn jag är,
Som ingenting förmår.
Men ville gerna salig bli,
Fast hur, jag ej förstår.
2 Ett litet barn du äfven var,
Min Frälsare så god.
Du har ju mig från sj-nd och nöd
Förlossat med "ditt blod.
3 Du mig i dopets helga bad
Din Ande gifvit har,
I I
r — r
I 3 I glädje som i nöd och sorg
Mitt hjerta sjunger giadt:
Gud är mitt värn, min fasta borg,
l Min fröjd, min högsta skatt.
382. (Mel. 381.)
I Och förr'n jag någonting förstod,
Till din jag korad var.
i 4 Så vill jag, Herre Jesus kär,
Dig evigt höra till.
Från syndafall och onda råd
Jag mig afhålla vill.
5 Jag, arma barn, af egen kraft
Dock intet göra kan.
Men du kan hjelpa, Jesus kär,
Du. som är Gud och man.
Moderata.
383 a.
:;s;,
pm^m§&mm£=^m^
1. Je - su lil - la lam jag
- -P- -P-
0
F
Och han är min
1
?=':
her - de kär.
'
ZtdE
'
=i — ii a i r5 1*1 ^» — —i~i i Ji r^ r*i 1—7=
Han för sör - jer, äl - skar, bär mig Och så myc- ket godt be - skär no
-p 0 0 »— ,-# • 4 — j— — y—m — -f — 0 — 0- -0 0 •— J-
I r r r I I
n — # • #-
*=l=±
=fc
ÄÄ
ii
si
Och hans nåd,
**
:fcS:
S=E
»
sä varm och rik,
al - la da - gar
j0. .?. •£. .?. .0.
_|_ |a— 1— - -I ■ — |
1
2 Trygg jag går vid herdens staf,
Brist och nöd jag vet ej af.
Gröna beten han mig reder,
Dit han hela hjorden leder,
Och då allt här blifver tungt,
Hos min herde är dock lugnt.
F=F
3 Skall jag icke sjunga då?
Herden, som mig älskar så,
Som för evigt sig förbarmar,
Han till sist på hulda armar
Flyttar hem sitt lam, sin brud.
Upp, min själ, och prisa Gud!
383 b.
FlNE.
■a— -n— a=a=iM — 1"*==*
3=r
m
la lam jag är, Och han är min
I^E
Och hans nåd.
så varm och rik.
her - de kär.
-P-
t^f:
da - gar lik.
tf&Tt t ? T
— h * f* [*
— P* — ^ — N — M
D.C. al Fine.
— [V— f— N— iHl
^-3— 5— ti
Han för - sör - jer,
(<»):■? s — s — t — i-
: i i ±
äl - skar, bär mig
P P P P^
~P P 1 \~
3-3=2 få
Och så myc- ket
s s * — *-
p p r r
godt be skär mig,
=E$=f Ml
t/Vb 1 i i "
tL_2_ly ]/ ]y ^_J
T T- 0 m-
-U — U — p — tx-
b=^^ä
386
Iftarlefcnt.
Andante.
384,
i Pv — s 1—, — I \ — h
:iim
1. Kän - ner du her- den god, Som gaf sitt
« *- — P- * — t — *- 0
ra blod, Som
mm
i^
ditt
1 Ii
l\
1
_|
N
HN
[V
|s
>
Ö*-^-
H-
#
ä
•
*
—4—3
*
— m—
0
H -N 1
£
F— J-
•
*
•
-b3-
— 3—
ä •
— i
*
— 1
-H « 0
f
stäl
•
le
0
stod. Du
lil -
* -0-
la barn? Nog
i*
har
du
é 9 b
hört hans namn,
»0?
fm
^-H £
•
0 '
s
f
2
~ v ~
l?
Ti 17 m
1
t~
i r r
V^T
*
F ^
L - , L. L L
^ b
r
r
i
r
i/
T i t-
1
1
t
i/
1/ U !
d
fc*i=-Mb
t * d
1 "t* — [*
=HM=
j ~T> ^
=^.a
1
Som tog de
Ib b b
små i famn,
17» '
-U— *—*•
1 '>/
Som dig har
B B B
i ä i tf i iS^ *h
hjert ligt kär? Je - sus det är.
r\
t 0 *_ • •" 0
©H
-r— r— !■-
_£ 1—%-
-F f-
-HrH
S^ i U U-
U k_>
V V V
-r—r—»-
»— JJ
1
' 1
i u
n^
2 Tänk på hans bittra död,
Tänk på haus qval och nöd,
Tänk på hans kärleks glöd,
Du lilla barn!
Fader och moder ej
Älska dig så, ack nej!
Hans kärlek ej förgår,
Evigt består.
'S Men när du detta hör,
Skynda, hans vilja gör,
Himmelen dig tillhör,
Du lilla barn!
Låt honom ega dig,
Bära dig på din stig,
Tills du nått hemmet, der
Frid han beskär!
Skolan.
387
Andante
385.
=F
-0- -0- 9 * -•- -0- ■&■
I I I
1. Ut - i lif - vets skö - na blom - ma, På din för - sta mor - gon- stund,
2. Jor - disk fröjd skall snart dig svi - ka, Lem - na den, ty den är tom!
ÉJF:
SS
£#
1 — r
i i - •*
In - nan on - da da - gar kom- ma, Je - sus sök af b jer - täts grund!
Him - lens skat - ter ä - ro ri - ka, Dem du får: till Je - sus kom !
4-
WTT^=^W&
3^
i__i_
1
3=63=
3=3=
Syn - den lu - rar och be - dra - ger, Men blir du hos Je - sus qvar.
Han på kor - set allt för - so - nat, Öpp- nat nå - dens ri - ka flod.
I
=t=p
! I
^-P-
-tu 1 1
1 1 1 i
_1 4 H_.
i II
/b i
J
*
|
i
z: n
rh i J i
« # -
F
.q
•|
1 F
v ; é d
i 0
j
■*
1 •, £<! II
fJ -é- -é- -0- ••'-
Han ut - i sin famn dig
Dig från syn- dens straff han
ta -
sko
i
ST .2.
ger, Der
- nat, Å -
0 J
du
ter
blir
- löst
i godt
dig med
0
föi-
sitt
- var.
blod.
I
//■V 2 m F 1 ;'
-, II
(O i f f r » 1
_L
2 44
^-4? F FP F
»
I L
p
^ U
0
1 1
1 1
1
1
1
h
1
&
Det fius fröjd, som ej skall sluta,
På den sanna fridens stig.
Dig till Jesu hjerta luta!
Han skall mildt hugsvala dig.
För att hjelpa, hela, trösta
Är han dig beständigt när.
Du skall bland hans återlösta
Smaka få, hur god han är.
Derför i din barndoms timmar,
Innan hjertat varder kallt,
Medan morgonsolen glimmar,
Sök i Jesus nu ditt allt !
Från den onda vägen hasta,
Fly de många syndens gam,
Dig i Jesu armar kasta,
Blif hans kära, dyra barn !
Copyrighted
888
Härlefcen.
386.
Alteyretto.
^_ t-
J
n ä 3 a
— ,N N | ,
~~ * « m
1. Je - sus iil • skar ruig, jag
— # —
vet.
• * é m
Ty min bi - bel
• 0 l -
sä - ger det.
rn^-%-% — % — £— F--C — U-
-T—
t — r— f -T-f± t L— q
^ä=E— E— Mr
-V — U—
=t=-
1/ 1/ 1/
— V V 1 — J
^r-^ N * -V
-n t 4-
— J^-H^ -A
Kör.
(qr p ; j ; J
"T3 S
3r-f3-M
-fi — J — J—
rr~3 3
Barnen hö - ra honom till, Han dem ger- na fräl - sa vill Ja, Je - sus
B B B B - # ' •
roib g ■ U C [
• »
-t — F-^* *
+_p__#_
-s j* s —
'^ " " "— >-
t — b t~"
l l U L
p p i T
~f — f — 1~
"1 b — t7 "^
K- le V \^
£ £ 1/ - U
1/ k '
fegThrJ=35^5^z^4^f=ifrt^
K
«
.._..
^
I \i I
äl- skar. ja, Je-sus äl-skar, Ja, mig han äl- skar, ty bibeln sä - ger
i r-
:p=P=
m
mi
r
i i
2 Jesus älskar mig, han tog
All min skuld och för mig dog.
Här han mig från synden tvår.
Och till slut jag himlen får.
3 Jesus älskar mig, han skall
Falsa mig från synd och fall,
Om jag älskar honom här.
Får jag lifvets krona der.
Used by per. The Biglow & Main Co., owuer6 of copyright.
Skolan.
387.
Andante.
mf
1. När b an kom - mer, när han kom • mer Att sam - la
^mmm
889
^=mmm
de
m^0mmmmmm^m\
mf
i
-) —
— fr-
-t"
A
1
i-
-|
— —B
Si - mi kil
7-^b m •—
— *-
- ra,
• —
-*-
— #—
na trög
— » # —
é
- na
— # —
Tå
En
i
gång
— • —
t
i
— # —
sin
amn,
le?*5* • — »—
— #—
fe-
— * —
V
— # —
— i —
-P
F—
1
— » —
— i
— # —
F—
1
-i--H
t/ f
F
F
— \—
— v—
—U—
— —
— 1
1
F
- t
\f
=t=H
I
Kör.
3«
Ä
ÖEEE^lE^Ö
Lik
som mor
go
nens st jer - nor
De
I I
då sko - la
m
■p=p-
$
t=t
#>
:^±
*=tt=
m
I hans kr<
för
e - vigt Och sjun - ga hans namn.
0 — f — g= =f = J=?=pt=i=p= _, — . — ^_i=g
F-
2 Till sitt rike skall han samla
De perlor han vunnit.
Alla lammen skall ban samla
En gång i sin famn.
| I I I
3 De små barnen, de små barnen,
Som älska sin Jesus,
Som juveler han skall samla
En gång i sin famn.
Used by per The John Church Co.
390
Hatlcfccn.
Andantino.
388.
fe
1. O Je - sus Kristjag är ditt larn Och du
2. Du vän- ligt till ditt lam ser ner, Det är
I r\ I
tin her - d<
iå kärt fö
±1 ♦ J>
Att
Med
=t=4
t=|:
ST
*-«
^=tq
f^#
=£
=J=*
I
va
väl
Äfc
din,
hag
pa
ditt
I
kor
mm
sets stam
ga ler,
Du köpt mig med ditt blod.
När det går rätt din stig.
m
*±=
i
-
=t=J:=t=P=
3 Hvem skyddar lammet hvarje dag
Och vårdar år från år?
Hvem hjelpermig, så arm och svag,
Att jag ej vilse går?
4 Är det min Jesus? Ja, just han!
Han känner väl sitt lam.
Han vet det väl, att ingen ann
Så ömt det hjelper fram.
5 I himlen är en härlig park,
Der änglar vandra kring
Med lammen på Guds blomstermark
Bland underfulla ting.
6 Och herden, Herren Jesus kär,
Är med dem deruti.
Ack låt mig, käre Jesus, der
Ditt sälla lam få bli!
389 a.
~f\ F\ 1 1-
qN=^:
JEg
got
him
len för
-l L-
=t
bar
-«-
-V-
att
få,
För
Kör. Det bli
got att få, det blir
!
got att få, Det blir
m
*=*
_j [N--
-* N
s
dö,
barn, som
Her
ra - nom
De
få kro - nor af guld, de få
US
e==*=?
EEJEEEÖ35
>
ö=
got för bar - nen att få,
— v — i v — v—
I den him - mel-ska stad, der hvar
Skolan.
:>><>!
tP i t~ f i
— Ni — |—
-f -f 1 |* -f* i :-H
^> ^ H J -1
— • —
4^=
t i *. $ i jL ±n
har - por ock - så,
De
få kl ii
- der så kvi - ta som snö.
ga l % % \
-f-
=^-F
-t t—t f— h g± iJ
f^- —t — ' — r-
r g g »-r-=iJI
ga
är glad, Der bl ii
got för bar - nen att få.
2 De få vandra omkring på de gator af guld,
De få sjunga med änglarna der,
De få skåda Guds Lam, som borttog deras
De få se honom, såsom han är. [skuld.
3 De få sitta till bords i Guds härlighets bus.
De få äta det lefvande bröd.
Herren Gud dem upplyser, han är deras
Ingen natt finnes der, ingen död. [ljus,
4 De få dricka ur strömmen, som går från
De få njuta evinnerlig tröst, [Guds tron,
De få sjuuga Guds ära med jublande ton,
De få hvila vid Frälsarens bröst.
Mbderato.
389 b.
him - len för bar - nen att få. För de
m$z
, 3 Det blir na - got
' De få kro - nor af guld, de få har - por ock- så, De få
r
I den him - mel - ska stad. der hvar tun - ga är glad, Der blir
Fine. Kör.
B^=«— *=3=ip=i= -^-M-J=ä- =«=«=j— «=ä=-=3
0 0 0 0 g j _] ±U 0 #_J_# -.^ € 0 0 0 1
§feS
barn, som i Her - ra- i,om dö.
klä - der så hvi - ta som sik").
-»- -»- m
Det
3*"
got att få, det blii
-P V V-
bz$r—u—*—v- — v— v-
nå - sot för bar - nen att
="=|=^r=J=c=S=-1^==r=^==
#^«=
S^ö
£ — I-
*—£—!-
-f=i
D. C. al Fine.
:^=l=i
^
nå - got att få, Det blir nå - got för bar - nen att få,
1 - - J-
m
*=»?
392
Härlefcen.
390.
m^tät:
-A 1-
3=s
te
:fe±
Kör.
Lim - len, der
Ej Lam- mets sol går
r^r
=i — ^
O, det blif- ver
-^ — * É — *—
-t-
IS:
§=?=É
Hgt,
;g
jas mer!
£EEf
Många skolbarn, många små
Skola der för honom stå,
Han vänligt på dem ser.
Trogna lärare der bo,
Fränder, vänner få der ro
Och skiljas aldrig mer.
O, hvad sällhet, o, hvad fröjd
Att i härlighetens höjd
Guds Lam betrakta få!
Att inför hans äras tron,
Sjungande med änglars ton,
I evig klarhet stå;
5fcoIa».
391.
393
m
sko
3
skan slog, Gick
• gen trång. Bar
u L
tet
sin
-É-
barn
en
en gån£
sam - het
L^JgilllliiliilS
t
»
3 Gret och tänkte: aldrig mer
Jag min faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
Blir jag död.
4 Just då så förtvirladt var.
Molnet vek, och solen klar
Glänste fram och i dess ljus
Faderns hus.
5 Allt var nu på stunden godt,
Allt stod nu, som förr det stått:
Samma hem och samma far.
Allt var q var.
6 Så, Guds barn, går ofta du
Djupt i mörker — kanske nu —
Vet ej, livart du kommen är,
Hvart det bär.
7 Bakom svarta molnet der.
Bakom tjocka dimman är
Solen lika skön och klar
Ännu qvar.
8 Afven i den mörka stund
Står ännu Guds fridsförbund:
Du har samma hulda Far
Ännu qvar.
9 Berg och högar falla må,
Jord och himmel likaså,
Herrens trofasthet ändå
Skall bestå.
10 Himlens baru är alltid salt,
Fadern har det så bestiilt :
Det går alltid vid hans hand
Till sitt land.
Da
Gick
P-
t
r
394
l&arlefcen.
Tempo di marcia.
-N —
392.
-■i- — * — «-
är kort. Förr n
bet här, Han
É*=t
mz
=P
-N fr-
:i=q
sk il
lyst
— •-
jas
den
med
na
sitt
— g-s 5^ — *-
gång, Låt oss till Guds pris up ■
ljus, Hau oss gåf - vor gett och
#. -É- .#.
— '-==f=|=t==t==t==P±
=4:
pa
siu
-e>—
*=*=£
*:
sjua -gom högt
ä - ra ske
f=É*
Sjungom högt,
Ä - ra ske,
^
03
Vår Her - re Gud eu
Den, som oss skänkt sitt
=*=t
sjungom högt
ii - ra ske
sang
ljus!
Sjungom högt,
Ä - ra ske.
iÉÉöiÉä
JH*-6-
sjungom högt Vår Her re Gud en sång!
ä - ra ske Den, som oss skänkt sitt ljus!
.... +. jzhj
:t=t
Sjungom högt,
Ä - ra ske,
—v — v — :F — ?-
sjungom högt,
ä - ra ske,
-J-J-.L.
£=F
$m
5fcolan.
Largo.
393.
1. Slu - ten var hem - mel
dörr, De, som mig
ffi
=F=F
£=£
-s
395
viir - nat förr,
:É=£
•-*•
Siink
I -•-
en, och jag stod en - sam qvar.
graf - ven, och
.(2.
t'
Hjer - tat
Nö - den
famn mig tog,
:p=tp:
=t=*
— g-
Viirn - lös
I
och
hem
jfZ.
-t-
lös
=H=t
verl
-#-
den
t-
lä
2 Herre, du upptog mig,
Barnet fann skydd hos dig,
Invid ditt hjerta var rum för mig att få.
Tåren du torkat af,
Glädje au åter gaf.
Fader, ditt hjerta för mig jag hörde slå.
S Kärlek, ack, är väl den
Hemma på jorden än?
Jesus här nere en eld af kärlek tändt.
5ppen jag ser hans famn,
Kärlek, det är hans namn,
Alla hans vänner det till sin frälsning känt.
' I I
=t=F
" i
4 Hem nu jag åter har,
Syskon och mor och far.
Allt du mig gifvit, min käre, gode Gud.
Gerna nog ville jag
Älska dig mer hvar dag,
Helga dig lifvet och lyda dina bud.
I Herre, min längtan står
Dit, der jag evigt får
Sällhet och hvila och, som du är, dig se.
Ack, i ditt barnhem der
Skall jag, o Herre kär,
Evigt, ja. evigt dig pris och ära ge.
396
Ivarlefcen.
Andante.
g?E=Éi
394.
0 +t
k iy — i —
-N
— 1 —
f*-n- —
__H J— j—
,
i
*•
— 1 —
i
-1
fn\ \ ) 1
^ • # J
1
1 1 "1 • "1
J : ■ w
0 - - -
0
m •
j*
1
1. Sam
2. Sam
— -•- -i-
la dem al
- la dem al
■ la,
- la,
-0-
sam •
sam
la
la
dem
dem
al -
al •
1
la,
la,
m
Sam
Sam
V
u
la
- la
till
till
g
u
5=EÉ
s
fltt
R
3^
k
i
/T 1
j "*
_^
■
W: •
-1
— «-r
*
•
1
■ — #—
-N -4 1 —
Je
Je
— th-
sus
• sus
de
de
små ! Sam
små! Huldt
la
han
0
dem
dem
g
•
in
SÖ
1
>
*
från
- ker
1
— é—
ga
så -
tor
som
och gran- der,
en her - de,
1
-r n * :
^-fc-
t
— * —
r^H t
5-
8
t=
— •—
É
— r^
-IH- — 1-:
1
1*
B
r
i/
p
mör - ker än gå,
lik -nöjd då gå?
Sam
Sam
till Je - sus de små!
till Je - sus de små!
t i: f fr-^Hr
t V Fi t" if ^ r f rf ii" ii
3 Samla dem alla, samla dem alla,
Samla till Jesus de små!
Sök dem i syndens mörkaste nästen,
Der de i vildmarken gå,
Samla till Jesus de små!
4 Samla dem alla, samla dem alla,
Säg dem det frälsande ord!
Säg dem, att Jesus dött för dem alla,
O, låt hans kärlek bli spord,
Säg dem det frälsande ord!
,1fostcrIantict.
397
5. Fosterlandet.
Maestoso.
Ö
395.
&S
i r i
1. O Ko - nung, öf - ver al
-É- -•- ».
e^eeJ
la stor,
m&g^^^mmm
Her - re, som
±T=
t=t
lju
*=?
r
Éiö
■A— I-
I
set bor I o - för- gång - lig makt, Sträck öf - ver
g^^=^p^=£=l^i^
din
i
:1-^"t
P
stark - hets hand, Be - skyd
^É^ö
R=F
*5
du vårt
folk
och land,
Din
i^li^^i^lilÉÉ^lÉlä
i
An - de öf - ver det - ta land Låt hvi - la, som du sagt!
a-*
T
é=l=e
:p==t
-j» ^ r*^=F
lig]
2 Välsigna ock all öfverhet,
Låt henne i rättfärdighet
Din vilja tjena här!
De fräcka röster tystnad bjud,
Som höja sig mot dina bud!
Dem öfver oss du satt, o Gud,
Oss villigt lyda lär !
3 O, låt vårt folk i kristlig tro
Uti din skugga, Herre, bo
I trygg och fridsäll hamn !
Sänd dina vitnen bland oss ut.
Och öfver oss din Ande gjut,
Med fridens band oss sammanslut
I Jesu Kristi namn !
398
märkken.
396.
1. Be - va - ra, Gud, vart io-ster- land, Håll öf - ver det din stark-bets hand, Och
ff f Nf ^7T
Här se vi hvad oss mest är värdt,
Hvad vi på jorden skatta kärt.
Ej fjärran fins en bygd, ej när,
»Som är för oss livad denna är.
Här haf va våra fäder bott,
Arbetat, kämpat, hoppats, trott.
Här äfven vi vår boning fått
Med samma lif och samma lott.
Här skola våra barn också
En gång på våra stigar gå,
Ha det vi haft, se det vi sett,
Till Herren bedja, som vi bedt.
Gud, skydde detta kära land,
Från haf till haf, från strand till strand,
Sank öfver det din milda vård,
Som sommardagg på rosengård !
Välsigna hvarje trofast själ,
Som önskar det af hjertat väl,
Men slå hvart ondskans uppsåt ned,
Som vill dess fall och stör dess fred!
Låt det få bli och vara ditt.
Befolkadt, tryggadt, gladt och fritt,
På kärlek bördigt som på råd
Och uppfyldt af din Andes nåd!
Du hulpit det ur mörker opp,
Liksom en blomma ur sin knopp:
Så låt det ock till tidens slut
Uti ditt ljus få vecklas ut!
Det ljuset är ditt helga ord,
En sol för himmel och för jord.
Gif, att det klart oss lysa må
Och att från det vi aldrig gå!
jfostcrlantrct.
397.
899
&
iEEfefcE±ÖEfeÖEEEtEl
1. För
lä ■
na,
Gud, i
vå - ra
-a %
da
i
gar A t oss en
__.___f_|_s P_:
t
r
- * — »~~
-r f
F -
r
-p-l-^f-l-r — h—
=2= -1=1
Ö
3 *— bjznzrf
-sö-
klist-lig öf - ver - het, Som
■•- ••- -•- -•
id gör b vad di<
T- ~»
t— 'Jr
be - ha - gar
I
*z±
d
-0- V -*-
:*:
ä- ' ~d
dets väl - gång fram - ja vet,
I I
£=M-f-3g=|===1
l=l=ii=^j
På det rätt - fät
m
mm^&M
-i-
het och frid
Må
bo
P=F=^
hos
-»-
oss
I
V-
II
all
tid!
17
2 Välsigna dem, som makten hafva,
Uti allt godt dem råd och stärk,
Och låt din vilja förestafva
Allt deras uppsåt, ord och verk !
Gif dem i deras tunga pligt
En vaksam, trogen tillförsigt!
3 Låt lagens svärd, som dem är lemnad
Afstyra orätt, våld och mord,
Le ondas anslag varda hämuadt
Och lismarnslögn tillintetgjord,
De öfvermodige på skam,
Men Herrens fruktan hållas fram!
-&—
1—
De redliga låt bistånd finna,
De fromma styrkas i sitt hopp
De vilseförda sig besinna,
De ångerfulla rättas opp,
De armas börda göras lätt
Och de förtryckta finna rätt!
Men dig, vår starkhets Gud, vi bedje:
Regera allas hjertan så,
Att dig till pris och oss till glädje
Allt detta troget göras må,
Så skall vårt hjerta innerlig
Lofsjunga dig evinnerlig!
II
4( >(»
Karleken.
Adagio.
398.
. j Hjelp oss, o Her - re.
' ' Och låt din kraft, din
livar för sig Att blif
sa - lig- het, Din frid
- va vid ditt
bland oss bli
ord,
spord!
m
i=t
v
=s=^
#^
* 4 4
~»~ W 9 9^;
Må An - deus en - het, fri - dens band Allt
ler för • e
•2^
na dem.
Éii^mi
I
Bil
sr=-
3=*
Som und - fått Ii - ka dyr - bar tro Och
ka sam - ma hem!
t — r
ind,
Se till vårt dyra fosterl:
Må evangelii not
Allt flera själar samla in
Och lägga för din fot!
Sänd trogna tjenare allt jämt
Uti din myckna säd,
Och med ett ymnigt nådens regn
Ännu ditt Sion gläd!
Tänk ock i nåd, o Herre kär.
På hednaverlden all !
Du har ju lofvat i ditt ord.
Att öknen blomstra skall.
O, låt den blomstra dig till pris
Och vitna om din nåd,
Din sanning och din trofasthet,
Ditt underfulla råd!
4 Välsigna dina sändebud
På dessa mörka fält,
Var deras hjelp på hvarje plats,
Der, Herre, du dem stält !
Var deras kraft och stora lön,
Och håll dem hårdt vid dig,
Ty blott ett arbete i tron
Har fröjd och frid med sig.
5 Vi lemna allt uti din hand,
O, sköt oss, som du vill,
Gif glädje eller nöd, blott gif,
Att dig vi höra till
Och sist af nåd få samlas in
Uti den rolighet,
Som du, o Jesus, åt ditt folk
Beredt af evighet!
Andanti .
1. Statt
jfostcrlantrct.
401
399.
upp.
I
folk, och
Gud,
Sjung
*=t
=»:
i*EE«
3
^Bi^ipli
I
högt hans uaniu med fröj - de - ljud För sto - ra ting han gjort! Be-
J5
juuLjm-
T+r &
*i T
R 1
r*— ? — i M-
—3 —
— # —
f-s-
— • al —
=?5J
■« J
— M
t
> 5^ # m
tänk, hur Her -
— s —
ren
#— -
dig
* s
har ledt
Och
• •
myc -
ken kär -
— -f — d
lek
f
gp
u
— 0 —
— b —
-? r
— »
h
~t~r
=J— H
&
=-=— y * i-
r-
' r-
1
— ? —
_^__e=
-r- J
*=£
:8=E
I 1/ 1/ V
\ v v V il/
dig be- tett På hvar - je tid och ort, På hvar-je tid och ort!
illiB
Mins, hur du kom, en fattig hop,
Och ofta hördes nödens rop
Framtränga ur ditt bröst.
Men se i dag, hur Herren dig
På alla sätt så rikelig
Välsignat, gifvit tröst.
3 Så stäm nu upp med sångens ljud
Ett hjertligt tack till Herren Gud,
All ära honom ge!
Ty han är god och kärleksrik,
I trohet ingen honom lik;
Hans namn lof, ära ske!
402
l&ärlefcen.
Maestoso.
3*
sö
400.
wmm
=c=±
SEE^
4=*:
1. Väl - sig - na, Gud, vårt land, Sträck ut din står - ka hand
2. Väl • sig - na, Gud, vårt land, Diu frids och san - nings band
.0. _é- #. -#..
Sä
:#:^
=ÉEF
*E^:
FT=F
É^É
P
^Pf
-i — -i-
— T — r
*=*=*= E£=j^g
mm
-é- -0- -&-
Till dess för - svar!
Om - kring det slut!
2*
I dy - ster mot - gångs - tid, I natt - lig
Och från vår fo - ster - jord För - drif allt
, - ,- t- K
l==r=^|=r==S^=H=M^=t^
storm och strid Var du det huld och blid, Som
våld och mord, Och gjut der med ditt ord Din
förr du
An - de
-£: -». .#. •# • *- -é- é • -?-* £• t- c -|- -S- -fr 0 ^
Moderato.
401.
Ih
i*=±
1 j För Her - ren och
i I him • mel och
S— 3
illii^
hans ord Vi oss i stof - tet bö - ja.
på i ord Guds verk hans all - makt rö - i a.
I J
I -0
^phhe
$=nm
*=t
-j—
3b*c
V
EÉEÉ
m
i
s=3=
3EÉ
>
**
&EÉ
Till ho - nom, kun- gars Kung Och al - la
fr- f~
hä - rars Gud, Upp-
*=*:
5^
=E=*=t=
^Fosterlandet.
4<»:s
J—
m
■ff
F^f^
gam
m
mal,
Sitt hjer - tas lof- sångs ljud!
m
* i
£E=fE
— *-
För hvad du gifvit har
Må vi din godhet prisa!
Mot ovän vårt försvar
Du värdes dig bevisa!
För detta sköna land,
För denna högtidsdag,
En skänk ifrån din hand,
Vårt lof, o Herre, tag!
3 Från berg och dal och lund
Och fält och vida slätter
Förkunnas hvarje stund
Ditt ords och sannings rätter.
O, må vårt hela folk
Bestrålas af ditt ljus
Och Anden, himlens tolk,
Besöka hvarje hus!
402.
Låt fri - den bo
ja.
and oss från haf till haf! Du, som
E— — i '—I v — — '— P • \-—3
_ — w — ^_ i_ ^_
ti=±
m
hem oss gaf, Låt
b h r
drig o - väns glaf Stö - ra vår
-•- -*2-
I
2 Sträck öfver fjäll och
Prärier, dalar här
Och stad och by
Diu kärleksspira ut,
Och intill tidens slut
Rikligt din nåd utgjut
Hvar morgon ny !
skär,
Copyrighted 1892.
'3 Låt oss från år till år
Röna, du med oss går,
Och må ditt ord
Blifva i allt, som sker,
Det, som oss trygghet ger,
Och låt allt mer och mer
Dess kraft bli spord!
404
l&arlefcen.
403.
Maestoso.
— N fc- -4 sP j 1 -*— ft- — 1 -*— ft 1— r-J-pi^-1
p^S^-
* * -<5> ftj- -0- w -0-. -0- Q-f -0- •
1. Fa -
der, vi bed - ja dig! Vår - des till oss din väl - sig - nel - se
—f P- .• • fs m m.» m m. m É * *
^-fe!r4=t=
-^yy^ip^-é-^ v 1 1 •— *< m
É=±
a==i
I
de - la! Her - re, för - låt hvad så of - ta vi fe
P P # »-1 # 1 h W » » » 1 1-
r — r
Re • na från fruk - tan och skuld vår stig, Fa - der, vi bed • ja dig!
Fader, vi bedja dig!
Tacksamma hjertan oss värdes beskära,
Gif oss din nåd att förkunna din ära!
Du är vår tillflykt evinnerlig.
Fader, vi bedja dig!
3 Fader, vi bedja dig !
För oss vid banden ur frestelsens snaror,
Var du vår starkhet i nöd och i faror,
Led oss på jordlifvets branta stig.
Fader, vi bedja dig!
Hrstitrcma.
405
Andante.
tnf
6. Årstiderna.
404.
SE
H 1 =! J-
r-*
rsr t
1. Hör, hu
ru sån - gen den klin - gar Här - lig och skön
I
fe?
*=*
&W c »TTH
g
t? i -
F=SF
-k fr [~
É==s£
-*- -*- -•-
-^
P^i
nord,
Bu - ren på to - ner- nas vin - gar Högt öf - ver jord
s%=^— — - _j- — £ — b—E — £=£=
F
— |-
2 Jag äfven ville besjunga
Skaparens eviga råd
Och med mitt hjerta och tunga
Prisa Guds nåd.
3 Jag äfven ville förkunna
Allt det, som Jesus mig gjort,
Fast mig ej verlden vill unna
Något så stort.
4 Må jag min lofsång då höja
Gladt, ty jag ämnar mig fram
För att i evighet böja
Knä för Guds Lam !
Wm
5 Ack, då skall frigjorda anden
Sjunga en gladare sång,
När dessa jordiska banden
Lossas en gång.
406
Andantino.
Härlefcen.
405 a.
£&
s^=i=*
I
i
p*=^=^
=5
1. Vår - sol blic - kar vän - ligt ner,
^É^^iÉiNfeiyÉy
v i
Gladt hon nic - kar, skönt hon ler,
-JU3 -»- £-_
±:i
^
*^
»
331
H
pan lif på nytt,
När från klip pan
-^3 -T' £_ JN
I I
i - sen flytt.
Em^=m
1
*=*:
Gräset spritter upp så grönt,
Fågelns qvitter klingar skönt.
Allt sig gläder: det är vår!
Högtidskläder ängen får.
Bönen stige då till Gud
Och invige med sitt ljud
Glada vårens korta stund
Under årens snabba rund !
-£
4 Må ock fröjden lyfta mig
Upp mot höjden, Gud, till dig!
Böj mitt sinne sjelf dervid,
Bo der inne med din frid !
5 Låt min tunga röra sig
Till att sjunga blott om dig !
Dig jag prise i mitt bo
Och bevise så min tro!
Moderato.
mf
di4
*=r
=t
405 b.
t=t-
+—31
m
■r- ■*■
1 Vår - sol blic kar vän - ligt ner, Gladt hon nic - kar, skönt hon ler,
I
»:
n _4—
— H — s—
— f-
- A-
— *
—IT"
fl
Gif -
te-:— £*-
ver
-f-
— 1 —
sip -
-•- -•- .
pan lif
på nytt.
-*•
När
H
från
klip - pan
— h — ^
^
sen flytt.
^ 1
SS: ^-
— r
=6-
e=
F- F*
* 3
— »-T-
i
; ;
i
* ^-ti
arsttocrna.
407
Andantino.
406.
lA^a jv
-f-
N
—
— |S
f»
— i-
-»rM
1. Vi
tac
ka
*
dig,
-A-
i.
0
—
— N-
Fa-
—
der
5:
kär.
-R.
-r
För
som-
c
-|5
marns
skr.
r
- na
dal
— f-
, Då
— É ,
-i i* "
M>-y4— L
—
■'
l
=fc
P
-5-
-|-
t —
=ö=S=s=S
t — r
4*=
|pf^S^|S^=?=
— I — n
tu - sen, tu - suii fåg - lurs såug. De sko - na blom- mors skrud Och
i=
S
^=3=*+
;iu - gens grön -ska, bäckens språng Lof - sjun - ga dig,
IS IS l\
Gud.
2 Och skog och sjö i solens sken,
Hur sköna jag dem ser,
Der glittrar hvarje blad på gren,
Och hvarje våg der ler.
Min tanke då mig gerna bär
Bort till ett fjärran land,
Der det en evig sommar är,
På Jordans andra strand.
:j När jordisk fägring, jordiskt ljus
Vårt öga gläder så,
Hur blir oss uti fridens hus,
Uti vårt hemland då,
Der lifvets träd vid lifvets älf
Beständigt gröna stå,
Och solen, Herren Jesus sjelf,
Vårt enda ljus är då!
408
IKarlcfecn.
407.
te3
PS^
3EEE2
I
hur
I
gfee
pryd - niDg
jor
den
-<s~
står,
>
hur för
J:
SEE
:
^
-«a
håf vor!
-J:
a
dig och mig hon får Så un - der - ba
je ■%-
-ö>-
^ÉÉ
^m
Erötitirrna. 409
2 Se träden uti löf rik skrud
Och jorden, smyckad som en brud,
Betäckt af blomströdd slöja!
Hos Salomo i all hans glans
Den enkla blommans prakt ej fans,
Sitt ursprung blomstren röja.
3 Se, axet böjs af kärna tung,
Deröfver fröjdas gammal, ung
Och Herrens kärlek lof va,
Att han så öf verflödigt ger
Så mycket skönt och godt beter
Och delar nådegåfva.
4 Jag vill ock böja lofsångs ljud.
Det stora verk den store Gud
Har gjort min ande gläder.
När alla sjunga, sjunger jag
Och offrar honom till behag
Den sång mitt bjerta q väder.
5 Jag tänker: när så skön du är
I allt hvad du upprättat här
På denna arma jorden,
Hur skönt skall då ej bli en gång,
När allt är löst från syndens tvång.
När himlen ny är vorden !
6 Hvad salig fröjd, livad härlig syn
I paradiset of van skyn!
Hur skönt skall der ej klinga,
När tusenden af kerubim
Med tusenden af serafim
Halleluja frambringa!
7 Jag längtar till den sälla ron,
O, stode jag inför din tron
Inunder fridens palmer,
Då skulle jag på änglavis
Dig, Herre, sjunga lof och pris
Med tusen sköna psalmer.
410
Härleften.
Andante con moto.
408 a.
ÅTES
n/i
s3i
ap
-Mrt-
*=<=£;--
fe^
i/ •
1. En viin - lig grön-skas ri - ka drägt Har smyc- kat dal och än- gar, Och
2. Sin som - mar lyc - ka, som- mar- ro De y - ra få<r - lar pri - sa, Ur
-»- -0- B-0- m m B-»- m J-s rv
pSEztzB
^
2i
m
tj«=tfr::
ljum- madsme- ker vin- dens fläkt De fag - ra ör
sko- gens snår, ur stil - la bo Fram- klin - gar de
-»- m -£-_ -»- '■£■ ■#- -f- -0-_ -0- -
— 0 0 • —
H±—t
Och
En
=-. «*/
fe
so - lens ljus Och lun- dens sus Och vå - gens sorl bland vi - den För-
hymn går opp Af fröjd och hopp Från de - ras öm - ma qvä - den, Från
t=E
^=£
t—v
f
U
-i=
E
Dim.
=1=
PPP
kun - na som
blom- stren och
mar
från
den, För - kun
den, Från blom
- na
stren
som
och
^
:•
m
från
— P—
ti
trä
den.
den.
- v r— ,
3 Men du, o Gud, som gör vår jord
Så skön i sommarns stunder,
Gif, att jag aktar främst ditt ord
Och dina nådesunder!
Allt kött är hö,
Och blomstren dö.
Och tiden allt fördrifver,
Blott Herrens ord förblifver.
( * | V |
Allt kött är hö, allt flyktar här,
Och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
Ett oförgängligt väsen.
Min ande gif
Det nya lif,
Som aldrig skall förblomma,
Fast äng och fält stå tomma:
Copyrighted 1892
Hrsttocrna.
411
Af markens säd du mänskan ger
I nåd ett brud till näring,
Gif ock den säd, som är för mer
Än jordens rika äring,
Och låt dess sådd
Från frö ock brodd
Stå upp i ax ock mogna
1 kjertan, ödmjukt trogna!
408 b
Då må förblekna sommarns glan
Ock vissna allt fåfängligt:
Min vän är min, ock jag är hans,
Vårt band är oförgängligt.
I paradis
Han, huld och vis,
Mig sist skall omplantera.
Der intet vissnar mera.
1/ i
En vän
1. En vän - lig grön-skas ri - ka drägt Har smyc-kat da
2. Sin som- mar-lyc - ka, som- mar - ro De y - ra fås.
lar p
gar, Ock
sa, Ur
ljum - mad smeker vin- dens fläkt De fag - ra ör - te - sän - gar. Och
sko-genssnår, ur stil - la bo Fram- kli n - gar de - ras vi - sa. En
' -4- — U-L^* U I*
i=t
■ i f
■f-6-
Cresc. ^m Dim . 0 m/"
5^=s — ^^.j- «— — * — r^r? — p
so- lens ljus Och lun - dens sus Och vå - gens sorl bland vi - den För-
hymn går opp Af fröjd och hopp Från de - ras öm - ma qvä - den, Från
•— PV-
3=
S=*
T-
öl
il
kun - na som- mar
blom-stren och från
ti
trä
Jr
Kl'
den,
den,
f> I
j. #
-■é —
* -#- -å
För - kun
Från blom
- na
stren
som
ock
mar
från
g*
i>
ti
trä
-Jr-
deu.
den.
=*==*
1
t
i/
Copyrighted 1892.
412
Ivärlcfccn.
Moderato
409.
I ^« FlNE-
^ Ri - ka skor - dar Gud oss
j Iu - tet af vår mö - da
®k±±
gif - vit, Låt oss tac - ka nu för allt!
blif-vit, Allt ju le - mat dödt och kallt,
i=S-|-» — » — -F*==»=i T^^11!
s^arzit
P==JE
Och med
t— r
ska sku- rar gif • vit Jor- den sin väl - sig - nel - se.
-\ 1-
U3iJ-J
aiz*
D.C. al Fine
-I
Om ej
Gud
kär- lek
'ris
II
I I
lsL- tit So- lens strå - lar mog - nad ge
$
2 Må vårt hjertas åker vara
För hans ord en tjenlig mark
Och i saktmod rätt bevara
Himlasådden ren och stark !
Moderato.
, mf
Må Guds rike bland oss råda.
Att hans vilja bland oss sker,
Och vårt hela lif betyga:
Han är Gud och iugen mer!
410.
35
FlNE.
S^
p^m
j j Vi dig, o Her - re,
( För som- mar - so - lens
■0C- »"T
pri
strå
I dag för här - lig skörd,
Och rik - lig ne - der - börd.
gfeä
i=i=i:
im
t i i
Och för att vi fått ber
Vår skörd i
och
t
frid
mm
D. C. al Fine.
m
För hopp du i
oss
-4-
väck - te vid gån - gen så - nings - tid
1=
T=t
2 Det sade, som vi gömde
En gång i jordens mull,
Du väckte upp ur d valan,
Och ax bar kärna full.
Copyrighted is;«
Så skola vi ock gömmas
En gång i grafven kall.
Men frukt för evigheten
Dock grafven bära skall.
ärstiticma.
413
'å Och såsom här vi skilja
Från hvetet hvarje agn
Och såsom vi uppbränna
Det, som ej är till gagn,
Så, Herre, skall du rensa
En gång din loge här
Och agnarna uppbränna,
Men hvetet hem du bär.
Larg7ie1to.
, 7 ! !
4 Til] dig vår bon vi böja
Hvar dag om nådigt bröd
Du, Herre, vill det gifva
Och skydda oss för nöd.
Men framför allt vi bedja
Om bröd för själens lif.
Det rätta himlabrödet
Af nåd oss, Herre, gif !
411.
5EEÉ
5^=t
•Et
Siö
Djupt sj un- ker
J J .
I
ret
sin gång, Snart sköf - las
I
och lund. Far-
Snart suckar vinterstormens röst:
Allt vissnar och förgår.
Allt vissna må, jag vet en tröst,
Som evigt dock består.
Guds allmakts arm förkortas ej,
Hans visdom far ej vill,
Fast dagen kortas af, o nej.
Fast natten växer till!
Och gulnar hvarje blad på qvist
Och vissnar hvarje strå,
Guds kärlek, jag det vet för viset,
Den skiftar icke så.
Jag vet, hvar hoppet grönskar, ja,
När allt förbleknar här,
Min goels träd på Golgata
En evig krona bär.
Försvinna må vid löfvens fall
Hvart blomster, nyss så skönt;
Min tro på honom rädda skall
Sitt hjertblad friskt och grönt.
Hon lof var mig en evig vår,
Trots vinterstorm och död,
Ty lifvet fram ur grafven går.
Så lifvets furste bjöd.
414
marieken.
Moderate
412
1 j Så gläu - san - de hvitt elt täc - ke af snö Nu höl - jer den
f Men blom - mor - na små, de sko - la ej dö, De bi - da blott
gfe
:»=^?:
w
feS
slum - ran - de jor
vå - ren i nor
I
- den,
- den.
a.
.^_jJ_S=:
I
m
Min Fräl - sa - re kär, ack,
W^
-m- r* „
-* =i
*1
J
-A -&-
m •
-J-
— r-
-A -N
# #
bi - da
i
iP — 4^
med fröjd
den
sa
— H *
*
Ii - ga
dag,
-*-
-E=
~
-#—
Då
f\
^#-
— I
v—
— j-
du
— |—
— * 0 —
skall i
i« — i*
" F -
— t—
-l —
— U — U—
t
— U 1/ —
fcse*
i/ i/
mig dig för
ippl
k:
kla -
S
2 När vinter och köld för evigt ha flytt
För vår, som ej här har sin like,
O, väck mig till lif och glädje på nytt
Der uppe i himlarnas rike!
Men medan jag än förbidande står
Och vintern strör rimfrost i håren,
Jag sjunge i tron i dag som i går:
Det lider, det lider mot våren !
årstitimta.
idagio.
413.
ES=
••
3
33E2
1. Jag ser Guds spåi
hvar helst en kraft
ro - jer,
hör hans röst, der som - mar - vin
den
SE
:B=£
-tf::
415
^3
sar. Der
blom- ma dof - tar och ett ax sig bo - jer. Ut - i den suck jag
lun- den sjun - ger och der flo - den bru - sar. Jag hör den ljuf - väst
=-f^=£:
f F--I— h — " ^-S ^Q-S *-.-* — * — *— — F— n
t=fcrH: F F— =a±=g=z»=g=f— P=jS
gr.fcffi
3?
drar, den luft jag
i mitt b jer - ta
■P- -»- hr-
an - das Hans kat-
ta - la Och mig
Ir-J
ä=i£
lek blau
hua: - sva
das.
la.
y±
^m
3 Likväl ett töcken mig från honom stänger;
Min bön, men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
Intill hans sköte!
4 Ack, när så mycket skönt i hvarje åder
Af skapelsen och lif vet sig förråder,
Hur skön då måste sjelf va källan vara,
Den evigt klara!
41 G
Hatlcfccn.
414.
Andante con espress.
3=*
» — -!r
1. Hör, ska -pel -sen suc - kar, den suc - kar så tungt, Hvad mån - de den
I
:^^=p:
f — y— u- — -r-l-r
r — i? — v
suc - ken be
£
^
±=£
^' J
4-frt=^=
J i
^ -i
-A
-i — =q
tu
b%4> r
ren är lugnt Och
— f | — r i f
. t •
fal - ten
— é «—
i ro
— a#—
- sor
sig
piy -
fWb-t=
-5-s=-t — 5-
r
s^^
V
— U—
? 3
'ffittj
BR=Ff
I
3^^
E^=#
da, Den suc • ken mot höj - den dock
=£
ger.
=E
-r
ftrstforrna. 417
2 Ej rör sig ett löf för den vestliga vind
I aftonens fridsälla timma,
Dock synes helt visst på små blommornas kind
Der ute en perledagg glimma,
Lik tåren i människans öga.
3 Allt åldras och dör, tills i nyfödd gestalt
A nyo för ögat det träder,
Ett vemod nu hvilar deröfver i allt,
Fastän det i ord sig ej kläder.
Hvar finna en lösning till detta?
4 Jo, lösningen ligger i ordet, ty der
Vi höra, hur hela naturen
Blott längtar att lösas ur träldomen här,
Lik fågeln ur fängslande buren.
Och slutligt den dagen skall randas.
Fast allt uti skapelsens morgon var godt
Då Herren välsignade jorden,
Förbannelsen sedan deröfver har gått
Och gifvit från södern till norden
En prägel af ouppfyld längtan.
6 Guds barn gå ock höljda i ringhet och brist
En kämpande, bidande skara,
Dock stundar förlossningens timme till sist.
Då Gud sig i dem skall förklara
I härlighet, skönhet och ära.
7 Så tackom och lofvom, det stundar en dag,
Då skapelsen suckar ej mera.
Då allt månde komma så väl uti lag
Och Gud skall i alla regera!
Välkommen den dagen oss vare!
41
l&ärlefcen.
415.
Grön är äng och skog!
Ja, vi vilja gladligt sjunga
Om vår fader kär,
Om vår Jesus, som har köpt os
Och vår herde är.
Vi Guds Ande vilja prisa,
Som i dopets bad
Gaf oss lif och del i arfvet
I Guds sköna stad.
Tack, o Gud, för hemmet kära,
För föräldrars vård
Och för ordet, som du gifver
Oss i templets gård !
Tack för kära söndagsskolan,
Tack för all din nåd!
Värdes lärarne välsigna,
Led dem i ditt råd!
4 Kom ock nu att med oss vara,
Herre, vid vår fest,
Ty det bästa glädjen gifver,
Att du är vår gäst.
Oss ifrån all synd bevara,
Och låt glädjen här
Oss påminna om den glädje,
Som i himlen är!
5 Ja, till himlen, fadershuset,
Styra vi vår färd,
Till vår Gud, som bor i ljuset,
Till de sällas verld.
Der vår sång till Lammets ära
Högre klinga skall
Och vid brus af harpor dåna
Som ett vattenfall.
Copyrighted
Moäerato.
mf
416.
419
-A
— z 1 —
— r i * s
l#=e=H-
i
— ä—
-3H-
-f-
-fr
-n-f-
i 3 -^ -
,Sr i—
1. 0
2. Ack,
— i-
Je -
det
:
•0-
sus,
är
— » —
f
— ^ 1
-•- -0-
om- kring
så ljuf -
8 l—
-0-
dig
ligt
-i—
vi
:
sam - la -
grön - skan
.0- .0.
f i
— J 9 »* 1
de stå, Ty
■ de skog, Till-
-0- -0- -0-
-1 1 =r-h
V^-Lt-f. —
— I —
— v—
v ■ i —
—b" —
^
du ar ju med vid vår fest, Och hvar vi än sam - las och
sam - man med tåg - lar • na små, Få sjun - ga om dig, som af
gfcEÉ
-É- -•- -0-
t^Jt-
i t "V I
m
^
öl
hvart
allt
nog
Att
Och
du sjelf är med oss, är bäst.
sär - skildt be skyd - dar de små.
ö
f
3 Vi vilja dig tacka för allt hvad du gett,
För fader och moder, som ömt
I hemmet oss vårda och alltid oss ledt
Till dig och i bön ej oss glömt.
4 Vi prisa dig ock för hvar söndag, som v
I templet få höra ditt ord
Om kärlek, som blef uppenbarad deri.
Att du sjelf kom ned till vår jord.
6 Välsigna oss nu, och bevara oss väl,
Låt synd oss ej skilja från dig!
Behåll du oss rena, låt aldrig vår själ
Gå bort på förtappeisens stig!
7 Välsigna de lärare, som bland oss så
Din säd, och må den bära frukt!
Ja, hjelp, att det ordet du gifver oss må
Till lifvet få blifva en lukt!
5 Och tack, att småbarn uti famnen du tog, • 8 Välsigna församlingen, stora och små!
Och tack, att du tager dem än i Må alla i dig blifva ett!
Till dig genom dopet, ja, tack att du dog Ocn låt oss till slut, Herre Jesus, undfå.
För alla, du himmelske vän ! ! Den salighet du har beredt!
420
l&årlefcen.
A ndante.
P
417.
m/
i^*3
=^fc=ft:
m$mm
1. Hur ljuft
faö;
sko
I-
gen gro
na Att lyss - na
-0- -0- -0- -
0 ""^ 1
/
, ^T- 1 ,\
1
tp? ~i -^ — t **
-jsi -N -M ■ -T ■«*'. ii
« -, • £ » -
^
r\ J 0
=S^-S— i^ -S-
1
i * i*
<c< P ¥ ¥
v " -•- q+ -0- -é-
till små fåg-lars sång
7mY f f * m Å
-*- -•- > U i/ i/*
Att skå - da bäc - kens munt-ra språng, Och bin - da
— •— l— 1~ ^-*—P' P ■ * ^S t Sn
^-r^r—r — r-
~1 —
i r r r
r r v w -
f a t b tH
i ^| -v : |__j
i i/ i_ u
. * k . ^ . !
_n | | > | | ff js [N ^ | [\ is
blom - ster-kran - sar ski
Ja, ljuft ilet är
stil - la sko - gen.
Och uti skogens tempelsalar,
Der man till hvalf har himlen blå.
Der är så ljuft att sjunga få.
Och när inan der om skaparn talar.
Då kännes det, som om han der
För lijcriiit vore mera när,
Uti den stilla skogen.
Väl äro gyllne fälten sköna,
I dem ock Gud sin makt betett.
Dock bränner solen der så hett.
Men jättekronor stammar kröna
I lummig skog och skugga ge
At dem, som gerna vilja se
Guds under uti skogen.
IvOVÖft.
421
4 En annan skog af fridens palmer
I paradiset växa lär,
Der helgons stora, sälla här
Lofsjunger Gud med nya psalmer.
Der lär ock flyta lifvets älf,
Som säges spegla Herren sjelf.
O, såge jag den skogen!
5 Skönt är, o Gud, hvad du frambriugat,
Ej tolkas kan din glans, din prakt,
Din höga, underbara makt.
Men när ditt andra varde klingat,
Då skall en skapelse framstå,
Som skall med salig häpnad slå
De frälsta millioner.
VI. Hoppet.
I. Korset.
Anda n te.
418.
IllOilieHillgiii^
1. Din
Her
jag ga
Och
££
G>- m -»- -<5'- -0- -&-
2 Den är dock din, och det är nog,
O Jesus kär.
Du, som af nåd till barn mig tog,
Min börda bär.
3 Jag vill blott komma hem till <
Hvad väg, som helst.
Hvad än i verlden möter mig,
Jag vill bli frälst.
4 Allt hvad du gör är ganska godt.
Fyll bägaren
Med sötma eller malört, blott
Du räcker den!
5 Gif sjukdom eller helsa, ack,
Gif hvad du vill!
Lär mig blott sjunga lof och tack,
O Gud, dertill!
6 Om du ock döljer dig ibland,
Din väg är god.
Det klarnar åter efter hand,
Blott tålamod !
7 Tänk, när jag fullt förstår ditt sätt,
Ditt tålamod,
Hvad jubelrop: Din väg var rätt,
Din väg var god!
42 ii
doppet.
Adagio.
419.
P*^
1. O Gud, hurmörkt,hur svårt jag ail - ting ser. Dock är jag nöjd, om
-,
^ \ N — i : —
— i —
N l\ r^~
— i —
— f* t — m
blott din vil - ja
sker, Jag
r — *
vet
en or - sak
* • -
... m m
ocb
< i i _.
ett än - da-
-•- -#- -*-
86
-*— U — -4 — i J —
i r t
-1 —
-*=* 5
-r—
— " — b — ^
2 Må stormen hvina kring min hydda då,
Må allt i verlden mot min viija gå!
Gör med mig hvad du vill, jag vet förut.
Att hvad du gör, det gör du väl till slut.
3 Det var en tid, då jag var rädd för dig
Och för hvart lidande, som mötte mig
Men, Gud ske lof, den tiden är förbi,
Nu ser jag blott din kärlek deruti.
4 Nu ser jag blott ditt ömma hjertelag,
Som ligger för min blick i öppen dag.
Nu ser jag, under allt mitt qval och ve,
Ditt hjerta brista af förbarmande.
I&orsttt.
i^;i
5 Så spar ej ägan, nådefulle GudJ
Den är ju ej det minsta kärleksbud.
Jag vet, att jag behöfver den, ocb ser,
Att det är kärlek i kvart slag du ger.
8 Gör ined mig bvad du vill, fullborda blott
Det verk, som du bos mig begynna fått!
Gif mig bvad lidande som täckes dig,
Det är min vinning, att du näpser mig.
7 Det är mig ljuft, fast jag ej fullt förstår,
Hvad jag blott svagt bär nere ana får:
Att denna tidens vedermöda är
Ej lik den bärligbet, som väntar der!
420.
1. Se, i - från bim - me - len bö
2. Grå - ter du, ban di - na tå
- . . . - Q
ga Blic - kar en vän till dig ner!
rar Räk - nar, din kla - gan ban bör,
tff
r-
iiipiÉii^ÉlÉÉ^pi
Kän - ner du ej det - ta ö - ga? Hvi - la, bvad vill du mer?
Stil • lar den läng -tan dig så - rar, Hvi - la, hvad vill du mer?
t
fe
£3":
E
=1=
±=t
*E&m
3 Om dig än stormen bebådar
Strid, om du ljungeldar ser,
Dock när dig Herren benådar,
Hvila, bvad vill du mer?
4 Synes ban dig ock förskjuta,
Trycker dig saknaden ner,
Allt, allt skall bärligt dock sluta.
Hvila, bvad vill du mer?
424
doppet.
421.
1. Ängs - Ii - ga hjer - ta, upp ur din dva
2, Stan - na och vak - na, tänk hvad du baf
la! Glöm • mer du
ver, Ic - ke i
IteEÉ
•I
ee£
I
®=t
-4--^—
l=*=i
j. — j. *. — ^. — # — lr
all - de - les bort hvad du har:
dig, men i Fräl - sa - ren kär!
g:=§
Fräl - sa - rens vän - skåp,
Ren och rätt - fär - dis:,
=3
=•
• å ä
A
^^
4= =:
(g
Nåd och ge- men- skåp? Än - nu
Him -me -len vär - dig, Ic - ke
han
i
lef
ver (Km
men i
sam
ho
me
ioiu
han var.
P
t— t
3 Fastän du ej kan känna och se det.
Fast du är syndig och skröplig, likvi
Kristus har köpt dig,
Tvagit och döpt dig,
Bär och bevarar ock ännu din själ.
4 Midt under syndens dagliga plåga
Dock du en evig rättfärdighet har.
Att vi är' rena,
Ha vi allena
Tacka det Lammet, som synderna bar.
5 Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din broder, som dog.
Trofaste Anden
Ännu vid handen
Städse dig leder, är detta ej nog?
-t — t— v - - -
6 O, hvilka under helgonen äro:
Äro så saliga, sucka så tungt,
Äro så höga,
Se det så föga,
Äro i borgen, men sällan ha lugnt.
T Vandra i Iron och se honom icke,
Detta är regeln, det blifver dervid.
Korta minuter
Känslan åtnjuter
Hvad vi i sanning dock ega alltid.
8 Upp då ur dvalan, ängsliga hjerta,
Glöm icke alldeles bort hvad du har!
Äfveu den timma,
Tjockaste dimma
Solen fördöljer, är solen dock qvar.
II
Larghetto,
lixorsrt.
422.
425
-Jte
i
-i
1=*
mf
mdt
0 jg. m * * * - r
Her - re, sjelf kan jag den rätt ej väl - ja! Din väg är bäst, ack,
fri - a kär- leks-tjeust åt dig får brin - ga. Der jag, till dess du
* III
E
T
gif mig syn de;
komma skall
-H- P >S —
w i* — 0 — • — 0 — 0 — t — 0 — * — ,*—'—** — * — %_ — p
Och
låt
tje
få- fäug om
din', om
sorg mer mig qval -
med tjeust så rin -
. - J
:t=t
t:
P
Välj du åt mig den plats, der jag skall bo,
Till dess bos dig jag snart får berama vara!
Välj du åt mig den möda eller ro,
Som låter mig din trohet mest förfara!
Välj du åt mig i stor barmbertigbet
Det kors jag bär en liten tid skall bära,
Du, Herre, som mitt bästa vill och vet,
O, lär mig bära det ditt namn till ära !
Välj du åt mig den hugnad och den fröjd
Du ser mig tåla vid på ökenfärden,
Men först och sist, o Jesus, gör mig nöjd
Att, när dig täckes, vandra hän från verlden
Välj du åt mig den stund, då jag i frid
Får hem till dig från främlingslaudet fara.
Ått lofva dig med fröjd till evig tid
Der uppe med din frälsta helgonskara!
426
ffioppet
Andantmo.
423.
$niU:.i.i\f $ JU i i 1J JU: i m
1. Hui
1. Hur un der- ligt, Her • re,
f—t
ter din brud, Du klär hen - ne
pl
— j\-
■A -A =£
ä
-N-,
|
a
—^
-t-? i
of - ta
i
:=s — S-
Ii - dan - dets
-« f #-
1
skrud,
— • —
— •—
Men
— J^5
al ■
# .
drig
r
min
— # — i
9
sin är
IS
- ta dock
f—q*.
V^> K |/
— y—
-t — r — r-
r
— t—
*—? —
S
T—
—v—
— U —
_b U
p
s
-*"— »-
?=*£
5=
din. Då
1/
blöd
de up - p
kor - set för
fe£
-"5=5:
Sd 3: 3 3 I
rV fc
gE
-fl*--
al - la! Nej, al - drig min smär - ta dock va - rit som
t=!Z
1±=*
m.
3=+=
morset.
427
PEfc
S-:
S=-S »
m
O Jesus, ditt kors är raiu ära, min frid,
Ditt blod, som der rann, är min starkhet i strid.
Men aldrig jag blir dock så trogen som du,
Då du blödde uppå korset för alla !
Nej, aldrig jag blir dock så trogen som du,
Då du blödde uppå korset för alla!
3 Din brud må väl glädjas, ty der är stor fröjd.
Hos brudgummen vore jag evigt förnöjd.
Ty aldrig har någon så älskat som du,
Då du blödde uppå korset för alla!
Nej, aldrig har någon så älskat som du,
Då du blödde uppå korset för alla!
Ehvad du nu tager, ehvad du mig ger,
Allt blir till mitt bästa, blott din vilja sker.
Tjr aldrig fans ömmare hjerta än ditt,
Då du blödde uppå korset för alla!
Nej, aldrig fans ömmare hjerta än ditt,
Då du blödde uppå korset för alla!
Du öfvervauu synden och döden för mig,
Ja, Herre, uppståndelsen har jag med dig.
Ack, aldrig vi skiljas i lif eller död,
Ty du blödde uppå korset för alla!
Nej, aldrig vi skiljas i lif eller död,
Ty du blödde uppå korset för alla!
428
»<wet.
Dola.
424.
i
4=±«=t
,=4—1-
iiF
PS
. i Hvar- för suc-ka,
' i Nåd, för - lå- tel
livar - för kla- ga, Om ej allt är dig i lag?
• se och a - ga Höf - vas bar-nen hvar - je dag.
öffi
fe
m
I
1 — r
*£bt
-#—• é *
=ta:
&d-Hi-+w
=t=t
s
I I
Var blott stil - h
lE^fE
var blott stil - la
/II,
Un - der Her
I— N
rens kär-leks- si a.<
ÉÉÉÉiÉiiÉiÉ
^=P:
=E=*
2 Utan kors kan du ej vara,
Om du lif i Kristus fått.
Ty bur skulle han väl spara
På en sak, som gör så godt.
Den han älskar, den han älskar
Agar han till nytta blott.
3 Ägan är ju ock beviset,
Att du är en äkta son.
O, så fly då ej för riset,
Löp ej undan derifrån,
Se, din Fader, se, din Fader
Om din välfärd helt är mån!
4 Eller har hau intet hjerta
För det arma barnets nöd?
Är han liknöjd för din smärta
Är han för din klagan död?
Säg hvad tror du? O, hvad tror di
Om hans faderliga stöd?
5 Lyser ingen hoppets strimma
På den mörka himlens grund,
För det du ej kan förnimma
Hopp och ljus i denna stund?
Månne Herren, månne Herren
Bryter så sitt fridsförbund?
6 Du, som ofta går och klagar,
Lär dig dock förstå hans råd:
Om han tröstar eller agar,
Är det allt gudomlig nåd,
Samma kärlek, samma kärlek
Uti allt hans råd och dåd.
7 Ack, så må vår Fader råda,
Han, som hitintills oss ledt !
Nåd och aga äro båda
Samma sak, som nu vi sett.
Nåd och aga, nåd och aga
Äro för Guds barn blott ett.
CopyriRhted 1892
livnrsct.
429
425.
^— N-
-* N
5 ^
1. Hvi suc - kar, Ii vi kla - gar jag bär? Är Her - ren, min Gud, ic - ke när?
J
-f-H-
_q — # 0
?
t=tzz»=5
öp}
£fc
-* N"
fe
II
Min Fräl - sa - re god, Som in - gif- ver mod, Han är mig ju när
-É- -É- X -*- -*-
j» i* I I £
=*=£=
}/ V— I— p £ • p *
r—r
ii
Hvi suckar, kvi klagar jag väl
Har Gud ej förlossat min själ?
Förlossat kar han
Från afgrundens band
Min dyrköpta själ.
3 Hvi suckar, bvi klagar jag än'
Är Gud ej i Kristus min vän?
Jo, visst är han det !
I Kristus jag vet,
Att Gud är min vän.
4 Hvi suckar, bvi klagar jag då?
Skall han mig ej skydda också?
Jo, skydda ban skall
För otro och fall
Mig, arme, också.
5 Jag sucke, jag klage ej mer!
Sin tröst han miggifvit ock ger.
Min själ är nu nöjd,
Ty himmelens fröjd
Han gett mig och ger.
4H0
doppet.
Moderato.
426.
äft*
^et
HiH^
1. På jor- den är all- ting för - än - der- ligt. O, Hur skör är dess
2. Och dof- tar än mot mig den skö - na - ste ros, Så fly k - tar dess
W=f PL
-e—t-
:^zz^z=fE
t=t
t=t
T— f
^
-4— i-
j+d J j I j *lTi=Fm*T^
re
vän- skåp, hur fiyk - tig dess ro! En vän
fäg - ring dock ha - stigt sin kos. En fläck
g— g— c
le - na be-
ök - nen har
-É-Bfcz* f—
S=E
-^=-S-i*-
r — r
^ÉÉÉlSlii^ia^IpHP^a
stän-dig, blott e?i, Som står i mitt stal- le, rätt
grön-ska för mig, Den grönskar kring Je- sus, han
&g— S €-1— I22" 5 f2— f p-|-g f f-
EE
-i — l — E
4=1=*
fär - dig och
•in - drar ej
I
ren.
sig.
II
3 Och lyser än öfver mig solen så klart.
Af mörknande skyar betäckes den snart.
En sky har allena ej mörker i sig,
Den skyn, hvari Jesus förklaras för mig.
4 All vänskap, som jorden kan bjuda up-
på,
Den ler väl i början, men sviker ändå.
Ett leende endast kan trösta min själ,
Ty ler mot mig Jesus, då först är mig väl.
— r — r
5 Här kastas vi kring på ett stormande haf,
Och jorden tar åter hvad jorden oss gaf.
Men tron har dock funnit ett fäste och ser
På Jesus allena och önskar ej mer.
6 Mitt bjerta är aldrig, nej, aldrig sig likt,
Än varmt och än kallt och än fattigt, än
rikt,
Det skiftar beständigt. Det hjertat står fast.
Som en gång af kärlek till syndare brast.
P
Adagio.
p
££
m
427.
-i — is=
mf
m^-fru
Be - kym
du
ar - ma själ,
Ty
Her - ren ser och
P=P=
U U
Iftorsct.
431
Förtrösta på Guds löftesord,
Ty det förgås ej med vår jord!
Den Herren älskar, agar han
Med kärleksris och fadershand.
Ty håll dig fast vid detta ord.
Som kom från himlen till vår jord!
Bed utan fruktan, bed och tro,
Så får ditt hjerta salig ro:
Min Gud, gif mig det nyttigt är,
Ty allt är godt hvad du beska''1
Ja, bed med ännu större tro.
Så får ditt bjerta mera ro.
Gif hela hjertat åt din Gud,
Så lyder du hans kärleksbud
Och hafver Herren Jesus kär,
Som dig på sina armar bär.
Gif allt tillbaka åt din Gud,
Som gaf dig hjertat med sitt bud!
Med tålamod lid allt, min själ,
Ty korset dig bekommer väl,
I lidandet blif Jesus lik,
Så blir ock himlaskörden rik !
Med glädje lid, haf tröst, min själ.
Och säg: Jag mår i Kristus väl !
432
iÖOJjpCI.
Andantino
428.
|
1. O Gud, min borg, mitt fä
2. Du ser mitt hjer - tas stri
-0. #_
Ti— tr
v
Min
ste, Mitt ljus på lif - vets sti^
der. Allt. allt är klart för di?. Du
I
Efi-f-FS= — f=M=£=2=
:±
H-
H
— *-
vän.
hör
den all - ra
ju, hur jag
bä
qvi
— * *-
ste. Kan
der. Vill
I v
-* 2
du
du
för
för
ta mig?
ta miir'.'
1
Nej,
Ditt
Ditt
Vill
Adagio.
IMce.
du kan icke glömma
barn evinnerlig,
fadersbjerta ömma
ej förgäta mig.
Copyrighted 1892.
1 P ' Br
4 Så hör då, Gud, min klagan,
Och lär mig hjertelig
Att tacka dig för ägan
Och ödmjukt prisa dig!
429.
=F=±
SEL
:<-
ts^
Smär
Ack,
tans stun - der
hur snart för
la.
ner
Allt
Den
ej e
na vex
vigt ar.
linys - tid!
m
iä3
mm
5kE
T*lr 1 r4 1
—?
-1
i
-H-
— h \—
^-— i — t — i-
—%~
»-i—
« •
— J—
=• Jr-
— * —
l— .J
-H
0 •
■* 0
t p<^p
Snart skall jag
få hvi
la
Hos
min Je -
sus kär.
Snart mitt hjer
ta fin -
ner
E -
vig fröjd
och frid.
■#■ -*- +-
■P-
t-:
»-=
c
P—
~*=r
0
g: g .
-H
m r i ^-
7 J
f=
r-
-1
v '
t
m
-1-^4—
=J
-i-l-
81
=±
*=£
i
Snart
Snart
skall
mitt
jag få
b jer - ta
hvi
tin
la Hos min Je - sus
ner E - vig fröjd och
kär.
frid.
E£
Copyrighted 1892.
Horset.
433
3 Då är allting borta,
Som besvärat mig,
Slutad är min korta.
Tunga vandringsstig.
4 O, jag längtar redan
Hem till fridens land.
Det är mörkt här nedan,
På en stormig strand.
430.
."» Först vid Jesu sida
Blir jag rätt förnöjd.
Jesus, hjelp mig bida
Dagens slut med fröjd!
(i Med en bättre visa,
I en högre kor,
Lär mig då att prisa.
Gud, din kärlek stor!
mf
1 1 fr fr ^
1 .ts— :
1. Stil - la,
2. Stil - la,
allt me
allt me
I
stil
stil
Gör, o
Låt mi
du Guds Lam, min
gå och tje - na
BEÉES
ifcfc
Ii
l=l=l
*=T
^]
-£ -T
— i —
— i* — i* — i*-
mf
-1 — i-^V-ir
i
gHgr
— J^-J^
* •
» ä A
« é »■ tT
— iN-
H HN fN-
0*0
0 0 0-0
*. å J
själ.
här.
Stil - la, när
Li - ka tro -
det går mig
gen i det
-»- -0- -0-
il • la, Stil - la,
lil - la Som ut
-É- -0- -»-• -»-
# •
när
i
det går mig
det me - ra
_p r ti
S%=p=
t? iH-t
— P" F- H—
— t/- b1 i/—
É P * 5
P
— »—
0 i * :
1
l/i/l/
p
i $ -t>— nh
— -t^-— i—
./
j f ;" rs q
<0)b "— -^ — * fc-
2. .0 2 é
iH =h
N-
-ir
\=år- i J t J
:/ i/
väl! Lär mig tyst och tå - lig
är! Me - dan lif - vets timmar
0 t' r - • •-
1
va - ra,
i - la,
1/
Låt
Kan
-•-
din frid i mig bli
väl myc - ket hän - da
-fr m-
* • T T
* i*
# . • » 1* 1
65, r~x L. L
III
~p p~
l
t
? 1 f p
r i/ i/ i/
r r-
1/
=F
— 1 1 1 1 1
V v V v
-o-r— rVr
1 1* IS
". m
Ip-J Hr-i^
t=t i $\
^"TT^-
— 1— * N Pv
—*-• — -J i zi—
=^§
spord, Och mitt
mig, 0, men
-»- -•-• -0-
_#__# — 0 — •^-•-0—0 — #. g
i/
na - da-stånd för - kla - ra Så med
låt mig all - tid h vi - la Tyst och
>•-: -{- -{- -•- # ,._.
van - del som med
stil - la blott vid
-^ — m — # — 0.-
ord!
dig!
^-f-*H? — V
— 1 — ^ — b» — *-f-> — f — k^-»-
-t-H»— r— V-
r fl
1 ^
r tI
i r v v
!/ 1/ 1/
434
?9<wrt.
431.
Andante.
mf
i V i n \ i
/M) !
1 - ■ *"
|~ 1 -1
— I-
=^4
^^8 ^ •
!
P l-L-
— i—
— # —
:
é .'• —
i 1. När - ma
• re
— • —
•
dig,
— É
o Gud, När -
4.
— • — »-^- -•—
•0-
nia
:
re
-•-
— 0—
— 0^0 —
dig!
•0^-0-
L L i
Oni
0 .
än
«
— I—
» 3
det
— ' 1
^ F
/>
— # —
— • — • —
+—
i-
7
0- 0
r-i-
=F=
r
— i
— v- — ■
— fn — [*-
(
# ■
1 N
«j- *—
-4-
=^^3
biir
ett kors,
• •— =r
Som hö - jer
mig, I
Hin ■
* *
gar dock
0
sån
• 0 -i
gens ljud:
m, i
fe r
r — r — v^
4-^4^
-C-
— 1 v—
— 1 —
l * 1
— ■• ^ — - — i
0 "ha
-/
"t* 1
-t
=iFFH
När- ma - re
fr): S: S =Sq
dig, o Gud, :
f f-r.,1
sär- ma - re
dig, o Gud,
När - ma •
* ' f
-+
-•-
re
B
— 1~
•0^0-.
dig!
M?-1 — ! — 7-
1 F r i
^ ,?=f3
=^=r
p- p
•
4=b=JJ
2 Gömmer för vandraren
Solen sitt sken,
Får jag till hufvudgärd
Endast en sten,
För dock i drömmen mig
Närmare, Gud, till dig,
Närmare, Gud, till dig,
Närmare dig!
3 O, låt mig se den stig,
Som till dig bär
Hän från de sorger, som
Mig trycka här.
Låt änglar vinka mig
Närmare, Gud, till dig,
Närmare, Gud, till dig,
Närmare digl
Då skall i morgonväkt
Nöjd jag uppstå
Och från mitt Betel här
Lof till dig gå.
Nöd kan ock föra mig
Närmare, Gud, till dig,
Närmare, Gud, till dig,
Närmare dig!
Och när till sist en gång
Uppåt det bär
Genom den ljusa r3*md,
Sjunger jag der,
Klädd uti strålars skrud:
Närmare dig, o Gud,
Närmare dig, o Gud,
Närmare dig!
Andante.
I&orsct.
432.
435
1. Min go - de Gud, på väg så svår Här fjär-ran frun mitt kem jag går. O,
2. Är mörk min stig och tung min lott, Jag stil - la dig för- bi -de blott, Jag
mm
• — i—i—m — •—
3^3
:te+-
/
-^3=^5^
=3— t 3- fl
w^=¥
— •—
r 3 r g
Li s-j JJ
lär
mig du, som allt för- mår
Uin vil - ja, Gud, din vil - ja ske!
suc •
ke tyst den bön jag fått
Din vil - ja, Gud, din vil - ja ske!
@Hrt-É-
h i
Il fTr 't 9
-fri-^r^r^g=^fl
^ \jT H
-Jtzf— 144— k-L-
1/
i — " p p
1 — *— '
i U i* ■■
3 Min håg förnya dag från dag,
Upplys min själ, och från mig tai
Allt, som ej dig är till behag:
Din vilja, Gud, din vilja ske!
4 Hvad kärast är, jag lemne fritt,
Begär du det, det är ej mitt.
Jag ger dig blott hvad re'n är ditt:
Din vilja, Gud, din vilja ske!
5 Skall lifvet under smärtans glöd
Här tyna bort, om så du bjöd,
Jag säge än i lif och död:
Din vilja, Gud, din vilja ske!
6 Sist sjunger jag uti Guds stad,
Från lif vets börda fri, så glad
Den bön jag här i tårar bad:
Din vilja, Gud, din vilja ske!
436
doppet.
Adagio.
433.
i
1. Kor- set först och kro
4=£
^m
mss
=rt
:'■
:FB*:
Va - re det
-* r f
vår lö - sen här!
— »— i— » ' o»—
I t
p^mf^rm
:it kor - set, sve - dan, Vet, hvad
I I
Och nu
i
m
han sjelf oss bä - ra, Styr- ka stöd- ja,
j - t ; i
sta oss bi.
r-r— g
t=t
É
-Bjg-
tt
£=*
I »Bfr
< I
m=É=uM
J3-fi
^=Et
i
3=3F
3-3
Ge - nom ho - nom, till hans
I 1 ■#■ ■*- -*- j- + T~ F
ä - ra Öf - ver - vin - na ock - så vi.
må
fc^
4 1-
i
$
e^
2 O, så låt oss nöjde taga
Allt, som kommer från v5r Gud!
Tyngd och lättnad, fröjd och aga
Äro blott hans kärleksbud:
Korset sjelf uti sig eger
En förklädd välsignelse,
Ack, den trösten öfverväger
Rikligt hvarje jordens ve !
I I
Allt är godt, som Gud oss sänder.
Bäre det hvad drägt som helst.
Allt vi lemna i hans händer,
Blott vår själ till slut blir frälst.
Korset först och kronan sedan,
Ja, den vägen skall det gå.
O, så låt oss börja redan
Prisa Gud för båda två!
hemlängtan.
437
2. Hemlängtan.
Adagio.
434.
1. Hem jag läng - tar. Ack, här
te Al
m
te=b
IS l\ I I
f *_,— * ^ *- — •— — *- p. #-
i;i tomt,
IS
It
så mörkt, så
-P • m-
$=$=±3=t
«-j — i 1- ^ 1>
Tx~Hi=r=j==^=ä:
kallt! Snart, ack, snart sig stor -men slu - te Och den v
— P P--.— P- • P — *—r-* — - — , m . 0 ; 0 — P — "—
^■2p^#— ^— » » »- 1* 1 1 —I 1 H- h— — f — V — v — y —
: 1 g j_=d_! j_ „ y-i-P p ^_ ^-l-! ^=^ — ?_
$=m
~P * iv
falt! Snart,ack, snart sig stor-men slu - te Och den väg mig Gud be- fal
-P—
^=t=¥=t
L/ I ^ £ * t £
Hem jag längtar. Ej jag trifves
Här i jordens jämmerdal.
Till Guds Salem hjertat drifves,
Upp till Lammets bröllopssal.
Hem jag längtar. Kärleksrike
Fader, låt mig hem få gå!
Brister, synder undanvike!
Snart mitt hemland skall jag nå.
438
doppet.
435.
1=±
-é- +-
mmmm
i=s=^d=
1. Ack, säl - la hem, mitt hjer - ta ser Så läng- tans- fullt till dig.
gfeeE»
A •
g
£±=I
t — r
*=F
Nitr får jag
^?fi
Rfc
— ^-r
2 För mig har jorden ingeu ro
Och intet stadigt hem.
När skall jag med min Jesus bo,
I hans Jerusalem?
3 Hos honom sökte jag min tröst
Uti bekymrens tid,
Han drog mig ömt intill sitt bröst,
Och gaf min ande frid.
rap - nen ner? När
tar stri - den sig <
fc*
t=t
&
4 Visst möta många strider än,
Dock hjelper han i dem,
Visst synes döden bitter, men
Den för mig till mitt hem!
5 Jag är en ringa Kristi lem,
Som längtar efter ro.
Som längtar att få komma hem,
Att hos min Jesus bo !
Andantino.
436.
I^Pip
gou, som gryr.
I^emlangtan.
i:;;i
Korset, det kära,
Som mig min Frälsare g;if,
Jag det vill bära,
Tills han sjelf tager det af.
Resan skall slutas,
Vore den aldrig så lång,
Ilvilan får njutas
Först i mitt hemland en gi
Syskonen kära,
Som slutat loppet i tron,
Nu till Guds ära
Lofvande stå för hans tron.
5 O, huru härligt
Ljuder den himmelska sång!
Ar här besvärligt,
Der blifver glädje en gång.
6 Lär mig att strida,
Vaka och bedja alltjämt,
Bida och lida
Hvad i ditt råd är bestämdt
7 Hemta mig sedan
Upp till ditt himmelska hus!
O, att jag redan
Der stode klädd uti ljus!
s?dtsJtz
Läng - tan städ
a*É
feg
om dig
_-•- -0-
~i r
ta • lar, Till die står allt mitt be - gär
IN IN l*\
• -t-^4 t 0 ,
SlmHi:
V 9 V
2 Hem, hem, önskade hvila,
Sälla, ostörda ro!
Själen rastlöst skall ila.
Tills i din famn hon får bo.
Hem, hem, osedda hem,
Stadigt disj bidar min tro.
3 Själen här aldrig fann dig,
Hem, på dödsdalens stig.
Jesus stridde och vann dig,
Jesus dig skänker åt mig.
Hem, hem, saliga hem!
Jesus mig väntar hos dig.
44<»
iöopprt.
i
Moderato.
*rnf
438.
ffi:
2=3^=J=it=J=*
i=t
3=^=
1. Tiil fri - dens hein. Je - ru - sa- lem. Der
gen mer skall syn - da, Der
ig
0^
m
i
*F=S^
H*m9
*' * • 1
ut mot lust, Till fri - dens hem
sorg och pust byts
skyn - da.
-»- m
g r f r
i*
— i —
?=É
Kör.
ny/,
-i
f-
— 1 —
H 35=|
— 1
— * —
V-
mf
— 1 T—l
H Till
fri -
8—
dens
hem,
— 0 —
— 1
till
0 • # #
# • # #
fri - dens hem
0
vi
.0L
•
sky u
Jt.
~3 ^-8
- da. Till
m - •
^ •
^ •
■
III1
0 m
V*)—
\Zs
\ 1
I !
1 | «\ |
— r- * r- r—
ftd=
=i
F=^
|—
— 1 1 1-
— !* ' —
S H
fri
— *
dens
-«-
i»
- ^:
hem,
— * — '
— 1
till
.0.
—t—
é0 *» 0+
— i r
fri • dens hem
■Si H _*..
-t r- .=
— i 1—
vi skyn
— 0—
■ da.
•
*
^ 1
U
1 '
0 0 T
— r r
v -4-
|
^— H
2 I sorg och nöd, i lif och död
Hjelp oss att trogna vara,
O Gud, att så vi vara må
Stads redo hem att fara !
O, sälla frid, der ingen strid
Skall Kristi kyrka störa,
Der få vi se vår Frälsare
Och stads hans vilja göra.
I' sed by per The Julin Church Co.
Anda ht i ho
mf
439.
gz p — , , — , cjjs * « -i_j v • • ér^3
1. Vill du mö -ta mig hos Je - sus Hem-ma i min Fa- ders
land?
ifcqz^
SS
:^zrf
1 I I
-i 1
CopjTighted 1892.
Hemlängtan.
441
m
Får jag der vid lif - vets kal - la Ta - ga dig
> P F~PL L f=rf= =$•=
t=t=t:
=?
ock • så i hand?
-g i T
F
:£=*:
J==<=i=t=»a
An- dra vän -ner sko -la
£ *— .— * « P--
rr
mö - ta Mig med väl-komst kels -ning kär.
I\ i-
aS — » — : — '£-t-M— *-i
Kör.
=»
5-
-p — p
f
m
Ja, der up - pe hos vår Je - sus, Vid den flo - den af kri - stall
l±£=f
* — •- — * — 0-
'* -it. *
:t=t
1=1=
Ii
i
pmM
2 Vill du möta mig hos Jesus
Med den stora skaran der,
Som inför den hvita tronen
Lofvets offer Gud hembär?
Ljufvare skall sången klinga
Då, om du tar del deri.
Himlen sjelf, om vi få mötas,
För mig rikare skall bli.
Vill du möta mig hos Jesus?
Jag skall längta dig få se,
När jag der med välkomsthelsuing
Mötes af min Frälsare.
Han skall der på stranden möta
Mig med öppen kärleksfamn.
Käre, låt mig då få helsa
Äfven dig i himlens hamn !
442
doppet.
Andantino.
440.
J !' J~TFFi1
På him -lens har - por spe - la Och
-0 0 0 * — i— & —0
Je - sus Och bland Guds äng - lar stå.
f - vets kro - na få,
,-»£- -■
1 — 1 — I—
— ^r-
" 4
1
3 — r~
4
=£ 1
Och
(S&k-t—.
j : j
der in - fur min
% *t w n
Je -
-(=2-
— # —
sus,
-*-
0
Så
-*-
M=
här - lig
#- -#-
3
och
W—
-i— J
så
-f-
_jt_ q
E5t^ 1
i- 1 1 1
1-
u
— i
u u
t
-< 1
=1=
Ö
•-^-J-
II
•I--?
stor,
i
glad hans lof skall sjun
.(2.
I - bland de fräl - stås
r
kor.
M
i=c
^
=F
£=r=f=
Jag vet, att jag är syudfull,
Men Jesus f rälsar mig,
Som andra barn af nåde
Han tager mig till sig.
När jag skall hädanfara,
Låt ske hvad jag nu tror,
Låt dina änglar föra
Mig till de frälstas kor!
Jag aldrig der skall tröttna,
Ej fälla någon tår,
Mig der ej smärtan hinner,
Mig ingen fruktan når.
Men frälsad, ren och helig
Jag hos min Jesus bor
Och sjunger med mång tusen
Ibland de frälstas kor.
Der skall jag bli hos Jesus
Och bland Guds änglar stå,
På himlens harpor spela
Och lifvets krona få.
Och der inför min Jesus,
Så härlig och så stor,
Jag glad hans lof skall sjunga
Ibland de frälstas kor.
m
7=£
Andantino, sost. e con anima.
P
hemlängtan.
441.
- 3 s i
443
mf
1. Jag läng
2. Der skall
tar till
Gud
gång
Från
Bland
ro och
lar - nas
strid
här
Att
Upp
mm
r ^
*#
i=r
-fy— f>-
5ES
=?
stå som hans brud I
stäm - ma min sång H(
=s
säll
Fräl
mm
het och frid. Der fin - nes det
sa - ren kär Och van - dra för
V+
f — H-y— I— F — v — v— H
- — | h\ — jv
land, Dit
nöjd På
sor - gen
ga • tor
når, Der kär - le • kens hand Af
guld Och skå - da med fröjd Min
=F=
:t=l=F=T=F=
Rit.
p A tempo.
•-I-* —
/?//.
tor - kar min tår, Der kär
Fa - der så huld, Och skå
za=i:
^-|-
*
SS
i
le - kens haud Af - tor - kar min tår.
da med fröjd Min Fa • der så huld.
3=f
=rt
S
444
mom*-
442.
$
=t
=•
^S
SJ
Här
-t-
en
SE
o - känd strand Blir det
£
mig trångt i - bland,
»• r r
t-
ph
Men
det
land
Vin
kar
m
£=*
£
mig hem.
-•- -(=2-
i
m
2 Kort är min pilgrimsfärd,
Snart bär det hem.
Ack, från en stormig verld
Längtar jag hem.
Snart är all nöd förbi,
Snart skall jag, lös och fri,
Sjunga om seger i
Himlen, mitt hem.
r-i — Pt-« — —
■ * *
443.
3 Der, hos min Frälsare,
Der är mitt hem,
Der får jag honom se,
Bo i hans hem.
Der får jag se dernäst
Dem, som jag älskat mest,
Der är mig evigt bäst.
Saliga hem!
1. Jag är fram - ling, jag är en
* -A L _. 1^ &__£ fc
; — #— «- — m-
jå. é- é ' ä ä-
rrim, Blott en af - ton, blott en
Wm-
t.
r
hemlängtan.
445
r^-
-\
-1 1*
— t—
-N
N-
— iH
af
7ZV.-U — P —
ton
bor jag
-•-
bär.
Gör
« —
— • —
0
mig
— t —
ej
-i-
bin
~~ s —
- der,
— i —
— *—
-0-
ty
— m—
— • —
— 0 —
jag
— €—
vill
— £ 1
m^=
-+-
*-• s
=F
Hr-
— b1 —
— v—
=£=
— y —
j
r
— b* —
—v —
i —
r
b t
föl - ja Guds folk till strids ge - nom ök'n ocb böl - ja! Jag
m^^^^m^m=m^^^M^
^WuMT^ftftm
främ-ling,jag är en pil-grim, Blott en af - ton, blott en af - ton bor jag bär.
J j J-.
wi i:ikmE^m
SfrS2^=S=lfc=t
4=£
.a
u-i-
1
2 Resemåltid i bast jag tager,
Som en jagad, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad om mina länder,
Har vandringsstafven i mina bänder.
Resemåltid i bast jag tager,
Som ett ilbud, som ett ilbud, stannar ej.
3 Lammets blod bar mitt dörrträ tecknat,
Mig beseglat, mig beseglat, jag är bans.
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka,
Till vägs jag bastår, ser ej tillbaka.
Lammets blod bar mitt dörrträ tecknat,
Mig beseglat, mig beseglat, jag är hans.
4 Lammets måltid mig saligt hugnar
Som en försmak, blott en försmak af hans
Med fötter skodda ur träldomsbandet [ro.
Jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mig der skall hugna
I en evig, i en evig, evig ro.
5 Till det landet mitt öga blickar;
Evigt strålar, evigt strålar solen der.
I främlingslandet är mörkt och farligt,
Der går jag vilse och stapplar snarligt.
Till Guds Kanaan mitt öga blickar,
Evigt strålar, evigt strålar solen der.
6 Jorden har ej den ro jag söker.
Nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds
Der gråter ingen, der slutar nöden, [stad.
Der bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker, [stad.
Nej, jag längtar, nej, jag längtar till Gud»
j ? Hulde herde, blott ett jag beder:
Följ och led mig, följ och led mig alltid
' Så att jag ilar stads dig till möte, [du,
Till dess jag hvilar uti ditt sköte
Hulde herde, blott ett jag beder: [du!
I Följ och led mig, följ och led mig alltid
44tf
ra -7
Co??, espressione.
P
2r
»appet.
444.
fézz^lzzjz^:
:^
SS
1. Jag är en gäst och fram - ling Som mi - na fä - der här, Mitt
-0- -0- IN
V I L -1
-# — ft-
^#=t:
v ^ 1/
0:,
-fe
— i*-
-^i
— |-
R ti
i — r*-
■N 1*
~f 1
Ér-r-s—
-if-
Érr-
s -
-%-
; H
■N-
— J^ d
— li-
-i f—\
0' •
j •
f j
' «
m' u ^
hem
lir
ej
pä jor
-#- -•-
den, Nej,
of -
• 0
van skyn
T •
#
det
— • — i
är. Der
r—^r- t—n
^-f-
=#
-V-
3E:
-f-
-r— B-
-T-
' z — l"
t ■
— *-* — V —
— ^2_^ —
— V—
— u —
ii -
— I —
— U —
u
t
— 1-
iS
up
É^-
pe hos min Fa - der I här - lig - het och ljus, Der
fe*
fc5:
9- ? — J\
* iN
-£i
— 1 —
-N
2
rrF i
— ^-H-r-
fv-
-?—
N-
— -p—
— &-
\—
1 1
É_
«i^ 7
m d \
d
7 J .
* *■* "
• ! J
%
d
«| •
vil -
le jag
■1» F *
ock
— *-i
'*
va -
ra
— d
i*
Ut
r—
min
-0-
0
é
Fa -
— P-—
0
ders
=f=
hus.
• •
d - n— ■
>.
^-2=b—
— V U —
-t
-4—
— k*—
— u —
u
— v—
— # —
— » —
t
li)rm längtan.
447
Kör.
P , />^ _& _js * , Rit\
13 H JlJii^^^-r-Jj-^fe^^M
Hem, hem, mitt kit-ra hem! Ej lins en plats på jor-den Så skön som du, mitt hem.
.#.. .m.
a
±=jz
-1— tr-£
*=*:
-* — * — •
2 Der uppe bor min Jesus,
Min Frälsare så huld.
Som gick för mig i döden
Och tog på sig min skuld.
Om glädjen blomsterströdde
Hvart steg jag här går fram,
Jag skulle ändå längta
Hem till Guds dyra Lam.
Hur jordens blommor dofta
Af friskhet och behag.
Och hur dess fåglar sjunga
Den sköna sommardag,
Hur vänner, dyra, kära
Så ljufligt möta mig,
Mitt hjerta ändock längtar,
O sköna hem, till dig.
Ty här på denna jorden
Är synden med i allt
Och ger åt allt det sköna
En främmande gestalt.
Fast den ej kan fördöma,
Se'n sjelf fördömd den är
Den kan mig ännu plåga,
Men så den skall ej der.
Och snart, så ordet säger,
Jag skall ock hinna dig,
Min Jesus skall ej dröja
Att hemta mig till sig.
Då skall jag, salig, skåda
Hvad här jag trodde på
Och till min Jesu ära
Den gyllne harpan slå.
448
l^oppet.
445.
^P
1 S Van-drings-nian-nen sty- rer
i Lik- så läng- tar jag i
lop - pet Fram till må - let och sitt hem
hop - pet Till ett nytt Je - ru - sa - lem.
— **-v — 5-
s=:=s±
■#-*-
:^^=r=
S=?:
1=i
fPlF
t=4
Ritard
SUP
Till det
säl
fa-ders - lan - det, Dit min go - el fa- rit
opp,
-v-
- — #— \— m-
=dS=t
*-
-»-
^m^mwmm
»/
$^
S
^
^j='=r
*
»ÉäN^g
r
Blott jag en gång slip-per ban - det Ut - af den - na dö - dens kropp.
J ^
^
2 Väktare, hvad månn' det lider,
Tills min hemgångsklocka slår?
Dock jag glades, att det skrider.
Lilla tiden snart framgår.
Många bli ej mina dagar,
Ske dock efter Guds behag,
Jesus mellertid tillagar
Kronan för min bröllopsdag.
3 Hjelp mig, Jesus, vaksam vara,
Under denna korta tid,
Dig i nåd för mig förklara,
Att i dig jag må ha frid!
Hjelp försaka för att vinna,
Så du bjöd mig göra här,
Hjelp mig, Jesus, målet hinna
Och att blifva, der du är!
i^t
i
4 Blir min dödsstund denna dagen.
Mig ej mer förskräcker den,
Ty min Jesus fullgjort lagen
I mitt ställe, hvilken vän!
Dödens makt dermed är krossad,
Han ej mer mig skada kan,
Jag af Kristus är förlossad,
Ingen mig fördöma kan.
5 Men om du behagar dröja,
Ske din vilja, icke min!
Jag vill mig här låta nöja,
Blott jag är och blifver din.
Jesus, jag för din försoning
Får ock sist af nåd en gång
Uti himlens sälla boning
Sjunga Lammets bröllopssång.
hemlängtan.
441»
446.
3_ 0-3—0 #__#_I_S 0 g.
( 'on espressione.
mf
UH> 9' 1 — i f* — ftT"t
1. Här
-0 •-■-# 0-. 0— J
te bland sor - ger och nöd och be- svär, Hur ljtif min ge-
0 r * * 0 0_ z: m • « 0 :r_ :r"
^4=t±E==ÖH= =tEEgEÉE=S=r==t===B =£±=5=3
&^=^
ä===?=J:rl=:^=?==^
S=il
men-skap med hel
r.-rr— * *— «-
tt=t=t:
-I— F f — t»
nen ar
0-
har ock ett ruin niii
för-
-W— =1— É-
gm^E
tj=f
£5
i=t
FW»
I
va - radt bland dem, Der up - pe bos Je - sus, der bar jag mitt bem.
' *-i^ • ^-i-^ P-
m^méz
-P=q-
*tf
F
*±
't
Kör
f • -*- I II
O, vo - re jag der, Der up - pe, der Je - sus, min Frid - sa - re, är!
ata^=d^=|d=£— ull — u " — u— u 1 1 ; gli 11
2 Ack, ljufliga band, som förenar oss här 4 Vid allt hvad du gif ver, vid allt hvad du tar
I tron med hvarandra och Frälsaren kär! Blif sjelf med din Ande, din nåd hos mig
Men ljufvast du sjelf är, o Jesus, för mig. qvar!
Från mörker och smärta jag längtar till dig. Och lär mig förbida i stillhet och hopp
3 Så stärk mig och räck mig din stödjande Den da£> som ska11 föra miu ande dit opp!
hand i 5 Jag längtar, o Jesus, att, iklädd den skrud,
Här nere i stridens och sorgernas land ! I Som du åt mig vunnit, få stå inför Gud,
Och när i bekymren jag ilar till dig, Att uppstå förklarad ur grafven en gång
Med tanken på hemmet hugsvale du mig '. Och sjunga din nya, din eviga sång.
450
f^oppct.
Andante.
447.
/rr i * -N H -|
— t*— [*— f— f— 1~
-~ 1
— *—
-J — -n— f-j — +—
fOX-L^ 1 j_ — J é J—
tr~ • — 3 9 9 t
1. När sko - la jor-dens
2. Här blir det ej, men
Ui. ** — f— r— f — r-
al - la stri - der sin -
hoppets stjer- na ly -
f M M
i
ta?
ser
-£-
l^lär skall mitt hjer- ta
Och vi - sar oss en
-•- -•- -»- -»-
-P 1 1 f r—
i- b i? r — '
U — U — U U i*
r
p f * f- k
^hBj ft j» Uz^JiihLli
:J=J
Ö
få en o- stördfrid? När skall Guds sa - lig - het jag helt åt - nju - ta?
skön och ljuf- lig strand. Rätt -fär - dig- he - tens sol der e - vigt ly - ser
• -»- -»-• -#- -»- -#-
I b — h 1 '—I b— b 1 f-
r — r
-A N-
f~* * iU
--N fr — fv — \-
-é^ — ä^— ä — ä-
4*
öö
ES
^:
£Et=fc
Det blif- ver al - drig här i den- na tid. När skall Guds sa - lig-
I fri-dens e - vigt, e - vigt säl - la land. Rätt - fär - dig - he - tens
-»- -#- -•- -0- -•- m . m m m "•" •" "•" -»- -#-
Ö
mm
*-* .; É. =B ^
11
het jag helt åt - nju - ta? Det blif- ver al - drig här i den - na tid.
sol der e - vigt ly - ser I fridens e - vigt, e - vigt säl - la land.
BXJ-&4-|^pj=C=Ef
#^
t=X
M
3 Der skall jag skåda Jesus, vännen kära,
Som här på törnestigen döljer sig,
Der skall min lofsång höjas till hans ära
Som tog frivilligt all min synd på sig.
4 Jag längtar dit, der inga tårar rinna,
Der allt förbytes i en ljuflig ro,
Der jordens alla sorger helt försviuua
Och trötta barnet får hos Fadern bo.
• -
hemlängtan.
451
Man sjelf har dragit inig till sig af nåde,
Han skäms ej vid mig, fast jag oren är.
Han mig upptog ur syndens djupa våde
Och mig till himlen på sin' armar bär.
Då är jag trygg, om alla sljernor slockna,
Det finnes en, som aldrig slockna kan,
Den heter Jesus, alla moln, som tjockna
Omkring min själ, allena skingrar han.
448.
^^^S
Je - sus, jag
hjert - ligt
3=q
d_| i_j=fl^=j|__£Lnj
i- » -é- t p • • 0- r
i
vt - ta
Allt hvad i verlden kallas goilt
Är idel skugga mot den lott,
Som jag får full besittning af,
När kroppen dör och läggs i graf.
Ehvad jag tänker, talar, gör,
Så kommer det mig saligt för:
Jag får väl snart gå hem i frid
Och slippa verldens myckna strid.
En salig stund skall det visst bli,
Som gör från synd mig evigt fri,
Då blir en rätt förlossningsdag.
Min Jesus, mig snart till dig tag!
När dig behagar, Jesus from,
Tag hem din dyra egendom!
Jag af din kärleks öfverflöd
Har all min fröjd i lif och död.
452
f&*WCt.
Moderato.
mf
449.
se
Vi bo
vi blott bär ne
v — V
re gä
Eu
4=J
Ig
ti
- 0 b ■
i: N (V-
f ^ >
-== . > r k
m^
-7 J J ^
=tt
k^L^
J. j j 1 j — l—
tid
-i— i— i—*—* — ^ —
på re - sa till vår vän.
m ém • m m /?
Låt in - tet
L#_; « «' 0 J- 0 — 1
här, 0 Gud, vårt bjer - ta
/iY -i i
1 1 !• » 1
• « 1 1
1 1 ' f f f u
1 y ~ 1 0
\9 -|
g^s
-4- y y y y £— -]
n
p
i^i
1
fä - sta Ocb bin
dra
fär - den til
"Tö-
vart bem i - gen
*=^=t
H
^2:
Hvad gör det väl, om resan är besvärlig?
Den varar blott en liten, liten tid,
Och sedan blir så mycket mera härlig
Guds salighet och ljufva, sälla frid.
Guds Ande leder mig, han mig hugsvalar
Och är mig när på resan hvarje dag
Och till mig ljufligt om min Jesus talar
Ocb om den nya lefvande Guds stad.
Du ser på mig och undrar: Kan det vara
Ett barn af Gud, en Herren Jesu brud?
Men ack, du ser ju dock min resdrägt bara,
Du ser ej än min sköna bröllopsskrud.
Men den jag får, när dödens ängel tagit
Det hölje, som är andens resedrägt,
Och när mitt hjerta sista gång bar slagit
Och ögats ljus af honom blifvit släckt.
Då skall jag se'n i Herrens klarhet skina
Mer skönt än solen i dess middagsglans,
Då Jesus hemtar hem mig till de sina,
Mig kröner med ovansklig segerkrans.
ii) em längtan.
tö 3
Moderato.
450.
H^\ J J l
i — i-
-é-
3=*
ii
.. \ Hvad har min Je • sus gjort för mig? Jo, han steg ned från Ka - naan
i Och dog på kor - sets träd för mig, Att jag skali vin - na Ka - naan.
-*— h-,-t —g— *=-£_» r C— t^-*
»c
ettt^
t — r
J — 1—4
, 1 1 I-H-, 1 1 1 1^-
=3=*:
4=
-* —
Der blir en
kro - na nå - de • lön I
-?— t-
lju - sa lan- det Ka - naan, Och
-»- -»- -•- -»- -&- -0- -•-
-Jf-k — 1 1 1 1 "I « ai — -rj-
=d=4-
1
-n
4J£-J— J— J—J- ~i J j i± i * t
se - ger- pal - men vin - kar skön, Kom, låt oss
b b T T T m b T' '*' *'
=3=3=1
gå till
» B
•G- -0-
Ka- naan !
es. f f L _i- -f— f f r-
t p
-f—x~
■f-f-srfl
±-^—\ 1 V * 1 1 \- 1
-1 1 —
— 1 p—
r
k |- ~ H
Kör.
:£=^=
iq==t
^==g:
Him - mel - ska Ka
»-]— gh
P
naan,
I
un - der
ful - la
Ka - naan! Vårt
^
S
4 V
m
££
ett
liirt land, Kom,
låt
t=$
till
ÉÉH1
Då jag bland Sions folk en gåm
Går in i sälla Kanaan,
Då, min Förlossare, din sång
Jag sjunga skall i Kanaan.
Der strålar du, o Jesus min,
På ärans tron i Kanaan
Och bjuder dina barn gå in
Att bo med dig i Kanaan.
3 O syndare, vänd om och gå »
Till Jesus i hans Kanaan!
Dig änglarna välkomna då
Till evig fröjd i Kanaan.
O, kom, der frälsningsfloden har
Sitt friska svall i Kanaan
Och härligheten strålar klar
Kring Jesu tron i Kanaan.
454
doppet.
451.
1. Täuk, när eu gång deu dim - ma är för - svim - nen, Det mör - ker,
2. Tänk då, när tron ej mer med tvif - len stri - der. Men allt är
3=*-
-ii-*-^
s=i
ZSL * '—
Och när den da - gen är för oss upp-
Närhjer- tat ej af "glö-dand' skott" mer
'£ * jl .... ^ n
»-= — 0 — • —
iSee
som om - höl- jer lif - vet här,
klart och ljust och visst för mig,
£:; *. _,. +. .0l .?.
»- — » — p — »—
zr=t
*=^=
-U- F-
£»
fefe:^N^gi
-i, — -é — =3=3 5^=S
-•-: -•- -*- -•- ••-. -#-
run - nen, Der Gud och
svi - der, Men frälst jag
£'
Lam
ser
met e - vigt so
till • baks på lif
m
*=jé
I v v v v
Täuk, när för mig är löst hvar jordens gåta,
Hvart ängsligt "hvarför", som jag grubblat p;l
När de fördolda djupen sig upplåta
Och jag får Herrens vägar klart förstå!
4 Tänk ännu mer, när med förklaradt öga
Jag honom ser, som här jag trodde på
Och bad och följde! Tänk, när i det höga
Jag, evigt säll, skall för hans åsyn stå!
hemlängtan. 455
5 Den trogne Frälsaren, som när mig följde,
Mig all min synd förlät, mig tröstade,
Men mig till piöfning ofta djupt sig döljde,
Tänk, när en gång jag honom sjelf får se!
6 Tänk, när en gång jag utan synd skall vara,
Helt fri mitt onda kött och satans list,
När alla tankar äro rena, klara
Och alla gerningar förutan brist!
7 Ack, tänk en gång, då jag skall kunna vara
Så from jag vill, då blott det goda sker,
Ja, när jag ej behöfver ens befara
Blott möjligheten af att falla mer!
8 Tänk, när en gång ej verlden mer mig häder,
Ej falska bröder mer förtyda mig,
När ingen fiende ibland oss träder,
Men idel sanna vänner samla sig'
9 Tänk, när en gång i himlens gyllne salar
Guds Lam bland änglar rätt jag prisa kan
Och om ett evigt lif med bröder talar
Och om det lif, som likt en dröm försvann!
10 Det kommer allt för den, som funnit vägen,
För den i Kristus här all sällnet fann.
O Gud, det är ju visst, ej blott en sägen?
Du sjelf det sagt, och du ej ljuga kan.
11 Guds folk en gång i sida, hvita kläder
Med segerpalmer inför Lammet står,
Då Gud hos sig de trötta barnen gläder,
Från deras ögon torkar hvarje tår.
12 Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjerta,
Hvar gång mig vägen blir för mödosam!
Den ljuft skall dämpa hvarje bitter smärta
Och locka leendet ur tårar fram.
456
Dolce.
P
Si
Nar
Här
doppet.
452.
får
van
jag
drar
jag
Je - sus?
strids -man.
V
O Gud.
Min höf
M-M-
5 t: ^
mig snart det
din g gått för
ffi
-4- '"''
1
— pv
-^r-
l
— i
— •—
fe
— v-
^^
fts * *
-f^
— *~
=*F =5
— i —
— w~
5^
-S-
— 3 —
— #—
• i
tJ -24-
-&-
gif, Der
ut. Han
jag
an -
— #—
ur
be ■
— t
lif - veta
falt mig
—•- •—
käl
haf -
la
va
— »—
Får
Godt
dric -
mod
ka
till
-»-
t •
e -
re
•
vigt
sans
^-i-*-*-
0 •
^£—
— •—
- k
— 1-
M
? i
1
i L
i
i
;?=^=
=R
.-.
jst=
lif! När slip - per jag
slut. Han tro - fast lof
t a ti
c^ r
att van
vat gif
t=
EÉ
I M-4— |* ul i
dia.
va
Af synd och sor - ger
En hiir - lig kro - na
*=«
^r-rrr
=3 * ^==r
-J— ? v j .
~~1 K 1 1
— r-H
fly ^ * 4
böjd, När
der, Och
5$ ^
får jag med min
hvar - je tro - gen
1+ J—
•
Je - sus Der
strids-man Han
i— \
- JV
dric - ka e - vig
e - vigt lif be -
fröjd?
skär.
f*Y i
1 1 1 1
• i »
f ' * B
fifi
£%-| *-r—
-h — [»»•;»
~^ m~- — *~
-t" 1 f- f~
-r- ^— h k-J
-+ f— £J
m • * # • #
1 L |j
1 JJ
:J> Af nåd det är miggifvet
Att segra, fast jag dör,
Se'n ilar jag till Jesus,
Som mig så salig gör.
Farväl till synd och sorger
Jag bjuder glad till slut.
O, dyre vänner, vandren
I trohet resan ut!
•i Och om er sorger möta.
Det sker på Herrens bud.
Men glömmen ej att bära
Dem fram i bön till Gud!
Er vapendrägt påtagen
Af kärlek, hopp och tro'
När striden väl är slutad,
För Gud er hem till ro.
1. Her
2. Än
hemlängtan.
453.
457
-j fy ^— "^
ä ä — ä—-\
*
£ee£
re, för - dölj ej ditt an - sig - te
nu ej hem - ma hos dig är jag vor - den, Är blott en
r
för mig, Trö - sta mi
*=*
T=t
£=É
"y i b' 1 J
-N
_ 1* ir
Kör.
mf
1
*
[S [V
■ i h
"fl
felHH— +-
0 — A
Å. f\ j H-
— #p-#r
-3— T"
# #
-d-\
J é
j j ■ 3 # 'I 8
é J
* ^
0 1
Vf 0 0*
å - ter,
gäst och
väl- sig -
en främ-
# #
na mig, hör mig! 0
lin g på jor- den.
0-00 c
du min
tro -
fa - ste,
dy - re
för
«
i i
t
• »
m *
t— 3
1 1
1 1
i* « u *
• »
-^-
— - — ^~
s »
-H
1 1 II 1
r i
" l> f r
II 1
ij j
r
1' IJ
b j
1 1/
^ r
y V
1
L> 1?
1 v --
^
n
P
i
—1
ii
i il
^ r ' *
•
i *
i ii
los
0
sa -
0 -0- é V
re, Kom- mer du
* / / -:-
ej snart,
kom - mer
t
du
ej snart?
/»V k
#' #
&f"
f
!■ f y f
V
|-
|-
r
-g—
\\
1 " 7 1
— !>—
L<
— (•—
— 0 —
— i —
jj
3 Här i det främmande landet jag skickar
Upp till din himmel så längtande blickar.
4 Medan du dröjer, haf vård om mitt hjerta,
Helga dess glädje och lindra dess smärta!
5 Håll mig, ack, håll mig blott fast vid det ena,
Att jag må frukta dig, Herre, allena!
6 Herre, föröka, föröka mig trona,
Gif hvad du vill, blott till slut gif en krona!
458
Andante
Bjowet.
454.
1. Bi - da blott,
£=*
^v==^
3-: i g-^S^
bi- da blott! Allt blir ge- nom Her - rens god-bet godt:
IN *> l I N N
*-J.
J. J J |
t^=l=*
|n
— f> ^n
— f* — z — i —
-f—
"t*" IN x
— fv-
SrH-
H-
— • ä-
i- j^±*-
-•-s-
é_ J _,,P
__R 1 g
Tå -
j * i
"1
J •
re •
sä - den
IN
gläd - je skörd, r
rro -
-é- -é- m
nes bön för
vis
• -#-
so börd.
Vi' £ |l
— v
i=M=
+ —
---]/ — U — -£—
— v—
__8 — ! — X .
— £ 1
Cr<«c.
~U> I.I |
-V
- ^ — ^=^
é^- *=?
— A-
=3=
=t=
3-1 P s 4
v
—0-r-
11 s — i
Ack, för ett
i
bio -
1
det
t va - get b jer - ta
]
Hvad
0*é
är den- na
ps-^-f- -U
-• —
—<9—
— 0 —
%~t i b» — t
—
"f-
-M*— r— j
^*-| * — k-
V
— ©* —
— 0 —
1 • • ' '
"
=F=
=J-5-f-J
SS
t
2 Kamp ocb strid, kamp ocb strid
Bytas snart i segerns ljufva frid.
Hvad som mest dig tryckte bär,
Skall ur harpan locka der
Renaste ocb högsta lofsångstonen,
När, förklarad sist, du står för tronen.
Bida blott, bida blott!
mtf^^T^mm^
3 Gladt framåt, gladt framåt!
Snart för evigt stillas all din gråt.
Några steg ännu, och så
Tröttad fot med lust skall stå
På de ljusa, sälla Sions höjder,
Der all nöd förbyts i högsta fröjder.
Bida blott, bida blott!
hemlängtan.
459
®=±
Moderate.
Ja
455.
>
mmm
3F=S
i-TJ-i-rf
p.)3r^j~
t=t
£
fe:
Stil - la, mitt bjer -ta, hör du ej rö -sten? Är det ej han, din
Som till dig ta - lar? Ljuf - lig är trö - sten, Tå - ren han tor - kar
-f — r—fz
?■
~-p=t
v-v
wmwt
mf
him - mel-ske vän,
m
vän - ligt
gen. Allt hvad dig ängs - lar
I
:=:
mmmm^mmm
v—' — » —
ii
\
kan - ner han
Allt hvad som
W^EE**-
gar, tryc - ker din själ
=pr-r-^ m #
p=t-4=
Rit.
Bort vill han drif - va, Dig
#m m \ b-*- -m- h-2- -•- -*d- -
&t
pt=pL
vill han blif-va
b*
Äll - tid
och
e - viift när
t=t
-V-fc-
£=t
:S
2 Herre, hur ljuliigt till mig du träder,
Nalkas till mig i främmande land.
Hjertat, som qvaldes, åter du gläder,
Räcker till barnet faderlig hand.
In i ditt hjerta blicka jag får,
Ser, huru det förbarmande slår.
Saliga stunder,
Ljufliga under
Att få ditt hjerta se!
I w|
Stilla jag bidar stunden den sista,
Bidar med fröjd förlossningens dag.
Äter då knytas band, som här brista.
Kom då, o död, mitt fängelse tag !
Fängelset tag, min själ i hans hand
Lemuar jag, som till helgonens land,
Till mina kära
Hem mig skall bära.
Saliga hem hos Gud!
Copyrighted 1892.
460
»öppet.
456.
Moderato,
S
\
— « « # —
-WTi —
Pi-
1 1^
B
/I, /i > !>
riv i ■ J J
&). < é
vvL> « #
é
0
C) 0
0 •
0
t) * *
#
• •
é å
1. O Je - sus kär, när vill du hem - ta rnig Frun det
• 00
i* * ■ * # » •
-&- -0- -0-' -0-
^=s=E=t — £=
-* 1 i " S^ — L-
1 1 B — i f —
—& — = — 0 1»-5- i*
—i ^— h F tf
[sv]/
1 V v v
r- y y ^ -
H
¥=J~
IV-
— v
— * N-
— s-
mf
= — i i—
=HV"
=h
-N n*~
— Py-
— [V-
HH
i.
>j— ^
— ä—
i
i -i-
-^==q -^ 1
: — s-
-t- 3
-3-
ä .
-:-h
fram-
lings
lan-
det hem
till dig? Jag är
så trött,
jag U a u
— « *-
ej
fin -
-É-=-
na
-P— j
(W? !> f-
-•—
— 0 0-*-
f.
P =l-t 1=
L.
#.
r» r
# *
« 3
M>-
—v — v —
-4—
— ©> 0 V—
P—
— i —
G k
-!/-
-*3— H
l> l>
-y—
— ]0i
~ ^ — ^
/ft^r
~~=i — f*
— I**"
0
-*r-
— f*-
P*-
N
[v—
=3 B
ro,
-#-
Förr
t-
än
-#-
0-
hos
0 -
<iig
i
•
him ■
-»-
t
len
IS
jag
-9é — l
får
-0-
^ fl
bo.
/Äy h [
2
%
s *
s
£
i II
l^i ?
i i
9
1 II
^4 — fe-
— V
r-
— >" —
fe-— M
r -JJ
2 Jag ofta tänkt, det skulle bättre bli,
Om blott från det och det jag blefve fri.
Men nej, så länge jag på jorden är,
Mig väntar endast möda och besvär.
3 En resenär uti ett fjärran land,
Jag vandrar här, o Jesus, tag min hand.
Ack, led mig du. jay; annars vilse går,
Hem, hem till dig, der jag min krona får!
4 Jag löfte fått att blifva Jesus lik
Och ärfva med. O, tänk, hvad jag blir rik!
Men skall en gång jag bära kronan der,
Så måste jag ock bära korset här.
5 O, huru salt att en gång skåda Gud!
Det blir en salig dag, då jag får bud.
Tänk, fara hem från allt elände här
Och evigt vara hos min Jesus kär!
hemlängtan.
41; i
457.
i — 0 — 0 — 0 — •-'— 0 — 0 — 0 — 0 — 0 — * — Éi=i_i_^_ m
1. O him-mel-ska Je
3. Nar får jag bo i
"-25* r
ru - sa- lem, Jag läng- tar ef- ter dig. När
dig, Guds stad, Och slip -pa allt mitt ve? När
-Ös — e— 1-F2 !?•-
!S!p!i!l!i^ppiÉ
I x I
t
iQE
^E§
i
får
I
jag
jag
ändt
stå
ligt
1 1
kom - ma hem, När
fri och glad Och
£^j=f
^
slu - tar
blott på
den
-Z5<-
s-i.?-
fet
:S
=r=r= =
*=t
1=e;
3 När skall jag, lös från dödens kropp,
Bli synd och satan qvitt?
När skall jag, hvilket saligt hopp,
Få älska Jesus fritt?
4 Jerusalem, Guds helga stad,
Jag längtar efter dig.
Jag längtar hem och vet ej, hvad
Som ännu binder mig.
5 Så kom, o Herre Jesus, snart.
Du rätta stunden vet,
Och låt mig se ditt anlet klart
I evig härlighet!
6 Ja, amen, se, du hörer bön
Och gör långt mer ändå.
Du har en ärekrona skön
Beredd åt mit
Andantino.
458.
S
&3fim
1. En
2. En Ii
mmm
ten tid af qval och strid! Se' n får jag
ten tid! Se'n får jag frid, Se'n får jag
i /t g> 0. (2 1 & *-,-(z r
re, Se'n får
ro. Se'n får
i
1 — r
jag gå att kro - nan få, Se'n får jag hel
jag se de äl - ska - de, Som vän- ta mig,
min arf - ve - del.
o Gud, hos dig!
ÖEEÉ
nr-rirriF?f
Ack, glädjen är ej bofast här,
Men se, jag vet en rolighet,
Som står oss visst tillbaka sist.
O Gud, milt hopp, lyft blicken opp !
1 i 1 T-
4 Min Jesus god, gif kraft, gif mod!
Gif seger, frid i kamp och strid!
Min nöd du vet, gif villighet.
Gif stillhet, gif i döden lif!
40 l>
loppet.
Moderat o.
mf
459.
Stö
a=r
£=£=*
0- * 3T -i. -V-
1. Ur
stor - mar - na
jag en
I V
sen hamn, Dit
syrf
£e
-u '
*±
t=*-
— N H5 -nH-
'* »
m
kär - le - ken vin - kar så blid. Den b ju der mig
ra och
l*-= — * 1» 1»< ■J- i»*— ' — P-=— I* — t-r — • — y 5 f* k —
$=*
fr
**
^
1ä±
siill - bet och namn, Men först
ef
käm - pad strid.
t* ■
£=3
Ö=!=
2 Mig möta i mängd uppå vandringens tåg
Bekymmer och audelig nöd,
Men kan, som så huld till mitt elände såg,
Han gifver nog glädje och stöd.
3 Min Jesus här mättar min hungrande själ
Och tröstar i sorgernas natt.
Han har mig gjort fri från att vara en träl
Och blifvit mitt lif och min skatt.
4 Den skatten långt mer än all verlden är värd.
O, må jag blott fatta den så,
Att kronan, som mig utaf nåd är beskärd,
Med honom jag ock må undfå
5 När döden mig rycker i grafven med sig,
Gjut olja i lampan, att jag
Ej fåvitsk blir utstängd för evigt från dig,
Men håll mig beredd till din dag!
Hemlängtan.
Moderata.
460.
46
A» »
i
— m—
=\
— \-
Nr
L_
-HH-
it
— 0 —
u u
1. O, mitt
2. Ja, der
—0 —
hjer
up
**v
- ta,
pe
0—
det
får
—m —
-é
läng
jag
- tar
med
r
l
un
en
— i —
*
hem
kla
—é~. — # — *—
- lan - dets frid,
ra - re blick
Här
Skå ■
* -1
på
da
t '
f
W
V
— W—
— 0
— ÉH — * •—
— P-z-
-*—\
&E v i -
t
■ i
— U—
t
•
— »- — # — m —
t=
t i
— F —
— b» $ — 1
— # — •
I
E3
Ö
TT
jor - den det har ej sin ro. Till de sa - Ii - ga rym -der, till
Je - sus, min Fräl - sa - re kär, Ty jag min - nes, han sagt. då på
É #-• -t-
fltt
!J
_JS
1
h
y # J
_^
" 1
~N
J
IS
l W
/f *
é
0
^
J^
— J s» II
f(r\
]
é
Ig
i
*
^ * 11
\s\) \
j*
q
^j 11
Fräl
jor -
- sa
den
9
ren
han
0
blid,
gick,
é •
Det
Att
dit
Guds
sträc
barn
4--
k er
sko
1
sin
la
i
läng •
bli.
tan
der
-•-
att
han
bo.
är.
/m)11 0
f
é •
r9 II
Igffi S—
— #—
0
l
B
— * —
— •—
— 0
8
— #—
0
r- *-M
** t
— >—
-r
t
— V—
0
-P-
— y—
-b-
-t —
— i
— *—
-%-
=E=^H
3 O, jag längtar att flytta till nya Guds stad,
Till det hem, som af himmelen är,
Der jag, frigjord och salig och lycklig och
Får lofsjunga min Frälsare kär. [glad,
4 Här på jorden min ande så ofta har tvång,
Ty i främmande land än jag är,
Och får ofta uppstämma en klagande sång
Öfver syndaförderfvet jag bär.
5 Dock, jag glades, att Herren på jorden
också
Är min skatt, ja, min sällhet, min del,
Ja, min herde, min vän, som mig leder.
Jag får intaga himmelen hel. [tills då
6 Ja, han är ju min klippa, mitt bergfasta
Ty hans ord är en borgen derpå. [slott.
Och hvad han änuu vill, här skall blifva
min lott,
Se, så är jag ju hans dock ändå.
I
Snart från stoftet skall lösas min längtan-
de själ
Och min ande uppsvinga till Gud.
Och åt honom, som löst mig till frihet
från träl.
Skall då höjas min tacksamhets ljud.
Då skall stoftet ej mera betvinga min själ,
När i åskådning bytes min tro.
Då skall börjas mitt rätta, mitt eviga väl.
O, jag längtar der uppe få bo.
Tänk, när jag ifrån synden för evigt blir
Och ej otron bebor mer mitt bröst, [fri
Hvilken sällhet och fröjd det då evigt skall
Att få hvila vid Frälsarens bröst! [bli
Ja, till eviga friden min ande en gång
Skall uppsvinga, förklarad och skön.
Der bland saliga andarnas jublande sång
Skall uppfyllas min längtan, min bön.
464
f&Oflpet.
Andantino.
461.
mf N
-t-
la Ef - ter slu - tad kamp och
fc==f=*=F£==f=
.. ~ v '
frid. Der- för gladt framåt, I brö - der, Löf-tes - or - det svi - ker
IN
-É « ? »— .— z 1 1-,
#?:
— i-
ci — r~
— |-
— 1~
=£
— !-
Fr
=3
[S
1 "1
-i-
^H -i fl
i»
ej,
*4-
i/
Och
-\-
U
vi
— •—
kärn
rf-
— •—
pa
5
;
ic -
i*
J
ke
-*-
-P-
hel
.(2.
i F
-*-
-ler
.#
För
-#-
— 0—
1 * p"
1
ett o- visst mål
ack nej.
b£
4-
^
— '^—
— j-
— 1 —
1 -
J —
l-F-
=r
—t»1
b — t t
f==
E=M- Jl
2 Målet ligger ju framför oss,
Vägen är ock ej så lång,
Fast den går i djupet neder
Och i mörker mången gång.
Jesus slagit sig igenom,
O, hvad tröst för oss deri!
Genom honom, genom honom
Öfvervinna också vi.
3 Derför upp, I trötta händer,
Upp, ja, upp, I matta knäu,
Och I mörka otrostankar
Och I tvifvel, viken hän!
Ordet säger ju, att tiden,
Väntanstiden, är så kort.
Fastän våra arma hjertan
Glömma det beständigt bort.
4 Litet mera eller mindre
Utaf jordens nöd och lust,
Det betyder ju så föga,
När vi hunnit hemmets kust.
När vi, frälsta, se tillbaka
På vårt korta vandringståg,
Hvad, om litet mera solsken
Eller moln deröfver låg?
5 Hemma få vi ändå hvila,
Hvila ut i Jesu famn
Efter alla vedermödor
Både med och utan namn.
Der skall ingen fruktan vara,
Ingen oro, ingen nöd.
Ingen frestelse och plåga,
I nsra tårar, insen död.
Copyrighted 1892.
hemlängtan.
4H5
6 O, så låt oss ej förtröttas,
Låt oss, inedan än är tid,
Verka Herrens verk på jorden,
Om ock under mycken strid,
Ty på mödan följer hvilan,
Som en ljuflig uädelön,
Och vårt verk är ej förgäfves,
Då ju Herren hör vår bön.
Adagio.
462.
Hemma, hemnia få vi hvila,
Vare det vårt fältrop här,
Medan striden ännu varar,
Ja, när den som hetast är.
Låt oss ropa till hvarandra,
Hvar vi mötas, livad oss sker:
Hemma, hemma få vi hvila!
O, hvad vilja vi då merV
D.C.&Fine.
jor - den fäst. Ett nog - re
var, Guds barn, Och när hon
mål
fal -
nu
lit.
har.
si,
^?^ÉEteö=S:
i, I 1/ I
Ja»- har ett hem, ett evi
*
m
a
jt hem,
Så visst Guds ord är sant.
Han mandom tog, han led och dog,
Han Anden gaf till pant,
Till pant, att han vill komma än
Och hemta barnen hem
Till sig i sköna himmelen,
I Guds Jerusalem.
4 Jag har ett hem, ett saligt hem.
Allt från den sälla stund.
Med krossadt mod, i Jesu blod
Jag fann min ankargrund.
Förut jag for i verlden vill,
Var fridlös, utan hem.
Nu borgarrätt ock mig hör till
I Guds Jerusalem.
5 Jag har ett hem, ett fridens hem.
Ett Salem, der till slut
Min trötta själ skall evigt, väl
Och saligt hvila ut.
Här tåras ögat ofta än,
Här köttet gör besvär,
Jag då till hemmet längtar hän,
Der ingen gråt mer är.
6 Jag har ett hem, ett himmelskt hem,
Jag säger än en gång
Och sjunger så, tills jag får stå
För Lammet med min sång
Och i ett nytt Jerusalem
Med änglars blanda den
Och saligt fröjdas i mitt hem,
Hvartill jag vandrar än.
466
Viofipn.
463.
-0- -0- -0-
j j Haf tro
'lOm du
-0-
lain - pa fär
blif - va vär
dig, Och gäck e
dig Att va - ra
mot din Gud,
Je - su brud.
0—r- 0 '-\ £" P- 0 7-m
k — i IL f U U— Ué ii
4--W
=£:
s
3^=
Ett
rop från Si - on korn - mer: Se, brud -gum
w-
t-t-
ga
är för dörr !
5= Et
-W— =?-
,m/
=-:
I
*=*
-P Pv
«=£
Är lam - pan din
då tom - mer, Får du stå
gg
>
u - tan - för.
5=03
IS
2 Du skall ej längre töfva,
Var vaken, nykter, klädd,
Låt intet dig insöfva
På säkerhetens bädd!
Se fikonträdets blommor
Begynna spricka ut,
Som båda ljuflig sommar
Och uppå vintern slut.
3 Pryd dig med alla fromma,
Och tillred lampan din,
Se, aftonen skall komma,
Och mörkret faller in.
Se, brudgum är för handen
I helig ståt och prakt,
Slit sönder syndabanden,
Och statt uppå din vakt.
4 I visa jungfrur alle,
Gån fram med fägring stor,
Er' fröjdesånger skalle
Inför Guds änglakör!
Se, öppen är nu dörren
Till Lammets bröllopsbus,
Er brudgum dit infören
Med trones klara ljus!
5 Kom, Jesus, du min längtan,
Kom snart att hemta mig,
Kom, du mitt hjertas trängtan
Och för mig hem till dig!
O Jesus, gör en ända
På denna jämmerstig,
Tag oss i dina händer,
Och för oss hem till dig!
l^emläitgtan.
Adagio Maestoso.
l=f3=*
464.
H,7
• S * 9 f f '— # B— '— 9 * jrf1-3
, \ Yt - ter - sta da - gen rätt fröj - de - full blif - ver För dem på
' l Yt - ter - sta stun -den dem in - trä - de gif - ver Till de - ras
3 — flp:
:^s=p=r=
fäMmtm
Je - sus, vår Fräl - sa - re, tro
säi - la och e - vi - ga ro.
! f-*7k--F-
ff
mm
Ar - be te, strid Byts då
=F
£=
EJ
11
«— ^
i
frid,
Här
ig - het
I I
föl - jer
mö - do - sam
*- -m-
ti,l.
II
2 Den, som nu önskar sig värdigt bereda
Saligt att sluta sin eländes tid,
Må låta ordet och Anden sig leda
Barnsligt i tron till sin Frälsare blid.
Änden blir god,
När blott hans blod
Här fått upplifva och styrka vårt mod.
3 Rädes du ännu för döden och domen,
Må du då tänka på Frälsarens död,
Som för att göra vår frihet fullkommeu
Dömdes och dog uti yttersta nöd!
Är det vår tröst,
Att han oss löst,
Blir domsbasunen en glädjefull röst.
4 Gör, Herre Jesus, den saken rätt vigtig
För våra hjertan, att du är vårt allt,
Att du vår sak och vår räkning gjort rik-
tig,
Då du all verldenes synder betalt!
Gif, att vi må
Lita derpå
Och för din tron med frimodighet ståf
468
i^OppCt.
465.
*1tSfi
&
-0-1-
~± -0- -#-. <#n
j Till fri - dens hem. tiil rät
'- Till fri - dens hem från tun
• -0 ■ -0- +
fa - ders - hu - set Min tröt
jor • de - gru - set Jag blic
ta
kar
^-^fcJ:
±r=£
i^^
>-s •-
t=\
m
själ med läng- tan sträc - ker sig.
hem, min Fräl - sa - re, till dig.
^
~-r-f — =j
gg
33
Här ne - ie fins ej o -
störd
IS
J^-o i-^J —
1 ^ —
— r" #1
— Wl
1 T" K~
fr" ; ; s
1 ■ ■ ' — i hr
« . 0 J
■*1 N ^ J-
^
-t^t-*-0-~
ro, Vär
•<-#-S- 1 ^ * v i- -*- ^
i V i /
blick är skum och svag vår tro, Och
hyd - dans
" 0
5 5 *
« • • #
2 *
PJ*n,*jJ • • • p
i i r 1*
a - m m
• • • i
— »-= — # 0 —
-i * i —
— = [j —
r-CJ ''
**f^=f^
ggg Jj {s
1~ • «-
~fi-> 1
, h-,:l|
band oss tryc
-^ f •
ker. Och
r-0- ' *-
S: S J 1
hyd - dans
m . m m
band oss trvc -
* •
— t««-r- hH
X»A — ^
ker.
w * - j • r-
C j 1
^ ^ — 1
li~E •»'
2 Men Gud ske pris, att tiden framåt ilar,
Det kommer allt, som Herren lofvat har!
Helt viss jag är, på Herrens ord jag hvilar,
Att han till sist det bästa vinet spar,
Och då år glömd all jordens pust.
Och frid och fröjd och evig lust
Oss rikt belönar striden.
3 Men, Jesus kär, behåll blott du mitt hjerta.
Låt tidens ström ej draga mig från dig!
I lust och nöd, i glädje och i smärta.
Blott du, blott du, blott du hugsvalar mig,
Ty, Herre, när jag hafver dig,
Må annat allt fråntagas mig,
Med dig jag dock är salig.
>Titr ficgrafningar.
469
Animato.
*-A
3. Vid begrafningar.
466.
'A
£=Ä
wmm
*=*
rr
±=t
3=]:
4-i
1. Har du sett, hur trä - den ful - 1;
>f for hö - stens vind'
feézb:
:|=t
-g X fr
-» — » — #-
! I |-
=ı -A "f*
=±-
-f"
=iM=
-4"
m
* #
-|
— 1~
-|
-i-r=i-i
ffir^Zjf— *~
J
«
-* —4-
8
t
X
"t t~
— 1—
-«'-
* •
■ 3 1 H
Xs\) J #
•
ä
Har du
m 0
sett,
f"
hur
-»-
f
fiir - gen
-»- -»-
T t"
viss
-»-
1
nar
På den
0 0
fag
ra
ro
# •
- sens kind?
/*v h ■ ■
1
1 !
t
r r
E
^rs 1 £r a
irJ-, w w #
f
« p
m
0 0
f
T t j
ok i, r r
r
r r
t
1
b fe • 1
! "P ^ ^
|"
|
1 1
[
v \t
^ E? 1
r
S -v
ö
^ippiii
Me - ra djupt den sorg dock kan - nes, Som sig
r\ in
P p « P P—.— P P P — P-
i P • u— — 1
fä-ster
x=x
-p — p-
t
r^=f=r:
m
m
1 1
till vårt hem far- väl;
2 Då inunder mjuka locket
Matta ögat gömt sig har,
Då de kära läppar kallnat
Och vår röst får intet svar;
Då den älskade gestalten
För oss ligger blek och stum
Och vi måste bära ut den
Ned i grafvens mörka rum.
IS
De ha endast gått i förväg
Till ett mycket bättre hem,
Till ett land, der ros ej vissnar
Och der Gud hugsvalar dem.
Seger, seger der de njuta,
Seger, seger sjunga de,
Då de med den helga skaran
Samlas kring sin Frälsare.
470
doppet.
Andan/)' ron, munin.
467.
*Ä
BEE
1. Hvar-för tå - ras du, mitt
2.
Ty för mig är väg ock
r> fe I hi i
.» ^~n
p=?if
3*=^:
^
H < — P— 1 — i •- — f^— * * # m— ^
ga, Hvar - för klap - par du, mitt
nad Ge - nom Je - su Kri - sti
=*=?:
/ Accell.
-* fr
SS
A tempo
*m
£=£
-*■
^^
pJ3I f
tröst? Du, som var mitt allt på jor - deu, Hvar-för bar du flytt från
får. O min själ, så gläds i hop - pet Om en e - vig här - lig-
--&-
=£
=p
t=t
mig? Dock du är nu fräl-sad vor - deu, En gång får jag träf- fa dig.
bet, Se' n du väl full- bor- dat lop ■ pel, Hos vår Gud i e - vig - bet!
— & P-M? — I 1 ^— &•
it=t
r— r— r— r
m
s±
>7fa fcegrafmngat.
471
Adagio.
b I-
468.
E3:
P^rn-jl^^^
h i Gråt oj öf - ver dem, som sof - va Med Guds frid i graf vens sköt!
t O, långt Liell- re må du lof - va Her-reu,soui till hvi - la söt
U
änrr—r^— r
^E3=É=É
fl
$=*
Ttn^-n
-9- *r 1 -1
1 1 1 — n
— ^_
— 1 — 1 — 1 — Li — 1
^ =>. _J j -1
-J ä J J-
— H — j — 4-
=3 j ;1 1
V7 ' " , d B B
* # • hf
H- . 8 J
# h8 8 ii
*J -B- -B- "' -B- U-B- w"
Har dem fört! In - vid hans hjer - ta Ve - ta de ej mer af smär- ta,
-B- -B- -B- -B- -B- -B- -B- -B- -B- m
AV T 2 2 B B
rJ U
* S 1
l^t* ii Ii
"T — F — ¥ — r
_ti« g L L_
-f— t=t_r_d
-t— b— r— r-
r r r r
^f-r-^
Ro de baf
fuu- nit der
r^-w
Ef
3=*
4-
ter ve - der
-70-
mö - dau här.
H
1
2 Blicken lyft till Sious höjder,
Se, hvad de dock vunnit der:
Paradisets rena fröjder;
Synd och sorg de hade här!
Må du hasta för att hiuna
Samma mål och himlen vinna
Der din vän du återser
För att aldrig skiljas mer!
472
föoppct.
469.
Adagio.
, 1 |
— F~
— i
-^ — i — i—
=F
H~ tt
1. Hon
är ic -
*
-*-
ke
— 0—
död,
-4-
1
•—
hon
S 5 J
sof - ver, Stil -
— * * — s
l;l
-F—
slum - ra - de
hon
P- ,
(&% M *, F
f d «•
— i — i— i —
— %-
0-
— i —
F—
' 1 h—
— 0 0 1
» .
=± — t— r
É
1
— v—
— 1
i — r
1
>)fttt
* 1 i
— J
-=p !
i — iM
[v
U)~~ J ' i
!
h5 1 \—
=S
1-
—é-
-J 3
—0 — 0 — *—
-i-
Il ^
in.
Slum - ra -
de
# •
V -J- 1
från q val och
— 2 — * S-
plå
*
— y—
0
gor
— #
— i —
Och från ve - der- mö
-g— fi ; «-J±
dan
-gg— i
\s Z ~\^,
— 1 1 —
-|"
— # — * * —
1 T
— 0—
— B—
=r__^ e-
?
|
1
1
1
i
p
=;±s
jrU.
från jor - dem
if
o - ro. Från dess vex- lin- gar och
t t rt « ■ f p > >
'I
r— r
?=^=s-
—,-
4—4-
I I I I *"»■ p
mmsmm
strid. Bi- dar hon de
- nas nu
Ut
o - störd frid.
8UV%:
t— T
IS
Hon är icke död, ty Herren
Är ju ej de dödas Gud.
Endast hyddan göms i jorden,
Hon i kraft af Herrens bud
Ej förgängelsen mer skådar,
Ty det första svunnet är.
Kort var striden, lätt var mödan,
Evigt varar fröjden der.
Hon är icke död. hon lefver,
Lefver evigt inför Gud,
Lefver för att evigt älska
Och att älskas såsom brud.
Klädd i sida, hvita drägten,
Bland de frälsta utan tal
Strålar hon vid Jesu sida
I hans ljusa bröllopssal.
Andantino.
Dolce.
Vtti licgvatmngar.
470.
47:;
1. Jagskall sof - va, men ej e - vigt. Snart en an - nan mor-gon grytt,
, , - P ' -P-.—P-* P P P P P fLs C P-t 0 p 0
an - nan
P ' ■ P-
mor
p
gon grytt,
=t=f-
—m—
=fc|=g=:
t E
-v-
* 1 p
-1 HS
1
•-. -*- -•- w#-
1 y— • — \-
1/ >
I upp - stan - del -sen på nytt.
-n — ps-
t=r
Då från jor - densskil -da trak - ter, Haf - vens djup ocli ök- närs sand,
^ ^ n
_^_* — l
-•- -p- -p-
-f f *
§
-f—*—f-
lä
-*-
lös sk
a Der på
he-tens strand.
,. , P'* g , P ■ É É p— .— É É P-^ P— ,— p^ * É — f— ,— (2 n
I ^_ jS N 1
Jasr skall sof
p53=t3=f±=!=f=E|=t= ~Tzri
vigt. Snart en
här
-P-
ig mor-gon grytt,
-É * #—.—(2-
i
0 ■
F P 5 y ?N r fr r
K-, — I £ — N — * -1 — -,-.
-pt-i-
Och vi sko
-P-= P-i-^-
nio - tas.
Se - dan allt
EÉEÉ
^=3?
är vor- det nytt.
V
/
2 Se vi här en Ijuflig blomma,
Den vi älskat öfver allt,
Hastigt vissna före qvällsol,
O, hvad allt blir tomt och kallt!
Dröjande vi stå vid kullen.
Der vi gömt vår rosenknopp,
Vänner, må vi dock ej sörja
Som de andre utan hopp!
II
m
3 Jag skall sof va, men ej evigt,
I min tysta, gömda graf.
Och välsignad vare Herren,
När han tog, som när han gaf !
När han kallar till sin glädje,
Det i rätta stunden sker,
Och uti hans stad der uppe
Ingen död skall vara mer.
474
doppet.
471.
Andan fe
15 *
mf
>
*-*tit~rr i^
\
p
r J
r
|
!• l-i I-V
t
\ *i/ j
J ■
# J
*s
) é
d
*
• *
2 *
5 # #
tr *
1. Jag
2. Jag
B
läng
läng
•
täl-
tar
0
till him -
till him -
• #
len från
len från
sor -
syn -
1
m
ger
der
• # #
och strid Att
och flärd, Från
f f
— » •
^ t\j f
E
■• !•
1 1 1 w > W
1
" t
u
n i v
-a-s- — i k — n — i s — s-
i-
— r
P
— h-
fc N j
— A— N—
gp i i i i nij j
der hos min Je - sus få
det - ta för-derf - va - de
si . — F— j~—i- ; ;
va -
hjer
P
3
-*-
ra
- ta,
»-
Och
Som
-J-
#
sjun
fre -
-P
- ga om här
stås af sa -
-i-i J
-lig- het,
tan, af
S^=*-» — p — ,» — i — t? — tr-
F
— h-
-=M- —
p
=fc=
-P— P— P-
r—p -
1 \ v u w
i
X
1"
se - ger och frid Och skå - da hans au
synd och af verld Och gör mig blott o
te kla - ra.
ro och smär - ta.
£=t
ms
*=t
3 Jag längtar till himleu från mörker till ljus,
Från oro till ro, ack, jag trängtan
Der har jag mitt hemman, mitt bergfasta hus,
Till himlen, till himlen jag längtan
4 Der har jag en krona förvarad åt mig,
Der har jag ett arf utan like.
O Jesus, min Jesus, der får jag af dig
Ett evigt beståndande rike.
5 Och alla de kära, som förut gått hem,
Der får jag dem lef vande åter.
Der slipper jag sedan att skiljas från dem,
O Jesus, af längtan jag gråter.
6 Hur länge, min Frälsare, dröjer väl du?
Ack, hör, hur jag suckar och trängtar!
Säg, vill du ej komma och hemta mig nu?
Till himlen, till himlen jag längtar!
>Jftr tegrafntngar.
Andante äoke
mf
472.
£*=£
M;J'J-^ *F
=t
r*
1. Låt mig
ä=f±
låt mig
: — r*-
Att min Je
zf »^ — g-
475
- r *
sus se jag
fe?
Je - sus, upp t
Låt mig snart för tro
nen
JJ
It*
^
Trängtande, trängtande
Är min håg att dig få se.
O, när skall jag dertill komma
Att hos dig med alla fromma
Skåda få ditt anlete?
Härlig är, härlig är
Också änglasången der.
Kunde jag blott vingar få,
Skulle snart det uppåt gå,
Hem till dig, o Jesus kär.
Ack, hur stort, ack, hur stort
Komma genom Salems port
Och på gyllne gator gå!
Jag kan nu det oj förstå,
Hvilken boning! O, hur stort!
Paradis, paradis!
Der vi sjunga Herrens pris;
Fram till lifvets träd vi ila
Och som drömmande oss hvila
Hjelp oss, Gud, till paradisl
476
doppet.
Adagio.
ma
473.
EE^
*=*
4 — -fv-
S=
P
1. Her-ren krö - ner si - na trög - na, Krö - ner dem med nåd och
I
£m-»L
;
£*
3=*
H -N-
P
*
gfe
När hans An - de gjort dem mog
1
4=*
HH
na För
-0 *_=_
I
£fc
'"./'
:-b=
Ö
II
se - gerns k ro - n:
¥-
För att se-gerns kro-na
W: C f HiigfelllLllH^
2 När med hoppets fröjd de strida,
Älska, bedja, tro och vaka,
När de för hans ära lida
Och sitt eget lif försaka.
Moderata.
3 Han kring sjelfva döden kastar
Ljufva strålar från sin himmel.
Då den frälsta anden hastar
Hem från verldens brus och vimmel.
474.
fe^ö^E*
i
iÉ^zrfejg
1. Säg mig, h vart går du, o bro- der.Hvartgår du, kvart går du? O, säg!
ff — fr N— n : n — — i N-i — fr *— fr — — fr — h
0 -
Hfc-fv
1
. s- \ — k
I
i=±:
Säg mig, övart går du, o sy - ster.Hvart går du, ty smal är din väg?
ti ¥ w -0- -M- * -0- a-. -d- ^
Vi skyn -
dafram-åt
e-mot
Ka
naan, Trots Ii - dan-de,nöd och be- svär,
■ UVr
i '
_p
-& -A
. 1 J fv J 0 J ! 1 l^v 1
* 0 0
J^-^4
^ #15- #5 1 1 « 1 J' \J
Ii 0 '
4 0
J
0 •
.0. .r
» J
-0-'
. * ' * * ?'<>
Och hem - ma, der hem - ma
Ka- naan, O, säg, skall du mö - ta oss derl
>Titr begravningar.
477
Kör.
&åmmm$
*—*-
3E3EE}:
. 4 1
O, säg, skall du mö - ta
der? O, säg, skall du mö- ta oss dei
— Lp. — ^— y — ^ — t/ — b — ' — — H — F-3
■ rv—
■*-?>-
:<=J=2=
-S-P>-
F=R
r
^IM^Ml
Ja, hem - ma, der heni - ma
Ka-naan, O, säg,skalldumö- ta oss der?
1 H |>.—l- 1 b» — •- — £ 1 b/ b/ — ■-• • — JJ
2 Hvad är din kallelse, broder,
Hvad utsäde är det du sår?
Hvad är din kallelse, syster,
Då framåt mot himlen du går?
Vår kallelse är att förtrösta
På Herren och hålla hans bud,
I kärlek och tålamod verka
Och skynda mot hemmet hos Gud.
3 Ja, du skall möta oss, broder,
Se'n korset du burit en tid.
Ja, du skall möta oss, syster,
Med strålande kläder i frid.
Med krona, med palmer i händer
Och tagna ur nöd och besvär,
Vi jublande stå inför tronen,
O, säg, skall du möta oss der?
Andante. 475.
hAa 1*— MH 1*— f*- -d — J— i— $ — 1—
FlNE.
-n— f*-f 1 1 i :H
fei=SEfc-J
: ■> j Ö, nämn för mig
l Jag blir dock här
ffi
ej jor-dens fröjd, Och sök ej fängs - la hjer-tat här!
ej fullt för- nöjd, Mitt rät - ta hem der of- van är.
m
t—t
jm=fcfei
Dess blommor mig ej loc- ka
o- ^ ^ r* i ^ [^ fv
ZT ä ä ä I ä. » «. ä
få, De viss- na
~~ 3 ^ * *
ju
-1
så fort, så fort.
s lND.C. al Fine.
Den lust, som verl - den bju- der
-»-• -»- -#- -»-
/fffi 2 S SM 1" 1 r
-*s-i— 3— i-
på, Den ak - tar
f* g g g
— -
— #—
ej
— r
3 3 3_F* "3
mitt hjer- ta stort,
-0- •»- -»- -»-
1" i \~ rfc — n
EM-C l FW^-k^-
— f b* — b» b—
=r
4„s_s=p^|
l b ^ b
1
v v y
Guds rika bord, hans käpp och staf
Uppå min vandring stärka mig,
Den klippa fordom vatten gaf ,
Den öppnar ännu alltid sig.
O, skulle jag väl dricka då
Ur någon grumlig rännil? Nej,
Jag får till lifvets källa gå,
Och ordets ijus missleder ej.
3 Jag skyndar till de dyra, som
En stund i förväg vandrat hem.
Jag töfvar ej, ser mig ej om,
Mitt hjerta längtar upp till dem
Och till den lefvande Guds stad,
Till änglars och till helgons ro,
Att möta der min Fader glad
Och få hos honom evigt bo.
47*
!9 öppet.
476.
V' - rato.
1 m/
J -1
|
$J> 2 j j j
— 1 — - v
*•
- *
— 0-r-
* #
\~J -t. • m 0
<_ -#-: -#- -•-
. »Sa - lisr.ack,
"'Äng- lar i
N
sa - lig, nu
ko- rus mig
-#-• -♦- -•-
går
hel
-#-
• 3 "
-#- ■#- ~ "
jag till ro
- sa med sång.
• • ~fSf"
0 •
Dit,
Sa -
b
der de
lig, ack.
* •
säl -
sa -
JL.
la för-
lig, på-
■f- •
/-v a Z; *0 i
L !.. !
— pr-
h S
-S-=-
— • — # —
m •
— * — i
*&>-{ ' ■ i
i», j* i
_j
[
^^ -t •
•
i
■)
^1 r
Vi i 1 i
' P 1
A n \
1
* • J
m '
i
thr J t «
# s s —
-S-h
-s— «—
-v-
— • 9
t -2-
kla - ra - de
skyn- da din
bo.
gång!
Snart hos min
Je -
sus i
-0- -0-
sull
-0- -#-
het och
0 m
ro
fr): r — r—
— P*""2 T
— ♦-= • m —
! ^ • ■
=£=
* *
-H
~0 #
> 1
-J
g
Jag-
i det
-»• -»-
— » — » —
— H —
him- mel ska
-*-• -*- -•-
p « # 0
-0-.
lan
■0- -0-
detskal
: i-
i bo.
-0-.
Ej
i — #-f-
— 0-^
■*- -é-
som en
s !
främ-ling jag
g
n
u -•- -0-
läns: - re går här,
lig, ack, sa - lig, i frid bor jag der
fp.
3±^=Z
m$
2 Vänner jag älskat, ren hunna i hamn.
När de mig skåda, de öppna sin famn,
Höja de tröstliga sångernas ljud:
Skynda dig, salig, ack, salig, till Gud:
Ljufva melodiska sånger jag hör,
Klingande harpor, de saligas kör.
Himmelens hvalf derutaf fyllas opp:
Salig, ack, salig, påskynda ditt lopp!
:) Hväss dina vapen, o död, och slå
Helvetesfurste, försök hvad c .
Jesus, min Frälsare, öppnat min graf,
Salig, ack, salig, beger jag mig af.
Klar rinner evighetsmorgonen opp,
Döden försvinner i ilande lopp.
j Ej mer skall höras ett klagande ljud.
j Evigt jag salig får h vila hos Gud.
>Tttr fcrgrafmngar.
47'.)
Larghettc
mp
477.
£BE
dan h
nit Hvi - lans lug - na hamn!
Ske
da - gen, som var ber - gad, Storm - fri, klar och blid,
, , . i.
w&eé
333E
?=^!=É
m
m
=fc
=J
■#• -& V |
Njut som barn den ro du fan - nit I
Af ett himmelskt sol - ljus far - gad, Som
in Fa - ders famn!
r Je - su frid,
vm
*=p
I— PFf i- • 1-
£=fe
EE^
3=t
=f?=f**=3=
fet
r^
Tyst din lef - nåds - sol
Dy - ra - ste kle - nod
sig säuk - te, Tyst sig skug-gan spred,
ti - den, Skatt från him - me - len.
-«- -»- -0- j
öp
mt-t-i-
:^=?
w
-.•■
II
I u
In - nan man det min - sta tänk - te. Det mot af ■ ton led.
O, den fri- den, o, den fri - deu, Je - sus, gif oss den!
J .0. -0. .0.. .0. .0. .0. .#-. .«. .0.
SE
£=E
T=F
E^E=E
» •-
^
3 Hur mau klagar, hur man gr
Hur man beder än,
Du, som bortgått, ses ej åter
Ibland oss igen.
Tiden mot det mål dock jagar,
Som för alla står,
Lägger dagar uppå dagar
Lägger år på år.
4 O, så nära, o, så nära
Är den morgonväkt,
Då hos Gud i glans och ära
Står en frälsad slägt!
Ingen mer skall tårar fälla
Eller sörja då.
Må vi alla med de sälla
Då kring tronen stå!
480
»opp*.
Andantino.
mf
pytr
478.
_S__I # — *_ — ^_
-J \- —I 1-
1. Jag vet en port, som öp - pen står Der från de gyll - ne sa - lar
2. Den öp - pen står för livar - je själ, Som nå - dens ord a - nam - mar,
fcfeifct:
8-»:
2— t-
-0. « _4_ 1
0 ->
N-L
1—
N-
-1
-A J
\
■J d 3
^t^—^~
— i
k
— 1
# •
"~$" 'A-
# H
« s
-i^
=-=H
@r j
* J
t) -*-
En
För
klar
rik
-f-
1
- het,
och
-f-
som
fat
r
från
tig,
— É—
— i —
kor
kung
*
-• — 5
set går,
och träl.
Om
För
•
Kri
al
— •—
— # —
sti kär ■
- la folk
f T
lek
och
-»-
-T-
• . J
ta - lar.
stam - mar.
f *,
—f 1 —
^£-S-
-f-
-h
— ¥—
t
V '
— U—
-r—
-v—V-
— v—
-r- M
Kör.
i h i >
.____
TS
* gä * i
N
=? Å
-A-
=1 ^szz|
— i —
, , 1
0,
djup af nåd, min
r t t~ r
Gud,
t
t i
hos dig,
Att
den
c
står öp - pen
4
ock
r*
för mig,
1,
m *
— # • 0 0—
r t F r
=j=
b t
— I»
-r-
t r — r
— 0 —
r f 1
— u^
i
f f f
"t
-t— i— j
Så skynda fram, trots oväns hot,
Förr'n porten sluten blifver,
Och kors och krona tag emot,
Som Frälsaren dig gifver!
4 Då vi på andra stranden stå,
Läggs korset af, det tunga,
Och lifvets krona vi då få
Och Jesu kärlek sjunga.
Used by per. The Biglow & Maiu Co., owners of copyright,,
Adagi
ViXt fcrgrafninpr.
479.
ls|
1. Säll är
den,
som lyck
■ ligt
hun - nit
ham
nen,
E -
vigt
fri från
2. In- gon tår
skall då
från
ö - gat
rin
na,
In
- gen värk och
SY' 2 — S~l
**"'
f" f
-#-
-É- -•-
-•-
-f5>-
-m-
1
i !_
r
lf?J«l /l 1* f
m
i* "
t
j
t
V
f3
L.
t
1" "
\j
l>
--N N-
V
-rt—
*
rö
-•-
syn- der, död och qval. Och får hvi - la, nöjd i fräl- sar- f am- nen, Fjärran
plå-ga var-der mer, Vän- ner sko - la vän- ner å - ter - fin - na, Je-sus
m _ -#- m _ . _ -#-j -»- -0- -0- ■#- -0- -0- -&- #- -0-
L — V
F
=t:
t l
i
£=*
:£-=
§
skild från den - na sor - gens dal
sjelf oss lif - vets kro - na ger.
»a:
:t=t
las:
E - vig fröjd och gläd- je der skall
Sa - lig, sa - lig den, som hem är
-0- -0- -0-' -0- -0- -0- -#-
F
,
-A k.
[V _k
m/
1
|.
']
/h i
^ é J
i ^
(gY
»
* S :
— m-. — « — #—
i — i — 5-
pi-
-Fv
— » —
t:
*
blif
gån
- va,
* gen,
e-^— •-= # 0—
Lustigt vii - sen på <
Löst från den - na tull
-0- -0- -»-• -0- -0-
— * — *- — 0 —
Juds hög - ra
ga syndens
lland,
kropp,
t
E -
Och
-»-
vigt
för
iif
Lam -
då
mets
■0-
i* ■ *
r2
1' la .
ii r
rs •
l?-* "I i
I* 1
1 II
r
f
f
\~/\}
|
v V \j
1
v
1
1/ u
. —Q \ \ k-
B 3
-1
-A -*
— i-
f rs
-
(g*1 — 5 S 5-
Je - sns dem
tron har bör -
-0- -0- #-
-R-i—
skall gif - a
jat sån - g
-0- -»-
a,
en
5>-
3 8
Som fått
Och full -
-•- -»-
iif
bor -
-*- -•-
1/ b
i tron
dadt ser
'l «
— Fv
3
up
nu
på hans
allt sitt
T •—
lamn.
hopp!
(g » 0 0-
» 1
1 1 —
r
f P
s
— | 1 —
5' fl
t=q-p—
i r
u_
* I?
~ 11
v l
i
jj
1
t? t
"t? t7~
482
I^O^Pt.
Adagio.
teöt
:4=5:
1. To
480.
Ö
I |s p |
ner
^4
f=*f
if kla
fan Trän - ga sig fram ur min själ
-£L
-m- -*-- -#-
— ö — ^—-^. — i — r — r— ,»
Svår kän - nes
fc±=£=±=t:
Län - der dock stads till mitt väl.
JL .0. m ifl ^. ^
^
:S=£
i
-v
2 Sörjande hjerta,
Märker du icke i dag
Midt i din smärta
Älskarens trofasta slag:
3 Dagen skall svalkas,
Smärtorna stillas igen.
Afton, som nalkas,
Skänker dig åter din vän.
481.
( Högt öf - ver för - giin - gel - sens skif
t Fast kröp - pen för - malt- nar i grif
-J
J -I-
ten
ten,
I fröjd tri - uin-
Så skall Lan för-
m
ii
f
£e£
i I
St-
te - rar min sj;il
va - ras lik - vill
Tills
-• — **»-
Je - sus de
I
IjÉ m -
na upp - vac
ker Och
=f=='
_(S2_^-
C-o
=*=q
-1^-1 1— 1:
m
-%m-
%—$Å+Å
Å=Å—-X
<s
II
ut - i den famn han mig räc
.0. Jt. .0.
-+- 1 U a m •— I— <S>~
^m^^m
- - - -&
ker Jag nju-ter mitt e • vi - ga väl.
=1 "
^PP
Ufo trgrafningar.
483
$
Min redan förklarade anda
I oskuld och renhet nu går
Sin röst att med änglarnas bland:
Min fröjd ingen dödlig förstår.
O, kunde ert mänskliga öga
Blott kasta en blick i det höga,
I skullen ej fälla en tår.
Co n animn.
teS — I —
3 Hur ljuft och hur saligt jag hvilar,
Hur säll jag i himlen får bo!
Här nå mig ej smärtornas pilar,
Ej sorgerna störa min ro,
O, fridsälla dag, då jag funnit
Den hamn, dit ej stormarna hunnit,
Och skådar hvad förr jag fick tro!
482.
^
* -0- -0- **
*=£=£
din strid du käm - pat ut. Palm och kro
2. Jor-dans böl - ja mörk sig bröt Mot din sva
na fått till slut,
ga båt och röt,
1
MzA
$=*-
-A-r— I-
¥
fc
*=«?=?
Ge-
Men
«=
nom Jor - dan ber
du sjöng dock gla
I
gad
de
SS
M--T— f
"5i"
väl, Ang - lar bu
lig: Por ten öp
rit hem
peu står
-i5>— i— t * •-
JM-V— V E
=H=t— r-
din själ.
för mig!
T
4U-
3=*
I den stad sitt hem att få, Hvil-kens por - tar opp - na stå!
*=*?
i
F
£E£
5=
3 Liten tid du fick att här
Sjunga om din Jesus kär,
Och med hast du från vår syn
Flög till hemmet ofvan skyn.
4 Efter slutad jordisk sång,
Jordisk nöd och jordiskt tvång
Mötas vi, o, fröjdeljud,
Och få evigt bo hos Gud!
484
l&oppct.
483.
t 8 ;^Eg^=i:
»:
-*l*- » rr y -*-
-»• ^
E35
!• i — i i^ V
j j Från ti - dens strid du går till ljuf - lig hvi - la, Till sa - lig
( Vi vil - le väl med dis till hem - met i - la Och ank - ra
^fi=S:
Z-^8_U
?=i=P=
3±IEÉ
*^£
i
^i5=q:
t=£ö35S
■*■ -r -*- ^* -f - -5- -»-•
ro i öf - ver- her - dens famu.
der i him- lens säl - la hamn.
^S
-Q^-j^)-^
Men än
u
en stund vi drö - ja
i±
a
^
:p=3
pA _, h fi
i-0 m H N
h fl ;i
H^ 1 i k ~-rfl
(fr-* n ^
t*fcr-f — ^
1^-1
och hus:- sva - - la, Skall tro - - sta och hug-sva - la.
-r. — s | rs ix-v «* 1
T-mr" — • — —m — ■*— r— •- * ^ ' ' é é — s P-0 — 0 0—. -r-a^s tti
frJS.ftt ■ f 1 T" —t b rr-B 2 L-É-t- — =-^=7 ^:S i i fl
W_S_3_| U — ! —
b1 p ^=d
_p=4- — u
U r rTj i --i, :ii
2 Tack, herde god, för allt h vad du oss gif vit.
För lära ren, för trogen själavård.
För hvarje gång du mera kär oss blifvit,
Då vi dig mött i helig tempelgård.
Din hela vandel vitne bar,
Att du en trogen herde var,
Och Kristus efterföljde.
Men nu farväl med tårar och med smärta
Vi bjuda dig, vår herde och vår vän.
Får Kristus bo beständigt i vårt hjerta,
Vi mötas få i himmelen igen.
Och nu till dess farväl, farväl.
Till dess vi med förklarad själ
H varandra handen räcka!
i
Ad (K/in.
P
>7fo ftcgtafmitgar,
484.
m=t
4=*:
3t=d=^
1. O. hu
2. Sof - ven,
J
EÖ
Slum - ra de
Frid - fullt i
graf
-b- X-
-P-= jy-
485
ga!
Kring de - ras
Jord - lif - vets
var - dar
stor - mar
l-ili
Sväf
Ra
^=£=ffl=^l
var min tröt - ta an - de
sa ej un - der jor dei
^S
P
1 J-
m
-i
mf
i=t
-* fr
3ÖE
Ljuf - lh
Dit jai
ir Ii vi - lan T)jupt un - der mul - len, Dit till för-
ck läng - tar, Snart är jag fram - me, Snart får jag
z=r—r-rr
H-
-t
t=t
-\h ~^z\ "t*
— fl-^1-
—i— -—Hl
vand - Ii ng
sam - las
|
-&• -0-
b-
De
I
:
-J — J — J
ro*
fred
ro
«^^#
1 1
i
ligt
till
-1
-»-
sank
e -
1
— J— ^— :-H
-•-
tes.
der.
s% t f— &
v
— £— ^j
I"
W
==C- *— ifl
486
1$arlig1)rtrn.
VII. Härligheten.
485.
3=*ö
--I ps
:?q=S
m
Hvar är det land, dit jor - dens sorg ej når, Dit hjer - täts läng - tan
Hvar är det land, der Gud i e - vig tid De si - na mät - ta
Hvar är det land, som in - tet ö- ga sett, Det land, som Gud de
j i\ n J n ^ -*- #■
mm
85?^
£M
p=*$
-V— v f-
TÄ
--P— är — 5-++-1M--H 1 *
:»
# -.-
±z
of- ta, of - ta går, Der al-drig tly
vill med fröjd och frid, Der tyst-nat har
si - na har be redt. Der al - la bal-
ter nå - gon tår som här, Der
all ti- dens sorg och pust Och
nen sam - las få en gång Och
W{. P- £■
,*-ä ä_J_
J5 X
4
Der al-drig fly
Dertjrstnat har
Der barnen sam
ft*=Ä
H fl j. ~Whfi: f Jxl J
— »-^JT 0— ■ #0 . 0 ä- * 0 1— •
ter tår som här,
all ti - dens pust
las få en gång
•—
säd den
hjer - tat
stäm - ma
g°
de, stark den sva
- ge
der-qvicks af himmelsk lust?
i Lam- mets ny - a sång?
Säg,
Säg,
Säff,
vet du väl?
vet du väl?
vet du väl?
Der säll och stark dén sva - ge
Ochhjer-tat nju - ter himmelsk lust?
Och stämma in i Lammets sång?
P =
m
?==+
3==i=i=öi B
Dit opp,
Dit opp,
Dit opp,
I I
dit
dit
dit
opp
opp
opp
rik
rik
rik
nia
må
må
vårt
vårt
vårt
hjer
hjer
hjer
US?
45-r
=t=:
_Jt
tas hopp.
tas hopp.
tas hopp.
m
Ami a ni c.
iSJ
P T
1. Hvar Sr
2. I Ii i in
härligheten.
486.
• -5-
*==*
487
k rist - uns
ack, der
stor
vårt
land? Månn'
land, Vårt
Si - ons
rät - ta
-C 5 3
^=fe
palm
dy
-1 — f\-
i s N \
-0- 0 0 0 3
vux -
fo - ster - land
V V v
strand, Der Jor - dan än - nu hvi - skar
ran sjun - ger
Dei
y
la
s!s
m
jEE^j
^
£
V*
mmm
gifcÉ
om, Hur Je
glad Guds lof
sus till dess strån - der kom? O, nej, nej,
i lef van - de Guds stad. Ack, der, ack,
-#- 0 • »— — I H 1-
H h h — ■— F ^
*EEE£
II
nej,
der
Det hel - ga
Vårt hem - land
lan - det
och våi-
är det
Je • sus
ej!
V 1-
488
3öarltgi)ctcn,
487.
Moderate.
mf
z^t7— * — ft"
-h"
\-
^
— f jy
\
^^
N-
—fr"
u # • #
1. Till det
8
här
Ii -
-0-
— 0—
é
Sa
*
— 0 —
land
-#-
of - van
1 * 0^-
-gr /
sk v ii Vi
J -•
i tron
0^-
skå -
•
da
/V — * • P
*
m
m
-^ c .
* 1 *
•
1~J*/» v
i
V i
^ * • y
p
\y
r.J £/N»f. J
*^-
t±
-#—
upp re- dan här, Tv ett hem, fast för-doldt för vår syn, Har vår
J «: t
£
gi
#bz =fc * 1 —v
Kör.
F*:
Je
sus be
- redt
åt oss
der.
Om
en
kort
J0.
li-
ten
^"" *
# #
^
"■
.
= l*
* i s_
!/ y
— 1
— f U — '
Om en kort
E*
=tÄ
till
±- JL. M.
Vi
få
mö •
tas på
JL JL
him
JL
me -
JL
lens
JL
strand. Om
en
|
P-AÖ
\~^
i
Ii - ten tiil
S=S
m
»~-
kort Ii - ten tid
JL JL JL
-.* — •-
Vi få mö - tas på him - me-lens
-#- m -*- -0- m
fil f f
"27"
strand
1^31 0 0L
i
Om en kort
Äfven vi på den ljufliga strand
Skola sjunga de saligas sång.
När, förlösta från dödliga band,
Vi vår Frälsare skåda en gång.
3 För vår älskade Fader och Gud
Vi vårt offer och tack lägga ner
För den kärlek han skänker sin
Och den nåd, som han dagligen
brud
ser.
Used by per. of The Oliver Ditson Co., owners of the copyright.
f^ärltglKtcn
489
Dolce.
488.
-A V— -N N iy N-j 1 Hy — ~\~- i ^ — ~Ä »
1. Jag tiin - ker
a ger - na p
I ^
him - lens land, Der Her - ren Je - sus
t
=i=i=i
X> — t?
~-W
=5=fi
&
-*i
; Der be
-,»-»-l— .» — .» — i— f — F -4 — y — F
i u i
Der hel - gon- ska - ran stäm- mer upp Hans pris rned gläd- je
*Z*-
I E=t
t=t:
r-r
Kör.
-*-4
må
-j- —
-4 * N-r—
=8*=:
Der ej mer man skil - jes,
Der
fe
F=4EENP
:^i
ej mer man skil
É i^ ... *_.
jes
st=±
3=*=^
^=il§P
Der ej mer man skil - jes, Man skil - jes al - drig mer.
, ,. . f * p * ,— t- 1 * s s 1 —I U=-J .-,
2 Jag tänker så gerna på himlens land,
Der, klädd i snöhvit skrud.
En här af änglar utan tal
Lofsjunger Herren Gud.
3 Jag tänker så gerna på himlens land.
Och mången vän så kär.
Som här med nöd och ängslan gick,
Ar nu hos Jesus der !
4 Jag tänker så gerna på himlens land,
Hvad fröjd, när vi också
Få bära krans och segerpalm
Och gyllne harpor slå!
! 5 Jag tänker så gerna på himlens land,
De gyllne gators stad,
Och bar mig längtans vinge dit,
Ja^ flöire strax åstad!
Copyright, 1861, by W. B. Bradbury. Used by per. The Biglow & Marn Co.
490
härligheten.
Andante.
Vi j_
489.
ta:
q—
1. Je - ru - sa -lem, Je - ru - sa- lem, Som of - van - till är bygdt, Ack,
2. Hvadun - der, orn min läng - tan då Allt me - ra stiäc - ker sig, Je-
..k!
«
ISIplI
fet
*
di
lem,
na por - tar först Det blif • ver lugnt och trygt. Här
Je - ru - sa -lem. Dit upp, dit upp till dig? Min
"•i
^==F
fe*
r — r
St
i&ii
H
ö
gg— y-lh
3=*
mo
kär
ny
komst
a fa - ror jämt, Och jämt till strids det bär, Och
ju ock af dig, Och jag är främ-ling här. I
rs -»- -»-
3- '—
-A p-
~H
— I~
N r—
— +"
7 *_r~
_J 1_
ii-
-i— t
— #—
=*= h
-1-
— ii—
~r
=ä8
f
äf
dig
- ven när
jag har
JL .0.
det är
mitt bor-
• * •
som bäst,
ger - skåp,
: 4
* " — #
Det sorg och
Och der jag
-*-
mö ■
hem
-S-
da
ma
r
är.
är.
/i»V
5
P 1 » i
0
=^M
\PJ', •
i i
ii
1
M> i
b r-
|= "
u
l 1 1 i»
W
V
r
r
r
i ' ■
flvad under, om jag längtar hem
Till dig, Guds helga stad,
Der jag en gång får hvila ut,
Fullkomligt fri och glad,
Der ingen gråt skall vara mer
Och ingen värk som här
Och intet mörker, ingen natt,
Ty Lammet solen är.
4 Ack, hvad på jorden aktas stort,
Det fängslar ej min håg,
öe'u jag på korsets träd i tron
Min Jesus fästad såg.
Mitt mål står klart, jag vill blott ett,
Hvad än det kostar mig:
Jerusalem, Jerusalem,
Jag vill blott hem till dig.
ffiärltgVtm.
49:
490.
i=åi~i
• J • •— I— 0 0 0 0^—0-. •
1. O hem, o hem, der jag
2. Der får jag skå - da Her
en gång Min Fräl-sa-re får se! Jag
ren Gud. Min brudgum Je - sus kär Skall
*
r
-X-f-
— ^-
§ö
SS
J M *r
:*
ÖB
=?
d=^4
i
i ^ ' i ■ b
läug-tardit från sor-ger mång', Från synd och fre-stel-se. Snart hemmets kust jag
mö-tamig, sin köp- ta brud, Snart är jag hemma der. Som drömmande jag
i i,r i/
=t=t=t
-# — #-
TT"
:t=U:
H — pv. — i *-J —
-b—t- — j *— i k— J T I *. — ! 1 — \ — I— £—1 P-r-r— N-n
0 — 0 •-'— 0 — 0—0 — -M— 0-^0— 0A — * — •— * M- — h — i 9— -1
er, och då Är jag för e-vigt fri, Och harpans strängar skall jag
då skall gå Up - på den ny - a jord Och u - tan af- brott nju - ta
I [^ ^ I Pl -■
0 v i fs V- i m ^
slå I
få En
F=S
S*
Kör.
0 0. — I 1 — #_ —
IEE5:
:*=*:
^J:
^=#— •-'
sa - lig har • mo - ni.
gläd - je, förr ej spord.
tr-.:.— — —
Mitt hem, mitthem, mitt hem! Jag läm
■ti
is==s
lil^iliill
-0-^-b-H-
-1 ■*
-J — -f^-i
— 1 — fm
S^F
— — — i—
1 3— *— =1—
— X n— £ N-
• *
0 0
3— :
i^ffl
fr
hem.
0 —
1
Mitt
■ X *1
i TT i S
y 1
iem,mitt hem, mitt hem, mitt hem! Jag läng- tar,
r 1 i * £ '
>f *i >? i . 1 >• • * »1.» #
läng - tar
t 1
0 0
1 — 1^.0 ■"
hem.
,=&V=^r
— fcrl: tz
t tz
-t V
£^S=33
l ^1
492
härligheten.
491.
r.
i -]
,_
| ,
i
«—
i
i J 1
~ ■
, |
t*\
!
** _i
1
^ ■* 1
1 lJ m m
l-i-
-4-
* 0 •
» *
5 1
x J4
1 J ä fl fl
fl • 1 9
*0
»
& J
1. Om- kring Guds tron der
2. Hvera gaf dem lof i
.0. .g.
står
him -
-•-
eu
len
-#-
— #—
här Af barn
bo?Hvem tog
.0. .0. .0.
de
:
1
him-
bar-
1
leus
nens
./I
höjd,
här
§43il
* * * *
-1-4-
-r r M
-1-
1
— k
=p=3
iii^s
s=*ö
E33E*
33
3=*
Den syn - den all för - !å - ten är. En ska
Till den - ua verld af fröjd och ro Och lär
I
ra frälst och nöjd.
de dem att der
m
mmm^m
Sjun- ger ä - ra, pris och ä - ra, Sjunger
Sjun -ga ä - ra, pris och ä- ra, Sjunga
g=£=E
i/ v i i
Det Jesus var, som blödde här
Att deras synder två.
Hans blod en skrud så hvit och skär
Dem gaf, och nu de få
Sjunga ära, pris och ära,
Sjunga ära, fröjd och ära.
Andantino.
SiiliirllilE
a, fröjd och
ra, fröjd och ä - ra?
«. .jr* i
4 Hans nåd på jorden sökte de
Och älskade hans namn,
Nu skåda de hans anlete.
Nu få de i hans famn
Sjunga ära, pris och ära,
Sjunga ära, fröjd och ära.
492.
-f-
1. Hvem
=9t
— I-
f
den sto
E±=
-t:
ra ska - ran der Med palm
hand? Hvar
-i 1 — • 1 —
v v — p »-
te
#j T— f— jq=£=^=r1 1-
hjes
-»-
sa se - ger
IS
m?- -i
'O:
- kro - na bär
=£=^=
* >
på
vig - he - tens strand.
w w w — » — » JJ
?i)ävlig1)rtm.
[\K\
2 I sida, hvita kläders glans
Den står för Gud
Med oförvisanad bröllopskrans
Liksom en smyckad brud.
3 Jo, skaran kom fråu lifvets strid.
Från tidens nöd.
De alla gått till himlens frid
Igenom salig död.
4 Ett tecken på b var panna klart
Du flamma ser,
Förr var det doldt, nu uppenbart.
Hvad glans åt dem det ger!
5 En gång som främlingar de gått
I ökenland
Och lifvets smärtor smaka fått
Och bränts af solens brand.
Mbderaio.
6 Kran syndens väg de veko af
Till Lammets spår.
Sitt kors de buro till sin graf,
Det var en vandring svår.
7 Nu är den slutad. Inför Gud
De sta med fröjd
Och höja segersångens ljud
På ljusa himlens höjd.
8 Och änglar omkring tronen stå
Med dem hos Gud
Och gyllne harpors strängar slå
Till deras sångers ljud
9 Och deras jubel slut ej tar
Till evig tid:
De äro hos sin Gud, sin Far
I salighet och frid.
493.
1. Hvil- ka ä - ro des- sa, som vid flo - dens strand, In - vid den ty - sta
& i\ a i a. .* +.
gle
-»-?—» — • — i—
o
1
tÄ-^-it^-JM-
A
—m-
A
—0—
4-
g
A
*
H
■ 1
=1
=ä
— FV
-M.
— iä^t;
-H
f^M-^-i-l-
é
*
*
•
l — |—
■ #
-0-
-É-
S
— •—
=1 *-
• *
II
m
graf vens mörka rand. Pri - sa Gud med palm i hand, Tvagne i Lammets blod?
Ö-
EE5E
t=t
fc=tefc
-\=t
iiÉigiiiiii^
Kör. ^
1:1 I: JJ J-=*=te=9=&
la, i - ge-nom porten de gå med gladligt mod, Tvagne i Lammets blod.
-j- — |- i- 0 — 0 — f~M — 1~| -i #~ig — r* — ■* ~* — * — * — r<5>~
I
E
i=zt
EES
-?— u-
-J PL
HH — f* ^— N"
*=T
=±=qv=^=±
-*- r
Ja, i - genom porten de jrå med gladligt mod, Tvagne i Lammets blod.
-•-. J0. .JL'- .0. .^.. .0, >..
^=g==gz^=zg=|r|±=^=^7=gz=g-p_y_é-#_^
qf=f
-v—v-
2 Dessa äro de, som re'n i unga år
Funno sin Jesus och som i hans spår
Rönte hvad hans nåd förmår,
Tvagne i Lammets blod.
Bergade för evigt på den sälla kust,
Frio från jordens synd och sorg och pust,
Sjunga de med fröjd och lust,
Tvagne i Lammets bl^d.
494
f^ärltgijeten.
Andantino.
. »/
494 a.
É^^mm^
— \ — f\ — i — =i — - — - — i-
1. En mor - gon u - tan sjrnd jag vak - na får, En mor - gon
é
2
&V3
^— !<-
j #
— ^~
— J 1"
f*
N &-
i
-A
H 1:
glad,
—i—t-
bos Fräl
s — i-
sa - ren
9
der
•
— * S-
hem - ma,
B B
0 —
Får
— 1 — 3-
se för -
8:
kla -
ra-
/*Y 1-
iElért=^
!■ #—
f *
— m —
w w
■^W-j»—
*■ *
_^_
_ *
" 7 r
— ^ y —
—b" /—
— v —
L |_
— U—
—* — U—
u
— V —
de hans dy - ra sår Och bo - ra lju - det af hans kä - ra stäm - ma.
:?: :£: :?: :£ :g: .#. .«. :J: :£: "*" •"
PÉ^=s.=g
-q-t>-
fe?EEE^=g=^
p=*
i
2 Evinnerliga hyddor öppnas der,
Dem han beredt åt sina frälsta skaror,
Der vi få talas vid om vännen kär
Och tacka för de öfverståndna faror.
3 Hur sången brusar omkring Lammets tron !
Det tar ej slut på glädjen, sabbatsfriden.
Ack, trängde blott hit ned en enda ton,
Med ökadt mod vi bröte fram i striden.
4 Dock är han sjelf hos sina barn, han går,
En eldstod mäktig, före oss i natten.
Och Andens svärd, hans dyra ord, består,
Och löftets ark går öf ver djupa vatten.
5 Förbida Herren, tiden är så kort,
Är resan stormig, huru skön är hamnen!
Förbida morgonen, och skåda bort,
Nej, skåda hemåt, Jesus öppnar famnen!
farligheten.
495
494 b.
—I 1» 1 r\ *~i ; 1-
1. En mor- gon
b * v i b
u - tan synd ja»
■»-. — 0 •-
vak - na
-m-
— •- C
får,
-1=2-
En mor - gon
glad, hos Fräl - sa - ren der
Får
ä •
3=
för - kla
m
-3— #-
pE -T' r r f r — *- En
yJ-i- — t — -U — U—U — U~y\:
2 Evinnerliga hyddor öppnas der,
Dem han beredt åt sina frälsta skaror,
Der vi få talas vid om vännen kär
Och tacka för de öfverståndna faror.
3 Hur sången brusar omkring Lammets tronl
Det tar ej slut på glädjen, sabbatsfriden.
Ack, trängde blott hit ned en enda ton,
Med ökadt mod vi bröte fram i striden.
4 Dock är han sjelf hos sina barn, han går,
Eu eldstod mäktig, före oss i natten.
Och Andens svärd, hans dyra ord, består,
Och löftets ark går öfver djupa vatten.
5 Förbida Herren, tiden är så kort,
Ar resan stormig, huru skön är hamnen!
Förbida morgonen, och skåda bort,
Nej, skåda hemåt, Jesus öppnar famnen!
496
ffiärligteten.
Andante.
mp
495.
gg
&e?
=±feg:
t/ v u 1/
1. Jag vill sjun - ga en sång om det sa - Ii - ga land, Om det
:^2
l=$=-tt=t
3fe$=\ =*=£=
— j
— r — r
—T
K "T1
-J — -fnrM
hem, der jag
1
e -
\> P
vigt skall
bo.
In - gen
böl
1
N h
ja mer
h 1^
J jL^ 1
slår mot den
J tf*" T -
^2:fck=k=i?=
—i v \f—
=1=
b b
r^ — [
— T- — =-P — T —
— 1 * — v —
" ? !> ^
I
pp
§£^3^
~.ff s
3
frid - ful - la strand, Ty hvar storm- vind der lagt
m^m-
±tz
till ro, Och se,
, . J, g g
£3
S3
p
I
ÄX*
:^
ren, och se, Her
**
i LJ k ' '.
ren Är när dem der in - ne!
Her
fe?E
t £:=t
* * ■*— Sr
l^t
-|-
?=F
farligheten. 497
Detta hem är så skönt, och i trou jag det ser,
Och min Jesus det sjelf åt mig vann.
Ingen natt, ingen död skola möta mig mer,
Sedan lifvet i honom jag fann,
Ty han sjelf är, ty han sjelf är
Det evis;a lifvet.
O, hvad sångare der, o, hvad harpor, hvad fröjd
På de gator af klaraste guld,
I de saligas hem på den soliga höjd,
Der min Jesus mig möter så huld,
Att mig kröna, att mig kröna
Med seger och ära!
Vid den härliga flod, ack, så klar som kristall,
Står ett träd, det beständigt är grönt.
Jag får äta dess frukt, och så lefva jag skall
Till Guds ära för evigt, hur skönt!
Må i tron jag, må i tron jag
Hvar dag det besinna!
O, hvad sällhet jämväl att der möta en gång
Mina kära, som re'n gått förut,
Och med harpa i hand stämma in i den sång,
Som i himmeleu aldrig tar slut,
Till hans ära, till hans ära,
Som sitter på tronen!
Detta saliga hem är för dig och för mig,
0 min broder, säg, är du ej glad,
Att vår Herre och Gud der oss väntar hos si-;
1 den strålande, gyllene stad,
Dit hvar timme, dit hvar timme,
Som flyr, oss ju närmar?
498
i&ärltgljctw.
Adagio.
f
496.
å^E!
=*
1. I dju
pet
z^rn
af mitt bjer
J. -•- «
-v—
En stad jag högt
rJoT-r
*=4
TO
-n
EÖ=3i
trår:
Je
sa - lem, Det
sal
ÉÉ^^l
la hem, Der all min nöd och
j ... v.
*=F
f-HunH
fe^
Ritard.
o A>
-*--=&
srnär - ta För all - tid af -
-•- -•- -*- -•- 4^_J_
'sked
I
får.
:£=t
?^=
t:
:t=t
i I
I dju - pet af mitt
3±
Ritard.
* I I | rs
=1:
=Ö
Ö?:
er
hjer-ta Den sta-den jag å -
c %
T^V1- ' fil
i Inom dess portar klara,
Der gråter ingen mer.
Uti Guds stad,
Der är man glad,
Ej sorg, ej rop skall vara,
Der stads man Lammet ser.
Inom dess portar klara,
Der gråter ingen mer.
: Se, den på tronen sitter
Der råder öf ver dem
Med evig frid.
Der fins ej strid,
trår.
T}' ingen ond och bitter
Bor i Jerusalem,
Så den på tronen sitter
Der råder öfver dem.
4 Se. målet härligt lyser
I fjärran! O Guds stad,
Du målet är,
Och allt besvär,
Hvarför nu här jag ryser,
Jag der snart glömmer glad.
Se, målet härligt lyser
I fjärran: o Guds stad!
5 Så äfven jag skall vinna
I Jesu Kristi namn.
Ja, också jag,
Så arm och svag,
Skall en gång målet hinna
I härlighetens hamn.
Så äfven jag skall vinna
I Jesu Kristi namn.
Andantino.
497.
499
£B^=S
ö
3EE*
-±-3.-
I
1. Ack, kii - re, så säg, bu - ru slapp du så vill I - ge - nom de
«
Ä
* — &-
t
Ö
JC*.
-*-t
^p
t — r
tr -g. .0. -0. -&. p T -•- -ö- *
I _
por-tar-na kla
I
ra, Då ej nå- gon o- reD.be- smit- te- lig själ
Må
t
m
m
\=t-
g-t |» i g tf^jr
£=f=
^=t=
53:
7 ^ — 1 — 1 — i 1 \~1
1 1
=3=
-J
—ä-
-4-H-f 1— h
i) é f -&- -#- -*- 1 v?
vå - ga sig genom dem fa
n i
ra? Du
var
rf2-
ju
— m—
i i ^r J-
af syn- de-ligt slag - te?
r rH- r r'
tpi
r-
— P-
-F
^i^P_pL_Lrui
2 På nåden jag lefde, på nåden jag dog,
Af nåd slapp jag in i den staden.
Se, detta är skälet ocb orsaker nog,
Hvarför jag står med i den raden,
Som sjunger halleluja evigt.
3 Ack, lycklig var du, som på nåden all tid
I lifvet och döden har dristat,
Ty deruti blott har en syndare frid,
Som all sin berömmelse mistat.
Så tacka då evigt för nåden!
500
härligheten.
498 a.
%m
4=t
4=1=1:
i*
1 j Je • ru • sa- lena, du Herrens ny - a stad, O, vo - re jag i dig!
(Upp till din höjd jag ser i hop- pet glad Och läng-tar in -ner -lig.
m^^f^^mm^
I I
^
-l — I-
i
4=t
rh*-=fc
in
gelns vin - gar, Högt öf - ver ben
och dal Min
^^FFFB
4d-.-
I I
-F=F
%=£=*
■fl
t=t
feJ^
rFf
^^
asa —
fräl - sta själ sig
I
t *-
=P W-==->-U
gar Till
him - lens lju - sa
sal.
m$
t-t-
f=T
2 Var helsad, du Guds undersköna borg.
Låt upp din nådeport!
Så fröjdefull jag går från jordens sorg
Till denna sälla ort.
Då slut är all min möda
Ocb lifvets bittra strid,
Ej tårar mera flöda,
' Allt är förbytt i frid.
3 O sköna dag, när skall till evigt gagn
För mig en gång du gry,
När skall min själ uppå Elie vagn
Till Herrens sköte fly?
När skall jag henne gifva
Uti Guds trogna baud
Evinnerligt att blifva
I härlighetens land?
4 Hvad tallös hop jag ser församlas der
För Herrens anlete!
Guds rikes barn, hans eget folk det är.
Och kronor bära de.
Mig ock en krona sändes,
Som Kristus lof vat blid,
Till tröst i mitt enländes
Ocb mina tårars tid.
5 Profeter och apostlar ser jag der,
Blodsvitnen utan tal.
Som Kristi kors med seger burit här
I jordelifvets qval.
Nu hafva de stor vinning,
Nu stå de utan men
Med strålar kring sin tinning
Uti Guds klarbets sken.
i^ärltgljctnt.
501
Hur skall ej jag också med högsta fröjd
En gAng i paradis
Frambära, frälst, för Gud i himlens höjd
Mitt hjertas lof och pris
Samt der med änglars tunga
I oförgänglighet
Evinnerligt lof sjunga
Min Guds barmhertighet!
Guds helga stad, o Guds Jerusalem,
Min längtan står till dig.
Med Herrens folk i saligt, evigt hem
Församla också mig!
Högt öfver stjernesalar
Min själ går hem till frid.
Gud, som oss väl hugsvalar,
Ske lof till evig tid!
Adagio,
mf
498 b.
^
1 N 1
Ä=4 H-
-*-*-
£^£
1. Je - ru - sa- lem, du Her - rens ny - a stad, O, vo • re jag
.0- -*.. .«. .0.. .0. .#.. .0. -É- -&- -0- _
H» — | — jp— 1 0- B— I— H-
SS
£=*
£^EÖ
%
HV ^-.— J 1 j , ==— Cl— I -J 1— -t
Ö
m&
dig! Upp till din höjd jag ser
U I
hop - pet glad Och läng- tar in - ner-
m
*=
i^ö
É=É=É
=t=t==t=
£*=*
•»/
fe 4 X
4=
-*-ä-
=±
ft*
lig. Mer snabb än få - gelns vin - gar, Högt öf
.0. .0.. .0. *. _é- .0- +
t- ^
ver berg
f=
11
S^É
>Cfa
_J_ f \ I ==— I ÄÄ.
dal
W-
Min fräl-sta själ sig svin - gar Till him-lens Iji
1/
sa sal.
-• — 0 0
±=t=±
0 0 0 0 0— m 1 1
50:
f^ärltgijcten,
é
\dagio.
mf
499.
j>
zifcj *
j. .3. * jl: j. - j. j. j.
O ^.:il
3=3=
dit him - lens van - ner läng - ta, Sorn här med
SET
g
s
*=r
-» — *-
O sal
I 1 j
qval - da bröst
j~l T —
jor - den gå.
*==£
la land, dit jor-dens sö-ner
-»- - . ^ fs in
s±=*=*=
-*^-b
f\
|V
BÄ.
ten.
1 V i
»
K
.
•* 11
'irh J 'k i i
|
J
P
é
l ■'
j
J
!
|
*i
* •
JS
_|
träng - ta,
Som
ut
-t
- i
Je -
4
su
-*•
kors -
drSgt
pryd
4
de
St-
stå !
1
2 O sälla land, der hjertat aldrig såras
Af sorgens törnen uti qvalda bröst,
O sälla land, der mänskan aldrig dåras
Af tjusarens förvända villoröst!
3 O sälla land, der vi få möta vänner
Från fjärran land. från syskons glada hem
O sälla land, man vännen igenkänner,
Som bad och led. i Kristus var en lem!
4 O sälla land, ej striden mera vankar
Inom din gräns, ty segern vunnen är,
O sälla land, der vi få kasta ankar,
Se'n stormen lagt sig och vi landat der!
5 O sälla land, der synden mer ej sårar
De stridsmän, som ej nedlagt vapnen här,
O sälla land, der ögat inga tårar
Nu gjuter, ty den sista torkad är!
V V V V '
|f> O sälla land, der lifvets Furste kröner
Den, som till ändan trofast kämpat blir,
| O sälla land, der Gud af nåd belönar
I Allt det, som här i tron på Jesus sker!
T O sälla land, der vi få Jesus skåda,
Med klarnad blick hans ljufva anlete,
O sälla land, der änglarna oss båda
Den frid vi ega och ej blott få se!
8 O sälla land, der Sions harpor klinga
Uti de höga himlasalarne.
O sälla land, der de, som varit ringa.
För Lammet falla ned tillbedjande!
9 O sälla land, der glädjen aldrig ändas,
Hvar dag är ny, och åren ta ej slut,
O sälla land, der nöd i lust skall vändas
Och der man sjunger: Jag har kämpat ut!
Andantino.
500 a.
1. O land. du säl - la an - dars land. Der Her - ren Gud sjelf bor! Högt
— in
-# *-.-# 0 — m -__,_, * m^m — i_
fr-frä-Er
3E^
£===£
£E£
jtz^t
härligheten.
503
-*-£
mmm
öf - ver stjer - ne - him - lens rand, Långt från för- gång - Ii
be - tens strand,
§fe«
#-*
±t
ri:
t=t
e^ffirnr-PEEaE
SEEÉEÉEEQ
„. _T* is , . mP n Ritr
gip =S=gp^=EE =^E|E3^Eg
•— I * — * # *» — * — 0 é *-* — m—23
t
Der skall vår gläd- je blif - va stor, Der Her - ren Je
bor.
ra§
a:£
4r_
=£
u
2 Der blir oss ljuft, der blir oss godt,
Der blir oss allt beskärdt.
Hur Gud än skiftar bär vår lott,
Ett bimrnelskt bemland vi dock fått.
Hvad fins på. jorden väl så värdt
Att bållas dyrt ocb kärt?
3 Der ofvan skyn är detta land,
Ej ögat ser det bär.
Dess skatter famnar ej vår hand,
Ty bortom dödlighetens strand,
Der Frälsaren och Fadern är,
Vårt hemland, det är der.
V i yl V
4 Och skänktes oss all verldens glans
Och kunde vi än få.
Hvad ypperst uppå jorden fans,
Hvad nånsin af en dödlig vans.
Till detta sälla land ända
Vår längtan skulle stå.
5 Som blomman, sluten än i knopp,
Dock mognar ur sitt tvång,
Så skall ock för vår syn gå opp
Guds paradis, som är vårt hopp,
Och högre klinga skall en gång
Hos Gud vår hemlandssång.
££'
ver stjer
— 0 f—
9 I
him- lens rand, Långt
från
i
för -gäng - 1ig-
• f— w~
Ad Hb.
> > y ^
nsstrand.Derskall vår erlädje blif -va stor. Der Her - ren Je - sus bor.
in \ i\ in ,0-rn-
0 . B- — v — p — • — -g-
v — j — ä — f — v — f-
504
SJt kprteijantjijotat.
Copyrighted, 1895.
Aftonsång eller tillfällig gudstjänst.
Först sj unges en psalm eller sång, h varunder prästen träder för altaret. Efter sång-
ens slut vänder han sig till församlingen, sägande:
Nåd vare med eder af Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus !
Kommen, låtom oss tillbedja vår Gud och nedfalla för Herren !
Amen.
Därefter knäböjer prästen och beder:
Barmhärtige Gud, allgode Fader, hvilkens nåd varar från släkte till släkte!
Du är tålig, långmodig och förlåter alla botfärdiga deras missgärningar och
synder. Se mildeligen till ditt folk, och hör dina barns suckar! Vi hafva
syndat; vi hafva varit ogudaktiga och därigenom gjoi"t oss ovärdiga din godhet
och kärlek; emot Dig hafva vi syndat och gjort illa inför Dig; men tänk icke på
våra öf verträdelser ! Förbarma Dig öf ver oss ; hjälp oss, Gud, vår Frälsare, för
ditt namns skull! Fräls oss och förlåt oss alla våra synder, och gif oss din
Helige Andes nåd att bättra vårt syndiga lefverne och få med Dig ett evigt lif ;
genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Prästen uppstiger och säger:
Om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hafva vi gemenskap inbör-
des, och Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss från all synd.
Prästen och Församlingen sjunga:
Ä - ra va-re Fa-dern och So-nen och den He-li-ge An-de,så-som det var af be-
m
m
t£l
^=i
*== £
Jfczl-
St--
mm
tt
-&=w^tmfi
gyn-nel-sen,nu är och skall va-ra från e-vig-het till e - vig-het! A - men.
&lr fcnrkosljanTrfcofcrit.
505
Eller II.
4=t
*
3>r * |
v?
Ara vare Fa -dem och Sonen och den He - lige An de,
s
i
-fS2 — ±=
=l=±
-g=^i-
l — 'l
M
) SSSnSU™ är i «* *-" ™» "» •*** «" •
vig - het! A-men.
-*--^
>: ?
:&—
#
s
E3EI=
]l
Prästen säger:
Hören Guds ord genom N. N. i N. N. kapitel!
Efter texten läses den Nicenska tron :
Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader,skapare af himmel och jord och allt det,
som är, synligt och osynligt.
Och på en Herre Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född af Fadern före hela
världen, Gud af Gud, ljus af ljus, sann Gud af sann Gud, född och icke skapad,
af samma väsende med Fadern, genom hvilken allt är skapadt. För oss män"
niskor och för vår salighets skull nedsteg han från himmelen och tog mandom
genom den Helige Ande af jungfrun Maria och vardt människa; blef ock för oss
korsfäst under Pontius Pilatus, död och begrafven ; och på. tredje dagen upp-
stånden efter skrifterna ; och uppfor till himmelen, sitter på Faderns högra sida,
därifrån igenkommande med härlighet till att döma lef vande och döda; och
uppå hans rike skall icke vara någon ände.
Och på den Helige Ande, Herren och lifgifvaren, hvilken utgår af Fadern
och Sonen och tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och hvilken har
talat genom profeterna.
Och en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner en döpelse till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas upp-
ståndelse och den tillkommande världens lif. Amen.
506
mt fcgrfto^antrtoften.
Eller:
Vi tro på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.
Vi tro ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, hvilken är anad
af den Helige Ande; född af jungfrun Maria; pinad under Pontius Pilatus, kors-
fäst, död och begraf ven ; nederstigen till dödsriket ; på tredje dagen uppstånden
igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen ; sittande på allsmäktig Gud Faders
högra sida ; därifrån igenkommande till att döma lef vande och döda.
Vi tro ock på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas sam-
fund ; syndernas förlåtelse, lekamens uppståndelse och ett evigt lif.
Efter en psalm eller sång följer Predikan, hvilken afslutas med en fri bön.
Under den därpå följande psalmen eller sången träder prästen för altaret. Efter
sången sjunger eller säger
Prästen: Församlingen uppstår och svarar:
Her-ren va-re med e - der !
É^
-^ ,-£
£=H-
^
-p-^rWIkä.
e
Med dig va
-g- -(=-' •#-
liiii
re ock Her-ren!
m
Plätten
4=t
nder Pas*ionstiden.
Församlingen :
Her-ren va-re med e - dt
__j -L 5ilZ ^ £^_
i=x
fe
Med dig va-re ock Her-ren'
m^m^^^m
»- -«-
S=fa
*=
m
Prästen säger:
Låtom oss bedja!
Prästen vänder sig mot altaret och beder:
Vaka öfver oss, Herre, himmelske Fader, och bevara oss för allt ondt både
till kropp och själ ! Git' oss nåd att i denna natt tryggt hvila under ditt beskärm !
Beskydda och välsigna din kyrka och församling samt vår öfverhet! Tänk i nåd
och förbarmande på dem, som äro stadda i sjukdom, nöd och farlighet! För-
barma Dig öfver alla människor! Och när omsider vår sista afton kommer, låt
oss då få insomna i din frid, att vi må uppvakna till din härlighet; genom din
Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Fader vår, som är i himmelen! Helgadt varde ditt namn; tillkomme ditt
rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden; vårt dagliga bröd gif
oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och mak-
ten och härligheten i evighet. Amen.
Man transponere till c dur, då melodi 11 till Nunc dimittis användes
Wit fcm:fct)=1)aniJbokcn.
501
I. Nunc Dimittis.
Därefter sjunger Församlingen
I.
4-4-
-(*- -75»-. -#--*-! ^ 9 -0- -<S>- &> .&. ^.
Her-re, nu lå - ter Du din tjänare fa - ra i frid ef - ter ditt ord,
X-
g
T-
£=É=
T"
-bi— r
m
fefej
=t=*
te
t^m^i
ii
ty mi- na ögon haf- va sett din frälsning, hvil-ken Du har be-redt in-för
4-
5=3
^=JH^
tt
3=4
*=ib
_j_j.
=1
3S=*
-sr -*"
É^^S
-"-»— *
alla folk, ett ljus till hed ning-ar-nes upp lys ning och ditt folk Is-ra-el till
m
-j-j-
«=
**
-g-^—
•^
i i i i i
m
-==4=4
pris. Ära va-re Fadern och Sonen och den Helige An - de, såsom det
k I
^SliiSii^
4-4
T5M-
^-^n
te
=ä=jjggSgiijg
var af begynnelsen, nu är och skall va - ra från evig-het till e-vig-het ! Amen.
1 ! 1
=S==j
SEE
É=fili;É
508
mx fc»rfco=1)ant>bofcni.
Eller II.
SäSSefei^f frid dm i efter ditt ord'ty mina ögon haf"va sett din frälsninS-
m
Ara vare
Fadern och Sonen och den He
• ! i
±33E
Ii - ge An - de,
sr
i
=fc=*
o
1=4
-i-
h vilken Du har
beredt inför
-st-
al-l,
i ett ljus till hedning- )
, \ arnes upplysning Is
och ditt folk S
ra -el till pris.
S^^Lr^l-J och skall vara från evighet till
begynnelsen, nu ar \ °
g
3=z£
e - vig-het ! A-men
1
i
Eller III. t
m
z
't=W-
- ter ditt ord,
Herre, nu låter Du din tjä - na - re fara i frid ef
ty mina ögon hafva sett din frälsning,hvilken Du har beredt inför al-la folk
j ett ljus till l
( hedningarnes )
Ära vare Fadern och Sonen och den He - li-ge An - de,
|btg^nélseZufär[°ch ska11 Vara ^ån evighet till e - vig - het ! A-men
upp
lysning och ditt folk Is - ra - el till pris.
? ■
Idtf
5=£
I i
*-0-rP-&-
T
Eller IV. %
å§
m
T
i=i
=#=#
f=g
-g-
* Då denna melodi brukas, använde man melodien II eller III till det trefaldiga Amen.
t Då denna melodi brukas, använde man erdast melodien I till det trefaldiga Amen.
J Samma ord och ordindelning som i föregående melodi III.
Eller:
II. Benedicamus.
Vänd till församlingen sjunger eller säger
Prästen: Församlingen uppstår och svarar:
-I I Ii — I q^— pri rzBM^-j — 1=1=1— +l=j:
Ä
rEfteJrJl
509
■«g— # — é-
-xi — «-'— ö>-
sf
öl (Si— -^ öl— 75) (Si-
Tackomoch lof-vom Her-ren!
IfeflE
^
^
Her-ren va - re tack och lof !
110^11
-H^=FÉEÉ
Hl
r£ 7Z 1
i -
^1"
— i-
^T
ö) 1 Z?
^^~
i 1
-5—1
^3 _^_
Hal
rr- ^
- le - k
i
-ö-J
■ ja!
— $1 — 1~
Hal
ö
- le
rf2-
-M~*-
- lu - ja!
— (2-r- ö —
Hal
=« — #-
- le - lu
-ä-|
- ja !
J2-
(s^v*-™ p
=P=-ö
==±=
+"
t—
— ö-
-!-t
— Ö
— i —
-r '
Eller II. Prästen:
==«
Församlingen :
I -ö- ^ fl I f^l
Tac-kom och lof vora Her-ren !
m
Pg+==^^H^^g^^=^^=^^s=ä=^==h=^j
Her - ren va-re tack och lof !
'■ ' jj-i.
Hal - le - lu
X -s-
ja!
-ö-
=== ±
1
Hal - le - lu - ja !
is>—
Hal- le - lu
Ii
p±ä
Eller III. Prästen:
3*3
Församlingen:
* * ä-ti
#^l^ä=É=BÉä§ÉÖ
,c
Tac-kom och lof -vom Her - ren !
Her-ren va-re tack och lof!
-f-
=iziv:-— f=^-F^r^tt
gS
g=r
g
* Där man så vill. kan man sjunga
I under passions- och trefaldigKetstiden ;
II under advents-, jul- och trettondedagstiden;
III under påsk- och pingsttiden.
5ln
Br fcrrfcozfiantifcofcrn.
A' ^
— =^. —
a «
-t-9-
ei _
i -,'"-•
-HM-t
1 —
1
(ar Å ii
■^ —
,: g s-
£•*•' J
— ^— U^-
* .*. o *o v " i -l,
i T T f "•"*"
ja!
Hal -le - lu - ja! Hal - le - lu-ja! Hal - le -
lu
tyxf tX
-*>-
r~*'
^
^-w
-*-
-f r~
£=* J
*JJ
1
— b+ ' _
^
j*vjf
O
i
w
tf-pj
L^
1
Sist säger prästen:
Bojen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen !
Herren välsigne eder och bevare eder ; Herren läte sitt ansikte lysa öf ver
eder och vare eder nådig; Herren vände sitt ansikte till eder och gifve eder frid!
I Guds. Faderns och Sonens och den Helige Andes. namn. Amen.
[. Församlingen sjunger:
Si
A - men,
m
A - men,
g—
m
±=:
Eller
II.
|
"
— ' 1 — -i f—
|
t
A -
^ —
men.
A
— J S=
men,
A - -
- men.
1
"•" * ,
a
t=f
g—
]
P •
# • ^
1
Eller
III.
lä^
3==^
A - men,
-ST
A - men
=3
31
Gudstjänsten afslutas med en tyst bön.
Register.
I. Meterklassregister.
Sångc med samma versmått äro sammanförda till särskild meterklass; de med *
betecknade afvika något; kl = meterklass; f. t. = full takt; u t. = upptakt ; siffrorna
angifva antalet stafvelser i hvarje rad.
Sånger med eget versmått äro sammanförda utan meterkla sbeteckning efter de
klassificerade sångerna af samma antal rader.
N:r. N:
Sabbatsdag, hur skön 151 1 2 kl. u. t. 8. 8. 8. 8. = L. M.
Milde Jesus, var oss när 162
Vårsol blickar vänligt 405
Gör väl vid Sion .
Ack, salig
TRERADIGA.
lkl.U. t. 8. 8. 12.
En stjerna lyste
Uppstånden är
Uppfaren år
Solen sjunkit 3b 1
FYRABADIGA.
2 kl. f. t. 5. 7. 5. 7.
Herre, mitt h jerta 291
Herre, jag beder 295
Hemmet jag söker 436
Toner af klagan 480
3 kl. f. t. 6. 5. 6. 5.
Fram en suck 299
O, hur skönt 352
Jag är ej för liten 380
Smärtans stunder ila 429
4 kl. f.t. 6. 6. 5. 5.
Helge Ande ljufva 120
Hår en källa rinner 285
5 kl. u. t 7. 6. 7. 6.
När juldagsmorgon 30
Gif oss en pingstdag 122
Når dagens hetta svalkas 360
0 Gud, min borg 428
6 kl. f. t. 7. 7. 7. 3.
Jesus, dina arma små 36
Herre, gif oss alla nåd 150
1 en djup, oändlig skog 391
7 kl. f. t. 7. 7. 7. 7.
Dotter S.on, fröjda dig ... 22
Gud ske ära 23
Gud, vår Gud 24
Sitta under korsets stam 84
8 kl. u. t. 8. 6. 8. 6. = C. M.
Pris Gud, all godhets källa . . 4
Gif mig e't hjerta nytt 51
Jag vet ett namn 55
Guds Ande, på vår bön 124
Du Guds församling 144
O Herre, vi församlas 159
O Jesus, når jag 194
Den port är trång 236
Hvad hör jag 259
Jag nu den perlan 265
Nu är jag glad 266
Xär nöd och krankhet 348
Jag är så glad 355
Inför din tron, o Fader 375
O Jesus, i ditt 377
Ett litet fattigt barn 381
Ett lit t ringa barn 382
O Jesus Krist 388
Djupt sjunker året 411
Ack sälla hem 435
O himmelska 457
9 kl. f. t. 8. 7. 8. 7.
Herre Jesus, när du 192
Herrens ord går f ra m 203
Har du mod att följa 228
Jesus, Jesus gör 296
Din, o Jesus 309
Är det ringa kall 322
O, hur kärleksfull 325
Tänk ej blott 370
Hem jag längtar 434
10 kl. u. t. 8. 7.8.7.
Upp, alla verk 2
Fem källor små 85
Inför din tron 173
1 1 kl. f. t. 8. 8. 8. 8.
Tryggare kan ingen vara 149
Herren kröner sina trogna. .. 473
12 kl. u. t. 8. 8. 8. 8.
Upp, allt, som lif 1
Pris, ära, makt 11
Vi börja nu 20
Vi tacka dig 41
Tack, Herre, för allt Al
I årets första morgonstund. .. 43
Min ljufva tröst 60
I mörker verjden 63
Hvem är den man 74
När i Getsemane 76
Jag ser dig klädd 87
Hår samlas vi 160
Till verksamhet 1 96
En främling klappar 221
Af nåd jag blef 262
0 Jesus, stärk 305
1 Herrens hand 359
Gud, som all vishc s 366
Bevara, Gud, vårt 396
Min gode Gud, på våg 432
Ack, Jesus, jag år 448
En liten tid af qval 458
13 kl. u. t. 9. 8.9.8.
Kom tiil oss, du 121
O Helige Ande 123
O Jesus, du fröjdar 319
14 kl. f. t. 9. 9. 9. 7. (6.)
När den arma 48
Alltid salig 279
15 kl. u. t. 10. 9. 10. 9.
Fåglarna i skogen V,
Tack, o Jesus 163
Är det sart 260
Kläd mig, Herre 331
16 kl. f. t. a) 10. 10. 10.5.
Kårlek af höjden 207
Kom till mitt kalla 293
b) 11. 11. 11.5.
Helige Fader, kom 9
Helige Fader, böj 294
Sanningens Ande 367
512
IReoister.
c)u. t. 11. 11. U. 5.
O du Guds Lam
Gråt, syndare
Jag ser Guds spår
17 kl. u. t. 10. 10. 10. 10.
Vid Jesu hjerta är
O Gud, hur mörkt
O Jesus kår, när
18 kl. U. t. 10. 10.
Du bjuder mig
Vak upp, vak upp..
11. 11.
N:r.
27 kl. u. t. 12.9. 12. 9.
Det är högtid igen 29
Kär jag ser i Guds bok 134
O, mitt hjerta 460
SEXRADIGA.
19kl.u. t. 10. 11. 10 11.
Välj du åt mig 423
En morgon utan synd 491
20 kl. u. t. 11.8. 11.8.
Vi hafva i himlen en 112
Hur ofta, min Frälsare 306
Om Herren mig bjuder 321
O Jesus, omkring dig 416
Ur stormarna 4;9
21 kl. u. t. 11.9. 11. 9.
Jag längtar till himlen 471
Hvar är du, o Jesus »336
Vi sökte väl ro *286
22 kl. f. t. 11. 10. 11. 10.
Lof ven nu Herren 3
Klaraste stjerna 62
Herre, med kraft 300
Bergen må vika 307
Herre, föröka 320
Herren af himlen * 33
Herre, fördölj ej *453
23 kl. U. t. 11. 10. 11. 10.
På Herrens ord 253
Jag har en vån 253
Ack, förr än jag 269
När skola jordens 447
Vi bo ej här 449
Tänk, när en gång 451
O sälla land 499
24 Kl. u. t. 11. 11. 10. 10.
När, Herre, du
O. vill du icke
Jag, arma barn
Bor Krisus ,
Din väg, o Herre 418
H vem är den stora skaran 492
Upp, min själ 267
Vår Herre Jesu 170
Hör, huru sången 401
Se, ifrån himmelen
Så älskade Gud
Här kominer en
O Jesus kär 78
Närmare, o Jesus 298
Jesus för verlden 66
Helig, helig, helig 6
Tiden försvinner 216
Jesu, vår Konungs 59
Hvem klappar 218
FEMRADIGA.
28 kl. f. t. 6. 7. 8. 8. 7.
Jesusgod 93
O, att jag 335
Låt mig gå 472
29 kl. f. t. 6. 11. 11.9.6.
Fader, förbarma dig 1S8
Fader, vi bedja dig 368
Fader, vi bedja dig 403
33 kl. f. t. 5. 5. 8. 5. 5. 9.
O d i saliga 39
O du härliga 102
O du härliga 119
34kl.f. t. 6. 6. 5. 6. 6. 5.
Klara Betleh'mssljerna 61
Tacksamt vill jag 27fe
Vik ej ur milt 318
420 35 kl. f. t. 7. 7. 7. 7. 7. 7.
™ Klippa, du som brast 65
21
Än,
16 kl. f. t. 8
Lefver du. .
Har du frid
O min vän .
ecka
. 7. :
:. 7. 7. 3.
37 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 8. 7.
.Må vi sjunga 106
Du, den hörnsti n 146
Herre, gjut din Ande . .. 156
Jesus, låt din rädda 310
Herre, gif oss 372
Hvarför sucka 424
38 kl. u. t. 8. 8. 7. 8.
Upp, kristna folk
0 Jesus, sköt du
1 denna sköna
8.7.
30 kl. u. t. 8 8. 8. 8. 6.
Just som du är
Just som jag år
21'i
11.9.
161
226
314
317
Välsigna, käre Herre *167
25 kl.U. t. 11. 11. 11. 11.
Om faror förfara 15
Min blodige konung 81
Vår bibel 128
Vänd om, kära sj il 212
Mer helighet 334
På jorden är 426
26 kl.U, t. 11. 11. 12. 12.
Fn vän framför andra 274
O Jesus, ditt namn * 53
Dig. Jesus, min *297
31 kl. u. t. 11
Varhelsad 32 j
H-r ljufligt 140 j
Tillkomme ditt rike 193
Välsigna, o Fader 199 j
Hv-ar är du 209
Du kan icke tro 241
Från girighetssnaran 332 ;
Hör, skapelsen 411
Ack, käre, så säg 497
32 kl.U. t. 11. 11. 11. 12. 11.
Med Gud och hans 13S
Ack, saliga stunder 163
O Jesus kär 342
Tiden är så kort 326
Låtoni oss sjunga b4
Jag vet ett blomster 127
Till fridens hem 438
Ende Sonen 34
H vi suckar 425
Samla dem alla 394
Äng-s ga hjerta 421
Se, dörren är öppen 237
Pris ske dig 13
39 kl. u. t. 8. 8. 8. 8. 4. 8.
Hvar är de kristnas 4S6
O Jesus, var *308
40 kl. u. t. 9. 8. 9. 8. 8. 8.
Det dyra Jesu namn 54
O kärleksdjup 131
Uti ditt namn 171
Det gifs en tid 176
Hvem skall jag sända 198
O Herre Jesus 2S8
Förläna, Gud 397
41 kl. U. t. 11. 1C. 11. 10.
10. 10.
Se, nu är salighetens dag. .. 215
Du, Herre, känner 347
Ack, visste du *213
42 kl. u. t. 11. 11. 11. 11.
5. 11.
Mot heliga bergen . 172
Här ute bland ämvtr 446
43 kl. n. t. 12. 9. 12. 9.
12.9.
Huru hastigt de fly 44
Jag vill sjunga *495
44 kl. u. t. 12. 11. 12. 11.
11. 11.
Guds o d är det 126
Ack, saliga dag *-06
Våga dis
IReoistcr.
513
N :r.
Stilla, ».stilla 290
Det skedde för mig 98
Jag vördar Jesu blod 69
Sluten var hemmets dörr 393
Godtnyttår 45
Det går från örtagården 77
Hem, hem, namn 437
Jesus, låt 203
Jesu lilla lam 383
Jesus älskar mig 386
Omkring Gudstron 491
O land, du sälla 500
Hulda herde, föd 158
Smärtans stunder 349
Herde, du som 157
Stalt upp, o folk 399
Högt i verlden 8
Helige, som bor 147
Bekymras ej 427
Hvad är den kraft 179
Du sanna vinträd 378
O, hvad är väl all fröjd 263
Jag kan icke räkna dem 16
Lof sjungom 95
Till det härliga land 487
Jag är främling 443
Kommen att 46
Hvar är det land 485
Det kostar 329
Hvilka åro dessa 493
Heligaminnen 92
Hvad helst här 344
Vi äro väl ringa 379
Hur underligt 423
All jorden är Herrens 111
Kommen, låtom oss 116
SJURÅDIGA.
45 kl. f. t. 6. 6. 4. 6. 6. 6. 4.
Stäm in i änglars 115
1'ris dig, vår konung 117
Välsigna, Gud, 400
Herre, vårt fosterland 402
46 kl. u. t. 8. 6. 8. 6. 8. 8. 6.
OHerreJesus 10
Xu evigtvål 40
47 kl. u. t. 8. 7. 8. 7. 8. 8. 7.
Xu stundar jul 26
Ho är en sådan Gud 94
Vak upp, se natten 101
Ditt ord, o Jesus 114
O Jesus Krist, vår 118
Guds ord vi prisa 125
Min Jesus är 130
En vingård Herren 138
Gud är vär tillflykt 142
Kom, huldaste 152
Om Gud ej vore med 180
Upp, kristna själ 330
Så långt som haf vets *204
En vänlig grönskas *408
48 kl. u. t. 11.9. 11.9. 11.
11.9.
Långfredag 73
Välsignad den dagen 97
Se, döden är dödad 9S
Uppstånden är Kr stus 99
O, låten dock barnen 178
Der tändes i fjärran 181
Ack, hemlös och fridlös .. .. 185
Jag irrade länge £47
Om tusende verldars 251
0 syndaförlåtelse 252
Hvad fattas mig ännu 277
Är Kristus nu vorden 316
Du trofaste herde 876
49 kl. f. t. 11. 10. 11. 10.
4.4. 10.
Allt hvad oss Adam 89
Hungriga, törstiga 202
Yttersta dagen 464
50 kl. u. t. 11. 10. 11. 10.
8. 8. 7.
Till fridens hem, till rätta.... 465
Från tidens strid du går 483
51 kl. u. t. 13. 11. 13. 11.
13. 13. 11.
1 kristna mänskor alla 109
Här komma vi nu åter 153
För hedningarnas skara 189
Du har ju lofvat, Herre 191
Kom hem 224
Guds barn jag är 271
O, låt med kraftigt ljud 107
Bida blott 454
Herren står för hjertats dörr. 220
I djupet af mitt hjerta 496
Den, som älskar Jesus 390
Är det ödsligt 231
Jesus kär, gå ej förbi 303
Tag det namnet Jesus 52
Tiden rastlöst framåt ilar 47
Jesus, gör mig åter stilla 356
O Konung, öf ver allastor 395
Nu lof och pris 261
Fader, Fader 369
Hur ljuft är ej i skogen 417
Högt öf ver 48I
Var nöjd 323
En blick på den korsfäste 256
Åttaradiga.
52 kl. f. t. 6. 4. 6. 4. 6. 6.
6.4.
Sen uppå fåglarne 18
Högtid förhandenär 27
Kom, o Guds Ande 57
BleXna, all jordisk fröjd 257
Nu är min träldom slut 268
Närmare die, o Gud 431
Jag år en pilgrim här 442
53 kl. u. t. 6. 7. 6. 7. 6. 6.
6.6.
I dopet jag, min Gud 132
Sr, dagen år så skön 214
M isströsta ej 239
St;itt upp, min själ 351
För Herren och lians ord 401
54 kl. f. t. 7. 6. 7. 6. 7. 6.
7. 6.
Svinga dig, min ande opp .... 71
Utransaka mig, min Gud 340
Tätt vid korset, Jesus kär .... * 88
55 kl. u. t. 7. 6. 7. 6. 7. 6.
7.6.
Du ömma fadershjerta 14
O, du mitt hjertas trängtan.. 25
Till Betlehem mitt hjerta .... 31
I Lammets död och smärta. .. 72
Fram till ditt kors 83
Hur härlig stod ej Aron 91
Du, hjelte uti striden 104
Din kyrka länge bidat 148
Se här en fråga, broder 197
r^e'n bådar morgonstjernan.. 200
Til! polens kalla gränser 201
Dig Jesus kallar 222
Vill du gå med till himlen ... 230
Jag bår min synd till Jesus. .. 248
På nåden i Gnds hjerta 254
Jag sjunger hekt 281
Hos Gud år idel glädje 284
Här kan mitt arma hjerta 315
Mig kläd i helig prydnad 337
Haf tack, du käre Herre 353
Bred dina hulda vingar 357
Nu hvilans tid är nära 358
I bundits hår tillsamman 365
O, säg ett ord om Jesus 371
Vi dig, o Herre, prisa 410
Jag längtar gå till Jesus 440
När får jag skåda Jesus 452
Haf trones lampa färdig 463
Jag sjunger nu om seger *270
Om dagen vid mitt arbete *345
56 kl. f. t. 7. 7. 7. 7. 7. 7.
7.7.
Jesus, som min själ har kär... 311
För en tid vi skiljas här 373
Så din strid du kämpat ut 482
När den mörka natten flyr.. .*354
57 kl. f. t. 8. 5. 8. 5. 8. 5.
8.5.
O, hurljufligt 415
Salig du 477
58 kl. u. t. 8. 6. 8. 6. 8. 6.
8. 6. = C. M. D.
Jag är ett fattigt nådehjon 137
Du kvrka på den grundval. .. 145
Kom. vilsna själ 211
514
IReötster.
Min själ, till nådens tron.
Se ej på mig
Hjelp oss, o Herre
Vi tacka dig, o Fader kår
Jag har el t hem
Jerusalem
7.8.7.7. 7.
59 kl. f. t
8.8.
Se, Guds Lam
Jesus går den tunga strå
Han på korset
Pilgrim, säg mig
30 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 8. 7.
8.7.
O, min själ, stäm in
Evigt stor i makt
Det är Jul
I ditt dyra namn
Låt ditt ansigte
Hela vägen går han med
Kommen, tagen '.
Lammets folk
Jesus, hul de vän
Amen, amen
I den ljusa morgonstunden. ..
Låten barnen
Ungdom, som går ut
Upp att Herrens godhet
Tusen, tusen själar sucka. . .
Nödga dem
Har du mod
O min Jesus
För mig till den klippan
Hjertan-sjesus.:
Jesus, tag
Gode herde
Hvilken vän
Jag behöfver dig
Jag har öfvervunnit
Fader, du, som
Uti lif vets sköna
Rika skördar
Stilla, ja allt mera s illa
Korset först och kronan sedan
Vandringsmannen
Hemma, hemma
Har du sett
N:r.
Hvarför tåras du 467
Hon är icke död 469
Herre, samla oss nu alla *154
Dyra själ *217
Hvad du vill *324
61 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 8. 8.
7.7.
För ettarm< 70
Gråt ej öf ver dem 468
62 kl. u. t. 8. 8. 8. 8. 8. 8.
8. 8. = L. M. D.
0 bönestund 164
O, nämn för mig 475
63 kl. u. t. 10. 9. 10. 9. 10.
9. 10. 9. (7.)
Hvar jag går 103
Gif oss än en nådestun I 155
Hören 1 190
Blott en dag 34fi
Såll är den 479
64 kl. f. t. 1 1.8. 11.8. 11.
11. 11.8.
Väldigt går ett rop 184
Ingen hinner fram 327
Böjd under kors( t 80
Jag längtar till Gud 441
O, huru stilla 481
Kärlek utan gränser 219
Känner du herden god 384
Jag hör min Jesu röst 90
Stäm upp med fröjdeljud 5
Det år så godt att få 86
Hur ljuft du kallar mig 244
Hvar stund jag dig behöfver,. 313
Trygg i min Jesu armar 264
1 längtan tron begynner 242
Gud ske lof , min vän 275
När han kommer 387
Jag går i fara 28i
Jag vet en port, som 478
Skola vi väl alla mötas 169
Julen nu åter är inne 37
Efter hemmets ljufva 350
Ett barn i dag är oss gif vet.. 35
Förr än vår sammankomst. .. 166
I lifvets bok, o Fader, skrif.. 133
Flyg som en fågel till bergen 255
Vid Jesu hjerta, der år lugnt. 339
Jesus, du mitt hjertas längtan 292
Kom, låtom oss på barnavis. . 105
Aldrig ensam 289
Syndare, hör, du, snm lider... 233
Väl mig, nu till borgen 273
Min själ nu lofve, prise 343
Skynda till Jesus 235
Du kåre Herre 362
Jag tänker så gerna 488
Jerusalem, du Herrens 49S
Tiden ilar bort 392
Här uti verlden 2S3
O, hur mången i verlden 227
Så glänsande hvitt 412
Hvar och en, som hör 2 10
Glada julafton 2S
Salig, ack, salig : 476
Öppet står Jesu »34
O du ärans Konung 113
Det blir något i himlen 389
NIORADIGA.
Stilla, mitt hjerta 455
TIORADIGA.
Säg mig den gamla sanning .
Vid älf varna i Babylon
ELFVARADIGA.
Jag år en gäst
TOLFRADIGA.
65 kl. f. t. 8. 7. 8. 7. 8. 7.
8.7.8.7.8.7.
Gud välsigne er
Vill du möta mig
Jag skall sof va
O hem
livad har min Jesus g;
Du store Gud
Säg mig, hvart går du .
Så ljuder nu
364
439
470
90
450
311
•Register.
2. Alfabetiskt register.
515
Begynnelseord. Nr. Meterkl
Ack, förr än jag i tron 269 23
Ack, hemlös och fridlös 185 48
Ack, Jesus, jag är hjertligt glad448 12
Ack, käre, Så säg 497 31
Ark, salig, ack, salig.... 278 —
Ack, saliga dag 206 44
Ack, saliga stunder 163 32
Ack, sälla hem 435 8
Ack, visste du 213 41
Af nåd jag blef en gäng 262 12
Aldrig ensam! O mitt hjerta. . .289 -
All jorden är Herrens 111 —
Allt hvad oss Adam i fallet .... 89 49
Alltid salig, om ej alltid glad . .279 14
Amen, amen, pris och ära 168 60
Bekymras ej, du arma själ 427 —
Bergen må vika 307 22
Bevara, Gud, vårt fosterland. . .396 12
Bida blott, bida blott! 454 -
Blekna, all jordisk fröjd 257 52
Blott en dag, ett ögonblick .... 346 63
Bor Kristus genom tron 317 24
Bred dina hulda vingar 357 55
Böjd under korset, 80 —
Den port år trång 236 8
Den, som älskar Jesus här ... .390 —
Der tändes i fjärran 181 48
Det blir något i himlen 389 —
Det dyra Jesu namn allena. . . . 54 40
Det gifs en tid för alla tider ... 176 40
Det går från örtagården 77 —
Det kostar mången, mången ..329 —
Det skedde för mig 96 —
Det är högtid igen 29 27
Det är Jul, och åter klingar ... 38 60
Det är så godt att få 86 —
Dig Jesus kallar 222 55
Dig, Jesus, min dyraste Jesus .297 26
Di i kyrxa länge bidat 148 55
Din, o Jesus, vill jag vara 309 9
Din väg, o Herre, vill jag gå . .418 —
Ditt ord, o Jesus, skall bestå. ..114 47
Djupt sjunker året 411 8
Dotter Sion, fröjda dig 22 7
Du bjuder mig så huld 136 18
Du. den hörnsten 146 37
Författare.
Kompositör.
Efter danskan.
Hanna Broman.
M. B. Malmstedt.
J. I latton —Duke Street.
A. C. Rutström.
W. C— n.
L. S.
A. P. Berggren.
F. N. Beskow.
W. B. Bradburv. Arr af
C. A.
O. Ahnfelt. [C. P. R.
Från engelskan.
A. W. Gade.
H. A. Brorson.
O. Ahnfelt.
L. S.
Ur Sionstoner.
L. S.
Pilgrimssånger.
Ur B. E:s Barnsgr
. Siciliansk folkmelodi.
C. O. R.
O. Ahnfelt.
L. S.
Ur Sionstoner.
Ur Hemåt.
Ur Hemåt.
P. A. A biberg.
Uppt. af C. P. R.
L. S.
Uppt. af C. P. R.
J. L. Runeberg.
Guil. Franc. Old Hundred.
F. W. K.; L. S.
Richard Norén.
Cath. J. Bonar.
W. B. Bradburv.
L. S.
O. Ahnfelt.
L. S.
Ur Pilgrimsharpan.
l. s.
Sv. folkmelodi.
J. Blomqvist
«.J. B ; b. Aug. Elfåker.
L. S.
T. Hastings.
B. E.
Ur B. E:s Barnsånger.
L. H.
O. Ahnfelt.
Ur B. V:s Lyra.
«. Sv. folkm.; b. Sv.folkm.
M. och L:s Visor.
Ur Psalmisten.
L. S.
Tysk melodi.
C. G. L— r.
C. G. Liander.
L. S.
G. Grönstedt.
M. B. Malmstedt.
A. B— n.
Ur Hemåt.
a. Ur Pilgrimsharpan ; b.
Spansk mel. [Ur Hemåt
L. Linderot.
Sv. folkmelodi (?).
J. M. L.
Hsffner.
G. Stolpe.
L. S.
Tysk folkmelodi.
Alb. Beckman.
M. S.
L. S.
Ur Pilgrimssånger.
L. S.
Albert Lindström.
B. W.
Albert Lindström.
Ur Sionstoner.
Handel.
L. S.
Tonas Andersson.
Efter engelskan.
J. Neander.
516
IRegister.
Begynnelseord. N:r. Metcrl<
Du Guds församling 144 8
Du har ju lofvat, Herre 191 51
Du, Herre, känner detta arma .347 41
Du, hjelte uti striden 104 55
Du kan icke tro 241 31
Du kyrka, på den grundval .... 145 58
Du käre Herre, jag är sä liten .362 —
Du sanna vinträd, låt mig få . . .378 —
Du store Gud, jag prisar dig . .341 —
Du trofaste herde 376 48
Du ömma fadershjerta 14 55
Dyra själ, har det dig smärtat .217 60
Efter hemmets Ijufva stillhet. .350 —
En blick på den korsfäste .... .256 —
Ende Sonen stiger neder 34 —
En främling klappar på din dörr221 12
En liten tid af qval och strid. . .458 12
En morgon utan synd 494 19
En stjerna lyste undersam .... 58 1
En vingård Herren plantat har 138 47
En vän framför andra 274 20
En vänlig grönskas rika drägt .408 47
Ett barn i dag är oss gif vet .... 35 —
Ett litet fattigt barn jag är 38 1 8
Ett litet ringa barn jag är 382 8
Evigt stor i makt och ära 12 60
Fader, du, som från din himmel338 60
Fader, Fader i det höga 369 —
Fader, förbarma dig ! 1 88 29
Fader, vi bedja dig 368 29
Fader, vi bedja dig, Värdes 403 29
Fem källor små 85 10
Flyg som en fågel till bergen . .255 —
Fram en suck sig smyger 299 3
Fram till ditt kors jag hastar . . 83 55
Från girighetssnaran förvara. .332 31
Från tidens strid du går 483 50
Fåglarna i skogen höras sjunga 17 15
För en tid vi skiljas här 373 56
För ett armt och fattigt hjerta . 70 61
För hedningarnas skara 189 51
För Herren och hans ord 401 53
Förläna, Gud, i våra dagar .... 397 40
För mig till den klippan höga .272 60
Förr än vår sammankomst .... 166 —
Gif mig ett hjerta nytt och godt 51 8
Gif oss en pingstdag, Herre. . . 122 5
Gif oss än en nådestund 155 63
Författare. Kompositör.
Bearb. af S. P. A.L. OliverHolden.Coronation.
L. S. Albert Lindström.
L. S. C P. R. 1874.
B. Schmolck. J. P. Cronhamn.
Ur Ahnfelts sånger. O. Ahnfelt.
Efter engelskan.
F. Giardini.
L. S.
Aug. Elfåker.
L. S.
Ur Pilgrimssånger.
J. L. Runeberg.
Sv. Ps. 55.
Ur Hemåt.
Hanna Broman.
L. S.
Från Brödraförsamlingen
B. E.
Fr. Silcher.
M.; H.
H. G. Nägeli.
Amelia M. Hull.
E. G. Taylor.
P. W— 1.
Albert Lindström. Arr.
Ur Hemåt.
Tysk melodi.
L. S.
C. Balle.
C. T.
d. G. Lewenhaupt; b. Th.
L. Jome.
O. Warholm. [Söderberg
S. Cavallin.
Sv. Ps. 140.
C. O. R.
O. Ahnfelt.
C. D. af Wirsén.
a. G. Stolpe; b. Aug. Elf-
B. E.
Tysk melodi. [åker.
T. Truvé.
Fr. Pira.
Fr. Pira.
L. L.
Joseph Haydn.
Ur H. S.
Michael Ilaydn.
L. H.
G. Stolpe.
H. Posse.
C. M. v. Weber.
L. H.
C. M. v. Weber.
Th. Körner.
C. M. v. Weber.
Ur H. S.
Sv. Ps. 187-
Från engelskan.
Spansk melodi.
B.
Ur Pilgrimssånger.
P. Gerhardt.
Sv. Ps 395.
S. M. H.
P. U. Stenhammar.
L. H.
Prins Gustaf.
C. A.
Jonas Andersson
B. E.
Spansk melodi.
Ur H. S.
Sv. Ps. 76.
C. O. R.
Albert Lindström.
Från eng. S. M. H,
, Sv. folkmelodi.
Sv. Ps. 28.
. A. S-g.
Ur Sånger till L.L
L. S.
Sv. Ps. 199.
Ur Sond. skolb.
C. P. R 1873.
L. S.
Tysk melodi.
L. S.
O. Ahnfelt.
•Register.
517
Begynnelseord. N:r. Meterkl. Förfaltare.
Glada julafton, härliga, klara.. 28 — C. T.
Gcde herde, led och bär oss . . .302 60 D. A. Thrupp.
Godt nytt år, nådens år 45 - S. P. A. L.
Gråt ej öfver dem, som sofva. .468 61 H. F. L — g.
Gråt, syndare, din synd 79 16c) Ur H. S.
Guds Ände, på vår bön gif akt. 124 8 P. Fjellstedt.
Guds barn jag är 271 — C. O. R.
Gud ske lof, min vän 275 — C. O. R.
Gud ske ära, pris och makt .... 23 7 H. Ueld.
Gud, som all vishets källa är . .366 12 Ur Zions Sångbok.
Guds ord vi prisa 125 47 P. Fjellstedt.
Guds ord är det lefvande 126 44 L. S.
Gud, vår Gud, för verlden all. . 24 7 H. Spegel.
Gud välsigne er, I kära 364 65 P. ö.
Gud är vår tillflykt, starkhet.. 142 47 M.Luther.
Gör väl vid Sion 187 — A. L. Kullgren.
Haf tack, du käre Herre 353 55 L. S.
Haf trones lampa färdig 463 55 Ur H. S.
Han på korset, han allena 82 59 J. L. Runeberg.
Har du frid? O själ, besinna. . .225 36 L. S.
Har du mod att följa Jesus 228 9 L. S.
Har uu mod att följa Jesus .... 229 60 L. S.
Har du sett, hur träden fälla. . .466 60 Ur Sgr till L. L.
Hela vägen går han med mig. . 56 60 F. J. Crosby.
Helge Ande, ljufva 120 4 G. P. ; G. L. S.
Heliga minnen i fastelagstid. . . 92 — L. H.
Helige Fader, böj ditt öra 294 16b) T. Blomqvist.
Helige Fader, kom och var .... 9 16b)J. Th. J.
Helige, som bor i höjden 147 — Efter engelskan.
Helig, helig, helig, Herre Gud. 6 — K. G.
Hem, hem, namn, som hugsvalar437 — B. E.
Hem jag längtar 434 9 F. W. K.
Hemma, hemma få vi hvila. . . .461 60 L. S.
Hemmet jag söker 436 2 Ur H. S.
Herde, du, som fåren betar. . 157 — C. G. Gjörwell.
Herre, fördölj ej ditt ansigte. . .453 22 L. S.
Herre, föröka min tro 320 22 L. S.
Herre, gif oss alla nåd 150 6 Ur Ahnfelts sgr.
Herre, gif oss, då vi fara 372 37 B. E.
Herre, gjut din Ande neder ... 156 37 G. P.;E. L.
Herre, jag beder 295 2 L. S.
Herre Jesus, när du sade 192 9 L. S.
Herre, med kraft utaf höjden . 300 22 L. S.
Herre, mitt hjerta längtar 291 2 L. S.
Herren af himlen är kommen. 33 22 Ur Dillners sgr.
Herren kröner sina trogna. . . 473 11 Alb. Beckman.
Herrens ord går fram i verlden203 9 K. G.; B. W.
Herren står vid hjertats dörr. .220 — J. Blomqvist.
Herre, samla oss nu alla 154 60 L. S.
Kompositör.
W. B. Bradbury.
H. G. Nägeli.
S. Hofer.
F. E. Lindberg.
Sv. Ps. 420.
O. Ahnfelt.
,i. O. Ahnfelt;*. Sv. folk-
Ignace Plevel. [melodi.
Albert Lindström.
O. Ahnfelt.
W. B. Bradbury. Arr. af
J. F. Lagergren. [C. P. R.
H. Wetterling.
Sv. Ps. 35.
G. Stolpe.
Am. melodi.
Sv. folkmelodi.
Sv. Ps. 77-
Svensk melodi.
Tysk folkmelodi.
Ur Ahnfelts sånger.
Ur Sgr till L. L.
Robert Lowry.
Ur Pilgrimssånger.
O. W. Udden.
F. Flemming.
F. Flemming.
Handel. Bearb. af Albert
G. Stolpe. [Lindström.
Ur Pilgrimssånger.
O. Ahnfelt.
Uppt. af S. M. H.
Carl Sjögren.
a. P. U.Stenhammar b. Sv.
Finsk folkmel. [folkmel.
J. B.
O. Ahnfelt.
W. L. Viner.
Sv. folkmelodi.
Carl Sjögren.
Tysk folkmelodi.
Ur H. S.
Carl Sjögren.
Ur Dillners sgr.
Joseph Haydn (?).
Mel. hos Freylinghausen,
H. Werner.
Ur Ahnfelts sgr.
518 IReoteter.
Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare
Herre, vårt fosterland 402 45 L. H.
Hjelp oss, o Herre, 398 58
H jertans Jesus, i ditt hjerta 287 60 A. C. R utström.
Hon är icke död, hon sofver. . .469 60 — én.
Hos Gud är idel glädje 284 55 L. S.
Ho är en sådan Gud som vår?. 94 47 A. C. Rutström.
Hulde herde, föd de fåren . 158 — J. C. Holmberg.
Hungriga, törstiga själar 202 49 Ur Dillners sgr.
Hur härlig stod ej Aron 91 55
Hur Ijufligt, o Jesus 140 31 L. S.
Hur ljuft du kallar mig 244 — L. Hartsough.
Hur ljuft är ej i skogen gröna. 417 — L. H.
Hur ofta, min Frälsare 306 20 L. S.
Huru hastigt de fly 44 43 J. N.
Hur underligt, Herre, du förer.423 — Eugénie.
H vad du vill, jag skall försaka. 324 60 C. T.
Hvad fattas mig ännu? 277 48 L. S.
Hvad har min Jesus gjort 450 — Från engelskan.
Hvad helst här i verlden 344 — Ag:a Rosenius.
Hvad hör jag? ....259 8
Hvad är den kraft? 179 — Arndt; L. S.
H varför sucka, hvarför klaga. .424 37 Ur Ahnfelts sgr.
Hvarför tåras du mitt öga? 467 60
Hvar jag går i skogar, 103 63 C. O. R.
Hvar och en, som hör 240 — P. P. Bliss.
Hvar stund jag dig behöfver. . .313 — ■ Annie S. Hawks.
Hvar är de kristnas fosterland. 486 39 L. S.
Hvar är det land 485 — J. Blomqvist.
Hvar är du? Hvar är du? 209 31 L. S.
Hvar är du, o Jesus 336 21 G.E.Beskow.
H vem klappar så sakta 218 — L. S.
Hvem skall jag sända? 198 40 A. Lindeblad.
Hvem är den man 74 12 F. B.
Hvem är den stora skaran 492 — B. Wadström.
Hvilka äro desse,t 493 — Från engelskan.
Hvilken vän vi ha i Jesus 304 60 H. Bonar.
Hvi suckar, hvi klagar jag 425 — A. Brynolf.
Här en källa rinner 285 4 B. E.
Här kan mitt arma hjerta 315 55 L. H.
Här komma vi nu åter 153 51 L. S.
Här kommer en främling 21 — J. M. L.
Här samlas vi omkring 160 12 L. S.
Här ute bland sorger och nöd. .446 42 Från engelskan.
Här uti verlden en främling. . .283 — R. W.;G. P.
Högtid för handen är 27 52 L. S.
Högt i verlden må det höras. . 8 — L S.
Högt öfver förgängelsens 481 —
Hören I, hur mörkrets andar. . 190 63 A. Lindeblad.
Hör, huru sången den klingar. .404 — N. P.;V. W.
Hör, skapelsen suckar 414 31 L. S.
Kompositör.
S. M. H.
J. T. Boethius.
A. C. Rutström.
Fr. Commer (?).
Ur Ahnfelts sgr.
0. Ahnfelt.
Tysk melodi.
Finsk folkmelodi.
Tysk melodi.
Herm. Lundberg.
L. Hartsough.
1. Sandström.
Emil Larson.
A. S-g.
Eugenie.
C. C. Converse.
J. B.
Ur Pilgrimssånger.
O. Ahnfelt.
J. A. P. Schulz.
Ur Ahnfelts sgr.
Emil Larson.
H. Wetterling.
Dansk melodi.
P. P. Bliss.
Robert Lowry.
Arr. af L. Mason.
Chr. Palmer.
O. Ahnfelt.
H. G. Nägeli. Arr.
a. O. Ahnfelt ; b. L. Höijer.
a. Ur Sionstoner; b. Sv.
P. U. Stenhammar. [mel
G. Lewenhaupt.
T. C. 0'Kane.
C. C. Converse.
Ur Pilgrimssånger.
Ur Pilgrimssånger.
Skotsk folkmelodi.
O. Ahnfelt.
a. O. Ahnfelt; b. Ur Förs.
W. Rudin. [sångbok,
H. R. Bishop.
Ur Pilgrimssånger.
G. Lewenhaupt.
M. S.
Sv. Ps. 298.
G. Stolpe.
Ur Pilgrimsharpan.
Jonas Andersson.
IReQteter.
Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare.
I bundits här tillsamman 365 55 L. II.
1 den ljusa morgonstunden .... 174 GO L. S.
I denna sköna sommartid 407 38 P. Gérhardt.
I ditt dyra namn, o Jesus 49 60 L. S.
I djupet af mitt hjerta 496 — C. A.
I dopet jag, min Gud 132 53 Ur Syreens sgr.
I en djup, oändlig skog 391 G C. O. R.
I Herrens hand jag lemnar mig359 12
I kristna mänskor alla 109 51 A. H. Sundell.
I Lammets död och smärta. . .. 72 55 A. C. Rutström.
I lifvets bok, o Fader, skrif 133 — C. D. af Wirsén.
I längtan tron begynner 242 ■ — P. N.
I mörker verlden fallen låg. . . . 63 12 H. I. L.
Inför din tron, du mänskoson.. 173 10 Från tyskan.
Inför din tron, o Fader vår .... 375 8 A. Hult.
Ingen hinner fram 327 64 L. Linderot.
I årets första morgonstund 43 12 Ur Fridsbasunen.
Jag, arma barn, 314 24 A. M. G.
Jag behöfver dig, o Jesus 312 GO L. S.
Jag bär min synd till Jesus 248 55 Horatius Bonar.
Jag går i fara, hvar jag går 282 — H. A. Brorson.
Jag har en vän, 258 23 C. O. R.
Jag har ett hem 462 58 C. O. R.
Jag har öfvervunnit verlden . . .333 GO — én.
Jag hör min Jesu röst 90 — E. M. Hall.
Jag irrade länge 247 48 Ur Ahnfelts sgr.
Jag kan icke räkna dem alla. . . 16 — L. S.
Jag längtar gå till Jesus 440 55 Från engelskan.
Jag längtar till Gud 441 — Ur B. V:s Lyra
Jag längtar till himlen 471 21 L. S.
Jag nu den perlan funnit har. .265 8 Th. Hamberg.
Jag ser dig klädd i b odig skrud 87 12 Från tyskan.
Jag ser Guds spår 413 16c) J. O. Wallin.
Jag sjunger helst om Jesus 281 55 Ur Hemåt.
Jag sjunger nu om seger 270 55 L. Linderot.
Jag skall sofva, men ej evigt. ..470 G5 M. A. Kidder.
Jag tänker så gerna 488 — L. Hartsough.
Jag vet en port, 478 — Lydia Baxter.
Jag vet ett blomster 127 — ■ Efter gamla ps.
Jag vet ett namn 55 8 L. S.
Jag vill sjunga en sång 495 43 L. S.
Jag vördar Jesu blod 69 — Ur H. S.
Jag är ej för liten 380 3 Ur Hemåt.
Jag är en gäst och främling 444 — • L. S.
Jag är en pilgrim här 442 52 L. S.
Jag är ett fattigt nådehjon 137 58 Ur Zions Harpa.
Jag är främling 443 — B. E.;C. O. R.
Jag är så glad, när jag får gå. . .355 8 Mrs. Broun.
Jerusalem, du Herrens nya stad498 — ■ J. M. Meyfart.
519
Kompositör.
W. C— n.
Sv. folkmelodi.
Richard Norén.
C. Lockhart.
Ur Ahnfelts sgr.
A. E. Wimmerstedt.
O. Ahnfelt.
C. Straube.
Sv. folkmelodi.
Sv. folkmelodi. [Humbla
C. P. R. efter mel. af C. R
a. Ur Ahnfelts s. ; b. Uppt
Sv. Ps. 198. [af G. tf. H
Adolf Edgren.
C. Straube.
Sv. folkmelodi.
Albert Lindström.
O. Ahnfelt.
O. Ahnfelt.
Arr. af L. Mason.
Sv. Ps. 452.
Sv. folkmelodi.
O. Ahnfelt.
Sv. folkmelodi.
J. T. Grape.
Norrlandsmelodi.
Albert Lindström.
Am. melodi.
C. J. O. Laurin.
H. G. Nägeli. Arr.
Hugh Wilson. Avon.
Fr. Pira.
Albert Lindström.
J. W. Ruggles.
Sv. folkmelodi.
S.J. Vail.
W. B. Bradbury.
S.J. Vail.
O. Ahnfelt.
W. B. Bradbury.
A. S— g.
Sv. Ps. 51.
P. U. Stenhammar
H. R. Bishop.
G. Lewenhaupt.
Sv. folkmelodi.
O. Ahnfelt.
Sv. folkmelodi, [melodi
a. Tvsk koral: £. engelsk
520
IRecjister.
Begynnelseord.
X:r. Meter k
Författare.
Kompositör.
Jerusalem, Jerusalem
489
383
58
L. S.
Från Tyskan.
C. II. Purday.
a. Tysk melodi; b. Svensk
Jesu lilla lam jag är
Jesus, dina armar små
. 36
6
B. E.
O. Ahnfelt. [melodi.
Jesus, du mitt hjertas längtan.
.292
—
L. S.
H. Wetterling.
Jesus för verlden gifvit ......
. 66
—
L. S.
Ekström.
Jesus god, Jesus god
. 93
28
Ur H. S.
Ur Pilgrimsharpan.
Jesus går den tunga stråten . . .
75
59
T. Kingo.
Sv. Ps. 78.
Jesus, gör mig åter stilla
356
—
L. S.
Ur Pilgrimssånger.
Jesus hulde vän, förena
.143
60
Ur Goss:rs Betr.
Joseph Haydn.
Jesus. Jesus, gör mig stilla ....
Jesus kär, gå ej förbi mig
296
303
9
Albert Lindström.
W. H. Doane.
Fanny J. Crosby.
Jesus, låt den nåderika
205
—
Ur Hemåt.
A. P. Berggren.
Jesus, låt din rädda dufva. . . .
310
37
L. S.
Sv. folkmel di.
Jesus, som min själ har kär. . .
311
56
Ch. Weslev.
S. B. Marsh.
Jesus, tag mitt arma hjerta. . .
.301
60
L. S.
J. P. H lbrook.
Jesus älskar mig, jag vet
386
—
Anna Warner.
W. B. Bradbury.
Jesu, vår Konungs, rike
. 59
—
E. May.
Mel. från 12 årh.
Julen nu åter är inne
. 37
—
L. S.
Zeller.
Just som du är
245
30
L. S.
O. Ahnfelt.
Tust som iag är
246
. 61
30
34
B. E.
H. B. H.
W. B. Bradbury.
O. Ahnfelt.
J Ja
Klara Betleh'msstjerna
Klaraste stjerna på himmelens 62
22
R. Heber.
W. A. Mozart. Arr.
Klippa, du, som brast för mig.
. 65
35
A. M. Toplady.
Thomas Hastings.
Kläd mig, Herre,
.331
224
15
L. S.
E. H. Gates.
Ur Pilgerharfe.
W. II. Doane.
Kom hem, kom hem
Kom, huldaste förbarmare
.152
47
A. C. Rutström.
G. F. Hedberg (?).
Kom, låtom oss på barnavis. .
.105
—
Ur Pilgrimssånger. Ur Pilgrimssånger.
Kommen att det nya årets. . . .
. 46
—
A. G. S— t.
Tysk melodi.
Kommen, låtom oss sjunga . . .
.116
—
B. E.
Ur Pilgrimssånger.
Kommen, tagen, äten, dricken
135
60
L. S.
Fransk melodi.
Kom, o Guds Ande, kom .....
. 57
52
L. II.
Sv. folkmelodi; uppt. ai
Kom till mitt kalla
293
16a) B. E.
F. Flerhming. [lVl. i.
Kom till oss, du himmelska. .
.121
13
Ur Sionstoner.
F. F. Hurka.
Kom. vilsna själ
.211
58
S. Wakefield.
Prins Gustaf.
Korset först och kronan sedan
.433
60
L. S.
P. U. Stenhammar
Känner du herden god
.384
—
Ur Hemåt.
Tysk folkmelodi.
Kärlek af höjden
.207
16a) F. N. Beskow.
F. Flemming.
Kärlek utan gränser
.219
.141
60
Efter grekiskan.
A. C. Rutström.
Uppt. af S. M. H.
A. C. Rutström.
Lammets folk och Sions
Lefver du det nya lifvet
.210
36
L. S.
Svensk melodi.
Lofsjungom Herren Jesu. . . .
. 95
—
F. G. Hedberg.
D. Bortniansky.
Lofven nu Herren!
3
22
B. E.
L. Mason.
Långfredag, Långfredag....
. 73
48
Ur H. S.
Sv. folkmelodi.
Låt ditt ansigte gå för oss. ..
.. 50
60
L. S.
Rvsk vespersång
"Låten barnen till mig komma" 175
60
Ur B. V:s Lyra.
J.B.
Låt mig gå, låt mig gå
.472
28
G. Knak.
K. Voigtländer.
Låtom oss sjunga
. 64
—
L. S.
Ur Ahnfelts sgr
Med Gud och hans vänskap. . . 139 32 C. O. R.
O. Ahnfelt.
IRegister.
Begynnelseord. NT:r. Meterkl. författare.
Mer helighet gif mig 334 25 P. P. Bliss.
Mig kläd i helig prydnad 337 55 V. V.
Milde Jesus, var oss när 162 7 Ur Sond. skolb.
Min blodige Konung 81 25 A. C. Rutström.
Min gode Gud, på väg så 432 12 Ur Budb.
Min Jesus är min herde god . . . 130 47 Efter gamla ps.
Min Ijufva tröst, o Jesus 60 12 Joh. Arndt.
Min själ nu lofve, prise 343 — C. O. R.
Min själ, till nådens tron 243 58 Från engelskan.
Misströsta ej, min själ 239 53 P. L. Sellergren.
M t heliga bergen 172 42 L. 11.
Må vi sjunga 106 37
Nu evigt väl 40 46 C. O. R.
Nu hvilans tid är nära 358 55
Nulof tchpris! 261 — C. O. R.
Nu stundar Jul 26 47 E. A. L.
Nu är jag glad 266 8 L. S.
Nu är min träldom slut 268 52 C. A.
När dagens hetta svalkas 360 5 L. S.
När den arma jordens tid 48 14 L. Stenbeck.
När den mörka natten flyr 354 56 Från tyskan.
När får jag skåda Jesus? 452 55 Fr. engelskan.
När han kommer 387 — W. O. Cushing.
När, Herre, du ditt ord 161 24 T. T.-, G. P.
När i Getsemane han går 76 12 Från tyskan.
När jag ser i Guds bok 134 27 B. E.
När juldagsmorgon glimmar.. 30 5 Ur B. E:s Barns.
Närmare dig, . . Gud 43 1 52 S. F. Adams.
Närmare, o Jesus Krist, 298 — L. S.
När nöd och krankhet tynga. .348 8 G. L. S.
När sk la jordens alla strider. .447 23 Ur H. S.
Nödga dem, de djupast fallne. .223 (50 L. S.
O, att jag, o, att jag 335
O, bönestund, så skön och dyr. 164
O du Guds Lam 68
O du härliga, o du saliga 119
O du härliga, o du saliga 102
O du mitt hjertas trängtan 25
O du saliga, o du heliga 39
O du ärans Konung 113
O Gud, hur mörkt och svårt. . .419
O Gud, min borg, mitt fäste. . .428
O helige Ande, kom neder 123
O hem, o hem, der jag en gång490
O Herre Jesus Krist, du är.... 10
O Herre Jesus, vid ditt hjerta. .288
O Herre, vi församlas här 159
O himmelska Jerusalem 457
621
Kompositör.
Ur Pilgrimsharpan.
Albert Lindström.
P. Ritter (?).
,i. A. C. Rutström ; b. Tysk
Sv. folkmelodi, [melodi.
Tysk folkmelodi.
Albert Lindström.
a. B. II. Crusell; /: Sv.
Ur Hemåt. [folkmelodi.
Sv. Ps. 160.
Albert Lindström.
Sv. Ps. 106-
28
Ur Ahnfelts sgr.
62
W. W. Walford.
16c) E. Liebich.
:53
J. D. Falk.
33
I. I). Falk.
55
i'. Gerhardt.
33
T. D. Falk.
—
L. S.
17
L. S.
5
Fr. L.
13
L. S.
—
Ur Hemåt.
46
V. V.
41)
Ur Pilgrimsharpan.
8
Ur Zion.
8
L. S.
a. O. Ahnfelt; b. Sv. folk-
Sv. folkmelodi, [melodi.
O. Ahnfelt.
Tysk folkmelodi.
Hugh Wilson. Avon.
a. Ur Ahnfelts sgr; b. C.
Fr. Reichardt. [P. R. 1886-
O. Ahnfelt.
Blumenthal.
Sv. folkmel di.
G. F. Root.
Ur Pilgrimsharpan.
Tysk melodi.
Ur B. E:s Barnsånger.
«. Tysk folkmelodi; b. Sv.
L.Mason. Bethany. [folkm.
0. Valline.
Sv. folkmelodi; uppt. af
Ur A.Mentzers sgr.[CP.R.
Uppt. af C. P. R. ss. sjun-
[gen af Fru Haterius.
Ur Sångb. f. sond -skolan.
W. B. Bradbury.
Th. Söderberg.
Siciliansk folkmelodi.
Siciliansk folkmelodi.
a. Haeffner; b. Fr. Com-
Siciliansk folkm. [mer(?).
1. Neander.
Ur ILS.
C. P. R. 1883.
Sv. folkmelodi.
Prins Gustaf.
W. C— n.
.Sv. folkmelodi.
Ur Zion.
C. P. R. efter en eng. mel.
522 IReoister.
Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare.
O, hur kärleksfull, hur vänlig. 325 9 L. S.
O, hur ljufligt blommor dofta. .415 57 L. H.
O, hur mången i verlden 227 — Ur Sabbatstoner
O, hur skönt att väckas 352 3 C. T.
O, huru stilla 484 — G. Silfverstolpe.
O, hvad är väl all fröjd 263 — L. S.
O Jesus, ditt namn är ett fäste. 53 26 L. S.
O Jesus, du fröjdar mitt hjerta.319 13 L. S.
O Jesus, i ditt dyra namn 377 8 Ur B. V :s Lyra.
O Jesus Krist, jag är ditt lam. .388 8 E. E— d.
O Jesus Krist, vår frälserman . . 1 18 47 F. G. Hedberg.
O Jesus kär, att mig försona. . . 78 — K. G.
O Jesus kär, o Je-us kär 342 — L. S.
O Jesus kär, när vill du hemta.456 17 Ur Hemåt.
O Jesus, när jag tänker på 194 8 L. L.
O Jesus, omkring dig 416 20 L. H.
O Jesus, sköt du om min själ. .328 38 Grundtvig; L. S.
O Jesus, stärk min svaga tro. . .305 12 L. S.
O Jesus, var min sällskapsvän.. 308 39 Fast.
O Konung, öf ver alla stor 395 — L. L.
O kärleksdjup, o nådekälla .... 131 40 B. Schmolck.
O land, du sälla andars land. . .500 — F. G. H.
O, låten dock barnen få komma 178 48 Ur Hemåt.
O, låt med kraftigt ljud 107 — C. Wesley.
Om dagen vid mitt arbete 345 55 L. S.
Om faror förfära 15 25 B. E.
Om Gud ej vore med oss nu. . . 180 47 M. Luther.
Om Herren mig bjuder 321 20 L. S.
O min Jesus, låt mig skåda 249 00 Ur H. S.
O min själ, stäm in i sången. . . 7 60 John Fawcett.
O min vän, har Herren 232 36 Ur Hemåt.
O, mitt hjerta, det längtar 460 27 Ur Sundins sgr.
Omkring Guds tron der står en491 — B. E.
Om tusende verldars otaliga. .251 48 C. O. R.
O, nämn för mig ej jordens. . . .475 62 L. S.
O syndaförlåtelse, dyrbara 252 48 C. G. Cassel.
O, säg ett ord om Jesus 37 1 55 F. J. Crosby.
O sälla land, dit himlens 499 23 L. S.
O, vill du icke vända om 226 24 L. S.
Pilgrim, säg mig, hvar är 108 59 Ur Ahnfelts sgr.
Pris dig, vår Konung god 117 45 Charles Wesley.
Pris Gud, all godhets källa vid. 4 8 L. S.
Pris ske dig, Herre och Konung 13 — Ur Ahnfelts sgr.
Pris, ära, makt, halleluja 11 12 G. P.
På Herrens ord var trygg 253 23 C. O. R.
På jorden är allting 426 25 L. S.
På nåden i Guds hjerta 254 55 A. C. Rutsträm.
Re'n bådar morgonstjernan . . .200 55 S.F.Smith.
Rika skördar Gud oss gif vit .. .409 60 Från eng.
Kompositör.
A. P. Wallin.
Albert Lindström. Arr.
Ur Sabbatstoner.
Tysk melodi.
F. B. Beneken.
P. U. Stenhammar.
Ur Pilgrimsharpan.
F. F. Hurka.
Sv. Ps. 420.
König.
F. G. Hedberg (?).
Sv. folkmelodi.
Fr. Silcher.
Sv. folkmelodi.
Ur Psalmisten.
Sv. folkmelodi.
Ur Ahnfelts sgr.
Sv. folkmelodi.
Arr. af L. Mason.
O. Lindblad.
Tysk melodi.
a. O.Ahnfelt; b. F. Pacius
Hanna Broman.
Lewis Edson.
Sv. folkmelodi.
C. Straube.
Sv. Ps. 35.
Ur Pilgrimssånger.
Ur Pilgrimssånger.
L. Mason.
Sv. melodi.
O. Ahnfelt.
U. B. E:s Barnsånger.
O. Ahnfelt.
Alpmelodi.
J. B.
Fr. Silcher.
O. Ahnfelt.
Sv. folkmelodi.
Ur Ahnfelts sgr.
Felice Giardini.
T. A. Arne. Arlington.
Sv. Ps. 383.
Albert Lindström.
O. Ahnfelt.
W. A. Mozart.
Mel. från Brödraförs.
n. G. J. Webb;*. Fr. Con.
J. T. Rausseau. [mer(?)
IReateter.
523
Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare. Kompositör.
Sabbatsdag, hur skön du är. .. 151 7 J- B. J. B.
Salig, ack, salig, nu går jag. .. .476 — W. Munter. Ur Pilgrimssånger.
Salig du, som redan hunnit. ... 4*7*7 57 A. A. Svärd. E. G. Geijer.
Samla dom alla 394 — L. S. Th. Söderberg.
Sanningens Ande, som af 367 1Gb) Ur Sions Sångbok. F. Flemming.
Se, dagen är så skön 214 53 Ur II. S. C. P. R. 1888.
Se, döden är dödad 98 48 O. Kolmodin. O. Ahnfelt.
Se, dörren är öppen 237 — L. S. Ur Pilgrimsharpan.
Se ej på mig 250 58 Ur Ahnfelts sgr. P. U. Stenhammar.
Se, Guds Lam! Joha nes 67 59 Gerhardt; B. E. Ur Ahnfelts sgr.
Se här en fråga, broder 197 55 H — b—. Arr. af L. Mason.
Se, ifrån himmelen höga 420 — Från tyskan. P. U. Stenhammar.
Sen uppåfåglarne 18 52 L. L. Hindostansk melodi.
Se, nu är salighetens dag 215 41 Polens frihetsbön.
Sitta under korsets stam 84 7 P. W— 1. S. von Wartensee.
Skola vi väl alla mötas 169 — 11. L. Hastings. Elihu S. Rice.
Skynda till Jesus, Frälsaren. . .235 — G. F. Root. G. F. Root.
Sluten var hemmets dörr 393 — L. H. C. M. v. Weber.
Smärtans stunder ila 429 3 B. C. P. R. 1880.
Smärtans stunder kännas 349 — A. v. Z. J. T. Boéthius.
Solen sjunkit bakom bergen. . .361 — S. G. L. J. P. Cronhamn.
Statt upp, min själ, var ljus 351 53 Ur Gssners Betr. Sv. Ps. 197.
Statt upp, o folk, och tacka 399 — G. P. Arr. af L. Mason. Ariel.
Stilla, ja, allt mera stilla 430 00 L. S. H. Wetterling.
Stilla, mitt hjerta 455 — L. H. S. M. H.
Stilla, o stilla 290 — L. S. E. G. Geijer.
Stäm in i änglars kor 115 45 Dowling. H. Carev.
Stäm upp med fröjdeljud 5 — Ur Pilgrimsharpan. Spansk melodi.
Svinga dig, min ande, opp 71 54 J.Arndt. a. P. U. Stenhammar; b.
Syndare, hör, du, som lider .... 233 — J. B. J. B. [Arr. af P. U. Stenh.
Så din strid du kämpat ut 482 56 Ur Sgr. till L. L. Ur Sgr. till L. L.
Så glänsande hvitt ett täcke.. .412 — L. S. L. M. Ibsen.
Så ljuder nu Kanske för sista. .374 — H. Wetterling.
Så långt som hafvets bölja 204 47 P. Fjellstedt. J. Pachelbel.
Så älskade Gud verlden all.... 19 — B. E. Guil. Franc. Old Hundred.
Säg mig den gamla sanning. .. 129 — Kate Hankey. W. H. Doane.
Säg mig, hvart går du 474 — Ur Sgr till L. L. Ur Sgr. till L. L.
Säll är den, som lyckligt 479 03 Ur Pilgrimsharpan. Jonas Andersson.
Tack, Herre, för allt godt du... 42 12 W. Rudin.
Tack, o Jesus, för det rf. a. ...165 15 L. S. O. Ahnfelt.
Tacksamt vill jag sjunga 276 34 P. A. Ahlberg. O. Ahnfelt.
Tag det namnet Jesus med dig 52 — Lydia Baxter. W. H. Doane.
Tiden försvinner så snabt som. 2 16 — Ur Sionsharpan. Ur Sionsharpan.
Tiden ilar bort, och vårt lif är.. 392 — L. S. Ur Sond. skolb.
Tiden rastlöst framåt ilar 47 — Ur Pilgrimsharpan. C. P. R. 1891.
Tiden är så kort 326 — L. S. Albert Lindström.
Till Betlehem mitt hjerta 31 55 J.M. L. a. Gammal julmelodi; b.
Till det härliga land of van.... 487 — S. F. Bennett. J. P. Webster. [Sv. folkm.
Till fridens hem, Jerusalem 438 — E. W. Griswold. P. P. Blist.
»^ IRcGister.
Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare.
Till fridens hem, till rätta 465 50 Ag:a Rosenius.
Tillkomme ditt rike, o Herre. . 193 31 L. S.
Till polens kalla gränser ..201 55 R. Heber.
Till verksamhet för Kristi s» ull 196 12 L. S.
Toner af klagan ^ . 480 2 G. P.
Tryggare kan ingen vara 149 11 L. S.
Trygg i min Jesu armar 264 — F. J. Crosby.
Tusen, tusen själar sucka 183 60 L. S.
Tänk ej blott på lifvets nöjen. .370 9
Tänk, när en gång den dimma. 451 23 C. O. R.
Tätt vid korset, Jesus kär 88 54 F. J. Crosby.
Ungdom, som går ut i verlden. 177 60 L. S.
Upp, alla verk, som Herren... 2 10 J. M. L.
Upp, allt, som lif och ande har. 1 12
Upp att Herrens godhet lof va. 182 60 L. H.
Uppfaren är vår Herre Krist. . 1 lO 1 Efter Finska psb.
Upp, kristna folk, förnim 195 38 A. Lindeblad.
Upp, kristna själ, träd fram 330 47 Ur H. S.
Upp, min själ, att Herren 267 — L. S.
Uppstånden är Kristus!. 99 48 C. G. Cassel.
Uppstånden är vår Herre lOO 1 H. F. L— g.
Ur stormarna ser jag en 459 20 Karin Yttergren,
Uti ditt namn jag döpt är 171 40 J. J. Rambach.
Uti lifvets sköna blomma 385 60 Ur Hemåt.
Utransaka mig, min Gud 340 54 Ps. 139: 23, 24.
Vak upp, se natten är förbi .... 101 47 Laur. Laurentii.
Vak upp, vak upp, hör på 208 18 L. S.
Vandringsmannen styrer 445 60 J. O. W.
Var helsad, du stilla, du....... 32 31 L S.
Var nöjd med den plats 323 — L. S.
Vi bo ej här, vi blott här 449 23 Ottander.
Vi börja nu ett kyrkoår 20 12 Från tyskan.
Vi dig, o Herre, prisa 410 55 Efter engelskan.
Vid Jesu hjerta, der är lugnt. .339 — L. S.
Vid Jesu hjerta är min 280 17 Ur Hemåt.
Vid älfvarna i Babylon 186 — J. L. R.
Vi hafva i himlen en 112 20 CA.
Vik ej ur mitt hjerta 318 34 C. O. R.
Vill du gå med till himlen 230 55 L. S.
Vill du möta mig hos Jesus ... 439 65 Ur Zionsharpan.
Vi sökte väl ro, och vi sökte. . .286 21 B. E.;L. S.
Vi tacka dig, o Fader kär 406 58 — én.
Vi tacka dig, o Jesus Krist 41 12
Vi äro väl ringa och svaga 379 — T. T.
Våga dig Dristelig 238 — H.A.Brors'n;C.O,
Vår bibel, vår bibel 1 28 S»5 Från engelskan.
Vår Herre Jesu Kristi nåd 170 - 2 Kor. 13: 13.
Vårsol blickar vänligt ner 405 7 L. S.
Väldigt går ett rop öfver 184 64 F. N. B.
Kompositör.
Prins Gustaf.
G. Wennerberg.
Tysk folkmelodi.
L. Mason.
Carl Sjögren.
Sv. folkmelodi.
W. H. Doane.
Beethoven. Bearb. af G.
A. Lindström. [Lundström.
O. Ahnfelt.
W. H. Doane.
W. A. Mozart.
A. Methfessel.
Guil. Franc. OId Hundred
Spansk melodi.
O. Warholm.
Ur Ahnfelts sgr.
Sv. Ps. 186.
Alfr. Steimetz.
O. Ahnfelt.
O. Warholm.
Sv. folkmelodi.
Sv. Ps. 28.
Uppt. af S. M. H.
G. Wennerberg.
Albert Lindström.
Ur Ahnfelts sgr.
Sv. folkmelodi.
Ur Fridsbasunen.
E. G. Geijer.
Sv. folkmelodi.
Sv. Ps. 63.
Uppt. af M. S.
a. Ur Ahnfelts sgr.;/;. Alp-
Ur Hemåt. [melodi.
„. w. C— n ; b. C. P. R. 1888.
O. Ahnfelt.
0. Ahnfelt.
Emil Larson.
Uppt. af S. M. H.
P. U. Stenhammar
Göran Möller.
Sv. Ps. 63.
Engelsk melodi.
R.Tysk julmelodi.
1. Sandström. [Braun.
a. C. H. Rink. Arr.; b.}.
a. L. Almqvist; b. Sv.
Sv. folkmelodi, [folkmel.
IRegteter,
Ö25
Begynnelseord. N:r. Meterkl. Författare. Kompositör.
Välj du åt mig 422 1!) L. S. P. U. Stenhammar.
Välmig, nu till borgen jag.... 273 -- C. O. R. O. Ahnfelt.
Välsignad den dagen 97 48 A. C. Rutström. Sv. folkmelodi.
Välsigna, Gud, vårt land 400 45 J. S. Dwight. H. Carey. Folksången
Välsigna, käre Herre Gud 167 24 B. E. Th. Söderberg.
Välsigna, o Fader, de budskap. 199 31 H. Posse. Herm. Lundberg.
Vänd om, kära själ 212 25 G. P. Josiah Hopkins.
Yttersta dagen rätt fröjdef ull. .464 4!) M. B. Malmstedt. Ur Pilgrimssånger.
Ängsliga hjerta, upp ur din... 421 — C. O. R. O. Ahnfelt.
Ån en vecka från oss flyr 363 35 B. E. W. Lagercrantz.
Är det ringa kall att tjena? 322 !l L. S. Ur Ahnfelts sgr.
Är det sant, att Jesus är min .. 260 15 L. S. O. Ahnfelt.
Är det ödsligt och mörkt...... 231 — L. S. Sv. folkmelodi.
Är Kristus nu vorden min ... .316 48 C. G. Cassel; C.O.R. Norrlandsmelodi.
Öppet står Jesu förbarmande. .234 — M. B. Malmstedt. a. O. Ahnfelt; b. Sv. folk-
melodi.
527
Från Lutheran Augustana Book Cancern, Augustana-Synodens bokhandel,
Rock Esland, 111., hafva utkommit följande sångsamlingar, lämpliga för
sångkörer:
1. För Blandade Röster.
Körsånger.
med text nr första årgångens evangelier, komponerade ;i t' Hag-
bard Brase,kart . $1.50
Aeolsharpan.
Körsånger och feststycken lämpade efter lutherska kyrkoårets
högtidsdagar af Reinhold Lagerström, kart 1.00
Församlingskören.
Femtio körstycken och kvartetter för såväl kyrkliga högtider
som den sedvanliga gudstjänsten, af Beethoven, Stenhammar,
Gonnod, Novello, Andersolm, Schultz, Spohr, Mendelssohn, Hink,
Rheinberger, Vincent, Lagerström, Woodward, Dvorzak, m. fl.,
samlade och arrangerade af prof. R. Lagerström, kart 1 .50
Cantate.
Flerstämmiga sånger för blandade röster af Spohr, Bergenson,
Reissiger, Silecius, Franck, Wennerberg, Hallin, van Boom, La-
gergren, m. 11., samlade af Edla Lund och tillägnade försam-
lingskörerna. Första häftet, h 50
Våra sånger.
Trettionio körer och smärre sångstycken af Werner, Valline,
Nägeli. Lanrin, Homilius, Flygel. Schumann, Lindblad, v. Weber,
Sandberg, Kuhlau, Spohrm. fl., tillägnade kristliga sångkörer, h .35
2. För Mansröster.
Manskören.
En samling körer och kvartetter för mansröster, samlade af
Hugo Lindqvist. Religiösa sånger af Abt, Morén, Barth, Beeth-
oven, Bergegren, Peterson-Berger, Bortniansky, Brädena w, En-
derberg, Flemming, Geijer, Josephson, Kihlberg, Klint, Körling,
Lindblad, Lundh, Munktell, Norén, Stein, Schäffer, Teschner,
Rendahl. Myrberg, m. fl.
Fosterländska sånger af Crusell, Frauenstein, Josephson, Krö-
yer. Körling, Lindblad, Moren, Möller, Pacius, Reissiger, Wen-
nerberg, Westermark, Blanche, Mendelssohn, Kapfelmann m. fl.
Stämningssånger af Gurlitt, Kjerulf, Kreutzer, Kuntze, Lager-
crantz, Lindblad, Lange-Muller, Myhrberg, Möhring, Norman,
Riccius. Schumann, Spohr, Söderman, Werner m. fl.
Samlingen utgöres af 125 väl valda sånger, bland hvilka
många äro nya. Flex. klb 2.00
Tjugufyra körer för mansröster.
med text ur den heliga skrift, komponerade af Gustav Stolpe,
klb 1.25
528
Från Lutheran Augustana Book Concern, Augustana-synodens bokhan-
del, Rock Island, Ill.,hafva utkommit följande lärorika och undervisande
u j »] >1 ryggelseskrifter:
Andlig Skattkammare
Betraktelser för livar dag- i året samt morgon- och aftonböner
för alla dagar i veckan och böner för särskilda tillfällen, af Jo-
han Arndt. Öfversättning af S. Gr. Cavallin, kart $ .50
do extra klb 75
Augsburgiska Bekännelsen.
den oförändrade, med inledning och förklaring af teol. dr N.
Forsander, klb 1.25
interfolierad med linjeradt papper, klb 1.50
Concordia Pia.
Evangelisk-lutherska kyrkans bekännelseskrifter, ntgifna af Au-
gust; i n a-sy noden , hlfrb 1 . 75
De konungsliga nådegåfvorna.
Tretton betraktelser öfver 2 Petr. 1: 1 — 12, af pastor A. Rodell.
klb 75
Den allting förvandlande handen.
Elfva uppbyggliga betraktelser af A. Sandell. Med förord af
prof. O. Olsson. D. I)., klb 50
Dogmatik.
Encheiridion jämte dogmhistoriska anmärkningar, af dr Conrad
Emil Lindberg, teol. professor vb, netto 2.75; mb, glds, netto 4.00
Episteln till de Romare.
till uppbyggelse i tron och gudaktigheten, utlagd af C. O. Rose-
nius. 2 vb 3.25
Fjellsted s Samlade Skrifter.
Ordnadt urval, med ett väl utfördt porträtt af dr P. Fjell-
stedt 8 hlfrb 5.00; 3 Ib 6.00
Hasselquists. dr T. N.. lefnadsteckning.
af E. Norelius. Illustrerad 1.50
Korsets predikan.
Predikningar öfver andra årgångens evangeliitexter, af pasto-
rer inom Äugustana-synoden vb 2.00: 2 vb 2.25
Olai Petri katekes.
Ny upplaga , kart 20
Predikningar och Föredrag.
af dr O. Olsson. I. Predikningar öfver texter på sön- och helg-
dagar. II. Predikningar vid särskilda tillfällen. III. Föredrag
och tal klb 2.00; hlfrb 2.50
Under korset.
Några uppsatser i andliga ämnen af pastor A. Rodell, kart 50
extra klb 75
Vid korset.
Betraktelser öfver frälsningen i Kristus, af dr O. Olsson, klb 50
;-'.:
■mwW
IÄ
*
ri > «>■>-
\fcTfc
as. ^
Live Music Archive
Librivox Free Audio
Metropolitan Museum
Cleveland Museum of Art
Internet Arcade
Console Living Room
Books to Borrow
Open Library
TV News
Understanding 9/11