This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.
It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.
Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.
We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.
+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.
About Google Book Search
Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
at|http : //books . google . com/
^ »mÄ^
/A»teL- vrr--*^?****^'
Meddelanden
från Nordiska museet
Nordiska museet (Stockholm, Sweden)
PSean"55-7.V
HARVARD
COLLEGE
LIBRARY
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Digitized by
Google
MEDDELANDEN
NAR
k v '! '1.
\ Mli
1899 OCH 1900.
cch nya /orm*'
Men ttfir du ty
och '
UTGIFNA
0EK05I
DR JOHN BOTTIGER.
.n^
STOCKHOL^I
UÄT, P. A.
tiTfff^ir,rk
Jäfvor till Nordiska museet eraottagas raed tacksamhet. Priln
landsorten insändas de under adress NordisTca museet. I Stockholm
kunna de inlämnas i någon af museets afdelningar, Drottninggatan
79 eller Skansen ä Djurgården. Vid hvarje föremål böra fyndort och
gifvarens namn, titel och adress samt i öfrigt hvarje upplysning, som
kan rara af vikt, så fullständigt och tydligt som möjligt angifvas.
För dem, som ej närmare känna museets plan, bör anmärkas, att
det samma ilr ämnadt att belysa alla samhällsklassers lif, således icke
endast allmogens, och att därföre raed nöje äfven föremål emottagas^
som afse borgerskapet eller ståndspersonsklasserna öfver hufvud,
äfvensom minnen efter framlidna utmärkta personer, som i olika
riktningar främjat yårt fosterlands utveckling oob ära.
Erinras bör ock, att ehuru samlingarna äro i några afseenden
tämligen fullständiga, förefinnas i många andra stora luckor, som
böra fyllas. Hvad exempelvis allmogeafdelniugen angår, kan museet
af det forna lifvet i flere af våra bygder ännu gifva endast en alt
för 8vag och ofullkomlig bild.
Då erfarenheten gifvit vid handen, att inånga iata aiUillia si^
från att till museet insända föremål, emedan de föreställa sig, att
flere exemplar där redan förut finnas af do samma, må här framhållas,
dels att likartade föremål dock ofta äro så skiljaktiga, att denna
skilnad bör åskådliggöras, dels att många "exemplar i flerfaldiga af-
seenden underlätta forskningen och möjliggöra Käkra slutsatser. Den
ofta hörda aumärkuingen om ett öfverflödigt antal exemplar har altså
sin grund i en bristande insikt om, hvad frågan här gäller, och bör
därföre på det kraftigaste motarbetas, då hon utan tvifvel hindrar
museet att fylla sin uppgift.
fiV^ litiUamutLr ni ^^umlunaet ior Aordibka museets Irämjnude, bosatta
i hufvTidstaden, kunna mot erliiggande af halfva boklådspriset erhålla
Med(^delanden från Nordiska miiseet 1809 ooh. 1000 genom museets
expedition n:r 79 Drottninggatan.
MEDDELANDEN
FRÅN
NORDISKA MUSEET
1899 OCH 1900.
Mh alt /öråldradi, nött ock murktt ramla,
ock nya former spira ur dess gra fl
Men når du bygger dina nya gårdar,
låt gamla grunden stå, ty den är stark,
ock nar du plöjer dina fäders mark,
låt bli att spränga deras minnesvårdar !
Frithiof Holmgren.
UTGIFNA
GENOM
DR JOHN BOTTIGER.
STOCKHOLM.
XUKOL. BOKTRYCKKRIET. P. A. XOR8TEDT il SÖKER.
1902.
Digitized by VjOOQIC
Digitized by
Google
Föreliggande meddelanden, som på uppdrag af
Nordiska museets styrelse utgifvits af undertecknad, fun-
nos till största delen i manuskript vid doktor A. Hazelius'
bortgång. De få ändringar i redigeringen, som hlifvit
vidtagna^ äro mestadels gjorda i öfverensstämmelse med
den aflidne styresmannens före hans frånfälle uttalade
önskan.
Stockholm i januari 1902.
Dr JO HM BOTTIGER.
Ledamot af Nordiska museets styrelse.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
1.
Lapska seder och föreskrifter rörande
mat och matlagning.
Hos allahanda naturfolk träffar man som bekant en hop egen-
domliga föreställningar rörande de födoämnen, som de använda, och
det sätt, h varpå dessa födoämnen skola anrättas. Många folkstam-
mar tro t. ex., att de härstamma från ett eller annat djnr, af hvil-
ket de då ha sitt namn, och hvars bild eller »totem» de ha npprest
vid sina hyddor eller i allmänhet begagna som ett slags vapen el-
ler symbol. För detta samma djur hysa de då af lätt förklarliga
skäl en helig vördnad, och ingen vågar jaga och döda det samma
eller äta dess kött. Hos åter andra folk vill man icke äta köttet
af ett eller annat husdjur, enär man uppfattar detta husdjur som
människans vän och kamrat, hvilken man icke kan behandla så
ovänligt och pietetslöst, att man utan vidare äter upp honom.
Äfven hos lappame finner man en hel del märkvärdiga före-
ställningar rörande deras födoämnen och en hop minutiösa regler
för hvilken mat man får äta och hvilken man icke får äta. Det
tx)rde då icke vara utan sitt intresse att ge en sammanhängande
framställning af hvad man vet härom, särskildt som hittills en-
dast sparsamma notiser rörande hithörande frågor sett dagen i
den tryckta literattcren. De flesta och bästa underrättelserna i
1
Digitized by
Google
2 LAPSKA SBDEB OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT.
ämnet finner man i framlidne kyrkoherde J. Nbnsbns handskrifna sam-
lingar i Uppsala Universitetsbibliotek (här betecknade N.). Några
notiser träffas äfven i en del tryckta böcker om lapparne, livar-
jämte också undertecknad (i Offerdal, Jämtland) gjort en del an-
teckningar i ämnet (här betecknade W.).
Som en lämplig inledning till denna framställning knnna Pehr
Högströms ord i hans bekanta Beskrifning Öfwer de til Sweriges
Krona lydande Lapmarker, Stockholm 1747, sid. 124 o. f. anföras: >Då
han [husbonden] fått sin gryta eller kittil af elden, har han antin-
gen, som Eli Söner, en gaffel, eller betjenar han sig, som allmän-
nare sker, af de fem, sedan han med en skopa tagit köttet eller
fisken ur sjelfwa grytan. Sedan beskådar han noga hwart och et
stycke, emedan hos dem wid delningen lärer wara något hemligit
at i akt taga, i anseende til dem de ärna gifwa wissa stycken,
efter hwars och ens stånd och kön, samt hwart styckes belägenhet
uti Renen, i anseende til fram och åter, etc.» ^ I det följande skall
först meddelas det man vet om detta »hemliga at i akt taga» vid
fördelningen af maten bland familjens medlemmar.
Framför alt gälde dessa föreskrifter de olika delarna af re-
nen, sålunda:
1. Huf vudet. »Qvinderne var det ey tilladt at eede et Rens-
dyrs Hoved-Ki0d> (EInud Leem: Beskrivelse över Finmarkens Lapper^
Ki0benhavn 1767, sid. 500).
Köttet kring den jämte hornen af huggna delen af hufvudskålen
åts fordom icke (Ranbyn, Lycksele lappmark; N.).
Renens hjärna åts fordom icke af kvinnor (Ranbyn; N.).
Då ett barn dreglar, kommer det sig däraf, »att Modern under
sin grossesse ätit slimmer i fiskhufvudet, såsom tunga, m. m. eller
lös kött vid Rentungan», men det går bort, om någon, då barnet
dreglar, omtalar detta, »liksom talar upp det» (Ranbyn; N.).
2. Halsen. Köttet på renens halskotor, åtminstone de öfre,
åts fordom ej af kvinnor, emedan renarna stuckos där vid slakten,
och köttet däromkring altså var blodigt (Ranbyn; N.).
^ Högströms BeskHfning afser närmast förhållandena i Norrbottens lappmarker.
Digitized by
Google
LAPSKA SEDER OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT. 3
Den första halskotan, från hufvudet räknadt {pietternestakte\
fick hnsbonden, den andra (samma namn) matmodern, den tredje
{njomeltahte, harbenet) barnen, den fjärde {svainastakte, drängbenet)
drängen, den femte (sepetakte) husbonden, den sjätte {pjällostakté)
pigan (Åsele; N.).
Första och andra halskotan från hufvudet räknadt skola pojkar ne
ha, tredje och fjärde gubbame och femte och sjätte kvinnorna
(Offerdal; W.). I Vilhelmina, Åsele lappmark, få enligt mina upp-
teckningar flickorna den fjärde och gossame den femte halskotan.
Tjäpotensepetakte {sepetakte i halsen, jfr ofvan) tillhörde män-
nens andel, men »kvinnorna voro nog också snåla efter det» (Ran-
byn; N.).
Petternes (jfr ofvan) fingo icke kvinnorna äta (Dorotea, Åsele
lappmark; N.).
Köttet på halsen (njarä) pläga lappame fläka i sär vid slakten,
h varvid också den sista halskotan (njaratakte) får följa med. Detta
halsstycke spärras ut med en käpp och kommer njaratakte då att
befinna sig i dess midt. Njaratakte var karlarnes andel; inga
kvinnor fingo äta det, men af »halsfetan» fingo de äta, för att de
ej skulle få ondt i axlarna (Ranbyn; N.).
Det lösskurna halsköttet äfvensom halsfettet skola kvinnorna
ha, men njaratakte är karlarnes del (Off^erdal; W.).
Traditionen var sålunda icke fullständigt lika i alla trakter.
3- Bogen. Bogbladet är kvinnornas del och det nedre bog-
benet karlarnes (Offer dal; W.).
4. Ryggen. Det, som är längst fram på ryggen, skola bar-
nen ha och kvinnorna det, som är baktill på ryggen (Offerdal; W.).
5. Korsbenet åts förr icke af unga kvinnor, emedan det
skulle förorsaka hufvudvärk och svår bamsbörd. Äfven yngre per-
soner af mankönet gåfvo det gärna åt de äldre (Ranbyn; N.).
Korsbenet fick ej ätas af gossar och flickor, när de gifte sig,
hvarfbr de gåfvo det åt fadern eller svärfadern (Dorotea; N.).
Korsbenet fick gammalt folk (Åsele; N.).
Korsbenet skall den äta, som är älst. Om man är i skogen och
slaktar, så skall man åtminstone bära hem korsbenet, om ingen ting
Digitized by
Google
LAPSKA SEDBR OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT.
annat; annars skall den ha korsbenet, som är älst af dem, som äro
i dkogen (Offerdal; W.).
6. Märgbenen. På hvarje ren finnas åtta »märgben», två på
hvarje ben; af dessa är det öfre på bakbenet (= ö. b.) störst och
märgrikast och det nedre på frambenet (= n. f.) minst och märg-
fattigast. De utdelas på följande sätt:
Hnsbonden får 1 ö. b. och 1 n. b. eller 2 n. b.
Matmodern får 1 ö. b. och 1 ö. f.
Drängen får 1 n. b. och 1 ö. f. eller 1 ö. b. och 1 n. b.
Pigan får 1 n. b. och 1 n. f.
o
Barnen få hvar sitt n. f. (Asele; N.).
I Offerdal få kvinnorna ö. b., gubbarne n. b., små barn n. f.
och litet större barn ö. f. (W.).
7. Svanskotorna hörde till de gamla kvinnornas andel; äldre
män fingo också äta dem, men icke unga kvinnor. (Ranbyn; N.)
Svansen skola gummorna ha (Offerdal; W.).
8. Hjärtat. I synnerhet unga kvinnor fingo icke äta renens
hjärta, emedan menstruationen då skulle bli svårare, och de skulle
bli rädda för all ting. De gamla åto det, om de ville (Ranbyn; N.).
Kvinnor fingo ej äta renens hjärta (Dorotea och Asele; N.).
Inga kvinnor få äta renens hjärta; pojkarne skola hälst göra
det (Offerdal; W.).
9. Lungorna ätas aldrig af människorna, utan torkas och
användas till hundmat (W.).
10. Tarmarna. En viss del af det omkring tarmarna liggande
fettet kallas kukkes puoite^ *det långa fettet»; det åts blott af gamla
kvinnor (Ranbyn; N.).
Om användandet af ändtarmen gäller i Offerdal det samma
som om korsbenet i samma trakt; jfr of van 5.
11. Genitalia. Rentjurens genitalia fingo ej ätas af kvin-
nor; de koktes, men åtos ej gärna strax (Ranbyn; N.).
Rentjurens genitalia få icke ätas af kvinnor, och pojkar få
icke äta dem ensamma, utan måste ha någon annan till hjälp, enär
de annars bli för yra (Ofterdal; W.). I Lule lappmark har jag
likväl sett flickor äta dem.
Digitized by
Google
LAPSKA SEDER OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT. 5
Renkons genitalia sattes ut åt kråkorna och begagnades icke
(Ranbyn; N.). Samma observation tror jag mig ha gjort både i
Lule lappmark och Jämtland-Härjedalen.
Enligt andra uppgifter hängdes de fordom upp i skogen på
någon gammal ställning för bättre lyckas skull, men nu ges de åt
hundarna (Eanbyn; N.).
12. Kött i allmänhet. »Hverken en Mands- eller Qvindes-
Person vilde aede det Lem af et Dyr, i hvilket de selv befandt sig
med Svaghed behceftede, saa at, havde de svage 0yne, vilde de ikke
aede Dyrets 0yen; vare de plagede af Ryg- Verk, vilde de ey aede
det Ki0d, der sad ved Ryg-Beenene, ogsaa fremdeles.» (Lebm,
sid. 500.)
13. Harkött. Harens öron, hufvud och ben åtos icke, utan
kastades bort (Ranbyn; N.).
14. Svinkött. »Lapperne cede ikke Svine-Ki0d; thi de, som
der siges, indbildte sig, Svinene at vsere Noaaidernes eller Trold-
Maendenes Riide-Hest. At de ikke sede Sviine-Ki0d, er sandt, det
kan jeg melde af egen Erfarenhed; men, om bemeldte Indbildning
er den virkelige Aarsag til Afhold fra dets -Eden, veed jeg ikke.»
(Leem, sid. 501.)
15. Fisk. Om »slimmer)», d. v. s. lösa delar i fiskens hufvud,
jfr ofvan 1.
Den 8. k. ormtarmen, d. v. s. ändan af fiskens tarmar, åts ej
(Ranbyn; N.).
16. Mjölk. »En Mands-Person fik ey Tilladelse at sedeaf den
förste Melk, som malkedes af en Koe, efteråt den nylig havde kal-
vet, fgrend man havde ladet lidet Meel derudi.» (Leem, sid. 500.)
17. Seder, knutna till vissa dagar. »Fiällapparna
äta kiött, ost och mjölck Vndantagandes alle freedagar, tå
alle Fiftllappar håUa sina fäste dagar och willia tå icke äta något
kiött uthan fisk, och så frampt the ey sielfwe kunna fäå fisk, kiöpa
the honom af andre Lappar, om the tå ingalunda kunna fåå fisk
till kiöps eller den sielfwe fånga, äta the miölck och ost.» (Rheen:
En kortt Relation om Lapparnes Lefwarne och Sedher, Svenska
Landsmålen XVII, 1, sid. 19; afser förhållandena i Lule lappmark.
Digitized by
Google
6 LAPSKA SEDER OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT.
Det samma omtalas också för Pite lappmarks vidkommande i GtRaans
Relation, Sv. Landsm. XVII, 2, sid. 39).
Välling, kokt på köttspad, åts fordom aldrig på söndagar och
fredagar, ty i så fall skulle renarna mjölka blod och deras spenar
hårdna och förderfvas (Ranbyn; N.).
Lapparne anse det för en stor synd att äta kött på julaftons-
kvällen. De fastade likaledes på den gamla julaftonen (d. v. s. jul-
afton efter gamla stilen) till joulu-gadzes (julföljets, julandamas)
ära och på Mariadagens afton (efter gamla stilen) för god framgång
i barnens uppfostran (Utsjoki, Finska Lappland; Andelin, Suomi
1858, Helsingfors 1859, sid. 284).
På helgonet Ivan Postniks dag (den 2 sept.) äta lapparne i
Petschenga fisk, men röra icke fiskens hufvud (Ryska Lappland;
Charuzin: Busskie lopari, Moskwa 1890, sid. 211).
18. Seder och bruk rörande björnens kött. Hos natur-
folken i det arktiska Asien och Europa äfvensom hos eskimåerna
anses björnen vara ett heligt djur, vid hvars jakt allahanda cere-
monier förekomma. För lapparnes vidkommande ha dessa ceremo-
nier utförligt skildrats af bl. a. v. DCben i hans arbete Lappland
och lapparne, sid. 280 o. f., där man äfven träffar en redogörelse
för de festligheter, som följde på björnens dödande. Det var na-
turligt, att de föreskrifter, som iakttogos vid fördelandet af renens
kött mellan de olika medlemmarna af familjen, äfven skulle på ett
eller annat sätt återkomma, då det var fråga om björnen, och våra
källor ha också allahanda ting att förtälja härom.
Rheen säger t. ex. sid. 45: »Tå nu alt kiöttet, blodet och ijstret
[af björnen] är kookat, deelar Skaffaren thet sönder emellan gästerna,
så at hwar och een fåhr sin deell bådhe af kiött Och ijster, warder
och så gifwit hustrona deras deell. Men icke må någon quinnos
pehrsson komma i den kottan ther Biörn kookat warder, icke heller
gifwes något åth hustrorne af baakdehlen uthan af framdehlen.»
En annan källa berättar följande: »Fast än alt Björnköttet
warder kokadt på en gång, dock kokas icke alt utan åtskilnad i
en och samma gryta eller kättel, utan framdelen af Björnen kokas
i en annan, och bakdelen i en annan kättel, och det för den orsak.
Digitized by
Google
LAPSKA SBDEB OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT.
at qwinfolk få ej äta af framdelen, eller längre fram af Björnen,
än wid pass så långt fram på honom, som qwinnan räckte med
sina armar, när hon omfamnade Björnen, som bar henne utar hidet»
(enligt en lapsk folksaga). »Eljest äta manfolken för
sig sielfwa på det stället der Björnen blifwit flådd och kokad, qwin-
folkens del bärs i deras hwardags koja: Och då se de genom en
mässingsring på dem som bära köttet, sprutande ahlbarck öfwer
dem, såsom ock öfwer köttet; på samma sätt se de ock på barnen,
som warit hos manfolken der Björnen blef kokad, och säja: Själest
mo. H, e. pryd mig. Den första betan af Björnköttet, måste qwin-
folken först antingen låta falla igenom en mässingsring, eller ock
hålla ringen för mnnnen, och så genom den samma taga den första
betan at äta. Sidst inbäres björnswantsen eller stubben, som oflådd
med någon widföljande fetma blifwit kokad: Soiwe neity eller björn-
karlens hustru, som gömde den förr omtalte wridna björkringen i
ett linnekläde, tager nu fram den samma, på hwilken alla när-
warande qwinfolk och barn fästa någon ring eller ett stycke
mässings-käd; och sedan de ätit hwad som kunnat ätas, samt ock
utsugat alt flått som fastnat i håret på björnswantsen, bindes han
tast med nysnämde beprydde björkring, och öfwerlemnas så til
karlarna som förwara honom at tillika med andra ben nedgrafwas,
hwar om sedan berättas skal. Här på betäcker alt qwinfolket
sina ansikten och då kyssas de af manfolket samt betackas för
det de warit obeswärade i Björnens hedrandet (Pehr Fjell-
ström: Kort Berättelse, Om Lapparnas Björna-fänge, Stockholm
1755, sid. 24 o. f.; afser närmast förhållandena i Västerbottens
lappmarker).
>En del tilstädja ej sina hustrur och barn äta af [björnjköttet.
Somlige tillåta sina hustrur at äta deraf, åtminstone wissa delar,
men det skal ske genom en Mässingsring, den de sätta för munnen»
(Högström, sid. 210).
lEfter at Ki0det var kogt, giorde Maendene sig dermed tilgode,
lode ogsaa tilbringe Qvinderne en Deel deraf, men derhos toge n0ye
i Agt, at ikke noget Stykke af BJ0rnens Bagdeel dem blev givet^
(Leem, sid. 503).
Digitized by
Google
8 LAPSKA SEDER OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT.
Vid björnfesten »koka och ftta Qvinnoma det som de fått af
Björnen, och måste då äta med trägafflar, Saiker, att inte röra
specket» (Jokkmokk; N.).
Björnens kött kokades i en särskildt för detta ändamål upp-
förd liten koja i två kittlar, en för männen och en för kvinnorna.
Männens andel var de främre delarna af björnen, kvinnornas de
bakre delarna. Då man sedan åt, fingo icke kvinnorna taga i köttet
med händerna, utan männen togo köttbitar på för ändamålet gjorda
trägafflar och räckte dem åt kvinnorna, som togo emot dem med
trägafflar. Så åt man björnkött och söp bränvin, så länge björnen
räckte (Offerdal; W.).
Man åt björnköttet utan att spara, så länge det räckte. Karlarne
höggo sönder köttet i småbitar åt kvinnorna och buro in det åt
dem i deras kåtor, hvarefter kvinnorna åto det med knif och gaffel,
för att det skulle vara förnämt och högtidligt. Blodet, hjärtat och
benen af björnen fingo kvinnorna icke äta, emedan han då kunde
bli ond på karlarne, så att de med möda kunde få honom och vara
i fara, när han skulle fångas (Ranbyn; N.).
»En haf vande Q vinna feck ej smaka Björnköttet; om hon nyss
förut fått barn, feck hon smaka räckt på ett spett, trenne bitar»
(Jokkmokk; N.).
Kvinnorna fingo ej äta den välling, som bereddes af björnens
blod med ilagda bitar af »hudfetan» (Asele; N.).
Alla källor samstämma däruti, att björnens kött icke kokades
i den vanliga kåtan, utan i en särskildt för detta ändamål uppförd
sådan, enligt Fjbllström i »en ny koja, såsom ett skjul, af klufna
bräder, och betäckte med granris». Till denna koja fingo inga kvin-
nor komma, »utan allenast barn och flickor, som ännu ej äro man
vuxna», ej häller fingo några kvinnor se på flåendet, slaktandet och
kokandet af björnen. Om grytan hotade att koka öfver, fick man
ej hjälpa detta genom att hälla i vatten eller maka undan elden,
utan medels »en besynnerlig och i sådan omständighet tjenlig och
brukelig sång»; först måste emellertid tillses, om icke kvinnorna
voro skuld till det hotande tillbudet genom att förehafva »något
oanständigt och wid sådant högtideligit tilfälle otjänlig sysla».
Digitized by
Google
LAPSKA SEDER OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT.
Rörande öfriga i sammanhang härmed brukliga ceremonier må här
hänvisas till framställningen hos Dt^BEN. Omtalas må blott, att
enligt Fjellström icke det ringaste salt begagnades vid kokningen
af bjömköttet.
19. Bakdörrens rol vid matlagningen. I gamla tider
fans det icke blott den vanliga dörren på lappkåtan, utan äfven en
annan, mindre dörr på baksidan af den samma, hvilken begagnades
vid vissa mera heliga eller betydelsefulla tillfällen; jfr Döben, sid.
284. Den hade äfven sin betydelse vid matlagningen, såsom t. ex.
Rhsen berättar sid. 15: »Baak för kottarne hafwa the een lijten
döör, ther igenom the inkasta theras maatwahror, särdeles thet the
fånga af Skogen, såsom foglar och wildbrå; eller af Siögar såsom
fthr allehanda fisk, dätta må icke inbäras igenom then Rätta dören,
atan thet skall inkastas igenom baakdören. Men Ost, Miölk och
andre Maathwaror bära the igenom then Rätta dören.^ Få samma
sfitt berättar GtRaan, sid. 40, men häremot anmärker en anonym
hand i Gra ans manuskript: »Alt hwadh som af Lappens boskap
kommit är, dett bäres igenom Dören, men Wilbrådh ok Fisk stop-
pas in igenom håhlett baak på kåtan mitt emoth Dören.»
20. Männens andel vid matlagningen. Det var icke
endast, då det var fråga om bjömkött, som männen hade att om-
besörja matlagningen. Alla äldre källor intyga enstämmigt, att
detta bestyr äfven eljes till större eller mindre del ålåg männen,
och samma förhållande är rådande än i dag. Rheen säger sid. 19:
»All maat måste manfolcken koka och tillredha och ey qwinfolcken,
undantagandes een qwinnos pehrson ähr på Reesan, ther inga Mäns
pehrsoner ähro stadde, elliest kookar aldrigh någon qwinna», och
ToRNÄUS, Berättelse om Lapmarckerna och Deras Tillstånd, Svenska
Landsmålen XVII, 3, sid. 62: »Manfolken allena koka och laga ma-
ten, särdeles Reen och Biömkött, såsom wore Qvinfolken för deras
naturlige fehl och swagheet skull, intet wärde sådant at handtera»;
ToBN^i skildring afser Torne och Kemi lappmarker. Linné yttrar
i dagboken öfver sin lapska resa {Ungdomsskrifter II, Stockholm 1889,
sid. 113): »Manfolken koka goxnenligen här [i Kvikkjokksfjällen],
qvinnfolken göra allenast osten och hantera mjölkmaten, men all
Digitized by
Google
10 LAPSKA SEDER OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT.
fisk och köttmat mannen; och om hustrun är ej tillstads mjölkmaten
och osten ftfven.» Enligt Ljsstadius, Fortsättning af Journalen öfver
missions-resor i Lappmarken^ Stockholm 1833, sid. 35, åligger lik-
väl korftillverkning och kokning af tarmar kvinnorna. Från Do-
rotea berättas af Nensen, att karlarne i synnerhet lagade köttmat
och kvinnorna mjölkmat, och från Ranbyn, att kvinnorna under ti-
den för menstruationen ej fingo bereda ost eller laga mat. I OflPer-
dal få menstruerande kvinnor icke röra vid maten (W.) och i ryska
Lappland få kvinnorna icke tvätta vilda renars kött (men väl äta
det; Charuzin, sid. 207).
Såsom redan antydts, ha karlarne ännu i dag en betydlig an-
del i matlagningen. Åtminstone är så fallet hos alla nomadiserande
svenska lappar, äfven hos de mest civiliserade bland dem, så att
det t. ex. omtalas som något besynnerligt, om någon lapsk hus-
moder erhållit så stor makt och myndighet i huset, att hon till
och med sköter om köttgrytan. Så vidt jag kunnat finna, är det
öfver hufvud taget kokningen af kött, som för närvarande ute-
slutande förrättas af männen. Kvinnorna åter laga all mjölkmat
och koka ofta fisken, hvarjämte stekning af kött och fisk esomoftast
faller på deras lott. Brödbakning, d. v. s. beredningen af iglöd-
kakor», åligger alltid kvinnorna och plägar vanligen utföras al
småflickorna. Kaffekokningen faller också på kvinnornas del, åt-
minstone för det mesta.
Någon egentlig grund till det egendomliga förhållandet, att
männen skola åtminstone delvis laga maten, torde emellertid de
nuvarande lapparne knappast känna till, utan bruket upprätthålles
uteslutande på grund af gammal tradition.
21. Måltider. Hos de nomadiserande lapparne är kvällsvar-
den alltid hufvudmål tiden. Frukosten är likaledes kraftig, men
middagsmålet nedsjunker mera till rangen af ett mellanmål, som.
ofta måste alldeles undvaras af dem, som gå i vall med renarne.
Linné, sid. 59, 141, säger till och med uttryckligen, att lapparne
endast äta två gånger om dagen, ibland endast om aftonen. De
norska fiskarlapparne åter ha ofta mera oregelbundna måltider och.
äta, när det så kan falla sig, och de rysk-lapska half nomaderna.
Digitized by
Google
LAPSKA SEDER OOH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT. 11
äta enligt Charuzin, sid. 91, fyra gånger om dagen, kl. 6 på mor-
gonen, vid middagen, kl. 4 och kl. 9 på kvällen.
22. Bordsbön, åtminstone en tyst sådan, torde brukas öfver-
alt och begagnades ftfven i gammal tid, men att märka är, att »ej
warder det läsit til eller ifrån bord, när björnkött warder ätet»
(Fjbllström, sid. 25).
De svenska lapparne äta alltid med obetäckt hnfvud, d. v. s.
då männen, kvinnorna åter taga aldrig af sig mössan, utom då de
skola tvätta och kamma sig.
Om sättet för matens uppläggning och för dess förtärande
(ntan tallrik, gaffel och bordsknif) behöfver här icke närmare ordas,
jfr t. ex. DtJBEN, sid. 138 o. f. Likaså ligger det utom ramen för
denna uppsats att tala om de olika födoämnen, som lapparne an-
vända, och om den rol, som kött, flott, fisk o. a. spelade vid alla-
handa offer — härför redogöres lämpligast i samband med en full-
ständig beskrifning på hur dessa och andra offer försiggingo.
Till slut några ord angående orsakerna till dessa föreställningar
och föreskrifter om mat och matlagning. Ursprunget till några af
dem är uppenbarligen att söka hos de kringboende folken. Så är
särskildt fallet med de rent kristna föreställningarna om att vissa
dagar i veckan skola vara fastedagar (mom. 17) äfvensom med
seden att icke äta hufvudet på fisken den 2 september, hvilken sed
enligt Charuzin äfven förekommer i vida kretsar i Ryssland (där
man icke äter någonting rundt på den dagen). Rent lapska torde
åter de egendomliga föreskrifter vara, som röra fördelningen af de
särskilda styckena af renen ibland familjemedlemmarna efter ålder
och kön. Den princip, som härvid gör sig gällande (eller rättare
sagdt gjorde sig gällande), är i en mängd af de anförda fallen tyd-
ligen den, att kvinnorna såsom tidtals orena varelser icke få äta
eller taga någon befattning med vissa bättre och värdefullare eller
kanske också heligare födoämnen. Denna princip framträder syn-
nerligen tydligt i fråga om björnens kött, men också i den om-
ständigheten, att kvinnorna äro till större eller mindre omfång
utestängda från all matlagning. På samma princip torde man väl
Digitized by
Google
f
12 LAPSKA SEDER OCH FÖRESKRIFTER RÖRANDE MAT.
också kunna hänföra en hel del af de öfriga detaljbestämmelserna
i dessa »Speiseverbote»; särskildt att observera är härvid, att vissa
delar af renen (mom. 5, 7) ej fingo användas af unga kvinnor, men
väl af gummor, hvilka naturligtvis i följd af menstruationens upp-
hörande ansågos vara något mindre orena än de unga kvinnorna.
Föreställningen om kvinnornas orenhet återkommer för öfrigt öfver-
alt i den lapska folktron; här må endast påminnas om förbudet för
kvinnor att röra vid spåtrumman, att nalkas oJBPerplatser, att gå
rundt om kåtan, att stiga öfver fötterna på männen, då de skola
gå till sin plats i kåtan, o. s. v., förbud, som delvis ännu upprätt-
hållas.
Den principiela utestängningen af kvinnorna från vissa slag
af födoämnen kan naturligtvis ha utgjort utgångspunkten för upp-
komsten af detaljbestämmelser rörande de öfriga familjemedlem-
marnas föda, genom hvilka unga personers mat fått en något an-
nan sammansättning än de ålderstignas o. s. v., men härom torde
ingenting kunna med bestämdhet sägas. Säkert torde det emeller-
tid vara, att inga totemistiska åskådningar (jfr inledningsorden)
gjort sig gällande vid utformandet af de lapska »Speiseverbote».
KARL BERNHARD WIKLUND.
Digitized by
Google
GNTDSTENAR I NORDISKA MUSEET. 13
2.
Gnidstenar i Nordiska museet.
I Eddans Rigkväde, intressant genom den inblick det lämnar
i forntidens hemlif och de skildringar det i skarpt präglade drag
ger af de olika samhällsklassernas dräkter och sysselsättning, omtalas,
huru husmodem, »att hölja sina armar, strök linne och stärkte
ftrmar». Äfven på andra ställen i den gamla nordiska sagoUtera-
turen förekomma antydningar, styrkta af graffynd, till hvilka senare
vi i det följande skola återkomma, om att hednatidens kvinnor
brakade blåsira och stryka sina i högtidsdräkten ingående linneplagg,
hvilket visar, att seden varit både allmän och vidt spridd samt före-
kommit änder en tid, då strykjärnet icke kan tänkas hafva kommit
i brnk.
På hvad sätt strök man då förr i världen? Frågan torde lättast
kunna besvaras med att påvisa, huru allmogekvinnoma intill våra
daji^ar utan hjälp af strykjärn gjort sina hufvuddukar och andra
till dräkten hörande linnevaror glänsande.
I Skåne, hvars folkdräkter, särskildt kvinnornas, inom många
bygder utmärkas genom flere beståndsdelar af gammalt kynne, bru-
kade kvinnorna inpå 1880-talet att, som det hette, »gnia sina kludar».
De redskap, som vid detta arbetes utförande stodo till buds, voro i
allmänhet lika ursprungliga och enkla som själfva arbetsättet och
bestodo af »rylle^älen», äfven kallad »gniefjäl», och »rylle-» eller
Digitized by
Google
14
GNID8TENAB I NORDISKA MUSEET.
»gniestenen». Gniefjälen (bild 1) är i regel en enkom för detta ar-
bete snickrad träskifva, vanligen af ek- eller bok virke, långsmalt fyr-
kantig, släthyflad och å ena
änden bågformigt cdrundad och
prydd med profilerad kant samt
enkla och stimdom genombrutna
sniderier. Enligt samstämmiga
uppgifter ingick hon i föst-
mansgåfvoma och räknades på
grund däraf till de förnämligare
småting, som hörde till ett väl
försedt bo. Kanske äj* detta
ock ett skäl till, att hon i
dagligstugan ofta fick en i
ögonen fallande plats å fram-
gafveln, d. v. s. den gafvelvägg,
som låg midt för ingången.
Grnidstenen (bild 2) åter var i
de flesta fall af glas med cir-
kelrund omkrets och ett genom-
mått växlande mellan 6,7—10,7
cm. Med dessa båda redskap
utfördes gnidningen sålunda,
att plagget, som skulle glättas,
utbreddes och sträcktes öfver
fjälen, stundom med ett bredt
kalf skinn som underlag, ströks
lätt med blekt vax* och bear-
betades därpå eftertryckligt och en god stund med stenen, med
den utgång, att det efter afslutad behandling företedde en nästan
emaljglänsande yta af en synnerligen behaglig färgton. Vår tids
1. »Qniefjäl» af trä,
frän Tommarps socken, Järrestads
härad, Skåne.
Vft af nat. storl.
Origin. i Nordiska museet, i
» Nr 4,525.
' Under den första kristna tiden i Norden användes vaxadt lakan till liksvep-
ning. Jfr Den grönländska sången om Atle^ visan 103, i P. A. Gödbckes öfversätt-
ning af Eddan. Stockholm 1877. S. 264.
Digitized by
Google
aNIDSTBNAR I NORDISKA MUSEET.
15
glansstrykning kan näppeligen åstadkomma något vackrare resultat.
Sålnnda glättades alla till mans- och kvinnodräkterna hörande
linneplagg, som kommo till synes, sanno-
likt äfven daktyg och liknande. En
skånsk folkvisa antyder åtminstone, att
i ett ordentligt has borde maten vara
>megen» och bordduken »gneen», och låter
sångaren tillägga: »sådant var jag vänder
vid».»
Origin. i Nordiska maseet.*
2. »Gniesten» af glas,
Att gnidstenens bruk ej inskränkt fr&n Emmetslöfs socken, östra
sig till Skånes landamären framgår med ^^^^«^ ^*^*^' ^^^^'•
all önskvärd tydlighet af Nordiska mu-
seets samlingar, som ega öfver ett hun-
dratal af dessa små redskap fbr kvinnoslöjd, tillvaratagna inom ett
område, som omfattar större delen af södra och mellersta Sverge till
och med dalabygden samt Brats bergs och Nordre Bergenhus amt iNorge.
Utan att vilja tillmäta en statistik öfver dessa fynd inom Skan-
dinavien någon större vetenskaplig betydelse kunna vi dock ej all-
deles lämna å sido en redogörelse för deras utbredning och fördel-
ning inom olika områden, grundad på det i Nordiska museet förvarade
materialet. En öfversikt, uppstäld med anledning af detta material,
ger följande utslag.
Från Skåne 36 af glas, 1 af sten, 1 af trä = 38
» Bleking 5> =6
y Halland 2> =2
> Sm&land 18 > =18
> Västergötland 11 > =11
* ÖstergöUand 2 > =2
> Uppland 4> =4
> Västmanland 1 > =1
» Dalarna 43 » =43
> Norge 54 » 1 af sten, = 55
176
1 = 179
* Eva Vioström: Folkdiktning, visor , folktro, sägner och en svartkonstbok,
samlad och upptecknad i Skåne. 2. Göteborg 1881. S. 63.
« Nr 40,186.
Digitized by
Google
16 GNIDSTENAR I NORDISKA MUSBET.
Som häraf framgår, saknar museet gnidstenar från Gotland,
Bohuslän och Dalsland, Södermanland, Närke och Värmland samt
från hela Norrland, hvilket missförhållande ger oss anledning att
bedja dem af våra läsare, som intressera sig för Nordiska museet
och önska se dess samlingar så belysande som möjligt, söka, hvar
och en i sin mån, afhjälpa den antydda bristen. Det är nämligen
mer än troligt, att gnidstenen förekommit inom alla de här upp-
räknade landsdelarna, åtminstone hvad mellersta och södra Sverge
angår. Sålunda känna vi från Gotland 4,^ från Dalsland 2* och
från Närke 2, dessa senare anmärknings värdt nog dock af sten.
Prosten J. Wahlfisk har emellertid godhetsfullt meddelat, att han
under sin ungdomstid sett gnidstenar af glas på flere ställen inom
Närke. Äfven från Värmland föreligga uppgifter om liknande fynd,
men om tillvaratagna är oss för tillfället obekant.
Märkligt är, att intet enda exemplar, så vidt vi känna, till-
varatagits i Norrland lika litet som i Finland. Detta kan natur-
ligtvis bero på en tillfällighet, men vi hafva dock velat påpeka
förhållandet. I norra och mellersta Tyskland lika som i Danmark
synas de däremot varit allmänna och under namn af Gnidelsteine,
Gniwelsteine och Gnibbsteine, ^ förekommit intill våra dagar. Schles-
wigs folksagor tala om tomtar med ögon stora som gnidstenar, och
i nordtyska sägner spökar en svart hund, som ströfvar omkring i
bondgårdarna och blänger med ögon som »Glimmersteinet, sannolikt
en namnförvridning af Gnidelsteine.* Samma uppfattning af gnid-
stenen såsom ett stort öga går för öfrigt igen i Norge bland Vest-
landets allmoge, som kallar honom »kvalsauga», hvalöga.
I regel är gnidstenen af massivt glas, oftast svart eller sjögrön,
men ej sällan ofärgad. Ett eller annat exemplar af sten och trä
visar emellertid, att äfven andra råämnen än glas kunnat förekomma
* Meddeladt af lektor M. V. Klintberg i Visby.
* Enligt uppgift af doktor H. O. Waldenström i Åmål.
^ ^Brandenhurgia*. Monatsblatt der Gesellschaft fiir Heimatknnde der Provinz
Brandenburg. Jahrg. VI. Berlin 1897—98. S. 316.
* Zeitschrift des Vereins fur Volkskunde. Jahrg. 7. Berlin 1897. S. 131.
Digitized by
Google
ÖNIDSTENAR I NORDISKA MUSEET.
17
vid gnidstenamas tillverkning.^ Minnet af stenen, använd såsom
redskap för atjämning och glättning af tyger, synes för öfrigt
lefva kvar i ett småländskt skämtrim om skräddaren: tSkräddare
skrin skrankelben, i helsike har du din
parsesten*.» Formen är, såsom förut antydts,
kretsrund med den vid användningen ned-
åtvända sidan mer eller mindre konvex, och
öfversidan konkav eller plan, i förra fallet
med spår af fäste för det redskap, som
glasarbetaren haft vid stenens tillverkning.
Ej sällan har denna sida ett längre eller
kortare skaft, som lämnat stöd åt handen
vid stenens bruk och ger honom utse-
endet af en upp- och nedvänd hattsvamp
(bild 3).
Bredvid dessa båda, de vanligaste ty-
perna, som allmänt påträffats inom det
nämda området, uppträder i tyska sam-
lingar och i fynd från Dalarna ännu en
tredje form, hvilken är af blåst glas, altså
ihålig, och närmast liknar en höghalsad
flaska, men med kullrig botten (bild 4).
Förekomsten af denna karakteristiska
gmpp inom två så vidt skilda områden som
Tyskland och Dalarna, under det att han ej
finnes företrädd af något enda liknande fynd
från hela det mellanliggande (xötaland och
Svealand, är onekligen ytterst märklig.
Svårligen kan detta förhållande förklaras
3. Gnidsten af glas,
frän Bleking.
Vs af nat. storl.
Origin. i Nordiska museet.»
4-. >St&rtJelsten> af glas,
frän Mora socken, Dalarna.
*/4 af nat storl.
Origin. i Nordiska maseet.^
^ I sin Yästgötaresa, sid. 110, berättar Linné pä sitt okonstlade spräk, att >Glan8-
låroft (glanslårft) gjordes med en slipad flinta, som fästad wid en stäng prässade
liroftet mot et hdfladt bräde>.
' Af paraa, prässa, och sten.
» Nr 19,054.
* Nr 12,724.
2
Digitized by
Google
18 GNIDSTENAR I NORDISKA MUSEET.
därmed, att samma behof blifvit själfständigt på samma sätt till-
frédsstäldt å båda ställena; och ej häller är det troligt, att typen
kommit till Dalarna under en senare tid genom tyskar, som arbetat
vid Dalarnas glasbruk, ty han har, såsom vi nedan skola visa, varit
känd i Norge redan under hednatiden. Af enstaka fynd kan man
naturligtvis ej draga några säkra slutsatser; men osannolikt före-
faller det ej, att typen tidigt invandrat öfver Norge till Dalarna
och sedan där efter gamla förebilder åter framstälts vid de inom
denna landsände uppförda glasbruken. Alldeles visst är, att gnid-
stenar af detta slag tillverkades vid Joh annesholms bruk i Vänjans
socken under 1800-talets början.
I Tyskland brukade man vid användningen af detta senare slags
gnidsten fylla honom med varmt vatten för att göra trycket på det
till glättning utbredda plagget verksammare,* altså med samma
syfte, som då man nu för tiden lägger ett glödgadt lod i sitt stryk-
järn. Vi känna ej, om dalkullorna på samma sätt höjde verkan af
sina ihåliga »stärtjelstenar»; uppgifter härom saknas, men osannolikt
synes det icke.
Om gnidstenens ålder och tidiga förekomst i Norden hafva de
sista årtiondenas fynd i järnåldersgrafvar lämnat värdefulla upp-
lysningar. Det älsta hittills kända fynd, där en gnidsten af glas
påträffats, torde vara grafgods från en kvinnograf vid Halsan nära
Levanger i Norge, hvilket anses tillhöra den första delen af yngre
järnåldern;* i Bergens museum förvaras en liknande gnidsten från
Voss och en af blåst glas, hvilken senare varit försedd med hals
såsom de från Dalarna kända stärtjelstenarna och hittats i en graf
från vikingatiden;* vidare har O. Rygh i sin atlas till Norske
Oldsager^ af bildat en konvex-konkav gnidsten, hvilken han hänför
till yngre järnåldern, och i sin redogörelse för gräfningarna i Svarta
jorden å Björkö i Mälaren omtalar dr Hj. Stolpe ännu ett par
* ^Brandenhurgia*. Monatsblatt der Gesellschaft fur Heimatknnde der Provinz
Brandenburg. Jahrg. VI. Berlin 1897—98. S. 485.
* Föreningen til norske Fortidsmindesmerkers beväring. Aarsheretning for
1868, Kristiania 1869, sid. 177, och 1869, Kristiania 1870, sid. 36.
3 Meddeladt af professor G. Gustafson i Kristiania.
* H. 2. Christiania 1885. Bild 446.
Digitized by
Google
GNIDSTBNAR I NORDISKA MUSEET.
19
gnidstenar af sistnämda slaget, däraf en hittad till sammans med
arabiska silfversaker, äfven denna från järnålderns senare tid.^
Då konsten att tillverka glas med all säkerhet var okänd för
Nordens folk under denna tid liksom under medeltiden och ett
godt stycke inpå nyare tiden — de första glasbruken i Sverge upp-
sattes först på 1600-talet — måste dessa redskap införts från något
af de gamla kulturlanden,
hvilket känna vi icke, men
sannoUkt synes, att de
kommit från medelhafs-
landen, med hvilka våra
förfäder som bekant ganska
tidigt stodo i liflig handels-
förbindelse. I förbigående
5. Glättben
frän Bleking.
Vt af nat. storl.
Origin. i Nordiska mnseet.*
kan nämnas, att införseln till Sverge af gnidstenar under 1500- och
1600-talen utgick från norra Tyskland, och att de hos oss såldes
eller tuUbehandlades skockvis, d. v. s. i parti om 60 stycken.*
Till gnid- och glättstenarna sluta sig onekligen de ytterst pri-
mitiva »glättbenen» eller isömglättarna», vare sig dessa utgöras af
ett mellanfotsben (bild 5) af ett nöt-
kreatur eller af svinbetar (bild 6). De
förekomma både i Sverge och Norge
samt Tyskland och torde hafva ur-
gamla anor — i ett danskt fynd från
järnåldern har påträffats en större
djurtand, som möjligen användts till
jämnande af sömmar * — men de hafva
näppeligen brukats annat än som red-
skap för utjämnande af upphöjda mönster å väfnader eller höga
sömmar.
K
6. Sömglättare
fr&n Skafse socken, Telemarken,
Norge.
Vs af nat. storl.
Origln. i Nordiska museet, i^
* Congrés intemaiional d'anthropologie et d' archéologie préhistoriques. Compte
rendu de la 7:e session, Stockholm 1874. Tome 2. Stockholm 1876. S. 625.
* Nr 19,029.
» Meddeladt af fll. doktor J. Bottiger.
* Jämför C. Engklhardt: Vimose Fundet Kjöbenhavn 1869. Pl. 1. Fig. 19.
* Nr 7,820.
Digitized by
Google
20 GNIDSTBNAB I NORDISKA MUSBET.
I sammanhang med gnidstensfynden i våra jämåldersgrafvar
böra vi äfven påpeka ett slags egendomliga benskifvor, som stundom
hittats i grafvar från samma tid och som möjligen stå i någon för-
bindelse med gnidstenarna. De hittills tillvaratagna äro alla af hval-
ben, fyrsidiga och tämligen tjocka med en höjd växlande mellan 38,5—
21 cm. och försedda med ett genombrutet, af djurhufvuden siradt
öfverstycke. Hit torde kunna föras ett i den ofvannämda kvinno-
grafven vid Halsan hittadt fragment af en större platta af hvalben,
som dock var så angripen af tidens tand, att man omöjligen kunde
närmare bestämma hennes ursprungliga form och storlek. Lyck-
ligtvis har man från andra fynd till sammans nära ett tjugutal
liknande skifvor^ — däribland en, som påträffats i en kvinnograf
på Björkö -— hvilka äro mer eller mindre väl bevarade. Med hän-
syn till deras bruk och bestämmelse hafva olika åsikter uttalats:
dels, att de varit väfredskap, motsvarande en senare tids väfskedar
och bandgrindar, dels, att de brukats som tallrikar. Huru de skulle
kunnat tjäna som väfredskap, torde svårligen kunna visas; sanno-
likt har denna gissning framkallats af den omständigheten, att de
några gånger hittats till sammans med väfspjut, ett slags spjut-
formiga väfbommar, med hvilka väften inslagits i ränningen. Hvad
åter tallriksteorien angår, har denna mera skäl för sig. Dessa äro
emellertid ej så bevisande, att vi obetingadt kunna sluta oss till
denna åsikt.
Omständigheter kunna nämligen anföras, som tala för att de
snarare användts såsom gnidbräden eller underlag vid glättning af
linnedukar och klädplagg, på samma sätt som de här ofvan påpe-
kade gniefjälarna från Skåne, än som tallrikar. Vi vilja i korthet
nämna de skäl, som synas oss gifva stöd for ett sådant antagande.
Först och främst visa fyndomständigheterna i de fall, där upp-
gifterna äro med full säkerhet kända, att benplattorna i fråga till-
hört en kvinnas grafgods, och att de vanligen funnits till sammans
med redskap för kvinlig husslöjd, såsom väfspjut, sländtrissor och
en gång, såsom förut anförts, till sammans med en gnidsten af glas.
* Se Det kongelige norske videnskahers selskabs skrifter 1899. 9. K, Rygh:
Spredte meddelelser fra oldsag samlingen. Trondhjem 1900. S. 12 o. f.
Digitized by
Google
GNIDSTENAR I NORDISKA MUSBET. 21
Härtill kommer vidare, att de å ena sidan, framsidan, för så vidt
de ej ftro förvitrade, alltid äro glattpolerade — å björköfyndet är
åi«ddan därtill snarare knllrig än plan — och slutligen deras i
ögonen fallande likhet med våra svenska gnidbräden. Är denna
förslagsmening riktig, kan det emellertid förefalla anmärkningsvärdt,
att gnidstenar så ytterst sällan påträfPats till sammans med plat-
torna i fråga. Emellertid kan denna omständighet dock lätt för-
klaras. Såsom förut antydts, hafva gnidstenar af trä eller någon hård
stenart varit i brak intill våra dagar, och utan tvifvel hafva de i
denna form förekommit i ännu större omfattning under järnåldern,
då glasstenarna med all säkerhet hörde till sällsyntheterna. I de
fall, då gnidstenar nedlagts i grafvar, hafva de af trä snart för-
multnat — det är endast under mycket gynsamma omständigheter,
som träsaker från en så aflägsen tid som den ifrågavarande blifvit
bevarade intill våra dagar — och en sten, äfven om han är något
bearbetad eller sliten, kan lätt blifva förbisedd, hälst om finnaren,
såsom vid tillfälliga fynd ofta händer, icke är en fackman.
PER GUSTAF VISTRAND.
Digitized by
Google
•22
SÄKAKA OCH GULLHÖNA.
3.
Såkaka och gullhöna.
I en i Nordiska museets meddelanden förut offentliggjord upp-
sats om svenska julbröd,^ har jag sid. 2(5—28 väl sökt lämna en
redogörelse om ett i vårt land ganska allmänt förekommande dylikt
bröd i tuppgestalt, men icke yttrat något om en detta bröds motsva-
righet, hvilken framställer en höna rufvande på ägg eller om-
gifven af kycklingar. Orsaken är den, att sistnämda julbrödform
då ännu var mig obekant. Med anledning af berörda uppsats in-
kommo emellertid till Nordiska museet bland andra några sådana
bröd med hönsfigurer, hvilka synas för-
tjäna att här särskildt omnämnas och i
bild återgifvas.
En af dessa brödformer, bild 7, ^ här-
leder sig, för så vidt hans härkomst kan
spåras, från Flistad socken i Vadsbo
härad i Västergötland och har, »så långt
till baka man vet», bakats till jularna
inom en därifrån härstammande gammal
prästsläkt. Den framställer en rufvande
höna och är af helt obetydlig storlek.
Om detta bröds folkliga benämning och
vidare användning saknas närmare un-
derrättelser.
^ Samfundet för Nordiska museets främjande 1893 och 1894. Meddelanden
utgifna af A. Hazelius. Stockholm 1895. S. 16—38.
* Originalet skänkt af fröken Lilly Zickerman i Stockholm.
7. Julbröd
från Flistad socken i Väster-
götland.
^'s af nat. storl.
Digitized by
Google
sIkaka och gullhöna.
23
Äfven i Småland bakas ett likartadt julbröd, där kalladt jul-
pytia,^ bvilket ord är att tolka såsom julhöna*; och från Jämtland
har ett till samma typ hörande julbröd, kalladt gullhöna^ bild 8, *
8. Gullhöna
frän Norderö socken i Jämtland.
*/6 af nat. storl.
UMl^
9. Julbröd
frän Norderö socken i Jämtland.
V» af nat. storl.
skänkts till museet i flere till storleken växlande exemplar. Om
sistnämda bröd har af gifvarinnan meddelats, att det bakas af sista
* Meddeladt af amanuensen P. G. Vistband.
« Jfr J. E. RiETz: Svenskt dialekt-lexikon. Lnnd 1867. S. 516.
' Originalen till denna och näst följande bild äro lämnade af fm Beda Behm,
f. ÅsTBÖM, i Östersund.
Digitized by
Google
84 SÅEAEA OOH GULLHÖNA.
degen i baktråget, samt att det ligger framme på julbordet till sista
juldagen (tjugondedagen, den 13 januari), då det i likhet med andra
till högtiden tillredda figurbröd bäres upp i thärbärget» (visthuset)
för att där förvaras nedgräfdt i »kornkätten» (komlåren) till så-
ningstiden. Det har under jultiden sin plats öfverst å julrufvan,
den för hvarje husets medlem anordnade hög af julbröd, hvilken,
såsom ses af det följande, annanstädes kallas julhög, Bundt om
eller framför julrufvan läggas ofta sex eller sju sådana små bröd i
kycklingform, som bild 9 återgifver.
De intressanta uppgifterna från Jämtland öfverträflPas af de
särdeles samvetsgranna och utförliga underrättelser, hvilka åtföljde
den prydliga julbulle, som i bild 10^ återgifves. Detta till pryd-,
nådernas grundform likt ett åttaekradt hjul danade bröd,* kalladt
sdkaka, har, såsom af gifvarinnans utredning framgår, förekommit
inom östra Västmanland. Jag tillåter mig att här i hufvuddrag
anföra hennes uppgifter i ett den 2 januari 1899 dagtecknadt bref:
Om såkakans härkomst har jag ty värr ingen kännedom, men
att hon bruka-ts länge här i Västmanland är mig bekant, ty kyrko-
herde R. i Malingsbo,» död 1898 vid 82 års ålder, lärde mig för 25
år sedan att baka såkaka. Dylik hade brukats i hans föräldrahem.
Fadern var kyrkoherde i Kungsåra och född af bondesläkt i Ryt-
terne, hvilka båda socknar ligga ej långt från Västerås. Såsom
barn såg jag min mormor, född 1796, baka såkaka, men hon visste
troligen intet om dennas betydelse, ty hon talade aldrig därom.
Mormor var född och uppfostrad i Värmland, men hennes mor, född
1766, och mormor voro från Fellingsbro i Västmanland. Således
synes, som om detta bröd varit allmänt på sista hälften af 1700-
talet och början af 1800-talet i nämda landskap.
Såkakan bakades till jul af vörtdeg (vörtbrödet håller sig längst
af alt mjukt bröd) och skulle ligga midt på julbordet, antingen
det, som man åt vid, eller det, som under hela helgen stod upp-
* Originalet skänkt af fröken Alvina Ljungceantz i Västerås.
* Jfr O. MoNTBLiös: Hjulet som en religiös sinnebild i förkristen och kristeet
tid. I Nordisk Tidskrift 1901. Stockholm 1901. S. 1—38.
^ Socken i södra Dalarna.
Digitized by
Google
sIkaka och ÖULLHÖNA.
25
dukadt med så kallade julhögar, det vill säga för hvar och en af
husets hjon — äfven tjänarna — uppstaplade bröd, ett af hvarje
sort, som bakats till julen.
Sedan skulle såkakan gömmas till den dagen på våren, då så-
ningen begynte. Då skulle alla lefvande, både människor och hus-
djur, hafva en bit däraf att äta. Det skulle vara för att det skulle
bli lycka med såningen och en god skörd. Jag var med i Malingsbo
prästgård 1874 på våren, då på såningsfesten kakan utdelades, och
10. Säkaka
frän Gstra Västmanland.
Vo af nat. storl.
hvar och en fick sin bit ända till höns, hästar, grisar och kor. Så
hade det brukats i kyrkoherdens hem.
Figurerna på brödet äro hönor med ägg och kycklingar, och de
symbolisera en riklig afkomma och följaktligen en ymnig sädes-
skörd. Då kakan jäste väl, betydde detta, att en god skörd var
att vänta af det stundande året, och tvärt om, då hon syntes
tunn och figurerna magra och tydliga. Som den kaka jag sändt
jäste öfver höfvan, så att figurerna ej blefvo tydliga, vill och
Digitized by
Google
26 ; SÅKAKA OCH GULLHÖNA.
vågar jag hoppas, om gamla märken stå, att vi i år få en riklig
äring.*
Så långt gifvarinnan. Jag vill till anförda förtjänstfulla med-
delanden söka anknyta några vidare uppgifter samt några försök
till därur dragna slutledningar.
I den här förut omnämda uppsatsen om julbröd* har jag redo-
gjort för den fordom allmänsvenska seden att, när på våren plogen
först sattes i marken, åt körare och dragdjur utdela de till denna
tid omsorgsfullt i sädesbingen förvarade julbröden. Äfven i Tysk-
land förekommer seden att vid åkerbrukets början fördela från
föregående helger, vanligen från Agata-festen, hvilken nära sam-
manfaller med kyndelsmässa,^ bevarade bröd åt plöjare och dragare,
ja, marken och själfva plogen, hvilken man framställer såsom en
med billen brödet sönderbitande lefvande varelse, erhålla bildligt
sin del däraf. Emellertid har genom kyrkligt inflytande detta
hedniska sakrament fått en kristen omklädnad, och man utdelar nu
i stället flerstädes bröd åt de fattiga, på det dessa må bedja böner
om en god äring.*
Men på liknande sätt, som man vid plöjningsinvigningen an-
vänder bröd, brukar man i Tyskland ock hönsägg.^ Att ägget en
gång stått i någon förbindelse med den gamla vårhögtiden, hvilken
med åkerbrukets växande betydelse från att hafva varit en nied
^ Fullt liknande tro är i Bakovina fast vid det till vårfesten, påsken, bakade
högtidsbrödet. Enligt R. F. Kaindl i Zeitschrift fiir österreichische Volkskunde.
Jahrg. VI. Wien 1900. S. 235.
« Sid. 35.
^ Till denna senare högtid förflyttades efter kristendomens införande den med
det hedniska distinget (midvinterblotet) förenade marknaden i Uppsala. (Snobbe
Stublesson: Olof den heliges saga, kap. 76.) Enligt en nppgift var Agata den
heliga Lncias leksyster(!). Märkligt är, att likasom ordet Lncia kan anses såsom en
latinsk öfversättning af Perchta, kan Agata betraktas såsom en grekisk sådan af
Holda. Se vidare om Agata Nordisk familjebok. D. I. Stockholm 1876. S. 254,
255. Jfr ock förf:s npps. Om en fornnordisk årstredelning sid. 252, 253 i Svenska
fornminnesföreningens tidskrift. H. 33. Stockholm 1901.
* E. H. Meyer: Deutsche Volkskunde. Strassbnrg 1898. S. 219.
* E. H. Meyer: anf. arb. och sid. — W. Mannhardt: JVald- und FeldktUte. I.
Der Baumkultus der Germanen und ihrer Nachbarstämme. Berlin 1875. S. 158.
— M. fl. Denna sed sträcker sig ända ned till Bosnien. (E. Lilek i Zeitschrift
fUr öster7'eichische Volkskunde. Jahrg. 6. Wien 1900. S. 217.)
Digitized by
Google
SÅEAEA OCH GULLHÖNA. 27
den ingående betestiden förenad herdefest alt mer måste blifvit en
odlingsfest, det intyga åtskilliga äfven hos oss änna fortlefvande
folkseder. Ej minst är detta fallet med det hos oss allmänna och
för öfrigt vida spridda bruket att förtära ägg under påsken,* hvilken
judisk-kristna fest i äfven andra hänseenden öfvertagit den hed-
niska vårhögtidens rol. Ägget, som inom sin hårda yta på ett
underbart sätt döljer lif, är en träffande sinnebild af den snö- och
ishöljda jorden. Liksom det rufvade äggets skal brister för att
kycklingen må framträda, så brister ock jordens frosthölje för att
otaliga växter och förut under vintern osedda, >i underjorden dolda»,
djur må komma i ljuset. Ja, ägget erbjöd redan i en vida aflägsen
forntid for flere folk icke allenast en bild af den i sin vintersömn
sänkta jorden utan ock af den värld, som ännu aldrig någonsin
vaknat ur sin dvala.
Såg man nu i äggets utveckling till kyckling en bild af det
organiska lifvets utveckling vid våren och, särskildt såsom plöj-
ningsoffer, af sädens uppspirande och mognad, hvem motsvarar då
hönan, som med sin kroppsvärme rufvar och kläcker ägget? Svaret
ligger så nära, att det synes oundvikligt. Det måste vara utveck-
lings-, odlings-, lifsgudinnan sjäJf, allmodern, vår allmoges Go
nior^ romarnes Bona dea.
Men ägget har ock — må hända genom härledning från dess
här förut omtalade egenskap af sinnebild för den hvarje vår upp-
vaknande växtligheten — blifvit ett uppståndelsens tecken. »Kri-
stus är uppstånden», säger den ryske bonden, när han framvisar
sitt rödmålade påskägg. Denna betydelse visar sig hos de ger-
manska folken vara äldre än kristendomen. Ett lif efter döden
och äfven möjligheten att återvända till det mänskliga lifvets
tillvarelseform voro för den hedniska germanen och särskildt
nordbon innerligt förtrogna föreställningar. I Tyskland har man
i en germansk bamgraf från 300-talet funnit målade äggskal,*
i Bayern hafva rester af höns och ägg förekommit i germanska
* Se t. ex. J. Brand: Ohaervationa on populär antiquities. Vol. I. London
1^1. S. 97-103 samt äfyen sid. 7, 8.
• E. H. Mbtbb: anf. arb. S. 257.
Digitized by
Google
28 sIkaka och gullhöna.
grafvar från 500 — 600-talet,* och i Sverge hafva vid grafundersök-
ningarna på Björkö äggskal anträffats i grafhögar med brändt lik.
Men icke endast lämningar af ägg utan äfven af hönor förekomma
i germanska grafvar. Särdeles intressant är det fynd, som gjorts
å Björkö, af ett fullständigt^ obrändt skelett af en höna, som fans
liggande tvärs öfver mynningen af det med den dödes och brändes
ben fylda grafkärlet.^ Hönan hade således lagts såsom för att
mfva dessa.
Den föreställning, som måste legat till grund för detta graf-
skick, fortlefver ännu i svensk folktro. Allmän är nämligen den
föreställningen, att grafhögar från hednatiden bevakas af en spök-
artad höna, hvilken uppenbarar sig för de skattsökare, som drista
bryta griftens helgd. Enligt folksägnen är denna höna svart, och
i en och annan ort vet man förtälja, att hon visar sig åkande efter
möss på en liten guUvagn, lastad med halm.^ Stundom låter man
ock den i högen dolda eller förmodade skatten antaga form af
gyllene ägg.* Den graf skyddande hönan kallas i Skåne skrock-
höna.^ Egendomligt nog förekommer äfven i Frankrike (Bayeux)
ett talesätt, att skattsökare gräfva efter den gyllene skrockhönan
och hennes kycklingar.^
Såsom gärd till de döda, till själarna, hafva hönsoffer för öfrigt
förekommit in på senaste tid i tyska landsdelar. Så t. ex. i Bayern
och Österrike (Dachau och Ftirstenfeldbruck), hvarest en i en korg
innesluten lefvande höna stäldes på båren hos den döde och följde
honom till kyrkogården.'' I Bayern möter oss äfven ett till de
dödas högtid, alla själars dag, den 1 november, i gestalt af en
kamprydd böna bakadt bröd, kalladt hähnel, hvilket skänkes till*
^ Meddeladt af fil. doktor B. Salin.
' H. Stolpe: Graf under sökningar på Björkö, sid. 9, i Tidskrift för antropo-
logi och kulturhistoria. B. I. H. 2. Stockholm 1876.
^ Anteckning fr&n Torstuna socken i Uppland af förf.
* H. Hildebrand: De nedgräfda skatternas skyddsandar, sid. 132, i Kongl.
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Månadsblad 1872. Stockholm
1872.
^ Eva Wigström: Folkdiktning. (D. 1). Köpenhamn 1880. S. 176.
* J. Grimm: Deutsche mythologie. 3 ausg. Göttingen 1854. S. 932.
' (J. N.) Sepp: Die Religion der alten Deutschen. Miinchen 1890. S. 291.
Digitized by
Google
SÅKAKA OCH ÖULLHÖNA. 29
giftasvuxna flickor.^ Detta sistnämda förhållande torde få sin för-
klaring i det i samma land häfdvunna bruket att på bröllopsdagens
morgon bjuda gästerna på en måltid kallad gaklhenne, hvilket ord
till betydelsen sammanfaller med det ofvan nämda svenska skrock-
höna, det vill säga en höna, som står i beredskap att lägga eller
mfva &gg.^ I vissa fall åter förebådar enligt en vida, ända upp
till Island spridd folktro en höna, nämligen om hon gal, död och
olycka.' En galande höna, hvilken man väl sammanstält med en
ofmktsam höna, är således dödsgudinnans budskap. I Bukovina
krj^pa barnen på julaftonen under julbordet och härma där en ruf-
hönas kacklande. Modern ditsätter nu en skål med hvete. Detta
uppges hafva till följd, »att rufhönan lugnt rufvar sina ägg». Här-
vid är att märka, att julofFren till de döda också läggas under jul-
bordet.*
På samma sätt som lifsgudinnans fågel äfven är dödsgudinnans,
tillhör tuppen, lifs-, ljus- och eldgudens fågel, också den själarna
till dödsriket förande guden, hvilken äfven nedstigit dit för att där
intaga domarsätet. Hos hellenerna var sålunda hälsoguden Ask-
lepios' fågel äfven dödsguden Hermes' tillhörighet; hos perserna
tillades han ljusguden Sraosha, som äfven var dödsrikets domare; af
den kristnade folkföreställningen tilldelades han så väl de saligas
dödsrikesväktare Petrus som de osaligas Satan-Lucifer. I Völuspå
har likaledes den uppfattningen gjort sig gällande, att Valhall och
Hels boning ega hvar sin hane, men denna framställning förråder
emellertid, att tuppen äfven i Norden i mytiskt hänseende haft en
likartad ställning som hos andra ariska folk — den att tillhöra både
öfver- och underjorden. Att lifvet och döden gå hand i hand eller
* Verhandlungen der Berliner Geselhchaft fur Anthropologief Ethnologie und
UrgesehichU. 1893. S. 279.
* MittheUungen und Umfragen zur bayerischen Volkskunde. V Jahrg. Nr
4. AogsbiiTg 1899.
» Eva Wigbteöm: anf. arb. S. 117. — Äntiquarisk Tidskrift 1861—1863. Kjö-
benhavn 1864. S. 334. — C. Rusbwubm: Eibofolke öder die Schweden an den Kusten
Ehstlands. Reval 1855. D. 2. S. 197. — R. Andebb: Braunschweiger VMskunde.
Brannschweig 1896. S. 289. — F. Daleau: Notes pour servir ä Vétude des traditions
ete, de la Gironde. Bordeaux 1889. S. 33. — M. fl.
* R. F. Kadjdl i anf. arb. S. 229, 240.
Digitized by
Google
30 SÄKAKA OCH ÖULLHÖNA.
rättare sagdt endast äro olika sidor af ett och det samma, synes så-
lunda hafva varit en åsikt, som haft djupa rötter i icke allenast den
forngermanska utan äfven den f örnar i ska åskådningen.
Sist må till det föregående anknytas ett par ganska egendomliga
förhållanden, hvilka synas stå i ett inre samband därmed. I Tyskland
kallas sjustjärnan, das siebengestirn, också die gltickhenne, samt äfven
die bruthenne mit den hunlein (ligghönan med kycklingarna), och dessa
tyska benämningar sakna ej motsvarigheter äfven i andra land. Så
förekomma såsom namn på samma stjämgrupp i England the hen tvith
her chikens, i Frankrike la poussiniere, i Lothringen la poucherosse
eller covrosse, i Graublinden cluotschas, i Italien gallinelle^ i Böhmen
slepices Jcurdtky, i Ungern fiastik, hvilka ord alla samtidigt och ur-
sprungligen betyda höna, rufhöna eller höna med kycklingar. 1
Danmark kallas stjärn gruppen aftenhönen. I Ryssland och Polen
kallas han däremot baba, baby, det är den gamla kvinnan, de gamla
kvinnorna,^ eller väl ursprungligen fastmer modern, mödrarna.^
Hos forngrekerna åter var sjustjärnan uppkallad efter titanen At-
las' sju döttrar, de så kallade Plejaderna, bland hvilka Hermes'
moder Maia var den förnämsta.^ Men Maia, hvars namn egent-
ligen betyder moder och som äfven möter oss såsom allmodergudinna
hos andra folk,* är den gudomlighet, efter hvilken blomstermåna-
den erhållit sitt namn. Hos åtskilliga nordvästgermanska folk-
stammar uppkallades så väl årets fjärde månad (fornhögtyska öst ar -
månoth, angelsachsiska éosturmonath) som äfven vårhögtiden (tyska
östern) efter en gudinna Ostara, hvilken för öfrigt icke häller synes
hafva varit helt främmande för vårt eget lands befolkning^ och
1 J. Geimm: anf. arb. S. 691.
' Jfr hindnernas moder-gadinnor (matris), hvilka oftast framställas såsom sja
till antalet. — Jfr äfven E. Mogk: Germanische Mythologie. 2 Aufl. Strassbarg
1898. S. 155, 156 {Matres och disdblot).
^ Man har dock samtidigt härledt den forngrekiska benämningen frän ordet
TceXeia, vilddufva (J. Grimm: anf. arb. S. 691). Vore denna härledning riktig eller
möjlig, föres tanken öfver till äfven den semitiska lifsgndinnan.
^ Hos hindnerna är hon allmodern och äfven moder ät Baddha, herskaren öfver
planeten Merknrins, namngifvaren ät fjärde dagen i den hinduiska veckan. Hon är
ock kärleksguden Eamas moder.
' Se A. Falkman: Ortnamnen i Skåne. Lnnd 1877. S. 126.
Digitized by
Google
sIkAKA och GULLHÖNA. 31
väl äfven hon varit en ej endast ljus- och växtlighets- utan äfven
stjärngudinna. Hos romarne nämdes sjustjärnan af ver, vår,
rergilicB.^
Hönan, lifs- och dödsgudinnans fågel, synes, efter hvad vi sett,
såsom ruf- eller kycklinghöna hafva tillagts allmodergudinnan i
dennas yppigaste alstringskraft, nämligen såsom vårgudinna. Lika-
som tuppen — den himmelske, den jordiske och den underjordiske
eldgudens sinnebild — var bland annat dagbebådarens, morgonstjär-
nans tillhörighet,* var hönan — den himmelska, den jordiska och
den underjordiska värmegudinnans sinnebild — bland annat en
sommarbebådarinnans, sjustjärnans fågel.
Nu är förhållandet det, att namnet gullhöna hos oss svenskar
tilldelas en liten skalbaggarnas ordning tillhörig insekt, som torde
vara en hvar väl bekant. Han kallas ock jungfru Maria nyckel-
piga och bär på vetenskapligt latin namnet Coccinella septempunctatay
hvari artbeteckningen härleder sig från de sju svarta punkter,
som finnas å djurets gulröda skalvingar. Men såsom läsaren torde
erinra sig, benämnes ock ett af de julbröd, som här omtalats, gull-
höna, ja, t. o. m. det småländska namnet julpytta på samma bröd
har delvis sin motsvarighet bland den lilla insektens namn, ty
denna kallas ock gullpytta.^
Är det nu endast en tillfällighet, att den med sju punkter
tecknade skalbaggen erhållit dessa benämningar, hvilka, såsom af
det anförda framgår, möjligen skulle kunna hänsyfta på vårgudinnan
och dennas stjärnbild sjustjärnan? Stode anförda drag ensamt,
skulle man hafva all rätt att döma denna sammanställning som ett
förfluget hugskott; men andra sakförhållanden finnas, hvilka ej
oväsentligt styrka riktigheten af den förslagsmening, jag dristat
* Hos de gamla astekerna och äfven hos ätskiUlga polynesiska folk var eamma
stjirngnipp det nya årets bebädare. (K. Bahnson: Etnografien frematillet i dens
HovedtrcBk. D. 1. Kabenhavn 1900. S. 419. — A. Foenander: Än account of the
Polynesian race. Vol. I. London 1878. S. 118, 119.)
* Jfr fSrfattarens nppsats Lussi. S. 17—19 i Meddelanden från Nordiska
museet 1898. Utgifna af A. Hazblius. Stockholm 1900.
' Detta namn tillägges dock äfven ofta åtskilliga metalliskt skimrande Chryso-
melaarter. Jfr emellertid härom J. Gbimm: anf. arb. S. 658 {frauechiiéli, der liehe
froue henje och herrachiieli).
Digitized by
Google
32 sIeAEA och 6ULLHÖNA.
uttala. Såsom af det svenska namnet jungfru Maria nyckelpiga
framgår, har insekten en gång tillagts den heliga jungfrun, >vår
fru», h vilken — därpå behöfver jag ej här spilla vidare ord — i
detta fall som i så många andra otvifvelaktigt är den hedniska
lifs- och kärleksgudinnans arffcagerska. Men det är ingalunda
endast i Sverge, som den lilla brandgulvingade insekten erhållit
mytiskt ljudande namn, utan detta är förhållandet äfven i andra
land med germansk befolkning eller där germansk inblandning egt
rum. I Norge möter sålunda likasom i Sverge benämningen guU-
höna samt därjämte äfven Marja gull-sko; i Danmark kallas djuret
mariehöne; i England lady cow^ lady bird (vår frus ko, vår frus
fågel); i Frankrike vache ä dieu (guds-ko); i Estland gullhena (gull-
höna), jeshena (Jesu höna) och jes-vallpika (Jesu vallflicka); i Fin-
land gullkdddd (liten gullko); och i Tyskland förekommer jämte
sonnenkäfer (solskalbagge) ett flertal likartade benämningar såsom
marienkäfer (Marias skalbagge), marienvöglein (Marias fågel), herr-
gottsvöglein (vår herres fågel), sunnenkiehen (solkyckling), gottes-
kuhlein (Guds lilla ko) och gotteskalb (guds-kalf).^ GuUhönan eller
nyckelpigan tillägges altså allmänt dels »vår fru», i Norden Pröja
(frun), dels »vår herre?, hvilken inom nordiskt område väl här följ-
aktligen mest motsvarar Frö (herren); och båda dessa hedniska
gudomligheter hafva således, såsom benämningarna sonnenkäfer,
sonnenkieken antyda, åtminstone vid tiden inemot kristendomens in-
förande betraktats företrädesvis såsom solgudomligheter.
Om det samband, som folkföreställningen knutit mellan den
sjuprickiga nyckelhönan och växtlighets- och kärleksgudinnan, vitna
för öfrigt åtskilliga bruk, hvilka ännu iakttagas. Så plägar man i
Danmark, när man påträffar en »mariehöne» kasta henne upp i
luften med tillrop, att hon må flyga till »vår herre» och skaflPa
vackert väder.* Äfven i Sverge ställer man insekten i förbindelse
med väderleken och skörden, i det man å den i det hänseendet ej
sällan varierande insekten räknar prickarna på skalvingarna och af
1 J. Gbimm: anf. arb. S. 658. — J. E. Rietz: anf. arb. S. 221. — H. Ross:
Norsk Ordbog, Christiania 1895. S. 284. — M. fl.
* E. T. Keistensen: Sägn og Övertro fra Jylland. Kjöbenhavn 1883. S. 257.
Digitized by
Google
sAEAEA och OULLHÖNA. 33
dem sluter till årets skörd.* Sjutalet anses därvid vara det nor-
mala. Men man sätter hos oss guUhönan ock i samband med kär-
leksgudinnan. Då en ungmö finner en dylik skalbagge, låter hon
honom krypa kring handen uppåt pekfingret — han säges då »märka
brndbandskar» — och manar honom att flyga och visa åt hvadhåll
den af ödet utkorade maken bor. Denna sed förekommer också i
Lotbringen, där insekten, märkligt nog, kallas Äugate (Agata).^ I
Tyskland besvärjes insekten att angifva den frågandes kommande
liffilängd. Slutligen förekommer i Tyskland en formel, hvarmed
insekten tilltalas, och hvartill äfven från England en motsvarighet
antecknats. Djuret uppmanas i denna att flyga »im himmel aus der
hölle>.^ Den lilla glödliknande, tidigt på våren framkommande och
sommar bådande insekten, hvilken, såsom ses, tydligen är en sinne-
bildlig djurhamn af Täxtlighetsgudinnan själf, manas således att
höja sig från Hels boning till ljusriket. Vi möta altså här samma
tankegång som den, hvilken ligger till grund för myten om lifs-
gudinnans bortröfvande till och återkomst från jättarnes värld eller
underjorden.*
Våga vi nu anse sambandet mellan växtlighetsgudinnan och
insekten gullhönan bevisadt, kunna vi af de folkliga föreställnin-
garna om insekten må hända ock draga några slutledningar om den
germanska lifsgudinnan. Som sagdt kallas denna skalbagge jung-
fru Marias eller vår herres ko, fågel, höna eller nyckelpiga. Kon
och en fågel — efter tamhönsets införande hönan — hafva således
tillhört gudinnan och varit hennes uppenbarelseformer eller sinne-
bilder, likasom motsvarande djur af hankön, eller enligt folkåsikt
dem på något sätt närstående fågelarter med hannamn, tillagts den
henne motsvarande manliga lifsgudomligheten.
Men äfven nyckeln — lifvets löse- och bindenyckel — skulle af
namnet nyckelpiga att döma en gång hafva varit lifs- och växtlig-
* Denna tro finnes åfven i Böhmen. Se G. Laubb: Volksthiimliche Uberliefertingen
aus Tepliiz und Umgebung. Prag 1896. S. 51.
« Bevue des traditions popuUiirea. D. XVI. Paris 1901. S. 21. Jfr sid. 26 i
denna uppsats.
' J. Gbimm: anf. arb. S. 658.
* Jfr författarens anf. uppsats Lussi. S. 35, 30.
3
Digitized by
Google
S4 SÅEAEA OCH GULLHÖNA.
hetsgadomligheternas utmärkelsetecken. Detta antagande styrkes af
de många af ordet nyckel bildade växtnamn å vår- och försommar-
örter, som i de nordiska språken och till någon del äfven i tyskan
förekomma. Så kallas t. ex. gullvifvan {Frimula veris) i Sverge:
jungfru Marias, St Pers eller St Olofs nycklar, jungfru Marias
nyckelband, himmelsnycklar; i Norge: Marie nykyl, Marie nöklebånd;
i Danmark: vor frues nöglebdnd; i Tyskland: St Peters schliissel,
himmelsschliissel. Nyckelblomstret {Orchis maculata^ O. militaris m.
fl.) namnes i Sverge: jungfru Marias, Johannes' eller Petri nycklar;
i Norge: St Hans' nökler, o. s. v.^ På Island kallas det friggjar-
gräs, *
Är det nu så, att äfven i dessa örtnamn jungfru Maria eller
fvår frut motsvarar den hedniska lifs- och växtlighetsgudinnan,
böra äfven helgonen Olof, Petrus och Johannes (Hans) motsvara den
hedniska lifs- och fruktbarhetsguden. Att detta är förhållandet
med St Olof, har ock blifvit af nordisk forskare ådagalagd t.' Men
äfven St Per, väktaren vid porten till de saligen aflidnas boning,
han, som hade tuppen — eljest helvetesfurstens fågel — såsom sitt
utmärkelsetecken, skulle hafva trädt i en hednisk guds fotspår.
Och det samma skulle slutligen också hafva varit fallet med St
Johannes, vare sig Johannes bebådaren, förelöparen, som ansågs
vara den från himmelen nedstigne Elias och enligt allmän uppfatt-
ning var frälsarens barndomskamrat, eller Johannes evangelisten,
han, »som satt frälsaren närmast», och om hvilken denne yttrade till
Maria »Kvinna, se din son», af folkföreställningen åsyftas. Sannolikt
synes för öfrigt, att för den stora allmänheten under den tidigare
medeltiden dessa båda med ett och samma då ännu så sällsamt lju-
dande namn betecknade personer sammansmält till en enda hälft
mytisk gestalt. Ehuru tredjedag jul i vår kalender egnas Johannes
evangelisten, är det sålunda dock endast Johannes döparen — hvilken
' Jfr R. Dybeck: Runa 1850. Stockholm 1850. S. 13. — E. Fries: Kritisk
ordbok öfver svenska växtnamnen. Stockholm 1880.
* E. Moqk: anf. arb. S. 142.
' Se O. MoNTELius: Solgudens yxa och Tors hammare, sid. 292 o. f, i Svenska
fornminnesföreningens tidskrift B. 10. Stockholm 1900.
Digitized by
Google
SlKAKA OCH GULLHÖNA. 35
i det hänseendet gör Stefanus äran stridig — som här är berättigad
till en plats bland kristendomens första blodsvitnen. Det är ock
endast bebddaren Johannes, som af den bildande konsten försetts
med den gudomliga häroldstafven såsom attribut. Tillika med
frälsarens sattes ock hans afvelsedag (efter år 813, väl genom in-
skjutande här af solårets fem skottdagar, efterträdd af drakbe-
tvingaren, dödsrikesdomaren Mikaels mässa) samt hans födelse-
dag såsom de hörnpelare, hvarpå den gamla årsindelningen i fyra
trettingar blef kyrkligen grundad.* Jämte tvår herret och i Norden
särskildt Staffan (Stefanus), med hvilken han erbjuder flere likheter,
blef denne mytiske Johannes slutligen ock den, åt hvilken efter
kristendomens införande det hedniska skåldrickandet egnades, ja
han blef i det hänseendet den främste. Men likasom »vår herre»
därvid fick dela äran med en kvinna, gudamodern Maria, . erhöll ock
Johannes vid sin sida ett kvinligt helgon: den heliga Gertrud. Åt
dessa två egnade särskildt de, som skulle företaga längre resor, en
skål, på samma sätt som under heden tid skett åt Prö-Njärd* och
Täl äfven åt den lifskraftguden (Od) vida omkring världen sökande
växtlighetsgudinnan (Fröja). Att St Hans af folket uppfattades
såsom en bimmelsgudens gunstling kan man förstå däraf, att enligt
dansk folktro åskan aldrig slår ner i ett hus, där någon bor, som
heter Hans.' Detta torde kunna förklaras så, att St Hans antingen
efterträdt åskguden själf eller ock någon mytens gudomlighet, som
stått åskguden nära och af denne särskildt omhuldats och gynnats.
Den nordiska mytologien lämnar oss näppeligen i villrådighet om,
hvilken denna personlighet i så fall är. Han måste vara den samme
.som bebådarstjämans gudom Aurvandill,* växtlighetsgudinnan Groas
ifrigt efterlängtade make och fader till de nordiska mytemas älsk-
» Jfir G. O. Hyltkh-Cavallius: Wärend och Wirdarne. D. I. Stockholm 1864.
S 174.
* Jfr £. Mogk: anf. arb. S. 93, 94.
* L M. .Thiblb: Den danske Almues overtroiske Meninger. Klabenhavn 1860.
S. 33.
* Enligt £. Mook: anf. arb., sid. 131, angifver namnet Anrvandill morgon-
stj&rnanB gud. — Jfr förfrs anf. npps. Lussi. S. 33 och 18.
Digitized by
Google
36 SÅKAEA OCH QULLHÖNA.
ling ljushjälten Svipdag.^ Om denne Aurvandill förmäler myten,
att Tor — härvid fullkomligt en hednisk motbild till den helige
Kristofer — i en vidjekunt burit honom öfver Elivågor från jät-
tarnes värld. Att St Hans motsvarar en hednisk lifs- och växt-
lighetsgudomlighet — en germanisk Tammuz-Adonis — framgår
ock af seden att upphänga St Hansörter (Sedum telephium m. fl.)
i stugutaket^ samt till hans dag resa majstänger. Namnet Hans
— Junker Hans, Schönhans — öfvergick därför ock till en bland
häxgudens, Mefistofeles', många benämningar. Aurvandill torde
altså hafva stått i ett i viss mån liknande förhållande till Tor
som Skirnir till Frö och liksom denne väl egentligen hafva i sin
person företrädt en själfständiggjord egenskap hos himmelsguden.
Märkligt är, att den gamla blidmånaden, h vilken följdes af — bragte
— sånings- eller gökmånaden och det därmed begynnande sommar-
haKåret, tillagts rimtursbetvingaren Tor. Sålunda kallar Bonde-
praktikan i sin Cisiojanus mars månad för torsmånad, och det
kända rimmet »Mars med sitt långa skägg lockar barnen utom vägg»
är ej tillämpligt på den skägglöse romerske krigsguden. Vid med-
let af mars och altså lagom en månad före första sommardagen,
Tiburtius, infaller den helige Kristofers — lifsstafs- och Kristus-
bärarens — dag, hvilken äfven fordom egnades änglarnes furste
ärkeängeln Mikael.
Om den heliga Gertrud veta vi, att hennes skål ofta dracks
ur skeppsformiga dryckeskärl. Hon framstäUes ock af den bildande
konsten med ett dylikt i hand.' Denna Gertrud vakade enligt den
medeltida folktron öfver grafvarna, och i hennes boning trodde man,
att de dödas själar gästade under första natten efter deras hädan -
färd (den andra natten vistades de hos ärkeängeln Mikael, och den
tredje natten voro de på sin bestämmelseort).* Hon ter altså för
den hedniska dödsgudinnan fullt kännetecknande drag. Men om
^ Om Svipdägs — eller väl i flere fall fastmer Aarvandills — synonym inom den
nordiska mytologien se V. Rydberg : Undersökningar i germanisk mythologi. D. 1.
Göteborg 1886. S. 634 m. fl.
' Se t. ex. C. LiNNiBi Skånska resa Stockholm 1751. S. 251.
» Jfr författarens anf. uppsats Lussi S 26—29.
* J. Gkimm: anf. arb. S. 54.
Digitized by
Google
sIkAEA och aULLHÖNA.
henne finnas ock ett par underliga, hvar andra skenbart motsägande
sagor, hvilka ställa henne i en annan belysning och samtidigt på
ett egendomligt sätt föra oss till baka till vårt hufvadämne, hvar-
iirån läsaren torde anse oss hafva i det senare alt för mycket af-
vikit. Den ena af de åsyftade sagorna förtäljer, att, då vår herre
och frälsare ännu vandrade på jorden, kom han en dag till en
kvinna vid namn Gertrnd, som, klädd i en röd hufva, höll på med
att baka. Vår herre bad om ett bröd, och kvinnan tog en liten
degbit och satte in den i ugnen för att gräddas. Men där växte
degen ut till ett stort bröd. Detta var hon för snål att skänka
bort, hvarför hon insatte en ny liten degbit. Men med denna hände
det samma, och likaledes med en tredje. Då vägrade kvinnan
att skänka vår herre någon allmosa, men till straff blef hon för-
vandlad till den svarta, med röd hjässa försedda fågel, som kallas
gertrudsfågel (Picus martius). Den andra sagan förmäler, att vår
herre en gång gick förbi en bagarbod och då bad bagaren om en
bit bröd. Denne af visade honom emellertid hårdhjärtadt, men invid
stod bagarens hustru Gertrud, omgifven af sina sex döttrar, och
ledd af medkänsla smög hon obemärkt ett bröd till den hungrande
vandringsmannen. Till belöning förvandlade då vår herre henne
och hennes döttrar till den stjärngrupp, som vi kalla sjustjärnan,
men bagaren vardt till en gök, som flög bort till skogen.*
Det är tydligt, att bagerskan Gertrud i den förra af dessa
sagor och bågar hustrun i den senare i själfva verket äro en och
samma person nämligen växtlighets- och skördegudinnan, hvilken
här möter oss såsom brödets framställerska. Denna gudomlighet
har således i dessa sagor å ena sidan satts i förbindelse med den
stjärnbild, som vi nämna sjustjärnan, men som hos åtskilliga andra
folk kallas hönan eller hönan med kycklingarna, och å andra sidan
har hon sammanstälts . med en med bjärtfärgad hjässa eller kam
kännetecknad fågel,* som efter tamhönsets införande hos germanerna
^ J. Grimm: anf. arb. S. 639, 691—692.
* Enligt Snorres edda sänder yäxtlighetsgndinnan Nanna frän Hels boning sin
hiifvndbonad eller sitt hufvndsmycke tiU Frigg. Om Fulla, Fröjas syster, uppgifves,
att hon bår ett präktigt ännespann. Sammanhanget leder onekligen gärna tanken pä
<lea bekanta sagan om Bddhättan.
Digitized by
Google
38 SÄKAKA OCH QULLHÖNA.
blef detta husdjur, men h vilken förut synes hos dem likasom hos
åtskilliga andra europeiska folk hafva företrädesvis varit spill-
kråkan (Picus martius). I Sverge (Småland) hafva bärplockare
offrat af sin bärskörd icke allenast åt ett och annat skogsrån
helgadt träd utan ock åt denna hackspett,^ som väl altså äfven han
var en sinnebild af skogens gudinna.
I och med det samma vi beröra denna i mytiskt hänseende så
märkliga och än i dag mer än man tror hos åtminstone de nord-
germanska folken inom de fornärfda sedernas område mycket be-
tydelsefulla fågel, äro vi emellertid inne på ett ej till denna upp-
sats hörande kapitel. Vare i korthet sagdt, att den svarta hack-
spetten hos de grekiska och de italiska folken redan under en vida
aflägsen forntid betraktades såsom lifs- och växtlighetsgudomlig-
heternas tillhörighet. Han var guden Pikus' och gudinnan Fero-
nias och, om vi gå till nästa släktled, otvifvelaktigt äfven Paunus'
och hans syster Faunas fågel. Han var en uppenbarelseform för
den gud, från hvilken de latinske herskarne ledde sin härkomst,
på samma sätt som, enligt Aristofanes,* de persiske konungame före
Darius räknade sina anor från tuppen, Sraoshas fågel, svartspettens
mytiske frände. Han är innehafvaren af den mystiska stängeln,
som öppnar alt, som är slutet, vore det ock själfva underjordens
sköte. ^
Innan vi sluta denna uppsats, må emellertid några ord om
lifs-, växtlighets- och odlingsgudinnans egenskap af brödfram-
stäUerska här inflyta. Mycket märkligt är, att i T3'^8kland fler-
städes sägner finnas, om huru skogsgudinnan eller skogsrån, das
holzweibchen, hohweiblein, hvilken, såsom J. Grimm påvisar, mot-
svarar Berchta och Holda,^ stundom bakar bröd. Och liknande för-
täljes äfven om de underjordiska och dvärgarna, hvilkas herskarinna
> G. O. Hyltén-Cavallius: anf. arb. D. 1. S. 323-324.
* Fåglarna. Vers 481—487. Jfr ock vers 480.
* Om Bvartspettens mytiska betydelse se yidare A. Kuhn: Die herabhmft des
feuers und des göttertranks. Berlin 1859. S. 30 o. f ; 104 o. f . — W. Mannhardt :
anf. arb. D. 2. Antike Wald- und Feldkulte. Berlin 1877. S. 334; — samt J. Grimm :
anf. arb. S. 925.
* J. Grimm: anf. arb. S. 403. — Jfr förfis nppsats Lussi. S. 29, 30.
Digitized by
Google
sIkAKA och GULLHÖNA. 39
eller moder hon var.^ En med plöjning eller skörd sysselsatt dräng,
som hör dessa naturmakter syssla med sin bakning, tillropar dem
att baka också åt honom, och upp ur jorden stiger ett stort, präk-
tigt bröd. I Oberpfalz bringar man ännu vid brödbakning en eller
ett par kakor såsom offer åt skogs- eller trädgudinnan (dos holz-
fräuUin).^ I Sverge helgas julbröden åt alferna eller de dödas
andar, men äfven åt dessas anförare och herskare, och att äfven hos
oss bröd vigts åt den hedniska alf- och vanagudinnan, torde få
anses bevisadt.'
Bet är möjligt, att detta drag af brödgudomlighet hos de ger-
manska folken tillagts »den stora gudinnan» först i en jämförelsevis
sen tid. Tydligt är emellertid, att det skett redan i hedenhös, och
det finnes flere sakförhållanden, som afgjordt tala för att, om ej
bröd, åtminstone andra mjöl- eller grynrätter likasom i Södern
äfven i Norden redan i en tid, som ligger långt före hedendomens
slut, varit henne helgade.
För att osöktast förklara denna företeelse torde man böra hän-
vända sig till södra Europa och till Orienten. Hos västsemiterna
finna vi redan omkring 600 år före vår tidräkning bröd vara hel-
gade himmelsdrottningen, fruktbarhetsgudinnan.* Ungefär ett år-
hundrade därefter vet Herodotos att förmäla om bröd vid de egyptiska
lifs- och äringsgudomligheternas Isis* och Osiris* högtid;* föga senare
nämnas olikformade kakor i samband med så väl Adonisfesten som
med de helleniska Eiresione-högtidlighetema,® och äfven vid Deme-
ters dyrkan spelade otvifvelaktigt bröd en ej oviktig rol. Från
kristendomens första tid namnes en sekt, som särskildt utmärkt sig
genom en Maria-dyrkan, vid hvilken bröd {yLoXXxqia) ingingo såsom
ett viktigt tillbehör, och detta drag har sedan, ehuru det för sina
hedniska^ väl närmast från Demeter-kulten härledda anor stämp-
^ Jfr f5rf:8 anf. npps. Lussi. S. 4 och 34.
' W. Maknhabdt: anf. arb. D. 1. S. 80, noten, där samma drag äfven anfores
fr&n England om >fédrottningen>, the fairy.
» Jfr förf:8 anf. upps. Imssi. S. 23—26,
* Jeremia 7: J8. — Esaias 65: ii.
* Herodotos. 2: 47.
* W. Makwhabdt: anf. arb. D. 2. S. 277, 27b, 224, 226.
Digitized by
Google
40
SÄKAKA OCH GULLHÖNA.
lades såsom kätterskt, fortfarande vidlådit den kristna himladrott-
ningens dyrkan. Jungfru Maria blef ock därför jämte den gamle
julgudens ställföreträdare Nicolaus bagarskrånas skyddshelgon.*
* A. Grensbb: Zunft-Wappen und Handwerker-Insignien. Frankfurt a. M.
S. 13 o. f. Nordiska maseet eger tvänne bagarskräslgill fr&n Bayern, & hvilka
ses en krönt kvinna med blomsterspiran i sin hand Att den heliga Elisabet i här i-
frägavarande hänseende pä vissa häll gör Maria äran stridig, är ett Cörhällande,
hvars orsak torde lätt inses.
Bild 11 (se nedan) ätergifver en jnlbrödstämpel frän Stockholm. Omkr. V& af
nat. storl. Nr 16,247 i Nordiska maseet. ,
EDVARD HAMMARSTEDT.
Digitized by
Google
SKRÅ-ORDNING FÖR GIMBRISHAMN. 41
4.
8ftrå=i)rÖniRy
uprättab
Sorbäganberne emeflan, l|är t @taben timbrishamn
t^r efter mn ftugnerifo Sörb
SBalborgtnäfio bagen ben %&x\ta Maii.
@f^utui9ä( tpåre fratnlebne ^otfåbev, få tvä! fptn ®fteti
tcmmanberne, altib oå) af ul^ralbriga tijber ^afi oå) l^ddit Sitratnittgar af få
faKabe Reglemente, eller ©taböenö oå) Spé ©frd, \)mlta idt aUenaft ha
iwranbe, utan o^ @fterfommanbe famtl. Sorbaganberne jfplbtgft flulle l^afwa
tid efterlefnab, ^njariom o^ enom tid egen n^tta oå) wdltrefnab, fom ftt goba
0^ af ^crranä ^anb toalfignabe gröba dftunbabe ^dgna oå) befl^bba, ©palom
cå) gribfammom till l^ugnab oå) görfwar, famt niotiDilltgom, Sreffom oå)
njärtflöéom ttQ rdbflo oå) nd^)ft; l^wilten ©tabga oå) webertagne ?ag nu meljr
uti förfltttne tijber, ide allenaft b. 1 Maij 1675, oå) b. 1 November 1690,
Digitized by
Google
42 SKRÅ-ORDNING POR CIMBRI8HAMN.
utan od& b. 9 Julii 1693, unber Sorgmdftare oå) JRdbö öfmermaranbc dr
öfwerfcb iDorbcn, oä) efter Sijbernaö omfltftelfe oå) ^ordnbringar itdgorlunba
forbdttrab, famt meb Söter oå) ©träff Sfwer t^em Srdtéitgcm ttndnH)Qb,
^xoax efter een l^war funbe weta fig för jfaba tiU wara taga, oå) fin Sfldfta
utan oförrdt oå) föroldmijanbe lemna; men beflageligen oå) tt) wdr rounnit
ganfla liten eftertr^I, l^dlft een bel ber emot, ftdlt fig fom bl^e egenmilligen
bedagat, oå) ide fom b^eraé plitt utforbrat, belö oc^ efterfat af toaranbe SÖber-
mdnnerö forfummelfe, l^willa unbertiben for rdbélo oå) anfeenbe till ^drfonen,
famt ftunbom för een liberlig minning oå) egenn^ttig bdtnab, fdbant ^dlfo^
famt drenbe nebt^ftat, fd wdl fom wdngewaftarcné oå) fit egit fel oå) fcr==
feenbe förtegat, fdlebeé att l^mar oå) een fom f!aba timat l^afmer på fin dcfer,
äug, oå) gdrbeégdrbar, mdft binba fdbant ordttat oå) t^ft ujib fig fielf ; l^wilfet
alt dr een obillig oå) onaturlig ?ag oå) flicfelfc tid een gob granfdraierdtt,
fom oå) efomoftaft meb förtret oå) f!aba ^dnbt oå) rönt dr; 3UtförbenffulI oc^
i anlebning, fd wdl af föregdenbe omftdnbigl^eter, fom »^öga o^ Sidbiga
Dfmer^etenö utfdrbabe Project till S^orbningaré inrdttanbe, fom anfer all
njilla oå) oreba, famt ffaba oå) görbdrf at betaga, Sldtt oå) SRdtwifa meb
©dmia o^ ©nigl^et att famman pldga, l^afwa »ij famtl. Sorbdganbe jam=
mantrdbt o^ d npo genomfebt oå) förbdttrat benna Drbning oå) aUmdnna
(Stabga, på fdt oå) mijö, fom föDianbe Artiklar innefatta, l^wilfa @en l^war
fom bet angdr, oå) \)åx unber sorterar, efter benna bag ffall mara jl^lbig
att l^ba, utan anfeenbe till ^J)drfoncn, af Clericie, Magistrat eller menige
Sorgerf!apet, jd att ben @ne meb ben anbre ^dr n)i|b lita anfeö efter be§ be=
funbne SBrdtt, på fdt od^ loijö fom l^dr efter föllier.
Art: 1.
iOm ^(betmattd pdb SStfitttated tiliåttianbt.
1. §. ©fan drligcn 2Balborgnidéfobagen b. 1 Maij af Sorbdganbernc,
een SJlberman tilfdttiaö, efter orbningen fom bl^e bo till i ftaben, oå) Num-
meren i Qvarteren, ^warifrdn ingen md mara exempt, eller fd fig unban=
braga, mib gdm ©. ©ilfnnté plift oå) ide befto minbre pdbörbaö Élbermang
Émbetet, unbantaganbe bod l^dr mijb Pastoren, ©orgmdftaren od^ SRdbradn*
nernc för b^eraé Sorbar.
Digitized by
Google
SKRÅ-ORDNING FÖR OIMBRISHAMN. 43
2, §. 8tfalcbcö antagcö oå) tU|dttteS famma bagen oå) efter famma orb=
ning, åtbermannen till l^telp, Stwenne Sijftttiare, njijb lita ^lilt för ben fig
unbanbrager, oå) roaxt Ixttoål flf^lbigc SSijfittiare ©^ölan fig åtaga oå) förefta.
Art: 2.
i^tpututtnnan ^Ibennannenö pd^ SStffittiatned ®96lpt
ffvla heitå.
1. §. ©eban ålbcrmannen fdlunba dr antagen, bor ^an meb ftne twenne
Sifittiare, i b^e öfrige Sorbaganberneé ndrwaru inforbra 5Rebo o^ Sldfning
af ffina Sl^reté §(lberman, famt gcmenfamt ben famma öfwerfe, oå) ]å xoiha
nägon Se^dlning i Cassan dr, ben famma emottaga, oå) berföre, fd wdl fom
annat mera bet å^rct fan injamblaö, idmte utgifterne tiD ndftfommanbe å^ret
b. 1 Maij giöra rebö oc^ JRdfning före, o^ ber idmte ide allenaft i rdttan
ttjb anflaffa SBdngewaftare, Äoo- oå) gdrel^erbar, tid famtL Sorbdganberneö
föreftdllanbe od^ betinganbe om ?önen, utan oå) ixMa meb Siifittiarne, l^dlla
banb 0^ noga upfift öfwer bl^em, att b^e fulgiöra fin plift, oå) beforbra
b^em, fd n>dt fom alle anbre, fom emot benna orbning br^ta, genaft till ben
pliÖ, jom ^drefter utfat finncö, ^warmiib Sijfittiarne wib förefaHanbe utmdt=
ning, flola giöra 3(lbermannen bitrdbe; Sörfummaö betta af egenn^ttig^et,
mctwiUia eller förgdten^et på ndgonbera fijban, eller böUieö meb ben 33rdtö=
liga, plifte ^toarbera fd m^fet fom bl^en Srdtöligeö Söter tilfdga.
Art: 3.
Om Gamling af iamptU Sotbasanbetne pd^ bf^etad pUft
iom utehliftoa.
§ 1. SBalborgmdöfo bagen b. 1 Maij ffola tillila meb SKberman oå)
Sijfittiame, famtl: Sorbdganberne wara fl^lbige omante fammantrdba \)o^
afträbanbe Sllbermannen Älddfan Srod (gftermibbagen, att bd ide allenaft
igcnomfe SRdfningen för förfiutne Sl^ret, od^ om ber wib njoro ndgot at på^
minna, uton oå) efter 2:bro Artikelens innel^dlb fomma öfwerenö om een
annan Älberman meb fina twenne SSijfittiare i ftdllet för bl^e förra; l^war
©ib bod fdlunba förl^dlleö, att l^warbera af ålberman oå) SSijfittiare mdfte
Digitized by
Google
44 SKRÅ-OBDNING FÖR CIMBRISHAMN.
twdnnc É^r d rab wib ©p^lorne förblifwa, ^njtltet t bcnna bagen b. 1 Maij
tager fin bcg^nnelfe [dlebeö: att ^anbelémannen David Siöbohm, fem ifrån
b. 1 Maij neftlebne å^r 1753 till benna tijbcn warit Élberman, blir idmmdl
njibare i Sl^r SJlbcrman, famt Sorgarne ^an^ (J^riftianöfon oå) ?)dr S^riftianös
fon Sijftttiare, l^warefter Siöbohm ndftfommanbe Sl^r 1755 b. 1 Maij dnbt-
lebtgaö, men b^e anbre twdnne förblifwa ndftfommanbe ^^r tiHifa meb
Sorgåren 9Kdfter Mirendorph ifrdn b. 1 Maij till famma tijb 1756 efter
b^e ofrige 3orbdganberneé gdtfinnanbe, enbera Élberman, odj b^e öfrige hodnne
Sijfittiare, ^»ar efter ^ané S^riftianefon o^ '^Pdr g^riftianéfon blifwa idm--
n>dt dntlebigabe, feban bl^eraS twdnne å^r luyit till dnba, oå) fd mijbare.
%bi öfrigit f!ola b. 1 Maij gdrbeégdrbarne cå) SSdngeleben för n)dngame
gemenfamt granflaö oå) f^naé, l^uru b^e mijb ben tijben förefinnar, meb
^tt)ab me^ra fan wara nöbigt att påminna oå) öfwerldgga. Uteblifmer ndgon
motmilltgcn utan laga förfall ifrdn benna ©ambling, eder b^e fom febermera
i ndgon angelägenhet af Élbermannen igenom SBdngemaftaren tilfdgaö, eller
förfummar attftdlla tidnlig Sulmdftig för fig, |)d rdtta ftunben att fomma,
plifte förfte gdngen Sdjrton öre ®ilf:mt, flier bet dftare af trebffo oå) »drbe^
löé^et, bote l^warie gdng bubbelt.
Art: 4.
Atn 9SSånsarned fvebanbe.
§ 1. ©d fnart fdlen emot SBdrbagen gdr af 3orben jfola aHa gdrben
genaft förfwart. u^jrdttaö omfring n)dngarne cå) Icben ^dngaé, fd att SBinttcr
Sdben fulfoml. o^ i rattan tijb md frcbab warba för Sreaturen; l^mar efter
idmwdl alla gdrben o^ leb 14 bågar för SSalborg bag, böra wara i ful-
fomligit oå) laga ftdnb, fd att ©^n ber öfwer b. 1 Maij I^dllaé fan af famtl.
Sorbdganbemc, pnnee td eller förut ndgot gdrbc ogilt, plifte b^en fom albeleö
förfummat o^ intet mibrörbt @en ©. S:mt för ^loart gdrbe, oå) bdttre ge«
naft, fd framt ^an wil unbwifa förbublab plift ber d ^xoå ©. ©:mt anbrc
gdngen; men ben fom ndgorlunba, men bocf icfe förfwarl. reparerat ftnc
gdrben efter lag, bör plitta förfta gdng meb ®e;i'ton öre Simt, fom feban
förbubblar, till bc§ bet fan ftd laga granffuing, oc^ emeblertib fwara till
^wab f!aba igenom et fdbant bené förn)dUanbe f!ier; men Seben för 93dngamc
Digitized by
Google
SKRÅ-ORDNINÖ FÖR CIMBRISHAMN. 45
anfommer på Élbermanncn att lata förlwarligen bättra oå) Inånga, ^xoax till
penningar af Cassan tagaö, eller i ©rift ber af, igenom repartition af famtl.
Sorbäganbernc upbdrce, fom febaii i JRätningeit afföreå; forfummar ^an fåbant
i rattan tijb iDdrfftdlla Idta, plifte berföre Xm 5):r ©:mt.
§ 2. ©eban in^öftat blifmer, uptagaö leben oå) fdttaé i forwar tifl befe
att eenbera eller bdgge SSdngarue for äJtntter Sdben dter ffola frebaé, på
iamma fdt fom om ujdrbagen auförbt finnes.
Art: 5.
JOm åtpätf an t ÉdPer pd^ ^ttg.
§ 1. ©vir ndgon in på annans dcfer, tage l^an gröban fom ddcren dger.
S^drgar ^an fom fdbbe; Söte öen 5):r, oä) gifwe ut tl^et ^an införbt bafwer,
alt efter ©^nemdns omprofwanbe.
§ 2. (g^o fom befinncö fiora eller riiba, braga ?)log, årr eller ^arf
cfroer annarö ddfer, eller mdnba t)npå, feban ben tilfdb, oå) ©dben utrunnen
är, plifte för t»warie åder l^an fdlebeö öfwerfarit, %V)xa öre ©ilf:mt; men dr
M af fdban ffaba timab, att Sdben eij n)i|bare xoåjia fan, bd betaleö b^en
efter 5!Rdtiémanna örbom, oå) drldgge eij be§ minbre befagbe SSöter.
§ 3. Snnan Sijan utbdreé om »^öften, att ffidra på ©dben, må ingen
af Sorbdganbeme tiubra .^dftar, eHer annan Sdnab i wdngen, antingen på
cjen eller anbraö gdlddfrar, eller af^öftabe dnglappar, utan ålbermannen fam*
ble tin fig i rdttan tijb 3orbdganberne, oå) öfwerldgge om bagen ber till, oå)
iöttie ber efter Sorbdganberne in fine egne, men eij frdmmanbeö ^dftar.
Siubrar ndgon Sorbdganbc annorlnnba o^ i förtib, plifte förfte gdng for
bmarte ^dft 8 öre ©:rat, o^ framgent (: fd Idnge titö almdnt fdr tiubraé :)
bubbelt; men ffulle ndgon 3orbdganbe på fine egne eller anbraö gdlddfrar
eder af^öftabc dnglap))ar, gifwa ndgon S^dmmanbe, i eller utom ©taben
boenbe, Idf at infdttia ^dftar i mdngen, utom famptl. Sorbdganberneö goba
minne, ben famme flall plifta Sod baler ©ilf:mt för l^warbera ^dften, oå)
ägaren af ^dftcn 6en ©. ©ilfrmt, utom flaban att dtergdlba, ber fd tima flulle.
5 öfrigit fan eij Sorbdganberne betagaö, endr omtrdnger, Idta på egne dnglappar
up^mta gtäö, feban b^e förut ålbermannen ber om tillfdnna gifwit, allenaft
ingen annan ber njijb genom ©dbené eller ©rdfetö nebertrampanbe förförbela^.
Digitized by
Google
46 SKRI-ORDNING FÖR CIMBRISHAMN.
§ 4. Sntager njångewaftaren af ©db eller grdö i wdngarne ndgcné löja
greatur, antingen förut eller feban almdnt Idfgtfwit dr at tiubra, fd tn^
fdtttaö bl^e i Snnamé imagen ttÖ flaban (: om fd ffieb dr :) af ålberraannen
od& Sijfttttame dr f^nt oå) wdrberab uti dgarncå ndru?aru, oå) till ^cnningc
summa utfat, l^wilfen i brift af gobwidig prompt ©etalning genaft utmdtcö,
oå) efter förelagb tijb om ?)antteté löjen orbentcl: förfdlieé M ben lijbanbe^
drfdtning. 5JRen ^wab plitten angdr, fd betaleé för Sorbdganbcrneé egne
6reatur, utom flaban: för cen ^dft, gammalt 9löt, eller ©wijn %X)ta öre,
gör ungnöt, göl, get eller %åx, Zm öre, för Äijb, Äalf eller lamb 6tt öre,
@en oftdft gdé @en öre, Då) ftdft dito (ätt l^alft öre ©:mt. Sdmmdl flola
aUe anbre fom icfe Sorbdgare dro, utom jfabanö drfdtning plifta för (gen
i^dft, gammalt 3lbt eller ©mijn ©e]c öre, för Ungnöt, göl, get eHcr gdr Sre
öre, för Äijb, Äalf eller lamb (gtt öre, famt för een gdö fom dr ftdft i
oingamc (ätt öre, men oftdft Stmd öre @ilf:mt; bo(^ bör altijb l^dr mijb t
aft tagaö, att ber ?eb eller gdrbe finé ofdrbigt för wdngarne, oå) (Sreaturen
bett)igligen ber igenom infommit, oå) flaba giorbt, gdlbe ben fom ut))>e^dlla
borbe, ffaban genaft, oå) plifte fom föreflrifwit ftdr.
§. 5. 6meban ®db oå) grdö ftdr på 9lot, får ingen gd, riba, eller fiöra
ber öfwer; (Sf)o ber meb betrdbeé, plifte Sxoå 3). ©ilf:mt oå) ffaban dter,
35. S. 25 Cap: 9 §, meb minbre annaré mané dder ftdr offuren i mdgen
för tl^en fom fin ©db införa mill, fdge tå ^onom tiQ att unbanflidra, t^er
ffaban minft dr, oå) ax unbanl^dmta, oå) feban faflöft tl^er fromdfa. älr o^
Stng oflagen, tå ffall i fdbant fall, bdbe fidö od^ unbanrdffag. gar ndgot
annorlebeö öfmer, |)lifte för ^warie dder eller dng @en 3). ©ilf:mt, oå) ffaban
dter, 33. 93. 5 Cap. 7. §.
§. 6. ©Idr ndgon ifrdn fin SRenbo i dder eller Éng, gdlbe ©db emot
©db, oå) ^ö emot $ö; a3öte o^ för dmdrfan (gen ®:r ©ilf:mt, 35. 33. 8
Cap: 1. §.
§. 7. ©cban årtornc fd u^iba dro mujcne, att bl^e funna n^ttiaé till
mat, md ingen Sorbdganbe utfdnba eller Idfgifma ndgon grdmmanbe att up^
1s)åmta drtor dt fig af egne drtddrar, utan beftdlle fdbant meb fit egit i^uué^
folf, bod tilfdgeé ålbermannen ber om förut; men ben fom annorlunba an-
tingen Idfgifmer grdmmanbe pldda drtor, eller oå) mdngewaftaren öfmerfommct
ndgon frdmmanbe unber fdbant famblanbe, plifte ben föne g^ra öre, oå) ben
fenare åtta öre ©ilf:mt; ^warföre wdngewaftaren l^afwer magt fdbane genaft
Digitized by
Google
SKRÅ-OB^NING FÖR CIMBRI8HAMN. 47
att TfanUa, ärtorna ifrdntaga, od^ tiOi dganben af drtorne lefi^erera, famt
Slbermanncn panttet bcrförc tiUftdlla, fd n>iiba l^an lofcn tdc ftra?: fdr, eftcr^
tom pKften ^onom flaO ttlfaQa.
§. 8. %ai mm igenom ndgotbera »dngelebcn, oå) ide [tdnger efter fig,
pKtte @en S. ©ilf:mt, dnbod ingen f?aba berigenom tima flufle, men på
annor ^dnbelfe, flaban apart, gifalcbeg flaU ben fom tltfwer öftoer wdnge*
jdrben, feban frebat dr, plifta g^ra öre ©:mt, men rifweö b^mebelft gdrbe
neber, fd att ©reatur ber igenom fomma in oå) ftaba giöra, betaleö ben fdrfJilt.
Art: 6.
Am ^tttafipt t ^nnantö ^aqtn, o^ bt^ab bett plifta bftt,
fpm betutut olåfli^en fitte ®teatut uttaget*
§. 1. ©eban SBdngewaftaren rdtteligen af SBdngarne uptagit b^e ©reatur,
icm foromrörbe dro, oå) bl^em i Snnamö ^agcn inldft, md eij ndgon bl^em
Icnligen uttaga wijb S£re ©. ©ilfimtö plift, oå) bdr idmte betala om ndgon
ffaba af b^em »ore giorb; men tagaé b^e wdlbfammeligen ut, ber om flite i
33. 20 Cap: 14. §. fom Élbermannen ^ar wtjb bomftolen att afgiöra.
0 Art: 7.
JDm Sasbag ttU ®tHeté oc^ (Säbettd ®IÅtte.
§. 1. Sldgre bågar förut, innan ©Idttertiben om ©dmmaren infaller,
jfaD SIbermannen falla tilfammand Sorbdganberne, att meb t^em öfn^erldgga,
när t^ miDia begynna att fid grdö eller ©db, på bet att ben ena eDer anbre
ide nebtrampar eDer nebKörer ben anbraé @db eder grdö; oå) feban om bagen
tber tiU öfmerenö fommit dr, bör ingen begpnna att fld förut, wijb 6en ©:r
3tlf:mté plift, o^ bdr idmte gdlba ^mab ffaba fom timat ber igenom på
anbraå änglappar eDer ddrar; men ben fom förfummar att fld pd utfatte
bajen, ff^lle fig fielf, för ^^wab flaba, fom ounbwifeligen af rät trdng meb
^"tigat igenom renar eDer ^öfber^ fan tima.
* hovde, gftrdesgårdsfogning, där olika hägnadsstycken stöta i hop. Se J. £.
KiBTZ: Svenskt DxdUkt-lexikon.
Digitized by
Google
48 SKRÅ-ORDNING FÖR CIMBRISHAMN.
Art: 8.
Gm 9BSåttgatned upgiftitottbe fdt kreaturen.
§. 1. oå) fom fornummité för betta ofiidltgen fJicbt »ara, att någrc af
Sotbdganbcrne, fd fnart bl^e fdbt inbdrga fin ©db, gtfwa up wdngarnc, oc^
inDrifwa ftnc ©reatur till bl^c öfrtgaö ffaba oå) förbdrf; Sa) flall bdr mcb
^dban efter fdlunba förl^dHaÖ: att SJlberraannen Idter ndgra bågar fSrut lam=
manfaHa 3orbdganbcrne, oå) meb b^em öfwerldgga om bagen tiH n>dngarne9
upgtfwanbe; flufle någon till ben utfattc bagen icfe mdfta fin ©db införa;
S3ör ^an enligt 35. 33. 5 Cap. 6 § tilfdgaö att emot betalning Idta bdrga
oå) införa, »ill ^an bet icfe, eder finé eij nöb eller trdngmdl, feban ^onom
fd tilfagt dr, l^afwe fielf tl^en flaban, fom l^an af annaré 33of?ap fdr på fin
©db eller ^ö; men ben fom annortunba upgifwer SSdngame anbrom till
f?aba, betale för ^mart ©reatur, fom i 5:tc Artig 4 § utfat finneé, oå) flaban
apart efter ©^nemdné utfagu.
Art: 9.
iOm 9BSånget9a(tatettd ®96(a, f^tvat uti ben htfkå ffaU.
§. 1. ©eban wdngewaftaren dr antagen, bör ^onom gdrbeögdrbarne om
»dngarne meb leben fri oå) fdrbige Idmnaö, feban b^e af famtl. 3orbdganberne
gob fdnbe dro; l^war wijb l^onom åligger att flitigt tilfe, bet wdngarne mdl
frebabe l^dllaö; men ber ^an befinner ndgon emot benna Orbning antingen
infdttia efler tiubra ndgot Sreatur i todngarne, eller bet fidppa löft, eHer oå)
att ©reatur finnaé i mdngarne, fom gdbt öfwer fwarögoba gdrben, bör l^an
b^em intaga, od^ i Snnamö »Imagen förmara, tiÖ ^an gifwit ber om dganbcn,
fd mdl fom Sllbermannen tillfdnna, på bet om ndgon ffaba more timab på
©db eller grdé, ben bd förft md f^nag af ålbermannen oå) befe Sijfittiarc,
od^ feban pliftaö efter benne föreffrifne Drbning; ffolanbeé SSdngemaftaren, fd
miba l^an rdtteligen ^dr meb umgdbt, niuta l^alfwa pliften af ben S^rotöligc,
l^njilfen ^an af ålbermannen emottager; men ffuDe bet befinnaé att ^an febt
igenom fingret meb ndgon i fd mdtto brdtélig, fom ^dr uprdfnabt finneö, ffal
Digitized by
Google
SKRA-ORDNING för CIMBRISHAMN. 49
6an af ftn iS^n fielf umgclQa alt ^loab ben SSråtöltge årlägga borbt, ^mtlfct
ålberraannen meb Stftttiarnc noga ^afwa att i aft taga.
Art: 10.
JOm $& p4> ^åté^atbatneé @f ^Ibtgb^t 0Ö9 Iftoab t^e l^aftoa
att i att ta^a.
§. 1. gdl^crbc ffaU d^rligcn ^atlaö, oå) efter gammal pldgfeb, niuta b^en
^c^n, fom meb ^onom fan ofmerenö fommaö om; görbenfluH l^an od& maftc
»etta fin plift n>ara, att t rattan ttjb ÄL 6 om mdrnarne, igenom ftöt i
tV^ornet, gifma i gatomc tilfänna, att b^c fom l^afma Äor, mage flaffa bl^em
för ^onom utom ©taben allerfenaft l^alf ©iu, wår oå) efterl^öft, men om
Bammaren i ftraiigafte n^atmen, ^dllag b^^e ute om 9idtterne, 0^ fiörag bem
cm mdrname, eller fom ber om fan af Sllbermannen anftaltaé, niuter oå) for
bdttre aftning pd ©reaturen, ^iomab meb fig n)ib waDgdngen, fd Idnge nöbigt
finnen, ^TDoröfwer l^an l^ar att förfråga fig l^oé Sllberman oå) Sijfittiarne, fd
»dl fom tt>ijb anbre förefadanbe tilfdllen bl^em dtl^ba. ©folanbeö ^an fd
ciftfammehtt ^dr mib omgd, att gdnaben eij md fomma in i frcbabe n)dng=
ame, mebelft ^anö ©ömnigl^et oå) förfummelfe; ffulle fd l^dnba, feban \)ax[ i
rattan tijb fdbt gdnaben för fig, intagag bl^c af mdngewaftaren, oå) plifte
Adljerben af fin löl^n ^alft emot bet fom i 5:te Artig 4 § utfat finneé, od)
tetale f!aban apart efter ©^nemdnö pdfdttianbe, om fd förcfinneö. ^oå) ber
boe att älta, att bdr ^erben fan fult^ga att gdnabenö dgerman, eder befe
Aclf ^afma förfummat i rattan tijb Idta fomma fin gdnab unber J^erbens
u^drb, fd böter dgaren förfte gdng enligit 5:tc Artiö 4 §. oå) anbra gdngen
bubbelt, oanfebt flfaban fluDe ftabna pd Stidnfte^lonet, fom ^uébonbcn på ben
Jpdnbelfen af be§ lo^n bd fan afbraga, fd wdl fom wiib flerc i bcnna orbning
uprdtnabe af Stienfte^ionen begdenbe felaftig^eter; Ömeban ingen till u^rfdft
tidna ffall, att l^anä 93am eQer ^egofdlf ^onom omettanbe fig emot benna
Sfrdorbning förgripit, utan »are l^an fom ^uöbonbe dr, förbunben, att efter
Älbermannenö 0^ Sijfittiameö förefinnanbe 33öterne ftra)ct utlägga.
§. 2. 6ttdr omldppet dr, att »^erben cc^ Siuren l^dllaö ffall, md ingen
föriDdgra fig b^em att emottaga xoib Sen baler ©ilf:mté plift, ^warie gdng
ndgon Idter gd omfring fig oå) flagat blifwer. ©öllier 0^ ig)erben meb ndgon
4
Digitized by
Google
50 SKRÅ-OBDNING FÖR OIMBRISHAMN.
fom \å mototlltg förcfinneö, mifte ^an bå af ftit giJ^n för fdban gdnab, St:c
o
sitta öre @ilf:mt för Sturcn, oå) lijla få m^dfet för ^warbera Äoo, warc iit
bc§ minbre ben Srå^Kge ågermannen till ganaben, jf^Ibtg uprdtta bet ^an
förfummat meb ^erbenö oå) Siurenö l^åDanbe.
§ 3. gdre^erbenö ff^lbigl^et betrdffanbe, fd bör \)an ifrdn förfte Sörian
i SBdrbagen, oå) tiDi .pdlgone mdåfo tijben, t rdttan ttjb om mdrnarne ÄL åtta
utan om ©to^bommen emottaga gdren; görlummar ndgon i rdttan ttjb
ftdOa fine gdr för ^erbcn, fware ftelf tiH aU ben oldgen^et ber af föllier; o^
niute ^erben idmiodl ^iornab för fig roib SBallgdngen, ben tijben om å^rct
nöbigt pröfn)aö, ^war emot ^an unbfdr ben lö^n fbm meb ^onom betingaé
fan, jdmte Ädft odj .ptornab för ^warie gtjra gdr om bagen; %ox ©d]r, l^mar*
annan omgång t txoå bågar, oå) få njijbare proportionaliter, gör öfrigit
rdttar l^an fig, fd ml fom bl^e ber ^afwa gdren unber l^anö wdrb, albelcö
efter ^wab om gd^erben förut anförbt finneö, 0(J ^dr tiH Idmpaé fan.
göregdenbe ©tråorbning, fom d^rligen SBalborgmdfeo bagen b. 1 Maij
för famtelige 3orbdgarnc mijb famblingen {fall liubeligen upldfaö, på bet een
^xoat fom nu dger 3orb, eder bl^e fom ^dban efter fomma till att fd Sorbar,
mdge fd m^dfet bdttre wetta, ^xoai efter b^e fig fielfwe rdtta f!ola, fd loäl
fom oå) till^dna fine Sienftefolf oå) anbre att taga fig till wara för bl^e Srdtt
fom l^drutinnan uprdfnabe dre, fd framt b^e wiflia unbmijfa ben 'J)litt fom
ber på föflia bör; l^afma unbertefnabe eenl^dlleligen ingdbt, famtpft oå)
beiafat; oå) förbenfluH ben famma nu tiH mera wifeo meb wdre nampné oå)
©igneteré unberfdttianbe befrdfta, fom fliebbe i Cimbrishamn SBalborgmd^o
bagen ben görfta Maij i É^ret @tt Slufcnbe ©iu^unbrabe gemtijo gpra.
Pffihr: Kronander David Siöbohm Olof öhréus J. Grttnenberg
Christ: Pletz Per: Owenius (Oläsligt namn.) H: Witt
G: Grönvall Ingeborg Lundstedt Lorentz Mirendorff
Söng ^ Seppfeon ^ané HK 6^riften§on
^))er P K 6^uiften§on
Digitized by
Google
SKRÅ-ORDNING FÖR CIMBRI8HÄMN. 5 1
AÖregdenbc Orbning accepteras Cimbrishamn b: 1. May 1758.
A. Wetterbergh Friedr. Zimerberg
(Skriften K I Sonfeon ^Jlnbcrö A K (S^riftenfeon
3önd k Sarlon 3laf ©wenfon
J^cnna af Sorbbrufarne \)åx i ©taben unbcrffrifna od webertagna ©!rd=
erbning, ^afnjer Magistraten igcnomlebb; od fom t^en beftnneö til l^ela
tbefe innc^ålb wå^l utarbetat od fattab, famt til Sorbbrufatneg n^tta od
mdlfdtb Idnbanbe, ndr tl^en uti wdrdet [tdlleö: gört^cnffuQ blifwcr od famma
ctbning of Magistraten ^drigenom til ^waré od cnö ofelbara oc^ ounbwife*
lifja efterrdttelfc ftabfdftab. Cimbrishamns JRdbl^uuö b. 1 May Anno 1754.
Friedrich Wettringh
Joh: öhréus G: Hammar Magn: Wollin C: G: Brandt
Joh: Fried: Zimerbergh
I Meddelanden från Nordiska museet 1897 (Stockholm 1898)
finnas å sid. 104 — 115 tvänne byordningar införda. Den ofvan åter-
gifiia skråordningen för jordegare eller byordningen — ty en by-
ordning ar i själfva verket äfven denna, ehuru frågan i detta fall
gäller en stads innevånare — meddelas här för att ytterligare öka
materialet till belysning af en af det nordiska och, vi kunna säga
det, det allmängermanska samfundsväsendets älsta former.
Anförda handling finnes i original i en i skinnband bunden
handskrift i kvartformat i Nordiska museets arkiv. A bokens
Digitized by
Google
52 SKRÅ-ORDNING FÖR CIMBRISHAMN.
första skrifna sida läses jämte anteckningen »Cimbrishamns Bad-
stuga 1 Maij 1754» den i det föregående såsom öfverskrift använda
titeln, och härefter följa stadgarna.^ Fortsättningen innehåller
jordegarskråets räkenskaper från år 1753 till år 1795 samt i slutet
några kortfattade protokollsartade anteckningar. Handskriften,
som har katalognumret 19,128 i museets samlingar, skänktes 1877
till museet af direktör C. Nisbeth i Simrishamn.
* Bland dessas underskrifter har en (sid. 50) varit ntgif våren fnllkomligt oläslig.
Af de öfriga äro namnen C: G: Brandt och Joli: Fried: Zimerhergh något osäkra,
det förra hvad beträffar bägge de första namnbegynnelsebokstäfverna, det senare hvad
tydningen Joh: angår.
Digitized by
Google
TVA SKALLORDNINGAR.
53
5.
Två skallordningar.
Vi lefva i en tid, för hvilken rofdjurens skräckvälde är »snart
en saga blotti. Men att den sagan en gång var en verklighet, som
ej fick ringaktas, därom vitna de handlingar nr Nordiska museets
arkiv, hvilka i det följande meddelas, och till h vilka vi här vilja
foga några inledande ord. Man finner af dessa skallordningar, som
dock båda fbrskrifva sig från Götaland, att vi icke behöfva skåda
ens ett århundrade bakom oss i tiden för att finna rofdjursförhål-
landena helt andra än nu. Och gå vi några århundraden till baka,
måste rofdjuren genom sin talrikhet hafva särskildt för befolk-
ningens hjordar varit ett verkligt plågoris. Rätt belysande är ko-
nung Ålbrekts påbud af år 1376, att för inskränkande af vargarnas
Bild 12 (se ofvan) &tergifver en skall-lapp från Säby socken i Norra Vedbo härad
i Småland. Nr 85,G52 i Nordiska museet.
Digitized by
Google
54 TVA SKALLORDNINGAR.
antal hvarje år för hyar sjätte bonde skulle till konungens förråd
aflämnas ett vargskinn.
Ett medel, som otvifvelaktigt redan i mycket aflägsna tider
uppfunnits och visat sig verksamt för fällande af vilddjur, var
drefjakt, hvartill en större mängd folk uppbådades. Sannolikt hafva
i en forntid dylika jakter anordnats så, att villebrådet omsider sam-
manförts mot dolda fallgropar. Som dessa drefjakter voro förenade
med ett afsiktligt larm och skrik från drefPolkets sida, kallades de
skall. £edan flere af våra landskapslagar ålägga menigheten att
på uppbåd infinna sig till skallgång samt att hålla vargnät, och så
väl Magnus Erikssons som Kristofers landslag fastslogo detta stad-
gande. Den senare bestämde, att hvarje bonde skulle hålla ett
vargnät af fyra famnars längd. 1734 års lag föreskref likaledes,
att vargnät skulle hållas af hvarje bonde, samt att vid häradskall
från hvarje bondgård en man skulle infinna sig, och af torpame
hvar annan. Vid sockenskall fick däremot ingen, som egde bo-
skapsdjur, uteblifva. Mer än 60() man fingo ej till samma skall
uppbådas.^ Först genom 1808 års jaktstadga upphäfdes skyldigheten
att hålla vargnät, men skyldigheten att deltaga i skallgång fortfor,
om ock med ej obetydliga inskränkningar, ända tills genom 1864
års jaktstadga allmogens åliggande i berörda hänseende alldeles
upphörde, och det lämnades den samma fritt att, när så tarfvades,
på egen hand fria sig från rof djurens närgångenhet.
Efter denna högst kortfattade öfverblick öfver skall jaktsför-
hållandena i vårt land, hvilken öfvervägande stöder sig på Th.
Hahrs Handbok för jägare,^ tillåta vi oss att för inhemtande af
vidare kännedom så väl om vår jaktlagstiftning i här ifrågavarande
hänseende som om anordning af skalljakt hänvisa till nämda arbete.^
De här införda skallförordningarna, hvilka i handskrift för-
varas i Nordiska museets arkiv, förskrifva sig den ena, stadfäst
den 15 januari 1814, från Eeftele socken i Västbo härad i Småland,
^ Vid några ännu i början och medlet af ISOO-talet i Österdalarna hållna stor-
skall har dock drefmanskapet räknats i tusental.
« Andra upplagan. Stockholm 1881—1882.
5 Del 1, sid. 7—11, 31-35 och 368—378, samt del 2, sid. 5—12, 18—22 o. s. v.
Digitized by
Google
SKALLORDNING FRÅN RBPTBLE 8N, VlSTBO HD, SMIlAND. 55
den andra, dagtecknad den 19 maj 1831, från Västra Ny socken i
Aska härad i Östergötland. Den förra inköptes 1888 i Dye i Ref-
tele socken genom amanuensen vid Nordiska museet P. G. Vistrand;
den senare skänktes 1874 af egendomsegaren F. Bergström å Kafvel-
bäck i Västra Ny socken.
EDVARD HAMMAKSTEDT.
1.
Skallordning från Reftele socken, Våstbo härad
i Småland.
Konungens Befallningshafwande(s) öfver Jönköpings Län stad-
fästelse Resolution å Den i Refteled och Anderstorps Socknar upp-
rättade och af Vice Pastor derstädes N; Hagelberg anmälde Skall-
ordning, hvaröfver Öfwer Jägmästaren i Länet Herr Hof Jäg-
mästaren J; A; Reenstjerna blifvit hörd, gifven och utfärdad i
Jönköpings Lands Ca(n)cellie den 15 Januari 1814.
Det wid Socknestämma i Refteled den 17 October nästlidet år
upprättade och hit inlemnade Project till Skallordning; jemte ut-
drag af ProtocoUet hållit i Kyrko Rådet i Refteled den 30. Augusti
1^19. och i Socknestämma i Refteled den 29 Augusti 1820. lyder
sålunda:
Digitized by
Google
56 SKALLORDNING FRÅN REFTELE SN, VÄ8TB0 HD, SMÅLAND.
Sedan Församlingens Respective Ledamöter genom åtta dagars
förut skedd lysning från Predikstolen blifvit underrättade om sam-
manträde i dag, till stadgande af en förbättrad Skallordning inom
Socknen, hvartill förslag ankommit ifrån Länets öfwerjägmästare
m: m: Wälborne Herr J; A; Reenstjerna, beslutades följande:
§:1.
Angående Skallfogdar.
Som ofvannemnde förslag föreskrifver, att för hvarje Socken
Fyra Skallfogdar m: m: böra utväljas, och denna Socken är folkrik
och vidsträckt att skallbud med den erforderliga skyndsamhet icke
kunna fortställas(?), såsom om flera Skallfogdar tillförordnades och
deras distrikter blefvo mindre widsträckta, så stadgades att här-
städes skola wara Ätta så kallade UndersJcallfogdar och Socknen
indelas i lika så många districter eller Skallfogde-Rotar, hvilka
commenderas af hvarje sin tillförordnade XJnderskallfogde.
§:2.
Efter man hittils förnummit, att mycken oordentlighet jemväl
ovilja och okunnighet råder både hos Skallfogdar och Menighet,
tillsattes Twenne Öfwer skallfogdar, och hvilka alltid efter detta
skola inom Socknen förordnas, desse öfverskallfogdar åligger att
vid hvarje skallgång antingen begge eller endera sig infinna, hafva
ett waksamt öga isynnerhet öfver Underskallfogdarnes förhållande,
wid och under skallgången, så att de fullgöra hvad dem i nästa §:
är föreskrifvet, vara behjelplige med anordnandet om Garnens och
Skyttarnes utsättande på tjenlige platser; tillse att allt under skall-
ningen tillgår rätt och ordentligt, disponera Jagt-Cassan, och den-
samma en gång om året redovisa för ortens Jägerie-Betjening, samt
i öfrigt iakttaga hvad så wäl allmänna Jagtordningen, som det,
ifrån Herr öfvör Jägmästaren ankomna förslag af den 11. sistlidne
September föreskrifwer.
Digitized by
Google
SKALLORDNINO FRÅN RBFTBLB SN, VÄSTBO HD, SMÅLAND. f>7
|:3.
Om Underskallfogdanies skylldigheter.
Hwarje XJnderskallfogde skall hädanefter enär han sjelf för-
märker och upptäcker att odjur af Björn, Warg eller Lo gjort
skada eller tagit stamhåll, eller enär underrättelse om dylikt an-
kommer:
l:mo Grenast utfärda skrifterliga skallbud till det distrikt som
änder honom lyder, hvilka bud på twenne håll inom distriktet bör
ntftrdas, samt, om han är den förste som utgifver skallbud, äfven
lemna skrifterliga bud derom till närmaste boende öfverfogde, och
till så många Underfogdar, som för tillfället anses nödige med sina
rotar till skallning inställa.
2:o Skall han då Skallning är slutad, uppropa hvar och en uti
sin Bote som blifvit uppbådad, och anteckna alla dem som ute-
blifvit.
3:o Under Skallgången bör Underskallfogden ständigt följa sin
Rote, den han så wida möjligt är bör hafwa uppställd på ett håll,
noga efterse, om ordning af alla iakttages, anmärka och uppteckna
alla dem som begå felsteg, samt lemna denna förteckning till öfver-
skallfogdame.
4:o Indrifwa de böter som de brottsligt antecknade skola er-
lägga och desse böter till Ofverskallfogdarne också inlemna.
5:o Tillse att alla Gramskylldige äro försedde med behörige garn
och hvad dertill hörer; utvälja garnkarlar, pålitlige Skytter, och
dem deras ställen anvisa, med flera skyldigheter som allmänna
Jagtordningen närmare förelägger; dessutom stadgas, att hvarje
Underskallfogde som är Hemmansåboe, skall medhafva för sitt Hem-
man, gam och dess tillbehör, i likhet med andra hemmansåboar;
att alla garn som tillhöra hvart och ett helt Hemman det vill säga
Fyra Famnar böra förvaras på ett enda ställe hos den åboe som
skallfogdarne dertill utse, hvilken bör wara answarig för garnens
wård, frambära dem i god tid till skallen och uppsätta dem, samt
wid skallens slut nedtaga och hembära dem, för att förvaras till
Digitized by
Google
58 8KALL0BDNINQ FRÅN REFTELB 8N, VÄSTBO HD, SMAlAND.
nästa skallning, han skall ock wara skyldig att wid slutet af h var
och en skallning på stället granska garnen, om någon bristfällighet
der vid yppas straxt derom underrätta garnets ägare, som då icke
kan urskullda sig om okunnighet, ifall någodt åtalande skulle göras
på garnens oduglighet. — Det skall tillhöra Skallfogdarne, att hvar
och en inom sitt distrikt icke allenast utvälja desse garnmän, utan
ock uppteckna deras namn och på dem alltid hafva noga ordning
— af desse — män bör de egentlige garnkarlar utväljas wid skall-
gång, och resten bör ställas på armarne närmast garn en.
Om Böter för förseelser i allm&iihet.
a.) Den öf ver skallfogde, som i någon måtto försummar hvad
honom är ålagt i ofvanståendé 2. §: bote Fyra Riksdaler.
b.) Den Underskallfogde, som icke noga fullgör de honom uti
ofvanståendé 3. §: förestående skyldigheter, pligte Tre Riks-
daler.
c.) Den Öfwer eller Underskallfogde som missl)rukar sin myn-
dighet befaller hvad orätt och otj enligt är, eller begår sjelf sådane
fel som honom åligger avärja, eller befinnes druken plikte Sex
Riksdaler.
d.) Den som förfallolöst uteblifwer, när han erhållit skall bud
skriftliga eller muntliga, skickar i sitt ställe barn och opålitligt
folk, eller om han är Mansperson och är frisk utsänder Qvinsper-
soner i sitt ställe, bote Twå Rd:r N: B: der Qwinsfolk endast
finnes, må den som är raskast opåtalt till skallning sig infinna.
e.) Den som nedsätter Skallbud, eller fördröjer med deras fort-
ställning till den grangård honom Wederbör, pligte Fyra Rd:r och
ersatte derjemte deras dagsv^rerken efter årets markegång som frukt-
löst blifvit uppbådad. Alla Torpare skola under samma ansvar
som en Hemmansåboe wara skylldige att fortställa Skallfogdens
Ordres eller skallbud.
Digitized by
Google
SKALLORDNING FRÅN REFTELE SN, VlSTBO HD, SMÅLAND. 59
f.) I anseende till de oordentligheter som wid skallgång ofta
figt mm, dymedelst att flere personer avancerat alltför fort och ej
säUan åt helt annat håll än gamen warit utställde, beslutades nu
till framtida efterrättelse att 2:ne Lurar på Skall-Cassans be-
kostnad skola af öfwerskallfogden genast anskaffas, hvaruti blås-
ning under skallen skiftesvis bör ske af 2:ne personer som öfver-
skallfogden dertill utser, att de i Skallen deltagande böra derefter
rätta sig, och armarne icke avancera fortare än bakskallen kan
hinna framkomma, samt att till winnande af mera ordning och re-
dighet alla wid skallen biträdande personer skola numereras, hö-
randes alltså nummer förfärdigas i h varje skallrot e efter skallfog-
darnes föi^eskrift, och folket derefter i ordning utsättas vid skeende
skallgångar, då . hwar och en bör tillse att han icke må vika från
sin sidokammerat, den som icke lyder öfver och Underskallfogdames
befallningar, går från anvist ställe, rökar tobak, somnar eller ligger
på sin post, åstadkommer buller, eller gör den minsta inwändning
mot det honom blifver anbefallt, går under skallningen oordentligt
och sjelfswåldigt m: m: plikte 32 Sk Banco. — Som hittils wid
skallgång ofta händt, att flere personer icke warit försedde med
tjenlige redskap till odjurs dödande så stadgades; att ingen hädan-
efter wid wite af 32 Sk Banco må infinna sig till skall utan att
wara försedd med Spjut, Yx, Skjutgeväi* eller annat tjenligt mord-
wapen att nyttja på det sätt och den ordning som skallförordningen
toreskrifver.
g.) Den som till Skallning inställer sig öfverlastad af starka
drycker, bortvisas genast, och plikte utom hwad allmänna påbud
utstaka Twå Riksdaler.
h.) Den som under anställd skallning lossar skott på andra
djur än Björn, Warg eller Lo, eller skjuter innan rofdjuret passerat
honom förbi framåt gamen bote En R,:dr. — Den som utsläpper
Warg, eller Lo på armarne eller på bakskallen och icke kan bevisa
att skott blifvit lossadt emellan rofdjuret och gamen och af hvilken
det skedde, bote hvardera af dem mellan hvilka rofdjuret utsprang
En R:dr B:co. — Och stadgades i förening härmed wid samma vite
eller En R:dr Banco, att alldeles inga skott får lossas inom skallen.
Digitized by
Google
60 SKALLORDNINd FRÅN REFTELE SN, VÄSTBO HD, SMÅLAND.
och warder således wid nämnde ansvar, alla så kallade Skräm-
skytter förbjudna, men på bakskallen och armarne får skott lossas,
då det sker efter widtagen ordning, eller alltid så, att rofdjuretär
då redan förbi, eller framon; dem som skjuter.
i.) Den ibland garnhållningsskylldige som icke föra med sig
erforderliga garn och deras tillbehör, icke har till hvarje famn garn
ett Syfte som innehåller minst Tolf alnar, icke har ett Spett^ Fem
alnar långt, beslaget i nedra och försedd med Träpinne i öfra ändan,
bote Twå fi:dr Banco.
k.) Den som när Snö faller, icke genast öfverser eller ransakar
sina ägor, och när nytt sporr af odjur träffas det samma öf ver sine
ägor icke efterföljer, eller då egne ägor tryta, icke tillsäger den
granne på hvars område odjuret sedermera fortgått pligte En R:dr
Banco.
1.) Den som efter slutad skallgång afgår förr än Skallfogden
honom upptecknat och skallningen är upplöst bote En R:dr.
§:5.
Om Belöningar.
Utaf de medel som kunna inflyta, antingen för sålde Skinn af
de i Skallning fångade Rofdjur; eller af de böter som of van äro
utstakade, skall en Cassa samlas under namn af Socknens- JagU
Ciissa, hvilken bör användas, dels till någon ersättning för dem
som genom rofdjur förlorat Kreatur, dels och i synnerhet till inköp
af Hagel, Krut och nödige Gevär, dels till belöningar för dem som
på följande sätt utmärka sig:
l:mo Den som på Snö ringar Björn, Warg eller Lo, med den
säkerhet att sådant odjur fälles, undfår i belöning Tre Riksdaler
16 Sk. men i motsatt fall En R:dr 24 Sk.
2:o Den som först och säkrast, samt med skyndsamhet utgifv^er
skallbud bör hafwa Tjugofyra Skillingar.
3:o Den som under Skallning fäller Björn eller Warg eller Lo,
gifves Twå R:dr.
Digitized by
Google
SKALLORDNINO FRÅN REFTELE 8N, VÄSTBO HD, SMÅLAND. 61
4:o Den som säkert upptäcker bo med Ungar uti erhåller Fem
Riksdaler.
§s6.
Alla de böter samt belöningar, som här äro utstakade utgå i
Banco-mynt, och stadgades slutligen, att med dem som icke förmår
gälda de böter, hvartill han efter denna skallordning gjort sig för-
fallen, skall förfaras efter 2. Art: 4. §: Kongl: Maj:ts den 15. Maji
1805. i Nåder utfärdade Legohjons Stadga, som påbjuder: att om
någon will for den pligtfällde erlägga böterna, den pligtfäUde skall
hos den samma inställas att böterna med arbete aftjena, samt ar-
betslönen eller dagspenningen beräknas enär den pligtfällde med
husmanskost förses, till tredjedelen af hvad markegången för året i
betalning för dagswerken utsätter.
Ut Supra in fidem ProtocoUi
N. Hagelberg
v. pastor Loci.
And: Hjelmquist
T. past: Loci.
Adolph Lindwall
Pastor Loci
Och pröfwar, sedan öfver Jägmästaren i Länet förklarat sig
finna ofvan intagen Skallordning till Grunder, Reglor och Ordning
riktig. Konungens Befallningshafvande skäligt den samma gilla och
stadfästa uti allt hvad den kan finnas jemförlig med och icke stri-
dande mot hvad allmän Lag och särskilde författningar i ämnet
stadgar, warandes Sockname, jemlikt deras förbehåll obetaget att
efter tid och omständigheter jemka och förbättra berörde Skallord-
ning i den mon rättelse kan finnas nödig.
Ut Supra
Er; J; Bojee
L; Löf venadier
Stadfästelse Resolution å Refteleds och Anderstorps Socknars
Skallordning.
Digitized by
Google
62 SKALLORDNING FRÅN REFTELE SN, VÄSTBO HD, SMÅLAND.
ProtocoU hållit wid Socknestämma i Refteled den 29
Augusti 1820.
§. 8.
Som fråga uppstått huruvida Truls på Flahults Torp skulle
med denna församling i Skall deltaga eller icke och Skallfogdarne
till sin efterrättelse yrkade bestämd föreskrift härutinnan, så för-
klarades att bemälde Truls må ifrån Skallgång här i Socknen så
mycket heldre wara befriad som han i Bredaryd Församling är
skattskrifven.
Ar och dag Ut Supra
In fidem
Adolph Lindwall
Pastor Loci
Lika lydande med förevisad afskrift, dock så, att de förut åbe-
ropade 2:ne Socknestämmo beslut, hvilka förändra och tillägga vissa
punkter i Skallförordningen, äro på sine anviste ställen införda
betyga:
A; Malmberg
Organist i Refteled.
Uppläst i Refteled Kyrka den 22. Januarii 1826. af
A; Hjelmquist
Comminister
Uppläst från Predikstolen uti Refteled Kyrka Söndagen den
29. Junii 184—*
af:
F: Ling
Y. pastor.
^ Sista siffran oläslig.
Digitized by
Google
SKALLORDNING FRÅN V. NY SN, ASKA HD, ÖSTERGÖTLAND. 63
Skallordning från Västra Ny socken, Aska härad
i Östergötland.
Irmo Alla innom Westra Ny Församling, som enligt Lag och
förat ingångne öfverenskommelser, äro pligtige att Skallbad lyda
åläggas och förbinda sig, att (då) på sätt här nedanföre utsattes
Skallbud ankomma infinna sig på utsatt ställe och vara försedde
road det i godt stånd varande Skallredskap som enligt en särskildt
författad Längd, honom åligger att hålla vid vite som i ll:te
Pancten närmare bestämms.
2:do Såsom ordningsmänn äro redan valde och skola framdeles
å allmänn Sockenstämma vid förefallande ledighet utses och for-
ordnas en Skall Direcktör, och en Skallforeståndare, 4 ordinarie,
och 4 extra Skallfogdar; Desse äga att Skallbud utfärda samt ord-
ning och Skick håUa i alt hvad som till Skallgång hörer, och denn
försumlige eller gensträfvige som ej mäd godo låter sig rätta Skä-
ligen bestrafi^a.
3:jo Då tjänlig Snö finnes på märken, så att vängning kan ske,
(»ch Rofdjuren föröfvadt skada och däraf förtärt att de troligen
lägga sig till hvila; skall sådant genast anmälas till någon af
ofvannämde Ordningsmänn hvilken åligger att utan dröjsmål Skall-
bnd utskicka till hela församlingen då tiden och stället till sam-
mankomsten af honom bestämmes, männ då bar mark är, tillåtes
icke Skallbudning utan då så är att värj ungar påhittas eller Rof-
djuren föröfvadt mycken stor skada, och längre tid hållits på en
viss trackt; I detta fall, känn, äfven som vid dänn tid då Wargarne
yngla. Rensning i markeme ske, och påbudning utfärdas till Warg-
ongars eftersökande; Likväl får endast någon af Skall Direck-
töreme dylika tillsägelser utfärda och äger hann efter omständig-
heterna afgjöra om påbudningen.
Digitized by
Google
64 SEALLORDNING FRÅN V. NY SN, ASKA HD, ÖSTERGÖTLAND.
4:to Då sålunda skallbud blifvit utskickadt, må dät ej ned-
sättas, uppehållas eller på annat sätt försummas vid 1 Rd Bco
Pligt, utan åligger det hvar och en att från sig ordentligt och i
den ordning budningen går, gård från Gård fortskaffas, hvarvid
Gårdsägarne, till ägarne särskildt budar att alla de som äger koo
skall vid dylika tillfällen bud fortskaiFa och åtlyda vid den pligt
som uti desse fall äro föreskrifne.
5:to Ingen, eho hann vara må tillätes att ingå innom vången,
utan att någon af Skall Direcktörerne demm därtill anordnar;
Denn noggrannaste tystnad skall vid Skallens i ordningställande i
acktagas, och (tillses) att hvar och en bidrager till dess skynd-
samhet i denn mån de därtill kunna och blifva anbefalde, och efter
utställningen icke afvika från sin plats, eller efter aflossningen
under drefvet, skilja sig vid sina sidokamrater, utan mäd en gemn
sammanhängande Linea genom vången direckte till näten framgå
att icke öppna Luckor blifva för Djuren att undankomma; vid alla
dessa tillfällen är tobaksrökning förbjuden, och alt oljud vid näten
och de på armame ännu stående, endast efter aflossningen tillåten,
och skarpa skott lossas endast mot Björn, Warj eller Loddjur, men
alla Skadedjur bör hindras att utkomma och då drefvet hunnit så
tätt tillsammans och nära framm att större Rofdjur ej därigenom
kunna utskrämmas får äfven räf Sjutas, männ aldrig fredlyst Wille-
bråd; förseelser uti desse fall äro faststälde till 24 Sk. Bco böter;
skulle dät vångade Djuret därigenom utsläppas pligtar denn felande
efter omständigheterne.
6:to Som nu mera benlingarne böra följa Skinnet, och icke till-
komma demm som ringadt Djuret, ärsättes vängning, afdragning
och Thaning i ett för alt af hvar Warj mäd 2 Rå Banco, till för-
delning demm emellan som därvid efter omständigheterne gjort sig
förtjente och då Skinnet genom offentlig Auctjon är försåldt, och
Premierne enl. förutgånget Sockenstämmo Prottocols meddelande är-
hållits, bekommer(,) denn skadan lidit af dät fälda E,ofdjuret(,) en
Skälig ersättning efter Direcktörernes bestämmande då så tillgångar
uti Skallcassan finnes.
Digitized by
Google
SKALLORDNING FRÅN V. NY SN, ASKA HD, ÖSTERGÖTLAND. 65
7:mo Hvarje Husbonde åligger att tillsäga sitt till Skallen ut-
skickade tjänstefolk, att i alt hvad som rörer skallgången åtlyda
ordningsmännens befallninggar och att de i annor händelse själfve
fa stadna i ansvar för sine förseelser och bör hvar och en husbonde
tilse att aldeles inga barn och qvinfolk endast i högsta nödfall
måga till skallgång utskikas.
8:vo Alla böter som af Direcktörerne i enlighet mäd denna
Skallordning ålägges skola af Skallfogdame uppbäras, men skulle
någon af de felactige och försumlige treskas, och ej i godo ärlägga
pligten; skall Rotmästare och Sexmenn hvar och en i sin rote värk-
ställa pantning hos denn treskande, och till Skallföreståndaren som
är Cassaförvaltare öfverlämna, och är han skyldig att hvarje år
vid Valborgmässo Sockenstämma därföre uppvisa redo och Räkning
samt under skalltiden vara försedd mäd nödigt Krut för utdelandet
till Skjutning i Bakskallen.
9:de Föreståndaren bör då en Skall Lyckligen aflupit, och
någodt af de här omnämde större Rofdjuren blifvit fäldt, på stället
lata förrätta Bön, och tillsäga att ej Laddade skutgever i samlingen
bäras, utan böra aflossas eller uttagas till förekommande af Olyckor,
samt föranstalta om Djurskinnets aftagning och vård, samt varj-
kroppens uppbränning, och bland skallfolket där dät sig gjöra låter
som förplägning låta utdela En till En och V» sup bränvin mäd
bröd till hvarje karl såsom uppmuntran så vida tillgång i Grand-
skapet finnes; som af Cassan ärsättes och uti Räkningen uppföres.
10:de Ingen tillåtes från Skallen sig begifva, utan Särskildt
löfte af någon af Skall Direcktör(er)ne, denn sålunda utan lof sig
atlägsnar äller på annat sätt sitt åliggande försummar böter lika
mäd en frånvarande 24 Sk Bco ändåck att ingen skada Sker, i så-
dan händelse där skada äller förvållad misslycka mäd Förseelsen
inträffar, gäldes äfven af denn felande, om sådant genom varsamhet
konnadt förekommas, och efter omständigheterne af Föreståndarne
alägges, till utrönande af om någon förfallolöst uteblifvit bör upp-
rop ske af hvarje Skallfogde innom sin rote och enl. en särskildt
längd noga anteckna(s) de felande som utom Laga förfall utblifvit
(och böter efter följande Punckt utgå) samt sädan hemförlofvas.
Digitized by
Google
66 SKALLORDNING FRÅN V. NY SN, ASKA HD, ÖSTERGÖTLAND.
ll:te En Person som från sådan skallgång som nämdt
är uteblitver, böter 24 Sk Bco
för hvarje famn af odugligt eller felande nät böter . . 8 Sk
för felande Telne äller skogssimme äfvensom gistra och pik 8 (Sk Bco)
D:o D:o Skaltrumma där dänn hållas bör 1 (Rd)
fullvuxne och stadgade Parsöner, tillätes bära byssa eller pik, männ
därföre ej frikänd för de till Hemvistedt hörande och ålagde Jagt-
tyg som äfven måste mädföras och till sitt rätta ändamål användas.
12:te XJnderskall(-)Direcktören, äller Skallförståndaren åtnjuter
såsom Cassaförvaltare och till ärsättning för sitt besver 6 procent
af Cassamedlen och influtne böter.
Sålunda antagen på sätt sockenstämmo prottocollet af den 19:de
majj 1831. närmare utvisar.
Utdragit och mäd någon förändring afskrifvet, och transsum-
teradt
Gustaf Johansson.
Digitized by
Google
2.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
1.
Nordiska museets
styrelse och tjänstemän.'
styrelse.
Ordförande,
Professor Axel Key. 1894. «
Styresman.
Dr Artur Hazblius. 1872.
Skattmästare,
Byråchefen Viktor Almquist. 1897.
Öfrige ledamöter.
Professor Carl Curman. 1890.
Professor Isak Gustaf Clason. 1899.
Ingeniör Claes Gustaf Norström. 1900.
Tjänstemän.
Amanuenser vid museets särskilda afdélningar.
Hr Pbb Gustaf Vistrand, vid allmogeafdelningen samt handtverks-
oeh shrdafdelningen. 1881. (Se äfven nästa sida.)
■ I denna förteckning angifvas förhållandena, sådana de voro den 31 dec. 1900.
* SiAroma angifya det år, då befattningen tillträddes.
Digitized by
Google
70 TJÄNSTEMÄN VID NORDISKA MUSEET.
Dr John Böttiobr, vid afdelningen för de högre stånden. 1891.
Ej tillsatt, vid historiska afdelningen och gravyrsamlingen.
Hr Alarik Behm, vid botaniska och zoologiska afdelningarna på
Skansen, 1900.
Föreståndare vid afdelningen för katalogisering
af inkommande föremål.
Hr Edvard Hammarstedt. 1897.
Arkivarie och sekreterare.
Fröken Visen Levin. 188G.
Bihlioiekarie.
Hr Per Gustaf Vistrand. 1881.
Eäkenskapsförarc.
Fröken Selma Ström. 1893.
Förråds förvaltare.
Fröken Agnes Ljungberg. 1881.
Fröken Anna Levin. 1893. (Se äfven nedan.)
Fröken Sigrid Millrath. 1896. (Se äfven nedan.)
Arbetsledare.
Fröken Anna Levin. 1897.
Fröken Sigrid Millrath, arbetsledare på Skansen. 1896.
Öfriga ordinarie amanuenser.
Fröken Emilia Helleday, vid registreringsarbetet. 1876.
Fröken Louise Hagberg, biträdande sekreterare. 1894.
Fröken Lotten Hagberg. 1899.
Fröken Gerda Cederblom. 1900.
Digitized by
Google
TJlNSTEMÄN VID NORDISKA MUSEET. 71
Extra ordinarie amanuenser.
Fru Hbrmina Hellbday, f. Hbllbday, vid registreringsarbetet. 1886.
Fröken Hilda Wallin. 1886.
Fröken Augusta Nauman. 1889.
Fru Amelie Beegman, f. af Klint. 1892.
Fröken Marianne Bäckström. 1892.
Fröken Ellen Planthaber. 1893.
Fru Edit von Wedderkop, f. Stenman, biträdande räkenskapsförare
på Skansen. 1893.
Fröken Tian Kistner. 1897.
Fröken Lina Sandell. 1897.
Fröken Ida Möller, biträdande räkenskapsförare. 1900.
Fröken Hedvig Boivie. 1900.
Fröken Elsa von Schwerin. 1900.
Fröken Hedvig Bratt, biträdande arbetsledare på Skansen. 1900.
Fru Elin Sjöstedt, f. Bobian. 1900.
Biträdande extra ordinarie amanuenser.
Fröken Gudrun Biller. 1899.
Fröken Helmi Hård af Segerstad. 1900.
Fröken Virginia Broman. 1900.
Fröken Elsa Broman. 1900.
Rustmästare.
Hr Frans Oskar Holmström. 1879.
Fogde på Skansen.
Ej tillsatt.
Fodermarsk vid zoologiska afdelningen pä Skansen.
Hr Johan Fredrik Zettergren. 1896.
Digitized by
Google
72 TJÄNSTEMAN VID NORDISKA MUSEET.
Trädgårdsmästare på Skanseth
Hr Anders Edvard Svensson. 1892.
Kctstellan på Bredablick.
Hr Gustaf Lindqvist. 1892.
Museets byggrnad på Lejonslätten.
Arkitekt.
Professor Isak Gustaf Clason. 1888.
Biträdande arkitekt.
Arkitekten Fredrik Falkenberg. 1900.
Byggnadskontrollant.
Ingeniör Claes Gustaf Norström. 1891.
Byggmästare.
Hr Håkan Larsson. 1889.
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS STYRELSE. 73
2.
Strödda meddelanden
angående Nordiska museet åren 1899 och 1900.
Museets styrelse. Nordiska museets styrelse led år 1899 en svår
förlust genom frånföllet af sin mångårige ledamot, ingeniör J. Bolin-
der, som afled den 8 mars nämda år. Redan 1883 invald i styrelsen,
hade han städse med lifligt intresse följt museets utveckling, samt
sträckte ofta och gärna under vanskligare ekonomiska förhållanden
dess styresman en hjälpande hand.
Till ledamot i Nordiska museets styrelse efter ingeniör Bolinder
valdes vid sammankomst den 29 juni 1899 arkitekten, professorn vid
Tekniska högskolan I. G. Clason, som redan förut var fäst vid mu-
5?eet såsom ledamot af byggnadsnämden och ledande arkitekt vid
byggnadsarbetet på Lejonslätten.
Under år 1900 inträffade åter en förändring inom museets sty-
relse, i det att professor G. Nordehström i anledning af sin bort-
flyttning från hufvudstaden af sade sig ledamotskapet i Nordiska
museets styrelse.
I stället för professor Nordenström valdes till styrelseledamot
vid sammankomst den 28 dec. 1900 ingeniör C. G. Norström, äfven
han liksom professor Clason förut ledamot af byggnadsnämden och
därjämte kontrollant vid museibyggnadsarbetet å Lejonslätten.
Digitized by
Google
13. Jean Bolfnder,
F. 1813. D. 1899.
Digitized by
Google
14. Adolf BJörkander.
F. 1861. D. 1899.
Digitized by
Google
MUSEETS TJÄNSTEMAN OCH ÖFRIGA PERSONAL.
Museets tjänstemän och Sfriga pei^onal. Med afseende å
museets tjänstemän kunna fbr här ifrågavarande år följande för-
ändringar anföras.
Herr C. U. Palm, som under tio år med skicklighet och intresse
tjänstgjort vid museet, frånträdde med april månads utgång 1900
sin befattning som ordinarie amanuens för att egna sina krafter åt
annat verksamhetsområde.
Till ordinarie amanuenser antogos vid nämdens sammankomst
den 28 dec. 1899 e. o. amanuensen fröken Lotten Hagberg och vid
sammankomst den 28 dec. 1900 e. o. amanuensen herr A. Behm
och fröken Gerda Cederblom, h vilken senare sedan september månad
sistnämda år tjänstgjort såsom e. o. amanuens.
Fil. doktor A. Björkander, som den 14 nov. 1898 kallats tUl
biträdande amanuens vid museet, och som genom grundliga veten-
skapliga insikter, stor arbetsförmåga och det nit, hvarmed han sökte
fylla sina åligganden, gifvit rika löften om en för museet frukt-
bringande verksamhet, afgick, efter några månaders sjukdom, med
döden den 16 mars 1899. ^
Bland de e. o. amanuenserna lämnade följande sina befattningar
under år 1899: fröknarna Stina Rydberg, Ingegerd Ahlgrensson,
Hedvig af Klint samt Kerstin Sandblad, och under år 1900 fil. kan-
didat O. Siren, som tjänstgjort vid museet under månaderna febru-
ari-—juni sistnämda år.
TiU e. o. amanuenser antogos vid nämdens sammankomst den
28 dec. 1900 biträdande e. o. amanuenserna fröknarna Ida Möller,
Hedvig Boivie, Elsa v. Schwerin, Hedvig Bratt och fru Elin Sjö-
stedt, f. Boman. Såsom biträdande e. o. amanuenser anstäldes år
1899 fröken Gudrun Biller och år 1900 fröknarna Helmi Hård af
Segerstad, Virginia Broman och Elsa Broman.
* Albert Adolf Isidor Björkaiider, född 1 Martebo församling, Gotland, 1861:
stadent i Uppsala 1885; teol. fil. examen 1887; fil. kand. 1892; fil. licentiat 1898; aka-
demisk afhandling: »Till Visby stads äldsta historia. Ett kritiskt bidrag». Uppsala
lb98; promoverad i Uppsala samma år. Östgöta nations kurator; föreningen Heimdals
sekreterare och v. ordförande, m. m.
Digitized by
Google
MUSBETS TJÄNBTEMlN OCH ÖFRIGA PERSONAL. RESOR. 77
Arbetsfördelningen var i det närmaste den samma som nnder
fiJregående år. *
Amanuensernas tjänstgöringstider voro de samma som förut eller
(5—8 timmar dagligen för ordinarie och 6 timmar för e. o. amanuenser.
Då löpande göromål vid museet så fordrat, har dock denna tjänstgö-
ringstid af flere amanuenser ytterligare i ej oväsentlig mån utsträckts.
Museets hela personal utgjordes vid slutet af år 1900, utom sty-
resmannen, af 109 personer, nämligen 13 ordinarie och 18 e. o. ama-
nuenser, 1 rustmästare, 1 fogde, 1 kastellan, 12 djurskötare (däri
staUbetj aningen inräknad), 8 trädgårdsmästare och trädgårdsarbe-
tare, 4 timmerarbetare, 6 stenarbetare, 4 portvakter, 2 nattvakter,
2 maskinister, 27 kullor och annan kvinlig betjäning samt 10 arbe-
tare för hvarjehanda göromål. Under sommaren, då vakthållningen
och öfriga arbeten vid museet kräfde en större arbetspersonal, var
hela antalet omkring 150 personer.
Den vid byggnadsarbetet å Lejonslätten använda arbetsstyrkan
utgjorde under år 1900, utom arkitekter, kontrollant och bygg-
mästare, i medeltal 108 man.
Resor till museets främjande. I och för samlingamas ökande
gjorde museets styresman 1899 tvänne resor, den ena i slutet af juli
och början af augusti till Kristiania och Trondhjem, den andra i
november till Linköping, Vadstena, Köpenhamn och Helsingborg.
Under den förra resan förvärfvades 107, under den senare 202 före-
mål. Under år 1900 företog styresmannen i augusti månad en resa
till Östergötland, Västergötland och Halland samt från Göteborg
till Kristiania och Telemarken; i slutet af september och början af
oktober till Västergötland och Norge. Under den förra anskaflFades
405, under den senare 38 föremål.
Amanuensen P. G. Vistrand gjorde i september 1899 med upp-
drag att afteckna äldre träbyggnader och kyrkor, särskildt sådana,
^ Se sid. 69 o. f.
Digitized by
Google
78 RESOR. MUSEIBYQGNADEN Å LBJONSLÄTTEN.
som kunde lämpa sig för användning å Skansen, en resa genom åt-
skilliga trakter af Småland och Västergötland. Under denna resa
inköptes en visthusbod från Virserums socken i Småland, hvaroni
vidare i det följande. I augusti följande år förtog V. flere resor
inom östra och Västra härad i Småland för inköp af allmogesaker
och hopbragte därvid 56 föremål, hufvudsakligen tillhörande folk-
dräkter. Senare på hösten gjorde han en resa inom Västergötland,
dels för att inköpa en väderkvarn för friluftsmuseet å Skansen (se
sid. 104 o. f.), dels för undersökning af Habo gamla träkyrka.
I november 1900 besökte amanuensen N. E. Hammarstedt på
styresmannens uppdrag ett par socknar i södra Gästrikland för att
undersöka äldre allmogebyggnader.
Amanuensen A. Behm gjorde så väl under 1899 som 1900 forsk-
ningsfärder för Skansens botaniska afdelning och förvärfvade under
det förstnämda året äfven åtskilliga allmogeföremål från Jämtland.
Af museets ombud och andra ej till museets tjänstemän hörande
personer hafva under ifrågavarande tid följande resor utförts. Herr
P. Edholm fortsatte äfven bägge dessa år sina samlingsfärder inom
Angermanlani^ och insände till museet under 1899 inemot 70 och
under 1900 omkring 50 nummer. Likaledes fullföljde fil. kandidat
N. Keyland under år 1899 sina forskningar inom Värmlands finn-
bygder och hopbragte därunder ett stort antal föremål, hvilket,
sammanlagdt med hans förvärf under 1898, belöper sig till ej mindre
än omkring 700 nummer. Inom Halland samlade herr C. Carlstedt
under år 1899 öfver 150 föremål samt gjorde under år 1900 åtskilliga
resor för undersökning af kvarnar och bastubyggnader.
Mnseibyggnaden å Lejonslätten. Arbetet å museibyggnaden
fortsattes under 1899 — 1900 med större kraft än under föregående är.
I byggnadens norra del inmurades sålunda i stora hallen det
återstående förrådet af mölnbomarmor. A första galleriet uppsattes
4 st. af de ännu felande kolonnerna af kolmårdsmarmor. Brand-
botten inlades öfver kansliflygeln. Putsning af en del murytor ut-
Digitized by
Google
MU8BIBTGGNADBN Å LEJONSLÄTTBN. 79
fördes, liksom ock putsning och fogstrykning af stora magasinsnim-
met i jordvåningen (krjrptan). Golf af slipad kalksten lades i trapp-
uppgångar och å ilere ställen samt började läggas i stora hallen.
Därjämte uppsattes bjälkar och panel i taken öfver gallerierna samt
den skulpterade träbalnstraden till andra galleriet.
Efter omarbetande af ritningarna till museibyggnadens midt-
parti var man nödsakad att för det samma lägga helt och hållet
ny grund, hvilken för absiden var färdig i juni, då sockeln där bör-
jade sättas, samt för främre delen i oktober månad. Vid årets slut
var absidsockeln, som har den betydliga höjden af 8 meter, om man
undantager öfversta listen, med tillhörande tegelmurar färdig.
Sedan återstående grundläggningsarbeten för södra delen blifvit
utförda, uppsattes under sommaren sockeln till södra delens västra
sida. Sockeln till kaféflygeln måste efter ritningarnas ändring till
stor del omsättas. Easadmurningen börjades, men först under år
1900 reste sig södra delens murar i mera af se värd grad: så uppför-
des under detta år trapptornen till sin fulla höjd samt sidofasa-
dema iritUl stora taklisten. A midtpartiet stannade arbetet med
absiden vid början af första galleriet. På främre delen af midt-
partiet kunde till följd af fortfarande arbete med ritningarnas änd-
rande, byggnadsarbetet icke fortsättas of van sockeln, hvilken i sep-
tember var uppförd. Kaféflygeln uppmurades helt och hållet samt
försågs med yttre tak.
Mumingen af värmeledningens ångpannerum, som är förlagdt
till midtpartiet, afslöts detta år. Tre af de blifvande sex pannorna
insattes, och anläggningen gjordes färdig för uppvärmande af bygg-
nadens norra del. I öfrigt utfördes åtskilliga inredningsarbeten i
kansliflygeln, och de återstående 6 kolonnerna af kolmårdsmarmor
uppsattes vid första galleriet.
Framför museet påbörjades uppförandet af en större terrass-
byggnad med en omkring 20 meter bred trappa i 11 steg, alt af
finhuggen granit.
På grund af den i byggnadsyrket under maj och juni rådande
lock-onten afbrötos arbetena under en hel månad. Arbetsstyrkan
var, om de tre vintermånaderna frånräknas, under 1899 i medeltal
Digitized by
Google
80 MUSEIBTGGNADEN A LEJONSLÄTTBN.
83 och under 1900 108 man. Ingeniör C. Gr. Norström och byggmä-
staren Håkan Larsson, hafva fortfarande ledt byggnadsarbetena. I
stället för arkitekten G. Améen har såsom professor Clasons när-
maste man å ritkontoret inträdt arkitekten F. Falkenberg.
Utgifterna för museibyggnaden utgjorde under 1899 kr. 296,612: oo
och under 1900 kr. 407,678: le samt uppgingo i sin helhet vid 1900
års slut till kr. 1,439,315: u.
Den under senare år lifliga byggnadsverksamheten hade emel-
lertid altmer uppdrifvit byggnadskostnaderna, och man fann snart,
att en återgång till förut rådande, billigare förhållanden ej vore att
vänta, hvadan ock de år 1897 gjorda kostnadsberäkningarna icke
längre kunde antagas komma att gälla. Ehuru hittills genomförda
serier af lotteriet gått öfver förväntan väl — med alt större efter-
frågan å lotterna och med ganska stor extra vinst i minskade omkost-
nader och o uttagna vinster — insåg styrelsen dock, att det icke fans
någon som hälst utsikt, att befintliga tillgångar och beräkneliga
inkomster på återstående lotteriserier skulle komma att räcka, så
att arbetena med byggnadens fullbordande kunde ostördt fortgå.
Styrelsen beslöt därför att hos Kungl. Maj:t i underdånighet söka
tillstånd att få fortsätta lotteriet och ingick år 1900 med en så
lydande framställning:
Till Konungen.
Sedan den kostnadsberäkning i af seende på medel till uppfö-
rande af Nordiska museets nybyggnad å Lejon slätten, som legat
till grund för museets styrelses underdåniga framställning den 30
nov. 1897 om tillstånd till anordnande af ett penningelotteri fbr be-
redande af medel till detta byggnadsarbetes fullbordan, numera visat
sig otillräcklig till följd af de å alla områden betydligt ökade ar-
bets- och materialprisen, kan styrelsen icke utan oro motse, att det
stora fosterländska företaget med nu påräknade medel icke kan
bringas till slut.
Det beräknade behöfliga beloppet utgjorde 1,800,000 kronor, och
ökningen till följd af de dyrare byggnadstiderna kan icke sättas
Digitized by
Google
MUSEIBTGGNADEN 1 LEJONSLÄTTEN. 81
till mindre än 25 % däraf eller 450,000 kronor, hvilket äfven om-
räkning i detalj visat. I dessa 1,800,000 kronor ingingo 300,000
kronor såsom museets del i vinsten å 1897 års ntstäUningslotteri.
Enligt uppgift skulle detta öfverskott nu vara omkring 348,000
kronor, men kommer däraf enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut den
30 nov. 1899 att afgå 88,000 kronor till täckande af allmänna konst-
och industriutställningens brist, hvarigenom af detta öfverskott blott
260,000 kronor skulle komma museet till godo eller 40,000 kronor
mindre än som beräknats. Det för ^ museibyggnadens fullbordan
ytterligare behöfliga beloppet blir därför — under förutsättning
att å de redan beviljade serierna af museets lotteri beräknade
250,000 kronor inflyta å hvarje serie — sålunda 490,000 kronor.
Men utan att platsen framför museet blifver på ett byggnaden mot-
svarande värdigt sätt ordnad, torde dock anläggningen knappast
knnna anses färdig; och kostnaden för den monumentala terrass-
byggnad med trappor, balustrader och obelisker i huggen sten,
hvarå förslag numera upprättats, stiger med belysningsanordningar
till 100,000 kronor, och bör därföre utöfver nu beräknade tillgäng-
liga medel 590,000 kronor anskaffas.
Bet goda resultat, som de hittills dragna serierna af det museet
nådigst beviljade lotteriet gifvit, låter visserligen museet hoppas,
ntt icke allenast det påräknade beloppet skall erhållas, utan äfven
att dess utom ett öfverskott genom minskade omkostnader, outtagna
vinster och samlade räntor skall kunna uppstå på omkring 200,000
kronor, men det återstår dock 390,000 kronor att fyUa. En ny serie
af lotteriet med såsom f&rut beräknad behållning af 250,000 kronor
förslår således icke, utan äro tvänne sådan behöfliga.
För byggnaden behöfva visserligen af den andra serien ej an-
vändas mer än 140,000 kronor, men att dela eller minska denna
sista serie torde icke vara lämpligt såsom utan betydelse för det
allmänna. Det belopp, som i öfrigt kunde å denna serie vinnas,
skuUe blifva för Nordiska museet, af stor betydelse, enär det samma
dels skulle kunna betäcka köpesumman för lägenheten Sevilla invid
Skansen, utgörande 30,000 kronor, en summa, som garanterna för
utställningslotteriet icke ansett böra tagas ur detta lotteris öfver-
Digitized by
Google
82 MUSBIBYGGNADBN Å LBJONSLATTBN.
skott, sedan däraf för ntstäJlningens behof användts 88,000 kronor,
dels möjliggöra förverkligandet af ett annat af museets styrelse
länge . närdt önskningsmål, nämligen utförande af en monumental
terrasserad uppgång till Skansen invid och å den plats, där lägen-
heten Sevilla varit belägen.
Den i bästa fosterländska mening storartade anläggning, hvartiU
Skansen på några få år utvecklat sig — en utveckling, som för-
siggått utan bistånd af vare sig stat eller kommun, och h vilken
anläggning som den icke minst betydelsefulla afdelningen af Nor-
diska museet måste ligga styrelsen lika varmt om hjärtat som
museibyggnaden å Lejonslätten — är ju i och för sig fullt värd
att, så mycket ske kan, tillgodoses; härtill kommer, att en monu-
mental uppgång till Oskar II:s terrass på Skansen skulle komma
att utgöra en så framstående del af och så förhöja infartsvägen till
Kungl. Djurgården, så som denna till följd af utställningen om-
skapats, att dess tillkomst och värdiga utförande väl kan sägas ur
äfven denna synpunkt vara af ett stort allmänt intresse, det där
skulle kunna blifva tillgodosedt med nådigt beviljande af dessa
tvänne serier af Nordiska museets lotteri.
På grund af hvad Nordiska museets styrelse sålunda anfört,
och då det utan svårighet torde kunna inses, att det är af största
vikt för byggnadsarbetenas bedrifvande, att styrelsen vet för-
slaget vara i sin helhet tryggadt, vågar hon, förlitande sig på
Eders Kungl. Maj:ts nådiga bistånd och i förhoppning på det in-
tresse att förhjälpa museet ur följderna af de så oberäknadt upp-
komna dyrare tiderna, som på grund af ofvan anförda anledningar
torde kunna förutsättas, i djupaste underdånighet redan nu anhålla
det täcktes Eders Kungl. Maj:t medgifva Nordiska mu-
seet rätt att före den 1 juli 1902 anordna ytterligare
tvänne serier, hvardera å 900,000 kronor, till det pen-
ningelotteri, som den 8 februari 1898 beviljats Nordiska
museet och med samma bestämmelser om antal lotter,
pris å dem, vinst belopp, detaljplan, aflämnande af garanti-
förbindelser m. m., som för detta lotteri stadgats, dock
att af den behållning, som öfver 390,000 kronor kan å
Digitized by
Google
MUSBIBTeGNADBN Å LBJONSLÄTTBN. ANSLAG AF STATEN. 89
dessa serier uppstå och icke är för museibyggnadens full-
bordande ocb samlingarnas anordnande därstädes behOflig,
må få användas i första hand till gäldande af mnseets
skuld för inkOp af lägenheten Sevilla å Kungl. Djurgår-
den och uppförande där enligt af Kungl. Maj:t godkänd
ritning af en monumental uppgång till Skansen eller, om
medel dess utom återstår, till annat museets ändamål.
Stockholm den 10 mars 1900.
Underdånigst
Axel Key. •
G, Nordenström, Artur Hazélius,
Viktor Almquist. Is. Gust, Clason,
Denna ansökan bifölls af Kungl. Maj:t den 1 juni 1900. Ut-
sikterna för museibyggnadens fulländande kunna härmed anses vara
fuUt betryggade. För denna kraftiga och så ytterst betydelsefulla
bjälp till främjande af museets syfte stannar också dess styrelse
hos Kungl. Maj:t8 regering i allra största tacksamhet.
Museets byggnadsfond, som under 1899 ökats med kr. 421,009: 99,
utgjorde vid slutet af året, sedan utgifterna, kr. 299,010: 14 afdra-
gits, 331,443 kr. 87 öre. ökningen af samma fond år 1900 uppgick
till kr. 753,269: ei, utgifterna under samma år till kr. 408,807: 41,
hvadan vid nämda års slut byggnadsfondens medel utgjorde 675,906
kr. 7 öre.
Anslag af staten. På grund af vid 1900 års riksdag väckta
motioner — i Första kammaren af generaldirektör S. Wieselgren och
i Andra kammaren af lektor P. Waldenström — höjdes Nordiska
museets e. o. statsanslag från 25,000 kr. till 50,000 kr., hvilket be-
slut i Första kammaren fattades utan votering och i Andra kam-
maren med 89 röster emot 50.
En redogörelse härför, upptagande själfva motionerna, stats-
utskottets utlåtande, de dagliga stockholmstidningamas uttalanden
6
Digitized by
Google
84 PBNNINGBBIDBAG.
i frågan samt utdrag ur riksdagsprotokollen vid de tiUfällen, dA
frågan behandlades, lämnas i det samma år utgifna arbetet Nor-
diska museet inför 1900 års riksdag *.
ÖMga pennlngebidrag. Bland de donationer, som år 1899 till-
föllo Nordiska museet, må här främst nämnas den gåfva af 10,000
kr., hvilken genom framlidne kapten C. E. Casparssons testamen-
tariska förordnande af den 16 okt. 1897 öfverlämnades till museet.
Museets fonder ökades under året genom följande bidrag. H. M.
DROTTNINGEN samt fru A. Wallbnbbrg, f. VON Sydow, lämnade lik-
som under de tre närmast föregående åren till Skansfonden 250 kr.
hvardera. Ti]l Byggnadsfonden skänkte grosshandlaren C. Falck,
Hammar, Nyland, 1,000 kr., och till Bredablicksfonden inflöto enligt
år 1892 afgifna förbindelser 8,900 kr.
För öfrigt märkas följande till olika ändamål lämnade gåfvor:
af disponenten A. I. Forsell i Göteborg 4,000 kr.; af konsul O. Ek-
man, konsul F. Eempb, grosshandlaren S. Kempe, ingeniör och fru
C. G. NoRSTRöM samt fröken H. Wikström hvardera 1,000 kr.; genom
kamrer A. Pihlorbn i Malmö likaså 1,000 kr.; af konsul B. Bt^NSOW,
fru H. Berg, f. Blioh, och museets styresman dr A. Hazblius hvar-
dera 500 kr.; af advokatfiskal 6. F. Hörstadius och grosshandlaren
B. Kempe 300 kr. hvardera samt af fru H. Kempe, f. Dibwél, 200
kr. Hvad mindre bidrag angår, hänvisas till sid. 180 o. f.
Slutligen må här omnämnas de af fruarna L. Norlund, f. Hbrt-
ZBR, och M. Ekman, f. Lavonitjs, lämnade bidragen, den förras å
4,475 kr., den senares å 2,307 kr. 50 öre, hvilka användts till an-
skaffande af tvänne ringklockor i Hällestadstapeln på Skansen och
för hvilka närmare redogörelse lämnas sid. 111.
Äfven under år 1900 erhöll museet flere donationer.
H. M. KONUNGEN behagade till museet öfverlämna en summa af
500 kr., under förklaring att hans afsikt vore att äfven framgent
årligen bidraga med enahanda belopp.
> S6 A. Hazelixts : Handlingar angående Nordiska muaeet 5. Nordiska museet
inför 1900 års riksdag, 99 sid. Stockholm 1900.
Digitized by
Google
15. Carl Edvard Casparsson.
F. 1827. D. 1899.
Digitized by
Google
86 PENNINGEBIDRAG. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
Fröken E. Norlund, som genom gåfvobref af den 25 sept. 1900
ntfäst sig att till museet lämna 10,000 kr., afsedda att användas
till inköp af föremål, som kunna tjäna att belysa den konstindu-
striela utvecklingen i Sverge under konung Oskar II:s regering,
inbetalade samma år af detta belopp 5,000 kr. ^. För samma ända-
mål skänkte grosshandlaren Hj. S. Josephson 1,000 kr.
I enlighet med £. M:ts bestämmelse lämnades till museets Bygg-
nadsfond af Garantikonsortibt för 1897 års allbianna konst- och
INDUSTRIUTSTÄLLNINGS I STOCKHOLM PENNINGELOTTERI 264,292 kr. 31 öre
samt af 1897 Irs allbiInna konst- och industriutställnings i Stock-
holm förvaltningsutskott 4,000 kr*
Vidare erhöll museet under år 1900 följande penningegåfvor: af
konsul Gr. E. Broms 2,000 kr.; af kammarherre H. Knudtzon i Eri-
stiania, grosshandlaren S. Kempb samt ingeniör och fru C. 6. Nor-
STRöM hvardera 1,000 kr.; af fru H. Berg, f. Bligh, 500 kr.; af fru
C. ScHARP, f. Westman, 300 kr.; af fru H. Kempe, f. Dibwbl, 200 kr.
samt af fröken C. Wahrolin likaså 200 kr., jämte smärre bidrag,
för hvilka redogöres sid* 182 o. f*
Af de till Bredablicksfonden utfästa årliga bidragen lämnades
under år 1900 9,600 kronor.
Ekonomiska förhållanden. Museets, Skansens och Bredablicks
inkomster under år 1899 nppgingo till kr. 372,982: n och utgifterna
under samma tid till kr. 309,828: 79. Häraf utgjorde Skansens in-
komster kr. 188,025: n» och dess utgifter kr. 209,133: 56. Under år
1900 nppgingo museets, Skansens och Bredablicks inkomster till kr.
297,080: 86 och utgifterna till kr. 278,704: m. Häraf utgjorde Skan-
sens inkomster kr. 173,204 och dess utgifter kr. 187,326: 91.
Af museets lösa skuld svarar museets styresman genom sitt
öfverlåtelsebref af den 18 april 1880 för den hufvudsakligaste delen,
hvilken vid 1900 års slut utgjorde 169,596 kr. 45 öre.
1 Se sid. 102 o. 162.
Digitized by
Google
FÖBVXRF till museet. 87
Forvärf. Bland förvärf till Nordiska museet dels genom köp,
dels genom gåfvor under åren 1899 och 1900, torde följande ur en
eller annan synpunkt vara de anmärkningsvärdaste:
Till den förhistoriska afdelningen: redskap och vapen af sten,
från Ångermanland, däribland flere af skiffer, hörande till den ark-
tiska gruppen; en vacker, oskadad, båtformig yxa af någon omvand-
lad grönstensart, hittad i trakten af Malmköping; ett bronsålders-
fynd från Gammalstorps socken i Bleking, bestående af en pincett
och en så kallad rakknif, den senare närmast lik en i Montelii
Atlas I under nr 192 afbildad, men rikare ornerad och prydd med
en triskeleliknande figur; en oval enskalig spännbuckla af brons,
hittad 1899 i Nässom af Bjärtrå församling i Ångermanland.
Till dllmogeafdelningen. Från Skåne: husgerådssaker af trä och
metall, såsom knyppeltyg, skrin från 1600-talet, kannor, bägare och
fat m. m.; en stugdörr från Bara härad, prydd med målningar, där-
ibland en man i bygdedräkt; en drättaduk från 1742 med mönster
i dukagång och opphemta; flere åkdynor från 1700- och 1800-talen;
smycken och kvinnodräkter från Ingelstads, Frosta och Torna härad,
samt slutligen en ganska rikhaltig samling på duk utförda bonader,
af småländska och halländska målare. Bland dessa prof på syd-
svenskt folkmåleri äro flere dukar märkta med årtal från tiden
mellan 1782 till och med 1857 och erbjuda härmed ett ej obetydande
material för studiet af bonadsmålningen inom ett visst, om ock täm-
ligen begränsadt område. Den idékrets, inom hvilken dessa mål-
ningar röra sig, är som vanligt den bibliska, men ej få af de i sam-
lingen förekommande tafloma framställa folklifsbilder, vanligen be-
lysta af mer eller mindre lustiga inskrifter. Sådana äro: >0m Bröl-
lopet i Kana 1832» med inskriften: »spella så ded hörs eller kan Jag
intet dansa mäd Bruden. Hopp lostid min sötte wän»; ett dan-
sande par, öfver hvilket står att läsa: >Frist min fleka Anno 1782t;
ett gästabud med dansande folk och öfverskriften: »Skall min sötta
flika. Spelleman Håll takten nu dansar jag». Af särskildt intresse
ftr en nära fyra meter lång målning, som skildrar en halländsk
Digitized by
Google
88
FÖRVÄRF TILL MUSEET.
brudf&rd och har följande inskrift: >Ja(g) kör fram om helle Brud
stasen med mina fliker. Håll Bruden måste wara för. Hö (hej)
donkom så länge wi lawen (lefven) I da. Jo I Da skoUen I wetta
att wi ärren I Brudstas kan I wäll se. Wälkomna mina gösar
Jo da (det) fännar (fägnar) mig att i hållen er raska». A en af
bonaderna i fråga läses: >Anno 1834 uti December månad utritad
och målat af ANDERS Bengt son ^ Norra Bökeberg Femsiö soken>.
Signeringar å målade bonader äro eljest mycket ovanliga, allra hälst
så fullständiga, som den nu anfbrda.
Från Bleking: en större samling hängkläden med dels väfda,
dels sydda mönster i olika färger.
Från Halland har museet lik-
som under 1898 inköpt husgeråd för
olika ändamål; hängkläden i opp-
hemtamönster; målade bonader; en
ovanligt stor dryckesbägare af tenn;
silfversmycken m. m., hufvudsak-
ligen från landskapets mellersta
socknar.
Från Småland: olika plagg till
östra och Västra härads kvinnodräk-
ter, till största delen från 1820- och
1830-talen, däribland hufvuddukar
såsom »blakläe», äfven kallade »bro-
scherade kläen», för helgdagsdräk-
ten, »sockerdukskläe», som bars un-
der sorg eller stora högtider och
16. Lösiomma böndagar, hemväfda dukar mäsdu-
från Nye sn, östra hd, Småland. Medlet kar», i olika mönster; en >buss> eller
af 1700-talet. Omkr. V* af nat. storl. ^^^^^^^^ ^ ^^^^ ^^^ hvitsömsbro-
derier, ett nu mycket sällsynt plagg, tillhörande helgdagsutstyr-
seln; en »lösiomma» eller väska (bild 16) af rödt bojliknande tyg
med mässingsbeslag och rokokomönster i hvitsöm, m. m.; vidare en
* Jfr Meddelanden från Samfundet för Nordiska museets främjande 1891
och 1892. Sid. 87.
Digitized by
Google
' vObyIbf till musbbt.
89
snibbskål med målningar; ett krus af lergods, intressant arbete från
1761 (bild 17); en »kavlafjöl>, mangelbräde, från 1740, med rätlinig
ornering, två femnddakors och ett hakekors; ett mindre skrin från
1637, med initialerna B . Å . D. och prydt med djurbilder i plattsni-
deri; allmogemålningar eller bonader på väf, däraf en >0m . Christi .
Födelse . och . Herdarna . Som . wacktade sin biord», signerad: »Anno
1806 Pinzit A. E. S.» och utan tvifvel målad af den såsom »konter-
fejare» och bonadsmålare bekante klockaren Anders Eriksson i Ås^;
samt slutligen fyra grafkors af smidt järn, från Aneboda kyrkogård.
Från Oland: skinnkjol med en bred list nedtill af rödt vadmal;
en Dyckel af järn, tidig medeltidsform, med inmäj siade koncentriska
ringar, samt silfversmycken, däribland stora runda dosformiga spänn-
bucklor, prydda med glasstenar i filigransomfattning med dels rom-
boidformiga, dels skålliknande hängen, hvilka smycken hittills sak-
nat motstycke i museets samlingar.
Från Västergötland: fållbänk
och andra om gamla förebilder vit-
nande allmogemöbler; en större kop-
parkittel, prydd å insidan med gra-
verad ornering; samt fyra grafkors
från Backeby. kyrkogård. Dessa
grafminnen, som äro af kalksten och
erinra om medeltidens genombrutna
ringkors, bäst kända från Gotland,
ftrskrifva sig från tiden 1670—1769
och äro alla försedda med en mängd
namninitialer, hvilket antyder, att
korsen varit resta å en för samma
släkt gemensam graf, ättehage eller i7. Krus af lergods,
ättehög. Ett Uknande bruk omtalas ^^*^ |^/j^%,^^'* ^/^bo hd Småland.
® Frän 1761. V* af nat. storl.
i Värend och Virdarne såsom gängse
i Småland ännu på 1860-talet, och enligt en berättelse från 1754
hade hvarje hemman i Ejräklinge socken i Närke sin särskilda graf-
* Se Meddelanden från Samfundet för Nordiska miMeeta främjande 1887.
Sid. 9S o. fSlj.
Digitized by
Google
90
FÖBVÅRF TILL MUSBST.
plats å kyrkogården till 1753, då sockenmännen enades om att öfver-
gifva sina så kallade ättehagar och jorda sina döda om hvar andra,
>ifrån hvad hälst för by liken komma kunna» \
Från Östergötland: en 8-kantig runstaf med nytändningsraden
öfver veckodagamas runor och tecknen för årets märkelsedagar
under de samma. Kalendern börjar med första januari och har
gyllentalet (> för nyårsdagen samt h för den tredje januari.
Från Gotland: egendomlig kompass af trä (bild 18); bultlås i
medeltidsform, af järn; bröstsmäck med dyrbara knypplade spetsar,
tillhörande en brudutstyrsel; vidare ett skänkskåp af ek, med af
hopplister inramade fyllningar å
dörrar och lådor, samt slutligen
en silfversked med gjutet, rikt or-
neradt, kort skaft och blad med
gravering och namninskrifter där-
ibland Peder Heger.
Från Södermanland: en väl
bibehållen mansdräkt (Vingåker)
samt en selkrok af renhorn, prydd
med en vacker, ovanligt rik blad-
ranka, hållen i svart å ljus botten.
Bland förvärf från Uppland
må anföras: bylur af koppar och
byåldermansklubba m. fl. föremål,
som tillhört Sörby bylag i Norrby
socken; ett par knäbyxor af ren-
skinn, tillhörande en uppländsk soc-
kendräkt; en »snöstaf» från Väster
Ensta och Vida byar i Tierps soc-
ken, med bomärken och årtalet
1814, använd såsom budkafvel vid uppbud till snöskottning å or-
tens landsvägar.
18, Kompciss af trä,
frän GU>tland. Omkr. V4 af nat. storl.
' Beskrifning öfver Kräklinge socken i Närhet Af G. Heddi. Intagen i
Kongl Svenska Vetenskaps-Äkad, Handl. Vol. XV. Stockholm 1754. S. 139.
Digitized by
Google
FORYÄBF till MUSBST. 91
Från Värmland har utbytet varit synnerligen rikhaltigt, sär-
skildt på grand af de under 1899 fortsatta insamlingarna å det
gamla finsk-värmländska området. Hit hör äfven en följd af ej
mindre än 54 fotografier, återgifvande byggnader, folktyper, kol-
milor med arbetare, timmerhuggning o. s. v.
Från Dalarna: 5 dräktbilder i akvarell, föreställande bärgs-
mansfolk från Falu bärgslag och utförda dels efter Hans Ranies
karta från 1683 öfver Stora Kopparbergs grufva, dels efter en trä-
bild, förvarad i Falu bärgslags museum; kvinnodräkter från Orsa,
Rättvik och Boda samt mans- och gossdräkter från Rättvik, Boda
och Mockfjärd; vidare en likbår, som tillhört Vinas by i Mora socken;
ett skänkskåp med sniderier i gotisk stil, allmogearbete, från hede-
moratrakten; ett mansbälte af filt med mässingsbeslag, från Malungs
socken; bågspännare med vef och kuggstång; en karfstock af trä och
tre fat af lergods, däraf ett från 1754, alt från sistnämda fyndort.
Från Helsingland har museet erhållit bland annat en ovanligt
fullständig kvinnodräkt från Delsbo, bestående af utom de vanliga
plaggen äfven en mängd hufvudbonader såsom »svartlufva», >pjä-
hatt>, >påslufva> och »käklufva», afsedda för olika åldrar eller be-
räknade för olika helg- och söckendagar. Hvad som i hög grad ökar
värdet på detta i och för sig anmärkningsvärda förvärf, är dels det
förträffliga skick, i hvilket plaggen förefinnas, dels den noggranna
redogörelse för de skilda dräktdelarnas benämningar å delsbomål,
som insamlaren låtit åtfölja sina inköp. Från Delsbo och Bjuråkers
socknar har museet dess utom fått emottaga åtskilliga plagg, hörande
till männens dräktntstyrsel, däribland en broderad brudgumsskjorta.
Slutligen må ock nämnas hufvud- och halsdukar till Söderala sockens
kvinnodräkt samt en skäktknif med karakteristisk målning, från
1843, och en bandsked, båda från sistnämda socken.
Från Jämtland: en nu mera ovanlig kvinnokappa med stånd-
krage och utan ärmar, sydd af storblommig ylledamast i blått och
grönt, sannolikt från 1700-talet; karakteristiska husgeråd från 1700-
talet, såsom brokigt målade bröllopskorgar af trä, afsedda för mat-
varor, som af gästerna medfördes till gillesgården; »pölsefat»; >vril-
sk&lar» af träknotor; ostformar; seldon m. m., mestadels från Frost-
Digitized by
Google
92
FÖRVÄRF TILL MUSBBT.
viken, samt gipsmasker af lapska typer, man och kvinna från
Frostviken.
Från Ångermanland. Föregående års undersökningar inom denna
bygd hafva fortsatts åt flere håll under tiden 1899—1900 och lämnat
ett godt utbyte, som fullständigar, hvad som förut vunnits hftrstädea.
Från Västerbotten: silfversked (bild 19) med långt omeradt
skaft och rundt blad med gravering och årsbokstafven B (1760),
praktarbete i barockstil; ölkanna af trä, från 1764; en med löfverk
i hög relief prydd »nattlåda» på fyrkantig ställning med vridna ben,
antagligen från 1700-talets midt eUer förra del, samt flere lapska
saker, däribland en T-formig hammare till lapp-
trumma och en ovanligt vacker och väl be-
hållen rensele med tennbroderier i lapska mön-
ster på blått vadmal.
Från Lappland. Bland annat en samling
seitar, nu uppstälda på Skansens offerholme.
Om dem se vidare under redogörelsen för Skan-
sens utveckling sid. 110.
I den norska afdelningen har genom ett hun-
dratal nytillkomna saker flere af till denna af-
delning hörande grupper af kulturminnen fuU-
ständigats. Bland förvärfven må särskildt på-
pekas en bruddräkt med smycken, från Säters-
dalen; en rikhaltig samling broderade klädplagg
såsom »kvaler» (manskragar), öfverdelar, vantar,
m. m., hufvudsakligen tillhörande Telemarkens
folkdräkter, samt flere »åkläder» eller sängtäcken
af ullgarn, utförda dels i geometriska mönster
och rödlakansteknik, dels i växtmönster med
dräUväfsteknik. 1 dessa förvärf ingå vidare
flere kubbstolar, snidade kafvelbräden, ölbollar,
kåsör, smörkoppar och andra bordkärl af karak-
teristisk form och ornering.
Af danska förvärf kunna nämnas några
»Jydepotter», äfven kallade »sorte Potter», från
19. Sked af sllfver,
från Västerbotten.
V« af nat. storl.
Digitized by
Google
FÖBYlBF TILL MUSBBT. 93
Lokken och Viborg, utgörande prof på den gamla märkliga lergods-
tillverkningen, hvilken från urminnes tid intill våra dagar idkats
såsom hemslöjd på Jylland; från Sjvelland har museet erhållit man-
gelbräden från 1671, 1700- och 1800-talen och ett grafkors från 1771;
från Färöarna en samling fotografier af dräkter, folktyper och folk-
Ufsbilder samt från Grönland munstycken för elddrill, drillbåge,
redskap för eldgnidning, en hundsele, vidare vapen af ben och sten,
hufvudsakligen jordfynd från eskimågrafvar.
Från Finland: en lappdräkt från trakten af Torne samt från de
gamla svenskbygderna Bickholz i Estland och Gammal-Svenskby i
Ryssland dels en egendomlig träkompass, liknande den museet er-
hållit från Gotland (se sid. 90), dels ett musikinstrument, kantele,
från trakten af Reval, och dels två runkalendrar, »rimer», af hvilka
den ena, som från Dagö kommit till Gammal-Svenskby i Sydryss-
land — sannolikt 1781, då de svenska dagöböndema genom en kejser-
lig ukas förflyttades till sistnämda ort — forskrifver sig från året
1766 och är skuren å 8 långsmala till en knippa hopbundna trä-
skifvor. Han börjar å andra skifvans första sida med 1 januari
och är i öfrigt anmärkningsvärdt lik dem, som man annars påträffar
i Dalarna i Sverge. Så t. ex. återfinnas å första skifvans insida —
utsidan är slät — solcirkeln och gyllentalsraden; veckodagarna ut-
märkas med runor och märkelsedagama med tecken, som i mycket
erinra om dalastaf varnas; gyllentalet är utsatt på samma sätt som
å dessa under veckodagarna och har l> för nyårsdagen, h för 3 ja-
nuari m. m.
Slutligen må äfven nämnas åtskilliga elddon och belysnings-
redskap från Skotland, hvilka för den stora likhet de erbjuda med
svenska motsvarande föremål äro af intresse såsom jämförelse-
material.
Till handtverkS' och skrdafdelningen har museet från Stock-
holm erhållit dels en ämbetsstamp (bild 20) af stål med vapen-
bild och inskriften: Stockholm . stads . winskiänes . sogibtbts .
SIGILL, dels Stockholms kopparslagarämbetes »dödlåda» och 8 stora
folieband handlingar, rörande ämbetets ekonomi, medlemmar och
Digitized by
Google
94
FÖRVlRF TILL MUSBBT.
fiamfandslif. Bland dessa handlingar, som omfatta tiden från 1705
tUl ämbetets upplösning på 1840-talet och som för museet fi en
så mycket större betydelse, som dess skråarkiv hittUls saknat
handlingar rörande hufvudstadens kopparslagarämbete, må anfbras:
»Det Lofl. Kopparslagare-Ämbetets In och Utskrifiaings ProtocoU» i
3 pergamentsband, med namn och emellanåt släktuppgifter å och
för dem, som under tiden 1705 — 1846 blifvit som lärlingar inskrifoe
i yrket; samma ämbetes proto-
koll för åren 1759—1848, inne-
hållande en mängd kulturhisto-
riska drag och bilder; vidare äm-
betslådans räkenskaper för 1741
—1758 och 1789—1849 samt slut-
ligen »Loäiga Kopparslagare Äm-
betets Dödlådas ProtocoUs Bok>
från 1784 — då dödlådan med en
kassa för begrafningshjälp åt af-
lidna, till yrket hörande personer,
inrättades — till 1884, då död^
lådan »indrogs» och hennes kon-
tanta tillgångar tillhandahöUos
»nämnda dödlådas intressenter».
Från Sala: ämbetslåda med synnerligen rikt järnbeslag i drif-
vet och genombrutet arbete, hvilken tillhört stadens hofslagare.
Från Finland har museet fått emottaga 45 afskrifter af skrå-
handlingar och från Tyskland dels en samling ämbetsstampar från
skilda tider, dels ett antal processionsstänger.]
20. Sigillstamp af stål,
som tillhört Stockholms Tinskänkar-
societet. Originalets storlek.
Till af delningen för arbetets historia: en samling åkerbruksred-
skap från Halland, Helsingland och Medelpad, däribland ett par för
Norrland egendomliga tröskvältar; vidare må nämnas en bokbindar-
präss af gammal konstruktion, en samling urmakarverktyg, fyra
oljemålningar med bilder och redskap, framställande interiörer från
ett 1700-talets sidenväfveri, samt ett tornur från 1728, enligt upp-
gift förfärdigadt af Kristofer Polhem för Hernösands rådhus.
Digitized by
Google
FOBVÄRF till MUSHBT. 95
Till farmaceutiska afdelningen: malmmortel från 1763, apoteks-*
k&rl och en större gammal drogsamling.
Från många nr byggnadshistorisk synpunkt intressanta stock-
holmshns ha karakteristiska delar räddats från förstörelsen genom
införlifvande med Nordiska museets samling af minnen frän det
gamla Stockholm, Här må framhållas: delar af en sandstensportal
från det af Nikodemus Tessin d. ä. uppförda, nu ombygda huset
nr 20 Skeppsbron, ett stenornament och en stenbild från det rifna
huset i hörnet af Hamngatan och Regeringsgatan och två maska-
röner, likaledes i sten, från huset nr 60 Norrlandsgatan. Dessa
sistnämda ha tjänat till förebilder vid uppgörande af ritningarna
till några af de maskaroner, som förekomma såsom omering å
museets nya byggnad.
Museets vapensamling ökades så
väl under år 1899 som i synnerhet
under år 1900 genom en del auktions-
inköp — särskildt vid försäljningen
af kapten A. von Posts och apote-
karen G. Cavallis vapensamlingar.
Härigenom tillkommo flere mycket
värdefulla och för rustkammarens full-
ständigande nödiga föremål. Bland
dessa må särskildt nämnas en präk-
tig hjullåspistol från 1500-talet; ett
lika präktigt jaktarmborst med pil,
från samma tid; en karbin med hjul-
lås, af framstående arbete från tiden
omkring år 1600; en ryttarhammare,
norskt arbete från samma tid; krut-
horn med tillhörig patrontaska, an- 21. Kruthorn med patrontaska*
vändt af sachsiske lif jägare och för- ^r&n förra hälften af 1600-talet.
J ^ Omkr. V« af nat. storl.
skrifvande sig från 1600-talets förra
hälft (bild 21); patronkök från 1500-talet; ett stort antal kruthorn
Digitized by
Google
96
FÖBYÄBF TILL MUSBBT.
af olika former, från 1500-talet ända fram till förra hälften af 1800-
talet, samt ett flertal goda värjtyper, hvaribland en värja med s. k
apostlaklinga och ett venetianskt svärd från omkring år 1600, s. k.
schiavona.
Bland skjntvapnen märkas för öfrigt följande af svenske gevärs-
smeder tillverkade jaktgevär: en lodbössa med snapplås, af Gr. Bid-
derspore i Norrköping och en lodbössa med flintlås, af A. F. Mei-
dinger i Stockholm, samt vidare jaktgevär, signerade af J. Nns-
baum och J. Beichardt i Stockholm, Gr. Nystrand i Eskilstuna, A.
Sjöberg i Linköping, J. Ro-
senberg i Stralsund, och ett
par pistoler af S. Ungrot i
Örebro.
Under sin resa i Norge
i slutet af sommaren 1899
förvärfvade museets sty-
resman för samlingarna en
järnhufva, troligen från slu-
tet af medeltiden, hvilken
anträffats vid jordarbete i
Hof i Jarlsbergs amt (bild
22). En ryttarhammare, hvilken jämte korgfäste till en sabel Mn
1600-talet anträffats vid jordarbete i Norrby socken i Uppland, in-
köptes under år 1900.
Såsom gåfva erhölls samma År en fana, som torde hafva till-
hört Stockholms borgerskaps infanteri.
22. Hjälmhatt
från slutet af medeltiden.
Vii af nat. storl.
Bland de mera betydande förvärfven till den kyrkliga afdelnin-
gen utgöra de ofvan (sid. 89) omnämda grafvårdama i olika for-
mer flertalet. Dess utom ha bland annat förvärfvats tre sammets-
antependier och två håfvar från 1700-talet, samt en crucifixus i
naturlig storlek från 1400-talet, en bild af evangelisten Johannes
och en lutspelande ängel, båda från barocktiden, alla snidade i trä
och målade.
Digitized by
Google
FÖRVlRF TILL MUSJIBT. 97
Bland nyfbrvärfven inom afdelningen för de högre stånden in-
tages främsta rummet af ett större antal, mestadels genom köp in-
komna möbler, tillhörande gustavianska och sengustavianska perio-
derna, nnder hvilka finsnickeriet i Stockholm intog en ganska hög
plats. Exempelvis må nämnas en chiffonier, mahogny med inlägg,
ningar i marketeri och försedd med mässingsbeslag, signerad C. h,
23. vinkylare
firän 1700-talet8 slut.
Omkr. Vft af nat. storl.
Ekström, Snickare ock Sckatoullmakare i Stockholm, Ekström^^blef
mflstare i Stockholms snickarämbete 1795 och dog omkring 1839.
En chiffonier i samma stil, delvis med fignrala träinläggningar och
fi^rsedd med ett sinnrikt lönnlådsystem, bär signaturen tilverkad
hos y, A. Udbye Stockholm 1816, Udbye arbetade i första hälften
af ISOO-talet.
Digitized by
Google
98
FÖRYÄBP TILL MU8BBT.
Från den i Stockholm under århundradets sista decennium upp-
trädande öfvergångsstUen, som utgör föreningslänken mellan den
gustavianska och kejsartidens stilformer, stammar en vinkylare (cel-
laret) af den vid denna tidpunkt i England gängse formen (bild 23).
Blindträet är ek, faneringen mahogny med inläggning i ljusare
träslag, det hela ett godt och smakfullt arbete i stockholmsmästa-
ren G. A. Ditzingers (död 1800) art.
Intressant genom sin signatur är ett spelbord i rokokostil med
svängda ben och hopf&llbar skifva med fördjupningar för spelpen-
24. Kista
frän 1600-talet.
Ve af nat. storl.
garna. I sargen finnes låda; i dennas botten äro bokstäfverna
C.L.N, inbrända. Dessa initialer tillhöra möbelsnickaren Carl
Ludvig Neyber (mästare 1756, död omkring 1798).
En ännu tidigare period, nämligen 1600-talet, tillhöra två vackra
ekniöbler: ett skänkskåp från Stenkyrka församling å Gotland, med
indraget midtparti, vridna kolonner mellan nedre och öfre af del-
ningarna, fyllningarna inramade af hopplister; samt en mindre kista
från Tofta församling, prydd med rika figurala och ornamentala
sniderier. I framsidans båda fyllningar synas allegoriska figurer i
relief: Rättvisan och Tron, omramade af hvar sin arkad (bild 24).
Digitized by
Google
FÖKVlRF TILL MUSBBT.
99
Bland finare smärre snickararbeten är att nämna ett skrifstäU,
dekoreradt i det efter André-Charles BouUe benämda maneret. Det
har formen af en rektangulär låda med karnissvängda väggar,
hvilande på fyra som delfinhufvnden modellerade mässingsfötter.
Lådan är uppdelad i tre smärre fack, afsedda för bläckhorn m. m.
samt ett större aflångt, pennrännan. Denna, liksom ytterväggarna,
är prydd af inläggningar i sköldpadd och mässing.
Till samlingen af musikinstrument har inkommit bland annat
två af stockholmska instrumentmakare signerade klaver. En in-
skrift på en papperslapp, fastklistrad å resonansbotten af det ena
af dessa instrument omtalar, att det samma är Förfärdigadt af
Pehr Lindholm Instrumentmakare i Stockholm — År iy82. Mästa-
rens initialer finnas dess utom — efter under 1700-talet, som det synes,
ej ovanligt bruk — i relief på hvar tangents vertikala framsida.
Lindholm blef mästare i Stockholms snickarämbete 1791. Det andra
klavéret är tillverkadt och signeradt Af: George Christoffer Räck-
ivitz Stockholm, Backwitz (Rockwitz) blef mästare i snickaräm-
betet 1798 och afled omkring 1831.
Bland fbremål tillhörande de bildande konsternas område, mär-
kas fyra små byster af trä, efter all sannolikhet afsedda till mo-
deller för möbelskulptur och målade i en grön färg, imiterande gam-
mal brons (bild 25). Liksom den ofvan nämda gruppen af möbler
samt de nyss omtalade
klavéren utgöra de
minnen af stockholmsk
yrkesskicklighet under
den sengustaviau ska
tiden. De äro nämli-
gen snidade af snicka-
ren P. Ljung, som ut-
förde en del snidade
möbler för hofvet i slutet af 1700-talet. Bland hit hörande förvärf
torde vidare böra nämnas en liten träbygt från 1600-talet, förestäl-
7
25. Modellskulpturer för möbler,
från 1700-talet8 slut. Snidade af P. Ljnng.
Omkr. V» af nat. storl.
Digitized by
Google
100 FÖRYÄRF TILL MUSBET.
lande Gustaf II Adolf, samt en miniatyr på elfenben med tillhö-
rande fotografi framställande en (obekant) man i 1840-talets dräkt
och signerad (otydligt) Hoffman,
filand förvärfven till den keramiska samlingen stå åtminstone
kvantitativt främst de många 1700-talskaklen, som tillhört ny-
ligen rifna hus och skänkts till museet af husegare eller bygg-
mästare. Se sid. 157 o. f.
Utom diverse pjeser af Mariebergs tillverkning representeras
den svenska keramiska industrien bland nyförvärfven af en smörask
af svart uKsundafajans, signerad C: Ä: L: Ulfsunda. Den runda
dosans väggar prydas af två lejonmasker och två reliefmedaljonger,
den ena framställande Mucius Sceevola inför Porsenna. Christian
Arvid Linning var verkmästare vid den af J. F. "Wegelin å Ulf-
sunda anlagda stenkärls- och kakelugnsfabriken, vid hvilken under
ett 10-tal år äfven tillverkades finare arbeten i oglaserad röd eller
svart fajans.
Af utländska fajanser märkas flere apotekskärl af sydtysk eller
norditaliensk tillverkning, dekorerade med de från faenzamajolikan
bekanta citrongula akantusornamenten på blå botten; vidare en ask
i båtform med figurer på locket, troligen kielertillverkning; en på
6 fajansplattor, förenade i en träram, utförd sammanhängande mål-
ning föreställande en man i rokokodräkt mot landskapsbakgrund i
lätta violetta gula och blågröna färger. Denna tafia jämte åtskil-
lig annan fajans inköptes på auktionen efter H. Bukowski 1900.
Ett praktstycke af svensk tillverkning är ett bordsur, signeradt
på urtaflan Af Oby manufabrique I Cronobergs län (bild 26). Fo-
dralet är af hög rektangulär form, krönt af ett profileradt öfver-
stycke med handtag och knappar samt lackeradt med chinoiserier
och blommor i guld mot grön botten. Urtaflan är infattad i ett
ramverk af mässing, bestående af en fascesknippa med en rokoko-
sköld, omgifven af putti och troféer. På den krönta skölden synes
en springande hjort.
Till samlingen af åkdon och fortskaffningsmedel ha såsom gåf-
vor inkommit bland annat en liten rokokosläde med bukiga väg-
gar, snidade förgylda eller målade ornament, samt en täcksläde
Digitized by
Google
FÖBVÄRP TILL MU8BBT.
101
från början af 1800-talet, skänkt af f. d. statsrådet P. v. Ehrbn-
flEDi, af egendomlig smal form med plats endast för en person på
hvardera sätet, s. k. »vis-å- vis». På slädens tak finnes ännu, fast-
spänd med remmar, den till dess ursprungliga utrustning hörande
IftderkoflFerten. Utvändigt är släden mörkgrön med smala gula
lister. Ännu en täcksläde, större, men stammande från samma tid
som föregående, har genom köp förvärfvats. Den uppgifves hafya
begagnats vid godset Stola i trakten af Lidköping. Det grefliga
piperska vapnet, måladt på
vagnsdörrarna, bekräftar denna
förmodan, eftersom Stola under
1800-talets början innehades af
en medlem af ätten Piper.
Dräktsamlingens mest be-
tydande nyförvärf utgöres af
ett större antal från 1700-talets
senare hälft stammande klädes-
persedlar, inkomna genom köp
af herr Chr. Hammer. Bland
dem märkas: en kvinnokofta af
hvitt linne med i kedjesöm bro-
derade, mångfärgade blommor
och blad af silke; en till den
manliga dräkten hörande kappa
af ljusblå sammet med krage
och uppslag af hvit sidensars;
en rock till den af Gustaf III
införda s. k. svenska dräkten;
en mufp af svart sidensars m. m.
Bland gåfvoma märkes ett par
synnerligen värdefulla från K.
husoerIdskammaren lämnade större samlingar af profver på möbel-
tyg i siden och andra stoff.
Ett fullständigt garnityr bestående af armband, halsband
m. m., arbetadt af järn i en fin genombruten ornamentik, något
26. Bordsur
från 1700-talets början.
Omkr. V» af nat. Btorl.
Digitized by
Google
102 FÖRVlRF TILL MUSBBT.
gotiserande i detaljerna, visar det intresse för gotiken, som sällade
sig till kejsartidens allmänna former under nyromantikens tid.
Inom den personhistoriska afdelningen märkes ett porträtt i olja
af Konungen, utfördt af konstnären Emil österman år 1899 och af-
sedt för ett tillämnadt Oskar II:s rum i nya museibyggnaden. Af
prins EuoBN ha skänkts två album med teckningar utförda under
1830-talet af prinsarne Karl och Oskar. Bland föremål, som tillhört
kungliga personer, märkas för öfrigt ett parasoll med hopfäUbart
elfenbensskaft, s. k. snedspännare, som begagnats af drottning Lo-
visa, och barnkläder, som tillhört Karl XV:s i späd ålder aflidne
son. Ett schackbräde, försedt med drottning Lovisa Ulrikas namn-
chiffer under kunglig krona och märkt Drottningholm N:o j i guld
— numret äf ven å det tillhörande fodralet — eger, utom sitt person-
historiska intresse, äfven betydelse som prof på vackert bokbindar-
arbete från 1700-talet. Det är gjordt af papp, klädt med röd maro-
quin, hopfäUbart som en bokpärm. Det yttre är försedt med guld-
prässning (kronor och ä la grecque-ornament), det inre, själfva schack-
brädet, är rutadt i orange och hvitt, skildt genom guldränder. Det
hvita har under tidens lopp antagit en ton af gammalt elfenben,
som ger det Hlla schackbrädet en helt förtjusande färgverkan. Till
den historiska afdelningen — som i detta hänseende kompletterar
museets porträttsamling — ha äfven förts ett större, men osigneradt
miniatyrporträtt af Esaias Tegnér i prästerlig dräkt, enligt upp-
gift utfördt 1813, samt ett porträtt i olja af excellensen G. L. Ceder-
hielm (död 1841), signeradt Berg-er 184.0 (Johan Christian Berger
1803—1871).
Museets samling af svenska porträtt riktades under år 1899 med
217 nummer, under år 1900 med 652. Flertalet af dessa är sam-
ladt genom utklipp ur tidningar, hvarjämte en större porträttsam-
ling genom köp förvärfvats och tidskriften Ord och Bilds redaktion
såsom gåfva öfverlämnat 148 afdrag af tidskriftens porträttklichéer.
Den i samband med föregående stående gravyrsamlingen ökades
under ifrågavarande år med sammanlagdt 27 nummer, bland hvilka
namnen F. Akrel och J. F. Martin äro talrikast företrädda.
Digitized by
Google
FÖBVlBF TILL MUSBBT. 103
Bibliotehets tillökning under 1899 och 1900 är den största, som
hittills finnes antecknad i museets årsböcker. Den upptager näm-
ligen öfver 26,000 tryckalster, hvaraf 1,160 boktryck, som efter inne-
hållet fördelats på folkliteratur och språkvetenskap, skönliteratur,
konst och konstindustri, fomkunskap, historia, geografi och topo-
grafi, etnografi och etnologi, samt på af delningarna tidskrifter och
samfandsskrifter af blandadt innehåll. Bland märkligare förvärf
må anföras dels en gåfva af öfver 200 arbeten, omfattande svensk
skönliteratur, geografi med dess underafdelningar, topografi och
reseberättelser, folklifsskildringar, mytologi m. m., dels en samling
af 19,000 akademiska afhandlingar, hvilken museet genom enskild
offervillighet kunnat inköpa af Upplands nation i Uppsala. Af-
handlingarna i denna samling förskrifva sig hufvudsakligen från
Uppsala; men ett icke obetydligt antal härstammar ifrån Lund,
Åbo och Greifswald. Fullständigast är tiden från midten af 1600-
talet till 1780 företrädd. Af hela antalet under denna period ut-
gifaa akademiska afhandlingar saknas nämligen endast något hundra-
tal. Åfven från tidsskedet 1780 — 1809 fattas i samlingen endast
några få disputationer. De största och flesta luckorna förekomma
i samlingens yngre del, men dessa kunna också lättare fyllas.
Bland andra märkligare förvärf må vidare nämnas: Nyare bidrag
tiU kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif. H.
4—64. 1881—98; 62 vis- och skiUingstryck från 1700— 1800-talen;
Det Kongelige danske Yidenskabernes Selskabs Skrifter. Beekke
4—6. Kjöbenhavn 1823 — 1899; Konstsamlingarna å de svenska kung-
liga slotten. Afbildningar af de värdefullare konstföremålen med
text af J. Bottiger. D. I— EL. 1897—1900; Det Suhrske Hus i
Kj0benhavn 1749—1899. Historiske Meddelelser af C. Nyrop. Kj0-
benhavn 1900; Annaler for nordisk Oldkyndighed, udgivne af det
KongL Nordiske Oldskrift-Selskab. 1836—1846, 1854—1860. Kj0-
benhavn; Greneral-Charta öfver Stockholm af Petrus Tillseus 1733;
Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria. 1— X. 1877—1899,
samt Universal-Lexicon der Gegenwart und Vergangenheit, herausg.
von H. A. Pierer. Bd 1—34. Supplemente Bd 1—6. Altenburg
1840—1854, i 21 band.
Digitized by
Google
104 FÖRYÄRF TILL MUSEET. SKANSENS UTVEOELING.
Ibland förvärf för museets arkiv må omtalas: pergamentshand-
lingar, bestående af fäste- och bytesbref m. m., utfärdade under
åren 1594—1805; en samling namnteckningar af svenska och ut-
ländska regenter samt öfver 300 namnteckningar och handskrifter
af högre svenska ämbetsmän m. m., vidare en samling autografer
af präster, tjänstgörande i Stockholm under 1700-talet, samt stäm-
pelböcker, ett minnesalbum, med teckningar, minnesverser, tänke-
språk o. d. från medlet af 1700-talet.
Hela inköpssumman af föremål, hänförliga till museisamlingarna,
uppgick 1899, fraktkostnader inräknade, till 12,692 kr. 27 öre och
år 1900, likaledes fraktkostnader inräknade, till 12,633 kr. 55 öre.
Depositioner. Såsom deposition har museet under åren 1899
och 1900 fått genom kronofogden A. Nylén i Linde, emottaga tvänne
milstolpar af järn, från konung Adolf Fredriks tid, samt af fröken
L. Zickerman en spinnrock från Östergötland, förfärdigad 1820.
Skansens utveckling. Hvad Skansens utveckling under åren
1899 och 1900 angår må följande anföras.
De etnografiska och kulturhistoriska anläggningarna ökades
i byggnadsväg med en visthfisbod från Firserums socken, Aspelands
härad, i Småland (bild 27), samt en väderkvarn, så kallad skrull-
eller holkekvam, från Främmestads socken, Viste härad, i Väster-
götland (bild 28), hvilka båda inköptes. Den förra, hvilken torde
förskrifva sig från 1600-talet, ger en bild af den jämförelsevis
mer långsträckta fatburstypen med svalgång längs öfvervåningens
framsida, en byggnadsform, som, ehuru påtagligen yngre än den
med svalgång å ena gafvelväggen, dock går långt till baka i medel-
tiden. Skrullkvarnen, hvilken härstammar från 1700-talet, före-
träder en i Västergötland ännu för ett tjugutal år sedan vanlig,
Digitized by
Google
•o
c
«
E
(O
•o
•O
c
«
a
«
<
c
«
E
3
i.
«
C
c
•a
3
^
Digitized by
Google
106 SKANSENS UTYBOELING.
men nu snart försvunnen mycket egendomlig kvamkonstruktion. I
stället för att å vanliga väderkvarnar endast hufven med den
därifrån utgående vingaxeln anpassas efter vinden, är det nämligen
här hela kvarnhuset, som kringvrides. Äfven till sina inre delar
erbjuder denna kvarn åtskilliga ovanligare anordningar. Nästan
alt, till och med hjulutväxlingar och dylikt, är af trä. — Visthnset
erhöll sin plats ej långt från Oktorpsgården vid Karl Gustaf Wran-
gels väg; väderkvarnen uppfördes i närheten af den äfvenledes från
Västergötland komna Hornborgastugan.
Invid den under år 1898 uppförda eskimåhyddan restes ett
redan år 1897 af kolonibestyrer C. Brummbrstedt i Julianehaab för
detta ändamål skänkt eskimåiskt sommartält.
Till Skansens så kallade kyrkogård fördes åtskilliga nyförvärf-
vade grafvårdar af ej förut befintliga typer, bland dem fyra graf-
kors af ljusgrå sandsten från Rackeby socken i Västergötland, hvilka
hafva en medeltidsartad form, men förskrifva sig från 1600- och 1700-
talen, se ofvan (sid. 89 och 96) samt en grafhäll af gjutjärn med
barockomering, från år 1700, hvilken legat på Västerås gamla
kyrkogård.
Väglängdmärkena ökades med ett antal af fem stycken. Bland
dessa är särskildt att anteckna en enligt Eksjö stadsfullmäktiges
beslut öfverlämnad milsten med årtalet 1675 och Karl XI:s krönta
namnchiffer, hvilken stått rest vid landsvägen mellan Jönköping
och Eksjö, å sistnämda stads område. De öfriga nyforvärfvade mil-
stolparna äro alla af gjutjärn och härleda sig från senare hälften
af 1700-talet, en från början af 1800-talet.
Äfven till Offerholmen med sina den religiösa forntron bely-
sande föremål erhöUos åtskilliga värdefulla och intressanta förvärf.
Främst bland dessa är att nämna en nära tre meter lång, öfver en
meter bred och omkring en meter hög så kallad älfkvarn från Kym-
linge i Spånga socken, Sollentuna härad. Uppland. Offerstenen ut-
göres i detta fall af ett naturligt stenblock utan all annan bearbet-
ning än de omkring sjuttio »skålformiga» fördjupningar, som finnas
å stenens of vansida. Om de vid just denna sten utöfvade offercere-
monierna vet på 1780-talet kyrkoherden i den angränsande socknen
Digitized by
Google
28. Väderkvarn från Främmestads sn. Viste hd, I Västergötland.
Skansen.
Digitized by
Google
29. Stora klockan I Hällestadstapeln.
Skansen.
Omkr. ^'u af nat. storl.
Digitized by
Google
30. Stora klockan I Hällestadstapeln.
Skansen.
Vi4 af nat. storl.
Digitized by
Google
110 8EAN8BN8 UTYBOELING.
Danderyd att berätta. * Flyttningen af stenen, hvilken var förenad
med ej obetydliga svårigheter, skedde efter erhållet tillstånd af Vit-
terhets-, historie- och antikvitetsakademien. Till den folktron be-
lysande afdelningen kommo vidare åtskilliga af lappame fordom
dyrkade stenar, sejtar, bland hvilka må särskildt omtalas tvänne,
h vilka stått å Passetieva, det är den heliga höjden, vid sjön Sis-
jakasaivo i G-ellivare socken i Lule lappmark. Dessa anskafPades
på anvisning af den framstående kännaren af lappfinska språk ocli
seder docenten K. B. Wielund genom kyrkoherden A. Bebgqvist i
Gellivare. Enligt bland ortens lappar ännu gängse berättelser hafva i
forna tider stora skaror af män höst och vår samlats till Passetieva,
knäböjt för sejtarna samt o£P!rat renar och får. I hålighetema å
den större stenen hafva de dess utom nedlagt silfverringar och dy-
likt. Kvinnorna hafva i regel icke haft tillträde. Att sluta af
senare tids uppgifter har stället ansetts såsom uppehållsort för
»de underjordiska». En annan sejte, som stått å Björkfjället vid
sjön Eastijaur i Sorsele socken i Lycksele lappmark, skänktes af
ingeniör H. Huldt. Denna sten var af lapparne i trakten känd
under benämningen kasaJcerhe, gåsstenen, emedan de i hans daning
ansågo sig urskilja bilden af »en gås, sårad i bröstet af en pilspets».
Ett minne från det gamla Stockholm, som till följd af sitt om-
fång måst tillfalla friluftsmuseet, är en vid grundgräfning å tomten
till huset nr 6 B St Paulsgatan anträffad smältugn, hvilken, så-
som af så väl byggnadssätt som andra fyndomständigheter synes
framgå, är af mycket hög ålder och enligt fackmäns mening tro-
ligen leder sin härkomst ett godt stycke in i medeltiden. Ugnen
utgöres af en murad, aflångt rundad, upptill öppen gryta af 2,io
meters höjd med en längd af 2 meter och en bredd af 1,6 meter.
Muren är af 15 centimeters tjocklek och uppförd af små tunna gul-
färgade tegel af betydlig hårdhet. I grytans botten finnes en rundad
urgröpning, hvarifrån en kanal leder till utslagsluckan, öfverst om-
gifves ugnen af en krans, bildad af på kant stälda tegel. Nedtill
^ Se Bidrag till vår odlings häfder. Utgifna af A. Hazelius. D. 7: Vidske-
pelse^ vantro och huskurer i Danderyd och Lidingö i slutet af llOO-talet. An-
teckningar af J. P. Wallensteen, utgifna af E. Hammarstedt. Stockholm 1899. Sid. 2.
Digitized by
Google
SEANSENS UTVECKLING. Ill
är han f&rstärkt af en omgifvande bastant mantel. Omkring ut-
slagsöppningen har smetats blålera.
Ett annat gammalt stockholmsminne är det från slutet af 1600-
eller början af 1700-talet stammande lusthus, som år 1899 ge-
nom testamente af dess egare herr C. Gr. Lehnbbrg tillföll Skan-
sen. Huset, som stått i trädgården vid nr 30 Bellmansgatan, har
ämiu sina gamla takmålningar och blyinfattade rutor i behåll. Det
är, när detta skrifves, ehuru flyttadt, ännu icke uppfördt å sin nya
plats; dock är grund därför redan lagd å Framnäs.
Vidare märkas bland förvärf till Skansen det af artisten Janne
Tirén för världsutställningen i Paris 1900 anordnade diorama, fram-
ställande Stockholms ström i månskensbelysning, hvilket å nämda
utställning, såsom bekant, vann mycket erkännande.
Om de två präktiga efter H. M. konungen uppkallade klockor,
hvilka till 1900 års ingång af fruarna Lotten Norlund, f. Hbrtzer,
och Maria Ekman, f. Lavonius, skänktes till Skansen fbr att upp-
sättas i Hällestadstapeln, må här nämnas, att den större af dessa
väger 1,790 kg. och har öfver mynningen en diameter af 1,6 meter;
den mindre väger 923 kg. och har ett tvärmått af l,2i meter. Till
bådas ornering hafva ritningarna uppgjorts af arkitekten C. Möl-
ler. Om deras utseende för öfrigt torde vidstående bilder, 29 — 32,
lämna nöjaktig föreställning.
Den 3 december 1899 ringde Konungen i närvaro af Kronprinsen
och Kronprinsessan samt prins Eugen med egen hand in dessa
l)åda klockor. Vid 1900 års ingång hälsade deras ljud det nya
tidskiftet, och under årets lopp ringdes med dem minnesringning
efter ärkebiskopen A. N. Sundberg, bibliotekarien E. Tegnér, Nor-
diska museets nitiske gynnare, konsthandlaren H. Bukowski, förut-
varande statsministern, friherre J. G. N. S. Akerhielm, konsul
G. F. Göranson, museiintendenten G. Upmark, kanslirådet F. San-
der, major A. Björkman, professor O. Torell och redaktör S. A.
Hedlund.
Hade Skansens utveckling under här ifrågavarande tid på det
hela taget fortskridit i öfverensstämmelse med styresmannens planer.
Digitized by
Google
Q.
■o
(8
«
O
I
C d ^
^ c ^
osa
5 # ^
C4
CO
£
O
O
Digitized by
Google
SEANSENS UTYBGKLINO. 113
föranledde onekligen en riksmarskalksämbetets skrifvelse af den 4
december 1899 för någon tid en viss rubbning i detta hänseende.
Genom nämda resolution uppsades nämligen den år 1897 af Järn-
kontoret till Nordiska museet skänkta Mellersta Sverges grufutställ-
ningsbyggnad ^ till bortflyttning från sin dåvarande plats. Emeller-
tid iGstes det bryderi, hvari Skansen sålunda försattes, lyckligt,
därigenom att ett å Skansens område stående, juveleraren C. Ham-
mer fortfarande tillhörigt förrådshus uppläts för grufutställningens
föremål Att föremålens systematiska ordnande och de olika under-
af delningarnas inbördes begränsning härigenom måste bli lidande,
är tydligt. Svårigheterna kunna i detta fall först då tillfredsstäl-
lande lösas, när en ny utställningsbyggnad, till hvilken det gamla
grnfatställningshuset torde lämna godt material, åter kan uppföras.
Den tillfälliga gruf utställningen öppnades i slutet af år 1900.
Hvad för öfrigt Skansens förvaltning beträffar, må här nämnas,
att under år 1899 vattenledningsanläggningen fullkomnades* och
under år 1900 ansenligt vidgades, i sammanhang med hvilket ar-
bete en del nya dammar anlades. Bland dessa må särskildt fram-
hållas den inom renhagen i grundklippan sprängda Rendammen,
tvärs vattentillflöde först ledes upp tUl Renbergets topp för att där-
ifrån forsa ned i den nedanom liggande bassängen. För år 1899
må vidare nämnas bergbanans och skånska grufvans återöppnande
efter några å dem utförda reparationer eller förbättringar; anbrin-
gandet af elektrisk belysning å Bredablick och i därinvid liggande
lokaler, samt öppnandet af en ny ingång till Skansen öfver Framnäs.
Under år 1900 fullbordades äfven den utmed de branta klip-
porna mot sirishofsidan löpande Baltzar Bogislaus von Flatens väg,
hvilken delvis ligger i jämnhöjd med de å sluttningen nedanom
växande trädens toppar, och som erbjuder flere anslående utsikter.
Vidare må bland under detta år utförda arbeten på Skansen anföras
uppförandet af en ny toalettbyggnad, reparation af vaktstugan och
Gula huset samt nedläggandet af åtskilliga rörledningar för vatten-
aflopp.
* Se Meddelanden från Nordiska museet 1898. Stockholm 1900. S. 176.
» Jfr Meddelanden 1898. S. 177.
Digitized by
Google
114 SEANSENS FESTER M. M.
Hvad beträffar under här ifrågavarande tid utförda anläggnin-
gar för djurafdeloingen, hänvisas till redogörelsen för den zoolo-
giska trädgården ^.
Skansens fester m. m. Alt sedan Skansens friluftsmuseum
öppnades, hafva, som bekant, fosterländska tester, för hvilka denna
plats så väl egnar sig, där firats. Så ock under åren 1899 och 1900.
Bland de minnesdagar, som under år 1899 högtidlighållits, mär-
kes den 26 juli — Béllmansdagen — som firades med ett festligt tåg,
framställande Bellman m. fl. typer ur Fredmans -epistlar på utflykt
i det gröna, hvarvid allmänheten äfven fick tillfälle att se några
gamla sirliga dansar utföras.
Den 6 november^ Gustaf II Adolfs dödsdag, högtidlighölls med
tal af pastor primarius J. F. Håhl, festtåg af ryttare och knektar
i 1600-talets dräkter samt med afsjongande af fosterländska sånger
kring konungens byst af lärjungar från hufvudstadens flickskolor,
hvilka särskildt inbjudits till festen, som denna gång var förlagd
till förmiddagen. Äfven afdelningar från några af hufvudstadens
gamisonsregementen hade blifvit inbjudna.
Den 30 november firades Karl XII:s minne med flaggning, kanon-
salut samt sång af lärjungar från ett tiotal folkskolor.
Samma minnesfester upprepades äfven det följande året, 1900.
Därjämte högtidlighölls den 22 april år 1900 20'årsdagen af
Nordenskiölds äterJcomst med Vega efter den lyckligt fullbordade fär-
den kring Asiens fastland, yi återgifva här de ord, med hvilka
professor Ernst Carlson erinrade om dagens betydelse:
Tjugu år hafva i dag förflutit, sedan Vega återkom efter lyckligt fullbordad
färd kring Asiens fastland. Hvad var anledningen till att Vega efter sin
2-åriga forskningsfärd hälsades med sådant jubel ej blott i Sverge utan i hela
den civiliserade världen? Jo, först och främst det att genom denna färd den
s. k. nordostpassagen för första gången genomförts, en enastående framgång,
vunnen genom svensk forskning och svensk seglationskonst. Vidare har här-
Se Bld. 125 o. f.
Digitized by
Google
SEANSENS FESTER M* M. 116
igenom Sibirien, detta norra Asiens stora framtidsland, på ett sätt som ej
tillfbrene öppnats för kulturen och satts i samband med den öfriga världen.
Därtill ha också viktiga vetenskapliga resultat vunnits. Man har lärt närmare
känna en stor del af Asiens nordkust samt polartraktemas is- och naturför-
hållanden. Och det rika vetenskapliga utbytet har i präktiga publikationer
blifvit offentliggjordt. Dess utom har denna Vegafärd ådagalagt hvad svensk
mannakraft och svensk duglighet kunna uträtta, då nationens senor spännas;
det låg i utförandet af denna Vegabragd och i dess planläggning något af det
nordiska kynnet hos ett folk, om hvilket Gustaf Vasa vitnat, att det är ett
styfsint folk, men fallet för storverk.
Men ej nog härmed: Vegaexpeditionen har bidragit till att skapa en
fast metod för de arktiska forskningsresorna, en metod, som följts och ytter-
ligare utvecklats af Nansen och andra, som trängt fram i Vegamänncns spår.
Vegaförden är med ett ord en epok i den arktiska forskningen. Att denna
bragd utförts af svenske män, genom ett svenskt fartyg, som seglat under svensk
flagga, det må väl utgöra ett föremål för berättigad stolthet hos vårt folk!
Det visar, att Sverge, som nu ej längre hyser några stormaktsdrömmar, på de
fredliga idrottemas fält än i dag vet att häfda en af de främsta platserna i
nationemas led.
För denna Vegaftrd ha vi mest att tacka Nordenskiöld och Palander samt
deras stab af djärfva, modiga och ihärdiga män. Men vid denna folkliga
minnesfest å Skansen, till hvilken så många samlats, må vi ock egna en tack-
samhetens hyllningsgärd åt de ädla mecenater, som möjliggjorde färden: konung
Oskar II, Oskar Dickson och Sibiriakoff, samt åt Vegas käcka besättning af
svenske män. Måtte Vegamännen länge få lefva kvar bland oss såsom före-
dömen till hedrande stordåd, och må minnet af deras bragd hållas högt bland
Sverges folk! Till bekräftelse häraf låtom oss på gammal svenskmannased
böja ett lefve för Nordenskiöld, Palander och deras följeslagare på den djärfva
fården!^
Den 20 november samma år firades därjämte tvdhundraårsminnet
af svenskarnes seger vid Narva. Omkring 2,000 barn från hufvud-
stadens folkskolor samlades under förmiddagens lopp på Skansen och
sjöngo här under sina lärares ledning fosterländska sånger vid kung
Karls byst. Kl. 12 upptågade en afdelning af K. Göta lifgarde och
defilerade under tonerna af sången >Kung Karl den unge hjälte»
förbi konungens byst. Senare på f. m. anlände äfven afdelningar af
K. Svea lifg€u:de och K. Andra Svea artilleriregemente för att på
^ Efter Stockholms Dagblad för den 25 april 1900. Nr 189.
8
Digitized by
Google
116 SKANSBNB FESTER M. M.
liknande sätt egna sin hyllning åt Karl XII:s minne. På aftonen
uppläste fru Nonny Lundberg i Laxbrostugan några dikter af
Snoilsky, som stodo i sammanhang med föremålet för dagens fest.
Dessa historiska läsaftnar, hvilka under hösten 1900 upptagits
bland Skansens inomhusnöjen, hafva af allmänheten mottagits med
mycket bifall. Omväxlande med de historiska hafva hållits litteratur-
historiska läsaftnar, egnade åt någon af fosterlandets förnämsta skal-
der såsom t. ex. Anna Maria Lenngren, Johan Ludvig Runeberg,
Viktor Rydberg, Carl Snoilsky och Verner von Heidenstam.
Enligt redan häfdvunnen sed firades vid valborgsmässan vårens
ankomst med studentsång, utförd af öfver 200 äldre och yngre stu-
denter; med valborgsmässoeldar och den skånska leken »Slå katten
ur tunnan».
Midsommaraftonen firades med dans kring dei^ med löf och blom-
mor sirade majstången, midsommarvaka, m. m.
Äfven nyårsvahan firades på Skansen vid det nya seklets ingång
med stor högtidlighet. Utom musik och illumination m. m. före-
kommo fackeltåg, salut och klockringning. Det gamla seklet ring-
des ut från Håsjöstapeln, och det nya århundradet hälsades af konung
Oskar II:s klockor i Hällestadstapeln.
Nationaldagen^ den 6 juni, firades 1899 i samband med årets
sedvanliga vårfest. Den egentliga festen inleddes med ett stort fest-
tåg, hvars deltagare buro historiska dräkter från olika tider och till
hvilket slutit sig en brokig skara nationalklädd ungdom. Tal höllos
— såsom vanligt från Renberget — dels för konungen af f. d. pro-
fessor C. Y. Sahlin och dels för fosterlandet och våra stora minnen
af d. v. öfverdirektören grefve Hugo Hamiiton.
Den senares tal lydde:
God' vänner!
Vi hafva samlats hit i dag som så mången gång tillförene i sommarens
första stunder. Vi hafva skämtat och glammat, fröjdats åt svenska sånger,
lekar och upptåg, värmt våra hjärtan vid minnen från fordomtima, vid häls-
ningar från skilda fosterländska bygder.
Digitized by
Google
SKAN6BKS FESTBB M. M. 117
Och som SYenskarne för sed hafva, nftr de föras samman af gemensamma
minnen, gemensamma tankar eller gemensamma förhoppningar, hafva yi nyss
höjt ett lefve för yår konung, icke blott såsom en personlig hyllning åt honom,
atan ock såsom ett oss st&dse dyrbart uttryck för den trygga känsla af sam-
hörighet, af r&tt till samverkan mellan folket och konungamakten, som utgör
sjftlfva grundvalen för vårt svenska samhällsskick.
Nittio år hafva i dag förflutit sedan den grundvalen lades eller, kanske
rättare sagdt, sedan fosterländska händer å nyo fast sammanfogade den af
gammal svensk granit, för att därpå uppföra det folkfrihetens värn och fäste,
inom hvilket nationen ur godtyckets våld, från undergångens brant återfördes
till sig själf.
Ännu, efter nittio år, står det värnet fast på samma säkra grund. Ännu,
eiter nittio år, är vår främsta grundlag dagtecknad den 6 juni 1809, den dag,
di den samma underskrefs af konungen och folkets ombud i syfte, såsom det
då från tronen yttrades, att med bibehållande af konungamaktens helgd och
fortsatta verkningsförmåga förena svenska folkets lagbundna frihet.
Därför högtidlighålla vi den 6 juni, en dag, minnesrik för oss äfven
genom sin erinran om det ögonblick, då, efter en annan kamp på undergångens
brant, folkbefriaren, folkledaren, samhällsordnaren Gustaf Vasa valdes till
Sverges konung.
Därför är det ock som vi den 6 juni vid våra lefverop för konungen an-
knyta ett lefve för våra grundlagar, för det genom dem möjliggjorda, ordnade
och tryggade statsskicket, för fosterlandet.
Manligt mod utan öfvermod, frihetskänsla utan yra, sanningsnit utan svär-
meri, redbar verksamhet utan skryt och hetsighet — , så angåfvo en gång vårt
statsskicks skapare den medborgerliga daning af det outplånade och outplån-
tiga svenska nationallynnet, till hvilken de med sitt verk syftade.
Icke tillkommer det oss att uttala något omdöme om, i hvad mån vår
tid kan anses hafva förverkligat detta syfte. Vi få åtnöjas med att prisa
oss lyckliga, som efter nära ett sekel, fyldt af stormar och brytningar,
stå trygge bakom samma säkra värn, på samma fasta grund, med samma
Sdla mål.
Ja, väl må vi prisa oss lyckliga! Väl böra vi prisa oss lyckliga!
Där ljöd nyss, där ljuder än öfver östervågor en klagans ton från strängar,
som ännu aldrig rördes till glädje eller sorg, utan att svenska hjärtan klap-
pade fortare. Hvad vi därvid kände, hvad vi därvid känna, det tillkommer
icke mig att här söka uttala. Men ett borde det med afseende på oss själfva
hafva lärt oss, nämligen att mera uppriktigt, mera ödmjukt än vi kanske
förut under dagens äflan och strider alltid gjort det, uppskatta, inse och er-
känna vår egen lycka.
Digitized by
Google
118 SKi^NSENS FBSTER M. M.
Hvad hos oss folket och farstarne med hvar andra öfverenskommit, det
står fast!
Men hos folken som hos individerna är lyckan förtjänt endast i den mån
hon stärker och skärper känslan af förpliktelse. Blott då eger en nation rätt
att fira sina stora minnen, när hon själf sträfyar efter att lämna ett godt,
fläckfritt minnesarf åt kommande släkten.
Väl yåga vi säga, att den svenska nationen hittills ej brnstit i det stycket.
Men vi få ej häller någonsin tro oss hafva gjort nog.
Att värna vårt land, att ytterligare trygga dess inre och yttre frihet, att
fullkomna och utveckla det arf, vi fått af våra fäder, så att i alt vidsträcktare,
alt fullare mån hvarje landets barn må känna sig däraf delaktigt och därför
ansvarigt, må det bli föremålet för våra och våra söners oaflåtliga sträfvanden!
Våra grundlagar, yttrade för sextio år sedan en bland vårt lands ädlaste
tänkare, hafva en dyrbar egenhet. De erkänna en framtid. De angifva en
laglig utväg till sin egen förbättring. Mer än en gång har den svenska
nationen, när hon pröfvat utvecklingen kräfva det, begagnat den utvägen, utan
att därför vika från den gamla lagbundna grunden för vårt samhällsskick.
Hon skall, vi äro förvissade därom, veta att göra det äfven framdeles.
Inom några korta ögonblick faller vårnatten öfver Sverges rike. Under
nyutspruckna björkar drömmer fosterlandet om sommaren och sommarens
frukter: böljande skördar, skummande stäfvor, bröd åt landets barn! Men
arla i morgon skola tusen och åter tusen starka svenska armar söka göra den
drömmen till verklighet. Ty svensken vet och känner af gammalt, att våren
är ej blott drömmamas och förhoppningens utan ock det fruktbärande ar-
betets tid.
Måtte en sådan känsla, stärkande, eggande, föryngrande genomströmma
hela den svenska nationen också i vårbrytningen mot det kommande seklet!
På den gamla, trygga, fäderneärfda, minnesrika grunden, men framåt under
blågula fanor mot nya och åter nya gyllene skördar!
Lefve vår svenska, grundlagstryggade frihet! Lefve våra fosterländska,
till ädel verksamhet manande minnen! Lefve vårt fosterland! '
Ar 1900 firades nationaldagen likaledes i samband med vårfesten.
En särskildt högtidlig prägel erhöll denna fest därigenom att om-
kring 10,000 af Stockholms folkskolebarn, alla försedda med svenska
flaggor och företrädda af fanbärare och trumslagare på förmiddagen
tågade upp till Skansen. På aftonen höUos tal af generaldirektör
A. Anderson för konungen och af dr S. A. Fries för fosterlandet.
Efter Stockholms Dagblad för den 7 juni 1899. Nr 258.
Digitized by
Google
SKANSENS FBSTBR M. M. 119
1899 års vårfest tog sin början den 1 juni och afslöts den 6 juni!
Programmets hufvudnummer utgjordes af det festtåg, som förekom
vid Nordiska museets 25-årsjubileum den 24 okt. 1898, ehuru betyd-
ligt tillökadt och fullständigadt. Tåget framstälde efter en samtida
gravyr ett festtåg till firande af westfaliska freden 1648.
Vid denna vårfest återgafs därjämte en kulturhistorisk bild från
1600-talet, nämligen en depositionsakt vid Uppsala universitet, vi-
sande huru djäkname upptogos till liberi studiosi och under en del
Instiga och drastiska ceremonier beröfvades råhetens sinnebilder
(oxhom, åsneöron och svinbetar). Om denna sed läses följande i det
af Geijer utgifna Litteraturbladet: ^
»Ceremonimästaren, som kallas Herr Depoaitor (af ålder en academisk
Adjunkt, som, enligt constitutionerna, af hvarje antagen Student njöt 3 mark),
lät iklftda de unga personerna, som man kallade Djeknar, kläder, som voro
sammansydda af olika färgade lappar. Man sotade dem i ansigtet, man fäste
horn och långa öron vid deras hattar, som de buro nedslokade. Man satte
dem trå långa syintänder, en i hvardera mungipen; slutligen hängdes dem en
lång sTart kappa öfyer axlame. Sedan desse nu yoro mer vidanderligt ut-
klädde än inqyisitionen brukar pryda sina offer, förde dem Depositor utur
depositionskammaren, hållande i handen en läng käpp, yid hvars yttersta ända
en liten yxa yar fästad, och dref dem framför sig, såsom en hjord af oxar
eller åsnor, tills man kom in i en sal, der åskådarne yoro församlade. Der
ställde han dem i en krets, mätande och rättande dem med sin käpp, såsom
soldater, gjorde så en mängd grimasser och bugningar, dref gäck med dem
för deras underliga prydning, och, öfyergående till det allvarsamma, harange-
rade dem slutligen. Han uppräknade alla ungdomens fel och laster och in-
skärpte nödvändigheten, att genom vetenskaper och fria konster blifva en ny
menniska. Derpå gjorde han dem åtskilliga frågor, på hvilka de voro tvungne
att svara. Men, såsom huggtänderna, hvilka de hade i munnen, hindrade dem
att rent tala, så att ljudet snarare liknade ett grymtande, tog han sig deraf
anledning att kalla dem svin, och gaf dem några slag af käppen eller med
handskame i ansiktet, beledsagande allt detta med tjenliga förmaningar. —
Dragande derpi ur sin påse en stor sax af träd, fattade han dem med densamma
om halsen, skakande och ristande dem sålunda, tills svintänderna föUo dem ur
munnen. Derpå ryckte han af dem deras långa öron, låtandes dem med detsamma
förstå, att de genom studier hos sig skulle utplåna all liknelse med det djur,
hvars förnämsta prydnad de nu mistade. Ändtligen bröt han äfven af dem
» B. G. Geueb: Litteratur-Bladet Nr 6. Stockholm 1838. S. 111 och 112.
Digitized by
Google
120 SKANSBNS FBSTBR M. M.
hornen, s&gande, att detta betydde ett uppryckande och afläggande af alla råa
böjelser. Derefter upptog han ur sin påse en hyfvel, och lät den ena elter
den andra lägga sig ned på golfvet, först på magen, sedan på ryggen samt
på högra och venstra sidan, hyflande dem derunder efter hela kroppen, med
förmaning att genom studier likaledes hyfla sitt sinne; hvarpå han, efter några
andra lika löjliga, som pedantiska ceremonier, hällde hvardera ett ämbar vatten
öfver hufvudet, förklarande dem med detsamma för nya menniskor och Liberi
Studiosi — med vilkor, att de ännu i sex månader skulle bära sina långa
svarta kappor och hvaije dag uppväckta och tjena Seniorerna i sin nation.»
Bland öfriga vid festen förekommande anordningar må särskildt
omnämnas ett kapell, kalladt »Les petits rossignols>, hvilket i Fat-
baren spelade melodier af Destouches, Boclierini och J. J. Rousseau
m. fl., hvarjämte »chevalier Tristan», ackompagnerande sig på luta,
föredrog några af 1700-talets »chansons». På den lilla sommarteatern
uppfördes »En man af värld eller En man af värde» af Jo. Jo. (Johan
Jolin), och i Oktorpsgården firade Svenska folkdansens vänner stort
dansgille. I den på Skansen föregående år uppförda Hornborga-
stugan hade en västgötagumma, »Sjödalskan», inflyttat med pigor och
drängar samt trakterade allmänheten med åtskilliga läckerheter.
Festen, som stod under ledning af fru Anna Wallenberg, f. von
Sydow, lämnade en behållning af 34,104 kr. 60 öre.
Samma år hölls äf ven en höstfest, hvarvid ett af herr Ivar Arpi
författadt sagospel uppfördes under hufvudsaklig ledning af förfat-
taren själf med biträde af artisten G. KrehL Såsom scen användes
Orsakullens sluttning med skogen som naturlig fond. På grund af
det nästan oafbrutet ogynsamma vädret blef dock inkomsten af före-
ställningarna på långt när ej så stor, som man haft anledning hoppas.
Vårfesten 1900 bjöd på ett alldeles nytt nummer. Den under
medeltiden i en stor del af Norden brukliga folkseden, benämd »Maj
rides i by», hade nämligen upptagits till återgifvande med ledning
af uppgifter i arbeten af Troels Lund, W. Mannhardt, Olaus Magni
m. fl. I denna scen deltogo omkring 200 personer till häst och till
fots. Ledare och anordnare af detta tåg var artisten Gunnar Hall-
ström.
Digitized by
Google
8KAKSBKS FBSTER M. M. 191
På sommarteatern spelade under herr Emil Grandinsons ledning
ett af amatörer bestående »resande teatersällskap» en pjes, kallad »Miss-
taget eller Den gamla fröken» af Mårten Alten (född 1764, död 1830).
Det från föregående vårfest kända kapellet uppträdde äfven denna
gång, nu i Härbärget vid vaktstugan.
I Laxbrostugan, där den sedan föregående vårfester kända bärgs*
mansfamiljen fortfarande höll gästgifveri, firades med iakttagande
af gamla sedvänjor under en af dagarna ett storståtligt bröllop.
Likasom förut hade fru Anna Wallenberg, f. von Sydow, öfver-
tagit ledningen af äfven denna vårfest, till hvilken liksom till den
föregående rikliga gåfvor af allahanda slag lämnats från olika håll.
Behållningen af festen utgjorde 25,372 kr. 38 öre.
Den förlust Skansen i början af år 1900 lidit genom bortgången
af sin populäre folkmålsberättare »Jödde i G-öljaryd» ^, har man sökt
ersätta genom anställande af tvänne yngre krafter på detta område
— sNergårds-Lasse» (herr S. Malmberg), som uppträdt i sin karak-
teristiska sörmlandsdräkt, och »Jan i Seltorp» (herr V. Bergström),
som västgötabonde.
1 likhet med föregående år hafva 1899 och 1900 hvarje sön- och
helgdag, då väderleken så tillåtit, konserter gifvits af K. flottans
musikkår, hvarjämte under sommaren äfven hvardagarna en afdel-
ning af nämda kår utfört instrumentalmusik. Antalet af K. flottan
gifna middags- och aftonkonserter utgjorde under år 1899 140 och
under år 1900 156.
För öfrigt hafva musik och sång utförts af Bellmanskapellet,
Stockholms allmänna sångförening. Sångföreningen ^^Heimdal» samt
^ Karl Petter Roséns fOdd 1855 i Hjelmseryds förBamling af Jönköpings län;
stadeni 1877; staderade fOrst teologi och därefter till fil. kandidatexamen, men genom-
g:ick, sedan han lämnat akademien, i stället 1885—86 Filipstads bergsskola; Smalands
Dationa landsm&lsförenings sekreterare och ordförande; deltog sommaren 1886 i för-
eningen Phllochoros s. k. »folklifsexpedition», hvarnnder visor, berättelser och folk-
musik upptecknades; riksdagsreferent i Aftonbladet 1889: redaktör och atglfvare af
Morgonbladet s. &. samt medarbetare i samma tidning, kallad Svenska Morgonbladet,
intill 18d3. Under namnet Jödde i Göljarjd fästes han 1893 vid Skansen, där han
om somrarna uppträdde som landsmälare, inöfvade ringlekar, m. m.
Digitized by
Google
122 SKANSENS FESTER M. M. ELÄDKAMMABEN PÄ SKANSEN.
»Skansens kvartett». Herr Carl Gentzel har såsom solist uppträdt
hvarje söndag under delar af somrarna 1899 och 190Q samt därvid
från Orsakullen föredragit folkvisor. Såsom allmogespelmän tjänst-
gjorde den från föregående år bekante nyckelharpospelaren Jonas
Skoglund och dess utom fiolspelare från Dalarna, Uppland och
Västergötland.
Folkdansar och ringlekar hafva under vår, sommar och höst
nästan dagligen utförts, de förra af vid Skansen anstäld allmoge,
de senare af folkskolebam; alla iförda svenska folkdräkter. En del
nya ringlekar har inöfvats af herr V. Bergström — »Jan i Seltorps
— hvilken under de båda sista åren ledt ringleksöfningarna på
Skansen.
Bland märkligare besök må främst nämnas, att H. M. konungen
med sin närvaro hedrade 1899 års vårfest samt att han äfven mid-
sommaraftonen och under vintern samma år besökt Skansen. H. E.
H. kronprinsessan jämte andra medlemmar af kungliga familjen
gjorde under så väl 1899 som 1900 Skansen upprepade gånger besök.
Bland utländska furstliga personer, som under de ifrågavarande
åren besökt Skansen, må nämnas prins Christian af Danmark med
gemål, änkehertiginnan af Albany samt furst Salm.
Klädkammaren på Skansen riktades under åren 1899 och 1900
med flere betydande förvärf, hufvudsakligen i samband med vår-
och höstfesterna. Däribland märkas följande kopior af dräkter. Från
1400-talet: 17 munkdräkter, 6 novisdräkter, 8 nunnedräkter, 5 kor-
gossedräkter, 32 borgardräkter, 34 kvinnodräkter och 11 barndräkter.
Från 1500-talet: 2 rådsherredräkter, 1 riddardräkt, 5 pagedräkter, 1
narrdräkt, 6 damdräkter och 12 barndräkter. Från 1600-talet: 9 kyller-
dräkter, 3 häroldsdräkter och 1 damdräkt. Från 1700-talet: 3 kaval-
jersdräkter, 7 damdräkter samt 4 s. k. ekolsundsdräkter. Vidare full-
ständigades ytterligare den rika samling af folkdräkter, som användes
af Skansens ringleksbarn, med dräkter från Häfverö socken i Upp-
land, Jössehärad i Värmland samt från Herrestads socken i Skåne.
Digitized by
Google
DE NATURVBTBNSEAPLIGA AFDELNINOARNA PÅ SEANSEN. 123
Antalet föremål, tillhörande Skansens klädkammare, utgjorde vid
1900 års slut 4,577, fördelade på 2,400 nummer.
De natuFTetenskapliga afdeluingarna på Skansen. Hvad be-
träffar utvecklingen af dessa afdelningar under åren 1899—1900 må
följande här nämnas.
Den zoologiska af delningen på Skansen. En återblick på Skan-
sens djurgård under detta tidsskede visar, att anläggningen oafbrutet
utvecklats och att allmänhetens intresse för den samma år från år
ökats.
På grund af djurgårdens nära förbindelse med Skansens öfriga
anläggniugar har någon särskild beräkning af den sammas inkomster
ej kunnat göras. Några summor må dock här nämnas.
Afgifter för f&rder efter häst, ren och andra djur från Skansens
gästgifvargård inbragte år 1899 kr. 1,973: 7 7 och år 1900 kr.
2,135: 59; inkomster för sålda djur, skinn och dylikt 1899 kr. 2,235: 13
och 1900 kr. 1,240: 41 samt hvarjehanda småinkomster såsom bröd,
såldt åt besökande, hvilka önska mata djuren, under 1899 kr. 151: 37
och under 1900 kr. 72: 49. Sammanlagda här uppgifna inkomster be-
löpa sig altså för 1899 till kr. 4,360: 27 och för 1900 till kr. 3,448: 4 9.
Värdet af med Skansens dragare utförda hästdagsverken uppgick
1899 till 4,108: 50 kr. och 1900 till kr. 4,928.
Utgifterna hafva varit följande: 1899. 1900.
Djurinköp och fraktkostnader 1,230: 19 1,698: 79
Byggnad och underhåll af djurbostäder 6,972: 39 6,560: le
Djurens utfodring 16,111: 18 17,214: 64
Löner och arfvoden 7,213: 69 7,798: 66
Anslag och etiketter 209: 79 100: 75
Redskap och dylikt 270: is 131: 47
Medicin och läkarvård 57: os 32: 09
Stallet 9,799: 84 9,201: 91
Summa kr. 41,864: 34 42,738: 47
Digitized by
Google
124 DB NATURVETENSKAPLIGA APDELNINOARNA PÅ SKANSEN.
Af å Skansen ntförda mera betydande arbeten är att nämna en
större björnbnr, färdig 1900, i hvilken de under detta år komna
björnungarna förvaras, hvarjämte en hundgård i fyra afdelningar
lordningstälts. Vattenledningsnätet har utbredts till alt flere burar
och hagar. I renhagen har utsprängts en större damm, till hvilken
rinnande vatten föres genom ett från Renbergets krön anord-
nadt fall.
Djurantalets tillväxt utvisas af följande siffror. Såsom framgår
af den zoologiska berättelsen för 1898 fannos vid detta års slut 45
arter och af arter däggdjur samt 96 arter och af arter fåglar. Vid
1899 års slut räknade djurbeståndet 48 arter och afarter däggdjur
och 117 arter och afarter fåglar och vid 1900 års slut respektive
63 och 134 arter och afarter, hvadan altså antalet högre djurarter,
sedan senaste berättelsen afgafs, stigit med 56 arter.
Afkomma har erhållits af ett flertal arter. Så kunna nämnas
9 renkalfvar (Rangifer tarandus), 14 dofhjortkalfvar (Cervus dama)
och 3 skogsdufvor (Columba oenas). — En varghona (Canis lupus),
hvilken sedan oktober 1899 varit sammanförd med en eskimåhund,
födde efter en dräktighetstid af 63 dagar den 2 juni 1900 4 ungar,
som de första 11 dygnen voro blinda.
Bland mera intressanta gåfvor må anföras: 2 flygande ekorrar
(Pteromys volans) från Finland, 2 fjällräfvar (Canis lagopus), 1 iller
(Foetorius putorius) från Skåne, 4 björnungar (TJrsus arctos) från
Finland, 1 vikaresäl (Phoca foetida), 3 kronhjortar (Cervus elaphus)
från Skåne och 2 jakar (Bos grunniena), hvilken art man tänkt sig få
acklimatiserad i Sverge. Härigenom skulle erhållas en boskapsras, som
kunde vistas ute året om, äfven under strängaste köld, och hvilken,
då den samma med fördel kan utfodras med grenar af löf- och barr-
träd samt buskar, starr och dylikt, skulle blifva mera lättfödd än
annan svensk boskap. Jaken, som i sitt hemland Tibet äfven an-
vändes till last- och riddjur, lämnar fet, riklig mjölk, har välsma-
kande kött och en förträfflig ull. Bild. 33.
Inom fågelvärlden äro skänkta bland andra 1 lafskrika (Garru-
lus infaustus), 2 ringdufvor (Columba palumbus), 6 skogsafvar (Asio
otus), 1 pärluggla (Strix tengmalmi), 3 slagugglor (Strix uralensis),
Digitized by
Google
DB NATURVETENSKAPLIGA AFDBLNINGARNA PÅ SKANSEN. 125
1 vaktel (Perdix cotumix), infångad i Stockholm, 1 vattenrall (Rallns
aqnaticus) och 3 brunänder (Fuligula ferina) från sjön Tåkem.^
Följande viktigare inköp af däggdjur hafva blifvit gjorda: 1
fjällräf (Canis lagopus), 1 isbjörn (Ursus maritimus), 1 utter (liutra
vnlgaris), 7 vikaresälar (Phoca foetida) och 1 älgkalf (Alces palma-
tas) af honkön. Skansens älgbestånd räknar altså 3 djur. De två
älgtjararne hafva, såsom vidstående afbildning (34) visar, utvecklat
sig på ett gynsamt sätt, ett resultat, som vunnits bland annat
genom sorgfälligt iakttagen, naturenlig utfodring.
Bland inköpta fåglar må nämnas 1 jaktfalk (Falco gyrfalco)
och 4 svarta storkar (Ciconia nigra).
Växtafdelningen. Ett ej obetydligt arbete har äfven under de
två sista åren nedlagts på den botaniska trädgården. Ett stort antal
till största delen inhemska träd och buskar hafva för den samma
dels erhållits genom köp, dels öfverlämnats som gåfva af för Skan-
sens utveckling inom detta område intresserade personer. Under år
1^99 inköptes sålunda 1,000 hagtorns- och 1,000 omskolade fyraåriga
granplantor, genom hvilka senares utsättning Skansens granplan-
teringar erhöllo en värdefull tillökning. Bland gåfvor till denna
ptydnadsplantering må nämnas följande. År 1899 öfverlämnade di-
rektör N. P. Jbnsbn, förutom 600 dyrbara rosaarter, en samling af 3,710
träd och buskar, såsom lönn, lind, vildapel, fågelkörs, hassel, hagtorn
med flere; direktör A. Pihl å Rosendal förärade öfver 500 björkar
och granar samt direktör E. Holmerz å Skogsinstitutet öfver 400
häggar, almar och lönnar. Äfven må nämnas den vackra gåfvan af
1,675 pilar, lönnar, popplar, almar och nyponbuskar, som af Kungl.
LANDTBRUKSAKADEMIENS EXPERiMENTALFÄLT öfverlämuats till Skansen
genom direktör E. Lindgren. Af T-iäders fröhandel mottogos under
båda åren gåfvor till denna af delning, hvaraf särskildt må nämnas
:5,850 liljeplantor och lökar.
Såsom i synnerhet från rent svensk botanisk synpunkt värdt att
ihågkommas, må nämnas utplanterandet af en större samling inhem-
» För öfrigt hänrisiw till gåfvoförtcckningen sid. 172 o. f.
Digitized by
Google
M
CO
Digitized by
Google
128 DE NATUBVETENSEAPLIGA AFDELNINGABNA PÅ SEANSEN.
ska växter, hvilka appdragits af gifvaren, professor L. F. LIffler
å Djursholm.
Af dessa kunna anföras Echinops sphaerocephalus, Hieradum
aurantiacum, Campanula trachelium, Pulmonaria officinalis, Lysi-
machia nnmmularia, Anemone hepatica, Papaver nndicaule, Adonis
vemalis, Trollius europseus, Viola odorata, Circaea alpina, Daphne
mezereum, Orchis sambucina, Fritillaria meleagris, ConvaUaria ma-
jalis, Muscari botry oides och Blechnum spicant. Amanuensen C. IJ.
Palm insamlade under en resa på Gotland åtskilliga sällsyntare
växter, hvilka uppsändes till Skansen och utplanterades därstädes.
Bland dessa må nämnas Adonis vemalis, Cephalanthera mbra och
Orchis ustulata. Utefter den nyanlagda Björkliden utplanterades
ett antal exemplar af Osmunda regalis, hvilka insamlats i Hagby
socken i Kalmar län af bibliotekarien P. G. Vistrand.
Så väl 1899 som 1900 företog amanuensen A. Behm med anslag
af Nordiska museet resor i naturvetenskapligt ändamål, under hvilka
erhölls ett flertal för Skansens botaniska trädgård lämpliga arter. Så
nedsändes 1899 från Jämtland bland andra följande : Primula farinosa,
Primula stricta, Trollius europeeus, Aconitum lycoctonum, Rhodiola
rosea, Rubus saxatilis, Astragalus alpinus, Nigritella nigra, Coral-
lorrhiza innata, Cypripedium calceolus, Tofieldia borealis, Carex
atrata, Poa alpina, Sesleria coerulea m. fl. Från Vestfinnmarken i
Norge, h vilken var målet för resan 1900, nedsändes så väl frön som lef-
vande exemplar af bland andra följande sällsyntare arter: Mulgedium
sibiricum, Gentiana serrata, G. involucrata, G. nivalis, Plantago
borealis, Armeria elongata* maritima, Rhododendrum lapponicum,
Andromeda tetragona, Myricaria germanica, AUium schoenoprasum
P sibiricum, Eriophorum russeolum m. fl. Samma år insamlades af
den samme med biträde af Skansens trädgårdsmästare under upp-
repade utfärder till Stockholms skärgård en större mängd af de i
denna trakt förekommande arterna såsom Valeriana officinalis,
Cynanchum vincetoxicum, Nymphaea alba, Caltha palustris, Papaver
dubium, Polygala vulgaris, Potentilla verna, Trifolium montanum,
Gymnadenia conopsea, Orchis sambucina, Platanthera bifolia, Listera
ovata, Allium schoenoprasum, Juncus conglomeratus, Briza media,
Digitized by
Google
UTSTALLNINGSLOEALBB OCH FÖRBVISNINaSTIDEB. 129
Aspleninm trichomanes, Woodsia ilvensis, Botrychium lunaria. Re-
daktör K. Åkbrmabk öfverlämnade frön af Stenhammaria maritima,
Glancinm lutenm och Lathyrus maritimus insamlade i Gröteborgs
skärgärd. Direktör F. Pettersson i Uppsala förärade exemplar af
den röda näckrosen (Nympheea alba f. rosea), af hvilken art äfven
frön erhöllos från Bebgiansea tbädgården genom botaniske träd-
gårdsmästaren Ivan Öbtendahl. Från detta sistnämda håll äfven
frön af ett större antal andra olika växtarter.
Af de föregående årens förvärf inom denna afdelning hade man
glädjen att se ett betydande antal under dessa somrar hafva gått
till och i flere fall spridt sig på Skansens ängar och vallar.
Fullt utbildade hafva iakttagits Cirsium heterophyllum, Mulge-
dium alpinum, Hanunculus aconitifolius, Angelica archangelica,
Nymphfiea alba f. rosea, Adonis vernalis, Caltha palustris, Trol-
lius europaeus, Papaver nudicaule, Papaver radicatum, Arabis alpina,
Crambe maritima, Cochlearia arctica, Saxifraga cotyledon, Azalea
procumbens, Cypripedium calceolus m. fl. orkidéer, vidare Struthi-
opteris germanica, Osmunda regalis m. fl.
TJtstflUningslokaler och forevisnlngstider. Med af seende å
museets utställningslokaler må följande förändringar under de båda
här ifrågavarande åren antecknas.
En af museets älsta afdelningar, den år 1874 öppnade s. k.
>Norra paviljongen» (nr 71 C Drottninggatan), stängdes för allmän-
heten den 1 april 1899, då husets egare ämnade använda lokalen
för annat ändamål. Som bekant innehöll denna afdelning förnäm-
ligast föremål från Norrland och Lappland. Här sågs den stugu-
interiör från Delsbo socken i Helsingland, för hvars tillkomst museet
i främsta rummet hade att tacka biskop L. Landgren, äfvensom
museets två första exteriörer eller landskapsbilder, återgifvande
Järfsö socken i Helsingland och en höstflyttning i Lule lappmark,
hvilken senares tillbehör anskafi^ats hufvudsakligen af landshöfding
H. A. Widmark. Samtliga i denna afdelning inrymda föremål äro
Digitized by
Google
130 PÖRBVISNING8TIDER. BESÖK I MUSEET.
nn magasinerade, till dess de åter kunna utställas i museets nya
byggnad å Lejonslfttten.
Hvad beträffar den af Järnkontoret efter Allmähna konst- och
industriutställningen i Stockholm 1897 till Nordiska museet skänkta
graf utställningsbyggnaden, hänvisas till hvad ofvan å sid. 113 är
nämdt.
Förevisningstiderna vid museets olika afdelningar voro fortfa-
rande de samma som förut. Så har allmogeafdelningen i nr 71 A
Drottninggatan varit öppen måndagar, tisdagar, torsdagar och fre-
dagar kl. 11-— 3 samt söndagar kl. 1 — 3. Handtverks- och skråafdel-
ningen, afdelningen för de högre stånden samt norska afdelningen
i nr 77 och 79 Drottninggatan hafva varit tillgängliga onsdagar och
lördagar kl. 11 — 3 samt söndagar kl. 1 — 3. Farmaceutiska afdel-
ningen, nordfrisiska rummet m. m. eller de i nr 88 Drottninggatan
inrymda samlingarna voro liksom under föregående år stängda under
vintermånaderna.
Under sommarmånaderna — från den 1 juni till den 30 sept. —
ha samtliga afdelningar varit tillgängliga alla h vardagar kl. 11—4
och söndagar kl. 1 — 3.
Skansen har varit öppen för besökande alla dagar hela året från
kl. 10 till skymningens inbrott eller längre.
Besök i museet. Samtliga museets afdelningar besöktes år
1899 af 434,200 personer, af hvilka 413,116 besökte Skansen. Antalet
besök år 1900 utgjorde 507,882, hvaraf 487,584 komma på Skansens
andel.
Antalet besök i och för studier eller kopiering af föremål i
museets olika afdelningar utgjorde år 1899 136, hvaraf 67 gälde
friluftsmuseet på Skansen. Ar 1900 uppgick studiebesökens antal
till 328, hvaraf 159 på Skansen.
I sammanhang härmed må nämnas, att, på grund af vid Nor-
diska museets nämds sammankomst den 14 nov. 1898 fattadt beslut,
Digitized by
Google
BRANDFÖBSÅKBINO. DELTAGANDE I UTBTILLNINGAR. 131
priset å de till museet och Skansen gällande årskorten från och*med
1899 års ingång höjdes sålnnda,. att årskort till alla afdelningama
i staden och på Skansen hädanefter för vuxna personer kosta 7 kr.
och för barn 5 kr. samt årskort till Skansen för vuxna 6 kr. och
för barn 4 kr. Denna höjning i priset ansågs nödvändig på grund
af de genom Skansens snabba utveckling stigande utgifterna.
Dock har för lärarpersonalen vid åtskilliga skolor, för tjänste-
män vid järnvägen, telegrafen, telefonanstalten m. fl. tillstånd gif-
yits att lösa årskort till nedsatt afgift, då ett större antal i samma
verk anstälda tjänstemän på samma gång antecknat sig.
En öfversikt af alla till olika pris under åren 1899 och 1900
lösta årskort visar, att under år 1899 årskort till olika pris löstes
af 2,441 personer och under år 1900 af 2,907.
Brandförsäkring. Samlingarna voro vid 1899 års utgång brand-
försäkrade till ett värde af 828,700 kr., och museets båda egendomar
i staden (nr 77 och 79 Drottninggatan), byggnaden å Lejonslätten,
Skansen samt Bredablicks torn till ett sammaulagdt värde af
1,177,650 kr. Försäkringsaf gifter na under samma år uppgingo till
kr. 2,762: 24.
Vid 1900 års utgång voro museets samlingar brandförsäkrade
till ett värde af 809,700 kr. och museets egendomar i staden, bygg-
naden å Lejonslätten, Skansen samt Bredablicks torn till ett sam-
manlagdt värde af 1,546,650 kr. Försäkringsafgifterna uppgingo
till kr. 2,895: 64.
Deltagande i utställningar. Under de båda här ifrågavarande
åren har Nordiska museet med föremål ur sina samlingar deltagit i
åtskilliga olikartade utställningar.
Vid Svenska slöjdföreningens sammankomst den 14 mars 1899
utstäldes i sammanhang med ett af fröken A. Branting hållet före-
Digitized by
Google
132 UTSTÄLLNINGAR. UTGIFNA ARBBTBN.
drag om hemindustriens alster af textilföremäl i Norge, Danmark
och Schleswig-Holstein ett flertal i museets ego befintliga väggbo-
nader och andra väfnader från Schleswig-Holstein samt en del trä-
sniderier från samma trakt.
Samma år deltog museet i den af Fotografiska föreningen under
april — maj i Stockholm anordnade utställningen af fotografiska alster
med åtskilliga porträtt af aflidna framstående personer, utförda i
daguerrotypi, fotografi m. m.
Bland märkligare utställningar, i hvilka museet under år 1900
deltagit, må främst nämnas den i kulturhistoriskt af seende synner-
ligen intressanta Karl Johans-utställningen, anordnad af Svenska
slöjdföreningen i Akademiens för de fria konsterna utställnings-
salar under tiden från slutet af januari till medlet af mars. Ur
museets samlingar utstäldes härvid en större mängd föremål, om-
fattande så väl möbler och husgeråd som vapen, dräkter, smycken,
kostymbilder m. m., inalles icke mindre än 267 olika nummer.
Vid den i Uppsala under april och maj samma år af Upplands
fornminnesförening anordnade utställningen af historiska vyer från
Uppland utstäldes flere museet tillhöriga afbildningar af kyrkor och
andra äldre byggnader, utförda i olika maner och reproduktions-
sätt.
Vidare må här nämnas museets deltagande uti Svenska bok-
industriutställningen i Göteborg, h vilken öppnades i juli månad 1900.
Ur museets samlingar stäldes till denna utställnings förfogande en
större mängd bokbinderi- och boktryckeriutensilier, som voro upp-
stälda i en särskild lokal, ordnad som ett gammalt tryckeri.
Dess utom har för vetenskapligt ändamål eller såsom modeller
utlånats ett betydande antal museets samlingar tillhörande föremal.
Från museet utgifna arbeten.^ Under åren 1899 och 1900 ut-
gäfvos åtskilliga arbeten rörande Nordiska museet. Sålunda ut-
kommo under år 1899:
1 Se för öfrigt sid. 202 o. f.
Digitized by
Google
UTGIFNA ARBETEN. LITERÄR FÖRBINDELSE. 133
Om nyckélJiarpospelet pä Skansen, af K. P. Lepflbr. Utgö-
rande del 6 af arbetet Bidrag till vår odlings häfder, utgifna af A.
Hazblius.
Vidskepelser, vantro och huskurer i Banderyd och Lidingö i slutet
af 1700-talet, Anteckningar af J. P. Wallensteen, utgifna af E.
Hammarstbdt. Utgörande del 7 af Bidrag till vår odlings häfder.
Bilder från Skansen, utgifna af A. Hazelius. 5 — 12 häftena.
Samfundet för Nordiska museets främjande 1898, Meddelanden
utgi&a af A. Hazeuus.^
Småtryck, utgifna i samband med Skansens fester. 3 nr.
Ar 1900 utgåfvos följande arbeten från museet:
Meddelanden från Nordiska museet 1898, utgifna af A. Hazelius,
innehållande strödda meddelanden angående museet 1898, uppsatser
af E. Hammarstedt, K. B. Wiklund, O. V. Wbnnersten, J. Bottiger,
0. Siren m. fl., en skråhandling, arkivaliska notiser m. m.^
Nordiska museets tjugufemdrsminne 1873—1898. Utgörande häf-
tet 4 af Handlingar angående Nordiska museet, utgifna af A.
Hazelius.
Nordiska museet infor 1900 års riksdag. Utgörande häftet 5 af
Handlingar angående Nordiska museet.
Samfundet for Nordiska museets främjande 1899. Meddelanden,
ntgifna af A. Hazelius.
Rytmiska koraler från Uåsjöstapeln. Nr 1 — 8.
Småtryck, utgifna i samband med Skansens fester. 2 nr.
Uterftr förbindelse med andra museer och samfand. Literär
förbindelse inleddes år 1899 med följande svenska föreningar:
Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening. Göteborg.
Blekinge museiförening. Karlskrona.
' En lindring uti maseets rätt ansenliga ntgifter för befordrande af postpaket
erhölls genom den af Knngl. poststyrelsen beviljade rättigheten till nedsatt postafglft
för korBbandsförsändelser, innehållande de ärligen frän mnseet ntgifna arbetena > Med-
delanden ttkn Nordiska mnseet > och »Samfundet för Nordiska mnseets främjande >.
Digitized by
Google
134 LITERÄR FÖRBINDELSE.
Södermanlands fornminnesförening. Strängnäs,
samt år 1900 med:
Gästriklands fornminnesförening. Gefle.
Antalet samfund inom Sverge, med hvilka Nordiska museet vid
slutet af år 1900 stod i förbindelse, utgjorde 21. En förteckning
öfver dessa lämnas å sid. 191.
De museer och samfund i utlandet, med hvilka Nordiska museet
kn(')t literär förbindelse under år 1899, voro följande:
UniversitetsBibliotheJcet. KJristiania.
Stavanger museum. Stavanger.
Det kongelige norske Videnskabers Selskab. Trondhjem.
Det kongelige danske Videnskabernes Selskab. Köpenhamn.
Det kongelige danske geografiske Selskab. Köpenhamn.
Geografiska Föreningen i Finland. Helsingfors.
Musée Boumiantzoff. Moskwa.
Verein fUr Volkskunde. Berlin.
Schlesische Gesellschaft fUr Volkskunde. Breslau.
Naturforschende Gesellschaft. Danzig.
Mitteldeuischer Kwistgewerbe-Verein. Frankfurt am Main.
Grossherzogliche Badische Sammlungen fiir Altertums- und Völker-
kunde. Karlsruhe.
Verein fiir Sächsische Volkskunde. Leipzig.
Verein fiir bayerische Volkskunde und Mundartforschung. Wlirz-
burg.
Ven-ein fiir Egerländer Volkskunde. Eger.
Schweizerisches Landesmuseum. Zlirich.
Koninklijk zoologisch Genootschap. Amsterdam.
Botterdamsche Diergaarde. Rotterdam.
Musée instrumental du conservatoire royale de musique, Bruxelles.
Société beige de Folklore. Bruxelles.
Anthropological Institute of Great Britain and Ireland. London.
Society of Äntiquaries of Scotland. Edinburgh.
International Folk Lore Association. Chicago.
New York Zoological Society. New York.
Digitized by
Google
LITBRlB FÖRBINDELSE. 135
Under år 1900 trädde museet i literär förbindelse medföljande:
Det norske geografisJce Selskdb. Kristiania.
Tromsö museum. Tromsö.
Blätter fur Pommersche Volkskunde. Stettin.
Wurttembergische Vereinigung fur VolJcskunde. Tttbingen.
Harzverein fiif Geschichte und Alterthumskunde, Wernigerode.
Alterthums- Verein. Wien.
Die kunsihistorischen Sammlungen des Ällerhöchsten Kaiserhauses.
Wien.
Verein fär österreichische Volkskunde. Wien.
Zoologischer Garten. Basel.
*Volkskunde^. Tijdschrift voor Nederlandsche Folklore. Gent.
Société d^archéologie de Bruxelles. Bruxelles.
Académie des sciences, des lettres et des arts d'Amiens. Amiens.
Académie des sciences^ arts et belles-lettres de Caen. Caen.
Commission des antiquités de departement de la C6ted'0r. Dijon.
Académie des sciences, inscriptions et belles-lettres de Toulousc.
Toulouse.
Augustana College. Rock Island, Illinois.
Antalet utländska museer och samfund, med hvilka förbindelse
är inledd, utgjorde år 1899 210 och 1900 225. Se sid. 192 o. f.
Digitized by
Google
136 NORDISKA MU8BETS FONDER.
3.
Nordiska museets fonder.
Byggrnadsfonden.
Byggnadsfonden har uppkommit dels genom behållningen af
Skandinavisk-etnografiska samlingens byggnadsfond, förut stäld un-
der särskild nämds förvaltning, dels genom medel, som blifvit af
Nordiska museets styrelse insanJade genom basarer, folkfester och
lotterier, dels ock genom från olika håll till museibyggnaden läm-
nade gåfvor.
Såsom af föregående årsberättelse inhemtas, var byggnads-
fondens behållning vid 1898 års slut
209,444 kronor 2 öre.
Under år 1899 ökades fonden dels genom en gåfva å 1,000 kr.
och dels genom influtna lotterimedel kr. 420,009: 99, men minskades
med utgifter under året kr. 299,010: i4, i följd hvaraf fondens vid
1899 års slut återstående behållning utgjorde
331,443 kronor 87 öre.
Digitized by
Google
KORDISKA MUSEETS FONDER. 137
Under år 1900 ökades fonden dels genom från utställnings-
lotteriet i Stockholm 1897 samt allmänna konst- och industriutställ-
ningens i Stockholm 1897 förvaltningsutskott öfverlämnade kr.
268,292: si och dels genom influtna lotterimedel kr. 484,977: so.
Utgifterna under samma år uppgingo till 408,807 kr. 41 öre, hvadan
byggnadsfondens behållning vid 1900 års slut utgjorde
675,906 kronor 7 öre.
Allmänna fonden.
För uppkomsten af denna fond redogöres i 1881 års meddelanden
sid. 47.
Fondens kapital skall fbrblifva orubbadt, men räntorna äro äm-
nade att användas till löpande utgifter fbr Nordiska museets ändamål.
Till den sammas förstärkning gå, enligt § 8 i stadgarna för Sam-
fundet för Nordiska museets främjande, alla ständiga ledamöters på
en gång lämnade afgifter.
Förvaltningen är enligt museets stadgar öfverlämnad åt museets
styrelse.
Allmänna fonden, hvilken enligt 1898 års berättelse vid nämda
års slut uppgick till 53,272 kr. 47 öre, hade under åren 1899 och
1900 ökats genom ständiga ledamöters afgifter med ett samman-
lagdt belopp af 1,400 kr. och utgjorde vid 1900 års slut
54,672 kronor 47 öre.
Digitized by
Google
188 NORDISKA MUSBBTg FONDER.
Pensionsfonden .
Om uppkomsten .af denna fond se sid. 58 i 1885 års meddelanden.
Fondens kapital, som den 31 dec. 1898 utgjorde kr. 1,885: 62, hade
vid 1900 års slut vuxit till
2,078 kronor 90 öre.
4.
Bredablicksfonden.
Denna fond, som under namn af »Belvederefonden» bildades i
slutet af år 1891, af ser att skaffa bidrag till gäldande af köpe-
skillingen — 100,000 kronor — för Bredablick samt äfven att, efter
dennas fullständiga gäldande, bereda medel till tornets underhåll
m. m. En närmare redogörelse för fondens uppkomst lämnas sid. 77
och följande i 1891 och 1892 års meddelanden. Summan af de vid
1900 års slut lämnade bidragen uppgick till
93,070 kronor.
5.
Skansfonden.
Denna fond, som afser att skaffa bidrag till gäldandet af köpe-
skillingen för så väl det år 1891 förvärfvade området öfre Skansen
Digitized by
Google
NORDISKA MUSBBTS FONDBR. 139
— 25,000 kr. — som för den år 1896 inköpta Nedre Skansen —
50,000 kr. — bildades år 1894 med anledning af det först nämda
köpet. Vid 1900 års slut utgjorde summan af de lämnade bidragen
16,000 kronor.
6.
Herman Frithiof Antells fond.
Genom testamente af den 1 okt. 1891 skänkte framlidne med.
doktor H. F. Antell
100,000 kronor
till Nordiska museet >att af dess styrelse förvaltas som fond, hvars
räntor användas till museets fromma»; Enär, enligt testators för-
ordnande, vissa andra legat först skulle utdelas, men »öfriga till-
gångar sammanhållas och förvaltas, tills de genom tillkommande
räntor nått sådant belopp, att en hvar sitt erhålla kan», blef denna
fond först den 7 okt. 1896 öfverlämnad till Nordiska museet.
Digitized by
Google
140 DONATIONBR TILL KORDISEA MUSBBT.
4.
Donationer till Nordiska museet.'
Under denna öfyerskrift upptagas sådana till museet alt ifrån dess
grundläggande är 1872 lämnade penningebidrag, som uppgä till ett be-
lopp af 500 kronor eller därutöfver. Af bidragen har en del gått till
museets fonder.
Ständiga ledamöters afgifter äro icke medräknade i nedanstående
summor. Artalen angifv^a de år, dä penningebidragen lämnats.
H, M. konung Oskar II. Samfundets skyddsherre. 1874
(660), 1900 (500), 1901 (500). 1,660: -
H. M. drottning Sofia. Ständig ledamot. Hedersledamot.
1896 (250), 97 (250), 98 (250), 99 (250). 1,000: -
H. K. H. kronprins Gustaf. Ständig ledamot. Hedersledamot.
Br.^ 1892—1901. 1,000: —
H. K. H. prins Karl. Ständig ledamot. Hedersledamot. 1892
(600), 93 (500), 94 (525), 95 (500). 2,025: —
Abramson, Eveline, f. Gumpert, fru. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Althainz, Fredrik Gerhard, grosshandlare. Stockholm. 1888. 500: —
Andersson, Johan, byggmästare. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1897. 1891 (1,000), 93 (10,000), 94 (2,000), 96 (1,000). 14,000: —
Andersson, John F., ingeniör. Djursholm. 1900. 1,000: —
^ I denna förteckning äro upptagna alla donationer, som lämnats till mnseet
intill den 1 maj 1901.
* Br. ntmärker här och i det följande, att bidragen lämnats till Bredablicks-
fonden. Se sid. 138.
Digitized by
Google
I
DONATIONER TILL NORDISKA MUSBBT. 141
Antell, Herman Frithiof, medicine doktor. Paris. /Ständig leda-
mot. Hederaledamot. Dod 1893. 1884 (200), 90 (700),
91 (1,000), 92 (1,000), 93 (3,000); Br. 92—96 (400) och
96. ntbet. af dödsboet (600); genom testamente af den 1 okt.
1891 100,000 kr., utbet. af dödsboet 96, samt ytterligare i
rilnteutdelning 5,700 kr., ntbet. 98. 112,600: —
Appelberg, Lotten, f. Östergren, fru. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Arwidason, Torsten Adolf, kommendör. Stockholm. Dod
1893. 1892. 1,000: —
Astrup, Hans Rasmus, f.d. statsråd. Kristiania. Ständig ledamot.
Hedersledamot. Dod 1898. 1873 (500), 82 (2,500), 84 (2,500). 6,600: —
Azell, Severin, grosshandlare. Sundsvall. Dod 1892. 1877. 600: —
Azling, Hampus, godsegare. Stockholm. 1894. 8,000: —
Benedieks, Carl, generalkonsul. Stockholm. Hederaledamot. Död
1888. 1879. 1,000: —
Benedieks, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Hedera-
ledamot. Död 1895. 1891 (10,000), 93 (3,000), 94 (2,000),
95 (2,000), genom testamentariska förordnanden af den 11
dec. 1890 och den 5 juli 1893 (15,000). 82,000: —
Benedicks, Gustaf, bruksegare. Gysinge. Ständig ledamot.
HederaUdamot. 1874 (100); Br. 92—1901 (1,000). 1,100: —
Berg, Helene, f. Bligh, fru. Stockhohn. Hedersledamot. 1894
(500), 95 (500), 97 (500), 99 (500), 1900 (500). 2,500: —
Berg, Nils Vilhelm, grosshandlare. Stockholm. 1880(25), 89
(100), 92 (500). 626: —
Berggren, Maria Eleonora, f. Wiokberg, fru. Stockholm.
Död 1895. Br. 1892—94. 1,000: —
Berggren, BobertConstantin, grosshandlare. Stockholm. Stan-
dig ledamot. Död 1893. 1884 (500), 88 (200). 700: —
Bergstedt, Carl, fabriksidkare. Stockholm. 1876 (100); ^r. 92—
1901 (1,000). 1,100: —
Bergstedt, Erik, grosshandlare. Stockhohn. 1876 (100), 87 (100);
Br. 92—1901 (1,000). 1,200: —
Bergström, Frans Frode Theodor, f. d. kammarråd. Stock-
holm. Hedersledamot. 1894. 1,000: —
Bobergh, Thérése, f. Björklund, eukefru. Stockholm, ^r. 1892—
1901. 1,000: —
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ledamot af Nordiska
museets styrelse. Ständig ledamot. Död 1899. 1873 (100);
Br. 92—99 (800), 1900 utbet. af dödsboet (200). 1,100: —
Digitized by
Google
142 DONATIONBR TILL NORDISKA MUSBBT.
Boman, Emil, Bkeppsklarerare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1901. Br, 1892—1901. 1,000; —
Bonde, Carl OarlsBon, friherre, ofverceremonimistare. Stock-
holm. Br, 1892—1901. 1,000: -
Bonde, Gustaf Trolle-, grefve, öfverste-kammarjaDkare. Stock-
holm. Ständig ledamot. Dod 1884. 1873 (200), 78 (500). 700: —
Bondeson, August, medicine doktor. Göteborg. 1880. 700: 10
Bonnier, Albert, bokförläggare. Stockholm. Död 1900. Br.
1892—1900 (900), 1901 utbet. af dödsboet (100). 1,000: —
Boström, Erik Gustaf, f. d. statsminiBter. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892—1900. 1,000: -
Brandt, Axel, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1898. 1888. 500: —
Broms, Gustaf Emil, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1898
(500), 1900 (2,000), 1901 (2,500). 6,000: —
Buren, Carl, brukspatron. Skeda, Ryssby. Ständig ledamot.
Hedersledamot. Död 1887. 1876 (200), 84 (1,000). 1,200: —
Bunsow, Fredrik, grosshandlare. Stockhohn. Hedersledamot.
Död 1897. 1877 (500), 92 (3,000), 93 (100), 94 (1,000),
95 (1,000). 5,600: —
BunsowB, Fredrik, grosshandlare, Stockholm, dödsbodelegare.
1897. 20,000: —
BtLnsow, Fredrik Herman, godscgare. Stockholm. Br. 1892
—1901. 1,000: -
BOnsow, Bobert, konsul. Stockholm. 1899. 500: —
Bäckström, Johan, grosshandlare. Stockholm. 1883 (1,000), 87
(100), 96 (100); Br. 92—1901 (1,000). 2,200: —
Carlsson, Albertina, f. Arvin, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Camegie, David, grosshandlare. Göteborg. Död 1890. 1876
(1,000), 87 (1,000). 2,000: —
Camegies, David, grosshandlare, dödsbodelegare, Göteborg,
genom konsul O. Ekman. Stockholm. 1890. 6,000: —
CasparsBon, Carl Edvard, kapten. Uppsala. Död 1899. Genom
testamente af den 16 okt. 1897 1899. 10,000: —
Cavalli, Gustaf, apotekare. Sköfde. Hedersledamot. 1888(1,000),
96 (5,000). 6,000: —
Cavalli, Johan Gustaf, apotekare. Göteborg. Hedersledamot.
Död 1888. 1887. 10,000: —
Cederlund, Edvard, grosshandlare. Stockholm. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. 1883. 500: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 143
v. Celsiiigy Fetrus Fredxik» kapten. Stockholm. Ständig leda-
mot, Br. 1892—1901. 1,000: —
Cervin, Carl Gustaf, bankir. Stockholm. Hederaledamot. Dod
1899. Br, 1892—1898. 1,000: —
Glason, Isak Gustaf, professor. Stockholm. Br, 1892—1901. 1,000: —
Corman, Carl, professor {ständig ledamot), och fru Calla Cur-
man, f. Lundström. Stockholm. 1898. 1,000: —
Dahlberg, Johan Petter, bmksegare. BoUsta, Nyland. Heders-
ledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Danelius, Bror August, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Davidson, Ernst, herr. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Davidson, Henrik, generalkonsul. Stockholm. Dod 1895. Heders-
ledamot, 1874 (100), 83 (1,000), 90 (1,500). 2,600: —
Davidson, Vilhelm, konditor. Stockholm. tStändig ledamot.
Hedersledamot, Död 1883. 1883. 2,500: —
de Laval, Gustaf, fil. doktor, civilingeniör. Stockholm. Heders-
Udamot, Br, 1892 — 1901. 1,000: —
Diokson, Charles, medicine doktor. Stockholm. Ständig leda-
mot. 1876. 500: —
Dickson, James Jamesson, grosshandlare. Göteborg. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Död 1885. 1876 (1,000), 83
(1,000), 84 (2,000), 86 (1,000). 5,000: —
Dickson, Oskar, friherre, grosshandlare. Göteborg. Ständig
UdamoL Hedersledamot. Död 1897. 1872 (1,000), 84
(3,000). 4,000: —
Dickson, Bobert, grosshandlare. Gt^tehorg. Ständig ledamot. 1876. 600: —
Du RietB, Gustaf Adolf, grosshandlare. Stockholm. Br, 1892
—1901. 1,000: —
Dölling, FritB, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot. Heders-
Udamot, 1887 (1,000), 93 (100). 1,100: —
Bkengren, Vilhelm Alfred Ferdinand, stadsmäklare. Stock-
holm. Br, 1892—1901. 1,000: —
Ekman, Karia, f. Lavonius, fru. Stockholm. Hedersledamot,
1890 (200), 1900 (2,307: 60). 2,507: 50
Ekman, Oskar, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1873(100),
80 (2,500), 83 (1,000), 97 (1,000), 99 (1,000). 5,600: —
Ekman, ViUielm Ferdinand» bankkassör. Uppsala. Ständig
ledamot. Genom testamente af den 18 sept. 1899. 1900. 10,000: —
von Essen, Fredrik, friherre, riksmarskalk. Stockholm. Heders-
ledamot, Br, 1892—1901. 1,000: —
Digitized by
Google
144
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Br.
He-
Falok, X^onBtantån, grosshandlare. Hammar, Nyland. 1899.
de Fontenay, Otto Ernst le Sage» professor. Köpenhamn.
Hederaledamot, 1887 (2,500), 88 (2,600), 90 (6,000).
Forsell, Anton Isidor, disponent. Göteborg. Ständig ledamot.
Hederaledamol. 1899.
Forsgrén» Ida, fröken. Stockholm. Br. 1892—1901.
Forsgrén» Sally, f. WilLStröm, fru. Stockholm, ^r. 1892— 1901.
Franoke, Olena, f. Hallberg, fru. Stockholm. Död 1900.
Br. 1892—1900 (900), 1901 utbet. af dödsboet (100).
Fris, Oarl Gustaf, baukdirektör. Stockholm. Ständig ledamot.
1873 (200); Br. 92—1901 (1,000).
Fröberg, Christian August, borgmfistare. Hemösand.
1892—1901.
Gtober, Philip, bankir. Stockholm. Br. 1892—1901.
Georgii, Axel, konsul. Stockholm. Br. 1892—1901.
GiUjam, Gustaf Fredrik, universitetskansler. Stockholm.
deraledamot. 1892.
Gustafsson, Johanna, f. Pettersson, fru. Stockholm. 1898.
Gtöransson, Thure, apotekare. Falun. Ständig ledamot. Br. 1892 —
1901.
Hafström, Adolf Valdemar, grosshandlare. Ständig ledamot.
Br. 1892—1901.
Hagdahl, Charles Emil, medicine doktor. Stockholm. Död
1897. 1896 (70); Br. 92—97 (600).
Hallström, Hans, byggmästare. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
v. Hallwyl, Walter, grefve, bruksegare. Stockholm. Hedera-
ledamot. 1890 (15,000)^ 93 (2,000).
Hammarstedt, Nils Oskar, prost. Norrby, Sala. 1891 (1,000),
92 (1,000).
Hassell, Carl Johan, sekreterare i Kammarkollegium. Stockholm.
Död 1892. Genom testamente af den 11 maj 1891.
Hazelius, Artur, Nordiska museets styresman. Stockholm. Stän^
dig ledamot. 1883 (500), 85 (1,000), 88 (4,500), 89 (500),
90 (2,500), 91 (1,000), 92 (6,000), 93 (2,000), 94 (4,200),
95 (1,000), 96 (1,600), 97 (2,500), 98 (2,500), 99 (500);
Br. 92-1900 (1,000).
Hazelius, Fredrik Philip, öfverstelöjtnant. Stockholm. Död
1894. 1894.
1,000
10,000:
4,000:
1,000:
1,000:
1,000:
1,200:
1,000:
1,000:
1,000:
5001
500:
1,000:
1,000:
670:
1,000:
17,000:
2,000:
5,000:
81,250:
1,000:
* Detta belopp utgjorde inlösen af lägenheten Framnäs på Djnrgärden, bvilken
inköptes af grefve v. Hallwyl och omedelhart därpå öfverlämnades såsom gåfva till
Nordiska mnseet. Se sid. 70 i Samfundet för Gordiska museets främjande 1890.
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSBET. 14&
Heokaoher, Edvard, bankdirektör. Stockholm. 1892. 500: —
Hedberg, Anders Petter, groeshaDdlare. Sundsvall. Dod 1882.
1877. 600: —
Hedberg, Johan August, grosshandlare. Sandeyall. Ständig
ledamot 1894. 500: —
Heilbom, Otto Henrik, generalkonsul. Stockholm. 1889 (100);
Br. 92—1901 (1,000). 1,100: —
HeiBS, Frans, direktor. Stockholm. Död 1898. 1890. 1,000: —
Hellberg, Frithiof, direktör. Stockholm. Br, 1892—1901. 1,000: —
Hellberg, Johan Vilhelm, v. konsol. Sandsvall. Död 1887.
1877. 500: —
Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefru. Uppsala. Död 1893.
Genom testamente af den 2 januari 1888. 1894. 10,000: —
Hemmarck, Carl Gustaf, justitieråd. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Hierta, Hedvig Elisabet, fröken. Stockholm. Ständig ledamot.
Hederaledamot. 1873 (100), 83 (100), 96 (1,000); Br. 92
—1901 (1,000). 2,200: —
Hirsch, Isaak, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 1896. 1,000: —
Hirsch, Oskar, ingeniör. Stockholm. Hedersledamot. i9r. 1892 —
1901. 1,000: —
Hofbnan, August, f. d. slottsarkitekt. Stockholm. Hedersleda-
mot. Död 1897. 1889. 10,000: —
Holm, Anders Beinhold, godsegare. Kvibille. Hedersledamot.
Död 1899. 1895. 1,000: —
Höglund, Anton, konsul. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Hdrstadius, Gustaf Ferdinand, advokatfiskal. Stockholm. Död
1900. 1894 (1,000), 99 (300). 1,800: —
Jacobsen, Carsten Tank, disponent. Sundsvall. 1892. 600: —
Janson, Axel Gk>tthard, byggmästare. Stockholm. 1892 (250);
Br. 92—1900 (1,000). 1,260: —
Jeansson, Johan, grosshandlare. Kalmar. Död 1896. 1889(500);
Br. 92—95 (400). 900: —
Johansson, Botvid, grosshandlare. Sundsvall. Död 1895.
1877. 600: —
Josephson, Niels, direktör, justitieråd. Köpenhamn. Heders-
ledamot. 1898. 10,000: —
Josephson, EQalmar S., grosshandlare. Stockholm. 1900. 1,000: —
Kempe, Bernhard, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot.
1876 (150), 84 (500), 92 (300), 93 (200), 94 (1,000),
99 (300). 2,450: —
Digitized by
Google
M6 DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Kempe, Elias ViUielm, groBBhandlare. Stockholm. Död 1890.
1876 (150), 84 (500). eBO: -
Kempe» Frans» konsul. Stockholm. Ständig ledamot. Heders-
ledamot, 1884 (250), 97 (1,000), 99 (1,000). 2,260: -
Kempe» Henriette» f. Diewel, fru. Stockholm. Hedersledamot,
1894 (1,000), 99 (200), 1900 (200); Br. 92—1901 (1,000). 2,400: -
Kempe, Johanna, f. Wallis, fru. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot, 1892 (2,000), 93 (5,200), 98 (2,000). 0,200: -
Kempe, Julie, f. Fahlman, fru. Stockholm. Br, 1892 — 1901. 1,000: —
Kempe, Seth, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot
Hedersledamot, 1884 (250), 99 (1,000), 1900 (1,000). 2,260: -
Kempe, Vilhelm Henrik, grosshandlare. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot, Dod 1883. 1874 (500), 77 (1,180),
83 (2,500). 4,180: —
Kempes, Vilhelm Henrik, grosshandlare, dödsbodelegare.
Stockholm. 1883. 2,600: —
Kjellberg, Thérése, f. Edgren, fru. Stockholm. Br, 1892 —
1901. 1,000: -
Knudtson, Harald Christian Femando, kammarherre. Kri-
stiania. Hedersledamot, 1900. 1,000: —
Lamm, Carl Robert, ingeniör. Stockholm. Br, 1892—1901. 1,000: —
Lamm, Gustaf Maurits, ingeniör. Stockholm. Ständig leda-
mot, Dod 1892. 1891 (400), genom testamente af den 13
fehr. 1892 (10,000). 10,400: —
Laurin, Agnes, f. Bohtlieb, fru. Stockholm. Död 1896. Stän-
dig ledamot, 1890. 5oO: —
Laurin, Carl, direktör. Stockholm. Ständig ledamot, 1890. 500: —
Lemon, Adolf, grosshandlare (död 1899), och fru Mathilda Le-
mon, f. Lindström, Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Levin, Hartvig, grosshandlare (död 1892), och fru Fanny Levin,
f. Labatt, Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Liljedahl, August» godsegare. Uppsala. Hedersledamot, 1890
(1,000), 91 (3,000), 92 (1,000). 6,000: —
Liljewaloh, Carl Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Heders-
ledamot, 1892. 1,800: —
Liljewaloh, Edvard, grosshandlare. Stockholm. Br. 1S92 — 1900. 900: —
Liljewaloh, Tom, f. d. stadsmäklare. Stockholm. 1873 (100),
93 (20); Br, 92—1901 (1,000). 1,120: —
Limnell, Carl Abraham, öfverdirektör, ständig ledamot (död
1882), och fru Fredrika Limnell, f. Forsberg. Död
1892. Stockholm. 1874. 1,000: —
Digitized by
Google
DONATIONBR TILL NORDISKA MUSEET. 147
Lindahl, Vilhelm Nils Andreas, auditör. Karlskrona. Br,
1892—98. 1,000: —
LindegFen, August, Blottsarkitekt. Stockholm. 1892. 500: —
laindTOth, Carl Axel, grosshandlare. Stockholm. 1873. 1,600: —
Lindström, Edvard, konsuL Stockholm. Ständig ledamot. Br,
1892—1901. 1,000: —
Xjunglöf, Knut, grosshandlare. Stockholm. 1873 (250), 82
(1,000). 1,260: —
Ijungqvist, Knut Ottonin. bruksegare. Munksjö, Jönköping.
Hederaledamot, Död 1896. 1879 (ÖOO), 90 (60), 94 (100),
95 (350). 1,000: —
Loven, John, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Landberg, Louise, f. Haak, fru. Stockholm. Död 1899. 1894. 1,000: —
Lundberg, Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot.
1884. 1,000: —
Landström, Carl Frans, godsegare. Stockholm. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. 1882 (200), 91 (500), 94 (2,360);
Br. 92—1901 (1,000). 4,050: —
Landström, Johan Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Br.
1892—1901. 1,000: —
IKalmsten, Bmil, löjtnant. Malmö. 1892. 1,000: —
Mande, Louise, f. Siljeström, fru. Drottningholm. 1890. 600: —
Montan, Erik Vilhelm, professor. Stockholm. Ständig leda-
mot. Br. 1892—1900. 900: —
Möller, Fredrik, generalkonsul. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Ifeijber, Magnus Julius, stadsm&klare. Stockholm. Heders-
ledamot. Död 1894. 1890 (1,000), 93 (20). 1,020: —
Ifisser, Betty, f. Wettergren, fru. Stockholm. J5r. 1892— 1901. 1,000: —
Iforlund, Elisabeth, fröken. Stockhohn. Hedersledamot. 1900. 6,000: —
Iforlund, Lotten, f. Hertser, enkefni. Stockholm. Hedersleda-
mot. 1899 (4,475); Br. 1892—1901 (1,000). 6,476: —
Korström, Claes Gustaf, civilingeniör. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Br. 1892—1900. 1,000: —
Korström, Claes Gustaf, civilingeniör (ständig ledamot^ heders-
ledamot), och fru Alma Norström, f. Bunsow, heders-
ledamot. Stockholm. 1899 (1,000), 1900 (1,000). 2,000: —
Hfts, Nils Olof, grosshandlare. Östersund. Död 1900. Heders-
ledamot. 1886 (6,500), 87 (5,000). 10,600: —
Odelberg, Oskar Vilhelm, löjtnant, fabriksdisponent. Stock-
holm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Odelberg, Theodor, statsråd. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
10
Digitized by
Google
]48 DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Ohlsson, Anders, geDeralkoDsnl. Kapstaden, Kap. 1892. 500: —
Oldenburg» Carl Camillus, kyrkoherde. Österby, Hammar.
Ständig ledamot. Dod 1896. 1889 (510), 92 (250), 94 (100),
96 (160), 96 (150). 1,160: -
Olrog, Thorvald, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot,
Br. 1892—1901. 1,000: -
d'Otrante, Gustaf Armand Fouohé, hertig, förste hofstall-
mästare. Stockholm. Ständig ledamot. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Fälmorantz, Susanna, f. Vinborg, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: -
Fehrsson, Måns, åkare. Stockholm. Död 1895. 1893. 1,000: —
Peterson, Ingeborg, f. Tanberg, fm. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Peterson, P. 8., trädgårdsdirektör. Rosehill, Chicago, Illinois.
Ständig ledamot. Hedersledamot, 1885 (200), 97 (1,000). 1,200: —
Peyron, Ludvig, grosshandlare. Stockholm. 1877. 1,200: —
Phillpsoh, Carl David, konsul. Stockholm. Ständig ledamot.
1873 (200), 82 (500). 700: -
Piper, Claös Gustaf Frits, grefve, bof stallmästare. Stockholm.
Död 1897. 1891. * 500: —
v. Plåten, Carl, bruksegare. Stockholm. 1894 (300), 95 (400),
98 (200). 000: —
Bamstedt, Julia, f. H»ggström, fru. Stockholm. Br. 1892
—1901. 1,000: —
Begnell, Anders Fredrik, medicine doktor. Minas Geraes,
Caldas, Brasilien. Död 1884. 1877. 700: —
Reinhold, Alma, f. Burmester, fru. Stockholm. Ständig
ledamot, Br, 1892—1901. 1,000: —
Beinhold, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot, 1889 (1,895: Ol), 91 (1,500). 8,395: 01
Betzius, Magnus Gustaf, professor, och fru Anna Betzius,
f. Hierta. Stockholm. Ständiga ledamöter. Hedersledamöter,
1894. 1,000: —
Bosén, Karl Peter, literatör. Stockholm. 1884 (500), 85 (500),
93 (106), 94 (1,539: 42), 95 (350). 2,095: 42
v. Bosen, Fredrik Thomas Carl, grefve, kammarherre. He-
denlunda, Vadsbro. Ständig ledamot, Br, 1892 — 1900. 900: —
Bundström, Sofia, f. Schwartz, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Böhss, Carl Vilhelm Christian, konsul. Göteborg. Heders-
ledamot. Död 1900. 1892 (1,000), 93 (10,000). 11,000: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSBBT.
149
Säger, John Bdvard Magnus, ryttmästare. Stockholm. Stän-
dig ledamot Hedersledamot, 1894.
Sandell, Clara, f. Ohlson, enkefru. Stockholm. Ständig ledamot.
1887 (100), 91 (60); Br. 92—1901 (1,000).
Scharp, Clara, f. Westman, fru. Stockholm. Hedersledamot.
Br. 1892 (1,000); 94 (100), 96 (100), 97 (100), 98 (200),
99 (100), 1900 (300), 1901 (100).
Scholander, Sven, orDamentsbildhoggare. Stockholm. 1891.
Schumburg, Bobert, v. konsul. Stockholm. Br. 1892—1901.
von Sohwerin, Mathilda Christina, f. Hagberg, grefvinna.
Husby, Söderköping. Ständig ledamot. Hedersledamot. Död
1892. Br. 1892.
Selggren, Jonas, rektor. Gefle. Död 1896. 1882 (200), 84
(500).
SeUmann, Georg, disponent. Stockholm. 1897.
Settenrall, Carl, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
Sjögren, Anna, f. Nobel, fru. Nynäs, Ösmo. Br. 1892 — 1900.
Sjögren, ^jalmar, professor. Nynäs, Ösmo. Hedersledamot.
1891.
Smith, Lars Olsson, grosshandlare. Paris. 1891.
Sprmohoms, Elisabet, f. Elflstrand, enkefru, arfvingar. Stock-
holm. Br. 1892—1901.
Stridsberg, Ernst Viktor, ingeniör. Trollhättan. Br. 1892—99.
Strömer, Hjalmar, literatör. Stockholm. Död 1886. 1880.
Strömman, Ester, f. Kempe, fru. Stockholm. 1894.
Sundberg, August, grosshandlare. Sundsvall. Död 1900. 1877.
Sundgren, Fredrik Conrad, f. d. uppbördskommissarie. Stock-
holm. Död 1898. Genom testamente af den 19 nov. 1897.
1898.
Sundström, Per, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892—93.
Sunnerdahl, Emil, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
Svanström, Frcms, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
Soderlund, Carl Axel, ingeniör. Stockholm. Hedersledamot.
Br. 1892—95 (1,000); 96 (1,600), i strödda poster (131: 66),
98 (2,500).
Söderström, Carl Christian, grosshandlare. Stockholm. 1882
(300), 83 (1,000).
Sörman, Henrik, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
Tamm, Hugo, bruksegare. Pånö, Grillby. 1874 (100); Br. 92
—1901 (1,000).
Thiel, Ernst, bankdirektör. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
1,000:
1,150:
2,000:
860:
1,000:
1,000:
700:
1,000:
1,000:
800:
500:
1,500:
1,000:
800:
600:
1,000:
500:
18,111: 84
1,000: —
1,000: —
1,000: —
5,181: 66
1,300: —
1,000: —
1,100: —
1,000: —
Digitized by
Google
150 DONATIONBR TILL NORDISKA MUSBBT.
ThoreU, Edla, fröken. Biockhoim. Ständig ledamot. 1891(100),
92 (100), 93 (10), 95 (60); Br. 92—1901 (1,000). 1,200: -
Thorell, Beinhold, auditor. Stockholm. Br. 1892—1900. 000: —
Unander, Fanny, f. Scharin, fru. Stockholm. Är. 1892— 1900. 000: —
Waohtmeister, Axel Fredrik, grefve, ofyerste-kammarherre.
Stockholm. Dod 1899. Br. 1892—99. 800: -
Wachlimeister, Axel Knut Trolle-, grefve, hofmarskalk. TroUe-
Ljungby, Gkialof. Hedersledamot. 1892 (1,000), 93 (1,000). 2,000: —
Waohtmeister, Fredrik OlaSsson, grefve, generaldirektdr. Stock-
holm. 1892—1900 (årligen 100 kr.). 900: -
Wahlund, Carl Vilhelm, professor. Uppsala. Ständig ledamot.
1892. 600: -
Walldén, Vilhelm, godsegare. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1874 (löO), 83 (400), 87 (1,000), 90 (1,600),
92 (200). 8,260: -
Wallenberg, Anna, f. von Sydow, fru. Stockholm. Heders-
Udamot. 1888 (ÖOO), 90 (1,000), 92 (200), 93 (100), 96
(100), 96 (100), 97 (500), 98(360), 99 (360), 1900 (100);
Br. 92—1901 (1,000). 4,200: -
Wallenberg, Knut Agathon, bankdirektor. Stockholm. 1889
(1,000), 90 (260). 1,250: -
Valley, August, grosshandlare. Stockholm. Dod 1898. Br.
1892—98 (700), 1901 utbet. af dödsboet (300). 1,000: -
Weber, Mathilda, f. Weylandt, fru. Stockholm. Br. 1892—
1901. 1,000: —
Weinberg, Margareta Gustava, f. Tömsten, enkefm. Stock-
holm. Hedersledamot. Död 1894. 1892 (1,000), 93 (1,000). 2,000: —
Weinberg, Olof David, grosshandlare. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Död 1884. 1874 (600), 82 (1,000),
84 (16,000). 16,600: -
Wioander, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1891. 1890. 1,000: —
Wijk, Oaroline, f. Diokson, fru. Göteborg. Hedersledamot.
1879 (600), 90 (200), 96 (600). 1,200: —
Wijk, Olof, grosshandlare. Göteborg. Ständig ledamot. Heders-
ledamot. 1876 (600), 83 (600), 87 (500). 1,600: —
Wikström, Carl, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot.
1897. 8,000: —
Wikström, Hulda, fröken. Stockholm. Hedersledamot. 1899
(1,000); Br. 92—1901 (1,000). 2,000: —
Wikström, Nils, grosshandlare. Sundsvall. Död 1883. 1877. 600: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 161
Wikströms, Per, grosshandlare, dödsbodelegare. Stockholm.
1882. 2,500: ~
Wikgtröm, Per Magnus, grosshandlare. Stockholm. Hedersle-
damot. 1893 (2,000), 97 (3,000). 5,000: —
Wikström, Sofi, f. Edlund, fru. Stockholm. Hedersledamot
Br, 1892—1901. 1,000: —
Wrangél von Brehmer, Johan Wolmer, friherre, ofverste-kam-
marjnnkare. Hyby, Klågerap. Br, 1892—1901. 1,000: —
Vnlt von Steyem, Fredrik, direktör. Stockholm. Br, 1892—
1901. 1,000: —
Åkerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel, friherre, ofverste-
kammarjunkare. Stockholm. Hedersledamot, Död 1900. 1898. 1,000: —
Åslund, Fredrik August, konsul. Sundsvall. 1877. 500: —
Allmftnna konst- ooh industriutställningens i Stockholm
1897 lotteri. 1898. 45,260: —
Apotekarsooieteten. Stockholm. 1887 (500), 90 (500). 1,000: —
Norrlands gille. Stockholm. 1891. 1,500: —
Patriotiska sällskapet. Stockholm. 1891. 500: —
Digitized by
Google
152 T£BTAMENTARISEA FÖRORDNANDBN.
5.
Testamentariska förordnanden
till förmån för Nordiska museet.
Thomsen» Anna» fröken. EopeDhamD. Död 1888. Genom muntligt för-
ordnande 1888: norskt allmogesmycke af silfver. Aflämnadt 1888.
Wallander, Josef Vilhelm, professor. Stockholm. Död 1888. Genom
testamente af den 4 aug. 1887:' skisser i akvarell och olja, med motiv
från Delsbo och Vingåkers socknar, samt 3 delsbo- och 4 österåkersdrakter
m. m. AOåmnadt 1888.
Eichhorn, Christofer, biblioteksamanuens. Stockholm. Död 1889. Genom
testamente af den 6 nov. 1889: hela den af honom hopbragta samliogeD
af skråhandlingar, utgörande omkring 6,600 nummer, fördelade på 100
olika skrån och omfattande en tidrymd af öfver 300 år. Aflämnadt 1890.
Hasselly Carl Johan, f. d. sekreterare. Stockholm. Död 1892. Genom
testamente af den 11 maj 1891: ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till
inköp af för museet passande föremål. Aflämnadt 1892.
Lamm, Gustaf Mauritz, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död 1892.
G^nom testamente af den 13 febr. 1892: ett belopp af 10,000 kroDor.
afsedt till ökande af museets »Allmänna fond». Aflämnadt 1892.
Fries, Carl Leonard August, kommendörkapten. Stockholm. Död 1892.
Genom testamente af den 12 dec. 1889: minnen från fregatten Eagenies
jordomsegling 1851—1853, m. m. Aflämnadt 1893.
Flygare-Carlén, Emilie, fru. Stockholm. Död 1892. Genom testamen-
tariskt förordnande af den 22 jan. 1890: den hedersgåfva, bestående af
Digitized by
Google
TESTAMBNTARISEA FÖRORDNANDEN. 158
föxfattariDnans samtliga romaner, öfversatta till böhmieka språket, hTilken
hon år 1882 erhöll från Prag, m. m. Aflamnadt 1893.
Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefm. Uppsala. Dod 1893. Oenom testa-
mente af den 2 jan. 1888: ett belopp af 10,000 kronor. ASämnadt 1894.
Antell, Herman Frithiof, med. doktor. Paris. Ständig ledamot. Heders-
ledamot. Död 1893. Genom testamente af den 1 okt. 1891: ett belopp
af 100,000 kronor, afsedt att af museets styrelse »förvaltas som fond,
hvars räntor användas till museets fromma». Aflämnadt 1896. Ytterligare
utdelning pä grund af Antells testamente: 5,700 kronor. Aflämnadt 1898.
Lindholm, Johan August» f. d. postförvaltare. Stockholm. Död 1894.
Genom skriftligt förordnande: en* större samling oljemålningar, akvareller
och pennteckningar, alla återgifvande byggnader, gator och gränder från
det »gamla Stockholm». Aflämnadt 1895.
TuneliuB, Johanna Charlotta Lovisa, fröken. Stockholm. Död 1894.
Grenom testamente, dagt. i juni 1893: en samling porslinsföremål från
århundradets början, m. m. Aflämnadt 1895.
Erichsson, Carl Anders, f. d. inspektor, Charlottenlund. Död 1894. Genom
testamente af den 10 jan. 1894: återstoden af hans förmögenhet, sedan
åtskilliga legat till andra personer utgått. Utdelningen i utrednings-
mannens konkurs — med 2,217 % å testamentsbeloppet kr. 17,863: lo —
kronor 387: 25, afiämnad 1897.
Adlersparre, Sophie, f. LeijonhufSrud, friherrinna. Stockholm. Död 1895.
Enligt muntligt förordnande: klagoskrift, sydd på väf, från 1805. Af-
lämnadt 1895.
Benedioks, Emma, f. Benedicks, fru. Stockholm. Hedersledamot. Död
1895. Genom testamentariska förordnanden af den 11 dec. 1890 och den
5 juli 1893: ett belopp af 15,000 kronor, hvaraf 5,000 kr. till museet
och 10,000 kronor till anläggningarna på Skansen. Aflämnadt 1895.
msbeth, Henriette Oaroline, f. Owenius, fru. Simrishamn. Död 1895.
Crenom testamente af den 16 maj 1890: ett rikt snidadt antikt ekskåp.
Aflämnadt 1897.
SohwartB, Marie Sophie, f. Birath, fru. Stockholm. Död 1894. Enligt
muntligt förordnande: spegel med bord, i kejsarstil. Aflämnadt 1896.
0ra8en8toli>e, Charlotta, fröken. Stockholm. Död 1896. Genom testa-
mente af den 16 okt. 1893: antik chifEonier, bokskåp med flere andra
möbler, en samling familjeporträtt samt många minnen efter M. J. Orusen-
stolpe och Emilie Flygare-Carlén. Aflämnadt 1897.
Londioer, Qeorge, grosshandlare. Stockholm. Död 1897. Genom testa-
mente af den 18 april 1896: skrif schatull af mahogny, 1 dussin damast-
serveter, tillverkade i Linköping på 1780-talet, reffelbössa, som tillhört
hertig Fredrik Adolf af Östergötland, m. m. Aflämnadt 1897.
Digitized by
Google
154 TESTAMENTARISKA FÖRORDNANDEN.
BlaokstadiuB, Johan Zacharias, historiem&lare. Stockholm. Död IS98.
Genom muntligt förordnande: den stora taflan iBiskop Sigfrid döper hed-
ningarna i GÖtalandi, konstnärens mest betydande verk. Aflämnad 1898.
Sundgren, Fredrik Conrad, f. d. uppbördskommissarie. Stockholm. Död
1898. Genom testamente af den 19 nov. 1897: en åttondedel af of ver-
skottet af hans förmögenhet, sedan en del legat till enskilde och allmänna
inrättningar utgått. Beloppet, 13,111 kronor 84 öre, aflämnadt 1898.
Malmström, Johan August, professor, historiemålare. Hedersledamot.
Stockholm. Genom testamente af den 8 mars 1897 : målade studier i olja
och akvarell, teckningar på lösa blad eller i album af byggnader, kläde-
dräkter, folktyper m. m. från Sverge, Norge och Finland, som kunna
bidraga till kännedomen om folkets ståndpunkt i afseende å konstinduBtri
och karakteristik m. m.; gamla allmogeväf nåder från Skåne, Bleking ocb
Västergötland; fornnordiska dräkter samt en del vapen m. m., som känn»
vara till nytta vid fester å Skansen.
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ledamot af Nordiska museets sty-
relse. Ständig ledamot. Död 1899. Genom muntligt förordnande: ea
samling föremål, hvilka tillhört Carl von Linné, m. m. Aflämnadt 1899.
Casparsson, Carl Edvard, kapten. Uppsala. Död 1899. Genom testamente
af den 16 okt. 1897: ett belopp af 10,000 kronor. Aflämnadt 1899.
Gartz, Claes, bokauktionskommissarie. Stockholm. DÖd 1899. G«nom testa-
mente af den 21 sept. 1899: ljuskandelaber af silfver. Aflämnad 1900.
Lehnberg, Gustaf Conrad, f. d. handelsbokhållare. Stockholm. Död 1900.
Genom testamente af den 5 febr. 1899: lusthus från trädgården till huset
nr 30 Bellmansgatan i Stockholm. Aflämnadt 1901.
Ekman, Vilhelm t^erdinand, bankkassor. Uppsala. Ständig ledamot. Död
1900. Genom testamente af den 18 sept. 1900: 10,000 kronor till Nor-
diska museets byggnadsfond. Ej aflämnadt.
Sander, Nils Fredrik, kansliråd. Stockholm. Död 1900. Genom testa-
mente af den 17 maj 1898: en samling laveringar, blyertsteckningar och
målningar af framstående konstnärer, af sedda till illustrationer för Sanders
öfversättning af Eddan; guldmedalj m. fl. minnen af gif våren. Aflämnadt
1900.
Digitized by
Google
PEKSONSR, SOH UNDER IrEN 1899 O. 1900 LÄMNAT oAfVOR. IS»
6.
Personer, som under åren 1899 och
1900 lämnat gåfvor till Nordiska
museet.
1.
I dtnna afdelning upptagas endast namnen på de personer, hvilka under de
nåmda åren lämnat mera märkliga gåfvor till museets särskilda samlingar,
jämte kort angifvande af själfva gåfvan. öfriga gifvare upptagas i
nästa e^fdelning (2).
Till förhistoriska af delningen:
1899.
^Jåderkoim, J., f. La¥én, frn, Stockholm : båtformig stenyxa frän trakten af Malmköping,
Mérlund, T, L, ingeniör, Stockholm: >pincett> och s. k. rakknif af brons, frän se-
nare bronsåldern, jordfynd f^än Gammalstorp i Bleking. Se sid. 87.
Till allmogeaf delningen:
1899.
Anthoda Mockrnimån, Lamhnlt: fyra grafkors af smidt järn, frän 1800-talet.
BfQmand9f, C. ¥., pastor, Karlstad: en större samling allmogeföremål Mn Södra Finn-
skoga socken i Värmland.
Fonttr9m, «/., handlande, Hadiksvall: bradgnmsskjorta frän Bjnräkers socken och stick-
tr5ja af ylle, flrån Delsbo socken i Helsingland.
Tecknet * utmärker här, att gifvaren lämnat gåfvor äfven under ett eller
flere föregående år.
Digitized by
Google
156 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT gIpVOR.
'Oreff, A., med. doktor, Berlin: 2 gipsmasker af lapska typer, man och kvinna; afgjnt-
ningarna utförda på Skansen.
''Hellberg, M, f. Engström, fru, Sala: brndsadel Mn Västmanland samt skrin från Got-
land, m. m.
Malmgren, 0., herr, Stockholm: äkdynor från 1788 och 1842; b&gare, skedar m. m.
från Hörby socken i Skåne.
Jiordfje/I, A. A., folkskolelärare, Gäddede: jämtländsk brudkåpa från 1700-telet.
Jfackeby sockenmän genom prosten J. Granqvist, Rackeby, Lidköping: fyra grafkors af
sandsten, f>ån 1600- och 1700-talen. Se sid. 89.
Wennersten, 0. ¥., stndent, Uppsala: knäbyxor af renskinn, från Uppland.
1900.
Andersson, Cecilia, fru, Jönköping: en samling bonader från Yästbo och Sunnerbo härad,
Småland, Se sid. 89.
=*Balfour, H., professor, Oxford: gamla elddon och belysningsredskap från England och
Skottland.
*Behm, A., amanuens, Stockholm: lodbössa från Jämtland.
Bolländer, 0., ingeniör, Åbo: »snöstaf» från Väster Ensta och Vida byar i Tierps soc-
ken. Uppland, med årtalet 1814, använd såsom budkafvel vid uppbud till snö-
skottning på landsvägarna.
Boman, C, förvaltare, Lule: sked af silfver, dyrbart arbete från 1600-talet. Se sid. 92.
Carlsson, A., t. Kratz, fru, Årset: förkläde i rosengång, flakkalifstycke m. m. frånFrö-
ryds socken i Småland.
Jloas, C, skollärare, Gammal-Svenskby, Ryssland: runkalender af 8 hopbundna tra-
skifvor, med årtalet 1766. Se sid. 93.
Jluldt, H., ingeniör, Ume: en lapsk »8eite> (afgudabild) af sten, från Sorsele socken i
Västerbotten. Se sid. 110.
Xulle, £., f. Hallberg, fru, Stockholm: allmogeföremål, såsom skrin från 1600-talet, klapp-
trä, knyppeldyna m. m.
* Sahlin, C, ingeniör, Falun: 5 dräktbilder i akvarell, framställande bärgsmansfolk i
Falu kopparbergslag på 1600-talet.
SÖrby byamän. Norrby, Sala: bylur af koppar, byåldermansklubba m. fl. föremål från
Sörby by i Norrby socken. Uppland.
Tegelberg, Anders, bonde, Källsko, Rickholz, Estland: redskap, som uppgifves hafva
använd ts såsom kompass, från Rickholz i Estland.
Oenom Trapp, H., fröken, Söderhamn : allmogesaker från Söderala socken i Helsingland.
däribland skäktknif med årtalet 1843, bandsked och delar af en kvinnodräkt från
Söderala socken.
Wiberg, Johan, bonde, Pai-Jonos, Rickholz, Estland: »rimstain» (kalenderstal) från
Rickholz i Estland.
"^Wikström, A., literatör, Stockholm: strödda föremål, däribland lergods (>jydepotter»l
från Lokken och Viborg i Danmark; kantele från Reval. m. m.
Winslow, 0., fll. doktor, Stockholm: målad dörr från en bondstuga i Hyby socken.
Skåne.
ifinäs byamän genom hemmansegaren Bud Erik Olsson, Vinas, Mora: likbår, som till-
hört Vinas by i Mora socken. Dalarna.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDfiR ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 157
Till handtverks- och skråaf delningen:
1899.
Ehntrom, £., häradshöfding, Helsingfors: 45 afskrifter af finska skråhandlingar.
*F9tt9nberg, J. F., smedsmästare. Sala: ämbetsläda, hvilken tillhört hofslagarne i nämda
stad, frän 1600-talet.
1900.
Briocks, J. F,, kopparslagare, dödsbode/egare genom häradshöfding C. J, Hcd/afröm,
Stockholm: Stockholms kopparslagarämbetes in- och ntskrifnlngsböcker för åren
1705—1846, 1 tre band; samma ämbetes protokoll för åren 1759—1884, i två band:
dess räkenskapshandlingar, omfattande tiden 1741 — 1849, samt en »dödläda», som
tillhört ifrågavarande ämbete.
*Schu/dhei8, ¥., vinskänk, Stockholm : sigillstamp, som tillhört Stockholms vinskänkar-
societet. Se sid. 94,
Till af delningen för arbetets historia:
1899.
Bet^s, £ V., fm, dödsbo genom fröken £mma Berg, Stockholm: 4 oljemålningar, fram-
ställande bilder från ett siden väfveri på 1700-talet, m. m.
Jonsson, Martin, herr, Östby, Eriksland: tröskbnlt mod centmmstolpe, dragstång och
skaklar.
Sundström, B., studerande, Stockholm: snidad hyfvel med årtalet 1753.
Tibb/in, A, ¥., bokbindare, Stockholm: bokbindarpräss af gammal konstruktion.
1900.
*Fettersson, A. B., urmakare, Sala: en samling urmakarredskap såsom rullbänk, ned-
bänk, städ, snäckstraffare, rikthålk, hjulstickel, polerstål m. m.
Pfhigren, £. A., bankdirektör, Hudiksvall: tröskvält från Helsingland.
Till farmaceutiska af delningen:
1899.
Småtands nation i Uppsa/a genom kurator C. Grönblad, Uppsala: drogsamling.
1900. t
Borgenstam, L, apotekare, Skara: malm-mortel från 1763, mensurer m. m.
Till afdelningen för minnen från det gamla Stockholm:
1899.
Bengtsson, H. J., byggmästare, Stockholm: 3 stenomament (drnfklasar m. m.) från huset
nr 84 Regeringsgatan samt ett 50-tal målade kakel i olika mönster och färger,
från gamla hus i Stockholm.
Digitized by
Google
158 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 lIMNAT GÅFVOR.
*Bött/ger, J., intendent for konungens konstsamlingar, Stockholm: > säkerhets-Kort efter
klockan 11 nattetid>, 1791.
Eklund, Emma, Anna och Ebba, fröknar, Stockholm : kontrollstämpel, som tillhört Stock-
holms stads anktionsverk, samt P. Tillsi karta öfver Stockholm 1733.
Ericsson & KjellsMm, stenhnggerifirma, Värtan: portal af sandsten, fr&n 1670-talet,
från huset nr 20 Skeppsbron.
*Granlund, A., antikvarisk bokhandlare, Stockholm : »Stempel Bok wid Stockholms Ston
Jem och Metall Wäg>. Handskrift.
Genom Teaterbyggnadskonsortiet, Stockholm: minnen frän den gamla operabyggnaden.
1900.
Aktiebolaget Stockholms diskontobank genom direktör £. Thiel, Stockholm: skylt från
apoteket Lejonet i Stockholm.
Carlsson, £. L, herr, Stockholm: fana af silkesbrokad, med årtalet 1764, Stockholms
stadsvapen och tre kronor ä en glob.
Fastighetsaktiebolaget Drott genom ingeniör T. Örtenblad^ Stockholm: kakelngn i
gustaviansk stil. från huset nr 17 Norrlandsgatan.
^Lundahl, A. ¥., direktör, Stockholm: bartmanskms af stengods, fat, gryta m. m. af
lergods, glasfragment m. m., påträffadt vid grundgräfhing å gärdsplanen vid haset
nr 6 B St Paulsgatan, samt kakelugn i kejsarstil, frän samma hus.
ål/ström, J., roteman, Stockholm: kakelugn frän huset nr 7 Norrtullsgatan.
Sandahl, J., f. Nuss» fru, Stockholm: taila öfver »Stockholms Brand Signaler», akvarell-
målning Mn 1800-talets början.
*Santesson, M, E., fabrikör, Stockholm: kakelagn från 1700-talets senare hälft, deko-
rerad med blomstergirlander i olika färger.
*Stockholms skarpskyttefBrenings första kompani genom järn kramhandlanden G. Halfgren
och fabrikör £. Andersson, Stockholm : ett par kandelabrar af smidt järn samt 6
st. fäktsablar.
Städernas allmänna brandstodsbolag, Stockholm: sandstensportal med årtalet 1668, och
balkong af järn, från huset nr 20 Skeppsbron, samt en samling kakel Arån 1700-talet.
Wirström, F, ¥„ konditor, Stockholm: »Tillstånds-PoUet att hämta vatten ur Kongl.
Slottets brunnar», utfärdad för konditor Bulér.
Till samlingen af fortskaffningrsmedel och åkdon:
1899.
Gotlands fornsal genom lektor åt. Klintberg, Visby: karet från Visby.
LandsirÖm, G., handlande, Stockholm: trilla från 1700-talet.
Magnusson, E., t Schnell, fru, Stockholm: velociped af trä.
* malier, R., kolonibestyrer, Köpenhamn: grönländska hundseldon.
*Samzeliu8, H., jägmästare, och *Sällström, £. «/., konsul, Nederkaliks: forsbåt med två
par åror, forkar, Öskar m. m.
1900.
Arwidsson, L, fil. kandidat, Uppsala: en samling skid typer ftrån Härjedalen och Noig«<
Brask, ■/. M, f. d. båtsmanskorpral, Brytte, Rogsta: eka, påträffad i en skogssjö i RogsU
socken, Helsingland.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 159
*¥, C9/8ing, F„ kapten, Stockholm: eka, funnen i en mosse i Yrigstads socken, Småland.
i. Ehrenheim, P„ f. d. statsråd, Stockholm: täcksläde, s. k. >yis-ä-yis>, frän 1800-talets
början.
Lewenhaupt, C, grefve, Claestorp, Katrineholm: tvä ekor, funna i en skogssjö i Stora
Ifalms socken, Södermanland.
Lundbetyh, M, grosshandlare, Stockholm: akja frän Västerbottens lappmark.
Wachtmeister, A., grefve, ryttmästare, Torsäker, Väsby: eka, funnen pä Torsåker i
Hammarby socken, Vallentuna härad, Uppland.
^Waltén, 0., apotekare, Hvetlanda: gammal parsläde.
Till af delningen för sjöväsendet:
1899.
*&uif0t8Oi», F. A, fabrikör, Stockholm: skeppsmodell till ett kofferdi fartyg frän medlet
af 1800-talet.
Till af delningen för kyrkliga minnen:
1899.
Ekåberg, L A,, ängbätsbefalhafvare, Ryssviken, Stockholm: 2 grafhällar af järn med
barockomering, båda från Västerås gamla kyrkogård.
1900.
Sporre, A. C:8on, friherre, Vedeväg: träbild, som tillhört fattigbössan vid Vedevågs
braks kyrka i Västmanland.
Till af delningen för musikinstrument:
1899.
Bohm, A., fröken, Stockholm: stränginstrument frän 1700-talet.
* Hallman, K„ redaktör, Lule: klaver från slutet af 1700-talet.
Skogluttä, P., f. d. hemmansegare, Oxböle, Offerdal: harpa.
1900.
fMmton, e., direktör, Stockholm: klaver från 1806, af P. Krafts tillverkning.
Till afdelningren för de högre stånden:
1899.
^hr. G., herr, Stockholm: urverk frän slutet af 1500-talet, tallrik af mariebergs-
fajans, m. m.
9, il, ingeniör, dödsbo genom fröken A. Stigell, Stockholm: skrin af mässing,
från 1597, muskot] äm i snidadt fodral af trä, m. m.
Digitized by
Google
160 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÅMNAT GÅFVOR.
af Edholm, £, f. d. medicinalräd, och fru L af Edholm, f. ¥. Heljne, Stockholm:
himmelsäng.
*Kungl. huagerådakammaren genom intendenten för konungens konstsamlingar dr J.
Bottiger, Stockholm: en större samling sidenprof.
Lagerberg, S., fröken, Stockholm: sidentäcke från 1830-talet, märkdnk, smycken m. m.
frän ungefär samma tid.
Lundberg, Jenny och Augusta, fröknar, Stockholm: leksaksbyrä med inläggningar,
strumpstickhäUare af silfver i form af en nyckel, m. m.
*Mats8on, A., konsthandlare, Stockholm: flere par sidenskor frän 1700-talet, m. m.
Mörk, Mina, fröken, Stockholm: koniirmationsklädning frän början af 1800-talet.
Mauckhoffa, A., fröken, dödsbodelegare genom häradshöfding A. Liljencrantz, Stock-
holm: smycken, dräktdelar, durchslag af gammal rörstrandsfajans, m. m.
K. Schlnkel, A., kapten, Karlskrona: tekopp och fat med adliga ätten von Franckens
vapen, tallrik med fri herrliga ätten Oxenstierna af Eka och Lindö vapen, m. m.
Storcken fe/dt, £., generaldirektör, Stockholm: bord från 1850-talet.
Widstrand, 0., byggmästare, Stockholm: skulpterad och förgyld soffa från 1700-talet.
I900.
Benedicks, S. £., t Tholander, fru, Uppsala: en större trymå från midten af 1800-talet,
med rikt ornerad och förgyld ram.
* Bottiger, J., intendent för konungens konstsamlingar, Stockholm: mansporträtt (snickare)
från 1700-talet, oljemålning.
Colldén, H. 6„ f. Durling, enkefru, Stockholm : fickur med kedja af silfver, snusdosa,
plånbok, eldstål, skrin m. m.
Ehrlln, C, fru, Stockholm: krinoliner, »tonrnurer», damhattar m. fl. föremål, hörande
till 1860- och 1870-talens modedräkter.
Kempff, H., med. doktor, Stockholm: Anroraordens sigill samt protokoll, hållna nti
>Aurora Ordens Styrelse» 1816 — 1817 m. m.
Klingberg, 0., kamrer, Stockholm: spetsman tilj er, långschalar m. fl. plagg, hörande till
1860-talets modedräkter.
*iCungl. husgerådskammaren genom intendenten för konungens konstsamlingar dr J. Bot-
tiger, Stockholm: en samling möbeltyg af sidendamast m. m.
Rosenlind, £., direktör, Stockholm: västtyg af siden med rika silfverbroderier, i gnsta
viansk stil.
Sturzen-Becker, ¥„ lektor, Stockholm: broderad sidenväst (gustaviansk) m. m.
Till den historiska af delningen:
1899.
*Berg, Emma, fröken, Stockholm: porträtt af Gustaf IV Adolf, väfdt i siden.
*Bollnder, J., ingeniör, Stockholm, enligt testarn en tariskt förordnande: en samling töre-
mål, hvilka dels tillhört Carl v. Linné, dels hans maka och ättlingar.
Broberg, C, f. d. tjänsteman, Stockholm: porträttmedaljong i gips af skalden Edvard
Bäckström.
Franzén, F., ingeniör, Stockholm: minnesalbum med verser af F. M. Franzén, G. H.
Mellin m. fl.
Gavellus, G., v. häradshöfding, Stockholm : petschaft, som tillhört biskop C. G. Nordin.
Digitized by
Google
PERSONER. SOM UNDER ArEN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅPVOR. 161
Hammankjö/d, S„ f. Tham, fru, Stockholm: sigillstamp med friherrliga ätten Horn af
Rantziens och adliga ätten Rosenackers alliansvapen.
•modin, £., komminister, Linséll:' bref frän Petrus Lsstadins, dagt. Arjeplaog 10 ang.
1832.
*Montatt, A, genremälare, Diisseldorf: blommig silkesschal, som tillhört biskopinnai>
Anna Maria Tegnér, f. Myhrman.
Morin, A„ fröken, Stockholm: parasoll, som tillhört drottning Lovisa; tröja, skjorta ocb
mössa, som tillhört prins Karl (f. 1852, f 1854); samt lif och skor, som tillhört
prinsessan Lovisa.
*Paim, C, U., amanuens, Stockholm: bref frän Egron Landgren till hans broder M.
Landgren * samt bref frän intendenten A. Nyström till E. Landgren, m. m.
Paufi, G., artist, Stockholm: kartongerna till de af konstnären utförda freskomälnin-
garna i Göteborgs musei trapphus, framställande »Konst och vetenskap» samt
»Handel och sjöfart».
Rihfgardf A., f. Lundqrist, fm, Karlskrona: petschaft med adliga ätten Björnborgs vapen ^
m. m.
*Roos, S., f. Mordenfatk, friherrinna, Stockholm : bref frän generaldirektör A. V. Roos, m. m.
*$iif¥er$¥ärd. C, kansliråd, Stockholm: tvä petschaft, det ena med ätten Jägerschölds^
det andra med ätten Silfversvärds vapen.
Söderman, £., f. Bergholm, fru, Stockholm: »Scen och aria ur operan Fiskareilickan»,.
handskrift af August Söderman, m. m.
^Wennerlund, £., med. kandidat, Stockholm: sigillstamp och petschaft med adliga ätten-
von Schantz vapen; dricksglas med ätten von Weigels vapen, börs af silke samt
flere frimurarordenstecken, hvilka föremål tillhört arkiatern, friherre C. E. v.
Weigel; tvä bref frän August Nicander till M. G. v. Schantz samt bref från.
Johan Olof Wallin.
19CX).
H. K. H, prins Eugen: två album med handteckningar från åren 1837—1840 af dåva-
rande kronprinsen, sedermera konung Oskar I samt prinsame Karl, Gustaf, Oskar
och August äfvensom af prinsessan Eugenie.
Backman, ¥^ f. Sontag, fru, Stockholm: tre bref från professor Elias Fries, samt bref
frän Lars Levi Lsestadius, biskop A. F. Beckman, statsrådet F. F. Carlson och
botanisten C. Hartman.
*Bergh, L F^ boktryckare, Västerås: 5 handskrifter af skalden Johan Nybom, bref till
den samme, bland hvilka ett från Bernhard v. Beskow, samt betyg m. m., som
tillhört J. Nybom.
*Bukoweki, H., konsthandlare, Stockholm, genom testamentariskt förordnande: chiffonier
i kejsarstil, hvilken tillhört Baltzar v. Plåten.
r. Cederwald, A, G., amanuens, Stockholm: porträtt af prinsessan Engenie, måladt i olja.
*Charié8, A., med. doktor, Borås: sigillstamp med adliga ätten Muhls vapen.
*ChS8on, M„ statsråd, Stockholm: 8 bref från ärkebiskop A. N. Sandberg till gif våren.
Dråise/kammaren i NernÖaand: tornur från 1728, enligt, uppgift förfärdigadt af Kri-
stofer Polhem, från Hernusands gamla rådhus.
* Se Meddelandeyi från Nordiska museet 1898, sid. 140, hvarest detta bref
linnes aftryckt.
Digitized by
Google
162 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR.
*£rdmann, £,, geolog, Stockholm: porträtt af konstmälaren J. V. Wallander, atfördt i
olja af fm M. Zetterström.
^ Nordenfalk, J,, friherre, Stockholm: nniformsvärja, som tillhört jastitiestatsministern
J. Nordenfalk, m. m.
JfoHund, £., fröken, Stockholm: porträtt af H. M. konung Oskar II, mäladt i olja af
porträttm&laren Emil Österman; afsedt för ett Oskar II:s mm i museets nya hyggnad.
'*Palm, C. U„ konsthandlare, Stockholm: 2 konstn&rsskämtdiplom, utfärdade för Egron
Lundgren, m. m.
'*Sander, N. F,, kansliråd. Stockholm, genom testamentariskt förordnande: en samling
laveringar, blyertsteckningar och mälningar af framstående konstnärer, afsedda till
illustrationer för Sanders öfversättning af Eddan; guldmedalj m. fl. minnen af gif-
våren.
Till mynt- och medaUsamlingen:
1900.
^Hoimberg, D., mynthandlare, Stockholm: 13 stansar till minnespenningar.
Till porträtt- och gravyrsamlingen:
1899.
3erndeB, G. F., brokspatron, Jakobsdal, Järfva: 4 porträttgravyrer af A. U. Berndes.
Srelin, M, fröken, Gefle: miniatyrporträtt.
* Redaktionen af yOrd och Bi/dy, Stockholm: 148 porträtt.
^Wallin, M, fröken, Stockholm: miniatyrporträtt.
1900.
Bergqvist, F., f. Krafft, fm, Askersund: 39 silhuettporträtt m. m.
Till bibliotek och arkiv:
Af gåfvor från utländska samfund upptagas här endast några särskildt an-
märkningsvärda. Se för öfrigt förteckningen öfver de museer och vetenskapliga
samfund, med hvilka Nordiska museet står i fÖrhindelsCy sid. 191 o. f.
1899.
^A/mqviat, £. K., kanslisekreterare, Stockholm : en samling namnteckningar af svenska,
danska, polska och österrikiska regenter samt öfver 300 svenska namnteckningar
och autografer af högre ämbetsmän, m. m.
*Balfour, U., professor, Oxford: en samling arbeten i fornkunskap och etnografi, för-
fattade af gif våren.
^Bonnier, A., bokförläggare, Stockholm: öfver 200 arbeten, omfattande svensk skön-
literatur, reseberättelser, folklifsskildringar, topografi, filologi m. m.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 163
Brelin, H., fröken, Gefle: Stockholms Calender för år 1727, 62 vis- och skillingstryck
samt Hedvig Charlotta Nordeniiychts »Qwinligit Tankespel», tryckt i Stockholm
1750, m. m.
*Bottiger, J., intendent för konungens konstsamlingar, Stockholm: Konstsamlingarna
å de svenska kungliga slotten. D. I, omfattande häftena 1—4. Stockholm 1897 — 99.
*Conwentz, M, professor, Danzig: 6 arkeologiska väggtaflor.
Det konge/ige danske Videnskabernes Se/skab, Köpenhamn: sällskapets skrifter i IB
band, utgifna under åren 1823—1899.
Det kongeiige danske geograftske Se/skab, Köpenhamn: Geografisk Tidskrift 1879—1897.
Engeike, J„ f. Leopold, fru, Stockholm : General-Charta öfver Stockholm af Petrus Til-
laeos 1733.
K. Fei/itzen, K., advokat, Karlskrona: en samling autografer af präster, tjänstgörande
i Stockholm under 1700-talet.
Göteborgs och Bohus/åns fornminnesförening, Göteborg: föreningens under åren 1874 —
1893 utgifna arbeten.
Hedberg, £. G., banktjänsteman, Stockholm: Thcn Swänske Argus 1732 och 1733.
*Helbing, H., konsthandlare, Miinchen : Aus dem Kunstbesitz des Herrn Dr. M. Schubart
i Miinchen, I — II, auktionskatalog med konstnärligt utförda afbildningar.
^Lagerberg, åt., kammarherre, Stockholm: illustrerade tidningar och modejournaler, tid-
skrifter m. m.
* Landsmålsföreningen i Uppsala: Nyare bidrag till kännedom om de svenska lands-
målen och svenskt folklif. H. 4—64. Stockholm 1881—98.
Lillieskö/d, L, f. Raab, friherrinna, Stockholm: köpebref på pergament, dagt. år 1732.
Lönnerberg, R. V., adjunkt, Stockholm: 22 pergamentshandlingar, bestående af köpe-
handlingar, fastebref och bytesbref m. m., utfärdade mellan åren 1620—1793.
^Mehon, C. 6. A., folskskolelärare, Stockholm: 126 akademiska af handlingar från Upp-
sala, Lund och Åbo; 180 tidningar, hufvudsakligen svenska, från 1727—1898; aka-
demiskt småtryck; pergamentsbref från år 1712, m. m.
af Sillen, L, f. Strettenberg, fru, Stockholm: 3 pergamentsbref af åren 1696, 1712 och 1805.
Suhr å Sön, J. P., Köpenhamn: Det Suhrske Hus i Kjöbenhavn 1749—1899, illustreradt
praktverk med text af C. Nyrop.
Södermanlands fornminnesförening, Strängnäs: Bidrag till Södermanlands kulturhistoria.
I-X. 1877—1899.
I900.
Andersson, August, hemmansegare, Sörby, Norrby, Sala: tvänne fastebref' å pergament,
från 1594 och 1678.
Andersson, Erik, kyrkvärd, Löten, Norrby, Sala: 4 bouppteckningar från 1700-talet.
*Böttitfer, J„ intendent för konungens konstsamlingar, Stockholm: Konstsamlingarna å
de svenska kungliga slotten. Del II. Stockholm 1900.
"Carlsund, M., fröken, Stockholm: en samling böcker och planschverk rörande skepps-
byggnadskonst.
*£klund, P. B., bokförläggare, Stockholm: Porträttgalleri af framstående svenska kvin-
nor; Porträttgalleri af framstående svenske män, af skalder, konstnärer och skrift-
ställare; vidare Svenska konungahuset samt Sveriges industri, dess stormän och
befrämjare.
Ooldschmidt å å/ordholm, Köpenhamn: Danske Farvere. En historisk Udsigt ved de
Goldschmidtske Fabrikers hundredaars Jubilseum, af C. Nyrop.
11
Digitized by
Google
164 PERSONER, SOM UNDER ArEN 1899 O. 1900 LÄMNAT QÅFVOR.
*Hazeh'u8, A., Nordiska museets styresman, Stockholm: tidskrifter och samlingsarbetcu.
utgifna af Hid Islenzka bökmentafélag, m. ra.
*Haieh'u8, (?., fil. kandidat, Uppsala: Pierers Universal-Lexikon i 21 band; Annaler
for nordisk Oldkyndighed og Historie, udgivne af det Kongel. Nordiske Oldskrift-
Selskab i Köpenhamn, krg 1836—1846 och 1854—1860.
*Kempe, B., grosshandlare, Stockholm: minnesalbum med teckning, minnesverser, tanke-
språk m. m. frän 1750-talet.
*KungL staiistiBka centralbyrån, Stockholm: Bidrag till Sveriges officiella statistik
1891—1895.
*Ro8enlind, £, direktör, Stockholm: Lördags-Magazinet för åren 1836, 1837 och 1838,
i goda exemplar; E. Dybecks Runa för 1844 och 1850, samt stämpelböcker för
Stockholms järnväg och Göteborgs järn- och metallvåg, m. m.
Utom ofvan nämda större gåfvor till Nordiska museets olika afdelningar har
museet under aren 1899 och 1900 emottagit följande. År 1899: af friherre *0. Herme-
lin, Staby, Grillby: oljemålning, framställande interiör af Alvastra klosterkyrkas ruiner:
af fru R. Bobeck, f. Kylberg, Tun: akvarell, framställande en ryggässtuga i Västergöt-
land; samt af^Svenska turistföreningen, Stockholm: 80 svenska landskapsutsikter i foto-
grafi. År 1900: af fru H. Cavalli, f. Kranti, Sköfde: en större knappsamling, omfat
tände 4,154 knappar af olika ämnen, från 1700- och 1800-tAlen, m. m.; af Styrelsen
för allmänna brandföreäkringsverket för byggnader på landet genom direktör £. Rosen-
lind, Stockholm: 2 kassakistor af järn, den ena märkt 1807; samt af löjtnant 4. Tornér-
hjelm, Halmstad: Sunnerbo härads sigillstamp från år 1684.
För öfrigt hafva under &r 1899 och 1900 g&fvor lämnats till
Nordiska museet af ytterligare följande personer:
1899.
AfzeliuSj Ä, lektor. Jönköping.
Anaersaon, Anders, byggmästare. Stock-
holm.
* Andersson, J., vaktmästare. Stockholm.
Angelin, C, sekreterare. Stockholm.
*Anrep, O., literatör. Stockholm.
Appefgren, T. G., e. o. postexpeditör.
Stockholm.
*Arnellsson, J., herr. UtanlandsjÖ, Ar-
näsvall.
-Harthelson, E., fröken. Stockholm.
Barthelson, M., fi-öken. Stockholm.
*Behm, A., amanuens. Stockholm.
*Berg, C. O., generalkonsul. Stockholm.
Bergvall, A., brukspatron. Stockholm.
Bey, C. A, postexpeditör. Strömstad.
BjÖrsell, A., landtbmkare. Hafstena.
Sköfde.
Boman, J. A., hemmansegare. Bälsjö»
Skog.
Braunerhjelm, O., t Liljenstolpe, fni.
Stockholm.
*Bukowski, H., konsthandlare. Stockholm.
Burgman, T., t. Holmlund, fru. Stock-
holm.
Tecknet ♦ utmärker hår liksom förut, att gif våren lämnat gåfvor äfven under
ett eller fiere föregående år.
Digitized by
Google
PERSONBR, SOM UNDER ÅRBN 1899 O. i;900 LÄMNAT gAfVOR. 165
l^arlander, C. M., grosshandlare. Stock-
holm.
Carlsson^ Carl, vaktmästare. Stockholm.
*Claé8on, N., statsråd. Stockholm.
CuUberg, H., godsegare. Gagersvik, Alm-
vik.
Diehl R. S., fru. Stockholm.
*Eckert, jB., f. Hörlin, fru. Stockholm.
Edgren, B., fröken. Vingäng, Ransby.
•Edholm, P., herr. B&lsjö, Skog.
Edling, C. G., handlande. Sala.
*Edlund, Helene, fotograf. Stockholm.
Ekstrand, A., fröken. Stockholm.
*EUa88on, A., grosshandlare. Stockholm.
Eneroth, H., artist. Stockholm.
*Engelke, A., f. Nordencreutz, fru. Upp-
sala.
r. Engeström, J., häradshöfding. Stock-
holm.
Eriksson, E. A., organist. Bollebygd.
Eriksson, Karl, herr. Stockholm.
*Fahlstedt, V., herr. Stockholm.
Fehrm, C, herr. Stockholm.
Finnherg, N., kassör. Stockholm.
Frölich, O., grefve. Stockholm.
* Furst, C. M., professor. Lund.
^eijtr, Ä, fröken. Filipstad.
iiranqvist, J., kontraktsprost. Rackeby.
(Grenander, S., f. Richert, fru. Stockholm.
(rripensvärd, F., major. Stockholm.
Götnberg, E., herr. Säby, Jakobsberg.
JjLagherg, Leo, ingeniör. Stockholm.
*HagerfHan, H., fabrikör. Stockholm.
Halvarsson^ B., skräddare. Likenäs, Stol-
le!
*Hamilton, G, M., grefve. Hedensberg.
Hammarberg, E., inspektor. Lillan,
Hackas.
^Hammarstedt, N. E., amanuens. Stock-
holm.
^Haraldsson, M., herr. Vipperhult, Smä-
landsstenar.
Harting, G., herr. Stockholm.
*Hazehus, A., Nordiska museets styres-
man. Stockholm.
*Hazeliu8, A., fröken. Stockholm.
Ifo/, H, postmästare. Oregmnd.
*Holm, Hilma, fröken. Norrköping.
^Hdm, L, t Elfström, fru. Stockholm.
* Holmberg, D., mynthandlare. Stockholm.
*Holmberger, A., firöken. Stockholm.
Having, J., herr. Stockholm.
tferling, K. J., med. doktor. Stockholm.
*Johansson, Anna Lisa, fröken. Stock-
holm.
Johansson, A. P., hemmansegare. Linne-
ryd, Alfvesta.
^Johansson, J., herr. Hälle, Bjästa.
Johansson, K. E., bokförare. Stockholm.
I Jonsson, G. L., kommunalordförande. Lima.
Jonsson, O., apotekare. Sunne.
Julin, E., herr. Stockholm.
Joiaijser, A., apotekare. Enköping.
Kant, C. N., apotekare. Trosa.
Karlander, A., spärvagnsknsk. Stockholm.
*Kempff, K. H, lektor. Gefle.
v. Konow, G., f. Nennes, fru. Stockholm.
Krikortz,E., f.v.Sneidern, fru. Stockholm.
Kylander, M., fröken. Stockholm.
J^abatt, B., fröken. Stockholm.
Lagerstedt, O., redaktionsekreterare. Sö-
derhamn.
I Lettström, G., bankdirektör. Stockholm.
Levin, Brynolf, gosse. Stockholm.
Liljenstolpe, E., fröken. Stockholm.
I Liljesköla, A., v. häradshöfding. Stock-
I holm.
I Lind, Emma, fröken. Mariefred.
Lindeberg, K. M., kansliråd. Stockholm.
I Xini2aren,ii.,f. d. bokhandlare. Stockholm.
*Linaquist, Gustaf, herr. Stockholm.
Lindavist, 8., fröken. Stockholm.
Lundoerg, P. A., verkmästare. Stockholm.
Lundholm, N., herr. Näs, Bjästa.
Lundqvist, Ingeborg, fru. Stockholm.
*Lundström, C. F., brukspatron. Stock-
holm.
Låstbom, M., fröken. Stockholm.
I Jxlelkerson, J. A.^ ingeniör. Backa, Orsa.
I *Mev€S, J, byråchef. Stockholm.
I Mosell, L., tra. Stockholm.
Myrberg, H., fröken. Stockholm.
•Nelson, E. A., ftru. Stockholm.
Nilson, Severin, genremålare. Stockholm.
*Nordeman, F. A., veterinärläkare. Vad-
stena.
^Nordenfalk, J., friherre. Stockholm.
*af Nordin, J, f. Leijonflycht, fru. Stock-
holm.
Norström, L., yngling. Stockholm.
Nyberg, C, handlande. Gisabo, Stockaryd.
*Nybl<EUS, J., f. Tauson, fru. Lund.
\Jlsdotter, Sigrid, hustru. Västra Torbo,
Delsbo.
Digitized by
Google
[66 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÄFVOR.
JLalmér, C. F., målarmästare. Stockholm.
Persson, Per, hemmansegare. Sireköpinge,
Tågarp.
Petersson, E. L., häradsskrifvare. Stock-
holm.
*Petrelli, J"., krigsark i varie. Stockholm.
* Pettersson, A. B., urmakare. Sala.
Pihlgren, A., ingeniör. Malmö.
JieJnij J. P., arbetare. Stockholm.
af Holén, E., f. Grip, fru. Stockholm.
*Rosén, C. A., snickare. Linköping.
Rosén, K. P, ingeniör. Stockholm.
*Rosenlind, E., direktör. Stockholm.
Ruth, J., fröken. Stockholm.
^andahl, H., herr. Knifsta.
Sandqvist, Daniel, gosse. Stockholm.
*Schantz, G., kontorsskrifvare. Stockholm.
*Scherini, 7'., fröken. Norrköping.
Schuldheis, V., vinskänk. Stockholm.
*Schultzberg, jf., revisor. Stockholm.
Schiirer von Waldheim, M., regements-
intendent. Ume.
Sehardt, U. C enkefru. Stockholm.
*Sjöblom, M. A., med. doktor. Hernösand.
Sjöstedt, C, banktjänsteman. Stockholm.
Sjöstedtj E., f. Bönian, frn. Stockholm.
Sfcånnan, H., f. Breding, fru. Furu-
skogen, Skara.
Snoilsky, C, grefve, öfverbibliotekarie.
Stockholm.
*Sohlénf J., apotekare. Årjeng.
Sollwin, R., fröken. Stockholm.
*Sondé7h M., professor. Stockholm.
Spolen, I. O., kyrkoherde. Fryksände.
Stenbäck, J. V., patron. Ejörsbyholm.
Sunne.
*Strokirk, F., grosshandlare. Stockholm.
! Swartz, C, f. Fehrnström, fru. Stockholm
; Svensdotter, Karin, enka. Västra Torbo,
I Delsbo.
I *Söderbaum, R., ingeniör. Stockholm.
I Söderberg, A., bankdirektör. Stockholm.
J-allberg^ A., artist. Stockholm.
I Ternell, Hilda, fru. Stockholm.
, Thelander, O., kantor. Hagby.
! *Thulstrup, H., öfverste. Stockholm.
i rVallin, E. O., bondson. Öfverveda,
Nordingrå.
*Wallqvist, L., snickare. Stockholm.
Welle, V., fröken. Stockholm.
Westblad, I., förvaltare. Igelfors, Regna.
Westerberg, Charlotta, fröken. Stockholm.
W essen. C., disponent. Stockholm.
* Vistrand, P. G., amanuens. Stockholm.
^etterholm, C, kamrer. Södertälje.
\JfverstrÖm, K., auktions vaktmästare.
..Linköping.
Örtendahl, I. A., major. Stockholm.
ÖrtendahL M., f. Millén, Iru. Stockholm.
Östberg, C., kandidat. Uppsala.
A. Hirschs musikförlag. Stockholm.
Aktiebolaget Salberget genom direktör
G. A. Granström. Sala.
Björkanders, A., fil. doktor, dödsbo. Stock-
holm.
Brändströms, Cliarlotte, friherrinna, döds-
bo genom läroverksadjunkten R. V. Lön-
nerberg. Stockholm.
* Expeditionen af >Ljus*. Stockholm.
* Föreningen för Grafisk konst. Stock-
holm.
* Före ning 671 Handarbetets Vänner. Stock-
holm.
Föreningen Svenska folkdansens värmer.
Stockholm.
*Kungl. biblioteket. Stockholm.
*Kungl. boktryckeriet. Stockholm.
*Kungl. eklesiastikdepartementet. Stock-
holm.
' *Lindahls fotografiaffär. Stockholm.
I Ljungs församling genom prosten L. F.
Broman. Linköping.
I Mandelgrens, N. M., artist, dödsbo genom
öfverkommissarien G. Almgren. Stork-
I holm.
' *Nykurkliga bokförlaget. Stockholm.
I RedaKtionen af tidningen yHemtrefnady
' Stockholm.
I Redaktionen af ^Variay. Stockholm.
Rikets allmänna kartverk. Stockholm.
i * Sommarkurserna i Uppsala genom kaii-
I didat A. Åkerlind.
Stadsfullmäktige i Eksjö.
I Stock)iolm8 bageriaktiebolag genom dispo-
i nenten C. C. Wassén. Stockholm.
j Sällskapet för svenska kvartettsångem
I ^ befrämjande. Stockholm.
Aboms, V., ingeniör, dödsbo, Stockholm.
Digitized by
Google
PERSONBR, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÄFVOR. 167
Aall, E.y konservator. Kristiania.
Larsen, T. B., antikvitetshandlare. Eristiania.
Kirkedepartementet, Kristiania, genom riksarkivarien H. J. Hnitfeldt-Kaas.
*Bjergey P., fil. doktor. Bakkehus, Veien.
*Bolng, J. M. E., antikvitetshandlare. Köpenhamn.
*Elviu8, S., herr. Köpenhamn.
*0l8enj Bernhard, mnsenmsdirektör. Köpenhamn.
Degerholmf E.y fröken. Helsingfors.
Ilmoni, T. O., magister Åbo.
*Stch(mkine, P. J"., herr. Moskwa.
*Friedely E., Geheimer Regierungsrath.
Berlin.
Grössler, H., professor. Eisleben.
Hällt y J., antikvitetshandlare. Miinchen.
*Hier8emanny K. W., bokhandlare. Leip-
zig.
Mogky E.y professor. Leipzig.
*Ro8enthaly L., antikvitetshandlare. Mfln-
chcn.
Schmndrazheimy O., herr. Hamburg.
*Stieda, i., professor. Königsberg.
*Weilt A.y antikvitetshandlare. Miinchen.
de SausaurCy fl"., herr. Geneve.
*Shipleyy M. A.y f. Broum, fm. Chexbres.
Monseur, E.y professor. Brussel.
*Gaidoz, H., herr. Paris.
Marqués, LuiSy herr. Paris.
Malfery H.y bibliotekarie. Grenoble.
I ^Piettey E.y herr.. Rnmigny.
Salmoriy PA., herr. Paris.
1900.
A
dlerSy G.y f. d. disponent. Stockholm. . Andersson, Aksel, bibliotekarie. Uppsala.
*Afzeliu8, R.y lektor. Jönköping.
AhlbergeTy A,, fröken. Hassele.
Ahlhfrgery N.y fröken. Hassele.
""Åhlhomy G.y fröken. Stockholm.
* Ahlgrensson, J., fröken. Stockholm.
Ahlströmy A.y urmakare. Sköfde.
AhUtröm. M.y urmakare. Borås.
Almqvist, Rolf, herr. Svenljunga.
Alykr, A.y fru. Stockholm.
Anderssofiy Anna, fru. Stockholm.
Andersson, A. G., urmakare. Falkenberg.
I * Andersson, Gunnar y docent. Stockholm.
, Anderssony Kerstin, hustru. Spikenäs
Ransby.
Arenander, E.y veterinär. Uppsala.
Jiehm, A., fröken. Östersund.
*Bergy C. O., generalkonsul. Stockholm.
^Berg, Emma, fröken. Stockholm.
Digitized by
Google
168 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÅHNAT OÅFVOR.
Bergensorif J. A., armakare. Skara.
Berghmarck, S., handlande. Asträsk.
Bergqviatf J. F., skräddare. Ludvika.
* Berg vall, A., brakspatron. Stockholm.
*Bev, C. A., postexpeditör. Strömstad.
Bilter, G., fröken. Stockholm.
Blackstadius, E., fröken. Stockholm.
*Blee8, «/., fil. kandidat. Uppsala.
Blixén, M. L., frn. Stockholm.
^Blomberg, A.y fotograf. Stockholm.
Bogren, O. L., armakare. Borås.
Brttte, Erik, småskolelärare. Slättberg,
Orsa.
Broman, H., t Andersson, fm. Stockholm.
Burman, S., fröken. Stockholm.
Biinsow, F., godsegare. Stockholm.
Bäckström, J., f. Hellsten, enkefru. Stock-
holm.
^Bäckström, M., fröken. Stockholm.
i^ardon, K., flrökeu. Stockholm.
♦ Carlander, C. M., grosshandlare. Stock-
holm.
Carlman, A., fröken. Stockholm.
Carlsson, Sigrid. Stockholm.
Carlsson, Sture, med. doktor. Stockholm.
Carlsson, V., tryckare. Gustafsberg.
Carlström, H., fröken. Stockholm.
*Cedergren, K. G., med. doktor. Stock-
holm.
Ceder ström, J., friherre. Modal, Hvet-
landa.
Chrigström, S. D., apotekare. Backe.
Ifahlherg, S., herr. Östra Ny, Kuddby.
Dahlström, A. V., fanjunkare. Stockholm.
Ihinér, Charlotte, fm. Stockholm.
*Eckert, E., f. Hörlin, fru. Stockholm.
*Edgren, B., fröken. Vingäng, Ransby.
*Edlund, Helene, fotograf. Stockholm.
*v. Ehrenheim, E., kammarherre. Grönsö.
Ekberg, F. L., urmakare. Borås.
Ekberg, F. O., herr. Stockholm.
^Ekhoff, E., fil. doktor. Huddinge.
^Ekstrand, A., fröken. Stockholm.
*Elficing, G., fröken. Stockholm.
*Elficing, L, fröken. Stockholm.
*Elia8son, A., grosshandlare. Stockholm.
Eneström, F. J, E., konduktör. Halmstad.
*Fahl8tedt, V., herr. Stockholm.
Femström, F. G., apotekare. Årjeng.
Fleeticood, B., fröken. Stockholm.
Francesko, A., fröken. Stockholm.
Fredrikson, A. C, fröken. Stockholm.
*FHb€rg, A., ingeniör. Huskvarna. l
Fiirstenberg, L., grosshandlare. Göteborg. !
fjTartz, C, bokauktionskommissarie.
Stockholm.
Gehrman, C, musikförläggare. Stockholm.
*Geijer, C. O., kungl. sekreterare. Stock-
holm.
*Giöbel, C. A., brukspatron. Stockholm.
*Graf ström, H., f. Hazelius, fru. Stock-
holm.
^Granberg, K., direktör. Stockholm.
ape, J., fot( _
Göthe, I. M.y bokhandlare. Stockholm.
Grai
fotograf. Stockholm.
Uaar, J?., fröken. Stockholm.
*Hagander, A. G., antikvitetshandlare.
Stockholm.
*Hagerman, H., fabrikör. Stockholm.
Haalund, E., herr. Tenhult.
Hallberg, L., t Rosenlind, fru. Stockholm.
*Hammarstedt, E., amanuens. Stockholm.
^Hazelius, A., fröken. Stockholm.
Hedenskog, A. G., handlande. Arvika.
Hedström, P., grufförvaltare. Nortorp,
Börrum.
Helin, K, fröken. Stockholm.
*HeUgren, C, f. Nilsson, enkefm. Stock-
holm.
Hillfors, A., notarie. Stockholm.
Hinnerson, G., inspektor. Nyhem, Ttter-
högdal.
*Hjelm, C, kommendörkapten. Stockholm.
Holm, E., konstförläggare. Stockholm.
Holmqvist, F., förrådsförvaltare. Stock-
holm.
Holmström, K., herr. Stockholm.
Hult, A., fröken. Eksjö.
Hultman, F., lärarinna. Stockholm.
*Hård af Segerstad, H., fröken. Stock-
holm.
Högberg, A., arbetare. Ytterberg, Sveg.
JLsberg, Gertrud. Malmö.
Jennische, A., f. Brodin, fru. Stockholm.
Jeppson, A. T., cigarrmakare. Stockholm.
Jonsson, Karin, hustru. Berga, Söder-
hamn.
Jonsson, Olof, kyrkvärdshustm. Berga,
Söderhamn.
Jägerskiöld, L., docent. Uppsala.
Kahl, M., f. Edsberg, fru. Stockholm.
Karling, J., ingeniör. Stockholm.
Keyser, H., f. Almstedt, fru. Stockholm.
*E^ellberg, T., f. Edgren, fru. Stockholm.
Kjellbom, Götilda, fru. Söderhamn.
*&jellin, K, artist. Stockholm.
Kratz, L, fröken. Arset.
Kugelberg,J. O-, häradshöfding. Jönköping.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDBR ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 169
Liamm^ F., pappershaDdlare. Stockholm.
Landahl, G., notarie. Stockholm.
Landtmanaon, S., kandidat. Uppsala.
Lewin, JD., f. Möller, fhi. Stockholm.
Liebmféldy L., herr. Stockholm.
Lind, C, herr. Åstrftsk.
Lindberg, Ä., lärare. Stockholm.
Lindblad, L., f. Möller, fra. Stockholm.
*Lindell, P., ingeniör. Stockholm.
Lindgren, E., direktör. Albano.
Lindström, A. L., enkefhi. Stockholm.
""iMndevall, C. O., korgmakare. Stockholm.
^Lundström, C. F., godsegare. Stock-
holm.
JlatMon, A., konsthandlare. Stockholm.
MUntzing, A., f. Liedbeck, fm. Stockholm.
Mörk, Malin, fröken. Nyköping.
Mörk, Mina, fröken. Stockholm.
■kelson, C. G., folkskolelärare. Stock-
holm.
XUsson, Emilia, enkefra. Stockholm.
*Xor demon, F. A., veterinär. Vadstena.
Xorman, G., nrmakare. Varberg.
^Nystrand, A. E, grosshandlare. Stock-
holm.
Olofsson, J., f. Dillé, fm. Stockholm.
Olsson, Olivia, hemmansegardotter. Berga,
Söderhamn.
-t^trsdotter, Anna. Ytterberg, Sveg.
Petersson, J., f. d. riksdagsman. Boestad.
^Ptirelli, J., krigsarkivarie. Stockholm.
Pettersson, C., gnidsmed. Falkenberg.
Pettersson, Mina, ftröken. Stockholm.
Pi/o, H., postexpeditör. Stockholm.
•Pilländer^ S. F., med. doktor. Stock-
holm.
■tiamsay. A., patron. Stockholm.
Rny, E. Adams, lärare. Stockholm.
Beslow, V., bokbindare. Stockholm.
*IUtzius, A., f. Hierta, frn. Stockholm.
Ringqmst, C, fm, Bergvik, genom nota-
rien T. Borell, Stockholm.
Boos, J., fröken. Stockholm.
Bfiosval, J., fil. kandidat. Stockholm.
Pfioik, C, fröken. Stockholm.
Bosander, E. A., nämdeman. Ekcflo,
Virsemm.
*Bo»én, C. A., snickare. Linköping.
Mosén, M., f. Lindemalm, fm. Stockholm.
17. Rostn, A., f. Bamekow, friherrinna.
Helgeslätt, Sya.
Budebeck, H., apotekare. Stockholm.
^amzelius, H., jägmästare. Nederkaliks.
Sandberg, P. J., f. d. fanjunkare. Stock-
holm.
Sandblad, J., herr. Uppsala.
Schillberg, J., apotekare. Stockholm.
S^ersteat, A., fröken. Stockholm.
*Sidenbladh, E., öfverdirektör. Stockholm.
Siren, O., fil. doktor. Stockholm.
* Sjödin, P. 0.,hemmansegare. Bälsjö, Skog
Slöstrand, E., fröken. Sjöarp, Skirö.
Stenberg, E., artist. Leksand.
Sundblad, A., fröken. Skara.
Sundblad, H. L., nrmakare. Skara.
Svedmark, A, M., inspektor. Ytterhogdal.
Svensson, Anna, hemmansegardotter. Norr-
byn, Söderala.
Svensson, Manna, hnstm. Norrbyn, Söder-
ala.
Södergren, V., f. Söderberg, fm. Stock-
holm.
J-ersmeden, E., fröken. Stockholm.
Thomson, C, godsegare. Åkers stycke-
brak, Räcksta.
Trägårdh, E., stationsinspektor. Torsås.
Törnkvist, Greta, bondhnstm. Fallet,
Hedesnnda.
wVallin, N. E., torpare. Djnpsjö, Skorped.
Vallström, A., Aröken. Stockholm.
Wedin, F,, bondson. Henriksdal, Nyland.
*Wennerlund, E., med. kandidat. Stock-
holm.
*Wennersten, O. V., kandidat. Uppsala.
Westphal, C, fotograf. Stockholm.
Wevuxndt, L., konsnl. Stockholm.
Wihlén, N. S., nrmakare. Vänersborg.
*Wiklund, K. B., docent. Uppsala.
* Vistrand, E., t. Hultman, fru. Tolja,
Skirö.
^ickerman, L., fröken. Stockholm.
-Ahman, A., antikvitetshandlare. Göte-
borg.
Aman, J., kantsägare. Lid, Ullånger.
^f ver ström, K., auktions vaktmästare.
Linköping.
Digitized by
Google
170 PERSONER, SOM UNDER AREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR.
* Redaktionen af *Ord och hild^. Stock-
holm.
* Redaktionen af ^Variay. Stockholm.
* Rikets allmänna kartverk genom ö iver-
sten, friherre C. Lovisin. Stockholm.
Sonstorps bruk genom brukspatron E Srm-
dén. Sonstorp.
Stockholms högskola.
Sveriges centralförening för idrottens
främjande. Stockholm.
aktiebolaget Thule. Stock- Södertelje kanalbolag genom direktör A.
V. Romare. Stockholm.
*A. Lindahls fotografiaffär. Stockholm.
Allmänna nordiska trädgårdsutställnin-
gen i Malmö.
Bukowskis, H.^ konsthandlare, dödsbo.
Stockholm.
* Expeditionen af yLJus>. Stockholm.
♦ Generalstaben. Stockholm.
*Klemmings fotografiateUer. Stockholm.
Kommitén för Karl XIV Johansutställ-
ningen i Stockholm.
LiJ'
Iiolm
"Nykyrkliga bokförlaget. Stockholm.
Sauar, H. Torjussen^ gårdsbrnkare. Farvolden, Skien.
*SÖderbaumj R.y direktör. Kristiania.
*Bjerge, P., doktor. Bakkehus, Veien.
Budtz Muller & ko. Köpenhamn.
G. Stenders Kunstforlag. Köpenhamn.
*Nutzhom, H.j folkskolelärare. Askov,
Veien.
* Oisen, B.j museumsdirektör. Köpenhamn
*Schr0derj L.» folkhögskoleföreståndare
Askov, Veien.
Vincent, A., herr. Köpenhamn.
Atelier Apollo. Helsingfors.
Dahlberg., O. J., pappershandlare. Helsingfors.
Tenn^ander, Ida, fru. Brahestad.
Bellander, R., herr. Hamburg. *Sauerman'n, H., museumsdirektör. Flens-
v. Bezold, (r., museumsdirektör. Niirnberg. burg.
*Cede.rström, jP., friherre. Munchen. Schaffhausens, H., professor, arfvivgar.
Haas, A., fil. doktor. Stettin. Bonn.
"^Halle, J"., antikvitetshandlare. Munchen. Seyffert, O., artist. Dresden.
*£rcZ6tn<7,jff., antikvitetshandlare. Mänchen. | Stoedtner, JP., doktor. Berlin.
*Rosenthal, J.y antikvarisk bokhandlare. ; Voss, A., museumsdirektör. Berlin.
Munchen.
*Bancälariy (?., öfverste. Linz.
Geografisch-Etnografische Gesellschaft. Ziiricli.
Frederik Muller de C:ie. Amsterdam.
Belle Vue Gardens. Manchester.
*Balfour, H., professor. Oxford.
*Guelliot, O., doktor. Reims.
^Thieullen, A., herr. Paris.
Mcguire, J. Z)., mr. EUicott City, Maryland.
^Reutersvärdy O., tandläkare. Boston.
Wilson, F.y mr. Washington.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÄFVOR. 171
Till här ofvan upptagna gifvare komma ytterligare några, som
önskat vara onämda, hvarjämte bör anmärkas, att några icke upptagits
på grund af ofullständiga namnuppgifter. Hela antalet gifvare under
år 1899 uppgår då till 454 och under år 1900 till 591.
Till jämförelse meddelas här gifvames antal äfven under före-
gående år:
1888..
1872-1873 436
1874
1875
1876
1877
1878
1879
1880
1881
1882
1883
1884 553 1899..
1885 633 I 1900..
1886 348
1887 489
351
1889
403
1890.
939
1891.
1,012
1892.
515
1893.
461
1894
828
1895
702
1896
428
1897.
527
1898.
304
3(>4
469
548
362
380
421
346
433
428
522
454
591
Samma 14,247
De skänkta föremålens antal har under år 1899 utgjort mer än 5,600
och under är 1900 mer än 6,800.
En jämförelse med föregående år utfaller sålunda:
1872-1873 mer än 1,500
1888
mer än 2,300
1874 ,
► 1,500
1889
> t 1,400
1875 ,
► 1,000
1890
> > 2,400
1876 >
» 2,500
1891
> > 2,900
1S77 »
> 2,000
1892
> T 2,000
1S7S >
» 2,000
1893
* > 1,300
1H79 ,
> 1,000
1894
> > 1,200
1.S80 >
» 2,000
1895
> > 3,70(.)
1S81 > :
► 2.400
1896
. » 5,000
1S82 >
► 1,200
1897
y . 2,800
1S83 >
» 2,000
1898
y - 3.500
18.S4 >
> 2,000 i 1899
> » 5,600
1885 ,
» 1,700 ' 1900
> 1,300 1
» > 6,J^0
1886 ,
Summa mer än 70,106
18S7 , 1
5,100
Digitized by
Google
172 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT OÅFYOB.
3.
I denna afdelning upptagas endctst de personers namn^ hvilka under de nåmda
åren lämnat mera märkliga gåfvor till museets anläggningar på Skansen,
jämte kort angif vande af själfva gåfvan. Öfriga gifvare upptagas i
nästa afdelning (4).
Till friluftsmuseet:
1899.
Ekman, It., t Layon/us, fm, Stockholm: en ringklocka af malm, till H&llestadstapeb.
Se sid. 112.
Genom *Kungl. Vitterhets-, historie- och antikritetaakademien, Stockholm: alfsten fr&o
Kymlinge i Spånga socken, Uppland. Jfr sid. 106 o. f.
Norlund, L, f. Hertzer, frn, Stockholm: en större ringklocka af malm, till Hftllestad-
stapeln. Se sid. 108 och 109.
Stadsful/måktfge i Eksjö: milsten frän 1675, från Brevik ä staden Eksjös område.
1900.
Cederström, J., friherre, Hyetlanda: milsten från år 1779, från Hyetlanda socken i
Småland.
Lehnberg, G. C, f. d. handelsbokhållarc, Stockholm, genom testamentariskt förord-
nande: Insthns från trädgården till huset nr 30 Bellmansgatan i Stockholm. Se
sid. 111.
Lundahl, A. V,, direktör, Stockholm: smältugn, murad af eldfast tegel och murbmk,
h vilken påträffats å flere meters djup under gräfning å gårdsplanen framför hnset
nr 6 B St Paulsgatan i Stockholm. Se sid. 110.
Genom Öh/ander, N, 0„ handlande, Erikslund: milstolpe af järn, med årtalet 1811,
frän Borgsjö i Medelpad.
Till cUuraf delningen:
1899.
Almgren, C, köksmästare, Stockholm: 1 morkuUa.
Andersson, H. V„ herr, Stockholm: 1 bunderapa.
Berglund, S., disponent, Ohs bruk, Lamhult: 1 fiskljuse.
Björck, £., grosshandlare, Stockholm: 2 eskimähundar.
Bohnstedt, £., h of jägmästare, Rinkesta, Arila: 1 sothöna.
Broman, A, F„ ingeniör. Stensholm, Huskvarna: 2 räfvar och 6 skrattdufvor.
Broms, G. £., konsul, Stockholm: 2 fjällvråkar.
Bäckström, C. P., sjökapten, Stockholm: 1 skallerorm.
BÖklin, G„ studerande, Täckhammar, Nyköping: 2 skogsufvar.
Carlborg, A., brukspatron, TykÖ, Finland: 1 flygande ekorre.
*Cassel, A., godsegare, Askersund: 1 mård.
Tecknet * utmärker här liksom förut, att gifvaren lämnat gåfvor äfven under
ett eller fiere föregående år.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 173
Dougk», R., grefye, Bj&rka-Säby, Linköping: 1 knngsörn.
*£kidf, «/. F^ trädgårdsmästare, Stockholm: 1 dopping.
*Eksiam, O., doktor, Stockholm: 1 fjällr&f.
Ekstrand, J., direktör, Stockholm: 1 dafhök.
r. £ngestrom. A., f. v. Zabhcka, grefvinna, Göksbo, Altana: 1 nordisk spets.
fcfgeHf^rg, F., herr, Stockholm: 1 bärguf.
Falkenberg, C, friherre, Lagmansö, Yadsbro: 3 dufhökar.
ferber, /., åkare, Stockholm: 1 gnmse, 1 tacka och 1 lam.
Genberg, 4., landskapsmålare, Stockholm: 1 fjällripa.
€eHe, 0., ingeniör, Nösnnd, Göteborg: 1 bivråk.
$ottschaik, H^ fm, Stockholm: 1 gökunge.
*Gfif/ng, O., konservator, Veda: 1 dafhök.
Mailing, F., kapten, Göteborg: 1 grönapa.
*Holm, G, B. A., häradshöfding, Stockholm: 2 eskimåhandar.
*Huliit, H., ingeniör, Ume: 2 fjällvråkar.
Huhkmt, K, A„ skollärare, Vrigstad: 3 gräsänder.
hraeUson, O., skogvaktare, Snöän. Nås: I slagaggla.
Janson, U., fröken, Kristinehamn: 1 tjädertapp.
Jerling, K. J., med. doktor, Stockholm: 2 näktergalar.
Jones, A., herr, Gnesta: 2 räfangar.
* Jönsson, E., hemmansegare, Hölje, Lit: 1 bock.
Lagerberg, F., herr, Arboga: 2 räfangar och 1 nattskärra.
Lange, L, verkmästare, Oravais, Yasa: 1 flygande ekorre.
leijonhufrud, C. A. A, friherre, Stockholm: 3 pilgrimsfalkar.
Unöner, S., staderande, Stockholm: 1 tejst.
loren, S, O,, herr, Sannadal, Liljeholmen: 3 kalkoner.
Landqrist, å„ fra, Stockholm: 1 hafstrut.
^Lundström, A, M., plantor, Gyllebo, Gersnäs: 6 kajor.
Lundström, Annie, fröken, Stockholm: 15 kaniner.
lundsirSm, Usa, fröken, Stockholm: 15 kaniner.
Lyckholm, M,, bryggeriegare, Göteborg: 2 jakar.
de Maré, £., f. k. Haliwyl, grefvinna, Stockholm: 1 get.
Mattsson, Matts, landtbrakare, Finala gård, Arholma: 7 fisktärnor och 1 rödbcna.
Maud, A„ mr, San House, Drottningholm: 2 gäss.
Modée, A. V., fabrikör, Stockholm: 3 kokinkinahöns.
Nyberg, F., notarie, Stockholm: 1 angorakatt.
Persson, 0., herr, Nor, Karsjö: 1 räf.
Richter, M^ fröken, Tareberg: 1 grönapa.
*RosendaM, H., fröken, Stockholm: 1 bivråk.
Rosengren, H. P., fiskare. Ängsö: 1 grissla.
Schweder, 0., godsegare, Åldersbäck, Västervik: 2 skogsufvar.
Schoning, G,, direktör, Söderhamn: 1 ringlad säi.
SilHn, £., korpral, Stockholm: 1 kornknarr.
Stål, I., henr, Stockholm: 2 tejstar.
Srenomus, F., bokhållare, Rödapp, Öfverkaliks: 1 hvit skata.
Särling, £., konservator, Stockholm: 1 orrhöna och 2 fiskmåsar.
Wadström, B., hofrättsnotarie, Stockholm: 1 nötskrika.
Wahlgren, A., jägmfistare, KoUeberga, Ljangbyhed: 1 iUer.
Wincher, ¥., barberare, Stockholm: 1 kangslori.
Digitized by
Google
174 PBRSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅPVOR.
Wrangel von Brehmer, T. V,, friherre, Häckeberga: 1 kronhjortkalf.
Åberg, F., disponent, Norrköping: 3 gräflingar.
Örtendahl, G., fröken, Stockholm: 1 dansk dogg.
1900.
*Adehyård. T., friherre, Åtvidaberg: 1 dof hjort.
Almgren, R., juvelerare, Uppsala: 1 slagnggla.
A/mqvistf Rolf, herr, Svenljonga: 3 skogsufvar.
Andersson, David, herr, Stockholm: 11 kaniner.
*A8p, Gösta, stnderande, Stockholm: 1 tofsvipa.
Beermann, J. 7. R., skogsförvaltare. Ramsele: 1 albinohare.
Berg, C, A., handlande, Stockholm: 1 hnnd af dalmatisk ras.
* Berglund, S., disponent, Ohs bruk, Lamhult: 1 orm vräk.
Björklund, J. 0., herr, Stockholm: 2 väfvarfäglar.
¥. B/örnmarck, A., kapten, Stockholm: 1 husarapa och 1 babuin.
Boberg, A., f. Scholander, fru, Stockholm: 1 lapphund.
Brandfors, C, grosshandlare, Lule: 2 björnungar.
Brandt, H,, bokhållare, Stockholm: 1 kapucinerapa.
v. Braun, £„ gosse, Stockholm: 1 räfunge.
Bruzelius, R. M., professor, Stockholm: 2 lam.
* Backström, C. P„ kapten, Stockholm: 1 snabelbjörn, 1 snmpsköldpadda och 1 kejsarorm.
Carlsson, A,, f. Ar vin, fru, Stockholm: 2 getter.
Engelhardt, J., herr, Ösmo: 1 hare.
Engholm, V, A., kollega, Vadstena: 3 brunänder.
*Ferber, L, åkare, Stockholm: 23 rasdufvor.
* Forsberg, R., grosshandlare, Stockholm: 1 bock.
Frisk, C, A, grosshandlare, Stockholm: 92 brefdufvor.
Hagman, F. O,, ingeniör, Nacka: 1 räf.
Hallen, Arne, gosse, Stockholm: 1 räfunge.
Holmgren, O, M., herr, Stockholm: 1 grönapa.
Josephson, A., bokhållare, Stockholm: 1 nordisk spets.
Kristensson, F. U., bokhållare, Stockholm: 1 lam.
Kungl. flottans station, Stockholm: 45 brefdufvor.
* Lagergren, (?. R., konsul, Stockholm: 15 dvärghöns.
Larson, Hans J., grosshandlare, Trondhjem: 1 hafsörn.
Liljestam, A., verkmästare, Stockholm: 1 slaguggla.
* Lindblad, A,, doktor, Stockholm: 2 sillmåsar och 2 fisktärnor.
Ljungberg, R„ herr, Stockholm: 17 hvita möss.
Meisel, C, fröken, Stockholm: 1 sfinxapa.
Mellén, J, R, herr, Stockholm: 3 räfungar.
* Modin, £., komminister, Ytterhogdal: 1 laf skrika.
Murray, A,, apotekare, Stockholm: 1 gökunge.
Nilsson, £., herr, Stockholm: 1 hermelin.
Nilsson, Hanna, fröken, Stockholm: 1 fiskljusc.
Nordgren, £., veterinär, och ¥ester. A., ingeniör, Pitkeranta, Finland: 1 björnnngf.
* Nordström, 0., fiskhandlare, Stockholm: 1 orrtupp.
Nygren, A., plåtslagare, Stockholm: 1 St Bernhardshund.
Näs, P., grosshandlare, Östersund: 2 bärgufvar.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDBR IrBN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 175
Ohde, $., herr, Sjötorp: 1 fiskljase.
Pettersson, B., djarvärdare, Stockholm: 4 sädesärlor och 1 skogsaf.
Poignant, A., löjtnant, Visby: 1 björnunge.
Reutersrård, O., tandläkare, Boston: 22 snmpsköldpaddor och 4 alligatorer.
Riddersto/pe, A., friherre, Fiholm: 3 sparfhökungar.
Rosén, K, simlärare, Stockholm: 1 utter.
*Rath, C. O,, konservator, Stockholm: 2 ringdufvor.
Rifth, L, fm, Stockholm: 4 steglitsor.
Schoiander, T. F., ingeniör, Stockholm: 2 påfåglar.
Sjögren, A., ingeniör, Mälsäker: 2 märdar.
Smith, Gustaf och Rutger, gossar, Stockholm: 24 hvita möss.
Stromvalf, C, sjömnn, Stockholm: 3 sidenapor.
Stuart, £ C, jägmästare, Vänersborg: 1 pärlnggla.
Sundblad, L, kronofogde, Stockholm: 1 karariapapegoja.
Sundström, C, snickare, Stockholm: 8 snmpsköldpaddor.
Sfenberg, ¥,, massör, Stockholm: 8 skrattdnfvor.
*Sörling, P., studerande, Stockholm: 4 domherrar.
Torgersrud, J., med. doktor, Stockholm: 1 fiällräf.
Ungman, 0„ disponent, Alfta: 3 skogsufvar.
(Jnné, R,, herr, Kristianstad: 1 vattenrall.
Wdiström, C. O., bokhållare, Stockholm: 1 hare.
*Westerdah/, A. R., direktör, Stockholm: 1 tamsvan.
¥estman, D., bryggmästare, Falun: 1 gräfling.
Wohlfahrt, Era/ fru. Karlsdals bruk: 1 räf.
Wrangel, H., friherre, Säby: 1 dufhök.
*Wrangel ron Brehmer, T, ¥., friherre, Häckeberga: 2 kronhjortar
Åkerman, Carl, herr, Skillingaryd: 1 babuin.
Örtendahl, L, direktör, Frescati: 1 sothöna.
Östberg, A., vaktmästare, Stockholm: 1 vaktel.
Till växtaf delningen:
1899.
*Behm, A., amanuens, Stockholm: en samling fjällväxter.
*Bergianska trådgarden, Albano: ett parti växtfrön.
* Holmen, C, G., direktör, Stockholm: 400 prydnadsträd.
'Jensen, H. P., direktör, Helsingborg: 600 rosaarter samt en större samling träd och buskar.
*Landtbruksakademiens experimentalf alt, Albano: 1,675 prydnadsträd och buskar.
Paim, C. U., amanuens, Stockholm: en samling gotländska växter.
* Pettersson, F., direktör, Uppsala: frön af röda näckrosen.
*Pifil, A„ direktör, Stockholm: 500 björkar och granar.
* Svensson, A, E., trädgårdsmästare, Stockholm: 50 växtsticklingar.
* Tjäders frohandel, Stockholm: 1,000 växtlökar och ett parti frön.
* Vistrand, P, G., amanuens, Stockholm: en sändning Osmunda regalis.
1900.
*Rebm, A., amanuens, Stockholm: en samling högnordiska växter.
*Bergianska trädgården genom direktör /. Örtendahl, Albano: hvarjehanda växtfrön.
Digitized by
Google
176 PERSONER, SOM UNDER AREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR.
Fogelberg, Syen, staderandef Stockholm: 4 tafvor galsippor.
*Klingberg, A., trädgårdsmästare, Stockholm: 235 sticklingar.
Låff/er, L F., professor, Djnrsholm : 48 växtarter till plantering, samt hyarjebanda frön
*PiM A., direktör, Stockholm: 275 träd och buskar.
*Tj'åder8 fröhandef, Stockholm: 2,850 lökar och hvarjehanda frön.
*Wetterq¥ist A., fröken, Stockholm: 200 blomsterlökar.
Åkermark, K., literatör, Stockholm: en samling frön af yestkastväxter.
Till utställningen för grufdrift och bärgshandtering.
1899.
*Svenska d/amantborrnmgsaktiebolaget Stockholm: 1 bärgborrningsmaskin.
1900.
Vikström, C, konduktör, Jönköping: stuff af talkskiffer med kristaller af magnetisk
järnmalm frän Smälands-Taberg.
Till anläggningarna i öfrigt:
1899.
* Billman, A. W., ingeniör, Stockholm : hvarjehanda bidrag vid framdragandet af vatten-
ledning till älghagen pä Skansen.
GumcBlius, G., fru, Rocklunda, Kantorp: 1 jättegryta.
1900.
Ba/ard, A. G., grosshandlare, Stockholm: 1 dufslag.
Kempff, H., med. doktor, Stockholm: 12 burar.
ICungL flottans station, Stockholm: brefdnfstationens dufhus med inredning.
Lindberg, L, flaggunderofficer, Stockholm: 1 ekorrhus.
Genom M/ström, J,, traflkchef : fri frakt för holkekvarnen frän Främmestad ä Yäeter-
götland— Göteborgs järnväg.
Genom Srenson, Emil, traflkchef, Eksjö : fri frakt för Yirserumsboden ä Nässjö— Oskars-
hamnsbanan.
Till underhåll, försäUning och dylikt:
1899.
*Drangel, H„ fru, Stockholm: 135 kg. hästkött.
* Lärarinnor vid normalskolan för flickor, Stockholm: 45 lispnnd hö.
Slagteriaktiebolaget, Stockholm: 160 kg. nötkött.
*St Eriks bryggeri, Stockholm: 55 hl. draf.
Svea vattenfabrik genom fabrikör A, Fris, Stockholm: 60 lass is.
1900.
*Drangel, Hilma, fru, Stockholm: 6 säckar renmossa.
Graf, Franciska, fru, Stockholm: 75 kg. sädesprof.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER IrEN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 177
* af Klintberg, F., reviBor, Stockholm: 1 parlass halm.
*Låfare och lärarinnor yid Normalskolan för flickor, Stockholm: 309 kg. hö.
*St Eriks bryggeri, Stockholm: 30 hl. draf.
För öfrigt hafva under åren 1899 och 1900 gåfvor lämnats till
museets anläggningar på Skansen af ytterligare följande personer:
1899.
Ahlströmj C.j telegrambud. Stockholm.
Almqvist^ E.j herr. Stockholm.
Ändersdotter, Klackar Kerstin, dalknUa.
Stockholm.
Anderssany C, maskinist. Stockholm.
Andersson, J. O., åkare. Stockholm.
JLMergman, T. Ä., målare. Stockholm.
Bergström, O., herr. Stockholm.
Björklund, K., djnrvårdare. Stockholm.
Bohn^tedt, J., bmksegare. Stockholm.
Borg, G., herr. Stockholm.
Branders, F., fabrikör. Stockholm.
Bredenberg, G., kamrer. Stockholm.
t^arlsson, E., gosse. Ulriksdal.
Carlström, Q. M., vaktmästare. Stockholm.
-LPanielsson, K., byggmästare. Stock-
holm.
JEkholm, C. G., herr. Stockholm.
Eklund, O. V., fru. Stockholm.
En^vaU, G., fru. Stockholm.
Eriksson, F. O., tapetserare. Stockholm.
Jfellenius, V., j:or, herr. Björsäter.
Flinkenberg, C. T., herr. Sölvesborg.
Flodin, IT., herr. Stockholm.
Fomander, V., matros. Stockholm,
r. Francken, H., herr. Stockholm.
^ ustafsson, F., herr. Mossåker, Vedum.
Jtialberstedt, H., ingeniör. Stockholm.
Halländer, M., fru. Stockholm.
Hamilton, J., grefve. Stockholm.
Heder én. A., bagare. Stockholm.
Hedin, H, herr. Stockholm.
Hellsten, Nils, gosse. Stockholm.
Hjämberg, H, landtbrukare. Hillersjö.
Holmgren, C, herr. Stockholm.
Hård af Segerstad, G., studerande. Dfingc-
bo.
Häger, T., herr. Stockholm.
t/akobsson. V., stenarbetare. Lidingö.
Jansson, F. A., herr. Kymlinge, Järfva.
Jansson, P. E., herr. Stockholm.
* Johansson, Axel, arbetare. Stockholm.
Johansson, A. J., herr. Stockholm.
Jönsson, H, gosse. Stockholm.
Ji-arlsson, Emma, fru. Stockholm.
Kindgren, P.A., grosshandlare. Stockholm.
Kleen, T., fröken. Stockholm.
Konradsson, A., herr.. Stockholm.
Kvart zell, J. A., kyrkvaktare. Stockholm.
Jbagerlöf, A., fru. Stockholm.
Lager qmst, C. R., herr. Stockholm.
Lambert, K, herr. Stockholm.
Larsson, G. H, sadelmakare. Stockholm.
Liljeroth, G., rådman. Trosa.
Lindberg, J. E., grosshandlare. Stockholm.
Lindblom, Ellen, ftröken. Stockholm.
Lindemulm, L., fröken. Skogstibble.
Lindaren, F, herr. Eårtorp, Björnlunda.
Lundberg, A., vaktmästare. Stockholm.
Lundberg, K. J, herr. Stockholm.
Lundberg, T., gosse. Stockholm.
Lunden, V., portvakt. Stockholm.
Tecknet * utmärker här liksom förut, att gifvaren lämnat gåfvor äfven under
ett eller flere föregående år.
Digitized by
Google
178 PERSONER, SOM UNDER IrEN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÄPVOR.
Jylahnatröm, R., bokhållare. Stockholm.
Modin, C, handlande. Stockholm.
Miiyiter, R., tjänsteman. Marieberg.
■Nilsson j Ä.y fröken. Stockholm.
Xilsson, C, maskinist. Stockholm.
Nilsson, C, vaktmästare Stockholm.
Nilsson, Z., slaktare. Damtorp, Solna.
*Noi'dström, O., fiskhandlare. Stockholm.
* Norman, M., bageriidkerska. Stockholm.
Nm'én, Auna, fru. Stockholm.
* Nyman, G., handlande. Stockholm.
Nyqvist, L, herr. Stockholm.
Olsson, Lisa, fröken. Stockholm.
Ortman, E., fröken. Stockholm.
Jl ettersson, A., fru. Stockholm.
Pettersson, A., herr. Stockholm.
Pettersson, A., styrman. Stockholm.
Pontin, H., herr. Stockholm.
Jiibbing, G., hofrättsräd. Stockholm.
^'Roth, Ö. O., konservator. Stockholm.
^andahl. G., herr. Stockholm.
Sernb, C, fil. kandidat. Stockholm.
Sidvall, R., fabrikör. Stockholm.
Sillen, J. O., herr. Brattfors, Pilipstad.
Sjögren, Hilmer, gosse. Stockholm.
Sjögren, N., bokhållare. Sundbyberg.
*8torckenfeldt, E., generaldirektör. Stock
I holm.
*Ström, E., kamrer. Stockholm.
I * Sundelin, O., herr. Leksand.
Sundström, Harriet, fröken. Stockholm
Svanberg, A., fru. Stockholm.
; * Svensson, C, handlande. Stockholm.
I Svensson, O., fröken. Stockholm.
I * Svenström, J., djurvårdare. Stockholm
Söderström, A. F., skeppstufvare. Stod-
holm.
J-hall, A., fröken. Stockholm.
''Tullström, E. F., fågelfängare. Stock-
holm.
rVancke, F., kassör. Stockholm.
Vendelin, B., konsul. Kristianstad.
Vesterberg, O., handlande. Stockholm.
*Vestin, S. P., fanjunkare. Stockholm.
I Vetterqvist, A., fröken. Stockholm.
Vinberg, H., handlande. Stockholm.
Zetterberg, H., godsegare. Sticklingt;.
I Lidingö.
i °
i Åkerblom, F., fröken. Stockholm.
i ••
f^st, Klas, arbetare. Stockholm.
1900.
^^Igren, T., ingeniör. Stockholm.
Ahn, Carl, gosse. Stockholm.
Almlöf, C, köksmästare. Stockholm.
Andcrsso7i, V., herr. Stockholm.,
Appelgren, E., herr. Stockholm.
jUackman, Ragnar, gosse. Stockholm.
Bergliuid, H., handlande. Stockholm.
Bergman, A., gosse. Stockholm.
Bergman, S., iugeniör. Stockholm.
Bergson, D.
Bergson, E.
Bergson, H.
Bergson, R.
Bergström, ^. G., trädgårdsmästare. Stock-
holm.
Bergvall, C, kapten. Stockholm.
Björnström, E., musiker. Stockholm.
Blåder, C., herr. Stockholm.
I Broum, A., fröken. Stockholm.
, Bäckvall, J., kontorschef. Stockholm.
i^ederberg. A,, fröken. Stockholm.
I Cohn, A., bildhuggare. Stockholm.
JJenckert, J., skorstensfejare. Stockholm.
I Héklund, E., vaktmästare. Stockholm.
' Envall, L., notarie. Stockholm.
I Eriksson, A., fröken. Stockholm.
, Eriksson, E J., vaktmästare. Stockholm.
I Eriksson, Tors Erik, arbetare. Stockholm.
' J^ a g er ber g, R., herr. Stockholm.
Flygare, Nanny, fru. Stockholm.
, Fredriksson, G., handlande. Stockholm.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ArEN 189 9 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 179
(y^enherg, Ä.y landakapfimälare. Stockholm.
Gillberg, O., herr. Stockholm,
(r/ccnfp, F. V., kapten. Stockholm.
GrUl, M. E. A., herr. Stockholm.
Gustafsson, A., maskinifit. Stockholm.
tiaU^ Sigfrid, gosse. Stockholm.
HaUifij Gustafs gosse. Stockholm.
Hazelius, A., fröken. Stockholm.
*Hederén, A., bagare. Stockholm.
Hellberg, H., fru. Stockholm.
Hermansson, F., herr. Stockholm.
Holmgren, A., herr. Stockholm.
Isberg, C, fil. doktor, komminister. Stock-
holm.
Johansson, F., herr. Stockholm.
Johansson, P. V., herr. Stockholm.
Johanssony S., plAtslagare. Stockholm.
Johansson, Tor, gosse. Stockholm.
Jonsson, A., herr. Stockholm.
Jonsson, C, åkardräng. Stockholm.
M^alin, A., fra. Stockholm.
Karlsson, C. G., kask. Stockholm.
Karlsson, E., gosse. Ulriksdal.
*Karlsson, Emma, fru. Stockholm.
* Karlsson, V., hästskötare. Stockholm.
Kindaren, A., grosshandlare. Stockholm.
Källherg, Adolf, gosse. Stockholm.
-Ivarsson, C, gosse. Stockholm. i
Larsson, Richard, gosse. Stockholm. !
Lind, J., djury&rdare. Stockholm.
Lindell, G., handlande. Stockholm.
Lindgren, E., herr. Stockholm.
Lindström, E., fru. Stockholm. '
Lindström, Folke, gosse. Stockholm.
♦Liindm, M. i., f. Schmidt, fru. Stock-
holm.
Löfberg, J., fröken. Stockholm.
JMLichal, A,, studerande. Hudiksyall.
Moberg, G. E., herr. Stockholm.
Möller, B. T., studerande. Stockholm.
■Jyilsson, B., vaktmästare. Stockholm.
Nilsson, J. P., portvakt. Stockholm.
Nord, C, hästskötare. Stockholm.
*Nordqtnst, Arvid, handlande. Stockholm.
Nydahl, M., handlande. Stockholm.
klander, TT., djurvårdare. Stockholm.
Sjölander, H., prokurist. Stockholm.
Steiner, E., bokhäUare. Stockholm.
Sundberg, Carl, grosshandlare. Stockholm.
Sundqvist, J., gosse. Stockholm.
*8vensson, C, handlande. Stockholm.
Svensson, C. H., mekaniker. Stockholm.
Svensson, E., trädgårdsmästare. Stockholm.
* Svenström, J., djurvårdare. Stockholm.
Söderblom, K., gosse. Stockholm.
J- horell, S., gosse. Stockholm.
TrtUsson, H., järnarbetare. Stockholm.
Tömkvist, K. H., herr. Stockholm.
fwahlström, N., herr. Stockholm.
I Vinberg, Anni, fröken. Stockholm.
Vinberg, G., gosse. Stockholm.
I * Wallgren, E. J.,å}xiTy^TåiiTe. Stockholm.
I ^ettergren, J., djurvårdare.
! Zinn, C. M., perukmakare. Stockholm.
Abera, Aug., verkmästare. Stockholm.
*Åkenundh, E. J., herr. Stockholm.
Ok
rink, Emy, fröken. Stockholm.
Till ofvan i afdelningarna 3 — 4 omnämda gifvare komma ytter-
ligare några, hvilka icke upptagits på grund af ofullständiga namn-
uppgifter. Antalet gifvare till anläggningarna å Skansen m. m. upp-
gick under &r 1899 till 191 och 1900 till 197.
12
Digitized by
Google
180 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 0.1900 LÄMNAT oIfVOR.
SI
41)
Följande penningebidrag hafva lämnats under år 1899: ^
Af H. M. drottningen 250: ~
Till Bredablicksfonden enligt lämnade förbindelser 8,800: —
Af professor C. M, Furst, Lund 24: so
Af med. doktor JT. F. Äntell enligt testamentariskt för-
ordnande 1891, ytterligare ränteutdelning ur döds-
boet 305
Af onämd
Af konsul F. Kempe 1,000:
Af fru C. Scharp, f. Westman 100:
Af professor C. 31. Esbjörn, San Francisco 2
Af fru A. Wdllenherg, f. v. Sydow 350:
Af grosshandlaren B, Kempe 300:
Af grosshandlaren C. Falck, Hammar, Nyland 1,000;
Af konsul JR. Bunsow 500:
Af fru H. Kempe, f. Diewél 200:
Af Nordiska museets styresman, dr A, Haiselius 500:
Af justitierådet C. G, Hernmarch 100:
Af advokatfiskalen G. F. Hörstadius 300:
Af rådman A. Örström, Arboga 5
Af prosten //. G. v. Bonsdorff. 1
Af konsul O. Ekman 1,000:
Af fröken H. Wikström 1,000:
Af grosshandlaren S. Kempe 1,000:
Af fru H, Berg, f. Bligh 500
Af kapten a A. Odelberg 100
Af onämd
Af ingeniör A. Pihlgren, Malmö 100:
"Öfverföras" kr. 17,444: 33
3i>
^ Af dessa bidrag hafva kr. 1,000 lämnats till Byggnadsfonden, kr. 8,900 till
Bredablicksfonden, kr. 500 till Skansfonden, 305 kr. 83 öre till Herman Frithiof
Antells fond, kr. 16,886: 50 till anläggningarna pä Skansen samt kr. 12,734: 41 till
inköp och löpande utgifter.
Digitized by
Google
PEBSONBR, SOM CNDEK ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT oAfVOR. 181
öfverfördt kr.
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
Af
grosshandlaren 8. Axelson, Malmö
med. licentiat A. Lindberg, Malmö
disponenten P. Petterson, Malmö
grossliandlaren C. Faxe, Malmö
ingenior F. H. Kockum, Malmö
rådman V. Shytte, Malmö
byggmästaren N. J. Stenmarck, Malmö
konsul E. A. Borg, Ystad
hrr Bönnelyche & Thuröe, Malmö
grosshandlaren A. L. Hagerman, Malmö
konsol J. Hallbäck, Malmö
hotellegaren H. Kramer, Malmö
grosshandlaren B.. Lindgren, Malmö
ryttmftstaren O. af Malmborg, Malmö
byggmästaren C. Muller, Malmö
källarmästaren J. Tömqvist, Malmö
grosshandlaren E. Wingdrd, Malmö
grosshandlaren G. Wolke, Malmö
fabriksdirektör J. DancJcwardt, Malmö
godsegaren D. Friek, Malmö
konsnl C. Hommerberg, Malmö
fabriksdirektör A. Schmitz, Malmö
godsegaren O. Atnilon, Malmö
trafikinspektören G. G. Andersson, Malmö
disponenten Oscar Andersson, Malmö
stadsfiskal N. Aschan, Malmö
disponenten A. Berling, Malmö
bmksegaren L. Cederberg, Malmö
grosshandlaren S. Hedberg, Malmö
disponenten J. Håkansson, Svedala
grosshandlaren J. L. Lundberg, Malmö
bankir CA;* A. Peterson, Malmö
grosshandlaren Gustaf M. Pettersson, Malmö
ingeniOr E. Richter, Malmö
grosshandlaren A. Sandgren, Malmö
grosshandlaren E. Schweder, Malmö
grosshandlaren J. A. Thulin, Malmö
disponenten F. WiUman, Malmö
17,444
100:
100:
100;
25;
25
25;
25
20:
20;
20;
20;
20;
20;
20;
20;
20;
20;
20;
15
15
15
15;
10;
10;
10
10;
10;
10;
10;
10;
10
10;
10;
10
10;
10;
10;
10;
öfverfbras kr. 18,284: ss
83
Digitized by
Google
182 PERSONER, SOM UNDER ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR.
33
Öfverfördt 18,284:
Af grosshandlaren N, Wittgren, Malmö 10:
Af apotekaren Vitus Anderson^ Malmö 5
Af grosshandlaren N, P. Böving, Malmö 5:
Af disponenten F, J, Carter, Malmö 5;
Af grosshandlaren S. Ekman, Malmö 5;
Af grosshandlaren F. Flenshurg, Malmö 5:
Af grosshandlaren P. Ä. Hägerström, Malmö 5:
Af grosshandlaren Ä Lundquist, Malmö 5;
Af litografen C V. Löfström, Malmö 5
Af juveler ar en E. O, Möller, Malmö 5;
Af apotekaren Hj. A:son Tesch, Malmö 5:
Af rektor S. G. M. Ströhm, Lund 100:
Af ingeniör och fru C. G. Norström 1,000:
Af generaldirektören, grefve F, Cl:son Wachtmeister... 100;
Af fru L. Norlund, f. Hert^^er 4,475:
Af disponenten A. L Forsell, Göteborg 4,000:
Af fru M. Ekman, f. Lavonius 2,307
Af kapten C. E, Casparsson, Uppsala, enligt testamenta-
riskt förordnande 9,999: 91
50
Summa kronor 40,326: 74
Under år 1900 influtna penningebidrag: ^
Af H. M. konungen 500: —
Till Bredablicksfonden enligt lämnade förbindelser 9,500: —
Af fru C. Scharp, f. Westman 300: -
Af justitierådet C. G. Hernmarck 100: —
Af konsul G. E. Broms 2,000: -
Af grosshandlaren S, Kempe 1,000: —
Af Garantikonsortiet för 1897 års allmänna konst- och
industriutställnings i Stockholm penningelotteri 264,292: 31
Af 1897 års allmänna konst- och industriutställnings
i Stockholm förvaltningsutskott 4,000: —
Af okänd 1: 76
Af fru H. Kempe, f. Diewel 200: -
Af professor C. M. Esbjörn, San Francisco 2: 40
öfverföras kr. 281,896: 4 7
^ Af dessa bidrag liafya 268,292 kr. 31 öre lämnats tiU Byggnadsfonden, 9,6UU
kr. till Bredablicksfonden, 4,325 kr. till anläggningarna pä Skansen, 9,000 kr. till
inköp och 830 kr. 54 öre till löpande utgifter.
Digitized by
Google
PERSONBB, SOM DNDBR ÅREN 1899 O. 1900 LÄMNAT GÅFVOR. 183
öfverföras kr. 281,896: 4 7
Af fru ^. Wallenberg^ f. v. Sydow 100: —
Af minister E. Butsow 25: —
Af fröken C. Wahrolin, Djursholm 200: —
Af grosshandlaren C. M. Carlander 9: ss
Af grosshandlaren N, Paton 17: —
Af fru JET. Berg, I Bligh 500: —
Af generalkonsul W. Schönlank, Berlin, genom professor
0. Torells dödsbo 150: —
Af krigsarkivarien och fru J. Petrelli 50: —
Af ingeniör och fru C. G. Norström 1,000: —
Af fröken JE. Norlund 5,000: —
Af generaldirektören, grefve F. Cl:son Wachtmeister... 100: —
Af kammarherre H. Knudtson, Bjtistiania 1,000: —
Af grosshandlaren Hj, S, Josephson 1.000: —
Af ingeniör John F. Anderson, Djursholm 1,000: —
Summa kronor 292,047
85
Digitized by
Google
184 OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET.
7.
Ombud för Nordiska museet.^
/ nedanstående förteckning upptagas å/ven ombud för Samfundet för Nordiska
museets främjande.
Tecknet + utmärker ombud för museet, • ombud för samfundet.
Stockholm.
Lektor A, Åhlén, +♦
Major A, V. Brunius. ■*"*
Fil. doktor F. Carlheim-GyllensJcöld. ^
Fröken A. Ekermann. *
Geologen E, Erdmann. "*■
Fru A, Frisell, f. v. Sydow. *
Fru H. Frisk, f. Palmborg. *
Fru JB. Juel, f. Björkman. *
Med. doktor J. F. Kinherg. *
Grosshandlaren H. Lichtenstein. "*"
Med. doktor K. Malmsten. "*■
Antikvitetshandlaren A. Matsson. "*■
Friherre J. Nordenfalk. ^*
Konsthandlaren C. U. Palm. ■*"*
Fröken E. Palmborg. +*
Fröken H. Palmqvist. *
Fru A. Retzius, f. Hierta. ^*
Professor G. Retzius. "•"*
Direktör E. Rosenlind. "*"*
^ I denna förteckning angifvas förhäUandena, sådana de voro den 31 dec. 1900.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. lKr>
Frihemnnan E, Rudbeck, f. Vlfsparre. ^
Literatören Helge Sandberg. "^
Professor Jf. Sondén. "**
Artisten E, Stenberg. *
Med. doktor P. SödermarTc. ■*"*
Skåne.
Kapten A, Berg von Linde, * Källunda, önnestad.
Fröken Sigrid Du Rietz, * Landskrona.
Skolläraren J. Olsson.'^ Sandby, Borrby.
Bibliotekarien C af Petersens, * Lund.
Fröken i. af Petersens, "*" * Lindved, Svedala.
Kamrer A. Pihlgren,"^ Malmö.
Öfverstelöjtnant G, Thestrup, * Landskrona.
Bruksegaren A, B. Wallis, + ♦ Dybeck, Tofthög.
Bleking.
Bokhandlaren F. Apelqvist, * Karlskrona.
Lektor J. A. Gadd. ■*• Karlskrona.
Halland.
Literatören C, Carlstedt. "*" Falkenberg.
Konduktör F. J, E. Eneström. "*"* Halmstad.
Kapten J. A, Lagergren. "*■ Halmstad.
Småland.
Stationsinspektor J, Andersson, ■*" Vislanda.
Landsekreteraren A, H, Bagge. "•" * Jönköping.
Håradshöfding G. Berg, * Eksjö.
Fru Anna Carlson, f. Kratz.^ Årset.
Med. doktor M, v. Friesen, ♦ Västervik.
Hemmansegaren M, Haraldsson. '*' Yipperbult, Smålandsstenar.
Folkskoleläraren K. A. Hultkvist. "*" Vrigstad.
Kapten A. Qvistgaard. "*■ * Huleviksberg, Ulfö.
Bohuslän.
Apotekaren J. L. Lundberg. ^ * Lysekil.
Digitized by
Google
186 OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET.
Västergötland.
Fröken Gerda Anderson. * Tors&s, Ulricehamn.
Apotekaren E. Borgenstam, "*" Skara.
Apotekaren G. Cavalli. **" Sköfde.
Med. doktor A, Charles. • Borås.
Disponenten A. I. Forsell, • Göteborg.
Rektor S. Högman. • Alingsås.
Fru Greta Lilliehöök^ f. Holmgren. • Göteborg.
Fru H. Nydqvist. • Trollhättan.
Fröken M. JRahmn. • Göteborg.
Lektor C J. Sundström. * Göteborg.
Fru M. L. Svanberg^ f. Hasselgren. * Göteborg.
Landtbrukaren J. Svedenborg.'^ Bosgården, Broddetorp.
Provinsialläkaren A. Söderbom. • Ulricehamn.
Häradskrifvaren F. Westberg. •*"* Skara.
Lektor F. Ödberg. • Skara.
Östergötland.
Med. doktor V. Bergsten. + Norrköping.
Öfverstelöjtnant F. V. Ekenstam. Ruda, Ljungsbro.
Veterinär F. Eriksson. * Motala.
Direktör H. Hazelius. "*" * Klakeborg, Skeninge.
Jägmästaren E. G:son Hjort. * Kisa.
Fröken V. Löfholm. * Norrköping.
Veterinär F. A. Nordeman. ■*" * Vadstena.
Snickaren C. A. Rosén. **" Linköping.
Fröken D. Scherini. + * Norrköping.
Bibliotekarien E. H. Segersteen. "^ Linköping.
Södermanland.
Lektor I. Fehr. * Strängnäs.
Handlanden C. Leymmalm. * Malmköping.
Handlanden L. J. Liedgren. * Södertälje.
Handlanden G. Nyström. * Mariefred.
Häradshöfding E. V. C. Planting-Gyllenbäga. * Nyköping.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. 187
Närke.
Häradshöfding G. Bergström, ♦ Örebro.
Redaktör E. N. Söderberg. • Örebro.
Kassör R, Söderlindh. ♦ Örebro.
Uppland.
Pil. doktor E, O. Ärenander, + Järfva.
AmanueDsen R. Arpi, "*" • Uppsala.
Fil. kandidat J. Armdssor^. "*" Uppsala.
Friherre E. Cederström."^ Krusenberg, Uppsala.
Professor A. Erdmann. * Uppsala.
Kontraktsprosten O. Hallborg. * Torstunaby.
Friherre O. Hermelin.'*'* Staby, Grillby.
Fru A. M, Holmgren^ f. Tersmeden.'*'* Uppsala.
Skolläraren G. Hultgren. "*" Bro.
Skomakarmästaren S. A. Hägg. "*" Uppsala.
Folkskoleläraren J. E. Johansson. '*' Ölsta, Sala.
Apotekaren K. Lindblad. * Dalarö.
Landtbrakaren Matts Mattsson.'^ Finala, Arholma.
Brukspredikanten P. Pehrsson.'^ österby, Dannemora.
Docenten K. B. Wiklund. **" Uppsala.
Västmanland-
Bankdirektör R. Gagge. * Västerås.
Fabrikör A. B. Vetterson. ^ * Sala.
Värmland.
Pastor C. V. Bromander.'^ Karlstad.
Fröken B. Edgren. ^ Vingäng, Ransby.
Godsegaren G. Hazelius. * Varpnäs, Edsvalla.
Kandidat N. Keyland. ■*" Magneskog.
Fröken J. Malmstedt. * Karlstad.
Apotekaren C. Öländer. ■•" Sunne.
Dalarna.
Elias Brita Andersdotter. "*■ Rättvik.
Apotekaren T. Göransson. * Falun.
Landthandlaren A. Hansson. ■•" Kallmora, Orsa.
Digitized by
Google
188 OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET.
Skolläraren L, Lunell,'^ Mockfjärd.
Intendenten S, Månsson, • Tänger, En viken.
Hemmansegaren Bud Erik Olsson. "^ Vinas, Mora.
Gästrikland.
Kronolänsman A, Ahlström, ♦ Ockelbo.
Fil. doktor K. Ärnell * Gefle.
Folkskoleinspektör G, Insulander, "*■ Gefle.
Magistratsekreteraren A, M. Troilius. * 6efl«. •
Helsingland.
Redaktionsekreteraren O. Lagerstedt, • Söderhamn.
Medelpad.
Fru A, Reutervallj f. Arwidsson. * Alby.
Fabrikör P. Wide, ♦ Sundsvall.
Jämtland.
Lektor S, J, KardelL "^ * Östersund.
Härjedalen.
Komminister E. Modin, "*" Ytterhogdal.
Ångermanland.
Herr P. Edholm. "^ Bålsjö, Nyland.
Inspektor O. Edström,* Bollsta, Nyland.
Jägmästaren frih. T. V, Hermelin. * Björkå bruk.
Fru A. Kaijser, f. Loven. * Hernösand.
Ingeniör C. G. Strokirk. ♦ Hernösand.
Med. doktor J. Wallmark. * Örnsköldsvik.
Västerbotten.
Komminister A. Ericson.'^ Skellefte.
Redaktör K, Hallman, ■*" Lule.
Jägmästaren N. G, Ringstrand. * Burträsk.
Regementsintendenten M, Schiirer v. Waldheim, "*" * Ume.
Konsul G, A. Åherq, • Skellefte.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. 189
Norrbotten.
Jägmästaren S. J. Cederberg. '^ Pajala.
Hofkamrer F. JB. Forsström, "*" Haparanda.
Direktör A, Norberg. ■*" Pajala.
Jägmästaren H. Samzelius. "^ • Nederkaliks.
Kassören A. Svanberg. "*" ♦ Nederkaliks.
Agronomen C Tenger, ♦ Boden.
Lappland.
öfrerste C. O. Bergman. "*" Gellivare.
Kyrkoherden L. Dahlstedt,^ Yilhelmina.
Jägmästaren G. F. Holmgren, • Arvidsjaur.
Lappfogden O. H. J. Hultin, + Vittaugi.
Jägmästaren K, H. Lundström. * Gellivare.
Jägmästaren H, Nordlund, '*' * Storbacken, Murjek.
Norge.
Direktör R, Söderhaum. * Kristiania.
Direktör C, Söderberg. "•■ Kristiania.
Gärdsbrukaren Christian Oisen To, **" Gransherred.
Danmark.
Antikvitetshandlaren J. M. E. Bolvig. + Köpenhamn.
Professor O. E, le Sage de Fontenay, ■*" * Köpenhamn.
Med. doktor A. Thomsen. "^ Köpenhamn.
Island.
Landfogéti A. Thorsteinsson, "^ Reykjavik.
Grönland.
Kolonibestyrer C, Brummerstedt, "*" Julianehaab.
Kolonibestyrer jB. Miiller. "*" Holstensborg.
Digitized by
Google
190 OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET.
Finland.
Fm B. Hildén, f. Hartman, * Tammerfors.
Handlanden F. O. U. Nordberg.^ Torne.
Magister E. Nordström, ♦ Helsingfors.
Kronolänsman J, Rossander. "^ Pudasjärvi.
Intendenten T, Schvindt, "^ Helsingfors.
Tyskland.
Friherre T. Cederström, "*" * Miinchen.
Direktor H. Sauermann, "*" Flensburg.
Riksarkivrådet P. Wittmann, "*■ • Miinchen.
England.
Intendenten Ch. Derby. **" London.
Amerika.
Pastor P. J, O. CornelL * Wilcox, Pennsylvania.
Professor C, M. Esbjörn. * Marshfield, Oregon.
Konsnl G, G. Granfeldt, * Coronel, Chile.
Mr J, W, Jochim. * Ishpeming, Michigan.
Biblioteksamanuensen A. Josephson. * Chicago, Illinois.
Sjnkgymnasten A. O. Lindström, * San Francisco, California.
Pastor Augustus G, Olsson. * Chicago, Illinois.
Tandläkaren O. Beutersvärd, "*" * Boston, Massachusetts.
Direktör G, Stolpe. * Rock Island, Illinois.
Pastor M. Stolpe. * New- York.
i^m^
Digitized by
Google
MUSBER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 191
8.
Museer och vetenskapliga samfund
m. m., med hvilka Nordiska museet står i
förbindelse.^
Sverge.
Stockholm. KtmgL vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien. 1888.*
> Svenska sällskapet för antropologi ooh geografi. 1895. * "^
Nationalmnseum. 1890. *
> Svenska slöjdföreningen. 1894. * "^
1 Svenska turistföreningen. 1895. * "^
Fredrika Bremerförbundet. 1897. * "*•
Funäsdalen, västra Härjedalens fornminnesförening. 1894.
GeHe, Gästriklands fornminnesförening. 1900. "^
Göteborg, Göteborgs mnsenm. 1895. * "*"
> Gtöteborgs ooh Bohusläns fornminnesförening. 1899. *
> Göteborgs turistförening. 1899. ^
Halmstad. Hallands museum. 1893.
Kalmar. Kalmar läns fornminnesförening. 1891. "*"
Karlskrona. Blekinge museiförening. 1899. "^
^ De museer och Bamfnnd, hvilka sändt publikationer till Nordiska maseet är
1899, utmiTkas med tecknet * och är 1900 med +. — Siffrorna angifya det år, dä
f5rbindel8en inleddes.
Digitized by
Google
192
MUSEBR OCH VETENSKAPLIGA SAMPUND.
Lund.
>
Strängnäs,
Uppsala.
Visby.
Örebro.
Östersund.
Enltarhlstoriska föreningen för södra Sverige. 1894. *'^
Akademiska föreningen. 1895. * '*'
Södermanlands fornminnesförening. 1899. *
Svenska landsmålsföreningen. * ^
G-otlands fomsal.
N&rkes fornminnesförening. 1897.
Jftmtlands läns fornminnesförening. 1898.
Norge.
Bergen. Bergens Mnseom. 1884. * ^
» Vestlandske Ennstindnstrimnsenm. 1891. * "^
Kristiania. Universitetets samling af nordiske oldsager. 1888. *
> EnnstindnstrimnsennL 1894. * "^
•» Norsk Folkemnseom. 1895. * "^
» Universitets-BibUotheket. 1899. * ■*•
^ Det norske geografiske Selskab. 1900.'*'
Stavanger. Stavanger mnsenm. 1899. * "^
Tromsö. Tromsö museum. 1900."^
Trondhjem. NordenQeldske Konstindnstrimuseum. 1894. "^
» Det kongelige norske Videnskabers Selskab. 1899. * ^
Danmark.
Köpenhamn. Indnstriforeningen. 1886. * "*^
» Det Kongelige Nordiske Oldskrift-Selskab. 1888. * *"
» Dansk Folkemusenm. 1893. * '*'
» Gtenealogisk Institut. 1895. **■
» Universitets Jubilseets Danske Samfund. 1896. "*"
y> Det koxjpelige danske geografiske Selskab. 1899. * "^
v Det kongelige danske Videnskabemes Selskab. 1899. ^
ReyJyavik. Fomgripasafnid. 1883.
Finland.
Helsingfors. Tekniska föreningen i Finland. 1883. * •*"
■» Föreningen för konstfliten i Finland. 1889.
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
19»
Helsingfors.
Aho.
Svenska Uteratnrs&llskapet i Finland. 1891. * '*'
FinBk-Ugriska sällskapet. 1894. * -^
Svenska Landsmålsföreningen i Helsingfors. 1894.
Finska fornminnesföreningen. 1896. * '^
Geografiska Föreningen 1 Finland. 1899. * '*'
Åbo stads historiska mnseom. 1891. *
Dorpat
FelUn,
Mitau.
y
Moshwa.
Petersburg.
Reval
Riga.
Toholsk.
Ryssland.
Oelehrte estnisohe Gesellsohaft. 1883. * "^
Litterarisohe Gtosellsohaft. 1896.
Knrlftndisohe Gesellsohaft fdr Literatnr and Konst. 1883. * "^
Lettisoh-Literftrisohe Gesellsohaft. 1883. * ^
Sooiété Impériale des Amis des Soienoes natnrelles d*An-
tbropologie et d*Ethnographie. 1889.
Mnsée Ronmiantzoff. 1899. * '^
Sooiété Impériale Russe de Gtöographie. 1889. * "^
Sooiété Impériale d*Arohéologie. 1889. *
Estl&ndisohe llterärisohe Gesellsohaft. 1889. ^
Gesellsohaft fOr Gesohiohte ond Alterthomsknnde der Ost-
seeprovinzen Rnsslands. 1889. * '^
Guvernementsmuseet. 1898.
Aachen.
Augsburg.
Bamberg.
Bayreuth.
Berlin.
Tyskland.
Aaohener Gesohiohtsverein. 1889. * "^
mstorisoher Verein fOr Sohwaben nnd Neubnrg. 1883. * "^
Historisoher Verein Bamberg. 1891. *
mstorisoher Verein ftlr Oberfranken. 1892. * "^
EönigL Knnstgewerbe-Museom. 1883. '^
ICftrkisohes Provinzial-Mnsenm. 1883. * ^
Verein fQr die Gesohiohte Berlins. 1883. * +
Gesellsohaft fOr Anthropologie, Ethnologie ond Urgesohiohte.
1884. • +
Gtosammtverein der dentsohen Gtosohiohts- ond Alterthnms-
vereine. 1889. * +
Digitized by
Google
194
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMPUND.
Berlin. Hasenm fOr deutsohe Volkstraohten ond Erzeagnisse des
Hansgewerbes. 1889. * "*"
^ Verein fOr Gesohiohte der Mark Brandenborg. 1892. * ^
> »Brandenborgia», Gtesellsohaft fOr Heimatkunde der Provinz
Brandenburg. 1896. • "^
» Verein för Volkskunde. 1899. * +
Birkenfeld, Verein fOr Altertumsknnde im Fttrstentnm Birkenfell
1896. *
Bonn. Verein von Alterthomsfreiinden im Rheinlande. 1891. * ^
BrandenbiMrg a. d. H. Historisober Verein. 1894.
Braunsberg. Historischer Verein fttr Ermland. 1892. *
Braunschweig. HerzogUohes MuBenm. 1898.
Breslau. Mnsetun scblesisoher Alterthtimer. 1890. *
» Verein ftlr Oesohiohte and Alterthiun Sohlesiens. 1892.
» Soblesisobe Gesellsohaft fOr vaterländisohe Galtar.
1892. ♦ +
>^ Soblesisobe Gesellsobaft fOr Volkskande. 1899. * ^
Cotthus. Niederlaasitzer Gesellsobaft far Antbropologie ond Alt6^
thomskonde. 1889. * ^
Crefeld, Kaiser Wilbelm Maseam. 1896. ♦"*■
Danzig. Westpreassisober Gesobiobtsverein. 1892. * '*'
Westpreossisobes Provlnzial-Haseom. 1895.*^
Natorforsobende Gesellsobaft. 1899. * "^
Darmstadt Historisober Verein fOr das Grossberzogtbom Hessen.
1890. * +
Dillingen. Historisober Verein ftlr Dillingen. 1889. * ■*"
Dresden, Verein fttr Erdkande. 1883. *
» Königliob Säobsisober Altertbomsverein. 1896. * ^
» Verein fttr Gesobiobte Dresdens. 1896.
Diisseldorf. Dttsseldorfer Gesobiobts-Verein. 1890."^
» Ettnstlerverein »Malkasten». 1894.
Eislehen. Verein fttr Gesobiobte ond Altertbttmer der Grafsobaft
Mansfeld. 1889. * ^
Emden. Gesellsobaft fttr bildende Kanst ond vaterländisobe Alte^
tbttmer. 1896. •
Digitized by
Google
MU8ESR OCH VSTENSKAPLIOA SAMFUN]).
195
Erfurt. Vereiii fitr die Qesol^olite ond Alterthumsknnde von Er-
fort 1886.* +
Fknsburg. St&dtisoties Ktmstgewerbe Mnseoin.. 1896.
Frankfurt a, M. Verein fOr Gesohlohte ond Alterthnmslnude, 1889.*'^
Mitteldentaoher Kunstgewerbe-Verein. 1899. * "*"
Frankfurt a. O. mstorisoher Verein ftlr Heimathknnde. 1896.
Freiburg im Breisgau. Gtosellsoliaft fOr Beförderung der Gtosohiolits-
. Alterthnms- nnd Volksknnde. 1891.* +
Giessen. Oberhesslsoher GtesqMohtsverein. . 1896. * "*■
Greifswald, Oeographlsolie G-esellsol^aft 1892. "^
Görlits. OeseUflohaft fOr Antjiropologie nnd Urgesebiolite der Ober-
lansite. 1890. +
> 0l)erlansitzl80he G^ellsohaft der Wisspnsohaften. 1891. *
Halle a. S. Thtlringlsoli-SAohBisoher Gheedhlolits- nnd Altertnms-Verein.
1896. +
Hamburg. Verein fOr natnrwissensohaftUohe Unterlkaltimg. 1883. '*'
> Verein ftlr Hambnrgiaolie G^eaohlohte. 1888. * '^
> Mnsenm fOr Ennst nnd Ghewerbe. 1888. *.
> Zoologlsolie Gesellsohaft. 1894.
Hannover, Geograpfaiaohe GeseUsohaft. 1883.
> mstorisoher Verein fOr Niedersaobsen. 1891.**^
> Natorhistorisobe Gesellsobaft. 1898.
Heidelberg, OrossberzogUcbe Badisobe Universit&tsbibllothek. 1891. * "^
> Historisob Pbilosophisober Verein. 1891. * '*'
histerburg, Altertbnms-GeseUsobaft 1889. * +
Jena, Verein fOr ThQringisobe Ghesoblohte n. Altertnmsknnde. 1892.
Kaiserslautem, Ffftlssisobes Ghewerbemnsenm. 1891.
Karlsruhe, Qrossherzogliohe Badisobe Sammlongen fOr Altertnms- nnd
VoUcerknnde. 1899.
Kassel. Verein fOr hessisobe G-esohiobte nnd Landesknnde. 1898. *
Kiel. Sohleswig-Holsteinisohes Mnsenm vaterländisober Alter-
thflmer. 1883. +
» GtoseUsobaft fdr Sobleswig-Holstein-Lanenbnrgisobe Ge-
sohlohte. 1885. • ■*■
Anthropologisoher Verein in Sobleswig-Holstein. 1891.*"*"
13
Digitized by
Google
196
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
Köln.
Königsberg.
Landsberg a.
Leipzig.
Leisnig.
Liibeck.
LUnehurg.
Mains.
Mannheim.
Meiningen.
MeU.
Munchen.
MUnster.
NUrnherg,
>
Oldenhurg,
OsnahrUch.
Posetké
Regensburg.
Historisoher Verein fOr den Niederrhein. 1892. * *
St&dtisohes Eimstgewerbe-Maseiim. 1894. * "^
AlterthtunsgesellBOliaft Fmssia. 1884. ^
W. Verein fOr Qesohiohte der Xeamark. 1896»*^
Ennstgewerbe^Hnsenm. 1883. *
Husenm ftlr Volkerkonde. 1883. +
Verein fttr dle Qesohiohte Leipzigs. 1885. ^
Dentsohe Gtosellsohaft znr Erforsohung TaterlAndlBOher
Spraohe nnd Alterthttmer. 1889.
Verein flir Sftohsisohe Volksknnde. 1899. * ^
Gesohiofats- ond Alterthnmsverein. 1884.
Verein fdr Lllbeokisohe Oesohiohte and Alterthnmslnmde.
1883.*
Husenm Lflbeokisoher Knnet- nnd Knltnigesohiohte. 1895.
Hnsenmsverein fOr das Fdrstentnm Lttnebnz^. 1891. *
Verein znr Erforsohung der rheinisohen Gtosohidhte usd
Alterthflmer. 1893. ■»•
Mannheimer Alterthnmsverein. 1891. * '*'
Hennebergisoher altertumsforsohender Verein. 1896.*'^
Gesellsohaft fOr Lothrlngisohe Oesohiohte nnd Altertoms-
kunde. 1890. ■*■
Historisoher Verein von Oherbayem. 1883.
Hllnohener Alterthnmsverein. 1886. * ^
Bayerisohes Nationalmuseum. 1889.
Eöniglioh Bayerisohe Akademle der Wissensohaften. 1892.*'^
Dentsohe anthropologisohe Gesellsohaft. 1892. "^
Verein ftlr Gesohiohte und Alterthumskunde Westfålens.
1897. * ^
Germanisohes Nationalmuseum. 1883. * ^
Verein fUr Gesohiohte der Stadt Ntlmberg. 1891. ^
Grossherzogliohes Museum. 1891. * '''
Verein ftlr Gesohiohte und Landeskuiide. 1883. *
Hi0torlsohe Gesellsohaft- ftlr dle Psovinz Posen. 1885. ^
Historisoher Verein ftlr Oberpfalz und Regensburg.
1891.*^
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
197
Schwerin,
Speier,
Siade.
Stettin.
Sirassburg.
Stuttgart.
Tham,
Tilsit. .
Torgau,
Tubingen,
Ulm,
Vereln ftlr Oesohiolits- ond Alterthtunsktmde. 1889. "^
Verein fOr Rostooks Alterthttmer. 1890. * ^
Altm&rkisoher Verein fOr vaterländisohe Gesohlohte imd In-
dustpie. 1898. ■*"
Gesoblobts- nnd alterthtunsforsofaender Verein. 1897.
Ma.
Sostoch.
Salgwedel.
ScJUeijs.
Schtnalkalden. Verein fOr Hennebergisohe Oesohiohte nnd Landesknnde.
1897.
Verein for Heoklenbnrgisohe Gtesobiohte nnd Alterthnms-
knnde. 1891. * +
Hlstorisoher Verein der Pfalz. 1891. * '^
Verein fttr Gtosohiohte nnd Alterthtimer der Herzogthll-
mer Bremen nnd Vorden nnd des JLandes Hadeln.
1883. ♦
Gesellsoliaft fdr Pommersolie Oesohiohte nnd Alterthnms-
knnde. 1889. •
Blfttter fOr Pommersohe Volksknnde. 1900.'^
Gesellsohaft fOr Erhaltnng der gesohiohtliohen Denkm&ler
des Elsass. 1893. * -^
Wtlrttembergisoher Altertnmsverein. 1891. * '*'
Coppemions-Verein fOr Wissensohaft nnd .Knnst. 1895. *
Utanisohe-Litterarisohe Gesellsohaft. 1883. *
Alterthnms-Vereln. 1891. *
Wnrttembergisohe Vereinignng ffir Volkskonde. 1900.'^
Verein fOr Knnst nnd Alterthnm in Ulm nnd Obersohwahen.
1891. +
Wemigerode. Harzverein fllr Qesohiohte nnd Alterthnmsknnde. 1900. "^
Wiesbaden. Verein fdr Nassanisohe Altertnmsknnde nnd Gtosohiohts-
forsohnng. 1883.
Warés7 Altertnxiisverein. 1891. +
Wiirgburg. Historisoher Verein von Unterfrahken nnd Asohaffenhnrg.
1890. ♦ +
> Verein fdr bayerisohe Volksknnde nnd Mnndartforsohnng.
• . . 1899. ^* t .
Digitized by
Google
198
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
Österrike-Ungern.
Sriinn, Hftlirisohes Gtowerbemasenm. 1891. * ^
Budapest Orsz&gos magyar iparmtlvészetl mnzeum (TJngarlsohes
Landes-KTmstgewerbe-Huseum). 1894.
JEger. Vereln fttr Egerländer Volkskunde. 1899. * "*"
Grag, HiBtorlsoher Verein fOr Steienuark. 1892.
Hermännsiadt. Verein fttr siebenbttrgisolie Landeskande. 1897. * ^
Innsbruck. FerdinandenxiL 1891. * "^
Klagenfurt Gtesohlolits-Verein fttr Kärnten. 1892. *
Krahau. Akademie der Wlssensohaften. 1883. * "^
» Nunismatisohe nnd aroheologisohe Oesellsohaft. 1892.
Laibach, Husealvereln for Kraln. 1892. * **"
Lim, Ol)erö8terreiohl8Cher Gewerbeverein. 1891. * "^
Prag. Verein fttr Gtoschiclite der Dentsohen In Bobmen. 1891.
> N&rodopisné Hnsenm Ceskoslovanské. 1895. * '*'
Salzburg. Hnsetun Oarolino-AngastennL 1889.'*'
Wien. Verein der Qeographen an der K. K. Unlversit&t. 1883. * ^
» Antbropolögisohe Gtosellsobaft. 1895. * '*'
» K. K. Oentral-Gommission znr Erforschnng and Erhaltong
der Ennst- nnd historisoben Denkmale. 1896. * ^
» Verein fttr österreiobische Volksknnde. 1899. "^
» Kals. a. kön. knnstbistorisches Hof-Hnsenm. 1900.'*^
' > Altertbnms-Verein. 1900. "*■
Schweiz.
Basel. Historisobe nnd antiqnariscbe Gtesellsobaft. 1897.'*'
Bern. Historiscber Verein des Kantons Bern. 1892. * '''
» Allgemeine gescbiobtsforsobende G^esellsobaft der Sobweiz.
1892.
Frauenfeld. Historiscber Verein des Kantons Tbnrgan. 1896. *
Eapperswyl. Polnisobes Nationahnnsenm. 1892. * ^
ZUrich. Antiqnariscbe QeseUscbaft. 1887. • '*"
Digitized by
Google
MUSBEB OCH VBTEKSEAPLIGA SAMFUND.
199
ZUrich. SohweizQriBOfae Gesellsohaft fllr Volksknnde. 1897. * '^
> fikdiwelzerisolies Landesmuseiim. 1899. '*'
Holland.
Amsterdam. EoninkUJke Akademie van Wetensoliappen. 1889. * ^
» KoxdnkUJk Ondheldkimdlg Oenootsohap. 1896.
> Eoninklijk zoologisoh Gtonootsohap. 1899. * "^
Gent »VoUDskonde». T^dsohrlft voor Nederlandsohe Folklore. 1900. '*'
Haarlem. Nederlandsohe MaatsoliappiJ ter lievordering vaa Nijver-
heid. 1888. •
y Koloniaal Hasenm. 1894. * ^
Leiden. Rijks Etnographiaoh Hnsenm. 1883. * '*'
> MaatsoliappiJ der Nederlandsohe Letterknnde. 1892. ^
Belgien.
Äniwerpen. Sooiétö Royale de Zoologie. 1898.
Briissél. Aoadémie royale des Soienoes, des Lettres et des Beaox-
Arts de Belglqne. 1889. -^
Mnsée instmmental du oonservatoire royale de mnsiqne.
1899. •
> Sooldté belgre de Folklore. 1899. *
> Soolété d*arohéologie de BmxeUes. 1900. -^
Namur. Sooiété arohéologique de Namnr. 1896. * '^
England.
London. Sooiety of Antiqaaries of London. 1897. * ^
> Anthropologioal Institnte of Great Britain and Ireland.
1899.» +
Edinburgh.
Amiens.
Skottland.
Sooiety of Antiqnarles of Sootland.
1899.
Frankrike.
Sooiétö des antiqaaires de Ploardle. 1897.*
Aoadémie des soienoes, des lettres et des arts d' Andens.
1900. +
Digitized by
Google
200
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMPUND.
Beaune,
Caen,
Dijon.
Grenoble.
Lyon.
Montauban.
Orleans.
Paris.
Toulouse.
Sooiété d'histoire, d'arohéologie et de littératore de Tar-
rondissement de Beanne. 1897. *
Aoadémle des soienoea, arts et belles-lettres de Oaen. 1900.
Aoadémie des soiences, arts & belles-lettres. 1897.*^
Commisslon des antiqtdtés de departement de la G6te
d'Or. 1900.
Sooiété dauphinoise d*ethnologie et d'anthropologie. 1896. * ^
Sooiété d'Axithropologie. 1892. *
Sooiété arohéologlqne de Tam-et-Gktronne. 1897.
Sooiété arohéologique et historique de TOrléanais. 1898. * ^
Sooiété de aéographie. 1898. *
^^Mélnsine». Reoneil de mythologie, littératore popaladre,
traditions et nsages. 1891. *'^
Aoadémie des soienoes, insoriptions et belles-lettres de
Totdonse. 1900. "^
Rotn.
Italien.
Muzeo nazlonale preistorioo ed etnografioo. 1889.
Lisboa.
Portugal.
Sooiedade de geographia. 1883.
Amerika.
Chicago. International Folk Lore Association. 1899. * "^
Cincinnati. Cinoinnati Mnsemn Assooiation. 1893. * '^
Cleveland., Western Reserve Historioal Sooiety. 1897. *
Lincoln. The Nebraska Historioal Sooiety. 1896. *
Montreal. Nomismatio and antiqnarian Sooiety. 1897. *
New York. New York Zoologioal Sooiety. 1899. * +
liock Island. Augustana College. 1900. "•■
Washington. Smithsonian Institution. 1886. * ^
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 201
Köpenhamn. Zoolo^sk Have. 1892.
Helsingfors. Helsingfors zoologiska trädgård. 1893.
Basel. Zoologisoher Gtorten. 1900.*^
Botierdam. Rotterdamsohe Dlergaarde. 1899. *
Digitized by
Google
202 ARBETEN, BOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
9.
Arbeten,
som angå Nordiska museet eller utgått från
det samma.
Le musée cfethnographie soandinave å Stookholm, fondé et dirigé
par le Dr Arthur Haselius. Notice historique et descriptiTe par
J.-H. Kramer. Deuxiéme edition. 64 p. Stockholm 1879. Prix:
1 kr. 50 öre.
mnnen fr&n Nordiska museet. Af bildningar af föremal i museet
jämte åtföljande text, under medverkan af flere konstnärer och
författare utgifna af A. Hazelius. Första bandet. H. 1—12.
Med 36 planscher i stentryck och 14 träsnitt. Stockholm 1880—92.
P. B. Eklunds förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte. H. 1-4
äro utgifna i ny upplaga.
Första bandet innehåller:
Första häftet. HöBtflyttning i Lule lappmark, af J.-H. Kbakkb. —
Praktvagn fr&n Tnreholm, af L. Looström. — Pedell och knrsor vid UppnU
universitet, af L. Looström.
Andra häfteU B&lastuga i Halland, af A. Bondeson. — Broderi fr&n
1500-talet, af L. Loostböm. — • Ett akankfik&p från 1609, af Q. Uphark.
Tredje häftet. Stuga i Delsbo socken i Helsingland, af L. Lahdqrek.
— Eras af stengods, från nedre rhentrakten, af G. TJpiiark. — Skomakar-
ambetets i VSsterås låda, af A. Stbindbebo.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 203
FjårdB häftet. Dragter fr&n Mora och Orsa socknar i Dalarna, af
H. HorBBRO. — Hattmakarambeteta i Stockholm valkoinst, af Q. Upmark.
— Siade från Gndbrandsdalen i Norge, af P. A. Gödbckb.
Femte häftet. Eyrkdorr från Skirö socken i Småland, af H. Hilde-
BBAND. — Vinkylare och flaskor af drifven och graverad koppar, af L. Loo-
STBÖM. — Skyltar och skyltarmar af smidt jfim, af C, Eichhobn.
Sjätte häftet. Eras af stengods, från nedre rhentrakten, af 6. Upmark.
— EafvelbrSden från södra och mellersta Sverge, af H. H6blin. — Tunn-
bindargesällernes i Stockholm och bagargesällemes i Earlskrona vålkom-
ster, af 6. Upmark.
Sjunde häftet. Barstol från Tureholm, af G. Göthb. — Allmogeväf-
nader från Skåne, af J. Eulle.
Ättonde häftet. Bord i barockstil, af L. Looström. — Allmogevåfnad
från Skåne, af J. Eulle. — Vagnmakarambetets i Stockholm låda, af C.
ElCHHORN.
Nionde häftet. Gnldsmedsämbetets i Earlskrona låda, af C. Eighhorn.
— Prof på krakmakartillverkning i Norden under 1600 — 1700-taleu, alf
R. Almström. — Urfoder i rokokostil, af L. Looström.
Tionde häftet. Dopfnnt från Lockne socken i J&mtland, af G. Stephbns.
— Allmogesomnad från Skåne, af Anna Fleetwood Derbt. — Smedsäm-
betetfl i Stockholm låda, af C. Eighhorn.
Elfte häftet. Bord i gustaviansk stil, af L. Looström. — Eyrkdorr
från Hvetlanda socken i Småland, af C. Eighhorn. — Snipaskålar från Sverge,
af H. HlLDBBRAND.
Tolfte häftet. Eandelaber i kejsarstil, af L. Looström. — Eåsa från
1600-talet, af G. O. Hyltén-Cavallius. — ÖlboUar från Norge, af C. Eighhorn.
Af andra bandet hafva utkommit:
Första häftet. Allmogemålningar från Dalarna, af C. Eighhorn. —
Broderadt paradtacke från Salsta slott i Uppland, af Anna Flbbtwood
Dkbbt.
Andra häftet. Stol i rokokostil, af L. Looström. — Eyrkdorr från
Moheda socken i Småland, af C. Eighhorn. — Portaler från de norska
•tafkyrkoma i Bodalen, Venm och Tudal, af L. Dibtrighson.
Tredje häftet. Stuga i Västra Vingåkers socken i Södermanland, af
R. Bbboström. — Två norska allmogev&fnader, af J. Bottiger.
Fjärde häftet. Stuga från Rattviks socken i Dalarna, af E. Hammab-
8TBDT. — Plickdräkt från 1660 — 1670-talet, af C. A. Obsbahb. — Soffa
i rokokostil, af L. Loostböm.
Femte häftet. Norske folkedragter fra Numedal og Telemarken, af
Y. NiKLBBN. — Väggur från 1600- och 1700-talen, af C. Palm.
Digitized by
Google
204 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
Sjätte häftet. Orgel från 1640-talet, af K. P. Leffler. — Luta, bum-
mel och nyckelharpa, af K. P. Lbfflbr. — Lerfat från 1600-talet, af
H. A. RiNO.
Sjunde häftet Selbågar från Norge, af H. Hildebrand. — Sadel, af
H. Hildebrand. — MSssingslagames i Stockholm mSstarlåda, af P. 6.
Vistband.
Finland i Nordiska museet. Några bidrag till kännedomen om £n-
narnes gamla odling. Af G. Retzius. Med 95 träsnitt samt en
karta öfver Finland. IV. 176 sid. Stockholm 1881. F. & 6.
Beijers förlag. Pris: 3 kr.
Utgör afdelning 1 af Bidrag till vår odlings häfder, utgifna
af A. Hazelius.
Af denna del har utkommit en tysk öfversättning:
Finnland im Nordisohen Museum von Gustaf Retzius. Autorisirte
Ubersetzung von C. Appel. Mit 93 Illustrationen und 1 Karte
von Finnland. VIII. 158 Seit. Berlin 1885. Preis: 4 Kr.
Ur de nordiska folkens lif. Skildringar, utgifna af A. Hazelius.
H. 1, 2. Med 61 träsnitt. 160 sid. Stockholm 1882. F. & G.
Beijers förlag. Pris 1 kr. 50 öre för hvarje häfte.
Utgör början till afdelning 2 af Bidrag till vår odlings häfder
(se ofvan).
Lifvet i Kinds härad i Västergötland i böljan af sjuttonde århun-
dradet. Anteckningar ur häradets domböcker. Af G. Djubkloi-
VI. 88 sid. Stockholm 1885. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 4 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Byskomakaren Jonas Stolts minnen fr&n 1820-talet. Anteckningar
frän Högsby socken i Småland. Utgifna från Nordiska museet.
Med 25 träsnitt och en karta öfver trakten kring Högsby. HL
94 sid. Stockholm 1892. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 5 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Af denna handskrift har äfven utkommit en dansk bearbet-
ning:
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 205
LandBbyskomageren Jonas Stolts Optegnelser. Frit efter et Haand-
skrift i Nordiska Maseet. Af E. Mejborg. Med 62 Billeder.
165 Sid. Kjöbenhavn 1890. Pris: 1 Kr.
Utgifveh af Udvalget for Folkeoplysnings Fremme. Aargangen
1890. Nr. 174.
Om nyckelharpospelet p& Skansen. Anteckningar af K. P. Leffler.
Med 4 träsDitt. 114 sid. Stockholm 1899. Pris: 3 kr.
Utgör afdelning 6 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Vidskepelser, vantro oöh huskurer i Danderyd och Lidingö i slutet
af 1700-talet. Anteckningar af J. P. Wallbnsteen. Utgifna af
E. Hammarstbdt. IV. 22 sid. Stockholm 1899. Pris: 75 öre.
Utgör afdelning 7 af Bidrag till vår odlings häfder (se öft^an).
Samltmdet för Nordiska museets främjande. Meddelanden, utgifna
af A. Hazelius. Stockholm 1881—1899.
Dessa meddelanden innehålla bland annat:
1881* InbjudniDgen till allmänheten angående samfundets stiftande
samt samfundets stadgar. Pris: 50 öre.
1882. Dr A. Hazelii öfverlåtelsebref af den 18 april 1880, Nordiska
museets stadgar samt K. m:t8 resolution aogående plats for en byggnad
&t maseet. Pris : 1 kr.
1883* Program för en byggnad åt Nordiska museet samt upplysningar
angående täflingen om de utfästa prisen för inlämnade ritningar till nämda
byggnad. -Pris: 1 kr.
1884. Ryggåsastugor i Bleking, af C. M. Furst. Pris: 1 kr; .
188&. Hvad är på tapeten? Af B. Mbjborq. Pris: 1 kr. 25 öre.
1886. Isländska föremål i Nordiska museet, af R. Arpi. — Ellakors
i Skåne, efter meddelande af Prr Nilsson i Espö 1875. — Läsning för
syndaförlåtelse, upptecknad af A. R. E. Watz, meddelad af R. Bergström.
— Skrock och vidskepelse i Fryksdals bärad i Värmland, af Jan Magnus-
son i Granbäckstorp. Pris: 1 kr. 50 öre.
1887. Symbolske figurer i Nordiska museet, af R. Mejborg. — Små-
ländske bonadsmålare, af P. G. Vistrand. — Fästmansgåfvor i Roslagen,
af A. Enodahl. — Skymfebref. — »Mig för lof Ålt-Gesäll, jag ber om
Reglament.Y — Förlofning och bröllop hos allmogen i Bjuråkers socken i
Helsingland i början af 1840-talet, af fru E. Pira, f. Sefström. Pris:
1 kr. 50 öre.
Digitized by
Google
206 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
1888. Tnnnbindames i Stockholm skråordning 1579. V. Gbanluxd.
— Iakttagelser öfver julens firande i södra Halland på 1860-talet, af
M. TsENius. — Ett bröllop i Jama socken i Dalarna midsommardagen år
1861, af L. B. Falkman. — Fellingsbrodräkten af H. Attbrling. —
Liten Kersti. Folkvisa från Dalsland. — Signelse eller läsning mot »srart-
sjuka», af P. 6. Vistrand. — Studier i Nordiska museets rustkammare,
1, af C. A. OsSBAHB. Pris: 1 kr. 60 öre.
1889« Tvänne runstafvar i Nordiska museet, af P. Gr. Vistband. —
De nedstötta andarna. Anteckningar, gjorda i Västra Göinge hfirad i Skåne
under våren 1889 af fru E. Vigbtböm. — Seder och bruk i Julita socken
i Södermanland. Anteckningar, gjorda år 1890 af fröken A. Lundquist.
— Ett och annat ur folktron i Västerbotten. Anteckningar från tiden
omkring år 1880, af F. Unander. — Afbildningar af sigiUstampar, till-
hörande Nordiska museet: 1. Skråsigill från Stockholm. — Skymfebref.
Pris: 1 kr. 60 öre.
1890* Studier i Nordiska museets rustkammare, 2, af C. A. Ossbahr.
— Ett blad om Vads by i SÖderbärke socken i Dalarna. Anteckningar,
gjorda år 1891 af V. Engblkk. — Spöken och gastar samt Tro och
sägner om foglar. Anteckningar, gjorda i Västra GÖinge härad i Skåne
under våren 1889 af fru E. Vigström. — Behandling för »engelska sjukan^
på 1860-talet, af E. Hahmabstkdt. — Beretning om julens feirende i
Vang, Valders i Norge omkring år 1860, af Ove B. Stbile. — Förteck-
ning Öfver runstafvar, tillhörande Nordiska museet: 1. Runstafvar från
Dalarna, af P. G. Vistband. Pris: 1 kr. 60 öre.
1891 och 1892. »Unge herr Falkenbergames» uppsalavistelse 1657,
af J. BOTTIGER. — Trollkonster och häxerier. Anteckningar, gjorda i
Västra och östra Göinge härad i Skåne under våren 1889 af fru £.
ViGSTBÖM. — Skildringer af seder og skikke i Vang, Valders i Norge om-
kring år 1860, af Ove B. Steile. — Om smöjning och därmed befiyn-
dade bruk. Ett försök att genom jämförelse med motsvarigheter hos andra
folk framvisa innebörden af en svensk fomsed, af E. Hammabstbdt. —
Etnografiska studier från öf verkaliks socken i Norrbottens län. Några
anteckningar från den nordligaste svenskbygden, af H. Samzblius. — Sked
från år 1607, af P. G. Vibtband. Pris: 2 kr.
1898 och 1894. Thetta är Glassmestere Embetes Skråå vti Stockholms
Stadh. Henricus Burschius HB. Verdensis. Af P. G. Vistbano. — An-
teckningar om handtverksämbeten i Stockholm: 1. Tnnnbindarämbetet, af
P. G. Vibtband. — Brödets helgd hos svenskarne, särskildt julbrödens,
framstäld i jämförande belysning, af E. Hammabbtedt. — Lappames reo-
märken. Ett etnografiskt-juridiskt bidrag af F. Svenonids. — Änteck-
Digitized by
Google
ARBETBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 207
ningar om seder och bruk, sägner och vidskepelse i Villstads socken,
Västbo härad, i Småland under 1700-talet, af M. Haraldsbon. — »Vår-
bundet träd», af A. P. Ahlbero. — Sägner från nordvästra Dal, af Hilma
FoBSBLL. Pris: 2 kr.
1895 och 1896. Om lapparnes tideräkning, af E. B. Wiklund. —
Ett bondbröllop i Hargs socken i Uppland på 1840-talet, af E. P. Lefflbr.
— Svenska allraogedräkter: 1. En öländsk folkdräkt från 1703, af P. G.
Vistrand. — Earl den niondes tapetväfveri och tapetsamling, af J. Bot-
tiger. — Studier i Nordiska museets rustkammare: 3. Eammare till bak*
laddningskanon från senare hälften af 1400-talet, af C. A. Ossbahr. —
Silhuetter i Nordiska museet, af C. Palm. — En tapets historia, af J.
BOTTIGER. — Ur Johan August Hazelii och Carl Jonas Ludvig Almqvists
bref växling. 2 hittills otiyckta bref i Nordiska museets atkiv. Utgifnaaf
A. Hazelids. Pris: 2 kr. 60 öre.
Ofvanstående arbete, Samfundet för NordisJca museets främ-
jande, utgifves frän och med 1897 i tvänDe skilda skriftföljder,
af hvilka den ena bibehftllit det gamla namnet och hvarje är
innehåller förteckningar öfver samfundets styrelse och ledamöter
samt utdrag af dess räkenskaper. Årgängarna 1897, 1898 och
1899 hafva utkommit. Pris för hvarje ärgäng: 60 öre.
Den andra äter, som utgör en fortsättning ä afdelningarna 1
och 2 i förut nämda arbete, bär namnet:
Meddelanden fir&n Nordiska museet. Utgifna af A. Hazeuus. Stock-
holm 1899 och 1900.
Dessa meddelanden innehälla bland annat:
1897. Skansens runstenar, af E. Bratb. — Signelser från Småland,
af P. 6. Vistrand. — Förklaring öfver kartan, föreställande HÖgestads
prästgård. Handskrift af N. H. Sjöbobo 1824. Ur Nordiska museets
arkiv. Utgifven af P. G. Vistband. — »Skråå och Gillesreglor för Sampt-
lige Mistrama, Gesällar och Lfirodrfingiar vthi Repeslagare Ämbetet», 1656;
samt »Embetz Skrå För Peruque Makare Embetet i Stockholm» och »Artik-
lar För Samptelige Peruqve Makare Gesällerna», 1712. Ur Nordiska mu-
seets arkiv. Af A. Åhlén. — »Ordo vicinalis» för Hargbo by, Vätö sn,
Uppland, och »Byordning vid lärstad by», Göstriogs hd, Östergötland. Ur
Nordiska museets arkiv. Af P. G. Vistbaxd. — Sankt Martinsdagens
firande i Nuckö-Rickholz i Estland, af J. Blbes, m. fl. uppsatser samt
strödda meddelande angående Nordiska museet år 1897, m. m. Pris: 3 kr.
Digitized by
Google
208 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
1898* Lussi, af E. Hammarstedt. -^ Om lapparaefi sått att- hälsa,
af K. B. WiKLUND. — Ett bondbröllop i Dänderyds öocfeen i Uppland 178^
' af J. P. Walleosteen, af E. Hammarstedt. '-—' Gotlands fårtnÄrken, af 0.
V. Wennersten. — »Conterf eije och M&lare Skråå». : Ur Nordiska museet.'
arkiv. Af P. G. Vistrand. — Arkivaliska notiser, af J. Böttigeb, P. G,
VrsTRAND och A. AuLÉN. — En tobaksdosa frän frlhetstideti, af C. Palk.
\ — En märklig bokståmpel i Nordiska museet, af G. M. Carulndeb.
Till Gripsholmserviscns historia, af J. Böttioeb. — Om kopparsticksam
lingar, af O. Siren. — Bref ur Nordiska museets arkiv; strödda medde
landen angående Nordiska museet 1898, redogörelse för Nordiska museets
tjugufemårsjubileum, m. m. Pris: 4 kr. 50 öro.
Symbolske tg^rer i Nordiska museet. Af B. Mejborg. 20 sid.
Stockholm 1889. Pris: 50 öre.
' Särtryck ur Meddelanden frän Samfundet för Nordiska mu-
seets främjande 1887,
Program fdr en byggnad &t Nordiska museet i Stockholm. Med
tvänne kartor. 8 sid. Stockholm 1883.
Programm zu einem beabsiohtigten Oebäude f&r das Nordische
Museum in Stockholm. Mit zwei Karten. Zweite Auflage.
Stockholm 1883.
Programme i>our la construction d'un édiflce destiné au Musée du
Nord å Stockholm. Avec deux cartes. Deuxiéme edition. Stock>
holm 1883.
Program of a designed building for the Northern Museum in
Stockholm. With two maps. Stockholm 1883.
Saga. Minnesblad frän Nordiska maseet 1885. Under redaktion af
Ann Charlotte Edgren, A..HAZELnja, N- Linder pioh B..,Meijer
.(^ör texten) samt V. Andrén och C. G. HELLQ.yiflT (för illustra-
tionerna). Med talrika vignetter, teckningar och planscher. 2 uppl.
:- -IV. 48 sid. Stockholm 1885. Pris: 2: kr. 50 öre."
A.una. Minnesblad frän Nordiska museet 1888. UtgifVet.af A. Haze-
Lius. Illustrationerna undei; öfvervakande och. \edning af V.
Andrén. Med tvä kromotypier samt talrika vignetter och teck-
ningar. IV. 69 sid. Stockholm 1888. Pris: 4 kr.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 209
Afbildningar af fdrem&l i Nordiska museet äfvensom af nordiska
ansiktstyper, klädedräkter och byggnader, af hvilka teckningar
förvaras i Nordiska museets arkiv. XJtgifna af A. Hazelius.
. Af första bandet hafva utkommit:
FöTMta häftet. Småland. 12 planBcber med 53 träsoitt. Stoökholm
1888. Pris: 1 kr. 50 ore.
Ändra och tredje häftena. Island. 20 planscher med 108 tMsnitt.
Innehåll och upplysningar meddelade af R. Abpi. Stockholm 1890.
Pris: 3 kr.
Fjärde och femte häftena. Svenska byar oeh gårdar. 1& planscher
med 6 Ijustryck, 35 etsningar och en karta. Innehåll och upplysningar
meddelade af G. Amébn. Stockholm 1892. Pris: 3 kr.
Sjätte och sjunde häftena. Spetsar. 6 planscher i ljustryck. Inne-
håll och upplysningar meddelade af Ingeborg Pstbblli, f. EkbtrI. Stock-
holm 1892. Pris: 3 kr.
Das Nordisohe Museum in Stookholm. Stimmen aus der Fremde.
Als Beilage: Fiihrer durch die Sammlungen des Museums. Mit 37
Illustrationen. 122 Seit. Stockholm 1888. Preis: 2 Kr.
Norske jordftmdne oldsager i Nordiska Museet i Stookholm. Af
I. Undsbt. Med 2 plancher. 43 sid. Christiania 1888.
Särtryck ur Christiania Videnshihs-Selshabs Forhandlinger
1888. No. 2.
FfUirer durch die Sammlungen des Nordisohen Museums in Stook-
holm. Herausgegeben von A. Hazelius. Mit 89 Illustrationen.
50 Séit. Stockholm 1888. Preis: 75 Öre.
Ouide au Musée du Nord å Stookholm. Publié par A. Hazelius.
Traduit par J.-H. Kramer. Avec 5 plans et 89 illustrations.
54 p. Stockholm 1889. Prix: 75 öre.
Gbcdde to the oolleotions of the Northern Museum in Stockholm.
Puhlished by A. Hazelius. Translated by Isabel C. Derby.
With' 5 plans and 89 illustrations. 52/p. Stockholm 1889.
Prjce: 75 öre.
TUindTltigar Mig&ende Nordiska museet. Utgifna af A. Hazelius.
Stockholm 1890 och 1900.
Digitized by
Google
2)0 ARBETBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
1. Dr Å. HazeUi »fferlåtelsebref af den 18 april 1880 samt Nor-
diska museets stadgar. 8 sid. Pris: 25 öre.
2. Nordiska museet inför 1890 års riksdag Jåmte ett par saii-
tidigra uttalanden i tidningsprftssen. 56 sid. Pris: 50 öre.
3. Yitterbets-9 historie- oeb antikyitetsakademien emot Nordidu
museet 1880. 21 sid. Pris: 25 öre.
4. Nordiska museets tjugrufemårsminne 1878 — ^1898. 127 sid.
Pris: 2 kr.
Af detta arbete har af ven utkommit en praktupplaga. Pris: 3 kr.
5. Nordiska museet inför 1900 års riksdag Jåmte några umti-
diga uttalanden i tidningspråssen. 99 sid. Pria: 1 kr.
Förslag till byggnad för Nordiska museet. 15 ljustryck efter de af
.arkitekten prof. I. G. CiiASON> utarbetade ritningarna, samt upp-
lysande text. Stockholm 189L Pris: IQ kr. .
Skansen. Friluftsmuseet & Eongl. Djurgården. Skildradt och be-
skrifvet af H. A. Ring. Andra fullständigt omarbetade och till-
ökade upplagan. Med 28 illustrationer. 115 sid. Stockholm 1897.
Samson & Wallins förlag. Pris: 1 kr.
Toner firån Skansen. Svenska folkmelodier och dansar, för piano
upptecknade af F. Sundling. 12 sid. Stockholm 1893. C. Gehr-
mans musikförlag. Pris: 1 kr.
Tråaniderimönster i aUniogestil» hemtade ur Nordisks Museet i
Stockholm. Af V. Oldenburo. 250 motiv från 16-, 17- och 18-
hundratalen jemte deras användning ä gamla förem&l. Utgifvet
med understöd af svenska staten och Nordiska museet. 32 plan-
scher i ljustryck jämte text. Stockholm 1893. G. Chelius' för-
lag. Pris: 10 kr.
Vår. Minnesskrift frän Skansens vårfest. Utgifven med anledning
af vårfesten 1894 af H. O. Wieselqrbn. Med vignetter, teck-
ningar och planscher. 32 sid. Stockholm 1894. Pris: 2 kr.
Karta öfVer Skansen» Bredabliok, Lejonslätten och Framnäs å Kongl.
Djurgården. Upprättad af C. E. Dahlmak. Andra upplagan,
öfversedd 1897. Med vignett af J. Kronberq. Pris: 50 öre.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 211
Bilder f^&n Skansen. Skildringar af svensk natur och svenskt folk-
lif, under medverkan af flere författare och konstnärer utgifna
af A. Hazeuus. H. 1 — 12. Med 35 planscher i kromotypi- och
autotypitryck jämte åtföljande text. Stockholm 1896—1899.
Plansch- & Litteratur-Aktiebolagets förlag. Pris: 2 kr. för
hvarje häfte.
Första häftet. Upp till Skansen! Af F. Holmgren. — Bollnfisstn-
gan, af V. Engslkb. — Eyrkhultstugan, af H. A. Ring.
Ändra häftet. På fäbovallen, af J. Nordländer. — Från Håsjösta-
peln, af H. Samzelius. — Bredablick, af C. Lundin.
Tredje häftet. Råfvar på Skansen, af E. Hammarstedt. — Högstuga
från Mora, af P. Vistrand.
Fjärde häftet. Skansens vargar, af G. Kolthoff. — Kolarkoja från
Småland, af G. Schröder.
Femte häftet. En kortur efter ren, af H. Samzelius. — Lapplägret
på Skansen, af F. Svbnonius.
Sjätte häftet. Hällestadstapeln, af A. Björk änder. — Laxbrostugan,
af I. Arpi.
/Sjunde häftet. Från Bredablick, af J. Bottiger. — Skansens renar,
af A. Behm.
Åttonde häftet. Fatbnren från Björkvik, af S. Ambrosiani. — Sten-
stugan från Jämshög, af C. M. FCrst. — Jödde, af K. P. Rosén.
Nionde häftet. Karoliuernas läger, af C. Hellström. — Skiss från
Skansen, af A. T. Gellerstedt. — Vinterbild från Skansen, af H. Sam-
zelius. — Ett besök i Oktorpstugan, af O. Hermelin.
Tionde häftet. Skansens svanar, af Helena Nyblom.
Elfte häftet. Forsfärder, af F. Svenonius. — Skansens björnar, af G.
Schröder.
Tolfte häftet. John Ericssons arbetsrum. — Valborgsmässoeldar, af
E. Hammarstedt. — Drottning Kristina såsom jägarinna, af C. U. Palm.
Das Nordische Museum und Skansen. Von L. Passarge. Separat-
abdruck von L. Passarge^s Arbeit: Schweden. Fahrten in Schwe-
den, hesonders in Nordschweden und Lappland (Berlin 1897,
Pontane & C:o). 16 Seit. Stockholm 1897. Preis: 35 öre.
Af denna uppsats hafva utkommit en svensk och en engelsk
öfversättning:
Nordiska museet och Skansen. Af L. Passarqe. Stockholm 1897.
15 sid. Pris: 25 öre.
14
Digitized by
Google
212 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
The Northern Museum and Skansen. By L. Passarge. Translated
by D. O. Bell. Stockholm 1898. 16 sid. Price: 35 öre.
Ein elgenartiges Museum fur Natur- und Völkerkunde. Yon ^.
Kornig. Separatabdruck von W. Koenig's Aufsatz in der illu-
strierten Familien-Zeitschrift Universum, (XIII. Jahrg. H. 21.
Leipzig 1896, 1897. Druck und Verlag von Ph. Reclam jun.)
16 Seit. Stockholm 1898. Preis: 35 öre.
Ringlekar p& Skansen. Utgifna af Nordiska museet. Stockholm
1898. 34 sid. Pris: 35 öre.
Rytmiska koraler trkn H&sjöstapeln p& Skansen. Af O. Byström.
Program 1—8. Stockholm 1900. Pris: 10 öre st.
Smätryck» utgiAia i samband med basarer ooh fester till förmån för
Nordiska museet. 1. Prolog vid Sällskaps-Spektaklen å Kungl. siora
teatern den 16 och 18 mars 1879 till förmån för Skandinavisk-etnografiska
samlingen, af C. D. af Wirsén. — 2. Till bazaren för den Skandinavisk-
etnografiska samlingen den 20 mars 1879, af F. Holmgren. — 3. Till
Nordens qvinnor. Vid basaren till förmån för Nordiska museets byggnads-
fond i Arvika den 11 augusti 1884, af F — F. Pris för 1 — 3: 35 öre.
Sm&tryok, utgifna i samband med Skansens fester: 1. Allmän Kun-
görelse om Skansens Vårfest 1893. 3 uppl. — 2. Ordning vid H. M:t Konun?
Gustaf 111:8 marknadsfärd. — 3. Majsång på Skansen, af C. Snoilsky. —
4. Sommarkväll på Skansen, af C. D. af Wirsén. — 5. Vallgossens Visa.
af Z. TOPKUUS. — 6. Gustaf Vasas krona. I Uppsala dorakyrka. Af A. U.
BÅÅTH. — 7. Drottningens Juvel, af N. F. Sander. — 8. En helt ny,
ganska märkelig och lustig Visa om Vårens och Sommarens Herrlighet på
Skansen, af Frithiof Östgöte. — 9. Tre Gammaldags Visor, af G. Fro-
DiNQ. — 10. Maj-visa, af Adge Speleman. — 11. Klockor på Skansen,
af M. Bolander. — 12. En splitter ny, mycket nöjsam och eftertänkelip
visa, af en Smålandsoosse ifrån Brocksvik. — 13. Sverges Skans. Ett
ord om och till Svenskarne, af Helene Nyblom. 16 sid. — 14. Hur
tankarna komma och gå. Intryck från Skansen, af G. af Geukrstam.
Med 13 teckningar af D. Ljungdahl. 12 sid. — 15. Skansen och foster-
ländsk geografiundervisning, af Alfr. D — N. Särtryck ur Svensk Lärare-
tidning, — 16. Nordiska Museets frikostige donator Herman Fritliiof
Antell. Minnesteckning af F. Lindberg. 8 sid. — 17. En ny märk-
värdig Historia om Kloka Stina i Karshult. — 18. AHmän Kungörelse
om Skansens höstmarknad 1893. — 19. Majmånads visa. Efter tryckt
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 215
exemplar upplagd. — 20. Skansens vårfest 1894. 2 uppl. — 21. En
mycket ]juf velig och lustig Visa om Jöddes besök på Skansen. Diktad af
honom sjelf. — 22. Program vid nationalfesten den 6 juni 1894. —
23. Gustaf Adolfsdagen på Skansen den 9 december 1894, af F. Holm-
GRBN. — 24. Skansens vårfest 1895. — 25. Skansen, af Nonnt Lund-
BKRG. — 26. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 juni 1896. —
27. Program vid Skansens vårfest 1896. — 28. Skiss från Skansen, af
A, T. Gellerstedt. — 29. HåsjSstapeln, etsning af R. Haglund. —
30. Porträtt af Emanuel Svedenborg, ljustryck efter oljemålning af P.
Krafft d. t. — 31. Program vid nationalfesten på Skansen den 6
juni 1896. — 32. Program vid Skansens vårfest 1897. — 33. En sann-
saga på Skansen, af Le A. — 34. Brefkort med utsikter och motiv från
Skansen. 15 st., utförda i färgtryck och Ijtistryck. — 35. Skansens vår-
fest 1898. — 36. E' wisa öm kwennfölka, töcka som di ä', dektad au
en smaulandspojk. — 37. Program vid nationalfesten på Skansen den 6
juni 1898. — 38. Program vid festen till högtidlighållande af Nordiska
museets tjugufem årsminne. — 39. Skansens vårfest 1899. — 40. Na-
tionalfesten på Skansen den 6 juni 1899. — 41. Sagospelet på Skansen
hösten 1899, af I. Arpi. — 42. Vårfesten på Skansen 1900. — 43.
Nationalfesten på Skansen den 6 juni 1900.
Priset för en hvar af dessa småskrifter är 25 öre, utom för
nr 2, 18, 22, 26, 31, 34, 37, 40 och 43, för hvilka priset är dels 10,
dels 15 öre.
Om alla köpas samtidigt, erhållas de för 8 kr.
Kmnespenningar, präglade vid olika tillfällen.
1. Minnespenning öfver Skansens vårfest 1894. Graverad
af Lea Ahlborn. 7:e storleken. Aluminium. Pris: 50 öre.
2. Minnespenning öfver Emanuel Svedenborg. Atsidan efter
en af P. H. Lundgren graverad stamp, tillhörig Kungl. Veten-
skapsakademien; frånsidan graverad af Lea Ahlborn. 7:e stor-
leken. Silfver (pris : 3 kr.), brons (1 kr.) och aluminium (50 öre).
Digitized by
Google
214
ANTAL BESÖKANDE I NORDISKA MUSEET.
10.
Antal besökande i Nordiska museet
Nordiska museets samlingar voro under år 1899 besökta af
434,200 personer, af hvilka 417,639 betalande och 16,561, som erhållit
fritt tillträde, samt under år 1900 af 507,882 personer, bland hvilka
473,480 betalande och 34,402 fria.
De besökandes antal under årets särskilda månader har utgjort:
1899. i90Q.
Januari 5,637 7,185
Februari 6,138 4,689
Mars 12,002 12,649
April 13,990 41,008
Maj 60,142 68,462
Juni 114,990 115.631
1899. 1900.
Juli 69,529 74,3%
Augusti 64,134 65,991
September 37,862 72;24:
Oktober 23,069 20,139
November 13,756 14,181
December 12,951 11,304
Summa 431,200 W7,S^1
Sedan museets öppnande har de besökandes antal varit följande:
1873 (frän den 24 okt.)-
1874
1875
1876
1877
1878
1879
1880
1881
Betalande.
2.042
18.548
22.012
29,325
19,019
22,695
11,833
15,452
20.862
Icke
betalande, i
165
1,467
1,483
1,960
1,661
3,245
1,335
943
908
Summa.
2.207
20.015
23.495
31,285
20.680
25,940
13,168
16.395
21.770
Öfverföras . 161,788
13,167
174,955
Digitized by
Google
ANTAL BESÖKANDE I NORDISKA MUSEET.
215
Betalande.
Öfverfördt
1884..
1885..
1886..
1887..
1888..
1889.
1890..
1891..
1894...
1895...
1896..
1897..
1893...
190O..
Summa
161,788
18.505
21,986
22,970
18.927
15,092
14.215
12,754
14,506
19,863
27,242
107,731
228,621
236,531
255,295
261,010
607,484
429,746
417,639
473,480
3,366,285
Icke
betalande.
13,167
515
554
940
1,036
878
6,856
3.441
1,063
1,023
1,926
5,914
7,245
17,272
16,861
12,804
15,124
16,573
16,561
34,402
173,6&5
Summa.
174,955
19,020
22,540
23,910
19,963
16,870
21.071
16,195
15.569
20,886
29,168
113,645
235,866
253,803
271,656
273,814
622,608
446,319
434,200
507,882
3,539,940
Ifrån museets öppnande den 24 okt. 1873 till och med den 31
dec. 1900 hade altsä det samma varit besökt af 3,539,940 personer,
bland hvilka 173,655 erhållit fritt tillträde.
Digitized by
Google
^16 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899.
11.
Ur Nordiska museets räkenskaper
för åren 1898 och 1899.
Af Vetenskapsakademien utsagos enligt skrifvelse af den 11
januari 1899 till revisorer att granska museets räkenskaper och
förvaltning för 1898 professorerna O. Montblius, C. J. Rossandeb
och öfverdirektör P. E. Sidenbladh.
Revisionsberättelsen lyder sålunda:
Undertecknade, som af Kongl. Vetenskaps- Akademien blifvit utsedde att så-
som revisorer granska Nordiska Museets räkenskaper for år 1898, få nu, efter
det att siffergranskning af de synnerligen vidlyftiga räkenskaperna och deras
verifikationer blifvit genom en af oss utsedd person verkstäld, afgifva följande
revisionsberättelse.
Inkomsterna under år 1898 voro:
Statsanslag kr. 25,000: —
Bidrag af Samfundet för Nordiska Museets främjande > 16,236: o»
Årskort och inträdeskort till samlingarna i staden > 12,265: so
Gåfvor > 95,245: S7
Nordiska Museets lotteri > 250,000: —
Inträdesafgifter och öfriga inkomster ä Skansen och Breda-
blick (194,078: 44) samt å Grufutställningen (168: 95) > 194,247: 39
Afkastning af Antells fond > 4,408: S8
Transport kr. 597,402: 67
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSBBTS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899. 217
Transport kr. 597,402: 67
Bidrag af Skansfonden och Bredablicksfonden » 3,387: 7i
Behållen afkastning af husen N:o 77 och 79 vid Drott-
ninggatan > 6,019: 81
Hvarjehanda inkomster » 520: 48 607,330: 62
Ökningen af bokförda värdet af:
Mnseibyggnaden å Lejonslätten kr. 82,732: —
Samlingar, böcker och inventarier > 18,445: 47
ökningen af kapital, nedlagdt i:
Skansen och Bredablick > 13,500: —
Sevilla > 38,000: —
Hnsen vid Drottninggatan > 781: rr 153,459: 02
Summa kr. 760,789: 64
Utffiftema under år 1898 voro:
Löner kr. 28,709: 26
Rese- och expeditionsomkostnader > 2,981: 82
Litterära arbeten (netto) > 1,235: is
Inköp för samlingarna, böcker och inventarier > 18,445: 47
Lagning, underhåll och försäkringsaf gifter > 1,608: 79
Hyror för samlingarne i staden > 17,200: —
Bränsle och belysning för d:o » 2,376: 26
Mnseibyggnaden ä Lejonslätten > 83,113: 75
Skansen och Bredablick, utgifter > 196,513: 27
Framnäs, Grnfntställningen och Skånska grufvan, utgifter > 15,433: 11
Råntor > 15,145: si
Hvarjehanda utgifter j 1,524: 45 384,286: 12
Afbetalning ä köpeskillingen för:
Skansen och Bredablick kr. 13,500: —
Hnsen vid Drottninggatan > 781: 56
Inköp af Sevilla > 38,000: — 52,281: 55
ÖfverfÖrdt till:
AUmänna fonden kr. 1,400: —
Byggnadsfonden ? 196,189: 22
Reparationsfonden för husen vid Drottninggatan > 1,932: 2.*» 199,521: 47
Afskrifning ä inventarier kr. 334: 38
D:o > aktier > 4,^20: — * 5,154: s8
Ofvcrskott, utgörande årets behållning kr. 119^546: 12
Summa kronor 760,789: 64
Enligt ofvanstående öfversigt hafva årets kuntanta inkomster utgjort kr.
<»07,330: 6 2 och har hänned varit att bestrida driftsutgifter, byggnadsarbeten
"ih dylikt med 384,286: 12 samt fastighetsföi-värf med 52,281: 5f>, så att om
härtill lägges hvad som varit att af sätta till fonder, eller 190,521: 47, crh&Ues
ill utgiftssumma om kr. 636,080: 14, utgörande detta 28,758: 52 mera än
hela det kontanta inkomstbcloppct.
Digitized by
Google
218 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899.
Då emellertid bland utgifterna ingå sammanlagdt kr. 153,459: 02 för ar-
beten å museibyggnaden, egendomeinköp m. m., som bokförts såsom forökninir
i tillgångarna, kan detta belopp dragas från utgifterna eller, hvilket blifver det-
samma ocb såsom här ofvan gjorts, uppdebiteras ocb läggas till de kontanta in-
komsterna, då resultatet blifver, att hela den sålunda beräknade inkomstsumman
öfverskjuter utgiftssumman, och det med kr. 124,700: 50. Dragas härifrån af-
skrifningar, kr. 5,154: 3 8, erhålles ett Öfverskott i inkomsterna af kr. 119,546: 12.
som derför blir årets beräknade behållning.
Såsom vanligt har allmänhetens intresse för museet ådagalagts på många-
handa sätt, såsom genom flitiga besök i museets särskilda af delningar, framför-
allt å Skansen, biträde vid och deltagande i den sedvanliga vårfesten å Skansen
samt of verlemnande till museet ' af en mängd gåfvor af allehanda slag och för
olika ändamål. Arets vårfest inbragte netto något mera än 21,000 kr. Pen-
ningegåfvorna under året uppgå till den ansenliga summan af kr. 95,245: 37.
hvaraf 58,371: 84 öfverförts till byggnadsfonden. Härtill bidrog 1897 års ut-
ställningslotteri med kr. 42,260: —
Det af Kongl. Maj:t for fullbordande af museibyggnaden medgifna lotteri
har under året inbragt 250,000 kronor, hvarigenom inredningsarbetena inom
den redan uppförda delen af byggnaden kunnat med kraft bedrifvas och för-
arbeten for återstående delar samtidigt pågått.
Lägenheten Sevilla, hvars förvärfvande ansetts vara af vigt för att bereda
friare tillträde till Skansens område och för dettas utvidgande, har under året
inköpts för 38,000 kronor, hvarefter byggnaden nedrifvits.
Framnäs har ordnats och den lilla Helgeandsholmen derinvid bildats for eu
sammanlagd kostnad af omkring 10,000 kronor.
Vidare har den s. k. Skånska terrassen med maskinrum uppförts, egtt
elektricitetsverk der anordnats samt pumpverk m. in. för Skansens vattenledniog
kommit till stånd, allt för en kostnad af ungefär 23,500 kronor.
I Öfrigt må omnämnas utvidgandet af Skansens vägnät, uppförandet af den
s. k. Homborgastugan och en Eskimå- vinterhydda m. m.
Tillgångarna vid 1898 års slut voro:
Husen vid Drottninggatan kr. 291,730: so
Museibyggnaden ä Lejonslätten » 735,024: 89
Skansens jemte Sevillas inköpsvärde > 113,000: —
Bredablicks inköpsvärde > 100,000: — 1239755: i9
Samlingar, inköpta efter 1879 kr. 330,148: is
Böcker, inköpta efter 1880 » 6,788: 7«
Inventarier > 33,103: eh 370,040:50
Transport kr. 1,609,795: 6»
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899. 219
Transport kr. 1,609,795: g 9
Aktier och obligationer kr. 107,712: 60
Fordringar > 24,710: 38
Bankräkningar och kassa ^ t 156,747: 12 289,169: 94
Samma kronor 1,898,965: 6S
Skulderna vid 1898 års siat Toro:
Aibnånna fonden ;. kr. 53,272: 47
Pensionsfonden och Hebbes testamentsmedel » 2,635: 6S
AntelU-fonden > 100,000: -
Skansfonden och Bredabliksfonden » 5,364: 86
Bygnadsfonden > 209,444: 08
Reparationsfonden för husen vid Drottninggatan * 15,040: 18 385,756: ä»
Skuld ä husen vid Brottninggatan kr. 222,822: 78
D:o ä köpeskillingen för Skansen > 45,500: —
D:o d:o Bredablick > 27,500: — 295 822: 78
Skald till Samfundet för Nord. museets främjande kr. 5,105: 06
D:o D:r A. Hazelius > 211,557: 07
D:o andra personer * 38,143: s 8
D:o bank > 55,466: 78
Obetalda räkningar för 1898 > 34,235: 71 344,507: 89
Summa skulder 1,026,087: 86
Bchillning (utom ofvanstående fonder) vid 1898 ärs slut ...„ 872,878: 37
Summa kronor 1,898,965: 68
Tillgångarna, som vid årets början bokfördes till kr. 1,609,213: 94 och vid
(less slut till 1,898,965: 63, hafva sålunda under året ökats med 289,751: 69,
men då samtidigt skulderna ökats från kr. 855,881: 69 till 1,026,087: 26 eller
nied 170,205: 5 7, så blir tillväxten under året i sjelfva behållningen 119,546: 1 2,
eller det belopp hvarmed årets inkomster bärofvan beräknades hafva öfvcrstigit
utgifterna; och har sålunda behållningen blifvit under året förhöjd frän kr.
753,332: 85 till 872,878: 37.
SifEergranskningen har icke gifvit anledning till någon anmärkning och
alla utgifter hafva visat sig vara vederbörligen verificerade.
Museets säkerhctshandlingar hafva befunnits vara i vederbörlig t»rdning.
Här torde slutligen böra erinras, att under det gångna redogörelseårot, eller
<len 24 oktober 1898, kunde Nordiska Museet fira minnet af sin tjugufcmåriga
tillvaro, hvarvid museets skapare och fortvarando styresman, doktor Artur Hazc-
Hus, fick emottsiga uttryck af erkännande såväl från H. M. Konungen och med-
lemmar af konungahuset, som från en stor mängd akademier, lärda samfund
och museer samt enskilda personer både i och utom landet.
Stockholm den 27 oktober 1900.
Elis Sidenbladh. Carl J. Bossander. Osoar Montelius.
Digitized by
Google
^20 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899.
Vid siffergraDskniDg af 1898 ära räkenskaper för Nordiska Museet och
Samfuudet för Nordiska Museets främjande har ufigon anledning till anmärk-
ning icke förekommit; alla utgiftsposter hafva vid jemförelse med bilagorna
visat sig vara riktigt verificerade, h vilket härmed intygas.
Stockholm den 5 Juli 1900.
Hj. Tillberg.
Här nedan lämnas ett sammandrag af 1898 års inkomster och
utgifter:
Museets inkomster.
Statsanslag 25,000:-
Inträdesafgifter 12,265: 50
Oåfvor 775: 05
Bidrag frän Samfundet för Nordiska museets främjande 14,836: ö9
Öfriga inkoraster:
Herman Frithiof Antells fond, dess afkastning 5,288: 8«
Egendomen nr 77 Drottninggatan, behållen afkastning 1,192: 7S
Egendomen nr 79 > > > 2,894: 83
Hvarjehanda inkomster 29,589: ho 3g %5: i^
Summa kr. 91,841: 80
Museets utgifter.
Inköp och fraktkostnader 18,274: 28
Inredning 171: 19
Hyror 17,200: -
Öfriga utgifter:
Uppvärmning 2,330: 60
Belysning 45: 76
Försäkringsafgifter 1,348: 97
Lagningar och underhåll 259: 82
Löner och arfvoden 28,709: 26
Resekostnader 801: 26
Expeditionskostnader 2,172: 07
Anslag och etiketter 8: —
Literära arheten 1,235: 13
Hvarjehanda utgifter 1,524: 46
Räntor 15,157: 60
Skansen 35,400: 49 88,993: so
Summa kr. 124,03»: r,
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS BXKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899. 221
Utofver de bland inkomsterna npptagna gäfvorna till maseet 775: 08
hade till Skansen, Bredablick samt till fonder influtit följande gåfvor:
till Skansen 20,298: 60
j Herman Frithiof Antells fond 5,700: —
> Skansfonden 500: —
> Bredablicksfonden 9,600: —
> Byggnadsfonden f»8,371: 84
Summa kr. 03,245: 87
Skansens inkomster.
Oåfvor 20,298: 5o
Inträdesafgifter^ 103,203: 65
Hraijehanda inkomster 62.053: 06
Summa kr. 185,595: ti
Skansens utgifter.
Anläggningskostnader, aflöningar m. m 234,452: 7i
Summa kr. 234,452: 7i
Bredablloks inkomster.^
Intridesafgiftcr 2,384: lO
Hvarjehanda inkomster 26,606: 58
Summa kr. 2HM9: 68
Bredablloks utgifter.
Underhåll, aflöningar m. m 15,403: 67
Summa kr. 15,403: 67
De af Vetenskapsakademien utsedda revisorerna för granskning
af museets räkenskaper under år 1899 voro professorerna J. E. Ce-
DERBLOM och K. BoHLiN samt öfverdirektör G. W. Svenson. Den af
nämde revisorer aflämnade berättelsen har följande lydelse:
Undertecknade, som af Kongl. Vetenskaps-Akademien blifvit utsedda att
s.isom revisorer granska Nordiska Museets räkenskaper för år 1899, fa härmed,
Sedan siffergranskning af de synnerligen vidlyftiga räkenskaperna och deras veri-
fikationer blifvit genom en af oss utsedd person verkstäld, afgifva följande
revisionsberättelse :
* Bredablicks behållning 1898, kr. 13,497: oi, är tillgodoförd Skansen.
Digitized by
Google
222 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 0. 1899.
Inkomaterna under år 1899 voro:
Statsanslag 25,000: —
Bidrag af Samfundet för Nordiska Maséets främjande 18,975: 86
Årskort och inträd eskort till samlingarne i staden 4,158: 90
Gäfvor 40,326: 74
Nordiska Museets lotteri 500,000: —
Inträdesafgifter och öfriga inkomster å Skansen och Breda-
bUck 200,680: is
Afkastning af Antells fond 4,527: —
Bidrag af Bredablicksfonden 1,086: 98
Behållen afkastning af husen N:o 77 och 79 vid Drott-
ninggatan 6,379: 83
Hvarjehanda inkomster... 583: fe 801,718:58
ökning af bokförda värdet af:
Musei byggnaden ä Lejonslätten 296,612: OJ»
Samlingar, böcker och inventarier 12,760: 92
Ökning af kapital nedla^dt i:
Skansen och Bredablick 10,500: —
Husen vid Drottninggatan 812: 80 320,685: «i
Kronor 1,122,404: 84
Utgifterna under år 1899 voro:
Löner 30,106: 76
Eese- och expeditionskostnader samt anslag och etiketter... 4,755: 90
Literära arbeten 471: 88
Inköp af samlingar, böcker och inventarier 12,760: 92
Lagning, underhåll och försäkringsafgifter 2,172: stO
Hyror för samlingarne i staden 15,925: —
Bränsle och belysning för D:o 2,412: 76
Museibyggnaden ä Lejonslätten 299,010: 14
Skansen och Bredablick 226,212: 98
Räntor 7,606: 17
Hvarjehanda utgifter 1,685: 15 603,119:80
Afbetalning ä köpeskillingen för:
Skansen och Bredablick 10,500: —
Hasen vid Drottninggatan 812: 8o 11^12: so
Öfverfördt till:
Allmänna fonden 700: —
Byggnadsfonden 121,999: 85
Reparationsfonden för husen vid Drottninggatan 2,245: S8 124945: n
Afskrifning å inventarier 331: 72
Öfverskott, utgörande årets behållning .^_ _ 382,694: 79
Kronor 1,122,404: 84
Enligt of van stående öfversigt hafva årets kontanta inkomster utgjort kr.
801,718: 53, cell har härmed varit att bestrida diiftkcstnaden, byggnadsarbeten
o. d. med kr. 603,119: 80 samt fastighetsförvärf med kr. 11,312: 80, så att om
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899. 223
liärtill lägges hvad som varit att afsätta till allinänna-^ byggnads- och repara-
tionsfonden, eller kr. 124,945: 23, erhålles en utgiftssumma af kr. 739,377: 83.
Öfverskott af inkomsten utgör således kr. 62,340: 70, som tillsammans med
ökningen af det kapital, som nedlagts i museibyggnaden, samlingame, böcker
och inventarier, kr. 309,373: 01 jämte ökning af kapital, nedlagdt i Skansen,
Bredablick 'och husen vid Drottninggatan, kr. 11,312: 80 snmt efter af drag af
kr. 331: 7 2, som afskrifvits ä inventarier, utgör årets beräknade behållning,
kr. 382,694: 79.
Hvad beträffar museets tillväxt och utveckling under är 1899 må anföras,
att antalet förvärf utgör of ver 29,500 föremål, hvaraf som gåfvor omkring
5,650. Bland märkligare förvärf äro: en större samling föremål från Värm-
laods finnbygd samt en samling (19,000) akademiska af handlingar, som för-
värf väts från Upplands nation i Uppsala.
A friluftsmuseet på Skansen hafva flere betydande arbeten utförts; så en
ny inträdesväg öfver Hoglandsbron och Framnäs; bärgbanan har åter istånd-
satts och öppnats för trafik; elektrisk belysning anordnats å och omkring Breda-
blick; vattenledningen ytterligare utvecklats och i samband dermed flere dam-
mar utsprängts. För den zoologiska trädgården har bl. a. en större' bjömbur
uppförts. Bland förvärf ven märkas de två till Hällestadstapcln skänkta stora
kyrkklockorna.
Antalet besökande, som sedan friluftsmuseets tillkomst varit i stadig till-
växt, har år 1899 utgjort icke mindre än 434,200.
Summan af penningebidrag under året utgör 40,326: 74; häraf ha 10,000
kr. tillfallit museet genom testamentariskt förordnande af Kapten C. E. Casparsaon.
Flere publikationer hafva utgifvits och märkas bland dessa särskildt »Nyc-
kelharpospelet på Skansens af K. P. Leffler samt »Vidskepelser, vantro och hus-
kurer i Danderyd och Lidingö i slutet af 1700-talet, anteckningar af J. P.
Wallensteen», utgifna af E. Hammarstedt — båda dessa arbeten utgörande del
6 och 7 af serien iBidrag till vår odlings häfder».
Tillgångat-na vid 1899 års slut voro:
Husen vid Drottninggatan 291,730: 30
Museibyggnaden ä Lejonslätten 1,031,6H6: 98
Skansen och Sevillas inköpsvärde 113,000: —
Bredablicks inköpsvärde 100,000: — l 536,3(i7: 28
Samlingar inköpta efter 1879 340,090: 84
Böcker inköpta efter 1880 9,538: 28
Inventarier 32,840: 58 3^2 469: 7o
Aktier och obligationer 107,703: 83
Fordringar 141,611: 74
Bankräkningar och kassa 166,142: no 4ir),4r)8: 08
Kronor 2,334,2i)5: oi
Digitized by
Google
224 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899.
Skulderna vid 1899 års slut voro:
Allmänna fonden 53,972: i?
Pensionsfonden och Hebbes testamentsmedel 2,729: »o
Antells-fonden 100,000: —
Skansfonden och Bredablicksfonden 4,279: S7
Byggnadsfonden 331,443: 87
Reparationsfonden för hnsen vid Drottninggatan 17,285: fto • 509,711: u
Sknld i husen vid Drottninggatan 222,009: »8
Skuld å köpeskillingen för Skansen 45,000: —
> » > * Bredablick 17,500: — 284,50th 98
Skuld till Samfundet for Nordiska Museets främjande 1,262: «•»
Skuld till D:r A. Hazelius 211,366: ss
D:o > andra personer 36,321:81
Obetalda räkningar för 1899 35,550: 12 284^: 76
Behållning (utom ofvannamnda fonder) vid 1899 års slut 1,255,573: u
Kronor 2,334,295: .i
Tillgångamc, som vid årets början bokfördes till kr. 1,898,965: 63 och vid
dess slut till 2,334,295: oi, hafva sålunda under året ökats med kr. 435,329: 3i«.
men då samtidigt skulderna ökats från kr. 1,026,087: 26 till kr. 1,078,721:65
eller med 52,634: 5 9, så blir tillväxten under året i sjelfva behållningen kr.
382,694: 79, hvilken behållning sålunda ökats från kr. 872,878: 37 till kr.
1,255,573: 16.
Siffergranskningen har icke gifvit anledning till någon anmärkning och
alla utgifter hafva visat sig vara vederbörligen verificerade.
Museets säkerhetshandlingar hafva vid denna dag utförd granskning be-
funnits vara i vederbörlig ordning.
Stockholm den 4 Oktober 1901.
Earl Bohlin. J. E. Cederblom. Q. W. Svenson.
Vid siffergranskniug «f 1899 års räkenskaper för Nordiska Museet och
Samfundet för Nordiska Miisoets främjande har någon anledning till anmärk-
ning icke förekommit; alla utgiftsposter hafva vid jemförelse med bilagorna
visat sig vara riktigt verificerade, hvilket härmed intygas.
Stockholm den 2 Juli 1901.
Hj. Tillberg.
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899. 225-
Ett sammandrag af 1899 års inkomster och utgifter visar
följande:
Museets inkomster.
SUtsanslag 25,000: —
Inträdesafgifter 4,158: 90
Gåfvor 12,734: 4i
Bidrag fr&n Samfandet för Nordiska mnseets främjande 18,275: sn
Öfriga inkomster:
Herman FritMof Antells fond, dess afkastning 4,832: 83
Egendomen nr 77 Drottninggatan, behållen afkastning 1,204: 7 6
Egendomen nr 79 » > > 2,929: r,9
Hvarjehanda inkomster * 86,279: 71 95,246: »$►
Snmma kr. 155,415: 6G
Museets utgifter.
Inköp och fraktkostnader 12,692: 27
Inredning 68: 05-
Hyror : 15,925: —
Öfriga utgifter:
Uppvärmning • 2,312: 25
Belysning 100: 6i
Försäkringsafgifter 1,314: 24
Lagningar och underhäll 857: 96
Löner och arfvoden 30,106: 75
Resekostnader 1,514: 85
Expeditionskostnader 3,219: bO
Anslag och etiketter 21: 55
Literära arbeten 471: 88
Hvarjehanda utgifter 1,694: 32
Räntor 13,316: i3
Skansen 8,646: so 63,576: 24
Summa kr. 92,262: i6
Utöfver de bland inkomsterna upptagna gäfvorna till museet 12,734: 41
hade till Skansen, Bredablick samt till fonder influtit följande gåfvor:
till Skansen 16,886: 50
> Herman Frithiof Antells fond 305: 83-
> Skansfonden 500: —
> Bredablicksfonden 8,900: —
> Byggnadsfonden 1,000: —
Summa kr. 40,320: 74
* I denna snmma ingå frän lottcrimedels räkning museet tillgodoförda 85,696
kronor 12 Öre, utgörande ersättning för museets gäldande af den del af Nordiska mu-
seets lån hos Stockholms enskilda bank, hvilken nedlagts i Kordiska museets nybygg-
nad å Lejonslätten.
Digitized by
Google
226 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR 1898 O. 1899.
Skansens inkomster.
Gåfvor 16,886:50
Inträdesafgifter 125,693:40
Hvarjehanda inkomster 45,445: 9s
Samma kr. i88,02i: S9
Skansens utgifter.
Anläggningskostnader, aflöningar m. m 209,133: hh
Summa kr. 209,133: 55
Bredablioks inkomster. ^
Inträdesafgifter 2,660: 6o
Hvarjehanda Inkomster 26,880: u
Samma kr. 29,540: 74
Bredablioks utgifter.
Underhåll, aflöningar m. m 17,079: as
Samma kr. 17,079: S8
^ Bredablioks behållning 1899, kr. 12,461: S6, är tillgodoförd Skansen.
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
227
Till jämförelse meddelas äfven följande öfversikt af inkomster
och utgifter från museets grundläggning år 1872 till och med år 1899:
Museets inkomster.
1
1
Stats-
anslag.
Inträdes-
afgifter.
Gäfvor.
Bidrag från
samfundet.
Öfriga
inkomster.
Samma.
1873
—
920:
75
6.895: —
—
—
116:
60
7,932: 86
1874
8,490:
10,242:
95
4,284: 47
206:
20
12,979: 92!
1 1875
5,000: —
7,500: —
ft9
1,070: —
124:
16
16,436: 46
1876
10,457:
88
3,030: —
—
—
34:
21,021: 88
18T7
7,500: —
8,242:
9fi
7,540: 80
,
14:
23.297: 16|
1878
7^500: —
5,939:
4,440:
5,177:
5,262:
9fl
1,343: 90
8,338:
84
23.121: 97 j
1879
11,600: —
11,600: —
80
59.311: 02
200:
67
75,662: 49
1880
no
3,776: 10
6,549:
«7
955:
55
28,058: 22
1881
11.600: —
80
742: 64
10,910:
68
1,833:
08
30,349: —
1882
16,000: -
4,860:
96
8,687: 60
13,876:
97
1,024:
02
44,449: 44
1883
16,000: —
5,927:
85
15,543: 88
15,332:
88
168:
77
52,972: 78
1884
16,000: —
6,320:
fO
6,613: 08
12,691:
87
5,813:
15
47.438: 30
1
' 1885
16,000: —
5,058:
70
1,042: 41
12,387:
40
59,056:
80
93,545: 31
1886
16,000: —
16,000: —
4,951:
4.360:
55
5,001: 96
8,204:
95
11,950:
69
46,109: 16
1887
85
23,219: —
10,533:
99.
4,955:
15
59,067: 82
1888
16,000: -
16,000: —
4.211:
flO
9,718: 60
8,640:
68
26,949:
65,519: 48
'l889
4,452:
85
4,470: 36
9,326:
79
8,593:
27
42,843: 27
1890
16,000: —
5,581:
05
20,113: 89
9,811:
22
6,655:
86
58,162: 02
1891
25,000: —
4,568:
10
12,255: 19
9,362:
69
7,715:
25
58,901: 23
1892
25,000: —
3,301:
70
19,046: 80
9,362:
99
8,391:
70
65,103: 19
1893
25,000: -
3,501:
90
13,561: 61
12,327:
03
7,710:
16
62,100: 60
1894
25.000: -
4,724:
86
14,322: 64
9,791:
85
6,683:
84
60,522: 68
1895
25,000: —
5,608:
80
5,347: 20
9,519:
47
14,550:
29
60,025: 76
1896
25,000: —
5,242:
05
534: —
11,443:
13,847:
60
8,686:
71
50,906: 36
1897
25,000: -
11,406:
40
11,539: 7 2
06
8,933:
32
70,7-26: 60
1898
25,000: ~
12,265:
60
775: 03
14,836:
09
38,965:
18
1 91,841: 80
1899
25,000: -
4,158:
90
12,734: 41
18,275:
36
95,246:
99
1 155,415: 66
S:a kr.
431,300: -
150,076:
66
272,519: 86
227.032:
02
333,872:
20
! 1,424,400: 74
15
Digitized by
Google
228
UR NORDISKA MUSBETS RÄKENSKAPER.
Museets utgifter.
Inköp och 1
fraktkostnader.
Inredning.
Hyror.
Öfriga "'
utgifter.
Samma.
1873
1
9,250:
99
3,566:
80
2,420: -
1,876: 90 '
17,114: 69
1874
1 13,973:
66 1
6,592:
80
2,633: 87
5,458: 46
28,658: i»
1875
8.904:
69 1
4,760:
62
5,916: -
7,816: 91
27,398: 02
1 1876
16,595:
29
3,567:
87
9,350: —
10,949: 08
40,462: i»
'1877
21,241:
8S
6,462:
42
11,600: —
12,278: 16
51,582: 41
1 1878
5,604:
'' 1
680:
97
11,600: - 1
20,935: 60
38,820: 88
1 1879
1 6,976:
86 j
552:
62
11,550: —
23,838: 99 ,
42,918: 16
!1880
5,603:
88
1
780:
86
11,275: - :
14,089: 63
31,748: 86
• 1881
7,374:
9S ,
797:
90
11,125: -
15.127: 66
34,425: 99
1882
15,639:
1 24,967:
76
270-
72
11,275: — I
14,775: —
19,960: 68
25.343: 41
47,146: 16
72,039: 66
1883
06
6,954:
19
11884
1 20,257:
19 ,
1,311:
20
15,200: — '
22.844: 15
59,612: n
i 1885
19.445:
64 ,
496:
66
15,200: - ;
20,798: ii
56,940: 20
1 1886
26,496:
48
1
1,236:
51
15,200: - ;
22,717: 84 ,
65.650: 78
il887
26,556:
SO
1,021:
06
15,802: 08 ■
25,854: 80 ,
69,234: u
1888
15,642:
67 '
921:
62
16,675: —
37,701: 08
70,940: 87
■ 1889
13,755:
40
169:
60
16.631: 25 i
26,186: 41
56,741: 66
i 1890
15,045:
66
777:
12
16,500: — 1
29,661: 66 ,
61,984: 44
'l891
18,249:
66 .
960:
68
16,550: — i
34,674: 88
70,434: 9i
1 1892
14,105:
44
474:
27
16,568: 76 ,
35,504: 18
66,652: 64
' 1893
23,275:
37
309:
88
16,775: —
39,464: 26
79,824: 46
1894
17,270:
22
783:
89
16,812: 60
37,352: 76 j
72,219: 37
1895
17,148:
82
285:
92
16,925: ~
40,902: 88 1
75,262: is
189G
11,433:
48
1,574:
89
16,925: - .
43,698: 14
73,631: 51
1897
1
26,404:
86
860:
42
16,993: 7 5 1
76.018: 01 1
120,277: 04
' 1898
18,274:
28
171:
19
17,200: -
88,993: so
124,638: 77
1 18H9
12,692:
27 '
68:
65
15,925: -
63,576: 24
92,262: 16
' S:a kr.
, 432,186:
64
46,410:
41
365,402: 7 o ;
803,022: 37 !
1,647,622: M
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
2 2 U
Skansens ooh Bredablioks inkomster.
Skansen. Bredablick.
1891..
1892..
1893..
I 1894..
' 1895.,
: 18%..
1897..
1898..
1899.
20,525: 66
45,954: 88
133,442: 78
117,102: 86
8,156: 10
11,931: 47
13,400: 44
Samma.
.i 115,490: 16 ' 14,394: 8i
S:a kr.
107,306: 72
234,063: 64
185,555: 21
188,025: 89
15,771: 81
38,029: 98 !
28,990: 68
29,540: 74 |,
20,525: 66
54,110: 48
146,374: 20
130,502: 80
129,884: 46
123,078: os
272,093: 62
214,545: 89
217,566: 69
1,147,466: 69 160,215: os 1,307,681: 72
"1
Skansens ooh Bredablioks utgifter.
1
Skansen. I Bredablick.
Samma.
I
1891..
1892.
1894..
1895..
1896..
1897..
1898..
1899..
20,240: 11
55,374: 20
125,713: 95 [
115,239: 95 j
99,716: 38
136,442: 20 '
250,243: 57 i
234,452: 7i
209,133: 65 .
--Ii
12,460: 84 ,,
16,975: 27 i
12,674: 80 !
11,107: 82 i
10,386: 01
16,284: 70 I
15,493: 67 I
17,079: 88
20,240: 11
67,834: 54
142,689: 22
127,914: 75
110,823: 7 0
146,828: 21
266,528: 27
249,946: 3»
226,212: 93
S:a kr. 1,246,550: 62 112,461: 49 < 1,359,018: u
Digitized by
Google
230
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
Inkomster till museets byggnad.
1883
G&fTor.
Baaarer, lotte-
rier m. m.
Arrende-
afgifter,
hyror m. m.
Räntor.
Bidrag frän
Skand.-etno-
grafiska saml.
byggn.-fond.
Summa.
1,000: -
.
47: 40
__
5,000: —
1
6,047: 10
1884
22,882: -
5,248: 66
900: —
547: 69
10,209: 67
39,787: 91
1885
1,215: 90
206,828: 06
900: -
1,%9: 16
210,913: 12
1886
720: —
14,066: 87
800: -
10,515: 66
' 26,102: 53
1887
11,200: 04
868: 76
10,898: 01
22,966: 80
1888
580: 84
20,785: 66
955: 50
10,424: 76
32,746: 65
1889
11,100: -
373: 38
8,820: —
20,293: 83
1890
4,000:-
422: 69
8,820: -
1 13,242: 69
1891
434: 49
7,262: 60
8,300: -
i 15,996: 99
1892
> 6,875: -
258: -
5,800: -
35,545: 89
i 48,478: 29
1893
10,000: -
250: —
4,218: 17
50,000: —
1 64,468: 17
1894
2,000: -
250: —
2,235: -
30,000: -
i 34,485: -
1895
1,000: -
6,728: -
7,728: -
1896
6: 40
«36,513: 89
! 36,519: 69 ,
1897
75: —
1 75:-
1898
58,371: 84
220,931: 18
279,302: 97
1899
S:a kr.
1,000: -
420,009: 99
- - —
: 421,009: 99
120,751: 98
800,070: 19
40,776: 46
71,510: 96
130,054: 96
1,280,164: 5S
' Häraf gäfvor i materialier kr. 5,860.
' Häri äro inräknade kr. 35,483: 89, motsvarande kostnaden för af Allmänna
konst- och indnstriutställningen under år 1896 nedlagdt arbete ä byggnaden.
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
231
Utgifter för museets byggnad.
Tomtens
forvarf.
För-
beredande 0.
allm. ut-
gifter.
Byggnads-
kostnader.
Arkitekt-
kostnader.
Tomt-
afgifter,
skatter
ooh dyl.
Hvarjch.
utgifter.
Summa.
1883...
_
5,000:
__
__
1,668: 71
6,668: 71
1884...
10,209:
67
—
—
419: 80
634: 86
11,264: 83
1885...
3,000:
—
—
—
487: 26
369: -
3,856: 26
1886...
—
—
3,480: —
—
468: 84
694: 47
4,637: 81
1887...
—
—
'
—
—
465: 47
931: 67
1,397: 141
1888...
—
—
3,000: -
137: -
—
—
763: 97
199: 20
4,100: 17
1889...
—
—
2,300: -
27,680: 89
—
~
614: 39
734: 88
31,329: 61
1890...
—
—
2,063: 18
4,014:
—
779: 46
6,856: 58
1891...
—
—
4,037: 71
7,157: 24
8,174:
02
746: 7 8
10: -
20,125: 75
1892...
—
—
2,115: 86
83,210: 27
7,856:
92
815: 05
106: 50
94,104: 10
1893...
—
—
2,043: 85
140,481: 25
7,691:
77
791: 16
51: 4 7
151,059: —
1894...
—
—
125: —
104,658: 88
4,778:
98
1,309: 95
422: 81
111,295: 02
1895...
—
—
75:-
110,391: 29
3,092:
97| 1,055: 29
728: 82
115,342: 87
1896...
—
—
66,377: 98
479:
28i 1,052: 60
367: 83
»68,277: 09
1897...
—
—
20,018: 85
611:
07 1,151: 03
198: —
21,978: 45
1898...
—
—
76,092: 98
4,974:
44
1,356: 40
308: 28
82,732: -
1899...
—
—
285,488: 74
8,183:
73
1,999: 80
940: 82
296,612: o 9
S:a kr.
13.209:
67
10,230: 65
021,603: 67
54,857:
13
14,271: 24
8,365: 7 2
1,031,636: 98
utom of van nämda utgifter har af byggnadsfonden ntbetalats för mnseifOremälens
installation 1 mnseibyggnaden :
under 1898 mU 75
> 1899 2,398: 05
Summa kr. 2,770: 80
' Af applänta medel atgingo häraf kr. 2,357: so.
Digitized by
Google
232 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
Summan af så väl museets som Skansens, Bredablicks och
museibyggnadens inkomster under åren 1872 — 1899 uppgår till
4,001,351 kronor 76 öre samt utgifterna under samma tid till
3,978,825 kronor 39 öre.^
^ Ofvannämda inkomst- och atgiftsammor understiga sammanlagda beloppet af
hvad i de särskilda tabellerna öfver dels mnseets, dels Skansens och BredabUcks samt
dels museibyggnadens inkomster och utgifter upptagits. Detta fSrh&Uande är bero-
ende därpå, att det öfverskott eUer den brist i inkomster, som för de särskilda åren
uppkommit enligt räkenskaperna f5r Skansen och Bredablick, öfverförts & museets
konto och sålunda ingår så väl i museets som i Skansens och Bredablicks tabeller.
Digitized by
Google
INNEHÅLL.
1.
1. Lapska seder och föreskrifter rörande mat och matlagning. Af
K. B. WiKLUND Sid. 1.
2. Gnidstenar 1 Nordiska mnseet. Af P. G. Vistbawd » 13.
3. S&kaka ooh g^nllhöna. Af E. Hammarstedt » 22.
4. Skr&-Ordnlng nprftttad Jordägandeme emellan, här i Staden
CMmbrishamn Åhr efter Guds hngnerika Börd Et tnsende Sinhnnd-
rade FÄmtjo Fyra. Walborgmässo dagen den Första Maii. Ur Nor-
diska museets arkiv > 41.
r>. Två skallordningar. TJr Nordiska museets arkiv. Med inledning af
E. Hammarstedt » 53.
1. Skallordning frän Reftele socken, Yästbo härad i Smaland > 55
2. Skallordnfng frän Västra Ny socken, Aska härad i Östergötland > 63.
2.
Nordiska mnseets styrelse och tjänatem&n > 69.
Strödda meddelanden angående Nordiska museet åren 1899 och
1900.
Mnseets styrelse > 73.
Mnseets tjänstemän och öfriga personal » 76.
Resor till mnseets främjande » 77.
Mnsei byggnaden ä Lejonslätten » 78.
Anslag af staten > 83.
öfriga penningebidrag » 84.
Ekonomiska forhällanden > 86.
Förvärf » 87.
Depositioner » 104.
Skansens utveckling > >
Fester pä Skansen » 114.
Digitized by
Google
234 INNEHALL.
Klädkammaren på Skansen Sid. 15Ö.
De natarvetenskapliga afdelningarna p& Skansen > 12^3.
Utställningslokaler och förevisningstider » 129.
Besök i mnseet » 130.
Brandförsäkring » 131.
Deltagande i ntställningar
Från mnseet ntgifna arbeten » 13^.
Literär förbindelse med andra mnseer och samfund > 133.
3. Nordiska museets fonder.
1. Byggnadsfonden
2. Allmänna fonden
3. Pensionsfonden :
4. Bredablicks fond en
5. Skansfonden
G. Herman Frithiot' Antells fond.
4. Donationer till Nordiska museet
5. Testamentariska förordnanden, till form&n för Nordiska museet
6. Personer, som under åren 1899 och 1900 Iftmnat g&fror till
Nordiska museet
7. Ombud för Nordiska museet
8. Museer ooh vetenskapliga samfund m. m., med hvilka Nor^
diska museet står i förbindelse
9. Arbeten, som angå Nordiska museet eller utgått fr&n det
samma
10. Antal besökande i Nordiska museet
11. Ur Nordiska museets räkenskaper för åren 1898 ooh 1899
Digitized by
Google
136.
137.
13S.
139.
140.
152.
liV).
IM.
191.
202
214.
2ir>.
MEDDELANDEN
FRÄN
ifä %J
ijii E
1901.
TraÅtt $Moi dig själ/ till dodtn
och mffi Svtrge fUrst ock tisif
Carl Vilublm Aikjust Stramdv
STOCKHOLM
Kf-No?. OOKTIiyCKKJUBT. 9.
190:
jÄåtVor till WordisKa museet emottagas niéö tacKsamiie^
laBdsorten insändas de under adress Nordisla 7miseetj Stockln
I Stockholm kunna de inlämnas antingen i museet å LejoBslä^
eller å Skansen, Djurgården. Vid hvarje föremål böra fynd
och gifvarens namn, titel och adress samt i öfrigt hvarje uppl;
ning, som kan vara af vikt, så fullständigt och tydligt som möj
angifvas.
För dem, som ej närmare känna museets plan, bör aamäjrkai,
att det samma är ämnadt att belysa alla samhällsklassers Uf,
ledes icke endast allmogens, och att därföre med nöje äfven fÖ'
mål emottagas, som afse borgerskapet eller ståndspersonsklasse:
öfver hufvud, äfvensom minnen efter framlidna utmärkta persoiii
som i olika riktningar främjat vårt fosterlands utveckling oct ärr
Erinras bör ock, att, ehuru samlingarna äro i några anseende
tämligen fullständiga, förefinnas i många andra stora luckor, sotfB
böra fyllas. Hvad exempelvis allmogeafdelningen angår, kan m^^
seet af det forna lifvet i flere af våra bygder ännu gifva enda^
en alt för svag och ofullkomlig bild.
Då erfarenheten gifvit vid handen, att många låta afh&Ua 6i
frän att till museet insända föremål, emedan de förestäUa sig, a^
flere exemplar däi^ redan förut finnas af de samma, må hä.r frai,
hållas, dels att likartade föremål dock ofta äro så skiljaktiga, a
denna skilnad bör åskådliggöras, dels att många exemplar i fle
faldiga afseenden underlätta forskningen och möjliggöra säkra sli||^
satser. Den ofta hörda anmärkningen om ett öfverflödigt anti?^
exemplar har altså sin grund i en bristande insikt om, hvad frå^
här gäUer, och bör därföre på det kraftigaste motarbetas, d&
utan tvifvel hindrar museet att fylla sin uppgift.
Ledamöter af Samfundet för Nordiska museets frUinj
bosatta i hufvudstaden, kunna mot erläggande af halfva bokl&d
rpriset erhålla Meddelanden ft^ån Nordiska museet 1801 genom
Beets expedition.
ni
Digitized by
Google
4^/i/J^^
A-r./M.u/Hr.Fora
RmoHA» OmSn*l'*.*»"
Digitized by
Google
MEDDELANDEN
frAn
NORDISKA MUSEET
1901.
Trohet mot dig sjal/ till döden
och mot Sz*erge fors t och sist f
Carl Vilhelm August STKANOhEKC.
STOCKHOLM.
KUXCr.. BOKTRYCKKRIRT. P. A. NORSTEDT il FÖNRR
1903.
Digitized by VjOOQIC
A
C .*-l A '^( ^^
REDAKTION
JOHN BOTTIGER.
GUNNAR UAZELIUS.
VISEN LEWIN.
Digitized by
Google
I.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Artur Hazelius.
Dr Artur Hazelius, fosterlandsvännen, de hugstora tankarnas,
viljans ock handlingens man, slutade sitt lif den 27 maj 1901.
Hans kraftiga personlighet, som aldrig kände någon människo-
fruktan, egde den hjärtats glöd, som vann människors kärlek. Helt
offrande sig själf för sitt verk, kräfde han äfven offer af andra.
Hans ofta fordringsfulla ord afväpnade genom sin värme och stäm-
mans sällsynt välljudande tonfall den betänksammes invändningar.
Hans orubbliga tro på framgången, medvetandet om vunnen seger
öfver de största svårigheter skänkte åt hans drag och åt den till
växten icke höga gestaltens hållning något af bjudande trots, af
storhet och öfverman, som tvingade till beundran och hängifvenhet.
Det rika, tillbakastrukna håret, som under senare år börjat att från
mörkt skifta i silfver, den mäktiga, något sluttande pannan, den
stålgrå, på en gång genomträngande och milda blicken, läpparna,
som under hvila höUos tätt slutna, den fina, men ganska breda näsan
och den korta, starkt rundade hakan gåfvo honom utseendet af
okuflig energi i förening med ädelhet och godhet.
Lefvande helt för sitt arbete, älskande alt, som därmed hörde
tUl sammans, kände han ej annat nöje än mödans och skapandets.
Hörde han prisande ord, fann han icke i dem en personlig utmär-
kelse, men han ansåg dem såsom ett skyldigt erkännande åt det
verk, som var hans. Hårdt dömde han en hvar, som ej hade öppet
1
Digitized by
Google
ARTUR HAZBLIUS.
Öga för detta verks betydelse. Den brist på förståelse han mötte,
i början ej sällan i form af smälek och löje, eggade honom till nya
ansträngningar för att öfverbevisa och nedtysta genom de idéers
seger, för hvilka han stred. Sakliga motskäl, framlagda af intresse
for hans fosterländska företag, gjorde han gärna till föremål f5r sin
begrundan. Dock var hans blick i allmänhet så säker, att hvad
han under dess ledning utstakat, sällan på grund af andras inkast
behöfde väsentligen rubbas. Den envishet, som mången hos honom
trodde sig finna, berodde sålunda i de flesta fall på en fast, af er-
farenheten styrkt öfvertygelse om riktigheten af de slutsatser, till
hvilka han efter mogen eftertanke kommit. Han lät sig aldrig ledas
af hugskott, egna eller andras. Målet stod ständigt klart for hans
öga, om han också understundom för att närma sig det samma
måste söka vägar, som syntes i viss mån främmande. Hade hans
företag egt ett starkare ekonomiskt underlag, kunde han undvikit
steg, som en mera estetisk eller museifackmässig kritik kanske nå-
gon gång ej fullt förstod eller till och med såg med mindre gillande.
Men häUre än att lämna sitt höga syfte ouppnådt använde han
hjälpmedel, som andra skulle försmått såsom under sakens värdig-
het. Äfven häri ligger ett drag af mod och storhet.
Under sina senare år drog han sig nästan fullständigt undan
umgänget med andra än dem, som med honom samarbetade. Han
föreföll därför mången nästan människoskygg, mottog ej gärna besök
och besökte ej häller någon. Sina förhandlingar med utomstående
dref han hälst utan personligt sammanträffande. Denna vana hade
hufvudsakligen ingifvits honom af nödvändigheten att spara tid,
men kanske bidrog därtill ej oväsentligt det obehag han i andras
sällskap erfor af en nervös ansiktsåkomma, sammanhängande med
en viss öfveransträngning af ögonen.
»Käre broder», var den tilltalsformel han gärna brukade. Tele-
fonen bar ofta dessa ord med det vinnande tonfallet under sena aft-
nar till vänner och hjälpare. Själf gjorde han större delen af för-
natten till sin bästa arbetstid, vare sig han vid skrifbordet upp-
satte sina talrika föreskrifter och meddelanden till de underlydande,
eller under öppen himmel bland Skansens furor uttänkte sina planer.
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS.
Här kan ej vara i fråga att uttömmande skildra Artur Hazelius'
personlighet och verk. Men i några få allmänna drag må hans lifs-
utveckling och omfattningen af hans verksamhet antydas på dessa
blad, som inleda Nordiska museets handlingar för det år, då museets
skapare gick ur tiden.
Vidhjärtadt var hans arbete till bevarande af minnena från
flydda tiders lif, betydelsefullt nu och för kommande släktled hvad
han gjort för återuppväckande och höjande af fosterlandskänslan.
Tacksamhet följer honom. Hans namn hör till de ljusaste i folkets
häfder.
■t
■"
1. Artur Hazelius* födelsehem, huset nr 45 Surbr unsgatan.
Född den 30 november 1833 i Stockholm, i det tvåvånings trä-
hus, som nu bär nr 45 vid Surbrunsgatan, var Artur Hazelius ett
hufvudstadsbarn; men han härstammade så väl på fädernet som mö-
<lemet från norrländska släkter. Hans föräldrar voro dåvarande
Digitized by
Google
ARTUB HAZBLIUS.
kaptenen, sedermera generalmajoren Johan August Hazelius och
9
dennes hustru Lovisa Svanberg, bördig från Ångermanland. Med-
lemmar af fädernesläkten, som utgått ur den gamla svenska bonde-
klassen, hade i oafbruten följd mellan åren 1672 och 1816 suttit
såsom präster i Bergsjö och dess annexförsamling Hassela i Hel-
singland. Från sistnämda socken togs namnet Hazelius, hvilket
fördes nedåt landet, då en af de lärde kyrkoherdarnes söner
öfvergaf deras väg och i slutet af 1700-talet nedsatte sig i hufvud-
staden såsom handelsman. Denne, som delvis genom gifte förvärf-
vade en betydande förmögenhet, blef fader till förenämde Johan
August Hazelius, hvilken i arf erhöll edernas olika ståndsegen-
skaper i rikaste mått. Bondens sega kraft, prästens odlade sinne
och borgarens praktiska förstånd förenades i honom med militärens
spänstighet och ledande förmåga. Såsom topograf genomvandrade
han många af rikets landskap från Skåne till Norrbotten och vann
härunder en liflig kärlek till land och folk. Vid sidan af krigs-
tjänsten verkade han flitigt såsom politiker, tidningsredaktör och
läroboksförfattare. Liflig till sinnet, lätt uppbrusande, fordringsfull
och ytterligt energisk stred han oförskräckt for sina åsikter. Fo-
sterlandets väl var alltid hans mål. För dess ära kämpade han i
tal och skrift.
Artur Hazelius egde i mycket sin faders egenskaper. Denne ut-
öfvade ock å honom ett afgörande inflytande. Varmhjärtad, rättrådig
och oförfärad ingöt han i sonen samma frihet från partifördomar,
små intressen och byråkratism, samma fosterländska, klarsynta en-
tusiasm och obetvingliga viljekraft, som voro så utmärkande for
honom själf. Af modern, en varmt religiös kvinna af ett blidt och
kärleksfullt väsen, fick sonen i arf det mjuka och känsliga draget,
som gjorde elden och hänförelsen i hans kraft så mycket mer vin-
nande.
Från det äkta svenska hem, hvari Artur Hazelius uppväxte,
medförde han förutsättningarna för sin blifvande utveckling och
storartade verksamhet. Tidigt lärde han att älska svensk natur
och svenskt folklif . Såsom gosse tillbragte han flere år vid Hannäs
i Tjust i en »nästan idealisk svensk natur», och redan under skol-
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS.
åren gjorde han långa vandringar i nordsvenska bygder. Under
dessa färder med ränsel på ryggen och staf i handen tog vandraren
in i prästgårdarna och i böndernas hem, samspråkade med folket
och deltog i dess lif. Härander fäste sig i hans sinne månget in-
tryck, som sedermera kom att lända hans verk till nytta. När han
blifvit student och i Uppsala upptagit studierna, hufvudsakligen i
Dordiska språk, utsträcktes hans
vandringar äfven utom fädernes-
landets gränser. Synnerligen
starkt och djupt påverkades han
af den skandinaviska rörelsen och
den fasta öfvertygelsen, som då
utbildades hos honom, om den
nära samhörigheten mellan Nor-
dens folk satte i hög grad sin
prägel på hela hans följande
verksamhet. De stora student-
mötenas tid var inne, och när
bröder från Norge, Danmark och
Finland samlades i Stockholm,
funno dei ArturHazelius' fäderne-
hem under hans värdskap det
hjärtligaste mottagande. Det
hände, när fadern, den gamle
generalen, vände hem sent om
kvällen i tanke, att alt hans hus hvilade, ljus strålade ur hvarje
fönster, dansmusiken ljöd och mängder af glada studenter fylde
salar och gemak, där de turvis fingo föra husets döttrar i valsen.
För lifvet varade de vänskapsband Artur Hazelius sålunda i tidiga
år knöt med grannländernas ungdom. Genom resor i Norge och
Danmark underhöllos förbindelserna och vidgades vänkretsen på
samma gång, som hans inblick i brödrafolkens säregna karaktär
samt kännedomen om deras lifsutveckling, seder och åskådningssätt
alt mer ökades.
2. Artur Hfiuselius som student.
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS.
Efter afslutade stadier i Uppsala önskade han själf kvarstanna
vid universitetet för att där under en akademisk bana få fullfölja
sina vetenskapliga intressen. Men han afstod härifrån för att till-
mötesgå sin fader, som ansåg en praktisk verksamhet långt lyck-
ligare och sundare än det teoretiserande arbetet i en liten afskild
stad sådan som Uppsala då var. Artur Hazelius blef sålunda skol-
man och bosatte sig i hufvudstaden, där han snart som maka hemförde
sin trolofvade, Sofia Grafström, dotter till kyrkoherden i Ume, skalden
A. A. Grafström i dennes gifte med en af biskop Franzéns döttrar.
Hazelius tog med energi itu med skolans
uppgifter. I synnerhet lade han sig vinn
om att väcka lärjungarnas intresse för det
svenska språkets adel, för dess sunda utveck-
ling och dess frigörande från vanställande
utländska lån. Denna hans kärlek till språket
i förening med hans allmänna fosterländska
anläggning dref honom att egna mycken tid
åt utgifvande af god folkläsning, särskildt
för barn, samt att söka verka för krafvet
att en ny bibelöfversättning finge en språklig
I 8iuteraM»Bo-to^^ form, som vore verkligt svensk, folkligt klar
och tillika sann i bibelkritiskt hänseende.
Såsom sekreterare vid nordiska rättstafningsmötet i Stockholm
år 1869 åtog han sig att utarbeta en redogörelse för de reformer
inom det svenska stafningssättet, som mötet förordat. Den korta
redogörelsen växte ut till en själfständig, djupgående undersökning
af den svenska rättstafningens grunder; och detta verk, som gaf
uppslaget till den ännu pågående nystafningsrörelsen, anses altjämt
som ett i sitt slag klassiskt arbete.
För att odeladt kunna egna sig åt dessa vetenskapliga sträf-
vanden och åt literär verksamhet hade Artur Hazelius år 1868 tagit
afsked från den lektorsbefattning vid högre lärarinneseminariet i
Stockholm, hvilken han sedan år 1864 innehaft. Mycket arbete eg-
nade han efter faderns död år 1871 åt genomgåendet och ordnandet
af dennes efterlämnade papper samt åt förberedandet af en full-
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS.
ständig upplaga af hans skrifter; men däraf blef intet, då planerna
vid denna tid fingo en annan riktning.
Under sina resor ute i bygderna, särskildt under en resa i Da-
larna, hade nämligen Artur Hazelius fått ett alt starkare intryck
af huru nödvändigt ett raskt och kraftigt ingripande vore, om det
skalle kunna lyckas att rädda de ute i landet ännu befintliga min-
nena från fordom, hvilka nu såsom knappast någonsin förr syntes
på väg att fullständigt utplånas.
Den verksamhet, han sålunda påbörjade och som sedan med så
stor framgång fullföljdes, afsåg då efter hans egen utsago att blifva
ett »efter en mera omfattande plan anlagdt räddningsarbete». Denna
tanke, att man borde skynda att bärga så mycket som möjligt af
alt det, som kunde kasta ljus öfver huru våra förfäder lefvat, för
att härigenom gagna vetenskapen och befästa känslan af vår folk-
liga samhörighet, tvang honom in på en till synes helt ny bana.
Och denna räddningstanke gaf äfven åt hela hans senare verksamhet
en karakteristisk prägel. Han visade sig alltid tacksam för hvad
som erbjöds honom, och måste han afböja något, skedde det på ett
sätt, som uppmuntrade gifvaren eller säljaren att snart återkomma
med andra för samlingarna lämpade skatter. Stod det och vägde,
om ett föremål borde mottagas eller ej, föredrog han vanligen att
söka förvärfva det samma, i tanke att det vore bättre att få för
mycket än för litet.
Hvart än hans vägar f^rde honom, alltid och allestädes hade
han sin uppmärksamhet riktad på möjligheten af något lämpligt
förvärf. Kom han som gäst i den enskildes hus, dröjde det ej länge,
innan familjens gömda, obeaktade reliker och minnen letades fram,
granskades och till större eller mindre del stannade i den nitiske
och oemotståndlige samlarens händer. Där gifmildheten icke kunde
anlitas, måste kassan träda emellan. Under de första åren, då
>museet» ännu var inrymdt i Hazelius' och hans unga makas hem,
där bindmössor, skråkistor och allahanda redskap började hopa sig,
måste ofta nog de ganska knappa hushållspenningarna släppas till
för inköpet af någon raritet. Den tillämnade nya rocken eller vin-
terkappan fick bli ogjord för att samlingarna skulle kunna ökas
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS.
med något allmogekonstens alster. Redan från början måste så-
landa Hazelius fbr sin skapelse vidkännas personliga uppoffringar,
som jämte mödorna troget delades af hans hustru, så länge det för-
unnades honom att ega henne vid sin sida. Hennes tidiga död, redan
år 1874, stälde honom ensam med en späd son och kom honom att
hängifva sig åt arbetet med en ifver, som icke visste af rast eller
ro. Tidigt trädde andras hjälpsamhet till hans sida; och ej minst
beundransvärd blef framdeles hans förmåga att af denna hjälpsam-
het locka ständigt nya, ständigt större tillskott, alt under det han
i samlingarna helt insatte den förmögenhet, som efter föräldrarnes
död tillföll honom.
Från det egna hemmet öfverflyttade Hazelius sina hastigt väx-
ande samlingar först till några små af honom hyrda rum vid
Kungsbacken, där den första anspråkslösa utställningen egde rum,
och därifrån redan i början af år 1873 till den s. k. södra pavil-
jongen, nr 71 vid Drottninggatan. Här började han genast utföra
den plan, som enligt hans öfvertygelse »mer och mer måste vinna
efterföljd i andra stora etnografiska och kulturhistoriska museer».
För att föremålen måtte väcka större intresse, säger han, borde man
se dem i deras användning, se bohagen i själfva stugorna, se hura
dräkterna buros. Hela folklifsbilder borde framställas, hvarigenom
ett lifligt intryck kunde vinnas af befolkningens lynne och seder.
Enligt den sålunda uttalade principen anordnades de första interiö-
rerna. Allmogeafdelningen ansåg Hazelius såsom det nybildade
museets hufvudafdelning. Det rent folkliga elementet utgjorde dess
utgångspunkt. Men planen vidgades alt mera. Skråtiden, handt-
verkarnes och de högre ståndens lif rycktes med inom ramen, och snart
voro äfven grannländerna, främst Finland, Norge, Danmark och
Island, representerade i den »Skandinavisk-etnografiska samlingen»,
o
såsom den tUl en början benämdes. Ar 1880 utbyttes namnet mot
»Nordiska museet».
Nya lokaler anskaffades; men redan hade samlingarna vuxit till
den grad, att behofvet af en egen verklig museibyggnad alt mer
gjorde sig gällande. Redan år 1876 lyckades Hazelius åvägabringa
ett upprop, undertecknadt af ett stort antal ansedde män, manande
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS.
till insamling för uppförande af en sådan byggnad. Basarer anord-
nades, ocb den allmänna offervilligheten visade sig glädjande stor.
Den 17 april 1882 erhölls Kungl. Maj:ts upplåtelse af den s. k. Lejon-
slätten å K. Djurgården till en byggnad för museet. Denna bygg-
nad borde enligt Hazelius' mening blifva sådan, att ett besök däri
skulle bibringa en stark och mäktig stämning och således i sin mån
verka fosterländskt väckande. Den skulle innefatta en väldig hall
af den största kyrkas dimensioner. Han såg denna hall fri och vid
med luftiga perspektiv inramad af de färgrika allmogebilderna,
af utsikter från de nordiska landens skönaste näjder. Han hörde
sånger ljuda till firande af fäderneslandets stora minnen, han såg
en entusiastisk ungdom samlad där inne under de hvita fanorna
kring kung Gröstas stod. När han talade om dessa framtidsdrömmar,
brann i hans blick en egendomlig eld af på en gång hänförelse,
stolthet och trots. Han visste, att hans dröm betydde strid, att
han måste bryta fördomar och trångsinne, men också att segern
skulle blifva hans.
Under täta resor i utlandet studerade han där hvad dess främsta
museiinstitutioner hade att lära, men ingenstädes kände han sig
fullt tillixedsstäld. Han tänkte äfven i detta fall en stormans
tankar, och den plan han så småningom efter mycket öfvervägande
och efter långa öfverläggningar med arkitekter och konstnärer lät
utarbeta, bär ock vitne därom. Sedan byggnadsmedlen år 1888 nått
ett belopp af något öfver 400,000 kronor, tog byggnadsarbetet sin
början och har sedermera med större eller mindre fart bedrifvits,
alltid, så länge Artur Hazelius lefde, under hans personliga tillsyn.
Själf fick han aldrig se någon del af byggnaden fullt färdig; men
de rikliga medel, som inflöto genom det för ändamålet anordnade
lotteriet, gåfvo honom under hans sista år den trygga förvissningen,
att hans väldiga samlingar inom en nära framtid skulle erhålla ett
hem sådant, som hans stolta drömmar velat.
Hazelius' starka och skapande ande kräfde dock ett större verk-
samhetsfält än det, som samlingarnas inordnande enbart i denna
byggnad af sandsten och marmor kunde erbjuda.
Digitized by
Google
10 ARTUR HAZBLIUS.
Redan i slutet af 1870-talet torde hos honom den genialiska
tanken att bilda ett friluftsmuseum hafva vaknat.^ De anordnade
interiörerna ledde honom till öfvertygelsen att äfven själfva de ty-
piska byggnader, som i det verkliga lifvet utgjorde höljet kring
inomhusbildema, borde utställas såsom museiföremål. Men sådant
kunde icke lämpligen ske inom murarna af ett palats. Minnena
från hans vandringar i landet, synerna från förr af folkets idoga
möda eller i lek och dans bland de rätta omgifningarna af oförfal-
skad natur fordrade, för att i bild riktigt återgif vas, en öppen him-
mel med vindar och skimrande skyar, fordrade skogar och lunder,
fält och klippor. De fordrade närvaron af betande hjordar, af val-
larens lurlåtar.
En afton vid den tid, som nämdes, när kring Hazelius i en sluten
familjekrets talet dröjde vid mångfalden af dragkistor, mjölkbyttor,
lokor och selpinnar i museets samlingar, och någon skämtande an-
märkte, att sådana saker dock egentligen hörde bäst hemma i verk-
liga stugor, stall och ladugårdskättar, satt Hazelius tyst ett ögon-
blick. Sedan lyfte han blicken, som flammade till, och hastigt sade
han: »Det är just så, det skall bli. Vi skola skaffa mark och bygga
både stuga och ladugård».
Några år gingo. Den vaknade tanken arbetade sig fram alt
klarare. Från år 1885 började inköpen och förberedelserna för de
blifvande allmogehusen. Det första j ordf örvärf vet, Framnäsområdet,
var en gåfva år 1890. Därefter följde inköp efter inköp, till dess
Skansens vidd genom Tivoliområdets inläggande däri under Hazelius'
sista lefnadsdagar afrundades.
På utvecklingen af friluftsmuseet samlades under senare år
Hazelius* största intresse. Där skulle folklifvet framställas i lefvande
drag, den nordiska djurvärlden så vidt möjligt representeras och
^ Att Artar Hazelins redan tidigt umgicks med planer att söka som del af sitt
museum äteruppfSra äldre byggnader framg&r bland mycket annat af ett uttalande i
ett bref till amanuensen P. G. Vistrand, dagtecknadt den 3 juli 1880. Han skrifver där:
y Präktig nyhet om Torpastugan! Hon får ej glömmas. Ni skall gärna fä bli bygg-
mästare for denna, liksom Bondeson för Hallandstugan och R. Arpi för Islandstugan
o. s. v. Haf detta i minne! och aktgif pä de minsta smäsaker, som angå henne!» —
I samband härmed mä äfven erinras om, att Morastugan inköptes redan 1885, ehuru
hon först 1891 kom att flyttas till Skansen.
Digitized by
Google
ARTUR HAZBLIUS. 11
äfven alla växter från åker ocli äng, från hage och vildmark före-
trädas. Här kräfdes hans mångskiftande begåfning för att gifva
Skansen en konstnärlig helhetsprägel. Här fannos utrymmen för
hans vetenskapliga bildning och hans rika kännedom om folkets
lefnadssätt och seder att göra sig gällande. Och hans fina natur-
sinne, som uppodlats under ungdomsårens färder ute i bygderna,
kom här till sin rätt. Med aktsam hand och en alltid vaken blick
för naturens skönhet omskapade han de vanvårdade skogsslutt-
ningarna kring Djurgårdsbergets krön till en fager park. Med
plastisk blick och ovanlig organisationsförmåga förstod han att an-
vända hvarje punkt af området till det lämpligaste ändamålet, att
snabt, utan stora åthäfvor och många ord, planlägga och leda ar-
betena så, att alt syntes enkelt, nästan af sig själft åstadkommet,
samhörigt med den omgifvande naturen.
Själf uttänkte han och ordnade de lefvande historiska och folk-
liga bilderna. Han lät konungar och hjältar från förgångna tider
visa sig med riddare och svenner på fosterlandets stora minnesdagar;
han kallade kyrkofurstarne fram att skrida under baldakinen bland
rökelsemoln och sånger. Gamla melodier från hälft förgätna instru-
ment lät han väcka till lif, åldriga dansar, ännu lekta allenast i
undangömda bygder om lördagskvällarna i logen, förde han fram
att med glädje beskådas och läras af hufvudstadens ungdom.
Outtröttlig var hans möda, beundransvärda hennes resultat. Hvart
steg framåt fordrade strid mot ekonomiska trångmål. Aldrig var
han dock rädd för att medel skulle tryta. Han trodde på sin lyckas
stjärna och sin saks framgång. Med rätta gaf han till svar, när
någon mot en ny plan gjorde invändningar om den ekonomiska
risken: »Penningar? Skulle jag väntat på sådana, innan jag gått
till verket, hvad hade då blifvit gjordt? Jag dör bort, kanske mina
planer med mig; men pengar finnas alltid i världen.» Detta är stolta
ord, präglade af mäktig själfkänsla. Men för deras sanning måste
invändningarna tystna.
Såsom belysande Skansens tidigaste utveckling och särskildt
vitnande om den skarpa blick för Skansens betydelse och framtids-
möjligheter, som ända från första stunden utmärkte Hazelius, må
Digitized by
Google
12
ARTUR HAZELIUS.
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS.
13
C
0
CO
C
0)
c
3
>
E
3
u
CO
S
L.
'«
3
0
9
I
L.
3
t
<
Digitized by
Google
14 ARTUR HAZELIUS.
följande utdrag medtagas ur bref, som Hazelius under åren 1891
och 1892 skref till en i utlandet bosatt, honom nära stående vän.
»Faktum är emellertid, att jag icke heller i år har
ett enda öre att köpa för, ja ej ett öre till museets underhåll och
vård, utöfver hvad jag kan tigga samman.
Har *** skrifvit om »Skansen»? Det är en stor tanke, det på-
står jag själf. Skall berätta dig att jag i dag skrifvit till *•** för
att få de 25,000 kr., om hvilka jag i går öfverenskom med Chr.
Hammer, och hvilka jag måste skaffa till månadens slut. Jag är
beredd att sätta mig själf i sticket för summan. Vi måste ha
Skansen. En hel liten stad af gamla byggnader skulle växa upp på
den herrligt belägna tomten.» (16 jan. 91.)
»Skansen» är emellertid en sak, som tillhör ^min
lifsgärning». Det ligger en omätlig vikt vid dess förvärfvande, ty
ovisst är, om någon efter mig gör sig den mödan att söka utföra
den plan, jag i fråga om den samma utkastat, och som för museet
innebär fröet till en storartad utveckling och för Stockholm en ut-
omordentlig ekonomisk fördel.
Men om det går, det är en annan sak. Så lätt skall jag ej
släppa' taget.» (7 febr. 91.)
»Hvad säger du, om jag berättar dig, att jag nu
köpt Skansen af Hammer. 25,000 kronor! Jag ångrar det ej ett
ögonblick. Det är en betydelsefull tilldragelse i museets lif.»
(12 mars 91.)
»I går fick jag upplåtelsebref å Skansen. Alt så-
ledes klart. Jag är själaglad däröfver. På betalningen ämnar jag
ej tänka, eller åtminstone ej oroa mig däröfver — förr än i december,
då nästa inbetalning skall ske, om jag ej dessförinnan finner en
donator för summan.
Skansens förvärfvande är en viktig station på vägen. Läget
är helt enkelt idealiskt. Redan i vår skola väl en fyra stugor upp-
timras. Tre har jag redan bestämt och en har hitkommit.
Kanske söker jag i sommar anordna ett helt lappläger med
lappfamilj och renar (lefvande förstås).
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS. 15
Planering skall börja i dagarna. Jag har nyss fått löfte af en
man i *** om 1,000 kr. för en stuga och Scholanders soaré hoppas
jag skall ge det samma.
Mycket mera behöfves förstås!» — (19 april 91.)
»Skansen» är och blir enligt min öfvertygelse ett
mästergrepp och gör mig dagligen glädje, trots det att planering
m. m. nu hvarje vecka kräfver hundratals kronor, dem jag med
stort besvär måste upplåna. — Ingen förlagsgifvare! Förfärliga
dessa stockholmare! Men kom och se!
Ryggåsstugan från Bleking och hackstugan från Orsa ha hit-
kommit, grunden är lagd till den förra.» (11 juni 91.)
»I slutet af juni hade jag ytterst svåra dagar —
en vådlig penningebrist.
Skansen äter 3 till 400 kronor i veckan blott för arbetarna.
Men jag ångrar mig ej ett ögonblick.
Men svårt som sagdt med penningar, helst så många penninge-
gifvare äro borta. Och bidrag vankas ytterst sparsamt. — — —
4 byggnader äro nu under arbete där ute. Snart skall du få
en notis om dem.» (19 juli 91.)
»Kanske är du missnöjd med mitt Belvedereköp?
Vore du här, skulle du finna det vara en mästerkupp, trots den
stora börda jag ytterligare åtagit mig. Jag har en stark förtröstan,
att det skall gå — och du vet att tro kan försätta berg.
Nu gäller att skaffa penningar både till Skansen, Belvedere,
^yggi^der och samlingarna m. m. Jag har i år skrapat samman
öfver 25,000 kronor — och det är ju ej så illa i dessa usla tider.
Och så tänker jag förverkliga stockholmarnes önskemål sedan
20 år till baka. Jag tänker lägga en zoologisk trädgård i Belve-
dereparken (35 tunnland), men endast nordiska djur. Du häpnar
kanske, men det är ej så farligt. Tanken har slagit lifligt an, fast
jag ännu ej låtit den komma till prässen. En liten vacker ren-
hjord ha vi redan samt svanar, gäss, ankor och getter.
Excelsior!
Och Skansen skall bli en grufva. Med Skansen skola vi taga
stookholmame.
Digitized by
Google
16 ARTUR HAZBLIUS.
Var ej rädd för den zoologiska trädgården! Alt skall gå för-
siktigt(!) Blott nordiska djur, som vi mest skola få till skänks.
(18 dec. 91.)
»Det bedröfvar mig, att da ser mina förehafvanden i så mörk
dager. Minns dn, huru rädd du var för Skansen? Och dock är
Skansen säkert en af mina bästa tankar och artar sig att bli en
guldgrufva.
Och hvad har ett panoptikon att göra med våra anläggningar?
Då jag ej hinner i bref utveckla mina planer, skall jag, i stället
sända dig en uppsats af G. af Geijerstam i Wåhlins tidskrift »Ord
och bild». På honom har Skansen gjort intrycket af en stor »folklig
dikt, omsatt i realiteter». Just det intryck jag ville gifva.
Jag har ej gått de gamla museivägarna, utan till en viss grad
brutit nya.
Oroa dig ej för den zoologiska trädgården! Du skulle se våra
renar — huru de trifvas i snöyran och huru de illustrera lappartias
lif. Där har du i själfva verket sakernas innebörd. Land och folk
är och har varit Nordiska museets uppgift — och djurvärlden är
här af stor betydelse. Se dock det storslagna i tanken och tala ej
om panoptikonbilder.
En alldeles ovanlig stämning för Skansen har här synts rå-
dande. Möjligen söka några af de museimän, som alltid sett mig
med oblida ögon, att vrida mina planer på sned, för att få tillfälle
till anmärkningar. Det rör mig ej synnerligen.» (6 jan. 92.)
Artur Hazelius' intresse var aldrig enbart museimannens. Det
var fosterlandet han ytterst ville genom sitt verk gagna. Han
ville höja och stärka nationalkänslan, lära vårt folk dess samhörig-
het med de öfriga nordiska folken. I alla hans sträfvanden var
den drifvande kraften hans önskan att förverkliga detta det Nor-
diska museets väckarekall.
Framträdande var hans förmåga att i alt sitt arbete, äfven
under utförandet och öfvervakandet af skenbart betydelselösa de-
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS. 17
täljer, strängt fasthåJla vid de stora bärande grundtankarna. Dock
utarbetade han aldrig för sig något genomfördt program, utan städse
lät han sina planer utvecklas på ett organiskt sätt under verksam-
hetens fortgång. Han utmärktes af en sällspordt lycklig förening
af lugn, förtröstansfull optimism och klarsynt, nykter verklighets-
känsla. Han hade en barnsligt naiv tro på styrkan af de idéer,
som besjälade honom, och ville gärna tro på andras goda vilja att
för dem arbeta på samma osjälfviska sätt. Men å andra sidan hade
han en säker instinkt för hvad som var möjligt att utföra, för hvad
som kunde ske genast och hvad som borde uppskjutas till framtiden.
Tack vare sin skarpa blick, sitt klara omdöme och sin sega
energi, som aldrig släppte taget trots bekymmer och motigheter,
förde han sitt verk igenom till den punkt, att det samma äfven
utan hans ledande geni skall af egen inneboende kraft kunna ut-
vecklas alt vidare, tills det mål är nådt, som han med tillförsikt
motsåg ännu i stunder, då han anade sitt nära slut.
Vid ett eller annat tillfälle under loppet af 1901 års vår hade
Artur Hazelius haft känningar af ett hj ärtlidande, som dock troddes
af mindre allvarlig art. Ansträngningarna för möjliggörandet af
Tivoliområdets inköpande samt den af ifver och intresse ökade ner-
vösa spänningen därvid togo dock på hans krafter. Det därefter
följande intensiva arbetet för ett snabt ordnande före den inbry-
tande sommaren af det nyförvärfvade vidsträckta området torde än
ytterligare försvagat hans hälsotillstånd, utan att likväl sådant i
det yttre var märkbart.
Pingstdagen hade varit strålande vacker. Häggarna hade slagit
ut i blom, narcisser och tulpaner kransade rabatterna, trädens ny-
utspmckna löf mättade den soliga luften med vårens doft. Artur
HazeUus hade för sista gången i lifvet vandrat på Skansens vägar.
Aftonen tillbragte han som vanligt med sina expeditionsgöromål.
Han granskade programmet för den tillämnade stora vårfesten. Han
gick sent till hvila. Nästa morgon, den 27 maj, lyste solen öfver
hans gula hus, när döden kom.
Museets nämd, som följande dag sammanträdde, har till proto-
kollet anfört följande ord:
Digitized by
Google
18 ARTUR HAZELIUS.
»Sistlidne gårdag, annandag pingst, klockan något före nio på
morgonen hade Nordiska museets stiftare och styresman, ledamoten
af dess nämd fil. doktor Artur Hazelius af hjärtfbrlamning hastigt
och utan föregående sjukdom aflidit i sin bostad å Skansen. Flag-
gorna hade hissats å half stång och sorgebudskapet af Skansens
klockor burits ut öfver stad och land. Den man, hvars lif slutat,
hade med rastlös möda och ihärdig viljekraft i fosterlandets tjänst
och till dess ära utfört ett verk, som vunnit samtidens beundran
och kärlek. Han hade genom sitt flärdfria väsen, sitt varma och
trofasta hjärtelag i förening med en öfverlägsen andlig begåfning
kring sig samlat vänner och medhjälpare, som gjort till sin uppgift
att i förlitande på hans klara blick följa honom på de vägar, han,
efter att städse hafva med samvetsgrannhet pröfvat gifna råd, så-
som goda anvisade. Att söka undanrödja mötande svårigheter, be-
reda medel till fullföljande af hans storslagna planer, att uppmuntra
och stödja hade jämte handhafvandet af museets ekonomiska för-
valtning varit nämdens hufvudsakliga uppgift. Då nu det smärt-
samma budet om styresmannens bortgång träffat nämden, hade denna
i känslan af de ökade plikter och det tunga ansvar, som å nämden
öfvergått, beslutat att innevarande dag sammanträda för att öfver-
lägga om de mått och steg, som på grund af dr Hazelii död borde
omedelbarligen vidtagas.
Innan förhandlingarna togo sin början, uttryckte nämden till
detta protokoll sin djupt kända sorg öfver den oersättliga förlust,
som genom dr Hazelii bortgång drabbat nämden, Nordiska museet
och Sverges folk. Ständigt skall hans minne lefva. Ständigt skall
Nordiska museets nämd sträfva att i hans anda värdigt upprätt-
hålla det stora verk, som var hans ädla, exempellösa lifsgärning.»
Sin uppfattning angående sättet för museets ledning i händelse
af styresmannens hastiga frånfäUe hade den bortgångne antydt å
ett par bland hans papper befintliga anteckningar, hvilka vid samma
nämdens sammanträde föredrogos och i den form de af dr Hazelius
erhållit intogos i protokollet. De torde vara af den betydelse, att
de här förtjäna intagas.
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS. 19
Föreskrifter
hYilka jag önskar skola iakttagas i händelse af mitt Ar&nf&Ue.
Styresmannabefattniiigen vid Nordiska museet eller chefskapet
öfver hela institutionen lämnas tills vidare obesatt, d. v. s. till dess
man funnit en man — oegennyttig, kraftig, varmt intresserad och
kunskapsrik — som kan anses lämplig att leda alla den stora an-
staltens afdelningar. Under närvarande förhållanden finner jag
knapt någon mera lämplig att öfvertaga chefskapet än min son
Gunnar Hazelins, redan nu — till dess han slutat sina studier i
Uppsala — såsom rådgifvande, sedan möjligen såsom verklig chef.
Han torde vara den, som bäst känner museets stiftares planer och
som skulle kunna upprätthålla museets traditioner.
Till föreståndare fbr den konstindustriela afdelningen och af-
delningen for de hö^e stånden torde hofintendenten J. Bottiger
kallas. Till föreståndare för allmogeafdelningen torde utses amanu-
ensen P. Gr. Vistrand. Till föreståndare för museets byggnad på
Lejonslätten, för Skansens friluftsmuseum med alla dess byggnader
och anläggningar — äfven de zoologiska — förordnas tills vidare
Gunnar Hazelins, som eger att inhemta råd och upplysningar af
arkitekten professor I. G. Clason och arkitekten G. Améen. Till
intendent öfver den zoologiska afdelningen E. Hammarstedt. Dock
bör — för att så vidt möjligt förebygga brytningar — intendenten
öfver den zoologiska afdelningen vara underordnad intendenten
öfver Skansens friluftsmuseum, som bör ega bestämmande rätt i
ekonomiska frågor, som angå den zoologiska afdelningen och i
allmänhet i sådana fall, där de särskilda afdelningarnas intressen
synas i någon mån stridiga.
Anläggningarna på Framnäs böra läggas under intendenten
öfver Skansen.
Då chef för hela anstalten — styresman — tillsättes, bör han
forbinda sig att ej åtaga sig någon annan befattning, utan helt och
Digitized by
Google
20 ARTUR HAZELIUS.
odeladt egna sig åt sitt nya kall. Däremot bör han kunna på samma
gång vara intendent öfver Skansens friluftsmusenm.
Skansen den 19 december 1896.
Artur Hazelias.
Granskadt och berigtigadt den 8 mars 1897.
Artur Hazelius.
Till ofvanstående hade dr Hazelius den "/4 1901 gjort följande
tillägg.
Styresmannen har själf den högsta tillsynen öfver museets
byggnad på Lejonslätten och alla däri förvarade samlingar liksom
öfver Skansens friluftsmuseum och dit hörande byggnader och an-
läggningar.
Under styresmannen lyda föreståndarne för museets särskilda
af delningar, h vilka tillsättas i den mån, fullt lämpliga personer att
sköta dessa befattningar finnas. Hit höra den konstindustriela af-
delningen jämte afdelningen för de högre stånden, hvilka, om det
prof vas lämpligt, förenas i en persons hand. vidare handtverks- och
skråafdelningen samt afdelningen för arbetets historia, hvilka böra
förestås af en och samma person, som emellertid äfven kan sköta
en del andra mindre afdelningar. Ytterligare allmogeafdelningen,
hvilken kräfver en särskild föreståndare. Till dessa bör läggas
föreståndaren för registratorsafdelningen och för den zoologiska af-
delningen på Skansen.
Anses icke fullt lämpliga personer till en eller annan af dessa
befattningar finnas, skötas dylika tills vidare af amanuenser.
Erfarenheten bör för öfrigt afgöra, om flere föreståndarebefatt-
ningar pröfvas nödiga, men alla böra lyda under styresmannen.
A. Hazelius.
Huru djup och allmän sorgen var efter den så hastigt bortryckte
fosterlandsvännen, därom bar det allmänna deltagandet i jordfäst-
ningshögtidligheten tydligt vitnesbörd. Hazelius hade varit en enkel
man, som gått sin egen af honom själf utstakade väg fram utan att
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS. 21
se sig åt höger eller venster, och under sin senare lefnad hade han
dragit sig nndan alt ntom sitt arbete å Skansen. Men nu vid hans
jordfästning deltogo alla samhällsklasser, och tio tusenden följde
honom då med känslor af tacksamhet och vördnad på den sista fär-
den. Man såg den dagen så tydligt, att hans landsmän lärt sig att
förstå och värdera det verk han skapat, de fosterländska mål, för
hvilka han manligt kämpat, och den osjälfviska kärlek till Nordens
land och folk, som städse bestämt hans lif.
Jordfästningen var utsatt till den 4 juni, och denna dag in-
gick solig och ljus. På morgonen flyttades kistan upp till Orsa-
knilen, där Nordiska museet låtit uppföra ett vackert och kraftigt
hvälfdt tempel, fullständigt inklädt i granris. Kring frisen löpte
girlander af krusflor med infästa silfverstjärnor, och öfver ingån-
gen, dit svartklädda trappor ledde, stodo skrifna Tegnérs ord:
»Tron ej hvad håglösheten hviskar till er:
att striden är för hög för er förmåga
och att den kämpas ut väl er förutan.»
Inne under hvs^lfvet på den höga katafalken hvilade i ekkistan,
som höljdes af en blågul flagga af siden, skänkt af Nordiska mu-
seets amanuenser, Artur Hazelius' stoft.
Under förmiddagens lopp, då Skansens hufvudport stod fritt
öppen för en hvar, hade talrika människoskaror i tyst allvar vandrat
den granrisströdda vägen fram förbi katafalken för att gifva den
döde sin af skedshälsning. Högtidlig och värdig var denna, den
stora allmänhetens ordlösa hyllning, vitnande om en kärlek och en
beundran, som i lika grad genomträngt samhällets alla lager.
Pör eftermiddagen hade anordnats en sorgehögtid, som skulle
ega rum uppe på Skansen, innan dess aflidne herre fördes bort till
jordfistningen i Östermalms kyrka. Enkel och flärdlös, blef denna
sorgefest under sommarens fria himmel af den mest gripande art.
Omkring kl. 5 började särskildt inbjudna samlas på planen framför
det gröna templet, medan vägarna därnedanför, så långt utrymmet
medgaf, fyldes af de tusenden, som kunnat erhålla inträdeskort.
Digitized by
Google
22
ARTUR HAZELIUS.
4
a
a
E
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS. 23
Hällestadstapelns stora klocka ringde, och studenterna upptå-
gade, f&retrftdda af florbehängda standar och fanor: IJpsala student-
kårs, Stockholms och Norrlands nationers samt Stockholms hög-
skolas. Yid sidan- af dem stälde Stockholms arbetareförening sitt
baner. Omkring kistan höllo tolf rättvikskarlar vakt, och Nor-
diska museets kullor stodo i vackra sorgdräkter af svart med hvita
dok samlade vid sidan af templet. När klockan slog sex, tystnade
klocktonema från Hällestadstapeln och regementsmusiken tog vid.
Så ljöd requiem, sjunget af en manskör, och när sången tystnat,
trädde professor Oskar Montelius upp till katafalkens fotsteg och
talade:
Åter har Sverges folk lidit en oersättlig förlast. Artur Hazelius har
ryckts bort midt under sitt rastlösa arbete. Hans stora lifsgärning synes oss
nu ?ara endast halfgjord, liksom den väldiga byggnaden där nere på Lejon-
slätten står endast halffärdig, detta palats, som blir en af vår stads ståtli-
gaste prydnader, och som skall inrymma en af vårt folks största skatter. Vi
sörja ej blott för hans egen utan för vår och sakens skall däröfver, att det
Nordiska maseets skapare ej fick se sina samlingar inflyttade i den byggnaden.
Men lika säkert som vi kunna hoppas, att det Nordiska maseets nya hem
snart skall stå fördigt, lika säkert kanna vi hoppas, att Artur Hazelius' lifs-
verk skall fullbordas. Vi hafva så mycket större skäl att hoppas det, som
vi veta, att det stora företaget, tack vare hans själfuppoffrande energi, står
på säker ekonomisk grund, om än ett kraftigt understöd från allmänhetens
sida hädanefter som hittills är nödvändigt.
Det kunde synas öfverflödigt att i dag och på denna plats orda om
.\rtur Hazelias' lifsgärning, ty den är känd af alt Sverges folk, ja den är
känd i alla Nordens länder. Men då Nordiska museets styrelse önskat, att
några ord nu skulle sägas därom, gör jag det så mycket häUre, som det är
ett behof för oss andra arbetare på samma fält att gifva ett offentligt uttryck
åt den beundran vi känna för hvad han uträttat, för det öfverlägsna sätt,
hvarpå han utfört sitt svåra värf, för den vetenskapliga ande han från första
stund visste ingjuta i sitt företag, för den genialitet han visade i stort som
i smått.
För några år sedan hörde jag en forskare nästan med förtviflan tala om
den oersättliga förlast, som ej blott vetenskapen, utan hela mänskligheten
lider hvar gång i den yttersta västern af Nordamerika ett litet folks fädeme-
ärfda odling tillintetgöres af den moderna kulturen, innan man, så vidt görligt
varit, lyckats i alla enskildheter bevara minnet af, huru det folket lefvat.
Digitized by
Google
24 ARTUR HAZBLIUS.
hvad det känt och tänkt och trott. Det är Artur Hazelins' stora förtjänst,
att han så kraftigt bidragit till att af vända den förlust ti skulle hafva lidit,
om den form, vårt folks odling under årtusenden erhållit, skulle hafva till-
intetgjorts, innan man så som nu sörjt för att den fortlefde i minnet.
Väl hör Nationalmusei samling af minnen från vår forntid både till de
älsta och de i sitt slag rikaste, som finnas i världen. Genom f5rhSllandenas
makt måste dock den samlingens tyngdpunkt förläggas så långt till baka i tiden,
att man ej kan bilda sig en så klar föreställning om Ii f vet, särskildt det
inre lifvet, under de skedena af vår historia som om lifvet under de sist för-
flutna århundradena. Men det är dessa sista århundradens minnen, som bilda
hufvudmassan i det Nordiska museet. Detta är af så mycket större vikt, som
den svenska odlingen just under dessa sista århundraden tagit alldeles nya
former, betingade af det moderna Europas kultur. Hade ej Artur Hazelius
funnits, skulle vi och än mer de, som komma efter oss, hafva vetat altför litet
om lifvet i Sverge för några århundraden, ja några mansåldrar sedan. Det
är i sin ordning kännedomen därom, som gjort det möjligt för oss att få en
så klar bild, som den vi ega af lifvet i vårt land för årtusenden sedan.
Att det museum Artur Hazelius skapade var afsedt ej endast fbr det
svenska folkets utan för alla de nordiska folkens minnen, var en stor tanke
och en riktig tanke. Ty den odling, som vuxit upp på skandinavisk grand,
är hufvudsakligen den samma, antingen den kallas svensk eller finsk, norsk
eller dansk. Grenarna på ett träd sträcka sig ut åt olika håll, men de utgå
från samma stam och bilda till sammans ett helt.
Det var i sista stunden Artur Hazelius kom och kunde börja att samla
dessa minnen af forna tiders lif. Några årtionden senare hade det varit för
sent. Då hade det ej längre varit möjligt att rädda alt, som nu kunnat
räddas, ty i våra dagar utplånas snabbare än någonsin förr spåren af våra
folks gamla odling, så olik den nya vi fått i dess ställe.
Med undran spörjer man, hur det varit möjligt för Artur Hazelius att
sam manbringa de betydliga penningesummor, som utförandet af hans stora
fosterländska plan kraft, summor, som ej blott äro betydliga för våra förhål-
landen, utan som skulle hafva varit det äfven i vida större och rikare land.
Det har varit möjligt endast därigenom, att Sverges folk lika fast trodde på
hans oegennytta och hans förmåga att genomföra sin plan, som han trodde
på det svenska folkets offervillighet för en stor idé. Tusenden hafva lämnat
sina bidrag; mer än en har sedan tackat för att han fått vara med och
draga sitt strå till stacken.
Flydda tiders folk hafva åt sina gudar, åt det högsta de kände, byggt
praktfulla tempel, af h vilka många trotsat tiderna och ännu i dag vitna om,
hvad de folken kunde åstadkomma. Men själfva nöjde sig dessa folk med
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS. 25
enkla boningar, som för länge sedan försYunnit. Artur Hazelius var lik dessa
forntidens män. Medan på hans bön millioner offrades åt det, som skalle
blifra en vårt folks nationalhelgedom, medan han uppförde en praktbyggnad
åt rara &ders minnen, lefde han själf så anspråkslöst som få, \ den enkla
gammalsYenska staga här på Skansen, där han för några dagar sedan insom-
nade i den sista sömnen. För förverkligandet af sin idé offrade han ett
tredjedels sekel af oförtröttadt arbete. Hela sin förmögenhet riskerade han,
och dess atom iklädde han sig personligen stora ekonomiska förbindelser. Långt
ifrån att begära något dyrtidstillägg, afstod han år efter år en stor del af
den lön, som oafkortad skulle hafva varit en altför ringa ersättning fOriians
otroliga möda. Det var dessa förhållanden^ som berättigade honom att bedja
andra personer om deras hjälp för hans stora sak.
Trots alt hvad han gjort för sitt museum, var han dock de sista åren
egentligen icke känd som Nordiska museets skapare. Han kallades, liksom
på extrabladen, hvilka förkunnade hans bortgång, >Skansens skapare». Och
det med rätta, ty Skansen är den mest genialiska af hans skapelser. Här,
där vi na stå, har genom beröringen af hans snilles trollspö inför våra ögon
vuxit upp något, till hvilket ingen förebild fans — och till hvilket intet
motstycke finnes.
I Skandinaviskt etnografiska samlingen voro visserligen några rum in-
redda, hvilka visade oss, huru det inre af forntidens hem tedde sig; men ut-
sidan af dessa hem kunde man där ej lära känna. Här hafva vi för oss
hela hemmen, med sin omgifning. Och vi hafva här mycket annat.
Att Skansen blifvit så populär, beror därpå, att den ej blott är en ve-
tenskaplig institution, utan att den har så mycket att direkt säga till hela
folket.
Den, som tror, att man ej kan lefva lycklig utan alt det, som i våra
dagar anses oundgängligt för hemmets trefnad, häpnar, när han här ser, huru
enkelt vårt folk, äfven de bättre lottade af detta folk, i forna tider left, huru
mycket de saknat af det, som nu räknas till lifvets nödtorft. Men den, som
tillika känner, hvad detta samma folk uträttat i svunna dagar, — äfven i
dagar af försakelser och lidanden, som vi lyckligtvis ej kunna göra oss någon
föreställning om, — han fylles af beundran öfver att under sådana förhål-
landen så många stordåd på det fredliga arbetets fält ej mindre än på krigets
kunnat utföras.
Det var detta Artur Hazelius ville visa sitt folk. Han ville, att vi af
Nordiska museet och Skansen skulle lära oss, i huru hög grad människan kan
göra sig oberoende af lifvets små och ogynsamma förhållanden, huru liten
rol det materiela behöfver spela i jämförelse med det ideela. Artur Haze-
lius var idealist. Hade han ej det varit, skulle han aldrig kunnat utföra.
Digitized by
Google
26 ARTUR HAZELIUS.
hvad han utfört. Hvad han verkat för idealismen är af den största betydelse
i en tid, då dansen kring gnldkalfven hotar att blifva vildare än någODSiii.
Men Skansen har blifvit något annat och något mera än ett frilafts-
mnsenm. Det har blifvit en andlig kurort för Stockholms invånare och för
många andra. På den plats, hvars underbara möjligheter Artur Hazelias'
skarpblick upptäckt, hafva vi nu i många år mötts för att mottaga upp-
friskande intryck. Hur mången gång hafva vi ej stått här gripna af Skansens
egendomliga skönhet vid solnedgången, då den praktfulla himlens röda glans
skimrade mellan björkarnas hvita stammar, under det våra vackraste foster-
ländska sångers toner dallrade i luften? På hur många af vårt folks minnes-
värda dagar hafva vi ej, på Artur Hazelius' inbjudning, samlats här för att
genom upplifvandet af dessa minnen själfva få kraft att verka för vårt land
så som våra fäder verkat.
Talaren vände sig mot kistan och fortsatte:
Till tack för alt hvad du gjort för oss och vårt land, hafva vi velat
med dig fira ännu en minnesfest här på Skansen. Ditt öra kan ej längre
uppfatta hvad vi säga, men vi hoppas, att din ande ännu sväfvar öfver Skan-
sens fagra höjder. Du ser, hur Sverges folk söijer dig, som så högt älskat
ditt folk och ditt land. Har ditt lifsverk varit underbart och storslaget, så
har också ditt folk mött dig med förtroende, beundran och tacksamhet. Du
har fått den högsta belöning en man kan få: i det tack, som hela ditt sör-
jande folk, hög som låg, egnar dig för hvad du uträttat, blandar sig intet
missljud. Ditt eftermäle är sådant, som endast sällan faller på en dödligs lott.
Och jag är öfvertygad om, att det eftermälet ej skall lida ändring i
framtiden. Du skall äfven för sena släktled stå som typen för en viljestark,
oegennyttig, fiärdlös man, hvilken älskade ditt folk, och hvilken älskades af
detta folk till baka. Man skall minnas dig som en man, hvilken lefde för en
stor tanke, och hvilken lefde helt för den.
Du har med kärlek vårdat det svenska folkets minnen. Sverges folk
skall kärleksfullt vårda ditt minne. ^
Efter detta tal uppstämdes »O Gud, som styrer folkens ödens,
och häruppå framträdde bibliotekarien Harald Wieselgren till temp-
lets trappa. Han tecknade i lefvande drag en bild af Hazelius
såsom människa och vän:
Hur formas en sådan man som Artur Hazelius? Sjftlf har han som de
viktigaste bidragen till sin utveckling framhållit de intressen, som ingifvits
honom dels af hans fader, dels af hans hem. Där ha vi altså utgångspunk-
> Efter Svenska Dagbladet den 5 juni 1901.
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS.
terna, den väldige fadern^ det sköna hemmet, beläget i det för sin fägring
bekanta Tjnst. Hos fadern fans mycket af det, som sedan i annan form
framträdt hos Artur Hazelius. Det fans mellan Hazelius och hans far ett
dabbelt band, som sammanslöt dem: den beundran sonen hyste för fadern och
den fasta tro fadern hade till sonen, ett band, som förenade mer än fader
och son, förenade Artur Hazelius med hela det svenska folket.
Hazelias kom sent till sin fulla utveckling, men han hade hela sitt lif
troget och träget arbetat på den utbildning, som skulle möjliggöra denna.
Han fann sig ej häller själf till en början. Först var han skriftställare i
fornnordiska språk, sedan lärare, vidare lärare för hela den stora allmänheten
genom utgifvandet af folkskrifter. Under tiden var han ständigt ute och såg
sig om i naturen, och skulle någon ha nytta af sådana färder, var det Ha-
zelius, som aldrig såg på sin egen nytta. Han blef vän med alla, hvar han
färdades fram, i adels- och prästgårdarna, likaväl som i bonde- och torpar-
stngorna. Den sidan af hans väsen förtjänar sin egen belysning, hans vänner
och hans ställning till dem.
Ej kan jag tala om något nytt om Hazelius. Han är ju så känd, så
oppburen af alt Sverge, att han kan räkna på den största belöningen, den
att & svenska folket till arftagare. Och det svenska folket kan ej öfvergifva
hans verk, så länge fosterlandssinne, svenskmannasinne ännu finnes kvar i
våra bygder.
Ett tack till Hazelius, ett erkännande åt hans många stora förtjänster,
hans varma hjärta, hans otroliga arbetsförmåga samt den innerliga och för-
ståelse vinnande kraft, hvarmed han till det svenska folket hviskat: »Lyssna
till den furas susning, vid hvars fot du sitter». ^
Sedan nu Skansens bamkör från skogsbrynet sjungit en rytmisk
koral, framträdde deputationer för kårer, sällskap ocli föreningar
samt nedlade minneskransar å fotstegen framför templet. Under
tiden hade manskören med dämpade röster uppstämt Geijers »Stilla
skuggor breda sig i kvällen», och då sången tystnat, talade pastor
primarius dr H&hl stående vid kistans fot minnets ord öfver den
döde, som för sina talrika tjänare och underlydande varit ej blott
den mest vördade utan ock den mest älskade husbonde. Med ett
tack till minnet och nedkallande Guds välsignelse öfver hans verk
samlade han slutligen allas tankar i en gemensam bön.
Nu lyfte de tvänne leden af reslige dalamän, af hvilka flere
färdats ned från sina aflägsna hem särskildt för detta tillfälle, den
' Efter Svenska Dagbladet den 5 juni 1901.
Digitized by
Google
28 ARTUR HAZELIUS.
flagghöljda kistan, på hvilken endast lågo, jämte en sonens minnes-
gärd, kransar från kronprinsparet samt från prinsarne Gustaf Adolf
och Vilhelm.
Processionen bildade sig. Först tågade efter Flottans musikkår
de närvarande studenterna och arbetardeputationen under sina
fanor. Sedan följde öfriga kårer. Kullorna och manliga tjänare
från Skansen, i samlade grupper, buro de många, från katafalkens
trappsteg uppsamlade kransarna.
Sakta bars kistan, följd af den dödes närmaste anhöriga, Nor-
diska museets nämd, hedersledamöter och tjänstemän m. fl., fram
mellan allmänhetens täta led. När kistan fördes ut från Skansens
område, ljöd afskedssaluten från batteriet. Kistan lyftes å en vän-
tande svartklädd vagn under ett hvalf af lefvande grönt; och vidare
skred tåget in mot staden, öfver Djurgårdsbron och längs Strand-
vägen. Högtidsstämda, oöfverskådliga människomassor hade samlats
på dess väg, flaggor på half stång vajade mellan gatans gröna
lindar, från fönster och tak och från hamnens skepp. Sorgmarschen
tonade än, när tåget nådde Hedvig Eleonoras kyrka, där jordfäst-
ningen skulle försiggå. Här hade infunnit sig kronprinsen samt
representanter för konungen och drottningen samt det öfriga konunga-
huset.
En blandad kör sjöng till orgeln en psalm, hvarefter do-
centen vid Uppsala universitet J. A. Eklund framträdde till kistan
och höll en dödsbetraktelse med ledning af ordet: »Utransaka mig
Gud och känn mina tankar.»
Under det att fanorna sänktes, föUo de tre skoflama mull på
kistan. Högtidligt tyst och stilla var det i templet, medan jord-
fästningens ord uttalades öfver fosterlandsvännen, den af alt vårt
folk vördade, som nu vigdes till grafvens ro.
Åter ljöd psalmsång, Gounods »Ave verum» uppstämdes, och
sedan en stråkkvartett utfört Rubinsteins »Sferemas harmoni», af-
slöts högtidligheten med Normans sorgmarsch.
Ute på Skansen skulle griften redas. Under dess furor hade
Artur Hazelius älskat att vandra. Där skulle han komma att njuta
den långa hvilan efter sitt arbetsfylda lif. Intill dess klippkam-
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS. 2»
maren uppe på höjden vid Hällestadstapelns fot knnde mottaga
hans stoft, fördes detta att hyila i Östermalms kyrkas grafkapell.
Jordfästningen blef sålunda liksom en värdemätare å det er-
kännande Sverges folk gaf den bortgångne stormannens lifsgäming.
Rättviksbönderna, som trots vårsåddens brådska gåfvo sig af söderut
för att visa »doktorn» den sista tjänsten, äro ett uttryck för den
folkstämning, som i Nordiska museets skapare såg ej först och
irämst den geniale museimanncD, utan den klarsynte vännen, räd-
daren och vårdaren af så mycket, som blifvit oss kärt, emedan det
bildat den omgifning, inom hvilken vi och de våra, led efter led,
vuxit opp; som, ledd af sitt snille och sin fosterlandskärlek, i en
typiskt svensk natur gifvit huld och hägn och rätt till minne åt
det, som enligt vanlig uppfattning var dömt till vanvård och för-
störelse, men som med starka, om än ofta omärkliga länkar knyter
oss samman med vår forntid.
Hade Nordiska museets skapare själf fått utse de kransar, som
skulle egnas hans minne — säkert hade han ej kunnat välja någon
for honom kärare, än den som bands af hans samtid, då den, åt-
minstone för en stund, klart insåg, att det folk, som vill ega rätt
till framtid, måste grunda den rätten på kärleksfull och offervillig
vördnad för det förflutna.
Ty det var kärnpunkten i hans ädla lifsgäming.
Digitized by
Google
Nordiska museets
styrelse och tjänstemän/
styrelse.
Ordförande.
Ej vald.
Styresman.
Ej tillsatt.
Skattmästare.
Byråchefen Viktor Almquist. 1897.*
Öfrige ledamöter.
Professor Carl Curman. 1890. Vice ordförande.
Professor Isak Gustaf Clason. 1899.
Ingeniör Claes Gustaf Norström. 1900.
Hofintendenten dr John Bottiger. 1901.
Styrelsens sekreterare.
Fil. licentiat Gunnar Hazelius. 1901.
* I denna förteckning angifyas förhållandena, sådana de voro den 31 dec. 1901.
* Siffrorna angifva det år, då befattningen tillträddes.
Digitized by
Google
TJÄNSTEMAN. 31
Tjänstemän.
Ordinarie amanuenser vid museet i staden och å Lejonslätten,
Hr Pkr GusTAir Yistrand, förestår allmogeafdelningen samt t. v.
handtverks- och skråafdelningen. 1875.^
Dr John Bottiger, förestår afdelningen för de högre stånden och
den konstindustriela afdelningen. 1891.^
Hr Edvard Hammarstbdt, registrator, förestår lapska och grönländska
afdelningarna samt yapenafdelningen m. m. 1890.
Fröken Visen Levin, förestår biblioteket och arkivet. 1885.
Fröken Anna Levin, leder märknings- och konserveringsarbetena samt
biträder vid registreringen. 1886.
Fröken Selma Ström, räkenskapsförare. 1886.
Fröken Ebclia Helleday, vid registreringsarbetet. 1876.
Fröken Agnes Ljungberg, förrådsförvaltare och biträdande sekreterare
i Samfundet för Nordiska museets främjande. 1881.
Fröken Louise Hagberg, biträdande sekreterare i Samfundet. 1891.
Fröken Lotten Hagberg, biträdande vid biblioteks- och arkivgöromål.
1891.
Fröken Gerda Cbdbrblom, vid registreringsarbetet. 1900.
E. o. amanuenser vid museet i staden och å Lejonslätten.
Fröken Hilda Wallin, vid klädkammaren. 1885.
Fröken Marianne Bäckström, vid märkningsarbetet. 1892.
Fröken Ellen Planthaber, biträdande vid Samfundet m. m. 1893.
Fröken Ida Möller, biträdande räkenskapsförare. 1898.
Fröken Gudrun Biller, vid märkningsarbetet. 1899.
Fil. kandidat Johnnt Roosval, vid afdelningen för de högre stånden
och den konstindustriela afdelningen. 1901.
JRustmästare rid museet i staden.
Hr Frans Oskar Holmström. 1879.
^ Siifrorna angifva det år, då personen i fråga antogs i mnseets tjänst.
' Å styrelsens vägnar har intendenten for H. M. konungens konstsamlingar dr
John Böttigbb under tiden från den 1 okt. till årets slut öfvervakat arbetena i museet
i staden och på Lejonslätten.
Digitized by
Google
32 TJÄNSTEMÄN.
Vaktmästare vid museet å Lejonslätten.
Hr August Lindstein. 1899.
T. f. föreståndare för museets afdelningar å Skansen.
Fil. licentiat Gunnar Hazelius. 1901.
Ordinarie amanuenser å Skansen.
Fröken Sigrid Millrath, förestår expeditionen och klädkammaren.
1892.
Hr Alarik Behm, biträdande föreståndare vid de natnrvetenskapliga
afdelningarna. 1897.
Fröken Hedvig Bratt, vid den etnografiska af delningen m. m. 1899.
JE. o. amanuenser å Skansen.
Fröken Hedvig Boivie, räkenskapsförare. 1898.
Fröken Elsa von Schwerin, vid klädkammaren. 1898.
Fru Elin Sjöstedt, f. Boman, förrådsförvaltare. 1899.
Fröken Gina Broman, biträdande räkenskapsförare. 1900.
Fröken Elsa Broman, vid expeditionen. 1900.
Fogde d Skansen.
Ej tillsatt.
Fodermarsk vid zoologiska afdelningen d Skansen.
Hr Johan Fredrik Zettergren. 1896.
Trädgårdsmästare å Skansen,
Hr Anders Edvard Svensson. 1892.
Kastellan å Bredablick.
Hr Gustaf Lindqvist. 1892.
Digitized by
Google
TJÄNSTEMÄN. 33
Museets bygrgmad å Lejonslätten.
Arlcitelct
Professor Isak Gustaf Clason. 1888.
Biträdande arJcitekt.
Arkitekten Fredrik Falkenberg. 1900.
Byggnadskontrollant
Ingeniör Claes Gustaf Norström. 1891.
Byggmästare.
Hr HIean Larsson. 1889.
Digitized by
Google
strödda meddelanden
angående Nordiska museet år 1901.
Styrelse. Styrelsen har under detta är lidit större förluster
än någonsin förut sedan museets bildande.
Genom dr Artur Hazelius' bortgång den 27 maj 1901 förlorade
styrelsen ej blott sin ständige sekreterare, utan också den kraft, som
varit driffjädem i det hela. Den verksamhet museets bortgångne stiftare
utvecklat har redan förut i dessa meddelanden^ i sina hufvuddrag
blifvit antydd och behöfver därför ej i detta sammanhang beröras.
Den plats han intog står i mer än ett hänseende tom och torde
svårligen någonsin kunna på samma sätt fyllas.
Under samma år, som för öfrigt skördade så många af den and-
liga odlingens stormän inom vårt land, skulle nämden också se ännu
en af sina mest verksamme medlemmar ryckas ur sin krets. Med
professor Axel Key, som sedan år 1894 varit styrelsens ordförande,
förlorade Nordiska museet säkert en af sina mest upplyste och varma-
ste vänner, hvilken ända sedan nämdens stiftande år 1880 troget
stått vid styresmannens sida och ännu från det sjukläger, som under
månader fjättrade hans kropp, men ej hans underbart spänstiga ande,
med lifligaste intresse följde museets angelägenheter.
Till ledamot i Nordiska museets styrelse efter dr Artur Hazelius
valdes vid nämdens sammankomst den 15 juni 1901 intendenten för
H. M. konungens konstsamlingar dr John Bottiger. Till styrelsens
» Sid. 1 o. f.
Digitized by
Google
7. Axel Key.
F. 1832. D. 1901.
Digitized by
Google
36 TJÄNSTEMAN OCH ÖFRIG PERSONAL.
sekreterare hade redan den 28 — 29 i samma månad fil. kandidat
Gunnar Hazelius blifvit antagen.
Tj&nstem&n och öfrig personal. Med afseende å museets
tjänstemän kunna följande förändringar anföras.
Fru Edit von Wedderkop, som sedan år 1893 med nit och skick-
lighet tjänstgjort som biträdande räkenskapsförare å Skansen, från-
trädde på egen begäran den 1 okt. 1901 nämda befattning.
Enligt af styrelsen den 30 sept. 1901 pä grund af andrad arbets-
fördelning inom museet fattadt beslut skulle följande e. o. amanu-
enser från och med årets slut ej vidare uppföras å museets ordinarie
stat: fru Hermina Helleday, f. Helleday, fru Amelie Bergman, f. af
Klint, fröken Tian Kistner samt biträdande e. o. amanuenserna fröken
Helmi Hård af Segerstad och fröken Brita Fleetwood. Af dessa
kommer dock fru Hermina Helleday att tills vidare å extra stat
kvarstå för afslutande af det arbete med museets hufvudkatalog, med
hvilket hon sedan flere år varit sysselsatt.
Till ordinarie amanuens vid Nordiska museet antogs den 19 dec.
1901 e. o. amanuensen fröken Hedvig Bratt.
Till e. o. amanuens vid museet hade nämden den 15 juni 1901
antagit fil. kandidat Johnny Roosval.
Då styrelsen efter doktor Artur Hazelius' död icke ansåg sig kunna
finna någon person, som egde de nödvändiga förutsättningarna för att
fylla den bortgångnes plats, beslöts att i anslutning till af styres-
mannen efterlämnade anteckningar från åren 1896 — 97 och 1901 lämna
styresmannaplatsen obesatt samt att museets olika underafdelningar
skulle tills vidare skötas af särskilda afdelningsföreståndare. ^
I öfverensstämmelse härmed förordnades till föreståndare för fri-
luftsmuseet å Skansen fil. kandidat 6. Hazelius, till föreståndare för
allmogeafdelningen samt för handtverks- och skråafdelningen amanu-
ensen P. G. Vistrand, dock med erinran att den sistnämda afdel-
ningen, så snart sådant kunde ske, komme att ställas under särskild
» Se sid. 19 och 20 samt 31 o. f.
Digitized by
Google
PBRSONÅL. KESOR FÖR MUSEETS FRÄMJANDE. 37
föreståndare. Föreståndarplatsen för den konstindustriel a af delningen
och afdelningen för de högre stånden lämnades obesatt, men åtog
sig intendenten* dr J. Bottiger att såsom förut hafva uppsikt öfver
dessa afdelningar, vid hvilka tills vidare e. o. amanuensen J. Roosval
skulle tjänstgöra. Till registrator och föreståndare för expeditions-
göromålen i staden utsågs amanuensen E. Hammarstedt.
Amanuensernas tjänstgöringstider voro de samma som förut eller
6—8 timmar dagligen för ordinarie och 6 timmar för extra ordinarie
amanuenser. Då löpande göromål vid museet så fordrat, har dock
denna tjänstgöringstid af flere amanuenser ytterligare i ej oväsentlig
mån utsträckts.
Museets hela personal utgjordes vid slutet af år 1901 af 108
personer, nämligen 1 t. f. föreståndare för Skansen, 14 ordinarie
och 11 extra ordinarie amanuenser, 1 rustmästare, 1 fogde, 1 kastel-
lan, 1 husmoder, 14 djurskötare (bland dem stallbetjäningen inräk-
nad), 7 trädgårdsmästare och trädgårdsarbetare, 6 timmerarbetare,
5 stenarbetare, 4 portvakter, 2 nattvakter, 2 maskinister, 3 vakt-
mästare, 21 kullor och annan kvinlig betjäning samt 14 arbetare
för hvarjehanda göromål. Under sommaren, då vakthållningen och
öfriga arbeten vid museet kräfde en större arbetspersonal, var hela
antalet omkring 155 personer.
Den vid byggnadsarbetet å Lejonslätten använda arbetsstyrkan
utgjorde under år 1901, utom arkitekter, kontrollant och bygg-
mästare, i medeltal 83 man.
Besor för museets främjande. I september månad företog
amanuensen E. Hammarstedt en resa till södra Grästrikland, huf-
vudsakligen för att öfvervaka nedtagandet af inredningen i en s. k.
nystuga, belägen i Dalen, Valbo socken, om hvilken byggnad han
under föregående års tära till dessa trakter erhållit kännedom.
Genom brukspatron P. G. Tamms tillmötesgående förmedling öfver-
lämnades denna inredning — tak, fönster, bonader o. s. v. — af
Digitized by
Google
38 MUSEIBTGONADEN Å LEJONSLÄTTEN.
Söderfors bolag till museet som gåfva. ^ Under samma resa för-
värfvades en del till bostadsinredning, dräkt o. s. v. hörande före-
mål från Valbo och Hedesnnda socknar.
Museets ombud herr P. Edholm fortsatte under början af året
sina samlingsfärder inom Ångermanland; och särskildt inom Små-
land hopbragte museets ombud konduktör F. J. E. Eneström hvarje-
hända föremål, hufvudsakligen tillhörande allmogens dräkter.
Museibyggnaden å Lejonslätten. Af byggnadens södra del
blef det yttre under är 1901 färdigt. Arbetet i midtpeirtiet kunde
däremot endast obetydligt fortsättas, enär ritningarna ännu en gkng
måste omarbetas. Byggnadsverksamheten i sin helhet blef häri-
genom ganska inskränkt; arbetsstyrkan omfattade sålunda endast
50 intill 105 man eller i medeltal 83 man.
I kansliflygeln å norra sidan utfördes åtskilliga inredningsar-
beten, omfattande trappor, vägg- och takpaneler, fasta hyllor och
skåp m. m. i amanuens-, verkstads- och uppackningsrummen. För
öfrigt inreddes i norra delens jordvåning det stora magasinet,
mellanväggar uppsattes å andra galleriet samt åtskilliga väggar
försöksvis å första galleriet för utrönande af belysningsförhållanden
m. m. Dess utom utfördes tak och väggar af eldfast rabitzputs samt
golf af cement i de till studie- och förvaringsrum afsedda vinds-
våningarna.
De invändiga arbetena i byggnadens södra del utgjordes af
putsning i kaféflygeln och uppmurning samt afputsning af trapporna
med pelare, kupor och väggar. Vidare slogos de stora hvalfven
med kupor öfver hallen jämte en del andra hvalf, och uppmurningen
af hallens södra fondvägg påbörjades.
Arbetet med terrassen och trappan framför byggnaden fortsattes.
Det är nu färdigt med undantag af de stora obeliskerna, afsedda att
uppställas vid trappan och de till sin form ännu ej bestämda orne-
rande afslutningarna å rampen mot stora vägen.
^ Se vidare härom »id. 47.
Digitized by
Google
MUSEIBTGGNADEN Å LEJONSLÄTTEN. 39
För maseibyggnaden utgafs under året kr. 381,221: 67, så att
byggnadskostnaden vid 1901 års slut uppgick till kr. 1,820,536: si.
I arbetsledningen har från föregående år ingen förändring skett.
Sjätte och sjunde serierna af lotteriet för museibyggnadens
fortsättande utgingo under året och lämnade ett synnerligen godt
resultat.
Museets byggnadsfond, som under år 1901 ökats med kr.
.122,637: 12, utgjorde vid slutet af samma år, sedan utgifterna för
året kr. 383,812: 20^ afdragits, 814,730 kr. 99 öre.
Den sedan år 1888 den 22 okt. arbetande byggnadsnämden,
hvars ledamöter ursprungligen utgjorts af professor A. Key, pro-
fessor M. IsflBus (sedermera ersatt af professor C. Curman), pro-
fessor I. G. Clason samt museets aflidne styresman, fil. doktor A.
Hazelius, upplöstes, och dess uppgift öfvertogs af Nordiska museets
styrelse.
Enligt styrelsens beslut den 28 — 29 maj och den 15 juni 1901
uppdrogs åt en för ändamålet tillsatt kommité att uppgöra fullstän-
digt förslag om thuru museets olika afdelningar skulle inordnas i
museets nya byggnad, och huru byggnadens utrymme på lämpli-
gaste sätt skulle användas, samt i öfrigt afgifva utlåtande rörande
alla de med installationen i museets nya byggnad sammanhängande
frågor, hvilka kunde till kommitén af styrelsen hänskjutas».
Till ordförande i denna kommité utsågs professor O. Montelius;
till medlemmar intendenten dr J. Bottiger, amanuenserna P. Vistrand
och E. Hammarstedt, fil. licentiat Gr. Hazelius, arkitekten G. Améen,
öfverintendenten A. T. Gellerstedt, friherre E. Cederström samt
skriftställaren V. von Heidenstam. För öfrigt skulle kommitén
ega rätt att med sig adjungera de konstnärliga och vetenskapliga
krafter den kunde finna lämpliga. Med anledning häraf inkallades
sedermera amanuensen dr B. Salin samt konstnärerna professor J.
Kronberg, herrar J. Tirén och G. Pauli.
^ I demui samma ingär kostnaderna för installationen.
Digitized by
Google
40 EKONOMISKA FÖRHÅLLANDBN.
Eommiténs arbeten börjades under hösten 1901, men afslötos ej
förr än påföljande år i april månad. En redogörelse för resultaten
af installationskommiténs verksamhet föreligger i en särskildt tryckt
publikation ^, hvarför här icke torde vara nödigt att å dessa resultat
närmare ingå.
Ekonomiska fSrhållanden. Det genom beslut vid 1900 års riks-
dag till 50,000 kr. höjda statsanslaget kunde museet detta år lyfta.
Bland de donationer, som 1901 tillföllo Nordiska museet, må
nämnas:
H. M. KONUNGEN behagade i likhet med föregående år öfver-
lämna en summa af 500 kr.
Till inköp af kommissionslandtmätaren A. Orstadius' jr samling
af lapska föremål skänkte konsul G. E, Broms 2,500 kr. och ingeniör
John F. Anderson likaså 2,500 kr.
Till Bredablicksfonden inflöto enligt lämnade förbindelser 8,400
kr. Den under året nybildade Tivolifonden, om hvilken mera å
sid. 62, erhöll 16,015 kr. Å Artur Hazelius' födelsedag den 30 nov.
öfverlämnades till museet af en person, som önskade vara okänd,
en summa af 500 kr. till en Grundfond af den 30 novembei' 1901
till doktor Artur Hazelius' minne. Beloppet skulle förräntas till den
30 nov. 1933 för att sedan användas efter särskildt gifna bestäm-
melser. Till åstadkommande af ett monument öfver Artur Hazelius
lämnades under året af bankdirektör K. Wallenbkrg 1,000 kr. samt
af ingeniör C. G. Norström 10,000 kr.
Vid flere skolor i Stockholm anordnades efter Artur Hazelius'
död insamlingar till förmån för hans lifs verk. Sålunda lämnades
från ELEVER I Wallinska skolan 110 kr., i Södermalms högre läro-
anstalt FÖR flickor 51 kr., i Åhlinska skolan 153 kr., i Sand-
strömska skolan 25 kr., i Stockholms nya samskola 37 kr., i Sofi
Almquists samskola 100 kr. samt från elever i Brummerska skolan
200 kr.
* Handlingar rörande installationen i Nordiska museets nya byggnad, bi-
lagda nämndens protokoll af den 24 april och 6 maj 1902. Stockholm 1902. 8:o.
Digitized by
Google
EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN. 41
A listor, som ntlades genom Stockholms Dagblads räkenskaps-
kontor, insamlades kr. 1,769: 25.
Grosshandlaren O. Höglund öfverlämnade till museet 1,500 kr.,
professor I. G. Cläson 1,000 kr., grosshandlaren N. Paton 1,000 kr.
och fru A. Philipson, f. Jacobson, 2,000 kr.
Slutligen må äfven här nämnas, att fil. licentiaten Gunnar
Hazelius i enlighet med sin faders i lifstiden uttryckta önskan
till museet öfverlämnade en summa af 25,000 kr. att under namn
af Johan August HaBélius* fond särskildt förvaltas.
För museets skulder hade dr Artur Hazelius under lifstiden
med hos honom vanlig oegennytta ensam iklädt sig ansvaret.
Efter hans död blef det för styrelsen en oafvislig nödvändighet att
på bästa sätt och snarast möjligt ordna denna för museets tillvaro
viktiga angelägenhet. Styrelsen beslöt, sedan åtskilliga andra för-
slag blilvit tagna under ompröf vande, att ingå till Kungl. Maj:t
med följande underdåniga framställning:
»Sedan Eders Eungl. Maj:t den 1 juni 1900 nådigst beviljade
Nordiska museet tillstånd att för täckande af de förhöjda byggnads-
kostnaderna anordna ytterligare 2:ne serier af det för anskaffande af
medel till uppförande af Nordiska museets nybyggnad å Lejonslätten
den 8 februari 1898 beviljade lotteri, har Nordiska museet gjort en
oersättlig förlast genom bortgången af den man, dr Artur Hazelius,
som skapat detta nationella storverk och med en oförliknelig kraft
och själfuppoffring åtog sig icke allenast tungan af dess vård och
utveckling utan ock iklädde sig personlig ansvarighet för den gäld
mnseet — byggnadsföretaget oräknadt — nödvändigtvis måste
komma uti, då museets storartade utveckling kräfde större utgifter
än som kunde täckas af de egna medel, hvilka funnos tillgängliga.
Demia skuld, som uppkommit af inköp för samlingarna och af en
stor del af Skansen samt för utförande af anläggningarne därstädes,
uppgår till i rundt tal 300,000 kronor, och huru bekymmersamt det
mången gång varit för dr Hazelius att sköta denna skuldbörda, blir
det ännu svårare för museets styrelse att utan hans alla hinder
besegrande energi, förränta och amortera en sådan skuld, utan hvars
Digitized by
Google
42 EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
åsamkande museet med Skansen dock för visso icke blifvit, hvad
det är.
I denna samma ingår likväl icke inköpssumman för det i år
förvärfvade Tivoliområdet, för hvars likviderande en särskild natio-
nalinsamling välvilligt föranstaltats.
Visserligen kan icke på grund af bestämmelserna i dr Hazelii
öfverlåtelsebref af den 18 april 1880 och af tal med Nordiska museets
styrelse b£ den 22 aug. 1897, hvilka handlingar i afskrift bifogas,
större delen af förut nämnda skuld af museet utkräfvas förr än
museets tillgångar medgifva dess gäldande, men den drabbar under
tiden hans sterbhus, hvilket museets styrelse finner knappast vara
värdigt vare sig museet eller den allmänhet d. v. s. fosterlandet,
till hvars tjänst museet tillkommit.
Emellertid visar det sig, att allmänhetens intresse för Nordiska
museets lotteri för h varje serie vuxit så, att från det att första
serien jämt slutsåldes på tiden från försäljningens början intill
dragningen eller något öfver 5 månader, har lottförsäljningen sedan
för hvarje serie gått på allt kortare tid, så att den 6:te serien
såldes från den 15 december till 1 mars d. å. eller på 2^/2 månad.
Den 7:e serien skall dragas den 1 november d. å., och det lider intet
tvifvel, att därefter inom den af Eders Kungl. Maj:t för museets
lotteri i nådiga brefvet af den 1 juni 1900 utsatta tid eller den 1 juli
1902, således på 8 månader, tvenne serier mycket väl skola kunna
hinna genomföras i stället för en, såsom hittills beräknats.
Då det för museets styrelse icke synes tänkbart att på något
annat sätt kunna inom en öfverskådlig framtid i sin helhet åstad-
komma dessa medel, men de med all säkerhet till största delen eller
minst 250,000 kronor skulle kunna vinnas af en ny serie af lotteriet,
har museets styrelse under liflig förhoppning att äfven för detta
fall få räkna på Eders Kungl. Maj:ts ynnestfulla bevågenhet sett
sig tvungen att hos Eders Eungl. Maj:t i djupaste underdånighet
hemställa
det täcktes Eders Kungl. Maj:t att medgifva Nordiska museet
att för täckande af museets skulder få anordna en nionde lotteri-
serie å 900,000 kronor samt med alldeles samma bestämmelser
Digitized by
Google
EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN. FÖRVÄRF. 43
i afseende på antal lotter och vinstbelopp m. m. som i nu
redan medgifna serier och med dragning före den 1 juli 1902.»
Sedan öfverståthållarftmbetet i infordradt utlåtande tUlatyrkt
styrelsens framställning, beviljades den samma genom Kungl. Maj:ts
skrifvelse af den 27 sept. 1901.
Museets inkomster under 1901 uppgingo till kr. 357,206: 29. Ut-
(jiftema utgjorde under samma tid kr. 490,817: 82. Häraf belöpte
sig på Skansen med Breda blick af inkomsterna kr. 252,581: 77 och
af utgifterna kr. 406,074: 02. Att utgiftsumman för Skansen ter sig
sä högst betydande beror utom på de synnerligen omfattande och
dyrbara planeringsarbeten, som nödvändiggjordes af det förutvarande
Tivoliområdets förvärf vande, förnämligast därpå, att under detta år
slutbetalades skulden för inköpet af nedre Skansen med kr. 40,000
samt att af köpeskillingen för Tivoli erlades 49,000 kr. Äfven den
sista återstoden af skulden för inköpet af Bredablick — 7,500 kr. —
gäldades detta år.
FJrvärf, Bland 1901 års förvärf till museets skilda afdelningar
anföras följande, hvilka äro i ett eller annat afseende märkliga.
Till allmogeafdelningen. Från Skåne: tre åkdynor, bland dem
en i flämsk väfnad med tvänne lejon inom bladkransar, omgifna af
strödda tulpaner, nejlikor och andra växtmotiv på svart botten, samt
två utförda i rödlakan. Af dessa senare är den ena, som sannolikt
förskrifver sig från Skytts härad, dagtecknad 1787 och prydd dels
med stiliserade fyrfotadjur i rödt på blå botten, dels med tim-
glas, »tokkari (tuppar) rosetter m. m. på röd grund; den andra
med geometriska mönster, mycket stiliserade mansbilder och s. k.
bladfitjärnor m. m. i gult, grönt, rödt, blått och brunt. Vidare må
nämnas ett par bänkadrätter med brokiga stjärnmönster, väfda
i rödlakan, samt en del hvitbroderier, stickningar och knypplingar
i för Skåne karakteristiska mönster. Exempelvis må anföras »ut-
skurna» kängband till hufvudklutar (bild 8), manskragar, bröst-
stycken och linningar med broderier och knypplingar, i hvilka »blad-
stjärnor», tulpaner, »kryckehjärten^, »trisseruder* och »trissehjärten»
Digitized by
Google
44
förvXrp.
m. m. bilda mönstren. Denna lilla vackra samling förskrifver sig
till större delen från Ingelstads härad och ger en god bild af ingel-
stadskvinnornas nnder gångna tider förvånansväxdt högt uppdrifna
hemslöjd. Från sistnämda härad har slutligen förvärfvats en så
kallad »klocka» eller »engelsk päls» från 1841, d. v. s, en kvinno-
kjol af rödt saffian och vadmal med vid den samma fastsydt grönt
och blått sidenlif utan ärmar.
8. Klutaband
frän Ingelstads härad, Skäne.
Omkr. \4 af nat. storl.
Från Halland: ett par tvåarmade hängljusstakar af smidtjärn
med den lodräta hangaren konstruerad så, att afståndet emellan
hans ändar kan förlängas eller förkortas och själfva Ijushållaren
därigenom sänkas eller höjas (bild 9). Båda dessa ljusstakar här-
stamma från östra Karups socken och uppgifvas hafva från början
tillhört socknens kyrka. Säkert är dock, att liknande belysnings-
redskap fordom tämligen allmänt förekommit i Sverges bondstugor.
Bland de mera betydande förvärfven från Småland må anföras
kjol af hellinne med rostbruna ränder, kjolsäck, kallad »lomme», och
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
45
9. Hängljusstake
af smid t Järn,
fris Östra Karnps
socken. Höks härad,
HaUand.
Omkr. '/lo af nat
Btorl.
10. Ljusstake af trä,
frän Östra härad, Småland.
Omkr. *4 af nat. storl.
skor, tillhörande den folkdräkt, som bars i östra
härad vid 1820-talets midt; »kimma», ett större
träkärl, urgröpt ur en alstoek och afsedt till för-
varing af mjöl, samt en tvåarmad ljusstake (bild 10)
af trä, i 1600-talet8 form. Enligt uppgift voro liknande ljusstakar
ännu vid 1840-talet i rätt allmänt bruk och förfärdigades då af
spinnrocksvarfvame.
Från Oland har museet erhållit en brudgumsdräkt, nytjad vid
ISOO-talets början i Högsrums socken. Förvärfvet var så mycket
mer välkommet, som museet hittills icke egt någon mansdräkt från
nämda ö.
Digitized by
Google
46
FÖRVÄRF.
Från Västergötland märkas: en i det närmaste fullständig kvinno-
dräkt samt några delar till en mansdräkt, alt från Toarps socken
och i förhållande till åldern — kläderna nppgåfvos hafva varit i
bruk redan omkring 1790-talet — särdeles väl bibehållet.
Från Östergötland: en sjukantig lerflaska
(bild 11), prydd med målningar i rödt och grönt
på gulhvit botten, antagligen från 1600-talets
senare del eller början af följande århundrade.
Af intresse är äfven en allmogesläde från 1799
samt ett par seldon med bågar — drakhufvnd
— och egendomliga selknä af trä, sannolikt af
samma ålder som släden.
Från Uppland: tre väggmålningar från en
bondstuga i Tierps socken, utförda 1824 af
Hans Vikström från Hedesunda, ^ samt en gräs-
plog af gammal konstruktion.
Bland nytillkomna saker från Värmland
torde en samling tälj st ens vik ter, som tvifvels-
utan tillhört en väfstol med lodrätt stäld varp,
kunna räknas till årets intressantare förvärf.
Vikterna i fråga påträffades för någon tid sedan
vid uppbrytning af en gammal byggnadstomt
å hemmanet Gyltnäs i Trankils socken. Vidare
har museets dalbydräkt fuUständigats med flere
vackra plagg, och från Nyeds socken har såsom gåfva lämnats en
samling bindmössor af siden i olika färger, en del prydd med
vackra tambursömsbroderier.
Från Dalarna: lerfat med en blomstängel och andra växtmotiv
i rödbrunt och grönt på gulhvit botten jämte årtalet 1699:
en större målad väggpanel till en dalstuga; brudtröja af grönt
vadmal, från 1700-talets slut och tillhörande mockfjärdsdräkten;
samt slutligen en björnsax och ett med broderier prydt bårtäcke
från Vinas by i Mora socken.
11. Flaska af lergods,
fr&n Östergötland.
Omkr. V» af nat. storl.
» Se sid. 47.
Digitized by
Google
förvXrf.
Från Gästrikland: Af Söderfors bolag har genom brukspatron
P. G, Tamm såsom gåfva Jämnats inredningen till en så kallad ny-
stuga i Valbo socken. Denna inredning utgöres af målade vägg-
bonader, utförda år 1783 af brödeme Hans och Johan Vikström,
hvilka under en längre tid voro verksamma i Grästrikland och norra
Uppland, rikt dekoreradt tak, fön-
ster med små rutor i blyomfatt-
ning, listverk, spislucka m. m. Af
särskildt intresse äro väggmål-
ningarna för de dräktbilder (bild
12), som förekomma a dem. Bland
märkligare nyförvärf af husgeråd
kunna antecknas matbord från med-
let af 1700-talet; »mes-smör-krua»
eller stämplar af trä, med hvilka
bullar af mes-smör sirades; snidad
skedhäck för träskedar; pall med
sate af älghom; »bokpall», ett slags
pnlpet, från 1770, m. m.
Slutligen har museets samling
af gästriklandsdräkter riktats dels
med en kvinnodräkt från Ham-
rånge socken, dels med några mer
eller mindre fullständiga dräkter
från Hedesunda och Valbo socknar.
Från Helsingland: en kyrk-
båt, från Arbrå socken, bygd 1797;
flaskformig gnidsten af glas, från
Forssa socken, den första museet
lyckats erhålla från Norrland;
fattigklubba märkt 1841, från Valsta by i Arbrå socken, tvåarmad
hängljusstake af trä med ljushållare och pipa af järn, intressant och
sällsynt sak, från Järfsö; en kyrksläde eller så kallad »könseåka» af
egendomlig form och daterad 1840; vidare en högtidsdräkt för dels-
bokarl och vackra dräktplagg till en kvinnodräkt, äfven från Delsbo.
12. DetaU af en vässmÄlnins
från Valbo socken, Gästrikland.
Utförd 1783.
Omkr. */9 af nat. stort.
Digitized by
Google
48 FÖRVARF.
Från Jämtland: en samling julbröd af olika slag med intres-
santa uppgifter rörande de samma. ^ Till denna bygd torde ock
kunna hänföras en del museet skänkta lysnings- och bröllopsgratula-
tioner från midten af 1800-talet. De äro målade i vattenfilrg och
prydda med ymnighetshorn, blommor, kronor och hjärtan jämte en
präntad dedikation, bibelspråk eller verser, de senare ur salmboken
eller målarens eget förråd. Som prof på dessa gratulationers håll-
ning må anföras följande text, lånad från en af dem:
"3BdI ar bcm mannc fom en bpgbefam qwinno J^afwer, ber af Icfwct
^an bubbelt \å lengc. &n gob boqiuinna dr finom man en glebie, oå^ giöt
^onom ett roligt lefwernd" m. m. Gratulationen är "af en wdnn" till
"unga Srubgummen Érlige oå) mdlförftdnbige 3o^an Brebrtcéjon Ärojrradé
©amt unga 33ruben Sirlige oå) b^gbefamma Slnna G^ri^tina ©ricöbdtter Mefsi
uti wdlmening framgifwen på beraé l:§ta S^öningö bag ben förfta 3uni 1851."
Från Ångermanland har museet fått några karakteristiska skåp
m. m., hörande till stuginredningen, samt fyra tryckformar, skurna
i trä, hvUka tillhört en bondmålare, bosatt i Ullångers socken.
Den lapska afdelningen vann en särdeles värdefull tillökning
under året genom inköp af den till öfver 350 nummer uppgående
samling, som af kommissionslandtmätaren Axel Orstadius jr hopbragts.
Visserligen steg inköpssumman till ett förhållandevis rätt ansen-
ligt belopp, men då detta af åtskilliga mecenater, bland hvilka
konsul E. Broms och ingeniör John P. Anderson, till största delen
sammansköts, blef inköpet för museet icke synnerligen tyngande.
Bland förvärfven må särskildt framhållas en rik samling silfver-
pjeser. I denna finnas så väl de vanliga medeltidsartade smyckena
som äfven ett och annat dylikt i utpräglad renässansstil. Dyrbarast
torde dock några med silfversmycken nästan öfverlastade s. k. kragar
vara. Intressanta äro ock dryckeskärlen af silfver, hvilka delvis
förete former och drag, som i ålder gå upp emot gränsen af medel-
tiden och må hända in om denna. Alla dessa silfverarbeten äro
emellertid icke lapska i egentligaste mening utan tillverkade af
guldsmeder i städerna, om ock efter lapsk smak och lapska kraf.
' Jfr E. Hammarstedts nppsats Såkaka och gullhöna, sid. 23 o. f. i Meddelan-
den från Nordiska museet 1899 och 1900. Stockholm 1902.
Digitized by
Google
FÖRVlRF. 49
Alster af lapsk slöjd äro däremot de till stor del präktiga tenn-
broderierna, bland hvilka särskildt såsom en sällsynthet må nämnas
ett broderi i ett slags klumpsöm, framställande blommor och blad.
I sin år 1673 tryckta beskrifning öfver Lappland omtalar J. Scheffer
dylika lapska tennbroderier, hvilka emellertid nu äro ytterst ovan-
liga. Att mönstren till dem lånats från svenskt håll är uppenbart.
De typiskt lapska tennbroderierna visa nämligen rent geometriska
mönster. — Åfven ett stort antal snidade arbeten i renhorn ingick
i samlingen. Vidare må här nämnas några s. k. renstickor,
d. v. 8. små karfstockar eUer snarare karfpinnar, å hvilka genom
inskurna nagg protokoll fördes öfver renantalet. Bland dessa be-
finner sig en, som förts öfver Karl XV:s renhjord. Då nämde konung
år 1857 såsom kronprins vistades i Lappland, erhöll han nämligen
såsom gåfva af en lapp tvänne renkor. Efter tolf års förlopp steg
dessas af komma, hvilken fortfarande sköttes af lappen-gifvaren, till
ett antal af ej mindre än 74 djur. Det är härom den lilla träbiten
bär intyg, på samma gång som han är ett minne af att en gång
en svensk konung varit renhjordsegare. Slutligen må här ock om-
talas en lapsk tingstaf, med hvilken lapparna sammankallats till
nppbördsstämma, då skatterna erlades.
Bland förvärf från Norge må påpekas vackra linnebroderier,
hafvudsakligen så kallade kvaler och skjortor från Telemstrken; lif-
tröja med lifstycke och tre broderade förkläden från Hallingdal
samt ett par »åkläden» från början af 1800-talet.
Från Finland: cirkelrunda silfverspännen med spänn torn och
gravering, ursprungligen sannolikt från Karelen; samt från den
gamla svenskbygden St Jtlrgen i trakten af Reval ett par dräkter
för man och kvinna.
HandiverkS' och skråafdélningen. Tillväxten inom denna afdel-
ning har varit jämförelsevis stor och innefattar ett par af de värde-
fullaste föremål, som under året införlifvats med museets samlingar
öfver hufvud taget. F. d. BrtgoarImbetets i Stockholm pensions-
kassa har nämligen genom sin ordförande fabrikören A. Bjurholm
öfverlämnat tvänne präktiga dryckeskannor af silfver, hvilka for-
4
Digitized by
Google
50
FÖRVlRF.
dom tillliört Stockholms bryggarämbete (se bild 13). Kannorna, som
båda äro hvar andra fullkomligt lika, äro 25.4 cm. höga; hvarje
kanna väger ej mindre än 1,430 gr. Hufvudformen är smalt konisk,
påminnande om vissa tyska lerkrusformer, de s. k. >Schnelleni; snå-
sen prydes af en präktig maskaron i ciseleradt och förgyldt arbete,
locket, tumknoppen och det skarpt vinkelböjda handtaget af vackert
ciselerade, likaledes förgylda blad-
ornament. På framsidan under snåsen
bära båda kannorna följande namn:
Daniel Lampa, Cordt Zijrck, Clas
Åkerblom, Johan Lampa, Erick Väst-
man, och årtalet 1700. Af dem var
Daniel Lampa bryggarålderman i
Stockholm och dog i början af 1700-
talet; Johan Lampa (f. 1671 f 1748)
var den föregåendes kusin och liksom
denne bryggarålderman i Stockholm,
fiåda äro de stamfäder fbr hvar sin
gren af den talrika släkten Lampa.
Erik (Larsson) Västmän (f 1720) var
en af Stockholms mest framstående
bryggare vid slutet af 1600- och
början af 1700-talet samt stamfar
för den s. k. Lars-grenen af den vidt
utgrenade släkten Westman. — Kan-
norna bära i botten samma stämplar:
Stockholms stads vapen, årsbokstaf-
ven M och mästarmärket C.H., hvilka beteckna, att de arbetats af
stockholmsguldsmeden Christian Henning år 1700; denne, yngre bror
till den mera kände Peter Henning, blef mästare 1692 och dog 1738,
men upphörde redan 1716 med utöfningen af sitt yrke. — Utom dessa
två synnerligen dyrbara pjeser öfverlämnades från samma gifvare
äfven en sparbössa af järn, som tillhört bryggarämbetet.
En annan af hufvudstadens yrkesidkare, fabrikören F. A. San-
TESSON, har såsom deposition till museet öfverlämnat tenngjutarge-
13. Dryckeskanna af sllfver
från. år 1700.
Har tillhört Stockholms bryggarämbete.
'/lo af nat. storl.
Digitized by
Google
PÖRVlRP.
51
sällernas i Stockholm låda med inneliggande handlingar m. m. Lådan,
som är af ek, bär å det med bladomament i trämosaik inlagda locket
årtalet 1745. Handlingarna, 10 volymer, samtliga handskrifna i 4:o
och 8:o format, omfatta tiden från 1650 till gesällskapets upplösning
på 1850-talet. Den sista volymen innehåller en anteckning af den
siste tenngjntargesällen, hr F. A. Santesson själf, hvilken antogs
till gesäll år 1852. Bland de deponerade föremålen voro äfven
tvämie sparbössor af bleck.
Skråafdelningens arkiv har dess ntom Okats med några andra
handlingar, däribland ett ex. af 1669 års kungl. förordning angå-
ende handtverkare i Sverge och Finland i vackert skinnband med
Earl XII;s namnchiffer.
Bland Ofriga förvärf till denna afdelning må nämnas en sigill-
stamp med omskrift: >Sockerbagaresocietetens i Norrköping sigill»,
samt ett större antal stampar och en låda, som tillhört tyska handt-
verkarämbeten.
j
mm'.
14. Skylt af smidt Järn.
Pr&n 1708.
Omkr. ^/s6 af nat storl.
Till af delningen för arbetets historia har inköpts en synnerligen
präktig skylt, som haft sin plats å hnset nr 51 Boslagstorg. Han
består af en lång arm i rikt järnsmide, från hvilken nedhänger en
af bladverk omgifven sköld med två nycklar och en hästsko, hållen
Digitized by
Google
52 PÖRVÄRP.
af tvänne lejon samt bärande inskriften: >M. Pehrsson, fSr&r-
digad 1708». Skylten kar altså tillkört en klensmed med detta
namn och utgör ett godt prof på denne handtverkares ock hans
tids konstskickligket inom detta område. Se bild 14.
Samlingen af minnen frän det gamla StocJcholm. Liksom under
föregående år varit fallet, kar museet alt fortfarande från åtskilliga
personer mottagit föremål, som inf örlif väts med denna samling: så
två portar från kuset nr 11 Köpmangatan; två portar med öfver-
stycke från huset nr 26 Nybrokamnen, de senare karakteristiska
ock vackra prof från 1700* talets senare del, samt några mindre sten-
ornament från Helgeandskolmen ock från huset nr 60 Norrlands-
gatan. Hit kunna också räknas 4 st. små taflor med utsikter af
Stockkolm på 1850-talet, målade af Markus Larson, samt tre räken-
skapsböcker, »Tiärhåfwets Bro ock Bodkyrors Cassa Bäkning» för
åren 1784— 1847. ^
Afdelningen för polis- och rättskipningsväsende ökades biand
annat genom några föremål från Skara, kvilka särskildt användts
under marknader för att uppekålla ordning ock skick. Exempelvis
må nämnsLS patrull- ock vaktstafvar, hand- ock fotbojor m. m.
FörVärfven till vapenaf delningen voro i jämförelse med de två
nästföregående årens fåtaliga ock på det kela taget af mindre be-
tydelse. Bland undantagen intages främsta rummet af ett med
Adolf Fredriks namnckiffer ock kröningsår fbrsedt praktstandar,
kvars duk af dubbel silfverbrokad prydes med påläggsbroderier i
^ Tjarhofvet eUer Tjarhofsholmen kaUadeB fordom den invid Djurgården belågn»
holme, Bom nn yanligen n&mnes Beckholmen; namnet har af seende på de stora upplag
af beck och tj&ra, som alt sedan 1600-talet8 midt dar hade sin plats. Holmen egdes
af ett antal > intressenter», hyilka underhOUo å den samma befintliga byggnader och
upplagsbodar, hyilka uthyrdes åt de handlande i hufyudstaden, som gjorde aiflrer i
beck och tjåra. De till museet skånkta räkenskapsböckerna hafya af seende på denna
uthymjngsrörelse, underhållet af bron eller kajen och bodarna m. m.; de sluta med
året 1847, då hela Tj&rhofyet såldes till grosshandels- och skeppsrederiernas depute-
rade, hyilka d&r anlade tyå skeppsreparationsdockor. — Hed namnet Tjärhofyet be-
tecknades i aidre tider äfven en del af den midt emot Beckholmen, nedanfSr södra
båigen belägna stranden, hyilken anyåndts för liknande ftndamål, nämligen till tj&mpplag.
Digitized by
Google
FÖRVÄRP. 58
gnid och siKver (bild 15). Näst detta må framhållas en fana,
hvilken tillhört Stockholms borgerskaps infanteri, samt en dylik,
som tillhört Stockholms frivilliga skarpskytteförenings fjärde kom-
pani. Den förra förskrifver sig påtagligen från Gustaf den tredjes
tid; den senare har, såsom en å stången af gifvame anbragt silfver-
plåt upplyser, anvftndts åren 1861 — 1881. Bland de egentliga vapen-
förväffven må nämnas en bajonett, tveeggad och af tidig konstruk-
tion. Denna, som enligt säljarens uppgifb anträffats i en obygd
i det inemot Jämtland gränsande norska området, synes vara ett
minne från C. G. Armfelts olyckliga återtåg under vintern 1718.
Ett jaktgevär, signeradt af David Bars, inköptes, likasom äfven en
bakladdningspistol från 1840-talet. Såsom minnen af det gamla
indelningsverket tillvaratogos ett par kompanimärken af det slag,
som anbragtes å soldattorpen.
Förvärfven inom afdelningen för de högre stånden' utgöras före-
trädesvis af möbler o. dyl. från olika tider. I främsta rummet står
en redan förut i museet af dr A. Hazalius deponerad, nu från
dennes sterbhus genom fil. lic. Gunnar Hazelius skänkt rokokomöbel
med klädsel i »tapisserie de Beauvais». Denna särdeles väl bevarade
möbel, som består af soffa, 6 länstolar, 2 taburetter och 1 skärm, är att
räkna bland museets allra dyrbaraste föremål. Bland andra förvärf
må framhållas en stol af ek från 1600-talets senare del, klädd med
skinn, samt tvänne kistor från samma århundrade. Den ena en
stor ekkista med präktiga genombrutna järnbeslag, rikt utsirade i
löfverksmotiv, den andra öfverklädd med läder och försedd med
mässingsbeslag. Från 1600-talets förra del härstammar äfven ett bord
med skifferskifva i en ram med marketeriarbete. — Från rokoko-
tiden härröra två st. små miniatyrbyråar, använda som leksaker
eller till nipperskrin, numera för öfrigt ganska sällsynta pjeser.
Den ena är af mahogni, den andra af alrot med inläggningar
af andra träslag. En intressant pjes är en brädspelslåda med rikt
marketeriarbete, sign. I'C'E* ST samt försedd med Stockholms snic-
karämbetes stämpel. Hon är förfärdigad af stockholmssnickaren
Johan Conrad Eckstein, som blef mästare 1750 och senare var lä-
Digitized by
Google
i^ä
16. Standar fr&n &r 1761.
Omkr. Ve af nat. storl.
Digitized by
Google
PÖRVlRF.
55
rare åt Georg Haupt,^ det gustavianska tidehvarfvets förnämste
konstsnickare, samt är det enda kända arbetet af denne Haupts lä-
rare. En senare tid, 1800-talets början, tillhöra ett litet vackert
sybord (bild 16) af mörk mahogni, med rektangulär skifva på fyra
smala svängda ben och under lådan en påse af grönt siden, samt
en spegellåda af mahogni med träinläggning och mässingsstafvar.
Ett mindre bord med fäUskifva
från 1800-talet8 förra hälft är
af intresse genom den å en tryckt
papperslapp förekommande sig-
naturen: iMålat på Kongl. Hof-
målaren och Rådmannen Asp-
linds Werkstad i Fahlun»; å
skifvan äro målade en man och
en kvinna i moradräkter samt
ett par getter i ett landskap
mot mörk bakgrund. En präk-
tig och typisk pjes är till sist
en stor eldskärm af mahogni,
med broderi från 1800-talets
midt; inom en fyrsidig ram med
skulpteradt krön och stående
på tre fötter är insatt en tafia
sydd med silke i korsstygn på
stramalj.
Bland öMga till denna af-
delning hörande föremål må
framhållas: en ring af förgyldt
silfver från 1500-talet med en framställning af bebådelsen; en
nyckel konstrikt arbetad af järn från det adliga v. Björnmarckska
grafkoret vid Björnkulla i Skåne samt en signetring med denna
ätt« vapen. Vidare ett litet vackert etui för skrifsaker, franskt
16. Sybord af mahogni.
Frän 1800-talets början.
Omkr. Vio af nat. storl.
^ Se J. BömoBB: Kungl. hofchatullmakaren och ebenisten Georg Haupt. En
studie tiU 1700-talets konstslöjdhistoria. S. 11. I Meddelanden från Svenska slöjd-
föreningen år 1902. Stockholm 1901.
Digitized by
Google
56 FÖRYlBF.
arbete från 1700-talets midt af grönt hajskinn innehållande bläck-
horn, penna, lineal af silfver samt plån med fyra blad af elfenben,
å hvilka några ännu bevarade anteckningar upplysa om den lilla
eleganta pjesens forne egare »Mr De Lillienberg me fit present de
cette Etuie Le 30 Mars 1757 ä Thionville», och å ett annat blad
»Fredric Posse a re^u cette etui pax Mr de Sköldarme le 2 Mars
en 1791 a £afnäs.> — I detta sammanhang kunna äfven omnämnas
ett par kortlekar från 1800-talets början i originaletuier samt en
s. k. marotte, 1700-talet, klädd med blågrönt silke och silfvertråd.
Den rika samlingen af ur, urverk och andra tidmätare har ökats
med tvänne stycken solvisare af sten, den ena från Stora Tuna i Da-
larna, dat. 1693, den andra, dat. 1731; en mindre solvisare i fickur-
format af mässing från 1700-talets början samt en väggklocka,
liknande de s. k. Polhemsuren från 1700-talets förra hälft, sign. >0.
0. M.» Vidare må här antecknas en ringklocka af malm, med in-
skrift: HBR lOHAN REUTBR SOPHIA CHRISTINA CARLSDOTTBR A-O 1701.
Till samlingen af vetenskapliga instrument hafva inkommit: en
armerad magnet, bärande årtalet 1660; en liten kompass från 1700-
talets senare hälft, signerad >J. G. Kleininger feo, samt en stor
jordglob med tillhörande bord och ställning af trä och mässing.
Han befinner sig ty värr, hvad själfva globkartan beträffar, i
ganska dåligt skick, men hela pjesen är dock af intresse; globkartan
bär svenska riksvapnet med vasa-hjärtsköld och är tillegnad Gustaf II
Adolf af den holländske geografen Joannes Jansonius i Amsterdam.
Samlingen af musikinstrument har ökats bland annat med en
flygel af valnöt, på smala raka ben med kapital i form af fbrgylda
sfinxhufvuden signerad >Jacob Rohman in Breslau» från 1800-talets
början, ett mycket typiskt och väl bibehållet arbete i kejsarstil;
samt med ett stort valdhorn af mässing, sign. »Mavritz Tåström,
Linköping N:o 84. 1765».
TiU den keramiska samlingen hafva i likhet med föregående
år af åtskilliga personer öfverlämnats hela kakelugnar eller delar
af dylika, hvilka varit uppsatta i gamla stockholmshus och slopats
vid dessas rifning eller ombyggning. De flesta torde härstamma
från svenska fabriker.
Digitized by
Google
PÖRVlRP.
57
Bland Ofriga för mnseet inköpta hnsgerådssaker från olika tider
må särskildt nämnas en järngryta, märkt »E. M. v. H. 1781»; ett
strykjärn af malm, märkt »Hellena Kabbea A:o 1748»; samt sex st.
knifvar och gafflar af järn med skaft af grönt horn från 1800-
\QU IJÉJ t'^* »%*r« IJÉLI
fWn fwri
hK^i
17. Qarnltyr af Järn,
Från början af 180(Vtalet.
Vö af nat. Btorl.
talets början, hvarjämte såsom gåfva erhållits en stor kopparcistern
med nnderskål, samt tvänne spishällar af gjutjärn, daterade 1673
och 1742.
Digitized by
Google
58 FÖRVlRF.
Bland mera betydande förvärf till drftktsamlingen märkas: ett
särdeles elegant parasoll af grönt och hvitt siden med hvit ben-
krycka från 1850-talet samt ett gamityr, bestående af halsband,
två armband, örhängen och brosch i svart genombrutet järnarbete
med stålmedaljonger, omfattade af pärllister i guld, början af 1800-
talet. Se bild 17. Bland gåfvoma må nämnas: en samling hvarje-
handa smycken och två par silkesvantar från 1820-talet samt den af
aflidne skådespelaren A. V. Dahlgren hopbragta knappsamlingen,
uppgående till öfver 24,000 nummer.
Med den personhistorisJca af delningen hafva inf&rlif väts åtskilliga
föremål: böcker, diplom, klädespersedlar m. m., som tillhört märk-
ligare svenska mäh och kvinnor, bland hvilka drottning Josefina, prin-
sessan Eugenie, bildhuggaren B. E. Fogelberg, skalden Johan Ny-
bom m. fl.
För museet eger särskildt intresse den genom fil. licentiat Gun-
kar Hazblius öfverlämnade gåfvan af de medaljer, diplom m. m., som
doktor Artur Hazelius i lifstiden från in- och utländska samfand
erhållit äfvensom ett museets stiftare och hans fader före honom
tillhörigt skrifbord.
Tafvelsamlingen har under året mottagit en synnerligen dyrbar
gåfva af professor Julius Kronberq, hvilken enligt ett gammalt
löfte till dr Artur Hazelius till museet öfverlämnat sin stora mål-
ning »Karl XII», sign.» Jvlivs Kronborg, 1893», hvilken bland annat
varit utstäld å världsutställningen i Chicago 1893. Bland förvärfven
i öfrigt märkas trenne såsom kostymbilder intressanta damporträtt
från olika perioder af 1700-talet samt ett porträtt af Ebba Brahe,
dat. 1639, säkerligen en kopia från 1600-talets slut.
ökningen inom gravyr- och parträttsamlingen har ej häller varit
särdeles betydande; den uppgår till 93 nummer, af hvilka 66 st. af-
drag af porträttklichéer, som varit publicerade i tidskriften Ord och
Bild och af redaktionen skänkts till museet. Bland porträtten
äro: ett i akvarell, sign. >L. H. £oos 1814», samt ett porträtt i svart-
krita af C. J. Billmark, sign. »ä M°»« Billmark N. Forsberg Paris 74.»
Digitized by
Google
FÖRVlRF. 5 9
Som gåfva har därjämte genom fil. lic. Gunnar Hazblius öfver-
Iftmnats ett antal af mer än 500 stockar till träsnitt, som utförts
till dr Artur Hazelius' tidigare etnografiska arbeten.
Samlingen af* mynt och medaljer har ökats endast obetydligt.
Ibland förvärfven märkas: en silfvermedalj slagen med anledning af
Earl XII:s tronbestigning, graverad af A. Karlsteen, kastpenning
vid kröningen, samt tvänne danska medaljer, den ena slagen med
anledning af konnng Kristian IXis tronbestigning år 1863, den
andra »Medalj for Deltagelse i 1864 Åars Krig».
Nordiska museets boksamling ökades under år 1901 med tryck-
alster af hufvudsakligen arkeologiskt, etnografiskt, historiskt, konst-
indufitrielt, topografiskt och naturvetenskapligt innehåll, hvilka till
stor del vunnits genom bytesförbindelse med in- och utländska
mnseer och samfond.
Af under ifrågavarande år erhållna märkligare gåfvor eller
bytesförvärf märkes främst den ' samling böcker, omfattande äm-
nena etnografi, nordisk språkvetenskap och literatur samt en del
tidskriftserier, hvilken tillhört Nordiska museets styresman dr
Artur Hazelius och i enlighet med hans i lifstiden uttryckta
önskan af fil. licentiat Gunnar Hazelius öfverlämnats som gåfva
tiU mnseet.
Bland öfriga bokförvärf må nämnas följande: Annaler for nor-
disk Oldkyndighed og Historie, udg. af Det kongel. Nordiske Old-
skrift-Selskab, 1847—1853. Kjöbenhavn; Svenska skriftprof. H. 1
och 2. Stockholm 1894 och 1900; A. Kretschner: Deutsche Volks-
trachten. Leipzig 1899; Berichte fiber die Verhandlungen der
philologisch-historischen Classe der königl. Sächsische Gesellschaft
der Wissenschaften. Bd 45—53. Leipzig 1893—1901; Bremisches
Jahrbuch, hrsg. von der historischen Gesellschaft des Ktlnstlervereins.
Bd 10—19. Bremen 1879—1900; Zeitschrift des Vereins ftir die Ge-
schichte Mährens und Schlesiens, red. von K. Schober. Jahrg. 1—5.
Brtinn 1897—1901; Skånska herregårdar, tecknade af F. Hichardt,
beskrifiia af G. Ljunggren. Bd 1—6. Lund 1853—1861; Dictionnaire
Digitized by
Google
60 FÖBYÄRF.
de rameublement et de la décoration depnis le XIII" siécle juflqu'å
nos jours pax H. Ha värd. T. 1 — 4. Paris; Bulletin of the Philo-
sophicalSocietyofWaähington. Vol. 1—10. 1874— 1887; samt skrifter
utgifna under år 1901 af Académie royale des sciences, des lettres
et des beaux-arts de Belgique, BrtLssel, i 5 bd.
Bland förvärf till arkivet äro i främsta rummet att nämna de
bref- och handskriftsamlingar, som tillhört fil. doktor Artur Hazelios
och hans fader generalmajoren J. A. Hazelius. Dessa samlingar, som i
enlighet med museets aflidne styresmans i lifstiden uttryckta önskan
som gåfva till museet öfverlämnats af fil. licentiat Gunnar Hazbliu8,
äro afsedda att ingå i museets arkiv som en särskild afdelning,
hvilken tiU minne af släkten Hazelius skall bära namnet Hazeliska
arhivet Detta arkiv omfattar trenne väsentligen skilda delar. Bär
finnes först och främst A. Hazelius^ egen brefsamling^ som innesluter
hans brefväxling under Nordiska museets uppkomst- och närmaste ut-
vecklingsår äfvensom mycket af intresse från hans tidigare verksam-
het. Arkivets andra stora hufvudafdelning utgöres af J. A, Haeelius*
href samling. Denna innehåller många värderika bidrag till uppfatt-
ningen om det politiska lifvet under 1800-talets midt. Utom bref
och tillfällighetstryck, som angå general Hazelius, finnes där en
sannolikt fullständig samling af dennes ledande artiklar i Svenska
Tidningen. Vidare innesluter samma samling en stor mängd högst in-
tressanta, ännu outgifna bref från C. J. L. Almqvist och hans krets,
särskildt belysande Manhemsförbundets historia och vistelsen i Värm-
land. Slutligen omfattar arkivet som en tredje af delning det Haze-
liska familjearkivety en ganska stor samling af till^Ulighetstryck
och brefserier, som röra äldre medlemmar af den Hazeliska släkten.
Vid öfverlämnandet till museet är, likaledes i öfverensstämmelse
med Artur Hazelius' önskan fästadt vilkoret, att fil. licentiat Gunnar
Hazelius skall ega att ensam förordna om arkivets ordnande och
vård samt att intet därur får utan hans tillstånd offentliggöras.
För öfrigt har arkivet af friherre Gr. G. B:son Oxenstibrna
såsom gåfva emottagit en samling handlingar från 1700-talet, som
tillhört medlemmar af de friherrliga ätterna Oxenstierna och Leijon-
Digitized by
Google
DEPOSITION. — SKANSENS UTVBCKLINÖ. 61
sköld. Bland dessa handlingar märkas räkningar och kvittenser
rörande Mh. Åke Oxenstiernas af Eka och Lindö och hans familjs
husliga ekonomi i början af 1700-talet, utfärdade af handtverkare
och handlande i Stockholm och på landsbygden; vidare en del skrif-
velser, bouppteckningar och protokollsatdrag angående delning, byte
och köp vid arfskifben m. m. inom släkten Leijonsköld, samt strödda
handlingar rörande sätesgårdarna Vallhof, Homö och Bryggholmen
i Uppland och Ingelsby i Västergötland. — Dess utom har förvärfvats
en samling autografer (28 st.) af framstående svenske män, bland
hvilka Johannes Canuti Lenseus (f 1669), Svante Baner (f 1674),
Samuel Åkerhielm (f 1768), Carl Christofer Gjörwell (f 1811), Sven
Nilsson (f 1883) m. fl., samt en räkenskapsbok från Sala silfver-
grofva f6r år 1684, folio, pergamentsband.
Hela inköpssumman af föremål, hänförliga till museisamlingarna,
uppgick 1901, fraktkostnader inräknade, till 12,593 kr. 20 öre.
Bepositlon. Såsom deposition har museet fått af fabrikören
F. A. Santesson i Stockholm emottaga en gesäUåda från 1745, som
tillhört Stockholms tenngjutargesäUskap, samt två sparbössor och
tio band protokolls- och anteckningsböcker, artiklar m. m. för tenn-
gjutargesällerna, omfattande tiden från 1687 tiU 1800-talets midt. Se
ftr öfrigt härom redogörelsen angående förvärfven till handtverks-
och skråafdelningen, hvilken återfinnes å sid. 50.
Skansens ntyeckling. Skansen vann under 1901 en högst be-
tydande, länge eftersträfvad utvidgning af sitt område.
Efter därom gjord ansökan af museets nämd uppläts genom
kungligt beslut af den 23 januari 1901 åt museet ett område om-
fattande 14,300 kv.-m., beläget sydost om Skansens förutvarande
mark och vettande mot Bellmansro. Denna upplåtelse skedde för
att bereda Skansen utiymme så väl att uppföra en ny grufutställ-
ningsbyggnad i stället för den under föregående år nedrifna som
att uppbygga >en landskyrka, tillräckligt stor att lämpliga dagar
användas såsom gudstjänstlokal för besökande på Skansen».
Digitized by
Google
62 SEANSENS UTVBOELING.
Men detta år skulle bringa Skansen ett ännu mer värderikt
och glädjande jordflörvärf, i det doktor Artur Hazelius några må-
nader före sin död hade tillfredsställelsen att med Nya aktiebolaget
Tivoli afsluta en öfverenskommelse, hvarigenom större delen af
Tivolis område öfvergick i Nordiska museets ego. Aftalet med
Tivolis styrelse träffades den 7 mars och godkändes den 23 i samma
månad å bolagets stämma, hvarefter Kungl. Majrts stadfästelse å
köpet vans den 29 april. Det nya område, som Skansen sålunda
erhöll, hade ett ytomfång af 32,852 kv.-m. och omfattade hela den
öfre platån med dess storslagna utsikt öfver strömmen och södra
bärgen äfvensom den nedre sluttningen ända till NoviUa och Alp-
hyddan. Det höga plank, som så länge skymt utsikten på denna
sida af Skansen kunde nu nedtagas och en naturlig och vacker
gräns sålunda äfven åt detta håll vinnas.
Vid de underhandlingar, som fördes rörande detta köp, har
museet att med tacksamhet erkänna det tillmötesgående, som visades
af ordföranden i Nya aktiebolaget Tivolis styrelse grosshandlaren
A. F. Cavalli-Holmgren. Denne iklädde sig ock jämte dr A. Haze-
lius och ingeniör C. G. Norström personlig ansvarighet för att de i
köpekontraktet faststälda vilkoren skulle blifva af museet uppfylda.
Efter dr A. Hazelius' död öfvertogs hans förpliktelse i detta hän-
seende af fil. lic. Gunnar Hazelius. Köpesumman utgjorde 225,000
kr. Betalningen underlättades i sin mån däraf, att museet fick
öfvertaga tvänne obligationslån, utfärdade af Tivolibolaget å sam-
manlagdt 140,000 kr. Men summan syntes dock betungande för
museet, som förut hade ganska stora skulder. Dr Hazelius satte
sig emellertid genast i rörelse för att söka skaffa bidrag till det
gjorda inköpet. Under den korta tid, som återstod honom att verka,
lyckades han ock få omkring 50,000 kr. tecknade till detta ändamål,
och något mera tecknades sedermera under sommaren och hösten.
Själf hade dr A. Hazelius liksom ingeniör C. G. Norström och konsul
K. BtJNSOw lofvat länma 5,000 kr., fördelade på 5 år, samt följande
personer att under samma tid lämna 1,000 kr.: H. K. H. prins
Eugbn; fru E. Abramson, f. Gumpbrt; hoteUegaren C. G. Berglind;
öfverstekammarjunkaren frih. C. C:SOn Bonde; fröken Jenny Bonnier;
Digitized by
Google
SKANSENS UTVECKLING. 63
bokförläggaren K. O. Bonnier; statsminister E. G. Boström; gods-
egaren F. H. BtJNSow; grosshandlaren J. Bäckström; hofintendenten
A. Börtzbll; grosshandlaren A. F. Cayalli-Holmgren; bankir C.
Cbrvin; bruksegaren M. Falk; grosshandlaren B. A. Danelius; bank-
direktör O. Enell; grosshandlaren E. Engvall; grosshandlaren O.
Fbanckb; grosshandlaren G. Fris; fru Maria Hazeuus, f. Gahn; in-
geniör O. Hirsch; grosshandlaren B. Kempe; konsul F. Eempe; konsul
E. Lindström; grosshandlaren J. Lundström; professor E. V. Montan;
major G. Nyström; kapten C. A. Odelberg; herr Carl v. Plåten;
grefve Reinhold v. Rosen; byggmästaren J. Sjöquist; grosshandlaren
P. Sundström; grosshandlaren E. Sunnerdahl; fm Anna Wallenberg,
f. v. Sydow; fru Hbnriette Kempe, f. Diewbl. Ett belopp af 2,000
kr. tecknades af generalmajor O. M. Björnstierna, grosshandlaren
Isaak Hirsch samt häradshöfding och fru Axel Weinberg.
Efter dr Artur Hazelius' död utftLrdades den 15 juni af represen-
tanter för Sverges studerande ungdom ett upprop af följande lydelse:
>Artur Hazelius är död!
Sveriges folk står sörjande vid hans bår.
Mäktigt är det lifsverk hans djupa fosterlandskänsla skapat.
Under kamp förde han det fram med fast förtröstan.
Vi undertecknade, representanter för den studerande ungdomen
vid Sveriges universitet och högskolor m. fl., våga tro, att våra ord
icke skola förklinga ohörda, då vi härmed uppmana Sveriges män
och kvinnor, unga och gamla, att som en gärd af tacksamhet mot
Hazelius' minne genom subskription insamla bidrag till gäldande af
köpesumman för det till Skansen nyförvärfvade Tivoliområdet.
Så skulle från Skansens närmaste framtid de skuggor vika, som
voro den hädangångnes sista stora bekymmer.
Den 15 juni 1901.»
Uppropet var undertecknadt af
Pbr Odblbbrg, Studentkårens ordförande, Uppsala. Emil Som-
marin, Studentkårens ordf.. Lund. Israel F:son Holmgren, Medi-
Digitized by
Google
64 SKANSENS UTVKOKLING.
cinska föreningens ordf., Stockholm. Hbnrik Hesselman, Stockholms
högskolas studentförenings ordf. Josua Mjöberg, Göteborgs hög-
skolas studentförenings ordf. Wilhelm GtBanbli, ordf. i Svenska
teknologföreningens l:a sektion. C. Ramstböm, ordf. för Svenska
folkdansens vänner.
Denna insamling fortsattes äfven följande år. De inflytande
medlen insändes till ingeniör C. Bamström, som åtagit sig att för-
valta dem samt att redovisa för insamlingens resultat.
Så snart Skansen hade tillträdt det nya från Tivoli förvärfvade
området, började genast ett omfattande och dyrbart arbete med
detta områdes ordnande till samstämmighet med Skansens förut-
varande besittningar. En stor mängd större och mindre byggnader
nedrefvos. Af de stentrappor och stenmurar, som å det gamla Tivoli
förefunnos tUl ett öfverflödigt rikt antal, borttogs en stor del och
i stället anlades sakta sluttande vägar och gräsmattor. En myc-
kenhet matjord inköptes och ditfördes. Träd, särskildt björkar och
granar, utplanterades.
Hela det nyförvärfvade Tivoliområdet benämdes Solliden. Af
de gamla byggnaderna bibehöUos Café Bellevue, som erhöll namnet
Idunshallen^ och Rotundan, nu kallad Solhem, Bägge byggnaderna
underkastades en genomgående reparation och ommålades i ljusare
färger. Idunshallen pryddes med en af fröken L. Rönquist utförd
målning. På den nedre delen af Solliden skonades den gamla re-
stauranten, Tre kronor, som den nu fick heta, och Skogshyddan,
Tills vidare fingo äfven kägelbanorna och materialgården vara kvar,
ehuru de voro dömda att snart försvinna. Bland de byggnader,
som genast nedrefvos, må särskildt nämnas dansbanan och Tivolis
sommarteater. Samma öde hade äfven drabbat Skansens lilla teater,
som förut stödt sig mot Tivolis plank, men som nu försvunnit på
samma gång som detta. I dess ställe anlades mot den höga sten-
muren nära Skogshyddan en ny sommarteater efter ritningar af
arkitekten Gr. Améen. Fonden fick utgöras af bärgväggen, kulisser
erhöll man genom tvänne små klädloger, och salongen bildades af
marken, som sakta sluttar ned emot scenen.
Digitized by
Google
SEANSBNS UTVECKLING. 65
För att förmedla förbindelsen mellan SoUiden och det öfriga
Skansen anlades utom flere mindre tvftnne 17 fot breda vägar, Vasa-
vägen och Starevägen, den ena förande förbi Fatburen, den andra
förbi älghagen och Främmestadskvarnen.
Äfven genom det nya mot Bellmansro belägna området drogs
en större väg.
1 stället för det höga trästaket, som förut användts, restes
som gränsskydd å denna sida ett vackert järnstaket, utfördt efter
ritning af arkitekten Gr. Améen, efter hvars anvisningar äfven en
monumental ingång vid körvägen till Bredablick anordnades.
Kring Sollidsdammen uppsattes ett järnstaket i stället för det
klumpiga trästaket, som förut omgifvit den samma. Kronhjorts-
hagen, som stödt sig mot gränsplanket vid Tivolisidan, flyttades
till en annan plats.
Arbetet med omskapandet af de nyvunna gränsmarkema hann
ej mer än påbörjas under dr Hazelius' tid, men utfördes i så nära
anslutning som möjligt till den plan han därför utstakat.
Den tillfälliga grufutställning, som i slutet af år 1900 öppnades
på Skansen i ett juveleraren Chr. Hammer tillhörigt förrådshus,
måste i slutet af 1901 stängas på grund af husets rifning, och hafva
utställningsföremålen tills vidare inhysts i ett för detta ändamål
uppfördt skjul bredvid museets nybyggnad å Lejonslätten.
De gamla byggnaderna på Skansen fingo under året en värderik
tillökning genom förvärfvet af en norsk stabur, som under maj och
juni återuppfördes på Skansen.
Under en af sina första vandringar i Norge hade dr A. Hazelius
uppe i ett af Telemarkens dalfören vid gården Vastveit ej långt
från Amotsdal påträffat en stabur af ålderdomlig och säregen typ.
De teckningar han från denna tid bevarade af byggnaden och dess
yttre och inre utsirning togos fram, när fråga uppstod att åt
Skansen förvärfva prof på äldre norsk byggnadskonst.
Sommaren 1900 gjorde doktor Hazelius en studieresa till Tele-
marken och vandrade då äfven upp till Vastveit för att se, om det
gamla löftet stod kvar. Den väggfasta, egendomligt utsirade sängen
5
Digitized by
Google
66 SKANSENS UTVECKLING.
var borttagen och förkommen, men i öfrigt befans byggnaden väl
bibehållen. Senare på hösten inköpte doktor Hazelios detta loft för
Nordiska museets räkning, och efter en lång och besvärlig forshng
på släde, båt och järnväg kom det samma våren 1901 till Skansen.
En norsk allmogeman, som varit med och märkt ned byggnaden,
när han söndertogs i Vastveit, följde med till Skansen och ledde
där arbetet med dess återuppförande. Löftet står nu fSxdigt på
bärgshöjden norr om Bredablick och gör med sitt fria läge och sin
åldriga byggnadsstil ett präktigt intryck. (Bild 18.) Till det
samma för från den stora isbjörnsgrottan nedanför Björnliden en
nyanlagd väg, uppkallad efter den om Nordens kulturhistoria högt
förtjänte norrmannen Eilert Sundt.
Löftet uppgifves ursprungligen ej ha hvilat på stolpar. Först
1783 skall den då varande egaren Leiul Eoiudsen ha tagit ned det
gamla löftet och satt upp det igen på staburstolpar. Det är väl
bygdt, uppfördt af groft, omsorgsfullt biladt rundtimmer. Stolparna,
som bära upp svalgången, äro vackert snidade. Dörrbeslagen er-
bjuda prof på ett synnerligen ålderdomligt smidesarbete. Ofvan den
öfre loftsdörren finnes en mängd kors, sannolikt ditsatta f&r att
skydda mot trolldom och onda makter. Line i löftet synes öfver
dörren en mängd knifhugg och märken efter pilspetsar. I Tele-
marken liksom annorstädes i Norden trodde man fordom, att, n&r
man huggit fast stål ofvan dörren, kunde de onda maktema ej
tränga sig in.
Vid detta loft är fäst en gammal sägen, att där fordom ett
dråp skall ha bUfvit begånget, och man tror, att detta är samma
dråp, som finnes omnämdt i ett par pergamentsbref från 1396,
h vilka ännu bevaras på gården. Att löftet är så gammalt som från
denna tid torde dock knapt vara troligt.
En del norska väfnader och gamla kistor, af hvilka några sedan
gammalt tillhörde löftets inredning, ha nu där fått plats.
Minnesringning anordnades på Skansen under detta år efter
följande personer: den 7 januari efter professor Oscar Alin, den 11
januari efter författarinnan fru Eva Wigström (A ve), den 21 januari
Digitized by
Google
8KANSBNS UTVECKLING.
67
Digitized by
Google
68 SEANSENS FESTER M. M.
efter professor Jakob Georg Agardh, den 5 februari efter grefve
Albert Ehrensvärd, den 11 februari efter professor Carl Jakob
Rossander, den 16 april efter professor* Ivar Hallström, den 22 april
efter justitierådet Carl Gustaf Hemmarck, den 1 maj efter grefve
Arvid Posse, den 4 juni efter fil. doktor Artur Hazelius, den 20
j;uli efter friherre Johan Nordenfelk, den 21 augusti efter professor
Adolf Erik Nordenskiöld, den 26 augusti efter f. d. statsrådet
Gunnar Wennerberg, den 20 september efter grosshandlaren Olof
Wijk, d^n 24 oktober efter professor Aug. Malmström. Dess utom
egde minnesringning rum å hundraårsdagen af Fredrika Bremers
födelse den 17 augusti.
Under året slutbetalades köpeskillingen för Bredablicks torn
och det forna Belvedereområdet. Summan af de till Bredablicks-
fonden erlagda af gif terna uppgick då till 101,470 kr.
Skansens fester m. m. Fasthållande vid sin alt ifrån början
föresätta uppgift, har Skansen äfven under år 1901 sökt att genom
historiska fester och folkliga nöjen af fosterländsk innebörd väcka
och underhålla kärleken till fäderneslandet och dess stora minnen,
till de gammalsvenska sedvänjorna och vår allmoges lif.
Året inleddes med ny års vaka, hvarvid det nya året hälsades
med klockringning och fanfarer samt musik från Håsjöstapeln.
I samband med de idrottsfester, som under benämningen »Nor-
diska spelen» höllos i Stockholm, anordnades på Skansen lördagen
den 16 febr. på aftonen en midvintersfest. Under ledning af kapten
C. Hellström framstäldes härvid historiska bilder från Gustaf Vasas,
Crustaf II Adolfs och Karl XTTis tid. På Orsakullen hade därjämte
förlagts en fältvakt, bestående af ett femtiotal af Gustaf Adolfs
svenska och finska knektar, hvilka tändt en »nying» till skydd mot
vinterkölden, och i närheten af Bollnässtugan sökte Karl XTT:s
drabanter värma sig vid glödgade kulor. Festen afslutades med
fyrverkeri och ett större slädparti med förridare, facklor och bloss.
Valborgsmässoaftonen — den 30 april — var såsom vanligt en
stor festdag för Skansen, hvilken då besöktes af omkring 22,000
Digitized by
Google
SEANSENS FESTER M. M. 69
personer. Den skånska folkleken »Slå katten nr tunnan» återupptogs
härvid för första gången under året, och vårens ankomst hälsades
med de vanliga studentsångerna, utförda af öfver 200 sångare.
Den största af årets sedvanliga festligheter, vårfesten, till
hvilken förberedelserna liksom under föregående år pågått under flere
månader, blef med anledning af doktor Artur Hazelius' död instäld.
Nationaldagen å Skansen — Grustafsdagen — högtidlighöUs
emellertid, ehuru enligt ett mera kortfattadt program än under före-
gående år, då denna dag plägat utgöra aMutningen af Skansens
vårfest. Vid Renberget utfördes fosterländska stycken af tvänne
musikkårer samt en sångkör, hvarjämte tal höUos dels för konungen
af öfverste G. Uggla och dels för fosterlandet och våra stora minnen
af direktör Ernst Beckman.
Den senares tal lydde:
Enligt häfdvnnnen sed ha vi i dag, på vår älsta nu gällande grundlags
fMelsedag, samlats här uppe för att hylla fosterlandet. Här är sig allting
likt. Bofink och trast slå sin drill i Skansens björk och fur. Fosterländska
sånger brusa kring Renbergets fot. Från Mälardrottningen, hvars torn och
spiror teckna sig mot aftonhimmeln, ha skaror af tusen och åter tusen vall-
färdat hit ut. Alt är sig likt — men nej! Lyssna! En vemodssuck från
hela Yårt land når i dag hit upp och finner gensvar i hvarje bröst, både hos
img och gammal. Alt är sig olikt. Och b varför? Blott därför att en ende
saknas bland alla dessa tusen. En ende, en ensam man, som dröjde här uppe,
sedan sorlet tystnat och alla dragit hem till sig, som stundom i djupa tankar
vandrade här ända tills morgonsolen färgade österns skyar, han, drömmaren
med de höga synerna, handlingens man med järnviljan, Skansens blide hus-
bonde, Artur Hazelius, han, hvilkens hela lif högt ropade till hans folk de
ord dem hans försynta läppar så gärna och så bedårande riktade till hans
förtrognare vänner: käre broder. Och min första önskan för fosterlandet i
denna stund är, att vårt folk alt mer och mer må förstå dessa ordens innersta
meniDg. Ty de betydde: käre broder, älska Sverge.
Ingen, jag är viss därpå, förtycker, att jag på detta sätt ställer samman
med fosterlandets höga namn namnet på honom, som var en af dess trognaste
söner. Artur Hazelius lefde för Sverge. Han stupade på sin post. Saknaden
är djup. Sorgen efter honom är landssorg. Men
>ej med klagan skall hans minne firas».
Säkerligen önskar ingen hällre än han, att vår fest i dag skall vara en
glädjefest. Det är de fosterländska föresatsernas och de fosterländska för-
Digitized by
Google
70 SEANSENS FESTER M. M.
hoppningarnas dag — och välönskningamas för honom, den unge, — sooen,
som nu tagit arfvet på sina skuldror. Artnr Hazelius' verk har l&mnat cljnpa
spår efter sig för den tid, som nu flytt. Men hans bragd pekar framåt mot
framtiden.
Jag kallade denna dag en glädjefest. Skansen är ett glädjens hem-
Icke ett hem för dåsig eller dålig hvila, utan för ädel lek och f&gnad för
sinnet. Liksom barnet, som lutar sig öfver sin läxa, måste tidt och ofta slå
samman boken och springa ut på lekplatsen för att vinna nya krafter till
arbetet, så behöfver ett folk att efter mödorna räta ut lemmarna och söka
hvila i förströelse och lek, om det skall bevara sin spänstighet. Sinnets allvar
trifves bäst med lynnets glädtighet. Folket är i mycket ett stort barn. Jag
tror icke, att de lärde rätt tolka häfderna, om de på folken tillämpa de
fyra åldrarnas saga om den ^uslockige gossen, som slutar såsom utbränd
gubbe. Ty nya lifsfrön tillföras ju, bäras ju med tidemas böljeslag, nya
släkten af ungdom träda in i folkets led. Människovåren är odödlig, om
folket lefver ett rätt lif. Dit hör icke minst ädel lek. »Låt mig skrifva
nationens sånger och jag sköter icke om hvem som skrifver dess lagar», sSges
en forntidens siare ha utropat. Att leda nationens lekar står icke så Qärran
från att skrifva dess sånger. Den, som lärt sitt folk att ända från barndomen
stärka sig med friluftslek, med vackra minnen, med sång och idrott, med
naturens skönhet, han har gjort ett stort verk till bevarande af folkets ungdom.
Ty som bamet lUr, sådan blir mannen. Hvad som bor i bamkammaren och
som bäres på bamaläppar, det går in i nationens lifsblod. På den berömde
flamländske folkskalden Hendrik Consciences stod har man skrifvit: han lärde
sitt folk läsa. Borde icke på minnestaflan öfver alt hvad Artur Hazelius, en
folkskald i handling, uträttat, också ristas: han lärde sitt folk leka.
Och må då den nästa önskan vi här för fosterlandet uttala, uttryckas i
Dexippos' ord till allherskaren:
»Zeus, gif släktet gosselynne, hoppfull håg och fantasi.»
Gosselynne och mannakraft höra godt samman. Mäktigare stämmor än
min ha pekat på Skansens skapare som en förebild i denna kraft. Vilja
bryter väg. Han lät icke sin energi breda sig ut likt vatten öfver en grund
bädd, han samlade dess kraft. Och hans mod var icke mindre än hans kraft.
Han stod icke tvekande framför afgmnden, som öppnade sig för hans flJtter.
Han tog språnget och kom öfver. Han vågade mycket, därför att hans glada
hjältemod icke var anfrätt af själfviskhet. Hans ande brann af en kärlek,
för hvilken intet var för litet, intet för stort. För honom var lifvets lycka
att helt offra sig för lifvets kallelse.
Må vår önskan för Sverge vara att på bemärkta och på undanskymda
poster vår andliga värnplikts mllor må räkna alt fler och fler af sådana
kärlekens och osjälfviskhetens stridsmän. Då skall i vårt land alt mindre
Digitized by
Google
SKANSENS FSSTER M. M. 71
rom finnas kvar för det rädda småsinne, som intet Tågar, och det högfärdiga
småsinne, som tror sig själft stort genom en axelryckning, så snart i dessa
ionda tider» tal blir om bragd och hänförelse.
Och nn till slut Vi ha samlats här för att på fosterlandets dag erinras
om dess urgamla, grundlagsfästa frihet. Låtom oss aldrig glömma, att denna
frihet förverkligas i samma mån som samhällsbyggnaden hyilar jämnt äfven på
de båda andra hörnstenarna: jämlikhet och broderskap. I detta stycke kan
Skansen sägas hafva en symbolisk betydelse. Ung och gammal, hög och låg,
iiattig och rik ha här broderligt dragit sitt strå till stacken. Och nu mötas
här ute i jämlikhet skilda klasser såsom knappast någon annanstädes i vårt land.
Ja, må vårt fosterland aldrig glömma, att dessa tre stundom missbrukade,
med orätt fruktade lösensorden i sig innebära den första och största stats-
klokheten. Och må fosterlandets tecken, vår svenska fana, som aldrig mer
kan fladdra öfver andra slagfält än folkfrihetens, också svaja öfver den val-
plats, där striden för dessa tre, för frihet, jämlikhet och broderskap, främst
skola utkämpas: i hvars och ens hjärta.
Vår svenska fana gul och blå,
i solglans fram för folket gå!
Må mandom lyfta högt din stång,
må kärlek sjunga Ijuft din sång,
för fredlig id, för frihetsstrid,
i ärans spår vår fana går,
för segern Gud allsmäktig rår.
Gud bevare fosterlandet! ^
Midsommaraftonen firades på förut öfligt sätt med majstång,
folkdansar och ringlekar af nationalklädd allmoge och ungdom samt
midsommarvaka.
Skansens skådebana har, såsom förut omnämts, blifvit förlagd
till nedre Solliden å det forna Tivoliområdet. A denna nya frilufts-
teater uppfördes under sommarens lopp af amatörer några svenska
folklifsbilder. Början gjordes med »Råskellnan», ett folklustspel
från Kopparbergs bftrgslag af I. Arpi, hvarefter följde >Korp-Kirsti>,
ett dalaftfventyr af F. Hedberg.
Bellmans minne firades den 26 juli med ett större bellmanståg,
hvilket hade att uppvisa många ur Fredmans epistlar kända typer.
Å sommarteatem, hvars scen förestälde en trädgård i gustaviansk
^ Efter Svenska Dagbladet den 7 juni 1901.
Digitized by
Google
72 SKANSENS FBSTER M. M.
stil, uppfördes infbr konung Gustaf m ock drottning Sofia Magda-
lena med uppvaktning en pantomim, hvareffcer några af 1700-taletg
sirliga danser utfördes af herrar och damer i gustavianska dräkter.
Å den bredvid teatern belägna källaren »Gyllene tuppen» drefs
samtidigt värdshusrörelse af »Mutter på Tuppen» med tillhjälp
af flere personer framställande Bellmansfigurer. Här sjöng Bell-
man sina visor, ackompagnerande sig på lutan, och en orkester af
träinstrument spelade melodier från Gustaf III:s dagar.
Liksom år 1899 anordnades äfven under här ifrågavarande år
en höstfest, hvarvid uppfördes samma sagospel som fbrstnämda år,
ehuru med en del förändringar och tillägg.
Med anledning af John Ericsson-monumentets aftäckande i
Stockholm den 14 sept. firades å Skansen samma dag på aftonen
en fest till minne af den store uppfinnaren. Vid John Ericssons
festligt smyckade byst å Orsakullen utförde Allmänna sångföreningen
fosterländska sånger, hvarefter bibliotekarien H. Wieselgren höll
ett tal till John Ericssons minne.
Den 11 oktober firades Skansens 10-årsjubileum. Den egentliga
festen, hvilken var förlagd till aftonen, inleddes med ett tåg af
vasaknektar och nationalklädd allmoge, som under musik nedtågade
från Bredablick och tog plats kring Orsakullen. Här framträdde
teol. dr S. Fries och höll följande tal:
Svenske män och kvinnor!
Vi ha i höstkvällen samlats här uppe på Skansen, dr Artur Hazelias*
sköna skapelse och enastående skänk till svenska folket. Vi veta redan hvad
vår samvaro här i afton gäller. Vi vilja fira 1 O-års minnet af Skansens till-
varo. Det kunde väl tyckas, som om ett 1 O-årsminne icke vore så mycket
att fira. Men vi äro säkerligen alla utan undantag lyckliga öfver att det
gifvits oss ett tillfälle att, så godt vi det kunna, säga vårt varmaste tack för
den gångna tiden och ett lycka till för framtiden.
Ja, jag vågar påstå, att mången tänkande och sakförståndig man, om
han ej visste Skansens historia och kände det dådkraftiga snille och den järn-
hårda energi, som under ett anspråkslöst namn skapat något af det mest
storslagna vi ega, skulle förmoda, att vår hyllning i dag till Skansen gälde
en fosterländsk och kulturhistorisk lifsgäniing, som sett ett hälft århundrades
tillvaro. Men Skansen är i dag blott 10 år gammal. Hvad säger jag —
Digitized by
Google
SKANSENS FESTER M. M. 73
gammal! Nej, Skansen är en gosseglad ungdom, som år för år, dag för dag
vidgar sig och yäxer, v&xer med sina skogsdungar, hagar, gårdar, stugor,
tjärnar, bäckar och alla dessa otaliga ting, som vår högt älskade Nord gifver
från forntids minnen, från nutids lif och till och med från framtids utveck-
lingsrika möjlighet.
Skansen är oss kär, emedan den för oss in i vår gångna historia och
liter oss med egna ögon i ramen af den verkliga naturen se våra älskade,
hädangångna ftders lif i helg och söken, i krig och fred; dessa idoga, redliga,
tappra och fromma män och kvinnor, utan hvilka vi icke vore det folk vi nu
äro i detta underbart fagra och härliga land, som ännu aldrig kufvats af
fiendehand, utan som varit de svears och göters från den tid, som förlorar
sig i jordkulomas och offerlundamas sagonatt, till den dag i dag är.
>Yfs ej af fädrens ära, en hvar har dock blott sin; kan da ej spänna
bågen, är han ej din> — det är också den maning Skansen med ett beundrans-
värdt pedagogiskt åskådningsmaterial inplantar i oss, och jag vågar uttala den
meningen, att allas vårt, hela Sverges Skansen har varit en af de mäktigaste
häfstängema att medvetet eller kanske oftast omedvetet höja den fosterländska
kärleken till offervillig gärning, att åt kommande släkter bevara hvad vi i
verklighet, i saga och i sång fått i arf af hugstora fäder.
Då vi här uppe på bärgen se mndt omkring oss femtid och nutid ut-
bredda i den underbaraste harmoni och samförstånd, tror jag dock ej, att
någon i stort sedt ville, att det framfarna skalle manas fram ur det förgångnas
graf för att åter få lif och gestalt bland oss. Nej, det är lyckligtvis icke så,
att blott det gamla är fosterländskt, stort och skönt. Åfven det nya, det
kommande och ofödda, hör oss till, och detta förvärfva vi ej utan att med
öppet öga och sinne lära af andra folk och andra förhållanden. Det är icke
blott Skansens naturliga läge i vår hufvudstad med dess stora, framåtsträf-
vande utveckling, som talar härom för oss, utan hvar och en, som närmare
beser Skansens sevärdheter i detta ords mest sägande mening, han finner den
ena fingervisningen efter den andra för framtidens odling, så vid som utsikten
är från Bredablicks tinnar, så djup som fjärdarna vid Skansens stränder, då
höstkvällens stjärnor glimma i djupet.
Ja, kära landsmän, då vi beträda Skansen, är det icke, som om vi beträdde
ett helgadt område, så heligt, att äfven jordelifvets naturliga fröjder och den
oskyldiga glädjen i alla dess former få samklang och harmoni med kyrk-
spirorna, klockklangen, psalmsången och — grafven; grafven, som snart skall
innesluta stoftet af den outtröttliga, älskande själ, som dragit in i evighetens
omätliga rike?
Skansens klockor ha sändt honom liksom andra af våra stormän sin sista
hälsning — det är folkets serafimerringning öfver sina store döde!
Digitized by
Google
74 SEANSENS FBSTER M. M.
Skansen! Vi hälsa dig i dag! Blifve du en symbol af Nordens e?iga
ungdom, kraft och kärlek!
Stå stArk, du forntids, nntids och framtids riddarvakt!^
Talaren slutade sitt med starkt bifall hälsade tal med utbrin-
gandet af ett fyrfaldigt lefve för Skansen.
Musiken stämde upp »Du gamla, du friska, du fjällhöga Nord»,
hvarefter tåget drog bort. Festen afslutades med ett fyrverkeri.
Konung Gustaf II Adolfs dödsdag den 6 november högtidlighölls
äied flaggning och kanonsalut, hvarjämte för dagen lämpliga dikter
ur Snoilskys »Svenska bilder» upplästes i Laxbrostugan af fru
Nonny Lundberg. Den 30 november, Karl Xllrs dödsdag, föredrog
löjtnant E. Liljedahl i Laxbrostugan några berättelser ur von
Heidenstams »Karolinerna».
Läsaftnar ha för öfrigt under vintermånaderna hållits i Laxbro-
stugan hvarje vecka, hvarvid alster af Snoilsky, af Wirsén, von
Heidenstam, Fröding m. fl. föredragits.
Deltagare i åtskilliga möten hafva under året erhållit tillstånd
att å Skansen hålla festliga samkväm. Så anordnades den 12 maj
för deltagarne i det Nordiska folkbildningsmötet en större fest med
musik, sång af Bellmanskören samt tal af professor O. Montelius och
docenten V. Lundström. Äfven flickskolemötet samt intemationela
hotellegarkongressen förlade en del af sina festligheter till Skansen.
Under sommaren utfördes nästan dagligen folkdansar och ring-
lekar, hvilkas antal ökades med flere förut ej på Skansen uppförda
nummer. Herr V. Bergström har äfven detta år inöfvat och ledt
ringlekarna.
Såsom landsmålsberättare uppträdde fortfarande den välbekante
»Nergårds Lasse» (herr Sibbe Malmberg) samt »Jan i Seltorp» (herr V.
Bergström). Äfven »delsbostintan» (fru Ida Gravell-Blumenthal) med-
verkade några gånger under sommaren. Som allmogespelmän tjänst-
gjorde den från föregående år kände nyckelharpospelaren Jonas
Skoglund samt fiolspelarne »Skölds Anders», »Erik i Locksta» m. fl.
» Efter Vårt Land den 12 okt. 1901.
Digitized by
Google
SKANSENS KLlDEAMMABE. 75
Middags- och aftonkonserter hafva liksom nnder föregående år
gifvits hvarje sön- och helgdag äfvensom alla festdagar af Flottans
mnsikkår. Under sommarmånaderna har dagligen musik utförts af
en afdelning af samma kår. För öfrigt hafva förekommit musik
och sång af Andra Svea artilleriregementes musikkår, Bellmans-
kapellet, Stockholms allmänna sångförening samt en dubbelkvartett
or BeUmanskören. A sön- och helgdagar sjöngos från Håsjöstapeln
rytmiska koraler af en härtill särskildt inöfvad bamkör.
Till Skansens klädkammare gjordes under år 1901 följande
forvftrf:
Från 1500-talet: kopior af 16 riddardräkter, 31 borgardräkter,
2 väpnardräkter, 1 pagedräkt, 6 damdräkter, 5 barndräkter, 11 häst-
beklädnader, 9 s. k. tvärsadlar samt 50 värjor. Från 1600-talet:
kopior af 11 vaktknektsdräkter och 6 bågskyttedräkter från Mora
socken i Dalarna. Från 1700-talet: kopior af 6 kavaljers och 10
damdräkter. Från 1800-talet: kopior af 2 herrdräkter samt 2 dam-
dräkter.
Äfven Skansens samling af allmogedräkter riktades under år
1901 med flere nya sådana. De voro från Ljusnarsbergs socken i
Västmanland, Dalby socken i Värmland, Rättviks, Boda, Leksands
och Orsa socknar i Dalarna, Toarps socken i Västergötland, TTnnaryds
socken i Småland, Ingelstads härad i Skåne, Delsbo socken i Helsing-
land samt från Telemarken i Norge.
Antalet föremål, tillhörande Skansens klädkammare, utgjorde
vid 1901 års slut 5,367, fördelade på 2,763 nummer.
De natnrvetenskapliga afdelningarna på Skansen. Hvad be-
träffar utvecklingen af dessa afdelningar under år 1901 må följande
här nämnas.
Den eoologiska afdelningen på Skansen har äfven under detta år
utvecklats i flere hänseenden, h varjämte den samma haft att glädja
sig åt allmänhetens oförminskade intresse.
Digitized by
Google
76 DE NATUBVETBN8KAPLI0A AFDELNINGABNA PÅ SKANSEN.
En vacker nppmniitran erhöll den zoologiska trädgården genom
Kungl. Vetenskapsakademiens bifall till en af Nordiska museets
styrelse gjord ansökan om erhållande af räntorna af den Grillaka
donationen, hvilken detta år uppnått ett belopp af 45,000 kr.
Vid sitt sammanträde den 13 november medgaf nämligen akademien,
att den ränta, som fbr 1901 komme att upplöpa å fondens behållning
vid 1900 års slut, finge i början af 1902 öfverlämnas till Nordiska
museet att fbr dess zoologiska afdelning uteslutande nytjas; att
sedermera den vid h varje års slut befintliga räntan finge tills vidare
och så länge akademien funne Skansens zoologiska trädgård uppfylla
ändamålet med donationen i början af följande år tillställas Nor-
diska museet, under skyldighet för museet att inför akademien redo-
visa för medlens behöriga användande.
På grund af djurgårdens nära förbindelse med Skansens öfriga
anläggningar har någon särskild beräkning af den sammas inkomster
ej kunnat göras. Några summor må dock här nämnas.
Afgifter för färder efter häst, ren och andra djur från Skansens
gästgifvargård inbragte kr. 1,554: 49; inkomster för sålda djur, skinn
och dylikt kr. 3,634: 54 samt hvarjehanda småinkomster, såsom bröd,
såldt åt besökande, hvilka önskat mata djuren, kr. 165: 65. Samman-
lagda här uppgifna inkomster belöpa sig altså till kr. 5,354: 68.
Värdet af med Skansens dragare utförda hästdagsverken uppgick
till kr. 7,862: 50.
Utgifterna ha varit följande:
Inköp af djur och fraktkostnader. ... kr. 1,351: 02
Byggnad och underhåll af djurbostäder » 11.185: 30
Djurens föda » 21,874: 41
Löner och arfvoden » 9,364: 79
Anslag och etiketter > 638: 05
Redskap och dylikt > 297: 81
Medicin och läkarvård > 49: 02
Stallet . . . > 10,650: 23
Summa kr. 55,410: 63
Digitized by
Google
DB NATURVETENSKAPLIGA AFDELNINGABNA PÅ SKANSEN. 77
Af å Skansen utförda mera betydande arbeten är att nämna
vattenledningsnätets ledande från Benberget till den numera genom
Tivoliområdets förvärfvande inom Skansens gränser belägna Sollids-
dammen, hvarigenom Djurgårdsbrunsvikens vatten efter att ha
passerat öfver Skansens höjder utfaller i Saltsjön. Jämsides med
denna anläggning leddes vattnet så väl till vinterhuset för flytt-
fåglar som till utterburen.
Sedan K. Flottans brefdufvestation i Stockholm blifvit indragen,
afverlämnades till Skansen som gåfva det på Skeppsholmen belägna
stora dufslaget. Detta öfverflyttades till Skansen på våren och in-
reddes däri ett flertal burar för smärre fåglar, hvarjämte å vinden
inrättades ett dufslag i två afdelningar.
Det på forna Tivoliområdet, numera nedre Solliden, belägna
aphuset ombygdes invändigt helt och hållet under sommaren, och
inreddes däri stora burar för de Skansens djur, som ej tillhöra
den nordiska faunan och ej häller uthärda vårt klimat.
Samtidigt nybygdes större hägnader för kronhjortar och jakar.
Lftgges därtill att kupolformigt tak af gallerjärn lades på en af de
stora burarna i Björnliden samt att i två burar för mindre rofdjur
golfven cementerades, torde de hufvudsakligaste arbetena blifvit
omtalade.
Djurantalets tillväxt utvisas af följande sifiPror. Såsom framgår
af den zoologiska berättelsen för 1899 och 1900, funnos vid sistnämda
års slut 63 arter och afarter däggdjur och 134 arter och afarter
fåglar. Vid 1901 års slut räknade djurbeståndet respektive 64 och
167 arter och afarter, hvadan altså antalet högre djurarter, sedan
senaste berättelsen afgafs, stigit med 34 arter.
Af djur, som födts inom trädgården, må nämnas 7 eskimåhundar,
10 lapphundar, 11 harar, 6 renar (Rangifer tarandus), 5 dofhjortar
(Cervus dama) och 1 jak (Bos grunniens). Inom fågelvärlden ha
kläckts bl. a. 2 tranor (Grus cinerea) och 9 påfåglar (Pavo cristatus).
Bland mera intressanta gåfvor må anföras: 1 flygande ekorre
(Pteromys volans) från Finland, 2 vattensorkar (Arvicola amphibius),
1 lapphund från Norska Finnmarken, skänkt af prinsarne Gustaf
Adolf och Vilhelm, 2 hermeliner (Mustela erminea), 1 gråsäl (Hali-
DigitizedbyCiOOQlC
78 DE NATUBVETENSKAPLIGA AFDELNINGABNA PÅ SKANSEN.
choerus grypus), 2 spillkråkor (Picus martius), 1 fiskljuse (Pandion
haliaetus) och 1 jorduggla (Strix brachyotus).
Följande viktigare inköp ha blifvit gjorda: 1 vildkatt (Felis
catus), 3 vikaresälar (Phoca foetida), 3 rådjur (Capreolus vulgaris),
1 rentjur (Rangifer tarandus), 2 hackspettar (Picus major), 2 bläsgftss
(Anser albifrons), 2 prutgäss (A. bemicla), 2 hafregäss (A. leucopsis),
2 snatteränder (Anas strepera), 9 brunänder (Fuligula ferina) och 4
viggar (F. cristata).
Genom byte ha erhållits 2 hvita storkar (Ciconia alba), 4 skratt-
måsar (Larus ridibundus) och 2 storskarfvar (Phalacrocorax carbo).
Vid fbrvärfvandet af Tivoliområdet öfvergick äfven Tivohs
djursamling, uppgående till omkring 200 djur, i Skansens ego. Af
dessa äro att nämna 2 bruna björnar (Ursus arctos), 6 isbjörnar
(Ursus maritimus), 1 tornuggla (Strix flammea), 4 bärgufvar (Strix
bubo) och 1 trana (Grus cinerea). Dess utom apor, papegojor, ras-
dufvor, påfåglar m. m.
Bland sålda djur märkas 1 björn, 4 isbjörnar och 4 hästar.
Växtafdelningen. Liksom under alla föregående år utplanterades
äfven under detta ett stort antal träd och buskar, bland hvilka
omkring ett tusen granar och tallar, men därjämte äfven hägg,
björk, en m. fl.
Under hösten påbörjades en genomgripande utgallring dels af
döda träd, dels af den underskog mestadels bestående af smårönn,
som spridt sig öfveralt bland barrvegetationen.
Af växter, utplanterade i rent botaniskt syfte, äro att nämna
Artemisia rupestris, Viola hirta x alba, Viola hirta x odorata,
PuJsatilla vulgaris, Stachys silvatica x palustris, Melica ciliata m. fl.
Blommande under sommaren iakttogos bl. a. Mulgedium alpinnm,
Nymphsea alba f. purpurea, Anemone ranunculoides, Angelica
archangelica, Valeriana officinalis fi simplicifolia, Saxifraga cotyledon,
Cypripedium calceolus, Orchis sambucina m. fl.
Flere egendomliga företeelser inom växtvärlden visade sig äfven
på Skansen som en följd af sommarens och höstens ovanligt starka
värme. Så iakttogos den 15 september för andra gången i riklig
Digitized by
Google
UTSTlLLNINGSLOKALBR OCH FÖREYISNINGSTIDER. — BESÖK. 79
blom Caltha palustris, Ribes alpinum och Pmnns padus. I midten
af oktober hade utvecklats nya blad på rönnen.
Den ihållande torkan har dock haft en beklaglig inverkan på
barrskogen. Ett flertal af de vackra lågväxta martallarna nppe på
Skansens klippiga partier har under detta år dött bort.
Utstållningslokaler och förevlsningstider. För att minska de
dryga omkostnader museet måst vidkännas för hyra och vakthåll-
niag öfverflyttades de afdelningar af museet — farmaceutiska af-
dehiingen, nordfrisiska rummet, marinafdelningen m. m. — som
sedan den 30 no v. 1889 varit inrymda i en våning i huset nr 88
Drottninggatan, under hösten 1901 till Lejonslätten, hvarest de tills
vidare magasinerats i den nya museibyggnadens förrådsrum.
Den tillfälliga grufutställningen å Skansen, om hvilken närmare
nftmnes ofvan (sid. 65), blef äfven detta år nedtagen och magasinerad.
Förevisningstidema vid museets olika afdelningar voro fortfa-
rande de samma som förut. Så har allmogeafdelningen i nr 71 A
Drottninggatan varit öppen måndagar, tisdagar, torsdagar och fre-
dagar kl. 11 — 3 samt söndagar kl. 1—3. Handtverks- och skråafdel-
ningen, afdelningen för de högre stånden samt norska afdelningen
i nr 77 och 79 Drottninggatan hafva varit tillgängliga onsdagar och
lördagar kl. 11 — 3 samt söndagar kl. 1 — 3. Under sommarmåna-
derna — från den 1 juni till den 30 sept. — ha samtliga afdel-
ningar varit tiUgängliga alla h vardagar kl. 11 — 4 och söndagar
kl. 1-3.
Skansen har varit öppen för besökande alla dagar hela året
från kl. 10 till skymningens inbrott eller längre.
Besöken i museets samtliga afdelningar utgjorde år 1901
559,861, af hvilka 553,770 personer besökte Skansen.
Antalet besök i och för studier eller kopiering af föremål i
mnseets olika afdelningar utgjorde år 1901 352, af hvilka 224 gälde
friluftsmuseet på Skansen.
I likhet med föregående år har äfven under år 1901 tillstånd
gifvits för lärarpersonalen vid åtskilliga skolor, för tjänstemän vid
Digitized by
Google
80 BRANDFÖRSÄKRING. — UTSTÄLLNINGAR. — UTGIFNA ARBETEN.
järnvägen, telegrafen, telefonanstalten m. fl. att lösa årskort till
nedsatt afgift, då ett större antal i samma verk anstälda tjänste-
män på samma gång antecknat sig.
En öfversikt af alla till olika pris nnder år 1901 köpta årskort
visar, att under detta år 4,607 personer löst årskort; under år 1899
köptes dylika af 2,441 och under år 1900 af 2,907 personer.
Brandförsäkring. Samlingarna voro vid 1901 års utgång brand-
försäkrade till ett värde af 819,700 kr., och museets båda egendomar
i staden (nr 77 och 79 Drottninggatan), byggnaden å Lejonalätten,
Skansen samt Bredablicks torn till ett sammanlagdt värde af
1,887,650 kr. Försäkringsafgifterna under samma år uppgingo till
kr. 2,789: 24.
Deltagande i utstfiUningar. Till den under januari månad
1901 i Arffurstens palats i Stockholm anordnade solfjädersutställ-
ningen, hvilken egde rum till förmån för kronprinsessan Lo visas
vårdanstalt för sjuka barn, hade ur Nordiska museets samlingar ett
större antal solQädrar utlånats.
Utgifna arbeten. ^ Under år 1901 utgåfvos följande arbeten:
Bomanska småkyrkor i Östersjöländerna med särskild hänsyn Ull
svenska förhållanden^ af R. Steffen. Utgörande del 8 af arbetet
Bidrag till vår odlings häfder, utgifvet af A. Hazelius.
Vinterbilder från Skansen, utgifna af A. Hazelius. 50 bilder i
autotypi.
Sommarbilder från Skansen, utgifna af A. Hazelius. 50 bUder
i autotypi.
Ringlekar på Skansen, Andra upplagan.
Småtryck, utgifna i samband med Skansens fester. 1 nr.
I enlighet med styrelsens beslut af den 30 sept. 1901 tillsattes
för utgif vande af museets publikationer en redaktion, bestående af
Se för öfrigt sid. 134 o. f.
Digitized by
Google
LITBR2R FÖRBINDELSE MED ANDRA MUSEER OCH SAMFUND. 81
intendenten doktor J. Bottiger, såsom redaktör, samt fiL licentiat
G. Hazelius och amanuensen fröken V. Lewin. Ett par af ofvan
nämda, under år 1901 utkomna arbeten voro utgifna- före dr A.
Hazelius* frånfälle, de öfriga voro dels under tryckning, dels redan
af honom på förhand planlagda.
Literär förbindelse med andra museer och samfund. Lite-
rär förbindelse inleddes år 1901 med följande föreningar och museer.
Svenska fornminnesföreningen. Stockholm.
Historische Gesellschaft des KUnstlervereins. Bremen.
Historischer Verein, Eichstätt.
GeschichtS' und altertumsforschender Verein. Eisénberg.
ROgisch-Pommerscher Geschichtsverein. Greifswald.
K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Leipzig.
Westfälischer Provinzial-Verein fur Wissenschaft und Kunst.
Mttnster.
Naturhistorische Gesellschaft. Ntirnberg.
Gesellschaft fur Völker- und Erdhunde. Stettin.
Deutscher Verein fUr die Geschichte Mährens und Schlesiens.
Brtlnn.
Ungarisches National Museum (Ethnographische Abtheilung).
Budapest.
Bukowiner Ländes-Museum. Czernowitz.
Gesellschaft zur Förderung deutscher Wissenschaft^ Kunst und
Literatur in Böhmen. Prag.
Gesellschaft fUr Salzhurger Landeskunde. Salzburg.
Historischer Verein der fiinf Örte. Luzern.
Cumberland and Westmoreland Antiquarian and Ärchceological
Society. Kendal.
Société archéologique. Bordeaux.
Antalet museer och samfund, med hvilka förbindelse är inledd,
utgjorde år 1901 266. Se sid. 123 o. f.
Digitized by
Google
Nordiska museets fonder.
Byggnadsfonden.
Byggnadsfonden har uppkommit dels genom behållningen af
Skandinavisk-etnografiska samlingens byggnadsfond, förut stäld un-
der särskild nämds förvaltning, dels genom medel, som blifvit af
Nordiska museets styrelse insamlade genom basarer, folkfester och
lotterier, dels ock genom från olika håll till museibyggnaden läm-
nade gåfvor.
Såsom af foregående årsberättelse inhemtas, var byggnads-
fondens behållning vid 1900 års slut
676,906 kronor 7 öre.
Under år 1901 ökades fonden dels genom från Allmänna konst-
och industriutställningens i Stockholm 1897 förvaltningsutskott
öfverlämnade kr. 181: 7 6 och dels genom influtna lotterimedel kr.
522,455:36, men minskades med utgifter under året kr. 383,812:20,
i följd hvaraf fondens vid 1901 års slut återstående behållning ut-
gjorde
814,730 kronor 99 öre.
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS FONDER. 83
2.
Allmänna fonden.
För uppkomsten af denna fond redogöres i 1881 års meddelanden
sid. 47.
Fondens kapital skall förblifva orubbadt, men räntorna äro äm-
nade att användas till löpande utgifter f&r Nordiska museets ändamål.
TiU den sammas förstärkning gå, enligt § 8 i stadgarna för Sam-
fandet för Nordiska museets främjande, alla ständiga ledamöters på
en gång lämnade afgifter.
Förvaltningen är enligt museets stadgar öfverlämnad åt museets
styrelse.
Allmänna fonden, k vilken enligt 1900 års berättelse vid nämda
års slut uppgick till 54,672 kr. 47 öre, hade under år 1901 ökats
genom ständiga ledamöters afgifter med 200 kr. och utgjorde vid
1901 års slut
54,872 kronor 47 öre.
3.
Pensionsfonden.
Om uppkomsten af denna fond se sid. 58 i 1885 års meddelanden.
Fondens kapital, som den 31 dec. 1900 utgjorde kr. 2,078: 90, hade
vid 1901 års slut vuxit till
2,182 kronor 86 öre.
4.
Bredablicksfonden.
Denna fond, som under Damn af »Belvederefonden» bildades i
slutet af år 1891, afser att skaffa bidrag till gäldande af köpe-
Digitized by
Google
84 NORDISKA MUSEETS FONDER.
skillingen — 100,000 kronor — för Bredablick. En närmare redo-
görelse för fondens uppkomst lämnas sid. 77 och följande i 1891
och 1892 års meddelanden. Summan af de vid 1901 års slut lämnade
bidragen uppgick tUl
101,470 kronor.
Detta år slutbetalades skulden för Bredablicks inköp.
5.
Skansfonden.
Denna fond, som afser att skaffa bidrag till gäldandet af köpe-
skillingen för så väl det år 1891 förvärfvade området öfre Skansen
— 25,000 kr. — som för den år 1896 inköpta nedre Skansen —
50,000 kr. — bildades år 1894 med anledning af det först nämda
köpet. Vid 1901 års slut utgjorde summan af de lämnade bidragen
16,000 kronor.
6.
Herman Frithiof Antells fond.
Genom testamente af den 1 okt. 1891 skänkte framlidne med.
doktor H. F. Antell
100,000 kronor
till Nordiska museet >att af dess styrelse förvaltas som fond, hvars
räntor användas till museets fromma». Enär, enligt testators för-
ordnande, vissa andra legat först skulle utdelas, men »öfriga till-
gångar sammanhållas och förvaltas, tills de genom tillkommande
räntor nått sådant belopp, att en hvar sitt erhålla kan», blef denna
fond först den 7 okt. 1896 öfverlämnad till Nordiska museet.
Digitized by
Google
NOBDISEA MUSEETS FONDER. 85
7.
Tlvolifonden.
Denna fond, som afser att skaffa bidrag till gäldandet af köpe-
skillingen — 225,000 kr. -^ för det år 1901 förvärfvade Tivoli-
området, numera SoUiden, bildades nämda år med anledning af köpet.
Summan af de vid 1901 års slut lämnade bidragen utgjorde
16y016 kronor.
8.
Johan August Hazelius' fond.
Grenom gåfvobref af den 19 dec. 1901 öfverlämnade fil. licentiat
Gunnar Hazelius i enlighet med sin faders i lifstiden uttryckta
önskan till Nordiska museet
25yOOO kronor,
hvilken summa under namn af Johan August Hazelius' fond skulle
förräntas, tills hon nått femtiotusen kronor, hvarefter halfva räntan
finge användas till inköp af fbr museet lämpliga föremål, under det
att andra hälften skulle läggas till kapitalet, tills detta nått ett
belopp af hundra tusen kronor, hvareffcer hela räntan finge användas
till inköp.
9.
Grundfond af den 30 november 1901 till doktor Artur
Hazelius' minne.
Genom gåfvobref af den 30 november 1901 öfverlämnade en
^Hazelius' värn till Nordiska museet
600 kronor
Digitized by
Google
86 NORDISKA MUSBETS FONDER.
att efter särskildt gifaa bestämmelser förvaltas och förräntas till
den 30 nov. 1933 och då användas till hugfästande af Artur Ha-
zelius' minne.
10.
Artur Hazelius' monumentsfond.
Till åstadkommandet af en minnesstod öfver Nordiska museets
skapare, dr Artur Hazelius, skänkte civilingeniör C. G. Norström
1901 en summa af 10,000 kr. Bankdirektör Knut Wallenberg läm-
nade samma år som bidrag till en byst af Artur Hazelius 1,000 kr.
Digitized by
Google
Donationer till Nordiska museet/
Under denna öfverskriffc upptagas sådana till museet alt ifrån dess
grundläggande år 1872 lämnade penningebidrag, som uppgå till ett be-
lopp af 500 kronor eller därutöfver. Af bidragen har en del gått till
museets fonder.
Ständiga ledamöters afgifter äro icke medräknade i nedanstående
summor. Årtalen angifva de år, då penningebidragen lämnats.
H. M. konung Oskar n. Samfundets skyddsherre. 1874
(660), 1900 (500), 1901 (600). 1,660: —
H« M. drottning Sofia. Ständig ledamot. Hedersledamot.
1896 (260), 97 (260), 98 (260), 99 (250). 1,000: —
H. K. H. kronprins Gustaf. Ständig ledamot. Hedersledamot.
Br.^ 1892—1901. 1,000: —
H. K. H. prins Karl. Ständig ledamot. Hedersledamot. 1892
(600), 93 (600), 94 (626), 96 (600). 2,026: —
H. K. H. prins Eugen. Ständig ledamot. Hedersledamot. 1894
(25); TYr.» 1901 (600). 526: —
Abramson, Evéline, f. Oumpert, fru. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892—1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 1,200: —
Althalns, Fredrik Gerhard, groBsbandlare. Stockholm. 1888. 500: —
^ I denna förteckning äro upptagna alla donationer, som lämnats till museet
intill den 31 dec. 1901.
* Br. utmärker här och i det följande, att bidragen lämnats till Bredablicks^
fonden. Se sid. 83 o. f.
' Tio. utmärker här och i det följande, att bidragen lämnats till Tivolifonden.
Se 8id. 85.
Digitized by
Google
88 DONATIONBB TILL NORDISKA MUSBET.
AnderBOHy John F.y iDgeniör. Djursholm. Hedersledamot. 1900
(1,000), 01 (2,500). 8,600: -
Andersson, Johan, byggmästare. Stockholm. Hedersledamot,
Död 1897. 1891 (1,000), 93 (10,000), 94 (2,000), 96 (1,000). 14,000: —
Antell, Herman Frithiof, medicine doktor. Paris. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. Död 1893. 1884 (200), 90 (700), 91
(1,000), 92 (1,000), 93 (3,000); Br. 92—93 (200) och 94—
96. utbet. af dödsboet (800); genom testamente af den 1 okt.
1891 100,000 kr., utbet. af dödsboet 96, samt ytterligare i
ränteutdelning 5,700 kr., utbet. 98 och kr. 305: 83, utbet. 99. 112,906: 88
Appelberg, Lotten, f. Östergren, fru. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Arwidsson, Torsten Adolf, kommendör. Stockholm. Död
1893. 1892. 1,000: -
Astrup, Hans Basmas, f.d. statsråd. Eristiania. Ständig ledamot.
HedersUdamot. Död 1898. 1873 (500), 82 (2,500), 84 (2,500). 6,600: —
Azell, Severin, grosshandlare. Sundsvall. Död 1892. 1877. 600: —
Azling, Hampus, braksegare. Stockholm. 1894. 8,000: —
Benedioks, Carl, generalkonsul. Stockholm. Hedersledamot. Död
1888. 1879. 1,000: -
Benedioks, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Heders-
ledamot. Död 1895. 1891 (10,000), 93 (3,000), 94 (2,000),
95 (2,000), genom testamentariska förordnanden af den 11
dec. 1890 och den 5 juli 1893 (15,000). 82,000: -
Benedioks, Gustaf, bruksegaro. Gysinge. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1874 (100); Br. 92—1901 (1,000). 1,100: —
Berg, Helene, f. Bligh, fru. Stockholm. Hedersledamot. 1894
(500), 95 (500), 97 (500), 99 (500), 1900 (500). 2,600: —
Berg, Nils Vilhelm, grosshandlare. Stockholm. 1880 (25), 89
(100), 92 (500). 626: —
Berggren, Maria Eleonora, f. Wiokberg, fru. Stockholm.
Död 1895. Br. 1892—94. 1,000: —
Berggren, Robert Constantio, grosshandlare. Stockholm. Stan-
dig ledamot. Död 1893. 1884 (500), 88 (200). 700: —
Bergstedt, Carl, fabriksidkare. Stockholm. 1876 (100); Br. 92 —
1901 (1,000). 1,100: —
Bergstedt, Erik, grosahandlare. Stockholm. 1876 (100), 87 (100);
Br. 92—1901 (1,000). 1,200: -
Bergström, Frans Frode Theodor, f. d. kammarråd. Stock-
holm. Hedersledamot. 1894. l,OO0: —
Bjömstjema, Osear Magnus, generalmajor. Stockholm. Tiv. 1901. 2,000: —
Digitized by
Google
DONATIONEB TILL NOBDISKA MUSBET. 89
Bobergh, Thérése, f. Björklund, enkefra. Stockholm. Br, 1892—
1901. 1,000: —
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död
1899. 1873 (100); Br, 92—99 (800), 1900 utbet. af dode-
boet (200). 1,100: —
Boman, Bmil, skeppsklarerare. Stpckholm. Ständig ledamot.
Dod 1901. Br. 1892—1901. 1,000: —
Bonde, Carl Oarlsaon, friherre, ofv^erBte-kammarjuDkare. Stock-
holm. Br. 1892—1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 1,200: —
Bonde, Gustaf Trolle-, grefve, ofverste-kammaijunkare. Stock-
holm. Ständig ledamot Dod 1884. 1873 (200), 78 (500). 700: —
Bondeson, August, medicine doktor. Göteborg. 1880. 709: 10
Bonnier, Albert, bokförläggare. Stockholm. Död 1900. Br.
1892—1900 (900), 01 utbet. af dödsboet (100). 1,000: —
Boström, Erik Gustaf, statsminister. Stockholm. Ständig leda-
mot. Br. 1892—1900 (1,000); Tiv. 01 (200). 1,200: —
Brandt, Axel, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1898. 1888. 500: —
Broms, Gustaf Emil, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1898
(500), 1900 (2,000), 01 (2,500). 6,000: —
Buren, Carl, brukspatron. Skeda, Ryssby. Ständig ledamot.
Hedersledamot, Död 1887. 1876 (200), 84 (1,000). 1,200: —
Biinsow, Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1897. 1877 (500), 92 (3,000), 93 (100), 94 (1,000),
95 (1,000). 6,600: —
BtbuK>ws, Fredrik, grosshandlare, Stockholm, dödsbodelegare.
1897. 20,000: —
Bunsow, Fredrik Herman, godsogare. Stockholm. Br. 1892
—1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 1,200: —
Biinsow, Bobert, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1899
(600); Tiv. 1901 (1,000). 1,600: —
Bftokström, Johan, grosshandlare. Stockholm. 1883 (1,000), 87
(100), 96 (100); Br. 92—1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 2,400: —
Carlsson, Albertina, f. Arvin, fru. Stockholm. Br. 1892—
1901. 1,000: —
Oamegie, David, grosshandlare. Göteborg. Död 1890. 1876
(1,000), 87 (1,000). 2,000: —
Camegies, David, grosshandlare, dödsbodelegare, Göteborg,
genom konsul O. Ekman, Stockholm. 1890. 6,000: —
Casparsson» Carl Edvard, kapten. Uppsala. Död 1899. Genom
testamente af den 16 okt. 1897. 1899. 10,000: —
Digitized by
Google
90 DONATIONER TILL NORDISKA MUBBBT.
Cavalli, Gustaf, apotekare. Sköfde. Hedersledamot. 1888(1,000),
96 (5,000). 6,000: -
Cavalli, Johan Gustaf, apotekare. Göteborg. Hedersledamot.
Död 1888. 1887. 10,000: -
Cederlund, Edvard, grosshandlare. Stockholm. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. 1883. 600: —
v. Celsing, Petrus Fredrik, kapten. Stockholm. Ständig leda-
mot. Br. 1892 — 1901. 1,000: -
Cervin, Carl Gustaf, bankir. Stockholm. Hedersledamot. Död
1899. Br. 1892—1898. 1,000: -
Clason, Isak Gustaf, professor. Stockholm. Br. 1892—1901
(1,000); 01 (1,000). 2,000: -
Curman, Carl, professor (ständig ledamot), och fm Calla Cur-
man, f. Lundström. Stockholm. 1898. 1,000: —
Dahlberg, Johan Petter, bmksegare. BoUsta, Nyland. Heders-
Udamot. Br. 1892—1901. 1,000: -
Danelius, Bror August, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 —
1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 1,200: -
Davidson, Ernst, herr. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Davidson, Henrik, generalkonsul. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1895. 1874 (100), 83 (1,000), 90 (1,500). 2,600: —
Davidson, Vilhelm, konditor. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot. Död 1883. 1883. 2,600: —
de Lavål, Gustaf, fil. doktor, civilingeniör. Stockholm. Heders-
ledamot. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Diokson, Charles, medicine doktor. Stockholm. Ständig leda-
mot. 1876. 600: —
Dickson, James Jamesson, grosshandlare. Göteborg. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Död 1885. 1876 (1,000), 83
(1,000), 84 (2,000), 85 (1,000). 6,000: —
Diokson, Oskar, friherre, grosshandlare. Göteborg. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. Död 1897. 1872 (1,000), 84 (3,000). 4,000: —
Diokson, Bobert, gn'088handlare. Otötehorg. Ständig ledamot. 1876. 600: —
Du Bietz, Gustaf Adolf, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892
—1901. 1,000: —
Dölling, Fritz, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot. Heders-
ledamot. 1887 (1,000), 93 (100). 1,100: —
Ekengren, VUhelm Ali^red Ferdinand, f. d. stadsmäklare.
Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Ekman, Maria, f. Lavonius, fru. Stockholm. Hedersledamot,
1890 (200), 99 (2,307: 60). 2,607: 50
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MtJSBBT. 91
Ekman, Oakar, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1873(100),
80 (2,500), 83 (1,000), 97 (1,000), 99 (1,000). 6,600: —
Ekman, Vilhelm Ferdinand, bankkassor. Uppsala. Ständig
ledamot. Dod 1900. Oenom testamente af den 18 sept. 1899.
1901. 10,000: —
von Essen, Fredrik, friherre, riksmarskalk. Stockholm. Heders-
ledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Falck, Constantin, grosshandlare. Hammar, Nyland. 1899. 1,000: —
Falk, Vilhelm, bruksegare. Stockholm. Tiv. 1901. 1,000: —
de Fontenay, Otto Ernst le Sage, professor. Köpenhamn.
Hedersledamot. 1887 (2,500), 88 (2,500), 90 (5,000). 10,000: —
Forsell, Anton Isidor, disponent. Göteborg. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1899. 4,000: —
Forsgrén, Ida, fröken. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Forsgrén, Sally, f. Wikström, fru. Stockholm, j&r. 1892— 1901. 1,000: —
Franoke, Olena, f. Hallberg, fru. Stockholm. Död 1900.
Br. 1892 — 1900 (900), 01 utbet. af dödsboet (100). 1,000: —
Fris, Carl Gustaf, bankdirektör. Stockholm. Ständig ledamot.
1873 (200); Br. 92—1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 1,400: —
Fröberg, Christian August, borgmästare. Hemösand. Br.
1893—1901. 1,000: —
Qeber, PhiHp, bankir. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Georgii, Axel, v. generalkonsul. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Gilljam, Gustaf Fredrik, universitetskansler. Stockholm. He-
dersledamot. 1892. 500: —
Gustafsson, Johanna, f. Pettersson, fru. Stockholm. 1898. 600: —
Gdransson, Thure, apotekare. Falun. Ständig ledamot. 1891(5);
Br. 92—1901 (1,000). 1,005: —
Hafttröm, Adolf Valdemar, grosshandlare. Ständig ledamot.
Br. 92—1901. 1,000: —
Hagdahl, Charles Emil, medicine doktor. Stockholm. Död
1897. 1896 (70); Br. 92—97 (600). 670: —
Hällström, Hans, byggmästare. Stockholm. Död 1900. Br.
1892—1901. 1,000: —
¥. Hallwyl, Walter, grefve, bruksegare. Stockholm. Heders-
ledamot. 1890 (16,000)^ 93 (2,000). 17,000: —
Hammarstedt, Nils Oskar, prost. Norrby, Sala. 1891(1,000),
92 (1,000). 2,000: — '
* Detta belopp utgjorde inlösen af lägenheten Framnäs på Djurgården, hvilken
inköptes af grefve v. Hallwyl och omedelbart därpå öfverlämnades såsom gåfya till
Nordiska museet. Se sid. 70 i Samfundet för yorditka museetg främjande 1890.
Digitized by
Google
92 DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Hassell, Carl Johan, sekreterare i EammarkoUegium. Stockholm.
Död 1892. Genom teetaraente af den 11 maj 1891. 6,000: —
HaEelius, Artur, Nordiska museets styresman. Stockholm. /Stän-
dig ledamot Död 1901. 1883 (600), 85 (1,000), 88 (4,500),
89 (500), 90 (2,500), 91 (1,000), 92 (6,000), 93 (2,000),
94 (4,200), 95 (1,000), 96 (1,500), 97 (2,500), 98 (2,600),
99 (500); Br. 92-1900 (1,000). 81,200: —
Hazelius', Axtur, dödsbo (O. Hazelius). Stockholm. J. A.
Hazelius' fond 1901. 26,000: —
Hazelius, Fredrik Philip, ofverstelöjtnant. Stockholm. Dod
1894. 1894. 1,000: -
Heoksoher, Edvard, bankdirektor. Stockholm. 1892. 600: —
Hedberg, Anders Petter, grosshandlare. Sandsvall. Död 1882.
1877. 600: —
Hedberg, Johan August, grosshandlare. SandsTall. Ständig
ledamot. 1894. 600: —
Heilbom, Otto Henrik, generalkonsul. Stockholm. 1889 (100);
Br. 92—1901 (1,000). 1,100: —
Heiss, Frans, direktör. Stockholm. Död 1898. 1890. 1,000: —
Hellberg, Frithiof, direktör. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Hellberg, Johan Vilhelm, v. konsul. Sundsvall. Död 1887. 1877. 600: —
Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefru. Uppsala. Död 1893.
Genom testamente af den 2 januari 1888. 1894. 10,000: —
Hemmarck, Carl Gustaf, justitieråd. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Död 1901. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Hierta, Hedvig Elisabet, fröken. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1873 (100), 83 (100), 95 (1,000); Br. 92
—1901 (1,000). 2,200: —
Hirsoh, Isaak, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 1896. 1,000: —
Hirsoh, Oskar, ingeniör. Stockholm. Hedersledamot, ^r. 1892 —
1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 1,200: —
Hofltaian, August, f. d. slottsarkitekt. Stockholm. Hedersleda-
mot. Död 1897. 1889. 10,000: —
Hogner, Biohard, medicine doktor. Boston. 1901. 600: —
Holm, Anders Reinhold, godsegare. Evihille. Hedersledamot.
Död 1899. 1895. 1,000: —
Höglund, Anton, konsul. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Höglund, Otto Magnus, grosshandlare. Stockholm. 1901. 1,600: —
Hörstadius, Oustaf Ferdinand, advokatfiskal. Stockholm. Död
1900. 1894 (IjOOO), 99 (300). 1,800: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSBBT. 93
Jaoobsen, Carsten Tank, dispoDent. Sundsvall. 1892. 600: —
Janson, Axel Gk>tthard, byggm&sUre. Stockholm. 1892 (250);
Br. 92—1900 (1,000). 1,260: —
Jeansaon, Johan, grosshandlare. Kalmar. Död 1896. 1889(500);
Br. 92—95 (400). 900: —
Johansaon, Botvid, grosshandlare. Sandsvall. Dod 1895.
1877. 600: —
Josephaen, Niels, direktor, justitieråd. Köpenhamn. Heders-
ledamot. 1898. 10,000: —
Josephaon, Byaln&ar S*, grosshandlare. Stockholm. 1900. 1,000: —
Eempe, Bernhard, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot.
1876 (150), 84 (500), 92 (300), 93 (200), 94 (1,000),
99 (300). 2,460: —
Eempe, Eliaa Vilhelm, grosshandlare. Stockholm. Dod 1890.
1876 (160), 84 (500). 660: —
Kémpe, Fräna, konsul. Stockholm. Ständig ledamot. Heders-
Udamot. 1884 (250), 97 (1,000),. 99 (1,000); Tiv. 1901
(1,000). 8,260: —
Eempe, Henriette, f . Diewel, fm. Stockholm. Hedersledamot.
1894 (1,000), 99 (200), 1900 (200); Er. 92—1901 (1,000);
Tiv. 01 (500). 2,900: —
Eempe, Johanna, f. Wallis, fru. Stockholm. Ständig ledamot.
HedersUdamot. 1892 (2,000), 93 (6,200), 98 (2,000). 9,200: —
Eemi>e, Julie, f. Fahlman, fru. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Eempe, Seth, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot
Hedersledamot. 1884 (250), 99 (1,000), 1900 (1,000). 2,260: —
Kempe, Vilhelm Henrik, grosshandlare. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Död 1883. 1874 (500), 77 (1,180),
83 (2,500). 4,180: —
Eempea, Vilhelm Henrik, grosshandlare, dödsbodelegare.
Stockholm. 1883. 2,600: —
Ejellberg, Thérése, f. Edgren, fru. Stockholm. 1898 (50);
Hr. 92—1901 (1,000). 1,060: —
EnudtBon, Harald Christian Femando, kammarherre. Kri-
stiania. Hedersledamot. 1900. 1,000: —
Lamm, Carl Bobert, ingeniör. Stockholm. Br. 1802—1901. 1,000: —
Lamm, Gustaf Maurits, ingeniör. Stockholm. Ständig leda-
mot. Död 1892. 1891 (400), genom testamente af den 13
febr. 1892 (10,000). 10,400: —
Laurin, Agnes, f. Bohtlieb, fru. Stockholm. Död 1896. Stän-
dig ledamot. 1890. 600: —
Digitized by
Google
94 DONATIONER TILL NORDISKA MUS^BBT.
Laurin, Carl, direktor. Stockholm. Ständig ledamot. 1890. 600: —
Lemon, Adolf, grosshandlare (död 1899), och fru Mathilda Le-
mon, f. Lindström, Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Levin, Hartvig, grosshandlare (dod 1892), och fru Fanny Levin,
f. Labatt, Stockholm. Br, 1892—1901. 1,000: —
Liljedahl, August, godsegare. Uppsala. Hedersledamot, 1890
(1,000), 91 (3,000), 92 (1,000). 6,000: -
Liljewaloh, Oarl Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Heders-
ledamot, 1892. 1,800: —
Liljewaloh, Edvard, grosshandlare. Stockholm. 1896 (5: 70);
Br, 92—1900 (900). 906: 70
Liljewaloh, Tom, f. d. stadsmäklare. Stockholm. 1873 (100),
93 (20); Br, 92—1901 (1,000). 1,120: —
Limnell, Carl Abraham, öfrerdirektor, ständig ledamot (död
1882), och fru Fredrika Limnell, f. Forsberg. Död
1892. Stockholm. 1874. 1,000: —
Lindahl, Vilhelm Nils Andreas, auditör. Karlskrona. Br.
1892—98. 1,000: —
Lindegren, August, slottsarkitekt. Stockholm. 1892. 600: —
Lindroth, Oarl Axel, grosshandlare. Stockholm. 1873. 1,600: —
Lindström, Edvard, konsul. Stockholm. Ständig ledamot. Br.
1892—1901. 1,000: —
IJunglöf, Knut, grosshandlare. Stockholm. 1873 (260), 82 (1,000). 1,260: —
]4Jungqvist,KnutOttonin«bruksegare. Munksjö, Jönköping. Heders-
ledamot, Död 1896. 1879 (600), 90 (60), 94 (100), 96 (360). 1,000: —
Loven, John, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Lundberg, Louise, f. Haak, fru. Stockholm. Död 1899. 1894. 1,000: —
Lundberg, Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot.
1884. 1,000: —
Lundström, Carl Franz, godsegare. Stockholm. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. 1882 (200), 91 (600), 94 (2,360);
Br. 92—1901 (1,000). 4,060: —
Lundström, Johan Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Br.
1892—1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 1,200: —
Malmsten, Emil, löjtnant. Malmö. 1892. 1,000: —
Maude, Louise, f. Siljeström, fru. Drottningholm. 1890. 60O: —
Montan, Erik Vilhelm, professor. Stockholm. Ständig leda-
mot. Br, 1892—1901. 1,000: —
Möller, Fredrik, generalkonsul. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Neijber, Magnus Julius, stadsmäklare. Stockholm. Heders^
ledamot. Död 1894. 1890 (1,000), 93 (20). 1,020: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 95
Nisser, Betty, f. Wettergren, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Norland, Elisabeth, fröken. Stockholm. Hedersledamot. 1900. 6,000: —
Norlond, Lotten, f. Hertser, enkefru. Stockholm. Hederaleda-
mot 1899 (4,475); Br, 1893—1901 (1,000). 6,476: —
Norström, Claes Gustaf, civilingeniör. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Br, 1892—1900 (1,000); 1896
(3: 58), 1901 (10,000); Tiv, 01 (1.000). 12,003: 68
Norström, Claes Gustaf, civiliDgeoior {ständig ledamot^ heders-
ledamot)^ och fru Alma Norström, f. Bunsow, heders-
ledamot, Stockholm. 1899 (1,000), 1900 (1,000). 2,000: —
Näs, Nils Olof, groBshsDdlare. ÖstersuDd. Död 1900. Heders-
ledamot. 1886 (6,600), 87 (5,000). 10,600: —
Odelberg, Carl Axel, kapten. Stockholm. 1893 (36), 96 (305),
99 (100); Tiv. 1901 (200). 640: —
Odelberg, Oskar Vilhelm, löjtnant, fahriksdiBponent. Stock-
holm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Odelberg, Theodor, statsråd. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Ohlsson, Anders, generalkonsul. Kapstaden, Sydafrika. 1892. 600: —
Oldenburg, Carl Oamillus, kyrkoherde. österby, Hammar.
Ständig ledamot. Död 1896. 89 (510), i strödda poster
(49:50), 92 (250), 94 (100), 95 (150), 96 (150). 1,209: 60
Olrog, Thorvald, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot.
Br. 1892—1901. 1,000: —
d'Otrante, G>U8taf Armand Fouohé, hertig, förste hofstall-
mästare. Stockhohn. Ständig ledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Palmorants, Susanna, f. Vinborg, fm. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Paton, Ninian, grosshandlare. Stockholm. 1873 (100), 83 (200),
92 (100), i strödda poster (77: 33), 1901 (1,000). 1,477: 33
Pehrsson, M&ns, åkare. Stockholm. Dod 1895. 1893. 1,000: —
Petersen, Ingeborg, f. Tanberg, fm. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Peterson, P. S«, trädgårdsdirektor. Rosehill, Chicago, Illinois.
Ständig ledamot. Hedersledamot. 1885 (200), 97 (1,000). 1,200: —
Peyron, Ludvig, konsul. Stockholm. 1877. 1,200: —
PMlipeon, Amalia, f. Jacobson, fm. Stockholm. 1901. 2,000: —
Philipson, Oarl David, konsul. Stockholm. Ständig ledamot.
1873 (200), 82 (500). 700: —
Piper, Claös Gustaf Frits, grefve, bof stallmästare. Stockholm.
Dod 1897. 1891. 600: —
Digitized by
Google
96
DOXATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
v. Plåten, Carl, bruksegare. Stockholm. 1894 (300), 95 (400),
98 (200); Tiv. 1901 (200).
Bamstedt, Julia, f. Hsggström, fru. Stockholm. Br. 1892
—1901.
Begnell, Anders Fredrik, medicine doktor. Minas Geraes,
Caldae, Brasilien. Död 1884. 1877.
Reinhold, Alma, f. Burmester, fru. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892—1901.
Beinhold, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1889 (1,895: Ol), 91 (1,500).
Betzius, Magnus Gustaf, professor, och fru Anna Betsius,
f. Hierta. Stockholm. Ständiga ledamöter. Hedersledamöter .
1894.
Bosén, Karl Peter, literator. Stockholm. Dod 1900. 1884
(500), 85 (500), 93 (106), 94 (1,539: 42), 95 (350).
v. Bosen, Fredrik Thomas Carl, grefve, kammarherre. He-
denlunda. Vadsbro. Ständig ledamot. Br. 1892—1901.
Bundström, Sofia, f. Sohwarts, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901.
Böhss, Carl Vilhelm Christian, konsul. Goteborg. Heders-
ledamot. Dod 1900. 1892 (1,000), 93 (10,000).
Säger, John Edvard Biagnus, hof stallmästare. Stockholm. Stän-
dig ledamot. Hedersledamot. 1894.
Sandell, Clara, f. Ohlson, enkefru. Stockholm. Ständig ledamot.
1887 (100), 91 (50); Br. 92—1901 (1,000).
Scharp, Clara, f. Westman, fru. Stockholm. Hedersledamot.
Br. 1892 (1,000); 94 (100), 96 (100), 97 (100), 98 (200),
99 (100), 1900 (300), 1901 (100).
Soholander, Sven, herr. Stockholm. 1891.
Schumburg, Bobert, v. konsul. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
von Schwerin, Mathilda Christina, f. Hagberg, grefvinna.
Husby, Söderköping. Ständig ledamot. Hedersledamot. Dod
1892. Br. 1892.
Selggren, Jonas, rektor. Gofle. Dod 1896. 1882 (200), 84
(500).
Sellmann, Georg, disponent. Stockholm. 1897.
Settervall, Carl, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
Sjögren, Anna, f. Nobel, fru. Nynäs, Ösmo. Br. 1892 — 1900.
Sjögren, Hjalmar, professor. Nynäs, ösmo. Hedersledamot.
1891.
Smith, Lars Olsson, grosshandlare. Stockholm. 1891.
1.100:-
1,000: -
700: -
1,000: -
a,806: 01
1,000: -
2,906: 42
1,000: —
1,000: -
11,000: —
1,000: —
1,160: -
2,000:
860:
1,000:
1,000: —
700: —
1,000: —
1»000: —
800: —
500: —
1,500: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 97
Sprinchoms, Elisabet, f . Elfistrand, enkefru, arfvingar. Stock-
holm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Stridsberg, Ernst Viktor, iDgeniör. Trollhättan, ^r. 1892 — 99. 800: —
Strömer, Hjälmar, literator. Stockholm. Död 1886. 1880. 600: —
Strömman, Ester, f. Kempe, fm. Stockholm. 1894. 1,000: —
Sundberg, August, grosshandlare. Sundsvall. Dod 1900. 1877. 600: —
Sundgren, Fredrik Conrad, f. d. uppbordskommissarie. Stock-
holm. Dod 1898. Genom testamente af den 19 nov. 1897.
1898. 13,111: 84
Sundström, Per, grosshandlare. Stockholm. Br, 1892—93(1,000);
Tiv. 1901 (200). 1,200: —
Sunnerdahl, Emil, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Svanström, Frans, grosshandlare. Stockholm. 5r. 1892 — 1901. 1,000: —
Söderlund, Carl Axel, ingeniör. Stockholm. Hedersledamot.
Br. 1892—95 (1,000); 95 (1,500), i strödda poster (131: 66),
98 (2,500). 5,131: 66
Söderström, Carl Christian, grosshandlare. Stockholm. 1882
(300), 83 (1,000). 1,300: —
Sörman, Henrik, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Tanmi, Hugo, bruksegare. Fånö, Grillby. 1874 (100); Br. 92
—1901 (1,000). 1,100: —
Thiel, Ernst, bankdirektor. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Thorell, Edla, fröken. ^itookYiolm. Ständig ledamot. 1891(100),
92 (100), 93 (10), 95 (50); Br. 92—1901 (1,000). 1,260: —
Thorell, Beinhold, auditör. Stockholm. Br. 1892—1900. 600: —
Unander, Fanny, f. Seharin, fru. Stockholm. Br. 1892— 1901. 1,000: —
Wachtmeister, Axel Fredrik, ^refve, öfverste-kamroarherre.
Stockholm. Dod 1899. Br. 1892—99. 800: —
Wachtmeister, Axel Knut Trolle-, gref ve, hofmarskalk. Trolle-
Ljungby, Gualof. Hedersledamot, 1892 (1,000), 93 (1,000). 2,000: —
Wachtmeister, Fredrik Claesson, grefve, generaldirektor. Stock-
hohn. 1892—1901 (årligen 100 kr.). 1,000: —
Wahlund, Carl ViUielm, professor. Uppsala. Ständig ledamot.
1892. 500: —
Wålldén, Vilhelm, godsegare. Stockholm. Ständig ledamot.
HedersUdamot. 1874 (150), 83 (400), 87 (1,000), 90 (1,500),
92 (200). 3,250: —
Wallenberg, Anna, f. von Sydow, fru. Stockholm. Heders-
ledamot. 1888 (500), 90 (1,000), 92 (200), 93 (100), 95
(100), 96 (100), 97 (500), 98 (350), 99 (350), 1900 (100);
Br. 92—1901 (1,000); Tiv. 01 (200). 4,600: —
7
Digitized by
Google
98 DONATIONER TILL NORDISKA MUSBBT.
Wallenberg, Knut Agathon, bankdirektdr. Stockholm. 1889
(1,000), 90 (250), 1901 (1,000). 2,aS0: -
Valley» Auepist, grosshandlare. Stockholm. Död 1898. Br.
1892—98 (700), 1901 utbet. af dödsboet (300). 1,000: -
Weber, Mathilda, f. Weylandt, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Weinberg, Christian Axel, hfiradshöfdiog, och fra Julia
Weinberg, f. Lennmark. Ständiga ledamöter. Stock-
holm, Tiv, 1901. 2,000: —
Weinberg, Margareta Gustava, f. Tömsten, enkelni. Stock-
holm. Hedersledamot. Död 1894. 1892 (1,000), 93 (1,000). 2,000: -
Weinberg, Olof David, grosshandlare. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot, Död 1884. 1874 (600), 82 (1,000),
84 (16,000). 16,600: -
Wioander, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1891. 1890. 1,000: -
Wijk, Oaroline, f. Diokson, fru. Göteborg. Hedersledamot.
1879 (600), 90 (200), 96 (600). 1,200: —
Wijk, Olof, grosshandlare. Göteborg. Ständig ledamot. Heders-
ledamot. Död 1901. 1876 (600), 83 (600), 87 (600). 1,600: —
Wikström, Carl, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 1897. 3,000: —
Wikström, Hulda, fröken. Stockholm. Hedersledamot. 1899
(1,000); Br, 92—1901 (1,000). 2,000: -
Wikström, Nils, grosshandlare. Sundsvall. Död 1883. 1877. 500: —
Wikströms, Per, grosshandlare, dödsbodelegare. Stockholm.
1882. 2,500: —
Wikström, Per Magnus, grosshandlare. Stockholm. Hedersle-
damot. 1893 (2,000), 97 (3,000). 6,000: —
Wikström, Sofi, f. Edlund, fru. Stockholm. Hedersledamot.
Br. 1892—1901. 1,000: —
Wrangel von Brehmer, Johan Wolmer, friherre, öfverste-kam-
raaijunkare. Hyby, Klågerup. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Vult von Steyem, Fredrik, direktör. Stockholm. Br. 1892—
1901. 1,000: —
Åkerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel, friherre, öfverste-
kammarjunkare. Stockholm. Hedersledamot. Död 1900. 1898. 1,000: —
Åslund, Fredrik August, konsul. Sundsvall. 1877; 500: —
Allmänna konst- oeh industriutställningens i Stockholm
1887 lotteri. 1898 (45,260), 1900 (264,292: 31). 800,662:31
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 99
Allfflftnna konst- ooh induBtriutBtillnixigeiiB i Stockholm
1807 fSrvaltningsutskott. 1900 (4,000), 1901 (181: 76). 4,181: 76
Apotekanooieteten. Stockholm. 1887 (500), 90 (500). 1,000: —
Norrlandfl gille. Stockholm. 1891. 1,600: —
Patriotiska sftllskapet. Stockholm. 1891. 600: —
Svenska tarlstförenixigeii. Stockholm. 1901. 1,000: —
Digitized by
Google
Testamentariska förordnanden
till förmån för Nordiska museet.
Thomsen, Anna, fröken. KöpeDhamn. Dod 1888. Genom muntligt för-
ordnande 1888: norskt allmogesmycke af silfver. Aflämnadt 1888.
Wallander, Josef Vilhelm, professor. Stockholm. Dod 1888. Genom
testamente af den 4 aug. 1887: skisser i akvarell och olja med motiv
från Delsbo och Vingåkers socknar samt 3 delsbo- och 4 österåkersdräkter
m. m. Aflämnadt 1888.
Eiohhorn, Christofer, biblioteksamanuens. Stockholm. Död 1889. GeDOin
testamente af den 6 nov. 1889: hela den af honom hopbragta samliD^eD
af skråhandlingar, utgörande omkring 6,600 nummer fördelade på 100
olika skrän och omfattande en tidrymd af öfver 300 år. Aflämnadt 1890.
Hassell, Carl Johan, f. d. sekreterare. Stockholm. Död 1892. Genom
testamente af den 11 maj 1891: ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till
inköp af för museet passande föremål. Aflämnadt 1892.
Lamm, Gustaf Mauritz, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död 1892.
Genom testamente af den 13 febr. 1892: ett belopp af 10,000 kronor,
afsedt till ökande af museets »Allmänna fond». Aflämnadt 1892.
Fries, Carl Leonard August; kommendörkapten. Stockholm. Död 1892.
Genom testamente af den 12 dec. 1889: minnen från fregatten Eugenies
jordomsegling 1861 — 1853, m. m. Aflämnadt 1893.
Flygare-Carlén, Emilie, fru. Stockholm. Död 1892. Genom testamen-
tariskt förordnande af den 22 jan. 1890: den hedersgåfva, bestående af
författarinnans samtliga romaner, öfversatta till böhmiska språket, hvilkeo
hon år 1882 erhöll från Prag, m. m. Aflämnadt 1893.
Digitized by
Google
TESTAMENTARI8EA FÖRORDNANDEN. 101
Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefni. Uppsala. Dod 1893. Genom testa-
mente af den 2 jan. 1888: ett belopp af 10,000 kronor. Aflämnadt 1894.
Antell, Herman Frithiof» med. doktor. Paris. Ständig ledamot. Hedera-
ledamot. Död 1893. Genom testamente af den 1 okt. 1891: ett belopp
af 100,000 kronor, afsedt att af museets styrelse »förvaltas som fond,
b^ars räntor användas till mnseets fromma». Aflämnadt 1896. Ytterligare
utdelning på grund af Antells testamente: 5,700 kronor, aflämnade 1898,
och kr. 305: 83, aflämnade 1899.
Lindliolm, Johan August, f. d. postförvaltare. Stockholm. Död 1894.
Genom skriftligt förordnande: en större samling oljem&lningar, akvareller
och pennteckningar, alla återgifvande byggnader, gator och gränder frän
det gamla Stockholm. Aflämnadt 1895.
Tunelius, Johanna Charlotta Lovisa, fröken. Stockholm. Död 1894.
Genom testamente, dagt. i juni 1893: en samling porslinsföremäl från
århundradets början m. m. Aflämnadt 1895.
Eriohsson, Carl Anders, f. d. inspektor, Charlottenlund. Död 1894. Genom
testamente af den 10 jan. 1894: återstoden af hans förmögenhet, sedan
åtskilliga legat till andra personer utgått. Utdelningen i utrednings-
mannens konkurs — med 2,217 % å testamentsbeloppet kr. 17,863: lo —
kronor 387: 25, aflämnad 1897.
Adlersparre, Sophle, f. Leijonhufvud, friherrinna. Stockholm. Död 1895.
Enligt muntligt förordnande: klagoskrift, sydd på väf, från 1805. Af-
lämnadt 1895.
BenediokB, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Hedersledamot. Död
1895. Genom testamen tariska förordnanden af den 11 dec. 1890 och den
5 juli 1893: ett belopp af 15,000 kronor, hvaraf 6,000 kr. till museet
och 10,000 kronor till anläggningarna på Skansen. Aflämnadt 1895.
Nisbeth, Henriette Caroline, f. Owenius, fru. Simrishamn. Död 1895.
Genom testamente af den 16 maj 1890: ett rikt snidadt ekskåp. Af-
lämnadt 1897.
Schwarts, Marie Sophie, f. Birath, fru. Stockholm. Död 1894. Enligt
muntligt förordnande: spegel med bord i kejsarstil. Aflämnadt 1896.
Crusenstolpe, Charlotta, fröken. Stockholm. Död 1896. Genom testa-
mente af den 16 okt. 1893: chiffonier, bokskåp m. m. samt en samling
familjeporträtt och föremål, som tillhört M. J. Grusenstolpe och Emilie
Flygare-Carlén. Aflämnadt 1897.
Londieer, George, grosshandlare. Stockholm. Död 1897. Genom testa-
mente af den 18 april 1896: skrif schatull af mahogni, ett dussin damast-
serveter tillverkade i Linköping på 1780-talet, refiPelbössa, som tillhört
hertig Fredrik Adolf af Östergötland, m. m. Aflämnadt 1897.
Digitized by
Google
102 TB6TAMENTAKISKA FÖRORDNANDEN.
Blaokstadios» Johan Zacharias, hiBtoriemålare. Stockholm. Död 1898.
Gr6Doro muntligt förordnande: en af konstnfiren utförd större tafla: »Biekop
Sigfrid döper hedningarna i Götaland». Afl&mnad 1898.
Sundgrdn, Fredrik Conrad, f. d. uppbördskommissarie. Stockholm. Död
1898. Genom testamente af den 19 no v. 1897: en ättondedel af of ver-
skottet af hans förmögenhet, sedan en del legat till enskilde och allmåona
inrättningar utgått. Beloppet, 13,111 kronor 84 öre, afl&mnadt 1898.
MaXmström, Johan August, professor, historieni&lare. Hedersledamot
Stockholm. DÖd 1901. Genom testamente af den 8 mars 1897: studier
i olja och akvarell, teckningar p& lösa blad eller i album f rarostillande
byggnader, klädedräkter, folktyper m. m. frän Sverge, Norge och Finland,
som kunna bidraga till kännedomen om folkets ständpunkt i afseende å
konstindustri och karakteristik m. m.; gamla al Imogeväf nåder från Skåne,
Bleking och Västergötland; fornnordiska dräkter samt en del vapen ro. m.,
som kunna vara till nytta vid fester & Skansen.
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död 1899. Genom
muntligt förordnande: en samling föremål, hvilka tillhört Carl von Linné,
m. m. Aflämnadt 1899.
CasparSBon, Carl Edvard, kapten. Uppsala. Död 1899. Genom testamente
af den 16 okt. 1897: ett belopp af 10,000 kronor. Aflämnadt 1899.
Gartss, Claes, bokauktionskommissarie. Stockholm. Död 1899. G«nom testa-
mente af den 21 sept. 1899: ljuskandelaber af silfver. Aflämnad 1900.
Lehnberg, Gustaf Conrad, f. d. handelsbokbållare. Stockholm. Död 1900.
Genom testamente af den 5 febr. 1899: lusthus från trädgården till huset
nr 30 Bellmansgatan i Stockholm. Aflänmadt 1901.
Ekman, Vilhelm Ferdinand, bankkassör. Uppsala. Ständig ledamot. Död
1900. Genom testamente af den 18 sept. 1899: 10,000 kronor till No^
diska museets byggnadsfond. Aflämnadt 1901.
Sander, Nils Fredrik, kansliråd. Stockholm. Död 1900. Genom tes tatnenU-
af den 17 maj 1898: en samling laveringar, blyertsteckningar och målningar
of framstående konstnärer, utförda för illustrationerna till Sanders öfversätt-
uing af Eddan; guldmedalj m. fl. minnen af gifvaren. Aflämnadt 1900.
Segersteen, Erik Hjalmar, bibliotekarie, Linköping. Död 1901. Genom
testamente af den 2 maj 1900: 7 stycken större och mindre silfver-
spännen, under 1600- och 1700-talen använda som prydnader å skor och
knäbyxor. Aflämnadt 1901.
Digitized by
Google
Personer, som under år 1901 lämnat
gåfvor till Nordiska museet.
I denna af delning upptagas endast namnen på de personer, hvilka under det
nämda året lämnat mera märkliga gåfvor till museets särskilda samlingar^
jämte kort angifvande af själfva gåfvan. öfriga gifvare upptagas i
nästa afdelning (2).
Till allmogeaf delningen:
åndenson, A, sågverksegare, Yallsta: kyrksläde, »könseäka», trka Alfta socken i Hel-
singland.
Mrå b/amån genom herr O, Wenge/in, Bjnräker: kyrkbät med årtalet 1797, frän Arbrä
socken, Helsingland.
Behm, Beäa, t Åström, tn, Östersund: en samling jnlbrOd frän Jämtland. Jfr sid. 48.
Brundtn, H., komminister. Bergbyn, Räh&llan: kvinnodräkt Mn Hamränge socken,
Gästrikland.
Sneström, F. J, £., jämvägskondnktör, Halmstad: 2 hängljnsstakar af smid t järn, frän
Östra Kamps socken, Halland. Se bild 9, sid. 45.
Eriksson, å. O., arrendator, Uppsala: gräsplog frän Tegelsmora socken. Uppland.
Eriksson, J., herr. Malung: fattigklnbba frän Yallsta by, Arbrä socken, Helsingland.
Hjsim, K., ftöken, Stockholm: dräktplagg till mans- och kvinnodräkt frän Toarps socken,
Tästergötland.
Muss, Å., friSken, Stockholm: 7 lysnings- och bröllopsgratnlationer, mälade nnder tiden
1851—1861, sannolikt ftän Jämtland. Jftr sid. 48.
Jonsson, C. £., fabrikör, Stockholm: mälad väggpanel frän Dalarna.
ijtrsdoiter, Måtta, genom förmannen H. Larsson, Malmö: äkdyna frän Skytts härad,
Skåne.
Mora socksn genom hemmansegaren Bud Erik Olsson, Vinas: bärkläde frän 1823, från
Mora socken. Dalarna.
Digitized by
Google
104 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT GÅFVOR.
Mi/88on, A., landtbrnkare, Eräkhnit, Toarp: dräktplagg till folkdräkter frän Toarps
socken, Västergötland.
Rosander, £., nämdeman, Ekeflo, Yirsernm: mjölhälk, »kimma», f rän Yirsemms socken,
Smaland.
Sifensson, A., jnngfm, Stockholm: 8 bindmössor frän Nyeds socken i Värmland.
Söderfors bolag genom bmkspatron P. G. Tamm, Elfkarleö: inredning till en s. k. ny-
stuga i Valbo socken, Gästrikland. Jfr sid. 47.
lamm, P, G., brukspatron, Elfkarleö: 3 väggbonader, målade 1824, frän Tiarps socken,
Uppland. Se sid. 47.
Törnkmt, L, hemmansegare, och Törnkvist Greta, hnstru, Fallet, Hedesunda:' hasgeråd
och delar till dräkter frän Hedesnnda socken, Gästrikland.
Wickbom, J., rektor, Kalmar: brndgnmsdräkt m. m. frän Högsmms socken, Öland.
Till handtverks- och skråaf delningen:
f. d, Bryggaråmbetets pensionskassa genom fabrikören A, BJurho/m, Stockholm: 2
dryckeskannor af silfver, som tillhört Stockholms bryggarämbete, samt en spar-
bössa af järn. Jfr sid. 50.
Törne//, C, herr, Brockton (Mass.), och Törne//, £., hofrättsnotarie, Stockholm : sigillstamp,
som tillhört Norrköpings sockerbagarsocietet.
Till af delningen för minnen från det gamla Stockholm:
Aktiebo/aget Skånska cementgjuteriet, Stockholm: stenornament frän hnset nr 60 Norr-
landsgatan.
Bergengren, C. R,, bokbindare, Stockholm: tvä portar frän hnset nr 11 Köpmangatan,
1700-talet8 senare hälft.
Bocander, P. S„ byggmästare, Stockholm : tvä portar jämte öfverstycke frän hnset nr
26 Nybrohamnen, 1700-talets senare hälft.
Bonnier, Jenny, fröken, Stockholm: fyra taflor med utsikter frän Stockholm pä 1850-
talet, oljemälningar af Markus Larson.
Na f ström, A. W., grosshandlare, Stockholm: tre räkenskapsböcker för Tjärhofvet, aren
1784—1847. Jfr sid. 52.
Pa/m, C, U., konsthandlare, Stockholm: stenornament frän Helgeandsholmen.
Till af delningen för vapen och krigsväsende:
Onåmd: standar frän är 1751 (jfr sid. 52 och bild 15); samt fana frän slutet af
1700-talet, hvilken tillhört Stockholms borgerskaps infanteri.
Stock/io/ms frivi//iga skarpskytteförenings fjärde kompani genom kommiterade: fana, som
tillhört nämda kompani aren 1861 — 1881.
Till afdelningen för polis- och rättskipningsväsende:
Borgenstam, £,, apotekare, Skara: vaktstafvar, patrullstafvar, bojor m. m. frän Skara,
1800-talets förra hälft.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT GÄPVOR. 105
Till af delningen för de högre stånden:
Åjeuider, «/., med. doktor, Värnamo: besman och mättstock.
Bergengrwi, C R., bokbindare, Stockholm: 25 st. kakel frän hnset nr 11 Eöpmangatan
i Stockholm.
Bergengren, åt,, fm, Stockholm: tyllfischy, broderad näsdnk samt ett par damskor frän
187a-talet.
Bergman- Österberg, M., fni, Stockholm: kista med mässingsbeslag, frän 1700-talets början.
v. Bjommarck, A, £. A., sjökapten, Stockholm: nyckel af järn; signetring, 1700-talets midt.
Bacander, P. $,, byggmästare, Stockholm: tvä kakelagnar frän f. d. källaren »Flaggen >,
Nybrohamnen 26 i Stockholm.
Bottiger, J., intendent för H. M. konungens konstsamlingar, Stockholm: spegellåda af
mahogni, i kejsarstil.
Eriksson, «/., kollega, Norrtälje: solvisare, daterad 1693.
FiBgersten, A, t Boberg, fru, Stockholm: tyllkragar, bradstrampeband, broderade ar-
betsvftskor m. m. frän början och midten af 1800-talet.
Gullbransson, G,, apotekare, Stockholm: tvä prydnadskammar af horn, frän 1830-talet.
Hazelius', Artur, dödsbo (G. Hazelius), Stockholm: rokokomöbel med klädsel i »tapis-
serie de Beanvais». Jfr sid. 53.
Genom Jerling, K, J., med. doktor, Stockholm: kista frän 1600-talet.
Joulin, A., grosshandlare, Stockholm: kakel frän husen nr 1 Holländargatan och nr 8
Hötorget i Stockholm (källaren »Kronan»).
Joulin, £., kassör, Stockholm: docka i fallständig dräkt frän 1840-talet.
iMgerberg, S., fröken, Stockholm: klädning frän 1810-talet, damskor, solfjädrar m. m.
Lindblom, K„ fru, Stockholm: parasoll frän 1850-talet.
Linderoth, J, 6,, ar fabrikör, Stockholm: solfjäder af elfenben, sidenklädning frän 1890-
talet m. m.
Lundgren, C. P., fabrikör, Stockholm: kopparcistem, 1700-talet.
Malmström, A., förvaltare. Hjortkvarn: tvä järnhäl lar, daterade 1673 och 1742.
Hordström, Ida, fröken, Stockholm: två trymäer, 1800-talets midt.
Palm, C. U., konsthandlare, Stockholm: etui af grönt hajskinn, frän 1700-talets förra
del (se sid. 56), samt silfverspets med schattersöm, 1600- talsarbete.
Pettersson, C. R,, verkmästare, Stockholm: solvisare af sten, daterad 1731.
Rehbinder, H„ friherre, Djursholm: eldskärm af mahogni, med broderi frän 1800-talets
midt. Jfjr sid. 55.
Segersteen, £ H., bibliotekarie, Linköping, genom testamentariskt förordnande: 7 st.
silfverspännen. Jfr sid. 102.
Silf¥9rsrård, R., f. Schleger, fra, Stockholm: fem taflor broderade ä hvitt siden, tvä
daterade 1785 och 1786, m. m.
Sporre, A,, fröken, Stockholm: smycken, silkesvantar frän 1820-talet, m. m.
Tegnér, H., jägmästare, Björksätra, Huddinge: ett väggur frän 1700-talets förra del.
Torstenson, S., f. Stenbäck, fru, Stockholm: täcke med sticksöm, frän 1700-talet, m m
Tottie, Mårten, herr, Mariestad: spinnrock.
Tull, C, herr, Stockholm : miniatyrsolvisare frän 1700-talets början, kompass frän 1700-
talets senare hälft och magnet, daterad 1660.
Ullrich, F. L, och Hallquisth, £ K„ arkitekter, Stockholm : en samling kakel frän huset
nr 26 Grefgatan i Stockholm.
Wallin, H,, fröken, Stockholm: kuddbroderi och schal frän 1800-talets midt.
Digitized by
Google
106 PERSONER, SOM UNDER Ar 1901 LÄMNAT GÅFVOR.
Till den historiska afdelningen:
Afi/born, Gerda, fröken, Stockholm: porträttmedaljong, själfportrfttt, i gips af LeaAhl-
bom (t 1897), m. m.
Edlund, 5., fröken, Stockholm: ett par strampor, som tillhört drottning Josefina (f 1876
Fagersten, å., f. Boberg, tm, Stockholm: chemisetter med lösa ärmar, silkesstmnpor.
toalettdyna samt en af drottning Lovisa broderad arbetsväska, som alt tillhört
prinsessan Eugenie (f 1889).
Fahlgren, C, A., artist, Stockholm: palett, som tillhört målaren L. A. Masreliez (f 18lOi.
Fwre, Sophie, frn, Stockholm: autograf af bildhnggaren B. £. Fogelberg (f 1854) oib
tvä diplom utfärdade för den samme.
Hazelius* årtur, dödsbo (G. Hazeliue), Stockholm : medaljer, diplom m. m. samt ett skrif*
bord, som tillhört dr A. Hazelins.
Ramatröm, A., notarie, Stockholm: väst, som tillhört skalden Johan Nybom (f 1900}
Till tafvelsamlingen:
Kronborg, «/., professor, Stockholm: konnng Earl XII, af gifvaren är 1893 utförd olje-
målning å duk. Jfr sid. 58.
Palm, C, U., konsthandlare, Stockholm: oljemålning framställande tvänne moraknllor.
sign. »Till Stads Mäklaren Herr J. Stenberg af Fredr: Westin pinx. 1832.»
Till porträtt- och gravyrsamlingen:
Grenblad, K., amanuens, Stockholm: porträtt i akvarell. Se sid. 58.
Hazelius', Artur, dödsbo (G. Hazelius), Stockholm: omkring 500 stockar till träsnitt.
Jfr sid. 59.
Milssons bokhandel. Paris: porträtt i svartkrita, utfördt af Nils Forsberg. Se sid. l^\
Redaktionen af yQrd och Bild>, Stockholm: 66 porträtt i autotypi, afdrag af klichéer.
som varit publicerade i tidskriften Ord och Bild.
Till mynt- och medaUsamlingen:
Hultbom, O. F., major, Stockholm: medalj i silfver för deltagande i 1864 års danska kriz.
Morström, C, G., ingeniör: två silfvermedaljer m. m.
Till bibliotek och arkiv:
Af gåfvor från utländska samfund upptagas här endast några särskildt an-
märkningsvärda. Se för öfrigt förteckningen öfver de museer och vetenskaplign
samfund, med hvilka Nordiska museet står i förbindelse, sid, 123 o, f
Académie royale des sciences, des lettres et des beaux arts de Belgique, Brnssel: akade-
miens under åren 1900 och 1901 utgifna skrifter.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER Ar 1901 LIMNAT OÄFVOR.
107
Bergman-Österberg, M,, frn, Stockholm: F. Richardt ocli G. Ljanggren: Skånska herre-
gårdar. B. 1—6. Lnnd 1868—1861; samt »Handbok vid den nu brukliga matlag-
ningen. Innehållande tillika Beskrifningar på Fergningar och andra uppsatser >.
Handskrift Mn 1836—1845.
Hazefiue', årtur, döMc (O. Hazelius), Stockholm: en större samling böcker, som tillhört
A. Hazelius, samt bref och handskrifter, som tillhört dr A. Hazelius och general-
major J. A. Hazelius. (Se sid. 60.)
Hazelius, O., fil. licentiat, Stockholm: Annaler for nordisk Oldkyndighed og Historie,
ndg. af det EongelSge Nordiske Oldskrift-Selskab, Köpenhamn. Arg. 1847—1853.
Historfsche Sesellschaft des KUnstlervereins, Bremen: Bremisches Jahrbuch. Bd 10 — 19.
Bremen 1879—1900.
KungL ek/esiastikdepartementet, Stockholm: Svenska skriftprof. H. 1 och 2. Stock-
holm 1894 och 1900.
/(BttigL Såchsische GeseHschaft der W/ssenschaften, Leipzig: Berichte iiber die Yer-
handlungen der philologisch-historischen Classe. Bd 46 — 63. 1893-1901.
Lind, «/., f. d. guvernör, Minneapolis, Minnesota : 9 större färglagda fotografier af Sioux-,
Cheyennes- och Puebloindianer.
Oxenstierna, G. G. B:son, friherre, Stockholm: en samling handlingar från 1700-talet,
som tillhört medlemmar af de friherrliga ätterna Oxenstierna af Eka och Lindö
samt Leijonsköld. Jfr sid. 60, 61.
Philosophical Society, Washington: Bulletin. Vol. 1—10. Washington 1874—1887.
Tömquist, A., f. Mineur, fru, Stockholm: räkenskapsbok från Sala silfvergrufva för år
1684.
Verein fur die Geschichte Mährens und ScMesiens, Brunn: Zeitschrift. Jahrg. 1—5: 1.
Brttnn 1897—1901.
•>
För öfrigt hafva under år 1901 gåfvor lämnats till Nordiska
museet af ytterligare följande personer:
Åhlén, A., lektor. Stockholm.
Alyhr^ G., herr. Stockholm.
Alyhr, K., fröken. Stockholm.
Andersdotter, Elias Brita^ hustru. Rätt-
vik.
Andersdoiter, Lasses Anna. Stockholm.
Anderson, C, herr. Stockholm.
Anrtp, G,, redaktör. Stockholm.
Apelbom, H., teateragent. Stockholm.
Arosenius, J., herr. Stockholm.
Aspelin, O., fru. Stockholm.
X#e/im, A., amanuens. Stockholm.
Bensoic, J., f. Engström, tm. Stockholm.
Bergman, A., f af Klint, fru. Stockholm.
Bergqvist, E., herr. Göteborg.
Bergstrand, J., sjökapten. Stockholm.
Björck, G. L., prost. Vinberg, Falkenberg.
BjörklundjG. A., torpare. Strinne, Bjärtrå.
Boden, A., herr. Stockholm.
Broms, A. F., herr. Stockholm.
Brunius, A. V., major. Stockholm.
Bäckgren, K. A., herr. Öfverkaliks.
C/arlander, C. M., grosshandlare. Stock-
holm.
Carlsson, C, E.^ maskinist. Söderhamn.
Casparsson, E, H., herr. Saltsjöbaden.
Cavalli, H., f. Krantz, fru. Sköfde.
Cederblom, G., fröken. Stockholm.
Chrig ström, S. D., apotekare. Backe.
Czapek, S. jr, handelsresande. Hällnäs.
Digitized by
Google
108 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT GÅFVOR.
jLPahlberg^ E., fröken. Stockholm.
Dahlerus, S., fröken. Stockholm.
De Geer, C, friherre. Lenfsta.
Edlund, Helene, fotograf. Stockholm.
Ehrenhorg, 8., direktör. Stockholm.
Ekeblom, M., f. Stenbäck, fm. Stockholm.
Eklund, P. B., bokförläggare. Stockholm.
Ekman, T., fil. doktor. Linköping.
Engelhardt, M. A., f. Schmidt, fru. Stock-
holm.
Erdmann, E., statsgeolog. Stockholm.
Eriksson, E. J., vaktmästare. Stockholm.
Eriksson, G., herr. Stockholm.
-t ehmström. A., fru. Klippans järnvägs-
station.
Genom Folcker, E., amanuens. Stockholm.
Frödin, G., herr. Strängnäs.
fjTustafsson, C. G., vaktmästare. Stock-
holm.
Jotagander, A. G., antikvitetshandlare.
Stockholm.
Hagberg, L., f. v. Schwerin, fru. Stock-
holm.
Hallberg, F., landsekreterare. Malmö.
Hallberg, L., f. Rosenlind, fru. Stock-
holm.
Hammarstedt, N, E., amanuens. Stock-
holm.
Hansdotter, Slars Brita. Bom, Rättvik.
Hazelius, A., fröken. Stockholm.
Hazelius, A., styresman för Nordiska mu-
seet. Stockholm.
Hellberg, F., redaktör. Stockholm.
Henström, J. A., inspektör. Eafläs.
Hessler, A., fröken. Stockholm.
Hilton, A., fm. Stockholm.
Hofving, F., verkmästare. Stockholm.
Hård ajf Segerstad, H, fröken. Stock-
holm.
Hägglund, J. H., prost. Västra Kamp.
Jakobson, Ä, jungfru. Stockholm.
Janson, A., handlande. Stockholm.
Johanson, C. V., möbel snickare. Sala.
Jonsson, C. E. jr, herr. Stockholm.
Jäderlund, A., i. Jonsson, fm. Stock-
holm.
JoLahl, C. G., herr. Stockholm.
Karlsson, K. H, fil. doktor. Stockholm.
Kjellin, C, artist. Stockholm.
JLdagerberg, M., kammarherre. Stockholm.
Lagerholm. H.y f. Hamberg, fm. Stock-
holm.
Lagerholm, X, tvpograf. Stockholm.
Lagerström, C. F., trädgårdsmästare. Stock-
holm.
Leijer, A., kapten. Stockholm.
Leuhusen, V., f. d. justitieräd. Säby,
Ingarö.
Liebenfeld, L., grosshandlare. Stockholm.
Lindgren, J. O., lärare. Stockholm.
Lindgren, K., skomakare. Malm, Sigtuna.
Lindqvist, G., herr. Stockholm.
Loven, C, öfverste. Stockholm.
Lundqvist, A., fröken. Stockholm.
Lunell, A., folkskolelärare. Djuräs.
JUalmheim, J. A., herr. Näsby gård.'
Mellander, J. O., hemmansegare. Mäland,
Skog.
Modin, E., pastor. Ytterhogdal.
Molander, L., f. Wessler, fm. Stock-
holm.
JMelson, C. G. A., folkskolelärare. Stock-
holm.
Nordgren, J. L., apotekare. Brotorp, Lin-
desberg.
Nordin, S., torpare. Bossvik, Skog.
Nordqvist, A., t Pettersson, fm. Stock-
holm.
Norström, E., herr. Stockholm.
Nylund, E., fabrikör. Stockholm.
Nyqvist, K., farmaceut, stud. Stockholm.
Nyström, D., f. Weder, fm. Djursholm.
Njf ström. G., major. Gefle.
I^älsén, T., herr. Stockholm.
J^almér, C. F., målarmästare. Stockholm.
Pehrsson, M., arbetare. Stockholm.
%Juiding, G., herr. Karlskrona.
Reinholdsson, V., arbetare. Öster-Våla.
Romson, C, kyrkvärd. Mora.
Roosval, J., fil. kand. Stockholm.
Rosenlind, E., direktör. Stockholm.
Rydin, E., fabrikör. Fristad.
^antesson^ B. F., tenngjutare. Stock-
holm.
Santesson, F, A., fabrikör. Stockholm.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT GÅFVOR.
109
Scherdin, J., f. Nordström, fru. Stock-
holm.
SchulthesSy F., professor. Stockholm.
Sckultzhergy H., revisor. Stockholm.
Sjöhergy É., J. och Z., fröknar. Stock-
holm.
Smith, E.j lotskapten. Stockholm.
Sprinchom, E., fröken. Stockholm.
SiigtU, A., fröken. Stockholm.
Storm, G., fiskare. Yallbynäs, Skirö.
SvtMSon, A., fröken. Stockholm.
J-honander, C, fru. Stockholm.
Tiselius, Z., fröken. Stockholm.
Tottie, C. G., herr. Älby, Skyttorp.
Trotz, F. B., herr. Hammerstad.
rValdo, A., fröken. Stockholm.
Walin, A. O., herr. Skutskär.
Wancke, F., kassör. Stockholm.
Wenneraten, O. V., studerande. Uppsala.
Werner, E., herr. Stockholm.
Werner, J. F., kapten. Stockholm.
Westerberg, M., ftru. Solo, Östanå.
Victorin, M., fröken. Stockholm.
Wimmerkranz, F., kyrkoherde. Ytterån.
Vistrand, P. G., amanuens. Stockholm.
W^olfféldt, E., fröken. Stockholm.
Zedritz, J., literatör. Stockholm.
Ahman, K. E., läderhandlare. Stockholm.
Folkhögskolan i Boden,
Katalo^isatorn vid den kulturhistoriske
Udsttllifui i Kristiania 1901.
Kungl. bihtioteket. Stockholm.
Kungl vetenskapsakademien. Stockholm.
Norstedt <fe söner, P. A. Stockholm.
Nykyrkliga bokförlaget. Stockholm.
dikets allmänna kartverk. Stockholm.
S. Scholanders fotografiaffär. Stock-
holm.
Svenskt industri- och handelsmuseum.
Stockholm.
Xutzhom, H., folkhögskolelärare. Askov,
Veien.
Nyrop, C», professor. Köpenhamn.
Schröder, L., folkhögskoleföreständare.
Askov, Veien.
Stchoukine, P. J"., herr. Moskwa.
Sällskapet för Finlands geografi. Helsingfors.
Bcedeker, K., herr, Leipzig.
Conujentz, H., professor. Danzig.
Halle, J., Antiqnar. Mttnchen.
Helhing, H., konsthandlare. MUnchen.
Hörmann, K., bibliotekarie. Nurnberg.
John, Alois, herr. Eger.
Mittler & Sohn, E. S. Berlin.
Pudor, E,, doktor. Berlin.
Banke, J., professor. Munchen.
Bosenthal, J., herr. Munchen.
Voss, A., museumsdirektör. Berlin.
Weil, A., antikvitetshandlare. Miinchen.
Suhert, Fr. Ad., herr. Prag.
Berg, C. F., herr. Paris.
I Thieullen, A., herr. Paris.
Digitized by
Google
110 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT GÅFVOR.
Philip, J. B. t herr. Aberdeen.
K Mus, A.y fils. Firenze.
Minisierio de MarinJia e Ultramar. Lisboa.
I denna afdelning upptagas endast de personers namny hvilka under det nämda
året lämnat mera märkliga gå^vor till museets anläggningar på Skansen,
jämte kort angifvande af själ/va gåfvan. öfriga gifvare upptagas i
nästa afdelning {4).
Till djuraf delningen:
Prinsarne Gustaf Adolf och Vilhotm: 1 finnmarkshnnd.
Almqvist •/-, godsegare, Hanstavik, Södertälje: 1 skäggdopping.
Andersson, C, bokhållare, Stockholm: 1 morkalla.
Andersson, Richard, direktör, Stockholm: 1 åsnehingst.
Berglund, S., bruksegare, Ohs bruk, Lamhult: 1 flskljuse.
Berndes, C. G., agronom, Mora gård, Byringe: 1 hermelin, 1 åkersork.
Ekstam, 0., fil. doktor, Stockholm: 2 pilgrimsfalkar.
Ekström, A., handlande, Håbolnnd, Väster Tibble: 3 gräsänder.
Forsberg, F. ¥., grosshandlare, Stockholm: 1 hare.
Forssell, $. I., disponent, Finsta: 1 hermelin.
Grönskog, R., herr, Stockholm: 1 kricka.
Hagberg, 0., målare, Stockholm: 1 jorduggla.
Hallström, G., kandidat, Stockholm: 1 hafsörnunge.
Hoffstedt, ¥., fil. doktor, Stockholm: 1 gröngöling.
Kempff, K., direktör, Stockholm: 1 trädlärka.
Lindgren, «/. E., patron, Gräsögård, Öregrund: 1 gråsäl, 3 hafstrutar, 2 tärnor.
Lundborg, G., herr, Stockholm: 1 löfsångare.
Nordström, O., fiskhandlare, Stockholm: 1 orrtupp.
Olsson, A., bruksförvaltare, Husum: 2 korpar, 1 sädgås.
Pettersson, Anna, fru, Stockholm: 2 spillkråknngar.
Sandberg, I., stud., Jämshög: 2 pilgrimsfalkar.
Santesson, A., gravör, Stockholm: 1 tomfalk.
Segerbrand, C. F., inspektor, Tyko, Finland: 1 flygande ekorre.
Sundström, Harriet, fröken, Stockholm: 1 svan.
Digitized by
Google
PERSONER,* SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT gApVOR.
111
Tnhn, K., jägmäsUre, Älfdalen: 3 grågäss.
Unné, A, handlande, Kristianstad: 1 brockfågel.
Wahtberg, £., herr, Va^e, Sölvesborg: 2 yattensorkar.
Westgrw, A,, apotekare, Gnesta: 1 hare.
Wiagren, C, sjökapten, Oskarshamn: 1 tornfalk.
Till växtafdelninfiren:
Hedin, Louise, fMken, Stockholm: krakTäxter.
låfflw, L F., professor, Djursholm: en samling v&xter och lökar.
KordttrÖm, R. C, f. d. grosshandlare, Stockholm: en samling sydsvenska växter.
Schröder, Ma, fröken, Stockholm: 1 Yncca.
Srwissoiw fröhande/, Stockholm: ett parti lökar.
Wett»rq¥i9t, Anna, fröken, Stockholm: ett parti lökar.
Til! anläggningarna i öfrigt:
Berggtrané, J., sjökapten, Stockholm: en snäcksamling.
ihhhrus. G., stadskassör, Stockholm: ett parti kol, koks och bränsle.
HMitt, å. F,, byggmästare, Stockholm: ett parti ekgrenar.
Lewenhaupt, Erik, grefve. Näsby: ett parti ekgrenar.
ItogenBen, Ruth, fm, Falnn: 1 fågelbar.
Snnsåa hraJolJefabriken genom fabrikör /. M. Knape, Stockholm: ett parti trän.
75«ier, J., pyrotekniker, Stockholm: ett parti talg.
Til! underhåll, försäljning och dylikt:
Graf, Franziaka, frn, Stockholm: ett parti sädesprof.
St Eriks bryggeri, Stockholm: 35 hl. draf.
4.
För öfrigt hafva under år 1901 gåfvor lämnats till museets
anläggningar på Skansen af ytterligare följande personer:
Almqvist, R., herr. Svenljnnga.
Amund$ion, Birger. Stockholm.
Andersson, Henning. Stockholm.
Andersson, J., maskinist. Stockholm.
Andersson, Oskar. Stockholm.
Andersson, V., herr. Stockholm.
Appelgren^ E.^ herr. Stockholm.
Apveiqvist, C, frn. Stockholm.
Arbkn^ J. Stockholm.
Aftkenbeck, Ragnar. Stockholm.
JtSamev, B., herr. Göteborg.
Beckanaer, M. C, fm. Stockholm.
Beijer, V. M., fru. Stockholm.
Berg, H., notarie. Stockholm.
Bergendal. A., herr. Skafteby, Lidköping.
Berggren, C, herr. Stockholm.
Bergman, Nils. Stockholm.
Beraqvist, K., stnderande. Stockholm.
Billman, A. W., ingeniör. Stockholm.
Björklund, J., djnrvårdare. Stockholm.
Digitized by
Google
112
PERSONER, SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT GÅPVOR.
Boman, C, fru. Stockholm.
Bouvier, A., direktör. Stockholm.
Brissmanj C., staderande. Stockholm.
Brtizelius, R. M., professor. Stockholm.
lyarlsson, C, herr. Stockholm.
Cassel, F. Stockholm.
Christensen^ J. U.y bokhållare. Stockholm.
Cohn^ A., fägelhandlare. Stockholm.
JJahlberg, J"., handlande. Stockholm.
Drangel, Hilma, fru. Stockholm.
Dufva, D.y fru. Stockholm.
Dufva, A. F., notarie. Stockholm.
Dtimrath, Anna, fru. Stockholm.
Jiignéll, Anna, fru. Stockholm.
Ehn, J., herr. Stockholm.
Ehnhom, E. V., herr. Göteborg.
Ekberg, J., fru. Stockholm.
Eklöf, J. F., trädgårdsmästare. Stock-
holm.
Engelbrekt, O., bokhållare. Bromma.
Englund, F. G., vaktmästare. Stockholm.
Eriksson, J. A., herr. Stockholm.
v. Essen, M., friherrinna. Stockholm.
-t agerberg, V., herr. Stockholm.
Fitinghoff, Laura, fru. Stockholm.
Flach, S. S.son, kammarherre. Svensk-
sund.
Forsberg, Eva, fröken. Stockholm.
FredHksson, A., repslagare. Vaxholm.
fjTerlach^ H., direktör, Varberg.
G^-afström, J., operasångare. Stockholm.
Gustafsson, K., herr. Stockholm.
Gustafsson, L., grosshandlare. Stockholm.
Jtl allström, R., herr. Stockholm.
Hammar, Anna, fröken. Stockholm.
Hansson, M., handlande. Stockholm.
Hasselrot, E. A., byråchef. Stockholm.
v. Hedenberg, S., studerande. Stockholm.
Hedlund, K. Stockholm.
Hejdenbergy A., fru. Stockholm.
Heiiman, E. D., kyrkoherde. Stockholm.
Hildenberg, A., herr. Stockholm.
Holm, Elsa, fröken. Stockholm.
Holm, Gunnar. Stockholm.
Holmgren, Johnny. Stockholm.
Hultman, G. V., eldare. Stockholm.
Högstedt, J., vinhandlare. Stockholm.
tfansén, C. Stockholm.
Jansson, Hilmer. Öfverjärfva.
I Jansson, V. Stockholm.
Jarl, L. G.y vaktmästare. Stockholm.
Johansson, K. G,, herr. Stockholm.
Johansson, R., herr. Stockholm.
Johansson, Signe, fröken. Stockholm.
Jonsson, A., handlande. Stockholm.
JtLarlbeck, O. teknolog. Stockholm.
Karlsson, G., fru. Stockholm.
Karlsson, K G., herr. Stockholm.
Konradsson, Alf. Stockholm.
Kräng, A., herr. Stockholm.
JLdarsson, A., herr. Stockholm.
Lind, Einar. Stockholm.
Lind, J., djurvårdare. Stockholm.
Lindblom, K., teknolog. Stockholm.
Lindqvist, A., trädgårdsmästare. Stock-
sund.
Lindqmst, Filip. Stockholm.
Lindqvist, G., kastellan. Stockholm.
Looström, A., protokollsekreterare. Stock-
holm.
Loven, J., herr. Stockholm.
Lundgren, G., herr. Stockholm.
Lundgren, K. A., herr. Stockholm,
Lundgren, Olof. Dufnäs.
Lundin, Sven. Järfva.
Löfgren, C, herr. Stockholm.
JjM.arkman, Tor. Stockholm.
Melin, Seth. Stockholm.
Molander, Lydia, fru. Stockholm.
Morsing, Th., kapt-en. Stockholm.
JSilsson, Eugen. Stockholm.
Nilsson, John, herr. Stockholm.
Nilsson, Nils. Stockholm.
Nilsson, V., källarmästare. Stockholm.
Norrström, C, djurvårdare. Stockholm.
Nyman, G., handlande. Stockholm.
Nyman, L., herr Stockholm.
Nyrén, Maria, fru. Stockholm.
Olsson, A., vaktmästare. Stockholm.
JL ettersson. B., djurvårdare. Stockholm.
Pettersson, C, fodermask. Stockholm.
Pott, G., direktör. Stockholm.
sCeuterswärd, O., tandläkare. Boston.
. Rudbäck, P, kandidat. Od.
I Rydell, Gideon. Dalarö.
Sandberg, A., sergeant. Stockholm.
I Sandberg, Gerda, fröken. Stockholm.
I Smitt, Freja, professorska. Stockholm.
Digitized by
Google
PBR80NBK, SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT GÅFYOR.
US
9% A,.^ stnderwide. Stockholm.
Strömbefy, O. A.^ herr. Tnreberg.
Stuart, Ulla, Mken. Stockholm.
SHndiivist^ Vitalis. Stockholm.
Svedifif A.y tandläkare. Stockholm.
Svenströmf J., djnrvärdare. Stockholm.
Söderberg f A., herr. Schebo brak.
WadHröm, C. B. 8., notarie. Stock-
holm.
Wallengren, J. 8. JJ., sjökapten. Hel-
singborg.
Wdlengtedt, K, herr. Hnfvadsta.
Wallin, H., kontorist. Stockholm.
WaUinder, Ernst Djursholm.
Wemstedt, F., stnderande. Ingelstad,
Westheimer, N., herr. Stockholm.
Winberg, JET., handlande. Stockholm.
Winherg, Jf., fröken. Stockholm.
Wingårdh, V., grosshandlare. Helsing-
borg.
Wallgren, E. «7., djnrvärdare. Stockholm.
^ettergren, J. F., fodermarsk. Stockholm.
yJsterherg, Josua. Stockholm.
östergren, F., bokbindare. Stockholm.
österman, E., herr. Stockholm.
S.
Följande penningebidrag hafVa lämnats under år 1901:^
Af H, M. konungen 500;
Till Bredablicksfonden enligt lämnade förbindelser 8,300:
Till Tivolifonden enligt lämnade förbindelser 9,800;
Af konsul G. E, Broms 2,500;
Af justitierådet C G. Hernmarch 100:
Af onämd 500:
Af onämd 500:
Af fru C. Scharp, f. Westman 100:
Af minister E. Biitzow 20:
Af ingeniör J. F. Anderson, Djursholm 2,500;
Af öfverstelöjtnant A. Cederberg, Saltsjöbaden 100;
Af häradshöfding A, G. Bergsten, Uppsala 15
Af fru A, Philipson, f. Jacobson 2,000;
Af häradshöfding och fru A. Weinberg 2,000:
Genom fru S. Almquist, f. Hultén 520;
öfverföras kr. 29,455;
^ Af dessa bidrag hafya kr. 181: 76 lämnats till Byggnadsfonden, kr. 8,400 till
BredabUcksfonden, kr. 16,015 till Tivolifonden, kr. 25,000 tiU J. A. Hazelias' fond, kr.
500 tiU A. Hazelius» fond af ~/ii 1901, kr. 11,000 till A. Hazelius' monnmentsfond, kr.
iM7: 27 tiU anläggningarna pä Skansen samt kr. 22,800 tiU inköp och lOpande ut-
gifter.
8
Digitized by
Google
114 PERSOKEit, 80M tJllDEft 1r 1901 CÄUNAT GÅFVOR.
öfverföras kr. 29,455:
Af grosshandlaren N. Paton 1... .., 1,000:
Af generalmajor O. M. Björnstjerna 2,000:
Af jf: L
Af elever i Wallinska skola/n 110:
Af elever i Södermalms högre läroanstalt för flickor 51
Af elever i ÅhlinsJca skolan •. 153:
Af elever i Sandströmska skolan . i. 25:
Af elever i Stockholms nya samskola _ 37
Af elever i Sofi Älmquists samskola 100:
Af elever i Brummerska skolan...^. 200:
Af fru Jf. Widman, Uppsala 10
Af fru A. Bergh, f. Andersson 100:
Af M. L 15:
Af fröken A. Nordgren 2
Af fru A. Strandmark, Vessigebro 10:
Af kammarherre och fru E. von Horn, Stocksund 50:
Ai T. S. 5:
Genom Stockholms dagblads räkenskapskontor 1,769:
Af 1897 års allmänna konst- och industriutställnings i
Stockholm förvaltningsutskott 181
Af bankdirektör K. Wallenberg 1,000:
Af E. S. 10
Af Svenska turistföreningen : 1,000;
Af grosshandlaren O. Höglund .„..: 1,500;
Af professor G. Gustafsson, Kristiania 10:
Af Jlf. F, V. 100:
Af professor I. G. Clason 1,000:
Af med. doktor R. Hogner, Boston 500:
Af ^folkdanskluhhem 65:
Af grosshandlaren G. Beijer, Malmö 50:
Genom ingeniör C. Ramström 2,000:
Genom fröken J. Lindbohm 215:
Af Högre lärarinneseminariet 230;
Af kapten O. Bratt, Växjö 80:
Af postexpeditör N. Bergendahl 50:
Genom folkskoleinspektör C. G. Bergman 155;
Af onämd 500;
Af grefve F. Cl:son Wachtmeister 100;
Af ingeniör C. G, Norström 10,000;
Öfverföras kr. 53,844:
Digitized by
Google
PBR80NBR, SOM UNDER ÅR 1901 LÄMNAT GÅFVOR. 115
öfverföras kr. 53,844: os
Af bankkassör TF. F. Ekman^ Uppsala, enl. testamente af
»V» 1899 10,000: —
Af fil. licentiat Gunnar Haeelius 25,000: —
Summa kronor 88,844: os
Digitized by
Google
Ombud för Nordiska museet/
I nedanttående förteckning u/pptagm äfven ombud för Samfundet för Nordiska
museets främjande.
Tecknet + utmärker ombud för museet^ • ombud för samfundet.
Stockholm.
Lektor Ä. AhUn, "•*
Major A. V. Brunius. "*"♦
FU. doktor F. Carlheim-Gyllensköld. ^
Fröken A, Ekermann. ♦
Geologen E. Erdmann. "*•
Fru H, Frisk, f. Palmborg. ♦
Fru A. jJf. Holmgren, f, Tersmeden. "•*♦
Fru R. Juel, f. Björkman, ♦
Med. doktor J. F. Kinberg, ♦
Grosshandlaren H. Lichtenstein, ■*"
Med. doktor K, Malmsten. +
Konsthandlaren C. U. Palm. "^*
Fröken E. Palmborg. + ♦
Fröken H. Palmqvist, ♦
Fru A. Retzius, f. Hierta. +♦
Professor G. Retzius. ■*■♦
Direktör E. Rosenlind. +*
Friherrinnan E. Rudbeck, f. Vlfsparre. *
I denna förteckning angifvas förhållandena, sädana de voro den 31 dec. 1901.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NOBDISKA MUSBBT. 117
Literatören Helge Sandberg. "*"
Professor Jf. Sondén. *
Med. doktor P. Södermark. + ♦
Skåne.
Skolläraren J. Olsson,'*' Sandby, Borrby.
Bibliotekarien C. af Petersens. ♦ Lund.
Fröken L. af Petersens. "*• ♦ Lindved, Svedala.
Kamrer Ä. Pihlgren.^ Malmö,
öfverstelöjtnant G. Thestrup. ♦ Landskrona.
Bruksegaren Ä. B. fVallis. + ♦ Dybeck, Tofthög.
Blekingr.
Bokhandlaren F. Apelqvist. * Karlskrona.
Lektor J. A. Gadd. "^ Karlskrona.
Halland.
Literatören C. Carlstedt "*• Falkenberg.
Konduktör F. J. E. Eneström. +♦ Gislaved.
Kapten J. A. Lagergren. '^ Halmstad.
Småland.
Stationsinspektor J. Andersson. "^ Yislanda.
Landsekreteraren A. H. Bagge. "^ * Jönköping.
H&radshöfding G. Berg. * Eksjö.
Fru Anna Carlson, f. Zrate. "*" Årset.
Med. doktor M. v. Friesen. ♦ Yftstervik.
Hemmansegaren M. Haraldsson. "^ Yipperliult, Smålandsstenar.
Folkskoleläraren K. A. Hultkvist. * Yrigstad.
Kapten A. Qvistgaard. "*" ♦ Huleviksberg, Ulfö.
Bohuslän.
Apotekaren J. L. Lundberg. '*' * Lysekil.
Dalsland.
Fm A. Friseli, f. v. Sydow. * Kasenberg, Åmål.
Digitized by
Google
118 OMBUD FÖR NORDISKA JiUSEST.
Västergötland.
Fröken Gerda Anderson. * Tors&s, Ulricehamn.
Apotekaren JE. Borgenstam, "^ Skara.
Apotekaren G. Cavalli, "^ Sköfde.
Med. doktor Ä, Charles, ♦ Borås.
Disponenten A, L Forsell. * Göteborg.
Skolläraren G. Hultgren. Leksberg.
Rektor S. Högman. ♦ Alingsås.
Fru Greta LilliehööJc, f. Holmgren. ♦ Göteborg,
Fru E. Nydqvist. ♦ Elfhög, Trollhättan.
Fröken M. Eahmn. ♦ Göteborg.
Lektor C. J. Sundström. * Göteborg.
Fru M. L. Svanberg^ f. Hasselgren. ♦ Göteborg.
Landtbrukaren J. Svedenhorg.^ Bosgården, Broddetorp.
Provinsialläkaren A. Söderhom. ♦ Ulricehamn.
Häradskrifvaren F. Westberg. "^^ Skara.
Lektor F. Ödberg. ♦ Skara.
Östergötland.
Med. doktor V. Bergsten. "*■ Norrköping,
öfverstelöjtnant F. V. Ekenstam. * Linköping.
Veterinär E. Eriksson. * Motala.
Direktör Hj. ^a£reZiw5."*"*Klakeborg,. Skeninge,
Jägmästaren E. G:son Hjort. * Råstorp, Kisa.
Fröken V. Löfholm. * Norrköping.
Veterinär F. A. Nordeman. "^f Vadstena.
Snickaren C. A. Rosén. "*" Linköping.
Fröken D. Scherini. "*• ♦ Norrköping.
Södermanland.
Lektor /. Fehr. * Strängnäs.
Handlanden C. Lennmalm. * Malmköping.
Handlanden L. J. Liedgren. * Södertälje.
Handlanden G. Nyström. * Mariefred.
Häradshöfding E. F. C. JPlanting-GyUenbdga. • Nyköping.
Digitized by
Google
OMSUD FÖB NORDISKA MUSBBT. 119
Närke.
Häradshöfding O. Bergström. ♦ Örebro.
Redaktör E. N. Söderberg. ♦ Örebro.
Kassör R. Söderlindh.* Örebro.
Uppland.
Fil. doktor E. O. Ärenander.'*' Järfva.
Amanuensen R. Ärpi. ■*" * Uppsala.
Fil. licentiat /. Ärwidsson. "*" Uppsala.
Friherre E. Cederström, "*" Krusenberg, Uppsala.
Professor A, Erdmann. * Uppsala.
Friherre O. Hermelin.** Staby, Grillby.
Skomakarmästaren S. A. Hägg. "^ Uppsala.
Folkskoleläraren J. E. Johansson. '*' ölsta, Sala.
Apotekaren K. Lindblad.* Dalarö.
Laodtbrukaren Matts Mattsson."^ Finala, Arholma:
Brukspredikanten P. Pehrsson.'^ österby, Dannemora.
Docenten K. B. Wiklund. "*" Uppsala.
Västmanland.
Bankdirektör R. Gagge. ♦ Västerås.
Fru Hanna Hellberg^ f. Engström. "*' Sala:
Fabrikör A. B. Petterson.-^* Sala.
Värmland.
Pastor C. V. Bromander."^ Karlstad.
Fröken B, Edgren.* Vingäng, Ransby.
T. f. landsekreteraren F. Graf ström. * Karlstad.
Godsegaren G. Haeelius. * Varpnäs, Edsvalla.
Kandidat N. Keyland.'^ Magneskog.
Fröken J. Malmstedt. * Karlstad.
Apotekaren C. Öländer. "*" Sanne.
Dalarna.
Elias Brita Andersdotter.:^ 'Rättvik.
Apotekaren. T. Göran^ion. ♦' Falun.*
Landthandlaren A. Hansson. "^ Kallmora, Orsa.
Digitized by
Google
120 OMBUD FÖR NORDISKA MUSBBT.
Skolläraren L. Lunell.'*' Mockfjärd.
Intendenten S. Månsson. * Tänger, Enviken.
Hemmansegaren Bud Erik Olsson. '*' Vinas, Mora.
Artisten jB. Stenberg. ♦ Leksand.
Gästrikland.
Eronolänsman Ä. Ählström. * Ockelbo.
Pil. doktor K Ärnell ♦ Gefie.
Folkskoleinspektör G. Insulander. '*' Gefle.
Magistratsekreteraren Ä. M. Troilius. * Gefle.
Helsingrland.
Redaktionsekreteraren O. Lagerstedi. ^ Söderhamn.
Medelpad.
Fru A. Eeutervall, f. Arwidsson. ♦ Alby.
Fabrikör P. Wide. • Sundsvall.
Jämtland.
Lektor S. J. Kardelh "*" * Östersund.
Härjedalen.
Komminister H. Modin. **" Ytterhogdal.
Ångrermanland.
Herr P. Edholm. + Bålsjö, Nyland.
Inspektor O. Edström.* Härnösand.
Jägmästaren frih. T. V. Hermelin. • Björkå bruk.
Fru A, Kaijser, f. Loven.* Hemösand.
Ingeniör C. G. Strohirk. * Hemösand.
Med. doktor J. Wallmark. * Örnsköldsvik.
Västerbotten.
Komminister A. Ericson.'^ Skellefte.
Redaktör K. Hallman."^ Lule.
Jägmästaren N. G. Bingstrand. * Burträsk.
Regementsintendenten M. SchUrer v. Waldheim. '^^ * Ume.
Konsul a A. Åberg. * Skellefte.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA HU8BET. 121
Norrbotten.
Jägmästaren S, J, Cederberg. * Pajala.
Hofkamrer F, B. Forsström, "*" Haparanda.
Direktör A. Norberg. ^ Pajala.
Jfigmftstaren H. Samzelius. "^ * Nederkaliks.
Kassören A. Svanberg. '*' * Nederkaliks.
Agronomen C. Tenger. * Boden.
Jägmästaren P. O. Veländer. + Boden.
Lappland.
Kyrkoherden L. Dahlstedt.'*' Vilhelmina.
Jägmästaren O. F. Holmgren. ♦ Arvidsjaur.
Lappfogden O. H. J. Hultin. "*• Vittaugi.
Jägmästaren K. H. Lundström. ♦ Gellivare.
Jägmästaren H. Nordlund.'*'* Storbacken, Murjek.
Norge.
Direktör B. Söderbaum.* Kristiania. •
Direktör C. Söderberg. + Kristiania.
Gärdsbrukaren Christian Oisen To. "*" Gransherred.
Danmark.
Antikyitetsliandlaren J. M. E. Bolvig. "^ Köpenhamn.
Professor O. E. le Sage de Fontenay. "*" • Köpenhamn.
Med. doktor A. Thomsen. '*' Köpenhamn.
Island.
Landfogéti A. Thorsteinsson. "*• Reykjavik.
Grönland.
Eolonibestyrer C. Brummerstedt. '*' Julianehaab.
Eolonibestyrer B. MUller.'^ Holstensborg.
Digitized by
Google
122 OMBUD FÖE NORDISKA MUSEET.
. Finland.
Fru B, Hildén^ f. Hartman. ♦ Tammerfors.
Handlanden F. O. U. Nordberg,'^ Torne.
Magister E. Nordström. • Helsingfors.
Kronolänsman J. Eossander. "*• Pudasjärvi.
Intendenten T. Schvindt "*" Helsingfors.
Ryssland.
Konsul N. Winkel. * Moskwa.
Tyskland.
Friherre T. Cederström. "*" * MtLnchen.
Direktor H. Sauermann. "*" Flensbarg.
Riksarkivrådet P. Wittmann, "^ * Miinchen.
England.
Intendenten CA. Derby, ^ London.
Amerika.
Pastor P. J. O. Cornell ♦ Wilcox, Pennsylvania.
Professor C. M. Esbjörn. ♦ Marshfield, Oregon.
Konsul G. G. Granfeldt. * Coronel, Chile.
Statsekreteraren J. W. Jochim. * Ishpeming, Michigan.
Bibliotekarien Ä. Josephson. "** Chicago, Illinois.
Sjukgymnasten Ä. O. Lindström. * San Francisco, California.
Pastor Äugustus G. Olsson. * Chicago, Illinois.
Tandläkaren O. Beutersvärd. "^ * Boston, Massachusetts.
Pastor Jf. Stolpe. ♦ New- York.
Digitized by
Google
Museer och vetenskapliga samfund
m. m., med hvilka Nordiska museet står i
förbindelse/
Svergre.
Stockholm. Kxmgl vitterhets-, historle- ooh antikvitetsakademien. 1888.*
> Svenska s&Uskapet för antropologi och geogredL 1895. *
> Nationalmnsenm. 1890. *
> Svenska slöjdföreningen. 1894. *
> Svenska tnristföreningen. 1895. *
> Fredrika Bremerförbundet. 1897. *
> Svenska fornminnesföreningen. 1901. *
Funäsdälen. Västra Härjedalens fornminnesförening. 1894.
Gefle. Gästriklands fornminnesförening.. 1900. ..
Göteborg. * Gtöteborgs mnsenm. 1895. *
1 GK^teborgs ooh ' Bohusläns fornminnesförening. 1899.
> Göteborgs turistförening. 1899.
Halmstad. Hallands museum. 1893. .
Kalmar. Kalmar läns fornminnesförening. 1891.
Karlskrona. Blekinge museiförening. 1899.
^ De mnseer och samfand,' hvilka sänd^ ptiblikatioiier till Nordiska museet &i
1901, ntmirkas med tecknet *. — Siffrorna angif^a det år, då förbindelsen inleddes.
Digitized by
Google
124
MUSEBR OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
Lund.
Strängnäs.
Uppsala.
Vishy.
Örebro.
Östersund.
Kulturhistoriska föreningen for sodra Sveriga 1894.
Akademiska föreningen. 1895. *
Södermanlands fornminnesförening. 1899. *
Svenska landsm&lsföreningen. *
Gotlands fomsal.
Nftrkes fornminnesförening. 1897. *
Jämtlands l&ns fornminnesförening. 1898.
Norge.
Bergen. Bergens Museum. 1884. *
» Vestlandske Kunstindustrimuseum. 1891. *
Kristiania. Universitetets samling af nordiske oldsager. 1888. *
» Kunstindustrimuseum. 1894. *
» Norsk Folkemuseum. 1895. *
» Universitets-Bibliotheket. 1899.
» Det norske geograflske Selskab. 1900. *
Stavanger. Stavanger museum. 1899. *
Tromsö. Tromsö museum. 1900. *
Trondhjem. NordenQeldske Kunstindustrimuseum. 1894.
» Det kongelige norske Videnskabers Selskab. 1899. *
Danmark.
Köpenhamn. Industriforeningen. 1886. *
» Det Kongelige Nordiske Oldskrlft-Selskab. 1888. *
» Dansk Folkemuseum. 1893.
> Genealogisk Institut 1895.
» Universitets Jubilseets Danske Samftud. 1896.
•» Det kongelige danske geograflske Selskab. 1899. *
> Det kongelige danske Videnskabemes Selskab. 1899. *
ReyJsjavik. Forngripasafnid. 1883.
Finland.
Helsingfors. Tekniska föreningen i Finland. 1883. *
» Föreningen för konstfliten i Finland. 1889.
Digitized by
Google
MUBEEB OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
125
Helsingfors.
Aho
Svenska UteratursaUskapet 1 Finland. 1891. *
Finsk-Ugrlska s&Uskapet. 1894. *
Svenska Landsmålsföreningen i Helsingfors. 1894.
Finska fornminnesföreningen. 1896. *
Geografiska Föreningen i Finland. 1899. *
Åbo stads historiska mnsenm. 1891. *
Dorpat
FelKn.
Mitau.
»
Moshf€a.
Petersburg.
Reval.
Riga,
Tobolsk.
Ryssland.
Gelebrte estnisohe Oesellsohaft 1883. *
Litterarisohe OesellsohafL 1896. *
Knrlfindisohe Gesellsohaft fOr Literatur nnd Knnst. 1883. *
Lettisoh-Llterarisohe Gesellsohaft. 1883. *
Sooiété Impériale des Amls des Soienoes natnrelles d'An-
thropologle et d'Ethnographie. 1889.
Musée Ronmiantzoff. 1899. *
SoolOté Impériale Husse de Gféographie. 1889. *
Sooiété Impériale d'Arohéologle. 1889.
Estl&ndisohe liter&risohe Gesellsohaft. 1889.
Gesellsohaft fOr Gesohiohte ond Alterthnmsknnde der 0st-
seeprovinzen Rnsslands. 1889. *
Guvernementsmoseet. 1898.
Tyskland.
Aachen. Aaohener Gesohiohtsyerein. 1889. *
Augshurg. Historisoher Verein fOr Sohwaben nnd Nenbnrg. 1883. *
Bamherg. Historisoher Verein Bamherg. 1891. *
Bayreuth. Historisoher Verein fOr Oherfranken. 1892.
Berlin. Konigl. Kunstgewerbe-Mnseum. 1883.
> Mftrkisohes Provinzial-Mnsenm. 1883. *
> Verein fllr die Gesohiohte Berlins. 1883. *
> Gesellsohaft fOr Anthropologie, Ethnologie ond Urgesohiohte.
1884.*
> Gesammtverein der dentsohen Gesohiohts- ond Alterthnms-
vereine. 1889. *
Digitized by
Google
126
MUSBER OCH VBTENSKAPLIGA SAMFUND.
Berlin, Musenm fOr dentsohe VolkstraoUten ond Erzeagnlase des
Hausgewerbes. 1889. *
» Verein fOr Gasohiohte der Mark Brandenl>iirg. 1892.*
» »Brandentmrgia^, Gesellsohaft fOr Heimatkiinde der Proyinz
Brandenbnrer. 1896. *
» Verein fOr Volksknnde. 1899. *
Birkenfeld. Verein fOr Altertnmsknnde im Fflratentnm Birkenfeld. 1896.
Bonn. Verein von Alterthnmsfirennden im Rheinlande. 1891. *
Brandenburg a, d. H. Historisolier Verein. 1894.
Braunsberg. Historisoher Verein fdr Ermland. 1892. *
Braunschweig. Herzogliohes Mnsenm. 1898.
Bremen. Historisohe Gesellsohaft des Kttnstlervereins. 1901.
Breslau. Mnsenm sohlesisolier AlterthUmer. 1890. *
» Verein fdr GesoMolite nnd Alterthnm Sohlesiens. 1892.
» Sohlesisohe Gesellsohaft ftlr vateriandisohe Onltnr.
1892. •
» Sohlesisohe Gesellsohaft fOr Volksknnde. 1899. *
Cottbus. Niederlansitzer Gesellsohaft ffir Anthropologie nnd Alter-
thnmsknnde. 1889.
Crefeld. Kaiser Wilhelm Mnsenm. 1896. *
Daneig. Westprenssisoher Gesohiohtsverein. 1892. *
9 Westprenssisohes Provinzial-Mnsenm. 1895. *
Tf Natnrforsohende Gesellsohaft. 1899. *
Darmstadt. Historisoher Verein fOr das Grossherzogthnm Hessen.
1890. *
Dillingen. Historisoher Verein fOr IMllingen. 1889. *
Dresden. Verein fdr Erdknnde. 1883.
» KOniglioh Säohsisoher AlterthnmsvereizL 1896. *
^ Verein fOr Gesohiohte Dresdens. 1896. *
DUsseldorf. Dtlsseldorfer Gesohiohts-Verein. 1890. *
i> KiLnstlerverein »Malkasten». 1894.
Eichstätt. Historisoher Verein. 1901. *
Eisenherg. Gesohiohts- nnd altertnmsforsohender Verein. 1901. *
Eisleben. Verein ftlr Gesohiohte nnd Alterthflmer der Qrafsohaft
Mansfeld. 1889. *
Digitized by
Google
MUSBBR OCH VBTBNSKAPLIQA SAMFUND;
127
Emden.
Erfurt.
Flensburg.
Gtesellsohaft fOr bildende Konst ond vaterl&ndisohe Alter-
tlillmer. 1896.
Vereln fOr dle Gesohiolite nnd AlterthTunsknnde von Er-
fort. 1886.*
Städtisolies Kanstgewek'be Mnsenm. 1896. *
Frankfurt a. M, Verein fOr GheBoMohte ond Alterthnmsknnda 1889. *
» MitteldentBclier Knnstgewerbe-Vereln. 1899. *
Frankfurt a. O. HlBtorlsclier Verein fOr Helmathknnde. 1896.
Freiburg im Breisgau. Gfresellsohaft fOr Befördenmg der Gesohiohts-
Alterthnma- ond Volksknnde. 1891.
Oberhesslsoher Gesobiobtsverein. 1896.
Gheograpbisobe Gtosellsobaft. 1892.
Rtigisoh-Fonmiersoher Gtosohiohtsvereln. 1901.*
Ghesellsobaft fOr Antbropologie nnd Urgesobiobte der Ober-
lansitz. 1890.
Oberlansltzisobe Gfresellsobaft der Wlssensobaften. 1891. *
Thflrlngisob-Saobsiscber Gesobiobts- nnd Altertnms-Verein.
1896. •
Verein fOr natnrwissenschaftliohe Unterbaltnng. 1883.
Verein fOr Hambnrgisobe Gesohiohte. 1888. *
Mnsenm fOr Knnst nnd Gewerbe. 1888.
Zoologisohe Gtosellsobaft. 1894.
Gtoographisohe Gesellsohaft. 1883.
Historisober Verein fOr Niedersachsen. 1891.
Natnrbistorisobe QeseUsobaft. 1898. *
Grossberzogliobe Badisobe Universitatsbibliotbek. 1891.
Historiscb PMlosopbisober Verein. 1891. *
Altertbnms-GesellsohafL 1889. *
Verein fOr Tbtiringisohe Gesobiobte n. Altertnmsknnde. 1892.*
Kaiserslautem. Ffftlzisohes Gtewerbemnsenm. 1891.
Karlsruhe. GHrossberzogliobe Badisobe Sammlnngen fCkr Altertnma- nnd
Völkerknnde. 1899.
Verein far bessisohe Gesobiobte nnd Landesknnde. 1898. *
Sobleswig-Holsteinisobes Mnsenm vaterlandisober Alter-
tbamer. 1883.
Giessen.
GreifswahL
Görlita.
Halle a. S.
Hamburg.
>
Hannover.
Heidelberg.
Insterburg.
Jena.
Kassel.
Kiel.
Digitized by
Google
128
MUSBBR OCH VETENSEAPLIGA SAMFUND.
Kiel
»
Köln.
Königsberg.
Landsberg a,
Leipzig.
Leisnig.
Loetaen.
LUbeck.
Luneburg.
Maine.
Mannheim.
Meiningen.
Meta.
MUnchen.
MUnster.
Gteflellsohaft fVir Sohleswi^Holstelxi-LaiienbnrgiBObe Qe-
sohiolite. 1885. •
AntbropologlBOlier Verelii in Sohleswig-Holstein. 1891.*
Historisoher Vereln fOr den Nlederrheln. 1892. *
StAdtisohes Knnstgeverbe-Mnseam. 1894. *
AltertlinmsgesellBOhaft Pmssla. 1884.
W. Verein fOr Oesohiohte der Kemnark. 1896. *
Kanstgewerbe-Mnsenm. 1883. *
Museum fflr Völkerkonde. 1883. *
Verein fttr die Ghesohiohte Leipzigs. 1885.
Dentsohe Gesellsohaft znr Erforsohnng vaterlftndlsolier
Spraohe nnd Alterthflmer. 1889.
Verein fOr S&ohsisohe Volkskonde. 1899.
K. S&ohsisolie Ghesellsoliait der Wissensohaften. 1901.*
Gesohiohts- nnd Altertlinmsverein. 1884.
Literarische Gesellsohaft Masovia. 1900. *
Verein fOr Lflbeokisohe Gtosohiohte nnd AltertbnmBkiinde.
1883.
Mnsenm LtLbeokisoher Knnst- nnd Knltnrgesohlohte. 1895. *
Mnsenmsverein fOr das Ftlrstentnm Lflnelmrg. 1891.
Verein znr Brforsohnng der rheinisohen Gesohiohte nnd
Alterthflmer. 1893.
Mannheimer Alterthnmsverein. 1891. *
Hennebergisoher altertnmsforsoliender Verein. 1896.
Ghesellsohaft ffir Lotliringisohe Oesohiohte nnd Altertoms-
knnde. 1890.
Historisoher Verein von Oberbayem. 1883.
Mttnohener Alterthnmsverein. 1886. *
Bayerisohes Nationalmnsenm. 1889.
Königlioh Bayerisohe Akademie der Wissensohaften. 1892.*
Dentsohe anthropologisohe Gesellsohaft. 1892.
Verein ffir Gesohiohte nnd Alterthnmsknnde Westfalens.
1897. •
Westfällsoher Provinzial-Verein ffir Wissensohaft ond Knnst
1901. •
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
129
Xumberg.
Ghermaziisohes NattonahniiseimL 1883. *
Verein fClr Gesohiolite der Stadt Nflrnterg. 1891.
Naturhlstorisohe Gesellsohaft. 1901. *
GHrossherzogUohes Museum. 1891. *
Verein fttr Gesohiohte nnd Landeskande. 1883. *
Historisolie Gesellsohaft fttr die Provlnz Posen. 1885.
Begensburg, Historisoher Verein ftlr Oberpfalz nnd Regensburg.
1891. •
Verein fflr Ghesohlohts- nnd Altertlinmsknnde. 1889. *
Verein far Rostooks Alterthttmer. 1890.
Altmftrklsoher Verein fttr vaterlftndlsohe Gesohiohte nnd In-
dnstrle. 1898. *
Gtosohlohts- nnd alterthnmsforsohender Verein. 1897.
Schmalhalden, Verein ftlr Henneberglsohe Gesohiohte nnd Landesknnde.
1897. •
Verein ftlr Meoklenbnrgisohe Gesohiohte nnd Alterthnms-
knnde. 1891. *
Historisoher Verein der Ffalz. 1891.
Verein fUr Gesohiohte nnd AlterthUmer der Herzogthtl-
mer Bremen nnd Vorden nnd des Ländes Hadeln.
1883.
Gtesellsohaft fdr Pommersohe Gesohiohte nnd Alterthnms-
knnde. 1889. •
BlAtter fOr Pommersohe Volksknnde. 1900.
Gesellsohaft ftkr Volker- nnd Erdknnde. 1901.*
Gesellsohaft flir Erhaltnng der gesohlohtllohen Denkmaler
des Elsass. 1893.
Wfirttemberglsoher Altertnmsvereln. 1891. *
Ck>ppemlons-Vereln fOr Wissensohaft nnd Knnst. 1895.
Litanlsohe-Litterarlsohe Gesellsohaft. 1883. *
Alterthnms-Vereln. 1891. *
Wtlrttemberglsohe Verelnlgrnng ftlr Volksknnde. 1900.
Verein ffir Knnst nnd Alterthnm in Ulm nnd Obersohwaben
1891.
Wernigerode, Harzrerein fOr Gesohiohte nnd Alterthnmsknnde. 1900. *
9
Oldenburg.
OsnabriicJc.
Posen.
Röda.
Rostock.
Salzwedél.
Schlei£.
Schtcerin.
Speier,
Siade.
Stettin.
Strassburg.
Stuttgart.
Tkom.
Tilsit.
Torgau.
Tiibtngen.
Ulm.
Digitized by
Google
130
MUSBER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
fViesbaden, Verein fOr Nassanisohe Altertnmskunde nnd Oesöhiolita-
forsoliung. 1883. *
Worms, Altertnxnsvereln. 1891. *
Wursfburg. Historisoher Verein von Unterfranken ond Asohaffenlmrg
1890. •
> Verein fOr bayerisohe Volkskonde nnd Mnndartforsohnng
1899. •
Österrike-Ungrern.
Mfthrisolies Gtowerbemnsenm. 1891. *
Dentsoher Verein fOr die Gesohiolite Mahrens nnd Schle-
siens. 1901. •
Orszågos magyar iparmflvöszeti mnzenm (Ungarisohes
Landes-Knnstgewerbe-Mnsenm). 1894.
Ungarisohes National Mnsenm (Etiinographisolie Abtheilnng).
1901. •
Bnkowiner Landes-Mnsenm. 1901. *
Verein fttr Egerlftnder Volkstomde. 1899. *
Historisoher Verein fdr Steiermark. 1892.
Hermannstadt Verein fOr siebenbtlrgisohe Landesknnde. 1897. *
Innsbruck. Ferdinandenm. 1891. *
Gesohiohts-Verein fdr K&mten. 1892. *
Akadeznie der Wissensohaften. 1883. *
Nnmismatisobe nnd arobeologlsohe Ghesellsohaft. 1892.
Mnsealverein fOr Krain. 1892.
äevöenko-Gesellsohaft der Wissensohaften. 1901. *
Oberösterreiohisoher Gewerbeverein. 1891. *
Verein fOr Gesohiohte der Dentsohen in Böhmen. 1891.
Nårodopisné Mnsenm Öeskoslovanské. 1895. *
Gesellsohaft znr Förderang dentsoher Wissensohaft, Kanst
nnd Literatnr in Böhmen, 1901. *
Mnsenm Oarolino-Angnstenm. 1889. *
Gtosellsohaft fOr Salzbnrger Landesknnde. 1901. *
Verein der Gtoographen an der K. EL Universit&t. 1883. *
Anthropologisohe Gtosellsohaft. 1895. *
Briinn.
Budapest
Ceernowite,
Eger,
Ghrae.
Klagenfurt,
KraJcau.
Laibach.
Lemberg,
Lim.
Prag.
Salzburg.
Wien.
Digitized by
Google
MUSBER OCH VETENSEAPLIGA SAMFUND.
131
EL £. Oentral-Gommissioxi znr Erforsohung und Erhaltung
der Konst- ond historlsolien Denkmale. 1896. *
Vereln för östeireiohisohe Volkskunde. 1899. *
Kaiserl. o. königl. knnstliistorisohes Hof-Mosexun. 1900.
Alterthnms-V^reln. 1900. *
Schweiz.
Basel. Hlstorisohe ond antiquaxisolie Gesellsohaft. 1897. *
Bern, Historisoher Vereln des Kantons Bern. 1892.
> Allgemeine gesolilolitsforsohende Gesellsohaft der Sohwelz.
1892.
Frauenfeld. Historisoher Vereln des Kantons Thnrgan. 1896. *
Lugern. Historisoher Verein der fftnf Örte. 1901. *
Bapperswyl. Polnlsohes Natlonalmnseom. 1892. *
Ziirich. Antlquarlsohe Gesellsohaft. 1887. *
> Sohwelzerlsohe Gesellsohaft fOr Volksktmde. 1897. *
> Sohweizerisches Landesmnsenm. 1899. *
Holland.
Amsterdam. Koninklijke Akademle van Wetensohappen. 1889. *
> Koninklijk Oudheidknndlg Genootsohap. 1896. *
> Koninklijk zoologisoh Gtonootsohap. 1899.
Gent. »Volkskunde». Tijdsohrift voor Nederlandsohe Folklore. 1900.
Baarlem. Nederlandsohe MaatsohappiJ ter bevordering van Nijver-
heid. 1888.
» Koloniaal Museum. 1894. *
Leiden, Rijks Etnographisoh Museum. 1883. *
> MaatsohappiJ der Nederlandsohe Letterkunde. 1892.
Belgrien.
Äntwerpen, Sooiété Royale de Zoologle. 1898.
Briissel. Aoadémie royale des Soienoes, des Lettres et des Beauz-
Arts de Belgique. 1889.
Digitized by
Google
132
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMPUND.
Briissel. Masée instrnmental du oonservatoire royale de musiqna
1899.
» Sodété beige de Folklore. 1899.
» Sooiété d^eoroliéologie de Brnzelles. 1900. *
Namur. Sooiété arohéologique de Namur. 1896.
Engrland.
Kendal. Gumberland and Westmoreland Antiqnarian and Archseo-
logioal Sooiety. 1901. *
London. Sooiety of Antiqnarles of London. 1897. *
» Anthropologioal Institnte of Great Britain and Ireland.
1899. *
Edinburgh.
Skottland.
Sooiety of Antiqnaries of Seotland. 1899. *
Frankrike.
Ämiens. Sooiété des antiqnaires de Pioardie. 1897.
» Aoadémie des soienoes, des lettres et des arts d*Amiens.
1900.
Beaune. Sooiété d'Mstoire, d'arohéologie et de littératore de Tar-
rondissement de Beaune. 1897. *
Bordeaux. Sooiété arohéologique. 1901.
Caen. Aoadémie des soienoes, arts et belles-lettres de Oaes. 1900.
Dijon. Aoadémie des soienoes, arts & belles-lettres. 1897. *
» Gommission des antiquités de departement de la Göte
d'Or. 1900.
Orenoble. Sooiété dauphinoise d'ethnologi6 et d'anthropologie. 1896. *
Lyon. Sooiété d'Anthropologie. 1892.
Montauban. Sooiété arohéologique de Tam-et-Qaronne. 1897.
Orleans. Sooiété arohéologique et historique de rOrléanais. 1898.
Paris. Sooiété de Géographle. 1898.
» »Mélusine». Beoueil de mythologie, littérature populaire,
traditions et usages. 1891.
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
133
Faris. Sooiété des traditions populalres. (An xnnsée d'ethno-
grapMe du Trooadéro). 1900. *
Toulouse. Äoadémie des soienoes, Insoriptions et belles-lettres de
Toulouse. 1900. *
Bom.
Italien.
Hozeo nazionale preistorico ed etnogrrafloo. 1889.
Lisboa,
Portugal.
Sooiedade de geographla. 1883.
Amorika.
Chicago. International Folk Lore Association. 1899.
Cincinnati. Gincinnati Mnsenm Association. 1893. *
Cleveland. Western Reserve Historical Society. 1897. *
Lincoln. Tbe Neliraska Historical Society. 1896.
Montreal. Nnmlsmatic and antiqnarian Society. 1897. *
New Tork. New York Zoologioal Society. 1899.
Bock Island. Augostana College. 1900.
Washington. Sznithsonian Institution. 1886. *
Köpenhamn. Zoologisk Have. 1892.
Helsingfors. Helsingfors zoologiska trftdg&rd. 1893.
Basel Zoologisoher Gkirten. 1900. *
Bofterdam. Rotterdamsche Diergaarde. 1899.
Digitized by
Google
Arbeten,
som angå Nordiska museet eller utgått från
det samma.
Le musée cfethnogrsphie soandinave å Stockholm, fondé et dirigé
par le Dr Arthur Haselias. Notice liistorique et descriptive par
J.-H. Krambr. Deuxiéme edition. 64 p. Stockholm 1879. Prix:
1 kr. 50 öre.
Minnen fr&n Nordiska museet. Af bildningar af föremftl i museet
jämte åtföljande text, under medverkan af flere konstnärer och
författare utgifna af A. Hazblius. Första bandet. H. 1—12.
Med 36 planscher i stentryck och 14 träsnitt. Stockholm 1880—92.
P. B. Eklunds förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte. H. 1-4
äro utgifna i ny upplaga.
Första bandet innehåller:
Första häftet. Höstflyttning i Lule lappmark, af J.-H. Eramsr. —
Praktvagn från Tureholm, af L. Looström. — Pedell och kursor vid Uppsala
universitet, af L. Looström.
Andra häftet. Bålastuga i Halland, af A. Bondeson. — Broderi från
1500-talet, af L. Looström. — Ett skänkskåp från 1609, af G. Upmabk.
Tredje häftet. Stuga i Delsbo socken i Helsiogland, af L. Landgren.
— Krus af stengods, från nedre rhentrakten, af G. Upmark. — Skomakar-
ämbetets i Västerås låda, af A. Strindberg.
Digitized by
Google
ARBBTB17, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 135
Fjärde häftet. Drägter fr&n Mora och Orsa sockDar i Dalarna, af
H. HoFBEBO. — Hattmakarämbetets i Stockholm välkomst, af 6. Ufmabe.
— Släde frän Gudbrandsdalen i Norge, af P. A. Gödeckb.
Femte häftet. Eyrkdorr frän Skirö socken i Smaland, af H. Hilde-
bband. — Vinkylare och flaskor af drifven och graverad koppar, af L. Leo-
STBÖM. — Skyltar och skyltarmar af smidt järn, af C. Eichhobn.
Sjätte häftet, Elrus af stengods, frän nedre rhentrakten, af G. Upmabk.
— Eafvelbräden frän södra och mellersta Sverge, af H. Höblin. — Tunn-
bindargesällemes i Stockholm och bagargesällemes i Earlskrona välkom-
ster, af G. Upmabk.
Sjunde häftet. Bärstol frän Tureholm, af G. Göthe. — Allmogeväf-
nader frän Skäne, af J. Eulle.
Åttonde häftet. Bord i barockstil, af L. LoostbÖm. — Allmogeväfnad
frän Skäne, af J. Eulle. — Vagnmakarämbetets i Stockholm lada, af C.
Eichhobn.
Nionde häftet, Guldsmedsämbetets i Earlskrona lada, af C. Eichhobn.
— Prof pä krukmakartillverkning i Norden under 1600 — 1700-talen, af
R. Almstböm. — Urfoder i rokokostil, af L. LoostbÖm.
Tionde häftet. Dopfunt frän Lockne socken i Jämtland, af G. Stephens.
— Allmogesömnad frän Skäne, af Anna Fleetwood Dbbby. — Sroedeäm-
betets i Stockholm lada, af C. Eichhobn.
Elfte häftet. Bord i gustaviansk stil, af L. LoostbÖm. — Eyrkdorr
frän Hvetlanda socken i Smaland, af C. Eichhobn. — Snipaskälar frän Sverge,
af H. Hildebband.
Tolfte häftet. Eandelaber i kejsarstil, af L. LoostbÖm. — Eäsa frän
1600-talet, af G. O. Hyltén-Cavallius. — ÖlboUar frän Norge, af C. Eichhobn.
Af andra bandet hafva utkommit:
Första häftet. AUmogemälningar frän Dalarna, af C. Eichhobn. —
Broderadt paradtäcke frän Salsta slott i Uppland, af Anna Fleetwood
Dbbbt.
Andra häftet. Stol i rokokostil, af L. LoostbÖm. — Eyrkdorr frän
Mdieda socken i Smaland, af C. Eichhobn. — Portaler frän de norska
stafkyrkoma i Bödalen, Veum och Tudal, af L. Dietbichson.
Tredje häftet. Stuga i Västra Vingäkers socken i Södermanland, af
R. Bbbostböm. — Tvä norska allmoge väf nåder, af J. Böttioeb.
Fjärde häftet. Stuga frän Rättviks socken i Dalarna, af E. Hammab-
stedt. r— Flickdräkt frän 1660 — 1670-talet, af C. A. Ossbahb. — Soffa
i rokokostil, af L. LoostbÖm.
Femte häftet. Norske folkedragter fra Numedal og Telemarken, af
Y. Nielsen. — Väggur frän 1600- och 1700-talen, af C. Palm.
Digitized by
Google
136 ARBBTEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSBBT.
SjåtU häftet. Orgel från 1640-talet, af K. P. Lsffler. — Luta, hum-
mel och nyckelharpa, af E. P. Lbfflbr. — Lerfat från 1600-talet, af
H. A. Ring.
Sjunde häftet. Selbågar från Norge, af H. Hildebband. — Sadel, af
H. Hildebband. — Måssingslagames i Stockholm mfistarlåda, af P. G.
Vistband.
Finland i Nordiska museet. Några bidrag till kännedomen om fin-
narnes gamla odling. Af G. Rbtzius. Med 95 träsnitt samt en
karta öfver Finland. IV. 176 sid. Stockholm 1881. P. & G.
Beijers förlag. Pris: 3 kr.
Utgör afdelning 1 af Bidrag till vår odlings häfder, utgifna
af A. Hazelius.
Af denna del har utkommit en tysk öfversättning:
Finnland im Nordischen Huseum von Gustaf Rbtzids. Autorisirte
tlbersetzung von C. Appbl. Mit 93 Illustrationen und 1 Karte
von Finnland. VIII. 158 Seit. Berlin 1885. Preis: 4 Kr.
Ur de nordiska folkens lif. Skildringar, utgifna af A. Hazblius.
H. 1, 2. Med 61 träsnitt. 160 sid, Stockholm 1882. P. & G.
Beijers förlag. Pris 1 kr. 50 öre för hvarje häfte.
Utgör början till afdelning 2 af Bidrag till vår odlings häfder
(se ofvan).
LifVet i Kinds h&rad i Västergötland i början af sjuttonde århun-
dradet. Anteckningar ur häradets domböcker. Af G. DjURELor.
VI. 88 sid. Stockholm 1885. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 4 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Byskomakaren Jonas Stolts minne a firån 1820-talet. Anteckningar
från Högsby socken i Småland. Utgifna från Nordiska musbbt.
Med 25 träsnitt och en karta öfver trakten kring Högsby. III.
94 sid. Stockholm 1892. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 5 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvaD).
Af deona handskrift har äfven utkommit en dansk bearbet-
ning:
Digitized by
Google
ARBBTSN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEBT. 137
LandBbyakomageren Jonas Stolte Optegnelser. Frit efter et Haand-
skrift i Nordiska Museet. Af R. Mbjborg. Med 62 Billeder.
165 Sid. Kjöbenhavn 1890. Pris: 1 Kr.
TJtgifven af Udvalget for Folkeoplysnings Fremme. Aargangen
1890. Nr. 174.
Om nyckelharpospelet på Skansen. Anteckningar af K. P. Leffler.
Med 4 träsnitt. 114 sid. Stockholm 1899. Pris: 3 kr.
Utgör afdelning 6 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Vidskepelser, vantro ooh huskurer i Danderyd ooh Iddingö i slutet
af 1700-talet. Anteckningar af J. P. Wallenstebn. Utgifna af
E. Hammarstbdt. IV. 22 sid. Stockholm 1899. Pris: 75 öre.
Utgör afdelning 7 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Bomanska småksrrkor i östersjöländerna med särskild hänsyn till
svenska förhållanden af R. Steffen. Med 46 bilder. 78 sid.
Stockholm 1901. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 8 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Samftindet för Nordiska museets firämjande. Meddelanden, utgifna
af A. Hazblius. Stockholm 1881—1899.
Dessa meddelanden innehålla bland annat:
1881. Inbjudningen till allmänheten angående samfundets stiftande
samt samfundets stadgar. Pris: 50 ore.
1882. Dr A. Hazelii ofverlåtelsebref af den 18 april 1880, Nordiska
museets stadgar samt K. m:t8 resolution ang&ende plats for en byggnad
åt museet. Pris: 1 kr.
1888« Program för en byggnad åt Nordiska museet samt upplysningar
angående taflingen om de utfästa prisen för inlämnade ritningar till nämda
byggnad. Pris: 1 kr.
1884. Ryggåsastugor i Bleking, af G. M. Furst. Pris: 1 kr.
1886. Hvad fir på tapeten? Af B. Mbjbobo. Pris: 1 kr. 25 ore.
1886. Isländska föremål i Nordiska museet, af R. Abpi. — Eliakors
i Skåne, efter meddelande af Prb Nilsson i Espö 1875. — Läsning för
syndaförlåtelse, upptecknad af A. R. £. Watz, meddelad af R. Bbboström.
— Skrock och vidskepelse i Fryksdals härad i Värmland, af Jak Magnus-
son i Granbäckstorp. Pris: 1 kr. 50 öre.
Digitized by
Google
138 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
1887. Symbolske figurer i Nordiska museet, af R. Mejbobö. — Små-
ländske bonadsmUare, af P. G. Vistband. — Fästmansgäfvor i KoslageD,
af A. Engdahl. — Skymfebref. — »Mig för lof Ålt-Gesäll, jag ber om
Beglament.» — Forlofniug och bröllop bos allmogen i Bjuråkers socken i
Helsingland i början af 1840-talet, af fru E. Piba, f. Sefstböm. Fris:
1 kr. 60 öre.
1888. Tunnbindarnes i Stockholm skråordning 1579. V. Gbanlumd.
— Iakttagelser öfver julens firande i södra Halland p& 1860-talet, af
M. TsENius. — Ett bröllop i Jama socken i Dalarna midsommardagen år
1861, af L. B. Falkman. — Fellingsbrodräkten af H. Atteblino. —
Liten Kersti. Folkvisa från Dalsland. — Signelse eller läsning mot »svart-
sjuka», af P. G. ViSTBAND. — Studier i Nordiska museets rustkammaie,
1, af C. A. OssBAHB. Pris: 1 kr. 60 öre.
1889. Tvanne runstafvar i Nordiska museet, af P. G. Vistband. —
De nedstötta andarna. Anteckningar, gjorda i Västra Göinge härad i Skåne
under våren 1889 af fru E. Vigstböm. — Seder och bruk i Julita socken
i Södermanland. Anteckningar, gjorda år 1890 af fröken A. Lundquist.
— Ett och annat ur folktron i Västerbotten. Anteckningar från tiden
omkring år 1880, af F. Unandeb. — Afbildningar af sigillstampar, till-
hörande Nordiska museet: 1. Skråsigill från Stockholm. — Skymfebref.
Pris: 1 kr. 50 öre.
1890« Studier i Nordiska museets rustkammare, 2, af C. A. Ossbahb.
— Ett blad om Vads by i Söderbärke socken i Dalarna. Anteckningar,
gjorda år 1891 af V. Enoelkk. — Spöken och gastar samt Tro och
sägner om foglar. Anteckningar, gjorda i Västra Göinge härad i Skåne
under våren 1889 af fru E. Viqstb6m. — Behandling för »engelska sjakan»
på 1850-talet, af E. Hammabstkdt. — Beretning om julens feirende i
Vang, Valders i Norge omkring år 1860, af Ove B. Steile. — Förteck-
ning öfver runstafvar, tillhörande Nordiska museet: 1. Runstafvar från
Dalarna, af P. G. Vistband. Pris: 1 kr. 50 öre.
1891 och 1892. »Unge herr Falkenbergames» uppsalavistelse 1657,
af J. BÖttigbb. — Trollkonster och häxerier. Anteckningar, gjorda i
Västra och östra Göinge härad i Skåne under våren 1889 af fru E.
Vigstböm. — Skildringer af seder og skikke i Vang, Valders i Norge om-
kring år 1860, af Ove B, Steile. — Om smöjning och därmed befryn-
dade bruk. Ett försök att genom jämförelse med motsvarigheter hos andra
folk framvisa Innebörden af en svensk fornsed, af E. Hammabstbdt. —
: : Etnografiska studier från öf verkaliks socken i Norrbottens län. Några
anteckningar från den nordligaste svenskbygden, af H. Samzelius. — Sked
från år 1607, af P. G. Vistband. Pris: 2 kr.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 139
1898 och 1894. Thetta ar Glassmestere Embetes Skråå vti Stockholms
Stadb. Henricus Barscbios HB. Verdensis. Af P. G. Vist rand. — An-
teckningar om bandtverksämbeten i Stockholm: 1. Tminbindarämbetet, af
P. G. Vistband. — Brödets helgd hos svenskame, sSrskildt julbrödens,
framstald i jämförande belysning, af E. Hahhabstedt. — Lappames ren-
mSrken. Ett etnografiskt-jnridiskt bidrag af F. Svenonids. — Anteck-
ningar om seder och bruk, sägner och' vidskepelse i Villstads socken,
Vastbo härad, i Sm&land under 1700-talet, af M. Haraldsson. - — »Vår-
bundet träd», af A. P. Ahlberg. — Sägner frän nordvästra Dal, af Hilma
Forsell. Pris: 2 kr.
1895 och 1896. Om lapparnes tideräkning, af K. B. Wikldnd. —
Ett bondbröllop i Hargs socken i Uppland på 1840-talet, af E. P. Lbffler.
— Svenska allmogedräkter: 1. En öländsk folkdräkt från 1703, af P. G.
Vistband. — Karl den niondes tapetväfveri och tapetsamling, af J. Böt-
tiqbb. — Studier i Nordiska museets rustkammare : • 3. Kammare till bak*
laddningskanon från senare hälften af 1400-talet, af C. A. Ossbahb. —
Silhuetter i Nordiska museet, af O. Palm. — En tapets historia, af J.
BömoEB. — Ur Johan August Hazelii och Carl Jonas Ludvig Almqvists
bref växling. 2 hittills otryckta bref i Nordiska museets arkiv. Utgifna af
A. Hazblids. Pris: 2 kr. 50 ore.
Ofvanstående arbete. Samfundet för Nordiska museets främ-
jande, Titgifves från och med 1897 i tvärine skilda skriftföljder,
af hvilka den ena bibehållit det gamla namnet och h varje år
innehåller förteckningar öfver samfundets styrelse och ledamöter
samt utdrag af dess räkenskaper. Årgångarna 1897, 1898, 1899,
1900 och 1901 hafva utkommit, de sistnämnda utgifna af fil. lic.
Gunnar Hazeijus. Pris för hvarje årgång: 60 öre.
Den andra åter, som utgör en fortsättning å afdelningarna 1
och 2 i förut. nämda arbete, bär namnet:
Meddelanden firån Nordiska museet. Årg. 1897 och 1898 utgifna af
A. Hazelius; årg. 1899 och 1900^ utgifna af Nordiska museet
genom J. Böttjgbr. Stockholm 1898—1902.
Dessa meddelanden innehålla bland annat:
1897« Skansens runstenar, af E. Bråte. — Signelser från Småland,
tf P* 6. Vistband. — Förklaring ofrer kartan, föreställande Högestads
^ Ehara denna Årgång af >Heddelanden> icke ntkom förr än år 1902, har den
samma upptagits i ofvanstående förteckning, som för öfrigt endast omfattar t. o. m. år
1901 utgifna arbeten, emedan den till större delen var färdigtryckt före detta års slut.
Digitized by
Google
140 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
prästgård. HaDdskrift af N. H. Sjöbobq 1824. Ur Nordiska mnseets
arkiv. Utgifven af P. Gr. Vistband. — »Skråå och Gillesreglor for Sampt-
ligfi Mastrama, GesäUar och L&rodrängiar vthi Repeslagare Ämbetet», 1656;
samt »Embetz Skrå För Peruque Makare Embetet i Stockholm» och »Artik-
lar För Samptelige Poruqve Makare Gesällerna», 1712. Ur Nordiska mu-
seets arkiv. Af A. Åhlén. — »Ordo vicinalis» för Hargbo by, Vätö sn,
Uppland, och »Byordning vid lärstad by», Göstrings hd, Östergötland. Ur
Nordiska museets arkiv. Af P. G. Vistbakd. — Sankt Martinsdagens
firande i Nuokö-Rickholz i Estland, af J. Blbbs, m. fl. uppsatser samt
strödda meddelande angående Nordiska museet år 1897, m. m. Pris: 3 kr.
1898. Lussi, af E. Hamhabbtkdt. — Om lappames sätt att halsa,
af E. B. WiKLUND. — Ett bondbröllop i Danderyds socken i Uppland 1786
af J. P. Wallensteen, af E. Hammabstedt. — Gotlands fårmarkeo, af 0.
V. Wbnnebbten. — »Gonterfeije och Målare Skråå». Ur Nordiska museets
arkiv. Af P. G. Vistband. — Arkivaliska notiser, af J. Böttigeb, P. G.
Vistband och A. Aulén. — En tobaksdosa från frihetstiden, af G. Palx.
— En märklig bokstämpel i Nordiska nmseet, af C. M. Oablandeb. —
Till Gripsholmservisens historia, af J. Böttiqeb. — Om kopparsticksam-
lingar, af O. SiBÉN. — Bref ur Nordiska museets arkiv; strödda medde-
landen angående Nordiska museet 1898, redogörelse for Nordiska mnseets
tjugufemårsjubileum, m. in. Pris: 4 kr. 50 öre.
1899 och 1900. Lapska seder och föreskrifter rörande mat och mat-
lagning, af K. B. Wiklund. — Gnidstenar i Nordiska museet, af P. 6.
Vistband. — Såkaka och gullhöna, af E. Haumabstbdt. — Skrå-Ordning
uprättad Jordäganderae emellan, här i Staden Cim brishamn Åhr efter
Guds hugnerika Börd Et tusende Siuhundrade Fämtjo Fyra. Ur Nordiska
museets arkiv. — Två skallordningar. Ur Nordiska museets arkiv. Pris:
3 kronor.
Symbolflke figurer i Nordiska museet. Af R. Mejborg. 20 sid.
Stockholm 1889. Pris: 50 öre.
Särtryck ur Meddelanden från Samfundet för Nordiska mu-
seets främjande 1887.
Program för en byggnad åt Nordiska museet i Stockholm. Ved
tvänne kartor. 8 sid. Stockholm 1883.
Programm zu einem beabsiohtigten Gebäude fUr das Nordisohe
Museum in Stockholm. Mit zwei Karten. Zweite Auflage.
Stockholm 1883.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 141
Programme pour la oonatruotion d'un édifioe destiné au Musée du
Körd å Stockholm. Avec deux cartes. Deuxiéme edition. Stock-
holm 1883.
Program of a designed building for the Northern Museum in
Stockholm. With two maps. Stockholm 1883.
Saga. Minneshlad frän Nordiska museet 1885. Under redaktion af
Ann Charlotte Edgren, A. Hazelius, N. Linder och B. Meijer
(för texten) samt V. Andrén och C. G. Hbllqvist (för illustra-
tionerna). Med talrika vignetter, teckningar och planscher. 2 uppl.
IV. 48 sid. Stockholm 1885. Pris: 2 kr. 50 öre.
Runa. Minnesblad frän Nordiska museet 1888. Utgifyet af A. Haze-
lius. Illustrationerna under öfvervakande och ledning af V.
Andrén. Med tvä kromotypier samt talrika vignetter och teck-
ningar. IV. 69 sid. Stockholm 1888. Pris: 4 kr.
Afbildningar af fSremål i Nordiska museet äfvensom af nordiska
ansiktstyper, klädedräkter och byggnader, af hvilka teckningar
förvaras i Nordiska museets arkiv. Utgifna af A. Hazelius.
Af första bandet hafva utkommit:
Första häftet, SmAlantL 12 planscher med 53 träsnitt. Stockholm
1888. Pris: 1 kr. 50 öre.
Ändra och tredje häftena, Island. 20 planscher med 108 träsnitt.
Innehåll och upplysningar meddelade af R. Abpi. Stockholm 1890.
Pris: 3 kr.
Fjärde och femte häftena. Svenska byar och gärdar. 16 planscher
med 6 ljustryck, 35 etsningar och en karta. Innehåll och upplysningar
meddelade af G. Ahéen. Stockholm 1892. Pris: 3 kr.
Sjätte och sjunde häftena. Spetsar. 6 planscher i ljustryck. Inne-
håll och upplysningar meddelade af Ingeborg Pbtbblli, f. Ekbtbå. Stock-
holm 1892. Pris: 3 kr.
Das Nordische Museum in Stookholm. Stimmen aus der Fremde.
Als Beilage: Fuhrer durch die Sammlungen des Museums. Mit 37
Illustrationen. 122 Seit. Stockholm 1888. Preis: 2 Kr.
Norske jordAmdne oldsager i Nordiska Museet i Stockholm. Af
I. XJndsbt. Med 2 plancher. 43 sid. Ohristiania 1888.
Digitized by
Google
142 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
Särtryck ur Christiania Vidensiabs-Selskabs Forhandlinger
1888. No. 2.
Fuhrer duroh die Sammlungen des Nordisohen MuseumB in Stock-
holm. Herausgegeben yon A. Hazelius. Mit 89 IllustrationeD.
50 Seit. Stockholm 1888. Preis: 75 Öre.
Guide au Husée du Nord å Stookholm. Publié par A. Hazelius.
Traduit par J.-H. Kjiambr, Avec 5 plans et 89 illustratioDs.
54 p. Stockholm 1889. Prix: 75 öre.
Guide to the colleotions of the Northern Huseum in Stookholm.
Published by A. Hazelius. Translated by Isabel C. Derby.
With 5 plans and 89 illustrations. 52 p. Stockholm 1889.
Price: 75 öre.
Handlingar angående Nordiska museet. Utgifna af A. Hazelius.
Stockholm (1880) 1890—1900.
1. Dr A. Hazelii »frerlåtelsebref af den 18 april 1880 samt Nor-
diska museets stadgar. 8 sid. Pris: 25 öre.
2. Nordiska museet inf9r 1890 års riksdag Jämte ett |mu: mbi-
tidiga uttalanden i tidningsprässen. 56 sid. Pris: 50 öre.
3. Titterhets-5 historie- och antikritetsakademien emot Nordisks
museet 1880. 21 sid. Pris: 25 öre.
4. Nordiska museets tjugufemårsminne 1878 — ^1898. 127 sid.
Pris: 2 kr.
Af 'detta arbete har äfveD utkommit en praktupplaga. Pris: 3 kr.
5. Nordiska museet infSr 1900 års riksdag Jämte några samti-
diga uttalanden i tidningsprässen. 99 sid^ Pris: 1 kr.
Förslag till byggnad för Nordiska museet. 15 ljustryck efter de af
arkitekten prof. I. Gr. Clason utarbetade ritningarna, samt upp-
lysande text. Stockholm 1891. Pris: 10 kr.
Skansen. Friluftsmuseet å Kongl. Djurgården. Skildrad t och be-
skrifvet af H. A. Ring. Andra fullständigt omarbetade och till-
ökade upplagan. Med 28 illustrationer. 115 sid. Stockholm 1897.
Samson & Wallins förlag. Pris: 1 kr.
Toner från Skansen. Svenska folkmelodier och dansar, för piano
upptecknade af F. Sdndling. 12 sid. Stockholm 1893. C. Gehr-
mans musikförlag. Pris: 1 kr.
Digitized by
Google
ABBBTEN, SOM ANGÅ NOBDISEA MUSEET. 143
Trftsniderimönster i allmogestil, hemtade ur Nordisks Museet i
Stookholm. Af V. Oldenbubg. 250 motiv från 16-, 17- och 18-
hundratalen jemte deras användning ä gamla föremål. Utgifvet
med understöd af svenska staten och Nordiska museet. 32 plan-
scher i ljustryck jämte text. Stockholm 1893. G. Chelius' för-
lag. Pris: 10 kr.
Vår. Minnesskrift från Skansens vårfest. Utgifven med anledning
af vårfesten 1894 af H. O. Wieselgben. Med.vignetter, teck-
ningar och planscher. 32 sid. Stockholm 1894. Pris: 2 kr.
Karta öfVer Skansen, Bredabliok, Lejonslätten ooh Framnäs ä Kongl.
Djurgården. Upprättad af C. E. Dahlman. Andra upplagan,
öfversedd 1897. Med vignett af J. Kbonbbbg. Pris: 50 öre.
Bilder ttisa Skansen. Skildringar af svensk natur och svenskt folk-
lif, under medverkan af flere författare och konstnärer utgifna
af A. Hazblius. H. 1 — 12. Med 35 planscher i kromotypi- och
autotypitryck jämte åtföljande text. Stockholm 1896—1899.
Plansch- & Litteratur- Aktiebolagets förlag. Pris: 2 kr. för
hvarje häfte. .
Första häftet. Upp till Skansen! Af F. Holmgren. — Bollnässtu-
gui, af V. Enoblkb. — Eyrkhultstngan, af H. A. Rino.
Andra häftet. På fäbovallen, af J. Nordlamdbb. — Från Håsjösta-
peln, af H. Sahzeuus. — Bredablick, af O. Lundin.
Tredje häftet. Räfvar på Skansen, af E. Hammarstedt. — Högstuga
från Mora, af P. Vistrand.
Fjärde häftet. Skansens vargar, af G. Kolthofp. — Kolarkoja från
Småland, af G. Schbödbr.
Femte häftet. En kortur efter ren, af H. Samzelius. — Lapplägret
på Skansen, af F. Svenonids.
Sjätte häftet. Hällestadstapeln, af A. Björk änder. — Laxbrostugan,
af I. Arpi.
Sjunde häftet. Från Bredablick, af J. Bottiger. — Skansens renar,
af A. Behm.
Åttonde häftet. Fatburen från Björkvik, af S. Ambrosiani. — Sten-
stugan från Jämshög, af O. M. FOrst. — Jödde, af K. P. Rosén.
Nionde häftet. EaroliDemas läger, af C, Hellström. — Skiss från
Skansen, af A. T. Gellbrstedt. — Vintezbild från Skansen, af H. Sam-
ZEUU8. — Ett besök i Oktorpstugan, af O. Hermelin.
Digitized by
Google
144 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
Tionde häftet. Skansens svairar, af Hblbna Nyblom.
Elfte häftet. Forsfärder, af F. Svknonids. — Skansens björnar, af G.
SCHBÖDER.
Tolfte häftet. John Ericssons arbetsrum. — Valborgsmässoeldar, af
E. Hammarstedt. — Drottning Kristina såsom jägarinna, af C. U. Palm.
Das Nordisohe Huseum und Skansen. Von L. Passarge. Separat-
abdruck von L. Passarge^s Arbeit: Schweden, Fahrten in Schtce-
den^ hesonders in Nordschweden und Lappland (Berlin 1897,
Fontane & C:o). 16 Seit. Stockholm 1897. Preis: 35 öre.
Af denna uppsats hafva utkommit en svensk och en engelsk
öfversättning:
Nordisks museet och Skansen. Af L. Passarge. Stockholm 1897.
15 sid. Pris: 25 öre.
The Northern Museum and Skansen. By L. Passarge. Translated
by D. O. Bell. Stockholm 1898. 16 sid. Price: 35 öre.
Ein eigenartiges Huseum ftir Natur- und Völkerkunde. Von W.
KoENiG. Separatabdruck von W. Koenig's Aufsatz in der illu-
strierten Familien-Zeitschrift Universum, (XIII. Jahrg. H. 21.
Leipzig 1896, 1897, Druct und Verlag von Ph. Reclam jun.)
16 Seit. Stockholm 1898. Preis: 35 öre.
Binglekar på Skansen. Utgifna af Nordiska museet. Stockholm 1898.
34 sid. — Andra uppl. Stockholm 1901. 52 sid. Pris: 50 öre.
Rytmiska koraler f^ån Håsjöstapeln på Skansen. Af O. Byström.
Program 1—8. Stockholm 1900. Pris: 10 öre st.
Småtryck, utgifoa i samband med basarer och fester till förm&n f5r
Nordiska museet. 1. Prolog vid Sällskaps-Spektaklen å Kungh stora
teatern den 15 och 18 mars 1879 till formän for Skandinavisk-etnografiska
samlingen, af C. D. af Wirsén. — 2. Till bazaren för den Skandinavisk-
etnografiska samlingen den 20 mars 1879, af F. Holmgren. — 3. Till
Nordens qvinnor. Vid basaren tiU förmån för Nordiska museets byggnads-
fond i Arvika den 11 augusti 1884, af F — ^F. Pris för 1 — 3: 35 öre.
Småtryok» utgifna i samband med Skansens fester: 1. Allmän Kun-
görelse om Skansens Vårfest 1893. 3 uppl. — 2. Ordning vid H. M:t Konung
Gustaf III:s marknadsfärd. — 3. Majsång på Skansen, af C. Snoilskt. —
4. Sommarkväll på Skansen^ af C. D. af Wibsé». — 6. Vallgossens Visa,
Digitized by
Google
ARBBTEK, 80H ANGÅ NORDISKA HUSBBT. 145
«f Z. TopxLius. — 6. Gustaf Vaau krona. I Uppiala domkyrka. Af A. U.
BIIth. — 7. Drottningens Jävel, af N. F. Sander. — 8. En helt ny,
ganska m&rkelig och lustig Visa om VArens ooh Sommarens Herrlighet på
Skansen, af FaiTmoF Östgötb. — 9. Tre Gammaldags Visor, af G. Fbö-
DiNG. — 10. Maj-visa, af Augb Spblbman. — 11. Klockor pä Skansen,
af M. BoLANDKR. — 12. En splitter ny, mycket nöjsam och eftertAnkelig
visa, af en ShIlandboossb ifrån BROOESvn:. — IB. Sverges Skans. Ett
ord om ooh till Svenskarna, af Hblbnb Ntblom. 16 sid. — 14. Hur
tankarna komma ooh gå. Intryck från Skansen, af G. af Gbubrstam.
Med 13 teckningar af D. Ljungdahl. 12 sid. — 15. Skansen och foster-
ISndsk geografinndervisning, af Alfb. D — N. Särtryck ur Svensk Ldrare-
tidning. — 16. Nordiska Museets frikostige donator Herman Frithiof
Antell. Minnesteckning af F. Lindbbrg. 8 sid. — 17. En ny märk-
värdig Historia om Kloka Stina i Karshult. — 18. Allmän Kungörelse
om Skansens höstmarknad 1893. — 19. Majmånads visa. Efter tryckt
exemplar upplagd. — 20. Skansens vårfest 1894. 2 uppl. — 21. En
mycket Ijufvelig och lustig Visa om Joddes besök på Skansen. Diktad af
honom sjelf. — 22. Program vid nationalfesten den 6 juni 1894. —
23. Gustaf Adolfsdagen på Skansen den 9 december 1894, af F. Holm-
gbbn. — 24. Skansens vårfest 1895. — 25. Skansen, af Nonnt Lund-
BBBG. — 26. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 juni 1895. —
27. Program vid Skansens vårfest 1896. — 28. Skiss från Skansen, af
A. T. Gbllbbbtbdt. — 29. Håsjöstapeln, etsning af R. Haglund. —
30. Porträtt af Emanuel Svedenborg, ljustryck efter oljemålning af P.
Kbafft d. t. — 31. Program vid nationalfesten på Skansen den 6
jnni 1896. — 32. Program vid Skansens vårfest 1897. — 33. Ed sann-
saga på Skansen, af Lba. — 34. Brefkort med utsikter och motiv från
Skansen. 15 st., utförda i färgtryck och ljustryck. — 35. Skansens vår-
fest 1898. — 36. E' wisa öm kwennfölka, tocka söm di ä', dektad au
en smaulandspöjk. — 37. Program vid nationalfesten på Skansen den 6
jnni 1898. — 38. Program vid festen till högtidlighållande af Nordiska
museets tjugufemårsminne. — 39. Skansens vårfest 1899. — 40. Na-
tionalfesten på Skansen den 6 juni 1899. — 41. Sagospelet på Skansen
hösten 1899, af I. Arpi. — 42. Vårfesten på Skansen 1900. — 43.
Nationalfesten på Skansen den 6 juni 1900. — 44. Midvintersf esten å
Skansen den 16 februari 1901.
Priset för en hvar af dessa småskrifter är 25 öre, utom för
nr 2, 18, 22, 26, 31, 34, 37, 40 och 43, för hvilka priset är dels 10,
dels 15 öre.
Om alla köpas samtidigt, erhållas de för 8 kr.
10
Digitized by
Google
146 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
Kliitie^exmiiigar, prft^^lade vid olika tillfftUen.
1. Minnespeniiing ufyer Skansens yärfest 1894. Graverad
af Lba Ahlborn. 7:e storleken. Aluminium. Pris: 50 öre,
2. Minnespenning öfver Emanuel Syedenborg. Åtsidan efter
en af P. H. Lundgren graverad stamp, tillhörig Kungl. Veten-
skapsakademien; frånsidan graverad af Lea Ahlborn. 7:e stor-
leken. Silfver (pris: 3 kr.), brons (1 kr.) och aluminium (50 öre).
3. Minnespenning öfver Artur Hazelius. Graverad af Adolf
Lindberg. 18:e storleken. Brons. Pris: 5 kr.
Digitized by
Google
Antal besökande i Nordiska museet.
Nordiska museets samlingar voro under år 1901 besökta af
559,861 personer, af hvilka 307,326 betalande och 252,535, som erhållit
fritt tillträde.
De besökandes antal under årets särskilda månader har utgjort:
Janaari 8,540
Fcbrnaii 16,955
Mars ,,. 13,233
April 69,633
Maj 86,641
Jani , 93,021
Juli 71,924
Augusti 86,301
September 66,982
Oktober 21,732
November 16,416
December 9,483
Summa 550,861
Sedan museets öppnande har de besökandes antal yarit följande:
1873 (frän den 24 okt.)
1874
1875
1876
1877
1878
1879
1880
1881
Öfverföras
Betalande.
2,042
18,548
22,012
29,325
19,019
22,695
11,833
15,452
20.862
161,788
Icke
betalande.
165
1,467
1,483
1,960
1,661
3,246
1.335
943
908
13,167
Summa.
2,207
20,015
23,495
31,285
20.680
25,940
13,168
16,395
21,770
174,955
Digitized by
Google
148
ANTAL BESÖKANDE I NORDISKA MUSEET.
öfverfördt
1882
1883
1884
1886
1886
1887
1888
1889
1890
1891
1892
1893
1894.
1895
1896
1897
1898
1899
1900
1901
Samma
Betalande.
161,788
18,505
21,986
22,970
18,927
16,992
14.215
12,754
14,506
19,863
27,242
107,731
228,621
236,631
256,295
261,010
607,484
429,746
417,639
473,480
307,326
3,673,611
Icke
betalande.
13,167
515
554
940
1,086
878
6,856
3,441
1,063
1,023
1,926
5,914
7,246
17,272
16,361
12,804
15,124
16,573
16,661
34,402
252,536
426,100
Samma.
174,955
19,020
4,000301
19,963
16,870 i
21,071 I
16.195 I
15,569
20,886
29,168
113,645
236,866
271,656
273,814 j
622,606 !
446,319 I
434,200 :
507,882 i
559,861 '
Ifrån museetH öppnande den 24 okt. 1873 till och med den 31
deo. 1901 hade altsä det samma yarit besökt af 4,099,801 personer,
bland hvilka 426,190 erhållit fritt tillträde.
Digitized by
Google
Ur Nordiska museets räkenskaper
för år 1900.
Af Yetenskapsakademien utsagos enligt skrifvelser af den 1
januari och 11 april 1901 till revisorer att granska mnseets räken-
skaper och förvaltning för 1900 professorerna J. E. CteBRBLOM och
K. BoHUN samt öfverdirektör G. W. Svenson.
Revisionsberättelsen lyder sålunda:
Till Eongl. VeteDskaps- Akademien.
UnderteckDade, som af Ecmgl. Vetenakaps- Akademien blifrit ntaeéda att så-
som reyisorer granska Nordiska Museets rftkenskaper for år 1900, få tiirmed,
sedan BiffergranskiiiDg af de synnerligen vidlyftiga räkenskaperna och deras
verifikationer bCfvit genom en af oss utsedd person verkstald, afgifva följande
revinonaberåttelse :
Inkomsterna under år 1900 voro:
Statsanslaget 25,000: oo
Bidrag af samAmdet P&t Nordiska Museets flrftmjaode 19,8S8: >s
Aimkort och intrideakort tiU aamlingarne i staden 3,658: es
G&fvor 292,047: 8ft
Nordiska Huséets lotteri 500,000: oo
Intrftdesafgifter och öft-iga inkomster å Skansen och Breda-
blick 200,829: 64
Afkaatniag af AuteUs fond 8,722: oo
Transport 1,038,086: 86
Digitized by
Google
150 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR Ar 1900.
TranBport 1,038,066: 86
Bidrag af Bredablicksfonden 340: 4i
Bidrag af Skansfondon 3,000: oo
Behållen afkastning af husen N:o 77 och 79 yid Drott-
ninggatan 6,946: 5S
Eftntor 9,162: 86
Hvarjehanda inkomster ^^._^ 576: 08 1058111: 7«
ökning af bokfOrda y&rdet af:
Mnseibyggnaden & Lejonslätten 407,678: 16
Samlingar, böcker och inventarier 13,199: 48
Ökning af kapital, nedlagdt i Skansen och Bredablick 15,000: oo
Husen vid Drottninggatan 39,345: 88 475222: »2
Kronor 1,533,334: 64
Utgifterna nnder är 1900 voro:
Löner 29,390: 48
Bese- och expeditionskostnader samt anslag och etiketter... 4,215: 98
Litterära arbeten 411: 04
Inköp af samlingar, böcker och inventarier 13,199: 48
Lagningar, underhäll och försäkringsafgifter 1,488: 88
Hyror för samlingarna i staden 15,500: oo
Bränsle och belysning för d:o 2,202: 48
Mnseibyggnaden ä Lejonslätten 408,807: 4i
Skansen och Bredablick 199,770: 48
HVarjehanda utgifter 1,284: 88 676270: 4i
Afbetalning ä köpeskiUingen för
Skansen och Bredablick 15,000: oo
Husen vid Drottninggatan 39^45: 88 54,345: ss
Öfverfördt till:
AUmänna fonden 700: oo
Pensionsfonden 99: oo
Byggnadsfonden 344,462: so
Beparationsfonden för husen vid Drottninggatan 2,763: 80 348024: 50
Brist i beräknad vinstutdelning 805: oo
Afskrifning af inventarier 330: 42 1,135: 4S
Öfverskott, utgörande arets behållning 453,558: »8
Kronor 1,533,334: 64
Enligt ofvanstående öfversigt hafva årets kontanta inkomster utgjort kr.
1,058,111: 7 2 och hafva härmed varit att bestrida driftkostnader, byggnads-
arbeten o. d. med kr. 676,270: 41 samt fastighetsförvärf med kr. 54,345: 33.
Lägges härtill hvad som varit att afsätta till allmänna, byggnads- och repara-
tionsfonden, eller kr. 348,024: 50, orhålles en utgiftesumma af kr. 1,078,640: 24.
Utgifterna öfverstiga således inkomsterna med kr. 20,528: 52. Afdrages denna
summa jemto brist i beräknad utdelning kr. 805: 00 och kr. 330: 4 2, som af-
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR ÅR 1900. :J61
skrifritB å inTentarier, från det kapital, som nedlagts i museibyggnadeo, Skansen,
Bredablick, bnsen yid Drottninggatan, samlingar, böcker och inventarier, kr.
475,222: 92, så återstå, ntgorande årets beräknade behållning, kr. 453,558: 98.
Hyad beträffar museets tillYäzt och utveckling under år 1900 må anföras,
att inkopssumman af föremål för året uppgick till kr. 12,633: 5 5 fraktkost-
nader inber&knade.
A friluftsmuseet på Skansen haf va Here betydande arbeten utförts. Så
bar vattenlodningsanläggningen ansenligt utvidgats, och i samt)tfnd därmed en
del nya dammar blif vit anlagda. Den s. k. Baltzar Bogislaus von Plateiis vag
har fullbordats, erbjudande flerstädes en anslående utsigt.
Antalet besökande' under året utgjorde 507,882, hvaraf 487,584 kbmmo
på Skansens andel.
Summan af penningebidrag under året utgör kr. 292,047: 8 5, hvaraf kr.
264,292: 31 förskjutits af Garantikonsortiet för 1897 års allmänna konst- och
industriutställnings i Stockholm penningelotteri.
Tillgångarna vid 1900 års slut voro:
Husen vid Drottninggatan 291,730: so
Koseibyggnaden å Lejonslätten 1,439,315: 14
Skansens och Sevillas inköpsvärde 113,000: oo
Bredablicks inköpsvärde • 100,000: oo 1944045: 44
Samlingar inköpta efter år 1879 ^2,581: 89
Böcker inköpta efter är 1880 9,680: 78
Inventarier 32,711: 84 394,974: 51
Aktier och obligationer 106,898: 8S
Fordringar 342,320: S6
Bankräkningar och kassa 225,873: 14 675091: 7»
Kronor 3,014,111: 67
Skulderna vid 1900 års slut voro:
fonden 64,672: 47
Pensionsfonden och Hehhea testamentsmedel 2,828: 90
Antellsfonden '. 100,000: 00
Skansfonden och Bredablicksfonden.... 938: 96
Byggnadsfonden 675,906: 07
Reparmtionsfonden för husen vid Drottninggatan 20,048; 80 854,395: 90
Skuld i husen vid Drottninggatan 182,664: 65
» ä köpeskillingen för Skansen 40,000: 00
> » > > Bredablick .^^ 7,500: 00 230164: 65
Skuld till samfundet för Nordiska Museets främjande 6,553: 9i
> > Dr A- Hazelius 169,596: 45
> > andra personer .^^ 6,321: 81 182471: 47
Transport 1,267,081: 82
Digitized by
Google
152 UR NORDISKA MU6BET8 RIKBNSKAPBR FÖR ÅR 1900.
Trmiwport 1^7,081: st
Obetalda räkningar för 4r 1899 910: u
> > . . 1900 37,038: os 37,948; ai
BehiUniag (utom ofvannftmnda fonder) vid 1900 &r8 slnt 1,709,132: 14
Kronor 3,014,111: 67
Tiligångama, som vid årets början bokfördes till kr. 2,334,295: 01 och vid
dess slut till 3,014,111: 67, hafva sålunda under året ökats med kr. 679,816: 66,
men då samtidigt skulderna ökats från 1,078,721: 85 till kr. 1,304,979: 53
eller med 226,257: 68, så utgör tillv&xten under året i ren behållning kr.
453,558: 98, hvilken behållning sålunda ökats från kr. 1,255,573: 16 till kr.
1,709,132: 14.
H&rtill kan anmirkas, att 1900 års obetalade räkningar, bvilka bokförts i
1900 års rfikenskaper såsom utgift samt det oaktadt jemv&l såsom skuld, uppgå
till kr. 37,038: 08 och att 1899 års obetalade rakningar till ett belopp af kr.
34,639: 99 under året 1900 g&ldats, men ej 1 1900 års rfikenskaper bokföras.
Hfiraf framgår ett tillskott i den af räkenskaperna framgående behållningen af
kontanta inkomster och utgifter af kr. 2,398: 09.
Sjelfva siffergranskningen har enligt intyg, som härjämte närslutes, icke
gifvit anledning till någon anmärkning och alla utgifter hafva visat sig vara
vederbörligen verificerade.
Museets säkerheishandlingar hafva vid denna dag verkstäld granskning
befunnits i vederbörlig ordning.
Stockholm den 29 oktober 1902.
Karl Bohlin. J. E. Cederblom. G. W. Svenson.
Vid siffergranskning »af 1900 års räkenskaper för Nordiska Museet och
Samfundet för Nordiska Museets främjande har någon anledning till anmirk-
ning icke förekommit, alla utgiftsposter hafva vid jemförelse med bilsgema
visat sig vara riktigt verificerade, hvilket härmed intygas.
Stockholm den 15 maj 1901.
Hj. TiUberg.
Digitized by
Google
UR NORPIBKA MUSBBT8 BIEENSKAPER FÖR ÅR 1900. 153
EStt sammandrag af 1900 års inkomster och utgifter visar
f&ljasde:
Mnaeets inkomster.
Statsanslag 25»000: —
IntTidessftifter 3,658: 66
Gåfror 9,830: 64
Bidrag frin Samfuidet fSr Nordiska mnseets f^&mjando 12,128: 22
OfHga inkomster:
Herman Frithiof Antells fond, dess afkastning 3,722: —
Egendomen nr 77 Drottninggatan, behållen afkastning 1,217: 27
Egendomen nr 79 > t > 2,965: 96
Bredablick > > 8,884: 21
Hyaijehanda inkomster ' 33,408: 68 44 698: 01
Snmma kr. tft,ditt: 42
Knaeets utgifter.
Inköp ock fraktkostnader 12,683: 65
Inredning 201: 68
Hyror 15,500: —
Öfriga utgifter:
Uppyftrmning 2,027: 16
Belysning 175: 28
Pörsåkringsafgiftcr 1,250: 98
Lagningar och nnderhäU 287: 46
Löner och arfyoden 29,890: 48
Resekostnader 951: 66
SxpeditionBkostnader 3,191: 18
Anslag och etiketter 78: 26
Literära arbeten 411: 04
Hyaijehanda utgifter 2,089: 88
Bäntor 8,801: 04 48.599: is
Snmma kr. 76,034: 41
Ut5fyer de bland inkomsterna upptagna g&fyoma till museet 9,830: «4
hade Ull Skansen, BredabUck samt till fonder influtit följande g&fyor:
till Skansen 4,325: —
» Bredablicksfonden 9,600: —
» Byggnadsfonden 268,292: si
Summa kr. 212,047: 85
1 I denna summa ing& från lotterimedels räkning museet tillgodofOrda 32,827
kronor 50 öre, utgörande ersättning för museets gäldande af länen hos 0. G. Norström
och C. Geryin jämte ä nämda län utbetalad ränta.
Digitized by
Google
154 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR ÅR 1900.
Skansens inkomster.
mtYOT 4,325:-
Intrftdesafgifter 130,544:10
Hyarjelianda inkomster 38334: 90
Summa kr. 173,204: —
Skansens utgifter.
Anläggningskostnader, aflöningar m. m 187,326: >i
Samma kr. i87,3M: ti
Bredablloks inkomster. ^
Inträdesafgifter 2,913: 20
Hyarjelianda inkomster 29,037: u
Summa kr. 31,9S0: 64
Bredablicks utgifter.
UnderhåU, aflöningar m. m 14,413: bi
Samma kr. 14,443: a
^ Af Bredablicks behållning 1900, kr. 17,507: 19, äro kr. 14,122: 9i tillgodofSrda
Skansen.
Digitized by
Google
UR NORDISKA MU6EBTS RÄKENSKAPBR.
155
Till jämförelse meddelas äfven följande öfversikt af inkomster
och utgifter frän museets grundläggning är 1872 till och med är 1900:
Museets Inkomster.
1873
Stats-
anslag.
Inträdea-
af gifter.
Gåfvor.
Bidrag från
samftiiidet.
Öfriga
inkomster.
Summa.
920: 75
6,895: —
116: 60
7,932: 85
1874
8,490: 86
4,284: 47
205: 80
12,979: 92
1875
5^000: —
10,242: 99
1^070: —
124: 16
16,436: 46
1876
7^500: —
10,457: 88
3,030: —
34: —
21,021: 88
1877
7^500: _
8,242: 96
7,540: 80
14: —
23,297: 16
1878
7,500: —
5,939: 88
1,343: 90
8,338: 84
23,121: 97
1879
11.600: —
4,440: 80
59,311: 08
200: 67
75,552: 49
1880
11,600: —
5,177: 80
3,776: 10
6,549: 87
955: 65
28,058: 22
|l881
11,600: —
5,262: 80
742: 64
10,910: 58
1,833: 08
30,349: —
i 1882
16,000: -
4,860: 95
8,687: 50
13,876: 97
1,024: 02
44,449: 44
1888
16,000: —
5,927: 85
15,543: 88
15,332: 88
168: 77
52,972: 78
1 1884
16,000: —
6,320: 20
6,613: 08
12,691: 87
5,813: 15
47,438: 80
1886
16,000: —
5,058: 70
1,042: 41
12,387: 40
59,066: 80
93,545: 8I
1886
16,000: —
4,951: 55
5,001: ae
8,204: 95
11,950: 69
46,109: 16
1887
16,000: —
4,360: 85
23,219: —
10,533: 82
4,955: 16
59,067: 82
1888
16,000: —
4,211: 80
9,718: 60
8,640: 68
26,949: —
65,519: 48
1889
16,000: —
4,452: 85
4,470: 86
9,326: 79
8,593: 27
42,843: 87
1890
16,000: —
5,581: 05
20,113: 89
9,811: 22
6,655: 86
58,162: 02
1891
25,000: —
4,568: 10
12,255: 19
9,362: 69
7,715: 25
58,901: 28
, 1892
25,000: —
3,301: 70
19,046: 80
9,362: 99
8,391: 70
65,103: 19
1893
25,000: —
3,501: 90
13,561: 51
12,327: 08
7,710: 16
62,100: 60
1894
25,000: —
4,724: 85
14,322: 64
9,791: 85
6,683: 84
60,522: 68
1 1895
25,000: —
5,608: 80
5,347: 20
9,519: 47
14,550: 29
60,025: 76
1896
25,000: —
5,242: 05
534: —
11,443: 60
8,686: 71
50,906: 86
1897.
25,000: —
11,406: 40
11,539: 72
13,847: 06
8,933: 82
70,726: 60
. 1898
25,000: —
12,265:- 50
775: 08
14,836: 09
38,965: 18
91,841: 80
1899
25,000: —
4,158: 90
12,734: 41
18,275: 86
95,246: 99
155,415: 66
1900
25,000: -
3,658: 65
9,830: 64
12,128: 22
44.693: oi
95,310: 42
S:a kr.
456,300: -
163,335: 8i
282,350: 4 o
1 230,160: 84
378,565: 21
1,510,711: 16
Digitized by
Google
156
UR NORDISKA MUSSBTS RIKENSKAPER.
Maseets atgifter.
1878
InkOp och
fraktkostnader.
Inredning.
Hyror.
Öfriga
atgifter.
Summa.
9,260: 99
18,978: 68
8,904: 69
16,696: 89
21,241: 88
6,604: 41
6,976: 85
6,603: 88
7,874: 98
15,689: 70
24,967: 00
20,267: 18
19,446: 54
26,496: 48
26.666: 80
16,642: 07
18,766: 40
16,046: 00
18,249: 60
14,106: 44
28,275: S7
17,270: 88
17,148: 88
11,483: 48
26,404: 80
18,274: 88
12,692: 87
12,633: 55
8,666: 80
6,692: 80
4»760: 68
8,667: 87
6,462: 48
680: 97
662: 08
780: 85
797: 90
270: 78
6,964: 18
1,811: 80
496: 56
1,286: 51
1,081: 00
921: 08
169: 60
777: 18
960: 58
474: »7
309: 88
788: 89
285: 98
1,574: 89
860: 48
171: 19
68: 65
201: 68
2,420: —
2,633: 87
6,916: —
9,860: —
11,600: —
11,600: -
11,650: —
11,276: —
11.126: —
11,276: —
14,776: —
16,200: —
16,200: —
16,200: -
16,802: 08
16,676: —
16,631: 86
16,600: —
16,660: —
16,668: 76
16,775: -
16,812: 60
16,985: —
16,985: —
16,998: 75
17,200: -
15,925: -
15,500: —
1,876: 90
6,468: 40
7,816: 81
10,949: 08
12,278: 10
20,986: 60
28,888: 88
14,069: 08
16,127: 60
19,960: 08
26,848: 41
22,844: 15
20,798: ii
22,717: 84
26,864: 80
87,701: 08
26,186: 41
29,661: 00
84,674: 88
86,504: 18
89,464: 85
37,352: 70
40,902: 88
43,698: 14
76,018: 01
88,998: so
63,576: 84
48,599: 1 8
17,114: 69
28,668: i>
27,898: os
40,462: 19
1874
1876
1878
1877
51,682: 41
1878
88,820: 88
1879
42,918: 4<
1880
81,748: 86
84,426: 89 1
1881
1882
47.146: 16
1888
72,039: «
1884
69,612: 64 \
1886
66,940: to 1
1886
66,660: 78
1887
69,284: 84
1888
70,940: 87 i
1889
66,741: 06
61,984: 41
1890
1891
70,434: 98
1892
66,652: 04
1898
79,824: 4S '
1894
72,219: 87
1896
75,262: 18
1896
73,681: 61
1897
120,277: 04
1898
124,638: 77
1899
92,262: 10 '
1900
76,934: 4i
S:a kr.
444,820: 19
4M12: 09
380,M»2: 70
852,321: 56
1,724,SS6: 68
Digitized by
Google
UR NORDISKA MU8BBTS RÄKBNSEAPBR.
157
Skansens ooh Bredablloks Inkomster.
1891
1892
1893 ■
1894
1895
1896
1897
1898
1899
1900
S:a kr.
Skansen.
20,525: 66
45,954:
88
133,442: 78
117,102: 86
16
79
64
91
89
115,490:
107,306:
234,063:
185,555:
188,025:
173,204:
1,320,170: 69
Bredablick.
8,156: 10
11,931: 47
18,400: 44
14,394: 81
15,771: 81
38,029: 98
28,990: 68
29,540: T4
31,960; 64
i02,IOS: 67
Snmma.
b: 66
54,110: 48
145,374: 90
180,502: 80
129,884: 46
123,078: 08
272,093: 69
214,545: 89
217,566: 68
205,164: 64
1,312,830: 86
Skansens ooh Bredablioks utgifter.
1891
Skansen.
Bredablick.
Summa.
20,240: 11
55,374: 90
125,713: 96
115,239: 95
99,716: 88
136,442: 90
250,243: 67
234,452: 7i
209,133: 56
187,826: 9i
12,460: 84
16,975: 97
12,674: 80
11,107: 89
10,386: 01
16,284: 70
15,493: 67
17,079: 88
14,443: 69
20,240: 11
67,834: 64
142,689: 99
127.914: 76
110,823: 70
146,828: 91
266,528: 97
249,946: 88
226,212: 98
201,770: 48
1892
1893
1894
1895
1896
1897
1898
1899
1900
S:akr.
1,433,883: 68
120,00S: 01
1,500,788: 64
Digitized by
Google
158
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
Inkomster tdll museets "byggxiad.
1883
GåfTOT.
Basarer, lotte-
rier m. m.
Arrende-
afgifter,
hyror m. m.
Räntor.
Bidrag från
Skand. -etno-
grafiska saml.
byggn.-fond.
Snmma.
1,000: -
___ —
47: 40
5,000: -
6,047: 40
1884
22,882: -
5,248: 66
900: —
547: 69
10,209: 67
39,787: 91 1
1885
1,215: 90
206,828: o 6
900:-
1,%9: 16
210,913: 18
1886
720: —
14,066: 87
800: -
10,515: 66
26,102:53.
1887
11,200: 04
868: 76
10,898: 01
■
22,966: 80
1888
580: 84
20,785: 65
955: 60
10,424: 76
32,746: 65 ,
1889
11,100: --
373: 88
8,820: -
20,293: 83 !
1890
4,000: -
422: 69
8,820: -
13,242: 69 ;
1891.....
434: 49
7,262: 60
8,300: -
15,996: 99
1892
' 6,875: -
258: -
5,800: -
35,545: 99
48,478: S9 '
1893
10,000: —
250: -
4,218: 17
50,000: —
64,468: 17 ,
1894
2,000:-
250: —
2,235: -
30,000: —
34,485:-,
1895
1,000: -
6,728: -
7,728: -1
1896
6:40
»36,513: 89
36,519: 69 j
1897
^ —
75: -
75:-,
1898
58,371: 84
220,931: 18
279,302: 97 ;'
1899
1,000: -
420,009: 99
— _-
421,009: 99
1900
S:a kr.
268,292: 8i
484,977: so
753,269: ni '
389,044: 89
1,384,047: 49
40,776: 45
71,510: 96
130,054: 96
2,033,434: i4 j
» Häraf gäfvor i mateiialier kr. 5,860.
* Häri äro inräknade kr. 35,483: 89, motsvarande kostnaden för af allmänna
konst- och indnstrintställningen nnder är 1896 nedlagdt arbete ä byggnaden.
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
159
Utgifter för museets byggnad.
1
1
Tomtens
forrärf.
För-
beredande 0.
allm. at-
gifter.
Byji^ads-
kostnader.
Arkitekt-
kostnader.
Tomt-
afgifter,
skatter
och dyl.
Hvarjeh.
atgifter.
Samma.
1 1883...
_ __
__ _„
__
5,000: —
1,668:71
6,668:71
1884...
10,209: 67
419: 80
634:86
11,264: 88
1885...
3,000:-
487:26
369:-
3,856: 26
1886...
3,480:-
463:84
694:47
4,637: 81
' 1887...
465:47
931: 67
1,397:14
1888...
3,000:-
137: -
763:97
199: 20
4,100: 17
1 1889...
2,300:-
27,680: 8»
614:89
734:88
31,329: 61
1890...
2,063: 18
4,014:-
779: 45
6,856: 58
1891...
4,037:71
7,157: 24
8,174:02
746:78
10: —
20,125: 75
1892...
2,115: 86
83,210: 27
7,866: 92
815: 05
106: 50
94,104:10
1893...
2,043: 86
140,481: 25
7,691: 77
791: 16
51:4 7
151,059:-
1 1894...
125:-
104,658: 28
4,778: 98
1,309: 95
422:81
111,295: 02
1895...
75:-
110,391: 29
3,092: 97
1,055: 29
728:82
115,342: 87
1896...
66,377: 88
479: 28
1,052: 60
367:88
»68,277: 09
1897...
20,018: 85
611: 07
1,151: 08
198:-
21,978:45
1898...
76,092: 98| 4,974:44
1,356:40
308:23!
82,732: -
1899...
285,488:74 8,183:78
1,999: 80
940: 82!
296,612: 09
1900...
386,455: 42
14,896: 89
3,968: 70
2,357: 651
407,678:16
S:a kr.j
13,2tt:67
19,2M: 55
1,308,149:0»
69,753: 52
18,239: 94
10,723: 87
1,430,315: 14
ITtom ofyan nAmda atgifter har af byggnadsfonden ntbetalats för mnseif&remälens
installation i mnseibyggnaden:
under 1898 381: 76
» 1899 2,398: 05
» 1900 1,129: 25
Samma kr. 3,000: 06
* Af npplänta medel ntgingo häraf kr. 2,357: 80.
Digitized by
Google
160 UR NORDISKA MUSEETS RÄEBNSKAPBR.
Summan af så väl museets som Skansens, Bredablicks och
museibyggnadens inkomster under åren 1872 — 1900 uppgår till
5,051,702 kronor 22 öre samt utgifterna under samma tid till
4,666,337 kronor 64 öre.*
' OfVan nfimda inkomst- och nigiftsiuiimor nndeniiga sammanlagda beloppet af
hvad i de särskilda tabellerna öfyer dels museets, dels Skansens och Bredablicks samt
dels museibyggnadens inkomster och utgifter upptagits. Detta fSrh&Uande år bero-
ende d&rp&, att det Ofverskott eller den brist i inkomster, som för de sftrskilda åren
uppkommit enligt r&kenskapema fSr Skansen och Bredablick, öfverftrts å mvseetfl
konto och sålunda ingår så väl i museets som i Skansens och Bredablicks tabeller.
Digitized by
Google
2.
11
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Sverge.
S&g broder, sftg, om du det landet känner,
som såg dig födas, såg dig växa opp,
det landet där med fränder och med vänner,
med värld af minnen och med värld af hopp
det landet där emellan fjäll och vågor,
med sommarnatt, som kläder sig i ljus,
med vinterkväll belyst af norrskenslågor,
med skogars allvar och med älfvars brus?
O fosterland, o Sverge, vana moder!
Hur fjärran än vi dväljaa från din kust,
för dina skogar, sjöar, bärg och floder
vårt hjärta slår af längtan och af lust.
Du är oss kär, du stolta mor, du sköna,
där du med glansen af en evig is
vid polens gränser vill din hjässa kröna,
och där du ler i Kvickjocks paradis.
Digitized by
Google
164 SVERGB.
Du är OSS kär, dftr du i tysta dalar
med trotsigt allvar på din panna står;
och där ur Siljans öga mildt du talar
om trofast karlek och om Ijuflig vår.
Du är oss kär, där näktergalar sjunga
i bokars skygd vid Sundets fagra strand.
Vi älska dina falt, där skördar gunga,
men ock din mo, ditt karga svedjeland.
Du är oss kär i dina stora minnen
och dina bragders underfulla rad.
Med helig vördnad fylla våra sinnen
den vises tankar, och hvad skalden kvad.
Du är oss kär, där du i torftig hydda
till enkla seder ammar dina barn,
där Gud ännu skall ge dig kraft dem skydda
mot flärdens retelser och oväns garn.
O du vår vagga uti barnaåren,
vår ungdoms kärlek, våra sorgers tröst;
du gjuter balsam i de bittra såren,
dem hat och afund fräta i vårt bröst.
Och när vår ande vill mot ljuset sväf^a
och vingen tynges utaf stoftets kvalm
och dagens lumpna sorger söka kväfva
vår känslas glöd och tära tankens malm —
Digitized by
Google
SVERGE. 165
då skall ännu med himlens hjälp ditt minne,
du hulda moder, lifva våra bröst
och tända elden i vårt matta sinne
och låta våren blomstra i vår höst.
ARTUR HAZELIUS.
OfyanBtående dikt hArstammar fr&n Artur Hazelius* studenttid, men framtogs Mn
sin gOmma och omarbetades ej m&nga år fSre hans död. Det är i den form hon sälnnda
erhöll, som hon här återges. Förutom denna dikt finnes bland hans papper endast ett
ftlrsök p& vers, och detta till innehåll som form härledande sig från hans sista tid.
Digitized by
Google
Fågeln med segerstenen, sprängörten
och lifsämnet.
ctfff S'6y)^l &6ol ToCwy rj^ov riav åv&^t&ntav to nalaioy,
aXi ogri&eg, xajSaalXévov, néXJt iarl rexfnf^ta ro&rtay.
ARiBTorANSa: OmUes v. 4S0; 484.
I näst föregående häfte af dessa »Meddelanden» har jag i upp-
satsen »Såkaka och gullhöna» berört den svarta hackspettens bety-
delse i mytiskt hänseende.^ Som jag emellertid insåg, att jag genom
en något utförligare behandling af detta ämne skalle komma in på
ett område, hvilket, för mycket aflägset från det då närmast före-
liggande, dess utom förtjänade sin särskilda behandling, lämnade
jag det å sido i tanke att en annan gång få återvända till det
samma. Det är denna min afsikt jag vill sätta i verkställighet i
följande undersökning, hvilken är att betrakta såsom på sätt och
vis en fortsättning på anförda afhandling.
Först vill jag emellertid i korthet, men dock med några till-
lägg, erinra om hvad jag i den nämda uppsatsen i här ifrågavarande
hänseende yttrat. Tuppen tillhör såsom attribut, utom Petrus,
egentligen två helgon i vår kalender, nämligen Nikolaus ochVitus,
hvilken senare dock fått dela det samma med Johannes eller dennes
onda alter ego »Junker Hans». För så väl förvinterhelgonet som de
båda sommarhelgonen, till hvilka i följande fall äfven bör räknas
> Såkdka och gullhöna, sid. 87, 38, i Meddelanden från Nordiska museet 1899
och 1900. Stockholin 1902.
Digitized by
Google
fAoBLN MBD 8BGER8TENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSiMNET. 167
den Helige Kristofer, är ock den nnderbara stafven eller grenen ett
ntmärkelsetecken. Jag ser af dessa ooh andra skäl i alla dessa
helgon kristna efterträdare af en hednisk växtlighets- och alstrings-
gud, en hednisk lifs- och dödsgud, hvilkens väsen en gång närmast
torde hafva sammanfallit med värmen i naturen. Denna gud hade
en kvinlig motsvarighet i en gudinna, för hvilken bland andra den
heliga Gertrud blifvit en kristen representant, och denna gudinna
har, såsom jag sökt visa, haft hönan samt äfven den svarta hack-
spetten (Picus mariius) såsom sina symboler.
Efter denna korta rekapitulation må jag gå direkt på mitt
ämne. I taken i våra allmogehus fäster man eller har man sär-
skildt till vissa års- eller familjehögtider upphängt åtskilliga egen-
domliga föremål, hvilka sakna all praktisk betydelse, och som icke
häller gärna kunna anses hafva endast dekorativt syfte. Sålunda
omtalar Olof Budbeck i Atland, att man på hans tid under julen
upphängde en träklubba, och från senare tid kan jag efter andras
och egna iakttagelser anföra halmstrån med ax, kronor d£ halm och
svinborst, kransar, kronor eller stänglar af åtskilliga midsommar-
örter, stänglar af johannesört (Sedum telephium)^ slagrutan, s. k.
trollknutar (tyska: teufelshnoten) af trä samt fågelfigurer, likaledes
af trä. Det är egentligen med de sistnämda jag ber att här i det
följande få sysselsätta läsaren.
Dessa fågelbilder, hvilka åtminstone i regel framställas med
utbredda vingar och stjärt, hängas vanligen framme i stugan öfver
matbordet, men i orter, hvarest järnugnar användas, sättas de också
öfver dessa, där den utströmmande värmen håller dem i oafbruten
rörelse. I Danmark lär man äfven på ett eller annat håll hänga
dem öfver vaggan.^ Inom vårt land förekomma de från Skåne till
Västerbotten, och utom vårt land når deras spridningsområde, så
vidt mig är bekant, åt ena hållet åtminstone in i de finska och
norska gränstrakterna och åt cuadra hållet till Danmark och Sohles-
wig-Holstein, men sannolikt äro gränserna betydligt vidare. Så torde
de i Lausitz och Galizien förekommande, af påskäggskal framstälda
^ Meddeladt af mnseidirektör Bebnhabd Olsen i Köpenhamn, för hyilkens npp-
lytjningar jag etår i stor tacksamlietsskald.
Digitized by
Google
168 FÅGELN MED 8EGEB6TEHEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSlMNET.
takfåglama äfven höra hit. Oftast kallas dessa bilder i vårt land
helt enkelt träfåglar; ej sällan nämnas de — så t. ex. i Dalarna och
Skåne — dufvor; stundom — i Västerbotten — spångokar;^ och
någon gång — i Dalarna — tråtuppar. Dessa benämningar upp-
lysa, åtminstone i och för sig sedda, så godt som intet, undanta-
gandes möjligen benämningen dufvor, hvilken j^u synes häntyda på
kyrkligt inflytande. Att sådant i samband med anf&rda benämning
också verkligen gjort sig gällande, framgår af en underrättelse,
som jag under sistförflutna sommar erhöll af en bland deltagarna
i sommarkurserna i Stockholm. Denne min okände sagesman med-
delade, att man i Skåne plägade till jul upphänga en dyUk »dufva»
i taket >fÖr att den helige andes frid
skulle hvila öfver huset». Juldufva
finnes ock antecknadt i Nordiska mu-
seets inventarieförteckning såsom be-
nämning på en med de skånska lik-
19. Hufvud af >dufva> artad träfågel från Småland. Hvarfbr
från Orsa socken i Dalarna. den heliga andes frid särskildt kom-
Detalj af origin. i Nordiska museet. » ^^^ ^ åtanke vid jul och ej hällre vid
pingsten, som ju är den helige andes
fest, är svårt att från kyrklig synpunkt förklara. I folkloristisk
belysning antager seden däremot lättfattligare drag.
Af benämningen dufvor skulle man naturligtvis vilja sluta, att
dessa träfåglar liknade eller åtminstone voro ämnade att likna
t. ex. de duf bilder, som stundom finnas i våra kyrkor. Detta är dock
alldeles icke förhållandet, undantagandes må hända ett eller annat
enstaka exemplar, hvilka emellertid äfven de, så vidt jag känner,
te helt egendomliga kännetecken, som ej tillhöra någon dufart, men
mer eller mindre antydningsvis hänvisa på drag hos andra, icke
duf liknande träfåglar. Sålunda bär den så kallade dufva, hvars
hufvud här återgifves (bild 19) å hjässan ett rödt tecken — den eviga
rörelsens och lifsverksamhetens sinnebild — och omkring halsen en
^ Enligt jägmästaren H. Samzblius, hvilken jag härmed tackar for flere värde-
fulla meddelanden.
» Nr 14,473.
Digitized by
Google
FÅGELN MED SEGERSTSNEN, SPRÄNGÖBTEN OCH LIFSÄMNET. 169
röd ring. För öfrigt är den till gestalten långsträckta fågeln målad
gråaktigt grönblå.
I ögonen fallande hos de vanligast förekommande, jag vill säga
typiska takfåglarna är, att hnfvudet prydes af en kam, antingen
strålformigt anbragt tvärs öfver hjässan eller ock löpande längs
efter denna, i hvilket senare faU han ofta går mer eller mindre
ner längs halsens öfversida. Fåglarna med tvärkam, hvilken typ
finnes representerad i Nordiska museet genom ett par exemplar
från Skåne (bild 20),
äro, så vid t jag fannit,
i Sverge i regel omå-
lade och te då foruvir-
kets naturliga, starkt
gula färg. Ett lik-
nande omåladt exem-
plar, bvilket från Ore
socken i Dalarna kom-
mit till Nordiska mu-
seet under benämnin-
gen »trätupp», är ty-
värr bristfälligt, men
visar i öfrigt så stor
öfverensstämmelse med
de skånska, att man
torde vara fullt berät-
tigad till det antagandet, att äfven den nu bortbrutna kammen varit
likartad. Det torde förtjäna omnämnas, att i Nordiska museets
bandteckningssamling finnes en skiss af en majstång i Leksand, i
hvars topp i stället för den vanliga tuppen ses en dylik fågelfigur
med utbredda vingar och stjärt. Genom muntliga uppgifter på ort
och ställe har jag ock inhemtat, att slika takfåglar varit rätt
allmänna i socknarna vid Siljan* De lära äfven förekommit i södra
Dalarna och i Värmland samt väl sannolikt också i åtskilliga andra
våra landskap. De i Västerbotten förekommande så kallade spån-
> Kr 6,171.
20. Takfågel frän Skäne.
Järrefltads eller Ingelstads härad.
Omkr. Vs af nat storl.
Origin. i Nordiska maseet. ^
Digitized by
Google
170 FÅGELN MBD SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSlMNET.
gökarna tyckas ock vara att hänföra till denna typ, ehnm de ofta
äro målade, vanligen i rödt. Det samma gäller den redan omnämda
s. k. juldufvan från Småland. I Folkemnsenm i Köpenhamn finnes
likaledes ett par träfåglar, »uroer», af denna grundform — den ena
från Samsö, den andra från SjaeUand, båda målade i öfvervägande
gult och rödt, men med tillsatser af grönt och blått.
Stundom förefaller det, som om med målningen förenades en
mer naturalistisk uppfattning af fågelns art och utseende. Så är
t. ex. förhållandet med en dylik fågel från Jämtland, hvilken för-
varas i Nordiska museets samlingar (bild 21). Denna, som till sin
gestalt är mer långsträckt än de hittills skildrade (undantagandes den
omnämda »dufvan» med rörelsesymbolen), är hållen i blågrå färg med
röda punkter på
ändarna af stjärt-
fjädrarna och ving-
pennorna samt med
bjärtröd f&rg å det
inemot bröstet böj-
da hufvudet. Så-
som ses af bilden,
har denna fågel en
längs hjässan lö-
pande kam; emel-
lertid förekommer
också en tvärkam, men denna har sin plats å främre delen af
ryggen och döljes å bilden nästan helt och hållet af den vänstra
vingen. A.tt sluta af frånvaron af ben och en å dessas plats va-
rande öppning är exemplaret något bristfälligt. Såsom vi längre
fram skola se, har fågeln här otvifvelaktigt burit sina ungar. Enligt
i Leksand i Dalarna af mig erhållen underrättelse plägade ock de
träfåglar man där hade stundom bära tvänne (?) ungar under buken.
Jämför man den jämtländska fågeln med den här i bild 22 åter-
gifna, i Folkemuseum i Köpenhamn förvarade takfågeln från Gltlck*
stadt i Holstein, måste man genast se grundlikheten, äfven om den
1 Nr 87,220.
21
. Takfägel frän Jämtland.
Omkr. ^'4 af nat. storl.
Origin. i Nordiska museet.*
Digitized by
Google
FÅOELN MBD SBGERSTENEN, SPRINGÖBTEK OOU LIFSÄMNET. 171
holsteinska fågeln blifvit vida mer stiliserad och prydliggjord.
Såsom bilden visar, bär denna under buken trenne ungar. Hvad
man däremot här tyvärr icke kan se är färgerna. Dessa äro, i lik-
het med hvad förhållandet var med den jämtländska fågeln, rödt å
hafvudet, men för öfrigt är kammen gul, hals och ofvansida svarta,
undersidan gulröd, vingar och stjärt på ofvansidan röd- och grön-
flammiga. Ungarna äro gulröda med svarta vingar och stjärt.
Fågelns klor utgöras af naturliga tuppfötter. ^ En fågel från Osten-
feld i Schleswig i samma museum, hvUken likaledes på ett ka-
rakteristiskt och
i ögonen fallande I
sätt bär näbben
riktad inemot
bröstet, är målad
med gula, röda
och svarta strim-
mor.
Efter denna
beskrifvande sam-
manställning af
dessa fågelbilder
torde det icke
vara svårt för lä-
saren att efter
en blick på bil-
derna i denna
uppsats i åtminstone de senares gemensamma urtyp igenkänna den
sinnebildliga sagofågel, hvilken under benämningen pelikan alt
sedan den äldre medeltiden till inemot 1700-talet i synnerhet
såsom symbol af Kristus och af det eviga lifvet spelat en så
betydande rol inom den kyrkliga konstens område, men som
ganska ofta, särskildt såsom det vill synas under 1500- och 1600-
talen, äfven uppenbarar sig på rent profana föremål. Så förekom-
mer pelikanen i Nordiska museets samlingar afbildad på bland
^ Meddeladt af miiBeidirektör Bebnhabd Olskn.
22. Takfägel frän Qluckstadt
i Holstein.
Omkr. V*} ^ °&^- B^^l*
Orig^n. i Dansk Folkemaseom i KöpeDhamn.
Digitized by
Google
172 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET.
annat ett snidadt skrin, inköpt från Vadstena, på ett stengods-
kärl från Baeren och i bottnen af en snibbskål med årtalet 1660
(bild 23). Från sistnämda århundrade föreskrifver sig påtagligen ock
en i museet förvarad oljemålning framställande ett dödt barn, hvilket
på sitt bröst bär en i något hvitt ämne utförd bild af en pelikan.
Sedan jag nu för träfåglarna konstaterat ett allmänt kändt namn
— pelikan, må vi något närmare fästa oss vid ett redan i det
föregående framhållet drag hos de samma, nämligen att hufvudet
är kamprydt och ofta måladt rödt. Söka vi bland våra inhemska
fåglar och för öfrigt bland
hela Europas fågelfauna efter
en något så när motsvarande
urbild för denna fågelfigur,
kan vårt val omöjligt falla
på mer än ett släkte näm-
ligen hackspettamas. Ingen
annan europeisk fågel än
några arter af hackspettar-
nas släkt har nämligen huf-
vudet mer eller mindre bjärt
rödfärgadt och på sanmia
gång hjässan försedd med
en fjäderbeklädnad, som i
någon mån liknar en längs-
löpande kam, och hvilken, såsom man t. ex. finner af bilder hos
Olaus Magni, också uppfattats såsom en sådan. Mest torde den af
allmogen så väl i Sverge som i Norge med religiös vördnad skyd-
dade* svarta hackspetten {Picus martius) hafva varit egnad att
väcka denna föreställning, och på honom häntyder också den, såsom
vi sett, å fågelns kropp ofta förekommande svarta eller blågrå
färgen. Skulle en annan art i några fall kunna anses åsyftad, vore
det den gröna hackspetten (Picus viridis).
23. Snibbskäl frän är 1660.
Omkr. ^/s af nat. storl.
Origin. i Nordiska maseet. ^
1 Nr 74,558.
* Gaslandeb: Beskrifning Om Allmogens Sinnelagt Seder o. 8. v. Stockholm
1774. S. 45. — Tre i Norge. Stockholm 1888. S. 43.
Digitized by
Google
flaSLN MED SBGBRSTENBN, SPRINGÖRTEN OCH LIFSlMNET. 173
I själfva verket öfverensstämmer ofvannämda från zoologiens om-
råde dragna slutsats fullkomligt med språkliga förhållanden. Ordet
pelikan är ett låneord från grekiskan och betyder där hackspett. —
Benämningen pelikan för det kända sjöfågelsläktet har först senare
uppkommit. — Redan våra benämningar hackspett och spillkråka,
det är kråka, som gör spillror, spill, ^ angifva, att man hos oss sen
gamla tider särskildt fäst sig vid den i ögonen fallande egenskapen
hos fågeln att hacka i och urhålka trädstammar. Samma egenskap
hade ock ådragit sig de gamla grekemas uppmärksamhet. Pelikan
(grekiska tvbI&uxv eller TteJiexåg) måste härledas från eller åtminstone
hafva sammanstälts med orden pelékys (7téXex,vg\ bila, yxa, och pe-
lekao (7teX&ui(o\ bearbeta trä med yxa. En annan fomgrekisk be-
nämning på hackspett dryoJcolaptes (ögvoKoixiTtTrig), hvilket ord bil-
dats af dory, drys {dogv, ÖQvg), träd, och kolapto (xo/oWw), hugga
med mäjsel, {Jcolapiér [xoAaTrrrJp], mäjsel, vigg) företer en parallel
till den f&rra. På litauiska heter hackspett genys, på fornpreussiska
genixj det är grenhuggaren. ' Hvad däremot den latinska benäm-
ningen picus, hvilken A. Fick sammanställer med ett »urindoger-
manskt» spihay sanskrit pika (indisk gök), latin pica (skata), fomhög-
tyska spShj spShtj tyska specht,^ och altså äfven med vårt spett i
ordet hackspett, i sig innebär, dristar jag ej på egen hand utreda.
Kan den ej helt enkelt af se fågelns skarpa näbb? Ditåt synas mig
det franska piCj hackspett, hacka, spets, egg (jfr piquer samt bec^
ital. beccd)y likasom det engelska woodpecker^ hackspett, trähackare
(jfr peck samt hedk)^ och äfven de svenska hackspett^ hackspik (jfr
spets^ spettj spik) visa hän. Skulle ordet stå i förbindelse med en
rot spaky se skarpt, spana, vore i så £bi11 denna frändskap af sekun-
där natur.
Om den i hackspetten sig uppenbarande eller, såsom det senare
hette, till denna fågel förvandlade guden förekommo hos romame
* Den i åtskilliga zoologiska arbeten, i likhet med talltrast och andra »fSrbätt-
ringmr», fSrkommande benämningen spelkr&ka &r förkastlig.
* O. ScmusBB: Eecdlexikon der indogermanischen Ältertumskunde. Strass-
bus 1901. S. 782.
* A. Fick: Vergleichendes Wörterbuch der Indogermanischen Sprachen. B. 1.
3. AuSL Göttingen 1874. S. 254 och 831.
Digitized by
Google
174 FÅGELN MED SEGEBSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMKET.
många sagor och myter. Enligt dessa var han eller hans sonson
Latinus den förste herskaren öfver Latinm. I likhet med Jupiter
var Fikns en son af jord-underjordsguden Saturnus — titanen, som
sinkar sin egen afkomma. Vidare var han, sannolikt med den dryad^
som kallades Bona dea, senare Fomona, fader till växtlighets- och frukt-
samhetsgnden Faunns och dennes syster och maka natnrgndinnan
Fanna. Fannns var i sin tnr fader till den nyss nftmde Latinus,
hvilken var den, som hos sitt folk införde åkerbrnk och lagar. Fikus
dyrkades i likhet med sonen Faunus i heliga länder. Hans idol fram-
stäldes såsom en trästaf eller träpelare med en hackspett i toppen eller
ock, senare, såsom en yngling med en hackspett på hnfvndet, eller ock
stnndom såsom en angnr med augnrstaf, hvilket sistnftmda värdig-
hetstecken altså måste från honom leda sin härkomst. ' Men ej
endast Latinm ville från honom härleda sina första konnngar.
Enligt sägen var han äfven fosterfader för Boms första herskare,
Bomnlns och Remns, åt hvilka han nnder deras öfvergifna till-
stånd såsom barn skall hafva bragt födoämne. Äfven Bomnlus
namnes såsom innehafvare af den nnderbara stafven, hvilken han
altså må hafva ärft efter sin fosterfader. Såsom hans latinska
namn Picus martius angifver och gamla författare meddela, egnades
den svarta hackspetten emellertid ock åt Bomulns' och Bemns'
fader. Mars, likasom en annan hackspettart egnades den Mars otvif-
velaktigt nära stående äringsgndinnan Feronia. Men Mars var nr-
spmngligen, äfven han, en växtlighets- och frnktsamhetsgnd' och
torde väl egentligen en gång hafva helt sammanfallit med Fikus-
Fannus, likasom han, såsom namnet Mars Silvanns angifver, varit
identisk med skogsguden. A andra sidan stodo både Ficas och Mars
i mycket nära frändskap till Jupiter: den förre var enligt mytemas
framställning hans broder, den senare hans son. Hvad Mars beträffar,
gjorde han äfven i historisk tid öfverguden rangen stridig såsom
allfader. Båda kallades nämligen fader, pater: Ju-piter, Mars-piter,
* Jfr Plutabchos: Julius Cceaar, kap. 9.
* Jfr förf: 8 upps. Om fastlagsriset och andra lifsstänglar och gudaspon^ före-
trädesvis sid. 269 och 273, i Nordisk tidskrift 1902.
» Jfr W. Maiwhardt: Wald- und Feldkulte. D. 2. Berlin 1877. S. 334. —
J. G. Feazbe: The golden hough. D. 2. London 1890. S. 208.
Digitized by
Google
FÅGELN MED SEGEBSTENEN, SPRINGÖRTEN OCH LIFSlMNET. 175
Ehnm man inom den fomgrekiska literaturen ej anträffar så
många nppgifter om hackspetten — Pikns — såsom mytisk fågel
som inom den romerska, fbrefinnas emellertid intyg om, att han
äfven hos grekerna innehaft en mer betydelsefall rol, och dessa
vitneebörd ftro, såsom vi skola se, af synnerlig vikt och betydelse.
Enligt en enstaka ntsaga (Snidas) är sålnnda gndahftrolden Hermes
— den underbara stafvens bärare, öppnaren, lifs- och dödsguden —
en son af Pikus (iTexog), hvilken afträdt sitt välde och väl därjämte
maktinsigniet, stafven, åt sonen. ^ Men då Hermes eljest vanligen
framställes såsom Zevs' son med allmodern växtlighetsgudinnan
Maja^, sammanfaller här ännu närmare, än vi förut sett inom den
romerska literaturen, hackspettguden med öfverguden själf. Samme
författare, som meddelar, att Hermes är Pikus' son, gör ock
det uttryckliga uttalandet, att Zevs och Pikus äro en och samma
gud'. I Aristofanes' på 400-talet före vår tidräkning författade
komedi Ornites (Fåglarna), hvilken förutsätter en hel del sägner och
myter om fåglar såsom för publiken allmänt bekanta, och hvarifrån
mottot till denna uppsats, att före gudarna herskade fåglar öfver
människorna ^ är hemtadt, förekommer ett mycket beaktansvärdt
yttrande om hackspetten. Där antydes (vers 479), att Zevs snart
åt denna fågel, som här kallas trädmäj siaren, skall afstå sin spira
(otx åfKoåfoCBi Toxéfog 6 Zeig ro axr(TvcQOv T(p dQv^oldTvrrj). Det är
att märka, att nämda fågel eljest icke spelar någon rol i det an-
förda skådespelet, hvadan det alldeles icke kan bero på någon slump,
att just han ställes i förbindelse med Zevs' skepter. Såsom jag
påpekade, kallas hos den grekiske komediförfattaren hackspetten
mftjselfågeln {dfvoxoXanrrts), men denna fågel benämnes, såsom i det
föregående omtalats, på grekiska också yxfågeln {nelexdv). Detta
språkliga förhållande torde fullt berättiga till följande slutsats,
s&rskildt då denna af andra skäl vinner bekräftelse. Innan guden
öfver gudar erhållit den, såsom vi sett, äfven åt Pikus och af denne
^ J. GBUfM: Deutsche mytholoffie, 3 aafl. Göttingen 1854. S. 228.
* Jfr fOif:8 anf. npps. Såkaka, sid. 30 o. a.
* P. NoBK: Etymologisch-symbolisch-mythologiaches Real-Wärterbuch. B. 4.
Stottgart 1845. 8. 302.
* Abibtopaitbs: Ornites, v. 480, 481. Jfr därmed v. 476, 477.
Digitized by
Google
176 fIgbln med segebstenbn, språngörten och lifsämnet.
i sin tur åt Hennes öfverlåtna spiran, maktstafven, såsom utmärkelse-
tecken, bar han såsom insigninm yxan eller viggen, ock detta var
förhållandet redan under stenåldern^. Man har därför anledning
att förmoda, att hackspetten, b vilken, såsom vi sett, visat sig i
själfva verket vara en Zevs-Jupiters fågel, innan han erhöll gudens
spira, innehaft bans yxa eller vigg. Bevis för detta antagande
kunna, så vidt jag vet, ej anföras från den gamla tidens författare,
men anteckningar om senare tiders folktro äro egnade att till fasthet
stöda nyss framstälda förmodan. Enligt germansk och svensk folk-
sägen är nämligen den svarta hackspetten innehafvare icke allenast
af den underbara grenen, »sprängörtent eller >låsörten>*, utan ock
af den underbara stenen, »segerstenen». Jag vill intyga detta huf-
vudsakligen med uppgifter från vårt eget land.
Om spillkråkan, svarta hackspetten, såsom innehafvare af den
öppnande grenen, »låsgräset», finnes från Södermanland' följande
anteckning. För att erhålla låsörten uppsöker man en dylik fågels
bo, hvilket finnes i trädstammar, och sätter, medan fågeln är ute,
en propp i boets öppning. Därefter utbreder man ett rödt skynke
på marken nedanför trädet. Då fågeln återkommer och ej slipper
in, flyger han bort och vänder om en stund till baka med lås-
gräset, hvilket han håller mot proppen, då så väl denna som låsgräset
falla ned på det röda skynket. Enligt andra uppgifter bör man
uppgifva ett plötsligt skri för att få fågeln att i förskräckelsen
släppa den underbara örten. Håller man ett sådant gräs mot ett
stängdt lås, springer detta genast upp \ Tyska författare från så
väl senare som äldre tid hafva antecknat, huru önskegrenen, dk
wunschelrutCy sprängroten, die springtourzely eller hackspettörten, »dag
BömheckélhruU, på anförda sätt erhåUes. Dock angifves den ut-
^ O. MoNTBLins: Solgtidens yxa och Tora hammare^ sid. 277 o. f., i Svenska
fomminneaföreningens tidskrift B. 10. Stockholm 1900.
> Jfr förfis anf. uppe. Om fastlagsriset, sid. 268.
9 Den svarta hackspetten kallas d&r, liksom i Närke, Östergötland och Österbotten,
tillkråka, tilkråka (täljkr&ka). På andra häll namnes han tyrkråka (t&ndyedskråkft).
Det torde förtjäna undersökas, om ej folket7molog:ien här yarit med i spelet.
^ J. Wahlfisk: Fåglarna i folkets tro och diktning , sid. lOé, i Bidrag tiU
Södermanlands äldre kulturhistoria VII. Upsala 1889.
Digitized by
Google
fAoELN med SBGEBSTENEN, SPRÅNGÖBTEN OOH LIFSXMNBT. 177
bredda daken ftfven kunna vara hvit.^ Denna saga om hackspetten
var för öfrigt känd redan af Plinius, hvilken i sin Historia naturalis
(X, 18) berättar ungefär det samma, som här anförts, med det tillägg
dock, att den inslagna pluggen far ut med brak (cum crepitu arboris).
Men det är, såsom sagdt, icke endast den alt motstånd beseg-
rande, den alt öppnande grenen, som den svarta hackspetten besitter:
han innehar också den därmed mycket likartade, alt besegrande
stenen. Enligt en anteckning från Skåne bär spillkråkan i sin mage
tvänne stenar, den ena gul, den andra röd. Den senare afvärjer,
om man bär honom i en linnepåse under vänstra armen, all trolldom
— han håller altså de onda maktema fjärran; den förra har kraft
att väcka häftig kärlek — att såsom Skimirs trollstaf öppna hjärtan'.
Visserligen känner jag ej någon mer uppgift om hackspetten såsom
innehafvare af segerstenen, men likasom han under århundradens
eller rättare årtusendens lopp fått dela med sig gudagrenen till åt-
skilliga andra fåglar: skatan', svalan^, och tuppen^, har han äfven
åt några fått så godt som helt afstå segerstenen. Dessa hans arf-
tagare äro korpen, svalan, vipan, tuppen samt äfven tjädern och
örnen.
Korpstenen, hvilken uppgifves vara röd, möter inom folksägnen
och folktron så väl inom vårt land* som i Finland' och på Fär-
öarna.® Enligt de vanliga svenska uppgifterna har han egenskapen
att göra bäraren däraf osynlig, men enligt den södermanländska
likasom den färöiska anteckningen förmår han dess utom i likhet
* J. Obimx: anf. arb. sid. 925. — A. Kuhn: Die herahkunft des feuera und
des göttertranks. Berlin 1859. S. 214. — HtU var ock enligt Plinius den dok,
hvaii druiderna upphemtade den heliga misteln, likasom enligt Tacitus den duk, hyarpä
den germanske prästen kastade lotterna af den heliga trädgrenen.
* Eva Wigstböm: Djurlifvet i folkets tro och sägner ^ sid. 177, i Svenska
fornminnesföreningens tidskrift. B. 10. Stockholm 1900.
' A. Kuhk: anf. arb. sid. 216.
* Sva Wiobtböm: anf. upps. sid. 175.
* Jfr förf» anf. uppe. Om fastlagsriset, sid. 272, 273.
* J. Wahlfisk: anf. upps. sid. 104. — G. O. Hyltén-Cavallius: Wärend och
Wirdame. D. 2. Stockholm 1868. Tillägget sid. xxxv. — Eva Wigstböm: anf. upps.
sid. 176.
' Z. S.: Folktro och plägseder i mellersta Österbotten, Separat. S. 112.
* H. Pbtbbsen: Om Nordboemes Gudedyrkelse og Oudetro i Hedenold.
KJÄbenhavn 1876. S. 87, 88. — ÄntiquaHsk Tidskrift Kristiania 1850. S. 205.
12
Digitized by
Google
178 FÅGELN MED SEGBRSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIF8ÄMNET.
med gudagrenen öppna det slutna: ägget, som icke vill låta kläcka
sig; låset, som är stängdt. Få Färöarna betraktas de af hafsström-
marna stundom på kusten uppkastade stora bönorna af den amerikan-
ska baljväxten Entada gigalobium såsom segerstenar {sigursieinuY\
och det samma synes ock hafva varit förhållandet i Norge, där de
under benämningen hu-stene användts mot kreaturssjukdomar (troll-
dom, förgöring).^ Beträffande korpen är att märka, att han ock
anses hafva en fjäder, hvilken besitter likartade underbara egen-
skaper som korpstenen. Denna fjäder är i olikhet med korpens
öfriga dräkt hvit.»
Om svalstenen förmäles, att han skyddar mot trolldom och sjnk-
dom, att han gör omotståndlig så väl i strid som kärlek, och att
han gör osynlig. Vanligen uppgifves, att svalan eger tre stenar —
en röd, en hvit och en svart — af hvilka hvar och en besitter en
af ofvannämda egenskaper. Att märka är, att det egentligen
endast är den genom sitt röda framhufvud kännetecknade ladusvalan
{Hirundo rusticä), som innehar segerstenen. ^ Här må ock erinras
om den allmänna, djupt rotade svenska folktron, att svalan mot
vintern sänker sig till sjöbottnen och där dväljes till våren, med
andra ord, att hon då gastax underjorden.
Häri liknar svalan en annan fågel, som äfven han innehar seger-
stenen. Denna fågel är den tofsprydda vipan {Vanellus cristatus).
Om henne förtälj es nämligen, att hon under vintern ligger dold
nere i mossen, å hvilken hon om sommaren uppehållit sig. Hon håller
härvid ett grässtrå i näbben. Beröfvas hon detta, dör hon.* Det
säges ock, att man i hennes bo kan finna en mång&rgad sten, som
gör innehafvaren osynlig samt äfven förmår för denne yppa andra
personers innersta hemligheter.*
* E. Sundt: Beretning om Fante- eller Landstrygerfolket i Norge. 2 nppl.
Christiania 1852. S. 153, 154. Jfr härmed G. F. Black: Scottish charms and amu-
lets, sid. 479 och 506, i Proceedings of the Society of Antiquaries of Scotland.
D. 27. Edinburgh 1893.
* Eva Wiqbtböm: anf. upps. sid. 176. — J. Wahlpisk: anf. upps. sid. 106.
* Jfr Älbertus Magnus redivivus eller Hemligheternas Bok. CH{theborg 1843.
S. 70. — J. Wahlpisk: anf. upps. sid. 104— 105. — Eva Wiqbtböm: anf. upps. sid. 175.
* J. Wahlpisk: anf. upps. sid. 96.
* J. Wahlpisk: anf. upps. sid. 105.
Digitized by
Google
fIgBLK med SEGER8TSNEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 179
Här bör påpekas, att alla dessa anförda fåglar, undantagandes
den sist omt€LLade, hvars sten uppgifves vara brokig, alltid sägas
ega en röd sten. Vi torde nämligen däraf kunna draga den slut-
satsen, att segerstenen egentligen och ursprungligen bär denna j^g.
Det bör ej ffervåna, om segerstenen vidare ansetts finnas i den
fågels besittning, som i den historiska tidens myter framför andra
tiUägges Zevs-Jupiter. Redan klassiska skriftställare i början af
vår tidräkning såsom Plutarkos, Dioskorides, Plinius m. fl. veta att
förmäla om ömstenen, och medeltida och senare författare följa dem
i spåren. Denna sten, hvilken möter inom skotsk och isländsk
folktro, anses kunna påträffas i örnens näste, dit fågeln bringar
honom för att befordra äggens kläckning och afhålla ormar. Stenen
tros främja och gagna vid barnsbörd. På Island kallas den lausnar-
stein och synes där utgöras af i land dri&a frön af någon tropisk
baljväxt. ^
Egendomligt nog möter en fågel såsom innehafvare af seger-
stenen äfven inom den judiska sägnens område. En rabbinsk saga
förmäler nämligen, att Salomo förskaffade sig den bärg splittrande
och klyfvande understenen schamir på det sättet, att han lät upp-
söka en tjäders (eller orres?) näste och tillsluta detta med ofergad
kristall. Då den återkomne tjäderhanen nu icke förmådde komma
till sina ungar, flög han bort och hemtade stenen schamir, hvilken han
satte mot kristallen för att sönderspränga denna. Men med det samma
upphofvo Salomos sändebud ett skri, så att fågeln i förskräckelsen
släpte kraftstenen, hvilken de oförtöfvadt bemäktigade sig. * Man
märke, att så väl tjäder- som orrtuppen — hvilkendera nu af ses är
svårt att afgöra; man vore mer benägen att på grund af hans svarta
färg och klufna stjärt tänka på den senare — utmärkas genom sina
högröda ögonbryn, till hvilka således den för segerfågelns hufvud
utmärkande röda färgen i detta fall fått inskränka sig. Sagan är,
såsom ses, för öfrigt i hufvudsak fullkomligt lik dem, som förtäljas
om den svarta hackspetten.
* G. P. Black: anf. npps. sid. 505—506.
• J. Gbhim: anf. arb. sid. 925.
Digitized by
Google
180 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÅNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET.
Mer än andra fåglar har dock tamtuppen, om hvilken redan
Jnlius Caesar antyder, att han var helig för britterna (han fick ej
ätas), tagit arf efter den svarta hackspetten, ja tamhönset öfvertog
hos romame till och med dennes värdighet såsom orakelfågel.
Tuppen, hvilken att sluta af bland annat Aristofanes' bekanta
yttrande, att han var herskare öfver perserna långt innan de hade
några mänskliga konungar^, redan i en aflägsen forntid hos de
asiatiska arierna var en hackspettens, Pikus', motsvarighet, innehar
icke allenast den underbara grenen utan ock den underbara stenen
samt i likhet med korpen äfven den underbara fjädern. BeträfP^ande
undergrenen, »mäster Erik», inskränker jag mig att hänvisa till min
här förut anförda undersökning Om fastlagsriset, företrädesvis sid.
272, 273, samt i samband därmed äfven erinra om sid. 29 i den
likaledes redan anförda uppsatsen Såkaka och guUhöna. Jag må
endast i förbigående påpeka, att, likasom Pikus dyrkades såsom
en i toppen af en stång eller staf sittande hackspett, har Fjalars
fågel, tuppen, ännu sin plats i spetsen af majstången och väder-
flöjelspiran, och enligt de fornnordiska myterna (Pjölsvinnsmål,
Völuspå) sitter han i världslifsträdet Mimameids topp. Rörande
den underbara fjädern må jag däremot tala utförligare. Att säg-
nen därom fans i Norden vid hednatidens slut, därom bär den i
Ssemunds edda ingående dikten Pjölsvinnsmål vitne. Denna sång
förtäljer, huru ljushjälten Svipdag okänd kommer till den mäk-
tige tursens borg för att vinna den där i dvala sänkta gudamön
Menglöds kärlek. Han råkar i samtal med portväktaren, hvilken
bland annat upplyser honom om, att den, som skall kunna komma
in, måste medföra den en skära liknande fjäder, som bäres af den
i världsträdets krona sittande glänsande tuppen Vidofnir. Pör att
komma i besittning af denna måste han emellertid först skaffa sig
den i underjorden befintliga havatein. Jämför man den anförda dikten
med Skirnismål, finner man Vidofnirs lieformiga fjäder och Juevakin
å ena sidan motsvaras af Prös svärd och gambantein, tamsvöndr å
den andra. Pöreställningen, att de skärformiga fjädrarna i tuppens
^ Abistofanes: anf. arb. v. 482—484.
Digitized by
Google
FÅGBLN MSD SSGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 181
stjftrt besitta en öppnande egenskap, samt att de betvinga de onda,
innelyckande, maktema, är ännn ej alldeles försvunnen hos vår all-
moge. Ett par drastiska exempel på det förra finnas antecknade
från Skåne, ^ och ett intyg om det senare är, att man i Värmland
till skydd mot sjukdom hos kreaturen, »förtrollning», öfver fåhus-
dörren förr uppsatt ett par tuppstjärtfjädrar.* Märkligt nog möter
inom literaturen den åsikten, att den ena — den högra — af de
två långa, krumböjda fjädrarna i Hermes-fågelns stjärt förmår
lås att springa upp, redan under det andra århundradet af vår tid-
räkning, nämligen i Lukianos' dialog Alektor (Tuppen).
Hen äfven segerstenen återfinnes, såsom sagdt, hos tuppen och
omnämnes sålunda redan af Plinius (Historia naturalis XXVII, 144),
hvilken framställer tron på en dylik i tuppens mage förekommande
amulett såsom till och med på hans tid flere århundraden gammal.^
Enligt senare författare, hvilka angifva, att stenen finnes i fågelns
hufvud, gör den innehafvaren icke allenast oöfvervinnelig utan
skyddar ock mot eller botar sjukdom, ja han är till och med en
önskesten, hvarmed man kan nå alt, hvad man åtrår. ^
Vi må här kasta en återblick på det föregående. Såsom vi
sett, framstår så väl hos den grekiske författaren Lukianos som i
senare svensk folktro tuppfjädern såsom till sitt väsen identisk
med lifsgrenen, »sprängörten». Af den ofvan gjorda jämförelsen
mellan Fjölsvinnsmål och Sklrnismål finna vi emellertid, att här
i Norden ännu under den senare hednatiden någon skilnad dem
emellan måste hafva ingått i åtminstone de mer invigdes kunskap.
Medan den segersälla lifsgrenen i bägge dikterna möter, ehuru under
skilda namn, träder i den förstnämda dikten tuppfjädern i stället
för världsherskarens svärd i den sistnämda. Den skärformiga
fjädern likställes altså med ett skärande vapen. Nu är förhållandet
det, att äfven ett par andra af de fåglar, med hvilka vi förut gjort
bekantskap såsom innehafvare af segerstenen och lifsstängeln, enligt
^ Eya Wigström: Folkdiktning. (Första samlingen.) Köbenhavn 1880. S. 122.
' Meddeladt af fil. kandidat N. Ketland.
» Jfr V. Hbhm : Kulturpflanzen und Hausthiere. 7 uppl. Berlin 1902. S. 324.
* J. Gbimm: anf. arb. sid. 1169, 1170.
Digitized by
Google
182 FIgBLN med segerstenen, SPRINGÖRTEN och LIFSlMNET.
svensk folksägen i sina stjärtpennor ega ett skärande redskap —
en sax. Dessa fåglar äro svalan och vipan. Om. båda dessa f&r-
täljes,^ att de en gång från >vår fru>, jungfru Maria eller någon
gudinna stulit en sax och till strafiP härför förvandlats till fåglar
med saxformig stjärt. Men likasom ordet hammare än i dag är en
gengångare från stenåldern och egentligen betyder sten, fornger-
manska hamar^ har enligt språkforskares mening ordet sax, hvilket
i det fornnordiska och det forntyska språket betecknar ett kort
svärd och dessförinnan eller samtidigt måste hafva betecknat saxens
föregångare den korta knifven, äfven det sin härledning från sten-
åldern. Det skulle nämligen egentligen vara samma ord, som det,
hvilket vi möta i det latinska saxum^ sten, och skulle således ur-
sprungligen varit benämning på stenålderns flintknifvar eller hvilket
eggverktyg som hälst af sten, således äfven mäjsel, vigg.* Taga
vi nu ordet sax i betydelse tvåeggad knif, möter det ingen svårighet
att äfven i hackspettens två mellersta, egendomligt danade och med
ovanligt starkt fan försedda stjärtfjädrar se motbilder till skärande
redskap, ja dessa torde mer än någon af de andra fåglarnas stjärtpennor
lämpat sig för en dylik föreställning. Då jag nu anser, att alla
de segerstenen och lifsstängeln egande fåglarna ärft dessa efter
hackspetten, dristar jag i öfverensstämmelse därmed, på grund af
hvad jag sist anfört, draga den förslagsslutsatsen, att äfven den
skärande stjärtfjädern till följd af något jämförelsevis yngre reli-
gionsinflytande först tillagts nyssnämda fågel; att saxen-knifven
till sitt ursprung och sitt egentliga väsen är samma sak som yxan-
mäjseln; samt att tuppens skärformiga stjärtfjäder, h vilken de nor-
diska fornsångerna sammanställa med världsherskarens svärd, står
i nära frändskap med sädguden Saturnus* skära, men att guden
Pikus äfven innehaft ett af jordgudinnan erhållet skärande redskap,
hvarmed han för naturguden afskurit lifsstängeln. Såsom en ome-
* J. "Wahlfisk: anf. upps. sid. 96. — A. A. Apzelius: Swenska Folkets Sago-
Häfder. D. 3. Stockholm 1841. S. 116.
* Se R. Meringee: Indogermaniache Sprachtcissenschaft, Leipzig 1897. S.
126. — A. Fick: anf. arb., bd 2, 3 uppl., Göttingen 1876, sid. 252, och bd 3, 3 appl-,
Göttingen 1874, sid. 314. En parallel bildar det grekiska ordet axurj, spets, egg, hvar-
till en nrsprnngligare betydelse möter i sanskrit acmarif sten.
Digitized by
Google
fAgELN MBD segerstenen, sprängörten och LIFSÄMNET. 183
delbar konsekyens häraf följer, att likasom hackspetten såsom en
mytisk fågel är äldre än tnppen, äfven Pikns, skogsguden, är
äldre än Saturnus, sädesguden, och i själfva verket fastmer dennes
fader än tvärtom.
Det återstår att undersöka, huru hustuppen hos de europeiska
folken, för hvilka han näppeligen före medlet af 500-talet före vår
tidräkning började blifva känd^, kommit att spela denna betydande
mytiska rol. Vi finna då genast, att han till sitt yttre har åt-
minstone en likhet med hackspetten: den röda kammen. Men detta
förhållande har, om det ock i det gamla hemlandet förmodligen varit
det ursprungliga, dock helt visst icke varit den i längden och hos
de europeiska folken verksammaste orsaken. När hustappen en
gång, väl hufvudsakligen genom persiskt inflytande, öfverfördes till
Europa, hade han redan i sin fädemevärldsdel fått sin mytiska rol
åt sig utskrifven. Han var redan då den återvändande daggudens
bebådare, de lifshämmande, innelyckande mörkermaJ^temas fordrif-
vare. Hos kretenser och hellener hade hackspetten varit dödsrikes-
domaren Zevs Ktonios* fågel; hos perserna blef tuppen dödsrikes-
domaren ^raoshas tillhörighet, för att sedermera, en invandrande
inkräktare, äfven hos grekerna såsom dödsguden Hermes Ktonios'
attribut uttränga sin mytiske anfader hackspetten från denna
värdighet.* Till och med i det senare Fomägypten blef enligt
Plutarkos tuppen en dödsgudens, Anubis*, fågel. ^ Dessa på öster-
ländsk grund utbildade föreställningar hafva otvifvelaktigt med
mer eller mindre omdaning följt den ursprungligen indiska fågeln
på hans färd genom hans nya världsdel och föranledt hans helig-
hållande. När senare påfågeln {Pavo cristatus), äfven han af indisk
härkomst, blef de ariska folkens egendom, gjorde han i sin tur tam-
tuppen hans rang stridig. Hos parserna, de så kallade elds- eller
» V. Hkhn: anf. arb. sid. 323.
' M&rkligt nog vet Lokianos att förmäla om tappen, Alektryon, äfven såsom
Mars* tjänare.
' Jfr ock f5rf:8 npps. Brödets helgd hos svenskamCy särskildt julbrödens, sid. 26—
28, i Meddelanden från Samfundet för Nordiska museets främjande 1893 och 1894.
Stockholm 1895; samt anf. upps. Såkaka, sid. 29. Om tamhönset se för öfrigt ntför-
ligare Y. Hbhn: anf. arb. sid. 321 o. f.
Digitized by
Google
184 FÅGELN MED SEGEBSTBNEN, SPRÄNGÖBTEN OCH LIFSAHNET.
djäfvnlsdyrkame, blef sålunda »konung påfågel», melek taus, en bild
af deras gudomlighet eldfursten, den fallne ängeln.^
Ännu mer än vid ljuset torde människor i land med kallare
klimat hafva fäst sig vid värmen såsom något för dem viktigt och
välgörande. Att jordens fruktbarhet och i samband därmed existens-
vilkoren berodde på ljusets till- och aftagande, insågs icke så ome-
delbart som det förhållandet, att de bero på värme. Lyste ej solen
äfven på vintern, och dock rådde då köld! Dagsljusets återvän-
dande var dess utom — man må med skäl säga -— en alldaglig före-
teelse; den varma årstiden återkom däremot såsom icke endast en
frälsare från mörker utan ock från köld och hunger med långa
mellantider, hvilka för kalender och sannolikt äfven någon mer
utvecklad räknefbrmåga saknande människor voro omöjliga att
mäta. Man lade därför, något som vår allmoge för öfrigt efter
fomärfd sed gärna gör än i dag, noga märke till vissa naturens
företeelser såsom hans förebud. Det är må hända utom genom sitt
egendomliga yttre mest i egenskap af vårbådande fågel den svarta
hackspetten förskaffat sig sin mytiska rang. För att en fågel skall
tjänstgöra såsom årstidstecken är det nämligen ej ovilkorligen nö-
digt, att han skall vara en flytt- eller sträckfågel. Det kan ock
vara vissa årstidsväxlingama medföljande förändringar i hans läte
eller lefnadssätt och uppförande, som äro nog märkliga att tjäna
människorna som årstidstecken.
Låtom oss nu än en gång hänvända oss till zoologien för att
se, hvad den kan meddela i här ifrågavarande hänseende. Den
kolsvarta skogsfågeln med det skarpa, mäjselartade näbbet och den
eldröda hufvan är Mars' fågel äfven så till vida, att hans parnings-
tid infaller i Mars* månad, samma månad, som i Norden otvifvel-
aktigt en gång egnades Tor.^ Under denna tid har hanen den
* Jfr V. Hbhn: anf. arb. sid. 358. — Skulle möjligen denna fägelidol genom en
ordlek dölja den kaldeiske lifsgnden Tammnz, Tanz (jfr J. G. Fba2BR: anf. arb., del 1«
sid. 283)? 1
' Jfr förf:8 anf. npps. Såkaka^ sid. 36; samt A. SysHSSON: Sammansmältning af
äldre och nyare gudabegrepp i vår folkföreställning , sid. 229, i Svenska forn-
minnesföreningens tidskrift. B. 11. Stockholm 1902.
Digitized by
Google
fIqELN med 8E0ERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSXMNET. 185
egendomliga geden att sätta sig i toppen af upptill förtorkade
träd oclx med näbben hamra eller trumma mot dessa för att sålunda
locka honan. Han bultar härvid, säger Brehm, »så iMgt med
näbben mot trädet, att det låter som ett oafbrutet »errr», och den
snabba rörelsen af hans röda hufvud kommer det att nästan se ut,
som då man hastigt för ett glödande kol fram och åter». I en eller
annan ort i Småland kallas fågeln med anledning af detta sitt egen-
domliga sätt att förebåda en blidare väderlek för blidten,^ Något
senare, men ännu inom den gamla Torsmånadens förlopp, begynner
arbetet på boet, hvilket såsom bekant lägges i en djup öppning,
som fågeln själf urhålkar i en trädstam. Härvid kan han enligt
nyss anförde naturforskare uthacka spåner af ända till 15 centi-
meters längd och 3 centimeters bredd, något som genast bör vara
egnadt att väcka beundran hos människor på en mindre utveck-
lad ståndpunkt. För vårt ämne särskildt viktigt är, att hack-
spetten, äfven när han ej har ungar, stadigt återvänder till det
träd, i hvars stam han valt sin boning, för att däruti tillbringa
natten. Behöfver jag påpeka, att de heliga lundema, dessa de
ariska folkens älsta tempel, med sina af människohand aldrig rörda,
mossbelupna träd, där misteln dolde sig i de åldriga trädkronorna,
böra hafva varit för hackspettar högst lockande hemvist? I denna
naturhistoriska karakteristik må, enär vi i det följande skola beröra
en härtill svarande myt, också nämnas, att särskildt grönspetten,
men väl äfven svartspetten, plägar angripa bisamhällen, hvadan han
en gång torde varit människorna en vägvisare vid uppsökande af
vildhonung i urskogarna. Det är, såsom jag menar, dessa för natur-
mftnniskan vida mer än för oss välbekanta drag hos fågeln, som
förskaffat honom hans gudomliga rang. Han blef en uppenbarelse
af den naturvärmens gudom, hvilken enligt ett, såsom det synes,
uråldrigt och vida kring världen spridt uppfattnings- och framställ-
ningssätt stångar, rister eller hackar hål på den frusna jordens
skal eller världsträdets stam. Så födes t. ex. enligt myterna om
Tammnz- Adonis den i det stora trädet vid jordens medelpunkt dolda
växtlighets- och lifsguden till världen därigenom att en vildgalt
* Keddeladt af hoflntendenten dr J. Böttigeb.
Digitized by
Google
186 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNEI.
med sina betar rister hål på trädets bark.^ När hackspetten
kom med sin från det eviga lifvets ängder hemtade sprängört, då
foro bommarna från och isdörrarna öppnades, så att trädets löf och
frukter, så att sommarens örter och varelser, så att vågor och
varma vindar kunde återvända till människornas värld. Men ur-
sprungligen var han endast en ham för anden i det träd, i hvars stam
han bodde, eUer för gudomligheten i den heliga lund, i hvilken han
dvaldes, eller för den djupaste skogens med bäfvan dyrkade gud.*
Det är i hackspettens egenskap af trädgudomlighet vi hafva att
söka första förklaringen till hans rang af orakelfågel. Likasom
själfva det heliga trädet meddelade gudasvar — eken i Dodona,
germanernas >arbores frugiferce:^ (»bärande träd») — så gjorde ock
trädets i fågelgestalt sig uppenbarande ande eller själ. Men båda
hemtade de — det trodde man sig snart förstå — sin visdom, sin
gudakraft, från underjorden, dit trädet, »det med foten drickande>,
nedträngde med sina rötter* och dit, — må hända genom trädets
håliga stam? — äfven trädfågeln ansågs nedstiga. Senare blef
hackspetten därför en uppenbarelseform för eller ett bud från den
enligt älsta föreställning icke himmelska utan underjordiska gud
— hos grekerna: Zevs Ktonios, Hades-Hefaistos, hos nordborna:
Mimir, Ivalde-Völund — lifskraftens, visdomens och konstfärdighetens
gud, hvarifrån alt lif och således äfven människornas har sitt ur-
sprung. Enligt Julius Csesar* ansågo sig gallerna såsom under-
jordsgudens ättlingar; enligt den fornnordiska uppfattningen spirar
hela det kosmiska lifsträdet, Yggdrasil-Mimameid, från Mimirs
värld, och från detta träd, asken-eken, härstamma människorna.
Det var ju från underjorden man såg alt lif och ljus spira eller
stiga upp, och det var dit det vände åter. Det var underjords-
guden, som var lifsvärmens gud, som var driftens gud så väl hos
1 Jfr J. G. Frazer: anf. arb. del 1, sid. 288 och 281.
* Om trädandar se yidare J. G. Fbazer: anf. arb. del 1, sid. 56 o. f — Om träd-
guden, Inndguden i fägelgestalt märk särskildt W. Mannhaedt: anf. arb. del 1. Berlin
1875, sid. 52—53. Det synes mig vara frfin trädsjälen 1 fågelbarn som den åldrigi
föreställningen om människosjälen i f&gelham först utgått.
» Jfr Vergilius: Georgica II, v. 290—295.
* Commentarii de bello gallico VI, kap. 18.
Digitized by
Google
FÅGELN MBD SEGEBSTEKEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSXMNET. 187
naturen som hos människan; det var hans makt, som uppenbarade
sig i den från underjorden framvällande källan, i det därifrån upp-
växande trädet, i de om våren stigande växtsaftema, i blomma och
frukt, i människans blod, ja i den ur trädets virke genom gnidning
framkallade elden ^ i den vid horisonten uppstigande solen eller det
uppgående rägnbringande åskmolnet. Det var hem, som var siar-
förmågans och visdomens, den renaste lifssubstansens, andelifvets
gud. Ur hans brunn måste själfva Oden dricka, och till och med sol-
gadsoraklet i Delfi var tydligtvis ursprungligen en underjordsgudens
helgedom. Det var ock han, rikedomarnas gud, som senare, när
dessa begrepp utbildat sig, blef de himmelska gudarnes leverantör,
ntan hvars bistånd de vordo kraftlösa och vanmäktiga, så vida de
ej genom andlig öfverlägsenhet eller oftare slughet och list lyckades
afvinna honom hans skatter. Och det var han, som omsider blef
gudars och människors värste fiende.
Såsom jag sökt visa, ansågs en gång den svarta hackspetten
vara innehafvare af lifsgudens spira och väl sedan ännu aflägsnare
tid af hans stenyxa eller vigg. Men den förmodan ligger altför
nära till hands fbr att icke uttalats, att den rödhufvade men i öfrigt
likasom svartbrända fågeln, träd-anden, en gång ansetts vara inne-
hafvare af själfva naturvärmen, världselden,* vare sig han nu be-
traktats såsom dennas egentliga vårdare, eller af värmeguden er-
håUit en tändande flamma såsom gåfva, eller ock, enligt i så fall
jämförelsevis yngre men dock högst åldrig mytbildning, stulit ett
glöd, en gnista från den enligt då rådande mening mot människorna
afvogt sinnade världseldsherskarens härd.' Eld och lif äro emel-
lertid sen uråldrig tid {är arisk folkföreställning på ett mystiskt
sätt med hvar andra sammanfallande. Än i dag tala vi ju om
lifsvärme, om lifslåga som tändes eller släckes. En eldbringande
» Jfr J. G. Frazer: anf. arb. del 2, sid. 292 o. f.
« Jfr J. G. Fbazeb: anf. arb. del 2, sid. 367 o. f.
• Äfyen den med högröd hjässa prydda tranan säges Tara en Ijusbringare —
»tranan bär Ijns i bondens hos», säger ett svenskt ordspråk — och & en relief frän
romersk tid, anträffad i Paris och nu förvarad i Masée Clnny, ser man tre tranor och
tre vftxtst&nglar pä ryggen af en tjnr. I Dyalogus Creaturarum finnes (blad 70) en
fabel om hnm tranan täflat med örnen att flyga mot solen. Jfr sid. 199 i denna appsats.
Digitized by
Google
188 FÅGBLN MED SEGEB6TBNBN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÅMlfET.
fågel blir därför en lifsbringande fågel och vice versa. Storken
{Ciconia alba), hvilken ju, såsom ännu allmänt säges, är en lifs-
bringare, är på sina håll enligt folkföreställningen också en eld-
bringare.^
För den kosmiska värmen och ljuset, naturens alstringskrafter,
finnes emellertid, må hända genom anpassning för nordligare för-
hållanden af en ursprungligen orientalisk rägnsymbol, åtminstoDe
sedan bronsåldern en sinnebildlig omskrifning. De framställas så-
som en dryck, lifsdrycken.^ Hackspetten torde därför också hafva
ansetts såsom en lifsdryckbringare, om han ock i detta hänseende
snart fått vika för någon annan fågel. Å de från medlet af brons-
åldern härstammande små bronsvagnama med lifsdryckkärl äro i
regel små fågelfigurer anbragta. Enligt en senare fomgrekisk för-
fattare (Antigonos från Karystos) skola dessa fågelbilder hafva
förestält korpar,^ hvilken fågelart vi redan sett äfven i andra
hänseenden hafva rivaliserat med hackspetten. Än i dag afbilda
slovakerna i Mähren korpar å sina barnvaggor, emedan dessa fåglar
anses, likasom storken hos oss, bringa barn.^ En kamprydd fågel,
ofta försedd med två märkligt uttecknade stjärtpennor, sattes
dock äfven, och vida tidigare än hvad den grekiske författaren
kan känna till, i förbindelse med de symboliska kärlen.^ Såsom
redan nämts, bragte hackspetten, Fikus, föda åt Romulus och
Remus, och denna näring var helt visst af gudomligt slag. Eu
antikens författare (Antoninus Liberalis) vet ock att förtälja en
^ A. Euhn: anf. arb. sid. 106. — Om nrfäderna s&som eldbringare jfr fl)rf:B npps»
Lu88i, sid. 32, i Meddelanden från Nordiska museet 1898. Stockholm 1900.
* Jfr förfrs anf. upps. Lussi, företrädesvis sid. 35—86, samt äfven förfis upj».
Kärlvagnar från forntiden i tidskriften Ljus, &rg. 2, nr 46. Stockholm 1900. —
Därmed må sammanställas det nyligen vid Trundholm pä Sj »Iland gjorda bronsålder-
fyndet af en liten vagn med en bild af solskifyan.
' A. Furtwängler: Ueber ein auf Cypern gefundenes Bronzegerät, sid. 430,
i Sitzungsberichte der philos.-philol. und historischen Classe der Königl. hayer.
Akademie der Wissenschaften. B. 2. H. 3. Mtinchen 1899.
* Enligt meddelande af museidirektor K. Haberlandt i Wien. Jfr M. Hab£B-
landt: Katalog der Sammlungen des Museums fur österreickische Volkskunde.
Wien 1897. S. 161.
* Jfr O. Montbliub: Ett i Sverige funnet fortiitaliskt bronskärl, bilderna sid.
18, 53 m. fl., i Svenska fornminnesföreningens tidskrift, B. 11. Stockholm ISt^i?.
Digitized by
Google
fAgELN med SEGEBBTBNEN, SPRlNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 189
egendomlig sägen, om huru grönspetten, xékeog, en gång nedträngt
i den håla, där Zevs födes och hvarur hvarje år eld upplågar, för
att röfva honung från de där varande heliga bien. Han var förut
en man, men blef då till straff af Zevs förvandlad till en fågel,
hvilken emellertid, emedan han skådat Zevs' blod,* erhöll förut-
sägelseförmåga. ^ Vi finna här en oförtydbar framställning af lifs-
kraftens upphemtande från underjorden, från Zevs Etonios' boning.
Honung ansågs, väl alt sedan människorna lärde känna denna natur-
produkt, såsom en af bien samlad underbar naturens kvintessens,
såsom ett lifs- och oförgänglighetsämne,' hvilket meddelade sin gu-
domliga kraft äfven åt det däraf brygda mjödet, Kvasirs-Ods blod,
som därför ock blef en helig dryck.* Äfven inom den fornhinduiska
mytologien möter en Hfsdrycken, soma, bringande fågel. Denna
angifves vanligen vara en örn,* men en öm blef ock Zevs' fågel,
och i ömham var det som himmelsguden bortröfvade lifsmjödförva-
raren Ganymedes. I örngestalt var det ock som Oden från under-
jordsgudinnans boning, dit Rati banat honom väg, bragte Evasir-
Suttnngs-mjödet till himmelsgudarnes hem. Örnen har således icke
allenast inom grekemas och nordbomas utan ock inom arisk-asiatiska
folks myter efterträdt hackspetten, och det torde näppeligen vara
för djärft att antaga, att denna förändring skett mer eller mindre
samtidigt med en dualistisk världsåskådnings inträde genom den gamla
värmekultens öfvergång till utpräglad himmels- och solkult. Men
lifsdrycken var för naturen icke allenast värme och ljus utan äfven
rägn, och såsom en rägnbebådare, det är fornmässigt sedt en rägn-
bringare, har spillkråkan allmänt till våra dagar i det svenska folkets
föreställning bibehållit sitt anseende. Svartspetten ställes härvid
1 Jfr BicL 186, 187 i denna afhandling.
* F. Nom: anf. arb. bd 4, sid. 302—303. Jfr samma arbete bd 1, Stuttgart
18i3, sid. 330 (Celeus),
» Jfr P. Nobk: anf arb. bd 2. Stuttgart 1844, sid. 137—239.
* Jfr f5rf:8 uppe.: Om julnöttema, julhalmen, julgröten, julbullarna och jul-
öleU Biwlt 6, i tidningen Jul 1902. Stockholm 1902.
* H. S. VoDSKov: Sjceledyrkelse og NaturdyrkeUe. B. 1. Kjabenhavn 1897.
S. 264. Ben somahemtande fågeln säges ock vara en falk, hvilket äter erinrar om
Loke, som i falkham ftterfSr den i en nöt inneslutna Idnn. Prometeus medfOrde pä
härom erinrande sätt elden i ett nartexrör.
Digitized by
Google
190 FÅGBLN MEI> SEGEBSTEKEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMlfET.
tydligen nära ljungelden, li vilken ju föregår och bebådar rägnskuren.
I Holland liknar man ock det första åskdundret vid galandet af
en tupp,^ och flere folktro- och mytforskare hafva kommit till den
slutsatsen, att tuppen varit Tors, åskgudens, fågel. Men tuppen är,
såsom vi sett, i sin egenskap af mytisk fågel en efterträdare till
hackspetten — liksom denne var det fruktbärande trädets, blef tup-
pen sädesfältets själsham* — och Tor, fruktsamhetsguden, ärings-
guden, är sannolikt till sitt ursprungliga och egentliga väsen den
samme som Ty, hvilken motsvarar Zevs, hvars egenskap af trädgud
vid Dodona vi känna.
Såsom jag i min denna undersökning föranledande uppsats
Såkaka och gullhöna, sid. 35 o. f. påvisat, var det i Norden under
senare järnåldern mer en gudinna än en gud, som ansågs innehafva
lifsdrycken.* Denna växtlighets-, ärings- och lifsgudinna, hvilken
i likhet med den gamla lifsguden samtidigt äfven var dödsgudinna,
kristnades under namnet Gertrud, och åt henne egnades så väl i
Sverge som i Norge svartspetten, hvilken ock därför kallas Gert-
rudsfdgel. Till undvikande af vidare upprepning vill jag med er-
inran om, att Gertrud ock är den samma som skogsgudinnan, skogs-
rduy och att man plägade offra åt spillkråkan såsom skogsråns få-
gel, inskränka mig att hänvisa till hvad jag i anförda uppsats i
föregående häfte af dessa Meddelanden (sid. 35 o. f.) anfört. Här-
till må dock fogas det tillägget, att så väl lifs- och dödshelgonet
Gertruds som drakdödaren, lifs- och dödsängeln Mikaels dagar en
gång i den kristna kalendern nästan i omedelbart samband med
hvar andra förlagts till midten af Mars' (Tors) månad, hvilken, så-
som vi sett, ock med skäl kunnat egnas hackspetten, likasom den
följande egnades göken, örvandils fågel. Den 15 mars blef dock
senare, efter år 813, lifsstaf- och Kristusbäraren Kristoforos' dag,
under det ärkeängeln Mikaels dag förlades till tiden för Johan-
* J. ScHRijNEN i Volkskunde. Tijdschrift voor Nederlandsche Folklore. 13
Jaarg. Qent 1900—1901. S. 104.
* Jfr t. ex. förf:s anf. upps. Fastlagsriset, sid. 266 och 273 m. fl.
* Jfr ock förf:8 anf. upps. Lussi, företrädesvis sid. 35—36, samt äfyen (Qrt:^ anf.
upps. Kärlvagnar från forntiden.
Digitized by
Google
fIoELN med SEGBBSTENEN, sprängörten OOH LIFSÄMNET. 191
nes döpaorens aflelse.^ Att en hackspettart, grönspetten, äfven hos
romame tillagts en växtlighetsgudinna, Feronia, har jag redan om-
talat, och äfven med äringsgudinnan Ceres synes han hafva stått
i något samband.^
I den sist anförda föreställningen om hackspetten såsom lifs-
dryckbringare är det jag ser en anknytning till den, så vidt jag
känner, först af kristna författare omtalade sagan, att pelikanen-
hackspetten med näbbet upprister sitt eget bröst för att med sitt
blod nära eller till lifvet återväcka sin afkomma. Den skriftställare,
som först omnämner detta, är den helige Augustinus (död 430),
hvilken i sina kommentarier till psalmen 102 förtäljer, att pelikan-
hanen hackar i hjäl sina ungar, hvarefter han sörjer dem i tre dagar.
Honan tillfogar sig då själf ett djupt sår i bröstet och låter sitt
blod flöda öfver afkomman, som härigenom åter väckes till lif.*
Denna Augustinus' berättelse afviker från de vanliga bildliga före-
ställningarna så till vida, att det å dem tydligen är för att nära
ungarna som fågeln upprister sitt bröst (se bild 23). Om pelikanens
kyrkliga betydelse har jag redan (sid. 171) yttrat mig tillräckligt
för här föreliggande undersökning.
Man frågar sig nu: När uppstod denna föreställning, som inom
den kristna symboliken spelat en så betydande rol? Att hon till
sitt väsen ej kan vara kristen är uppenbart: därtill är hennes in-
passning på kristna förhållanden, särskildt i den form Augustinus
anför henne, och denna är ju för oss den älsta kända, alt för
litet träffande, öfverföra vi sagans symbolik från den kristne till
den hedniske frälsare, hvilkens mantel företrädesvis Johannes —
bebådaren, vägberedaren och martyren — inom den kristna kalen-
dern fick upptaga,* erhåller däremot myten om pelikanen sin fulla
betydelse. Att årets växtlighetsgud, ja Ufskraften såsom helhet
* Jfr f5rf:8 npps. Säkaka, sid. 35 och 36.
* F. Nobk: anf. arb. bd. 1, sid. 330. — Celeus, xéXeos, grönspetten (jfr sid. 189)
stjnes hafya varit den, som gaf Ceres-Deiueter näring, nnder det bon sökte Proserpina-
PeTsefone.
' E. P. EvAKs: Änimal symboliam in ecclesiastical arckitecture. London 1896.
S. 128.
* Jfr förfis anf. upps. Såkaka, sid. 34—36.
Digitized by
Google
192 FlaELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNBT
sedd, offrar sig själf för sig själf i sin afkomma är nämligen en
åskådning, som vid en något djupare spekulation direkt nog uppstår
ur iakttagelser af naturförhållandena, och som för öfrigt hade sin
motsvarighet så väl i solens lopp, naivt uppfattadt, som i det af
blixten uppristade, sig i rägn uttömmande molnet. Den var äfven
för ett flertal asiatiska och europeiska religionsformer ingalunda
främmande, och icke häller för nordbomas gudatro. Nio dygn häng
Oden (Od, driftguden) genomborrad med spjut själf offrande sig
åt sig själf i världsträdet, säger Håvamål, och tränga vi till my-
tens kärna, möta vi samma föreställning i berättelsen om Balder.
Det omotståndliga »segersvärd», mistelgrenen, som dödar den eljest
osårbare växtlighetsguden, är nämligen till sitt innersta väsen intet
annat än växtlighetsguden själf i en annan uppenbarelseform.'
Sagan om pelikanen, som uppbackar sitt eget bröst, är således en-
dast en annan form af samma myt, som möter i den frygiska guda-
sagan om Attis, i hvetrs belysning äfven den italiska myten om
Saturnus förhållande till Uranus egentligen erhåller sin förklaring.
Att en hednisk föreställning om att svartspetten af någon anled-
ning gjutit sitt blod en gång i vårt land förefunnits, synes an-
tydas af det från norra Småland antecknade bruket, att när denna
fågels läte kunde tydas »spill, spill», svara: »spill ditt hjärteblod
i helvetet!» Lät hans skri åter såsom »kri, kri», svarade man: >kri
hos Gud i himmelen».^
I det föregående har jag egentligen endast talat om en art
hackspett, den i Italien åt fruktsamhetsguden Mars och i Skandi-
navien påtagligen en gång åt Njärd eller må hända ännu åt Od-
Oden och Fröja-Frigga helgade svartspetten. Att emellertid äfven
grönspetten betraktats såsom en gudomlig fågel, har i förbigående
framgått, och otvifvelaktigt hafva äfven andra arter af släktet j^tVnw
haft denna ära, om ock svartspetten i stort sedt kommit att intaga
det främsta rummet. En hvar art, som kännetecknas af en högröd
eller höggul hjässa, har påtagligen varit berättigad till gudavär-
^ Jfr förf:s anf. upps. Fastlagsriset. I detta fdrkäUande torde ock uppgiften i
Skdldskaparmdlf 8, om Heimdalls hufvad finna en förklaring.
« G. O. Hyltén-Cavallius: anf. arb. del 1, Stockholm 1863, sid. 324.
Digitized by
Google
FÅ6BLN MBD SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIF8ÄMNET. 193
digheten. Få någon annan hackspettart än den svarta eller gröna
hackspetten såsom närmaste föregångare torde möjligen ock den an-
förda sagan om tappens stjärtfjädrar häntyda. Denna föregångare
skalle i så fall hafva varit någon af de arter, som atmärkas
icke allenast af en röd hjässa utan ock af röda andre stjärt-
täckfjädrar. Att äfven andra hackspettar än den svarta tillagts
Mars synes för öfrigt framgå däraf, att medeltida författare med
uttrycket St Martins — den till helgon vordne Mars' — fåglar
tyckas hafva betecknat alla med röd hjässa atmärkta hattspettarter.
Äfven kangsfågeln, rödhaken, kärrhöken m. fl. voro dess atom egnade
detta helgon.^ Sällsamt är, att också hos de gamla mexikanarne, i
hvilkas religion så många egendomliga likheter möta med företeelser
från just det religionsskede i den gamla världen, hvarinom denna
uppsats egentligen rör sig, hackspetten appträder såsom en repre-
sentant för stamheroen, den odling och lag bringande gaden Qaetzal-
koatl, af hvilken hvarje öfverstepräst ansågs vara en reinkarna-
tion. ' Hos finska folk ansågs hackspetten vara en himmelsgaden
Ukkos eller Tarans fågel och en hjordarnas och markemas be-
skyddare. Hos votjakerna offrades hackspettar i slutet af sommaren.'
Men lifsgudens väsen har, såsom jag redan visat, uppenbarat
sig äfven i andra fåglar. Hvad beträffar korpen, hvilken otvifvel-
aktigt ganska långt till baka i tiden ansågs såsom en guds sände-
bud (märk Första konungaboken kap. 17, v. 4 och 6 samt därjämte
kap. 19, v. 5 — 8), kan jag ej framlägga andra skäl till förklaring än
det, att han i likhet med svartspetten är kolsvart, samt den förmodan,
att han, valplatsernas gäst, ej såsom en den vegetativa utan en den
animala lifskraftens bärare tillagts den själarna hos sig samlande
guden på grund af ungefär samma tankegång, som schakalen till-
lades Anubis, ägypternas dödsgud. Detta förklarar ock, hvarför
* L. Hopf: Thierorakel und Orakelthiere in alter und neuer Zeit Stuttgart
1?>88- S. 146—147.
' J. G. MOlleb: Geschichte der amerikanischen TJrreligion. Basel 1885. S.
r>94. Anf. i L. Hopp: nysgn. arb. sid. 148. — Jfr därmed K. Bahnson: Etnografien.
B. 1. Kebenhayn 1900. S. 421 o. f.
' FiNK Maqkusen: Den ferate November og Den ferste August. Kjebenhavn
lt<29. S. 229 och 120.
13
Digitized by
Google
194 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÅNGÖRTEN OCH LIFSÅMNET.
korpar i vårt land anses såsom dödsbud — de komma för att hemta
själar — samt hvarför parserna utsätta sina döda åt korparna.
Såsom jag i det föregående (sid. 188) nämt, anses korpen emel-
lertid på ett eller annat håll också såsom en själsbringande, en
barn till världen förande, fågel. Den gud, som tager lifvet bort
från jorden, ger det ock åter dit. Till Oden bragte korpar visdom
— andens föda (jämför Elias), men visdomens källa ligger i un-
derjorden, i Mimirs rike. Det är hos Utgårdaloke som Hugi
(Hugin, Odens korp) egentligen är hemma. ^ Korpen var ock den
deliske orakelgudens fågel.*
Angående de andra fåglarna finner jag tvänne af deras utse-
ende beroende grundsatser hafva gjort sig gällande. Den ena har
egentligen beaktat den högröda färgen, h vilken man tiUskref stor
betydelse. Den var eldens, morgon- och aftonrodnadens samt blodets
färg; den var, hvar hälst den uppenbarade sig, lifsgudens farg.
Den andra grundsatsen, hvilken utöfvat det vidsträcktaste infly-
tandet, har fäst sig vid hjässkammen.
Hos ladusvalan, på engelska Martin (jfr sid. 193), har man sär-
skildt uppmärksammat det röda framhufvudet, hvari nordisk folktro
sett ett från något kvinligt väsen (en gudinna) eller den heliga
jungfrun (>vår fru») stulet rödt nystan, en sinnrik, väl närmast från
nornans slända utgången sinnebild af en potens, af ett litet, som
kan sträcka ut sig till det oberäkneliga. Såsom vi förut sett, inne-
har svalan också saxen. Hon eger altså de tre ödesgudinnomas —
parcemas, moirornas, nornornas — det är den gamla jord- och under-
jordsgudinnans båda redskap.^ Hos rödhakesångaren {Luscinia rn-
heculä) har man lagt märke till den röda strupen och bröstet. Hos
storken, i hvilken vi i det föregående lärt känna en lif- och eld-
bringare, har man i den röda näbben och de likaledes röda benen
sett gudens insegel.*
* Gylfaginning, 45 (46).
* OviDius Metamorphoseofi F, 329.
' Jfr förf:s anf. upps. Lussi, sid. 10.
* Enligt V. Rydbebg är storken Hönirs fågel. Se Undersökningar i german isk
mythologi, del 1, Göteborg 1886, sid. 552; och del 2, Göteborg 1889, sid. 35.
Digitized by
Google
pAgBLN med SBGERSTENEN, sprängörten och LIFSÄMNET. 195
Rörande den andra i ordningen af de sistnämda tre fågel-
arterna må jag anföra, att den lilla fågeln med det brandröda
bröstet, hvilket, då han lifligt hoppar omkring bland grenarna,
liknar ett lefvande kol, i England kallas Robin^ eller Robin Red-
breast Detta namn Robin är det samma som vårt Robert, tyska
Ruprecht, forntyska Hruodpert, hvilket betyder den vidtfräjdadt
lysande, och eger motsvarigheter i gudanamnen Perchter eller Berch-
ter, femin. Perchta, Bärta (Lucia, Lucien),^ det fornindiska Bhrigu
samt åtskilliga andra namn på gudomliga iirstamfäder. I England
möter ordet Robin ock såsom namn på sagogestalten Robin Hood,
den vilde jägaren och röfvaren, samt äfven såsom namn på hus-
tomten, »nissen» eller skogsanden Robin fellow, Robin good fellow.
Den tyske Ruprecht-Bercht och hans kvinliga motsvarighet Perchta-
Lucia uppträda åter jämte Martin (märk ofvan St Martins fåglar
samt ladusvalans engelska namn) och Nikolaus vid vinterns inträde
eller under julen såsom gudomliga eller dämoniska gestalter.^ I
Sverge ersättas de af den såsom förste martyr med Johannes dö-
paren täflande Staffan och af julbocken. Om rödhaken och en annan
i häjr ifrågavarande hänseende vida märkligare fågel, kungsfågeln
(Regulus cristatus), finnes ett gammalt engelskt folkrim:
The Robin and the Wren
are God Älmighty's cock and hen,
hvilket för i minnet insekten gullhönan (Coccinella septempimctata),
som ju också är ett Guds utkorade kreatur.*
Hos kungsfågeln har man tydligen fäst sig vid hufvudets gull-
gula kam eller hufva. Denna den minsta af Europas fåglar, hvilken,
såsom äfven den svenska benämningen angifver, satts såsom en
konung bland fåglarna, heter på grekiska utom rgoxii-og^ äfven
* Detta ord lär ock beteckna lärkfalkhanen ; jfr not sid. 189.
^ Jfr f5rf:B anf. npps. Lussi, företrädesvis sid. 7 och 32 samt 5 och 6.
' Jfr J. Grimm: anf. arb. del. 1, sid. 472; — förf:s upps. Om julens härkomst
i tidskriften Ljus, årg. 2, nr 12. Stockholm 1899.
* Jfr forf:s anf. nppsats Såkaka, företrädesvis sid. 31—33.
* Af TQtxof. T^oxiXos väl egentligen liktydigt med löparen, sändebudet. Jfr
dock äfven tqoxos, r^ox<io>, r^ox^oi.
Digitized by
Google
196 fIgELN med SBGER8TBNEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET.
fiaaiXiaKog, på latin: regulus, rex avium, på italienska: redisiepe^fk
spanska: reyezuélo, på franska bland annat: roitelet, roi des aiseaux,
på engelska: wren, på walesiska: bren, på holländska: Jconije, på
tyska: zaunkönig, Ii vilka namn alla beteckna honom såsom konnng,
liten konung eller snårens konung. Han är altså för att använda
den framstående engelske folktroforskaren J. Gr. Frazers uttryck en
»King of the wood» (Rex nemorensis).^ Hvad beträffar hackspetten,
vet den hinduiska folksägnen förmäla, att äfven han varit en ko-
nung (raja), och att det är från den tiden han ännu har kvar sin
bjässprydnad.^ Men kungsfågeln har i det af ej endast keltiska
utan ock germanska folkelement bebodda Frankrike erhållit åtskil-
liga andra namn än det anförda. Sålunda kallas han le roi Bert-
hauld och Berichot, i hvilka båda namn vi återfinna det gamla ger-
manska gudanamnet Berchter. Vidare namnes han poulette au bon
Dieu^ oiseau de Dieu, likasom han i Skottland kallas The Lady of
HeavevCs hen.^ Om denna till sina namn så märkliga fågel, hvilkens
rivalitet med örnen om konungavärdigheten bland fåglarna redan
synes hafva varit bekant för Aristoteles, således i fjärde århund-
radet före vår tidräkning, likasom den var känd af Plinius,* finnas
i de land, som bebotts eller bebos af kelter, åtskilliga märkliga
sägner och med dem förenade sedvänjor. Då dessa äro i hög grad
egnade att fullkomna den bild af den i fågelham sig uppenbarande
lifsgudens kult, som jag sökt teckna, må vi här något utförligare
sysselsätta oss med dem.
Medan kungsfågeln i vissa orter i England, Skottland, Bretagne
o. s. v. noga skyddas, emedan man anser skadandet af fågeln eller
hans näste medföra någon större olycka, är han på andra håll vid
vissa tider utsatt för en ifrig förföljelse. På den af keltisk be-
folkning bebodda, mellan England och Irland belägna ön Man, for-
^ J. G. Fbazer,: anf. arb. del 1, sid. 4 m. fl.
* W. Cbooke: The populär religion and folklore of Northern India. D. -•
London 1896. S. 250.
' J. Brand and H. Ellis: Observations on populär antiquities. D. 3. London
1842. S. 103. — A. Kuhn: anf. arb. sid. 109. — J. Q. Frazbr: anf. arb. del 2,
Bid. 141.
* A. Kuhn: anf. arb. sid. 109—110.
Digitized by
Google
FÅGELN MED SEGEBSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 197
dom druidismens hufvudsäte, vet man förmäla, att han är en för-
vandlad skön men illasinnad fé eller gudinna, hvilken genom sin
fägring lockade människor ned i hafvet.^ På grund af dessa sina
antecedentia jagas fågeln vid hvarje nytt års ingång af öns hela
manliga befolkning, och så många exemplar som möjligt dödas.
Dessas fjädrar bevaras sedan med religiös andakt såsom ett säkert
skydd mot skeppsbrott.^ En annan till samma ö förlagd uppgift
meddelar en härtill motsvarig sed. På julaftonen vakade man, och
Där kyrkklockorna ringde till midnattsmässa, samlades man i kyrkan.
Därefter gick man på . jagt efter kungsfåglar. När man lyckats
döda en, fäste man honom med utslagna vingar vid spetsen af en
stång och vandrade med denna från hus till hus. Omsider lades
fågeln med stor högtidlighet på en bår och fördes till kyrkogården,
där man begrof honom under afsjungande af sånger på manska
språket. Först nu ansågs julen hafva ingått, och dennas begynnelse
firades med dans utanför kyrkogården.*
Om irländarne berättas, att de jaga kungsfågeln, emedan en
dylik en gång genom att hoppa och picka på trummorna väckt en
trupp sofvande protestantiska soldater, hvilka de katolska irlän-
darne eljest skulle lyckats öfverrumpla. På grund af detta pseudo-
historiska skäl kalla irländarne denna fågel djäfvulens dräng {^the
DeviVs servanU) och döda honom, när hälst de finna honom, ja de
lämna fåglarna åt sina barn med tillsägelse att genomborra dem med
törnen. Man kan stundom å helgdagar se hela sockenmenigheter
ute på kungsfågeljakt.* Denna framställning, hvilken i åtskilliga
hänseenden förefaller tämligen ytlig och delvis till och med oriktig,
kompletteras af en annan, hvilken emellertid äfven hon söker pre-
stera en i tiden rätt närliggande historisk. grund till det egendom-
liga bruket. Författaren till denna anteckning förstår väl, att få-
gelns anseende måste förskrifva sig från druidismens dagar, men
* Jfr OviDius: anf. arb. V, sid. 551 o. f. (sirener-harpyor).
' A. Kuhk: anf. arb. sid. 107—108.
' J. G. Frazeb: anf. arb. del 2, sid. 141—142. — I E. M. Abndt: Julfesten
(Öfrers. Falun 1820.) sid. 30 finnes denna sed ock omtalad, men är där missuppfattad
ocli xnisstydd.
* J. Brand and H. Ellis: anf. arb. och del, sid. 104.
Digitized by
Google
198 FÅGELN MED SBGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET.
menar, att förföljandet föranledts af de kristna missionärerna, h vilka
velat utrota det af hedningarna dyrkade djuret. Han berättar, att
de irländska bönderna på juldagen döda en kungsfågel, b varefter
de på annandag jul, Stefani dag, högtidligt köra honom omkring hän-
gande vid ena benet midt i tvänne rätvinkligt hvar andra korsande
tunnband. Vagnen följes därvid i hvarje by af en procession män,
kvinnor och barn, hvilka sjunga iriska visor, i hvilka de kalla ho-
nom alla fåglars konung. Enligt annan uppgift egde äfven jakten
rum på den förste martyrens dag, annandagen.*
Denna anförda sed, hvilken tyckes hafva hos keltema antagit
sin egen utpräglade karaktär, förekommer äfven i Frankrike. Så-
lunda förtäljer en resande, att i trakten af Marseilles i slutet af
december en hel skara af med svärd och pistoler väpnade män
plägade draga ut for att jaga den lilla fågeln. När de funnit en,
något som ej är svårt, enär de alltid förut styrt om att hafva
en i beredskap, upphänges denna vid midten af en stång, hvilken
två män sedan bära på sina axlar, såsom vore det en tung börda. Det
besynnerliga tåget går nu staden rundt, och fågeln väges omsider
på en stor våg. Därefter slår man sig ned vid ett stort bord och
gör sig lustig.^ Från annat håll i Sydfrankrike meddelas, att man
plägade kringföra sitt byte fäst vid en med oliv, ek och mistel
omvirad staf. Den, som dödade fågeln, ärfde därmed dennes kunga-
värdighet, kallades roi och ifördes krona och blå mantel samt er-
höll ett slags spira. ^
Hvad har då denna lilla vackra fågel gjort för att ådraga sig
all denna förföljelse? En normandisk saga ger svaret. Han har
en gång åtagit sig att hemta himmelens eld till jorden.* Han har
i likhet med hackspetten varit en värme, ljus och lifskraft brin-
gande fågel; han har varit en uppenbarelseform för växtlighets- och
^ J. Brand and H. Ellis: anf. arb. och del sid. 103 och 104. — J. Cr. Frazeb:
anf. arb. del 2. sid. 142.
* J. Brand and H. Ellis: anf. arb. och del, sid. 103.
^ A. Kuhn: anf. arb. sid. 108—109, samt J. G. Frazers anf. anf. arb. del 2, sid.
143—144. Om seden att vid årsskiftet döda en knngsfägel se utförligare sist anförd»
arb. och del, sid. 140 — 144.
* A. Kuhn: anf. arb. sid. 109.
Digitized by
Google
FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 199
lifsguden. Den bekanta fabeln, att kungsfågeln öfverträffat örnen i
förmåga att stiga mot höjden genom att oförmärkt sätta sig på
dennes rygg, har således sin fornärfda anledning. Men han har
ock trängt djupare ned i jorden än någon annan fågel. ^
Men är då detta ett skäl! Ean det ligga någon tankegång
till grund för att alla på jorden lefvande varelsers välgörare så-
lunda dödas? — Såsom jag redan (sid. 191 — 192) påvisat, har det varit
en tro, att växtlighetsguden dödar sig själf. Detta skedde, när han
fann sina krafter aftaga. Det måste hafva varit vid vintern, som
Oden offrade sig själf åt sig själf, och det måste hafva varit vid
det gamla årsskiftet, som lifvets mjöd åter räcktes honom. Men
likasom Oden genom att offras vann lifvets dryck, så kunde ock
hvarje annan dödlig — äfven gudarna voro dödliga — genom att
nedstiga till underjorden erhålla den samma. Man hyste därför intet
hvad vi kalla medlidande med svaga eller åldriga personer, när
dessa blefvo familjen eller stammen för besvärliga i kampen för
tillvaron. Förde ej omständigheterna eller deras egen hand dem
snabt nog till dödsriket med dess kraft- och föryngringskälla, tve-
kade ej någon af deras anhöriga att sända dem dit.^ Detta var ej
någon förbrytelse mot den som dödades utan tvärtom en hjälp, en fri-
görelse. Det var ursprungligen denna hjälp man ville räcka åt den
afmattade, af ålderdomskrämpor hemsökte växtlighetsguden. Man
ville befordra honom till underjordsgudens eld för att hemta ny
lifsglöd, till hans brunn för att hemta ny lifsdryck åt sig själf och
därmed samtidigt åt den tvinande naturen. Hackspettens efterträ-
dare tuppen blef därför, äfven han, ett årsskiftesoffer, en julrätt, i
England och Spanien i verklighet, i Sverge i efterbildning i bröd.
Enligt de gamla staffansvisoma vaknar tuppen på konung Herodes'
bord, i likhet med julbocken (Torsbocken), galten i Valhall (Frösr
Fröjas galt) och andra växtlighetsguden företrädande djursymboler,
äter upp ifrån de döda.
Hvad de rituela ceremonierna vid växtlighetsgudens dödande
beträffar, måste dessa i viss mån hafva växlat alt efter arten af
* Jfr Bröderna Grimms sagor. Öfvers. Sami. 2. Stockholm 1883. S. 247 o. f.
« Jfr G. O. Hyltén-Cavallius: anf. arb. del 2, sid. 294— 295.(?)
Digitized by
Google
200 FÅGELN MED SEGERSTENBN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSAMNET.
det föremål, som ansågs i sig innesluta gudens väsen. Detta före-
mål kunde nämligen vara så väl ett djur som en växt eller en
människa, det kunde vara en ört, en gren, några sädesstånd, och
det kunde vara själfva landets konung.^ Var det ett husdjur,
synes man i regel hafva iakttagit att vid offermåltiden ej skada
eller förkasta något af benen samt att äfven bevara huden hel; var det
en fågel, behöll man ofta hela fågelkroppen kvar eller ock skinnet
eller fjädrarna. Det sistnämda var, såsom vi sett, bruket på ön Man.-
Det är efter alt att döma från dylika naturliga förvarade
fågelkroppar som de i taken af våra bondstugor hängande fågel-
bilderna leda sitt upphof. Man har här, likasom på så många
andra håll inom religionskultens område, låtit en afbild träda i
stället för verkligheten. Kroppen, bilden, ja till och med själfva
benämningen bär enligt fornfolklig åskådning alltid inom sig något
af själfva väsendet. Den af mig anförda förklaringen stödes däraf,
att det än i dag är en ganska vanlig svensk sed att — numera
dock egentligen endast öfver stalldörrar eller i stalltak — upp-
hänga skjutna hökar eller skator.* Beträffande de förra torde jag,
af hvad redan (sid. 179 och 189 not) sagts om örnen och falken, vara
berättigad att till här ifrågavarande kategori också föra dem. I
det gamla hednatemplet vid Leire på Sjaelland offrades så väl hökar
som tuppar, och Yggdrasils krona hyser ej endast en tupp utan äfven
en örn och en hök. Hvad skatan åter angår, så forråder hennes
latinska namn pica, femininum af picus, att hon af någon anledning
kommit att redan före vår tidräkning räknas till hithöriga fåglar.
I Sverge likasom i England säges allmänt, att skatan är Satans
fågel, och i flere andra land sättes hon på ett eller annat sätt i
förbindelse och blodsgemenskap med djäfvulen.* Hon är >den ondes
följeslagare»; hon har en droppe af djäfvulens blod i sin tunga; hon
* Se härom utförligt J. G. Fbazers samt W. Mannhardts i det föregående flere
gånger anförda, för religionsforskningen viktiga arbeten.
' Jfr ock "W. Crooke: anf. arb. del 2, sid. 249 o. 252, samt J. G. Frazee: anf.
arb. del 2, sid. 93—94.
» Jfr sid. 181 i det föregående (om tuppfjädrar öfver fähusdörr).
* Se t. ex. Anna Hjelmström: Från Delsbo (Stockholm 1896) sid. 31. i
Nyare bidrag till kännedoyn om de svenska landsmålen ock svenskt folklif. H. 58.
Digitized by
Google
FÅGELN MED SEOBRSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 201
har sja af djäfvnlens hår på sitt hufvad; hon är skapad af djäf-
valens spott eller ock af hans stjärtfjäder.^ Skatan var onekligen
egnad att for landtbefolkningen blifva en hackspettens efterträdare,
när de uråldriga lundarna stupat för yxan, och deras gamla gudom-
lighet hackspetten dragit bort till de aflägsna skogarnas enslig-
het för att i templens parker efterföljas af från Orienten nyinförda
praktfåglar. I det heliga vård- eller boträdet redde hon sitt egen-
domliga, nästan om en mistelbuske erinrande näste, och bonden
utsåg nu henne till sin järteckenfågel. Redan på julaftonen anses
hon af vår allmoge begynna bygga sitt bo, och af dettas beskaffen-
het sluter man till det ingående årets kynne. I Poitou upp-
hänges på ett högt träd blår och lager till offer åt henne ;^ i
Sverge erhåller hon å vissa håll jul-, nyårs- och trettondagsafton
offer af matvaror.^ Det saknas icke häller alldeles uppgifter om
skatan såsom innehafvare af den underbara grenen, sprängörten,^
och hon tyckes äfven innehafva den underbara fjädern. Skatan
säges nämligen på skärtorsdagen fara till Blåkulla och, när hon
återvänder därifrån, vara beröfvad sina stjärtpennor, hvilka hon
måst lämna i underjordsherskarens våld, påtagligen för att få
tillträde till hans rike.* Enligt Linnés anteckning är det åter
halsdunen hon vid sin återkomst saknar, detta, emedan hon under
sin bortvaro varit djäfvulens vagndragare och därvid blifvit skafd
af oket.^ Det är särdeles märkligt detta, att vi om skatan ega i
behåll en ännu allmänt spridd sägen, att hon en gång, eller enligt
andras uppgift två gånger om året — vid päsk och vid olsmässa
— besöker helvetesfursten, det är underjordsherskaren, den urgamle
eld- och Ufsguden.' Äfven trollpackorna, häxorna, sägas för denna
* J. Wahlfisk: anf. npps. sid. 99.
* J. Gbimm: anf. arb. sid. 640.
* Eva Wigstböm: Folktro och sägner ^ sid. 33, i Nyare bidrag till kännedom
om de svenska, landsmålen. H. 61. Stockholm 1898.
* A. Kvns: anf. arb. sid, 216.
^ Eva WigstbÖh: sist anf. npps. sid. 33.
* C. Linncei Wästgöta-Resa 1 746. Stockholm 1747. S. 171. — Märk fÄglarna
ä kärlvagnama.
' Om Satan-Lncifer såsom den gamle lifsgadens efterträdare samt om häxorna
s&som lifsgadens prästinnor se förfis anförda appsatser Fastlagsriset^ sid. 273 o. f.
:^amt Såkaka, sid. 36.
Digitized by
Google
202 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄHNET.
resa, när de ej färdas pä den svartbrända ugnsrakan, antaga skat-
ham. Enligt Ovidius'^ tydligen från grekisk källa hemtade uppgift
är skatan niofaldigt född af sin moder Euippe och dotter till den
rike Pieros, i hvilken man torde ha rätt att se en sent inom den
klassiska forntidsliteraturen framträdande fruktsamhetsgad.* Ska-
tan spelar enligt Ovidius' framställning gent emot de nio maserna
ungefär samma rol som den frygiske skogsguden Marsyas gent
emot Apollo. Sålunda blef ock skatans kult en karrikatyr af den
urgamla hackspettkulten, likasom den under medeltiden uppdykande
djäfvulskulten blef en vrångbild af den urgamla lifsgudens religion.
Det skulle må hända anses såsom en alt för stor brist i denna
uppsats, om jag icke också yttrade några ord om den fågel, som
hos många af Orientens folk motsvarade pelikanen (hackspetten)
hos Europas, och som dess utom inom den kristna symboliken vunnit
ett kanske till och med större anseende än pelikanen. Den fågel
jag åsyftar är sagofågeln Fönix. Sägnen om honom, huru han för-
bränner sig själf för att uppstå ur sin egen aska, torde jag få be-
trakta såsom så allmänt känd, att jag ej här för den samma behöf-
ver vidare redogöra. Denna från Orienten inkomna mytiska saga,
hvilken under kejsartiden blef mycket populär inom det romerska
riket, upptogs af de kristna såsom en sinnebildlig profetia om
Kristus, hvilken ock »hade makt att låta sitt lif och att återtaga
det». Redan Clemens Romanus (död omkring år 103) använder i sitt
första bref ' utförligt denna liknelse och visar sig därvid ega indirekt
kännedom om Herodotos' framställning.* Senare skref kyrkofadern
Lactantius (död omkring år 330) ett poem De Phoenice, i hvilket
en hälft kristen, hälft hednisk mysticism träder i dagen. ^ Se vi
nu på den af Herodotos gjorda skildringen, hvilken nog mer eller
* Metamorphoseon T, 302 o. f.
* Jfr HoMEROs: Odysseia JX, 135.
3 Kap. 12, v. 1—9. Se Det Apokryfiska Nya Testamentet Stockholm ISTiÖ.
Sid. 70.
* Herodotos II, kap. 73.
» Lactantius: Opera II, 214—219, enligt E. P. Evans anf. arb. sid. 68-69. —
Den kristne skalden Aurelius Prddentius författade ej långt därefter »in kristligt
mystiska hymn till tuppen: Hymnus ad Galli cantum.
Digitized by
Google
fAgELN med SEOERSTENEN, sprängörten och LIFSÄMNET. 203
mindre direkt legat till grund för alla de kristne författarnes upp-
fattning af fönixfågeln, framgår däraf tydligt, att den ägyptiske
sagesman, som någon gång omkring medlet af 400-talet före vår
tidräkning meddelade den grekiske historieskrifvaren fönixsagan,
därvid framstält ett fullkomligt fantasifoster, iivari vi emellertid
kunna urskilja tvänne element, nämligen å ena sidan en fågel af
obestämbar art,^ å andra sidan den heliga mumiebaggen {Ateuchus
sacer), hvilken för ägypterna var på en gång en bild af det vege-
tativa och det auimala (mänskliga) lifvets fortfarande existens och
uppståndelse. På en i ägyptologiska museet i Berlin förvarad bild af
en mumiebagge (nr 3,455) — sådana bilder nedlades allmänt hos
den döde — finnes på undersidan en teckning af den ägyptiska
Fönix jämte inskriften »förvandla sig». Det var denna skalbagge,
som på grund af fullkomligt reel, om ock naiv, naturiakttagelse
blef en symbol af den gud, »som var, är och skall vara», det oin-
skränkta varandets gud, fornägyptemas Chepera, ebreernas Jave-
Adonai,* hvilken emellertid i Zevs, om hvilken de dodoniska präst-
innorna sjöngo: »Zevs var, är och skall vara», hos de europeiska
folken redan i en okänd forntid haft en like, om ej en föregångare.
Det må i förbigående påpekas, att äfven jord-underjordsgudinnan
(parcen, nornan) i sig förenar det förflutna, det varande och det
stundande. På grund af hvad hittills anförts skulle noga taget
fönixsagan icke falla inom ramen af denna uppsats. Att fönixmyten
från början afsett växtligbetens aftagande och återuppspirande, torde
emellertid för den, som genomläst det föregående, vara så godt som
bevisadt. Likasom hackspetten är den europeiska, är Fönix den
orientaliska lifs- och växtlighetsgudens symbol. Enligt några är
han den sig själf förbrännande semitiske Herkules: Melkart.* Ett
* Enligt G. Masfbbo: Histoire ancienne des peuples de VOrientj 3 uppL, Paris
1878, sid. 48, var den ägyptiske F5nix, Bennn, en genom sina hjässfjädrar märklig
vip-art.
* Jfr J. Libblein: Egypten i dess minnesmärken och i dess förhållande till
Palestina och Grekland, Stockholm 1877, sid. 109 o. f., hvarmed bör till jämförelse
sammanställas t. ex. A. £. Bbehh: Djurens lif. B. 3. Afd. 2. Stockholm 187G. 8. 18.
' F. Nobk: anf. arb. del 4, sid. 63, hvartill jag för vidare kännedom om fönix-
myten och dess betydelse torde fä hänvisa. Märkligt är, att den isländska Physiolog^is
sä^er, att Fönix >kommer med frnktbarhet>. (Se V. Dahlebup: Fhysiologus i to
Digitized by
Google
204 FÅGELN MED SEOERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET.
af de attribut, som tillagts den europeiska lifsfågeln, må ock hafva
tillhört Fönix. Detta attribut är lifsstängeln, lifetrftdet. Det var
nämligen icke allenast på grekiska som sagofågeln och dadelpalmen,
Österlandets ur öknens glödande sand uppspirande lifsträd, bnro
samma namn, q)oivi^, utan detta var ock förhållandet inom västsemi-
tiska språk. På ebreiska betecknar ordet chul, chol på en gång
dadelpalm och Fönix, och är den bibeltolkning, som öfversätter
Jobs bok kap. 29, v. 18 — 19 i den förra versen med Fönix och i den
senare anspelar på en dadelpalm, riktig,^ måste kännedomen om
fönixsagan och om Fönix såsom en dadelpalmens fågel eller ande
redan omkring 600 år före vår tidräkning hafva varit allmänt känd
för ebreerna. Författaren till den ebreiska dikten skulle eljest icke
hafva dristat en dylik djärf och oförmedlad tankeöfvergång i sin
liknelse. Men denna ålder lägger intet hinder för möjligheten, att
den asiatiska trädfågeln skulle kunna vara en ättelägg af den euro-
peiska. Den tid, inom hvilken den europeiska hackspettkulten upp-
stått och utvecklat sig, är helt visst att förlägga många århundra-
den, att ej räkna i årtusental, bakom den tid, då författaren till
boken om Job nedskref sitt storslagna epos. Emellertid ligger det
må hända närmare att antaga, att fönixmyten är en själfständigt ut-
o
bildad parallel till pelikan-hackspettmyten. Åsikten, att åtminstone
de näringsbringande träden äro besjälade, och att deras trädandar
uppenbara sig i fågelgestalt, bär nämligen prägel af en tid sa
aflägsen och af en världsuppfattning så ursprunglig, att hvarken for
uppskattande af dess ålder någon föreliggande historiens måttstock
kan användas eller for beräkning af dess spridningsvägar vår nu-
varande folkkännedom kan anses tillräcklig. »Ehemals war der
Baumdienst tlber die ganze Erde verbreitet, so weit sie Bäume
trug», säger O. Peschel.^
Kan Fönix således på grund af hvad vi känna om honom näppe-
ligen göra hackspetten åldersvärdigheten stridig såsom en växtlig-
islandske hearbeidelser, sid. 256, i Aarbager for nordisk Oldkyndighed og Historie
1889, Kj0benhavn.)
1 Så t. ex. H. M. Melins bibelöfversättning.
« Völkerkunde. G Aufl. Leipzig 18»5. S. 262.
Digitized by
Google
FÅGELN MED SBÖBRSTBNEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 205
hetsgudomeos fågel, är detta däremot förhållandet med klippdufvan,
tamdufvan {Columba livia)^ hvilken, man känner ej sedan hvilken
tid, hos kaldeerna helgades åt Istar och senare, må hända föga före
medlet af första årtusendet af vår tidräkning, därifrån såsom en
Astartes fågel spred sig till de västsemitiska folken.^ Men Istar-
Astarte var i likhet med den dodoniske Zevs påtagligen i älsta
tider en trädgudomlighet ^, och det är följaktligen högst antagligt,
att de dufvor, som ursprungligen egnats gudinnan, tillhört en
art, som i likhet med hackspetten häckar i håligheter i trädens
stammar och därför kunnat anses såsom en trädgudomens inkarnation.
En sådan art är hlådufvan (Columba oenas). Vilda voro ock de
dufvor, som funnos vid oraklet i Dodona och från den heliga ekens
krona tillkännagåfvo Zevs' vilja och råd.* Dufvor innehade således
här hackspettens rol, och likasom de italiska siarne (augures, au-
spices^ det är fågelskådare) ledde sitt ämbete från hackspetten {Pi-
cus\ härledde prästinnorna i Dodona sitt ämbete från en vilddufva
{rtékeia) och kallades därför pelejader {TteXeLdåeg).^ Tvänne dufvor
var det ock, som enligt Vergilius vägledde Aeneas till den gyllene
misteln (aurea virga) i den i skogens djup dolda ekens krona. ^
Men dufvan betraktades i mycket aflägsen tid äfven såsom en
lifsämnebringerska. Redan i Homeros' Odysseia (XII, 63) omtalas,
att dufvor bringa ambrosia åt Zevs, lifsfadern. På samma sätt
bragte, såsom vi sett (sid. 189), äfven bien den store lifsguden
näring, när han såsom barn dvaldes i den underjordiska grottan,
en omständighet, som äfven Vergilius känner till.® Men deras rival
om gudafödan, hackspetten, har, såsom vi ock sett, i förhållande
till Romulus haft samma funktion. Om Istar-Astarte, dufgudinnan,
den stora lifsgudinnan själf, veta vi, att hon nedsteg till under-
^ Om tamdufvans historia se V. Hehn: anf. arb. sid. 335 o. f. Enligt denne för-
fattare skalle tamdufyans fSrsta införande till Earopa kanna till och med bestämmas
p4 året, nämligen tiU år 492 före vår tidräkning.
• Jfr förf-.s anf. npps. Luaai, sid. 30.
' V. Hsm?: anf. arb. sid. 337.
* Jfr Hebodotos II, 55, hvarest tvänne andra daforakel, ett i Ägypten (Tebe)
och ett i Libyen, äfven omtalas.
* YsBOXLius: Aeneis VI, 190 o. f.
• Qeorgica IV, 149-152.
Digitized by
Google
206 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSAMXET.
jorden för att därifrån bringa lifvets dryck åt växtlighetsguden,*
ett drag som, ätven det, är egnadt att känneteckna henne såsom en
trädgudinna, ty enligt en vida utbredd folkuppfattning äro träden,
hvilka med sina rötter väl först af alla lefvande varelser nedstigit
till underjorden och druckit af dess lifsbrunn, i likhet med de i
dem inneslutna trädgudomligheterna äfven rägnbrin gande. ^ På en
vid Lamaka på Cypern anträffad tempelvagn med kärl, hvilken är
af samma art som de kärlvagnar, som funnos i det salomonska
templet i Jerusalem, och hvilken anses förskrifva sig från slutet
af andra årtusendet före vår tidräkning, finnas bilder af dufvor.^
På de kärlvagnar och heliga kärl från bronsåldern, hvilka anträf-
fats i flere land i Europa, finnas ock i regel fågelbilder, men
dessa af en gestalt, som ej häntyder på dufvor utan genom sin
långa näbb och i några fall kamprydda hjässa* fastmer torde kunna
gifva anledning att tänka på den fågel, hvarom denna uppsats
hufvudsakligen handlat.
För bättre öfverskådlighets skull tillåter jag mig till sist i
största korthet sammanfatta de slutsatser, till hvilka jag genom
den föregående undersökningen kommit.
Trädkulten är en bland de urälsta religionsföreteelser vi kunna
spåra hos de ariska folken. Men bland träden dyrkades egentligen
sådana, som underhöllo lifvet hos människorna, de träd, som skänkte
närande frukter, och såsom sådana hafva i Europa ekartema sen
aflägsen forntid intagit hedersrummet. Eken {öqvq) var trädet
framför andra. Hon var ock det träd, hvarur den heliga elden
f ramgneds; hon var det egentliga eldträdet. Denna trädkult är
äldre än boskapsskötselns och åkerbrukets införande i vår världsdel
och har, rotad i en tidig stenålder, ej minst i den skandinaviska
norden lifskraftigt skjutit nya grenar under hela hednatiden. 1
samband med denna trädkult uppstod, också redan i en aflägsen
^ Jfr förf:8 anf. upps. Lussi^ sid. 35.
» Jfr J. G. Frazbr: anf. arb. del 1, sid. 66—67.
3 A. Furtwängler: anf. upps. — Förf:s anf. upps. Om kärlvagnar.
* Jfr bilderna i O. Montelius anf. upps. : Ett i Sverigt funnet fomitaliskt
bronskarl.
Digitized by
Google
fAgBLN med SEQERSTENEN, sprängörten och LIFSÄMNET. 207
stenålder, dyrkan af en fågel, företrädesvis hackspetten, såsom en
frigjord, förkroppsligad uppenbarelse af det heliga trädets ande;
och samma värdighet af eld- och lifskraftbringare, af människomas
anfader, af siare och vis, som man förut tillskrifvit det sekelgamla,
heliga trädet, tillade man nu dettas fågel.
Men den enskilde trädguden blef småningom en gud för alla
träd, en skogsgud, och skogsguden blef senare en gud för all växt-
lighet, ja alt lif, en gud, från hvilken all lifskraft utflödade och
till hvilken den vände åter. När man så genom fortgående iakttagelse
och spekulation omsider vunnit insikt om, att äfven träd och växter
genom sina rötter hemta sin lifs- och näringskraft från utom dem
liggande håll, förlade man lifsgudens egentliga hemvist till jordens
innandöme. Den gamle träd- och skogsguden blef en underjordens
gudom, en herskare öfver den där nere förborgade lifskäUan, den
där dolda elden och lifsvärmen, hvarmed hans innersta väsen egent-
ligen var sammanfallande. Han offrade sig själf ät sig själf, och han
uppväckte sig själf med sig själf. Hackspetten blef denne värme-
guds representant, dennes sändebud till människornas värld, dit
han från den eviga eldens, det eviga lifvets och den eviga somma-
rens område bragte det våren tändande glödet, den vederkvickande
lifsdrycken, den växtlighets- och lifsandama frigörande krafttel-
ningen, hvilken i en senare mytbildning blef det alt öfvervinnande
segersvärd, hvarom ännu Saxo vet att förtälja, att det befunnit sig
i skogsjätten Mimings, det är underjordsguden Mimirs, våld.^
Hackspetten egde detta omotståndliga redskap eller vapen. Han
egde den yxa eller mäjsel, det troUspö, hvarmed lifsträdets och
underjordens omhölje kunde öppnas; han innehade det eggverktyg,
hvarmed lifstelningen kunde afskäras. Det förra redskapet hade
han på ett eller annat sätt fått af allfadem själf, det senare, hvil-
ket egentligen torde tillhöra en jämförelsevis yngre, under orien-
taliskt inflytande uppkommen mytbildning, erhöll han af allmo-
dem. Såsom sommarbringande fågel blef hackspetten icke alle-
nast en representant för allguden i underjorden, den grekiske
* Saxo GrammatictiS Danmarks Krenike, fordansket ved N. F. S. Grundtvig,
D. 1. Kjebenhavn 1818. S. 140, 141.
Digitized by
Google
208 FÅGELN MED SEGEBSTENEN, SPRÅNGÖRTEN OCH LIFSÅHNET.
Zevs Ktonios, utan ock af allguden såsom frälsare från nöd och
lidande, den grekiske Zevs Sotér. Ända till detta mytiska utveck-
lingsstadium synes han hafva hunnit redan vid en så aflägsen tid,
att de asiatiska ariema då ännu icke hunnit skilja sig från de
europeiska. — Och dock möter han, såsom jag sökt visa, än i dag
med denna aflägsna tids prägel i den nordiske bondens hem!
Ännu hade dock mänskligheten ett viktigt religionsstadium att
genomgå, innan hon var mogen att höja sig från sin ursprungligen i
mycket materialistiska världsuppfattning till den andliga åskådning,
som det var kristendomen förbehållet att utdana och inplanta hos
människorna. TJnderj ordsguden måste först vika för en himmelsgud,
värmeguden för en Ijusgiid. Från den dikteiska grottan uppsteg
allfadern till Olympos' skyiga spets. Samtidigt upplågade den
redan förut genom århundraden alt mer framträdande tvedräkten
mellan himmelsherskaren och hans gamle alter ego, mellan gudar
och titaner, äser och jättar, Ormusd och Ahriman. Men höjdens
gud gick segrande ur striden. Då måste den oansenliga svarta
skogsfågeln fly bort till vildmarkerna för höjdgudens fågel, den nye
konungen i fåglarnas rike, örnen. Endast dvärgen bland fåglar,
den lille guUhufvade kungsfågeln, han som nedträngt i jorden dju-
pare än någon bland sina likar, förmådde genom att listigt sätta
sig på den uppflygande örnens rygg stiga segrande äfven mot solen.
Men ej under hans, utan under örnens tecken blef det dock som
Roms legioner senare eröfrade världen, och ännu sväfvar detta
maktens emblem öfver de stora världsrikenas härar. I de kristna
templens arkitektur möter oss emellertid än i dag stundom den
gamla bortglömda lifsgudens fågel, men han är där ej längre en
sinnebild af det fysiska lifvets eller ens siarskapets och den djupa
visdomens gudom utan af den sig själf uppoffrande kärlekens gud.
EDVARD HAMMARSTEDT.
Digitized by
Google
Studier
rörande
Storkyrkans Sankt Jöransgrupp.
Af den konst, som lefde inom Stockholms murar före reforma-
tionen, finnes numera föga i behåll. St Nicolaus och Riddarholms-
kyrkan visa visserligen delvis sin gamla gotiska arkitektur, men
huru mycket af deras medeltida inredning återstår? Det är endast
i den förra, som vi ännu ega några rester af dylik inredning —
kanske de mest betydande, men ändå huru litet mot det som var!
Där stod, som bekant, »den store örjanen»; och för Storkyrkans räk-
ning arbetades äfven det präktigaste Itibska altarskåp, som införts
till Sverge, det, som sedermera flyttades till österåkers kyrka och
nu i likhet med det förstnämda monumentet förvaras i Statens
historiska museum. Att Stockholm jämfördt med provinsstäderna
och landsbygden bevarat så ringa del af sina från den katolska
tiden härstammande konstverk, bör knappast förundra: i Storkyrkan
var reformationens första predikstol här i landet; och äfven om
Sverges reformatorer voro alt annat än fanatici, så lade de dock
intet särskildt nit i dagen för bevarandet af katolska minnesmärken.
Storkyrkan var dess utom genom vederdöparne en gång rent af ut-
satt för bildstormning. Messenius rimmar därom drastiskt:
then galne hop kring staden far
medh belatena krig föhra,
14
Digitized by
Google
210 STUDIER RÖRANDE STORKYRKANS SANKT JÖRANSGRUPP.
för rop och skrik kan en knapt höra
grymmeligen stackar lugga
öron och nfisor afhugga — —
24. St Jöran Inför kejsaren af Rom.
Omkr. 1/17 af nat. storl.
Storkyrkan i Stockholm.
26. St Jörans martyrium.
Omkr. >/i7 af nat» ttorl.
Storkyrkan i Stockholm.
Men ju mera som gått förloradt, desto viktigare ftr det att
uppmärksamma de spillror, som äro kvar. Och det finnes verkligen
ännu i själfva Storkyrkan ett medeltida kofistverk, ur många synpunk-
ter värdt att studera. Det är den rad af sex reliefer, som ännu ftr
ett hälft år sedan hängde ofvan dörren till stora sakristian i kyr-
kans sydvästra hörn. De voro hvitmenade liksom väggen och svår-
Digitized by
Google
STUDIER RÖRANDE STORKYRKANS SANKT JÖRANSGRUPP. 211
tillgängliga. Det var fä, som hade sett dem. De troddes utgöra
resterna af ett gotiskt altarskåp och sågo också nedifrån sedda så ut.
Hvad de förestälde var obekant. Men å ömse sidor om dem hängde
två plattor med snidade vapensköldar och namnen dten dtute. xiW och
orooe. ingeiotd^. Man har med rätta ansett dessa höra till sammans med
relieferna, och de antydde sålunda, att dessa utgjorde en donation
af riksföreståndaren Sten Sture och hans gemål, fru Ingeborg Tott.
En af relieferna (bild 24) framställer en anklagelsescen: en ung
man i gotisk riddarrustning ledes af knektar inför en kejsare,
som sitter på sin tron.
A en annan platta (bUd 25) ses samme unge man, fastbunden
naken på en bänk. Därinvid stå kejsaren och hans bödlar. En af
dem är väpnad med en väldig knif, en annan håller en saltbinge
i beredskap.
Den lockige unge mannen saknas icke på någon af de öfriga
fyra plattorna. Han är således berättelsens hufvudperson. Men
hvilken berättelse? Ridderliga martyrer känner legendariet många:
St Sebastian, St Mauritius, St Gereon o. s. v. Skall man gissa,
måste dock tankarna först falla på den populäraste af dem alla:
St Georg. Hos kejsaren (jfr bild 24) af Rom led han sitt martyrium,
och där blef han bland andra pinor underkastad hudflängning, hvarpå
såren ingnedos med salt ^ (jfr bild 25). Men dessa marter ha andra
helgon också utstått. Låt oss tillse, om de fyra öfriga plattorna
hafva ännu tydligare motsvarigheter i georgslegenden, än de nyss
beskrifiia?
Afb. 26 visar den lockige riddaren, fasthållen af knektar, vid
sidan af en i de lärdes dräkt klädd man, hvilken med en staf synes
röra om innehållet i en bägare. Meorbyren lyfter handen mot sitt
bröst. Förklaringen till bilden å denna platta återfinnes verkligen
i georgslegenden. Då bödlarne uttömt sin skicklighet på hel-
gonet, tar kejsaren sin tillflykt till sin magus, sin doktor och gift-
blandare, och denne »blandade gift och vin och gaf St Georg att
' Legenda aurea. Ed. Gilssbe. Dresd» et Lipsi» MDCOOXLYI. Pag. 262
(>8akle plägas firicari»). — Referat af georgslegenden i H. Hildsbsand^s: Herr Stens
Sankt Joran i AnHqvarisk TidskHft Del. VII, h. 4. Stockholm 1885.
Digitized by
Google
212 STUDIER RÖRANDE STORKTRKANS SANKT JÖRANSQRUPP.
dricka, men guds man gjorde korsets tecken, drack, och led ingen
skada». ^
Det berättas också, att kejsaren till slut med hycklande fader-
1ig ömhet sökte beveka helgonet att tillbedja dessa gadar, som trots
26. St Jöran ooh kejsarens ma^us
med giftbägaren.
Omkr. 1/17 af nat. storl.
Storkyrkan i Stockholm.
27. Apollotemplet instörtar.
Omkr. 1/17 af nat. storl.
Storkyrkan i Stockholm.
hans motsträfvighet altjämt voro villiga att mottaga hans dyrkan.
Låtsande gifva vika för kejsarens böner följer St Jöran honom till
apollotemplet, som snart fylles af åskådare, hvilka vilja bevitna.
* Legenda aurea. Pag.
Digitized by
Google
STUDIER BÖRANDE 8T0RKTRKANS SANKT JÖRANSORUPP. SIS
huru den berömde riddaren högtidligen öfvergår till den hedniska
tron. Men deras hopp gäckas på det grymmaste. När allas för-
väntan blifvit spänd, faller St Jöran på knä och tillbedjer — icke
apoUostoden, utan sin osynlige Gud och anropar honom om att låta
templet instörta, hvilket också sker.^ Vi se detta moment i berät-
telsen återgifvet å plattan bild 27. De nedstörtande stenarna döda
alla hedningarne. Otroligt förefaller det må hända läsaren, att den
lilla djäfvulsbilden på kolonnen skall föreställa en Apollo. Dock
ftr det möjligt, att konstnären tänkt sig den hedniska gudabilden
under denna skepnad. Medeltidens konst af bildar ofta antikens gudar
under en form analog med den ande, hvilken ansågs bo i dem, näm-
ligen den onde. En annan tydning, som vi ock böra anföra, är den
som gifves af en med konstverket samtida version af legenden,^ i
hvilken det berättas, att helgonet besvor bilden att visa sig i sin
verkliga skepnad. Då sågs där strax en ful djäfvul i stället för
Apollo, kolonnen brast, och djäfvulen flög under ett skri af vrede
och Borg till helvetet.
Tvänne gånger berättas i den förut citerade incunabeln Sum-
mertheil der heyligen leben, att St Jöran delade ut sin förmögenhet
åt de fattiga; ena gången sitt ärfda gods, andra gången hvad den
från draken räddade prinsessans fader gifvit honom. En af dessa
utdelningar framställes på den platta, som reproduceras i bild 28.
Kiddar St Jörans första bragder bestodo i lyckosamma strider
mot de otrogna. Han var den förste korsriddaren. Lycka i striden
hade madonnan gifvit honom. »Hon sände mig», låter den nyss an-
litade versionen af legenden helgonet berätta, »sitt baner, det var
långt och hade ett rödt kors».^ 1 ett samtida kyrkligt skådespel
omtalas en fullständig utrustning, som änglama bragte honom på
aamma gång som fanan; sägande:
Geori, werder ritter milt
enpfanch vud mir des siges schilt.
' Legenda aurea, Pag. 263.
* Summertheil der heyligen lehen. Angsburg 1472. (Incimabel i Königl. Bi-
bUothek i Berlin.)
* Summertheil o. b. y., se fSreg. not.
Digitized by
Google
214 STUDIER RÖRANDE STORKYRKANS SANKT JÖRANSGRUPP.
mit dem creutz hat dir got gesant
da mit er der hell försten uberwant.^
Det är tydligen på detta, som den sista reliefen (bild 29) syftar.
Som af det föregående framgår, synes det höjdt öfver alt tvif-
vel, att de ifrågavarande relieferna framställa scener ur den helige
28. st Jöran utdelar sin förmögenhet
ät de fattiga.
Omkr. 1/17 af nat. storl.
Storkyrkan i Stockholm.
29. St Jöran mottager korsfanan.
Omkr. Vi 7 (^< °*^^ BtOTl.
Storkyrkan i Stockholm.
Georgs historia. Tidpunkten för konstverkens utförande hjälpa oss
dräkterna att åtminstone ungefärligen bestämma. Helgonets gotiska
* Mn Spiel von 8. Chorg. Hrsg. von B. Gbeiff. Se Germania, hrsg. von
Ppeippbe. i. S. 171. Stuttgart 1856.
Digitized by
Google
STUDIER RÖRANDE STORKYRKANS SANKT JÖRANSORUPP. 215
rustning visar sålunda på åren före 1500. De uppslitsade ärmarna,
som bland annat bäras af en soldat i anklagelsescenen (bild 24), upp-
träda knappast förrän efter 1480, o. s. v. De sålunda vunna gränserna
stämma också med det gamla antagandet, att Sten Stures och fru
Ingeborgs båda vapensköldar höra till sammans med de sex relieferna.
På grund af det föregående synes det mig tämligen gifvet, att
vi inom Storkyrkan ega ett konstverk med ämne hemtadt ur St
Jörans legend, stiftadt inom 1400-talets två sista årtionden antag-
ligen af Sten Sture och Ingeborg Tott. Om detta antagande — såsom
jag, tiUs motsatsen ådagalägges, känner mig böjd att tro — är rik-
tigt, framställer sig nödvändigtvis frågan, i hvilket förhållande stod
detta verk till det stora St Jöransmonument, som vid samma tid
(1489) och af samma donatorer uppstäldes i samma kyrka?
Till den stora St Jöransstatyn i Statens historiska museum
hör äfven en reliefplatta, iniUld å framsidan af den sockel, på hvU-
ken prinsessan knäböjer. Denna platta framställer, huru St Jöran
efter striden med draken låter bygga en kyrka i den räddade prin-
sessans stad.^ Helgonet har här samma drag och bär samma rust-
ning som på de ofvan omtalade storkyrkobildema. Stilen är den
samma, måtten ungefär lika och plattan liksom de sex i Storkyrkan
upptill krenelerad. Det förefaller sålunda som gifvet, att de senare
måste vara arbetade i anslutning till de förra eller tvärtom. Och
då det knappast är troligt, att samma personer låta utföra två vo-
tivbilder åt samma helgon i olika delar af samma kyrka, synes det
i högsta grad antagligt, att våra sex reliefer stått i något slags
samband med den stora statyn. Kanske hafva de varit placerade
som figural omering öfver St Jörans altare och afsett att återgifva
scener ur hans martyrium, under det att den stora ryttargruppen
och hans reliefer (ty på prinsessans sockel finnes plats för flere, nu
förlorade) skildrade drakstriden och därmed förknippade händelser?
Kanske ornerade våra plattor ett skrank, som afskilt ett möjligen
befintligt St Jöranskor från den öfriga kyrkan? Intet af detta är
möjligt. Ett altarskåp kunna de svårligen tillhört. Virket i reliefer-
nas omramning är därtill för groft. Och då reliefraden för ett hälft
^ Ztcgenda aurea. Pag. 261.
Digitized by
Google
216 STUDIEB RÖRANDB STORKTREANS SANKT JÖRANSGRUPP.
år sedan nedtogs från väggen, visade sig därjämte, att den mot
väggen vända sidan icke var afsedd att ses. Om ett skrank, synligt
från båda sidor, kan således ej häller vara fråga.
Men en jämförelse med den nämda reliefen -pk prinsessans sockel
lämnar oss en antydan om, hvar vi måste tänka oss platsen för
storkyrkoplattorna.
Att den kolossala ryttarbilden icke knnnat stå direkt på kyrk-
golfvet behöfver knappast påpekas. Han har sålunda haft ett under-
lag, en sockel, och det är som ornerande element å denna vi hafva
all anledning att tänka oss reliefplattoma placerade — ett anta-
gande, som i sin mån bekräftas äfven af den omständigheten, att
det bland till St Jöransstatyn hörande lösa delar, förvarade i Hi-
storiska museet, äfven finnes en fial af samma utseende och storlek
som fialerna på Storkyrkans relief rad.
För att täcka sidorna af en sockel, på hvilken St Jöransgruppen
skulle fått plats, räcker likväl ej denna reliefserie till, icke ens om
de båda vapensköldarna tagas med i räkningen. Därför måste man
antaga, att åtminstone ytterligare två plattor af samma mått fun-
nits. En jämförelse med tidigare och samtida cykliska framställ-
ningar af St Georgslegenden ^ visar också, att den ifrågavarande
serien är ofullständig. Hon saknar nämligen flere af de eljest re-
gelbundet återkommande scenerna, särskildt berättelsens viktigaste
moment: framställningen af helgonets död, som man knappast kun-
nat utlämna.
Trots denna ofullständighet tillåta storkyrkorelieferna en i sina
grunddrag säker rekonstruktion af St Jöransgruppens sockel. Fyra
af de här afbildade styckena, stälda bredvid hvar andra, bilda en
sockelsida, sedan de kompletterats med en enkel, något framspnn-
^ Exempel pä dylika cykler:
Väggmålningar i Burg NeukauB i Österrike från 1338. Afb. i Wocel: Die
Wandgemalde etc. i DenkachHften der Wiener Akademie, Bd 10. — Fresker af
Altichiero da Zevio i Padaa, S. Giorgio, frän 1377. — Altartafla af Stephan Lochners
skola frän omkr. 1460 i Köln, Musenm Wallraf-Richartz (katalog-nr 125). — Altar-
flyglar frän senare hälften af 1400-talet i Briigge, Akademien. — Snidadt altarskåp af
Jan Bormann frän 1493 i Brnssel, Mnsée des arts décoratifs. Afb. i MtNZBNBEBGER
nnd Beissel: Zur Kentniaa der Mittelalterlichen Altare. Lief. 9. Frankfart i. K.
1895.
Digitized by
Google
STUDIER RÖRANDE STORKYRKANS SANKT JÖRANSGRUPP. 217
gande fot och erhållit en afslutande bekröning, som kan rekonstrue-
ras efter motsvarande del på prinsessans sockel. Å ena kortsidan,
eller kanske fördelade på båda sidorna, voro donators och donatrix.
sköldar infölda i en inramning motsvarande reliefernas. Prinsessans
sockel var möjligen försedd med högre underbyggnad än hufvud-
gruppens, för att icke den lilla jungfrun alldeles skulle försvinna
bredvid den kolossala ryttarstatyn. Då analoga fall inom tidens
konst äro svårfunna, och då den ursprungliga uppställningen säkert
rättade sig efter lokalens dåvarande utseende, som vi numera icke
känna, vore det naturligtvis alldeles ofruktbart att inlåta sig på
gissningar angående förhållandet mellan kompositionens båda delar:
prinsessan med lammet och helgonet i strid med draken; om den
förra stod framför eller bakom riddaren o. s. v.
Beträffande konstverkets ideela innebörd må nämnas, att man
i denna grupp velat se en allegorisk framställning af slaget vid
Bmnkeberg. 8t Jöran skulle vara Sten Sture, draken kung Kristian,
prinsessan Sverge, påminnande, där hon ligger i bön på sin kastell-
artade sockel, om kvinnorna som »under växlande hopp och ängslan
åskådade striden från stadsmurarna».^
Det är ganska antagligt, att samtiden med konstverket förband
liknande föreställningar. Sten Sture stiftade bilden till tack för
helgonets bistånd i slaget vid Brunkeberg, och hans undersåtar bi-
drogo till de 4,000 mark silfver, som verket uppgifves hafva kostat,
säkert minst lika mycket af nationel som af religiös hänförelse.^
Sedan den tiden är Brunkebergsslaget, Sten Sture och St Jöran
förknippade med hvar andra, och denna omständighet har kanske
lika mycket som St Jöransgruppens eget konstvärde bidragit att
göra denna till Sverges må hända mest kända och mest populära
konstverk.
Jämte St Jöran (bild 30) har jag af bildat en figur, som vid
jämförelse visar så stort släkttycke med den förra, att man nästan
känner sig frestad att utropa: Bet är far och son! Nu är det väl
» C. T. Odhhbb: Lärobok i fäderneslandets historia, Stockholm 1899. S. 105.
« Jfr Historisk tidskrift 1901. S. 76.
Digitized by
Google
218 STUDIER RÖRANDE STORKYRKANS SANKT JÖRANSGRUPP.
icke St Jörans fader den knäböjande bilden framställer, men han
står dock på sätt och vis i släktskap med helgonet. Han återgifver
nämligen Sten Stures morbroder och företrädare som Sverges styres-
ti » "^
f , Äi
iW
dl
p JJ^/
• ,
' -^ctB/
&
^^'^-mnm
f
'^Å -
30. Sankt Jöran.
Detalj af grnppen i Statens historiska
31. Karl Knutsson.
Statyett ä Gripsholm.
Omkr. i/e af nat. storl.
man, Karl Knutsson. Bild 31 återgifver den välbekanta lilla trästa-
tyett, som finnes å Gripsholms slott, och hvilken genom riksvapnet med
bondebåten i hjärtskölden kännetecknas såsom framställande konung
Digitized by
Google
STUDIER RÖRANDE STÖRKYRKANS SANKT JÖRANSORUPP. 219
Karl vin. Likheten i ansiktstypen ledde mig till antagandet, att
St Jörans mästare äfven vore Karl Knutssons. En närmare under-
sökning bekräftar denna förmodan.^
Statyetten är snidad i ek; krona, rustning och dräkt (brokad)
förgylda; på brokaden äro mönster, bårder och foder svarta, på
hameskbröstet rankornament i blått; ansiktsfilrgen är omsorgsfullt
återgifven; håret grått; vapenskölden i guld, blått och rödt. Färgen
är något sliten, men den benhårda krederingen har stått emot tidens
angrepp och är ingenstädes affallen eller ens sprucken. Däremot
har bilden, som det synes, genom någon olyckshändelse förlorat båda
32. Händerna
ä den i Spånga kyrka fQrvarade gipsafgjntningen af Karl Knntssonstatyetten.
sina händer, hvilkas utseende dock en gynsam tillfällighet sätter
oss i stånd att visa. I det bondeska grafkoret i Spånga kyrka i
Uppland finnes nämligen en gipsafgjutning af gripsholmsbilden.
Hon tyckes vara tagen under början af 1800-talet, väl i samman-
hang med öfverlämnandet af originalbilden till gripsholmsamlingen.*
^ Karl Elnatssonstatyetten har förut stälts i sammanhang med St Jöran af K.
Maixseit i Stadier f ra Sverig. Kjöbenhavn 1892. S. 20 o. f.
' Af >Han8 Excellence, En af Rikets Herrar Öfverste Kammarjnnkaren m. m.
Friherre Carl Bonde» (inskrift pä ett vid grlpsholmsfignrens fotplatta päklistradt
papper).
Digitized by
Google
220 STUDIER RÖRANDB 6T0RETRKAN8 SANKT JÖRAN80RUPP.
33. Prinsessan.
Detalj af St Jöransgruppen i Statens historiska maseam.
Digitized by
Google
STUDIER RÖRANDB STORKTREANS SANKT JÖRANSQRUPP. 221
Denna gipsafgjotning har, som bild 32 visar, händer och till och med
mycket karakteristiska händer. Modelleringens hela karaktär och
afven den omständigheten, att några fingrar på yttersta fingerleden
äro försedda med ringar — ett medeltidsbruk, som återfinnes äfven
hoB St Jörans prinssessa — tala emot antagandet, att händerna af
någon restanratör på excellensen Bondes tid (1757—1840) blifvit
med modern arkeologisk noggranhet återstälda. Det är därför i
högsta grad sannolikt, att afgjntningen är tagen på en tid, då ori-
ginalet ännu egde sina händer i behåll.
Jag anser mig ock med fog kunna tänka mig gripsholmstaty-
etten kompletterad efter mönstret af gipsafgjutningen i Spånga och
öfvergår till en närmare granskning af statyetten. Hufvudet visar
grått hår, som ordnar sig öfver pannan i en rad spiralformade lockar
och från tinningen nedfaller åt skuldrorna i parallela valkar. Upp-
näsan må bero på trohet mot originalet, men det bör observeras, att
konstnären kanske nog starkt framhållit hennes form. A ömse sidor
om munnen iakttages ett par upphöjda ränder, som man vore frestad
tyda på en viss beskhet i humöret. Jämföras dessa detaljer med
motsvarande hos St Jöran, återfinner man samma behandling af hå-
ret, samma uppnäsa, fastän yngre och graciösare, samma allvarliga
munvinklar.
Veckbehandlingen är hos gripsholmstatyetten godtycklig och
orolig. Studeras den samma å de punkter, där manteln brytes mot
marken, visa sig veckryggarna ha formen af breda halfsferiska li-
ster, som i oberäkneliga krökar äro fästa på ett platt underlag.
Vända vi oss till St Jöransbilden, återfinna vi samma maner i den
brokadrobe, som omsluter prinsessan (bild 33). Se vi på figurernas
händer, visa Earl Enutssons (bild 32) äfven stor likhet med den knä-
böjande jungfruns. Karakteristiskt för båda är det krokiga lill-
fingret. Dess form är ingen tillfllllighet, utan synes verkligen vara
egendomlig för St Jörans mästare. Samma bildning visar nämligen
den å bild 34 återgifaa handen, som tillhör de på den stora grup-
pens fotplatta, med stor naturalism återgifna resterna af drakens
måltider.
Digitized by
Google
222 STUDIER RÖRANDE STORKYRKANS SANKT JÖRANSGRUPP.
Frågar man
ort, blir svaret
ende reliefen å
sig
sist efter
beträffande
prinsessans
dessa
34-. Underarm med hand.
Detalj frän St Jöransgruppen i
Statens historiska museum.
arbetens konstnärliga hem-
relieferna i Storkyrkan liksom angå-
sockel — Nordtyskland. Att dftraf
draga den slutsatsen, att hela St Jö-
ransgrnppens mästare vore nordtysk,
torde dock vara förhastadt. Den enda
oemotsägliga slutsatsen är väl denna:
i den verkstad, där St Jöransgruppen
arbetades, fans en nordtysk bildhug-
gare — ett faktum, som för öfrigt re-
dan riksantikvarien Hildebrand med-
delat.* En målare i Ltibeck under-
tecknar nämligen ett bref till en
stockholmsborgare : »Henrik Wylsynck,
de den Joryen help maken toe dem
Holm». Om nu denne Wylsynck hul-
pit till vid gruppens polykromering
eller modellerande — ty många af
tidens målare voro samtidigt bildhug-
gare — om han t. ex. snidat våra sex
reliefer, är för närvarande omöjligt att
afgöra, då icke ett enda verk af hans
hand för öfrigt är bekant.
I frågan om St Jörans mästares
nationalitet ega endast St Jöran sjfilf,
hans prinsessa samt den förut nämda
statyetten af Karl Knutsson något
vitsord. Hildebrand har sedan länge *
hänfört de förstnämda till nordtysk
skola. Däremot har Karl Madsen'
återupptagit Messenius gamla notis ^
^ Pä den konsthistoriska kongressen 1 Lubeck 1898 och sedermera pnbliceradt i
Historisk Tidskrift 1901. S. 761.
* Herr Stens Sankt Jöran.
' K. Madsbn: ofvan anf. arb.
* Messenius: Stieopentaprotopolis. HolmisB MDCXI.
Digitized by
Google
STUDIER RÖRANDE 6T0RKTREANS SANKT JÖRANSGRUPP. 223
om en mästare ixån Antwerpen, sammanstält dem med tillvaron af
nederländska skulpturer i Strängnäs och framkastat tanken om en
flämisk bildhuggarverkstad i Sverge vid 1400-talets slut. Mig synes
dock, att en jämförelse med altarskåpen i strängnäsdomens kor tyd-
ligt visar skilnaden mellan flämiskt arbete och den konstskola, som
representeras af St Jöransgruppen. Denna lider nämligen, trots sin
oerhördt liffuUa totalverkan, i många enskildheter af en arkaisk
stelhet, som i Flandern omkring 1489 redan var en öfvervunnen
ståndpunkt. Så exempelvis den schematiska behandlingen af loc-
karna, som icke blott återfinnes hos prinsessan, där den kunde skrif-
vas på en medhjälpares räkning, utan äfven hos helgonet själf (och
hos Karl Enutsson), där man, om någonstädes, måste förmoda mä-
starens egen mejsel. Så den ofvan beskrifna veckbehandlingen, som
i nederländska skulpturer är okänd o. s. v. Däremot är denna be-
handling karakteristisk för några lubeckverkstäder under senare
delen af 1400-talet.^ Detta och annat, såsom ansiktstyper och dräk-
ter, visa enligt min mening, att mästaren liksom hans medhjälpare
Wylsynck äfvensom reliefemas skulptör voro nordtyskar.
Det torde nog altså vara inom den nordtyska konstens område
de forskningar böra anställas, hvilka sätta till sitt mål att uppdaga
St Jöransgruppens mästare, och det är mot bakgrunden af Itlbska
och dem närstående skolor hans verk en gång bör skildras för att
framstå i sin rätta storlek.
* Jfr GoLDSCHiaDT: LUbecker Malerei und Hastik. Tafel 26 o. 23, text sid.
18, spalt 1.
I februari 1902.
JOHNNY ROOSVAL.
Digitized by
Google
Et norsk billedteppe fra Båhuslen.
På den stilfalde teppendstilling, som Nordiska museet i sine
pragtfulde nye lokaler ivåres foranstaltede, var blandt de mange
udmerkede og unike norske vsevninger et stort billedteppe fra Bå-
huslen, tilhörende Gustafsbergs barnhus, Uddevalla. ^ Teppet, der
•efter alt at dömme er et norsk billedteppe ira reformationsårhim-
dredet, har allerede derved sin store betydnrng, da det ikke er så
sserlig mange man kjender af den slags her ilandet.' Desuden er
dette teppe det mest slående bevis for bogillustrationens betydning
for vor teppeindustri.
I en mindre afhandling över vor teppevaevning • har jeg for
-denne gren af vor folkekunst sögt at påvise den store indflydelse re-
formationsårhundredets tyske bogkunst har hävt. I det hele taget
har dette århundredes tyske bogkunst hävt den störste indflydelse
på de nordiske folks bUleddannende fantasi. Be kunstneriske tanker
var i denne tid kanske i endnu höiere grad end nutildags almeneje,
der som nyheder forplantede sig og overförtes til nyt materiale.
Jeg har blandt tidligere kjendte billedtepper fundet enkelte spredte
exempler på sådanne overförelser; men intet kan måle sig med
dette båhuslenske teppe, der giver et bevis for denne antagelse, der
i tydelighed intet läder tilbage at önske.
Teppet fremstiller en rsekke scener fra det gamle og nye testa-
mente. (Se fig. 35). Midt på teppet en stor trsestamme. På venstre
side scenerne fra det gamle testamente: överst rsekker Jeho va lovens
* J. Böttioeb: Nordiska museets utställning afväfda tapeter 1902. Stockholm
1902. Katalog-nr 278.
' H. Gbosch: Qammel norsk billedvavning. Berlin 1901.
' H. Fett: Gammel norsk billedvcBvningt sid. 330 o. f., i Föreningens til norske
fortidsmindesmcerkers Beväring Ärsberetning for 1901. Krifltiania 1902.
Digitized by
Google
ET NORSK BILLEDTEPPE FRA BÅHUSLEN.
225
tavler til Moses, dernnder syndefaldet, neden under sidder en ben-
rad på en grav. I baggrunden jödernes leir og kobberslangen. På
höire side acenerne fra det nye testamente: den knseböiende Maria
överst, dernnder Kristus på korset med lammet ved dets fod,
nedennnder frelseren, der trseder nd af graven, trampende på döden
35. Scener fra det gamle og nye testamente.
Norsk teppe f^a Bähnslen. H. m. 2,49. Br. m. 2,oi.
GaBtafsbergs barnhus. UddevaUa.
15
Digitized by
Google
226 ET NORSK BILLEDTEPPE FBA BAHUSLEN.
og djsevelen. I baggranden englenes forkyndelse. Ved trceets fod
en mand angatfuld vridende sine heender, antageligvis Adam som
representant for den syndige menneskehed, en representation, som
Adam i kunst og teologi i sserlig grad har måttet påtagesig. Ved
hans side står to maend, begge med venstre hand pegende på den
korsfeestede. Handen til venstre er Johannes den döber, medens den
anden vel nsermest er en pendantfigur fra det gamle testamente, an-
tageligvis en af profeterne. Spredt över hele teppet ofte temmelig
umotiveret: fugle, blomster, småbusker, engle og överst tilhöire en
strålende sol mod blå skyer. Selve bården har adprseget renais-
saneeornamentik. Under övre horisontalbård står: nade - kr - oib-
VEN - VID - CHRISTUM - OG - LOPVEN - ER - GIPVBN - VID - MOSB.
Desuden fem mindre indskriftstavler.
Med enkelte små forandringer förekommer fuldsteendig samme
motiv og samme anordning på titelbladet til Kristian III:s bibel fra
1550. (Se fig. 36). Motiverne på teppet kan altså med sikkerhed
siges at vsere bentet herfra eller fra en nser beslegtet bibel f. ex.
Ltibeckerbibelen fra 1534, som jeg desveerre ikke har hävt anledning
til at se. Forskjellen mellem vört teppe og titelbladet i Kristian
III:s bibel er, at Adam på teppet i fremstillingen af syndefaldet
er siddende, medens bibelen har ham stående, og döden her frem-
stilles liggende, medens teppet har den siddende, foruden en del
andre mindre vsesentlige forandringer. Kristian IILs bibel blev i
1550 trykket i Kjöbenhavn af den udmerkede tyske bogtrykker
Ludvig Dietz. Han arbeidede i Rostock og Ltibeck og havde som
dåtidens bogtrykkere sands og smag for kunst. Ben Ifibeckske
bibel, der udförtes paa hans bogtrykkeri (1533—1534) udmerker sig
ikke blöt ved sit smukke tryk, men også ved det rige udstyr med
titelbilleder, trsesnit i texten og kunstnerisk udförte initialer. Alle
disse forsiringer er benyttede i den danske bibel, som hvad udstyret
angår, er en kopi af den Itibeckske. Traesnitene til denne bibel er
udfört af Erhard Altdorfer, hofmaler hos hertug Henrik den fred-
sommelige af Mecklenborg. Altdorfers arbeider vidner om sterk
indflydelse fra Lucas Cranach. Det er hans trsesnit, der ligeledes
er gået över i den danske bibel.
Digitized by
Google
ET NORSK BILLEDTEPPE FKA bIhUSLEN.
i27
36. Titelblad til Kristian llhs bibel.
Trykt Kjöbenhavn 1550.
Digitized by
Google
228 ET NORSK BILLEDTBPPE FRA BÅHUSLEN.
Vort teppes motiv har altså sit udspring fra Wittenberg, der
ikke alene er arnestedet for reformationen, men også for den konst
der fulgte reformationen. Det er vistnok så, at reformationen der
i meget var kunstfiensk, stillede sig i bestemt opposition mod hele
sengotikens muntre og strålende kunst. Ligeledes ansåes den gamle
middelalderske höitidlighed med de fjerne idealistiske og livlöse
statuer for djsevelsk og papistisk afguderi. Reformationens kunst
var som reformationen selv demokratisk og folkelig. Billedbiblerne,
der vel er reformationens betydeligste kunstneriske frembringelser,
er fyldt af folkelige genrefremstillinger med pudsige indfald, for-
nöielige fortsellinger og spsendende handlinger. Og det var under
Lucas Cranach i Wittenberg at denne kunst fik sin autoriserede
form, idet sikkert Luther selv på flere steder har givet direkte
vink og råd. Derved er fremkommet på den ene side denne merke-
lige blandning af folkelig naivitet med al dens forta&llertrang
og fortsellerlyst; på den anden side spidsfindig teologi med sym-
boler og paralelscener fra det nye og gamle testamente, der kunst-
nerisk skal belyse modsaetningsforholdet mellem loven og evan-
geliet, hvilket som bekjendt danner et af midtpunkterne i den
protestantiske dogmatik. Isser i de cranachske altertavler får
denne reformationsdogmatik sit udprsegede kunstneriske udtryk,
ligesom den i billedteppet kommer tydelig frem. Allerede mottoet:
»Nåde er given ved Christum og loven ved Mose» viser jo den
gamle og nye pagt, hvis modssetninger kunstnerisk fremstilles
i teppet. Der findes i Kristiania Kunstindustrimuseum et teppe, *
der kaldes Korsfsestelsen og opstandelsen, som har den samme
wittenbergsk-dogmatiske karakter. (Se fig. 37.) Det fremstiller
korsföBstelsen og ved siden heraf som tilsvarende paralelscene fra
det gamle testamente Abrahams ofring af sin sön. Ved siden af
ham Johannes, der peger på Christi försoningsoffer. Desuden som
på båhuslensteppet Christus trampende på döden og djaevelen samt
Eva med figenblad, vistnok en del af en syndefaldsfremstilling.
Teppet er fra Numedal, mindre end båhuslensteppet og ikke faldt
* Se Geosch forannaevnte bog, pl. IV.
Digitized by
Google
ET NORSK BILLEDTEPPE FRA BÅHUSLEN.
229
så godt i tegningen. Jeg antager, at begge disse tepper har vseret
opheengt i kirker, og man kan således kalde disse med den gamle
middelalderske bensevnelse: »kirkjubunadhr» eller »kirkjutjald». Det
er ikke tvil om, at reformationsårhundredet, der tillige hos os er
renaissaneeårhundredet, havde träng til at erstatte den middelal-
derske pragt, der for en stor del blev kastet ud af kirkerne, med
kunst, der förte den nye tids tale. Hväd kunde da vaere naturligere
end at vaeve ind protestantisk teologi i den gamle middelalderske
teppekunst og dermed smykke kirkens vaegge.
37. Korsfadstelsen og opstan delsen.
Teppe fra Numedal. H. m. 1,m. Br. m. 2,24.
Ennstindnstrimaseet. Kristiania.
I denne reformationsårhundredets merkelige norske billedvsev-
ning indtager dette teppe en fremskudt pläds. Her som i de övrige
tepper finder man ved siden af renaissancens sikre stil en egen-
arted blandning af primitiv kunst. Man finder de samme dekora-
tive lyster, den samme brogede behandling af trser, buske og blom-
ster, den samme umotiverede plasering af dyr — i dette tilfselde
fugle — og de samme oftere forekommende svaevende engle, hvilket
alt på en karakteristisk made rober den primitive fantasi. Den
Digitized by
Google
230 BT NORSK BILLEDTEPPB FRA BÅHUSLEN.
dekorative rand omkring teppet er holdt i mere udpreeget renais-
sance end på noget andet af de norske vsevninger, hvilket skulde
tyde på en tidlig ålder. Jeg antager også at teppets ålder ikke
falder mange tiår efter billedbibelen. Desuden er dette båhuslens-
teppe det mest slående bevis på, hvorledes fremmede elementer lige-
som vsever sig ind i et folks billeddannende fantasi, tbi utalligeer
de veie disse treenger ind for så mere eller mindre orginalt at op-
tages og bearbeides. Stilbevsegelser er som alle kulturbevaegelser
Internationale magter. Det er nyancerne der bliver nationale.
HARRY FETT.
Digitized by
Google
Svenska allmogedräkter/
2.
En småländsk folkdräkt
från 1830-talet
Liksom Sverges öfriga landskap har Småland sedan gammalt
haft sina särskilda härads- och sockendräkter, af hvilka åtminstone
fyra redan på 1700-talet blifvit uppmärksammade och mer eller
mindre noggrant beskrifna. Så hafva C. Linné' och Samuel Krok'
samtidigt 1749 i ovanligt detaljerade redogörelser behandlat värends-
dräkten; för kännedomen om västbodräkten har G-aslander^ på 1770-
talet lämnat värdefulla uppgifter och afbildningar; genom Crselius^
få vi veta, huru allmogen i Tnna läns, Sevedes och Aspelands härad
klädde sig på 1760-talet, och från samma tid ega vi en god redo-
görelse för Södra Möre härads folkdräkt, sådan den samma bars i
Halltorps pastorat.^ Härtill komma Sunnerbo och Östra härads
* Se Samfundet för Nordiska museets främjande 1895 och 1896. Stockholm
1897. S. 36.
' Cabl LiKNja SMnska Resa. Förrättad År 1749. Stockholm 1751. S. 41 o. f.
* Tal, Om Urshults Fastorats Inbyggares Seder, Hållit, Få Småländska
Nationens Sammankomst, I Novembr månad. År 1749, Uti Upsala. Stockholm
1768. S. 14 o. f.
* Beskrifning, Om Sivenska Allmogens Sinnelag, Seder ujid de årliga Hög-
tider, Frierier, Bröllop, Barndop, Begrafningar, Widskeppelser, Lefnadssätt i
Mate och Dryck, Klådedrägt, Sjukdomar och Läkemedel, Ortemas Läge och be-
skaffenhet m. m. Utg. af F. Wbstebdahl. Stockholm 1774. S. 66 o. f.
* M. Ö. Cbjblius: Försök till Ett Landskaps Beskrifning, uti en Berättelse
om Tuna Läns, Sefwedes och Aspelands Häraders Fögderie, uti Calmar Höfdinge
Döme, Calmar 1774. S. 410 o. f.
* A. Hodbbr: Oeconomisk Beskrifning öfver Halltorps och Voxtorps Socknar.
Infdrd i Vetenskaps academiens handlingar för År 1767. Vol. xxvm. Stockholm
1767. S. 148 o. f.
Digitized by
Google
232 SVENSKA ALLMOGEDRÄKTER. 2.
allmogedräkter, som äro jämförelsevis väl företrädda i Nordiska
museets klädkammare. Af dessa två sistnämda torde östrahärads-
dräkten vara den vackraste och hittills minst kända, hvarför vi, i
all synnerhet som vi om henne ega en hel del muntliga uppgifter
af äldre pålitliga personer med godt minne och stort intresse för
hembygdens folkliga odling till vårt förfogande, hafva trott, att en
redogörelse för den samma skulle förtjäna att offentliggöras.
I sina detaljer egde hon rätt många drag, som erinra om våra
borgerliga dräkter på 1750-talet; men någon kopia af dessa var hon
dock icke. En stor del af de dräktplagg, som ingingo i henne, voro
nämligen fullkomligt främmande för stadsbefolkningens klädsel, och
där lån föreligga, hafva dessa under sockenskräddarens konsterfarna
händer erhållit en så karakteristisk prägel, att hon med alt fog
kan inregistreras bland våra svenska folkdräkter.
Så vidt vi nu känna, bars hon allmänt utan några större skilj-
aktigheter inom häradet och får altså betraktas såsom en härads-
dräkt.
Några sockendräkter i samma betydelse som t. ex. Dalarnas
hafva antagligen icke förekommit inom detta område; men mycket
troligt är, att smärre växlingar i snitt och material gjort sig gnäl-
lande inom skilda socknar, så pass stora, att en kännare af häradets
befolkning kunnat på dräkten åtskilja sockenborna, då de varit
samlade. Enstaka uppgifter gifva åtminstone skäl för en sådan
förmodan. Så berättar Samuel Rogberg i sin Smålands beskrifhing,^
att Bäckseda sockens manliga befolkning på 1760-talet »något slösa
i klädedrägt. Drängen måste nödwändigt hafwa kläder af finaste
kläde, emedan sådane plagg af walmar och hemagjorde tyger hållas
för mindre hederlige.» Däremot berömmas näshults- och stenberga-
boarna enhälligt för sin allvarsamma och enkla klädsel.
Mansdräkten karakteriserades enligt Creelius* redan på 1760-
talet af en egendomligt skuren långrock, som vid nämda tid bars
nästan öfveralt inom häradet. Om hans snitt och färg föreligga
dock inga närmare uppgifter. Af en oljemålning (bild 38), som är
* Historisk Beskrifning Om Småland I gemen. CarlscroDa 1770. S. 726.
• M. G. Ceälius: anf. arb. S. 411.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
målad 1782. Från S
Origin. i !«
Digitized by VjOOQIC
nkr. ' 5 af nat. storl.
Nr 11,954.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOOEDBÄETER. 2. 233
utförd 1782 af klockaren i Skirö Karl Henrik Ehrenberg,^ och från
hvilken närstående begrafningscen är lånad, synes framgå, att
mannens kyrkrock varit blå eller äfven grå, att han räckt till knä-
vecken, och att han nedom axlama stundom haft en tvärgående list,
hvilken bildade en kort hålk kring öfverärmen. Denna senare an-
ordning erinrar onekligen om Gustaf Illrs s. k. svenska dräkt, men
förekommer i så väl södra Sverges som Dalamas folkdräkter, långt
innan den svenska dräkten var påtänkt, och torde vara en kvar-
lefva från förra delen af 1600-talet.
Med obetydliga förändringar bibehölls den gamla långrocken
inpå 1830-talet och var på denna tid i helg blå eller svart, i hvar-
dagslag grå, utan krage eller i ett senare stadium försedd med stånd-
krage samt fodrad. Till rockfoder användes randigt och brokigt
ylletyg, om det skulle vara riktigt fint, och det lär ej varit ovan-
ligt, att »kära mor» för detta ändamål fick släppa till en af sina
aflagda randiga kjortlar, då »hosbonnen» skulle hafva en ny rock.
Han hopfästes framtill från halsen till lifvet än med hakar och
märlor och kallades då hdkarock, än med knappar af samma slags
tyg som rocken, men med stommar af trä, hvilka borrades af skräd-
daren, då han sydde plagget.
Jämte långrocken brukades korta blå eller svarta tröjor med
skört baktill och sprund med knappar vid händerna; men detta
plagg användes näppeligen till den stora högtidsdräkten, d. v. s. i
sorg- eller böndagsutstyrseln.
Benkläderna voro i regel af hemberedt bockskinn, färgadt med
golockra, och tämligen snäfva samt slöto vid knäna, där de å benens
utsida nedtill hade sprund, som knäptes med kullriga eller flata
fyrkantiga mässingsknappar; kring benen fasthöUos de dess utom
medelst en linning, som hopfästes med ett mässing- eller silfver-
spänne, hncispännet^ och kring veka lifvet af byxgjorden. som hvilade
^ Han var fSdd 1728 och lefde ännn 1796. Jämte den n&mda m&lningen eger
mnseet en af honom målad eldskärm, som tillliört norlinska prästhnset i Skirö, och
en genrebild, framställande »Bonde-lyckan». Äfyen i egenskap af träsnidare omtalades
han af de gamle s&som en märklig man, och ett par ännn bevarade arbeten af honom
f^en käppkrycka i Kordiska museets samlingar och en mansbild i dräkt frän Gnstaf
111:8 dagar, i enskild ego) visa, att berömmet icke var oförtjänt.
Digitized by
Google
234. SVENSKA ALLMOOEDRÄKTER. 2.
på höfterna — däraf namnet ledbankaböxer — och hopknäptes öfver
magen. Hängslen voro ännu en okänd lyx i bondens dräkt. Fram-
till hade byxorna en så kallad läm, hvilken gaf anledning till be-
nämningen lämmdböxer^ och som knäptes i sidorna och vid gjorden
med stora blanka mässingsknappar, ju större ju hedersammare.
Fickor förekommo ej. men på byxgj ordens insida fans under-
stundom en liten skinnväska, i hvilken byxsäcksuret förvarades.
Knäbyxorna höllo sig länge i bruk, och ännu på 1860-talet fick
man här och där vid kyrkorna om söndagarna se en eller annan
»hårdvallsgubbe» bära dylika plagg, men på sista tiden så godt som
alltid af mörkt kläde eller vadmal.
Vid högtidliga tillfällen brukades en
röd eller blå väst med hög ståndkrage,
sidofickor och två knapprader samt så
kort, att skjortan syntes och pöste nt
emellan västen och byxgjorden. Mellan-
rummet kallades skämtsamt savemåimx;
det hände nämligen emellanåt, att byx-
39. Skospänne af klockmetall, i « , i o i n, i 9ii
, . Q. , , orna förlorade fästet på höiterna och åkte
frän Stenberga socken. ^
Omkr. V« af nat. storl. ner ett stycke, hvilket ffiorde, att bäraren
Origin. i Nordiska museet». , , ^; , , ^ ^ . :i ,,
hade rätt mycket bryden med att som
det hette >sava>, såga, upp dem igen.
Till en äldre dräkt hörde ett slags västar, som närmast liknade
en ärmlös tröja och hade ryggstycke af samma slags tyg som fram-
styckena. I likhet med de of van nämda västarna hade de två
knapprader och ståndkrage; men saknade fickor och räckte ner om
höfterna. Ännu på 1820-talet fick man se en eller annan af de
gamle gubbarne bruka dylika plagg, som på folkspråket kallades
lifstycken.
Strumporna — hosoma — voro hvita och svicklade, d. v. s.
stickade afvigt och rätt, samt fasthöUos under knäskålarna medelst
brokiga tofsprydda hoseband, som knötos i ögla på benens utsida.
Den vanliga fotbeklädnaden utgjordes vintertiden och i hvar-
dagslag af becksömskor med breda »näsor» och spikbeslagna klackar.
"~ ^r 21,120.
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOGEDRÄKTER. 2.
235
De knötos öfver vristen med långa skinnremmar och påminde för
öfrigt rätt mycket om barocktidens skodon. I högtidslag brukades
däremot s. k. vändskor och till dessa hörde sinkor^ häljäm, och stora
gjntna metallspännen (bild 39). Silfverspännen i skorna förekommo
emellanåt äfven bland bönderna, men ansågos vara höjden af lyx
och antyda, att egaren var en storbonde.
»Urväder9hätta>
frän Skirö en, Östra hd.
Omkr. Va af nat. storl. Origin. i
Nordiska museet. ^
»Menar du ja krusar dej,
för du har silfverspänne i skoa,
for inna kväller denna da,
så har du supit upp dem på kroa»
kunde det stundom låta, erinrande om att högfärd går för fall, och
att allting är förgängligt under solen.
Vintertiden förstärktes benklädseln med snösockor af vadmal
eller stickade af getragg, i senare fallet kallade raggsockor, och
försedda med hällor af fina stålkedjor.
> Nr 8,680.
Digitized by
Google
236 SVBNSKA ALLHOGEDRÄETER. 2.
Inomhus och i gästabudslag brukades en s. k. pichelufva, topp-
mössa, stickad af rödt eller hvitt ullgarn, stundom enfärgad, stun-
dom randig på tvären; men eljest svarta bredskyggade och rwid-
kulliga filthattar, som dock rätt tidigt på 1800-talet utbyttes mot
ett slags cylinderhattar af långhårig felb. För öfrigt nytjades bred-
kulliga hättor med skärm, stundom kaschetter och vintertiden s. k.
urvädershättor af rödt vadmal med bräm af ludet skinn (bild 40),
kända under benämningen karpuser redan i 1600-talets folkdräkter.
Till den gifte mannens kyrkdräkt hörde äfven ett långt spanskt
rör med silfverknapp och, om det skulle vara riktigt bra, ett fladd-
rande silkeband, knutet kring käppen eller i en liten silfverbygel
å den samma.
Tillägga vi, att bonden i hvardagslag hela året om brakade
förskinn, att han sommartiden drog en kolt af grof linneväf^ bussaron,
på öfverkroppen och att han emellanåt, särskildt höst och vår nyt-
jade träskor, samt att han bar håret benadt i pannan och nedkam-
madt åt sidorna, torde vi i det väsentligaste hafva redogjort för en
östrahäradsbondes yttre människa vid slutet af 1700-talet och början
af följande sekel inpå 1830-talet.
Kvinnornas klädsel (bild 41) var här som öfveralt, där särskilda
folkdräkter brukats, i hufvudsak ålderdomligare än mannens och vft-
sentligt mindre än denna påverkad af samtidens herrskapsdräkter.
I sina hufvuddrag var kvinnodräkten minst hundra år efter sin tid.
Vi skola i det följande påpeka några i denna dräkt ingående be-
ståndsdelar, som torde vara att anse som kvarlefvor från till och
med 1500-talets dräkter för högboma fruar och fröknar.
En intressant bild af östrahäradskvinnornas äldre högtidsklädsel
lämnar den förut i sammanhang med vår redogörelse för mans-
dräkten omnämda målningen af klockaren Ehrenberg. Hvad som
särskildt karakteriserade henne, voro de starka l^rgerna och de
egendomliga hvita hilkoma.
Ett par årtionden senare hade dock dessa hvita mössor för-
svunnit; men i öfrigt bibehölls samma dräkt utan några större för-
ändringar till inpå 1830-talet. Hon utgjordes af de ännu bland
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOGEDRAKTER. 2.
287
41. Kyrkdräkt
från Alseda socken.
Origin. i Nordiska museet.
Digitized by
Google
238
SVENSKA ALLMOQEDRÄETBR. 2.
allmogen vanliga kvinnoplaggen: kjol, tröja, förkläde, hufvud- och
halsduk, mössor af olika slag samt strumpor och skor.
Kjolen var på gammalt vis lös, ej fastsydd vid ett öfverlif,
och så kort, att strumpor och skor syntes, öfver höfterna och
baktill var han lagd i djupa veck, under det att framvåden, som
af sparsamhetsskäl ej sällan bestod af enklare tyg än. kjolen i
öfrigt, var slät. Detta berodde därpå, att man aldrig, då man var
»grannklädd», gick utan förkläde.
Af skäl, som vi ej känna, ansågs det
nämligen knapt förenligt med skick
och goda seder att uppträda utan
detta plagg, en uppfattning, som, i
förbigående nämdt, spåras inom vidt
skilda bygder af vårt land. Om-
kring veka lifvet slöt kjolen så,
att han hvilade på höfterna och
fasthölls där medelst en linning,
kjortlajora, som med hake och
märla knäptes i vänstra sidan öfver
kj or telsprundet.
Till skilnad från de kjolar, som
alt igenom voro sydda af likartadt
tyg, kallades de nyssnämda med
framvåd af enklare material för
lämmakjortlari
I likhet med dräktskicket under
gamla tider, saknade kjolen i de
flesta fall ficka. Denna ersattes emellertid b£ en väska (bild 42),
som omväxlande hette lomme, lösfåJck eller karakteristiskt nog snapp-
säkk. Hon var prydd med applikationsbroderier eller annan konst-
söm och bars medelst en metallhake, lommahaken^ fäst i kjortel-
gjorden på högra eller vänstra sidan samt till hälften skyld af
förklädet. Emellanåt brukades tvänne sådana väskor, som då voro
fastsydda vid ett band på så sätt, att, då bandet knöts kring lifvet,
väskoma kommo att hänga en i hvardera sidan.
42. Lomme
frän Nye sn. Medlet af 1700-talet.
Omkr. V* af nat. storl.
Origin. i Nordiska mnseet.
Digitized by
Google
SVBNSKA ALLMOGEDRåKTEK 2. 239
I fråga om kjolarnas färg tillät man sig stor omväxling.
Sålunda brukades svarta eller blå kjolar i högtidslag och om vintern,
under äldre tid äfven röda, men dessa hade kommit ur bruk långt
före den nu lefvande gamla generationens minne; vidare hade man
hvita och framför alt storrandiga kjolar i brokiga färger; dessa två
senare tillhörde dock sommartidens kyrk- och heldagsstass. Hvar-
dagskjolama voro ytterligt enkla. Vintertiden gick man klädd i
yllekjolar, till hvilka garnet var spunnet af grof fårull, blandad
än med nöthår än med valsull (affall, som köptes vid pappersbruken)
och färgadt dels svårt, dels färnbocksrödt. Tyget till dessa väfdes
treskäft med randningen på inslaget. Sommartiden brukades ran-
dade linnekjolar af rostgult och hvitt blångarn.
Till så väl vinter- som högtidsdräkten hörde en kring halsen
djupt ringad vadmalströja med långa skört, snäfva krokärmar och
slag med sprund vid händerna. Under sorg, vid nattvardsgång och
i högtidslag var hon svart, eljest omväxlande grön, röd och blå.
Vintertiden buros ännu i mannaminne allmänt skörttröjor af fäU-
beredt fårskinn, dock endast till arbetsdräkten. Under den varma
årstiden brukades ofta tröjor af linne- eller bomullstyg, i förra fallet
gärna bredrandiga med tuskäftad hvit botten och upphöjda ränder
af rödty blått och flammigt garn, i senare fallet än helt hvita, än
småblommiga med tryckt mönster. Då tyget var randigt, kliptes
ärmarna så, att ränderna kommo på tvären.
Ånnu vid 1820-talets början nytjades dylika långtröjor allmänt,
men mot årtiondets slut ändrades snitten: skörten gjordes kortare,
och tröjorna fingo små veck, öron, vid ryggsömmens slut samt öfver
dessa ett par kulörta glasknappar. I bästa fall hopfästes tröjorna
med hakar och hyskor, eljest med knappnålar.
Vid kyrkbesök eller gillen om sommaren, då man från och med
Kristi himmelsfärdsdag gick utan tröja och i linneärmarna, bruka-
des ett vanligen rödt lif stycke (bild 43) af kläde, rask, satin, damast
eller hemväfdt tyg, med små rottingspröt eller fiskben och prydt
med stickning och kedjesöm i hvitt eller svart, stundom med platt^
styngsbroderier i flere färger. Karakteristiskt för detta plagg var
en rad uppvikta flikar, kallade flakJcar, som voro fästa vid lif-
Digitized by
Google
240
SVENSKA ALLMOGEDBlETER. 2.
styckets skinn skodda kant och bildade ett slags bälte kring veka
lifvet. Äfven till hvardagsdräkten hörde ett dylikt lifstycke, men
af lärft, blått — »potteblått» — eller gult — rostgult — , i förra
fallet färgadt med indigo, som måste genomgå en för luktsinnet
ytterst plågsam beredning i urin, i senare fallet med jämvitriol
löst i vatten och asklut i två olika lösningar, i hvilka tyget växel-
vis arbetades, till dess man erhöll den önskade färgstyrkan.
Liksom tröjan var lifstycket djupt urringadt kring halsen och
öfver bröstet, men hopsnördes framtill med en skinnrem eller ett
kulört silkesband,
som drogs genom
blå- eller hvit-
trensade snörhål
— vanligen fem
på hvardera sidan
^^^^ _^«,^ — ^ ^^^ ^^^^^
^-^^^mS^^^^^^H^»^ bröstet. Snörmär-
lor af metall om-
talas ej.
Till detta lif-
stycke hörde maw-
schettesärken, ett
långt linne med
utsydda linnings-
43. Lifstycke
fr&n Alseda sn, Östra hd. Vs af n&t. storh
Origin. i Nordiska museet.^
ärmar och vec-
kade remsor vid
handlederna, eller,
då man ej hade manschettsärk eller ville slippa besväret att byta
linne, en öfverdel, som drogs utanpå särken och slutade strax nedom
bröstet. Ärmremsorna knötos till sammans vid handlederna med
gröna silkesband — ärmknappar förekommo sällan — och voro for
öfrigt prydda med hvarjehanda slags konstsöm. I en visa, anteck-
nad i Skirö socken, berättar en gammal ungmö vid tanken på sin
ungdomstid:
' Nr 8,673.
Digitized by
Google
8VBKSKA ALLMOGBDRÄETSR. 2.
241
Nfir jag var flfcka, då var jag så grann,
hade lintyg af sliaBing med ntaydda firraar,
strumporna va f&rgade i rödan konsionell,
och skorna hade krusiga karmar.
I hvardagslag och för öfrigt, när man ej ståtade i lifstycken,
brakades grofva lintyg med halflånga hålkärmar samt liksom man-
schettsärken bestående af upplöt och nerdel, den förra af lärft, den
senare af >enträning>, tunn vftfnad med blångams varp och skäkte-
falls inslag, eller af blånväf med blångam till både varp och in-
slag; i båda fallen grof och hvass som en tagelskjorta. Något sär-
skUdt nattlinne hade allmogen
icke. Det berättas med anspråk
på sanning, att till och med rikt
bondfolk på gammalt medeltids-
vis stnndom sof utan linneplagg.
Kring halsen bars under lif-
stycket ett halskläde af kattan,
islissingi, damast, skir duk eller en
silkesduk, vanligen den s. k. brua-
schalen, som på bröstet hopfästes
med ett större eller mindre
spänne, med anledning af sina
skålformiga h ängen kalladt sM-
laspånne eller lövafäste (bild 44).
Då tröjan nytjades, tillkom ännu
ett halskläde, som utbreddes
öfver axlama, nedstoppades öfver bröstet under tröjan, dock så, att
det andra halsklädet med sitt spänne syntes, men fick hänga löst
P^ lygg^i^ nied en snibb, ju längre dess bättre och hedersammare.
Förklädet borde vara mycket bredt och synes ännu vid 1800-
talets början liksom under 1600- och 1700-talen burits lika långt
som kjolen. I högtidslag brukades alltid hvita förkläden af slissing
eller hemväfd nettelduk; men till den vanliga kyrk- och helgdags-
dräkten hade man omväxlande kattunförkläden och förkläden af
44s Löffäste af sllfver,
fr&n Ökna socken. Nat. storl.
Origin. i Nordiska museet.^
* Nr 14,871.
16
Digitized by
Google
242 SVENSKA ALLMOGBDRÄETBR. 2.
konstväfdt tyg, utfördt i »kroka- och plattamönster» med åtta solf
och sex trampor. Till kattunsförklädena användes vanligen silkes-
band såsom knytband. De hemväfda förklädena åter knötos med
hemgjorda band, så långa, att de kunde tagas ett slag öfver tröjans
»öron» och knytas i vänstra sidan med öglor och hängande ändar.
Detta ansågs tyda pä förmögenhet; men om en tjänstepiga eller
torpargumma tillät sig ett dylikt öfverdåd, gick hon ej gärna fri för
klander. Hon »broja som en rust hallar mor», hette det då om henne.
De hemväfda förklädesbanden voro antingen plattaband, utförda
i rosengång, eller plockeband, med upphöjda mönster af timglas
»gaflar» och liggande åttor, väfda af rödt och hvitt eller blått och
hvitt ylle- eller linnegam.
Hufvudbonaden för kvinnorna utgjordes dels af en mössa när-
mast hufvudet, dels af en hufvudduk, som lades i tresnibb och knöts
öfver mössan med en lös knut under hakan. Skulle det vara riktigt
fint, borde klädet brytas i en spetsig vinkel — tipp — öfver pannan,
så att mössan och pannlinet kommo till synes.
På 1820-talet och äfven under följande årtionde klädde sig de
unga hustrurna och flickorna om söndagarna i tunna hvita hufvnd-
kläden med dels väfda, dels broderade mönster, och som på grand
af väfnadsarten och mönstren kallades brocherade kläen och blakläen.
Särskildt omtyckta voro de dukar, som hade mönster sydda i kedje-
söm på genombruten botten, och som på grund af dessa mönsters
förmenta likhet med en knytnäfve buro det egendomliga namnet
»örfilakläen».
De äldre hustrurna och enkorna åter buro gärna en brokig
silkeduk, bruakläet, som de en gång fått såsom »begåfning» af sina
män, öfver det hvita klädet och uppveko sedan en kant af detta
framtill öfver silkesduken.
Vid nattvardsgång, sorg, på böndagar och stora högtider, som
hade annandagar, voro alla gifta och ogifta iklädda mycket stora
hvita sockerdukskläen, så att kyrkan vid dylika tillfällen »på kvin-
folkasia var hvit som en snö». Dessa dukar knötos med långa
snibbar under hakan och hade två fållar, en bred och en smal, kring
ansiktet samt neddrogos ett stycke i pannan.
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOaEDRÄETER. 2.
243
Bar man sorg efter någon nära anhörig, tillkom en bred hvit
remsa eller en hoplagd duk, pannekläet, som knöts öfver hårfästet
i pannan med en knut i nacken. Enligt en uppgift, hvars tillför-
litlighet vi dock ej varit i tillfälle att kontrollera, lär man vid
djup sorg någon gång burit munnalcläe, en hvit duk, som täckte
mun och haka samt knöts i ögla öfver hjässan. Säkert är emeller-
tid, att ett dylikt sorgplagg användts långt in på 1800-talet i
Unnaryds socken i Västbo härad. ^ Det är intressant att se, huru
på 1540-talet samhällets mest uppsatta och högättade damer klädde
sig i liknande dukar.
Troels Lund berättar ex-
empelvis, att den danska
prinsessan Anna i hemgift
fick sexton sådana mun-
dukar af fint lärft, då hon
1548 flyttade till Sachsen.»
Som en allmän regel gäl-
de, att den sörjande kvin-
nan skulle visa så litet som
möjligt af sitt ansikte.
Så vidt vi känna, af-
lades pannklädet redan på
1820-talet, må hända något
tidigare, men de stora sorg-
klädena hafva bibehållits
långt iDcmot vår tid.
Alla dessa slags hufvuddukar köptes af >västgötaknallame> och
voro mycket dyrbara. Sålunda kunde ett vackert bladkläde kosta
15 daler, i vårt mynt kr. 2,50, och ett stort sockerdukskläde ända
till 18 daler (3 kr.), hvilket på en tid, då en ordentlig piglön utgick
med högst 10 kr., måste betraktas som mycket penningar.
* Jfr G. Djurklou: Unnarshoamea Seder och Lif efter Lasses i Lassaberg
anteckningar. Stockholm 1874. S. 16.
• T. Lund: Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det 16:de Aar-
httndrede. I. B. 4. Kjabenhavn 1882. S. 180.
» Nr 38,648.
45. Bindmössa
frän Skede sn, Östra hd. Omkr. Vs af nat. storl.
Origin. i Nordiska maseet.^
Digitized by
Google
944 SVENSKA ALLMOGEDRAETBR. 2.
I hvardagslag brukades, då som ännu, rutiga hnfvudkläden.
kallade näsdukar, antingen af ylle eller linne, beroende af årstiden,
och under skördetiden ett slags nackhattar af halmflätor, med breda
brätten, ej olika dem, som bäras af frälsningsarméens kvinliga soldater.
Under hufvudduken buro de gifta kvinnorna en mössa af väx-
lande form, ämne och färg, hvilken i likhet med 1500-talet8 hufvor
slöt tätt till hufvudet och skylde håret. Sålunda brukades hvita
mössor af linneväf eller »slissing», brokiga mössor af siden eller
tryckt bomullstyg, stickade yllemössor, kallade lurkar ^ samt knutna
och trädda, ja stundom knypplade mössor. I Nordiska museets
samlingar fbrvaras en blå linnemössa från Skirö socken, som är ut-
förd i hålsöm och prydd å hvardera sidan med blommor i olika
bottnar, ett plagg, som utan tvifvel kostat ett otroligt arbete. Af
jämförelsevis sent datum är bindmössan (bild 45). A Ehrenbergs
målning förekomma visserligen tvänne kvinnor bärande denna hnf-
vudbonad, men enligt en tämligen säker uppgift föreställa de präst-
frun och klockarmadamen. Alla bondgummorna framställas däremot
klädda i hvita hilkor, ej olika dem som intill våra dagar brukats
inom en eller annan dalsocken.
Af strödda uppgifter framgår emellertid, att bindmössan vid
1790-talets slut började användas som annandagsmössa för rika
bondbrudar. Och härmed var gärdet uppgifvet. Af brudmössoma
blefvo heldagsmössor, och det dröjde icke länge, förr än till och med
flickorna började lägga sig till med denna hufvudbonad. Bedan på
1830-talet brukade nattvardsflickoma bindmössor, »då de stodo på
gången», såsom konfirmationsakten kallades. Till sist blefvo bind-
mössorna så omtyckta, att gummorna ej ens i hvardagslag kunde
vara dem förutan. Men då man ej hade råd att slita dyrbara
mössor af silke, skaffade man sig sådana af enklare material med
målad botten och målade blommor, och dessa gingo i bruk under
namnet målemösser (bild 46).
Om bindmössans form och utstyrsel torde vi ej behöfva säga
många ord. Som bekant utgjordes hon af en half klotformig stomme
af papp, klädd med siden eller annat dyrbarare tyg och prydd i
nacken med en bandros, på östrahäradsmål hånnaros^ af sidenband.
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOGEDRÄETER. 2. 245
Till hustrurnas bindmössor hörde slutligen mösselinet eller stycket,
hvilket däremot snart sagdt aldrig ingick i flickornas hufvudbonad.
Ett sådant stycke utgjordes dels af en efter mössans kant konturerad
linneremsa, kallad linet y dels af stycket, som var fastsydt vid linet
och bestod af en mer eller mindre dyrbar spets eller ock af en tyll-
remsa, prydd med trädda stjärnmönster, uddar, blommor och dylikt.
Under århundradets två första tiotal var stycket alltid goffreradt;
men mot 1830-talet blef det modernt att bära det slätt och stramt
efter hufvudet.
46. >MälemÖ88a>
fr&n Pelarne sn, Sevedes hd. Omkr. Vs af nat. storl.
Origin. i Nordiska maseet.^
Goffreringen skedde för hand, vanligen öfver strumpstickor och
fordrade en särskild öfning, sonl ej alla egde eller hade tillfälle att
ska£Fa sig. Oftast fans dock inom hvarje socken åtminstone en bond-
kvinna, som satt inne med konsten att, som det hette, krusa lin; i
värsta fall fick man vända sig till mössmakerskan i orten eller till
»prestamamsellera», där sådana funnos.
Ungefär samtidigt med styckets omdaning inträdde äfven för-
ändringar i fråga om mössans utstyrsel och form. Till en början
var hon rikt prydd med broderier i kedjesöm, stundom äfven med
påsydda paljetter och guldspetsar — i en skämtvisa från 1800-
» Nr 37,561.
Digitized by
Google
246
SVENSKA ALLMOGEDRÄETER. 2.
talets början omtalas en >binnemössa me' gulan trens i kring», hvar-
med väl en guldspets åsyftas — och så stor, att hon omslöt ungeftr
halfva hufvudet; men så småningom försvunno broderierna, och mös-
sans omfång minskades, under det att bandrosettemas ändar ökades i
längd. Såsom något synnerligen märkligt omtalas, att ortens riks-
dagsman vid midten af 1830-talet, då han kom hem från riksdagen,
medförde åt sina »kvinfolk» bindmössor, som ej voro större än in-
sidan af en liten hand, men försedda med halfalnslånga nackband.
Såsom antydts, syddes bindmössorna inom
häradet på beställning, men kunde äfven er-
hållas färdiggjorda i städerna. Då ett ungt
par kommit öfverens att bilda hjonelag, och
far gifvit sitt löfte till förbindelsen, styrdes
kosan till någon närliggande stad för att köpa
»begåfning», och i denna ingick äfven »brua-
mössani. Men hade man ej tillfälle att göra
en dylik långresa, fans råd på närmare håll. I
Alseda socken lefde redan på 1820-talet ^n
kvinna, man och man emellan känd under namnet
>mösseramsa>, som stod högt i ropet för sina
konstfärdiga arbeten i mössväg, och som under
från Karlstorps sn. en längre tid var östrahäradskvinnornas möss-
Omkr. Vio af nat. storl. a. -rwii t_ j j. \ i. t
Origin. i Nordiska mnseet.* leverant. Då hon dog, upptogs yrket af en
hennes dotter, som sedan stod till tjänst med
sin konst, så länge bindmössorna voro i bruk. Af henne ega vi
följande beskrifning på huru en sådan mössa gjordes. Tyget, som
tillsläptes af beställaren, spändes i en sybåge, omkring V* aln i
fyrkant, hvarefter mössans konturer och broderimönster uppritades.
Broderierna utfördes med tamburnål och i brokigt silke. Då detta
arbete var undanstökadt, fästes tyget öfver en fodrad och å ut-
sidan vadderad kalottliknande stomme af papper, som formats öfver
en mösstock (bild 47), hvarefter mössan monterades med smala
kantband och en nackrosett, den förut nämda »bånnarosa». Priset
å en bindmössa växlade mellan 1,50 och 3 kr,, men kunde uppgå
' Nr 1(5,030.
4-7. > Mössestock»
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOGEDRlETBR. 2. 247
ända till 4 kronor, hvilket dock ansågs oerhördt dyrt och öfver-
dådigt.
Hvad håret angick, buro bondkvinnorna det på samma sätt som
1500-talets matronor och höllo strängt på den gamla seden att dölja
det så mycket som möjligt. En god hjälp härutinnan hade de i
sina mössor, som gingo långt fram i pannan och obarmhertigt slöto
sig efter nacken. Ej ens brudarna tillätes att bära utslaget hår.
Den enda frihet man i detta hänseende tillät sig var, att, sedan
bindmössorna kommit i allmänt bruk, upplägga håret i en liten
buckla i nacken under bandrosetten.
Så långt man kunde minnas till baka, hade kvinnorna burit
uppstruket hår, d. v. s. uppkammadt öfver hjässan från pannan.
För att hålla det slätt och stramt användes ett band, hårstryJcen,
som lades under det bakåt kammade hårfallet, lindades hårdt om-
kring hufvudet och ströks sakta från pannans hår&ste bakåt till
nacken, där det slutligen knöts intill hufvudet kring hårsamlingen.
På 1830-talet inträdde emellertid en förändring i hårläggningen,
bestående däri, att en och annan bland »däkera», flickorna, då tog
till att fläta och »skeda», bena, håret. Till en början väckte denna
»högfärd» naturligtvis mycken förargelse och gaf anledning till upp-
tuktelse, som emellanåt kunde vara ganska handgriplig. En ung-
mö, som en söndag sin moder ovetande kammat sig på det nymodiga
viset, blef, då hon kom fram till kyrkan, och modern fick syn på
»otyget», af denna förd bakom kyrkväggen och efter en hårdhändt
tillrättavisning tvungen att ordna håret på »folkavis»; förr än detta
skett, fick hon ej med sin fot träda öfver kyrkans trösklar. Hän-
delsen lär gjort så djupt intryck på henne, att hon sedan i all sin
tid bar uppkammadt hår. Förföljelsen mot det nya hårmodet hade
dock en alldeles motsatt verkan än den afsedda, ty innan man
visste ordet af, uppträdde den kvinliga ungdomen allmänt med
håret benadt i psuinan och flätadt i nacken. De äldre höllo dock
fast vid bruket från sin ungdom, och ännu vid slutet af 1860-talet
kunde man vid kyrkorna om söndagarna få se kvinnor n^d upp-
struket hår.
Digitized by
Google
24a
SVEN8KA ALLMOQEDRÄKTBR. 2.
Kvinnomas ben- och fotbeklädnad utgjordes liksom männens af
hosor och lågskor, och härvid förblef det till inemot 1840-talet, då
sockenskomakame började sy snörkängor. Hosöma voro stickade af
ullgam, till färgen hvita, mera sällan röda, men i båda fallen
svicklade och vaJkade. Sydda strumpor af vadmal och skinn, som
eljest långt inpå 1800-talet ingingo i en del svenska folkdräkter —
48. Handskar af hvltt skinn,
fr&n Nye Bockeo. Omkr. V4 af nat. storl.
Origin. i Nordiska maseet.^
vi kunna exempelvis nämna delsbo- och vingåkersdräkterna — torde
icke i mannaminne brukats i Östra härad, däremot omtalas ett slags
helgdagsstrumpor, afsedda fbr den varmare årstiden, hvilka hade
skaft, sydda af hvitt lärft, och fötter, föten^ stickade af hemspunnet
bomullsgarn. Hosorna sparades dock så mycket som möjligt, och
1 Nr 52,902.
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOaBDBÄKTBE. 2. 249
att gå kippskodd var, då årstiden medgaf det, ganska vanligt äfven
i helg. Vintertiden klädde kvinnorna sig i hecksömskort äfven kallade
svenskskor af hemba^kadt läder, med låga spikbeslagna klackar ooh
tjocka bottnar med mellanlägg af näfver. Åfven träskor förekommo
i dagligt bmk, men användes endast vid gröfre arbete såsom vid
sysslor i ladngården, o. s. v. Under sommaren och i gilleslag ut-
byttes becksömskorna mot vändskor, som voro af skinn med afrun-
dade tåspetsar och mera nrringade öfver vristen än becksömskorna.
I regel voro skodonen ytterst enkla. Vi hafva i det föregående
omnämt skor med krusiga »karmar», kappor, men för öfrigt synes
det i östra härad icke varit brukligt att slösa någon konst på
skornas utstyrsel.
Voro skodonen enkla, utvecklades så mycket större prakt i
fråga om händemas beklädnad. Handskarna hörde, som bekant,
bland annat till de fästegåfvor, som en ung man förärade sin lit-
korade och synas i denna egenskap spelat en ej obetydlig rol. En
antydning åt det hållet torde ligga i den gamla kända dansleken:
HandBkarna du gaf mig,
de gick icke p& mig.
Vill du icke ha mig,
får du låta ya mig, o. s. v.
Under sommaren buros grant utsydda handskar af hvitt eller
blått skinn med silkesbroderier i plattsöm, framställande stiliserade
fåglar och växter, den regerande konungens monogram m. m. Någon
gång lånade man, såsom närstående afbildning (bild 48) af ett
par handskar med Adam och Eva vid hvar sin sida om kunska-
pens träd visar, bilder ur den heliga historien till mönstermotiv
för sina broderier. För öfrigt brukades broderade svarta half-
handskar med ett trekantigt, vanligen rödt uppslag öfver handen
(bild 49). Till sorgdräkten hörde hvita fingervantar och äfven half-
vantar, stickade af bomullsgam, och till vinterdräkten mulvantar,
äfven kallade bälgvantar, i stor omväxling så väl med hänsyn till
material som utstyrsel. De dyrbaraste bland detta senare slag af
handbeklädnad voro muddera (bild 50), af rödt skinn eller kläde,
fodrade med pälsverk och liksom handskarna prydda med brokig
Digitized by
Google
250 SVENSKA ALLMOGEDRAKTER.
silkessöm. Anmärk ningsvärdt nog är, att de å handens och tum-
mens insida hade en smal springa, så att den, som var klädd i dy-
lika muddar, kunde, utan att draga af dem, betjäna sig af fingrar-
na, då så var af nöden.
Till en välbärgad bondkvinnas utstyrsel hörde vidare hånna-
kläet, kryddadosan och en del silfversmycken.
4-9. Halfhandskar af svart skinn,
frän Skirö sn, Östra hd. Omkr. V« af nat. storl.
Origin. i Nordiska maseet.^
Handklädet, som till namnet men ej till gagnet motsvarade en
senare tids näsduk, ingick i kyrkdräkten och bars lindadt kring
psalmboken, men endast för ståtens skull. Att bruka handklädet
såsom näsduk föll ingen in. Behöfde näsan ans, betjänade man sig
på gammaldagsvis af tummen och långfingret eller af kjolsko-
ningen.
1 Nr 8,681.
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOGEDRAKTER. 2.
251
Ett snart sagdt oumbärligt bihang till handklädet och psalm-
boken var om sommartiden kryddaJcvasten, en bukett af hvita »däsme-
rosor» (Malva moscata), »kammelablomster> (Matricaria chamomilla),
salvia, »tyska nätler» (eitronmeliss), åbrodd, lavendel m. fl. starkt
luktande örter från >roselannet> utanför stugväggen, hvilken bukett
under de vanligtvis långa predikningarna fick tjänstgöra som sti-
mulerande medel. För detta ändamål brukades äfven kryddadosan,
50. >Mudder> af rödt skinn,
från Hvetlandatrakten. Med Gastaf IV Adolfs monogram.
V* af nat. storl. Origin. i Nordiska mnseet.^
som fyld med sockergryn, kanderad kummin, ingefära, kryddnejlikor
m. m. under gudstjänsten kretsade mellan kvinnorna i kyrkbänkar-
na. De, som hade god råd, bestodo sig med kryddosor af silfver
(bild 51), vanligen ovala och å lockets öfversida prydda med färgade
glasstenax i filigransomfattning; eljest nöjde man sig med mer eller
mindre rikt utstyrda lackerade pappdosor. En kryddosa skulle man
nödvändigt hafva. Tydligen är det rokokotidens bonbonniérer, som
i denna form gingo igen bland allmogebefolkningen.
Nr 58,539.
Digitized by
Google
252
SVENSKA ALLMOGEDRÄKTER. 2.
Ett lån från de högre folkklasserna voro äfven svampedosera,
i hvilka man förvarade en liten svamp, faktad med ♦låktevatteii>,
eau de cologne, den enda parfym allmogen vid denna tid kände till.
Liksom kryddosoma voro svampdosoma ofta af silf ver, än runda eller
ovala, än etniformiga och ej sällan små praktstycken i barock- och
rokokotidens konstsmak.
Jämte handklädet brakade kvinnorna vid sina kyrkbesök med-
föra ett hemväfdt kläde, hvilket anmärkningsvärdt nog kallades
näsduk^ men användes såsom skydd för det hvita hufvndklädet mot
damm och regn onder färden till och från kyrksm.
Hvad slutligen utstyrseln med
smyckeföremål smgår, utmärkte sig
östrahäradskvinnomas dräkt vid den
tid, hvarom nu är fråga, genom en
påfallande torftighet. Huru förhål-
landet gestaltat sig under en ännu
äldre tid känna vi ej. Några fynd,
som kunna belysa föregående år-
hundradens silfverprydnader, hör-
ande till denna bygdedräkt, hafva
icke påträffats, trots det att östra
härad hör till de noggrannast under-
sökta områdena i Småland.
I ett annat sammanhang hafva vi förut omtalat löffästei;
tillägga vi IdsalänJcen, pärlbandet och örringarna^ torde aUa de
smycketyper, som i mannaminne förekommit härstädes, vara upp-
räknade.
Löffitstet (bild 44 och 53), som antagligen hade de älsta anorna —
dess förekomst i så vidt skilda bygder som Schweiz, Tyskland, Dan-
mark, Norge och Sverge peka häråt — bestod af en gjuten eller u^
huggen sköldkant med spänntorn, ett kronliknande öfverstycke och
små skålformiga hängen, >löv>, alltid udda till antalet, i växlande
mängd från 3 till 15, beroende på fllstets storlek. Egde man ett par
sådana fästen, buros de samtidigt, det ena i barmklädet, det andra i
51. Kry eldosa af sUfver,
frän Skede .sn, Östra hd.
Omkr. »/6 af nat. storl.
Origin. i Nordiska maseet.^
1 Nr 63,111. Arbetad af D. Hedberg i Eksjö 1824.
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOGBDRÄKTBR. 2.
2!>3
"^''
52. >L&8alänk> med pansarkedjor af sllfver,
från Smaland. Omkr. ^6 af nat. storl. Origin. i Nordiska museet.^
^ Nr 8,756. Gnldsmedsarbete frän Växjö med gnldsmedsmärket L. T. - L. Tenggren.
Digitized by
Google
254
SVENSKA ALLMOÖEDRÄKTER.
halsklädet utanpå tröjan, naturligtvis så, att de båda fÖUo i
ögonen.
Låslänken (bild 52) var ett halssmycke, bestående af en långsmalt
fyrkantig silfverplatta, »låsen», prydd antingen med gravering eller
ett nätverk i filigran med facetterade kulötta glasstenar, samt af
53. Löffäste af silfver,
antagl. från Kräkhalts sn. Ve af nat. storl.
Origin. i Nordiska maseet.^
länkar, som på grund af olika arbetssätt buro namn af pansar- och
ringlänkar. Dessa länkar voro fastgjorda dels vid låsens ena smal-
sida, dels vid en tunn platta med en tryckfjäder, som insköts i en
öppning å den motsatta kanten. Fingerringar nytjades endast af
1 Nr 24,489. Svagt förgyldt; guldsmedsmärke A. T. =
d. 1846, galdsmed i Växjö.
= Adam TUlatröm, f. 1770.
Digitized by
Google
SVENSKA ALLMOGEDRAETER. 2. 255
de gifta kyinnorna och sällan mer än en i sänder. Förnämligast
var vigslaringen, stundom af guld, och då han var riktigt »fin», prydd
med en snedvinklig plåt, hvari en flusspärla satt infattad. Af jäm-
förelsevis sent datum voro örringama, som på 30-talet hade fått
mycket stora dimensioner, ofta sirade med filigransarbete och färgade
stenar.
Alla dessa smycken buros endast vid högtidliga tillfällen och
kallades med ett gemensamt namn för »gåveselver», emedan de till-
hörde föstegåfvorna.
Flickorna hade sällan några silfversmycken. I bästa fall prydde
de sig med pärlband med ett hjärta af bernsten, glas eller silfver.
Att uppgifva någon bestämd tidpunkt, då denna folkdräkt kan
sägas hafva kommit ur bruk, är naturligtvis omöjligt, helt enkelt
emedan detta skedde så småningom. Det ena plagget modernisera-
des eller utbyttes mot lån från herrskapsdräkterna då, det andra
då. Såsom en vändpunkt i dräktens historia angifves emellertid
1830-talet, hvilket skildras såsom synnerligen »nymodigt». Ånnu på
1860-talet lefde dock både män och kvinnor af gamla stammen, som
klädde sig på gammalt vis. Nu mera är dräkten med undantag af
^näsduken» fullständigt ur bruk, och den nämda sista återstoden på
god väg att utbytas mot hatten. Och länge dröjer det nog icke,
förr än östra härads allmogekvinnor, för att använda ett uttryck,
som vi hörde förliden sommar, äro »hattamennisker, fruer och frökner
hvar eveli e».
PER GUSTAF VISTRAND.
Digitized by
Google
Meddelanden
om
skråafdelningens i Nordiska museet
arkiv-
Sverges kommersiela historia är ännu icke skrif ven och framför
alt är den del af henne, som berör handtverk och yrken, mycket
ofullständigt behandlad. I äldre och yngre beskrifningar öfver
landskap och städer brukar ofta ett kapitel vara egnadt åt handt-
verket och skråväsendet, men de omnämnas i de flesta fall blott
flyktigt och i allmänna drag. De på noggranna källstudier hvilande
monografierna öfver enskilda yrken äro ännu mycket fåtaliga, och
dock måste det blifva på dylika undersökningar en mera al] män
framställning af ämnet skall byggas. — Materialet till en dylik de
svenska handtverkens historia är också och måste vara synnerligen
vidsträckt, måste sökas på många håll. Det är ej nog med en mer
eller mindre fullständig, torr sifferkunskap och namnuppräkning af
det eller det yrkets utöfvare under olika tider och å olika orter,
utan man måste äfven taga i betraktande de yttre ekonomiska
vilkor, under hvilka yrkesmännen arbetade. Ingalunda minst viktig
är vidare en viss kännedom om hvart och ett yrkes alster under
olika tider, särskildt i deras förhållande till hvad som annorstädes
tillverkades.
Digitized by
Google
MEBBELANBBN OM SKRÅAFDELNINOBNS ARKIV. 257
Att en forskning, som har att röra sig med ett så väldigt ma-
terial, måste bli synnerligen tidsödande och mödosam ligger i öppen
dag. Det är för att i någon mån underlätta arbetet på detta om-
råde, som nedanstående förteckning öfver innehållet i Nordiska mu-
seets skråarkiv offentliggöres. Detta arkiv, som hittills i altför
ringa grad beaktats, har tillkommit genom öfverlämnande till museet
af de gamla »ämbets»- och »gesällådoma», hvilka i många fall inne-
slutit de handlingar m. m., för hvilkas bevarande de varit afsedda;
ett icke obetydligt antal handlingar har skänkts till museet af äldre
yrkesidkare, hvilka, när skråförfattningarna på 1840-talet upphäfdes,
räddat de gamla dokumenten. Betydelsen af dessa såsom källma-
terial för en framställning af handtverkets historia ligger i öppen dag.
Därjämte torde förtjäna att framhållas en annan synpunkt, ur
hvilken detta arkiv är af stort värde och intresse, nämligen den ge-
nealogiska. I många fall torde man här kunna finna ganska full-
ständiga personuppgifter om yrkesidkarne. Ofta nog kan man följa
de yttre konturerna af de enskildes lif. När en gosse inskrefs i
läran, finnes hans fullständiga namn och ej sällan uppgift om fö-
delseåret och föräldrarna införd i in- och utskrifningsboken; när han
blef gesäll, har ämbetet utfärdat gesällbref, hvarom anteckning gjorts
i protokollet. Passbevisen o. dyl. handlingar lämna uppgift om in-
och utländska resor, och när gesällen efter tilländalupen konditions-
tid utför sitt mästerprof och någonstädes slår sig ner som borgare,
finnes därom uppgift i protokollen. Dessa innehålla vidare förteck-
ning på de vid hvarje sammanträde närvarande mästame, anteck-
ningar om val af bisittare och åldermän samt om dödsfall, utbetalad
be^afningshjälp, understöd åt enkor och minderåriga barn o. s. v.
Jämte de handlingar, som röra de egentliga handtverksämbe-
tena och gesällskapen, hafva i nedanstående förteckning öfver ar-
kivets innehåll äfven upptagits vissa andra papper, härrörande från
korporationer o. dyl., hvilka på ett eller annat sätt stodo det handt-
verkande borgerskapet nära. Dessa handlingar (rörande t. ex. apo-
tekare, åtskilliga handlande, fabriker o. s. v.) hafva i museet inför-
lifvats med dess skråarkiv och synas därför lämpligen böra förteck-
nas tillsammans med detta.
17
Digitized by
Google
258 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
Tryckta handlingar såsom skråordningar, plakat, reglementen
för kassor, kungörelser m. m. hafva däremot här ej medtagits.
De handlingar, som förekomma i skråcifdelningens arkiv, äro af
följande slag:
1. Stadgar och reglementen, vanligen kallade: »Ordning och
Skrå», »Artiklar» eller något dylikt. De från äldre tider, 1500—
1600-talen, härstammande äro handskrifna, ofta på pei^ment.
— Den första tryckta skråordningen är af år 1669 och efter-
följes af 1720 års förnyade skråordning med dess många
upplagor under 1700-talet (1741, 1773, 1786, 1808). Dess
utom må nämnas hela raden af plakat, kungörelser, reso-
lutioner m. m. och slutligen 1840-talets tryckta förordnin-
gar samt åtskilliga reglementen för då nybildade handt-
verksföreningar, pensionskassor och begra&ingskassor m. m.
2. Protokollsböcker, innehållande protokoll hållna vid ämbetenas
och gesäUskapens sammankomster; de förra ofta mycket ut-
förliga och noggranna, de senare däremot vanligen ganska
fragmentariska och oregelbundet förda.
3. Räkenskapsböcker, innehållande ämbetenas och gesäUskapens
räkenskaper af flere olika slag: dels hufvudräkenskaper öfver
inkomst och utgift i allmänhet, dels specialräkenskaper öfver
särskilda »lådors» inkomst och utgift, såsom t. ex. »dödlådans^
(begrafningskassan), »sjuklådans», »fattigbössans» o. s. v.
4. In- och utskrifningsböcker, i hvilka infördes namnen på ny-
antagne och af sina resp. mästare anmälde lärgossar (>in-
skrifning') samt dessas »utskrifning», när de ansågos utlfirda
och blefvo gesäller. Dessa längder förekomma under väx-
lande benämningar: »Lärepoikars in- och utskrifning» o. s. v.
5. Lösa handlingar, bland hvilka mästarbref och burskapsbref,
gesällbref, rekommendationsbref, attester, passbevis, betyga
kvittenser och räkningar m. m.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅ AFDELNINGENS ARKIV.
•.>5(f
Förteckningr.
Bagrare.
Karlskrona. Bagargesällskapet.
Räkenskapsbok, 1777—1798; folio, pb.
Kristianstad, Bagarämbetet.
Protokollsbok, 1681—1750; 4:o, haft.
Lidköping. Bagarämbetet.
Salu-accis-sedlar, 1801.
Stockholm. Bag*arämbetet.
Handlingar, lösa, 1695—1833.
Ystad. Bagarämbetet.
Gesällbref, 1687; pg.
Bleckglagrarc.
Stockholm. Bleckslagarämbetet,
Kvartalsbok för under ämbetet lydande uppstads-
mästare, 1700-talets slut; haft.
Handlingar, lösa, 1695—1853.
Bokbindare.
Göteborg. Bokbindarämbetet.
Gesällbref, 1814, 1817.
Jönköping. Bokbindarämbetet.
Protokolls- och räkenskapsbok, 1809 — 1851; folio, pgb.
In- och utskrifningsbok, 1809; 4:o, skb.
^Ordning» mellan ämbetet och gesällhärbärget, 1814
—1827, haft, samt 1827—1834, 8:o, pb.
Handlingar, lösa, 1815—1849.
L inköping. Bokbindarämbetet.
Protokollsbok, 1786—1847; folio, skb.
Handlingar, lösa, 1759—1864.
Digitized by
Google
260
MBDDBLANDEN OM SKRÅ AFDELNINGENS ARKIV.
Bokbindargesällskapet.
Anteckningsbok, 1827 — 1840; 4:o, skb.
Lund, Bokbindarämbetet.
Handlingar, lösa, 1795—1842.
NorrJcöjnng. Bokbindarämbetet.
Handlingar, lösa, 1811—1820.
Stockholm. Bokbindarämbetet.
Handlingar, lösa, 1542—1880.
Bokbindargesällskapet.
»Rese-stamm-Bok», 1745; 8:o, pgb.
Uppsala. Bokbindarämbetet.
Protokollsbok, 1778—1847; folio, skb.
Örebro. Bokbindarämbetet.
Handlingar, lösa, 1844—1877.
Borstbindare.
Stockholm. Borstbindarämbetet.
Handlingar, lösa, 1719—1846.
Brjsrgrare.
Norrköping. Bryggarämbetet.
Artiklar, 1664—1721; foHo, pgb.
Protokoll, 1664—1715; folio, ob.
» , 1664—1822; folio, ob.
Protokollsbok, 1827—1851; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1668—1847.
Stockholm, Bryggarämbetet.
Handlingar, lösa, 1696—1855.
Vadstena. Bryggarämbetet.
Räkningar, 1836—1855,
Ystad. Bryggarsocieteten.
Intyg, 1822.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅ AFDELNINQENS ARKIV.
261
Bygrsrmastare. (Jfr murare.)
Stockholm. Handlingar, lösa, 1696—1866.
Fiskare.
Hernösand, Fiskarsocieteten.
Handlingar, lösa, 1767—1819.
Stockholm. Fiskköparämbetet.
Protokollsbok, 1668—1691; folio, pgb.
^ , 1710—1757; folio, pgb.
> , 1758—1805; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1833—1860.
N otfiskarämbetet.
Handlingar, lösa, 1722—1788.
Fargrare.
Borås. Mästarbref, 1843.
Eksjö. Mästarbref, 1837 och 1843.
Helsingborg. Mästarbref, 1803.
Hernösand. Gesällbref, 1833.
Malmö. Gesällbref, 1820 och 1835.
Stockholm. Färgerisocieteten.
ProtokoU, 1749—1772; folio, ob.
Räkenskapsbok, 1757 — 1773; folio, pb.
* öfver fattigmedel, 1764—1769; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1669—1855.
Varberg. Resolution, 1758.
Vimmerby. Gesällbref, 1794.
Ystad. Gesällbref, 1837.
Östhammar. Gesällbref, 1837.
FSrgyllarc.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1700—1866.
Digitized by
Google
262 MEDDELANDEN OM SKRÅ AFDELNIN OBNS ARKIV.
Garfvare. (Logarfvare.)
Askersund. Garfvarämbetet.
Gesällbref, 1833.
Gefle, Logarfvarämbetet.
Gesällbref, 1815.
Logarfvargesällskapet.
Reglemente, odat.
Protokoll, 1843—1864; folio, ob.
»Brenvins-bok>, 1838—1871.
Kalmar. Logarfvarämbetet.
Gesällbref, 1800; mästarbref, 1827.
Karlshamn, Logarfvarämbetet.
Protokollsbok, 1795—1866; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1776-1852.
Karlshrona. Logarfvarämbetet.
Handlingar, lösa, 1765—1842.
Kristianstad. Garfvarämbetet.
Handlingar, lösa, 1794—1846.
Linköping. Logarfvarämbetet.
Handlingar, lösa, 1775—1848.
Malmö. Logarfvarämbetet.
Gesällbref, 1824.
Norrköping. Logarfvarämbetet.
Protokoll, 1747—1796; folio, ob.
» , 1777—1826; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1747—1860.
Stockholm. Logarfvarämbetet.
Handlingar, lösa, 1698—1852.
Logarfvargesällskapet.
Protokoll, 1843—1853; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1822—1869.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKKÅ AFDELXINGENS ARKIV. 263
Sundsvall. Logarfvarämbetet.
Betyg, 1778.
Vadstena. Logarfvarämbetet.
Handlingar, lösa, 1756—1834.
Varherg. Logarfvarämbetet.
Bnrskapsbref, 1844.
Växjö. Logarfvarämbetet.
Handlingar, lösa, 1779—1844.
Ystad. Garfvarämbetet.
Gesällbref, 1836.
Örebro. Logarfvarämbetet.
GesäUbref, 1799.
Gelbsrjntare. (Se äfven kloekgjutare.)
Stockholm. Gelbgjutarämbetet.
Handlingar, lösa, 1707—1845.
Glasmästare.
Arboga. Glasmästarämbetet.
Bnrskapsbref, 1834.
Falu n . Glasmästarämbetet.
Protokoll, 1781—1846; folio, skb.
Handlingar, lösa, 1781—1846.
Göteborg. Glasmästarämbetet.
Gesällbref, 1839 och 1845.
Stockholm. Glasmästarämbetet.
Artiklar, 1585 och 1608; 8:o, skb.
, 1622; 4:o, pgb.
Protokoll, 1754—1811; folio, pgb.
> , 1820—1836; folio, haft.
Handlingar, lösa, 1695—1833.
Västerås. Glasmästarämbetet.
Handlingar, lösa, 1797—1848.
Qrofsmeder, se smeder.
Digitized by
Google
264 MEDDELANDEN OM SKRÅ AFDELNINGENS ARKIV.
Gnlddra^are.
Stockholm. Gulddragarftiiibetet.
Handlingar, lösa, 1695—1843.
Guldsmeder.
Arboga. Guldsmedsämbetet.
Protokoll, 1824—1845; folio, haft.
BAkenskaper, 1676—1777; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1676—1845.
Falun. Guldsmedsämbetet.
Handlingar, lösa, 1792—1862.
Göteborg. Guldsmedsämbetet.
GesäUbref, 1793.
Mästarbref, 1834.
Hernösand. Guldsmedsämbetet.
Protokoll, 1805—1847; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1804—1860.
Jönliöping. Guldsmedsämbetet.
Protokoll, 1738—1798; folio, pgb.
» , 1798—1848, folio, pgb.
Räkenskaper, 1738—1851; 4:o, pgb.
Handlingar, lösa, 1770—1853.
Karlskrona. Guldsmedsämbetet.
Artiklar, 1691; folio, haft.
Protokoll, 1695—1812; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1685—1842.
Lule. Guldsmedsämbetet.
Mästarbref, 1817.
Malmö. Guldsmedsämbetet.
GesäUbref, 1830.
Norrköping. Guldsmedsämbetet.
Räkenskapsbok, 1654 — 1685; folio, skb.
In- och utskrifningsbok, 1652—1693; folio, skb-
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅ AFDELNINGENS ARKIV.
26S
Stockholm. Gnldsmedsämbetet.
Handlingar, lösa, 1581—1869.
Wrdelmaliare.
Jönköping.
Grördelmakaräm betet.
PfotokoU, 1785; folio, pb.
Räkenskaper, 1785 1844; 4:o, pb.
Kristianstad,
Gördelmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1824—1845.
Malmö.
Gördelmakarämbetet.
Gesällbref, 1836.
Nyköping.
Gördelmakarämbetet.
GesäUbref, 1816.
Stockholm.
Gördelmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1695—1818.
Uddevalla.
Gördelmakarämbetet.
Burskapsbref, 1845.
Handskmakare.
Alingsås.
Handskmakarämbetet.
Burskapsbref, 1831.
Eksjö.
Handskmakarämbetet.
Protokoll, 1807—1846; folio, skb.
Handlingar, lösa, 1807—1822.
Grenna.
Handskmakarämbetet.
Burskapsbref, 1816.
Göteborg.
Handskmakarämbetet.
Halmstad.
ProtokoU, 1705—1785; folio, haft.
Räkenskaper, 1693—1785; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1714—1826.
Handskmakarämbetet.
Rekommendationsbref, 1838.
Digitized by
Google
266
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINOENS ARKIV.
Helsingborg, Handskmakarämbetet.
Eäkenskaper, 1777—1811; 4:o, pb.
> , 1813-1847; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1776—1844.
HandskmakargesäUskapet.
»Ordning», 1777; 4:o, haft.
Protokoll, 1777—1850; folio, skb.
» , 1777—1809; 4:o, häffc.
, 1797—1831; 4:o, haft.
Bjo. Handskmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1810—1846.
Jönköping. Handskmakarämbetet.
ProtokoU, 1793-1847; foUo, skb.
Handlingar, lösa, 1840-talet.
Kalmar. Handskmakarämbetet.
Burskapsbref, 1810.
Karlskrona. Handskmi^karämbetet.
Handlingar, lösa, 1806.
Lund. Handskmakarämbetet.
Protokoll, 1741—1847; foHo, pgb.
Norrköping. Handskmakarämbetet.
»Turbok», 1841—1864; 8:o, pb.
Handlingar, lösa, 1761—1779.
HandskmakargesäUskapet.
Artiklar, 1816; 4:o, haft.
Stockholm. Handskmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1695—1789.
Västervik. Handskmakarämbetet.
Burskapsbref, 1817.
Växjö. Handskmakarämbetet.
GesäUbref, 1800.
Harneskmakare^ se smeder..
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
267
Hattmakare.
Falun.
Hattmakarämbetet.
GesäHbref, 1804.
Geflt,
Hattmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1797—1804.
Göteborg.
Hattmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1811—1834.
Jönköping.
Hattmakarämbetet.
GesäUbref, 1802.
Kalmar.
Hattmakarämbetet.
GesäUbref, 180L
KarlsJcrona.
Hattmakarämbetet.
Protokoll, 1735—1781; folio, pb.
Kristianstad.
Hattmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1751—1850.
Lidköping.
Hattmakarämbetet.
GesäUbref, 1801, 1813.
Norrköping.
Hattmakarämbetet.
Artiklar, 1688 (afskrift af 1622 års d:o); 4:o,
haft.
Handlingar, lösa, 1692—1798.
Hattmakargesällskapet.
Protokoll, 1721—1851; 4:o, skb.
Stockholm.
Hattmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1668—1834.
Ippsala.
Hattmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1800—1811.
Vadstena.
Hattmakarämbetet.
Protokoll, 1735—1791; folio, haft.
Bördsbref, 1749.
Digitized by
Google
268
^MEDDELANDEN OM SKRÅAPDELNINGENS ARKIV.
Hattstofférare.
Stockholm. Hattstofferarämbetet.
Artiklar, 1654.
Protokoll, 1638—1697; folio, skb.
^ , 1697—1845; folio, skb.
Räkenskaper, 1638—1660; 4:o, haft
* , 1661—1668; foUo, haft.
> , 1668—1673; folio, haft.
» , 1673—1853; lång folio, pgb.
Handlingar, 1600-talet; folio, pb.
> , lösa, 1638—1847.
HJnlmakare.
Stockholm. Kvitto, 1685.
Hofslagrare, se smeder.
Instrnmentinakare.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1696—1848.
järnbärare.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1732—1795.
Kakelngrnsmakare. (Krukmakare.)
Falkenberg. Kakelugns- och krukmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1810—1847.
Göteborg. Kakelugnsmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1814— 1840.
Jönköjnng. Kakelugnsmakarämbetet.
GesäUbref, 1811.
Lidköping. Kakelugns- och krukmakargesäUskapet.
Protokoll, 1795—1846; 8:o, pb.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÄAFDELNINOENS ARKIV.
269
Linköping. Krukmakarämbetet.
GesäUbref, 1820.
Stockholm. Kakelugnsmakarämbetet.
ProtokoU, 1754—1796; foKo, pgb.
Räkenskaper, 1684-1818; 4:o, pgb.
In- och utskrifningsbok, 1751 — 1802; lång folio, pgb.
» » , 1798—1846; lång folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1729—1858.
Krukmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1697—1844.
Varherg. Kakelugns- och krukmakarämbetet.
Protokoll, 1799—1836; 4:o, pb,
Kammakare.
Göteborg. Kammakarämbetet.
öesäUbref, 1832.
Stockholm. Kammakarämbetet.
ProtokoU, 1768—1860; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1695—1842.
Kardnansmakare.
Alingsås. Karduansmakargesällskapet.
Protokoll, 1803—1825; 4:o, pb.
Borås. Karduansmakarämbetet.
GesäUbref, 1830.
Falun. Karduansmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1676—1846.
Hedemora. Karduansmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1795—1817.
Jönköping. Karduansmakarämbetet.
Protokoll, 1808—1847; folio, skb.
Mästarbref, 1765.
Digitized by
Google
270
MEDDELANDEN OM SKRAaFDELNINGENS ARKIV.
Kalmar. Karduansmakarämbetet.
GesäUbref, 1828.
Norrköping. Kardaansmakarämbetet.
»Artiklar», 1622, 1639; 8:o, skb.
> , 1639; liteii folio, skb.
ProtokoU, 1636—1670; 4:o, skb.
» , 1670—1733; folio, pgb.
» , 1735—1777; folio, skb.
» , 1777-1856; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1659—1852.
KarduansmakargesäUskapet.
Protokoll, 1733—1797; folio, pb.
!> , 1795—1863; folio, pb.
Respass, 1828.
Sala. Karduansmakarämbetet.
Räkenskaper, 1789—1851; folio, pb.
»Fattigmedels bok». 1789—1886; smal folio, pb.
»Journal», 1827—1849; 4:o, pb.
KarduansmakargesäUskapet.
Räkenskaper, 1790—1858; folio, pb.
In- och utskrifningsbok, 1789; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1785—1854.
Stockholm. Karduansmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1696—1834.
Säter. Karduansmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1788—1852.
Söderhamn. Karduansmakarämbetet.
Handlingar, 1800.
Uppsala. Karduansmakarämbetet.
GesäUbref, 1782, 1789.
Klensmeder, se smeder.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÄAFDBLNINGENS AREIV.
271
Stockholm.
Stockholm.
Eksjö.
Gefle.
Klockgjutare. (Jfr gelbgjatare.)
Klock- och styckgjutarämbetet.
Protokoll, 1626—1844; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1696—1860.
KiiAppmakare.
Handlingar, lösa, 1695—1796.
Knifsmeder^ se smeder.
Kopparslagrare.
Kopparslagarämbetet.
Bördsbref, 1705.
Kopparslagarämbetet.
Handlingar, lösa, 1814—1834.
Helsingborg. Kopparslagarämbetet.
ProtokoU, 1826—1849; folio, skb.
Räkenskaper, 1828—1847; 4:o, pb.
Karlshamn. Kopparslagarämbetet.
Betyg, 1809—1812.
Karlskrona. Kopparslagarämbetet.
Annotationsbok, 1774—1849; folio, pb.
Annotationsbok, odat.; 4:o, pb.
Betyg, 1811.
Malmö. Kopparslagarämbetet.
Mästarbref, 1785, 1822.
Norrköping. Kopparslagarämbetet.
Protokoll, 1739—1762; folio, skb.
Handlingar, lösa, 1718—1845.
Kopparslagargesällskapet,
ProtokoU, 1727—1777; 4:o, pb.
Räkenskaper, 1816—1834; 8:o, pb.
» , 1834—1847; 4:o, pb.
Kontrakt, 1851.
Digitized by
Google
272 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINQEX8 ARKIV.
Stockholm.
Kopparslagarämbetet.
Protokoll, 1759—1798; folio, pgb.
, 1798—1884; folio, pb.
Räkenskaper, 1741—1758; folio, haft.
» , 1789—1849; folio, pb.
> (»Dödlådans»), 1784—1859; folio, pb.
» , 1784—1884; folio, pb.
In- och utskrifningsbok, 1705 — 1755; folio, pgb.
, 1751—1793; foUo, pgb.
, 1780—1846; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1695—1836.
Sölvesborg. Kopparslagarämbetet.
Handlingar, lösa, 1810—1843.
Växjö. Kopparslagarämbetet.
Protokoll, 1762—1807; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1806—1809.
Örebro. Kopparslagarämbetet.
GesäUbref, 1804.
Korgmakare.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1707—1745.
Knikmakare, se kakelii|:nsmakare«
K(^r8iiärer«
Jönköping. Körsnärsämbetet.
Burskapsbref, 1832.
Stockholm. Körsnärsämbetet.
Handlingar, lösa, 1696—1843.
Logarfrarc, se garfrare.
Mj(^lnare«
Stockho Im. Mjölnarämbetet.
Handlingar, lösa, 1707—1788.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM 8KRÄAFDELNINGBN8 ARKIV. 273
Murare. (Jfr byggmästare.)
Helsingborg. MurargesäUskapet.
Protokoll, 1767—1852; 4:o, haft.
Jönköping. Murarämbetet.
Protokoll, 1814—1847; folio, pb.
Räkenskaper, 1814—1845; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1811—1849.
La w d skröna . Mnrarämbetet .
Protokoll, 1757—1846; 4:o, skb.
In- och utskrifningsbok, 1757 — 1846; 4:o, skb.
Handlingar, lösa, 1756—1846.
Lidköping. MurargesäUskapet. (Byggmästare-.)
Protokoll, 1779—1847; folio, pb.
Norrköping. MurargesäUskapet. (Byggmästare-.)
ProtokoU, 1824—1874; smal folio, pb.
Stockholm. Murarämbetet.
Handlingar, lösa, 1699-1796.
MurargesäUskapet.
»Ordning», 1744; folio, pb.
Instruktion, 1768; folio, pb.
, 1818; foUo, pb.
Matrikel (äfven öfver ämbetet), 1699—1821; stor
folio, pb.
Matrikel, 1744—1830; foUo, pgb.
ProtokoU, 1699—1736; foUo, pgb.
» , 1736—1758; foHo, pgb.
, 1759—1788; folio, pgb.
» vid »Norra sjuklådan», 1728—1787; folio, pgb.
Räkenskaper, 1787—1820; foUo, pb.
» , 1821—1849; foUo, pb.
(Södra brödraskapet), 1744-1789; folio, pb.
, 1790—1849; foUo, pb.
IS
Digitized by
Google
274 MBDDBLANDBN OM SKRÅ AFDBLNINGEX8 ARKIV.
Eäkenskaper, 1744—1780; folio, pb.
, 1780—1819; folio, pgb.
» (begrafn.-kassa), 1797—1819; folio, haft.
, 1812—1850; folio, pb.
(hustrulådan), 1782—1826; folio, pb.
, 1799—1854; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1731—1875.
Uppsala, Murarämbetet.
Protokoll, 1764—1778; folio, pb.
» , 1778—1845; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1764—1853.
Murargesällskapet.
Protokoll, 1764—1771 ; folio, pb.
» , 1778—1840; folio, pb.
Målare.
Göteborg. Målarämbetet.
Gesällbref, 1836.
Jönköping, Målarämbetet.
ProtokoU, 1832—1847; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1846—1847.
Kristianstad. Målarämbetet.
Gesällbref, 1828.
Linköping. Målarämbetet.
Protokoll, 1798—1847 (-63); folio, skb.
Lund. Målarämbetet.
Gesällbref, 1833.
Iforrköping. Målarämbetet.
Protokoll, 1759-1806; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1756—1848.
Stockholm. Målarämbetet.
Artiklar, 1622; 4:o, skb.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRi AFDBLNINGENS ARKIV. 276
Protokollsbok, 1663—1683; folio, pb.
, 1702—1768; folio, pgb.
, 1769—1803; folio, pgb.
^ , 1803—1839; folio, pgb.
, 1839—1877; folio, pgb.
Räkenskapsbok, 1801—1832; folio, pb.
, 1832—1866; folio, pb.
!> (tDödlådan»), 1788—1853; folio, pb.
, 1854—1870; folio, pb.
, 1833—1855; folio, pb.
, 1833—1854; folio, pb.
, 1854—1873; folio, pb.
In och utskrifningsbok, 1773 — 1847; lång folio, pgb.
» , 1837—1846; folio, pgb.
Förteckning på gesäller, 1800-talets början; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1680—1877.
MålargesäUskapet.
Protokollsbok, 1708—1761; folio, skb.
, 1761—1798; folio, skb.
Protokollsbok, 1798—1829; folio, pb.
Räkenskapsbok, 1783—1833; folio, pb.
Västervik. Målarämbetet.
Burskapsbref, 1844.
MäSHingrsslagare.
Stockholm. Mässingsslagarämbetet.
Protokoll, 1678-1794; lång folio, pgb.
» , 1691—1824; folio, skb.
1 , 1815—1847; foHo, pgb.
Räkenskaper, 1691—1844; 4:o, pgb.
Handlingar, lösa, 1667—1840.
Mätare.
Göteborg. Mätarämbetet.
Räkenskaper, 1767—1859; folio, pgb.
Digitized by
Google
276 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDBLNINQENS AKKIV.
Räkenskaper, 1784—1789; folio, haft.
, 1828—1861; foUo, tygb.
Handlingar, lösa, 1676—1870.
Stockholm. Mätarämbetet.
Handlingar, lösa, 1700—1747.
Notflskare, se fiskare.
Nålmakare.
Stockholm. Nålmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1719—1788.
Pergamentsinakare.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1704—1786.
Perakmakare.
Stockholm. Perukmakarämbetet.
Artiklar, 1714; 8:o, skb.
Handlingar, lösa, 1695—1844.
Plåtslagare, se smeder.
Pnmpmakare.
Stockholm. Pumpmakarämbetet.
Protokoll, 1791—1843; folio, pb.
Pftrlstickare.
Stockholm. Pärlstickarämbetet.
Handlingar, lösa, 1699—1850.
Repslagare.
Gefle. Repslagarämbetet.
GesäUbref, 1799.
Stockholm. Repslagarämbetet.
Artiklar, 1656; folio, skb.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV. 277
Protokollsbok, 1695-1708; folio, pgb.
, 1708—1756: folio, pgb.
» , 1756—1778; folio, pgb.
Räkenskapsbok, 1761—1780; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1697—1847.
EepslagargesäUskapet.
Stadgar och protokollsbok, 1655—1681; 4:o, pgb.
Protokollsbok, 1688; folio, pgb.
, 1753—1809; folio, pb.
Räkenskapsbok, 1808; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1703-1872.
Sadelmakare.
Jönköping. Sadelmakarämbetet.
Ordning, 1695; folio, pgb.
Protokoll, 1687—1713; 4:o, pgb.
, 1687-1705; folio, ob.
, 1714-1746; folio, pb.
, 1746—1847; folio, skb.
Räkenskaper, 1706—1746; 4:o, pgb.
, 1746—1845; 4:o, skb.
Anteckningsbok, 1711 — 1741; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1660—1857.
Karlskrona, Sadelmakarämbetet.
Räkenskaper, 1791—1847; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1788—1846.
Sadelmakargesällskapet.
»Härbergsbok», 1805—1847; 4:o, pb.
Linköping. Sadelmakarämbetet.
Bördsbref, 1684.
Lund. Sadelmakarämbetet.
Gesällbref, 1827.
Digitized by
Google
278
MEDDELANDEN OM SKR.l AFDBLNINGENS ARKIV.
Norrköping. Sadelmakarämbetet.
Protokoll, 1706 (1720)— 1764; folio, pb.
, 1761—1787; folio, ob.
Handlingar, lösa, 1690—1838.
Sadelmakargesällskapet.
Artiklar, 1706, 1726, 1737; 4:o, haft.
Räkenskaper, 1771—1791; 4:o, haft.
> , 1771—1793; 4:o, haft.
Anteckningsbok, 1743—1801; 4:o, haft.
Räkenskaper, 1802—1827; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1726—1847.
Stockholm. Sadelmakarämbetet.
Artiklar, 1621, och protokoll, 1639—1699; 4:o, pgb.
> , 1636, 1676; 4:o, skb.
»Register-buch>, 1621 — 1650; 4:o, pgb.
Räkenskaper, 1705—1721; folio, ob.
Handlingar, lösa, 1647 — 1851.
Sadelmakargesällskapet.
Reglemente, 1744; 4:o, ob.
»Ordning på Herberget^, 1772; lång folio.
Segelmakare.
Stockholm. Segelmakarämbetet.
Intyg, 1782.
Sejlare.
Stockholm. Sejlarämbetet.
Protokoll, 1761—1854; lång folio, pb.
Handlingar, lösa, 1704—1845.
Sejlargesällskapet.
Räkenskaper, 1752—1849.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM 8KRÅAFDELNIN0BNS ARKIV. 279
Sillpackare.
Stockholm. Sillpackarämbetet.
Handlingar, lösa, 1669—1855.
Skomakare.
Arboga, Skomakarämbetet.
Gesällbref, 1817.
Bords. Skomakarämbetet.
Protokoll, 1680—1847; folio, pb.
Eäkenskaper, 1679—1847; folio, pb.
Gesällbref, 1825.
Skomakarämbetet.
Artiklar, 1621; afskrift; folio, pgb.
Protokoll, 1682—1761; folio, ob.
» , 1762—1824; 4:o, pb.
, 1828—1847; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1682—1849.
Skomakargesällskapet.
Ordning, 1638, afskrift dat. 1756; folio, haft.
Protokoll, 1756—1847; 4:o, pb.
E nköping. Skomakarämbetet.
Ordning, 1638, afskrift dat. 1833; 4:o, haft.
Protokoll, 1683—1725; folio, ob.
, 1773—1797; folio, pb.
, 1797—1849; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1673—1842.
Skomakargesällskapet.
Ordning, 1638, afskrift dat. 1813; 4:o, haft.
Protokoll, 1756—1833; folio, pb.
Eskilstuna. Skomakarämbetet.
Ordning, 1638, afekrift dat. 1686; 4:o, haft.
Digitized by
Google
280
MEDDELANDEN OM SKRÅ AFDELNINGEN S ARKIV.
Falun,
Gefle.
Grenna,
Göteborg,
Artiklar, 1675; folio, haft.
Protokoll, 1676—1775; folio, pgb.
, 1686—1826; smal folio, pgb.
, 1695—1768; folio, ob.
, 1768—1805; folio, haft.
3> , 1806—1848; folio, pb.
Rjikenskaper, 1791—1805; folio, haft.
, 1806-1844; folio, pb.
, 1800—1833; 4:o, haft.
Journal, 1832—1847; 4:o, pb.
Räkenskaper (»Dödlådans»), 1788—1806; folio, haft.
^ , 1806; folio, pb.
»Intresse-kladd», 1806; folio, pb.
»Omskådningsbok», 1832—1847; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1684—1848.
SkomakargesäUskapet.
Ordning, 1638, afskrift dat. 1686; 4:o, haft.
Inventarium, 1806; 4:o, haft.
Räkenskaper, 1826—1848; folio, pb.
, 1832—1849; 4:o, pb.
» , 1844—1849; folio, haft.
Skomakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1830—1836.
Skomakarämbetet.
Gesällbref, 1813.
Skomakarämbetet.
Räkenskaper, 1775; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1809—1845.
SkomakargesäUskapet.
Protokoll, 1783—1804; 4:o, ob.
Skomakarämbetet.
Protokoll, 1767—1848; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1820—1824.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRA AFDELNINaENS ARKIV.
281
Halmstad. Skomakarämbetet.
GesäUbref, 1807.
Hedemora, Skomakarämbetet.
GesäUbref, 1837.
Helsivghorg. Skomakarämbetet.
ProtokoU, 1806—1847; folio, haft.
Räkenskaper, 1725—1847; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1653—1839.
Hernösand. Skomakargesällskapet.
Räkenskaper, odat.; folio, pb.
Jönköping, Skomakarämbetet.
ProtokoU, 1666—1751; 12:o, pgb.
, 1693—1708; 8:o, haft.
, 1755—1774; folio, pgb.
Räkenskaper, 1751 — 1854; 4:o, pb.
!> , 1755—1813; 4:o, pb.
>Sterb-bok>, odat.; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1682—1826.
Skomakargesällskapet.
ProtokoU, 1710—1756; 4:o, skb.
Räkenskaper, 1765—1855; 4:o, skb.
Kalmar. Skomakarämbetet.
GesäUbref, 1799.
Karlshamn. Skomakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1820—1832.
Karlskrona. Skomakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1708-18()1.
Karlstad. Skomakarämbetet.
HandHngar, lösa, 1830—1834.
Kristianstad. Skomakarämbetet.
GesäUbref, 1834.
Digitized by
Google
282
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
Skomakargesällskapet.
Ordning, 1681; folio, haft.
Artiklar, 1716; 4:o, haft.
Reglemente, 1757; 4:o, pb. (2 ex.)
Protokoll, 1682—1779; 4:o, pb.
» , 1780—1880; folio, skb.
Räkenskaper, 1853—1868; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1698—1868.
Kristinehamn. Skomakarämbetet.
Gesällbref, 1813.
Mästarbref, 1841.
Landskrona. Skomakarämbetet.
In- och utskrifningsbok, 1794—1822; 4:o, skb.
Gesällbref, 1824, 1829.
Linlöping. Skomakarämbetet.
Artiklar, 1621; folio, skb.
Protokoll, 1732—1776; folio, pb.
Räkenskaper, 1663—1757; folio, pgb.
Matrikel, 1725—1795; 4:o, haft.
GesäUbref, 1836.
Skomakargesällskapet.
Protokoll, 1661—1802; 4:o, pgb.
> , 1668—1697, 1737—1743; folio, pb.
Bouppteckning, 1765; 4:o, ob.
Ma Imö, Skomakarämbetet.
Protokoll, 1674—1801; 4:o, pgb.
> , 1702—1835; folio, pgb.
> , 1731—1847; 4:o, skb.
Handlingar, lösa, 1802—1868.
Norrköping. Skomakarämbetet.
Artiklar, 1621; 4:o, pgb.
Protokoll, 1629-1846; 4:o, pgb.
Handlingar, lösa, 1644 — 1812.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
283
Ronneby. Skomakarämbetet.
Betyg, 1811.
Simrishamn. Skomakarämbetet.
Protokoll, 1788—1847; folio, pb.
Gesällbref, 1831.
Stockholm. Skomakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1695—1867.
Skomakargesällskapet.
Ordning, 1638; folio, haft. (3 ex.)
Protokoll, 1666—1691; 4:o, pgb.
> , 1679—1726; 4:o, pgb.
> , 1697—1819; folio, ob.
» , 1726—1741; 4:o, pgb.
, 1742—1765; folio, pgb.
> , 1858—1886; folio, pb.
> , 1887—1896; folio, pb.
Räkenskaper, 1769—1813; folio, pb.
» , 1815-1823; folio, pb.
» , 1824—1831; foUo, pb.
» , 1831—1841; folio, pb.
»H.ufvtidbok>, 1813—1856; folio, pb.
»Fattig-cassabok», 1830—1857; 4:o, pb.
Räkenskaper, 1848—1858; folio, pb.
» , 1858—1893; folio, pb.
, 1893—1896; folio, pb.
(»Kontroll-lista»), 1862—1892; folio, pb.
, 1841-1863; folio, pb.
, 1863—1877; folio, pb.
, 1877—1885; folio, pb.
, 1886-1894; folio, pb.
> , 1894—1896; folio, pb.
Förteckning öfver å sjukhuset döda gesäller, 1763 —
1848; 4:o, pb.
Digitized by
Google
284 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
Sjukjournal, odat.; lång folio, pb.
, 1855—1895; folio, pb.
» , 1868—1894; folio, pb.
Matrikel, 1862—1891; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1743—1887.
Strömstad.
Säter,
SkomakargesäUskapet.
Skymfbref, 1837.
Skomakarämbetet.
Protokoll, 1744—1869; folio, skb.
Handlingar, lösa, 1751—1854.
Söderhamn,
Skomakarämbetet.
Protokoll, 1758—1846; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1747—1842.
Sölvesborg,
Skomakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1817.
Uppsala,
Skomakarämbetet.
Gesällbref, 1815.
Vadstena.
Skomakarämbetet.
Protokoll, 1771—1845; folio, pb.
Visby,
Skomakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1807—1837.
Vänersborg,
Skomakarämbetet.
Handlingar, lösa. 1817-1838.
Västervik,
Skomakarämbetet.
Artiklar, 1664; folio, pgb.
Protokoll, 1()62-1729; folio, pgb.
, 1729—1754; folio, skb.
:> , 1755-1762; folio, haft.
, 1763—1773; folio, häfi
, 1773—1789; folio, pb.
, 1790—1849; folio, pb.
Digitized by
Google
HGDDELÄNDEN OM SErAAFDELNINOENS ARETT. 285
Eäkenskaper, 1755 — 1808; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1620—1847.
Skomakargesällskapet.
Protokoll, 1783—1864; folio, pb.
Västerås. Skomakaränibetet.
Protokoll, 1735—1778; folio, pb.
> , 1781—1845; folio, pb.
Räkenskaper, 1667—1812; 4:o, pgb.
> , 1757—1808; 4:o, pb.
Mästarbref, 1819.
Växjö. Skomakarämbetet.
Artiklar, 1621, afskrift; folio, haft.
Protokoll, 1716—1754; folio, haft.
» , 1755—1809; folio, pb.
> , 1810—1854; folio, pb.
EÄkenskaper, 1725—1816; folio, pb.
» , 1818—1836; 4:o, haft.
. 1836—1853; 4:o, haft.
, 1854—1862; folio, pb.
Motböcker, 1854—1865; 8:o, pb. (8 st.)
Handlingar, lösa, 1703—1860.
Skomakargesällskapet.
Ordning, 1638, afskrift dat. 1769; 4:o, höft.
Protokoll, 1723—1754; 8:o, pb.
, 1754—1778; 8:o, haft.
» , 1778—1801; 8:o, haft.
» , 1801—1827; 8:o, pgb.
, 1828—1859; 4:o, pb.
Räkenskaper, 1845 — 1854; 4:o, pgb.
Handlingar, lösa, 1707—1867.
Yxtad. Skomakaränibetet.
Handlingar, lösa, 1655, 1668, 1816.
Digitized by
Google
286
MEDDELANDEN OM SERA AFDELNINGENS ARKIV.
Örebro. Skomakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1791—1821.
Skräddare.
Arboga. Skräddarämbetet.
In- och utskrifningsbok, 1638—1804; 4:o, pgb.
Handlingar, lösa, 1735—1746.
AsJcersund. Skräddarämbetet.
Skråbref, 1792.
Protokoll, 1800—1833; folio, pb.
Göteborg. Skräddarämbetet.
Kespass, 1810.
Halmstad, Skräddarämbetet.
Burskapsbref, 1835.
Helsingborg. SkräddargesäUskapet.
Protokoll, 1731—1772; 4:o, haft.
, 1772—1806; 4:o, haft.
Räkenskaper, 1772—1788; 4:o, haft.
, 1808—1831; 4:o, skb.
, 1831—1854; folio, pb.
Anteckningar, 1804; 8:o, haft.
Handlingar, lösa, 1840—1846.
Jönköping. Skräddarämbetet.
Artiklar, 1621, 1636; 4:o, pb.
Räkenskaper, 1683—1758; 4:o, pgb.
Handlingar, lösa, 1805—1848.
Karlshamn. Skräddarämbetet.
Protokoll, 1769-1838; folio, skb.
Handlingar, lösa, 1725—1846.
S kr äddargesällsk apet .
Artiklar, 1686; 4:o, haft.
Räkenskaper, 1693—1831; 4:o, haft.
:>Annotationsbok^ 1747—1795; 4:o, haft.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRIaEDELNINOENS ARKIV. 287
Kristianstad. Skräd darämbetet.
Protokoll, 1670—1703; 4:o, pgb.
, 1703—1745; 4:o, pgb.
» , 1745 — 1847; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1646—1846.
Köping, Skräddarämbetet.
Artiklar, 1621; 4:o, haft.
Protokoll, 1778—1845; folio, pb.
Skräddargesä] Iskapet.
Räkenskaper, 1656 — 1794; folio, pb.
^ (äfven protokoll), 1753—1760; folio,
haft.
, 1793—1846; folio,
pb.
Linliöping. Skräddarämbetet.
GesäUbref, 1839.
Lund, Skräddarämbetet.
Gesällbref, 1802, 1837.
Malmö. Skräddarämbetet.
Gesällbref, 1803.
Xora. Skräddarämbetet.
Handlingar, lösa, 1821—1826.
Xorrköping, Skräddarämbetet.
Matriklar, 1629—1846; folio, skb.
Räkenskaper, 1733—1831; folio, pb.
^ , 1824-1856; folio, pb.
Skara, Skräddarämbetet.
Gesftllbref, 1801.
Stockholm. Skräddarämbei et.
Handlingar, lösa, 1689—1859.
Uddevalla . Skräddargesäl Iskapet.
Räkenskaper, 1759—1853; 4:o, pgb.
Gesällbref, 1838.
Digitized by
Google
288 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ABKIV.
Uppsala. Skräddarämbetet.
Gesällbok, 1842—1848; 8:0, pb.
Vadstena. Skräddarämbetet.
Protokoll, 1733—1847; foUo, pb.
Varberg, Skräddarämbetet.
Protokoll, 1796-1857; 4:o, pgb.
T 'ästerås. Skräddarämbetet.
Protokoll, 1643—1701; 4:o, pb.
* , 1728—1739; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1714—1795.
Växjö. Skräddarämbetet.
Gresällbref, 1836.
Örebro. Skräddarämbetet.
Protokoll, 1638—1680; 4:o, haft. (antagl. fr. Örebro).
, 1834—1845; folio, pb.
Skärslipare.
Stockholm. Skärsliparämbetet.
Intyg, 1743.
Slaktare.
Karlskrona. Slaktarämbetet.
Protokoll, 1698—1705; foHo, haft.
» , 1699—1739; folio, pgb.
Räkenskaper, 1699—1846; 4:o, skb.
, 1753—1781; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1699—1841.
Malmö. Slaktarämbetet.
Gesällbref, 1761.
Norrköping. Slaktarämbetet.
Gesällbref, 1782.
St ock It olm . Slaktarämbetet.
Handlingar, lösa, 1716—1833.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNIN6EN3 ARKIV.
289
Smeder,
(Grofsmeder, harneskmakare, hofelagare, klensmeder, knifsmeder, plätslagare,
sporrmakare, sv&rdfejare.)
Eskilstuna. Klensmedsämbetet.
Handlingar, lösa, 1841—1858.
Göteborg, Grofsmedsämbetet.
Artiklar, 1682 (confirmation af 1622 års d:o); 4:o, pgb.
Protokoll, 1708—1762; 4:o, pgb.
Räkenskaper, 1708—1846; 4:o, pgb.
Klensmedsämbetet.
Gesällbref, 1830.
Helsingborg. Smedsämbetet.
Artiklar, 1622; 4:o, haft.
Smedsgesällskapet.
Räkenskaper, 1693-^1817; 4:o, skb.
Inskrifningsbok, 1695 — 1847; 4:o, skb.
Jönköping. Hofslagarämbetet.
ProtokoU, 1808—1847; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1823—1847.
Klensmedsämbetet.
Protokoll, 1813— J847; folio. pb.
Handlingar, lösa, 1845—1847.
Laholm. Smedsämbetet.
Protokoll, 1754—1836; 4:o, haft.
Linköping. Klen- och grofsmedsämbetet.
Artiklar, 1665; folio, skb.
Gesällbref, 1804.
Klensmedsgesällskapet.
Protokoll, 1763—1835; 4:o, haft.
»Omskådningsbofo, 1845—1868; 8:o, pb.
Lund. Smedsämbetet.
Protokoll, 1778—1847; 4:o, pgb.
Gesällbref, 1832.
Digitized by
Google
290
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGEN6 ARKIV.
Malmö. Klensmedsämbetet.
Protokoll, 1657—1714; folio, pgb.
, 1658—1727; folio, pgb.
^ , 1729—1764; folio, pgb.
, 1765—1866; folio, pb.
» , 1733—1846; 4:o, pb.
Klensmedsgesällskapet.
Artiklar, 1733; 4:o, haft.
Protokoll, 1752—1848; folio, pgb.
Norrköping. Hofslagarämbetet.
Protokoll, 1765—1788; folio, ob.
> , 1765—1785; folio, pb.
^ , 1786—1839; folio, pb.
Räkenskaper, 1769—1816; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1748—1849.
Sala. Klensmedsämbetet.
GesäUbref, 1795.
Stockholm. Hofslagarämbetet.
Handlingar, lösa, 1695—1837.
Klensmedsämbetet.
Handlingar, lösa, 1671—1855.
Knifsmeder.
Handlingar, lösa, 1695—1747.
Plåtslagar- och harneskmakarämbetet.
Protokoll, 1698—1739; 4:o, pgb.
Räkenskaper, 1799—1814; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1753—1788.
Sporrmakarämbetet.
Artiklai*, 1656; 4:o, skb.
Handlingar, lösa, 1698—1782.
Svärdfejare.
Handlingar, lösa, 1695—1843.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKBÅAFDELNINOENS ARKIV.
291
Säter, Plåtslagar- och harneskmakargesällskapet.
Artiklar, odat.; 4:o, haft.
Uppsala. Elensmedsämbetet.
Handlingar, lösa, 1621—1843.
Elensmedsgesällskapet.
Räkenskaper, 1712—1805; 4:o, pgb.
Snickare.
Enköping, Snickarämbetet.
Protokoll, 1758—1835; folio, pb.
Eskilstuna. Sn ickarämbetet.
Protokoll, 1773—1843; folio, haft.
Handlingar, lösa, 1773—1809.
Snickargesällskapet.
»Handtverksreglor», odat.; 8:o, häfk.
Protokoll, 1774—1845; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1774—1845.
Göteborg, Snickarämbetet.
Gesällbref, 1721.
ffelsingborg. Snickargesällskapet.
Artiklar, 1776; 4:o, haft.
Jönköping. Snickarämbetet.
Protokoll, 1830—1846; folio, pb.
Karlskrona. Snickarämbetet.
Artiklar, 1689; 4:o, haft.
Protokoll, 1689—1734; folio, pgb.
, 1734—1791; folio, pb.
^ , 1690—1836; folio, pb.
» , 1698—1824; folio, pb.
Räkenskaper, 1690—1816; 4:o, pgb.
In- och utskrifningsbok, 1735 — 1827; 4:o, pgb.
Anteckningsbok, 1690—1738; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1689—1845.
Digitized by
Google
292 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGEN6 ARKIV.
SnickargesäUskapet.
Artiklar, 1662, 1686, 1691, 1782; 4:o, haft.
Kristianstad. Snickarämbetet.
Artiklar, 1674; folio, haft.
Protokoll, 1674— 1827; 4:o, skb.
Räkenskaper, 1775—1822; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1674—1845.
SnickargesäUskapet.
Protokoll, 1735—1848; 4:o, skb.
Köping. Snickarämbetet.
Protokoll, 1777-1851; folio, pgb.
Skråbref, 1777.
SnickargesäUskapet.
ProtokoU, 1796—1847; 4:o, pb.
, 1841—1848; 4:o, pb.
Räkenskaper, 1796—1840; 8:o, pb.
Laholm. Snickarämbetet.
Handlingar, lösa, 1731—1850.
Malmö. Snickarämbetet.
GesäUbref, 1798.
Norrköping. Snickarämbetet.
Handlingar, lösa, 1722 — 1776.
»Turbokv, odat.
SnickargesäUskapet.
»Ordning», 1662; 4:o, haft.
Anteckningsbok, 1721—1726; 4:o. haft.
* , 1739—1768; 4:o, haft.
> , 1724—1814; 4:o, pb.
Räkenskaper, 1815—1847; 4:o, pb.
Simrisha mii . Snickarämbetet.
Protokoll, 1838—1847; folio, pgb.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SERÅAFDELNINGENS ARKIV.
293
Stockholm, Snickarämbetet.
Handlingar, lösa, 1696—1824.
Sundsvall, Snickarämbetet.
Handlingar, lösa, 1765—1845.
Sölvesborg, Snickarämbetet.
Protokoll, 1840—1846; folio, ob.
Uddevalla, Snickarämbetet.
Protokoll, 1761—1847; folio, pb.
Uppsala. Snickarämbetet.
Protokoll, 1844—1857; folio, pb.
Snickargesällskapet.
»Handtverksreglor», odat.; 8:o, haft.
Vadstena. Snickarämbetet.
Protokoll, 1829—1846; folio, pb.
Västerås, Snickarämbetet.
Handlingar, lösa, 1839.
Snörmakare.
Stockholm, Snörmakarämbetet.
Protokoll, 1722—1811; folio, pgb.
^ , 1811—1849; folio, pb.
^Klädboock», 1653—1824; lång folio, pgb.
Räkenskapsbok, 1742—1848; folio, pgb.
In- och utskrifningsbok, 1657—1749; folio, pgb.
> , 1732—1845; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1657—1833.
Soekerbagare.
Stockholm, Sockerbagarsocieteten.
Protokoll, 1767—1798; folio, pgb.
, 1798—1836; folio, skb.
^ , 1837—1851; folio, skb.
Digitized by
Google
294
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
Räkenskaper, 1782—1852; foUo, pb.
Handlingar, lösa, 1700—1860.
Sockerbagargesällskapet.
Protokoll, 1772—1852; Iblio, pb.
Räkenskaper, 1772—1852; folio, pb.
»Pliktbok^ 1772; 4:o, pb.
Spannmålsbärare.
Stockholm Spannmålsbärarämbetet.
Intyg, 1844—1845.
Sporrmakare^ se smeder.
Stenhttgrgrare.
Sto chhohn. Stenhuggarämbetet.
Handlingar, lösa, 1644—1870.
StenhuggargesäUskapet.
Räkenskaper, 1779—1857; folio, pb.
Stockholm,
Stenslipare.
Gesällbref, 1785.
Stockmakare.
Jönköping. Stockmakargesällskapet.
»Wålltaffeb, odat.
Stockholm. Stockmakarämbetet.
GesäUbref, 1833.
Stolmakare.
Norrköping. Stolmakarämbetet.
Gesällbref, 1835.
Stockholm. Stolmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1698—1788.
Digitized by
Google
MEDDBLANDBN OM SKRÅAFDELNINOENS ARKIV.
295
Svarfrare*
Kalmar. SvarfVarämbetet.
Protokoll, 1793—1846; folio, pb.
Mästarbref, 1822.
Svarfyargesällskapet.
Protokoll, 1752—1848; smal folio, pb.
Karlshamn. Svarfvarämbetet.
Handlingar, lösa, 1800—1860.
Svarfyargesällskapet.
Protokoll, 1773—1846; folio, pb.
Norricöping. Svarfvarämbetet.
Protokoll, 1786—1828; folio, pgb.
Inskrifningsbok, 1695—1828; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1792—1854.
Svarfvargesällskapet.
Anteckningsbok, 1798—1836; 4:o, haft.
» , 1807—1850; 4:o, pb.
Handlingar, lösa, 1743—1804.
Stockholm, Svarfvarämbetet.
Handlingar, lösa, 1695—1855.
Siftrdfejare, se smeder.
Samskmakare.
Jofiköping. Sämskmakarämbetet.
Protokoll, 1724—1846; folio, pgb.
Malmö, Sämskmakarämbetet.
Gesällbref, 1821.
Skeninge, Sämskmakarämbetet.
Protokoll, 1736—1834; folio, pgb.
Räkenskaper, 1736—1826; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1734—1799.
Digitized by
Google
296
MEDDELANDEN OM SKRÅ AFDKLKtNGBNS ARKIV.
Stockholm.
Uppsala.
Sämskmakaräm betet.
Handlingar, Iftsa, 1695-1791.
Sämskmakarämbetet.
Protokoll, 1756—1847; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1745—1845.
Tenngjtttare.
Norrköping. Tenngjutarämbetet.
Handlingar, lösa, 1859.
Stockholm. Tenngjutarämbetet.
Handlingar, lösa, 1695--1860.
TenngjutargesäUskapet.
Artiklar, 1749; 4:o, pb.
Protokoll, 1650—1749; 4:o, skb.
» , 1750—1854; 4:o, pb.
, 1735—1760; 4:o, skb.
» , 1761—1773; 4:o, pb.
^ , 1773—1792; 4:o, skb.
, 1792—1826; 4:o, pb.
» , 1826—1837; 4:o, pb.
Matrikel, 1754; 8:o, pb.
Timmemian.
(Se äfven byggmästare och snickare.)
Jönköping. Timmermansänabetet.
Protokoll, 1794— 1835;' folio, pb.
Lunch Timmermansgesällskapet.
Artiklar, 1755; 4:o, skb.
Handlingar, lösa, 1755—1859.
Stockholm . Timmermansämbetet.
Handlingar, lösa, 1715—1759.
Digitized by
Google
MBDDELANDBN OM SKRAaFDBLNINGBNB ARKIV.
2i9 7
TrAdgårésmåatare.
Stockholm. TrädgärdsmAdtarftmbetet.
Protokoll, 1735—1757; folio, skb.
, 1758—1774; folio, pgb,
> , 1758—1807; folio, pgb.
> . , 1808—1870; folio, skb.
Räkenskaper, 1735—1860; lång folio, pb.
» , 1759—1799; lång folio, pb.
\ , 1800—1868; lång folio, pb.
Inventarium, 1776; folio, pb.
Handlingar, lösa/ 1710-1870.
VppsalcL Trädgårdsmästarämbetet.
Protokoll, 1773—1833; folio, pb.
TiiBnbindare.
Göteborg. Tunnbindarämbetet.
Protokoll, 1771—1847; folio, pgb.
Karlshamn. Tunnbindarämbetet.
Protokoll, 1751—1847; folio, skb.
Handlingar, lösa, 1683—1837.
Tunnbindargesällskapet.
Protokoll och räkenskaper, 1707—1751; folio, ob.
Ka riskrona. Tunnbindarämbetet.
Protokoll, 1692— 1716; 4:o, haft.
* ' , 1717— 1746; folio, pb.
, 1746—1847; folio, pgb.
In- och utskrifningsbok, 1743—1802; 4:o, pgb.
• Eäkenskftper, 1805—1847; 4:o, pgb.
Handlingar, lösa, 1671—1844.
Tunnbindargesällskapet. .
Ordning, 1696; liten fblio, haft
> ,, 1745; 4:o, skb. :
Digitized by
Google
t>98 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
Protokoll, 1697—1707; 4:o, haft.
1 , 1708—1739; 4:o, pgb.
> , 1741; 4:o, pgb.
, 1741—1767; 4:o, haft.
Kristianstad. Tunnbindai^mbetet.
Protokoll, 1660—1708; 4:o, pgb.
, 1661— ieS6; 4:o, haft.
» , 1782—1846; folio, skb.
Handlingar, lösa, 1730—1846.
TunnbindargesäUskapet.
Artiklar, 1701; 4:o, haft. (2 ex.)
Protokoll, 1795—1847; 4:o, skb.
Handlingar, lösa, 1675—1841.
Norrköping. Tunnbindarämbetet.
Protokoll, 1721—1806; folio, ob.
, 1775-1852; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1725—1844.
TunnbindargesäUskapet.
Artiklar, 1660. afskrift dat. 1729; 4:o, pgb.
Protokollsutdrag 1773.
Stockholm. Tunnbindarämbetet.
Stadgar, 1569; 4:o, skb.
Artiklar, 1641, 1660; 4:o, pgb.
Protokoll, 1638-1666; 4:o, pgb.
» , 1759—1819; folio, pb.
Räkenskaper, 1697—1704; folio, pgb.
In- och utskrifningsbok, 1639—1667; 4:o, pgb.
> , 1749—1834; folio, pgb.
Handlingar, lösa, 1695—1798.
Tunn bindargesäUskapet.
Artiklar, 1660; 4:o, pgb.
Handlingar, lösa, 1741—1745.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
299
Varberg. Tunnbindarftmbetet.
Handlingar, lösa, 1750—1840.
Tunnbindargesällskapet.
Artiklar, 1662, afskrift från 1700-talet; 4:o, haft.
» , 1662, afekrift 1819; 4:o, haft.
Reglemente, 1834; 4:o, haft.
Ystad. Tunnbindargesällskapet.
Protokoll, 1760—1843; 4:o, haft.
Handlingar, lösa, 1761—1848.
Tygsmeder.
Stockholm,
Intyg 1724.
Urmakare.
Enköping.
GesäUbref, 1827.
Göteborg.
Gesallbref, 1822.
Kristianstad.
Gesällbref, 1823.
Sala.
Gesallbref, 1832.
Stockholm.
Urmakarämbetet.
Handlingar, lösa, 1695—1883.
Västerås.
GesäUbref, 1818.
Växjö.
Resolution, 1805.
Yagrnmakare.
Göteborg. Vagpimakarämbetet,
In- och utskrifningsbök, 1781 — 1846; folio, tygb.
Handlingar, lösa, 1772—1797.
Jönköping. Vagnmakarämbetet.
Protokoll, 1749-1846; folio, pgb.
Handlingai-, lösa, 1805—1847.
Norrköping. Vagnmakarämbetet.
Protokoll, 1767—1841; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1762—1851.
Digitized by
Google
300 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
Stockholm. Vagnmakarämbetet.
Protokoll, 1804— 184r; folio, pgb^
» , 1848—1864; 4:o, pb.
. Bäkenskaper, 1846—1870; 4:o, pb.
»Annotationsbok», odat.; 8:o, pb.
Matrikel, 1848—1864; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1697—1878.
Vagnmakargesällskapet.
Protokoll, 1769-1847; 4:o, pgb.
Räkenskaper, 1769-1848; 4:o, pgb.
> (sjuklådans), 1794—1848; 4:o, pb.
Tindragrare.
Stockholm. Vindragarämbetet.
Handlingar, lösa, 1736—1761.
VÄfvare.
(Bomulls-, damast-, dräll-, linne-, kl&dea-, siden-, stram p väf vare. >
Norrköping. Klädesväfvarämbetet.
Stadgar, 1768.
1^ , 1794.
Räkenskaper, 1788—1829; folio, pb. '
Handlingar, lösa, 1718—1838.
Stockholm, Bomullsväfvare.
Gesällbref, 1796.
Damastväfvare.
Handlingar, lösa, 1697— 1729.
Dräll- och linneväfvare.
Handlingar, lösa, 1699—1830.
Klädesväfvare.
Handlingar, lösa, 1695—1809.
Siden väfvare, ' .
Handlingar, iQsa, 1701—1857.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÄ AFDELNINÖENS ARKIV.
301
Strumpväfvare.
Handlingar, lösa, 1700—1814.
Åkare*
Stockholm. Åkarämbetet.
Handlingar, lösa, 17()8— 182<>.
ÖfTerskftrare. (Jfr skräddare.)
Stockholm. öfverskärarämbetet.
Handlingar, lösa, 1()97— I8l4.
Apotekare.
Eksjö. Privilegiebref, 1739; pg.
Falköping. Visitationsprotokoll, 1859.
Eofva. Inventarium, odat.
Hörby. Handlingar, lösa, 1878— 188().
Kristinehamn. Handlingar, lösa, 1795—1847.
Köping. Handlingar, lösa, 1784—1836.
Skara. Privilegiebref, 1872.
Skeninge. Privilegiebref, 1777 och 1795.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1695—1864^ rörande apoteken >En-
gelen», »Enhörningen», »Fenix», »Förgyllda Korpen»,
»Gripen», »Hjorten», »Hvita Björn», »Kronan», »Le-
jonet», »Markattan», »Morianen», »Nordstjärnan»,
»Svanen», »Ugglan».
Uppsala. Provisorsbetyg, 1818.
Visby. Handlingar, 1804—1818.
Växjö. Handlingar, 1768—1828.
Digitized by
Google
302
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
Bokhandlare.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1695—1875.
Boktryckare.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1670—1878.
Bomullsfabriker.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1741—1785.
Filtfabriker.
Stockholm. Resolution, 1761.
Faitskftrer.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1695—1784.
Glasbruk.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1698—1803.
Handlande.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1698—1827.
HandtTerksfSreningrar.
Helsingborg. Rekommendationsbref, 1853.
Hernösand. Protokoll, 1768—1788; folio, haft.
» , 1788—1852; folio, haft.
Räkenskaper, 1785—1830; smal folio, haft.
> , 1788; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1772—1853.
Norrköping. Reglemente, 1790.
Stockholm. GesäUbref, 1848.
Uddevalla. Protokoll, 1847—1886; folio, pb.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINGENS ARKIV.
303
Ulricehamn. Protokoll, 1857—1864; folio, pb.
Handlingar, lösa, 1825—1846.
Jftrn- och metallfabriken
Stockholm. Handlingar, lösa, 1733—1858.
Jftmkramhandlare.
StockJiolm. Jämkramhandlarsocieteten .
ProtokoU, 1710—1778; folio, skb.
1 , 1779—1873; folib, skb.
Räkenskaper, 1848—1874; folio, pb.
Handlingar, 1651—1799; folio, pb.
, lösa, 1854—1873.
JftmT&geii.
Stockholm. Stämpelbok, 1778; folio, käft.
» , 1783; 8:o, pb.
> , 1791; 8:o, pb.
» , 1795; 4:0, pb.
» , 1821; 4:0, pb.
Stockholm.
Kattuns-trjrokerl.
Handlingar, lösa, 1707—1819.
Stockholm.
Kemiska fabriker.
Handlingar, lösa, 1744—1860.
Stockholm.
Klädesfabriker.
Handlingar, lösa, 1697—1763
Stockholm.
Konstliandlare.
Handlingar, lösa, 1857—1865
Digitized by
Google
304 MEDDELANDEN OM SKRÅAFDELNINOENS ARKIV.
Likbärare.
Sölvesborg.
Likbärarlaget.
Artiklar och protokoll, 1801—1860; smal folio,
skb.
Miisikhandlare.
Stockholm.
Handlingar, lösa, 1855 UB68.
Mässingsbruk.
Norrköping,
Relation och Inventarium, 1739— 174(>; folio, pb.
Orgrelbygrgrare.
Stockholm.
Handlingar, lösa, 1695—1845.
Pappersbruk.
Kristianstad.
Resolution, 1759.
Stockholm.
Handlingar, lösa, 1698—1779.
Västervik.
Resolution, 1756.
Porslinsfabriker.
Stockholm.
Handlingar, lösa, 1729—1803.
Salpetersjuderler.
Stockholm m. fl, st.
Handlingar, 1694.
Sidenfabriker.
Stockholm.
Resolution, 1740.
Skeppare.
Stockholm.
Skepparämbetet. ■
Handlingar, lösa, 1788.
Torshälla.
Skepparsocieteten.
Artiklar, 1787; folio, haft.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN OM SKRÄAFDELNINGENR ARKIV. SOS
Skeppsbygrgrniftstare.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1750 — 1857.
Hkorstensfejarc.
Sforkholm. Handlingar, lösa, 1737—1845.
Sockerbruk.
Sioekholm. Handlingar, lösa, 1730—1779.
Spegrelfabriker.
Storkholm. Handlingar, lösa, 1727—1868.
Tapetfabriker.
Stockholm, Handlingar, lösa, 1701—1800.
TapetiiiAlare.
Stockholm, Handlingar, lösa, 1716—1833.
Tapetserare.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1756—1844.
Tekniska fabriker.
Stockholm. Handlingar, lösa, 1777 — 1857.
Tobaksfabriker.
Stockholm, Handlingar, lösa, 1723—1766.
Traktörer. (Krögare.)
Stockholm . Traktörsocieteten .
Handlingar, lösa, 1723-1795.
20
Digitized by
Google
306 MEDDELANDEN OM SKRÄAFDELNINGENS ARKIV.
Yaxgrjntare.
Sforihohn. . Intyg, 1()99.
Tinskftnkar. (Jfr traktörer,)
Stockholm. Handlingar, lösa, 1098— 18()1.
GUSTAF UPMARK.
Digitized by
Google
INNEHALL.
1.
Sid.
Artur Hazelins. Med porträtt 1.
Nordiska museets styrelse ooh tjänsteman 30.
Strödda meddelanden angående Nordiska museet år 1901 34.
Styrelse >
Tjftnsteman och öfrig personal . . . . ^ 36.
Resor för mnseets främjande .37.
Moseibyggnaden ä Lejonslätten 38.
Ekonomiska fSrhällanden 40.
Pöryärf 43.
Deposition 61.
Skansens utveckling >
Skansens fester m. m 68.
Skansens klädkammare 75.
Be natnrvetenskapliga afdclningarna pä Skansen >
Utställningslokaler och förevisningstider 79.
Besök >
Brandförsäkring 80.
Deltagande i utställningar >
Utgifna arbeten >
Literär förbindelse med andra mnseer och samfand 81.
Nordiska museets fonder.
1. Byggnadsfonden 82.
2. Allmänna fonden 83.
3. Pensionsfonden >
4. Bredablicksfonden >
5. Skansfonden 84.
6. Herman Frithiof AntelU fond »
7. Tivolifonden 85.
8. Johan August Hazelius* fond >
9. Grundfond af den 30 november 1901 till doktor Artur Hazelins' minne . »
10. Artur Hazelins' monumentsfond 86.
Donationer till Nordiska museet 87.
Digitized by
Google
308 INNEHALL.
Sid
Testamentariska förordnanden till förm&n för Nordiska museet .... 100.
Personer, som under är 1901 lämnat gäfvor till Nordiska museet . . 103.
Ombud for Nordiska museet 116.
Museer ooh vetenskapliga samfund m. m., med hvilka Nordiska mu-
seet stär i förbindelse 123.
Arbeten, som angä Nordiska museet eller utgätt frän det samma . . 134.
Antal besökande i Nordiska museet 147.
Ur Nordiska museets räkenskaper för är 1900 141K
2.
Sverge. Dikt af A. Hazelius 163.
Fägeln med segerstenen, sprängörten ooh lifsämnet. Af £. HAicMAa-
STEDT 166.
Studier rörande Storkyrkans Sankt Jöransgmpp. Af J. Roosval . . . 209.
£t norsk billedteppe fra Bähuslen. Af H. Fett 224.
Svenska allmogedräkter. 2. En smäländsk folkdräkt frän 18d0-talet. Af
P. G. Vistrand 231.
Meddelanden om skräaf delningens i Nordiska museet arkiv. Af G.
Upmark 256.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN
FRÄN
DISKA MUSEET
1902.
Gjtming vU åavé tid, mum tid vil ^g9mm åmrni gjtmmg.
Daatkt tiakesprlk.
STOCKHOLM.
Kr>UT . BOKTBTCSKRIBT. P. A. 50RaTB0T It flÖKSB.
lOöl
^äfvor till Nordiska museet emottagajs med tacksamhet. Från
landsorten insändas de under adress NordisJca museet^ Stockholm.
I Stockholm kunna de inlämnas antingen i museet å Lejonslätteii
eller å Skansen, Djurgården. Vid hvarje föremål böra fyndort
och gifvarens namn, titel och adress samt i öfrigt hvarje upplys-
ning, som kan vara af vikt, så fullständigt och tydligt som mOjligt
angifvas.
För dem, som ej närmare känna museets plan, bör anmärkas,
att det samma är ämnadt att belysa alla samhällsklassers lif, så-
ledes icke endast allmogens, och att därföre med nöje äfven fore-
mål emottagas, som af se borgerskapet eller ståndspersonskLassema
öfver hufvud, äfvensom minnen efter framlidna utmärkta personer,
som i olika riktningar främjat vårt fosterlands utveckling och ära.
Erinras bör ock, att, ehuru samlingarna äro i några a&eenden
tämligen fullständiga, föreiinnas i många andra stora luckor, som
böra fyllas. Hvad exempelvis allmogeafdelningen angår, kan mu-
seet af det forna lifvet i flere af våra bygder ännu gifva endast
en alt för svag och ofullkomlig bild.
Då erfarenheten gifvit vid handen, att många låta afhålla sig
från att till museet insända föremål, emedan de föreställa sig, att
flere exemplar där redan förut finnas af de samma, må här fram-
hållas, dels att likartade föremål dock ofta äro så skiljaktiga, att
denna skilnad bör åskådliggöras, dels att många exemplar i fler-
faldiga afseenden underlätta forskningen och möjliggöra säkra slut-
satser. Den ofta hörda anmärkningen om ett öfverflödigt antal
exemplar har altså sin grund i en bristande insikt om, hvad frågan
här gäller, och bör därföre på det kraftigaste motarbetas, då hoE
utan tvifvel hindrar museet att fylla sin uppgift.
fl^ Ledamöter af Samfundet för Nordiska museets främjande.
bosatta i hufvudstaden, kunna mot erläggande af halfva boklåds-
priset erhålla Meddelanden från Nordiska museet 1002 genom mu-
seets expedition.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN
FRÅN
NORDISKA MUSEET
1902.
Gjeming vit kav* tid, m*n tid vil ogstM hav* gjeming.
Dantkt Unketprik.
STOCKHOLM.
KUKOL. BOKTRYCKBRIRT. P. A. NOR8TBDT & 8ÖXI
1904.
Digitized by VjOOQIC
4IA«VAII9 C0LUE6E LIBRASy
BISlUHAil FUMl»
OCT 30 1946
REDAKTION:
JOHN BOTTIGER.
GUNNAR HAZELIUS. VISEN LEWIN.
Digitized by
Google
1.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Artur Hazelius' grafsättning.
Då stoftet af den man, hvars lifsverk bär Nordiska museets
namn, en försommarafton jordfästes, var ej den plats utsedd, där
hans graf skulle redas. Grrafkoret invid Östermalms kyrka upplät
Bild 1 (se ofvan) framställer Artnr Hazelins* grafvärd.
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS* GRAFSXTTNINO.
en tillfällig hvilostad, i hvilken den bortgångne fosterlandsvännens
kista blef stående året ut och in på det nästa.
En undangömd plats å Skansen i skogsbrynet öster om Hälle-
stadstapeln, i hvars närhet enligt Hazelius' plan framdeles skaU resa
sig någon för vårt land karakteristisk äldre kyrkobyggnad, ansågs
bäst skickad till hviloplats för den, som i lifvet hälst drog sig nndan
människovimlet. Tillstånd söktes och erhölls att här få reda Artur
Hazelius* graf. ^
Sedan platsen blifvit utlagd, sprängdes i bärget undiör jordytan
en grafkammare, afsedd att mottaga den dödes stoft, öfver ocb
rundt om det hela uppkastades en jordkulle. Denne, som aftecknar
sig mot en bakgrund af furor och unga ekar, kröntes af en väldig,
ur granitbärget kilad häll i form af en bautasten, å hvilken nnder
ett kors på röd botten inristades den dödes namn, födelse- och dödsår. -
Grafvens ordnande kräfde tid. Först den 4 februari 1902 stod hon
redo. Tidigt denna dag hade sonen från grafkoret i staden fört kistan
till planen framför Hällestadstapeln. Ännu täckt af den svenska flagga,
med hvilken hon vid jordfästningen varit höljd, sattes kistan här å
en af granar och enar omgif ven katafalk samt pryddes af kärleksfulla
händer med friska blommor, som ersatte vårens vissnade minnesgärder.
Grafsättningen var utsatt till förmiddagen. Snön föll tung.
Genom de täta flingorna lyste från klockstapeln en silfverstjäma
öfver mäktiga, af svart flor omgifna granriskransar. Flaggor vajade
på half stång öfver Skansens hvita marker.
Omkring kl. 11 samlades den aflidnes anhöriga, Nordiska museets
styrelse och tjänsteinnehafvare samt öfriga personal jämte ett mindre
antal särskild t inbjudna framför grafkammaren, hvars dörrar voro
öppna. Vid grafven stodo kullorna i sina vackra sorgdräkter. Från
stapeln ljöd nu psalmen 484. Pastor primarius Håhl förrättade,
då psalmen förklingat, den föreskrifna invigningen.
Sedan de vid akten biträdande prästerna enligt ritualen läst
hvar sina bibelord, förklarades grafven redo att mottaga den döde.
Under tonerna af en sorgmarsch lyftes kistan från katafalken och
* K. mits resolntion den 7 juni 1901.
' Hela graf anordningen gjordes efter ritning och anvisning af arkitekten €r. Améeo.
Digitized by
Google
ARTUR HAZELIUS' GRAFSÄTTNINO.
bars af Skassens arbetsform än till platsen framför grafkullen. Från
Nordiska museets styrelse och amanuenser nedlades två lagerkransar,
hvarvid af byråchefen V. Almqnist yttrades följande minnesord:
Si bringa vi dig vårt sista farväl, vördade vän. Nu skall om dig klippans
dörr slutas, men öppen står porten till fosterlandets tempel, där ditt minne lefver.
Vi iingo vara dig nära i lifvet. »Käre broder», så ljöd din hälsning till
oss; och vi följde dig, ty vi kände din kärleks makt, och vi litade till din
skarpa blick. Blicken har slocknat, men kärleken till ditt verk lefver. Vi,
som efter dig fingo dess vård oss anförtrodd, veta visst, att endast det växer
starkt, som växer fritt. Fritt skall ditt verk växa till den gestalt, du ville;
ty du göt däri din ande.
Du älskade lifvet i de åldriga gårdarna, furuskogens djupa toner och
björkhagens dallrande sus, du älskade folkets lekar och dansar och sånger,
landet och sederna, som fostrat oss. Det alt ville du samla i en lefvande
bild. Nu lefver den bilden omkring oss. Här under Skansens furor och
björkar, ibland dess åldriga gårdar, bland dess lekar och sånger hvile du
lycklig och lugn! Hvila under skyn, som nu breder sin hvita snö öfver de
vägar, du banat, hvila under din egen himmels blåa duk, under de gula strålama
af den sol, som hvaije vår låter häggar och syrener blomma i ditt rike,
fågelsången vakna kring din kulle. Så länge den store stenen står med ditt
namn i det röda bandet, så länge skola också här fosterlandets minnen firas,
dådkraft väckas och ädla känslor manas fram. Aldrig må ditt namn dö,
aldrig Skansens klockor tystna, klockorna som, hvar gång de ringa till de
dödes ära, också sjunga tacksägelsen öfver dig!
Yi tacka dig för alt hvad du gaf, för fädernas minnen, för sunda sinnen
och hjärtats eld, för stora tankar hos kommande släkten. Son, syskon, an-
förvandter, vänner och hjälpare i mödan bringa dig nu sitt sista farväl. Död,
lefver du ibland oss, älskad, vördad.
Kistan stäldes sedan i grafkammarens midt, höljd af den flagga,
som den bortgångne så högt hållit i ära. Välsignelsen lystes till
sist öfver grafven, minnes verser upplästes och kransar nedlades från
Uppsala studentkår, från den aflidnes finska vänner,^ från Finska
fornminnesföreningen och Tekniska högskolan i Stockholm. Slut-
ligen frambar Skansens personal en blomstergärd.
Sedan den dödes son stängt grafkammarens dörrar, afslutades
den högtidliga akten under tonerna af Griegs Aases död.
- Professorerna O. Donner, J. B. Aspelin, A. O. Freadenthal, £. G. Palmen, 0. G.
Nyström, B. Tigerstedt och Y. Söderhjelm samt doktorerna Th. Schyjndt, A. O. Heikel
och Hj. Appelgren.
Digitized by
Google
Nordiska museets
styrelse och tjänstemän/
styrelse.
Ordförande,
Professor Carl Curman. (1890) 1902. «
Styresman,
Ej tillsatt.
Skattmästare,
Byråchefen Viktor Almquist. 1897.
öfrige ledamöter.
Professor Isak Gustaf Clason. Vice ordförande. (1899) 1902.
Ingeniör Claes Gustaf Norström. 1900.
Hofintendenten dr John Bottiger. 1901.
Riksantikvarien dr Hans Hildebrand. 1902.
Styrelsens sekreterare.
Pil. licentiat Gunnar Hazblius. 1901.
' I denna förteckning angifvas förhållandena, sädana de voro den 31 dec. 190S>
^ Årtalet inom parentes angifver tiden, då personen i fråga inträdde i maaeets
styrelse, det följande årtalet det år, då befattningen tillträddes.
Digitized by
Google
tjInstbmXn.
Tjänstemän.
Ordinarie amanuenser vid museet i staden och å Lejonslätten.
Hr Pbr Gustaf Vistrand, förestår allmogeafdelDingen. (1875) 1881.^
Dr John Bottiger, förestår afdelningen för de högre stånden och
den konstindustriela afdelningen. 1891.'
Hr Edvard Hammarstedt, registrator, förestår lapska och grönländska
afdelningama samt vapenafdelningen m. m. (1890) 1893.
Fil. licentiat Gustaf Upmark, förestår handtverks- och skråafdel-
ningen m. m. 1902.
Fröken Visen Lewin, förestår biblioteket. (1885) 1886.
Fröken Anna Lewin, leder märknings- och konserveringsarbetena samt
biträder vid registreringen. (1886) 1893.
Fröken Selma Ström, räkenskapsförare. (1886) 1893.
Fröken Emilia Hellbdat, vid registreringsarbetet. 1876.
Fröken Aones Ljungberg, förrådsförvaltare och biträdande sekreterare
i Samfundet för Nordiska museets främjande. 1881.
Fröken Louise Hagberg, biträdande sekreterare i Samfundet. (1891)
1894.
Fröken Lotten Hagberg, biträdande vid biblioteks- och arkivgöromäl.
(1891) 1899.
Fröken Gerda Cederblom, vid registreringsarbetet. 1900.
jE. o. amanuenser vid museet i staden och å Lejonslätten.
Fröken Hilda Wallin, vid klädkammaren. 1885.
Fröken Marianne BIceström, vid märkningsarbetet. 1892.
Fröken Ellen Planthaber, biträdande vid Samfundet m. m. 1893.
Fröken Ida Möller, biträdande räkenskapsförare. (1898) 1900.
Fröken Gudrun Biller, vid märkningsarbetet. (1899) 1901.
Fil. kandidat Johnnt Roosval, vid afdelningen för de högre stånden
och den konstindustriela afdelningen. 1901.
^ Årtalet inom parentes an^fver tiden, d& personen i f^åga inträdde i museets
tjänst, det följande ärtalet det är, dä ordinarie eller extra ordinarie amannensbefattning
tillträddes.
* Å styrelsens vägnar har intendenten för Konungens konstsamlingar dr Jomr
BösnesB äfven under år 1902 öfvervakat arbetena vid museet i staden och pä Lejonslätten.
Digitized by
Google
TJlNSTBMÄN.
Rustmästare vid museet i staden.
Hr Frans Oskar Holmström. 1879.
Vaktmästare vid museet d Lejonslätten.
Hr August Lindstbin. 1899.
T. f. föreståndare för museets afdelningar å Skansen.
Pil. licentiat Gunnar Hazblius. 1901.
Ordinarie amanuenser å Skansen.
Fröken Sigrid Millrath, förestår expeditionen och klädkammaren.
(1892) 1896.
Hr Alarik Behm, biträdande föreståndare vid de naturvetenskapliga
afdelningarna. (1897) 1900.
Fröken Hedvig Bratt, vid den kulturhistoriska afdelningen m. m.
(1899) 1901.
Fröken Hedvig Boivib, räkenskapsförare. (1898) 1902,
Fil. kandidat Axel Nilsson, vid den kulturhistoriska afdelningen. 1902.
E. o. amanuenser å Skansen.
Fröken Elsa von Sohwbrin, vid klädkammaren. (1898) 1900.
Fru Elin Sjöstbdt, f. Boman, förrådsförvaltare. (1899) 1900.
Fröken Elsa Broman, biträdande räkenskapsförare. (1900) 1901.
Fröken Elsa Quennerstedt. 1902.
Fogde å Skansen.
Sergeant Ferdinand Lindeberg. 1902.
Fodermarsk vid geologiska afdelningen å Skansen,
Hr Johan Frbdrik Zbttbrgrbn. 1896.
Trädgårdsmästare å Skansen.
Hr Anders Edvard Svensson. 1892.
Digitized by
Google
TJÄNSTEMÄN.
Kastellan å Bredablick.
Hr ÖU8TAP LiNDQVTST. 1892.
Museets byggnad å Lejonslätten.
Arkitekt,
Professor Isak Gustaf Clason. 1888.
Biträdande arkitekt.
Arkitekten Axbl R. Bergman. 1902.
Byggnadskontrollant.
Ingeniör Claes Gustaf Norström. 1891.
Byggmästare.
Hr HlKAN Larsson. 1889.
Digitized by
Google
strödda meddelanden
angående Nordiska nnuseet år 1902.
Styrelse. Då ordförandeplatsen i Nordiska museets styrelse
genom professor Axel Keys bortgång i slutet af år 1901 blifvit
ledig, utsåg nämden å sammanträde den 24 april till sin ordförande
förutvarande vice ordföranden professor Carl Curman och till vice
ordförande professor Isak Gustaf Clason.
Till ledamot af Nordiska museets styrelse i ledigheten efter
professor Axel Key valdes å sammanträde den 6 juni riksantikvarien
fil. doktor Hans Hildebrand.
Tjänstemän och öfrig personal. Fil. licentiaten Gustaf Up-
mark, som enligt styrelsens beslut den 19 dec. 1901 blifvit till prof-
tjänstgöring vid museet antagen och under tiden januari — mars
1902 sådan tjänstgöring utfört, blef den 26 mars samma år som ordi-
narie amanuens vid museet anstäld.
Likaledes blef fil. kandidat Axel Nilsson, som den 6 juni antogs
till e. o. amanuens för att tills vidare tjänstgöra under förestån-
daren för afdelningarna å Skansen, den 30 dec. samma år antagen
till ordinarie amanuens. Vid nämda sammanträde antogs äfven till
ordinarie amanuens räkenskapsföraren å Skansen fröken Hedvig
Boivie, anstäld i museets tjänst sedan år 1898.
Till prof tjänstgöring vid museet under tiden från den 1 febr.
1903 och till årets slut antog nämden den 30 dec. 1902 fil. Ucen-
tiaten Sune Ambrosiani.
Digitized by
Google
TJÄNSTEMÄN.
E. O. amanaensen fröken Gina Broman, som sedan år 1900 tjänst-
gjort å Skansen, lämnade hösten 1902 sin befattning. Till e. o.
amanuens antogs den 3 okt. 1902 fröken Elsa Quennerstedt, som
sedan juni månad samma år biträdt vid räkenskapskontoret å Skansen.
E. o. amanuensen fil. kand. J. Boos val erhöll enligt nämdens
medgifvande från och med den 15 mars 1902 tjänstledighet i och
för afslutandet af sina studier i Tyskland.
Enligt styrelsens beslut af den 12 juli och den 3 okt. 1902 har
amanuensen E. Hammarstedt under tiden från den 20 juli — 25 aug.
samt från den 14 okt.— 25 nov. utöfvat inseende öfver arbetena vid
mnseiafdelningarna i staden och å Lejonslätten; likaledes enligt
nämdens beslut af den 3 okt. amanuensen A. Behm under af före-
ståndaren å Skansen i oktober och november företagen utländsk
resa uppehållit föreståndarens å Skansen befattning.
På anmodan af styrelsen har intendenten för H. M. Konungens
konstsamlingar dr John Bottiger under året å styrelsens vägnar
utöfvat öfverinseende öfver museets afdelningar i staden och å Lejon-
slfttten. Då omfattande och viktiga förarbeten för museets ordnande
i den nya byggnaden samt därmed sammanhängande frågor syntes
kräfva en bestämdare anordning, genom hvilken äfven förhållandet
mellan institutionens båda hufvudaf delningar, museiaf delningen och
Skansen, närmare kunde regleras, beslöt nämden å sammanträden
den 26 nov. och 3 dec. att från den 1 januari 1903 och tills vidare
antaga en arbetsordning af i hufvudsak följande innehåll.
Museets båda med hvar andra likstälda afdelningar stäldes
under nämdens ledning hvar och en med sin särskilda förvaltning
och under tillsyn af hvar sin intendent, en anordning, genom hvil-
ken också desse tjänstemäns samarbete och olika arbetsområden
närmare utstakades. Intendenterna skulle ega att inför styrelsen,
i hvars öfverläggningar men ej beslut de få deltaga, föredraga sina
resp. afdelningars ärenden, förestå de till deras afdelningar hörande
kansligöromålen och ansvara för expeditionen af nämdens beslut.
Räkenskapskontoret stäldes — under skattmästarens öfverinseende —
under ledning af intendenten å Skansen.
Digitized by
Google
10 TJÄNSTEMÄN OCH ÖFRIG PERSONAL.
Ä samma sammanträde och i öfverensstftmmelse med nyss
nämda arbetsordning beslöts att till intendenter vid Nordiska mu-
seet från den 1 januari 1903 och tills vidare förordna för museiafdel-
ningen å Lejonslätten amanuensen vid Statens historiska museum fil.
doktor Bernhard Salin och för Skansen fil. licentiaten Gunnar Hazelius.
Att biträda intendenterna vid protokollsföringen inför nftmden
samt att mottaga och registrera styrelsens ingående och utgående
handlingar antogs amanuensen vid museet G. Upmark.
I förvaltningsärenden hafva under året en gång i veckan förts
protokoll.
För att öfvervaka förevisningen under söndagarna vidtogs den
anordningen, att en af museets tjänstemän skulle under förevisnings-
tiden uppehålla sig i museet, och utfärdades för vakthafvande in-
struktion.
Tjänstgöringstiderna voro 6 timmar dagligen för ordinarie som
extra ordinarie tjänstemän. Då löpande göromål eller särskilda
omständigheter (såsom vid museets båda specialutställningar) fordrat,
har denna tjänstgöringstid af flere amanuenser ytterligare i ej
oväsentlig mån utsträckts.
I den under åi*et införda söndagstjänstgöringen å museet hafva
samtliga amanuenser i tur och ordning deltagit.
Museets hela personal utgjordes vid slutet af år 1902 af 120
personer, nämligen 1 t. f. föreståndare för Skansen, 17 ordinarie
och 10 extra ordinarie amanuenser, 1 rustmästare, 1 fogde, 1 kastel-
ian, 1 husmoder. 7 djurskötare, 7 stallbetjänte, 7 trädgårdsmästare
och trädgårdsarbetare, 6 timmerarbetare, 5 stenarbetare, 5 portvakter,
2 nattvakter, 2 maskinister, 2 vaktmästare, 28 kullor och annan
kvinlig betjäning samt 17 arbetare för hvarjehanda göromål Under
sommaren, då vakthållningen och öfriga arbeten vid museet kräfde
en större arbetspersonal, var hela antalet omkring 170 personer.
Den vid byggnadsarbetet å Lejonslätten använda arbetsstyrkan
utgjorde under år 1902, utom arkitekter, kontrollant och bygg-
mästare, i medeltal 58 man.
Digitized by
Google
RESOR FÖR MUSEET. MUSEIBTGOKADEN. 11
Kesor f5r mnseets främjande. Sedan styrelsen vid samman-
träden den 24 april och 6 maj beviljat amanuensen F. G. Yistrand ett
anslag af 800 kronor för inköp och forskningar i Dalarna, besökte
nämde tjänsteman under juli månad Gagnef, Nås, öfver- och Ytter-
malung samt Älfdalen och insamlade under denna tid från dessa i
museets samlingar hittills ofuUständigt representerade landsdelar
öfver 400 föremål, särskUdt sockendräkter. (Se nedan sid 17.)
Amanuensen E. Hammarstedt, som af nämden erhållit ett rese-
anslag af 500 kronor, ursprungligen afsedt för forskningar i Härje-
dalen, företog, då hans närvaro vid museet under den för resan af-
sedda tiden genom inträffade sjukdomsfall nödvändiggjordes, i stället
under september månad med museitekniskt syfte en studieresa till
Berlin, under hvilken äfven museerna i Hamburg, Kiel, Köpenhamn
och Lund besöktes.
Utförliga berättelser öfver dessa resor äro af båda nämde
tjänstemän aflämnade.
Rörande amanuensen A. Nilssons resa till Petersburg jfr sid. 54.
Samtidigt med amanuensen Yistrand företog folkskolläraren
Lars Lunell på museets bekostnad en tur genom Jama och Malungs
socknar och förvärfvade under denna resa närmare ett femtiotal
föremål, dels husgeråd, dels dräktplagg. För inredningen af det på
Skansen uppfi)rda eldhuset från SoUeröns fastlandsmarker i Da-
larna hopbragte hemmansegaren Bud Erik Olsson i Yinäs hvarje-
handa redskap. Jfr sid. 53.
Mnsetbyggnaden å Lejonslätten kunde under år 1902 icke kraf-
tigare föras mot sin fullbordan, alldenstund ritningarna till midtpar-
tiet med undantag af stora vestibulen ännu icke kunnat definitivt
fastställas. Till vestibulen levererades emellertid mölnbomarmorn
och blef den samma i vestibulen inmurad. Midtpartiets fasad upp-
mnrades till en höjd af omkr. 5 meter öfver sockellisten.
I byggnadens norra del utfördes målningen af stora hallen samt
af trappor m. m. äfvensom åtskilliga kompletteringsarbeten i kansli-
flygeln, i hvilken också räkenskapskontoret kunde inflyttas. För
Digitized by
Google
12 MUSEIBTGGNADEN.
öfrigt har arbetet hufvudsakligen pågått invändigt i byggnadens
södra del. Hvalf och hvalf kupor öfver hela jordvåningen slogos här
i tegel, och betonhvalf på järnbalkar utfördes of van de för landskaps-
bilder ursprungligen af sedda gallerierna på ömse sidor om hallen. De
stora hvalfven öfver den sistnämda jordvåningens sidohallar samt
större delen af de båda gallerierna hafva afputsats med murbruk.
Kalkstensgolf har inlagts i jordvåningen, västra sidan, samt i trapp-
plan och gångar. Vidare fortsattes inmurningen af mölnbomarmor i
södra fondväggen, väggpanelen i gången söder om hallen äfvensom
listverk och balustrader öfver hvalfven i gallerierna på båda sidor
om hallen, hvarjämte de flesta dörromfattningama af mölnbomar-
mor inmurades och ornamenthuggningen af kapitalen å hallens mur-
pelare fullbordades. I den södra flygeln inreddes öfre våningen med
golf och snickeri m. m., och utfördes i denna del af byggnaden åtskil-
liga andra inredningsarbeten.
Dess utom uppsattes järnkonstruktionen till de sju stora randa
takfönstren i hallens hvalf samt åskledare för södra delen af masei-
byggnaden.
Medeltalet arbetare var under året 58. Utgifterna belöpte sig
till kr. 262,933: 07; byggnaden hade sålunda till 1902 års slut kostat
2,083,469 kr. 88 öre.
Arbetsledi^ingen har varit den samma som under föregående år.
Museets byggnadsfond, som under år 1902 ökats med kr.
199,792: 35, utgjorde vid slutet af samma år, sedan utgifterna för
året kr. 272,438: ii^ afdragits, 742,085 kr. 2S öre.
Den af styrelsen år 1901 tillsatta komitén för afgifv^ande
af förslag rörande inställ eringen inom den nya museibyggnaden *
fortsatte under årets första månader sina arbeten. Komiténs utlåtande,
som sedermera befordrades till trycket, öfverlämnades den 24 april
till Nordiska museets styrelse genom komiterades ordförande pro-
^ I denna summa ingå installationskostnader samt fSryaltningsbidng.
« Jfr Meddelanden från Nordiska museet 1901. Stockholm 1903. S. 3^-40.
Digitized by
Google
MUSEIBTOGNADEN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
fessor O. Montelius, som vid samma tillfälle utförligt redogjorde för
af komiténs flertal fattade beslut.
Komitén hade utgjorts, förutom ordföranden, af arkitekten Gr.
Améen, hofintendenten dr J. Bottiger, friherre E. Cederström, öfver-
intendenten A. T. Gellerstedt, amanuensen E. Hammarstedt, fil.
licentiat G-. Hazelius, skriftställaren Y. von Heidenstam och ama-
nuensen P. G. Vistrand. Med komitén hade adjungerats professor J.
Kronberg, herr G. Pauli, herr I. Tirén och fil. dr B. Salin. Komi-
téns sekreterare var fil. dr N. Svedelius.
EkonomiRka förhållanden. Jämväl detta år uppbar Nordiska
museet ett statsanslag å 50,000 kr.
Bland de donationer, som 1902 tillf öllo museet, må här nämnas:
H. M. Konungen behagade i likhet med föregående år öfver-
länina en summa af 500 kr.
Som bidrag till inköpet af tvänne till museet hembjudna väfda
tapeter lämnades af fru Anna Wallbnbbro, född von Sydow, 1,000
kr., af bankdirektör K. Wallbnberg 1,000 kr. samt af bankiren C.
A. Weber 500 kr.
Fröken Elisabeth Norlund öfverlämnade enligt förut gifvet
löfte ytterligare 5.000 kr., jämte de förut skänkta 5,000 kr. afsedda
att användas till anordnandet af ett Oscar II:s rum från omkring 1900^
Till Tivolifonden tecknade och inbetalade godsegaren C. F. Lund-
ström 1,000 kr.
Till åstadkommandet af ett porträtt af Artur Hazelius ftr sty-
relserummet i den nya museibyggnaden skänkte civilingeniör C. G,
NoRSTRöM ett belopp af 2,500 kr.
Den garanterande inkomsten af åttonde lotteriserien, 250,000 kr.,
öfverlämnades i början af detta år till museet. I enlighet med be-
stämmelserna för användningen af dessa medel öfverfördes häraf till
byggnadsfonden 140,000 kr., hvarjämte byggnadsfonden godtgjordes
for förskottsvis utbetalade medel till gäldande af museets skuld
för inköpet af Sevilla med 32,827 kr. 5o öre. Återstoden, 77,172 kr.
3 o öre, afsattes till en särskild fond att användas till fullbordandet
af den stora terrassuppgången invid Djurgårdsteatern.
Digitized by
Google
14 EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN. FÖRVÄRF.
Under detta år fick museet äfven för af betalande af vid 1901
års början förefintlig skuld lyfta 250,000 kr., utgörande den museet
tillkommande garanterade inkomsten af den nionde och sista serien
af museets lotteri. Museet sattes härigenom bland annat i tillfälle
att betala sin stora skuld till Artur Hazelius' dödsbo. På års-
dagen af Artur Hazelius* död den 27 maj, utbetalades sålunda till iil.
lic. Gunnar Hazelius 159,899 kr. 4 1 öre, utgörande beloppet af döds-
boets fordran hos museet.^ För herr Hazelius möjliggjordes det
härmed att gälda alla de ännu återstående penninglån, som upp-
tagits af Artur Hazelius i eget namn, men för museets räkning, och
för hvilka herr Hazelius efter faderns död varit personligen ansvarig.
Museets inkomster under 1902 uppgingo till kr. 588,297: so.
Utgifterna utgjorde under samma tid kr. 350,694: 28. Häraf belöpte
sig på Skansen med Bredablick af inkomsterna kr. 238,985; r.:
och af utgifterna kr. 244,253: 7 7. I utgifterna för Skansen ingår
afbetalning å köpeskillingen för Tivoliområdet kr. 8,000.
Förvärf. Bland 1902 års förvärf till museets skilda afdelningar
anföras följande, hvilka i ett eller annat afseende äro märkliga.
Till allmogeafdelningen. Från Skåne: göingedräkt för kvinna
bestående af grön vadmalskjol, öfverlif med fyrkantiga silfvermaljor,
blått raskaförkläde, öfverdel af hellinne med ursprungligen glättade
och på tvären krusade ärmar, kragvantar från 1809, brudlist från
1816 m. m., alt tillhörande en högtidsutstyrsel, sådan hon brukades
i Örkeneds socken inpå 1850-talet; vidare en karmstol med lammet
med fana, >agnus dei>, snidadt å ryggstödet, troligen från Östra
Göinge härad; ett täcke i rödlakan m. m. från kristianstadsnäjden
samt silfversmycken, bland hvilka ett »sätt» af sex gjutna maljor
och ett par »byggningshäktor» (spännen med öfverbyggnad, här af
akantusblad) från Veberöds socken i Torna härad.
^ Denna fordran var nrsprnngligen större, men hade 1901 minskats med de
25,000 kr., som dä af dödsboet skänktes till mnseet.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
15
Från Oland: dopdräkt med karakteristiska broderier af strå-
och sandpärlor i brokiga färger, från Möckelby socken; åtskilliga
plagg af gammal snitt, hörande till kvinnodräkter från Repplinge
och Långlöts socknar, samt en psalmbok, >gåvebok> (bild 2), med
h vilken fästmannen »begåfvade»
sin fästmö den första lysnings-
dagen. Boken, som är tryckt 1826,
är banden i svart sammetsband
med rika beslag och knäppen af
silfver.
Från Västergötland har museet
bland annat fått en ekstock med
utliggare, ett större byhorn samt
flere intressanta dryckeskärl. Till
denna grupp hör dels ett par sni-
dade dryckeskannor med fäll-lock,
dels ett större ståndkärl (bild 3),
svarfvadt och orneradt med i gult
och svart på röd botten målade
heraldiska liljor, må hända från
1500-talets midt eller senare hälft.*
Från Bohuslän, en bygd, som
hör till de i museets samlingar
hittills mera sparsamt företrädda,
har inköpts ett par tranlampor (bild 4) af för denna landsdel
karakteristiska typer.
Från Östergötland: åtta stolar af olika form, allmogeslöjd från
1800. talets förra hälft.
Från Södermanland: delar af en yngre kvinnodräkt från Öster-
åkers socken, må hända egande sitt största intresse såsom prof på
en folkdräkt, som håller på att moderniseras.
Från Uppland: äldre rya, täcke väfdt i flossateknik, från Al-
tnna socken.
2. Brudbok
från Repplinge socken, Öland.
Va af nat. storl.
' Jfr Olaus Magnus: Historia de gentibus septentrionalibus . . . Roms MDLV.
Digitized by
Google
16
FÖRVÄRF.
Bland förvärf från Västmanland kan nämnas en tiggartafla af
trä, daterad 1731, med en längre, tyvärr mycket skadad och därför svår-
läst inskrift. Taflan har tillhört Gammalhytte byalag i Jämboås
3. Ständkärl af trä.
Från Visttorps sn, Vartofta hd.
Västergötland.
Omkr. */6 af nat. storl.
4s Tranlampa af Järn.
Frän Skredsviks sn, Lane hd, Bohaelän.
Omkr. Vs Ai^ QAt. storl.
socken. Vidare ett klädskrin från 1724, prydt med karfsnittrosetter,
djurbilder och målning.
Från Värmland: en vacker och väl bibehållen mansdräkt från
Ny socken, bestående af »långtröja», d. v. s. långrock, väst, kallad
lifstycke, knäbyxor af skinn samt hvita ullstrumpor med i rödt
Digitized by
Google
FÖRVÄRF. 17
utsydda »löver»^ För öfrigt märkas delar af en mansdräkt från
N. Finskoga socken samt ett hängskåp, »stockskåp», urgröpt ur en
trästock.
Förvärfven från Dalarna äro synnerligen rikhaltiga och utgöras
af husgeråd, dräkter m. m., bland hvilka fem kvinnodräkter för helg och
socken, olika för olika högtider och årstider, två mansdräkter och
två bamdräkter, alt från Gagnefs socken; två mansdräkter från Nås,
en af dessa den nu mera bortlagda gamla sommardräkten, som karak-
teriserades af »hvittröjan», en långrock af hvitt vadmal, »elgskinns-
brackan», knäbyxor, med metallknappar stora som specieriksdalrar samt
den röda toppmössan, »rukhättan». Från sistnämda socken har därjämte
inköpts två kvinnodräkter afsedda för olika tillfällen; vidare ett
par »gråkläen», nu mera mycket sällsynta hufvudbo-
nader, tillhörande kvinnornas vinterutstyrsel, samt en
säckpipa, i Nås kallad »påse», som tillhört socknens
enligt uppgift siste säckpipblåsare. Från Järna socken
fullständiga dräkter för man och kvinna; några egen-
domliga husgerådsaker såsom träsked, snidad och
prydd med tämingsformiga hängen i skaftändan ; kanot-
formig ask af trä med vridlock; slända med skram-
lande kulor i tenen; smörfat, samt en »ygn-njöpa», en
liten metalltång (bild 5), med h vilken s. k. stygghår,
inböjda ögonhår, bortrycktes. Från Malungs socken 5. >Ygn-njöpat,
hafva inkommit i det närmaste fullständiga högtids- P^°^®** *^ J*"-
Från Järna an.
dräkter för man och kvinna, bland dem en »kraskulle- Dalarna.
dräkt»,* bestående af blå kjol med vidhängande lif- Nat. stori.
stycke, som här kallades yfdelskläde, raskaförkläde,
kjolsäck, »pryska», och »la», det sistnämda ett slags diadem af pärlor
och glitter (bild 6) utan motsvarighet i de öfriga daldräkterna;
vidare ett par brudgomskor med genombrutna »korshåljäm» samt
en vackert målad ask från 1814 till förvaring af »la» och annan
grannlåt. Från Älfdalen en kvinnodräkt, märklig bland annat genom
^ Rombfonniga ratade figurer.
' Kraakulla (Malung), braskkulla (Mora) =: brudtärna.
Digitized by
Google
18
FÖRVÄRF.
plaggens forntidsmässiga namn; kjolsäckar (bild 7); en vackert ar-
betad slef af trä med årtalet 1639 o. s. v. Slutligen må bland för-
värfven från denna landsdel nämnas rynkkjol, handskar, kjolsäck
m. m. från Leksand samt en äldre i det närmaste fullständig mans-
dräkt från Rättvik.
Från Helsingland: en järfsödräkt för kvinna, flere rockhufvuden
(bild 8 — 11) med konstmässigt snideri, en stor silfverkosa från 1762,
frän Malangs socken, Dalarna.
Omkr. \8 af nat. storl.
inköpt i Delsbo, och en vacker silfversked med rundt blad från
Bjur åker.
Från Jämtland: rikt snidade brödstämplar (bild 12, 13) och
smörformar (bild 14) af trä.
•Af förvärfven från Norge må särskildt framhållas ett brudbälte
(bild 15) med dels gjutet och graveradt, dels prässadt silfverbeslag,
må hända från 1500-talet; ett större brudsmycke med speglar, silfver-
plattor och pärlor från flodmusslor, samt ett hängsmycke af ett större
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
19
silfvermynt. Slutligen en 8. k. opstågogn, gammaldags väfstol för
väfning med upprättstående varp. Bild 16. Med denna väfstol, som
härstammar från Haas i S. Bergenhus och uppgifvits vara omkring
200 år gammal, följde fullständig uppsättning af viktstenar, kam,
sked m. m. och en påbörjad väfnad, af sedd att visa, huru det gick
till att uppställa och utföra en väf i en dylik gogn.
Från Finland märkes en ovanligt stor — 14,7 cm. i diam. —
buckla af försUfrad metall med graverade bladslingor (bild 17).
I detta sammanhang må slutligen
nämnas en intressant och rikhaltig
samling skidor af olika typer från
Sverge och Norge, bland dem en från
1605, hittad å Städjefjället i Dalarna,
de öfriga representerande tiden från
1830-talet till 1894. P. V.
Bland förvärfven till den lajysla
afdelningen torde särskildt böra näm-
nas ett bjömspjut från Pajala socken
i Norrbotten, ett bälte från Lule lapp-
mark, skinnpung och örslef från Ovi-
kens lappmark i Jämtland samt några
skidor af lapsk typ och tillverkning.
Till den eskimolska afdelningen
skänktes af kolonibestyrer C. Brum-
MBRSTEDT, hvilkcn förut upprepade
gånger frikostigt riktat museet med
grönländska föremål, en kajak samt en kvinnodräkt från Grön-
land. E. H.
7. Kjolsäck
frän Älf dalens sn, Dalarna.
*/4 af nat. storl.
HandtverkS' och skråafdelningen. Museets särdeles betydande
samling af dryckeskärl, som ursprungligen tillhört svenska handt-
verksämbeten, har under året ökats med ett par dylika föremål
af silfver, som visserligen ej äro att jämföra med samlingens bästa,
men dock ega intresse såsom kompletterande den samma.
Digitized by
Google
20
FÖRVÄRF.
8—11. Llnhufvud af trä.
Frän skilda socknar i Helsingland.
V/6 af nat. storl.
Det ena är en bägare, som tillhört bössmakargesäUerna (>Bach-
sen-raacher-Gesellen») i Stockholm. Bild 18. Bägaren är stor (höjd
0.209 m.), af vanlig form med utsvängd brädd, på låg, med vågformiga
refflor prydd fotkant, och bär kring öfre delen en rik, graverad ro-
Digitized by
Google
PÖRVÄRF.
21
12, 13. Brödstämplar af trå.
Frän Lockne socken, Jämtland.
Omkr. Vs af nat. storl.
Inskr. å den större: I • HVNGGERS NÖD •
ÄR • GOT MIT BRÖD 1756.
14*. Smörform, laggad, af trä.
Från Jämtland.
Omkr. * 3 af nat. storl.
Digitized by
Google
22 FÖRVÄRF.
kokoornering samt nedanför denna vid ena sidan en oval medaljong,
omgifven af bladornament och krönt af trenne skjutvapen, från
hvilka strålar utgå. Medaljongen fylles af en lång inskrift, som
först upptager namnet på ämbetets ålderman, J. 6. Metzger, samt
därefter namnen å öfriga mästare inom yrket, I. Nusbaum, A. Wåhl-
Brudbälte med silfverbesättnlng.
Från Telemarken, Norge.
V4 af nat. storl.
iffi
berg, I. Reichardt och G. Metzger, samtliga
kända namn inom det svenska vapensmidets
historia. Härefter följer ett rim, som omtalar
att Die Semtliche Buchsen-machcr Gesellen von
ihro Schtlter, haven Mich zu eijnen Becher
Lassen Bielden^ h varefter slutligen gesällernas
namn, sju till antalet, uppräknas. Inskriften
afslutas med angifvande af det år, då bägaren
öfverlämnats till beställarne: Anno 1785, —
I bottnen har bägaren stämplar, enligt hvilka
han förfärdigats af guldsmeden D. Lundström
i Stockholm år 1784.
Det andra skrådryckeskärlet är en liten kopp af silfver på låg
fot med ett öra och i bottnen en Ve riksdaler från år 1784. Han
bär inskriften Fina Kledes Wevare Gesellernas 1792 samt stämplar,
som upplysa, att den samma tillverkats i Stockholm år 1792. Båda
dessa föremål hafva genom köp blifvit museets egendom. — Med
skråafdelningens arkiv hafva införlifvats tre st. gesällbref, af hvilka
ett från 1747 gåfva af grosshandlaren V. Schuldheis, samt en sam-
ling anteckningar angående de svenska handtverksämbetena af ama-
nuensen P. G. Vistrand. G. U.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
23
Afdelningen för arbetets historia. Till denna afdelning hafva förts:
en gammal s. k. regal, öfverlämnad såsom gåfva af K. L. Beckmans
BOKTRTCKSRi, Stockholm, samt en bokbindarstämpel, gåfva af bok-
bindaren J. A. Hedman i Sala. G. U.
W^PBk
i^^AmS
i
jms^'^jSBå
m
s
K * ^^^1
wst
H^ tii.|NMiiJiii'i(lli'#l
■
^^HpIS^
n
I i
. ■.ij:|ijjiiiiiäi..,a.iUM:;:iM^.i_;,
^^M
mti'~^^'^
P^V^^p
^^Hr '^^^^^^^^^^^^^^H
i
^^^ll ^ ^^^^1
^^B_ ' 'l^^^^^^^^^^^^l
■H
^^^^B i ^^^1
p..
1
■å •
nHiniOi wBII
1
^^^^^^^^^H 'liu^^^^^^^^^l
1
i^^
i
Bpl
16. Opståffogn (väfstol)
frän Haa8, S. Bergenhas amt, Norge.
Omkr. \i9 af nat. storl.
Till afdelningen för minnen från det gamla Ä^ocfc/ioZwi : del af ett
tak, måladt i rödt och grått, från senare delen af 1600-talet, har funnits
uppsatt i huset nr 4 Brunnsgränd; sex delar till portaler från
nr 8 Skeppsbron, stenhuggeriarbete från 1600-talets slut (en del
Digitized by
Google
24 FÖRVÄRF.
daterad 1695); spegelöf verstycke, snidadt, från huset nr 30 St. Ny-
gatan, 1700-talets senare hälft; portgaller af järn från nr 20 Skepps-
bron.
Bland förvärfven till vapenafdelningen äro främst att nämna
fyra stormhattar för fotknekt, hvilka inköptes hos tvänne anti-
17. Sölja af försllfrad mässing.
Frän trakten af Lovisa, Finland.
•/s af nat. storl.
kvitetshandlare i Stockholm, men till desse sålts af uppköpare, som
anträffat dem i Helsingland. Jämte dessa hjälmhattar förvärfvades
äfven en något bristfällig visirhjälm, hvilken härleder sig från samma
landskap och från ungefär samma tid som de nyssnämda storm-
hattarna, nämligen senare delen af 1500- eller början af 1600-talet.
Denna härkomst för samtliga dessa hjälmar är af ett visst intresse,
alldenstund Helsingland just är det landskap, hvarifrån museets
förutvarande hjälmsamling till största delen erhållits. Det torde
böra påpekas, att Helsingland sedan aflägsen tid var kändt inom vårt
land för sitt vapensmide. Redan den gamla helsingel agen stadgar
Digitized by
Google
förvXrf.
25
(f)ingsmalfie balk XIV), att hvarje vapenför man skulle ega svärd
eller yxa, järnhatt, sköld, bry nja och båge med tre tolfter pilar;
och att dessa vapen voro tillverkade inom landskapet är väl mer
än sannolikt. Äfven OJaus Magni berömmer (lib. VI, cap. VI) hel-
singesmederna, hvilka han
säger i åtskilligt kunna täfla
med Italiens, ja, dessa er-
höllo t. o. m. af en så
fordrande person som Erik
XIV det vitsoidet att vara
>ganska skicklige». Så små-
ningom kommo de helsing-
ska vapensmederna mer och
mer att anses som kronans
arbetare, och flere regerings-
handlingar från medlet och
slutet af 1500-talet angå
Helsinglands vapensmeder.
Visserligen nämnas egentli-
gen >rör» (eldgevär) och hil-
lebarder såsom de vapen
helsingesmederna leverera-
de, men Nordiska museets
hjälmsamling tyckes antyda,
att äfven dylika skydds-
vapen, åtminstone sådana
af simplare slag, tillverkats
inom landskapet. Hemsmi-
det af vapen fortfor i Helsingland till 1620, då ett kungligt påbud ålade
vapensmederna att antingen inflytta till städerna eller blifva bönder.^
En fäkthjälm, angående hvars härkomst närmare upplysningar
saknas, ådrager sig uppmärksamhet genom sin ovanligt grofva
konstruktion och tyngd (bild 19).
* Se vidare P. H. Widmark: Beskrifning ö/ver Provinsen Helsingland. D. 1.
Upsala 1860. S. 283 o. f.
18. Bägare af silfver,
som tillhört bössmakargesällerna i Stockholm.
1785.
Höjd 0,so9 m.
Digitized by
Google
26
FÖRVÄRF.
Bland förvärfvade skjutvapen märkes ett litet jämarmborst,
s. k. schnäpper, från slutet af 1500 talet. Vidare må nämnas bössor,
signerade af gevärsmederna J. Reichardt i Stockholm (verksam under
senare hälften af 1700-talet) och I. Rosenhell i Norrtälje (verksam
i slutet af 1700- och början af 1800-talet) samt af den i början af
1700-talet i Stockholm arbetande Schertiger. En del skjutgevär af
allmogetillverkning erhölls äfven, så t. ex. en muskedunderliknande
rakrefflad sälbössa med flintlås, sannolikt härstammande från Upp-
lands skärgård, och en sälstudsare
samt några lodbössor från nord-
ligaste Västerbotten, bland de se-
nare några med snapplås, de öfriga
med primitiva knallås. Sälstud-
saren åtföljdes af full utrustniDg
för sälskytt, till hvilken utrust-
ning bland annat höra päls, mössa
och studsarfodral af hvitt kalf-
skinn, alt egnadt att göra skytten
så litet skönjbar som möjligt mot
den hvita isen. Det må i förbi-
gående nämnas, att Oedman i
sin bekanta Chorographia Baha-
siensis, ^ efter Åke Rålamb och
Urban Bjarne, omtalar en något liknande dräkt såsom använd af
sälfångare i Roslagen under 1600-talet.
E. H.
19. Fäkthjälm.
'/i6 af nat. storl.
Inom af delningen for de högre stånden bör bland förvärfveo
af äldre möbler särskildt uppmärksammas några sengustavianska
föremål, hvilka, ehuru från skilda håll genom köp hopbragta, dock
i stil som i kvalitet stämma väl samman och på ett för samlingar-
nas blifvande uppställning tjänligt sätt komplettera förut inkomna
* J. Oedman: Chorographia Bahusiensis Thet är Bahus-Läns Beskrifmng
Storkholm 1746. S. 37.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
alster af det slutande 1700-talets snickarkonst. En byrå af mörk
mahogni med mässingsstafvar och gröngrå gammal marmorskifva
visar på bottnen af en låda i öfversta byrålådans inredning signa-
turen E. N, S. jämte Stockholms hallstämpel af 1785. Monogram-
met torde böra tydas Erik Nyström, en från 1780-talet under hall-
rätten lydande snickare. ^ En sekretär har i det hela samma ut-
styrsel som byrån, men utmärker sig genom den ovanliga mässings-
stafdekorationen på klafiPen; ett skrifbord likaledes af mahogni,
skifvan kantad af en bred mässingslist och klädd med svart skinn,
liksom de nyssnämda möblerna pryddt med mässingsstafvar ut-
med lådorncw konturer och i benens kannelyrer. Ett ovalt sybord
och ett pipbord (bild 20) tillhöra äfven den sengustavianska stil-
perioden-
Biand de under senare åren inköpta möbler, som stå dessa när-
mast, torde ett damskrifbord, inköpt 1899, böra i detta samman-
hang omnämnas. Det är af samma utstyrsel och äfven af samma
material som de nyss nämda möblerna och ger oss i sin signatur
jämte namnet på en af stilens bättre utöfvare en ytterligare finger-
visning om den tid, för hvilken denna stil var karakteristisk.
Signaturen på en af lådorna i inriktet lyder Änd. Lundelitts i Stock-
holm. Den bifogade hallstämpeln bär årtalet 1782. Lundelius var
liksom Nyström hallsnickare. *
Bland smärre i trä utförda, alster från den sengustavianska
tiden märkas: spottlåda af mahogni inklädd med mässing; rak-
låda invändigt försedd med spegel och klädd med blå sammet och
smala silfvergaloner, samt ett par vasformiga synnerligen vackra ställ
för blomkrukor, arbetade af tunna svängda mahogniribbor (bild 21).
En möbel från öfvergången mellan sengustaviansk och empire-
stil är en lavoar af mörk mahogni med kolonnernas kapital och
baser klädda med mässing. Ren empirestil visar ett ovalt sybord
i mahogni med enkelt marketeri i björk m. m. och lyrformig fot;
likaså ett hopfällbart nattduksbord, också i mahogni, och till sist en
» J. Bottiger: Georg Haupt Stockholm 1901. S. 55.
• J. Böttigek: anf. arb. S. 120 och 55
Digitized by
Google
28
förvXrf.
egendomlig sekretär, som stängd har formen af ett antikt al-
tare. Genom ett system af block och motvikter kan den tunga
frön t väggen lätt skjutas npp.
Genom tryckning på en knapp
lossas sedan skrifskifvan från
den henne fasthållande fjädern.
Möbeln, som är arbetad i for
med mahognifanér, har engaln-
er, lejonfötter och lister sni-
dade och förgylda samt på-
minner om den franske arki-
tekten Perciers mönsterritnin-
gar. Dylik efterbildning af
antika former kännetecknar
som bekant icke blott empiren
utan redan den stil, som hos
oss fått namnet gustaviansk,
men som vid sitt första upp-
trädande i Frankrike älskade
att nämna sig le style antique.
Ett föremål från denna tid, en
snidad och förgyld trefot, visar
tydligt denna tendens.
Från Karl XIV Johans tid
stammar en soffa af rödbok,
som ännu bibehåller sin origi-
nalklädsel (bild 22). Från sam-
ma tid eller något senare änna
en soffa af björk med mussel-
lika inläggningar i ljusare trä;
en piphylla delvis af ek, del-
vis af mahognifanerad fur; en
toalettspegel af mahogni; ett
marketeriprydt sybord af björk med stoppad och stramalj broderad
klädsel på skifva och fot (s. k. diligence); en enkel byrå af alm,
20.
Pipbord af mahogni.
1700-talet8 slut.
Omkr. ' 8 af nat. storl.
Digitized by
Google
FÖRVÄRP.
29
signei^ad i öfversta lådan Carl Hendric Blom^ snickare och chaioulU
makare i Stockholm. Bor på Södermalm uti Catharina Församling,
Hörnet af Tullportsgatan och
Svartensgränd — Huset N:o 3
och 4, Antagligen på 1840-
talet tillverkades ett mahogni-
faneradt schatull, innehållande
sju med slipade blommor och
silfverproppar prydda flaskor.
I ett af flaskfacken är den gra-
verade firmalappen fastklistrad,
lydande Kongl. Hof Schaioull-
makare Johan Pett, Berg i Stock-
holm Bor i Huset N:o 3 på
Norr vid Clarabergs gränd.
Det älsta af 1902 års mö-
belförvärf är ett gotiskt skåp,
primitivt bygdt af bredvid hvar
21.
Krukfodral af mahogni.
1700- talets slut.
Omkr. V4 af nat. storl.
22. Soffa af rödbok.
1830-talet.
Omkr. Vi4 af nat. storl.
andra stälda bräder sammmanhållna af dekorativt ordnade järn-
band, se bild 23. Därnäst i ålder ett kabinettskåp från 1600-talet,
Digitized by
Google
30
FÖRVÄRF.
svartmåladt och försedt med inlagd ornering i tenn. Från 1700-
talets början en massiv ekbyrå med plana kontnrerade mässings-
nyckelskyltar.
Från ITOO-talets förra del likaledes ett konsolbord, rikt
snidadt och ursprungligen förgyldt. Det representerar den äldre
rokoko-stil, som har sin tillvaro under »regenten» Filips af Orleans
tid och från honom har sitt namn. Bordet
har en altför fulländad fransk prägel for
att vara snidadt af svensk mästare. Från
samma tid en skärm, s. k. para vent (bild
24), målad i olja på duk. Detta slags
möbler var vanligare i äldre tider än nu;
de behöfdes öfveralt i de stora föga om-
bonade och därför också kalla rnmmen
som skydd mot drag. Tillägges en gu-
staviansk byrå i marketeriarbete, påmin-
nande om, men betydligt enklare än stock-
holmsmästaren Jonas Hultstens i mnseet
befintliga arbeten af samma slag, så torde
de viktigare förvärfven af äldre möbler
vara nämda.
Samlingen af musikinstrument är
ökad med två klaver. Det ena, med svarta
undertangenter och hvita öfvertangenter,
bär Per Krafts kända signatur. Snack
har graverat firmasedeln med rokokokar-
tusch och musikens emblem. Fet, Kraft
KongL hof Instrum. Makare Stockholm N:o 250 A 1801 Snack se.
Det andra är senare och signeradt på samma plats som moderna
instrument N:o 3 Carl Ljungberg Götheborg. Två violiner firo in-
köpta för sina till svenska instrttmenttillverkningens historia hörande
namn. De äro signerade den ena: Johan Öhber g Stockholm 177 .. 0)
och den andra Förfärdigad af A. Svanström i Strengnäs 1797.
För medel, som af fröken Elisabeth Norlund stälts till museets
förfogande i och för ordnande af ett Oscar ll:s rum, inköptes den af arki-
23. Skåp i gotisk stil.
Onikr. ^ x6 af nat. etorl.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
31
tekten Ferd. Boberg för det kangliga rummet i svenska paviljongen
å världsntställningen i Paris 1900 ritade möbeln, som utförts i Stock-
holm på antikvitetshan dlar A. Matsons verkstad och till hvilken
tyget efter mönster af fru Anna Boberg väfdes af K. A. Almgrens
sidenfabrik härstädes. Möbeln, som består af soffa, 8 fåtöljer, 10
stolar» 2 bord, skåp, bokstäU och spegel, är utförd i mahogni och
klädd med orangeförgadt si-
den — ett måttfullt och vac-
kert prof å stilriktningen inom
det moderna konsthandt verket
omkring 1900 och därjämte
som arbete ett godt exempel
på arbetsskickligheten i Stock-
holm vid samma tid samt
torde sålunda inom Nordiska
museet, som har att tillgodose
båda de ofvannämda syn-
punkterna, väl kunna för-
svara sin plats. I. R.
Bland förvftrfven till den
keramiska samlingen förtjä-
nar omnämnas en ask af ma-
riebergsfajans, gåfva af anti-
kvitetshandlaren A. Gr. Hag-
ÄNDER i Stockholm; den är
formad såsom en stor mång-
färgad vindrufsklase och bär
mariebergsfabrikens signatur under den förste direktörens, Ehren-
reichs, period, 1758—1766. Från Rörstrand, 1780-talet, härstammar
en liten terrin af flintporslin, låg skålform på fyra svängda fötter,
med två handtag och kupigt lock, hvarå blad och frukter i hög
relief, signerad Rörstrand. Från samma fabrik härrör möjligen
äfven en sockerskål från 1700-talets slut i form af en melon, lig-
gande å ett blad, med tillhörande strösked, likaså af flintporslin.
24. Skärm.
1700-talet8 förra del.
V 18 af nat. storl.
Digitized by
Google
32 FÖRVÄRF.
Slutligen har under året på auktion efter prof. Aug. Malmström
inköpts några pjeser af serviser i fajans, utförda i början på 187U-
talet vid fabriken å Gustafsberg efter ritningar i fornnordisk stil
af nämde konstnär. Dessa föremål äro synnerligen typiska för sin
tid och utgöra goda prof å sträfvandet att bilda en »nordisk» stil
i konst och konstslöjd, som just vid den tiden hade äere fram-
stående representanter bland landets ledande konstnärer.
26. Mortel af malm.
1488.
V& af nat. storl.
I detta sammanhang kan äfven anföras förvärfvet af tvftnne
kakelugnar, en grönglaserad, slutet af 1600- eller början af 1700-
talet, från egendomen Jakobsberg i Brännkyrka socken, gåfvaafhr
Knut Boström, samt en polykrom med rik dekoration från 1700-talets
senare del, härstammande från ett hus vid Storkyrkobrinken i Stock-
holm.
Glas. Af förvärfven må särskildt påpekas en stor pokal med
slipad och etsad dekoration från 1700-talets senare del; sex i hvar
Digitized by
Google
FÖRVÄRF. 33
andra stående cylindriska dricksglas från 1800-talets förra hälft
i fodral af röd maroquin, samt ett par etsade vinglas från 1700-
talets slut.
Tenn. Ett antal tallrikar från olika tider, däraf en från 1600-
talets slut; ett par ljusstakar med skaft i form af refflade kolonner
på fyrsidig fot, samt slutligen en kanna med medalj i locket, från
1700-talets senare del.
G. U.
26. Vattenkanna af koppar.
1721.
Omkr. V 7 af nat. storl.
Bland andra till köksafdelningen hänförliga föremål: en vacker
och ovanlig piéce, en malmmortel från år 1488 med stöt (bild 25), i
götiska minuskler bärande inskriptionen Jhejvs • mar i a • i o han nes
. m • cccc • Ixxxviii. Vidare en kopparkastrull märkt 1774, som
tillhört Gripsholms kungliga kök; järngryta från 1788; stryk-
järn från 1700-talet, märkt å ena sidan Eva Löna Leijell 1754 och
ä den andra Cajsa Judit Leijell; ett annat märkt med greflig krona
och A: C: S: B: D. Carls:crona L 26: Augu: 1781 E: F, F.; ett antal
brickor från förra hälften af 1800-talet; kaffekvarn från början af
1800-talet; téskrin, ostform, puddingform af koppar m. m.
3
Digitized by
Google
34
FÖRVÄRP.
27. Aln.
1776.
* '6 af nat. storl.
I sammanhang med hushållsföremålen må nämnas
ett vackert till trädgårdsskötseln hörande redskap, en
vattenkanna af koppar, märkt 1721 (bild 26).
Bland förvärfven af smärre föremål hörande till af-
delningen för de högre stånden. Af ädla metaller:
litet nålhus af silfver; luktflaska af prässad silfver-
plåt, den senare gåfva af fru Therése Hazblius, samt
en fingerring med stor genombruten knapp, funnen i
o
närheten af Abo slott. Vidare en snidad aln, märkt
1776 (bild 27); väfskyttel, likaledes snidad, märkt .4.
N. O. 1755, samt ett s. k. viktur från ISOO-talets förra
hälft. Dessa ur tillverkades i Paris, infördes hit och
försågos ofta med svensk firmastämpel på urtaflan. På
den 1902 anordnade urutstäUningen i Stockholm före-
kommo två dylika, det ena bärande inskriften A.
M:son Blomberg, det andra A, Blomberg, * Dess utom
bordsur med snidad rokokoornering, märkt på taflan
Daniel Åberg, NorrJciöping; liten toalettspegel i skulp-
teradt trä med spår af förgyllning, från senare hälften
af 1700-talet, samt syskrin i halmmosaik. J. R.
Bland mera betydande förvärf till dräktafdelning-
en märkas: tre damklädningar af siden och silkesgaze
från 1810-talet; muff af hvitt siden och tvänne västar
från 1700-talet, samt flere siden- och spetsmantiljer,
schalar m. m. från förra hälften och midten af 1800-
talet. Af mantiljerna är särskildt att observera en, som
är försedd med Stockholms packhusstämpel af 1837.
Bland gåfvorna må nämnas: halsband med vidhängande
kors af hårarbete och guld från 1837; brun yllekläd-
ning från 1870-talet; netteldukskjol från 1850 eller 18«U-
talet, o. s. v.
A. L.
^ Enligt meddelande af fabrikör J. 6. Linderoth.
Digitized by
Google
FÖRVXrF. 35
Samlingen af åkdon har Okats med tre större jaktvagnar
från omkring år 1800; en gigg, enligt uppgift tillverkad vid Väg-
sjöfors brnk i Värmland; ännn en gigg med snflett samt en s. k.
plandroska, de tre sistnämda från 1800-talets midt. Af plan-
droskans typ, men tidigare, är det åkdon, som nnder benämningen
»rysk droska» såsom gåfva inkommit till museet. Om tidpunkten
för dessa fordons första uppträdande i Stockholm och om sättet för
deras begagnande upplyser en plansch i månadsskriften »Magasin
för konst, nyheter och moder» för året 1826, sid. 39 och 19.
Till denna del af samlingarna ha dess utom kommit seldon för
tandem af rödt läder med gula metalldelar, från början af 1800-
talet; ridmundering för 2 hästar, af svart läder, rikt besatt med
mässingskläppar, från 1700-talets slut; slädnät från 1800-talets
midt; damsadel från samma tid.
I sammanhang härmed må antecknas några till museet skänkta
eller köpta rese-ekiperingsföremål: cylindrisk sälskinnskoffert från
1800-talets början; kappsäck af svart läder, som tillhört öfverste
Gr. M. D. F. Armfelt (f. 1781, d. 1868); nattsäck, som tillhört
drottning Josefina, utvändigt täckt af korsstyngsbroderi i silke
och ylle, gredelint och gult på svart, invändigt klädd med guldpräs-
sad röd chagrin och försedd med inredning af toalettflaskor m. m.,
fransk tillverkning. J. R.
Museets textila afdelning har under året ökats med en del vär-
defulla föremål. I främsta rummet böra nämnas de båda stora väfda
tapeter från tiden omkring 1600, framställande scener ur jungfru
Marias historia efter BUrer och Goltzius, som med bidrag lämnade
af fru Anna Wallenbero, bankdirektör K. Wallenbero och bankiren
C. A. Weber kunde för samlingarna förvärfvas. Köpet var så
mycket önskvärdare, som museet af dylika alltid dyrbara, nu mer
och mer svåråtkomliga föremål, hvilka i äldre tiders bostadsinred-
ning spelade en så betydande rol, endast eger ett fåtal. Till sam-
ma område höra: ett bårdfragment, dateradt 1694, samt tvänne stol-
sitsar, daterade 1782, alla tre svenska i tapisseri utförda väf nå-
der och af intresse för det svenska tapetväfveriets historia. Slut-
Digitized by
Google
36
FÖRVÄRF.
ligen inlöstes af medel, som af herr Hj. Josephson som bidrag till
ordnande af ett Oscar IIis ram från tiden kring 1900 stälts till
museets förfogande, en af Frida Hansen tecknad och väfd tapet
kallad Libeller. Bild 28.
Af professorskan O. Gadde, f. Bruzelius, i Lund erhöll museet
som gåfva en »bordduk> eller snarare ett paradsängtäcke från slutet
af 1600-talet. Det är ett i plattsöm med hvitt silke å ljust grönt
siden utfördt praktverk, om hvars med hög grad af teknisk färdig-
het framstälda ståtliga mönster vid stående af bildning (29) lämnar en
antydan. Det förtjänar påpekas, att denna teknik, som troget häl-
28. > Libeller. >
Tapet af Frida Hansen.
^/86 af nat. storl.
ler sig inom den textila konstens råmärken, vore värd att i våra
dagar oftare användas, äf ven om arbeten af denna art för sin deko-
rativa totalverkan utom ett kärleksfullt tålamod torde kräfva en
djupare insikt i mönstrets byggnad och utvecklingsmöjligheter —
hvad William Morris kallar dess mystik — än man numera vanligen
besitter.
Duktyg från äldre tider hör ännu till de hos oss minst beaktade
samlingsföremålen och är ej häller i museet vidare rikt represente-
radt. £n gåfva af tvänne servietter af linne med ett under senare
delen af 1600-talet vanligt mönster af löst strödda blommor var
därför lika välkommen som ovanlig. Servietterna äro signerade
med initialerna till egarinnans namn E. D. JB. samt daterade är
1683.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
3 7
29. Paradtäcke.
1600-talets slut.
*/u af nat. storl.
Det vore önskligt, att museets kvinliga gynnare och vänner
ville hafva sin uppmärksamhet fäst å dylika föremål, som, när de tjä-
nat ut, oftast inordnas i damtrasornas kategori, men som bilda en alt-
mera svårfunnen, ingalunda oviktig länk i äldre tiders textila indu-
Digitized by
Google
38 PÖRVÄRF.
stri. Förvärf af dylik art äro för samlingarna i Nordiska museet
alltid kärkomna.
På framstäld begäran lämnades till museet från K. A. Alm-
grens SIDENFABRIK härstädos en samling med prisuppgifter och till-
verkningsår försedda profver å sidenväfnader utförda vid nämda
fabrik under åren 1847—1902.
Det är ur stil-, dräkt- och möbelhistorisk synpunkt af intresse
att dylika samlingar, som tyvärr beträffande förra århundradet
numera äro omöjliga att bilda, för innevarande sekel i vidsträck-
taste mått må anläggas, något som icke möter de ringaste svårig-
heter, om man blott genast tager i tu därmed. I detta samman-
hang erinras, att museet beträffande 1700-talet i Berchska sam-
lingen i detta afseende eger en särdeles beaktansvärd källa.
Det må äfven här vara tillåtet att till Nordiska museets vänner
rikta en vördsam anhållan att ihågkomma museets textilsamling med
gåfvor af liknande art. Det torde icke kräfva vare sig tid eller
kostnad att vid inköp af tyg inom landet sända museet en lapp med
anteckning om tygets pris per meter och dess gängse benämning
samt där så ske kan dess tillverkningsort. Det är gifvet, att, om
mönster finnes, detta hälst bör kunna visas helt. Framtida for-
skare å dräktens och rumsinredningens områden skola vara gifvaren
tacksamma.
Fersonhistoriska afdelningen. Af enkefru Susen Rydberg, född
Hasselblad, öfverlämnades till museet genom gåfvobref af den
26 sept. 1902 större delen af till Viktor Rydbergs arbetsrum å
Ekeliden på Djursholm hörande möbler m. m., äfvensom en stor del
af den bortgångnes betydande och dyrbara boksamling omfattande
omkring 3,000 band.
Porträtt- och tafvelsamlingen har under året endast obetydligt
ökats. Följande förvärf äro att anteckna.- porträtt af lustspelsför-
fattaren Ture August Säfström (f. 1813, d. 1888), oljemålning af J.
M. Stack, signerad och daterad 1838; porträtt af assessor Carl Gustaf
Osbeck (f. 1766, d. 1841), berömd gynekolog, oljemålning af C. Ohlson,
signerad och daterad 1835; porträtt af brukspatron Anders GyUen-
Digitized by
Google
FÖRVÄRF. 39
höök (f. 1674, d. 1757), egare af Engelsbergs bruk i Västmanland,
oljemålning, enligt påskrift å dukens baksida år 1748 målad af
Lorentz Pasch d. y. (f. 1733, d. 1805); samt gipsmedaljong fram-
ställande arkialern Abraham Bäck (f. 1713, d. 1795), modellerad af
Samuel Hoffmeister. Framlidne professor Auo. Malmströms arfvinoar
öfverlämnade, i enlighet med den aflidnes i koncept till testamente
uttalade önskan, till Nordiska museet hans Afnllbordade jätte-
målning »Bråvalla slag».
Boksamlingen ökades under år 1902 liksom under föregående
år så väl genom bytesförbindelse med in- och utländska museer och
samfund som genom inköp och gåfvor. Bland de senare är att märka
den fbrut nämda gåfvan af en stor del af Viktor Rydbergs bibliotek,
som museet erhöll af fru Susen Rtdberg, f. Hasselblad. Jfr si^. 38.
Arkivet. Bland de viktigaste förvärfven till museets arkiv är en
del handlingar rörande säterierna Ingelsby och Pökan m. fl. gårdar
i Kåkinds härad i Västergötland. Handlingarna, hvilka dels utgöras
af köpe- och fastebref m. m. å pergament från åren 1633 — 1686, dels
af testamenten, bouppteckningar, utdrag ur häradets domböcker
o. dyl., har såsom gåfva öfverlämnats af frih. Gr. Gr.' B:son Oxen-
stierna, som äfven under det närmast föregående året skänkt
liknande arkivalia.
Ur professor J. A. Malmströms kvarlåtenskap erhöll museet i
enlighet med konstnärens testamente af den 8 mars 1897 en stor
samling handteckningar, akvareller, oljeskisser m. m. framställande
byggnader, klädedräkter, folktyper m. m. från Sverge, Norge och
Finland, omfattande omkring 650 blad och 26 skissböcker.
Vidare må nämnas en receptbok, gåfva af fröken Eva Lager-
BRING, Göteborg, bärande å första bladet följande anteckning: »Liten
Underrättelse För Hennes Höga Nåde Högvälbome Fru Grefvinnan
Ingellotz på Aske. Påbörjad af hennes ödmiuke Tjenare F: v: R:
1781 d: 11 Mars». Boken innehåller en samling uppteckningar an-
gående tillagning af maträtter och drycker, botemedel för sjukdomar
sanat recept för färgning. V. L.
Digitized by
Google
40
INKÖP.
30. Skélp med marketeri.
1770-talet.
Sannolikt af Georg Haupt.
Orakr. ^ 18 af nat. storl.
Under år 1902 inköptes till allmogeafdelningen omkring 830
föremål för kr. 2,664: oi; till afdelningen för de högre stånden samt
den konstindustriela afdelningen omkring 300 föremål för en summa
Digitized by
Google
INKÖP. DEPOSITION. SKANSENS UTVECKLING. 4 1
af kr. 20,924: o 6 — i denna summa inbegripna 12,000 kr. för tvänne
väfda tapeter — ; till öfriga afdelningar omkr. 150 föremål för kr.
S>66:43; sammanlagdt kr. 24,544: so.
Hela inköpssnmman af föremål, hänförliga till museisamlin-
garna, uppgick 1902, fraktkostnader inräknade, till 44,754 kr.
83 öre; skilnaden mellan de båda summorna utgjorde slutbetalning
fbr under föregående år gjorda uppköp, hufvudsakligen till allmoge-
afdelningen.
Deposition. Som deposition har museet under året mottagit föl-
jande föremål:
af krigsarkivarien J. Petrelli: modell af St Lars klockstapel i
Söderköping, utförd af herr F. L. Pettersson i Norrköping;
af K. Karolinska institutet: skåp med marketeri och ornering
i fbrgyld och ciselerad brons från 1770-talet, svenskt arbete, sanno-
likt utfördt af k. hofschatullmakaren och ebenisten Georg Haupt.
Bild 30.
Skansens ntyeckling. Under året refs det midt emot vakt-
stugan befintliga, herr Christian Hammer tillhöriga plåtskjulet.
Efter borttagandet af denna i hög grad vanprydande byggnad blef
platsen, där han stått, planerad och sedan planterad med löfträd.
Den andra herr Hammer ännu tillhöriga byggnaden å Skansen,
det långa envåningshus, hvari Hammers dyrbara bibliotek sedan
många år förvarades, öfverläts detta år till Nordiska museet mot
rätt för herr Hammer att ännu ett år disponera byggnaden som
förvaringsplats för sina böcker.
En del nödvändiga förbättringar å Skansens byggnader före-
togs under året. Så ommålades Gula huset utvändigt och Saga-
liden undergick en rätt genomgripande yttre och inre reparation,
mindre dylika ej att omnämna.
En afloppstrumma anlades från Bredablick ned till Djurgårds-
brunnsviken, hvarjämte afloppsledningar äfven nedsprängdes från
dammarna vid bjömburama nedanför Bredablick. Dessa arbeten
Digitized by
Google
42 SEANSENS UTVECKLING.
voro visserligen dyrbara, men de senare årens erfarenhet hade vbat
dem vara synnerligen behöfliga.
Skansens kulturhistoriska byggnader. Det förnämsta för-
värfvet till Skansens historiskt-etnografiska afdelning ntgöres af
tvänne under juni och juli månader här uppförda rökstugor från
Värmlands finnbygder.
Tanken att för Skansen förvärfva byggnader från Värmlands
finnbygder var gammal, och förberedande undersökningar hade på-
gått under flere år, framför alt i samband med fil. kand. N. Keylands
forskningsresor. För att ekonomiskt möjliggöra dessa planers för-
verkligande insamlades 1899 på initiativ af ingeniör A. Pihlgren.
Malmö, en summa af 1,000 kr.^ och kommo dessa medel nu synner-
ligen lyckligt till användning, då återuppförandet af nämda byggna-
der var förenadt med högst afsevärda kostnader.
Från Gustaf Vasas tid åtminstone till inemot slutet af 1600-talet
har en stark invandring af finnar egt rum till olika delar af mellersta
och norra Sverge. Åren 1530, 1608 och 1650 uppgifvas stora inflytt-
ningar hafva skett särskildt till Värmland. .De orter i Finland, ifrån
hvilka de flesta finnarne kommo, voro de östra gränstrakterna Savolaks
och Karelen, som under de ständiga krigsoroligheterna mest voro ut-
satta för härjningar. Den svenska regeringen uppmuntrade inflytt-
ningen, då finnarne voro kända för sin duglighet vid brytande af
ny bygd. De erhöUo därför boplatser i aflägsna skogstrakter, huf-
vudsakligen i bärgslagerna, hvarest de samtidigt kunde vara bärgs-
handteringen till nytta vid kolning. Dessa invandrade finnar hafva
till våra dagar med en för deras nation egen seghet bevarat sitt
gamla språk och sina gamla seder. Då det var af vikt för
Nordiska museet att erhålla en noggrann kännedom om dessa
invandrares etnografiska förhållanden, har fil. kand. Nils Key-
land, själf af en gammal svensk-finsk släkt Kailainen, sedan år
1898 i Värmlands finntrakter gjort studier och samlingar.* Utom
^ Se Meddelanden från Nordiska museet 1899—1900, sid. 180—182, dir wint-
liga gifvare finnas upptagna.
* 8e Meddelanden från Nm-diska museet 1898y sid 151. 1899—1900, sid 78.
Digitized by
Google
SKANSENS UTVECKLING.
43
X -^ a. • i.* .r
31, 32. Rökstusbadstusan
frän Rörkallen, Lekvattnets sn^ Frykdals hd.
Värmland.
Digitized by VjOOQIC
44 SEANSENS UTVECKLING.
det rika material af anteckningar och föremål, som från dessa resor
hemfördes till museet, uppspårades äfven tvänne för finnbygden
säregna byggnader. Gren om understöd af grefvinnan Anna Mörner,
f. Rundgren, och Fredrikshalds skogsbolag sattes museet i stånd
att förvärfva dem för Skansen. Ned tagning och återuppbyggande
skedde under ledning af en bonde från trakten, egaren af den ena
stugan.
Den ena af byggnaderna stod vid Rörkullen i Lekvattnets socken,
Fryksdals härad, strax invid Rottnaälf. Till Skansen skänktes hon af
grefvinnan Anna Mörner. Sägnen visste förtälja, att hon ursprung-
ligen uppförts af tvänne 80-åriga gummor »för så länge sen, att
ingen mins det>. Detta måste dock skett på annat ställe, än där
huset sist stod, ty en med bila inhuggen numrering af stockarna
antyder, att det samma en gång förut nedmärkts och flyttats.
Byggnader af denna form kallas i finnbygden »rökstugbadstu-
gor», och de göra skäl för namnet och mer därtill, ty en sådan bygg-
nad användes icke blott till boningsstuga och badstuga utan äfven
som ria. Då de invandrade finnarne slogo sig ned i ödemarken och
började bryta bygd, — h vilket nästan uteslutande skedde medelst
svedjning, — måste de till en början inrätta sig så enkelt som
möjligt. De kunde då ej genast bygga särskilda hus för olika
ändamål, och så uppstod rökstugbadstugan, i hvilken de bodde,
torkade sin säd och kunde taga de för finnarne så oundgängliga
ångbaden. Då de sedan kommit mera i ro, uppförde de flere hus,
framför alt särskild boningsstuga eller pörte, och rökstugbadstugan
fick då vanligen endast tjäna som badstuga och ria.
Rökstugbadstugan från Rörkullen (bild 31 — 35) är uppförd af runda
stockar med dubbla hakknutar. Hon utgöres af ett enda rum med
dörr på ena gafveln, utan förstuga. Invändigt äro väggarna, hvilkas
understa stockar hvila på tomtstenama, till manshöjd bilade. Fönster
finnas ej utan ersättas af tre små gluggar med skjutbara träluckor.
Golfvet utgöres af stora, klufna stockar, »golf klöftera», hvilka hvila på
tvärgående stockar som »underlag». I jämnhöjd med väggarnas öfre
kant ligger ett innertak, »flat-tak», af omväxlande runda och klufna
stockar, täckta med mossa och jord. Yttertaket, »vasstaket», hvilar
Digitized by
Google
SKANSENS UTVECKLING.
4r)
på en kroppås och fyra sidoåsar, två på h varje sida. På dessa
ligga runda granstänger, >su>, af hvilka sex på hvarje sida äro för-
längda som »utbolskrokar» för fasthållande af »utbolet», hvilket
hindrar takets ytterbeläggning, »farjen», att glida ned. Farjen består
af klufna stockar, »farjkubbar», som tjäna att kvarhålla den på »sn»
liggande näfvern. öfverst å takkammen, midt öfver kroppåsen, lig-
ger en stor rund stock, »farjkam», som fasthåller farjkubbarnas öfre
ändar.
— B'
i« ft o
I.M.i
33. Plan af rökstugbadstusan
från Rörkullen.
Ugnen i rökstugbadstugan, af hvilken hela huset får sin egen-
domliga prägel, utgöres af en s. k. rökugn, hvars utmärkande egen-
skap ligger däri, att en direkt i förbindelse med eldstaden stående
rökledare eller skorsten saknas. Genom springorna på det öfver
eldstaden af gråsten uppförda ugnshvalfvet får röken söka sig väg,
så godt han kan, för att sedan sprida sig i rummet, där han till
sist lägger sig som ett tjockt moln under taket. I äldre stugor
Digitized by
Google
46
SKANSENS UTVECKLING.
A B
34, 35. Rökstugbadstugan
från Rörkullen.
Tvär- och längdsnitt.
Digitized by VjOOQIC
SEANSENS UTVEGELINO. 47
måste man efter eldningens slut vädra ut röken genom dörren och
väggamas små gluggar. Först senare fann man på att i stugans
tak anbringa ett rökhål täckt af en trälucka såsom i stugan från
Rörkullen. Egentlig rökledare saknas här ännu, ty sedan röken
genom hålet i flattaket kommit upp på vinden, får han leta sig ut
genom springorna mellan gaflamas och takets virke.
Eldstaden hvilar på ett af bilade stockar i laxknutning hop-
fogadt ramverk, som vid ugnens främre sida skjuter fram som en
bänk, ugnsbänken. Midt på denna, alldeles framför ugnsöppningen,
finnes en af flata stenar klädd fördjupning, grufvan, till hvilken
glöden efter eldningen rakas ut. De båda bänkplatserna på hvar
sin sida om grufvan anses jämte själfva hvalfvet öfver ugnen för
husets förnämsta sofplatser.
Vid ugnens inre hörnknut står en grof stock, »patastocken»,
som stöder en under taket liggande bjälke. Denna senare uppbär
tvärstänger, å hvilka säden lades till torkning. Längst in i stugans
ena hörn är under taket anbragt en lafve, på hvilken man vid bad-
ningen kröp upp för att så mycket bättre kunna njuta af den heta
ånga, som utvecklades, då man slog vatten öfver den glödvarma
ugnen. Lafven användes dessemellan till sofplats. Man kom dit
upp på en stege gjord af en stock med inhuggna trappsteg. Till
den fasta inredningen kan äfven räknas ett s. k. vä£Pat å husets
inre gafvel — några i väggen inslagna pinnar, öfver hvilka man
spände ränningen till väfven, på så sätt ersättande varpan.
Stugans öfriga inredning är synnerligen enkel. I hörnet under
lafven är på golfvet utbredd litet halm och öfver den några skinn-
dynor — husets enda egentliga säng.
Längs långväggen till höger inom dörren står en lång bänk
och framför denna ett groft tillyxadt bord, i hvars hörn man ser
urhålkningar efter karfning af hemtobaken. På väggen öfver bän-
ken hänger ett ur en enda stock urhålkadt skåp. Den enkla möble-
ringen fullbordas af tvänne »krakstolar», gjorda af en stock på fyra,
vanligen själfvuxna fötter, och i ugnskroken invid dörren en tälj-
stubbe, på hvilken man spinkade lysstickorna, som, sedan de torkats
på ugnen, insattes i »lyskäringen» på patastocken ooh därifrån
Digitized by
Google
48
SKANSENS UTVECKLING.
36, 37. Pörtet »Damstugan»
från Lekvattnets sn, Fryksdals hd,
Värmland.
Digitized by VjOOQIC
SKANSENS UTVECKLING.
49
spredo sitt svaga, trolska ljus öfver den af röken svärtade stu-
gan.
Den andra af de två till Skansen öfverflyttade rökstugorna
kallades Damstugan där hon förut stod vid örtjärnshöjden i Lek-
vattnets socken, Fryksdals härad och egdes af Ola Olsson i Bråten.
-8-
10 5 o
38. Plan af pörtet Damstugan.
Genom förmedling af bruksförvaltaren Erik EDGREN,Vägsjöfors, skänk-
tes hon tiU Skansen af Fredrikshalds skogsbolag. Nedtagning och
frakt bekostades, liksom för stugan från Rörkullen, af grefvinnan
Anna Mörner.
Damstugan (bild 36—40) är ett »pörte» i dettas egentliga mening,
d. v. 8. hon är i motsats till rökstugbadstugan från Rörkullen uteslu-
tande afsedd till bostad i öfverensstämmelse med den i Finland vanliga
4
Digitized by
Google
so SKANSENS UTVECKLING.
bostadsform, vid hvilken de till Sverge invandrade finnarne fasthöUo,
och som de, så snart de första hårda åren voro öfver, här åtempptogo.
Liksom rökstugbadstugan har pörtet rökngn, men denna liksom
hela stugans konstruktion och inredning är ej längre så ytterst
primitiv. Ugnen är här putsad och hvitkalkad. Röken kan således
ej tränga sig igenom springorna mellan stenarna. För att åstad-
komma erforderligt drag vid eldningen är därför inuti ugnsbvalfvet
en rökgång anordnad, som utmynnar som en rund öppning, låghålet,
öfver ugnsmynningen. För rökens utsläppande ur stugan är öfver
takhålet satt en rökledare af trä, »takhålskista» eller »taktut», som
leder röken upp genom yttertaket, utan att dock nedtiU stå i för-
bindelse med ugnen.
Damstugans väggar äro uppförda af biladt timmer med dubbla
hakknutar. De enkla gluggarna äro ersatta med tvänne stora ljusa
fönster, och möbelinredningen tillfredsställer åtminstone de enklaate
kraf på bekvämlighet. Långbänken med sitt bord framför återfinnes
äfven här, men dessa möbler äro ej så groft tillyxade som i Rör-
kullens stuga. En bekväm karmstol står jämte spinnrocken vid
gafvelfönstret, och i vrån vid ugnen har en ordentlig säng sin plats.
Till inventariet kan här liksom i RörkuUen räknas den för finnarne så
betecknande näfverkonten och näfverskorna. Belysningen sker äfven
här med pärtstickor, insatta i en å patastocken fäst »lystand> af trä.
Takets byggnad är väsentligen den samma som i stugan från
Rörkullen; dock äro sidoåsama här fyra på h varje sida, och ytter-
taket bildar en betydlig utskjutning, »utskott», öfver ingångsgafveln.
Vid denna finnes äfven på sidan om dörren ett slags skjul, >res-
virke», bildadt af på skrå stälda granstörar. Här står en vedkubbe
och på väggen hänga en kasse af en till att bära ved i samt snO-
skor, »trygor». Till vinden mellan inner- och yttertaket leder en
med lucka försedd glugg öfver dörren. A. N.
I en af finnstugorna, hvilka fram på hösten stodo fullt färdiga
och inredda, höll kand. Keyland inför en synnerligen intresserad
publik under några kvällar föredrag om svensk-finnames seder och
bruk. Framställningen lifvades af historier på bygdemål, präglade
Digitized by
Google
SKANSENS UTVEGELINQ.
39, 4-0. Pörtet Damstugan,
Tvär- och längdsnitt.
Digitized by VjOOQIC
52
SKANSENS UTVECKLING.
af ett hos våra landsmålare ej alltid förekommande äkta kynne, och
stugans egendomliga inre, där röken låg tjock under taket och endast
med svårighet genomträngdes af pärtornas matta ljus, bidrog äfven
att öfver dessa berättelser sprida en sällsam stämning af saga. För
att åskådliggöra den enkla finn kosten bjöds man på de för finnarnes
matlagning mest karakteristiska rättema, som af kand. Keyland
själf tillagats: näfgröt eller »matti», kokt af hafre- eller kornmjöl till
en fast deg; »hillo» en blandning af mjöl och lingon, som ätes rå,
41. Eldhus.
Frän Sollerön i Dalarna.
liksom ippeppo», som består af en rå välling af mjöl och vatten; istället
för bröd s. k. »resk», tillagad af rårifven potatis och mjöl samt
stekt i ugn, m. m.
För att åskådliggöra de till Sverge inflyttade finnarnes sedan
gammalt viktigaste näringsfång, kolningen, uppfördes i närheten af
finnstugorna en resmila, som kolades af en gammal värmlandskolare.
Invid milan hade denne byggt en kolarkoja efter sin hemtrakts
bruk, och han bodde här till fram på vintern, då milan refs.
Digitized by
Google
SKANSENS UTVECKLING. 53
På våren hitfördes ett eldhus (jeldhus) från Hjärpesbodar å
Solleröns fastlandsmarker. Till Skansen öfverlämnades det som
gåfva af förvaltaren Oskar Schollin, som äfven ombesörjde ned-
körningen till Mora station. Ateruppförandet å Skansen skedde
under ledning af Bud Anders Eriksson. Dennes fader, museets
mångåriga ombud Bud Erik Olsson i Mora, anskaflFade den för eld-
husets utstyrsel nödiga lösa inredningen.
Amanuensen A. Nilsson började under sommaren en beskrifvande
realkatalog öfver å Skansen förvarade historiskt-etnografiska samlin-
gar. För denna katalog, som i oktober omfattade omkring hälften af de
å Skansen utstälda föremålen, utfördes ett betydande antal fotografier.
Aibetet å denna afdelning har för öfrigt upptagits af bygg-
nadernas och samlingamas underhåll och vård. Så omlades un-
der sommaren taket å Blekingstugan och senare äfven delvis å
Bollnässtugan, hvars väggar dess utom diktats med tjärdref.
Hällestadstapeln och Björkviksfatburen omtjärades på hösten. Så
snart de båda finnstugoma voro färdiguppförda, impregnerades de
helt och hållet med konserverande ämnen. I Skånska grufvan ha
utförts flere reparationer. De förut vid Hasselbacksporten för-
varade båtarna ha nedförts till Framnäs, tjärats och för vintern
täckts med tjärpapp. Äfven de förut vid Framnäs liggande båtarna
ha ommålats och tjärats.
Minnesringning anordnades på Skansen under år 1902: den 2
januari efter professor Axel Key och den 22 april efter professor
Martin Weibull.
Skansens klädkammare har under året ökats med fyra kvinno-
dräkter efter originalmodeller från 1700-talet och sex från 1830-talet.
Bland nyförvärfvade svenska folkdräkter må nämnas mansdräkter
från Mora och Leksands socknar i Dalarna och Delsbo socken i
Helsingland samt kvinnodräkter från Leksands, Mora, Ore och Grag-
nefs socknar i Dalarna, Toarps socken i Västergötland, österåkers
socken i Södermanland samt en blekingsdräkt.
Digitized by
Google
54 SKANSENS DELTAGANDE I UTSTÄLLNING.
Den stora tillökningen af folkdräkter betingades delvis af nöd-
vändigheten att komplettera Skansens samling för deltagandet i
Exposition internationale du costume historique et möderne i Peters-
burg. Inbjudan till deltagande hade redan på sommaren ingått till
museet, hvars styrelse dock ansåg sig böra af böja den samma på
grund af de med utställningens ordnande förenade stora kostnaderna.
Sedan emellertid kommerserådet Emanuel Nobel i Petersburg erbju-
dit sig bestrida så väl dessa kostnader som ock utgifterna för
komplettering af Skansens folkdräktsamling, beslöts museets del-
tagande i nämda dräktutställning med en samling kopior och
bilder af äldre ännu i bruk varande svenska folkdräkter, utvalda
ur Skansens klädkammare samt ur museets arkiv och bibliotek.
Amanuensen A. Nilsson erhöll i uppdrag att ordna museets afdel-
ning å utställningen och afreste för den skull till Petersburg i slutet
af november medförande ett 40-tal dräkter och omkring 400 af bild-
ningar af dylika jämte en samling silfversmycken, som för ändamålet
stälts till förfogande af H. Bukowskis antik vitetsb andel i Stockhohn.
Utställningen, som stod under beskydd af storfurstinnan Xenia,
var inrymd i Tauriska palatset. Den svenska afdelningen erhöll,
sedan man lyckats få den ursprungligen för den samma afeedda
platsen utbytt, ett synnerligen förmånligt läge i en stor kolonn-
hall i utställningsbyggnadens midt. På dekoreringen, som ut-
fördes efter en i samråd med arkitekten Meltzer uppgjord ritning,
sparades, tack vare hr Nobels frikostighet, hvarken arbete eller
kostnad, och den svenska afdelningen blef också, hvad den yttre
utstyrseln angår, utställningens kanske allra vackraste. Dräktut-
ställningen öppnades söndagen den 7 dec. samt pågick till i slutet
af mars 1903.
Skansens fester m. m. Sin uppgift att genom framställande ai
bilder från flydda tider, åskådliggörande af gamla sedvänjor samt
högtidlighållande af historiska minnen söka väcka och underhålla
kärleken till fosterlandet har Skansen under 1902 i likhet med före-
gående år sökt fylla.
Digitized by
Google
SKANSENS FESTER. 55
Ingången af det nya året hälsades enligt häfdvannen sed med
nyårsvaka; tolfslaget tillkännagafs medels fanfarer samt ringning i
Hällestadstapelns klockor.
Valborgsmässoaftonen — den 30 april — firade man vårens an-
komst med stadentsång, hvarjämte den sedvanliga omtyckta folk-
leken >Slå katten nr tunnan» ntf&rdes å OrsakoUen och på dans-
banan fbrsta gången under året folkdansar och ringlekar. Skansen
var denna dag trots mindre godt väder besökt af 19,000 personer.
Fredagen den 16 maj blef för Skansen en extra högtidsdag.
Sedan Uppsala studentkårs allmänna sångförening till förmån för
Skansens Tivolifond gifvit en förmiddagskonsert i Katarina kyrka,
anordnades af studentkåren på eftermiddagen å Skansen en anslå-
ende vårfest. Deltagarne i denna samlades kl. 6,3 o å Oskarsterras-
sen, från hvilken de, företrädda af nationemas fanbärare tågade till
Artur Hazelius' graf, vid hvilken kårens ordförande, docenten Per Odel-
berg, talade för minnet af Skansens skapare och om hans lifsgärning,
hvarefter sångarne uppstämde »Stilla skuggor» . . . Festen fortsattes
sedan, dels vid Orsakullen med studentsång och tal af fil. lic.
Ruben G-ison Berg, dels vid Renberget, från hvilket professor Na-
than Söderblom höll ett varmhjärtadt, fosterländskt anförande. Till
sist talade kårens vice ordförande, fil. kand. Erik Aurelius för
Skansen.
Skansens stora vårfest tog sin början lördagen den 81 maj och
fortsatte sedermera med några afbrott i följd af ogynsam väder-
lek till och med den 8 juni. Dess hufvudnummer utgjordes, liksom
under näst föregående vårfest af den medeltida folklifsbilden »Maj
rides i by», äfven nu anordnad af artisten Gunnar Hallström. A
sommarteatern uppfördes af medlemmar ur Teater- och musikklubben
tal- och sångspelet »I Bohuslänska skärgården». Den från några
föregående vårfester kända bärgsmansfamiljen hade å nyo tagit
Laxbrostugan i besittning och i henne uppslagit sitt gästgifveri.
I Blekingstugan drefs stor värdshusrörelse, och i Oktorpsgården
firade Svenska Folkdansens vänner dansgillen.
Fru Anna Wallenberg, f. von Sydow, hade äfven nu godhetsfullt
åtagit sig ledningen af det hela.
Digitized by
Google
56 SKANSENS FESTER.
Vårfestens nettobehållning ntgjorde kr. 33,468: 66.
De för nationaldagen — den 6 juni — planlagda festligheterna
måste till följd af mycket ogynsamt vftder inställas.
Midsommaraftonen firades på sedvanligt sätt med dans så väl
kring den nyresta majstången som på dansbanan och med midsom-
marvaka.
Söndagen den 13 juli ordnades af Skansen med anledning af de
stora nykterhetsmötena en folkfest, vid hvilken från Ben berget tal
höUos af öfverståthållaren B. Dickson, direktör E. Beckman, lektor
P. Waldenström m. fl., hvarjämte Flottans musikkår konserterade
samt folkdansar och ringlekar m. m. utfördes. Skansen besöktes
denna dag af 29,488 personer, den högsta besöksiffra, som hittills
förekommit.
Det nu till sed vordna firandet af Bellmansdagen — den 26 juli
— försiggick bland annat medels ett festligt tåg, framställande Bell-
man med sällskap på väg till Djurgården, där man sedan i gröngräset
roade sig på bästa sätt och utf(3rde några af tidehvarfvets dansar.
Lördagen den 23 augusti afslutades de i Stockholm hållna s. k.
sommarkurserna med en fest, vid hvilken bland andra professor 0.
Montelius från Benberget talade för fosterlandet.
Gustaf II Adolfs och Karl XILs dödsdagar högtidlighöllos med
flaggning och kanonsalut. Skansen var båda dessa dagar talrikt
besökt af inbjudet manskap från i hufvudstaden fbrlagda regementen.
Unionsdagen liksom Konungens födelse- och namnsdag firades med
salut och flaggning.
Söndagen den 14 december visade sig Lucia för första gången
under året i Bollnässtugan, i hvilken hon bjöd på förfriskningar,
och samma dag började stjärngossame sina vandringar till stugorna,
i hvilka de sjöngo några gamla julsånger.
Många af de föreningar, som under årets lopp sammanträdt i
Stockholm, hafva tagit Skansen i anspråk för festliga samkväm.
Sålunda höll Frisinnade landsföreningen lördagen den 7 juni å öfre
SoUiden en medborgerlig fest. Äfven sjätte nordiska filologmötet
samt Internationela tandläkarkongressen samlades här till samkväm.
Digitized by
Google
SEANSENS FESTER M. M. 57
Skansens sommarteater har rätt mycket begagnats. ' Att börja
med gafs där af stadentföreningen Philochoros från Uppsala måndagen
den 26 maj en synnerligen talrikt besökt folkdanssoaré. Vidare
uppförde Teater- och musikklubbens medlemmar — förutom den re-
dan omnämda till vårfesten hörande pjesen — äere gånger under
sommarens lopp »Korp-Kirsti», ett dalaäfventyr af Frans Hedberg,
dels »Hvad far gör är alltid det rätta», dramatiserad folksaga af
Nanna Wallensteen.
Den sedan föregående år kända lappfamiljen Stinnerbom från
Vilhelmina socken återkom i början af april och tog äfven under
denna sommar en af Skansens lappkåtor i besittning.
De från föregående år af allmänheten med stort intresse omfattade
läsaftnarna i Laxbrostugan fortsattes under vinter- och vårmåna-
dema, hvarvid föredrogos valda stycken af C. J. L. Almqvist, Selma
Lagerlöf, Gustaf Fröding, E. A. Karlfeldt m. fl.
Såsom landsmdlsberättare uppträdde under sommaren hvar sön-
dag Nergårds-Lasse (herr Sibbe Malmberg) och Jan i Seltorp (herr
V. Bergström), den senare äfven vissa hvardagar; hvarjämte Mor
Dårdi (fröken Rosa Arbman) några gånger under september å som-
marteatern berättade historier på jämtlandsmål. Senare på hösten
foredrog fil. kand. Nils Keyland på finnmål sagor 9ch sägner i en af de
nyuppförda rökstugorna från Värmlands finnbygd (se ofvan sid.
50 o. f.).
Folkdansar och ringlekar utfördes nästan dagligen under som-
maren å dansbanan, de senare under ledning af herr V. Bergström.
Middags- och aftonkonserter gåfvos alla sön- och helgdagar af
Flottans musikkår, hvarjämte under sommarmånaderna dagligen,
då väderleken så tillät, en afdelning at samma kår konserterade om-
växlande vid Sagaliden, Bredablick och å SoUiden. — Dess utom hafva
konserter gifvits dels söndagen den 29 juni af Typografiska för-
eningens sångkör till förmån för Skansens Tivolifond, dels af Åbo
hornorkester, dels slutligen af Bellmanskören. En dubbelkvartett
ur sistnämda kör sjöng under sommaren h varje söndag, och det s. k.
Bellmanskapellet uppträdde — förutom vid Bellmansfesten — de
närmast därpå följande söndagarna.
Digitized by
Google
58 DE NATURVETENSKAPLIQA AFDELNINOARNA PÅ SKANSEN.
t
De nainryetenskapliga afdelningarna på Skansen. Hvad be-
träffar utvecklingen af dessa afdelningar under år 1902 må följande
här nämnas.
Den zoologiska afdélningen på Skansen är fortfarande föremil
för allmänhetens stora intresse.
På grund af den zoologiska afdelningens nära förbindelse med
Skansens öfriga anläggningar har någon särskild beräkning af den
sammas inkomster ej kunnat göras. Några summor må dock här
nämnas. Räntan å den Grillska donationsfonden, som detta år för
första gången fick uppbäras, steg till kr. 2,037: se; afgifter för färder
efter häst, ren och andra djur från Skansens gästgifvargård in-
bragte kr. 1,332: 27; inkomster för sålda djur, skinn och dylikt kr.
2,006: 1 o samt hvarjehanda småinkomster såsom för bröd, såldt åt be-
sökande, hvilka önskat mata djuren, m. m. kr. 661: ei. Sammanlagda
här uppgifna inkomster belöpa sig altså till kr. 6,037: 34. Värdet
af med Skansens dragare utförda hästdagsverken uppgick till kr.
6,891: 85.
Utgifterna ha varit följande:
Löner:
en amanuens kr. 2,000: —
djur-y)ch stallvärdare. * 13,535: — 15,535: —
Inköp af djur kr. 688: 55
Byggnad och underhåll af djurbostäder » 3,013: 3 3
Djurens föda » 15,401:44
Hvarjehanda > 135: 22
Stallet > 2,895:06
Summa kr. 37,668: 6 o
Af å Skansen utförda mera betydande arbeten äro att nämna
nybygda hagar för rådjur, dofhjortar, älgar, fjällnöt, getter och
åsnor. Vidare ha i burarna för lodjur och fjällräfvar de gamla
hörnstolparna af trä ersatts med dylika af järn. Ett kupolformigt tak
af gallerjäm lades ytterligare på en af de stora burarna i Björnliden.
Djurantalets tillväxt utvisas af följande siffror. Såsom framgår
af den zoologiska berättelsen för 1901, funnos vid detta års slut 64
Digitized by
Google
DE NATURVETENSKAPLIGA AFDBLNINGARN A PÅ SKANSEN. 59
arter och afarter däggdjur och 167 arter och afarter fåglar. Vid
1902 års slut räknade djurbeståndet respektive 69 och 159 arter och
afarter, hvadan däggdjursbeståndet ökats med 5, men fågelbeståndet
minskats med 8 arter.
Afkomma har erhållits af ett flertal arter. Af särskildt in-
tresse äro 6 bastarder, födda efter parning mellan ett par varg-
bastarder, syskon och afkomma af eskimåhund och varghona. Vidare
ha fbdts 5 varghundar — bastarder mellan hund af nordisk spets-
ras och varghona — , 10 eskimåhundar, 8 lapphundar, 6 jämtlands-
hundar, 2 isbjörnar (Ursus maritimus), 6 harungar (Lepus borealis),
5 renkalfvar (Rangifer tarandus), 6 dofhjortar (Cervus dama), 2
råkid (Capreolus vulgaris), 1 jak (Bos grunniens), 1 fjällnöt (Bos
taurus v. germanica), 10 killingar och 3 lamm. Inom fågelvärlden
ha kläckts bl. a. 1 orre (Tetrao tetrix) och 1 trana (Grus cinerea).
Bland mera intressanta gåfvor må anföras 1 lodjur (Felis lynx)
från Finland, 1 varg (Canis lupus), 3 fjällräfvar (Canis lagopus),
1 björnunge (Ursus arctos), 1 baribal (Ursus americanus), 1 älg
(Alces palmatus) och 2 småskrakar (Mergus serrator).
Följande viktigare inköp ha blifvit gjorda: 2 polarvargar (Ca-
nis albus Sabine), infångade af Sverdrups polarexpedition på Else-
mereland 1900, de första som någonsin förts lefvande till Europa;
1 utter (Lutra vulgaris), 1 härmelin (Mustela erminea), 1 nötskrika
(Garrulus glandarius), 2 blåkråkor (Coracias garrula), 2 prutgäss
(Anser bernicla), 2 grafänder (Tadorna vulpanser) och 1 snatterand
(Anas strepera).
Bland sålda djur märkas 8 hundar, 3 räfvar, 6 renar, 5 getter,
2 får, 6 bärgufvar och 3 påfåglar.
Växtafdelningen. Äfven under 1902 planterades ett stort antal
träd och buskar, bland hvilka omkring 4,000 tallar, 500 granar
m. m.
Den under föregående år påbörjade utgalLringen af döda träd
och öfverflödig underskog fortsattes.
Af växter, planterade i rent botaniskt syfte, är att nämna Pul-
satilla vernalis, af hvilken en sändning erhölls från Härjedalen.
Digitized by
Google
60 UTSTÄLLNINGSLOKALER, FÖREVISNINGSTIDBR M. M.
Blommande under året sågos bl. a. TroUius europaeus, Nymphaea
alba f. purpurea, Anemone ranunculoides, Ranunculus aconitifolius,
Valeriana officinalis ^ simplicifolia, Polemonium coeruleum, Saxi-
fraga cotyledon m. fl.
Under året dog en stor mängd tallar — en följd af 1901 års
ihållande torka. A. B.
Utställningslokaler, föreyisningstider^ museets specialatståll*
ningar. Museets olika afdelningar, som — sedan de i nr 88 Drott-
ninggatan förvarade samlingarna under sommaren 1901 blifvit
till museibyggnaden å Lejonslätten öfverflyttade — utgjordes af
allmogeaf delningen i nr 71 A Drottninggatan, handtverks- och skrå-
afdelningen, afdelningen för de högre stånden samt norska afdelnin-
gen i nr 77 och 79 Drottninggatan, voro tillgängliga för be-
sökande å samma tider som förut varit fallet. Så har allmogeaf-
delningen i nr 71 A Drottninggatan varit öppen måndagar, tisdagar,
torsdagar och fredagar kl. 11 — 3 samt söndagar kl. 1—3. Handtverks-
och skråaf delningen, afdelningen för de högre stånden samt norska
afdelningen i nr 77 och 79 Drottninggatan, voro tillgängliga
onsdagar och lördagar kl. 11—3 samt söndagar kl. 1 — 3. Under
sommarmånaderna — från den 1 juni till den 30 sept. — ha samt-
liga afdelningar varit tillgängliga alla hvardagar kl. 11 — i och
söndagar kl. 1—3.
Skansen har varit öppen för besökande alla dagar hela året
från kl. 10 till skymningens inbrott eller längre.
T enlighet med styrelsens beslut började den 31 januari utflytt-
ningen till den nya museibyggnaden af samtliga å vindar och i
andra förrådsrum inom museets hus nr 77 och 79 Drottninggatan
förvarade föremål. Detta arbete fortgick hela året, och hade And
årets slut omkring 15,000 föremål blifvit till museets nya byggnad
öfverförda och därmed största delen af de i ofvannämda lokaler
förvarade saker ur dem aflägsnad.
För att underlätta förberedelserna till utflyttningen af museets
exponerade samlingar, h vilken utflyttning med undantag af samlin-
Digitized by
Google
MUSEETS SPECIALUTSTÄLLNINGAR. 61
garna i nr 71 Drottninggatan föreslogs till våren 1903, afstäng-
des i februari 1902 de fyra till föremål från kejsartiden anslagna
rnmmen i nr 79 Drottninggatan.
Vid museet hafva under året varit anordnade tvänne special-
utställningar. Den ena i museets lokaler i nr 77 — 79 Drottningga-
tan omfattade syenska allmogedräkter och ordnades af amanuensen
P. Gr. Vistrand, som ock till samma utställning aifattat katalogen.
Utställningen öppnades den 7 april och fortgick till den 28 i
samma månad samt besöktes af 865 personer. Då hvarken utrymme
eller tid medgaf någon fullständig utställning af museets rika
skatter af svenska allmogedräkter, måste denna utställning begränsas
till våra ålderdomligaste, vackraste och mest karakteristiska folk-
dräkter. Så vidt möjligt togs vid detta urval särskild hänsyn till
sådana dräkter, som mer eller mindre representera någon viss
smakriktning inom dräktområdet från medeltidens slut och in-
till 1800-talet. Utställningen kom sålunda att omfatta tjugosju
kvinliga och tio manliga högtidsdräkter, samt dräktdelar såsom
mössor, handskar, vantar, skor, smycken och broderier m. m., ord-
nade i montrer och skåp. De landskap, som på detta sätt blefvo
företrädda, voro Skåne med fem dräkter. Bleking med två, Små-
land med tre, Öland och Västergötland hvardera med en, Östergöt-
land med två, Södermanland med tre, Uppland med en, Värmland
med tre, Dalarna med nio och Helsingland med sju dräkter.
Den andra specialutställningen, omfattande väfda tapeter^ ord-
nades af intendenten för Konungens konstsamlingar, dr John Botti-
ger, som ock öfver samma utställning gjorde beskrifvande katalog.
Utställningen, som var inrymd i Nordiska museets byggnad å Lejon-
slätten, hölls öppen under tiden den 26 maj — 17 juni.
Den omfattade öfver 300 nummer och var afsedd att för så
vidt detta med inom landet varande föremål kunde ske lämna en
öfversikt öfver det konstmässiga tapetväfveriets i Europa utveck-
lingsgång från 1500-talets början och till våra dagar; hvarjämte
man särskildt försökt att så rikhaltigt som möjligt belysa det sven-
Digitized by
Google
62 MUSEETS SPEGI ALUTSTÄLLNINGAR.
ska tapetväfveriets historia. Utställningen möttes från alla håll af
stort intresse och tillmötesgående. Konungen, som på nämdens
underdåniga anhållan, blef utställningens beskyddare, stälde sålunda
dels sin egen, dels hela husgerådskammarens samling af väfda
tapeter, uppsatta eller icke, till utställningens förfogande. Från
kronprinsen äfven som från kronprinsessan af Danmark erhöUos
till utställningen värdefulla bidrag. Från Nationalmusei konstafdel-
ning, Statens historiska museum och Lifrustkammaren erhöUos i
dessa samlingar förvarade dyrbara piécer. Utställningens anordnare
hade därjämte till sitt förfogande så godt som alla honom bekanta i
Sverge varande tapeter, som tillhöra kyrkor, fornminnesföreningar och
konstslöjdanstalter samt enskilde svenske samlare. Så funnos bland
utstäUarne Kristina kyrka i Jönköping, Norra Ljunga och Bnr-
seryds församlingar, Kristianstads fornminnesförening, föreningen
för Smålands fornminnen och kulturhistoria, Handarbetets vänner
och aktiebolaget Nordiska kompaniets textilafdelning Thyra Graf-
ström i Stockholm samt Kulturhistoriska föreningens i Lund konst-
slöjdanstalt äfvensom Kulturhistoriska museet i Lund. Af de till
ett antal af 31 uppgående samlare må särskildt nämnas grefve N.
Brahe, som haft godheten lämna rätt till urval bland Skokloster-
samlingens — som bekant den största enskilda i Norden — skatter.
Det moderna norska tapetväfveriet var, tack vare fru Randi
Blehrs intresserade medverkan, i sina båda hufvudriktningar, den
Muntheska strängt textila, och det af Frida Hansens konst präg-
lade, ypperligt och rikhaltigt representeradt. Norska staten, Nor-
denfjeldske Kunstindustrimuseum i Trondhjem, den Norske Husflids
förening i Kristiania m. fl. förutom ett antal enskilde utställare
hade lämnat förträffliga bidrag till belysningen af de moderna rikt-
ningarna inom tapetväfveriet, som också från tysk sida represen-
terades af den bekanta Schule fttr Kunstweberei i Scherrebek.
Utom af nu nämda omfattades utställningen med verksamt
intresse äfven från annat håll. Så skänkte Centraltrtckeriet
genom direktör E. Oldenburo papper och tryckning af utställ-
ningens i typografiskt hänseende synnerligt vackra katalog; Gene-
ralstabens LiTOQRAFiSKA ANSTALT gcnom iugcuiör A. Lagrblids papper
Digitized by
Google
MUSEETS SPBCIALUTSTÄLLNINGAR. — BESÖK. 63
och tryckning af tvänne planscher i fotogravyr till samma katalog;
W. SiLFVEBSPARRBS NTA GRAFISKA AKTiSBOLAO gcnom direktör A. LlUA:
diverse fotografering och samtliga i katalogen använda klichéer till
signaturer m. m.; bokförläggare Hasse W. Tullberg: seriekort; Tek-
niska SKOLAN i Stockholm genom eleven fröken Beata Mårtenson:
kartong till utställningens affisch och Centraltrtckbribts litografiska
afdelning: tryckning i färger af samma affisch.
Under utställningstiden arbetade en af Handarbetets vänners
väfverskor vid en i utställningens norska afdelning uppstäld tapet-
väfstol. Fem f&redrag höllos, nämligen ett af fröken Agnes Branting
öfver Handarbetets vänners verksamhet för utvecklingen af det
svenska tapetväfveriet samt af dr John Bottiger fyra »vandrings-
föredrag» öfver olika perioder af tapetväfveriets historia, nämligen för
medlemmar af prässen, för Tekniska skolans elever och personalen
vid Handarbetets vänner, för personalen vid Centraltryckeriet, G-ene-
ralstabens litografiska anstalt och W. Silfversparres nya grafiska
aktiebolag samt slutligen för arbetare vid Gustafsbergs porslins-
fabrik.
Utställningen, som i den svenska prässen omsorgsfullt referera-
des, blef ej häller inom utländska fackkretsar obemärkt. Så egnade
— för att blott nämna ett exempel — chefen för gobelinsfabriken
i Paris Jules G-uiflFrey i den franska tidskriften V Ärt den samma en
särdeles berömmande artikel.
Besöken i museets samtliga afdelningar utgjorde år 1902 554,235,
af hvilka 546,175 personer besökte Skansen.
Till museets afdelningar i staden utlämnades under året 119
studiekort, af hvilka 108 till elever vid Tekniska skolan. Till
Skansen utlämnades under samma tid 117 tillståndskort att teckna
och måla.
I enlighet med nämdens beslut att skolor och andra bildnings-
anstalter skulle efter anmälan och under tillsyn af respektive
lärare ega fritt tillträde till museets afdelningar i staden, har '
museet under året vid olika tidpunkter besökts af elever vid Öster-
Digiti^ed by
Google
C4 BESÖK. BRANDFÖRSÄEBING. LÅN.
malms högre läroanstalt för flickor, vid Stockholms nya samskola,
elever vid Tekniska skolan samt vid Stockholms stads nppfo3trings-
anstalt för flickor.
Enligt nämdbeslut af den 17 juni lämnades därjämte del-
tagare i 1902 års sommarkurser i Stockholm fritt tillträde till sam-
lingarna. Museets af delningar i staden förevisades och demon-
strerades under tiden 15 — 23 augusti af amanuenserna E. Hamniar-
stedt och G. Upmark. Skansens byggnader och samlingar genom-
gingos och förevisades under ledning af amanuensen A. Nilsson.
I likhet med föregående år har äfven under år 1902 tillstånd
gifvits för lärarpersonalen vid åtskilliga skolor, fbr tjänstemän vid
järnvägen, telegrafen, telefon anstalter m. fl. att lösa årskort till
nedsatt afgift, då ett större antal i samma verk anstälda tjänste-
män på samma gång antecknat sig.
En öfversikt af alla till olika pris under år 1902 köpta årskort
visar, att under detta år 6,035 personer löst årskort. Under år 1901
köptes dylika af 4,607, 1900 af 2,907 och under år 1899 af 2,441
personer.
För Skansen infördes detta är ett nytt slags biljetter, gällande
för manskap i uniform, hvilka till ett pris af 20 öre stycket till-
handahållits regements- och kompaniexpeditioner.
Brandförsäkring. Samlingarna voro vid 1902 års utgång brand-
försäkrade till ett värde af 824,700 kr., och museets båda egendo-
mar i staden (nr 77 och 79 Drottninggatan), byggnaden å Lejon-
slätten, Skansen samt Breda blicks torn till ett sammanlagdt värde
af 2,195,300 kr. Försäkringsafgifterna under samma år uppgingo
till kr. 3,190: 24.
Utlånade och kopierade föremål. Från museets samlingar
hafva följande föremål med nämdens medgif vande varit utlånade:
Till StockhoMs gasverk, med vissa bestämmelser i afseende å
föremålets bevarande under den tid det var till kopiering utläm-
nad t, för kopiering: djurhinnelykta; gatulykta att anbringa å hus-
Digitized by
Google
UTLÅNADE FÖREMÅL. UTGIFNA ARBETEN. 65
vägg, med tillhörande hampoljelampa; skaftlykta; enkel väggklämma
för spingstickor, af järn, från Småland; dubbel väggklämma för d:o,
af järn, från Finland; bordstake för d:o, af järn, på träfot; golf-
stake, s. k. »ljusakäring» för d:o, af trä; enkel tranlampa af järn
(skål med öron); hängande enkel d:o af järn, från Bohuslän; hän-
gande tranlampa med spillskål, af järn, jämte dubb för uppsättning
1 y&gg] d:o d:o med väggfast dubb, från Norge; tranlampa af järn
(bordslampa på fötter); »lampedalla»; kyrkkrona af förtent järnbleck;
tvåarmad ljuskrona af smidt järn; trepipig armstake af smidtjärn;
ledbar armstake af järn med skrufiÄste för bordsskifva; »lysalunta».
Kopiorna voro afsedda att komplettera gasverkets historiska sam-
ling af belysningsföremål samt utfördes af gasverkets egna arbetare
och under kontroll af dels tvänne dess ingen iörer, dels en af museets
amanuenser.
Till Kungl. myntet: puns till K. landtbruksakademiens jubile-
umsmedalj 1897.
Till föreningen Handarbetets vänner, för kopiering: en dräkt
för kvinna från norra Öland.
Till den af Urmakarföreningen i Stockholm anordnade svenska
urutställningen: ett större antal (132 nr) ur, urverk, timglas och
urmakeriverktyg.
Till den i Örebro anordnade historiskt-topografiska utställnin-
gen för Örebro län; tre blad ur museets topografiska samling.
Till Kunstgewerbe- Museum i Berlin: tvänne brickväfnadsred-
skap från Skåne och Halland.
Till Akademien för de fria konsterna för dr G. Göthes räkning:
en museet tillhörig kopia efter E. Delacroix' tafla »Dantes båt».
Till den internationela dräktutställningen i St Petersburg: ett
40-tal dräkter från Skansens klädkammare och omkring 400 af bild-
ningar af dylika.
Utgifiia arbeten.^ Under år 1902 utgåfvos följande arbeten:
Meddelanden från Nordiska museet 1899 och 1900, utgifna genom
dr John Bottiger.
» Se för öfrigt 8id. 118 o. f.
5
Digitized by
Google
66 UTGIPNA ARBETEN. LITERÄR FÖRBINDELSE.
Minnen frän Nordiska museet. Andra bandet, häftena 8—12.
P. B. Eklunds förlag.
Handlingar rörande installationen i Nordiska museets nya bygg-
nad, bilagda nämdens protokoll af den 24 april och 6 maj 1902.
Nordiska museets specialutställningar. Nr 1, Nordiska mnseds
utställning af svenska allmogedräkter 1902, af P. G. Vistrand.
Nordiska museets specialutställningar. Nr 2, Nordiska museets
utställning af väfda tapeter 1902 af J. Bottiger.
Den af styrelsen för ntgif vande af museets publikationer år 1901
tillsatta redaktionen har såsom förut bestått af doktor J. Bot-
tiger som redaktör samt fil. licentiat G. Hazelius och fröken V.
Lewin.
Literär förbindelse med andra museer och samfund. Literär
förbindelse inleddes år 1902 med följande föreningar och museer:
Finska Vetenskaps-Societeten. Helsingfors.
Städtisches Museum, Altona.
Antalet museer och samfund, med hvilka förbindelse är inledd,
utgjorde år 1902 268. Se sid. 107 o. f.
Digitized by
Google
Nordiska museets fonder.
Byggnadsfonden.
Byggnadsfonden har uppkommit dels genom behållningen af
Skandinavisk-etnografiska samlingens byggnadsfond, förut stäld un-
der särskild nämds förvaltning, dels genom medel, som blifvit af
Nordiska museets styrelse insanJade genom basarer, folkfester och
lotterier, dels ock genom från olika håll till museibyggnaden läm-
nade gåfvor.
Såsom af föregående årsberättelse inhemtas, var byggnads-
fondens behållning vid 1901 års slut
814,780 kronor 99 öre.
Under år 1902 ökades fonden genom influtna lotterimedel med
kr. 199,792: 85, men minskades med utgifter under året kr. 272,438: 1 1,
i följd hvaraf fondens vid 1902 års slut återstående behållning ut-
gjorde
742,085 kronor 28 öre.
Digitized by
Google
68 NORDISKA MUSBETS FONDER.
2.
Allmänna fonden.
För uppkomsten af denna fond redogöres i 1881 års meddelanden,
sid. 47.
Fondens kapital skall förblifva orubbadt, men räntorna äro äm-
nade att användas till löpande utgifter för Nordiska museets ändamål.
Till den sammas förstärkning gå, enligt § 8 i stadgarna för Sam-
fundet för Nordiska museets främjande, alla ständiga ledamöters på
en gång lämnade afgifter.
Förvaltningen är enligt museets stadgar öfverlämnad åt museets
styrelse.
Allmänna fonden, hvilken enligt 1901 års berättelse vid nämda
års slut uppgick till 54,872 kr. 47 öre, hade under år 1902 ökats
genom ständiga ledamöters afgifter med 2,300 kr. och utgjorde vid
1902 års slut
57,172 kronor 47 öre.
3.
Pensionsfonden.
Om uppkomsten af denna fond se sid. 58 i 1885 års meddelanden.
Fondens kapital, som den 31 dec. 1901 utgjorde kr. 2,182: 85, ökades
under år 1902 med en gåfva å 100 kr. och hade vid sistnämda års
slut vuxit till
2,892 kronor 41 öre.
4.
Bredablicksfonden.
Denna fond, som under namn af »Belvederefonden» bildades i
slutet af år 1891, afser att skaflFa bidrag till gäldande af köpe-
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS FONDER. 69
skillingen — 100,000 kronor — för Bredablick. En närmare redo-
görelse för fondens uppkomst lämnas sid. 77 och följande i 1891
och 1892 års meddelanden. Summan af de vid 1902 års slut lämnade
bidragen uppgick till
101,670 kronor.
Ar 1901 slutbetalades skulden för Bredablicks inköp.
5.
Herman Frithiof Antells fond.
Genom testamente af den 1 okt. 1891 skänkte framlidne med.
doktor H. F. Antell
100,000 kronor
till Nordiska museet »att af dess styrelse förvaltas som fond, hvars
räntor användas till museets fromma». Enär, enligt testators för-
ordnande, vissa andra legat först skulle utdelas, men »öfriga till-
gångar sammanhållas och förvaltas, tills de genom tillkommande
räntor nått sådant belopp, att en hvar sitt erhålla kan», blef denna
fond först den 7 okt. 1896 öfverlämnad till Nordiska museet.
6.
Tivolifonden.
Denna fond, som afser att skaifa bidrag till gäldandet af köpe-
skillingen — 225,000 kr. — för det år 1901 förvärfvade Tivoli-
området, numera Solliden, bildades nämda år med anledning af köpet.
Samman af de vid 1902 års slut lämnade bidragen utgjorde
27,128 kronor 46 öre.
Digitized by
Google
70 NORDISKA MUSEETS FONDER.
Johan August Hazelius' fond.
Grenom gåfvobref af den 19 dec. 1901 öfverlämnade fil. licentiat
Gunnar Hazelius i enlighet med sin faders i lifetiden uttryckta
önskan till Nordiska museet
25,000 kronor,
hvilken summa under namn af Johan August Hazelius' fond sknlle
förräntas, tills hon nått femtio tusen kronor, hvarefter halfva räntan
finge användas till inköp af för museet lämpliga föremål, under det
att andra hälften skulle läggas till kapitalet, tills detta nått ett
belopp af hundra tusen kronor, hvarefter hela räntan finge användas
till inköp. Vid 1902 års slut hade fonden vuxit till
26,081 kronor 78 öre.
8.
Grundfond af den 30 november 1901 till doktor Artur
Hazelius' minne.
Genom gåfvobref af den 30 november 1901 öfverlämnade en
»Hazelius' vän i Norge» till Nordiska museet
600 kronor
att efter särskildt gifna bestämmelser förvaltas och förräntas till
den 30 nov. 1933 och då användas till hugfästande af Artur Ha-
zelius' minne.
Under år 1902 skänkte samme »Hazelius' vän» ytterligare iOÖ
kr. till nämda fond. Fonden uppgick vid 1902 års slut till
722 kronor 41 öre.
Digitized by
Google
NOBDISEA MUSEETS FONDER. 71
g.
Artur Hazelius' monumentsfond.
Till åstadkommandet af en minnesstod öfver Nordiska museets
skapare, dr Artur Hazelius, skänkte civilingeniör C. G. Norström
1901 en summa af 10,000 kr. Bankdirektör Knut Wallenberg läm-
nade samma år som bidrag till en byst af Artur Hazelius 1,000 kr.
Under år 1902 öfverlämnade ingeniör C. Gr. Norström ytter-
ligare 2,500 kr. till bekostande af ett porträtt af dr Artur Hazelius.
Samtliga dessa medel jämte upplupna räntor utgjorde vid 1902
års slut
18,040 kronor.
Digitized by
Google
Donationer till Nordiska museet'
Under denna öfverskrift upptagas sädana till museet alt ifrån dess
grundläggande är 1872 lämnade penningebidrag, som uppgä till ett be-
lopp af 500 kronor eller därutöfver. Af bidragen har en del gått till
museets fonder.
Ständiga ledamöters afgifter äro icke medräknade i nedanstående
summor. Årtalen angifra de är, dä penningebidragen lämnats.
H. M. konung Oskar II. Samfundets skyddsherre. 1874
(660), 1900 (500). 01 (500), 02 (500). 2,160: -
H. M. drottning Sofia. Ständig ledamot Hedersledamot,
1896 (250), 97 (250), 98 (250), 99 (250). 1,000: -
H. K. H. kronprins Gustaf. Ständig ledamot. Hedersledamot.
Br,^ 1892—1901. 1,000: -
H. K. H. prins Earl. Ständig ledamot. Hedersledamot, 1892
(500), 93 (500), 94 (525), 95 (500). 2,026: —
H. K. H. prins Eugen. Ständig ledamot. Hedersledamot, 1894
(25); Tiv,^ 1901 (500). 625: -
Abramson, Evelina, f. Gumpert, fru. Stockholm. Ständig
ledamot, Br, 1892—1901 (1,000); Tiv, 01—02 (400). 1,400: -
Althainz, Fredrik Gerhard, grosshandlare. Stockholm. 1888. 600: —
^ I denna förteckning äro npptagna alla donationer, som lämnats till museet
intill den 31 dec. 1902.
* Br. utmärker här och i det följande, att hidragen lämnats till Bredablicks-
fonden. Se sid. 68.
^ Tiv. utmärker här och i det följande, att bidragen lämnats till Tivolifonden.
Se sid. 69.
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MU8BBT. 73
Andereon, John F., iDgenior. Djursholm. Hedersledamot, 1900
(1,000), 01 (2,600). 8,600: —
Andersson, Johan, byggmästare. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1897. 1891 (1,000), 93 (10,000), 94(2,000), 96(1,000). 14,000: —
Andersson, Enat, herr. Stockholm. 1902. 500: —
Antell, Herman Frithiof, mediciDe doktor. Paris. Ständig leda-
mot. Hedersledamot, Död 1893. 1884 (200), 90 (700), 91
(1,000), 92 (1,000), 93 (3,000); Dr. 92—93 (200) och 94 —
96. utbet. af dödsboet (800); genom testamente af den 1 okt.
1891 100,000 kr., utbet. af dödsboet 96, samt ytterligare i
ränteutdelning 5,700 kr., utbet. 98 och kr. 305: 83, utbet. 99. 112,006: 88
Api)elberg, Lotten, f. Östergren, fru. Stockholm. Ständig
ledamot, Br, 1892—1901. 1,000: —
Arwidsson, Torsten Adolf, kommendör. Stockholm. Död
1893. 1892. 1,000: —
Astrup, Hans Basmus, f.d. statsråd. Erisfiania. Ständig ledamot.
Hedersledamot. Död 1898. 1873 (500), 82 (2,500), 84 (2,500). 6,600: —
AzelL, Severin, grosshandlare. Sundsvall. Död 1892. 1877. 600: —
Azling, Hampus, bruksegare. Stockholm. 1894. 8,000: —
von Bahr, Sally, f. Wikström, fru. Montreux, Schweiz. Br,
1892—1901. 1,000: —
Benedioks, Oarl, generalkonsul. Stockholm. Hedersledamot, Död
1888. 1879. 1,000: —
Benedioks, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Heders-
ledamot, Död 1895. 1891 (10,000), 93 (3,000), 94 (2,000),
95 (2,000), genom testamentariska förordnanden af den 11
dec. 1890 och den 5 juli 1893 (15,000). 82,000: —
Benedieks, Gustaf, bruksegare. Gysinge. Ständig ledamot,
HedersUdamot, 1874 (100); Br, 92 -1901 (1,000). 1,100: —
Bere^, Helene, f. Bligh, fru. Stockholm. Hedersledamot, 1894
(500), 95 (500), 97 (500), 99 (500), 1900 (500). 2,600: —
Beis* Nils Vilhelm, grosshaudlare. Stockholm. 1880 (25), 89
(100), 92 (500). 626: —
Berggren, Maria Eleonora, f. Wiokberg, fru. Stockholm.
Död 1895. Br, 1892—94. 1,000: —
Berggren, Bobert Constantin, grosshandlare. Stockholm. Stän-
dig ledamot. Död 1893. 1884 (500), 88 (200). 700: —
Bergstedt, Carl, fabriksidkare. Stockholm. 1876 (100); -ör. 92—
1901 (1,000). 1,100: —
Bergstedt, Erik, grosshandlare. Stockholm. 1876 (100), 87 (100);
Br. 92—1901 (1,000). 1,200: —
Digitized by
Google
74
DONATIONBB TILL NOBDISKA MUSEET.
Bergström, Frans Frode Theodor» f. d. kammarråd. Stock-
holm. Hedersledamot, 1894.
Bjömstjerna, Osoar Magnus, generalmajor. Stockholm. Tiv, 1901.
Bobergh, Thérése, f. Björklund, enkefni. Stockholm. Br, 1892—
1901.
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot, Dod
1899. 1873 (100); Br. 92—99 (800), 1900 utbet. af döds-
boet (200).
Boman, Emil, skeppsklarerare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1901. Br, 1892—1901.
Bonde, Carl Carlsson, friherre, öfverete-kammarjuDkare. Stock-
holm. Br, 1892—1901 (1,000); Tiv, 01 (200).
Bonde, Gustaf Trolle-, grefve^ öfverste-kammarjunkare. Stock-
. holm. Ständig ledamot. Död 1884. 1873 (200), 78 (600).
Bondeson, August, medicine doktor. Göteborg. 1880.
Bonnier, Albert, bokförläggare. Stockholm. Död 1900. Br.
1892—1900 (900), 01 utbet. af dödsboet (100).
Boström, Erik Gustaf, statsminister. Stockholm. Ständig leda-
mot, Br. 1892—1900 (1,000); Tiv. 01—02 (400).
Brandt, Axel, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1898. 1888.
Broms, Gustaf Emil, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1898
(500), 1900 (2,000), 01 (2,500).
Buren, Carl, brukspatron. Skeda, Ryssby. Ständig ledamot.
HedersUdamot, Död 1887. 1876 (200), 84 (1,000).
Bunsow, Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot,
Död 1897. 1877 (500), 92 (3,000), 93 (100), 94 (1,000),
95 (1,000).
Btbisows, Fredrik, grosshandlare, Stockholm, dödsbodelegare.
1897.
Bunsow, Fredrik Herman, godsegare. Stockholm. Br. 1892
—1901 (1,000); Tiv, 01—02 (400).
BfLnsow, Bobert, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1899
(500); Tiv, 1901—02 (2,000).
Bäckström, Johan, grosshandlare. Stockholm. Död 1902. 1883
(1,000), 87 (100), 96 (100); Br, 92—1901 (1,000); Tiv.
01 (200).
Carlsson, Albertina, f. Arvin, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901.
Gamegie, David, grosshandlare. Göteborg. Död 1890. 1876
(1,000), 87 (1,000).
1,000; —
2,000: -
1,000: -
1,100: -
1,000: —
1,200: -
700: —
709: 10
1,000: -
1,400: —
500: —
6,000: —
1,200: —
6,600: —
20,000: —
1,400: —
2,600: —
2,400: —
1,000: —
2,000: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 75
Camegies, David, grosshandlare, dödsbodelegare, Göteborg,
genom konsul O. Ekman, Stockholm. 1890. 6,000: —
Casparsson, Carl Edvard, kapten. Uppsala. Dod 1899. Genom
testamente af den 16 okt. 1897. 1899. 10,000: —
Cavalli, Gustaf, apotekare. Skofde. Hedersledamot 1888(1,000),
96 (6,000). 6,000: —
Cavalli, Johan Gustaf, apotekare. Göteborg. Hedersledamot
Död 1888. 1887. 10,000: —
Cederlund, Edvard, grosshandlare. Stockholm. Ständig leda-
mot Hedersledamot 1883. 500: —
v. Célsing, Petrus Fredrik, kapten. Stockholm. Ständig leda-
mot Br, 1892 — 1901. 1,000: —
Cervin, Carl Gustaf, bankir. Stockholm. Hedersledamot Död
1899. Br. 1892—1898. 1,000: —
Clason, Isak Gustaf, professor. Stockholm. Br. 1892—1901
(1,000); 01 (1,000). 2,000: —
Curman, Carl, professor, ständig ledamot, och fru Calla Cur-
man, f. Lundström. Stockholm. 1898. 1,000: —
Dahlberg, Johan Petter, bmksegare. Bollsta, Nyland. Heders-
ledamot Br. 1892—1901. 1,000: —
Danélias, Bror August, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 —
1901 (1,000); Tiv. 01—02 (400). 1,400: —
Davidson, Ernst, herr. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Davidson, Henrik, generalkonsul. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1895. 1874 (100), 83 (1,000), 90 (1,500). 2,600: —
Davidson, Vilhelm, konditor. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot Död 1883. 1883. 2,500: —
de lAval, Gustaf, fil. doktor, civilingeniör. Stockholm. Heders-
ledamot Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Dickson, Charles, medicine doktor. Stockholm. Ständig leda-
mot Död 1902. 1876. 600: —
Dickson, James Jamesson, grosshandlare. Göteborg. Ständig
ledamot Hedersledamot Död 1885. 1876 (1,000), 83
(1,000), 84 (2,000), 86 (1,000). 6,000: —
Dickson, Oskar, friherre, grosshandlare. Göteborg. Ständig leda-
mot Hedersledamot Död 1897. 1872 (1,000), 84 (3,000). 4,000: —
Diokson, Bobert, grosshandlare. Göteborg, Ständig ledamot 1876. 600: —
Du Biets, Gustaf Adolf, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892
—1901. 1,000: —
DöUing, Frits, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot Heders-
ledamot 1887 (1,000), 93 (100). 1,100: —
Digitized by
Google
76 DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Ekengren, Villielm Alfred Ferdinand, f. d. Btadsmäklare.
Stockholm. Br, 1892—1901. 1,000: —
Ekman, Maria, f. Lavoniua, fru. Stockholm. Hedersledamot.
1890 (200), 99 (2,307: 60). 2,507: BO
Ekman, Oskar, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1873(100),
80 (2,500), 83 (1,000), 97 (1,000), 99 (1,000). 6,600: —
Ekman, Vilhelm Ferdinand, bankkassor. Uppsala. Ständig leda-
mot. Död 1900. Genom testamente af den 18 sept.1899. 1901. 10,000: —
von Essen, Fredrik, friherre, riksmarskalk. Stockholm. Heders-
ledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Falok, Constantin, grosshandlare. Hammar, Nyland. 1899. 1,000: —
Falk, Vilhelm, bruksegare. Stockholm. Tiv. 1901. 1,000: —
de Fontenay, Otto Ernst le Sage, professor. Köpenhamn.
Hedersledamot. 1887 (2,500), 88 (2,600), 90 (5,000). 10,000: -
Forsell, Anton Isidor, disponent. Göteborg. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1899. 4,000: —
Forsgrén, Ida, fröken. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: --
Franoke, Olena, f. HaUberg, fru. Stockhohn. Död 1900.
Br. 1892—1900 (900), 01 utbet. af dödsboet (100). 1,000: -
Fris, Oarl Gustaf, bankdirektör. Stockholm. Ständig ledamot.
1873 (200); Br. 92—1901 (1,000); Tiv. 01—02 (400). 1,600: -
Fröberg, Ohristian August, borgmästare. Hemösand. Br.
1893—1901. 1,000: —
Qeber, Philip, bankir. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
GJeorgii, Axel, v. generalkonsul. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
QiUjam, Gustaf Fredrik, universitetskansler. Stockholm. He-
dersledamot. 1892. 600: —
Gustafsson, Johanna, f. Pettersson, fru. Stockholm. 1898. 600: —
Göransson, Thure, apotekare. Falun. Ständig ledamot. 1891(5);
Br. 92—1901 (1,000). 1,006: —
Hafström, Adolf Valdemar, grosshandlare. Ständig ledamot.
Br. 92—1901. 1,000: —
Hagdahl, Charles Emil, medicine doktor. Stockhohn. Död
1897. 1896 (70); Br. 92—97 (600). 670: —
HaUström, Hans, byggmästare. Stockholm. Död 1900. Br.
1892—1901. 1,000: —
v. Hallwyl, Walter, grefve, bruksegare. Stockholm. Heders-
ledamot. 1890 (15,000)*, 93 (2,000). 17,000: —
^ Detta belopp utgjorde inlösen af lägenheten Framnäs på Djurgärden, h vilken
inköptes af grefve v. Hallwyl och omedelbart därpå öfverlämnades såsom gåfva till
Nordiska museet. Se sid. 70 i Samfundet för Nordiska museets främjande 1890.
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 77
Hammarstedt, Nils Oskar, prost. Norrby, Sala. 1891 (1,000),
92 (1,000). 2,000: —
Hassell, Carl Johan, sekreterare i EammarkoUegiuro. Stockholm.
Dod 1892. Genom testamente af den 11 maj 1891. 5,000: —
Haselius, Artur, Nordiska museets styresman. Stockholm. Stän-
dig ledamot. Död 1901. 1883 (600), 86 (1,000), 88 (4,600),
89 (600), 90 (2,600), 91 (1,000), 92 (6,000), 93 (2,000),
94 (4,200), 96 (1,000), 96 (1,600), 97 (2,600), 98 (2,600),
99 (600); Br, 92-1900 (1,000). 31,200: —
HaselioB', Artur, dödsbo (G. Haselius). Stockholm. J. A.
HazelW fond 1901 (25,000); Tiv. 02 (1,000). 26,000: —
Haselius, Fredrik Philip, öfverstelöjtnaut. Stockholm. Död
1894. 1894. 1,000: —
Hazelius, Gunnar, filoso6e licentiat. Stockholm. Ständig leda-
mot, 1902 (2,664: 7 6); Tiv. 02 (200). 2,754: 76
Heoksoher, Edvard, bankdirektör. Stockholm. 1892. 500: —
Hedberg, Anders Petter, grosshandlare. Sandsvall. Död 1882.
1877. 500: —
Hedberg, Johan August, grosshandlare. Sundsyall. Ständig
ledamot 1894. 500: —
Heilbom, Otto Henrik, generalkonsul. Stockholm. 1889 (100);
Br. 92—1901 (1,000). 1,100: —
Heiss, Frans, direktör. Stockholm. Död 1898. 1890. 1,000: —
Hellberg, Frithiof, direktör. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Hellberg, Johan Vilhelm, Y. konsul. Sundsvall. Död 1887. 1877. 500: —
Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefru. Uppsala. Död 1893.
Genom testamente af den 2 januari 1888. 1894. 10,000: —
Hemmarok, Carl Qustaf, justitieråd. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Död 1901. 5r. 1892 — 1901. 1,000: —
Hierta, Hedvig Elisabet, fröken. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1873 (100), 83 (100), 96 (1,000); Br. 92
—1901 (1,000). 2,200: —
Hirsoh, Isaak, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 1896
(1,000); Tiv. 1902 (200). 1,200: —
Hirsoh, Oskar, ingcniör. Stockholm. Hedersledamot. Br. 1B92 —
1901 (1,000); Tiv. 01—02 (400). 1,400: —
HoiSknan, August, f. d. slottsarkitekt. Stockholm. Hedersleda-
mot. Död 1897. 1889. 10,000: —
Hogner, Biohard, medicine doktor. Boston. 1901. 600: —
Holm, Anders Reinhold, godsegare. Evibille. Hedersledamot.
Död 1899. 1896. 1,000: —
Digitized by
Google
78 DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Höglund, Anton, konsul. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Höglund, Otto Magnus, grosBhandlare. Stockholm. 1901. 1,500: —
HörstadiuB, Qustaf Ferdinand, advokatfiskal. Stockholm. Dod
1900. 1894 (1,000), 99 (300). 1,300: -
Jacobsen, Garsten Tank, disponent. Sundsvall. 1892. 500: —
Janson, Axel Gotthard, byggmästare. Stockholm. 1892 (250);
Br. 92—1900 (1,000). 1,260: -
Jeansson, Johan, grosshandlare. Kalmar. Dod 1896. 1889(500);
Br, 92—95 CiOO). 900: -
Johansson, Botvid, grosshandlare. Sundsvall. Död 1895. 1877. 500: —
Josephson, Niels, direktör, justitieråd. Köpenhamn. Heders-
ledamot, 1898. 10,000: —
Josephson, Hjalmar 8., grosshandlare. Stockholm. 1900. 1,000: —
Kempe, Bernhard, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot.
1876 (150), 84 (500), 92 (300), 93 (200), 94 (1,000),
99 (300). 2,460: —
Kempe, Elias Vilhelm, grosshandlare. Stockholm. Död 1890.
1876 (150), 84 (500). 060: -
Kempe, Frans, konsul. Stockholm. Ständig ledamot. Heders-
ledamot. 1884 (250), 97(1,000), 99(1,000); rit;.1901 (1,000). 3,260: —
Kempe, Henriette, f. Diewel, fm. Stockholm. Hedersledamot.
1894 (1,000), 99 (200), 1900 (200); Br. 92—1901 (1,000);
Tiv. 01—02 (1,000). 8,400: —
Kempe, Johanna, f. Wallis, fru. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot, 1892 (2,000), 93 (5,200), 98 (2,000). 9,200: —
Kempe, Julie, f. Fahlman, fru. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Kempe, Seth, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot
Hedersledamot. 1884 (250), 99 (1,000), 1900 (1,000). 2,260: —
Kempe, Vilhelm Henrik, grosshandlare. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot, Död 1883. 1874 (500), 77 (1,180),
83 (2,500). 4,180: —
Kempes, Vilhelm Henrik, grosshandlare, dödsbodelegare.
Stockholm. 1883. 2,500: —
Kjellberg, Thérése, f. Edgren, fru. Stockholm. 1898 (50);
Br. 92—1901 (1,000). 1,060: —
Knudtzon, Harald Christian Femando, kammarherre. Kri-
stiania. Hedersledamot. 1900. 1,000: —
Lamm, Carl Bobert, ingeniör. Stockholm. Br. 1802 — 1901. 1,000: —
Lamm, Gustaf Mauritz, ingeniör. Stockholm. Ständig leda-
mot. Död 1892. 1891 (400), genom testamente af den 13
febr. 1892 (10,000). * 10,400: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
79
Lsurin, Agnes, f. Bohtlieb, fru. Stockholm. Dod 1896. Stän-
dig ledamot 1890.
Laorin, Carl, direktor. Stockholm. Ständig ledamot, 1890.
Lemon, Adolf» grosshandlare (dod 1899), och fru Mathilda Le-
mon, f. liindström, Stockholm. Br. 1892 — 1901.
Levin, Hartvig, grosshandlare (död 1892), och fru Fanny Levin,
f. Labatt, Stockholm. Br. 1892—1901.
Liljedahl, August, godsegare. Uppsala. Hedersledamot, 1890
(1,000), 91 (3,000); 92 (1,000).
Liljewaloh, Carl Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Heders-
ledamot, 1892.
Liljewaloh, Edvard, grosshandlare. Stockholm. 1896 (5:70);
Br, 92—1900 (900).
Liljewaloh, Tom, f. d. stadsmäklare. Stockholm. 1873 (100),
93 (20); Br, 92—1901 (1,000).
Limnell, Carl Abraham, öfrerdirektör, ständig ledamot (död
1882), och fru Fredrika Limnell, f. Forsberg. Dod
1892. Stockholm. 187.4.
Lindahl, Vilhelm Nils Andreas, auditör. Earlskrona.
1892—98.
Lindegren, August, slottsarkitekt. Stockholm. 1892.
Lindroth, Carl Axel, grosshandlare. Stockholm. 1873.
Lindström, Edvard, konsul. Stockholm. Ständig ledamot,
1892—1901 (1,000); Tiv, 02 (100).
Ljunglöf, Knut, grosshandlare. Stockholm. 1873 (260), 82 (1,000).
Ljungqvist,KnutOttonin,hruksegare. Munksjö, Jönköping. Heders-
ledamot, Död 1896. 1879 (600), 90 (60), 94 (100), 96 (360).
LoTén, John, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901.
Lundberg, Louise, f. Haak, fru. Stockholm. Död 1899. 1894.
Lundberg, Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot.
1884.
Lundström, Carl Frans, godsegare. Stockholm. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. 1882 (200), 91 (600), 94 (2,360);
Br. 92—1901 (1,000); Tiv. 02 (1,000).
Lundström, Johan Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Br.
1892—1901 (1,000); Tiv. 01—02 (400).
ICalmsten, Emil, löjtnant. Malmö. 1892.
Maude, Louise, f. Siljeström, fru. Drottningholm. 1890.
Montan, Erik Vilhelm, professor. Stockholm. Ständig leda-
mot. Br. 1892—1901 (1,000); Tiv. 02 (200).
Möller, Fredrik, generalkonsul. Stockholm. Br. 1892—1901.
Br.
Br.
600: —
600: —
1,000: —
1,000: —
6,000: —
1,800: —
906: 70
1,120: —
1,000: —
1,000: —
600: —
1,600: —
1,100: —
1,260: —
1,000: —
1,000: —
1,000: —
1,000: —
6,060: —
1,400: —
1,000: —
600: —
1,200: —
1,000: —
Digitized by
Google
80
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Neijber, Magnus Julius, stadsmäklare. Stockholm. Heders^
ledamot. Död 1894. 1890 (1,000), 93 (20).
Nisser, Betty, f. Wettergren, fru. Stockholm. Är. 1892 — 1901.
Norlund, Elisabeth, fröken. Stockholm. Hedersledamot 1900
(5,000), 02 (5,000).
Norlund, Lotten, f. Hertser, enkefru. Stockholm. Hedersleda-
mot 1899 (4,475); Br. 1893—1901 (1,000).
Norström, Claes Gustaf, civiliDgeniör. Stockholm. Ständig
ledamot Hedersledamot 1896 (3: .58), 1901 (10,000), 02
(2,500); Br. 1892—1900 (1,000); Tiv. 01—02 (2,000).
Norström, Claes Gustaf, civiliDgenior, ständig ledamot, heders-
ledamot, och fru Ahna Norström, f. Bunsow, heders-
ledamot Stockholm. 1899 (1,000), 1900 (1,000).
Näs, Nils Olof, grosshandlare. Östersund. Dod 1900. Heders-
ledamot 1886 (5,500), 87 (5,000).
Odelberg, Carl Axel, kapten. Stockholm. 1893 (35), 96 (305),
99 (100); Tiv. 1901—02 (400).
Odelberg, Oskar Vilhelm, löjtnant, fabriksdisponent. Stock-
holm. Br. 1892—1901.
Odelberg, Theodor, statsråd. Stockholm. Br. 1892—1901.
Ohli^on, Anders, generalkonsul. Kapstaden, Sydafrika. 1892.
Oldenburg, Carl Camillus, kyrkoherde. österby. Hammar.
Ständig ledamot. Död 1896. 89 (610), i strödda poster
(49:50), 92 (260), 94 (100), 95 (160), 96 (160).
Olrog, Thorvald, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot
Br. 1892—1901.
d'Otrante, Gustaf Armand Fouohé, hertig, förste hofstall-
mästare. Stockholm. Ständig ledamot Br. 1892 — 1901.
Palmcrantz, Susanna, f. Vinborg, fm. Stockholm. Br. 1892 —
1901.
Paton, Ninian, grosshandlare. Stockholm. 1873 (100), 83 (200),
92 (100), i strödda poster (77: 33), 1901 (1,000).
Pehrsson, Måns, åkare. Stockholm. Död 1896. 1893.
Petersen, Ingeborg, f. Tanberg, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901.
Peterson, P. 8., trädgårdsdirektör. Rosehill, Chicago, Illinois.
Ständig ledamot Hedersledamot 1885 (200), 97 (1,000).
Peyron, Ludvig, konsul. Stockholm. 1877.
Philipson, Amalia, f. Jacobson, fru. Stockholm. 1901.
Philipson, Carl David, konsul. Stockholm. Ständig ledamot.
1873 (200), 82 (500).
1,020: —
1,000: ~
10,000: —
6.476: —
16,603: 58
2,000: -
10,600: —
840: —
1,000: —
1,000: -
600: —
1,209: 50
1,000: -
1,000: —
1,000: —
1,477: 88
1,000: —
1,000: -
1,200: —
1,200: —
2,000: —
700: —
Digitized by
Google
DONATIONBR TILL NORDISKA MUSEET.
81
Tiper, Claes Gustaf Frits, grefve, hofBiaUmästare. Stockholm.
Död 1897. 1891.
y. Plåten, Carl, braksegare. Stockholm. 1894 (300), 95 (400),
98 (200); Tit;. 1901 (200).
Bamstedt, Julia, f. Hsaggström, fru. Stockholm. Br. 1892
—1901.
Begnell, Anders Fredrik, medicine doktor. Minas Geraes,
Gäldas, Brasilien. Dod 1884. 1877.
Heinhold, Alma, f. Burmester, fru. Stockholm. Ständig
ledamot Br, 1892 — 1901.
Beinhold, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1889 (1,895: Dl), 91 (1,500).
Betsius, Magnus Qustaf, professor, och fru Anna Betsdus,
f. Hierta. Stockholm. Ständiga ledamöter. Hedereledamöter,
1894.
Bosén, Karl Peter, literator. Stockholm. Dod 1900. 1884
(600), 85 (600), 93 (106), 94 (1,639: 42), 96 (360).
*T. Bosen, Fredrik Thomas Carl, grefve, kammarherre. He-
denlunda. Vadsbro. Ständig ledamot. Br. 1892 — 1901.
Bundström, Sofia, f. Schwarts, fru. Stockholm. Br, 1892 —
1901.
BöhsB, Carl ViUielm Christian, konsul. Götoborg. Heders-
ledamot. Död 1900. 1892 (1,000), 93 (10,000).
dager, John Edvard Magnus, hofstallmästare. Stockholm. Stän-
dig ledamot. Hedersledamot, 1894.
Bandeli, Clara, f. Ohlson, enkefni. Stockholm. Ständig ledamot.
1887 (100), 91 (50); Br. 92—1901 (1,000).
Bcharp, Clara, f. Westman, fru. Stockholm. Hedersledamot.
Dod 1902. Br. 1892 (1,000); 94 (100), 96 (100), 97 (100),
98 (200), 99 (100), 1900 (300), 1901 (100).
Soholander, Sven, herr. Stockholm. 1891.
achumburg, Bobert, y. konsul. Stockholm. Br, 1892—1901.
Ton Sohwerin, Mathilda Christina, f. Hagberg, grefvinna.
Husby, Söderköping. Ständig ledamot. Hedersledamot, Död
1892. Br. 1892.
Selggren, Jonas, rektor. Gefle. Död 1896. 1882 (200), 84
(600).
BeUmann^ Georg, disponent. Stockholm. 1897.
SettervaU, Carl, grosshandlare. Stockholm. Br, 1892—1901.
Sjögren, Anna, f. Nobel, fru. Nynäs. Br, 1892—1900.
Bjögren, ^jalmar, professor. Nynäs. Hedersledamot. 1891.
500: —
1,100: —
1,000: —
700: —
1,000: —
3,395: 01
1,000: —
2,995: 42
1,000: —
1,000: —
U,000: —
1,000: --
1,150: —
2,000:
860:
1,000:
1,000: —
700: —
1,000: —
1,000: —
800: —
500: —
6
Digitized by
Google
82
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Smith, Lars Olsson, grosshandlare. Stockholm. 1891. 1,500: —
Sprinchoms, Elisabet, f. Elfirtrand, enkefru, arfvingar. Stock-
holDi. Br. 1892—1901. 1,000: —
Stridsberg, Ernst Viktor, ingeniör. Trollhättan. Br, 1892 — 99. 800: —
Strömer, Hjalmar, literator. Stockholm. Dod 1886. 1880. 500: —
Strömman, Ester, f. Kempe, fm. Stockholm. 1894. 1,000: —
Sundberg, August, grosshandlare. Sundsvall. Död 1900. 1877. 500: —
Sundgren, Fredrik Conrad, f. d. apphordskommissarie. Stock-
holm. Dod 1898. Genom testamente af den 19 nov. 1897.
1898. 18,111: 84
Sundström, Per, grosshandlare. Stockholm. Br, 1892—93(1,000);
Tiv. 1901—02 (400). 1,400: —
Sunnerdahl, Emil, grosshandlare. Stockholm. Br, 1892—1901
(1,000); Tiv. 02 (200). 1,200: —
Svanström, Frans, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Söder lund, Carl Axel, ingeniör. Stockholm. Hedersledamot.
Br. 1892—95 (1,000); 95 (1,500), i strödda poster (131: 66),
98 (2,500). 5481: 6»
Söderström, Carl Christian, grosshandlare. Stockholm. 1882
(300), 83 (1,000). 1,800: —
Sörman, Henrik, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Tamm, Hugo, bruksegare. F&nö, Grillby. 1874 (100); Br. 92
—1901 (1,000). 1,100: —
Thiel, Ernst, bankdirektör. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Thorell, Edla, fröken. Stockholm. Ständig ledamot. 1891(100),
92 (100), 93 (10), 95 (50); Br. 92—1901 (1,000). 1,260: —
Thorell, Reinhold, anditör. Stockholm. Br. 1892—1902. 800: —
Unander, Fanny, f. Soharin, fru. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Wachtmeister, Axel Fredrik, grefye, öfverste-kamroarherre.
Stockholm. Död 1899. Br. 1892—99. 800: —
Wachtmeister, Axel Knut TroUe-, grefve, hofmarskalk. Trolle-
Ljungby, Gualöf. Hederaledamot. 1892 (1,000), 93 (1,000). 2,000: —
Wachtmeister, Fredrik Claösson, grefve, generaldirektör. Stock-
holm. 1892—1901 (årligen 100 kr.). 1,000: —
Wahlund, Carl Vilhelm, professor. Uppsala. Ständig ledamot.
1892. 500: —
Walldén, Vilhelm, godsegare. Stockholm. Ständig ledamot.
HedersUdamot. 1874 (150), 83 (400), 87 (1,000), 90 (1,500),
92 (200). 8,260: —
Wallenberg, Anna, f. von Sydow, fru. Stockholm. Heders-
ledamot. 1888 (500), 90 (1,000), 92 (200), 93 (100), 95
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 83
(100), 96 (100), 97 (500), 98 (360), 99 (360), 1900 (100),
02 (1,000); Br. 1892—1901 (1,000); Tiv, 01—02 (400). 6,700: —
Wållenberg, Knut Agathon, bankdirektör. Stockholm. 1889
(1,000), 90 (260), 1901 (1,000), 02 (1,000). 8,260: —
Valley, August, grosshandlare. Stockholm. Död 1898. Br.
1892—98 (700), 1901 ntbet. af dödsboet (300). 1,000: —
Weber, Carl Adolf, bankir. Stockholm. 1902. 600: —
Weber, Mathilda, f. Weylandt, fru. Stockholm. Br, 1892 —
1901. 1,000: —
Weinberg, ChriBtian Axel, häradshöfding, och fru Julia
Weinberg, f. Lennmark. Ständiga ledamöter, 8tock>
holm. Tiv. 1901. 2,000: —
Weinberg, Margareta QuBtava, f. Tömsten, enkefra. Stock-
holm. Hederaledamot, Död 1894. 1892 (1,000), 93 (1,000). 2,000: —
Weinberg, Olof David, grosshandlare. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedereledamot. Död 1884. 1874 (600), 82 (1,000),
84 (16,000). 16,600: —
Wicander, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1891. 1890. 1,000: —
WiJiL, Caroline, f. DiolLSon, fru. Göteborg. Hedereledamot.
1879 (600), 90 (200), 96 (600). 1,200: —
Wijk, Olof, grosshandlare. Göteborg. Ständig ledamot Heders-
ledamot. Död 1901. 1876 (600), 83 (600), 87 (500). 1,600: —
Wikström, Carl, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 1897. 3,000: —
Wikström, Hulda, fröken. Stockholm. Hedersledamot, 1899
(1,000); Br. 92—1901 (1,000). 2,000: —
Wikström, NUs, grosshandlare. Sundsvall. Död 1883. 1877. 600: —
Wikströms, Per, grosshandlare, dödsbodelegare. Stockholm.
1882. 2,600: —
Wikström, Per Magnus, grosshandlare. Stockholm. Hedersle-
damot. 1893 (2,000), 97 (3,000). 6,000: —
Wikström, Sofl, f. Edlund, fru. Stockholm. Hedersledamot,
Br. 1892—1901. 1,000: —
Wrangel von Brehmer, Johan Wolmer, friherre, öfverste-kam-
marjnnkare. Hyby, Klågerup. Br, 1892—1901. 1,000: —
Vult von Steyem, Fredrik, direktör. Kaggeholm. Br, 1892—
1901. 1,000: —
Akerldelm, Johan Gustaf Nils Samuel, friherre, öfverste-
kammarjunkare. Stockholm. Hedersledamot, Död 1900. 1898. 1,000: —
Åslund, Fredrik August, konsul. Sundsvall. 1877. 600: —
Digitized by
Google
84 DOKäTIONBR till NORDISKA MUSEET.
Allmänna konst- ooh industriutatällningenB i Stockholm
1897 lotteri. 1898 (45,260), 1900 (264,292:31). 309,662:81
Allmänna konst- ooh industriutatAllningenB i Stockholm
1897 förvaltningsutskott. 1900 (4,000), 1901 (181: 76). 4,18h 76
Apotekarsocieteten. Stockholm. 1887 (500), 90 (500). 1,000: —
Norrlands gille. Stockholm. 1891. 1,600: —
Patriotiska sällskapet. Stockholm. 1891. 600: —
Svenska turistföreningen. Stockholm. 1901. 1,000: —
Digitized by
Google
Testamentariska förordnanden
till förmån för Nordiska museet.
Thomsen, Anna, fröken. Eopenhamn. Död 1888. G^nom muntligt för-
ordnande 1888: norskt allmogeBmycke af silfver. Aflämnadt 1888.
Wallander, Josef Vilhelm, professor. Stockholm. Död 1888. Genom
testamente af den 4 ang. 1887: skisser i akvarell och olja med motiv
från Delsbo och Vingåkers socknar samt 3 delsbo- och 4 osteråkersdrSkter
m. m. Aflämnade 1888.
Sohhom, Chrlstofer, biblioteksamannens. Stockholm. Död 1889. Genom
testamente af den 6 nov. 1889: hela den af honom hopbragta samlingen
af skråhandlingar, utgörande omkring 6,600 nummer fördelade på 100
olika skrån och omfattande en tidrymd af öfver 300 år. Aflämnad 1890.
Haasell, Carl Johan, f. d. sekreterare. Stockholm. Död 1892. Genom
testamente af den 11 maj 1891: ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till
inköp af for museet passande föremål. Aflämnadt 1892.
Tjawiin, QuBtaf Maurits, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död 1892.
Genom testamente af den 13 febr. 1892: ett belopp af 10,000 kronor,
afsedt till ökande af museets »Allmänna fond». Aflämnadt 1892.
Fiies, Carl Leonard AuguBt, kommendörkapten. Stockholm. Död 1892.
G^nom testamente af den 12 dec. 1889: minnen från fregatten Eugenies
jordomsegling 1851—1853, m. m. Aflämnade 1893.
nySare-Carlén, Emilie, fm. Stockholm. Död 1892. Genom testamen-
tariskt förordnande af den 22 jan. 1890: den hedersgåfva, bestående af
författarinnans samtliga romaner, öfversatta till bÖhmiska språket, hvilken
hon år 1882 erhöll från Prag, m. m. Aflämnad 1893.
Digitized by
Google
86 TESTAMENTARISEA FÖRORDNANDEN.
Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefni. Uppsala. Död 1893. GeDom testa-
mente af den 2 jan. 1888: ett belopp af 10,000 kronor. Afl&innadt 1894.
Antell, Herman Frithiof, med. doktor. Paris. Ständig ledamoL Heden-
ledamot. Död 1893. Genom testamente af den 1 okt. 1891: ett belopp
af 100,000 kronor, a&edt att af museets stjrrelse »förvaltas som fond,
hvars rSntor användas till moseets fromma». Aflfimnadt 1896. Ytterlig&ie
utdelning på grund af Antells testamente: 5,700 kronor, aflamnade 1898.
och kr. 305: 83, aflämnade 1899.
Lindholm, Johan August, f. d. postförvaltare. Stockholm. Död 1894.
Genom skriftligt förordnande: en större samling oljemålningar, akvareller
och pennteckningar, alla återgifvande byggnader, gator och gränder från
det gamla Stockholm. Aflämnad 1895.
Tonelius, Johanna- Charlotta Lovisa, fröken. Stockholm. Död 1894.
Gknom testamente, dagt. i juni 1893: en samling poralinsföremål fr&n
århundradets början m. m. Aflämnad 1895.
Eriohsson, Carl Anders, f. d. inspektor, Charlottenlund. Död 1894. GeDom
testamente af den 10 jan. 1894: återstoden af hans förmögenhet, aedsn
åtskilliga legat till andra personer utgått. Utdelningen i utredniDgs-
mannens konkurs — med 2,217 % å testamentsbeloppet kr. 17,863: lo —
kronor 387: 25, aflämnad 1897.
Adlersparre, Sophie, f. LeijonhufVucL, friherrinna. Stockholm. Död 1895.
Enligt muntligt förordnande: klagoskrift, sydd på väf, från 1805. Af-
lämnad 1895.
Benedioks, Emma, f. Benedicks, fru. Stockholm. Hedersledamot. Död
1895. Genom testamentariska förordnanden af den 11 dec. 1890 och den
5 juli 1893: ett belopp af 15,000 kronor, hvaraf 5,000 kr. till museet
och 10,000 kronor till anläggningarna på Skansen. Aflämnadt 1895.
msbeth, Henriette Caroline, f. Owenins, fru. Simrishamn. Död 1895.
Gknom testamente af den 16 maj 1890: ett rikt snidadt ekskåp. Af-
lämnadt 1897.
Sohwarts, Marie Sophie, f. Birath, fru. Stockhohn. Död 1894. Enligt
muntligt förordnande: spegel med bord i kejsarstil. Aflämnad 1896.
Crusenstolpe, Charlotta, fröken. Stockholm. Död 1896. Genom testa-
mente af den 16 okt. 1893: chiffonier, bokskåp m. m. samt en samling
familjeporträtt och föremål, som tillhört M. J. Crusenstolpe och Emilie
Flygare-Carlén. Aflämnade 1897.
Londicer, George, grosshandlare. Stockholm. Död 1897. Genom testa-
mente af den 18 april 1896: skrif schatull af mahogni, ett dussin damast-
serveter, tillverkade i Linköping på 1780-talet, reffelbössa, som tillhört
hertig Fredrik Adolf af Östergötland, m. m. Aflämnade 1897.
Digitized by
Google
TBSTAMBNTARISEA FÖRORDNANDEN. 87
Blaokstadius, Johan Zacharias, historiemålare. Stockholm. Död 1898.
Grenom muntligt förordnande: en af konstnären utförd större tafla: »Biskop
Sigfrid döper hedningarna i Götaland>. Aflämnad 1898.
Sandgren, Fredrik Conrad, f. d. appbördBkommissarie. Stockholm. Död
1898. Genom testamente af den 19 nov. 1897: en ättondedel af öfver-
skottet af hans förmögenhet, sedan en del legat till enskilde och allmänna
inrättningar utgått. Beloppet, 13,111 kronor 84 öre, aflåmnadt 1898.
Malmström, Johan August, professor, historiemålare. Hedersledamot.
Stockholm. Död 1901. Genom testamento af den 8 mars 1897: studier
i olja och akvarell, teckningar på lösa blad eller i album framst&llande
byggnader, klädedräkter, folktyper m. m. från Sverge, Norge och Finland,
som kunna bidraga till kännedomen om folkets ståndpunkt i afseende å
konstindustri och karakteristik m. m.; gamla allmogeväfnader från Skåne,
Bleking och Västergötland; fornnordiska dräkter samt en del vapen m. m.,
som kunna vara till nytta vid fester å Skansen. Aflämnade 1902.
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död 1899. Genom
muntligt förordnande: en samling föremål, hvilka tillhört Carl von Linné,
m. m. Aflämnad 1899.
Casparsson, Carl Edvard, kapten. Uppsala. Död 1899. Genom testamente
af den 16 okt. 1897: ett belopp af 10,000 kronor. Aflämnadt 1899.
<tertz, Claes, bokauktionskommissarie. Stockholm. Död 1899. Genom testa-
mente af den 21 sept. 1899: Ijuskandelaber af silfver. Aflämnad 1900.
Iiehnberg, Qustaf Conrad, f. d. handelsbokhållare. Stockholm. Död 1900.
Genom testamente af den 5 febr. 1899: lusthus från trädgården till huset
nr 30 Bellmansgatan i Stockholm. Aflämnadt 1901.
Skman, Vilhelm Ferdinand, bankkassör. Uppsala. Ständig ledamot. Död
1900. Genom testamente af den 18 sept. 1899: 10,000 kronor till Nor-
diska museets byggnadsfond. Aflämnade 1901.
Sander, Nils Fredrik, kansliråd. Stockholm. Död 1900. Genom testamente
af den 17 maj 1898: en samling laveringar, blyertsteckningar och målningar
af framstående konstnärer, utförda för illustrationerna till Sanders öfversätt-
ning af Eddan; guldmedalj m. fl. minnen af gif våren. Aflämnade 1900.
Se^ersteen, Erik Hjalmar, bibliotekarie, Linköping. Död 1901. Genom
testamente af den 2 maj 1900: 7 stycken större och mindre silfver-
spännen, under 1600- och 1700-talen använda som prydnader å skor och
knäbyxor. Aflämnade 1901.
Blomquist, Zephyrinus, f. d. kronofogde, Stockholm. Död 1902. Genom
testamente af den 28 dec. 1901: en större mortel med stöt af malm, dat.
1488. Aflämnad 1902.
Idndberg, Ida Betty Malvina, fröken, Stockholm. Död 1901. Genom testa-
mente af den 3 april 1886: glaspokal med etsade initialer samt ett
Digitized by
Google
88 TESTAMBNTARISKA FÖRORDNANDEN.
par daterade, af testatorB mor utförda bandarbeten fr&n 1800-taletB boijaiu
Aflämnade 1902.
Londin, Carl Fredrik Oskar, boktryckerifaktor, Stockholm. Död 1902. Enligt
muntligt förordnande: eu ljuskrona och ett par tyåarmade ljusstakar af
mässing, förgyld spegel i gustaviansk stil, åtskilliga keramiska föremål
från olika tider samt en mindre samling mynt och medaljer m. m. Af-
lämnade 1902.
Digitized by
Google
Personer, som under år 1902 lännnat
gåfvor till Nordiska nnuseet.
1.
/ denna qf delning upptagas endast namnen på de personer ^ hvilka under det
nämda året lämnat mera märkliga gåfvor till museets särskilda samlingar,
jämte kort angifvande af själfva gå/van. öfriga gifvare upptagas i
nästa a/delning (2).
Till allmogeaf delningen:
Andersson, E, kyrkvärd, Löten, Norrby, Sala: >s&kaka>, jalbröd fr&n Norrby socken.
Uppland.
Andersson, S,, brnksidkare, Grythyttebed: tiggartaila, dat. 1731, bvilken tillbört Gammal-
l&ytte byalag, Jftmboäs socken, Västmanland.
Genom Arvidsson, /,, fil. lic, ocb ifey, E„ med. lic, Uppsala: en samling af om-
kring 70 nnmmer skidor, stafvar ocb trygor frän Syerge, Norge ocb Finland. Jtr
sid. 19.
Behm, Boda, f. ÅstrÖm, fm, Östersund: ask, sä kallad »pjnllerascb» af trä, frän Vem-
dalens socken, Härjedalen.
Bottiger, J,, intendent f5r Konungens konstsamlingar, Stockbolm: skida, dat. 1605,
funnen pä Städjeijället i Dalarna.
EdeMam, C, jur. kand., Karlstad: mansdräkt frän Ny socken, Värmland. Jfr sid. 16.
Ehesiröm, F, •/. £., jämyägBkondukt(}r, Gisslayed: ett par skinnbyxor frän Västbo-Ås
socken. Smaland.
Gezeiius, E., f. Munter, fru, Västgärd, Myrbacka: färskinspäls för gosse, >längbätta>,
3 » käringbindlar >, docka i bruddräkt frän 1860-talet, m. m. frän Järna socken,
Dalarna.
åMIberg, H,, f. Engström, fru, Sala: skrin, dat. 1724, besman, dat. 1716, samt skäkteträ,
dat. 17d4, alt frän Fläckebo socken, Västmanland.
Digitized by
Google
90 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1902 LÄMNAT GÅFVOR.
Håkansson, Lars, Bälstad, N. Flnnskoga: rock och byxor fr&n N. Finnskoga socken.
Värmland, samt en brndgamByast från slntet af 1700-taIet frän Lekvattnets for-
samling, Värmland.
MÖrner, M., f. Rundgren, gref vinna, Stockholm: en samling äldre hnsgeräd m. m. Md
Värmland. Se sid 44 o. f.
Orajarvi, H., pastor, Gällivare: skidor från Arvidsjanr- och Gellivaretrakterna.
Persson, J. F., bmksfOrvaltare, Gräsmark: hängskåp af oyanlig typ frän Lekvattnets
församling, Värmland.
Salomons, G,, professor, dödsbode/egare genom ingenlGr 0. Hirsch, Stockholm: en äldre.
i det närmaste fullständig mansdräkt från Rättviks socken, Dalarna.
Sundin, F., fabrikör, Söderhamn: släde, dat. 17d4, frän Hafra by, Färila socken. Hel-
singland.
Zhkerman, L, fröken, Stockholm: 8 stolar, allmogearbeten frän Örberga och Stenbr
socknar i Östergötland samt en bindmössa af hvitt siden frän Västergötland.
Till lapska och grönländska afdelningama.
Afzelius, F,, apotekare, Söderhamn: mansbälte med tillbehör från Lule lappmark.
årwidsson, L, fil. lic, Uppsala: ett par skidor från Åre lappby, Jämtland. Jfr sid. ^.
Brummersiedt, C, kolonibestyrer, Jalianehaab, GrOnland: en för museet förfärdigad
kajak från Grönland samt dräktdelar från Grönlands ostkast.
Till handtverks- och skråaf delningen:
Beckmans, K. L, boktryckeri, Stockholm, genom herr C, F. Bernström: rcgal, som till-
hört nämda tryckeri.
Enander, å., grosshandlare, Göteborg: stämpelbok för Stockholms järn- och metallvåg
inrättad är 1783.
Till afdelningen för minnen från det gamla Stockholm:
Carlsson, F. å., grosshandlare, Knmla: del af ett tak från senare delen af 1600-talet
h vilket funnits uppsatt i huset nr 4 Brunnsgränd.
Herrström, 0., byggmästare, Stockholm: delar till portomfattningar från nr 8 Skepps-
bron, stenhuggeriarbeten från IGOO-talets slut.
Öländer, K,, snickare, Stockholm: 2 portklappar af järn från hus i staden mellan
broarna.
Sifirert, M., grosshandlare, Stockholm: portgaller af smidt järn från nr 20 Skeppsbron.
Till afdelningen för vapen och krigsväsende:
Thunström, C^ grosshandlare, Stockholm: 1 skarpskyttegevär, 2 sablar och 1 pistol
frän Kristianstad m. m.
Digitized by
Google
PERBONSR, SOM UNDER ÅR 1902 LÄMNAT GÅFVOR. 91
Till af delningen för de högre stånden:
åtmgren, 0., grosshandlare, Stockholm: en samling prof å siden, utförda vid K. A.
Almgrens sidenfabrik i Stockholm under åren 1847—1902. Se sid. 38.
Berencreutz, $,, f. Flach, fru, Stockholm: garnityr bestående af halsband med vid-
hängande kors, brosch och ett örhänge, härarbete fattadt i guld frän 1830-talet.
B/omqviat, Z,, t. d. kronofogde, Stockholm, genom testamentariskt' förordnande: mortel
. med stöt af malm, dal 1488. Se sid. 32.
Boström, K„ landtbrukare, Stockholm: kakelugn, slutet af 1600- eller början af 1700-
talet, firän egendomen Jakobsberg i Brännkyrka socken, Södermanland.
Bäckström, £., byråchef, Stockholm: soffa frän slutet af 1700-talet.
Bottigers, J., doktorinna, dödsbode/egare, Stockholm: damklädning ftån 1870-talet, kjol
af nettelduk från 1850 eller 1860-talet, m. m.
Cederström, £., friherre, Krusenberg: snidade lister frän 1700-talet8 början.
Oyrssen, W., kommendörkapten, Stockholm: en s. k. rysk droska med seltyg frän
midten af 1800-talet.
£/sen, Gustav, mr, San Francisco: plånbok af siden, broderad, ftkn 1700-talet.
Flissherg, B., fröken, Stockholm: träornament frän Haparanda gamla stadsport.
Oadde, O,, f. Bruze/ius, fru, Lund: bordduk (paradtäcke?) af grönt siden med broderi i
hvitt. Jfr sid. 37.
Hagander, A. 6., antikyltetshandlare, Stockholm: ask af mariebergsfajans.
Haglund, F., fröken, Stockholm: spolvagn märkt >E H 1710».
Haze/iua, T., f. Lundmark, ftn, Stockholm* teskrin af mahogny med inläggningar, smör-
ask och 2 saltkar af porfyr, ridikyl med pärlbroderi från 1830-talet, luktflaska af
prässad silfverplät, bestick af ebenholz med knif, gaffel, sked m. m.
Hellberg, M, f. Engström, fru, Sala: gigg med lös suflett.
Håckner, A., fröken, Stockholm: 7 st. silhuettporträtt af namngifna personer från
1840-talet.
Johansson, K„ fröken, Stockholm: en s. k. plandroska frän Uppland.
Klingberg, K A., verkmästare, Stockholm: tombolahjul, märkt: »Norra Brunn 1808».
Kolmodin, C. B., notarie, Stockholm: vagn frän HäfverO socken. Uppland.
Lindberg, /. B. M., fröken, genom testamentariskt förordnande: broderad tafla, sign.
oc-h dat. 1817, en brudnäsduk, broderad, dat. 1883, samt en pokal af glas från
1700-talet.
Lundholm, C. A, K. orgelfabrikör, Stockholm: ett klaver i mahogny med inläggningar,
frän tiden omkring 1800, sign. »Carl Ljungberg, Götheborg».
Lundin, C, F. O., boktryckerifaktor, Stockholm, genom muntligt förordnande: en ljus-
krona och ett par ljusstakar af mässing, en förgyld gustaviansk spegel, åtskilliga
keramiska föremål från olika tider m. m.
L/rholm, A., herr. Långås: karriol, tillverkad vid Yägsjöfors bruk i Värmland.
Martin, H., fröken, Stockholm: broderad tafla, dat 1795, märkdnk, dat. 1793, mönster-
duk m. m.
Mattsson, M„ fröken, Buhlsjö, Ydre: syskrin i halmmosaik med inredning från 1800-
talets förra del, m. m.
åhrdenskölds. G., öfverste, dödsbodelegare, Eksjö: åtskilliga uniformspersedlar från bör-
jan af 1800-talet samt en jaktvagn.
Hichert, E., bmksegare, Stockholm: schatull af mahogny frän 1840-talet.
Digitized by
Google
92 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1902 LÄMNAT GÅFVOR.
Silfverswärd, Ch., f. Schartau, fru, Stockholm: 2 seryetter i linnedamast, Bign. ochdat
1683. Se Bid. 36.
Södersten, A., f. BjöHingaaon, fru, Stockholm: muff och tY& yästar med broderier pä
siden frän 1700-talets slnt.
Zandeny £., fröken, dödabodetegare, Stockholm: spinnrock fr&n bOrjan af 1800-talet jämte
en samling sAUskapsspel, patience- och rebnsböcker m. m.
Till den historiska af delningen:
M /C. H. Kronprinaen: en samling föremål, utgörande minnen från Andrées polarex-
pedition, samlade på Danskön.
Lundatröm, C, «/., akademibokhandlare, Uppsala: käpp, som tillhört Jacob Ohristofffr
Boström.
Ma/matröm, J. A., professor, enligt testamentariskt förordnande: målade studier i olja
och akyarell, teckningar m. m. Jfr sid. 39.
Ma/matröma, «/. A., professor, dödabode/egare: större ofullbordad oljemålning, fiam-
ställande Bråvalla slag samt ett porträtt af Malmström, ntfördt i olja 1850,
m. m.
åforatröm, H., f. Rhhter, fru, Stockholm: kappsäck af syart läder, begagnad i finska
kriget af öfverste G. M. D. F. Armfelt.
Rydberg, $., f. Haaaelblad, fru, Stockholm: möbler m. m. från Viktor Rydbergs arbets-
rum på Ekeliden.
Scharpa, C, f. Ifeatman, enkefru, dödsbo, Stockholm: porträtt af T. A. Säfström, olje-
målning utförd 1838 af J. M. Stack.
Till bibliotek och arkiv:
Af gåfvor från utländska samfund upptagas här endast några särskildt an-
märkningsvärda. Se för öfrigt förteckningen öfver de museer och vetenskapliga
samfund, med hvilka Nordiska museet står i förbindelse, sid. 107 o. /.
Finska Menakapa-aoc/eteten, Helsingfors: Öfyersikt af förhandlingar. T. 42, 43. 1899—
1901. 8:o; — Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk. 58—60.
1900. 8:o.
Hallman, K„ redaktör, Lule: 2 böcker innehållande dagboksanteckningar af C. F. Uggla
under resor (mestadels i Tyskland) 1741 — 1742, handskrifter i pergamentsband.
Kempe, H., f. Diewal, fru, Stockholm: 38 st. stockholmsbilder, handteckningar af V.
Engelke.
Lagerbring, Eva, fröken, Göteborg: handskrifyen kokbok fr. 1781. Jfr sid. 39.
Oxenstierna, 6. G. B:aon, frih., Stockholm: en samling pergamentsbref och andra hand-
skrifter. Jfr sid. 39.
Rydberg, $., f. Haaaelblad, fru, Stockholm: en stor del af Viktor Rydbergs boksamling.
Jfr sid. 38, 39.
Digitized by
Google
PERSONER, BOM UNDER ÅR 1902 LÄMNAT GÅFVOR.
98
Scharps, C, f. Westman, fra, dödsbo, Stockholm: »En Bpelmans memolrer», anteckningar
af T. A. Säfström 1844—49; 4 handteckningar af J. M. Stack; 1 bref från P.
Lastadius, dagt Pite "/n 1832.
S¥9n8ka litteratunållskapet i Finland, Helsingfors: sällskapets Skrifter. T. 49—55.
1900-1902. 8:o.
Ungarisches Nationalmuseum, Budapest: Magyar kOnjvazemle. Szerk. Schönherr, 6.
Fol. 1—10: 1. 2. 1893-1902. 8:o.
länders, Emilie, fröken, dödsbo, Stockholm: Svenska akademiens handlingar Ifrän år
1796, del. 15-24, Stockholm 1835—1859, 8:o; — G. Brusewitz: Elfsyssel. GkJthe-
borg 1864. 8:o. M. m.
Utom ofvan upptagna större g&fvor har museet af intendenten dr «/. Bottiger
emottagit en större samling negativ till fotografier af i gif vårens arbeten »Svenska
statens samling af väfda tapeter >, »Svenska statens konstsamlingar ä de k. slotten»
samt »Georg fiaupt» förekommande konstföremål äfvensom samtliga för dessa arbeten
utförda klichéer.
2.
För öfrigt hafva under är 1902 gäfvor lämnats till Nordiska
maseet af ytterligare följande personer:
'Almquistf F., byråchef. Djursholm.
Andersson j Buller Bert f. d. hemmansegare.
Svedjan, Djurås.
Andersson, Böl Anders, hemmansegare.
Vinas, Mora.
Andersson, Ch, i>., f. Petterson, fru. Stock-
holm.
Andersson, Erik, kyrkvärd. Sörby, Sala.
Andersson, Hanna, fru. Högrumstom, Stora
Rör.
Andersson, J. M., herr. Västervik.
Andersson^ N., fabrikör. Stockholm.
Angelin, C., sekreterare. Stockholm.
Jfengtsson, Andreas, herr. Aspberget,
Finnakoga.
Bengtsson, G., häradshöfding. Helsing-
borg.
BemstrÖm, A., grosshandlare. Stockholm.
Biörklund, B. Hj., ingeniör. Stockholm.
Blomqvist, Hulda, fröken. Stockholm.
Blomgvist, Torsten, skolyngling. Jama
prästgård, Myrbacka.
Boberg, G., ingeniör. Stockholm.
Boreltus, Fredrik, studerande. Järna präst-
gärd. Myrbacka.
Bratt, A., f. Bratt, fru. Stockholm.
Bäckström, M., fröken. Stockholm.
JJanielsson, Liss-Hed Erik, hemmans-
egare. Västra Fors, Malung.
Dumky, Anna. Norrtälje.
Dunér, A. C, fru. Stockholm.
Edholm, F., herr. Bälsjö, Bjerträ.
Edlund, Helene, ftöken. Stockholm.
Ekelöf, J. A., kommendörkapten. Stock-
holm.
Elfwing, I. och G., fröknar. Stockholm.
Enblom, R., arkitekt. Stockholm.
Eneman, C. J., herr. Stockholm.
Engdahl, A. L., fru. Stockholm.
Engström, P. E., gosse. Stockholm.
Eriksson, J. E., portvakt. Stockholm.
Eriksson, Lars, hemmansegare. Östra
Fors, Malung.
Digitized by
Google
94
PERSONER, SOM UNDER ÄR 1902 LÄMNAT GÄPVOR.
Eriksson, Näs Per, skomakare. Myr-
backa.
Ersson, Skogs Erik, hemmansegare. Yinäs,
Mora.
-t agerherg, Gösta, herr. Stockholm.
Fahnehielm, K,, t Sjögren, majorska.
Stockholm.
Fahnehjelm, O., ingeniör. Stockholm.
de Freese, Th, G., jägmästare. Skene,
Fristad.
fjTadd, J. A., lektor. Karlskrona.
Gahm, Anna, fröken. Stockholm.
Granath, V., redaktör. Stockholm.
Jiallberg, E., kyrkoherde. Glemminge.
Hallberg, J. F., bankdirektör. Stockholm.
Hallström, A. R., herr. Solo, Norrtälje.
v. Hallwyl, V., f. Éempe, gref vinna. Stock-
holm.
Hammarstedt, N. E., amannens. Stock-
holm.
Hasselgren, H, veterinär. Karlskrona.
Hazelius, A., fröken. Stockholm.
Hazélius, G., fil. licentiat. Stockholm.
Hedfors, Anna, hustru. Alf dalens kyrkby.
Hedman, J. A., bokbindare. Sala.
Heyl, F., förlagsbokhandlare. Stockholm.
JLgnell, M., fröken. Stockholm.
t/erling, K. J., med. dr. Stockholm.
Jonsdotter, Arters Karin, hustru. Neder-
borg, Nås.
Jonsson, J. F., hemmansegare. Falkes-
lunda, Länglöf.
Jonsson, M. P., bagare. Vansbro.
Jonsson, P. A., hemmansegare. Himmels-
berga, Länglöt.
Kahl, M., f. Edsberg, fru. Stockholm.
Landahl, P, fru. Stockholm.
Larsdotter, Fält Ivar Anna, hustru.
Skansbacken, Näs.
Larsson, Anna, enka. Myrbacka.
Larsson, Eva, f. Hammarström, fru. Vår-
by, Gagnef.
Larsson, Jb^an, slaktarmästare. Stockholm.
Larsson, Jöns Lars, hemmansegare. Näs.
Larsson, Nils, fjärdingsman. Myrbacka.
Larsson^ Olas Erik, hemmansegare. Ne-
derborg, Näs.
Levin, P, hoflakej. Stockholm.
Lindahl, Axel, fotografiaifär. Stockholm.
Linderoth, J. G., fabrikör. Stockholm.
Lindgren, O. C, fröken. Stockholm.
Lindström, A. L., t. Lindberg, fru. Stock-
holm.
Ljunggren, R., herr. Dalkarlsberg.
Ludvng, Mary, fröken. Stockholm.
Lundman, (J. H, herr. Jakobsberg, Vä-
sterås.
Lundvall, J., herr. Södertälje.
Lyckholm, G. V., handlande. Sveden, Nås.
Löf, J., herr. Gefle.
JXlatsdotter, Anna, hustru. Vinas, Mora.
Matsson, K., f. Svensson, fru. Stockholm.
Mellin, Hilma, fröken. Stockholm.
Mellström, J., grosshandlare. Stockholm.
Michelsson, A., fotograf. Lindesberg.
Mömer, L., f. Wachtmeister, grefvinna.
Stockholm.
Nelsson, C. G. A., folkskolelärare. Stock-
holm.
Nilsson, Anna Lisa, hustru. Tryggestad.
Repplinge.
Nilsson, Beri Nils, herr. Malung.
Norberg, K. G. F., fotograf. Nora.
NyblcBus, V., fru. Stockholm.
Nyström, T., redaktör. Stockholm.
Olsson, Bud Erik, hemmansegare. Vinas,
Mora.
Olsson, Hed Lasses Olof, hemmansegare.
Ueda, Nås.
Olsson, Täpp Anders, hemmansegare. Grå-
näs, Myrbacka.
•t^agels, R. herr. Stockholm.
Palm, C. U., herr. Stockholm.
Persson, Johan Fredrik. Sandnäs, Gris-
mark.
Persson, N. O., herr. Hole, Malung.
Petrelli, J., krigsarkivarie. Stockholm.
Philipsson, L., agent. Stockholm.
Pärsson, Fres Johan, kyrkvärd. Boda,
Leksand.
JtCeventlow, C. D., grefve. Lund. ^
Romson, Erik, hemmansegare. Östnor,
Mora.
Roos, Anna M., fröken. Stockholm.
Roosval, A., redaktör. Stockholm.
Rosenlind, E., direktör. Stockholm.
Samuelsson, A., landtbrukare. Mörsebo,
Nye.
Samzclius, H, jägmästare. Nederkaliks.
Sandström, E., f. Odin, fru. Motala.
Scholander, Sven, herr. Stockholm.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÄR 1902 LÄMNAT GÄFVOR. 95
Schuldheis, V., grosshandl. Stockholm.
Sjöberg, JJ., J. och Z., fröknar. Stockholm. \
Sjöström^ JonaSf hemmansegare. fiol, |
Skog.
Sjöström, Olavia, fru. Stockholm.
Staffansson, Emma. Bättyik.
Sumström, C, herr. Stockholm. j
Sundvall, T., tandläkare. Stockholm.
Svensson, E., landthrukare. Götaned. ,
Svensson, E., f. Berencreutz, fru. Sand- I
hem. I
Söderberg, M., f. Lindstein, frn. Stock-
holm.
Söderlund, Pauline, fröken. Stockholm. !
J-irén, Johan, artist. Stockholm.
Thorolf, Erik, handlande. Malung.
Wallin, Hilda, fröken. Stockholm.
Wanzelius, Axelt arbetare. Stockholm.
Westrin, Folke, gosse. Stockholm.
Vistrand, M., f. Bemdtson, frn. Stock-
holm.
Vistrand, P. G., amanuens. Stockholm.
Wretman, Eva, f. Natt och Dag, fru.
Stockholm.
-Åkerman, K., minister. Paris.
Cederquists, J., kemigrafiska anstalt.
Stockholm.
Fröléen éc komp. Stockholm.
K. Univeraitets-hiblioteket. Uppsala.
Redaktionen af Varia. Stockholm.
Silfversparres, Warner, nya grafiska
aktiebolag. Stockholm.
Aubert, A., dr. Kristiania.
Metcius, F., journalist. Berlin.
John, Alois, direktor. Eger.
Liebrecht, F., fröken. Liége.
Vircho^o, R., professor. Berlin.
Detroit Mttseum. Detroit, Michigan. | Lang, C. J., mr. Boston.
3.
I denna afdelning upptagas endast de personers namn, hvilka under det nåmda
året lämnat mera märkliga gåfvor till museets anläggningar på Skansen,
jämte kort angif vande af själfva gåfvan. öfriga gifvare upptagas i
nästa afdelning {é).
Till djuraf delningen:
åhniua, H. S,, herr, Hnlts brnk, Äby: 2 pilgrimsfalkar.
åndefsson. K., herr, Stockholm: 1 kornknarr.
Aronson, M„ grosshandlare, Växjö: 1 vindhund.
Digitized by
Google
96 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1902 LIMNAT GÅFVOR.
Barthe/son, £ H., jägmästare, Forsbacka, Åm&l: 2 ormvråkar, 1 ftskgjase.
Behm, A., amaniiens, Stockholm: 2 ejdrar, 2 grisslor.
Berglund, $., bmksegare, Ohs brak, Lamholt: 2 glador, 1 fiskgjnae.
Blomdahl, G., herr. Sandsvall: 1 gök.
Dahlberg, J, A., komminister, Kisa: 2 tomfalkar.
Ekstam, O., dr, Stockholm: 3 fjällräfyar, 2 fjftllYråkar.
Eriksson, E„ herr, Stockholm: 1 lapphand.
Friberg, C, sjökapten, Stockholm: 1 babian.
Genberg, A., landskapsmålare, Stockholm: 1 jämtlandshand.
Helsingfors zoologiska trädgård: 1 yarg.
Hogner, N., mr, Boston: 2 nordamerikanska ekorrar.
Hogner, P., mr, Boston: 2 d:o d:o
Jeansson, G., grosshandlare, Berga säteri, Högsby: 2 fasaner.
Kennard, ¥, Parry, mr, Boston: 4 noidamerikanska ekorrar.
Key-iberg, C, professor, Stockholm: 1 grissla.
Kjellberg, P,, herr, Soranda: 1 hare.
Klinckowstrdm, A., frib., Stockholm: 1 vindhand.
Korvetten Freja: 1 bjömnnge.
Kruuse, C. F., frlh., Hasslarp: 1 iller.
Lewenhaupt, Eugéne, grefve, Säbyland, Kamla: 1 älgkviga.
Union, E, styrman, Stockholm: 1 schakal.
Lund, E., fra, Stockholm: 1 tjäderhöna.
lätze, Th., herr, Stockholm: 1 molackskakadaa, 1 galtofskakadaa.
yM, M.*, finska s&ngsällskapet, Helsingfors: 3 gräsftlar.
Mellin, H., fra. Edsbyn: 1 tjädertapp.
Midling, O., direktör, Hadiksyall: 1 kangsOrn.
Natfig, H., distriktslsge, Namdalen, Norge: 2 hafsömar.
Milsson, A. Th., herr, GäUO: 1 tjädertapp.
Moreen, E. G,, e. o. jägmästare, Stockholm: 1 skogsdnfya.
Norén, R., inspektor. Borgerads säteri, Jala: 1 biyräk.
v. Paykull, J. G„ frih., Frösön: 2 småskrakar.
Reuterswärd, 0., dr. Boston: 1 baribal.
Rydbeck^ E., maskinist, Stockholm: 1 kattapa.
Rådberg, K. E, herr, Stockholm: 1 gök.
Sandström, A., källarmästare, Stockholm: 1 yattenrall.
Sooth, E., herr, Göteborg: 2 tornfalkar.
Strokirk, V., grosshandlare, Stockholm: 1 lo.
Strömblad, «/. L, postmästare, Djarsholm: 1 lapphand.
Svensson, A., konseryator, Stockholm: 1 strandskata.
Söderling, K., med. dr, Stockholm: 1 fjällyräk.
Vnné, R.f grosshandlare, Kristianstad: 1 rapphöna.
Wallenborg, W., skräddare, Stockholm: 1 hare.
uf Wetterstedt, A., fra, Stockholm: 1 galtofskakadaa, 1 amazonpapegoja.
Wingårdh, F. ¥., bokhållare, Helsingborg: 1 grönapa, 1 hnsarapa.
Voigt, E., dr, Södertälje: 1 jämtlandshand.
Åberg, G., herr. Nykvarn: 1 morkalla.
Ågren, E., handlande, Stockholm: 1 babian.
Digitized by
Google
PER80NBK, SOM UNDBR ÅR 1902 LÄMNAT GÅFVOR.
Till växtaf delningen:
Bjurfon kronopark genom direktör C, G. G. Ho/merz: 3,000 tallplantor.
Johnsson, J,, länsman, Yemdalen: ett parti Polsatilla yernallB.
Skantz, systrarna, blomsterhandel, Stockholm: div. blomsterlökar.
SwensBons fröhandel, Stockholm: div. blomsterlökar.
Tjäders fröhandel, Stockholm: 4%2 blomsterlökar.
Örtendahl, Ivan, herr, Stockholm: div. yäxtfirön.
Till anlägrgningama i öfrigt:
Schm/dt, Fr,, grosshandlare, Stockholm: 1 spritkök.
St Erika bryggeri, Stockholm: 15 hl draf.
4.
För öfrigt hafva under år 1902 gåfvor lämnats till museets
anläggningar på Skansen af ytterligare följande personer:
Prins Erik.
Jt^lmqvisty E., herr. Stockholm.
Andersson, Edvin, herr. Stockholm.
Andersson, G., herr. Årstadal.
Andersson, R., källarmästare. Hedemora.
Andersson, V., herr. Stockholm.
jffecker, W., herr. Stockholm.
Berg, C. A., handlande. Stockholm.
Berg, K., herr. Stockholm.
Berggren, JET, herr. Stockholm.
Bergqvist, G., herr. Stockholm.
Bergvall, O., bagare. Stockholm.
Biliotc, J., gosse. Stockholm.
Blom, V., herr. Stockholm.
BoiviSj E.j handlande. Stockholm.
Boltenstern, Th., gosse. Stockholm.
Cyarlberg, B,., bokhållare. Värtan.
Carlén, M., gosse. Stockholm.
Carlsson, A., frn. Stockholm.
Carlsson, F., kontrollör. Stockholm.
Cohn, A., herr. Stockholm.
Cronhjelm, E., grefyinna. Stockholm.
J^abelstein, P., herr. Stockholm.
Dahl, Greta, fru. Stockholm.
Dahllöf, Eva, fröken. Stockholm.
Dahlstedt, JET., amanuens. Stockholm.
JDyrssen, T., gosse. Stockholm.
Ji/qnell, JET., studerande. Stockholm.
Eklund, E., vaktmästare. Stockholm.
Engelbrekt, O., bokhållare. ..Sandvik.
Eriksson, C. A., arbetare. Äppelviken.
v. Essen, A. E., frih:a. Stockholm.
v. Essen, F. G.son, frih. Sköfde.
v. Essen, M., frih:a. Stockholm.
-t lach, 8. S:son, kammarherre. Svensk-
sund.
Flodström, J., aktuarie. Stockholm.
Fogelberg, S., studerande. Stockholm.
Forssell, Ingrid, fröken. Stockholm.
Forssell, M. D., herr. Stockholm.
^ard, A. L., gosse. Stockholm.
Gensen, L., guldsmed. Stockholm.
Graf, Ebba, fru. Stockholm.
Digitized by
Google
P8
PERSONER, SOM UNDER ÅR 1902 LÄMNAT 6ÅFV0R.
Grahm, G. A., herr. Stockholm.
Grönstedtj A.^ fröken. Stockholm.
Gårdlund, JET., gosse. Stockholm.
JzcMström, 6r., herr. Göteborg.
Haltbom, B., fröken. Stockholm.
Hammarlund, K., gosse. Stockholm.
Herrlin, G., herr. Stockholm.
Holmgren, J., herr. Stockholm.
Hylbom, F. K., handlande. Stockholm.
t/ohansson, Elin, fröken. Stockholm.
Johansson, J., Ingeniör. Saltsjöbaden.
Jonsson, Anna, fru. Vätö.
Jöngren, L., herr. Stockholm.
J^arlsson, F., betjänt. Stockholm.
Karlström, G., målare. Stockholm.
Ivarsson, L., firöken. Stockholm.
Lind, A., sergeant. Stockholm.
Ljungberg, G., byggmästare. Stockholm.
Looström, A., prot.-sekr. Stockholm.
Lund, Th., direktör. Stockholm.
L^mdberg, M., hofjägare. Stockholm.
Lundgren, Eva, fröken. Stockholm.
Löfgren, É., lots. Sundsvall.
Jxlalmström, J, P., hyrkusk. Stockholm.
Marman, H., herr. Stockholm.
Mellström, E., arbetare. Sandvik.
Moqvist, V., firu. Stockholm.
JNilsson, C. O., herr. Stockholm.
Nilsson, J., herr. Stockholm.
Nilsson, K,, herr. Stockholm.
Nilsson, O., bagare. Stockholm.
Nilsson, T., herr. Stockholm.
Norrström, G., djurvärdare. Stockholm.
Norstedt, R., landskaoBmälare. Stockholm.
Nyman, G., handlanae. Stockholm.
Nyström, K,, grosshandlare. Stockholm.
JL ettersson, C O., herr. Stockholm.
Pettersson, S,, tm. Stockholm.
^chwan, Aina, firöken. Stockholm.
Segerlind, K., herr. Stockholm.
Sidenbladh, L., frih:a. Stockholm.
Spärr e. K., grefve. Bro.
Steffen, M., fm. Stockholm.
Stendahl, Inga, fröken. Stockholm.
Sundin, K., gosse. Stockholm.
Svensson, O., herr. Stockholm.
Södermun, E. T., poststationsföreståndare
Blomskog.
Sörensen, E., grosshandlare. Stockholm
Sörling, P, herr. Stockholm.
JLjäder, C. V., herr. Stockholm.
Ungman, S., kamrer. Alfta.
rVahlberg, A., direktör. Stockholm.
Weslien, E, fru. Stockholm.
Wessman, A., fm. Stockholm.
Wetterqvist, A., fröken. Stockholm.
Wibom, G., godsegare. Adelsö.
Wiessner, H, herr. Stockholm.
^ettergren, J., fodermarsk. Stockholm.
\Jrtenholm, H, fm. Stockholm.
Följande penningebidrag hafva lämnats under år 1902:^
Af H. M. Konungen 500: -
Till Bredablicksfonden enligt lämnade förbindelser 200: —
^ Af dessa bidrag haf?a kr. 100 lämnats till Pensionsfonden, kr. 200 till Breds-
blicksfonden, kr. 11,113:46 till Tivoiifonden, kr. 200 till Artur Hazelius* fond af »u
1901, kr. 2,500 till A. Hazelins* monumentsfond, kr. 587 till anläggningarna pä Skansen
samt kr. 11,255: 76 till inköp och löpande utgifter.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅR 1902 LÄMNAT GÅFVOR. 99
Till Tivolifonden enligt Iftmnade förbindelser 8,800:
Genom professorerna C, G. Santesson och Chr. Loven samt
bibliotekarien H. Wiesélgren i stället för kransar till
Axel Keys bår 501
Af M. på N, 100;
Af onämd 421
Af onämd 100;
Af onämd 2;
Af herr C. E. H. Meeths 50:
Af frn W. Ericsson 100:
Af kapten B 10;
Af fru A. Wallenherg, f. v. Sydow 1,000:
Af fröken E. Key 322;
Af fil. licentiaten G. Hazelius 2,754
Af bankdirektör K. Wallenherg 1,000:
Af herr K. Andersson 500:
Af onämd 20;
Af aktiebolaget Sleipner 150;
Genom Allmänna tidningskontoret 20;
Af onämd ..1
Af bankir C. A. Weher 500;
Af *Artur Haeelius' vän i Norges 200;
Af onämd 100;
Af godsegaren C. F. Lundström 1,000;
Af fröken E, Norlund 5,000;
Af byråchefen V. Almquist 100;
Af ingeniör C. G. Norström 2,500
Summa kronor 35,956;
06
39
76
21
Digitized by
Google
Ombud för Nordiska museet/
I nedanstående förteckning upptagas äfven ombud för Samfundet för Nordith
museets främjande.
Tecknet '*' utmärker ombud för museet, * ombud för samfundet,
Stockholm.
Lektor A. Ählén, +♦
Major A, V. Brunius. +♦
Pil. doktor F. Carlheim-Gyllensköld, "*"
Fröken A, JEkermann. ♦
Geologen E, JErdmann. "*"
Fru H, Frisk, f. Falmhorg, ♦
Fru A. M. Holmgren, f. Tersmeden, "*■♦
Fru B. Juely f. Björkman, ♦
Med. doktor J. F. Kinlerg, ♦
Grosshandlaren H, Lichtenstein, ■*"
Med. doktor K. Malmsten, +
Konsthandlaren C. U. Palm, ■*"♦
Fröken F. Palmborg, + ♦
Fröken H, Palmqvist, ♦
Fru A, Beteius, i, Hierta, +♦
Professor G, Beteius, ■**•
Direktör E, Bosenlind, •*■♦
Friherrinnan E, Budheck, f. Ulfsparre. ♦
^ I denna förteckning angifvas förhållandena, sådana de voro den 31 dec. 1902.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. 101
Literatören Helge Sandberg. "**
Professor M. Sondén. "**
Med. doktor P. Södermark, +*
Skåne.
Skolläraren J. Olsson,"^ Sandby, Borrby.
Bibliotekarien C. af Petersens. * Lund.
Fröken L. af Petersens. "*" ♦ Lindved, Svedala,
öfverstelöjtnant G. Thestrup, ♦ Landskrona.
Bruksägaren A. B, fVallis. "*• ♦ Dybeck, Tofthög.
Bleking.
Bokhandlaren F. Apelqvist, ♦ Karlskrona.
Lektor J. A. Gadd. "^ Karlskrona.
Halland.
Literatören C. Carlstedt, + Falkenberg.
Konduktör F. J. F. Eneström, ■*"♦ Gislaved.
Kapten J. A. Lagergren, ■** Halmstad.
Småland.
Stationsinspektor J. Andersson. ■** Yislanda.
Landsekreteraren A. H. Bagge. ■** * Jönköping.
H&radshöfding G. Berg. ♦ Eksjö.
Fru Anna Carlson, f. Kratz. "*" Årset.
Med. doktor M. v. Friesen. ♦ Västervik.
Hemmansegaren M. Haraldsson. "^ Vipperhult, Smålandsstenar.
Folkskoleläraren K. A. Hultkvist. "** Vrigstad.
Yrkesinspektör A. Pihlgren."^ Jönköping.
Kapten A. Qvistgaard. "*" * Huleviksberg, Ulfö.
Bohuslän.
Apotekaren J. L. Lundberg. "*" * Lysekil.
Dalsland.
Fru A. Frisell, f. v. Sydow. * Kasenberg, Åmål.
Digitized by
Google
102 OMBUD FÖR NORDISKA MUBBBT.
Västergötland.
Apotekaren JE, Borgenstam, "** Skara.
Apotekaren G. Cavalli, "*" Sköfde.
Bataljonsläkaren K. G. Cedergren. • Falköping.
Med. doktor A. Charles, ♦ Borås.
Disponenten A. L Forsell. * Göteborg.
Skolläraren G. Hultgren.'^ Leksberg.
Rektor S, Högman. * Alingsås.
Fru Greta LilliehööJc, f. Holmgren, ♦ Göteborg.
Fru E, Nydqvist, ♦ Elfhög, Trollhättan.
Fröken M, Rahmn, * Göteborg.
Lektor G. J, Sundström, ♦ Göteborg.
Fru M, L, Svanberg, f. Hasselgren. * Göteborg.
Landtbrukaren J. Svedenborg.'*' Bosgården, Broddetorp.
Provinsialläkaren A. Söderbom. * Ulricehamn.
Häradskrifvaren F, Westberg. "*"* Skara.
Lektor jF. Ödberg. * Skara.
Östergötland.
Med. doktor V. Bergsten. + Norrköping,
öfverstelöjtnant F. V, Ehenstam, ♦ Linköping.
Veterinär E, Eriksson. ♦ Motala.
Direktör Hj. Hazelius. "^ ♦ Klakeborg, Skeninge.
Jägmästaren E. G:son Hjort, • Råstorp^ Kisa.
Fröken V, Löfholm. * Norrköping.
Veterinär F, A. Nordeman. + ♦ Vadstena.
Snickaren C. A, Rosén. "*" Linköping.
Fröken D. Scherini, "*" * Norrköping.
Södermanland.
Lektor /. Fehr, * Strängnäs.
Handlanden C. Lennmalm. * Malmköping.
Handlanden L, J. Liedgren, * Södertälje.
Handlanden G, Nyström, • Mariefred.
Häradshöfding E. V. C. Planting-Gyllenbdga. ♦ Nyköping.
Digitized by
Google
OMBUD FÖB NORDISKA MUSEET. lOS
Närke.
Häradshöfding G. Bergström. ♦ Örebro.
Redaktör E, N. Söderberg. * öre^bro.
Uppland.
Pil. doktor JE. O. Arenander.'^ Järfva.
Amanuensen B. Arpi, "*" ♦ Uppsala.
Fil. licentiat /. Ärwidsson. "^ Uppsala.
Friherre B. Cederström. "^ Krusenberg, Uppsala.
Professor A. Brdmann. * Uppsala.
Friherre O. Hermelin. * * Staby, Grillby.
Skomakarmästaren S, A. Hägg. "*" Uppsala.
Folkskoleläraren J. B. Johansson. "*" Ölsta, Sala.
Apotekaren K. Lindblad. ♦ Dalarö.
Landtbrukaren Matts Mattsson."*" Pinala, Arholma.
Brukspredikanten P. Pehrsson."^ österby, Dannemora.
Docenten K. B. Wiklund. "*" Uppsala.
Västmanland.
Bankdirektör B. Oagge. * Västerås.
Fru Hanna Hellberg^ f. Engström. ■** Sala.
Fabrikör A. B. Petterson. + ♦ Sala.
Värmland.
Pastor C. V. Bromander."^ Karlstad.
Fröken B. Edgren."^ Vingäng, Ransby.
T. f. landsekreteraren F. Graf ström. * Karlstad.
Godsegaren G. Haeélius. ♦ Varpnäs, Edsvalla.
Kandidat N. Keyland.'^ Magneskog.
Fröken J. Malmstedt. ♦ Karlstad.
Apotekaren C. Öländer. "^ Sunne.
Dalarna.
Elias Brita Andersdotter."^ Rättvik.
Apotekaren T. Göransson. ♦ Falun.
Landthandlaren A. Hansson. "** Kallmora, Orsa.
Digitized by
Google
104 OMBUD FÖR NORDISKA MUSBBT.
Skolläraren L. Lunell.'^ Mockfjärd.
Intendenten S. Månsson, * Tänger, Enviken.
Hemmansegaren Bud Erik Olsson, ■** Vinas, Mora.
Artisten E, Stenberg, * Leksand.
Gästrikland.
Kronolänsman Ä, Ahlström, ♦ Ockelbo.
Pil. doktor K, Arnell ♦ Gefle.
Folkskoleinspektör G. Insulander, "^ Gefle.
Magistratsekreteraren A. M, Troiliiis. • Gefle.
Fröken Frida Åslund.'^ Vägskelet, Hedesunda.
Helsingland.
Redaktionsekreteraren O. Lagerstedt. * Söderhamn.
Medelpad.
Fru A, Reutervall, f. Arwidsson. ♦ Alby.
Fabrikör P. Wide, ♦ Sundsvall.
Jämtland.
Lektor S, J, Kardell. "*" * Östersund.
Härjedalen.
Komminister E. Modin, "^ Ytterhogdal.
Ångermanland.
Herr P, Edholm. + Bålsjö, Nyland.
Inspektor O. Edström,* Härnösand.
Jägmästaren frih. T. V. Hermelin. ♦ Björkå bruk.
Fru A, Kaijser, f. Loven.* Hernösand.
Ingeniör C, G, Strokirk. * Hernösand.
Med. doktor J. Wallmark. * Örnsköldsvik.
Västerbotten.
Komminister A. Ericson,"^ Skellefte.
Redaktör K, Hallman,'^ Lule.
Jägmästaren N, G, Ringstrand, * Burträsk.
Regementsintendenten M. SchUrer v, Waldheim, "^ * Ume.
Konsul a A, Åberg. * Skellefte.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. 105
Norrbotten.
Jägmästaren S. J. Gederberg, "*" Pajala.
Hofkamrer F. B. Forsström, "*■ Haparanda.
Direktör A, Norberg. "^ Pajala.
Jägmästaren H. Samzelius. "*" ♦ Nederkaliks.
Kassören A. Svanberg. + * Nederkaliks.
Agronomen G. Tenger. * Boden.
Jägmästaren P. O. Veländer. "*" Boden.
Lappland.
Kyrkoherden L. Dahlstedt,"^ Vilhelmina.
Jägmästaren G. F, Holmgren. * Arvidsjaur.
Lappfogden O. H. J. Hultin. + Vittaugi.
Jägmästaren K. H. Lundström. * Gellivare.
Jägmästaren H. Nordlund. "^ * Storbacken, Murjek.
Norge.
Direktör E. Söderbaum.* Kristiania.
Direktör G. Söderberg. "^ Kristiania.
Gårdsbrukaren Christian Oisen To. "^ Gransherred.
Danmark.
Antikvitetshandlaren J. M. E. Bolvig. "^ Köpenhamn.
Professor O. E. le Sage de Fontenay. ■*" * Köpenhamn.
Med. doktor A. Thomsen. "*" Köpenhamn.
Island.
Landfogéti A. Thorsteinsson. ■*" Reykjavik.
Grönland.
Kolonibestyrer G. Brummerstedt. "•■ Julianehaab.
Kolonibestyrer jB. MUller.'^ Holstensborg.
Digitized by
Google
106 OMBUD FÖB NORDISKA MUSEET.
Finland.
Fru B. Hildény f. Hartman, * Tammerfors.
Handlanden F. O. U. Nordberg,^ Torne.
Magister E. Nordström, ♦ Helsingfors.
Kronolänsman J, Bossander. "*• Pudasjärvi.
Intendenten T. Schvindt. "*" Helsingfors.
Ryssland.
Konsul N. WinJcel. * Moskwa.
Tyskland.
Friherre T. Cederström. "^ * Munchen.
Direktor H. Sauermann. "** Flensburg.
Riksarkivrådet P. Wittmann, "*" • Mtinchen.
England.
Intendenten Ch. Derby, "*" London.
Amerika.
Pastor P. J. O. Cornell ♦ Wilcox, Pennsylvania.
Professor C. M, Esbjörn, • Marshfield, Oregon.
Konsul Q, G, Granfeldt, * Coronel, Chile.
Statsekreteraren J, W, Jochim, * Ishpeming, Michigan.
Bibliotekarien Ä. Jos^hson, "*" Chicago, Illinois.
Sjukgymnasten Ä, O, Lindström. • San Francisco, California.
Pastor Äugustus G, Olsson, * Chicago, Illinois.
Tandläkaren O, Beutersvärd, "*" * Boston, Massachusetts.
Pastor M. Stolpe, * New- York.
Digitized by
Google
Museer och vetenskapliga samfund
m. m., med hvilka Nordiska museet står i
förbindelse.^
Sverge.
Stockholm. KungL vitterhets-, hlstorle- ooh antikvitetsakademien. 1888.'
» Svenska sällskapet för antropologi ooh geografi. 1895. *
> Nationalmuseum. 1890. *
> Svenska slöjdföreningen. 1894. *
> Svenska turistföreningen. 1895. *
> Fredrika Bremerförbundet. 1897. *
> Svenska fornminnesföreningen. 1901. *
Funäsdalen. Västra Härjedalens fornminnesförening. 1894.
Gefle, Gästriklands fornminnesförening. 1900. *
Göteborg. Göteborgs museum. 1895. *
^ Göteborgs ooh Bohusläns fornminnesförening. 1899.
» Göteborgs turistförening. 1899.
Halmstad. Hallands museum. 1893. *
Kalmar. Kalmar läns fornminnesförening. 1891.
Karlskrona. Blekinge museiförening. 1899. *
Lund. Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. 1894.
^ De museer och samfand, hvilka sändt pablikationer till Nordiska maseet är
1902, utmärkas med tecknet *. — Siffrorna angifva det är, dä förbindelsen inleddes.
Digitized by
Google
108
MUSJBER OCH VETENSKAPLIGA SAMPUND.
Lund. Akademiska föreningen. 1895.
Strängnäs. Södermanlands fornminnesförening. 1899.
Uppsala. Svenska landsmålsföreningen. *
Visby. Gotlands fomsal.
Örebro. Närkes fornminnesförening. 1897.
Östersund. J&mtlands läns fornminnesförening. 1898. *
Norge.
Bergen. Bergens Museum. 1884. *
» Vestlandske Kunstdndustrimuseum. 1891. *
Kristiania. Universitetets samling af nordiske oldsager. 1888. *
» Kunstindustrimuseum. 1894. *
» Norsk Folkemuseum. 1895. *
> Universitets-BibUotheket. 1899. *
^ Det norske geografiske Selskab. 1900. *
Stavanger. Stavanger museum, 1899. *
Tromsö. Tromsö museum. 1900. *
Trondhjem. NordenQeldske Kunstindustrimuseum. 1894. *
» Det kongelige norske Videnskabers Selskab. 1899. *
Danmark.
Köpenhamn. Industriforeningen. 1886. *
^ Det Kongelige Nordiske Oldskrift-Selskab. 1888. *
» Dansk Folkemuseum. 1893. *
» Gtonealogisk Institut. 1895.
» Universitets Jubilseets Danske Samfund. 1896. *
» Det kongelige danske geografiske Selskab. 1899. *
^ Det kongelige danske Videnskabemes Selskab. 1899.
Reykjavik. Fomgripasafnid. 1883.
Finland.
Helsingfors. Tekniska föreningen i Finland. 1883. *
T> Föreningen för konstfiiten i Finland. 1889.
» Svenska literaturs&llskapet i Finland. 1891. *
» Finsk-ugriska sällskapet. 1894. *
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMPUND.
109
Helsingfors, Svenska landsm&lsforenlngen i Helsingfors. 1894.
> Finska fornminnesföreningen. 1896. *
> Oeograflska Föreningen i Finland. 1899. *
> Finska vetenskaps-societeten. 1902.
Aho. Åbo stads historiska museum. 1891. *
Dorpat.
Fellin.
Mitau.
Moshwa,
Petersburg.
Reväl.
Riga.
TobolsJc.
Ryssland.
Gelehrte estnische aesellsohaft. 1883.
Litterarische Gtosellsohaft. 1896. *
Kurl&ndisohe Oesellsohaft fdr Literatur und Kunst. 1883. *
Lettisoh-Liter&risohe Gesellsohaft. 1883. *
Sooiété Impériale des Amis des Sciences naturelles d'An-
thropologie et d'Ethnographie. 1889.
Musée Roumiantzoff. 1899. *
Société Impériale Russe de Gtöographie. 1889. *
Sooiété Impériale d*Archéologie. 1889.
Estländische liter&rische Oesellschsift. 1889. *
Gtosellschaft far Geschichte und Alterthumskunde der 0st-
seeprovinzen Russlands. 1889. *
Quvernementsmuseet. 1898.
Tyskland.
AacJien. Aaohener Oeschichtsverein. 1889.
Altona. St&dtlsches Museum. 1902.
Äugsburg. Historischer Verein ftlr Schwaben und Neuburg. 1883. *
Bamherg. Historischer Verein Bamberg. 1891.
Bayreuth. Historischer Verein far Oberfranken. 1892.
Berlin. KönigL Kunstgewerbe-Museum. 1883. *
» Märkisches Provinzial-Museum. 1883. *
> Verein fftr die Geschichte Berlins. 1883. *
> Gesellsohaft far Anthropologie, Ethnologie und Urgeschichte
1884.
> Gtesammtverein der deutschen Gesohichts- und Alterthums-
vereine. 1889.*
Digitized by
Google
110
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
Berlin. Museum far deutsohe Volkstraohten und Erzeugnisse des
Hausgewerbes. 1889.
> Verein far Gesohiohte der Mark Brandenburg. 1892.*
» »Brandenburgia^, Gtosellschaft far Heimatkunde der Proyinz
Brandenburg. 1896. *
» Verein för Volkskunde. 1899. *
BirJcenfeld, Verein far Altertumskunde im Farstentum Birkenfeld. 1896.
Bonn. Verein von Alterthumsfreunden Im Rbeinlande. 1891.
Brandenburg a. d. H. Historischer Verein. 1894.
Braunsberg. Historischer Verein far Ermland. 1892.
Braunschweig. Herzoglicbes Museum. 1898. *
Bremen. Historische GeseUscbaft des KUnstlervereins. 1901. *
Breslau. Museum sohlesisoher Alterthamer. 1890. *
-» Verein far Oesohichte und Alterthum Soblesiens. 1892. *
» Sohlesisobe Gtosellsobaft far vaterl&ndisobe Cultur.
1892. ♦
» Soblesisohe Gesellsohaft far Volkskunde. 1899. *
Cottbus. Niederlausitzer Gesellsohaft far Anthropologie und Alter-
thumskunde. 1889. *
Crefeld. Kaiser Wilhelm Museum. 1896. *
Danzig. Westpreussisoher Gesohiohtsverein. 1892. *
y> Westpreussisohes Provinzial-Museum. 1895.
» Naturforsohende Gesellsohaft. 1899.
Darmstadt Historisoher Verein far das Grossherzogthum Heases.
1890.*
DilUngen. Historisoher Verein far Dillingen« 1889. *
Dresden. Verein far Erdkunde. 1883. *
» Königlloh Sftohsisoher Alterthumsverein. 1896. *
» Verein far Gesohiohte Dresdens. 1896.
Dusseldorf. Dflsseldorfer Gesohiohts-Vereln. 1890. *
» Kanstlerverein »Malkasten». 1894.
Eichstätt. Historisoher Verein. 1901. *
Eisenberg. Gesohiohts- und altertumsforsohender Verein. 1901.*
Eisleben. Verein far Gesohiohte und Alterthamer der Grallsohaft
Mansfeld. 1889. *
Digitized by
Google
MUSBBR OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
1 I 1
Emden.
Erfurt.
Flenshwrg.
Qesellsohaft fOr bildende Konst and yaterländlsohe Alter-
thtlmer. 1896. *
Vereln fOr die Gtosohiohte ond Älterthnmsknnde von Er-
fort. 1886. *
Städtlsohes Knnstgewerbe Mnsenm. 1896.
Frankfurt a. M. Verein fOr Ghesohiohte ond Alterthnmsknnda 1889.
> Mitteldeatsoher Konstgewerbe-Vereln. 1899. *
Frankfurt a. O. Historisoher Verein för Helmathknnde. 1896.
Freiburg im Breisgau. Oesellsohaft fOr Befordenmg der Oesohiohts-
Alterthoms- nnd Volksknnde. 1891. *
Oberhessisoher Gesohiohtsvereln. 1896. *
GtoogrrapMsohe Gesellsohaft. 1892.
Rtlgisoh-Ponunerscher Geschiohtsverein. 1901.*
(oesellsohaft far Anthropologie nnd Urgesohiohte der Ober-
lansitz. 1890. •
Oberlansitzlsohe Oesellsohaft der Wlssensohaften. 1891.
Thflringisoh-Saohsisoher Oesohiohts- ond Altertoms-Verein.
1896. •
Verein ftlr natorwissensohafUiohe Unterhaltnng. 1883.
Verein ftlr Hambnrgisohe Oesohiohte. 1888. *
Mnsenm ftlr Knnst nnd Gewerbe. 1888.
Zoologisohe Ghesellsohaft. 1894.
Geographisohe Gtosellsohaft 1883.
Historisoher Verein fOr Niedersaohsen. 1891. *
Natnrhistorisohe Gtosellsohaft. 1898.
Grossherzogliohe Badisohe Universitfttsbibliothek. 1891.
Historisoh Philosophisoher Verein. 1891. *
Alterthnms-Gesellsohaft 1889. *
Verein flir Thflringisohe Gesohiohte n. Altertnmsknnde. 1892.*
Kaiserslautem. Pfftlzisohes Gewerbemnsenm. 1891.*
Karlsruhe, Grossherzogliohe Badisohe Sammlnngen fOr Altertnms- nnd
Völkerknnde. 1899. *
Verein fdr hessisohe Gesohiohte nnd Landesknnde. 1898.
Sohleswig-Holsteinisohes Mnsenm vaterl&ndisoher Alter-
thflmer. 1883.
Giessen.
Greifswald.
Görlitz.
Halle a. S.
Hamburg,
Hannover,
Heidelberg.
Insterburg.
Jena.
Kassel.
Kiel.
Digitized by
Google
112
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
Kiel.
»
Köln.
Königsberg.
Landsberg a,
Leipzig,
Leisnig.
Loetsen,
Liibeck.
Luneburg,
Maine.
Mannheim,
Meiningen.
Metz.
MUnchen.
MUnster.
Gtesellsohaft fdr Sohleswig-Holstein-Laaenbarglsohe Ge-
sohiohte. 1885. *
Anthropologisoher Verein in Sohleswig-Holstein. 1891.*
Historisoher Verein far den Niederrheln. 1892. *
Stftdtisohes Kimstgewerbe-MaseTim. 1894. *
AltertbomsgesellBChsift Prussia. 1884.
W. Verein ftlr Gtesohiohte der Neomark. 1896. *
Knnstgewerbe-Museum. 1883. *
Museum fttr Völkerkunde. 1883.
Verein fdr die Oesohiohte Leipzigs. 1885.
Deutsohe Gesellsohaft zur Erforsohung vateriandisoher
Sprache und Alterthtimer. 1889.
Verein fOr Sächsisohe Volkskunde. 1899. *
K. Säohsisohe Gtesellsohaft der Wissenschaften. 1901.*
Gtesohiohts- und Alterthumsverein. 1884.
Literarisohe Oesellsohaft Masovia. 1900.
Verein fttr Lttbeokisohe Oesohiohte und Alterthumsku&de.
1883. *
Museum Lttbeokisoher Kunst- und Kulturgesohiohte. 1895. *
Museumsverein fttr das Fttrstentum Lttneburg- 1891. *
Verein zur Erforsohung der rheinisohen Oesohiohte ond
Alterthttmer. 1893.
Mannheimer Alterthumsverein. 1891. *
Hennebergisoher altertumsforsohender Verein. 1896. *
Oesellsohaft fttr Lothringisohe Gtosohiohte und Altertiuns-
kunde. 1890. •
Historisoher Verein von Oberbayem. 1883.
Mflnohener Alterthumsverein. 1886.
Bajerisohes Nationalmuseum. 1889.
Königlioh Bajerisohe Akademie der Wissensohaften. 1892.'
Deutsohe anthropologisohe Oesellsohaft. 1892.
Verein fttr Oesohiohte und Alterthumskunde Westfalens.
1897. *
Westfeaisoher Provinzial-Verein fttr Wissensohaft und Ktmst
1901.
Digitized by
Google
MUSBBR OCH VETBNSKAPLiaA SAMPUND.
113
Nurhberg.
1891.
Qermanisohes NationalmaseuiL 1883. *
Verein ftir Gesohlohte der Stadt Nttniberff.
Natnrhlstorisohe Gtesellsohaft 1901.
Grossherzogliohes Mnsetun. 1891.
Verein fOr Gtesohlohte ond Landesktmde. 1883. *
Historisohe GtoseUsohaft fOr die Provinz Posen. 1885. *
Hlstorlsoher Verein fOr Oberpfalz nnd Regenslmrff.
1891. •
Verein fOr OesoliiohtB- ond Alterthnmskimde. 1889.
Verein fdr Rostooks Alterthflmer. 1890. *
Altm&rldsoher Verein fOr vaterl&ndisohe Ghesoliiohte nnd In*
dnstrie. 1898. *
Gtosobiohts- nnd alterthnmsforsohender Verein. 1897. *
Schmalkalden. Verein fOr Hennebergisohe Oesohiohte nnd Landesknnde
1897.
Verein fOr Meoklenbnrgisohe Oesohiohte nnd Alterthnms-
knnde. 1891. *
Historisoher Verein der Fftdz. 1891. *
Verein fOr Gtesohiohte nnd Alterthtlmer der HerzogthH-
mer Bremen nnd Vorden nnd des Ländes Hadeln.
1883.
Gesellsohaft fOr Pommersohe (oesohiohte nnd Alterthnms-
knnde. 1889. *
Slätter for Pommersohe Volksknnde. 1900.
Oesellsohaft ftlr Völker- nnd Erdknnde. 1901.*
OeseUsohaft fOr Erhaltnng der gesohiohtliohen Denkmåler
des Elsass. 1893. *
Wttrttembergisoher Altertnmsverein. 1891. *
Ck>ppemions-Verein fOr Wissensohaft nnd Knnst. 1895.
Litanisohe-Litterarisohe GeseUsohaft. 1883. *
Alterthnms-Verein. 1891.
Wtlrttembergisohe Vereinignng fttr Volksknnde. 1900.
Verein fOr Knnst nnd Alterthnm in Ulm nnd Obersohwaben
1891.
Wemigerode. Harzverein ftir Gtosohiohte nnd Alterthnmsknnde. 1900.
8
Oldenburg,
Osndbriick,
fasen.
Regensburg,
Rada.
Bostock.
SaUftoedel,
Schleie.
Schwerin.
Speier.
Siade,
Stettin.
Strassburg.
Stuttgart.
Thom.
TOsit.
Torgau.
Tubingen.
Ulm.
Digitized by
Google
114
MUSBBR OCH VETBNSEAPLIOA 8AMFUND.
Wiesbaden. Verein fdr Nassanlsohe Altertnmskimde xmå Gtosobichts-
forsohung. 1883.*
Worms. Altertomsverein. 1891. *
WUraburg. Hlstorlsoher VereiB von XJnterfraiikeii nnd Asobaffenbiirg
1890. •
f Verein fdr bayerisolie Volkskonde nnd Mnndaztforsohnsg
1899. •
Österrike-Ungern.
Hahrisohes Oewerbemnsenm. 1891. *
Dentsoher Verein far die Gtesohiohte Mfthrens nnd Sohle-
siens. 1901.
Orszägos magyar iparmtlvészetl mnzenm (Ungarlsohes
Landes-Knnstgewerbe-Mnsenm). 1894. *
Ungarisohes National Mnsenm (Ethnographlsche Abtheilnng).
1901. •
Bnkowiner Landes-Mnsenm. 1901. *
Verein fOr Egerländer Volksknnde. 1899. *
Hlstorlsoher Verein ftlr Steiermark. 1892. *
Hermannstadt. Verein fOr slebenbttrgisohe Landesknnde. 1897.*
Innsbruck. Ferdlnandenm. 1891. *
Gesobiobts-Verein fdr Kärnten. 1892. *
Akademie der Wlssensobaften. 1883. *
Nnmlsmatisobe nnd aroheologisobe Oesellsohaft. 1892.
Mnsealvereln fdr Krain. 1892. *
äevöenko-Oesellsohaft der Wlssensobaften. 1901. *
Oberösterreiobisober Oewerbevereln. 1891. *
Verein fcir Gtesohiobte der Dentsoben in BObmen. 1891.
N&rodoplsné Mnsenm Öeskoslovanskö. 1895.
Ghesellsobaft znr Fördemng dentsober Wlssensobaft, Knnst
nnd Literatnr in Böbmen. 1901. *
Mnsenm Oarolino-Angnstenm. 1889. *
G^esellsohaft fOr Salzbnrger Landesknnde. 1901. *
Verein der Oeograpben an der K. K. Unlversltat 1883.
Antbropologlsobe Gtosellsobaft 1895. *
Brunn.
Budapest
CsfernowiU.
Eger.
Orag.
Klagenfuri,
Krdkau,
>
Laibach.
Lemberg,
Lina.
Prag.
Salzburg.
Wien.
Digitized by
Google
MUSEER OCH VBTEKSEAPLIOA SAMFUND.
I1&
Wien, K. K. Oentral-Ooimnission zor Erforsohimg und Erhaltnng
der Knnst- tind hlstorisohen Denkxnale. 1896. *
» Verein ftir bsterrelcdiisohe Volkskonde. 1899. *
> KaiserL tu könlgl. ktmsthlstorisohes Hof-Musetun. 1900.
» Alterthtuns-Verein. 1900.*
Basel.
Bern.
Frauenfeld.
Lusern.
Eapperstoyl,
Ziirich.
Schweiz.
Hlstorlsohe ond antlquarisolie Gtosellsohaft. 1897. *
Historlsolier Verein des Kantons Bern nnd Stadtblbllothek
von Bern. 1892. *
Allgemeine gesoMohtsforsohende Q^sellsohaft der Schweiz.
1892.
Historisoher Verein des Kantons Thnrgan. 1896.
Historisoher Verein der fttnf Örte. 1901. *
Polnisohes Nationalmnsenm. 1892.
Antiqnarisohe Gtesellsohaft. 1887. *
Sohweizerisohe Gesellsohaft fOr Volkskonde. 1897. *
Sohweizerisches Landesmnsemn. 1899. *
Amsterdam.
Geni.
Haarlem.
Leiden.
Holland.
Koninkljjke Akademie van WetensOhappen. 1889.
Koninklijk Ondheidkondig Qenootsohap. 1896. *
Koninklijk zoologisch Oenootsohap »Natnra Artis Magistra».
1899.
»Volkskonde». Tydsohrift voor Nederlandsohe Folklore. 1900.
Nederlandsohe HaatsohappiJ ter bevordering van Nijver-
heid. 1888.
Koloniaal Moseom. 1894. *
Rjjks Etnograpbisoh Moseom. 1883. *
MaatsohappiJ der Nederlandsohe Letterkonde. 1892. *
Belgrien.
Antwerpen. Sooiété royale de soologie. 1898.
Briissel. Aoadémie royale des soienoes, des lettres et des beaoz-
arts de Belgiqoe. 1889. *
Digitized by
Google
116
MUSEBR OCH VETEKSEAPLIQA SAMFUND.
Briissel, Musée Instrumental du oonservatolre royale de nuuriqne.
1899.
» Sooiété beige de folklore. 1899.
> Sooiété d^arohéologie de BmzeUes. 1900. *
Namur. Sooiété arohéologiqne de Namnr. 1896. *
Engrland.
Kendal, Gtimberland and Westmoreland Antlqnarian and Archso-
logioal Sooiety. 1901. *
London. Sooiety of Antiquaries of London. 1897.
> Anthropologioal Institnte of Gk'eat Britain and Ireland.
1899. •
Edinburgh
Skottland.
Sooiety of Antiqnaries of Sootland. 1899. *
Amiens.
Beaune,
Bordeaux.
Caen.
Dijon.
Grenoble.
Lyon.
Montauban.
Orleans.
Paris.
Frankrike.
Sooiété des antiqnaires de Pioardie. 1897.
Aoadémie des soienoes, des lettres et des arts 6!kaieoA.
1900.*
Sooiété dlilstoire, d'arohéologie et de littératore de Tar-
rondissement de Beanne. 1897. *
Sooiété arohéologique. 1901.
Aoadémie des soienoes, arts et belles-lettres de Oaen. 1900.
Aoadémie des soienoes, arts A belles-lettres. 1897.
Oommission des antiquités de departement de la Oöte
d'Or. 1900. •
Sooiété dauphinoise d*ethnologie et d'anthropologie. 1896. *
Sooiété d'anthropologie. 1892. *
Sooiété arohéologique de Tam-et-Garonne. 1897.
Sooiété arohéologique et historique de TOrléanais. 1898. *
Sooiété de géograpMe. 1898.
»Mélosine». Reoneil de mythologie, littératore popolalie,
traditions et nsages. 1891.
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
117
Paris. Soolété des traditions popnlalres. (Au musée d'etlmo-
grraphie du Trooadéro). 1900. *
Toulouse, Aoadémle des soienoes, insorlptions et belles-lettres de
Tonlouse. 1900. *
Rom.
Italien.
Mozeo nazionale preistorioo ed etnografioo. 1889.
Lishoa.
Portugal.
Sooledade de geographia. 1883. *
Chicago.
Cincinnati.
Cleveland.
Lincoln.
Montreal.
New York.
Rock Island.
Washington.
Amerika.
International Folk Lore Association. 1899.
Oinoinnati Museum Association. 1893. *
Western Reserve Historioal Sooiety. 1897.
The Nebraska Historioal Sooiety. 1896.
Numismatic and antiquarian Society. 1897.
New York Zoological Society. 1899.
Augnstana Oollege. 1900.
Smithsonian Institution. 1886. *
Köpenhamn. Zoologisk Have. 1892.
Helsingfors. Helsingfors zoologiska trftdg&rd. 1893.
Basel. Zoologisoher Garten. 1900. *
Botierdam. Rotterdamsohe Diergaarde. 1899.
Digitized by
Google
Arbeten,
som angå Nordiska museet eller utgått från
det samma.
Le musée cfethnographie Boandinave å Stookholm, fondé et dirigé
par le Dr Arthur Haselius. Notice historique et descriptive par
J.-H. EjiAMER. Deuxiéme edition. 64 p. Stockholm 1879. Prix:
1 kr. 50 öre.
Minnen från Nordiska museet. Afbildningar af föremål i museet
jämte åtföljande text, under medverkan af flere konstnärer och
författare utgifna af A. Hazelitts. Första bandet. H. 1—12.
Med 36 planscher i stentryck och 14 träsnitt. Stockholm 1880—92.
P. B. Eklunds förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte. H. 1-4
äro utgifna i ny upplaga. Andra bandet. H. 1 — 12. Med 36 plan-
scher och 10 träsnitt. Stockholm 1888—1902. P. B. Eklunds
förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte.
Första bandet innehåller:
Första häftet. Höstflyttning i Lule lappmark, af J.-H. Ebameb. —
Praktvagn från Turehohn, af L. Looström. — Pedell och kursor vid Uppwla
universitet, af L. Looström.
Ändra häftet. Bålastuga i Halland, af A. Bondeson. — Broderi från
1500-talet, af L. Looström. — Ett skänkskåp från 1609, af G. Upmam.
Tredje häftet. Stuga i Delsbo socken i Helsingland, af L. Laitoorbk.
— Krus af stengods, från nedre rhentrakten, af G. Upmark. — SkomakÄT-
ämbetets i Västerås låda, af A. Strindberg.
Fjärde häftet. Drägter från Mora och Orsa socknar i Dalarna, af
H. Hofberq. — Hattmakarämbetets i Stockholm välkomst, af G. Upmabk.
— Släde från Gudbrandsdalen i Norge, af P. A. Gödecks.
Digitized by
Google
ARBETBN, SOM AKOÅ NORDISKA MUSEET. il9
Femte häftet Eyrkdorr från Skirö sooken i Småland, af H. Hildb-
BRAND. — Vinkylare och flaskor af drifven och graverad koppar, af L. Log-
ström. — Skyltar och skyltarmar af emidt jfim, af C. Eichhorn.
Sjätte häftet. Krus af stengods, från nedre rhentrakten, af O. Upmabk.
— Kafvelbräden från södra och mellersta Sverge, af H. Hörlik. — ^ Tunn-
bindargesallemes i Stockholm och bagargesallemes i Earlskrona v&lkom-
ster, af G. IJpiiARK.
Sjunde häftet. Bårstol från Tureholm, af 6. Göthe. — Allmogeyäf-
nader från Skåne, af J. Kulle.
Åttonde häftet. Bord i barockstil, af L. Looström. — AUmogeväfnad
från Skåne, af J. Kulle. — Vagnmakarambetets i Stockholm låda, af G.
ElCHHORN.
Nionde häftet. Guldsmedsambetets i Karlskrona låda, af C. Eiohhorn.
— Prof på krukmakartiU verkning i Norden under 1600 — 1700-talen, af
R. Almström. — Urfoder i rokokostil, af L. Looström.
Tionde häftet. Dopfunt från Lockne socken i Jämtland, af G. Stbphens.
— AllmogesSmnad från Skåne, af Anna Flbbtwood Derbt. — SmedaSm-
betets i Stockholm låda, af G. Eichhorn.
Elfte häftet. Bord i gustaviansk stil, af L. Looström. — Kyrkdorr
från Hvetlanda socken i Småland, af G. Eichhorn. — Snipaskålar från Sverge,
af H. HiLDEBBAND.
Tolfte häftet. Kandelaber i kejsarstil, af L. Looström. — Kåsa från
1600-talet, af G. O. Htltén-Gavallius. — ölbollar från Norge, af G. Eiohhorn.
t
Andra bandet innehåller:
Första häftet. Allmogemålningar från Dalarna, af G. Eichhorn. —
Broderadt paradtäcke från Salsta slott i Uppland, af Anna Flbbtwood
Derbt.
Andra häftet. Stol i rokokostil, af L. Looström. — Kyrkdorr från
Moheda socken i Småland, af G. Eichhorn. — Portaler från de norska
stafkyrkoma i Bödaien, Venm och Tudal, af L. Dibtrichson.
Tredje häftet. Stuga i Västra Vingåkers socken i Södermanland, af
R. Bergström. — Två norska allmogevåfnader, af J. Bottiger.
Fjärde häftet. Stuga från Rättviks socken i Dalarna, af E. HAHiiAR-
STEDT. — Flickdräkt från 1660 — 1670-talet, af G. A. Gssbahr. — Soffs
i rokokostil, af L. Looström.
Femte häftet. Norske folkedragter fra Numedal og Telemarken, af
Y. Nielsen. — Väggur från 1600- och 1700-talen, af C. Palm.
Sjätte häftet. Orgel från 1640-talet, af K. P. Leffler. — Luta, hum-
mel och nyckelharpa, af K. P. Leffler. — Lerfat från 1600-talet, af
H. A. Ring.
Digitized by
Google
120 ABBBTEN, SOM ANGÅ NOBDISKA MUSEBT.
Sjunde häftet, Selbågar från Norge, ai H. Hildbbband. — Sadel, af
H. HiLDEBRAHD. — Mfissingslagames i Stockholm mfistarlåda, af P. 6.
ViBTBAND.
Åttonde häftet. Lapsk kvioDodräkt från norska Finmarken, af K. B.
WiKLUND. — Lapska tennbroderier, af E. Hammabstsdt. — Skåp från
Dalarna, af O. Lindbebq.
Nionde häftet. Rorstrandsfajanser från 1700-talet, af G. Upmabk d.
Y. — Dryckeshorn från medeltiden, af P. G. Vistband.
Tionde häftet. Byrå från ITOO-talets förra del, af £. G. Folckeb.
— Ljusstakar af A. Nilsson. — Gotisk kyrkkrooa af järn, af J. Roostal.
Elfte häftet. ESrl af drifven koppar, af G. Upmabk d. t. — Ett
krucifix från Gudbrandsdalen, Norge, af O. Jansb. — Kruthorn från Norge,
af R. Cedebstböm.
Tolfte häftet. Gueridon i barockstil, af J. Roosval. — Sydsvenska
allmogemålningar, af P. G. Vjstband.
Finland i Nordiska museet. Några bidrag till kännedomen om fin-
names gamla odling. Af Gr. Betzius. Med 95 träsnitt samt en
karta öfrer Finland. IV. 176 sid. Stockholm 1881. P. & G.
Beijers förlag. Pris: 3 kr.
Utgör afdelning 1 af Bidrag till vår odlings häfder, utgifna
af A. Hazblius.
Af denna del har utkommit en tysk öfversättning:
Finnland im Nordisohen Museum von Gustaf Betzius. Autorisirte
tTbersetzung von C. Appbl. Mit 93 Illustrationen und 1 Karte
Ton Finnland. VIII. 158 Seit. Berlin 1885. Preis: 4 Kr.
Ur de nordiska folkens lif. Skildringar, utgifna af A. Hazblius.
H. 1, 2. Med 61 träsnitt. 160 sid. Stockholm 1882. P. & G.
Beijers förlag. Pris 1 kr. 50 öre för hrarje häfte.
Utgör början till afdelning 2 af Bidrag till vår odlings häfder
(se ofvan).
LiiVet i Kinds hårad i Västergötland i början af sjuttonde ärhun-
dradet. Anteckningar ur häradets domböcker. Af Gr. Djurkloc.
VI. 88 sid. Stockholm 1885. F. & G. Beijers förlag. Pris:
2 kr.
Utgör afdelning 4 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Digitized by
Google
ARBETBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSSBT. 121
Byskomakaren Jonaa Stolta minnea från 1820-talet. Anteckningar
fr&n Högsby soeken i Sra&land. Utgifna frän Nordiska museet.
Med 25 träsnitt ocli en karta öfver trakten kring Högsby. III.
94 sid. Stockholm 1892. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 5 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Af denna handskrift har äfven utkommit en dansk bearbet-
ning:
Landabyskomageren Jonas Stolts Optegnelser. Frit efter et Haand-
skrift i Nordiska Museet. Af B.. Mejborg. Med 62 Billeder.
165 Sid. Kjöbenhavn 1890. Pris: 1 Kr.
Utgifven af Udvalget for Folkeoplysnings Fremme. Aargangen
1890. Nr. 174.
Om nyokelharpospelet på Skansen. Anteckningar af K. P. Leffler.
Med 4 träsnitt. 114 sid. Stockholm 1899. Pris: 3 kr.
Utgör afdelning 6 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Vidskepelser» vantro ooh huskurer i Danderyd ooh Lidingö i slutet
af 1700-talet. Anteckningar af J. P. Wallenstebn. Utgifna af
E. Hammarstedt. IV. 22 sid. Stockholm 1899. Pris: 75 öre.
Utgör afdelning 7 af Bidrag till vdr odlings häfder (se ofvan).
Romanska småkyrkor i östersjöländerna med särskild hänsyn till
svenska förhållanden af B. Steffen. Med 46 bilder. 78 sid.
Stockholm 1901. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 8 af Bidrag till vdr odlings häfder (se ofvan).
Samftindet för Kordiska museets främjande. Meddelanden, utgifna
af A. Hazblius. Stockholm 1881—1899.
Dessa meddelanden innehålla bland annat:
1881. InbjudniDgen till allmänheten angående Bamfundets stiftande
samt Bamfundets stadgar. Pris: 50 öre.
1882. Dr A. Hazelii öfverlåtelsebref af den 18 april 1880, Nordiska
museets stadgar samt K. m:tB resolution angående plats för en byggnad
åt museet. Pris: 1 kr.
Digitized by
Google
122 AKBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
1888* Program för en byggnad åt Nordiska museet samt upplysningar
angående täflingen om de utfästa prisen för inlämnade ritningar till oamda
byggnad. Pris: 1 kr.
1884. Ryggåsastugor i Bleking, af C. M. Furst. Pris: 1 kr.
1885. Hvad är på tapeten? Af R. Mbjbobg. Pris: 1 kr. 25 dre.
1880. Isländska föremål i Nordiska museet, af R. Abpi. — Eliakors
i Skåne, efter meddelande af Prb Nilsson i Espö 1875. — Läsning for
syndaförlåtelse, upptecknad af A. R. E. Watz, meddelad af R. Bebostböv.
— Skrock och vidskepelse i Fryksdals härad i Värmland, af Jan Maonijs-
SON i Granbäckstorp. Pris: 1 kr. 50 öre.
1887. Symbolske figurer i Nordiska museet, af R. Mbjbobg. — Små-
ländske bonadsmålare, af P. G, Vistband. — Fästmansgåfvor i Boslagen,
af A. Enodahl. — Skymfebref. — iMig för lof Ålt-GesäU, jag ber om
Regiamen t.> — Förlofning och bröllop hos allmogen i Bjaråkers socken i
Helsingland i början af 1840-talet, af Emilie Pira, f. Sefstböh. Pris:
1 kr. 50 öre.
1888. Tunnbindarnes i Stockholm skråordning 1579. V. GrBAKLUiiD.
— Iakttagelser öfver julens firande i södra Halland på 1860-talet, af
M. TsENius. — Ett bröllop i Jama socken i Dalarna midsommardagen år
1851, af L. B. Falkman. — Fellingsbrodräkten af H. Atteblino. —
Liten Kersti. Folkvisa från Dalsland. — Signelse eller läsning mot »svart-
sjuka», af P. G. Vistband. — Studier i Nordiska museets rustkammare,
1, af C. A. Oösbahb. Pris: 1 kr. 50 öre.
1889« Tvänne runstafvar i Nordiska museet, af P. G. Vistband. —
De nedstötta andarna. Anteckningar, gjorda i Västra GÖinge härad i Skåne
under våren 1889 af Eva Viqstböm. — Seder och bruk i Julita socken
i Södermanland. Anteckningar, gjorda år 1890 af Aubobb Lundqdist.
— Ett och annat ur folktron i Västerbotten. Anteckningar från tiden
omkring år 1880, af F. Unandeb. — Afbildningar af sigillstampar, till-
hörande Nordiska museet: 1. Skråsigill från Stockholm. — Skymfebref.
Pris: 1 kr. 50 öre.
1890* Studier i Nordiska museets rustkammare, 2, af C. A. Osbbabb.
— Ett blad om Vads by i Söderbärke socken i Dalarna. Anteckningar,
gjorda år 1891 af V. Engelkk. — Spöken och gastar samt Tro och
sägner om foglar. Anteckningar, gjorda i Västra Göinge härad i Skåne
under våren 1889 af Eva Viqstböm. — Behandling för »engelska sjokaip
på 1850-tAlet, af E. Hammabstkdt. — Beretning om julens feirende i
Vang, Valders i Norge omkring år 1860, af Ove B. Steilb. — Forteck-
ning öfver runstafvar, tillhörande Nordiska museet: 1. Runstafvar från
Dalarna, af P. G. Vistband. Pris: 1 kr. 50 öre.
Digitized by
Google
ARBETBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSBET. 128
1891 och 1892. »Uoge herr Falkenbergames» uppsalavistelse 1667,
«f J. BOTTIGER. — Trollkonster och häxerier. Anteckningar, gjorda i
Västra och östra Goinge härad i Skåne under våren 1889 af Eva
ViasTRÖM. — Skildringer af seder og skikke i Vang, Valders i Norge om-
kring år 1860, af Ove B. Stbile. — Om smöjning och därmed befryn-
dade bruk. Ett försök att genom jämförelse med motsvarigheter hos andra
folk framvisa innebörden af en svensk fomsed, af E. Hammarstbdt. —
Etnografiska studier från öf verkaliks socken i Norrbottens län. Några
anteckningar från den nordligaste svenskbygden, af H. Samzeuus. — Sked
från år 1607, af P. G. Vistrand. Pris: 2 kr.
1898 och 1894. Thetta är Glassmestere Embetes Skråå vti Stockholms
Stadh. Henricus Burschius HB. Verdensis. Af P. G. Vistrand. — An-
teckningar om handtverksämbeten i Stockholm: 1. Tunnbindarämbetet, af
P. G. Vistband. — Brödets helgd hos svenskame, särskildt julbrödens,
framstäld i jämförande belysning, af E. Hammarstbdt. — Lappames ren-
märken. Ett etnografiskt-juridiskt bidrag af F. Svenonius. — Anteck-
ningar om seder och bruk, sägner och vidskepelse i Villstads socken,
Västbo härad, i Småland under 1700-talet, af M. Habaldsson. — »Vår-
bundet träd», af A. P. Ahlberq. — Sägner från nordvästra Dal, af Hilma
Forsell. Pris: 2 kr.
1895 och 1896. Om lappames tideräkning, af K. B. Wiklund. —
Ett bondbröllop i Hargs socken i Uppland på 1840-talet, af K. P. Leffleb.
— Svenska allmogedräkter: 1. En öländsk folkdräkt från 1703, af P. G.
Vistband. — Karl den niondes tapetväfveri och tapetsamling, af J. BÖT-
TIQEB. — Studier i- Nordiska museets rustkammare: 3. Kammare till bak-
laddninggkanon från senare hälften af 1400-talet, af C. A. Ossbahr. —
Silhuetter i Nordiska museet, af C. Palm. — En tapets historia, af J.
Bottiger. — Ur Johan August Hazelii och Carl Jonas Ludvig Almqvists
bref växling. 2 hittills otiyckta bref i Nordiska museets arkiv. Utgifna af
A. Hazelids. Pris: 2 kr. 50 öre.
Ofvanstående arbete. Samfundet för Nordiska museets fram-
jandey utgifves från och med 1897 i tvänne skilda skriftföljder,
af hvilka den ena bibehållit det gamla namnet och hvarje år
innehåller förteckningar öfver samfundets styrelse och ledamöter
samt utdrag af dess räkenskaper. Årgångarna 1897 — 1899 samt
1900 och 1901 hafva utkommit, de sistnämda utgifna af fil. lic.
Gunnar Hazblius. Pris för hvarje årgång: 60 öre.
Den andra åter, som utgör en fortsättning å afdelningarna 1
och 2 i förut nämda arbete, bär namnet:
Digitized by
Google
124 ABBBTBNy SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
Meddelanden från NordislLa museet. Årg. 1897 och 1898 ntgifna af
A. Hazblius; årg. 1899— 1901 ^ utgifna af Nordiska musbkp
genom J. Bottiger. Stockholm 1898—1903.
Dessa meddelanden innehålla bland annat:
1897. Skansens runstenar, af E. Bråte. — Signelser fr&n Smiland,
af P. G. Vistrand. — Förklaring ofver kartan, föreställande Hogestads
prästgärd. Handskrift af N. H. Sjöborg 1824. Ur Nordiska museets
arkiv. Utgifven af P. Gt. Vistrand. — »Skrää och Gillesreglor for Sampt-
lige Mästrama, Gesällar och Lärodrängiar vthi Repeslagare Ämbetet», 1656;
samt »Embetz Skrå För Peruque Makare Embetet i Stockholm» och »Artik-
lar För Samptelige Poruqve Makare Gesällerna», 1712. Ur Nordiska mu-
seets arkiv. Af A. Åhlén. — »Ordo vicinalis» för Hargbo by, Vätö sn,
Uppland, och »Byordning vid lärstad by», Göstrings hd, Östergötland. Ur
Nordiska museets arkiv. Af P. G. Vistrand. — Sankt Martinsdagens
firande i Nuckö-Rickholz i Estland, af J. Blbbs, m. fl. uppsatser 8&mt
strödda meddelande angående Nordiska museet år 1897, m. m. Pris: 3 b.
1898. Lussi, af E. Hahharstedt. — Om lappames sätt att hälsa,
af K. B. Wiklund. — Ett bondbröllop i Danderyds socken i Uppland 1786
af J. P. Walleosteen, af E. Hammarstedt. — Gotlands fårmärken, af 0.
V. Wennersten. — »Conterfeije och Målare Skråå». Ur Nordiska maseets
arkiv. Af P. G. Vistrand. — Arkivaliska notiser, af J. Bottiger, P. G.
Vistrand och A. Ahlbn. — En tobaksdosa från frihetstiden, af C. Palm.
— En märklig bokstämpel i Nordiska museet, af C. M. Carlandkb. —
Till Gripsholmserviscns historia, af J. BömoER. — Om kopparsticksam-
lingar, af O. SiRÉN. — Bref ur Nordiska museets arkiv; strödda medde-
landen angående Nordiska museet 1898, redogörelse för Nordiska museets
tjugufemårsjubileum, m. m. Pris: 4 kr. 50 öre.
1899 och 1900. Lapska seder och föreskrifter rörande mat och mat-
lagning, af K. B. Wiklund. — Gnid stenar i Nordiska museet, af P. G.
Vistrand. — Såkaka och gullhöna, af E. Hammarstedt. — Skrå-Ordning
uprättad Jordägandeme emellan, här i Staden Cimbrishamn Ahr efter
Guds hugnerika Börd Et tusende Siuhundrade Fämtjo Fyra. Ur Nordiska
museets arkiv. — Två skallordningar. Ur Nordiska museets arkiv. — M. m.
Pris: 3 kronor.
1901. Artur Hazelius. — Fågeln med segerstenen, sprängörten och lifs-
ämnet, af E. Hammarstedt. — Studier rörande Storkyrkans Sankt Jörans-
grupp, af J. RoosvAL. — Et norsk billedteppe fra Båhuslen, af H. Fett. —
^ Ehuru denna årgång af »Meddelanden» icke utkom förr än år 1903, har den
samma upptagits i ofvanstäende förteckning, som för öfrigt endast omfattar t. o. m. år
1902 utgifna arbeten.
Digitized by
Google
ABBBTBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 135
Svenska allmogedräkter. 2. En smålfindBk folkdräkt fr&n 1830-talet, af
P. G. ViBTRAND. — Meddelanden om skråafdolningons i Nordiska museet
arkiv, af G. Upmark. — M. ro. Pris: 4 kr.
Symbolake figurer i Nordiska museet. Af B. Mejborg. 20 sid.
Stockholm 1889. Pris: 50 öre.
Särtryck ur Meddelanden frän Samfundet för Nordiska mu-
seets främjande 1887.
Program för en byggnad åt Nordiska museet i Stockholm. Med
tvänne kartor. 8 sid. Stockholm 1883.
Programm zu einem beabsichtigten Oebftude tar daa Nordische
Museum in Stockholm. Mit zwei Karten. Zweite Auflage.
Stockholm 1883.
Programme pour la construction d'un édifice destiné au Musée du
Nord å Stockholm. Avec deux cartes. Deuxiéme edition. Stock-
holm 1883.
Program of a designed building fbr the Northern Museum in
Stockholm. With two maps. Stockholm 1883.
Saga. Minnesblad frän Nordiska museet 1885. Under redaktion af
Ann Charlotte Edgren, A. Hazelius, N. Linder och B. Meijer
(för texten) samt V. Andrén och C. G. Hellqvist (för illustra-
tionerna). Med talrika vignetter, teckningar och planscher. 2 nppl.
IV. 48 sid. Stockholm 1885. Pris: 2 kr. 50 öre.
Bana. Minnesblad frän Nordiska museet 1888. Utgifyet af A. Haze-
ijus. Illustrationerna under öfvervakande och ledning af V.
Andrén. Med tvä kromotypier samt talrika vignetter och teck-
ningar. IV. 69 sid. Stockholm 1888. Pris: 4 kr.
ATbildningar af förem&l i Nordiska museet äfvensom af nordiska
ansiktstyper, klädedräkter och byggnader, af hvilka teckningar
förvaras i Nordiska museets arkiv. Utgifna af A. Hazelius.
Af fOrsta bandet hafva utkommit:
F^åta häftet Småland. 12 planscher med 53 träsnitt. Stockholm
18SS. Pris: 1 kr. 50 öre.
Digitized by
Google
126 ARBBTBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
Ändra och tredje häftena. Island. 20 planscher med 108 trisnitt
Innehåll och upplysningar meddelade af R. Abpi. Stockholm 1890.
Pris: 3 kr.
Fjärde och femte häftena, Syenslui byar och grårdar. 16 planscher
med 6 ljustryck, 35 etsniogar och en karta. Innehåll och upplysningar
meddelade af G. Améen. Stockhohn 1892. Pris: 3 kr.
Sjätte och sjunde häftena. Spetsar. 6 planscher i ljustryck. Lme-
håll och upplysningar meddelade af Inqeborg Pstbslli, f. EkbtbX. Stock-
holm 1892. Pris: 3 kr.
Das Nordisohe Museum in Stookholm. Stimmen aus der Fremde.
Als Beilage: Fiihrer durch die Sammlungen des Museums. Mit 37
Illustrationen. 122 Seit. Stockholm 1888. Freis: 2 Kr.
Korske jordfundne oldsager i Nordiska Museet i Stookholm. Af
I. Undsbt. Med 2 plancher. 43 sid. Ohristiania 1888.
Särtryck ur Ghristiania VidensJcabs-Selskabs ForhandUnger
1888. No. 2.
F^rer duroh die Sammlungen des Nordisoben Museums in Stock-
holm. Herausgegeben von A. Hazelius. Mit 89 Illustrationen.
50 Seit. Stockholm 1888. Freis: 75 öre.
Guide au Musée du Nord å Stookholm. Fublié par A. Hazbuus,
Traduit par J.-H. Kramer. Avec 5 plans et 89 illustrations.
54 p. Stockholm 1889. Frix: 75 öre.
Guide to the oolleotions of the Northern Museiun in Stookholm.
Fublished by A. Hazelius. Translated by Isabbl C. Derby.
Witb 5 plans and 89 illustrations. 52 p. Stockholm 1889.
Frice: 75 öre.
Handlingar ang&ende Nordiska museet. Utgifna af A. Hazelius.
Stockholm (1880) 1890—1900.
1. Dr A. Hazelii Ofyerlåtelsebref af den 18 april 1880 samt Hor-
diska museets stadgar. 8 sid. Pris: 25 dre.
2. Nordiska museet infOr 1890 Ars riksdag Jämte ett par sta-
tldlga uttalanden i tidningsprässen. 56 sid. Pris: 50 öre.
3. Titterhetsv historie- och antikyitetsakademien emot Hordiika
mnseet 1886. 21 sid. Pris: 25 öre.
4. Nordiska museets tjugufemårsminne 1878—1898. 127 sid.
Pris: 2 kr.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 127
Af detta arbete har af ven utkommit en praktiipplaga. Pris: 3 kr.
5. Nordiska museet inf9r 1900 års riksdaiT J&mte någrra gamti-
digra uttalanden i tidningrsprftssen. 99 sid. Pris: 1 kr.
Förslag till byggnad för Nordiska museet. 15 ljustryck efter de af
arkitekten prof. I. O. Clason utarbetade ritningarna, samt upp-
lysande text. Stockholm 1891. Pris: 10 kr.
Skansen. Friluftsmuseet å Eongl. Djurgården. 3kildradt och be-
skrifvet af H. A. BiNG. Andra fullständigt omarbetade och till-
ökade upplagan. Med 28 illustrationer. 115 sid. Stockholm 1897.
Samson & Wallins förlag. Pris: 1 kr. 50 öre.
Toner l^n Skansen. Svenska folkmelodier och dansar, för piano
upptecknade af F. Sundling. 12 sid. Stockholm 1893. C. Gehr-
mans musikförlag. Pris: 1 kr.
Trftsniderimönster i allmogestil» hemtade ur Nordiska Museet i
Stockholm. Af V. Oldbnburg. 250 motiv från 16-, 17- och 18-
hundratalen jemte deras användning å gamla föremål. Utgifvet
med understöd af svenska staten och Nordiska museet. 32 plan-
scher i ljustryck jämte text. Stockholm 1893. G. Ohelius' för-
lag. Pris: 10 kr.
Vår. Minnesskrift från Skansens vårfest. Utgifren med anledning
af vårfesten 1894 af H. O. Wieselqrbn. Med vignetter, teck-
ningar och planscher. 32 sid. Stockholm 1894. Pris: 2 kr.
Karta öfVer Skansen» Bredabliok» Lejonslfttten ooh Framnäs å Eongl.
Djurgården. Upprättad af O. E. Dahlman. Andra upplagan,
öfversedd 1897. Med vignett af J. Kronberg. Pris: 50 öre.
Bilder trka Skansen. Skildringar af svensk natur och svenskt folk-
lif, under medverkan af flere författare och konstnärer utgifna
af A. Hazelius. H. 1 — 12. Med 35 planscher i kromotypi- och
autotypitryck jämte åtföljande text. Stockholm 1896 — 1899.
Plansch- & Litteratur- Aktiebolagets förlag. Pris: 2 kr. för
hvaije häfte.
Första häftet. TJpp till Skansen! Af F. Holmgrbn. — Bollnässtu-
gan, af V. Engelkb. — Eyrkhultstugan, af H. A. Ring.
Digitized by
Google
128 ARBBTBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSBBT.
Ändra häftet. På f&bovallen, af J. Nobdlandbb. — Från HåsjoBta-
pelD, af H. Samzbuus. — Bredabliok, af C. Lundin.
Tredje häftet, Räfvar på SkanseD, af E. Hammab8T£DT. — Högrto^
från Mora, af P. Vistband.
Fjärde häftet. Skansens vargar, af G. Kolthoff. — Eolarkoja fiin
Småland, af G. Sohbödbb.
Femte häftet. En kortar efter ren, af H. Samzeliub. — Lapplagret
på Skansen, af F. Svenonius.
Sjätte häftet, Hfillestadstapeln, af A. Bjöbkandbb. — Laxbrostugan,
af L Abpi.
Sjunde häftet. Från Bredablick, af J. Böttiobb. — Skansens renar,
af A. Bbhm.
Åttonde häftet. Fatburen från Björkvik, af S. Ambbosiani. — Sten-
stugan från Jämshög, af C. M. F9B8T. — Jödde, af K. P. Bosén.
Nionde häftet. Karolinernas läger, af C. Hbllstböm. — Skiss frio
Skansen, af A. T. Gbllbbstbdt. — Vinterbild från Skansen, af H. Sah-
ZBLius. — Ett besök i Oktorpstugan, af O. Hbbmblin.
Tionde häftet. Skansens svanar, af Helena Ntblom.
Elfte häftet. Forsfärder, af F. Svenonius. — Skansens björnar, af 6.
SCHBÖDBB.
Tolfte häftet. John Ericssons arbetsrum. — Valborgsmässoeldar, af
E. Hammarstedt. — Drottning Kristina såsom jägarinna, af C. U. Palm.
Das NordiBohe Museum und Skansen. Von L. Passarqb. Separat-
abdruck von L. Passarge's Årbeit: Schtoeden. Fahrten in Schm-
den, besonders in Nordschweden und Lappland (Berlin 1897,
Fontane & C:o). 16 Seit. Stockholm 1897. Preis: 35 öre.
Af denna uppsats hafva utkommit en svensk och en engelsk
öfversättning:
Nordiska museet ooh Skansen. Af L. Passarqb. Stockholm 1897.
15 sid. Pris: 25 öre.
The Northern Museum and Skansen. By L. Passarge. Translated
by D. O. Bell. Stockholm 1898. 16 sid. Price: 35 öre.
Bin eigenartiges Museum tar Natur- und Völkerkunde. Yon W.
KoENiG. Separatabdruck von W. Koenig*s Aufsatz in der illu-
strierten Familien-Zeitschrift Universum, (XIII. Jahrg. H. 21.
Leipzig 1896, 1897. Drack und Verlag von Ph. Reclam jun.)
16 Seit. Stockholm 1898. Preis: 35 öre.
Digitized by
Google
AKBEXBN^ SOM AN6Å. NOBBISKA IfUSEET. 429
Binglekar. på Skansen. Utgifna af Nordiska musbs?. .Stockholm 1898.
34 sid. — Andra nppL Stockholm 1901. 52 sid. Pris: 50 öre.
Bytmiska koraler Ar&n H&sjöstapeln på Skanaen. Af Q. Btström.
Program 1—8. Stockholm 1900. Pris: 10 öre st
Småtryok, litgifiia i samband med basarer ooh fester till förmån för
Nordiska museet. 1. Prolog vid Sällskaps-Spektakleo å EuDgl. stora
teatern den 15 och 18 mars 1879 till förmån fÖr Skandinavisk-etnografiska
samlingen, af C. D. af Wirsbn. — 2. Till bazaren for den Skandinavisk-
etnografiska samlingen den 20 mars 1879, af 'F. Holmgren. — 3. Till
Nordens qvinnor. Vid hasaren till förmån för Nordiska museets byggnads-
fond i Arvika den 11 augusti 1884, af F — F. Pris för 1 — 3: 36 öre.
Småtryok, utgifha i samband med Skansens fester: 1. Allmän Kun-
görelse om Skansens Vårfest 1893. 3 uppl. — 2. Ordning vid H. M:t Konung
Gustaf III:s marknadsfärd. — 3. Majsång på Skansen, af C. Snoilskt. —
4. Sommarkväll på Skansen^ af C. D. af Wibsén. — 5. Vallgossens Visa,
af Z. ToPELius. — 6. Grustaf Vasas krona. I Uppsala domkyrka. Af A. U.
BÅJLth. — 7. Drottningens Juvel, af N. F. Sander. — 8. En helt ny,
ganska märkelig ooh lufttig Visa om Vårens och Sommarens Herrlighet på
Skansen, af Fbithiof Östgöte. — 9. Tre Gammaldags Visor, af G. Fbö-
DiNO. — 10. Maj-visa, af Augb Speleman. — 11 « Klockor på Skansen,
af M. BoLANDER. — 12. En splitter ny, mycket nöjsam och eftertänkelig
Tisa, af en SmIlandsgossb ifbIn Bbocesvik. — 13. Sverges Skans. Ett
ord om och till Svenskame, af Hblbnb Ntblom. 16 sid. — 14. Hur
tankarna komma och gå. Intryck från Skansen, af G. af Geijebstam.
Med 13 teckningar af D. Ljungdahl. 12 sid. — 15. Skansen och foster-
ländsk geografiundervisning, af Alfb. D — N. Särtryck ur Svensk Lärare-
tidning. — 16. Nordiska Museets frikostige donator Herman Frithiof
Antell. Miunesteckning af F. Lindbbbg. 8 sid. — 17. En ny märk-
värdig Historia om Kloka Stina i Karshult. — 18. Alhnän Kungörelse
om Skansens höstmarknad 1893. — 19. Majmånads visa. Efter tryckt
exemplar upplagd. — 20. Skansens vårfest 1894. 2 uppl. — 21. En
mycket Ijufvelig och lustig Visa om JÖddes besök på Skansen. Diktad af
honom sjelf. — 22. Program vid nationalfesten den 6 juni 1894. —
23. Gustaf Adolfsdagen på Skansen den 9 december 1894, af F. Holm
qbbn. — 24. Skansens vårfest 1896. — 26. Skansen, af Nonny Lund-
bebo. — 26. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 juni 1896. —
27. Program vid Skansens vårfest 1896. — 28. Skiss från Skansen, af
A. T. Gellbrstedt. — 29. Håsjöstapeln, etsning af R. Haglund. —
30. Porträtt af Emanuel Svedenborg, ljustryck efter oljemålning af P.
9
Digitized by
Google
180 ARBETBN, BOM ANGÅ NORDISKA MUSBST.
Krafft d. t. — 31. Program vid nationalfesten på Skansen den 6
juni 1896. — 32. Program vid Skansens v&rfeet 1897. — 33. En sann-
saga på Skansen, af Lea. — 34. Brefkort med utsikter och motiv från
Skansen. 15 st., utförda i färgtryck och ljustryck. — 35. Skansens vår-
fest 1898. — 36. E* wisa öm kwennfölka, töcka söm di ä\ dektad su
en smaulandspojk. — 37. Program vid nationalfesten på Skansen den 6
juni 1898. — 38. Program vid festen till hogtidlighållande af Nordiskt
museets tjugufemårsminne. — 39. Skansens vårfest 1899. — 40. Ki-
tionalfesten på Skansen den 6 juni 1899. — 41. Sagospelet på Skanseo
hdsten 1899, af I. Arpi. — 42. Vårfesten på Skansen 1900. — 43.
Nationalfesten på Skansen den 6 juni 1900. — 44. Midvintersf esten i
Skansen den 16 februari 1901. — 45. Vårfesten på Skansen 1902. ->
46. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 juni 1902.
Priset för en hvar af dessa småskrifter är 10--25 öre.
Om alla köpas samtidigt, erhållas de för 8 kr.
Nordiska museets atstållning af svenska allmogedrftkter 1902. Ut-
ställniDgen anordnad ocli katalogen affattad af P. G. Yistrand.
10 sid. Stockholm 1902. Pris: 25 öre.
Nordiska museets utställning af väfda tapeter 1902. UtställniDgen
anordnad och katalogen affattad af J. Bottiger. 106 sid. Stock-
holm 1902. Pris: 50 öre.
Handlingar rörande installationen i Nordiska museets nya byggnad,
bilagda nämndens protokoll af den 24 april och 6 maj 1902. 50
sid. Stockholm 1902.
ICinnespenningar, präglade vid olika tillfällen*
1. Minnespenning öfver Skansens vårfest 1894. Graverad
af Lba Ahlborn. 7:6 storleken. Aluminium. Pris: 50 öre.
2. Minnespenning öfver Emanuel Svedenborg. Åtsidan efter
en af P. H. Lunbörbn graverad stamp, tillhörig Kungl. Veten-
skapsakademien; frånsidan graverad af Lea Ahlborn. 7:e stor-
leken. Silfver (pris: 8 kr.), brons (1 kr.) och aluminium (50 öre).
3. Minnespenning öfver Artur Hazelius. Graverad af Adolf
Lindberg. 18:e storleken. Brons. Pris: 5 kr.
Digitized by
Google
Antal besökande i Nordiska museet-
Nordiska museets samlingar voro under är 1902 besökta af
554,235 personer, af hvilka 305,058 betalande och 249,177, som erhållit
fritt tillträde.
De besökandes antal under arets särskilda månader har utgjort:
Januari 10,663
Febrnari 11,868
Mars 23,421
April 47,702
Maj 48,740
Juni 106.186
Juli 93,982
Auguati 88,372
September... 57,376
Oktober 31,152
November 22,733
December 12,140
Summa 554,23»
Sedan museets öppnande har de besökandes antal varit följande:
!
Betalande.
Icke
betalande.
Snmma.
1
1873 (från den 24 okt.)
1874
2,042
18,548
22,012
29,325
19,019
22.695
11,833
15,452
20.862
165
1,467
1,483
1,960
1,661
3,245 .
1,335
943
908
2,207
20,015
23,495
31,285
20,680
25,940
13,168
16,395
21,770
' 1875
1876
; 1877
1878
■ 1879
' 1880
1881
Öfverföras
161,788
13.167
174.955
Digitized by
Google
132
ANTAL BESÖKANDE I NORDISKA MUSEET.
Öfverfördt
1883
1884
1885
1886
1887
1888
1889
1890
1891
1892
1893
1894
1895
1896
1897 ,
1898 :.
1899
1900
1901
1902
Snmma
Betalande.
161,788
18.505
21,986
22.970
18,927
15,992
14.215
12,754
14.506
19,863
27,242
107,731
228,621
236,531
255,295
261,010
607,484
429,746
417,639
473,480
307,326
305,058
3,978,669
Icke
betalande.
13,167
515
554
940
1.036
878
6.856
3,441
1,063
1,023
1,926
5,914
7,245
17,272
16,361
12,804
15,124
16,573
16,561
34,402
249,177
675,367
Snmma.
271,656
273,814
622,608
446,319
434,200
507,882
559,861
554,235
174,956
19,020
22.540 I
23,910 ;
19,963 ;
16.870 i
21.071 i
16,195 I
15,569 I
20,886 I
29,168 I
113,645
235,866
5,654,036
Ifrån museets öppnande den 24 okt. 1873 till och med den 31
dec. 1902 hade altsä det samma varit besökt af 5,654,036 personer,
bland hvilka 675,367 erhållit fritt tillträde.
Digitized by
Google
Ur Nordiska museets räkenskaper
för år 1901.
Af Yetenskapsakademien ntsågos den 8 januari 1902 samt 8
april 1903 till revisorer att granska museets räkenskaper och för-
valtning för 1901 professorerna J. Eriksson och E. Fhragmén samt
med. doktor G. Zander.
Revisionsberättelsen lyder sålunda:
Till EoDgl. Vetenskaps- Akademien.
Undertecknad e, som af Kungl. Vetenskaps-Akademien blifyit utsedda att så-
som revisorer granska Nordiska Museets räkenskaper för år 1901, få hfirmed,
sedan sifEergranskningen af de vidlyftiga räkenskaperna blifvit genom en af oss
utsedd person verkstäJd, afgifva följande revisionsberättelse:
Inkomsterna under år 1901 voro:
Statsanslaget „ 50,000: oo
Bidrag af Samftmdet för Nordiska Museets främjande ^ 17,025: s 7
6&fyor:
tiU mnseum 22,800: oo
> byggnadsfonden , 181: 76
> Johan August Hazelii fond 25,000: oo
> Artur Hazelii fond af d. ^/n 1901 500: oo
» Artur Hazelii monumeutsfond 11,000: oo
> Skansen 20,962: 87
> Bredablick 8,400: oo 88844: o»
Transport 155,869: 4 o
Digitized by
Google
134 UR NORDISKA MUSEETS RIeENSEAPBR FÖR ÅR 1901.
TnuiBport 155,869: 40
Inträdesafgifter tai samlingarna i staden 4,681: 70
Hvarjelianda inkomster 373: 6i
Afkastning af Antells fond 3,400: oo
Afkastning af fastigheterna N:o 77 och 79 Drottninggatan 8,585: i9
Skansens inkomster:
Inträdesafgifter 146,313: 75
Diverse 42,917: OA 189,230: 79
Bredablicks inkomster:
Inträdesafgifter 3,116: 86
Diverse inkomster 37,283: 14 40,399: 49
Bidrag af Skansfonden 40: 49
Bidrag af Bredablicksfonden 898: 41
Nordiska Museets lotteri 500,000: 00
Räntor 24,938:70
Ökning af bokförda värdet af:
Mnseibyggnaden & Lejonslätten 381,221: «7
Skansen med TivoU 225,000: 00
Samlingen 12,193: 19
Böckerna 508: 14 618,9^: 00
Snmma 1,5474840: 74
Utgifterna under samma år voro:
F5r museum:
Inköp till samlingen 12,193: i»
Inköp af böcker 508: 14
Inköp af inventarier 108: 50
Hyror 15,050: 00
Bränsle 1,812: 76
Belysning 87: 66
Försäkringsafgifter 1,239: t4
Löner 29,714: 8S
Resekostnader 410: 85
Expeditionskostnader 3,873: 68
Lagningar och underhäll 776: 64
Literära arbeten ,9,800: 11
Installationskostnader 2,590: 6S
Räntor 9,407: 18
Diverse utgifter ,. .. 2,516: 78 89^6^9: 96
För Skansen (allmänna utgifter):
Nybyggnader 85,345: 7S
Väganläggningar 19,424: 17
Inventarier 17,316: 18
Lagningar och underhäll 16,021: 04
Löner och arfvoden 23,526: 9%
Anslag och etiketter 1,272: R5
Transport 102,906: 8» 89,689: 86
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSBBTS RÄKBN8KAPBR FÖR ÅR 1901. 186
Transport 102,906: 80 88,639: 86
Bränsle och belysning 12,256: 61
Konserter och fester 53,196: 88
Bergbanan 6,443: 68
Vattenledningen 11,028: 79
Eäntor 8,543: 84
Diyerse ntgifter 19,678: 98 214,060: 18
För zoologiska afdelningen p& Skansen:
Inköp af djur och fraktkostnader 1,351: ok
Djurens bostäder 11,185: so
Djurens föda 21,874: éi
Löner och arfyoden 9,364: 79
Anslag ocji etiketter 638: 06
Medicin och läkarevård 49: ot
Redskap och hvarjehanda 297: 81
Stallet 10,650: 88 55,410: 68
För trädgårdsanläggningen på Skansen:
Inköp af fWJn och yäzter 594: 48
Löner och arfvoden 10,638: 98
Ajislag och etiketter 108: 80
Redskap och hyarjehanda 6,416: 88 17,758: 68
För Framnäs 829: 17
För Orufutställningen 562: 66
För Skånska grufyan 1,824: 76
För Bredablick:
Räntor 109: 88
Andra utgifter 26,538: 78 26,648: 16
Öfyerfördt till följande fonder:
Allmänna fonden 200: 00
Byggnadsfonden 138,824: 99
Joh. Ang. Hazelii fond 25,030: 66
Artur Hazelii fond af d. «>/ii 1901 501: 67
Artur Hazelii monumentsfond 11,000: 00
Reparationsfonden fSr husen yid Drottninggatan 2,041: 96
Pensionsfonden 103: 96 177,702: 86
Minskning af bokförda yärdet af Inyentarier 219: 70
Fastighetsköp och byggnadskostnader:
Inköp af Tiyoli 225,000: oo
Museibyggnaden 381,221: 67 606^1: 67
Årets behåUning öfyerförd till kapitalkonto 356,483; 64
Summa 1,547,340: 74
Kapitalkonto har fQljande utseende:
Behållning yid årets böljan 1,709,132: 14
Behållning för år 1901 356,483: 64
Summa 2,065,615: 78
Behållning vid årets slut 2,065,615: 78
Digitized by
Google
1S6 Ult NÖRDIS1CA MUSBSTS RrKBNSXAPBR 9ÖR 1r 1901.
Tillgångar och skalder vid 1901 års slut innehåUes i nedanstäende öfverdgt:
Aktiva :
Samlingarna (inköpspris för efter 1879 inköpta föremål)..., 364.666: 96
Böcker (inköpspris för efter 1880 inköpta böcker) 10,188: n
Inventarier 32,492: i4
Mnseibyggnaden å Lejonslätten 1,820,.^: 8i
Egendomen N:o 77 Drottninggatan (inköpsTärde) 145,465: fio
Egendomen N:o 79 Drottninggatan (inköpsvärde) 146^: so
Skansen (inköpsvärde):
Öfre Skansen 25,000: oo
Nedre Skansen 60/X)0: oo
SevUla 38,000: oo
Tivoli 225,000: oo 338,000. oo
Bredablick (inköpsvärde) 100,000: oo
Aktier och obligationer:
Aktier i Gäfie-Dala järn vägsaktiebolag (inköpta till kr.
99,820: oo) 95,000: oo
Teaterbyggnadskonsortiets premieobligationer af 1889, 50
st., inköpta å 22: 60 '.'. 1,125: oo
En Sveriges Allmänna Hypotéksbanks 4^ obligation af
1880 (nomin. värdet) 4,000: oo
En Svenska statens 3,6% obligation (nomin. värdet) 5,000: oo
TJpplnpen ogniden vinst å Gäfle-Dala aktierna 1,610: oo
Upplupen ränta ä obligationerna 163; »8 106,898: ss
I banker 270,189: is
Fordringar 367,699: 7»
KassabehäUning ..^ 331: 15
Samma 3,702,733: 5i
Passiva:
Skulder:
Skald å egendomen N:o 77 Drottninggatan 85,235: 16
Sknld å egendomen N:o 79 Drottninggatan 85,550: 87
Skald å Skansen 176,000: oo
Skald till dr A. Hazelii sterbhas 133,011: 79
Skald till Samfandet för Nordiska mnseets främjande.... 5,678: o o
Skald till Aktiebolaget Nordiska Kreditbanken 50,183: ss
Skald för obetalda räkningar 57,241: os
Ajidra skalder 13,059: 47 605,959: u
Fonder:
Allmänna fonden 54,872: 47
Herman Fritiof Antells fond 100,000: oo
Joh. Aug. Hazelii fond 25,030: 66
Artar Hazelii fond af d. ^,n 1901 501: 67
Artur Hazelii monumentsfond 11,000: oo
Transport 191,404: 7o 605,959: 14
Digitized by
Google
UR KORDISKA tiU^BÉTS AlEBNSKAPBR FÖR ÄR 1901. 187
Transport 191,404: io 605,959: i4
Ph. Hebbes testamentsfond 750: oo
Reparationsfonden f&r egendomarna N:o 77 och N:o 79
Drottninggatan 22,090: 05
Byggnadsfonden 814,730: 99
Pensionsfonden .; -.... 2,182; 86 1031158: 59
Kapitalkonto:
Behållning 2,065,615: 78
Summa 3,702,733: 5i
Utöfver hvad som omedelbart framgår af ofvan intagna of versikter torde
följande förtjSna nämnas.
Såsom synes bar behållningen å kapitalkonto under året vuxit med kronor
356,483:64 eller från kronor 1,70^,132: 1 4 till kronor 2,065,615: 78. Här-
vid &r att märka att Skansen är bokfördt endast till inköpspriset kr. 338,000: oo,
hvaraf för fivoli kr. 225,000: oo, ehuru under årens lopp betydande kostnader
nedlagts på väganläggningar, nybyggnader och dylikt, samt att inventarier å
Skansen och Bredablick icke upptagits till något värde alls. Vi bifoga här-
nedan en öfversigt öfver de penningbelopp som under åren 1893 — 1901 ned-
lagts å väganläggningar, nybyggnader, djurens bostäder äfvensom för inköp af
inventarier.
Väganlägg-
ningar.
Nybyggnader.
Djurens
bostäder.
Inventarier.
Summa.
1893
13,585: 78
12,645: 89
8,769: ~
11,375: 81
66,417: 18
18,643: 94
13,786: 11
10,072: 50
19,424: 17
14,061: 18
12,307: 76
2,239: 68
24,666: Off
34,552: 7i
19,752: 88
5,432: 80
5,692: 10
25,345: 78
15,914: 59
9,211: 18
3,256: 86
1,196: 80
4,512: 66
4,983: 91
6,972: 89
6,560: 16
11,185: 80
5,680: 96
8,779: 80
8,288: 74
3,070: 05
10,032: 86
5,095: 84
12,674: 19
5,132: 18
17,316: 18
49,242: 88
42,943: 96
22,554: 9i
40,308: 72
115,514: 63
48,475: 88
38,864: 99
27,456: 88
73,271: 88
1894
1895
■ 1896
1897
1898
11899
1900
1901
S:a kr.
174,711: 57
144,041: 78
•3,713: 60
76,0M: 58
458,632: 4i
. ..fc.
På köpesumman fÖr Skansen och Bredablick har under årot afbetalts kr.
96,500: 00. Den å husen vid Drottninggatan hvilande skulden har minskats
med kr. 11,879: 13.
Antalet besökande har under året uppgått till 559,861, hvaraf 553,770
komma på Skansens andel.
Intyg om siffergranskningen bifogas.
Digitized by
Google
188 UR NORDISKA MUSBBTS RÄEBNBKAPER FÖR ÅR 1901.
Museets v&rdehandliQgar hafva vid denna dag verkst&lld inventering be-
funnits i vederbörlig ordning.
Stockholm den 20 maj 1903.
Jakob Eriksson. E. Fhragmén. G. Zander.
Vid siffergranskningen af 1901 års räkenskaper for Nordiska Museet och
Samfundet för Nordiska Museets främjande har någon anledning till anmirk-
ning icke förekommit; alla utgiftsposter hafva vid jemförelse med bilagorna
visat sig vara riktigt verificerade, hvilket hfirmed intygas.
Stockhokn den 9 maj 1903.
b;}. TlUberg.
Digitized by
Google
UB NORDISKA MUSBBTB RIEBNSKAPBR.
139
Till jämförelse meddelas äfyen följande öfyersigt af inkomster
och utgifter från museets grundläggning år 1872 till och med år 1901 :
Museets inkomster.
1873
Stats-
anslag.
Inträdes*
afgifter.
GåfVor.
Bidrag Mn
samfundet
Öft-iga
inkomster.
Summa.
5,000: —
7,600: —
7,600: —
7.600: -
11,600: —
11,600: —
11.600: -
16,000: -
16,000: -
16,000: —
16,000: —
16.000: —
16.000: -
16,000: -
16,000: -
16,000: —
25,000: -
25,000: —
25,000: -
25,000: —
25,000: -
25.000: —
25,000: -
25.000:-
25,000: -
25.000: -
50,000: —
920: 76
8.490: 86
10,242: 89
10,457: 88
8,242: 96
6,939: 88
4,440: 80
6,177: 80
6,262: 80
4,860: 96
6.927: 86
6,820: 80
6,058: 70
4,961: 66
4,860: 86
4,211: 80
4,452: 86
5,581: 06
4,568: 10
8,801: 70
3,501: 90
4,724: 86
5,608: 80
5,242: 06
11,406: 40
12,265: 60
4,158: 90
8,658: 66
4,681: 70
6,896: —
4,284: 47
1,070: —
8,030: —
7,640: 80
1,848: 90
59,311: 08
8,776: 10
742: 64
8,687: 60
16,548: 88
6,618: 08
1,042: 41
5.001: 96
28,219; —
9,718: 60
4,470: 86
20,113: 89
12,255: 19
19,046: 80
13,561: 61
14,822: 64
5,347: 80
534: -
11,539: 78
775: 08
12,734: 41
9,830: 64
22,800: -
6,549: 87
10,910: 68
18,876: 97
16,382: 88
12,691: 87
12.887: 40
8.204: 96
10,633: 88
8,640: 68
9,826: 79
9,811: 88
9,362: 69
9,862: 99
12,327: 08
9,791: 86
9,519: 47
11,443: 60
13,847: 06
14,836: 09
18,275: 86
12,128: 88
16,825: 87
116: 60
206: 80
124: 16
34: -
14: —
8,338: 84
200: 67
955: 66
1.888: 08
1,024: 08
168: 77
5,818: 16
69.056: 80
11,960: 69
4,965: 16
26,949: -
8.593: 87
6,656: 86
7,716: 86
8,891: 70
7,710: 16
6,688: 84
14,550: 89
8,686: 71
8,933: 88
38,965: 18
95,246: 99
4i,693: 01
10,317: 46
7,982: 86
12,979: 98
16,486: 46
21,021: 88
23,297: 16
23,121: 97
76,652: 49
28,058: 88
30,349: -
44,449: 44
62,972: 78
47,488: 80
93,646: 81
46,109: 16
69,067: 88
66,519: 48
42,848: 87
68,162: 08
58,901: 88
66,103: 19
62,100: 60
60,522: 68
60,025: 76
50,906: 86
70,726: 60
91,841: 80
155,415: 66
95,310: 48
104,624: 68
1874
1875
1876
1877
1878
1879
1880
1881
1888
1883
1884
1885
1886
1887
1888
1889
1890
1891
1892
1893
1894.
1895
1896
1897
1896
1899
1900
1901
8:b kr.
9U0,9IIV: — -
108,017: 01
305,150: 40
255,085: 61
388,882: 66
1,024,335: 68
Digitized by
Google
140
UR NORDISKA M0SBBTS RÄEENBEAPBR.
Museets utgifter.
1873
Inköp och
fraktkostnader.
Inredning.
Hyror.
Öfriga
utgifter.
1
Sunma. |
9,250: 99
13,973: 66
8,904: 59
16,595: 89
21,241: 88
5,604: 41
6,976; 85
5,603: 88
7,374; 98
15,639: 76
24,967; 06
20,257: 19
19,445: 64
26,496: 48
26,556: 80
15,642; 67
13,755: 40
15,045: 66
18.249: 56
14,105: 44
23,275; 37
17,270; 88
17,148: 88
11,433; 48
26,404: 86
18,274: 88
12,692: 87
12,633: 55
12.593: 80
3,666: 80
6,692: 80
4,760: 68
3,567; 87
6,462: 48
680; 97
552: 68
780; 86
797: 90
270: 78
6,954; 19
1,311: 80
496; 66
1,236: 51
1,021: 06
921: 68
169: 60
777: 18
960: 58
474; 87
309: 88
783: 89
285: 98
1,574; 89
860; 48
171; 19
68; 65
201; 68
108; 60
2,430; -
2,633: 87
5,916: —
9,350; —
11,600; -
11,600; -
11,550: —
11,275; —
11,125: —
11,275: —
14,775: -
15,200: —
15,200; -
15,200: -
15,802: 08
16,675: —
16,631: 85
16,500; —
16,550: —
16,568: 75
16,775; -
16,812: '50
16,925: -
16,925; —
16,993: 76
17,200: ~
15,925; -
15,500: —
15,050: -
1,876: »0
6,458: 46
7,816; 91
10,949; 08
12,278: 16
20,935; 60
23,838; 99
14,089; 68
16,127; 66
19,960: 68
26,343; 41
22,844; 15
20,798: ii
22,717: 84
26,854: 80
37,701: 08
26,185; 41
29.661; 66
34,674: 88
35,504: 18
39,464; 86
37,352; 76
40,902: 88
43,698; 14
76,018: 01
88,993: so
63,576; 84
48,599; 18
210,484: 86
17.114- 6» 1
1874
28,668; 19
1876
27,398; os
1876
40,462: 19
1877....
51,682: 41 1
1878
38,820: 88 ,
1879
42,918: 46 ;
1880
31,748: 8<
1881
34,425; 89 <
1882
47,146: 16 j
1883
72,039; 66 i
1884. . .
59,612: 54
1885
56.940: 80
1886
65,660: 78
1887
69,234; 84
1888
70,940; 97 1
1889
56,741: 9«
1890
61,964; 44 1
1891
70,434: 9S ,
1892
66,652: 64 '
1893
79,824; 45 1
1894
1895
72,219; 87 1
75,262: 19
1896
73,631: 51
1897
120,277; 04
1898
124,638; 77 \
1899
92,262: i6
1900
76,934: 41 I
1901
238,236: 06
S:a kr.
457,413; 89
46,720: 69
395,052; 70
1,062,705; i^o
1,062,712: 58
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSBETS BIKHNSKAPBR.
14 1
Skansens ooh Bredablioks inkomster.
1891
1892
1893
1894
1895
1896
1897
1898
1899
1900
1901
S:a kr.
Skansen.
20,525: 66
45,954: 88
133,442: 78
117,102: 86
116,490: 15
107,306: 78
234,063: 64
186,555: 81
188,025: 89
173,204: —
210,353: 64
1,531,024: 88
Bredablick.
8,156: 10
11,931: 47
13,400: 44
14,394: 81
15,771: 81
38,029: 98
28,990: 68
29,540: 74
31,950: 64
42,228: 18
234,3113: 80
Snmma.
20,525: 66
54,110: 48
145,374: 80
130,502: 80
129,884: 46
123,078: 08 |
272,093: 68 i
214,545: 89 j
217,566: 68 !
205,154: 64 '
252,581; 77 i
1,765,418: 18 j
Skansens oob Bredablioks ntgi^ter.
1891
Skansen.
Bredablick.
Snmma.
20,240: 11
55,374: 80
125,713: 96
115,239: 95
99,716: 38
136,442: 80
250,243: 67
234,452: 7i
209,133: 65
187,326: 9i
379,425: 86
12,460: 84
16,975: 87
12,674: 80
11,107: 88
10,386: 01
16,284: 70
15,493: 67
17,079: 88
14,443: 58
26,648: 16
20,240: 11
67,834: 54
142,689: 88
127,914: 75
110,823: 70
146,828: 81
266,628: 87
249,946: 88
226,212: 98
201,770: 48
406,074: 08
1892
1893
1894
1895
1896
1897
1898
1899
1900
1901
S:a kr.
1,813,309: 89
153,553: 17
1,060,862: 66
Digitized by
Google
142
UB NORDISKA M0BBBT8 RIEBNSKAPBR.
Inkomster till museets byggnad.
1883
Gifvor.
Basarer, lotte-
rier m. m.
Arrende-
afgifter,
hyror m. m.
Rintor.
Bidrag Mn
Skand. -etno-
grafiska saml.
byggn.-fond.
1
Samma.
1,000: —
__
„__
47: 40
_- —
5,000: —
1
6,047: 40 j
1884
22,882: —
5,248:
55
900: —
547: 69
10,209: 67
39,787: 91 1
1885
1,215: 90
206,828:
06
900: -
1,969: 16
210,913: ij|
1886
720: —
14,066:
87
800: ~
10,515: 66
26,102: 5S|
1887
11,200:
04
868: 75
10,898: 01
22,966: 80 1
1888
580: 84
20,785:
65
955: 50
10,424: 76
32,746: 65 1
1889
11,100: —
—
—
373: 88
8,820: -
20,293:83 1
1890
4,000: -
—
—
422: 69
8,820: —
13,242: 69 1
1891... ..
—
—
434: 49
7,262: 50
8,300: —
15,996; 99 1
1892
» 6,875: -
—
—
258: -
5,800: -
35.545: 89
48.478: «,
1893
10,000: -
—
—
250: -
4,218: 17
50,000: —
64,468: if i
pl894
2,000: -
—
—
250: -
2,235: -
30,000: —
34,485:-
1895
1,000: —
—
—
6,728: -
7,728:-,
1896
6: 40
—
—
> 36,513: 89
36,519: €9 1
1897
—
—
75: -
75:-'
1898
58,371: 84
220,931:
18
279,302: 97 ,
1899
1,000: -
420,009:
99
421,009: 99 ;
1900
268,292: 8i
484,977:
90
753,269: 61
1901
S:a kr.
181: 7«
522,455:
86
522,637: u'
389,226: oö
1,906,502:
85
49,776: 45
71,510: 95
139,054: 96
2,556,071: >6,
* Häraf gåfvor i materialier kr. 5,860.
* Häri äro inräknade kr. 35,483: 89, motsvarande kostnaden för af allm&DDa
konst- och indnstrintstäUningen nnder år 1896 nedlagdt arbete ä byggnaden.
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUBBBT8 RIKBNSKAPRR.
143
Utgifter för museets byggnad.
1883...
Tomtens
fOTVårf.
För-
beredande 0.
■lim. nt-
gifter.
Byfcgnads-
kostnader.
Arkitekt-
kostnader.
Tomt-
afgifter,
skatter
oek dyl.
Hvarjeh.
atgifter.
Samma.
5,000:-
, __
1,668:71
6,668: 71
1884...
10,209: 67
419: 80
634:86
11,264: 88
1885...
3,000:-
487:86
369:-
3,856: 26
1 1886...
3,480:-
463:84
694:47
4,637:81
1887...
465:47
931: 67
1,397:14
1 1888...
3,000:-
137:-
763:97
199:80
4,100:17
1889...
2,300: —
27,680: 89
614: 89
734:83
31,329:61
! 1890...
2,063: 18
4,014:-
779:46
6,856: 68
1 1891...
4,037:71
7,157: 24
8,174: 08
746:78
10:-
20,125: 76
1892...
2,115: 86
83,210: 91
7,856: 98
815: 06
106:60
94,104:10
! 1893...
2,043: 85
140,481: 86
7,691: 77
791: 16
51:47
151,059:-
1894...
125: —
104,658: 88
4,778: 98
1,309: 95
422:81
1 111,295:02
1895...
75:-
110,391: 89
3,092: 97
1,055: 89
728:82
115,342: 87 1
' 1896...
66,377: 98
479: 88
1,052: 60
367:88
168,277:091
: 1897...
20,018: 85
611: 07
1,151: 08
198: —
21,978:46
1898...
76,092: 98
4,974: 44
1,356: 40
308:28
1 82,732: -
1899...
285,488: 74
8,183: 78
1,999: 80
940: 82
i 296,612:09
' 1900...
386,455: 48
14,896: 89
2,357: 66
3,968: 70
407,678:16
1901...
1
857,415: 87
16,889: 7»
2.294: 46
4,622: 09
381,221: 67
S:skr.
I3,2M:67| lf,2M:66
l,M5,564:46
86,643: 87
18,623: 86
16,656:61
1,820,536: 81
Utom of van nftmda atgifter har af byggnadsfonden utbetalats för mnseifSrem&lens
installation i mnseibyggnaden:
under 1898 381: 76
» 1899 2,398: 05
> 1900 1,129: 26
» 1901 2,590: 68
Summa kr. 6,466: 68
^ Af upplånta medel utgingo häraf kr. 2,357: 80.
Digitized by
Google
144 UR NORDISKA MUSBBTS RIKBNSKAPSR.
Summan af så väl museets som Skansens, Bredablicks och
museibyggnadens inkomster under åren 1872 — 1901 uppgår till
5,931,545 kronor 63 öre samt utgifterna under samma tid till
5,540,967 kronor 66 öre.^
^ Ofvan n&Bida inkomst- och ntgiftsnmmor anderstiga sammanlagda beloppet af
hvad i de särskilda tabellerna öfyer dels mnseets, dels Skansens och Bredablicks samt
dels maseibyggnadens inkomster och utgifter upptagits. Detta fSrh&llande är bero-
ende därpå, att det dfverskott eller den brist i inkomster, som f5r de särskilda ireo
uppkommit enligt räkenskaperna för Skansen och Bredablick, öfverförts & mnseeta
konto och sålunda ingår så yäl i museets som i Skansens och Bredablicks tabeller.
Digitized by
Google
2.
10
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Nordiska museets
pergaments b ref
från tiden före år 1600^
med angifvande af innehållet förtecknade
af
JOH. AX. ALMQUIST.
Xr 1. Aiikrii8t den 29 jani 1367.
Xorska. Orig. på perg.
Sigurdr Nickollason i Aukrust och Peter Sigurdrson göra kunnigt, >at rait
varom j Anknist Petes meso dagh a xij are rikis okars vyrdulex herra Hakonar
Xorex knngs* och kommo då öfverens rörande det, som den sistnämde egde
på Lom. Brefntfärdarne besegla.
Sigillen borta. Ena nedre hörnet af brefyet är bortrifvet.
Tryckt i Dipl Norv., D. 15: 1 (1896), s. 24. — N- M. 40.820 b.
Nr 2. Västervik den 4 nov. 1380.
Své^nska. Orig. på perg.
»Thyrgils Genie oc Katerin hans husfrw:» bekänna sig hafva »giort msedh
<'erlikom oc wselbornom månne Bo Jonssonn drozstae i Swerike eet laghlikit oc
^ Medtagits har dess ntom en pappershandling (se nedan nr 19), museets enda
arknnd af detta slag frän medeltiden.
Digitized by
Google
148 NORDISKA MUSEETS PERG AMENTSBREF.
skselliket jordha kep oc godza«, i så måtto att de applåtit honom »Tbyrgilssa
godz tio alna jordh innan Eek och Katerine godz innan enne fiserdhangx alin
minna sen tolff alna jordh innan Maem innan Vesterwika sokn oc halff tionda
alin jordh i kirkiobynom i Hallingaberghom i Thyust i Lynkepungx biscops-
deme^ »före thry hundradha marker swenska paeninga swa got mynt at sei
marker gera ena ledhugha mark», hvilka penningar de uppburit. Noggranna
straflFbestämmelser äro införda i fall af köpets återgång. Thyrgils själf be-
seglar jämte herr Niclis, prost i Västervik, hvarjämte stadens insegel vid-
h anges brefvet. »Datum in Vesterwik anno domini mccclxxx sabbato proximo
ante festum beati Martini in testimonium premissorum».
Sigillen borta. — N. M. 75.522.
Nr 3. Tasterrekarne härads tingsställe i Tambo sn den 4 mig 1400.
Svenska. Orig. på perg
»Haemingh Lauerinsson, wndir haerasheffdinger ij Wsesterrsek», gör veterligt,
att år >m° quadringe[n]thesimo feria tercia post [festum] apostolorum Philippi
et Jacobi apa Tumbo» fastade Ragnildber Anundadotthir Santa i Ekeby alt
det »hon seftir sin fadhir serfdhe ij hus ok i jordh ok allom tillaghom ij
forrda Ekeby for x mark pseningga, ithem i Solum v pieninge landh ij Skt'-
linge for ij mark.» »Thsesse waro fastar: primo Filipus i Thselstom, Thorstin
i Ludby, Salue i Aby, Paetar i Skyby, Laue i Arby, Laue i Stenby, Paetar i
Gridby, P8e[tar] i Ekeby, Arnoluer i Bolastom, Laue i Gridhby, Olauer i
Bondhilom[?], Niclis Jonsson». Brefutfärdaren beseglar.
Sigillet borta. — N. M. 29.573 a.
Nr 4. Tasterrekarne härads tingsställe i Tnmbo sn den 6 noT. 1408.
Svenska. Orig. på perg
iErnoluir i Baeristom gör veterligt, att då han höll ting i Tumbo »a
rettom tinxstadh arom septir Guz byrdh m^ cd" octauo tysdaghin for Sancta
Martins dagh, tha fastadhe Joan Anundsson Santa i Ekeby swa mykit, som han
septir syn fadhir aerffdhe i fonda Ekeby», och »for:de Sante i Ekeby gaff
for:da Joan Anundsson j öris jordh i 0stra Skyollunghe nordarsth i akrenom
ok ena fly k i södra akrenom ok en akir j nordra gerdeno ok en tegh j
enghine ok heter Bodha tegh ok eth ortwgh landh jordh i Vestra Skyollunghe,
en hesth swa godh som vij mark ok ena koo swa godh som ij mark>. »Thesse
waro fasta ther thil: Ingeual i Tybbele, Joan i Ekeby, Dan ibidem, Peter i
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PERG AMENTSBREF. 149
Hakastom, Raguallir i Stenby, Jenis i Smydaby, Lanrens i Borsoknom, Lau-
rens i Fselaby, Jacop i Reighallum[?], Ingemar i Oppaby, Olaair ibidem,
Torbem i Kununghxöö sub sigillo domino Laurencio Vlfsson milite [sic] me
ipso non habente.>
Sigillet borta. — N. M. 29.573 b.
Xr 5. Skara den 15 ang. 1413.
Svenska. Orig. på perg.
Tharne Skythta ok Ingeborgh Jenissa dothter sälja till riddaren Gezstaff
Magnnsson, lagman i Västergötland, »Asbrandztorp i Asaka sokn, en gardh i
siaelfao Asaka, en gärd i Gypsaas, en gärd i ^ssinge sokn ok Kroksthorp
ok Krokstborps kuaern i sama sokn ok haeradbe for ij^ mark swenska pse-
niga». »Datum Skarom anno domini m"* cd° xij ipso die assumpcionis beate
Marie virginis».
Sigill: 1. sköld ntan hjälm, med ntpl&nadt inneh&ll ; omskrift: . . H0R ;
2. sköld med två otydliga figurer (Lilliehök?); omskrift: S. INGHIBORGH
lONISDOTHlR; 3. och 4. borta: 5. klnfven sköld ntan hjälm m. half lilja i h.,
tY& snedbjälkar i v. fältet: 6. sköld ntan hjälm (schackratad spets nedifrån).
Tryckt of C. Silpvbestolpe i Sv. Dipl fr. o. m. 1401, D. 2, b. 534,
efter en af B. £. Hii.debuand verkstäld afskrift af en kopia i Linköpings
bibliotek, som dock företer flere fel mh saknar uppgifter om sigillen.
Nr (>. Utan ort omkring den 2 febr. 1413.
Strnska. Orig. på perg.
Haquin Sonasson erkänner sig hafva sålt »skselekom månne Andres Klse-
matson allan min segbo deel tbet jordh aer j Kind, hwar bon hselst ligger i
FiapIIam i Wardhanses sokn fsemta delin i allum bynum, i Sandwiik i samw
sokn \1j alna jordh, i Tbyrnewik i Tiserstadha sokn thre pseninger afradb,
i Kropfallum i samw sokn een pseningb til afgiseld, for xiii marker.» »Thenne
jordh war lagh lyst och sta^din och laghleka oppa satto hseradzthingge fasto
oppa giwiu medh tolf bolfasta dande msen, swa som aer Adhbiern ij Taewil-
stadhum, Pseter ij Lindenes, Silwsester ij Halstadhwm, Inggemar ij Redhsta-
dhwm. Aste ij Albosaeter, Niclis ij Siosaeter, Matbis Liwfwo, Niclis Siggason,
Josse Fiskare, Inggemwnder ij Draetingge, Sigge ij Sonabodhum, Joan i
Fiapllum.» Brefutfärdaren beder Gudmund Symonson besegla brefvet, »mapdhan
han sitter ij haeradz hefdhingga stadb a Boo Knwtsons weghna». »Datum anno
domini m** cd^ xiij circa festum purilicacionis beate virginis.»
Fragment af sigillet, som visar en båt(?) i sköld, omskriften nött. — N. M
41.114 b.
Digitized by
Google
150 NORDISKA MUSEETS PEROAMENTSBREF.
Nr 7. Bobergs härads tingsst&Uc den 27 juni 1414.
Svenska. Orig. på perg.
»Erik Dansson, hseradzdom hafwande i Bobergxberat wppa SBrleks man^
waeghna herra Fikka fan Wizens riddara», gör kunnigt, att han ransakat an-
gående »ena tompt i Kullom liggiandes, som Pethar Jonsson oc Magnus
Joanson wppa kserdbo a rsepstomen i Stheninge. Tba eptir raette ransakan,
ther nsempden ransakadbe roet mik, ok Holmstens Jonssons godbo breff oc
bans twem swornom witnom, som waar Bfienct Kasawalder ok Andris Petberson,
|~o]k naempden eptir tberra edbom, dampdes tbet stadbict oc faast. som Joan
Holgerson bafdbe lagblica fangit i konung Magnussa dagbum.» >Tby> dömde
brefutfärdaren »tbet stadbict oc faast widber Holmsten Jonson oc bans arfua
stadbugt oc faast widberblifua». I nämden sutto: Nisse Olafson, Pa?tar
Botofson, Hakon Karlson, Bonde i Espelundbs, Magnus i Asmunstadom, Olaf
i JEbbatorpe, Joan Bruse, Inggemar i Walstadom, Joan Hakonson, Hakon
Bseyinctbson, Nisse Jaeppason, Nicbils i Broby. »Scriptum Bobergb anno do-
mini m** cd' xiiij feria iiij proxima in festum apostolorum Petri et Pauli.
Brefutfärdaren beseglar.
Sigillet borta. — N. M. 62.551.
Nr 8. Simtuna härads tingsställe före den 25 jan. 1415.
Svenska. Orig, im perg.
»Erik Gregersson i Tibbele, vndbe baeridz beffdinge i Simbo hsersdbc a
serlix mans waegne Gregers Diaekine i Hunnungaby», gör veterligt, att »arum
aepter Gudz berdh m' cd" oc tby xvde oc a tbaen tingx dagin naest war for
S:te Pawls dagb, tba war [bustru] Cristin i Tibbele i Torstunt^ sokin a waro
tingbe^ ocb upplät »Sona i Bodom j ertigb landb jordb i Byttabodom i
Trebop] sokin for x ere pseninger, xiiii ertiger nsemaren sedra landet ocswa
tbe forma ortigb.» Fastar voro: Olaflf Andersson i Gaeltombergb, Olaff Stoor.
Lasse Karlsson, Ragwell i Skenastb, Laurens i Hoberge, Pbilippus i Brunby,
Mattis i Tuna, Gregers i Issaby, Niclis i Kogby, Anders i Herwistnm, Olaff
Eriksson, Jenis i Maedilby. »Tbsesse waro vidher waro raaen til tbetta ktwph:
Mattis i Buisbodum, Baeinct i Byrytomtom.» Brefutfärdaren beseglar.
Sigillet bortfallet. — N. M. 15.939 a.
Jfr nedan nr 10 och 11.
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PERGAMBNTSBREF. 151
Nr 9. Berge den 27 april 1419.
Norska. Ortg- på perg.
»Peter Gudhulfssnn, prester ha Tinne ha {»selamorkkense ha Berghe er
ligghser hii Mselssokn ha Tinne, Halgrimer ^olleifssnn, Gunner Samundhsesun,
lohgreto men hii sama stadh», intyga, att Olaf Tomassuns söner, som nppräknas,
emottagit mansbot af deras faders uppr&knade banemän och »var ^esse satmaall
giordher a midnikudaghin neest ettir Niculos messn dagh». Brefutfärdamc
besegla brefvet, som »giort var ha |>osdaghen neest ettir lillse gangdahen vm
Toret» >ha xxx are rikis yaars vyrdhulix herrse herrse Eiriks msed Guds naadh
Norekx konongx>.
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 5: 1 (1860), ». 370 (nr 529). — N. M. 51.540.
Nr 10. Simtiina hftrads tingsstftlle före den 13 juli 1423.
Svenska. Orig. på perg.
xGreghers Dyekn, bseradzhöfdinge i Symbo hundare», kungör, »at arom
epter Gudz byrdh m^d^^xxiij nesta thingsdaghe före sancte Margarete dagh,
tba war sk8?liken man Nicles Bseltare a satto thinge och kendis openbara
haua saalt och yplatit Jenisse i Sonabodum fira ertiger land jordh i Betta-
bodum widh estra landit före fem marcher peninga och thre era», hvilka han
erhållit. Vid samma tid »sålde Matthes i Bodnm i Suedhui sokn forscrepnom
Jenisse i Sonabodum twa ertiger land jordh i Bettabodum fira ertigei
naermaren estra landit före xxij ere redho penninga», som han uppburit. Fastar
voro: Olaff Stor, Laurens i Fasbernabodum, Olauer i Wirmasseter, Soni i
Brunby, Lasse Karlsson, Olaff Holmbernasson, Erich i Hervistom, Laurens i
Skenastom, Jowan Karlsson i Råby, Biern i Wadh, Olauer sammastadz, Beincter
i Wesby; widheruarumen Beincter i Bertomptom ok Psedher i Hoberghe. Bref-
atf&rdaren beseglar.
Sigillet borta. — N. M. 15.939 a.
Jfr nr 8 och 11.
Nr 11. Simtnna härads tingsställe före den 19 jan. 1437.
Svenska. Orig. på perg.
»Gregers Dyekn, hspradzhefdinge i Symbo hundare», kungör, att »arom epter
Gudz byrdh rocdxxxvij nesta thingx daghen före sancti Henrikx dagh tha war
biskeliken man Karl Olafson a waro satte thinge» och sålde »Erik i Sona-
Digitized by
Google
152 NORDISKA MUSEBTS PERQ AMEKTSBREF.
bodom iiij ortig [land jord] i Bettabodom, } mark narmaren estro landheno
for v marker, ij öre mindre». Fastar voro: »Erik i Wadh, Olaff Stor, Lasse
Bikaramestare, Pedber i Meldistom, Rauaster i Stangby, Mattes i Bryngabodom,
Lasse Jonsson [i] Karlaby, Laurens Erikxmagher, Laarens i Hernistom, Erik
ibidem, Magnus i Råby; widherwaramen Joen i Grensbodum, Claus i Byriatomp-
tom». Brefutfärdaren beseglar.
SigiUet borta.
Brefvet är vidfästadt nr 10. Jfr äfven nr 8. - N. M. 15.939 b.
Nr 12. Sigdal den 13 okt 1438 [?].
Norska. Orig. pä perg
Biörn Ranasson erkänner, att ban och hansbustrn Brynild Sigbiaerna-
dotter sålt »Helga Thormodzsyni balft annatb lopalandh jordar i ofra gardenom
a Wglabergom, som liger i Singadale i Holmbemx sokn» och därför uppborit
betalning. Brefutfärdaren och Andris Bicrnasson, »som ner var then tid
thetta koopp giorth var», besegla brefvet. »Item war tbetta jordakoopp gorth
a Baashem i Singedale, som liger i for:da sokn, manadagin nest epter Brittina
messo dagin anno domini m^ xxx viij » [!].
Sigillen: 1. borta; 2. otydligt. — N. M. 31.566.
Nr 13. [Tstad] den 9 aug. 1442.
Danska. Orig. på perg.
Åldermännen, stolbröderna och alla gillebröderna i St Knuts gille i
Ystad bekänna sig hafva »solt oc afhsend til ewinnelich aghe til S:t£ [!]
Jeghops lagh i Ystedh all then aeghedom oc raettichet, som fonde Sitse [!] Knutz
gildae hafdhe i then scomaghere both, som S:ti Jeghops lagh ok S:t« [!] Knntz
badha samen aate jnnen Ystedh», för bvilken egendom, »som er then westrae
halfdeel afif bodhen», gillets föreståndare uppburit fullt värde »til Knutz gildes
bws bygning^. Under brefvet hänges gillets sigill. »Datum anno domini
mcdxl secundo in crastino S:ti Laurencij martiris gloriosi».
Sigillet är bortfallet från den kvarhängande remsan. — N. M. 16.171 f.
Nr 14. Throtten u. d, 1444,
Norska. Orig. på perg
»Grimer Andrisson ok Amunder Grimsson suomir logrettis [menj> intyga,
att när de ^>warom a Gleymena miduikudagin nsesta före Thomas messo nw
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PERGAMENTSBREF. 153
wppa tridhia aar», voro de vitnen till att Jon Siguirdzson med sin moders,
Margreta Gunnarsdotters ja och samtycke till Steinfinner Wilialmssen sålde
>soo mykit than atte j Liosa bakka, som ligger a Trettena j sydra lutanom
Gadbrandzdalana>; köpeskillingen därför hade han uppbnrit. Brefutfärdarne
besegla brefvet, »som scrifaad war a Trettena anno domini m'cd''xl'*iiij*.
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 3: 2 (1855), s. 567 (nr 785). — N. M. 29.408 a.
Xt 15. [Bagunda socken] deu 14 mars 1448.
Xoraka. Orig. på perg.
>Anbi0m Biernson, syzloman j Jemptalande, laghlikit ombudh haffwande
aff Eric Raffwe nppa hans hustru wegna uppa een iordha deel j Ambir i
Rawnda», erkänner, att Joan j Ambir betalat honom »tyo march snenske for
een rsettan fiaerdnng i Ambir, hwilkin iach laghsekte vndir Eric och hans
hastru roeth laghoro, och septir thet ath thenne forscripne Joan haffuer mik
tyo march snenske til takka betalath for then iordha delen j Ambir vppa
Erics wegne», öfyerlåtes don åt honom. Vitneu till betalningen voro: Sigurd
Jenindsen, Pedher [i] Krakowaagh oc Olaff Toresson. Brefutfärdaren beseglar.
»Scriptnm et actnm anno domini millesimo cd° xlviij"* feria quarta post
dominicam palmaram».
Sigillet borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 16: 1 (1901), b 176 (nr 163). - N. M. 37.764.
Xr 16. Glöte [i Linseils sn, Härjedalen] omkr. 29 juni 1465.
Norska. Orig. på perg.
Halvarder Havarsson erkänner sig hafva sålt till sin broder Nils
Uanarsson sitt fäderne, som han egde i Glöthe och för hvilket han uppburit
köpeskillingen. Köparens dotter Gerthmd Nielsdotther och hans son Rolfuer
hafva förklarat sig nöjda med köpet, hvilket bevitnats af Sandher Ericsson
och Michiell Jonsson »ok flere dandemen bodhe i Sveigh ok Heriadall». »Till
mere visso ok skell» har brefutfärdaren ntbedt sig beskedlige mäns insegel
under sitt bref, hvilka voro »herr Torsten, kirkioprester i Sveigh, Clemeter
Ostenson, lensman i Heridall, Jon Haluardson i Langa>.
Sigillen, som aldrig varit flera än två: 1. andligt: 2. bomärke.
På bref vet 8 baksida: «var thetta breff g^rth i Glathe nm soinaren, »fter
Pedhermesso [?] anno domini med Ixv . . . — N. M. 13.903 a.
Digitized by
Google
IS4 NORDISKA MUSEETS PEROAMENTSBREF.
Nr 17. Ragunda u. d. 1468.
Norska. Orig. på jtery.
Raadgeerdh vndir Bergom och hennes son sälja till Jowan Asswidzson
hennes »retta arffda deel, som er fiserding [i] Ambreen», för h vilken hon upp-
burit köpeskillingen. Fastar voro: Anders i Vestansio by, Gerdh i Hamir-
daal ok Hemming i Deensas ok hustru Ingeborg i Rislaas, Olaff i Wikom.
Bern i Hamarsgardh, Jowan i Paalgardh, Katridh i Haasio, Anders i Diwpawik.
Vithnisnien voro Niels i Vestaneedh, Lasse i Haasio. >Ithem gaff han mik offaer
allt kep eth bselte, som } mark gaalth, oppa jamptamootb en ksetil, som wogb
viij mark. Scriffuit j Raffundh aroih eptir Gudz byrdh mcdlxviij' undir
mins bonda incigle Niels j Bergom ok Niels j Westaneedh».
Sigillen borta.
Trj/ckt i Dipl Norv., D. 16: 1 (1901), s. 255 (nr 238). — N. M. 37.765.
Nr 18. Alm den 26 maj 1472.
Norska. Orig- pä pery.
Nicles Thorkelson ok Haldor Haluordson intyga, att då de voro spaa Alme
thisdagen nest efter trinitatis messo anno dominj m° cd"" lxx° secando> erkände
Gudrid Trondzdottir, att hon uppburit alt hvad hon borde hafva efter iThore
Slampa, som Tore Halvardson varth at skadae vforsynie. Gnd hans sal nadso.
Brefutfärdarne besegla.
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl. Norv., D. 15: 1 (1896), s. 83 (nr 98). — N. M. 40.830 a.
Nr 19. Heda den 3 maj eller U sept 1473.
Norska. Orig. på papper
Gudeleff Gunnarson, Sven Arinson och Oloff Haluarson intyga, att de
bevitnat, huru Thorder Ivarson och Nichlis Havarson gjort ett köp om
torpet Resga för fem svenska mark, af hvilka Nilis i Glöthe betalat Thorder
en mark; sedan emellertid Thorder aflidit, fordrade och erhöll hans son.
Enfaster i Aas i Lilaherdal de fyra återstående marken. Jonas Halvarson och
Paval Arnulson ombedjas att sätta sina insegel under brefvet, >som giort var
i Heda om korsmeso ano domini mcdlxxiii».
Spår af tvä pä framsidan påtryckta sigill.
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PEKGAMENTSBREF. 155
Nr 20. Stockholm den 25 juni [14]83.
StJenska. Mycket akadadt orig. på perg.
Henrick Albricthssons salubref, hvarigenom han försäljer en tomt i Stock-
holm. Bland namnen på dem, som ombedjas att jämte brefntfärdaren själf
besegla, knnna ännu läsas »Niels Mansson, radman i for:de Stocholm, Helmich
fan Norden . . .» x[Scriffuith i] Stocholm daghen nest eptir Sancte Johannes
Baptista dagh aar eptir [Gudz byrdh fira hunjdrade etthatij på thet andra
aaret».
Sigillen (som aldrig torde varit flere än fyra): 1. bomärke; 2. ooh 3. borta,
men med kvarhängande fragment af remsor. 4. saknas alldeles jämte en bort-
frätt del af brefvet. — N. M. 39.234.
Nr 21. Åls socken u. d. U82.
Svenska. Orig. på perg.
»Joan Birgerson i ForHjndha, heredz dom haffnandhe i Dala a erlogh oc
velborens manz Ysegna myn herre her Niels Stwret, kungör, att då han höll
ting tanno domini mcdlxxxiit med allmogen i »All sokn» i närvaro af fogden i Dala,
Eric Ericsson, fastade och upplät Laurens Jansson i Vtiby »beskelyghom mannom
Anders Gydbiernson i Gerddhe och Niels Ericson ibidem iii thene seedhe oc saa met
skiel ath the skole frelse them j thene saedhe i Melghe». »Tesse xii satho i
nempdhen: Olof i Kylenom, Jens i Rereffthe, Per Haluardsson a Mon, Olof
Ericsson a Skogbe, Olof Gydbiernsson, Haluard i Telleberghe, Per i Lakanessy
Lasse Andersson a Bersänghom, Jens Esbiernsson i Lymberghe, Anders i Tor-
berghe, Jens a Berghe, Olof 0nds8on». Brefntfärdaren beseglar.
Sigillet söndrigt. — N. M. 13.497 a.
Jfr nr 29 och 32.
Nr 22. [Bingebo socken] u. d. 1482.
Norska. Orig. på perg.
»Olaffwer Hakonson, Ellingger Jonsson, |^oorder J>orer8on, Jon J>orerson, Siw-
garder Dagfinsson, |>roonder Hakonsson, Jon Hakonsson, Olaffwer Alfson, Jon
Alfson, Olaffwer Asgeyrson, |>orer Gwnnerson, Hakon Bardson, Asbiorn Haldorson,
logrettis men i Ringabw sokn», göra kunnigt, att ehuru somliga af dem voro
80, somliga 70 och andra 60 år gamla, hvarken de eller deras föräldrar hört
sägas, »ath mera hafwer gengit aff ^rumsenesse, som ligger i Ringabw en ein
Digitized by
Google
156 NORDISKA MUSEETS PEROAMENTSBREF.
hwd9, nämligen »til commnneth ath domkirkionne i Oslo». Brefutf&rdarne
besegla brefvet, »som scriueth waar anno domini mcdlxxxij».
Sigillen saknas. Hål finnas för 14(1) st.
Tryckt i Dipl NortL, D. 2: 2 (1852), s. 682 (nr 922). - N. M. 29.408 b.
Nr 23. Oele den 7 mig 1486[?].
Norska. Orig. på perg.
Amundh Amundhson och Haraldh Olafsson, »swarnse laghraetis msen», kun-
göra, att Evindhe Siwgurdhsson sålt till Gwdbrand Amaessynii »EndraedsBrud,
som ligher j Hwnae sokn a wsestrae Sinnaenae, oc Daamark, som liggher a
0strae Sinnsense j Landhae», och därför uppburit betalning. BrefutÄrdarne
besegla brefvet, ssom giorth var a Gelae swnnaedagen nesth aefthr Effilghse-
torssdagh anno dominj M" cd Uxxxvi» [sic].
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Noi-v., D. 15: 1 (1896), s. 92 (nr 109). — N. M. 23.848.
Nr 24. Marieby socken den 30 mars 1488.
Norska. Orig. på perg.
Assmwnd, Olaff, ^Erikp] och Bencth Gudzormsenir sälja till sin broder Jon
Gudzorrasson deras »rettae arffuadel, som vy attom i Naffn i Fröseo soken
liggiandes, swa ath han haffwer giffuidh hueriom varrom iiij jemska mark i
gode betalen». »Thetta keph var giort meth thenne skellegom vitnom Olaff
i Valium, Mogens i Valium.:» Brefvet beseglas af JEsbiorn lagman och Mörten i
0n. »Scriptum in curia virginis dominica palmorum[!] anno domini mcdlxxx
octauo etc.»
Sigillen borta. — N. M. 45.330.
Nr 25. Hamar odat. [omkr. U90].
Xorifka. Orig. på perg.
5 Biörn Halwordson, lagman a Wplandom, Hans Psedherson, Psedher Jensson,
Gwdhwlf Gwttormson, kanike i Hamre, Joon Ksetilsson ok Joon Biomson,
sworne loghrettesmen», som i Hamar »iij daghe sykne före kaerleswnnedagh>
ransakat angående ett ödeshemman, benämdt »Bwabergh, som ligger a Fare-
berghe j Ringissaker sokn», om hvilket tvist uppstått mellan Erik Amwndhson
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PEROÅMENTSfiREF. 15^
och Botolf Tordhson, tilldöma den förre den omtvistade gården. Brefutfär-
dame besegla.
SigillexL borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 3: 2 (1855), s. 711 (nr 976). - N. M. 29.408 c.
Nr 26. [Nyköping] u. d. U90.
Svenska. Orig. på perg.
iHemingh Niel^on, borgare j Xykepung», erkänner sig »arom eptbir Gndz
byrd twsande fyra hwndrade ok nyatia aar» hafva sålt med vänners och
fränders råd och för sitt »lyflfs nytto ok bemingx sknl» till »welboren man
Niclis Boosson halff tiwnde alin iord i Skenastade i Lofftha sokn i Tywsta
hserade i Linkopungz biscopsdeme liggiandes» >for xx marker paeninga, xvi
skilinga i marken», hvilken summa penningar han ftfven uppburit. Bref-
utfärdaren utbeder sig »ehrlike och fomomstoge msens insegel, Karl Finkenog,
Lasse Psedersson [och] Olaff Nielsson, borgamestare ther sama stadz, hengendes
for thetta breff*.
Sigillen, som varit tre, äro bortfallna frän de kvarhängande remsorna. — N.
M. 75.524.
Nr 27. Nos i Aals socken n. d. 1490.
Norska. Äf skrift [i iitdrag'\ på perg.
Gudrund Biornsdatter säljer till Asle Bentszon »saa m0kiet som hun
aatte i baadum gaardum i Eleff, som ligger i Eggedall i Hofflandz kierche
sogen, och et setter, som heder Budum, och et vatten, som heder Sandevatten,
under for: ne gaarder Kleff».
Brefvet, som jämte 3 andra nrknnder är till innehållet refererad t i ett dom-
bref, dat. 21 jnli 1645, hvilket utfärdats af sex lagrättsmän i Sigdals prästgäll
jämte tingsskrifvaren därstädes, och däri beskrifves som »et pergamentis kiabe-
breff daterit Noess i Aallsz kierche soghn i Hallingdall anno domlni mcdxo, är
efter ofvannämda utdrag tryckt i Dipl. Norv., D. 15: 1 (1896), s. 94—95. — Jfr
nr 28 och 33.
Nr 28. Eggedal i febr. 1491.
Norska. Af skrift [i utdrag'} på perg.
Ollaff Helljeszen, Hallffvpr Suenszen och Jon Asgerszan intyga, >at Sande
vatten ligger under Kleffvegaarden» jämte »en lut bert i Haglede vattne och
Digitized by
Google
158 NORDISKA MUSEETS PERGAMENTSBREF.
i nedre Kleffvegaarden gaar aff en huit i kierche lut huart aan. Dat. *aar
effter Gudz byrd 1491 .. . eflfter kienner masse dag».
Brefvet, som år i utdrag intaget i samma dombref som föreg. och där be-
skrifves som ett »velforzeglet pergamentz breff under 2 zigneter», är efter samma
extrakt tryckt i Dipl Norv., D. 15: 1 (1896), s. 96. Jfr nr 27 och 33.
Nr 29. Laknas den 7 mars 149L
Svenska. Orig. på perg
»Peder Jansson Scriflfuare, bseredsdom hawande i Dale wppa erligh och
welboren mantz wegnna myn herres her Niels Stures riddare», gör veterligt,
att ttben tiid laga tingh war met almogen i Lexande sokn i Lakana;s anno
domini mcdlxxxx' primo mandagh nest dominicam oculi» företeddes i rätten
»eetb opit besilgd permansbreff, som Jan Birgerson hade wthgiffwit», af inne-
håll att Lasse Jönsson fastat Anders Gydbiörnsson »try tene saede i Gerdhe i
Lexand sokn och eeth tene ssede i Mielghe ligendes i same sokn», hvilket
bref af rätten nu stadfästades. »Tesse xij sato i nempden: Olaff 0nds9on,
Olaff Andersson i Halenom, Jens Esbiernsson, Erik Andersson a Sletteberghe,
Oloflf Nielsson i Fremby, Sebiern i Tybbele, Laurens i Bodom, Per i Lakansess,
Per Nielsson a Naes, Peder Esbiernsson, Laurens Torbiemsson och Oloff
Japsson». Brefutfärdaren beseglar.
Sigillet borta. — N. M. 13.497 b.
Jfr nr 21 och 32.
Nr 30. Kopseng den 2 dcc. 1491.
Norska. Orig. på perg.
)»Bi0rn Haluordhson ok Halkel Kaetilson lagretis men» intyga, att då de
vore >a Koppsingh er ligher j Hofflanz sokn i Eggiadall freadagen nesth efther
Katerine», voro de vitnen till att »0sten Jonson ok Athlogh Germundadotther
egen kona hans» till Gudhwlffue Kettillsyni sålde »saa mykit som han athe j
Mydale ok i Lydagardhc j systher dell». Brefutfflrdarne besegla brefvet,
s>som giorth var a Kopsingh anno domini mcdxc primo etc.»
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 12: 1 (1886), s. 234 (nr 259). — N. M. 31.744
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PEROAMENTSBREF. 159
Nr 31. Skaiby i Sala socken den 23 mars 1492.
Svenska. Orig. på perg.
Knut Eskilson till Wennegarn väpnare, »i thenne tiidh tilskicket aff rik-
sens radh oc konangxdom haffnande» på >welb}Tdig hserres haer Steen Stures
Sneriges rikes förståndare w«gna^, gör veterligt, att >anno domini mcdnona-
gesimo secundo fredagen nest for yarfrwghe afften anunciacionis», då laga ting
hölls i Skälby i Sala socken med allmogen i Tjurbo härad i närvaro af
herr Nils Sture, höfvidsman på Västerås och öfver Dalarna, kom för rätten
Ingwar i Bonsta och tilltalade Erik i Bodom om »eet aengefijal», som den
senare hade n Bonstade bolstadt. Som af vitnesm^en framgick, att så varit
af ålder, tilldömdes Erik i Boda och hans arf vingar efter honom samma äng
vid 40 marks böter för konungsdoms kväljande. Följande 12 sutto i nämden:
Lårens i Enegal, Lårens Persson i Skselby, Olaff i Ekeby, Anders i Sijdaby,
Anders i Aas, Olaff i Amendeboda, Niels i Widabo, Olaff i Ekeby, Jan
Skrseddare i Wsesby, Raffuel i Frislabodha, Anders i Delaboda och Haluard i
Skrspddareboda». Brefutfärdaren beseglar.
2 fragment af sigillet kvarhänga i remsan. Brefvet, som är urblekt, har
ett par smärre hål. — N. M. 44.460.
Xr 32. Hjortnäs i Leksands socken den 4 mars 1494.
Svenska. Orig. på perg.
»Peder Jensson Scriffuare, heredzdoni hawande i Dale>, gör veterligt, »att
then tiid laga tingh war med almogen i Lexand sokn i Hiortanaess anno
domini mcdxciiij^ tysdaghen ^ nest for letare synnedagh» kommo för rätten
Ingel och Laurens Jönsson i Wteby och fastade »Anders Gydbiornsson etth
tf^ne ssede i Mielgha for iiijoa marker penninger och testelikes gaff Jens
Ericsson sin godwilie ther till och aatte Anderse swsere ther [etthj tene saede
och satte thet wth for vi mark och fornogde syn broder Anders och hustru
Margitte for then . . . deel han hade i Gerde . . ., swa thet lop sexton[!] mar-
ker penninger och lade the xvj marker intil Gangneffa by och sedhen bytte then
Margit sigh fra Gangneff och wp tiil Sael i same sokn». Ingel och Laurens
erk&nde sig hafva redligen uppburit sina penningar. »Tesse xij sato i nemp-
den: Olle Ondsson, Laurens a Bodom, Olle Stenbiomsson, Henrik j Sletteberge,
Jöns Laurensson, Haluar Ericsson, Erik a Naesi, Olle Andersson a Ualenom,
Per Nielsson, Olaff Nielsson a Naesi, Per Haluerson a Monum, Olaff i Osten-
halenom.» Brefutfärdaren beseglar.
Fragment af sigillet vidhänger remsan. Jfr nr 21 och 29. — N. M. 12.402.
Otydligt. Först synes varit akrifvct manddghen, som senare ändrats.
Digitized by
Google
160 NORDISKA MUSEETS PBRGAMENTSBRBF.
Nr 33. Plettoen n. d. 1498[?].
Norska. Af skrift [i utdrag] på perg.
Asle Bentsen säljer till Vlff Tostenszen Kleffsgaardene [i Eggedal] joch
saa mekien andeell, som ligger till Scharde i 6uden>, för hvilka egendomar
han uppburit betalningen.
Brefvet, som i utdrag är intaget i samma dombref som Dr 27 och 28 här-
ofvan och där beskrifves som >ct gammelt velforzeglet pergamentis kiBbe breff
under 2 zigneter datcrit Plsetton anno mdcx[!] octavo», är därnr tryckt i Dipl
Norv,, D. 15: 1 (1896), s. 101—2. Jfr nr 27 och 28.
Nr 34. Sanden den 16 april 1508.
Norska. Orig. på perg.
Haluard Gullesen och Torgeir luerson, lagretismen i Odal, intyga, att
då de voro >a Sanden, som ligger j Sandsogn i Odal om palmesynnedag anno
mM^viii"», voro de vitnen till att Heider Thoresen sålde Tbolleif Jenssen
»helton i Dafinsrud, som ligger [i] for:de Sanssogn», och att säljaren erhållit
köpeskillingen. Brefutfärdame besegla. '
Sigillen borta. — N. M. 49.536.
Nr 35. Utan ort den 29 mars 1509.
Svenska. Orig. på perg
Michiel i Biursio erkänner sig hafva till sin broder Laffrens i Finneness
sålt »twa delane i sama jordh Finnenes ok haluan Eaelin lig^iandes i Bod[siöj
sokn for xl mark iemska», hvilka penningar han äfven uppbnrit. Fastar toto
följande åtta: »Hakon i Odensal, Brud i Torwal, Jon i Wi[k, Mart]in iBierma,
Pcdher Olaflfson, Pedher Anderson, Mattis i Opetand, Jon Vaig». Vitnen voro
Hans i Sedergardh och Pedar i Bergh. Den förre och Kaethil i Gotistad samt
Sigurd i Deflfwing besegla. »Scriptum anno domini md nono in qninta
feria ante dominieam palmarum».
Hål för tre sigillremsor. Sigillen borta. Brefret är delvis skadadt af ro£t.
Tryckt i Dipl Narv., D. 14: I (1893), s. 1^3 (nr 227). — N. M. 37.2bl
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PEBGAMENTSBREF. 16 1
Nr 36. Nldaros den 2 juli 1516.
Norska. Orig. på perg.
»Eric Walckendorff, met Gwds nade erchebiscop i Trnndem oc paffwelig
sedis legatt», gör yeterligt för alla sina efterträdare som ärkebiskopar i Trond-
bjem, att han gjort ett byte med Onden Toreldsson i Owrestad, så att denne
och hans arfvingar skulle bekomma »til ewig eigen thesse effier.ne ede gaarde,
som sere Skowerim i Opdal . . . oc Nordhergaard i Mioud», mot att ärke-
biskopsstolen erhöll »yiii hwide landskyld i Brandzal paa Laam». Brefntför-
daren beseglar. »Giffwet i Nidross Worfrwe dag visitacionis anno domini
Mdxyj.
Sigillet borta.
Tryckt i Dipl Norv., 15: 1 (1896), s. 123 (nr 146). — N. M. 35.426.
Nr 37. [Bergs socken] n. d. 1523.
Norska. Orig. på perg.
Intyg af 12 nämdemän, nämligen »Per Andersson i Mathnes, Sten i
Miöle, Paal i Hoghermo, Olaff i Vestenaar, Mortin i Altenes, Paal i Hallin,
Sten Hlndrikson i Skaku, Paal i Bingstadh, Erik i Bersswikin, Spiselle ibidem,
Olaff Jensson i Berghit, Biem aa Borgilsan» S att de med fogdens samtycke
synat rågången på skogen mellan Mo och Vigge, hvarvid de fonnit de gamla
märken gilla, »som fersth ser i Biesse ladhw, dedhan ok i Letesien ok i
Malmere, dedhan ok i trette maran, dedhan ok i Wonlese bekkin ok saa i
store aaan, dedhan ok i Hendrix hwsith». Olof Hemmingsson, »som ser [i] lagmans
stadh», Anders i Matnes, Eetil Olaffsson i Monstadh och Per i Reron ombedjas
att besegla.
SigiUea bortfallna.
Tryckt med smärre olikheter (endast 11 af de intygande uppräknas) i
Bipl Norv.y D. 14: 1 (1893), s. 317 (nr 395). — N. M. 37[280.
Nr 38. [Marieby socken] a- d. 1628.
Norska. Orig. på perg.
Hemmingh Stensson erkänner sig hafva till sin syster Marite Stenssdoter
sålt sin andel »i Ramskore ok i By, ligendis i Mariby sokn for ix mark i
sijlffaer ok rede penningh», som han äfven uppburit. »Godhemen til witnis»
^ Det sista namnet är skrifyet i öfre margen.
11
Digitized by
Google
162 NORDISKA MUSEETS PBRGAMENTSBREF.
voro »Halaardh i Wikin, Giordh aa Rasten, Pedher Eriksson i Waale, Tordh
i Bye, Erik Pedersson ibidem, Swen i Sedergaardh». Att besegla brefvet om-
bedjas Olaff Hemminghson lagman, örian Karlson och Gwdhmwn i Opetandh.
>Skriffuith anno domini mdxxviii».
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 14: 2 (1895), 8. 635 (nr 640). — N. M. 45.331.
Nr 39. Bedevall i Oausdal den 25 mars 1&30.
Norska. Orig. på perg.
»Orm Ownson, Siwrdh Tomalson, Asgiith Otterson och Sywrdh Halaordson,
swyrne larettes men i Gwsdall», intyga, att då de voro på en gård i leredal,
köpte Peder af Syrid T0rgilsdotter[?] »ith kor8tat[?]>, för hvilket den senare
uppburit betalning. Brefatfärdame besegla brefvet, »som scrineth war i Redeoall
ipso die anunciacionis Marie ano domini mdxzxt.
Sigillen borta. — N. M. 29.155.
Nr 40. [Bagunda socken] n. d. 1636.
Norska. Orig. på perg.
Ingerdh Olaffs daatther i lercttl bekänner sig med sin »bonde ok bame
raadhe ok samtykke kerligh wnth ok saalth haffae beskedhelighom månne Jon
Biernson i Ambrin» sitt arfgods, »swa mykith jak aatte i Wester Ambria
ligendes i Raffwndh sokn for x mark i godhe gilde penningh, effther ty myn
brodher wilde ekke gere megh skil, som iak haffuer bodhith ok holdith til
hände i margh aar». Köpeskillingen erkänner hon sig hafva nppbnrit. Vitnen
voro: Olaff Andersson i Diauik, Niels Helieson, Olaff Ingemanson, JonÄlsoni
Paalgaardh, Olaff Ericson i Cullestadh, Swen oppo Edith. Att besegla brefvet
ombedjas Olaff Hemmingson lagman och Niels Helieson. »Skriffnith anno domini
mdxxxvi».
Sigillen borta.
Senare anteckning i brefvets nedre kant: «Och bekennes jag Jon i Kraake-
waag haffwe opborith ij be^le bodh xviii 0re fér samme iordh».
Tryckt i Dipl. Norv., D. 14: 2 (1895), s. 758 (nr 752), — N. M. 47.602.
Nr 41. Utan ort [Siinne socken^ jamtL] och dag 1537.
Norska. Orig. på perg.
Olaff Persson erkänner sig hafva uppburit »xxx mark af Benkth i Flatmo,
som war xviij mark penningh ok viij lodh sylff for myn del i TuUeraasin,
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PERGAMENTSBREF. 163
liggendis j Offerdal sokn» och tingsköter honom därför samma jord. Till köpet
voro yitnen: »Niels Paalson po Rise, Biern i Flatmo, Marcus oppo Einge-
stadh». Olaff Hemmingson lagman ok Niels Paalson po Rise besegla brefvet,
>8om skriffuith ser anno dominj mdxxxYii».
Sigillen borta.
Tryckt i DipL Norv., D. 14: 2 (1895), s. 768 (nr 764). — N. M. 46.783 a.
Nr 42. Oslo omkringr den 26 mars 1539.
Norska. Orig. på perg.
»Moster Morthen Crabbo, pronest tiill Marikirke i Oslo, Norgis rigis
canceller», gifyer i konnng Eristiems namn Jonas Biernsson, som af yåda dr&pt
Swend Engelbrettsson, »gridt oc fridt for oss och hweriom mannum tiill na-
tiaitatem Marie nw nest komijndes», och påbjuder undersökning rörande de
närmare omständigheterna vid dråpet. »Gijortt i Oslo inffra octauam annun-
tiacionis Marie aar etc. mdxxxix>.
Sigillen borla.
Brefvet är ntskrifvet efter formulär, hvilket sedermera ifylta med namn
och tidsbestämningar. — N. K. 29.190.
Nr 43. Håkaustad [i Bruuflo sn] den 10 ang. något år
på 1540-talet.
Norska. Orig. på perg.
»Wii eptternempdhe bröder Jens och Swen Siwrds sönner i Bele» erkänna
sig hafva gjort jordbyte sig emellan, i så motto att Jens skall hafva »Söder-
B0let>[!] och Sven »Nerdder Berddhet» [!], dock så att humlegården i Nerre
B0lan skola de hafva båda eller ock Jens utlösas därifrån efter värdering.
Till bytet voro åtta män vitnen, nämligen herr Erik Nijlsson, lagman. Mans i
Walnö, Jens i Hagan, Osten ibidem, Anders i Wamestadh, Olaff Swensson i
Bergom, Jon i Enghiom, Gwlle i Rååssebollom. Herr Erik lagman och Jon
i Eughiom besegla brefvet, som »scriffwit war i Hognestadum octaua sancti
Laurentij anno domini mdxl . . .».
Sigillen borta. — N. M. 79.264.
Nr 44. Harang den 14 febr. 1542.
Norska. Orig. på perg.
Helleck Swenwngson och Arid Gerbrandson intyga, att då de voro >aa
Haranggen sancte Vallentinii dag anno domini Mdxlii», voro de vitnen till att
Digitized by
Google
164 NORDISKA MUSEETS PBRQAMENTSBBEF.
ToUeff Siivordhson sålde Halvord Arneson »tredie dellen i Synstevandh oc tree
dellen j Mydvangh oc treio dellen j Graffven», och att han därför nppbnrit
betalningen. Brefutfärdarne besegla.
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 15: 2 (1900), s. 684 (nr 558). — N. M. 30.910 a.
Nr 45. [Sigdal] den 33 jani 1542.
Norska. Orig. på perg.
9Niels Jensson, prest a Holmeim, Torer Gledersson, Ewyn Eleffson, Mattis
Elingsson, Torer Gudbrandsson, Gunnar Eleffson, sorne laugrettismen ij Sigdah,
intyga, att de :»sancti Johannis afften anno domini mdxlij» på begflran af egarae,
Haluord Torgersson och Gunnar Torgersson å ena samt Vidar Jonsson och Hel;
Olaffson å andra sidan synat och delat >reth endemerck emellom Rostaden oc
Helgerustaden». Rågången beskrifves. ÅtnOjas icke egame med synen, hän-
visas de till att möta »for laugcn ij Tonsberg». Brefutfärdarne bes^la.
Sigillen borta. ^
Tryckt i Dipl Norv., D. 13: 2 (1891), s. 760 (nr 671). — N. K 31.553.
Nr 46. KrokTåg i Baganda socken u. d. 1542.
Norska. Orig. på perg.
Oluff Tommasson j Belane säljer till »beskieligom månne Jogan Byernsson
j Ambren eth engh, som heter Lisle Wåle, ligher j Raffwnde sokn for iij
mark», som han uppburit. Försäljningen skedde »åå retthom tijnghstad ij
Eråkeewågh och witthneth wnder the godhe men ij retten såthe, Nijllss Hel-
liesson, Lasse Monsson, Jon Torbijorsson, Pall ij Krångedh, Hanss ibidem,
Olaff i Mwnsåker». Lagmannen Eriik NijUsson, Nijlls Hellisesson och Lasse
Monsson ombedjas besegla. »Scriffuith daghin epptter sancte Hendrickx dagh
ij for:de Kråkewågh anno dominj mdxlij"».
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 14: 2 (1895), s. 792 (nr 792). — N. IL 37.767.
Nr 47. Fossem den 5 okt 1543.
Norska. Orig. på perg.
»Nils Jönsson, sogne herre paa Holmmem, Riedar Olaffsson, lensmand
paa Eiker, Kittill Gunneson, Torkill Vdonson, Giordh Gunleckson och Gisle
Be[n]cktson, sworne larettes mend i Nommedall», intyga, att då de voro
»paa Fossem, liggendes i Rollagz songh, om fredagen nest efther sancte
Digitized by
Google
NORDISKA MUSBETS PERGAMENTSBREF. 165
Mekkels dagh anno domini mdxliij», kom för rätten »Aslack Aslackson och til-
talledh Biom i Högen om the holmmer, som lijgger millom f0r:de Fossem
och Höggen, som kallis Skorffholmmar, och sagde, att f0r:de holmar lijgger till
Fossem.» Då han, men ej Biern, kunde visa bref till bevis för sitt påstående,
tilldömdes holmarna Aslack, om ej Bjem inom år och dag knnde anskaffa
andra bevis. Brefatfärdarne besegla.
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 6: 2 (1864), s. 788 (nr 752). — N. M. 51.537.
Nr 48. Krokyågr i Bagnnda socken u. d. 1543.
Norska. Orig. på perg.
Karin i Kråkewågh erkänner sig hafva sålt »beskiaelikom man Jon Bijorns-
son en holm, som hetter Helgeholm, liggher i Raffwnde sokn, eptter thy iagh
hade eckie the penninga, som iagh hanum skylligh war, thy wntte iagh Jon
Bij0r[n]8son halffwan for:de Helgeholm i berdebodh.» Lagmannen Erik Nills-
son, Nijllss Helijsesson och Lasse Monsson ombedjas besegla brefvet, »som scriffuit
war ij Raffwndom ij Kråkewågh . . . anno incamationis dominice m d xl iij'' etc».
Sigillen borta.
Tryckt i DipL Norv., D. 14: 2 (1895), s. 80(^01. — N. M. 37.768.
Nr 49. Sköfde den 28 ang. 1544.
Svenska, Orig. på perg,
Hnstru Ingebör Erick Lars[!], borerske i Skiödve, säljer till Bent Gul-
smid, borgare i SkiOdne, tannen halff dellen» af sin gård, »liggendes sönder for
kirken oc mitt for torgett», hvars bredd och längd i alnar angifvas. Vitnen
h&rtill voro »borgemesther oc rad vdij Skiödve, först Las Suenson och Las
Benson oc Jon Skredhere vdij Skiödne oc Bent Andersson.» Köpeskillingen
var till hnstm Ingeborg Ixx mark, till hennes son Olof Erickson zxiiij mark
och till hennes dotter Ellen Larsdotter xx mark, som de erhållit, hvar-
för de tillerkänna gården »till for:ne Bentt Gnlsmed oc hans höstre Målen oc
hans barn oc hans araer till euerdelige ygo.» Brefutfärderskan »bettis erlig oc
veliforstandigs mans Olnff Erijckson signett oc stassens signett oc borgemesters
Las Snenson ondher» denna hennes bekännelse, som skrifven är »ij Skiödve
torsdagen effter S:te Bertemeus dag anno domiig 1544».
Sigillen borta. — N. M. 67.432.
Digitized by
Google
166 NORDISKA MUSBETS PBRGAMENTSBKEF.
Nr 50. Gripsholm den 26 mars 1546.
Svenska. Orig. på perg.
Konung Gustaf förlänar Erick Pedersson, >wåre ynge liffzerffherskaffters
tuchtemestere, en wår och cronones tompt medt ett lithet förfallet stenhuss,
liggiendes ij wår stadt Wästerårs östan domkyrckiegårdhen wijdh Gropebackan,
hwicket tilfOrende Tnder prebendam quinque Tulnerum i forschreffne Wästerårs
legat haffuer.» Brefutfärdaren låter besegla med sitt »kongelige 8ecret>.
»Giffuit och scriffwit upå wårtt slott Gripzholm then sex och tiugende dagen
Martij anno domini twsende femhundrade fyretije på thett siette».
Sigillet borta. — N. M. 68.036.
Nr 51. Åkerbo härads tingsställe i Medåker den 6 jnni 1547.
Svenska. Orig. pd perg.
»Jörren Åckesson tiill Tydön, hereshOffdynge dom haffwande i Åckerbo
herede», gOr veterligt, >ath åren epter Gwdz börd mdxkij ath måndaghen nesth
epter Helgie Trefoldiighetz swnnedagh», då han höll ting i »Medtåckers kloc-
kerestwgw, thå kom för mek och nämpden Lasse i Lwndby i Odenswij sokn
och war myndugh och mäctiigh på Olaff Raffwelssons och Jönes[?] i Lwndby
[vegna] tiill ath fasthe . . . Per i Engellebodha xi[?] öres landh jordh, lijggien-
des ther i iBngeleboda, for xviij marc ortuger, sammelunde . . . Anders i
Gwttista ther i Malma sochn fastede och oploth for:de manom . . . ij ortog
landth jordth, lijggiendes ij Engilleboda för yj[?] marc ortuger och Ix marc
för hwssen», hvilka penningar Olaff Raffwelsson och Anders i Gwttista erkände
sig hafva uppburit. Fastar Toro följande tolf nämdemän: Nyeils Andersson i
Wppeby, Eriich i Synåiberg, Jon i Bergeby, Anders i Fyrreby, Olaff Xyels-
son i ösberga, Per i Stycklynghe, Jönss i Myra, Per i Fröbbestha, Per i
Eastena, Nyelss i Holma, Lasse Jonsson i Wyby, Anders i Kröcklynghe. Bref-
utfärdaren beseglar.
Sigillet (Tott) vidhänger nfigot skadadt. — N. M. 70.606.
Nr 52. Bagunda den 22 jan. 1552.
Norska. Orig. på perg.
Per, Kel och Olaff Sigurdsson i Diupeuaagh, Torsten Nielsson, Per Jons-
son, Eetil Ijsaksson i Eraakuaagh erkänna sig hafva sålt »beskedeligom månne
Jon Biamson j Ambrin eith odhisbele for L mark rede penningh», som de
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PEROAMENTSBREF. 167
uppburit, hyarför de upplåta samma »edisbele, som hete Gitlegaardht åt köpa-
ren, som skedde »oppo skattingith j Raffwndh wndher tesse godemen Olaff
HemmingBon lagman, Per j Byn, Olaff aa EuUestadh, Helie j Ansia, Swen
Ericsson j Westanbek.» Brefutfärdame becUa »fomomstöugh sven Jens Larens-
son, fouth j Jamptelandh, ok Olaff Hemmingson lagman» att besegla brefvet,
»som skriffuith aer j Raffvndh anno dominj mdlij fredagin nesth förre Sancte
Paals dagh».
Sigillen borta.
Tryckt i Dipl Norv., B. 15: 2 (1900), s. 734 (nr 611). — N. M. 37.766.
Nr 53. Hof den 21 febr. 1&62.
Norska. Orig. på perg.
Peder Olaffson intygar, att då han var »a Haaff seudagen nest for lepers-
messo dag: anno 1552», hOrde han Atlaug Eetilsdotter erkänna, att hon och
hennes aflidne man hade sålt hvad de egde >ij synre Fylsaas» till Haluor
Tarelson och därför erhållit betalning. Brefutfärdaren beseglar.
Sigillet borta. En del af texten st&r pä baksidan af brefvet, som endast
är en helt liten pergamentsremsa.
Tryckt i Dipl Norv., D. 15: 2 (1900), s. 736. — N. M. 30.910 b.
Nr 54. Hammarkinds härads tingsställe den 19 juni 1554.
Svenska. Orig. på perg.
»Wlff Hindrichson, herris hoffdinge ij Hamer kinde hserede», gör veterligt,
att då han höll ting med allmogen i »for.de hserat vpaa retten t^ngsdag tis-
dagen för Sancte Johannes» mdliiij, gaf han stadfästelse åt det jordeköp, genom
hvilket Möns Gunnerson ij Marby ij Daxberg sokn och Totamus ij Tongesstada
sålt till Biörn i Hella »en iordh, liggendes ij Hella ij Huseby sokn ij Ham-
merkinde bered», för 28 mark, som de uppburit. Fastar voro: Biril j Aans-
torp, Lasse ij Diiurdala, Möns Halstenson ij Lundh, Waste ij Skeggesta,
Haakan y Breasseter, Hindrich ij Hestada, Sone ij Byrum, Sune ij Hella,
Rawal ij Briita, Rawal ij Vgglö, Anders ij Longedal, Bencth ij Hökerum. Bref-
utfärdaren beseglar.
Sigill: bät i skOld nnder hjälm (Snakenborg). Brefvet är en palimpsest;
pergamentet därtill är taget nr nägon latinsk codex, hvars text är nrblekt. —
N. M. 31.972.
Nr 55. Tjärstad den 24 april 1&57.
Svenska. Orig. på perg.
»Lasse Skriffuere, sitiandes i hereshöffdinge stadh i Kinden för erleg oc
velbördegh man Jakop Tnresson», gör veterligt, att »aren effter 6u[d]s bördh
Digitized by
Google
168 NORDISKA MUSEETS PEBGAMBNTBBBBF.
mdlvij lögerdagen nesth effter sancte Pers dagh», då ting hölls >i Kinden
vedh Tiäresta», kom för rätten »beskedelegh man Torsten i Håkentorp» och be-
gärde fastebref af Earl i Halsta >på en gårdh i Teffvelsta, ligiandes i Tieresta
soken, som fomemde Torsten kOffte af Karl för xx mark svenske», hvilka den
senare erkände sig hafva nppborit »i sölff oc redepenge». Som köpet var
uppbjudet och lagståndet, stadfästades det af rätten med anteckning, att »Tor-
sten unth sin son samme gård, benemd Töriels». Fastemän voro: Benth i
Bodhe, Anders i Ås, Måns i Egbones, Lasse i Gvmhem, Måns i Bessetorp,
Hemming i Bankerij, Måns i Seter, Vimvnd i Bankesta, Möns i Sonebo,
Lasse i Vethe, Nils i Groffvedh, Pal i Bodhe. Brefutflbrdaren beseglar.
Sigillet otydUgt. — N. M. 75.776.
Nr 56. Bälingre härads tingsstäUe den 7 m^j 1660.
Svenska. Orig. på perg.
»Lasse Larsonn, häredzhöffdinge i Bälingx härede», gör veterligt, att »arom
epter Gudz byrdh tusendfemhundratsextio thenn siuende dag Maii» kom för
rätten »beskedelige män Erich Anderson i Högxsta och Oluff Pärsonn ibidem
och giorde ith redligith jorde köp sig emellann om fömemde Högxsta, som
the bådenn besittith hade, i så måttho ath Erich Andersonn oploth sin halff
partb Oluff Personn i Högsta medt sinn syskonns och frenders goduilia och
beråde mode ith mark landh iordh i bosåkemom och ith ortigx land i fiälle-
nom för femtio march redha penninger.» »Och skall Erich och hans syskon
niutha sig till wnderholningh i sijn liffztiidt ith halfft punde landh och en
ängeteg huarth år wtann all affgifft.» Yitnen till köpet voro Staffan, kyrk-
präst i Bällingh, Jöns Walmarson ibidem, Jöns Anderson i Eskelunda, Nils
Anderson i Nöffuille och Jon Eleffson i Lödersta. Brefutfördaren beseglar.
Sigillet borta. — N. M. 20.533 c.
Nr 57. Tstad den 22 febr. 1564.
Danska. Orig. på perg.
»Syminn Michilsann, borgere och byfogiidt wdij Idstedtt», gör veterligt, att
han af fri vilja och med sin hustrus samtycke »er komen tiill ett wenliigtt
mageskiifftte och handhell med erliige och wellfomumstiige mend Lauriis Niels-
S0nn och Niels Anderssenn, o[l]dermend for skomageme och menige laogs
bradre wdij for:ne Idstedt, wdij saa maade» att han afhändt sig och sinaarf-
vingar »sex marek, som skall were enn aarliigh jordskylld» af hans gård i Id-
Digitized by
Google
NORDISKA MUSBBTS PERGAMBNTBBREF. 169
stedt, liggande »nordenn nest op tiill Per Eiedns gaard, »som ChristoflPer Tur-
80im na paa bordt. Denna jordskyld skall årligen atdelas »tiill thii fattuge ij
hospitalliidt huer Sancte Michaeliis Archangelii dagh» . . ., »som pleyis adt paa
huerth aar tiill thii fattage aff skomagere laage gaard, hailckenn theriis längs
gaard, liigandiis wdij for:ne Idstedt paa Nere gade westenn for Adell gadenn
ath nordenn nest op tiill her Ericks gaard och syndenn wdt medtt bys taer
strede och ostenn op tiill thenn gaard, som saliige her Jens Ipssenn kiebte af
Erick Lanridssenn», och hvars mått i längd och bredd appräknas. »For hailc-
kenn for.ne jordskylld och affgiifft» brefatfärdaren »skall igenn haffae aff for-
schreffne oldermend och langsbredre enn boliigh med has, jord och grand,
liigiendiis wdij for:ne Idstedt», hvars läge och storlek närmare beskrifves.
Vitnen till bytet voro »Lanrids Torckilssann, Jens Tillussenn, borgemestere
wdij Idstedt, Laariids Perssenn, Niels Earskiessenn, Anders Jenssenn, Per
Jenssenn och Laariids Ipssenn, raadmend» därsammastädes, som äfven jämte
brefatfärdaren besegla brefvet, som var »giiffaidt och schriffaitt wdij forbe-
mellte Idstedt Sancte Petri Cathedrii dagh anno etc. mdlxiiij».
Sigill: 1. otydligt; 2. 5. och 8. bomärken; 3. 4. blott fhigment; 6. borta.
— N. M. 16.171 e.
Nr 58. Lande den 17 jnni 1564.
Xo7'8ka. Orig. på perg.
Olnff Siartzon, lendzmand ij Nommedall, Eileff Andersson, Hellog Gier-
mundsson, Wlff Ledaorson och Niels Gandmnndsson, lagretismender paa Eyger
och ij Nommedall, göra veterligt, att då de voro »paa Länder ij Flesberigs
sogenn Sönder gorden sanctj Botolphj dag aar epther Gndz byrd 1564», voro
de vitnen till, att Ragnill BiOTnsdotter med sina ombadsmän Biörn Nielsson
och Gannar Alffson af Jens Gannalffsson nppbarit mansbot för hennes sons,
Gunleich Giardsons dråp, »som wor 2j marek galtz och iiij daller ij haer
mark goltz», hvaijämte Jens gaf »Ragnille, for.ne Ganleichs moder, ij wenskabs
gaffae oc for mijstyckitt en iij lod skee oc en gangendis kan ij qaittentz».
Biem Nielsson beseglar.
Sigillen, som varit sex, äro borta.
Tryckt i Dipl Norv., D. 15: 2 (1900), s. 823 (nr 713.) — N. M. 80.925.
Nr 59. Tifolka härads tingsst&lle den 20 sept. 1564.
Svenska. Orig. på perg.
Lasse Nelson i Dömestada, Per Monson i Kylie, Möns Jonson i Bierga och
Per LArson i Sperringe sälja till Olaff Anderson i Marsås »medh hela slecte-
Digitized by
Google
170 NORDISKA MUSBETS PERGAMENTSBRBF.
nes goduilia och samtyckie enn gårdh, liggendes i Wiifolka häred i Wester-
lösa socknn, benemdh Dömestada» för >etth handradh och tiio marc ortnger
reda peningcr», som de uppburit. »Och er f5r:ne gårdh lagstånden och nestorn
frendom hembudin.» »Thesse vare öffwer samme kiöph, Lasse Wesgöte i Sperringe,
Erick Joenson ibidem, Lasse Haralson i Dömestada, Måns Erickson ibidem».
Brefutfärdarne bedja om »Arffuedz Nelssons, wår häradzhöffdingz, sampt häredz
och Claus Hanssons, som vtij fougta stadh står, signetter» under brefvet, »som
schriffvith er på rettom tingzdagh och stadh i Vifolka häredh arum ept^
Gudz byrdh 1564 thenn 20 Septembris».
Sigill: 1. bomärke i sköld nt&n hjälm; 2. och 3. tillplattade. — N. tf.
41.114 a.
Nr 60. Danzig den 19 juni 1566.
Pkittyska. Orig. på perg.
Borgmästare och råd i Danzig göra veterligt, att skepparen Reiner Jans-
son inför rådet aflagt ed, att han, som med sitt fartyg ärnade fara till Hol-
land, skulle styra kurs direkt på Amsterdam utan att på färden med skepp
eller last bispringa konungens af Polen fiender. Brefvet beseglas med stadens
sekret. »Danssigk am XIX Junij anno M. d söss unnd sösstich.»
Spär af sigillet, som varit tryckt i rödt vax under brefvet.
Nr 61. Håkanstad i Brunflo socken den 9 maj 1573.
Norska. Orig. på perg.
Oluff, Nils och ^rich Annderssenner intyga, att de af Per Helliesonn ij
Harskoge emottagit »nie lod sylff oc viii march suenske penijnge ij sone oc
goduillie po thet kep, som vor saliighe moder Karin Olsdotter hannom solt
haffuer, som er halffuannd Harskage», och hvilket de stadfästa. Vitnen här-
till voro Oluff på Vestersem, Oluff Personn po Röstad, Anders Hemyngson ij
Theng, Oluff Torson ij 0sen, Nils Jennson ij 0senn, Jenns Erson i|j 0senn,
Jonn Larsonn i Lannsem oc Oluff Jempt po Backe. Lagmannen Nils Bo-
dilsonn, ber Nils Morthensonn i Rödönn och Jonn Larsonn i Lansem ombed-
jas besegla brefvet, som var »skriffuidt oc giort po Honngstad pindz affthenn
aar effther Gudz hyrd 1573».
Sigillen borta. — N. M. 45.762.
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PERGAMENTSBRBF. 171
Nr 62. Stockholm den 12 juni 1574.
Svenska. Orig. på perg.
>Thwre Bielcke, ridder till Halstad och lagmann öffwer Opland och all
Westre Nordlandenn», gör veterligt, att »år effter Gadz börd 1574 thena 12
Junijf, då han »för rette sat på Stocholms rådhus» i närvaro af »her Niels
Gyllenstierne, frij herre till Birkeholm, her Gabriell Christiemnson, frij herre till
Mörby, her Jören Gera, frij herre till Birkewijk, her Claes Fleming, frij herre
till Swidia, her Hogenskel Bielcke, frij herre till Lecköö, Bengt Gylta, ridder
till Påtorp, Erich Karlson, ridder till Nynäs, Gnstaff Baner, ridder till Djurs-
holm», kom för rätten »hederlig mann, her Peder i Torsåker uthi Ingher-
mannelandh och presenterede ett Effwert Hendrichson heredzhöffdings dom-
breff, lydendes på ett hemen Lingame benempdt, liggiendes i Twna sochn uthi
Helsingelandh, hwilckit Lingame for:de her Peders fader och faderbroder ått
hade, och bewiste same breff, att förde her Peder hade för någen tid seden
bytt sig någen del till uthi för:ne Lingame och thå gififvitt mellen fÖr:ne bythe
fyra hundrade femtije mark konung Gustaffz mynt. Lydde och fönde breff,
att fonde her Peders faderbroder, såå och hans sonn haffve same peningher
ypburit och än thå ett hundrede mark konung Erichs mynt i stille. Men nu
war någhen del uthi for:de Lingame obethalt, som komer för:de her Peders
brodersonn till, Osten Jörenson benempdt, för hwilcken del förde her Peder
haffver giffvitt siutije och fem lod sölff före, så att same Lingame ähr nu i
allo motto welbethalt». »Och är eij same heman större, än ther kan sås 6
tunnor säd oppå.» Köpet, som enligt vitnesmål af Mårten Larson och Gulich
Mickilson var lagbjudet och lagståndet både i Ångermanland och Helsingland,
stadf^tades af rätten. Brefutfärdaren beseglar.
Sigillet borta. — N. M. 70.872.
Nr 63. Söderköping den 90 mars 1&85.
Svenska. Orig. på perg.
Per Skaningh sä^er med sin hustrus samtycke »vällerd mann her Jonn
Månsonn, kyrkeherde widh Kudby, enn åbodeuall, liggiandes vtij Surköpingh
nordann åhnn emellann gamble Per Böttsonns åbodeuall och Effuerth HoUms
åbodh för fyretie marek såå gott mynt, ath fyra marek görra ehnn godh dal-
ler»y hvilka penningar han emottagit. Bredd och längd angifvas i alnar. Hind-
rick Jackopsonn och Euerth HoUm borgemestare ombedjas att med sina egna
och Söderköpings stads sigill besegla brefvet, »som skriffuith ähr ij Sörköpingh
thenn xxx Martij Ghristij åhr 1685».
Sigillen borta. — N. M. 76.187.
Digitized by
Google
172 NORDISKA MUSEETS PEROAMENTSBREF.
Nr 64. Utan ort och dag [efter 1585].
Norska. Orig. på perg.
Fragment af ett förlikningsbref, genom hvilket Johans [sic] Olssen och
hans syskon fortfarande som förut skola behålla en half huds jordskyld i
Elffnestadt, rörande hvilken t^ist uppstått med Thore och Jakob Hackonssöner.
Ehuru nämligen den förre af de sistnämde fått af sin fader Hackonn Biem-
nersenn samma jordskyld utom sin öfriga andel i arf efter honom , kunde med ett
den 28 juni 1585 dateradt skiftesbref af motsidan bevisas, att den samma till-
hört Johans' mödernegods, hvarför den af de tillkallade förlikningsmännen
tilldömes honom. »Datum ut suppra.»
Sigillen, Bom ej varit flere än 2, äro borta.
Brefvets öfre hälft är bortskuren. — N. M. 40.838.
Nr 65. Hultserum den 19 febr. 1586.
Svenska. Orig. på pcrg.
»Erich Gyldenstieme till Nynäs, ridder och lagman wthij Smålandht, gör
veterligt, att »år effter Gudz byrdh it twsende femhwndrade åttatio och vpå
thet sätte then nittonde februarij», då han höll lagmansting »wthi Hwlsenim i
Tiwst» i närvaro af »erligh och welbördigh Nils Karson til Toristorp sampt för-
ståndige Michell Sefredson, Hans Broms, Anders Anderson» och konungens
fogde Erich Arffueson, kom för rätten Ingemar Nilson »och lade i rätte it
konung Giöstaffz breff, lydandes, at Hans Eong:e May:tt och ricksens rådh
haffue dömth för:ne Ingemars fadher, benemdh Nils Raffuelson enn gård till,
be:d Belsedh»; hvarom under ransakningen vidare framkom, »at för.ne Nilses
fadher, be:d Raffuel, löste för:ne Belsedh till sigh, effther thet war hans fadher-
lige arff, och effter förme Nils lodt allene skriffua sig samme gårdh til, och
meente förthenskuldh förme hans son Ingemar, at han och hans medarffuin-
ger ville behålla gården. Och effter förme Raffuel hade flere barn, honom f5r
wthen, som ähr först fönne Nils, Bodtwidh, Per, Marit, Sisdlla och Britha,
for:ne Raffuels barn och dötrer, och effther för:ne Bälsed kommer theris fader
Raffuel till, effther som förberört ähr, så dömdes samme gård alle fÖnne hans
barn till, och effter f5r:ne Raffuel hade än tå twå gårdher, be:d Fröö, en
gårdh, och Ondal, en gårdh, så at the äro thre gårder tillhopa, och effther
för:ne iche kuno förlikes, så kastes ther lodt och föll låthen, at Per Raffael-
sons barn och hans syster, be:d Britha Raffuelsdåtters barn skoUe behålle
Bälsedh och Bodtvidh Raffnelsons barn och hans syster, be:d Siscilla Raffaels-
dåther, skolie behålle Fröö och Nils Raffuelsons barn och hans syster, be:d
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PERGAMENTSBREF. 173
Marit Raffuelsdåtter, skolie behålla Ondal, dåch så at sex ouilda men skolle
bese och mätha för-.ne tre gårder» och bestämma mellangift i penniDgar för
dem, som fått de minsta. Brefutfärdaren beseglar.
SigUlot tlllplattadt. — N. M. 42.379.
Nr 66. Eållerstad den 4 mars 1587.
Svenska. Orig. på perg.
»Isack Olsönn till Hånger, herritzhöffdingz dom haffnenndis i Wesbo paa
thenn edle och welbyrdige herres, her Carll Giöstaffsonn wegne till Tofftabolm»,
gör veterligt, >at åhr epter Gudz byrd 1587 thenn 4 Martii», då han ting höll
i Eålerstad i närvaro af fogden Lasse Rasmnsson, kom för rätten Laritz i
Bexade, Ärffuidt i Leffåås, Månns Jonnsann i Kållarydh och Håkon i Refftellc
på sin hnstms, Eline Jonnsdotters vägnar och »alla thesse forne skötte
Knudt i Rydt allan theris araelott, som the åtta i for.ne Rydzgåard ifrån sig
och sine arffninger och in wnder for:ne Knudt Jönnsonn i Rydh och hanns epter
kommenndes arffninger med it ödegierde i Wglarp». »Och ähr ther förre giffuit
penninger 90 marek och daler 9 st.>. I nämden sutto Jonn i Hnilued,
Hanns i Hnlt, Per i Fegerhalt, Arendh i Brydstad, Beinngt i Drafföö, Suenn
i Kieffziöö, Jönns i Tånnge, Lass i Hyltte, Månns i Sporrade, Årendh i Agnete-
rydh, Anders i Hnilued, Knudt i Helgaltt. Brefutfärdaren beseglar.
Sigillet borta. Texten är urblekt. — N. M. 80.079.
Nr 67. 1687.
Norska. Orig. på perg.
Suend Sue[nd]80nn i Loffergaard stadfäster med sin hustrus och verbro-
ders Thiostulff Karlsenns samtycke det byte, »som dieris fader Karl Thios-
tulfisonn giordhe meth Gunulff .... son om jord . . ., som dieris byttes breff
uthuiser. »[Datum]» . . . anno 1587 dagh».
Häl finnas fOr tre sigill, som äro borta. Texten är delvis bortnött och
brefvet därigenom svärläst. — N. M. 7.873.
Nr 68. Tyeta härads tingsställe den 11 maj 1588.
Svenska. Orig. på perg.
Per Ribbingh thil Ulsnäs gör veterligt, att då han »anno 1588 den 11
Maii» höll ting med menige man »ij Tuetta häråt ij erlig och förståndig mans
Erick Galles näruare, som här befalningen haffuer på Kongl. Ma:ttz vägna»,
Digitized by
Google
174 NORDISKA MUSBBTS PEBGAMENTSBREF.
kom för rätten »beskedeligh man Måns i H&slarp och Anders i Biomared och
bekende sig, atte hade med berått mod såltt och yplatth . . . Jöns Larenson
ett bool jj Rossendal, som de med sina hnstrnr lagligen erfftt hade, for pe-
ninger 4 daler>. Fastar voro Per i Lekered, Lasse i Seffnedebo, Jon i Gredby,
Jöns i Hunseberg, Raffuel i Häliared, Lasse i M&lebo, Peer i Tokered, Biörn
i Bamarp, Iffnar i Elmevick, Anders i Kanarp, Lasse i Åsen [?], Jon i Tran-
hnltt. Brefutf&rdaren beseglar.
Sigillet väl bibehållet. — N. M. 24.134 a.
Nr 69. Örebro den 20 maj 1&89.
Svenska. Orig. på perg.
Hertig Earls af Södermanland förläningsbref för hans »tro tienere och
befalningsman öfwer Näriche Josth Cartzelh på ett nynpptaget torp Agnas
eng, liggande på Götlanda egor i likanämda socken, som han redan fornt
erhållit till evärldlig egendom nnder rätt frälse, samt på >ett wårt hemen.
Bredegården benemdt, i Binneberga by och sochn, till ewärdelig ägendom nnder
rätt frelse och frelsemanna tienist». »Gifwit Örebro den 20 dag Maij åhr
etc. 1589».
Sigillet vidhänger. — N. M. 72.164.
Nr 70. Bergen den 6 april 1590.
Norska. Orig. på perg.
Jenns Pedersann Holst paa Stsedie på sina barns Mettae Jensdatters samt
Thorbaer och Peder Jensonners vägnar, Peder Andersenn på Tiuffnenn på sin
hustrus Giertrudt Torbersdotters vägnar, her Widerich, Endre och Gontte
Torbersonner, på egna vägnar och med fullmakt af deras broder Hanns Tor-
bersenn, göra veterligt, att >anno 1590 thennd siette Aprilis» gjorde de i Ber-
gen arfskifte efter sina föräldrar, Torbor Guttesonn och Giorflfueldt Olluffs-
dotter på Femmerseidt. Vid faderns död, då sönerna ej ännu varit fullvuxna,
hade modern öfvertagit boet oskiftadt, . men då hon aflidit, som var för två
eller tre år sedan, hade all lösegendomen skiftats enligt upprättadt raster i
6 lika delar mellan fyra bröder och två systrar, af hvilka den ena, Gumrijp]
Torbersdotter, Jenns Holstes, som dött före modern, efterlämnat tre äkta barn.
Rörande däremot den fasta egendomen, som tillfallit dem efter föräldrarna,
hade denna nu uppdelats dels i fäderne dels i möderne och dessa halfparter
i sin ordning i tolf systerdelar hvardera, eftersom de »wore f«m bredre och
thuinde S0stre>. :»Da kom paa forme Jenns Pedersens hems anpart efiter
Digitized by
Google
NORDISKA MUBEBTB PBRaAMBNTBBRBF. 175
thieris salige moders dodt Olnnaes i Sognedall, skylder aarligenn ein halff lab
smar och fem mseller kornn och inthet andett etc. Der nest haffuer wij bytt
och skifftt woris maderne gods wdj ni sosterparter oc wy bredre erffuer och
tager woris broders, Suend Torbensonns anpart, som döde forindt sin modher.
Da fick for:ne Peder Anderssonn paa for:ne sin qaindes, woris sesters ahnpartt
Thy wdi Wdlanndt liggindis, skylder aarligenn halffanden leb smar, Lyssne i
Lffirdall thno maeller kornn, 0ye sammestedhs thao maeller kornn, oc Mettim
i Soluerenn thno mieller korn och inthet andett. Sijdenn bleff dett andett
altsammen bytt och skifft vdij fire lige partter oc kom paa forme her Wide-
riks ahnpartt thesse eptherschreffne jorder och jordepartter med edegaarder:
Orckevig i Sogenn skyller aarligen ein leb smer och thno mseller kornn,
Wingam ein halff leb smer och Tj mseller korn, Torffuenn ein halff leb smer
thno mseller kornn, Rodnm i Linxster thno mseller kornn, Quammer thno
mseller kornn, Sksellestadt i Sognedall thuo mseller kornn, Hagestadt j spandt
smer och Ealdam i Haranger halffanden wong neffuer, som di andre seskinne
haffuer wndt forme her Widerick aldeine. Endre Torbersenn lottidt Femmer-
seidt skyller aarligenn halffanden leber smer, j hudt och 8 mseller kornn,
Woldt i Hordall 4 mseller kornn, Ofitedall } leb smar, thno mseller kornn,
och haffuer forme Endre, som ser selste broder, loffuit for:ne Goutte sin bro-
der sin ahnpart wdj Fsemereidt adt skulle besijde hannom till aarUg land-
skyldt och andrum rettighet; och paa Hanns Torberssans ahnpartt Bserdall,
som handt nu paa bOer, skyller aarligen en lab smar, vi^ mseller kornn,
Woldt 4 mseller kornn, Lössnne } lab smar, 0fftedall ein halff lab smar, thuo
mseller kornn, oc Sollem i Thiasnes sogenn } hudt. Ittem v^ alle fire bra-
deme finge till byttes wdj ein grundt, kalles Skinderthofitt, liggindis offuen
for Wetterleuen, skylder aarligenn i grundeleije fem mark danske, fire ss., 2
album, huer woris ahnpartt ther aff er 20 ss., 2 th.>, med hvilket byte de alla
förklara sig nöjda. Brefatf&rdarne underteckna brefvet »huer medh egenn
handt» och besegla det samma jämte »Niels Biamsann, Seffrenn Anderssan,
Hans Skriffuer, raadmendt i Bergenn, oc Mortenn Nielsen, byscbriffuer same-
stedz, som offuer samme wenlige arffueskifftte werit haffuer». »Actum Ber-
genn anno & die ut snpra».
Häraf finnas 2 lika lydande exemplar. Pä båda äro sigillen borta frän de
8 kyarhängande remsorna. Pä uppslagen stär vid l:a, 2:a och 8:de remsorna:
«Jenn8 Holst egenn handt. Widerik Torberson egen handt. Gnnde Torbernson
egen [ha]nde>. — N. M. 17.865.
Nr 71. Klnne härads tingsställe 1 Forshem den 13 okt. 1590.
Svenska. Orig. på perg.
»Anders Gudmundhsönn till Hedåker och wdj herradzhöffdingz stadh
sittiandes i Kinnaherrad wpå thenn edle och welbome mans wegna Jorenn
Digitized by
Google
176 NORDISKA MUSEETS PEKGAMENTSBRBF.
Påsses till Hellekiis» gör veterligt, att <år effther Gadz börd 1590 thenn 12 Octo-
brisi, då laga ting hölls med samma härad i »Forsum» i närvaro af Jören Stake
till Råbeck, Erich Stake till Hönssetter, Torstenn Ghristoffersön till Biamm
och K. M:t8 fogde Per Bench[t]sönn, kom in för rätten »Per Hakenson i
Widdum, fulmöndigh aff Karin Suensdåtter, Suen Torbiörsönn, fulmöndigh aff
Ingridh Snensdåtter, och skaffwade Erik Larsönn ehn gårdh till liggendes i
Bullume by och sochenn», för hvilken säljarne uppburit köpeskillingen. (Thesse
tolff wåre her fäste män ått och wpå skafftid hölle, som först er Lars Simon-
son, Rawall i Wättelösse, Suenn Ambiörson, Torsten i Skalffuera, Anders
Olsönn, Erich i Trollum, Haken Lasseson, Haken Sigheson, Oluff i Westeby,
Lasse Hakenson, Anders Andersönn». Brefutfördaren beseglar med sitt eget och
häradets sigill.
SigiU: 1. tre eklOf i skOld under hjälm; 2. häradets. — N. M. 39.235.
Nr 72. Tdre härads tingsställe den 18 maj 1591.
Svenska. Orig. på perg.
Hans Erichson till Roderstorp, K. M:ts befallningsman på Linköpings
hus och i dess län samt »härettzhöffdinghe dom haffwandes wthi Ydhre på
then edle och welbördighe Arffuedh Tönesons wängnar>, gör veterligt, att >åbr
effther Gudz bördh 1591 then 18 Ma^i, då laga ting hölls i nämda härad
i »Kongl. Ma:ttz befalningsmans, ehrlig och welachtedh Jöns Boosons närware»,
kom för rätten »Lasse Benchttson ij Hultt, huilkien war fulmyndigh aff hustru
Kierstin ij Edstestorp, ittem Mattz ij Kulla \vpå sine egne wängnar och ting-
skiöthe Per Håkenson i Edstestorp samme Edstestorpa gårdh» för 64V« mar-
ker, och var »samme gårdh för:ne Per Håkensons rätte arff och etteleff, thes-
liges lagbudhen och lagståndhen». Fastemän Toro de 12, som sutto i näm-
den, nämligen Nils ij Seffuestorp, Jacop ij Fludehammar, Oluff ij Hälijesfal, Per
ij Hestra, Jon ij Liffuemåla, Lasse ij Siggamåla, Per ij Gaffsledh, Per ij Eåffra-
bodha, Suen ij Rudha, Joen ij Stubarp, Oluff ij Grinsbo och Jon ij Giorstorp.
Brefutfärdaren och Jöns Booson besegla.
Sigillen borta.
Tryckt af L. F. Rääp i SamL och anteckn. t. en beakr. öfver Ydre härad
i Östergötl. (1856), s. 343, där de då ännu kvarsittande sigillen beskrifTas. —
N. M. 85.069.
Nr 73. Södra Tedbo härads tingsställe den 8 juni 1591.
Svenska. Orig. på perg.
Hanns Erichson till Roderstårp, >Konng:e Ma:ttz till Swerge . . . wnder-
dånighe tiennere och befalningsmann på Linkiepijngs hues med thes län>, gör
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PBRGAMBNTSBREF. 177
veterligt, >atth åbr efftter Gndz bördh 1591 then 8 Junij», då han hOll laga
ting i S. Vedbo »på ehrligh och welbOrdigh mann Håkan Ennttsons Tängnar
wttij högbe:tte Kong:e Ma:ttz befallningsmann ehrligh och wellachttedh JOns
Boosons närware», kom för rätten »JOns Nilsson ij Fagretåfftta, hwilken war
fulmyndigh aff Benth ^ Skiytte och hans medarffwinger att tingskiötthe Per
ij I^ffhultt ett skatte tårp, benämhtt Långeram, för penninger 22 mark, oxer
4 stycker», hvilket skedde. I nämden sutto: Erich ij Smestorp, Nilss ij
Brechnerydh, Brådh ij Wyhöredha, Joen ij Lönsåes, Per ij Syntharp[?l, Oluff
ij Biinarp, Per ij Skogh, Arffuedh ij Siasta, Lasse ij Mowenta, Nilss ij Ingarp,
Per ij Långaness och Amundh ij Qvamnarp[?]. Brefutfördaren och Jöns Booson
besegla.
Sigillen borta. — N. M. 75.138.
Nr 74. Moseby 1 Hjerdal den 19 nor. 1591.
Norska. Orig. på perg.
Olof Hansson och Kitel Halnorssen göra ett jordbyte sins emellan på det
s&tt, att den förre skall hafva >tha marckeboel i Syndre Tuue oc i Hiardal
leginde», och den senare »tha marckeboel jordh ^ 0stre Skomes ij Hiardal
leginde». Jämte brefutfärdarne besegla två »erlige mend Toff Frelan och
Saenthe 601 brefvet. Bytet skedde »paa Moseby i Hiardal 19 Novemb:
anno 1591». -
Sigillen, som aldrig varit flere än 3, äro borta.
Nr 75. Södra Tedbo härads tingsställe i Hult den
16 okt. 1592.
Svenska. Orig, på perg.
»Jöns Booson till Sijreda, sittiandes ij häredz höffdinga staad ij Södra
Wedbo på then edle och wälbome frn Annas vegna, fru til Hömingsholm och
grefinde til Stäckholm och Wästeruick», gör veterligt, »att ååhren efter Ghristi
byrd 1592 then 16 Octob:», då laga ting hölls i Hult i S. Vedbo i grefvinnans
befallningsmans, NJels Peerssons, närvaro, kom för rätten »Håkon ij Bergh,
Niels ij Eussabergh, Per ij Helgarp i Ingarp sochn, Snen i Edeltorp ij Rums-
kulla sochn, Emundh ij Junghult ij Häsleby sochn sampt med alla theras med-
arffiiingar och laagskötth Ingell Larsson Slamarp med alla sina omliggiandes ägor
för ett och femtio lod seelff, doch haffuer han sin egen arffuelott både ij gård och
seelff. Item är och een tompt ij samma gård, som Oluff i Nääs ij Ingarp sochn sampt
^ Urspr. har stått Sven, som ändrats af en senare hand.
12
Digitized by
Google
178 NORDISKA MUSEETS PERGAMBKTSBREF.
med alla sina medarffuingar hade, hnilken han och lagskötte Ingell Larsson för
fyra tnnnor rogh>. Gården, »liggiandes ij Ingarp sochn ij fOrbeide häradh>, Tar
ärfd efter säljames föräldrar samt lagligen nppbjuden och lagfaren. I näm-
den sutto: Anders i Bygdåås, Oluff ij Näfts, Sven ij Påttarp, Jonn ij Sven-
hult, Ingell ij Boxafall, Måns ij Torfrydh, Swen ij Boaskogh, Per ij Gyn-
nersnät, Lasse ij Boarp, Sven ij Vaarhult, Jon ij Wftstraby och Jon ij Krapparp.
Niels Peersson häradsfogde och Jönns Boosson häradshöfding besegla med
egna och häradets sigill.
Sigillen saknas. — N. M. 51.412.
Nr 76. österrekame härads tingsställe den 3 jan. 1593.
Svenska. Orig. på perg
»Hans Jönsson, häredz dom haffuande på österrekeme på then ädle ärlige
och wälbördighe mans wengne Erich Staakes till Hanesätter», bekänner, »att
åren effter Christi börd ett twsend femhundrett niiotiio trij 3 Janwari», då
han höll ting med allmogen i för:de härad »påå rettom tingstad på Eiwlaås
i närware M: N: H: och första fogde Simon Erichson», kom inför rätten »Erich Pär-
sonn i Tigby i Gilberga soken i förbe:te häred och gaff tilkenne, att han på
Ingewals barns wengne hade igen löst aff Hans Jönsson fem öre sexton peninf^e
landz iord i förbe:te Tigby' för fyratio mark och twådelin aff en fyre loodh
sked. Sammattiid hade förbe:te Erich igen löst aff Oloff Mattzson i Myreby
i Hwseby soken fyre öre åtto peninge land jord i förbeite Tigby för fyretiio
mark, för huilke peninger jorden hade warid panttsatt». Säljame hade erkänt sig
hafva fått full valuta, hvarför rätten stadfästade köpet. I nämden sutto: Oloff
i Myreby, Jon i Sundby, Oloff i Sköteby, Jonn i Hedemora, Jöns i lidöö, Pär
i Engeby, Nils i Ekeby, Oloff i Mädelby, Nils i Ekeby, Erich i Walby, Lasse
i österby och Jahan i Kiula. Brefutf&rdaren beseglar med sitt eget och hä-
radets sigill. »Giffuid och scriffuidh åhr oc dag som för scriffuid ståår».
Sigill: 1. sädesax och årtalet 77; omskrift: 0STERREKERS HSRED. t
bomärke i sköld. — N. M. 47.256.
Nr 77. Löfsta [i Memmings härad] den 6 jan. 1593.
Svenska. Orig. på perg.
»Madelen Larssadotter» gör med sin sons och släkts råd, ja och samtycke
ett jordbyte med sin man, »edele och velbördige Erick Jonson till Löffsta.
vti sä måtta för bägges våra lägenhet, at han mig goduileligen vplåtit haffoer
en sin gårdh i Östergötland, benemd Diurkälla ij Motala sokn och Aska hå-
rade, renter årligen itt pund smör, teslikeste en vtiordt Mylinge i Hargsokn
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS PBRGAMENTSBREF. 179
i Åkerbo härade, renter årligen tre spenkorn. Så haffver jag ter emot vederls^t
förbe:te min käre man en min gård i Smålandh vti Yggestörpz sokn och Tvetha hä-
rade, benemd Målen, renter årligen et pund smör, och en vtiord i Hedegiärde
ij ödestagu sokn, ränter årligen tnå gambla ortuger, teslikeste i Östei^ött-
landh ena vtiord i Åkerby i Ekebyborna sokn och Aska härade, som årligen
ränter tre spän korn». »Yedervordzmen voro, som är min hiärtekäre son Päder
Hansson till Walsta och min käre frände Maguris Jörenson till Diula>,
hvilka ock nnderskrifvit och jämte brefutfärderskan beseglat brefvet, »som
skriffait är på Löffsta helige tre konga dag åren effter vår käre frälsares
Christi födelse tidh it tasend femhnndrat nyietije och på thet tredie».
Sigillen borta.
På uppslaget: Per Hanssän medh egen handh. Mawrittz JCrenssänn medh
eggen håndh. — N. M. 81.560.
Nr 78. Bröttjestad den 27 maj 159é.
Svenska. Orig. på perg.
»Isak Olsson till Hänger, häradzhöffdingz doom haffuandes i Wäsbo på
then ädle och welbyrdige herres, her Carll Göstafzons wegna till Tofftaholm»,
gör veterligt, att »åhr effter Gudz byrd 1594 then 27 dag Maii», då han höll
laga ting i Bröttjestad i närvaro af K. M:ts fogde Knut Andersson, kom för
rätten »welbyrdig man Jöns Jöransson till Samsared, fulmyndig på thesse
efftenne syskennes wegna, Per Torsson, Erlan Torsson, Jöns Torsson, Snen
Torsson, Jon Torsson, Karin Torsdotter, Ingierd Torsdotter, Ingeborg Torsdot-
ter och Karin Torsdotter, till att skiöta alla thesse forskreffnes erffaelothar i
Wakersboda gård i Bnrsedz sochn och i ett halfft torp, benempdt Slättered»,
på hvars begäran rätten skötte ofvanskrifna egendom från de förra egarne till
^Jon Larsson och hans son Lasse Jonsson i Wakersboda», och »är therföre
giffuet halffsinnde tiogh goda daler i god werd och reda päningar». 1 nämden
sntto: Anders i Bröttiestad, Snen i Skiälsamp, Knut i Helgalt, Knut i Gas-
boda, Lale i Erlandzboda, Jöns i Amfraboda, Suen i Strand, Anders i Löffåsz,
Arued i Stackaboda, Peder i Moshult, Erland i Slätte och Eluff i Wä. Bref-
utfärdaren beseglar.
Sigillet borta. — N. M. 81.760.
Nr 79. Simtuna den 15 aug. 1594.
Svenska. Orig. på perg,
»Bengt Håkonssonn, häradtzdom haffwendes i thette sinne wdi Simmetuna
härade wdi Fiedrnnge landh», gör veterligt, att »anno Christj 1594 thenn 15
Digitized by
Google
180 NORDISKA MUSEETS PEBGAMENTSBREF.
Augnstji, då han höll ting med nämda härad i Simtnna sockenstaga, kommo
för rätten iLars Erichsonn i Isäthra på sine ägne samptt sine bröders [dignar],
Peder Erichsonn i Gällwade, Oluff Olsonn i Söderbäck, Erich Jonsonn i Eärbo
sochnn samptt thre hans systrar, som äre Kirstin, Karinn och enn systerkall.
The alle sålde Oluf Ericbson i Söderby thre öres landh, hasz och jordh, lig-
giendes i Söderby för fämtom [!] lodh sölf, them forne Lars Ersonn på alle
sydskanes wägne kände sigh upburitt hafaet. I nämden sntto: Erich Jonson
i Alebäch, Erich Pärsonn i Billestena, Erich Jonsonn i Eaby, Nils Personn i
Landby, Per Andersonn i Härvesta, Michil i Staff, Per Jörensonn i Mälbr,
Erich [i] Hinsbo, Bengt i Mädelby, Matz Person i Alebäch, Bengt i Lööth,
Bengt i Koby. Brefutfärdaren beseglar.
Sigillet är bortfallet ar den kvarhängande jämskäUan.
Nr 80. Göinge härads tingsställe den 23 sept. 15M.
Danska. Orig, på perg.
»Bodell Suendssen y Simentorp» gör veterligt, att >aar effter Gudz byrd
1594 mandagen thend 23 Septembris» var han >paa Giang heritz ting» och
öfverlät till Mattis Fraastenssen den egendom i Blanckeholte, som hans hnstm
ärft efter sin fader, och hvilken han med hennes samtycke redan förat sålt
till denne. Brefutfärdaren beseglar jämte Bodell Niellssen i Aaristlöff, ting-
fouget, och Clauss Perssen ibidem, tingsskriffuer.
Sigillen, som synas varit fyra, äro borta. Brefvet bar ett häl, och skriften
är delvis nästan bortnött. — N. M. 30.178 a.
Jfr nr 82.
Nr 81. Nyköping den 23 sept 1595.
Svenska. Orig. på perg.
Borgmästare och råd i Nyköping göra veterligt, >ath årenn effter Gadz
byrdh 1595 thenn 22 Septembris» kommo på rådstugan inför ståthållaren Lasse
Wesgöte till Skädai och sittande rådet »beskedeligh menn Bencth Jonszon,
Staffan Closamar, Swen Anderszon och Staffan Benctzszon på Bencth Jonszons
mors wegna och hembladbe erligh och förståndigh mann Jahan Wintappare
tberis gårdh liggiandes oppå Aknixegatun emillan Jon Åtnidzsons gårdh och
Seffridh Skomakare gårdh, hwilkenn gårdh the honom sålth hadhe förfemtiie
dalar i godtb myntt», som de uppburit, »och ähr gårdzenns lengdh och bredh,
som ber effter föllier, lengde westantil vt modh Seffridh Skomakare gård Ixxiij
alin, nordantil vt medh Strockgatnn xxviij alna in qvarter, swnnantil vt med
Lasze Månsons gårdh xlij alna, på östre sidan vth medh Jon Åtnidzsons gårdh
Digitized by
Google
NORDISKA MUSBBTS PBRGAMENT8BREF. 181
zl ftlnar iii qvarter och löper en hacka vt medh Jons gårdh och in til Lasze
Oloffsons gård och ähr nidh vth medh Lasze Oloffsons gård zvi^ alin. Thesze
effterschriffiie godhe menn haffue melth szamme gårdh: Staffan Benctzson hy-
fogte, Hindrich Semskare kemmener, Jon Åtnidzson, Knnt Jonszon, Jonn
Jackopszon, Per Jenszon, Lasze Oloffszon och Mårthen Oloffson, och ähr samme
g&rdh oppå wåre råstugn 3 resor opbndin och ähr lagstånden». Köpet stad-
fästes af rätten. Brefutfärdame besegla med stadens insegel.
SigUl i träkapa kvarhänger. — N. U. 39.236.
Nr 82. Gölnge härads tingsställe den 10 maj 1596.
Danska. Orig. på perg.
Jenss Ollssen ij Trenneuiig gör veterligt, att då han >aar effter Gndz
binrd 1596 mandagen thend 10 maij war paa Giöng heritz ting», skötte och
afhftnde han från sin broders hustru »Himpe vdi Krefflebo ald thenn jord,
grund och eidom hun haffuer arffued effter hindiss forelder vdi Blankollte
gaard och ind till Mattiss Frostenssen, som paa samme gaard bouer och hans
hustru Sidsse och deriss arffuinge till euig eidom». Brefutfårdaren, som själf
beseglar, utbeder sig därjämte under brefvet iGiöngheritz indsegell, Jens Fren-
dessen ij Atteruij, saghörer till for:ne ting, Glauss Persson ij Aarisslöff, ting-
skriffuer' om deriss signeter».
Sigillen borta. — N. M. 30.178 b.
Jfr Nr 80.
Xr 83. Kinda härads tingsställe den 13 maj 1596.
Svenska. Orig. på perg.
»Oluff Esbiörsonn till Hoffued, häredzhöffdingedom haffuandes ij Kind på
thenn ädle och wälbördige Nils Nilsons wägna til Säby>, gör veterligt, att >åår
efftther Guuz [börd] 1596 then 13 Maij>, då han laga ting höll med allmogen
>wdij for:ne Einda häredtt på rättom tingstaa och dag» i närvaro af K. M:ts
befallningsman därsammastädes Erick Arffuedzson, kommo »beskedelige män
Måns Sonnasson ij Marstada, Bärtill Pedersson ij....^, Giord Jönnson ij
Bramttestada och bekennde sig, atte haffua . . . soldt beskedeligenn månne
Olaff Jonssonn ij Yxefall alland then synnersta gårdenn ij forne Yxefall for
nijttio mark>, som de bekommit. I nämden sutto: Måns ij Wijnnetorp, Måns
ij Forssa, Clemett ij Stomptorp[?], Oluff i Boda, Amund ij Falle, Jonn In-
golffson ij Wester8[r]um, Måns ij Banckestatorp, Lasse ij Krwtteboda, Birge
^ Namnet är atplänadt.
Digitized by
Google
182 NORDISKA MUSEETS PERGAMENTSBREF.
ij Kyllä, Peder ij Millingetorp, Clemett ij Stubbarp, ArfFaitt ij Wesby. Bref-
vet beseglas af brefutfärdaren med hans eget och häradets sigill samt af
Erick Arfuedzson.
Sigill: 1. och 2. tUlplattade; 3. häradets. — N. M. 75.139.
Nr 84. Yadsbo härads tingsställe^ Fröäkra i Lyrestads sn^
den 22 okt. 1597.
Svenska. Orig. på perg.
»Jacob Peerson, häradzhOffdinge dom haffuandes i Wadzboo wppå then
edle och welbördige mans wegna Boo Ribbingh till Säby», gör veterligt, >att
anno etc. 1597 then 22 Octobris», då han »tingh hOlt i Lyresta socken i
Fröaker i min nådigeste furstes fougtes närvara, erligh och welförståndigh Benncbt
Nilson», kom för rätten »Helff Laureson och Sigge Peerson medh sin syster
Eline Peersdotter och bekenne sigh lagligen haffua soldh beskedeligom mamie
Olaff Joenson i Siötorp allan then deel och bjrrdarätth, som the åthe i Hielåsa
halffua gårdh för fyretijotre en half marek örtiger penninger etc. Wijdare
framlagdes eth kiöpa breff, som saligh Stafan Peerson hade wtgiffuet anno etc.
1574 then 15 Octobris, tå han tingh hölth i KiOoss, förmälandes att tå hade
sigh bekenndt hustru Eirstine Oluffz i Eioss lagligen haffua soldh Oluff Jonson
een tolfftedeel i Hielsås för een oxsa och een koo, een tunne komn, eth halff
lispundt kappar och fäm marcka penninger. £nn hade sigh tå bekenndt
Karine Suensdotter, att hennes moder Eline Suenns hade och lagligen soldt
Oluff allan sin arffueluth sammastadz för halffnionde mark och sex öre ij
marken och bekenne, ath hon och hade opburret någre penninger aff Olnffz
fader för sin deel sammastadz. Enn gaff Oluff för Karin Suens för all lag-
fångh åthe marek penninger och tuå skepper rogh etc. Anno etc. 1564 then
1 6 Decembris, tå tingh höltes i Hoffua, hade sigh bekennth Lauretz Anderson
och lagligen haffua soldt Oluff allan sin arffueluth i Hielsåss för een och tingo
mark och sex öre i mareken och fira hundrede jemn etc. Och haffua thenna
förnämpde alla sigh bekenndt wpburrett haffua förnämpde penninger, oxar,
koo, komn, rogh och allan wärdöre . . . Och haffuer förbemälte Oluff Joenson
nw arfft och kiöptt, så ath hann äger nw halfuan gårdenn och är lagbadenn
och lagstånden effter Sueriges lagh, och thenna effter schriffne tolff såthe i
nämpdt och är här fäste withne . . .: Oluff i Siötorp, Nils i Bomes, Hemingh
i Kropfiäldh, Peer i Helietorp, Lauretz i Elstorp, Anders i Killa, Moens i
Kollen, Anders i Elgeråås, Lauretz i Horsakleppa, Anders i Törffua, Bengt i
Biörtorp, Ingewall i Mörtestada». Brefutfärdaren beseglar med sitt eget och
häradets sigill.
Sigill: 1. bomärke i sköld; 2. borta. — N. M. 39.237.
Digitized by
Google
NORDISKA MUSBBTS PBRGAMENTSBREF. 183
Nr 85. Häkanstad i Branflo socken den 21 febr. 1598.
Norska. Orig. på perg,
sPeder Oellssenn i Vojrbachenn i Lopnne sagenn och Kield Oelsenn i
Oaid i Bröndfloud sagenn» sälja med sina hastrars samtycke till de senares
broder Niels Niellssenn i Fagillstedt deras »arffae part vdi Onsalh, som de
fått »epther theris sallige moder*, för xxxiij mark, som appbarits. Köpet be-
vitnades »paa Mariby kierckewolld i meninge mandtz paahörellsse, besender-
lige änder disse dannemendt Jonn i Offaerby, Thord i Fagillsted och Peder
Niellssenn ibidem». Lagmannen Peder Thomessen och Thord i Fagilsted om-
bedjas att besegla jämte brefatfärdarne. »Datam Hangsted thend 21 Febraarij
aar m d Ixxxxviij».
Sigillen borta. — N. M. 45.329.
Nr 86. Ö8terrekarne härads tingsställe den 10 juli 1599.
Svenska, Orig. på perg.
»Hans Jönsson, häredz dom haffaande på österrekerna på then ährlige och
wälbördige mans wengnä Hans van Masback til ökna>, gör veterligt, »att åren
epter Ghristi börd 1599 then 10 Jali» kommo på laga ting med allmogen i
nämda härad, som hölls >på rettan tingstad på Kiwlaås i M. N. H. och förstes
fogdes närware Mattz Aleningh», Hans Jönsson i Saallinge och Lasse Ander-
son i Medsta och sålde »beskedelig man Erich Pärsonn i Tiigby i Gilberga
soken på hans stijffbams wengne, salige Ingewals bamn, 3 öre land lord i
förbe:de Tiigby för 27 mark säå gotth myntth, att 4 mark göre en god da-
ler , hvilka penningar de appbarit. Köpet blef såsom appbjadet och lagstån-
det af rätten stadfästadt. Fastemän voro Nils i Ekeby, Oloff i Mälby, Erich
i Walby, Mickell i Högby, Mattz i Hammarby, Grels i Wiby, Martten i
Skraffaesta, Jon i Jär, Olaff i Skinninge, Oloff i Torsätter, Jöns i Hetteby,
Mans i Stensholm. Brefatfärdaren beseglar med sitt eget och häradets sigill.
SigUlen: 1. bomärke i sköld; 2. häradets (se nr 76). — N. M. 47.257.
Digitized by
Google
Sagor och sägner, skrock och öfvertro
från finnbygder och lappmarker.
Sagnet er isandhed en Folkedigtninfft *om ikke er ffrtbet
ud af Luften, men med hamlig Fantasi udformet af Vtrkt-
ligheden. Traditionen vil bevare den i de mindre Trvt,
saakenge Naturen fremholder den i de store — cg n vil
aldrig Nive saa kloge, at dens Bamesprog ikke ILnåer et
lyUende 0re,
ICAQDALBlfE THORBSKX. <
Efterföljande uppteckningar till belysande af väsentligen nord-
finn arnes tanke- och känslolif utgöras af i svensk dräkt framstälda
finska originalberättelser. I södra Lule lappmark har jag likväl
haft svensktalande, i norska Finmarken norsktalande lapska sages-
man. Vid denna öfverflyttning till svenska har jag bemödat mig
att söka i möjligaste mån dels återgifva det karakteristiska i ut-
tryckssättet, dels bevara lokalfärgen och tidsfärgen öfver det hela.
I noterna med petitstil har jag å andra sidan velat lämna några
sammanträngda förtydliganden, äfvensom hänvisningar till litera-
turen.
I. Olof Andersson Parfa berättar.
Vid tiden för Jukkasjärvi kyrkas byggande bodde här i Piili'
järvi by en trollkunnig lapp vid namn Ejnari, som det talas mycket
^ Billeder fra Midnatasolena Land. KjBbenhavn 1884. S. 6.
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNBR M. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER. 185
om i denna trakt. En gång kom han körande till kyrkplatsen med
en pnlka af snö och en varg till dragare. Väl framme, sporde han
lappame: »Månne jag får släppa min ren på bete till sammans med
edra?» Detta nekades honom, men ändå släppte han vargen i bet
med renarna. Och ingen af dem blef rifven.
En gång kom Ejnari till Fuoltikasvaara by och önskade där låna
båt öfver Soutojärvi, Detta fick han emellertid ej, enär värdinnan
(husmodern) i gården sade sig behöfva sin båt själf. Hvad Ejnari nu
gjorde? Jo, han tog vid stranden en stor sten, stälde sig på honom
och reste så i väg öfver träsket. Ännu i denna dag kan man se
stenen, och han ligger på Ejnariniemi (Ejnarsudden) och har märken
efter Ejnaris tår. Till käringen, som nekade att låna ut sin båt,
hade emellertid trollkarlen vid af skedet sagt: >6å du och mjölka
din ko!> Men när värdinnan kom dit med stäfvan, låg kon död.
För öfrigt var Ejnari en sådan, som kunde och gärna ville
lämna upplysning om saker och ting. En gång på vintermarknaden
i Jukkasjärvi kyrkby varsnade han en borgare (handlande), som såg
mycket bedröfvad ut. Ejnari frågade, hvarför han var så ledsen.
Borgaren svarade, att hans hustru låg mycket illa sjuk, då han
reste hemifrån Torne, och att han var orolig för hennes skull,
^ag skall skaffa dig reda på, huru hon mår nu>, sade Ejnari. »Tack!
Dn får en mark goda tobaksblad, om du kan det», svarade borgaren.
I Torne höll emellertid borgarens piga på att tvätta strumpor
åt sin matmor. Det var dock för besynnerligt den dagen, ty strum-
porna ville ej hänga kvar på torkstången i kökstaket, utan föUo
ideligen ner. Till sist utbrast pigaji förargad: >H vilken trollkarl
har månne farit i fruns strumpor?» Då flögo till pigans stora för-
skräckelse alla strumporna ut genom fönstret, som stod öppet på
glänt, och försvunne.
Ej lång stund efter det att lappen lofvat berätta för borgaren,
hnru dennes hustru mådde, kommo strumporna till Jukkasjärvi, och
Ejnari talade nu om för borgaren, att frun var frisk igen.
Och frisk var hon.
Digitized by
Google
186 SAGOR, SÄONER M. M. FRÄN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
Han fick en faslig ände, denne Ejnari. En g&ng lade han sig
att sofva bredvid sin käring och sade, att hon på inga vilkor finge
väcka honom. Det gjorde hon emellertid efter en stund och varse-
blef då till sin förfäran, huru Ejnari förvandlades till en orm, som
rann ner ur sängen, ut genom dörren och försvann i Tervasvaaran-
kursu' dalgång mellan Piilijärvi och Eaviniemi.
Jnkkasjärvi kyrka bygdes i första decenniet af 1600-talet, enligt allmäiuu
uppgiften 1603. Anläggningen af en stad & den af gammalt bebodda platsen Torne
beslöts redan 1605. I de finska rnnorna kallas Torne en p& skinnverk rik stad (suul
heter kaupunki, d. v. s. köpstad, köping, handelsplats). Parfa är ett lapskt ord, som
betyder skinnmössa, >lQdemö8sa>. Finnar och lappar hafva i regel ett »vedernamn»,
vanligen utan någon särande hänsyftning. Se därom vidare en min nppsats i Persan-
hist tidskr. 1902. Berättaren var en högst originel finne, som aldrig trifdes hemma,
atan nästan året om läg nte pä vandringar och färdevägar: körde för nöjes skull, då
han icke lyckats fä någon lass-skjnts. Af någon jägmästare hade han fkii ett par ani*
formsknappar, dem han sytt fast i sin vadmalsrock och öfver hvilka han var synner-
ligen stolt.
Piilijärvi i Jukkasjärvi socken, Torne lappmark, juli 1891.
2. Julius Karlsson berättar.
Med den här Miskuksbn Jouni eller Parta-Jouni (Jon Miska
eller Skägg-Jon), som lefde här i Tärändö som skogslapp och dog
1888, var det ganska underligt bestäldt. Då han var fjällapp,
gifte han sig med en fjällapska, som var dotter till en gammal
troUkunnig lappman. Då svärfadern om somrarna låg med renarna
nere vid norska kusten, brukade han alltid samla kyrkogårdsmull
och människoben från kyrkogårdarna därstädes och gömma detta
för troUdomsbehof i en lukko-ahkiu (låsakja, transportpulka). Emel-
lertid kunde ej den gamle lappen alla trollformlerna riktigt, utaD
en gång bröto gastarna sig ut ur låsakjan och togo död på både
lappgubben och hans två söner. När man anträffade dem, voro de
aUdeles svarta öfver hela kroppen efter gastarnas framfart.
Jouni var då skogslapp i Tärändö och drog upp tiU arfskifte i fjäl-
len. Han fick på sin hustrus lott ärfva flere hundra renar och annan
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅK FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 187
egendom också. När han kom till baka till sitt kåtaställe i skogarna
vid Tärändö — han uppehöll sig då med renhjorden i närheten af
Saittajärvi by — råkade emellertid hans hustru titta ned i den om-
talade låsakjan och häraf låg hon länge sjuk; men gastarna fingo
dock ingen riktig makt med henne, ty man hann i tid besvärja bort
dem.
Någon välsignelse af sina renar fick Jouni aldrig: somliga
sprungo till fjälls, andra drunknade i MestosJcoski, och åter andra
stal man från honom — men sådant är då ganska vanligt här. För
resten ville det sig illa för honom på flere sätt. Strax efter arfvet
vred han nämligen handen ur led vid ett försök att köra in en
bångstyrig ren, och någon tid därefter stångade honom en brunn-
ren (rentjur), så att han fick en horntagg in i ögat och länge måste
ligga till sängs under läkarbehandling hos doktorn i Pajala,
(»Det är farligt att ärfva trollkarlarnes egendom», säger Julius
och småskrattar och undrar, om jag har samma uppfattning).
Läs- eller lockpnlkans lapska namn är i Lule lappmark tältepulke. I skogs-
gränsen har fjällappen därstädes dels en njalla (stabnr, pä en påle eller >8tabbe>),
dela en puakkasaj d. v. s. en pä tre björkstörar npp- och nedvändt hvilande lock-
pnlka med torrkött och ost. Ett häbbre eller stabur pä fyra fötter kallas puorna.
Se vidare min artikel >Ackja 1. Akja> i Nordisk Familjebok af är 1903.
En pojke på Heinunen hemman i Tärändö by såg en sommar-
kväll vid midsommartid en låga fladdra ute på en backe, Kdltio-
törmä, öfver en i busksnåren belägen grop, den s. k. Kaltiokuoppa,
Fort sprang han in och ropade, att elden var lös, men då folk skyn-
dade ut, upphörde lågan att lysa.
Men nu får jägmästarn höra hvad som sedan hände! Jo, på
natten kom en gammal lappkäring och sade åt pojken, att hon just
för hans räkning tändt lågan där, men sedan släckt, eftersom han
var dum och icke förstod att sätta sig i besittning af de skatter,
hon där gömt åt honom. Och så uppmanade hon honom att gå dit.
Men fastän käringen flere gånger kom till baka och upprepade sin
tillsägelse, lydde han henne aldrig. Ännu i dag får man ibland se
eld brinna öfver Kaltiokuoppa.
Digitized by
Google
188 SAGOR, SÄONER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKEE
Yid en yandring i ang. 1903 mellan Sontanre och AUakjanre (HOgtriak) i Jokk-
mokks socken berättades för mig, att personer frän Nattavaara by sknlJe en midsommtr-
natt sett eld i det Sontanre närliggande Attjekvaro och yid gräfning därstädes fannit
spjntspetsar, torviggar m. m.
Lapska trollkarlarne voro nog mäktigare än man tänker sig:
för långt till baka i tiden stälde de så till, att solen änna lyser
både dag och natt i lappmarken.
I Onttovaara (Grottberget) nära Tärändö finnes en lång, sling-
rande gång, som löper rätt in i bärget. Här sägas ofantliga skatter
fordom blifvit dolda af trollkunnige lappar. Många hafva därför
frestats att gå in där, och detta redan under den tid, då den sista
lappen, som gömde skatter där, ännu lefde. Men det har alltid be-
funnits fåfängt. Skatten skulle enligt föreskrift ärfvas af en vid
namn Kalpa-Pekha (Elarl-Petter), men denne var så tjufaktig och
stal så mycket renar, att han blef skjuten af en fjällapp. Mördaren
släpade sedan Kalpa-Fekkas lik med sig och kastade ned det i den
s. k. Kalpakuru (Karlsskrefvan) på Rovavaara. Efter den tiden
växte där upp en mängd småbjörkar och videbuskar, som änna i dag
kallas Kalpavittikko (Karlsris).
Sedan Kalpa-Pekka var död, frestade många att krypa in i
skattkammaren i Onttovaara, och en kom verkligen så långt där
in, att han fick syn på ett flertal lappmuddar med bockskinnsbräm,
akjor, pulkor o. s. v. Ljuset slocknade emellertid för honom, så att
han ej kunde komma åt något af skatten, och häller ingen annan
har däri lyckats. När barn äro ute på bärplockning där i trakten,
töras de aldrig krypa in i hålan, i hvars ände skatten ännu ligger
orörd.
Nu skall jag berätta om :^tonta^. En karl befann sig en gång
i sin kvarn. Dit kom då en tonta, en vacker kvinna. Hon stanna-
de hos mjölnaren och sof hos honom under natten. Om mor-
gonen tog hon mjölnarens yza och slog den så djupt i en sten, att
endast litet af skaftet syntes. Därpå sade hon sig vilja underhålla
Digitized by
Google
SAOOR, SlONBR M. M. FRÅN FINNBYaDER OCH LAPPMARKER. 189
det barn, bon skulle föda, ända tills detta själft kunde lyfta yxan
ur stenen, men sedan finge mjölnaren draga försorg om barnet bäst
han ville. En tid förgick, och så födde hon en pojke, en helt liten
en. Trots det att han syntes så liten och klen, drog han likväl i
mjölnarens närvaro upp yxan ur stenen. Så blef han då dräng hos
mjölnaren. En dag sändes han att hugga ved och att sedan trafva
upp bränslet. Emellertid fann han alla yxorna för små. Han tyckte
det var tur, då han hittade en gammal slö yxa, fälde med dennas
tillhjälp ett träd med lång stubbe samt stälde sig sedan där bred-
vid och ropade: »Till vedtrafvar alt, till vedtrafvar alt!> Så skedde
ock. Middagstiden kom han hem och sade sig hafva färdigt. Men
nu blef mjölnaren arg och tyckte, att han var för gammal för skoj,
och att pojken slutat alldeles för tidigt. Pojken svarade endast:
»Far har så mycket ved, att ni får hålla på att köra hela vintern
för att få hem den.» Nu gick mjölnaren till platsen och såg då,
att en hel skogstrakt blifvit upphuggen.
Så var det en annan tonta, i Tärändö. Han var af mankön
samt brukade äta upp alla piimä-bunkarna och skaffa ny surmjölk
dit i stället. Emellertid blef husbonden i en gård förargad på det
där och lade sig på lur i en ria. När resen nästa gång kom till
gärden, fick han två yxhugg af bonden — men han stöp ej i backen,
utan sade helt lugnt: »Du ska ta en björkpåk, annars hjälper det
icke!» Därefter började tonta hafva sin gång i ladugården, och
där lade sig då husbonden i försåt med en björkpåk. Då resen kom,
slog han till. Nu damp resen i golf vet, ropande: »Slå en gång till,
slå en gång till I» Detta gjorde emellertid ej bonden, ty han visste,
att resen då blefve lefvande igen. Så dog detta vidunder.
Förestående båda sagor afhandla tvä olika tonta-begrepp, af hvilka det ena synes
identiskt med stallo. Ganandbb {Mythol. fenn,^ pag. 90) öfversätter tonttn med hus-
gud : en som gick och rustade i en gärd om nätterna. Castbék {Nord. resor o. forakn,)
fiJrmodar ordet tonttu vara länadt f r&n svenskans tomte. Enligt sistnämda källa (III:
167) voro de enögda. Tärändöberättaren har y. tonta, k. tontaa eller tontat.
Digitized by
Google
190 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKEK.
s
En kvinna låg och sof och hörde då i drömmen en taalh (stallo,
jätte) komma till sig och säga: »Bär nt din hvithåriga son till den
stora stenen på gården och lägg honom i gropen på stenen, så skall
hela stenen förvandlas till silfver, ty där innanför ha trollkarlar
gömt stora silfverskatter men bundit dessa med en så stark för-
trollning, att ingen får ut dem, som ej offrar en hvithårig son.»
Kvinnan nekade i drömmen. Ej häller vaken, på dagen, kunde hon
förmå sig att gå dit. Flere gånger kom taallo till baka, men
kvinnan ville ej göra, som han önskade, och skatten finnes altså
kvar där ännu i dag.
Genetz: Wörterhuch d. Kola-lapp. Dial. XLII, anför från ryska Ipm. formen tälkj
som i norska Finm. heter stallo och bland svenska lappar stalu. Qviostad o. Sandbbsg
hafva antecknat mänga stallo-sagor från Jarfjord i Sydvaranger, se Lapp. event. o.
folkesagn, sid. 61—67 o. 146—164.
I Vettasjärvi-trakten, där folk en gång höll på att gräfva åker
uppe i skogsbygden, fann man en dag två på hvar andra stälda koppar-
kittlar, fylda med gamla silfverpengar och andra dyrbarheter. Det
var på hösten, och karlarne lade järnspettet i gropen såsom er-
sättning för fyndet. Emellertid måste de på nytt anlita spettet
för att få upp nedersta delen af skatten, men då lyckades de ej
vidare i sitt arbete. Spettet lades därför till baka, hvarefter de
kunde hemta upp alla dyrbarheterna. Sedan nedgrofs spettet, och
lär det ännu ligga kvar där.
Vid brunnsgräfning träffades en gång liksom en liten så af
koppar, som var fyld med dyrbarheter. Den var mycket tung, och
karlarne togo förgäfves i och drogo. Ändtligen fingo de med förenade
krafter upp den så pass långt, att man kunde fatta i ena grepen.
»Nå, nu ska vi väl för fan få upp dig!» utbrast en af männen. Men
då gick grepen sönder, och kitteln sjönk ned i jorden och blef
aldrig mera sedd.
I finnpörtena finnas i långbänkarna kring stuguväggen hål att
fästa nystkronor i eller också köra en pinne i för att stödja bräder.
Digitized by
Google
SÅQOR, SIGNEB M. M. från FINNBTGDBR och lappmarker. 191
som man tänker hyfla på bänken. Om man slog urin eller sur-
mjölk igenom ett dylikt hål på en bänk, där förut något lik legat,
kunde man därmed bota människor, som man trodde vara anj^ktade
af onda andar. Eller också knöt man i hop handen och slog genom
det hål, som därvid uppkom, eller begagnade sig också af en björn-
strupe, men då skulle den björnen vara dödad af en, som skjutit
två björnar förut. Äfvenså slogs urinen genom en själfvuxen rot-,
stam- eller grenögla, en s. k. luoma-rengas. Därpå smorde man då
med urinen eller surmjölken, och ingen fick se hvart öfverlefvoma
slogos. Hälst botade man den tid på söndagen, då kyrkdörraxna
stodo öppna.
Fr&n Jukkasjäryi socken har jag pä sin tid till Nordiska mnseet insändt en dylik
luoma-rengas f5r botande af boskapsdjur. Lider ett kreatnr af nrinstämma, hålles,
efter att hafva kokats, djurets urin, frän hvilken man tydligen anser plägan härleda
sig, trenne gänger genom en Inomarengas (af luoma^ skapelse, och rengaSy ring) och
ingifTes, sedan han därigenom, efter hvad man anser, förlorat sina onda egenskaper,
kreaturet som dryck för att nu utan men och smärta f9mya sitt omlopp genom dju-
rets kropp. Jfr E. Hahmarstedt: Om smöjning och därmed hefryndade bruk i
Noid. mus, Medd. 1891 o. 1892.
Ormbett botades genom att klämma ut giftet och säga:
Du svarta kräk, du vålnad, du videsnårens bonde!
Du kröp och rotade med nosen i gödselhögen,
innan din giftiga tunga stack min gosse (min oxe o. s. v.).
Skynda nu fram att hela din skamliga gärning!
Ormen kom då fram och blef ihjälslagen, och därpå blef bettet bra.
Skorf- och spetälskesår botades på följande sätt. Man skar
med en knif upp ur jorden nio stycken tärningar af röd eller hvit
obrukad mull. Dessa jordklimpar lades på ett bräde, och man tog
en nypa mull från hvarje bit, blandade det och lade på såret. Man
läste också någonting samtidigt, men det kommer jag ej mer i håg.
En handlande vid namn UrakJca (tvåårig renkalf) var besatt af
onda andar. En dag kom han in i öfversta gården, Ylitalo, i Saitta-
Digitized by
Google
192 SAOOB, SlGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
järvi by. Han skulle gå till Vittangi marknad, hade blifvit våt
om fötterna och ville torka sitt skohö. En ung flicka var ensam
hemma, och Urakka ville förleda henne, men afvisades. Urakka
blef då ond och slängde sitt skohö på henne, hvarefber hon blef
besatt af onda andar och tokig. Hon kallas nu Houkka-Maija
(Tok-Maja). Ibland händer det, att flickan ropar i ursinne och
slåss med de onda andarna. Få minuten brukar hon kunna saga,
då folk dör i kringliggande byar, och underrätta när de alla
skola dö. Hon är arg på alla karlar och förfbljer dem ofta med
jrxa. Både Urakka och hon lefva ännu. Hon vill ej bo hos for-
äldrame, utan bor ensam i en liten stuga i skogen, röker mest pipa
och dricker kaffe. En gång köpte hon sig höns, och dem har hon inne
i pörtet, där hon också i en afbalkning har en ko, till hvilken hon
själf slår hö och drar hem detta på kälke. Hon hittar alltid sjö-
fågelägg i bäckstränderna, och folk säger, att de onda andarna visa
henne reda därpå.
I trakten af Matarinki i Öfver-Torne bodde en rik bonde vid
namn Vittikko, Denne lämnade större delen af sin egendom åt sonen
och behöll en liten stuga som förgångsgubbe. Så dog han. Han
hade sagt ifrån, att man skulle begrafva honom i djäfvulens namn
och lägga honom framstupa i grafven. Detta gjorde man emellertid
ej, utan begrof honom som vanligt. Efter döden spökade han, sprang
omkring och väsnades på flere sätt. Man talade nu vanligen om
honom under namnet Vittikko-Raukka (den osalige Y., som aldrig
skulle bli Vajnaja- Vittikko, den salige V.). Man hängde då i graf-
ven en tjuka om halsen på liket. Följande natt sprang han med
skällan omkring byn. Han kom till en bonde och ville låna båt
öfver älfven. Bonden ville ogärna lämna den och sade: >Hvem kan
veta, hvart du far med båten! Jag skall ut och Ijustra lax i kväll !>
— >Du skall få till baka din båt», svarade Vittikko-Baukka. »Men
inte orkar du ensam draga upp en stor trebörding», invände bonden.
»Jag då», svarade Vittikko-Raukka, >jo bevars!»
Nå, Vittikko-Raukka fick låna båten och reste tvärs öfver älfven.
På andra sidan råkade han ljusterfolk och frågade, om han fick
Digitized by
Google
SAGOR, Si^GKBR M. M. FRÅN FINNBTGDER OOH LAPPMARKER. 193
kasta. »Kasta?» undrade man. Men en af dem svarade: »Elasta bara,
vore det så fans hufvud!» Just som de skulle skjuta ut båten,
kastade Vittikko-Saukka dit en hel hög hufvudskallar af männi-
skor. »Hvad är detta?» frågade folket. Vittikko-Raukka svarade:
tDet ni begärde!» De kastade då skallama i älfven och foro att
Ijustra.
Vittikko-Raukka for till baka öfver älfven och drog båten, full
med vatten, ända upp till bondens pörte. Genom fönstret skrek han:
>Här är båten, tack för lånet!» Därpå gick han till sin gamla
undantagsstuga, dit på aftonen kommit en soldat, som skulle
få logera där öfver natten. Just då soldaten skulle till att somna,
hörde han, att någon kom. Det dundrade i golfvet. Han tände på
ljus och såg, att två tiljor voro uppbrutna. »Hvem är där?» frågade
han. Intet svar hördes. Om en stund kom den gamle fördelsgubben
och visade händerna fulla med slantar af silfver och koppar. »Här
fins pengar», sade han. Sedan berättade han för soldaten, att han
hade pengar gömda där och därför gick och såg till dem. Soldaten
skulle få alt sammans, om han bara ville följa med gubben. Soldaten
var icke det minsta rädd af sig, utan följde med. De vandrade
fram till kyrkogården, där kistan sågs ligga med upplyft lock.
Vittikko-Raukka bad, att soldaten skulle lägga sig bredvid honom
i kistan. »Nej», sade soldaten, »jag har aldrig sett eller legat i
någon sådan där, gå ni först och visa, hur man skall göra!» Grubben
kl ef då ner och lade sig. Men nu slog soldaten igen locket, stödde
knät på kistan och sade: »Hör, Yittikko-Raukka, har du förut blifvit
begrafven i Guds, Fadrens och Sonens namn, begraf ver jag dig nu
i djäfvulensh Därpå stälde han kistan på stup i graf öppningen.
Sedan hördes gubben icke vidare af. Soldaten gick till gården
och berättade, att spöket nu blifvit ordentligt begrafdt. Under golf-
vet i den gamle födorådstagarens pörte träffade man sedan två fjär-
dingar med silfver- ocn kopparmynt, hvaraf soldaten fick hälften.
Så var det en kvinna, som spökade efter döden. En gång kasta-
de några pojkar boll i närheten af kyrkogården. Då kom hon
13
Digitized by
Google
194 SAGOB, SlONER M. M. FKÅN FINNBTODER OCH LAPPMARKER.
springande för att köra bort dem och sade: >Ni vet inte, ni pojkar,
hnr tungt det är att ligga i mörka jorden ooh vänta på domedagen!»
Då hon begrofe, hade hon nya strumpor på sig. När man sedan
såg efter i kistan, voro strumporna utnötta. En gång hade hon
varit framme och rört i en färggryta, som stod i hennes forna hem.
Färg hade stänkt ut på golfvet. Ingen visste, hvem som gjort det,
men när man gick till grafven och tittade efter, voro kvinnans
armar och händer nedf&rgade. Först sedan hon blifvit begrafren
på nytt, kom hon till ro.
Fadern till gästgifvaren här i Tärändö — som heter Heihki
Ådamsson Wanhatalo — var en mycket orättrådig och något troU-
kunnig karl. När han för omkring 50 år sedan dog, huserade spö-
kena rysligt med honom och sökte att flå honom. Man kunde se,
att skinnet var borta å flere ställen på hans kropp. Äfven far-
modern var troUkunnig. Hon brukade ställa*sig på bibeln och trolla
samt påstås hafva rest i luften på en kvast.
Folket här spår, att också denne Wanhatalo skall spöka efter
döden, ty han har just icke namn om sig att vara ärlig. I sin
stolpbod, dit ingen får komma, har han samlat en hel ^asenaru
(= arsenal!) af lokor och hästskor och alt möjligt.
Kamera har Henrik Wanhatalo g&tt nr tiden, och man påstår, att äfven han >gir
i^n> och spökar.
Ofta låta hemlighetsfulla väsen höra sig i skogen. Ibland skri-
ker det, ibland jämrar det sig. Karlar, som ligga ute i markerna,
höra ofta gastarna husera kring kåtorna, där de befinna sig. Uan
hör dem hugga ved och syssla än med ett, än med ett annat.
En jägare var med två hundar ute på ekorrskytte. På kvällen,
då han tagit in i en kåta, började hundarna ifrigt skälla, utan att
likväl våga sig ut. Till sist gick jägaren ut. Ingenting märkte
han, men hundarna skälde fortfarande. Då tog han en eldbrand
och kastade inåt skogen samt varsnade då, att ett behornadt vidun-
der tog tiU fötterna. Hundarna förföljde. Men gasten kom igen.
Nu tog mannen bössan och sköt inåt skogen. Gasten flydde, och
Digitized by
Google
SA60R, SÄGNER M. M. FBÅN FINNBYGDBR OCH LAPPMARKER. 195
hundarna förföljde på nytt. Sedan kom han icke mera till baka, ty
alla spöken äro rädda för bössor.
När gamla personer komma till en skogskåta, fråga de alltid
skogens andar, om de få taga in där. Men en gång så var det en,
som lade sig utan att fråga. Grenast var någon framme, som drog
honom ut vid benen. Då reste karlen sig hastigt, ihågkommande att
han försummat fråga om lof, samlade alla sina saker på armen, lik-
som hade han tänkt gå, och frågade så, om han fick ligga där. Intet
svar hördes af, och han lade sig ner. Då hörde han någon säga:
iBätt att du frågade, men där skall en 500-års gubbe ligga! Flytta
dig på andra sidan elden!» Så skedde, och just då föll en mur ken
björkstubbe omkull där på platsen.
I förbig&ende anxnfirkes här, att då Ganander i Mythol. fenn., sid. 78, talar om
helgade stabbar, s. k. risti Jcannot, har troligen fOryäxling skett med heliga träd och
landar. Antagligen bafva dessa risti kannot intet att skaifa med de lapska gada-
bildema af tillyxade stammar, stubbar eller rötter, hvarom i literatnren eljest talas.
Jämför exempelvis den af Tomsens omtalade *virarhakkayf Castréns nppgift om de ett
människohofvad liknande säjtama af trädrötter (Nord. resor o. forskn. III, s. 208) och
Qvigstad o. Sandbergs (Lappiske eventyr) yrutuatokket* (offerträkäppar, trägudar). Pro-
fessor H. Y. Rosendahl har vid Tjämotis i Kvikkjokk funnit gudabilder af trä på ett
uråldrigt passé (heligt ställe), där ock varit en gammal begrafningsplats. I den rykt-
bara offergrottan under Skerfeklippan vid Laidaure i KvikkjokksQällen har jag i aug.
1903 träffat massor af helgade björkkäppar, muora- eller rutustokket, nedtill tillyxade
på tre sidor. Sägnen förmäler, att de skulle offrats till ernående af mindre betydande
önskemål, men det kan äfven hända, att de nytjats för att uppbära offerkött (jfr von
DtJBEN: Lappland och lappame, s. 288).
Ett par karlar från Tärändö voro ute och jagade ekorre. På
en ekorre i en grantopp sköto de nio skott utan att träffa. Vid
tionde skottet slog lodet till baka i hufvudet på jägaren. Samtidigt
skrek hunden till. Då förstodo karlarne, att det var något märkvär-
digt med den ekorren, samt fortsatte vidare inåt skogen.
Teipponen (bofink) hette en karl, som var mycket duktig spel-
man. För omkring 30 år sedan skar han halsen af sig i en änges-
kåta» medan hans kamrater voro ute på höbärgningen. Hans lik blef
kastadt utanför kåtan, där det legat kvar sedan dess och till sist
Digitized by
Google
196 SAGOR, SÄaNER H. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKEB.
multnat. Årligen kommer emellertid folk som vanligt dit för att
slå myrängen och bor då i kåtan. Så var en gång en flicka Ulla
Waaranperä i Naapuri-g&xåen med i ett dylikt slåtterlag. När
hon gick till källan för att hemta vatten till kiisseli-kokning, hitta-
de hon Peipponens skalle, satte den på en stör och gick in i kåtan,
där hon sade till de andra: »Se, Peipponen håller på att bli lefvan-
de, hans hufvud är redan högt öfver marken!» Hon åt därpå kiisseli
med de andra, men blef sjuk och kräktes opp alt sammans, orkade
ej gå på äng hela den dagen. Spökena togo fast henne, men de
släpte henne snart, så att hon kunde arbeta med de andra igen.
Jussi Wälivaara i Saittajärvi var en mäktig trollkarl. Han
låg ständigt på vägarna, men aldrig tordes någon röra hans lass.
som han lämnade ute på gården, då han kom till bys. En gång
kom han till en by, som var ett riktigt tjufhål, och värdfolket upp-
manade honom att föra lasset under tak. »Behöfs inte!» svarade
han endast. En karl gick emellertid på natten och ville taga ett stort
bryne och en knippa lin. Men han fastnade vid lasset. På mor-
gonen kom Jussi ut och frågade: »Hvad hade du med mitt lass att
göra?» Jussi slog honom på örat några gånger, och karlen blef då fri.
Tärändö kyrkby i Norrbottens län, jnni 1891, och flerstädes.
3. Olof Elias' Kaalasluspa berättar.
På Piedjasennvppura, fyra och en half »fjärndelar» (fjärdingsväg)
i söder om Kelluha, höllo lapparne förr stora offerfester, då renar
dödades och stektes hela till gudarnes behag. Där på fjälltoppen fins
det, påstår man — fastän jag ej har sett det, ty ingen kan komma
dit — tre stycken murade stenkyrkor, den öfversta störst och två
mindre längst i söder. Här bland stenarna brukade lapparna mura
in kopparpengar och silfverkärl.
En gång gick en lappgubbe vid namn Fishari-Pieti dit för att
utforska platsen, men då han klef på muren, kommo stora håriga
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 197
maskar, stora som sparfvar, flygande emot honom. Fiskari-Pieti
kunde ej komma in för dem, utan blef rädd och vände om. Detta
har Siiri Marja Saivarova berättat för mig.
. En annan historia har hon också berättat för mig. Lappgubben
KuuruJcka omtalade, innan han dog, att han gömt undan silfverkärl
och pengar i en kittel, som han gräft ned under en lutande tall
på norra sidan om Saivavaara vid Kaliks träsk, Kaalasjaur. Han
hade stält två kittlar ofvanpå för att hindra vatten att rinna dit
ner. Flere midsommarnätter har eld tyckts brinna där, men man
har ändå ingenting funnit.
I >Pä skogs- och fjftU8tigar>, Sthlm 1894, har jag — p& grand af P. C. Asbjöbn-
SSN8 relation om vildrenen i Bl. Nyhtdablad 1852 — ä sid. 186—187 nttalat en för-
modan, att > stenkyrkorna*, därest de ej äro offerplatser, knnde vara gamla gärden
med tillhörande fängstgrafvar för vildren. £n annan förklaringsgrand kände vara, att
man h&r ntmärkt n&gon gammal gränspunkt, något som fordomdags, förutom med sten-
rör, gäms skedde genom att fälla grofva stockar och placera dem i en viss riktning.
Pä Beväsvaara i Öfvertorne hafva nyligen påträffats lämningarna af nio stenbyggnader,
omhägnade med stenmurar. Man har gissat, att dessa byggnader äro oifer- eller sam-
lingsplatser sedan hednatiden. — Hr P. G. Lampa meddelar, att pä Piedjaaennippura,
där han varit, finnas stenläggningar med kvarlefvor af renhorn (vanligen 12 stenar i
hvaije krets eller ring). Likaså vid Saivorova och Akkavare i Gellivare (på sist-
nämda håll en omkring fem fot hög, mosslupen renhomsmassa). — Genetz (Wörter-
buch d. Kola-lapp. Dial. XLI) berättar, att inom terska lappm. finnas fiere alnar höga
stenhopar (tappe eller sijtitappe), till hvilkas gudar man ännu bringar offer af silfver,
kopparknappar, bröd och salt m. m. (Här är altså idolen ej allenast en sten eller sijt, väst-
ligare lappars säjta eller säjda.) Renar offrades där på 1860-talet, och de semiostrovska
rysslapparne återupptogo åren 1876—1877 renoffren, emedan de tyckt sig märka, att
gudarne harmats på deras uraktlåtenhet. — Castrén (Nord. resor o. forskn. III, s. 207)
anmärker, att seida eller seita egentligen icke förekommer vare sig i finskan eller
lapskan, men väl under formen seidh eller seidhr [säjd; säjda] i fornnordiska och ger-
manska språk. Lappames seida därför ett lånord, liksom finnarnes seita.
Fbus {Lapp. tnythol.) uppgifver, att »sieide» eller >seite> ofta placerades på en
förhöjning af terrängen eller på en sten såsom underlag (att sä varit händelsen har
jag själf sett t. ex. vid Heliga fallet [Passé kårtje] i Blackälfven [Smaileädno], där
den heliga stenen stått på en i fallet utskjutande, brant klippa; å offerplatsen där-
intlll finnas ännu renhorn, ben etc). Kring hvarje gudabild fans enligt Friis en
ringmur af sten och där ofvan ett gärde af timmer, om sådant var tillgängligt. Hornen
bragtes som offer och stäldes som ett > horngärde > eUer en > hemgård >, tjåarwe-garde»
motsvarande tjårve-karde i Torne lappmark.
Friis framhåller (anf. st.), att hvarje större fjäll var ett aaivvo eller uppehållsort
f5r de döda. Lappame offrade renar åt dessa döda, så att de i pulka (kerris) och
efter ren skulle kunna gästa invånarne på ett annat saivvo, just såsom rika fjällmän
anstode. Dessa offer få ej förväxlas med säjt-offren.
Digitized by
Google
198 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
Bosse eller hasse (finskans pyhäpftikka) betyder s&som enstaka ord eller f5r-
staf velse i sammansättningar en helig plats i allmänhet. Hvaije trakt, hyarje familj
och hvarje person hade sina passek^ heligställen, där offer hembnros ät naturens
mäktiga gndar, förkroppsligade i eller kanske rättare antropomorft eller annorlunda
åskådliggjorda genom egendomligt danade eller med konst formade stenar och rötter
(stabbar).
Finnarnes Ukko eller Äijä, lappames Aije eller Attje, allfadem, var den i
natnren inneboende gudomen, den högste guden. Åt honom voro hela fjällkomplex,
stora sjöar o. s. v. helgade. De enskilda säjtame, eller hvad man skulle komui
kalla >8mä- eller undergudar>, hafva med denna dyrkan alls intet att skaffa (le
Castrén VI, s. 20).
Yarsinski-lapparne pä Kolahalfön oiKrade (enligt Arvid Genetz) tolf renar vid
en offerfest är 1874 och förberedde för nyåret 1877 en liknande högtid. Handlanden
Figenschon i Sydvaranger berättade för mig 1891, att en Inarilapp år 1879 eller 1880
offrat åt säj tar. Denne hade vid ett annat tillfälle sålt renar och fått betaldt i guld-
mynt, dem han visat för säjten i fjället under uttalande af vissa formler. För egen
del har jag i augusti 1903 under en {fkrå långs Stora Lule vatten vid Jaurikaska-
kuoika iakttagit, att en därstädes och vid Kaltisluokta sig uppehållande lapp Bamasn
eller Ramsu anordnat ett slags offer för att beveka den öfver forsen rådande gudom-
ligheten att förläna riklig^ fiske. På en stubbe vid forsen hade nämligen &. utbrodt
ett nät och där ofvanpå stält en masurskål, hvari han lagt i näfver inlindade sikar.
Långs hela forsen hade han vidare radat tomma halftunnor med mynningen gapande
mot vattnet — ett anropande om gunst. Hjälper nu hvarken anordningen med votiven
af sikar i näfverlindning eller grupperingen af fiskkärl utmed forsen, torde det kunna
hända, att Ramsu upptoge sin stams forna bruk att med fiskfett och fisklefver smöija
den Bäjt, som för närvarande står i strandkanten ofvan Jaurikaskakuoika, dit den f5r en
etnografs räkning blifvit framskaffad från en närliggande ort Raman är beryktad
såsom trollkarl och lär själf vidgå, att han har förmåga i detta hänseende. Den gamla
gudatron är seglifvad i den ensliga, allvarsbjudande lappmarken, och all möjlig öf?ertTo
förekommer dess utom allmänt i den öfre norrländska skogs- och fjällbygden.
De »håriga maskarna» finnas flerstädes omtalade i den äldre literaturen. Lap-
pames trolldom kallas på norska >gan>. Man kunde äfven på långt afatånd skada
eller förgöra ovänner. Intressant är i detta samband det ännu lefvande finska ut-
trycket, att »sjukdom kommer som om den vore kastfid på en» (tauti tulle niinkoin
vatkattu = jag har fått ondt hit (i st. f. här), o. s. v.
Eaalasluspa i Torne lappmark, juni 1891.
4. Jonas Olsson Soutojärvi berättar.
Här på Pyhäkielinen, den här höga bärgkammen invid Soutojärvi,
bodde förr en gud. Ännu för omkring 50 år sedan gick en gärdes-
gård öfver bärgets sluttningar ned mot en vik {ava) i träsket, ty
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 199
Soutojärvi-boma voro den tiden mycket rädda för att kreaturen
skulle komma in på det område, som var helgadt åt guden.
Till Haltisaari (andeholmen) här midt i träsket for guden gärna
emellanåt öfver, och förr var det feurligt för människor att äLrdas
»gudens vägi eller fjärden mellan fastlandet och holmen mellan
Pyhäkielinen och Haltisaari, men numera låter det sig göra utan
våda.
På Soutovaara finnes en stengrund med timrade väggar. Påsk-
afton och midsommarafton brinner det där öfver, och det känner
också folket i PuoUikasvaara till.
Inga Tidare upplysningar stodo att vinna angående detta senare förhållande. Man
kände ej närmare till platsen, sade man — men man hade kanske försyn att förr&da
den, i händelse det sknlle bringa något slags ofärd.
Vidare angående Haltisaari har jag antecknat i boken >I Nordanland >, Sthlm
1900, sid. 817. Oiferplatsen mäter omkring 3V> meter i diameter, och själfva eldstaden
är betäckt af och kringgärdad med stenar, hvarnnder råkas ett kyartersdjnpt asklager.
Graf gropar synas öfveralt pä holmen. > Haltia» (lapskans halde) var enligt Friis
(Lapp. Mythol.) den speciela gudomen eller skyddsanden på hvarje plats.
Sontojärvi i Lnle lappmark jnli 1891.
5. Tolfman Mikkel Henriksson Runakka berättar.
Vid vägen mellan detta Moskajärvi eller Moski och Äuvakko
ligga två träsk, vid hvilka man förr offrat åt de lapska sten-
gudarna eller säjtame. Ena platsen är vid Sarvijärvt^ där det fins
stora hopar af gamla renhorn från offerfesterna. Na äro hornen
halfmultnade och täckta med grässvåle, och när man stiger öfver
dem, fräsa de sönder som grenar och kvistar i skogen.
Andra stället är vid Saivojärvi. Här stodo förr i strand två
stenar, som dyrkades som gudar. Den manliga stenen kallades
Anttaja (gifvaren) och hade ordentlig kropp med hals och hufvud,
men den kvinliga stenen saknade en lika väl utvecklad gestalt,
och namnet mins jag ej numera. På 1840-talet gick jag, som då
var en liten pojke, med min omkring år 1880 döde far ned till
träsket för att fiska. Min far förmanade mig att i alla mina dar
Digitized by
Google
200 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBTGDBR OOH LAPPMARKER.
vårda stenarna och att liksom nu med fett från den största fisken
tillvinna mig gudens behag. Yi smorde stenarna med fiskfett och
slutade vårt fiske, men då slog jag sönder stenarna, ehuru jag aldrig
tordes berätta det för gubben, som då skulle profeterat om oftrd
öfver mig och de mina.
Från Saivojaur vid Ctellivare har jag till Nordiska museet nedskaffat tvä sAjt&r
jämte en knippa gamla renhorn, af vensom yid lAamajärvi inom Gelliyare socken forvärfvat
en säj t for <Offerholmen> pä Skansen. Denna senare säj t skulle kosta fem kronor,
men markegaren fick en krona såsom full likvid. Detta tyckte karlen vara »for litet
för en gud» — han sade sig häUre hafya »behållit den i träskstranden och fått ston
fiskar». Han yar betydligt ånger köpt och ville ha sin säj t till baka I
Moski i Gellivare socken, Lule lappmark, den 12 juli 1891.
6. Smärre anteckningar från svenska, norska och
finska Lappland.
Toppen af Vittangivaara vid Vittangijärvi är ett gammalt offer-
ställe. Den kallas också Vhrilaki (offertoppen). Märkvärdiga »bygg-
nader» af sten påstås finnas där uppe. [Uhripaikka, = offerplats,
är den vanliga finska benämningen på dylika ställen.]
Vid Muoniovaara, ungefär V* ^^^ ^ån gården, finnes en s. k.
säitäkivi (säjtsten). Det är ett väldigt block och omöjligt att fort-
skaffa. Omkring 7 fot högt, 6 fot bredt och 6 fot långt. Engelsman-
nen John Wollby ristade 1854 eller 1855 runor i en slinga på stenen.
Kyrkan i Karesuando har namn om sig att knnna gifva rerksam hjälp i håftiga
sjukdomar och andra STärigheter, hvari nomaderna under sina fjällflyttningar kmuu
räka, därest man beslater sig för att skänka henne en eller flere kronor. Af så^an
anledning har kyrkokassan tid efter annan fatt mottaga penningegäfvor af nybyggare
och lappar frän sä väl den svenska som den angränsande norska lappmarken.
År 1890 inflöto 10
kronor af 3 gifrare
> 1891
14.60
> 4
> 1892
5.10
1 2
> 1893
6.85
, 5
> 1894
—
—
> 1895
21.75
, 4
> 1896
18.50
» 6
> 1897
21.10
» 10 >
> 1898
14.25
, 6
» 1899
4.-
, 6
Under tio är altsä 116.05 kronor af 46 gifyare.
Digitized by
Google
SAGOB, SÄeNER M. M. FRÅN FINNBYGDBR OCH LAPPMAREBR. 201
Vid Edjajavre fjällvatten omkring 2 mil från Karasjok voro en
gång några lappar för att fiska. De smorde en i stranden stående
säjt med fiskfett och fingo rikligt byte. Tredje dagen påstod en af
lapparne, att det var syndigt att smörja säjten, hvarför man denna
gång lät guden blifva utan sin tribut. Men så fingo de knapt
en enda fisk. Fjärde dagen smorde man därför igen säjten liksom
förr, och nu vardt fiskelyckan genast bättre.
MiKEBL Kemi, som är rikaste lappen i Karasjok (han eger omkring
3,000 renar), såg en gång under höstflyttningen något underligt
komma vandrande öf ver ett träsk. Föremålet liknade ett par säckar
eller något sådant. Följande år frös en flicka i hjäl på samma plats.
Det var altså ett förehud.
Ädnahaude kallas säjtar, som äro begrafna under jorden, så att
ej folk skall få tag i dem. Hvarje Sankt-Hansafton och hvarje jul-
afton brinner eld öfver sådana ställen, där man då kan få reda på
dolda skatter och se märkliga ting: råttor åka med hästlass o. s. v.
En gång nyligen sutto två vuxna män, Gustaf Kyrö och Amund
Hansen, på en dylik plats strax bredvid kyrkbyn och spejade. Hvad
de varsnade har jag ej lyckats erfara. En regel lär vara att för-
hålla sig alldeles tyst vid dessa tillfilllen. En kvän (finne) påstås
hafva gräffc på detta ställe.
Vid Gardin, fyra mil från Karasjok, hörde »Lille Clement» (Cle-
ment Clementsen Karasjok) för några år sedan en äpparasj (pl.
äpparatja) högljudt klaga öfver den tunga lotten att ej komma till
griftero.
Friis har abar, abarasj o. äparasj i Lex. lapp., men äpparasj i Lapp. Mythol.
(8. 105) och apparashj i sin >Lajla>, där det ntsatta barnet ropar efter kristligt dop.
Lauka. Ejbleb appgifyer, att barnet ropar modems namn. Lappame äro öfveralt rädda
f5r dessa rop. Nicolaibsen (Sägn og Eventyr I, s. 81) citerar en dopformel i fråga om
uthoren, som sedermera npphör att klaga och banna Gfver sin moder; likaså Qvigstad
o. Sandberg (Lapp. eventyr, s. 173, noten), hvilka nppgifva dels att det ntsatta barnet
blir äpparasj efter 7 års förlopp, dels att det efter andfånget »nöddop > enligt den citerade
formeln ändock visar sig hvart annat år äfven framgent. Jfr Herm. Hofbebos nppgift
{Sv. folksägner^ s. 91 o. 211) om myling, myring o. myrding i södra svenska pro-
vinser.
Då lapparne i dessa trakter svepa ett dödt barn, smörja de in
sin näsa och näsborrarna med beck och tjära. Man har nämligen
Digitized by
Google
202 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKBB.
den föreställningen, att det bringar döden, om liklukten kommer i
näsan.
En gammal lappkvinna Ane Äntigalgo, som dog i slntet af
1880-talet närmare 100 år gammal, offrade gärna smärre föremål,
pengar, gamla kläder o. dyl., till säjtar, som hon hade förtroende till.
På fjället Bastigaissa, omkring 2 mil från Lewojokk, har hela
vida toppen varit offerplats. Ännu i dag tror folk, att det bUr
svårt väder, om man talar illa om Rastigaissa: snöyra, dimma
och köld.
För några år sedan ankom — berättar man i Karasjok — en lapp
från Koutokäino eller Väst-Finmarken under vårfisket vid Porsanger-
f jorden och gaf sig ut för att vara noaid (trollkarl). Han gjorde
en mängd konster och väckte stort uppseende bland lapparne.
Stallonaste (jättestjärna) kallas ett rektangulärt, numera sällsynt
förekommande silfversmycke med en skalle i midten och tre figurer
på hvardera sidan, prässade med schablon. I Koutokäino uppgifves,
att dylika smycken, som anses ega läkekraft, pläga föras från den
ena lappbyn till den andra för att bringa de sjuka hjälp och und-
sättning.
Vid SkilkasjjavrBy 3 mil söder om Koutokäino, finnes en sten,
som man fordom smorde för att få godt fiske. Om denna säjt be-
rättas följande. För 3—4 år sedan drogo några fiskare not i
Skilkasjjavre. De aftalade att kasta säjten i sjön, om de skulle
få klent fiskafänge. Noten kom alt närmare land, och lappame
sågo, att en stor mängd fiskar glimmade inom gamen. Då uppstod
plötsligt en stark storm, som dref noten från strandbrädden långt
ut på sjön och kom de goda förhoppningarna på skam. Lappame
förstodo, att det var den förgrymmade säjten, som ville hämnas och
visa sin makt.
Följande säjtplatser i Finmarken hafva vidare antecknats: Hal-
deladne (norr om Aldisjaur: renhorn och flere säjtar); Gargovare (2V2
mil söder om Koutokäino: stensättning och stor säjt jämte renhorn);
Bjällasjvare Q /i mil öster om Koutokäino, åt Autzi till: renhorn,
en större sten med en liten ofvanpå, snöhvit, tros hafva fallit ned
från himlen); Fallegädge (mycket renhorn; tar man något skedämne
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER. 203
eller dylikt därifrån, drabbas man ovilkorligen af ögonblicklig
olycka); Tsäune mellan Alten och Karasjok (stor sten, renhorn fort-
farande); Säidennjunne mellan Karasjok och Laxelven (Porsanger-
§orden); Vuodegoika (= f. Outakoski: två säjtar stå på hvardera
sidan om Tana gränsälf, och massor af ben och renhorn synas där);
vid Mortensnces efter Varangerfjorden och vid Korsfjorden i Syd-
Varanger.
Fjordön Aarö nära Alten, mellan Jupvik och Korsnees, har i
fordomtima varit ett fräjdadt lapskt offringsställe. Där synes en
kolossal, npprättstående säjt, och i en håla på den svårtillgängliga
ön hafva anträffats kranier och ben af björn i djupa lager. Skog-
inspektör Axel Hagemann har till Kristiania museum insändt en hel
del fynd från denna ö.
Fb. Rode {Optegnelser, s. 24) har hört berättas om en kyrka och f&stning i forn-
tiden p& denna 0.
Förestående anteckningar rörande Norge äro sammanbragta enligt meddelanden
af lappar i Finmarken. Namnen och benämningarna altsä här lapska. Angående
noaiden eller noiden vid Porsangerf jorden applyser i bref af 7 febr. 1900 kyrkoherden
1 Karesuando Isak Johaiyssok att »våra lappar och nybyggare lära rådfråga en be-
ryktad nåid ifrån Porsanger i Norge, hvilken plägar besöka Sklbottens marknadsplats
årligen, för att få anvisning på den eller de personer, som stulit från dem. Samme
nåid lär ock rådfrågas för sjukdomars botande. > — Ang. ^utbölingen* i Lyksele Ipm.
se P. A. Lindholh: Sos lappbönder, s. 15. I Norge talas äfyen om den s. k. ut-
burden. I Lule Ipm. förekommer namnet äppar (pl. äppara) för att beteckna vålna-
den efter ett i löndom födt eller för vanskaplighet etc. fordomtima utsatt barn. Det
talas t. ex. om flere Äppartjdkko, där vålnaderna ropa, och lapparne äro mycket rädda
att flytta där förbi.
För några år sedan anlände till Kittilä kyrkby i finska Lapp-
land en nybyggare från ryska Karelen på väg norr ut. Länsman-
nen fann karlen misstänkt och inberättade saken för kronofogden,
som tog honom i förhör. Ryssen upplyste då, att han var på väg
till Inari för att rådföra sig med en trollkarl! Han bad nu krono-
fogden vara god att ej utsprida något om resan, ty då blefve troll-
domen kraftJös. Trollkarlens namn ville han på inga vilkor säga.
En egendomlig tids- och kulturbild, och egendomligt desslikes, att
trollkarlens anseende var så vida beryktadt!
Här uppmärksammas några säjtplatser. £n sådan finnes vid
Hastinkylä {Tervaniemi), 3 mil från Kittilä kyrkby. I Jerisjärvi nära
Digitized by
Google
204 SAaOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBTGDBR OCH LAPPMARESE.
Muonio finska kyrkby finnes en udde, den s. k. Säitäniemiy dfir
man offrat åt en stor stengud (högar af horn af vilda och tama
renar). Mellan länsmansbostället och kyrkplatsen i Utsjoli finnes
en sten Säide- eller Säitäkivi, till hvilken man offrat. Den liknar
en ren utan hufvud. På Juppura vid Rätta kyrkby samt på nord-
östra sidan af Ounisjärvi vid Hätta finnas säjtar.
I nordligaste Finland och angränsande trakter af ryska Kola-
halfbn har jag sett genomborrade björntänder burna som amuletter,
bundna med en sensnodd vid bältet. Då jag sökte köpa en dylik
tand och anmärkte, att det var en ovanligt stor björntand, skyndade
lappen att anmärka: »Det er rensdyrben!>
En typisk afbildning finnes ä sid. 28 i HiLDEBRAin>8 och Montelius' m. fl.:8 Sve-
riges historia^ fig. 38.
Kittilä, Inari, Utsjoki, Hätta och flerstädes 1889-1891.
Enligt meddelande i Lappska missionens vänners berättelse för 1 jan. 1881
till 1 jali 1882 (Sthlm 1883), s. 39, offrade pä 1870-talet en nybyggarlapp i GelliTare
tobak ät en säj t vid Saivojanr, sedan fisket där lämnat godt resultat. Likasä app-
gifves, att »för icke länge sedan» en säj t i Arjeplnog smordes med fiskfiott säsom en
gärd af vördnad och tacksamhet. Hnrn som hälst ligger mycket, som vi kalla »heden-
dom» närmare oss i tiden än vi tro, och den gamla äskädningen lefver nog än ett
lifskraftigt lif i ensamhet och skymundan. Att Qvigstad o. Sandbergs uppgift (Lapp.
eventyr, sid. XXXIII) är felaktig och vilseledande måste jag eftertryckligt pästä,
och tillräckliga bevis för detta pästäende torde jag lämnat redan i förestående upp-
teckningar och noter. Enligt dessa herrars utsago skulle emellertid hvarje erinring
om lapparnes forna tro nu vara »sporlöst forsvundet». Likaså djärfvas de påstå, att
»den stockflethske mission forefandt ialfald lige fra först af ikke et eneste individ
med hedenske begreber blandt lapperne i Norge». — Ack, lapparna hafva nog i minne,
huru prästerna bränt deras gudabilder och spåtrummor, huru de f5rföljt dem förderas
»naturliga religion», huru de städse velat »omvända» dem. Skulle lappen våga inlåta
sig på en dispyt med prästen, då han på förhand vet, att han skymfas och hånas?
Han går ur vägen — mottar dopet, men fortfar i sin ensamhet att vara en lika så
god hedning som förut. Att en lapsk magus åtminstone ibland kund^ »spå» eller k
rätt, veta vi af ett möjligast oj äf vigt vitne, prosten JoHAyNKS Tobn^us, som år 1672
skref en skildring öfver Torne och Kemi lappmarker. Tornteus berättar, att en medel-
ålders lapp bar fram till prästen och utlämnade sin spätrumma, såsom T. »längor-
yrkat hade. Sade han: ändock jag denna nu bortgifver och gör mig ingen annan
trumma, så ser jag likväl, nimirtim absentia; och tog mig sjelf till exempel, sade
alt hvad pä den resan mig händt hade, och det var alt så sant. Hvad skall jag göra
med mina ögon, sade han, jag ser om jag vill eller icke». Tomseus sade emellertid
lappen, att han »lög altsammans hvad han om min resa sett hade. Ty jag ville intet
att lappen skulle berömma sig af satans uppenbarelse».
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNBR M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 205
7. Häradsdomaren Paul Valli berättar.
Följande sägen berättas här i Inari lappmark. I den tid, då
laglösa förhållanden ännu rådde i landet, hände sig att en anstän-
dig flicka hade två friare och ej ville gifva någondera af dem kor-
gen. Båda voro nämligen bra karlar, och frieriet drog länge ut på
tiden. Till sist församlade sig byns älste och lade råd, hui*u man
borde göra i ett sådant fall som det förevarande. De rodde till
Vehirniemi på södra sidan af Inari träsk, där det fins ett smalt
sond med en sten i midten. En af de älste steg upp på stenen
och afkunnade följande dom: Sigga — så var flickans namn — skulle
ställas på stenen, som var midt i sundet, och fästmännen på hvar
sin strand af detta. Så skulle de skjuta pilar på hvar andra med
armborst, och den öfverlefvande finge taga Sigga till hustru.
Saken blef på detta sätt ordnad. Sigga satt på stenen och var
glad öfver att få sitt öde afgjordt, ty åtminstone en af de två skulle
nu bli hennes man. Men hon tyckte tiden gick en smula långsamt.
Folket hade dragit sig åt sidan, och de båda medtäflame stodo be-
väpnade bakom stenarna på hvar sin strand. De tittade båda upp
samtidigt och sköto samtidigt. Båda blefvo härvid träffade och dogo
på fläcken. Flickan stod på stenen och skrek: >0, barmhärtige him-
mel, o sol, måne och stjärnor, huru har det icke nu gått!> Folket
skyndade till och lyfte flickan ned i båten, men man trodde fort-
farande, att friarne voro gömda bakom stenarna i strand för att ej
låta sig ses af hvar andra. När man såg efter, fann man dem emeller-
tid döda båda två. Då rodde sällskapet ett stycke, och man öfver-
enskom att kalla sundet Kalluttasalmi (sorgesundet) och holmen
Kalluttasaari (sorgeholmen), hvilka namn ännu i dag bibehållas.
De rodde sedan till Nestorsalmi, där Sigga blef så sorgsen till sinnes,
att hon höll på att mista förståndet. En af de älste, Nestor, fatta-
de henne här i armen och tröstade henne. Vid en annan holme
skulle hon ovilkorligt i land. De stego då i land på en udde, där
Sigga bitterligen grät och samme gamle Nestor åter sökte trösta
Digitized by
Google
206 SAOOR, SÄGNER M. M. FBIn FINNBYODER OCH LAPPMARKER.
henne, så att de kunde få henne med sig till baka i båten. Holmen
kallas ännu Nestorsaari, udden Sigganitkuniemi (Siggas gråtudde).
Nestor lofvade att vid behof hjälpa Sigga, och det gjorde han
också, ty en gång förde han henne med sig fram till Yaranger i
Norge, där han gifte henne med en präktig karl. Där lefde hon lyck-
ligt samt följde med man och barn vid fiske på haf och träsk, såsom i
EinalompolOy Niitkojärvi och Sivahkajärvi^ och äfven finnes ett ganska
vackert ställe vid Atikojoki strand, där de uppehöUo sig om vintrarna,
de och deras släktingar, där lindorna ännu stå gröna, fastän stället
nu länge saknat någon, som bott där. Ännu i dag plägar man
bärga de lindor, som kallas »Siggas lindor».
Jag kan också en gammal saga om en, som var missnöjd i med-
gången. I ryska lappmarken bodde en gång ett fattigt äkta par,
som blott med möda kunde draga sig fram i sitt armod. En efter-
middag satt gumman nära spiseln, värmde sig vid elden och stickade
strumpor. Hon jämrade sig öfver sin fattigdom och sin sjuklighet.
Gubben gick ut att söka ved i skogen och draga hem veden till
gården. Han suckade flere gånger och tänkte, att, om han liksom
många andra hade lyckan med sig, då skulle också han kunna lefva
i världen. Så kom han till en stubbe och tänkte klyfva honom till
bränsle. Han slog pröfvande till ett tag med yxhammaren. Då
frågade stubben: >Gubbe, hallå gubbe, hvad vill du?» Gubben blef
förskräckt och svarade, att han ville ha ved. Stubben sade: >6å
hem, det fins ved!» Då gubben kom hem, fann han så mycket
ved som behöfdes.
Gumman undrade och frågade, huru han hunnit skaffa hem så
mycket ved. Då berättade gubben händelsen. Gumman menade:
»Nog fins din lycka i den stubben! O, att du inte sporde honom
sanningsenligt, om han var vår lycka, och hvarför han låter oss
lefva så här dåligt! Gå nu och fråga, om du kanske kunde få något
mera, och bed om rikedom och bättre dagar än vi hittills haft!» —
»Nej», svarade gubben, »jag går ej ut nu, då det är mörkt; är det
inte trefligt, min hustru, att få sitta bredvid spiseln i kväll, då vi
Digitized by
Google
SAGOR, 8Ä0NBR M. M. FRÅN FINNBTODER OCH LAPPMARKER. 207
hafva ved? Men nog skall jag i morgon ut och se efker, om vår
lycka verkligen fans där borta.»
När dagen grydde, gick gubben ut i skogen. Stubben stod
kvar på sitt ställe, och gubben tittade på den. Så slog han på
stubben med sin yxa liksom dagen förut. Stubben frågade: »Hallå,
hvad vill du?> Gubben sade: »Mjöl vill jag ha, när jag är hungrig».
Stubben sade: »6å hem, där har du mjöl». Vid hemkomsten fann
gubben mjöl så mycket som behöfdes. Hustrun menade emellertid:
»Nog är det ju alltid bra att ha mjöl, men om vi hade någon fet-
mat också! Bad du inte att få något annat än mjöl, eller fick du
inte?» G-ubben svarade: »Nej, jag tordes inte begära så mycket, ty
jag var rädd att då ej få något alls». Han sade vidare till gum-
man: »Vi ha ju, hustru min, kakor att vi få äta så mycket vi vilja».
Hustrun sade: »Gå nu och bed att få rikedom i hast, om vi kanske
skuUe få det också». — >Nej>, svarade gubben, »jag går ej ut nu
då det är mörkt, men kan hända att jag går i morgon och ber att
få rikedom».
Natten gick till ända, och det blef dag. Gubben gick som förr
tiU stubben i skogen, bultade till ett tag med sin yxa. »Gubbe,
haUå gubbe, hvad vill du?» frågade stubben. »Jag vill bli rik»,
svarade gubben, »ty annars kan jag inte få det bättre». — »Gå hem»,
sade stubben, »rik är du, men bed nu ej att få något annat». Gub-
ben gick hem, och i stugan fans alt som behöfdes. Mat fans
och alla slags rikedomar. »Nu», menade gubben, »nu har jag, min
gumma, funnit lyckan, nu äro vi lyckligare än någon annan, nu
kunna också vi lefva i världen». Och så lefde de sin tid. Det går
bra att lefva, när man har allting. Men gubben började gå och
fundera* »Jag skall ännu en gång gå till stubben och bedja om
något», sade han en dag. Hustrun frågade: »Nå, hvad skall du nu
bedja om, vi ha ju alt hvad vi behöfva?» Men gubben sade: »Min
lilla gumma, nog ha vi ju nu alt annat, men många ha mera an-
seende, än hvad vi ega».
Gubben hade bestämt sig för att göra ett nytt försök. Han
gick åter ut och bultade på stubben. Stubben sade: »Hvarför kom-
mer du nu hit? Har jag inte sagt till, att du ej vidare skulle få
Digitized by
Google
208 SAGOR, SÄGNER H. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMABEEB.
komma? Du har ja nog och mer än någon annan, men ändå är
du missnöjd». Gubben svarade, att han var ledsen öfver att be-
höfva begära ännu något mer. »Får jag eller får jag ej?» frågade
han. Stubben svarade: »Ja, en gång till, fetstän det är för mycket!/
Grubben sade nu: »Om det vore möjligt, skulle jag vilja ha detta
zarens rike.» Stubben lofvade detta: »Grå hem, du är zar {tsaari),
men kom nu aldrig mer!» Gubben lofvade lyda. När han kom
hem, klädde sig hustrun i purpurkjolar, och åt gubben var också
en liknande dräkt färdig, och tjänarne började kläda honom. Nu
sade gubben: »Nu äro vi en zarfamilj, folket bugar sig för oss, alla
som se oss! Men icke alla känna oss, riket är litet, och rädsla bör-
jar på att besvära mig. Anseende ha vi nog hos somliga, men ej
hos alla». Gubben rådslog med sin hustru: »Hustrun min, hur känner
du dig nu som zarevna (tsaarshoina)?* frågade han. »Jag tycker
att den sista rikedomen var den allra bästa», sade hustrun. »Nej»,
sade gubben, »begär efter anseende har jag nu, och jag går nog kan-
ske till stubben än en gång. Jag vill bli Gud! Då kommer ingen
att ha mera anseende än jag. Men det är nog ej riktigt bra att gå
dit mera, ty han var ond, då jag var där och bad om det sista vi
fingo, och han förbjöd mig strängt att komma vidare, och jag lofvade
att ej gå dit mer.» Hustrun sade: »Gå inte dit mer, när han nekat
dig att komma.» Emellertid menade gubben: »Jag är nu allas öfver-
herre, han kan nu icke neka mig!»
Och så gick han dit ut i skogen ännu en gång. Tjänarne höllo
upp hans kläder på båda sidorna. Han befalde sin kammarherre
att slå på stubben. Stubben sade: »Hvarför kom du ännu en gång?
Förbjöd jag dig icke att komma vidare? Hvad vill du ännu ha,
missnöjde gubbe?» Gubben svarade: »Gud vill jag blifva nu!» Stub-
ben sade: »Gå hem, du är gud!»
All grannlåten försvann med det samma, tjänarne och purpur-
kläderna voro liksom bortblåsta. Kvar stod allenast gubben i sina
gamla trasor. Då han kom hem, reste sig hans gumma i paltor
bredvid spiseln, där hon satt och stickade strumpor. Jämrande
sig öfver sin fattigdom och sjuklighet sade hon tiU mannen: »Du gick
ju ändå till stubben, fastän jag sökte hålla dig till baka. Trodde
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 209
du ej, att dn skulle kunna reda dig med hvad du hade, när det
ändå var omöjligt att blifva Gud och omöjligt också att bedja om
det. Nu få vi nog svälta i hjäl i skogem.
Så slutar den sagan.
Denna saga berättas ungefärligen lika också i Tärändö inom Norrbottens län.
ehurn man där naturligtvis har knng och drottning i st. f. zar och zarevna.
I en by Syönni vid staden Kuola (Kola) var det en gång några
karlar, som höUo på att hugga båtvirke och timmer. Om natten
lågo de ute i skogen nära sitt arbetsställe med härkarna (renoxarna)
strax i grannskapet. En man, som var en riktig fattiglapp, vak-
nade hastigt ur sömnen och hörde alla hugga. Han trodde, att han
försofvit sig, tog sin yxa och gick ditåt, därifrån de andra hördes.
Månljust var det. En man gick vid hans sida, men han kände
honom ej. Då frågade han: »Hvem är du?* Främlingen svarade:
iJag är din lycka». Åter märkte mannen sig gå bredvid en annan
främling och frågade: >Nå, hvem är du då?» Då svarade alla, som
voro där: »Vi äro din lycka». Mannen sade: »Vete 'hahu' hvad som
är min lycka!» Han frågade: »Hvad är min lycka?»
Då visade de: »Där ligger din lycka! Din lycka gitter ej stiga
upp så tidigt som vi andra, hvilka äro vakna, då andra sofva.» Mannen
tog ett trästycke och började med detta piska upp sin lycka duk-
tiga tag, men den började jämra sig svårt och sade: »Tukta ej, tukta
ej, nu stiger jag opp, vaknar och börjar lefva; gå och lägg dig
utan bekymmer, du liksom andra människor!» Mannen gick då till
baka till sina kamraters lägerplats, där alla sofvo och snarkade.
Han lade sig också att sofva och steg sedan upp med de andra vid
arbetstid. Han började därefter så småningom blifva alt rikare
och rikare. ^
»Hahn> har jag icke kunnat öfversätta.
^ Ehnru sist anförda berättelse i föreliggande form — mä hända genom felaktig
tradition — förefaller oklar, har hon dock anförts i det skick hon af antecknaren
meddelats för att till äfventyrs lända framtida forskare till ledning.
Red.
14
Digitized by
Google
210 SAGOR, SÄGNER M. H. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
8. Heikki Rovanen i Kittilä berättar.
På Kannanjurmunkangas vid norra sidan af Kittinenjoki (älfven
Kittinen) mellan Waulo och Tankojoki bodde fordom en nötta (troll-
karl). En gång föll han i ekstas och bad då sin son att väcka
honom med följande ord:
Där ligger nu min fader,
dold uti gäddans långa tarmar,
dold i den tredje tvära vindlingen.
Stig nu upp! Vakna, fader som sofver,
stig nu upp att lefva å nyol
(Finska texten:
Tuolla minun isä makaa
hauvin suolen soikelossa,
kolmanessa koikelossa.
Nouse! Herää ylös sina joka makaat
ja nouse ylös niin saat elää!)
Pojken erinrade sig dock icke dessa ord i rätta ögonblicket
utan började sjunga dem först efteråt och skramlade på trolltromman
(kannuslauta), men gubben kom ej till lif igen, utan lyfte blott upp
hufvudet och sade: »H vartill nyttar detta, då det en gång är för
sent!» Där fick trollkarlen ligga, och hans kropp ruttnade med
det samma. Han kunde nämligen icke vidare få någon hjälp af sin
trolltrumma.
Lapsk trollkarl, som kan fOrsätta sig i ekstas, heter p& finska noita, pl. noiut,
pä lapska noida, pl. noidak. I ryska lappm. heter han noajte (Genetz). I svenska
literataren heter han näid eller noid, i den norska noaid. Besvärjelsen i fråga ml
jämfSras med Kalevala-runans (XXXXYIIl, v. '227—228 enl. Rothsten = XXVI hos
Castrén) >silan snolen soakerosta, kolmannesta koakerosta». Om trollkarlen Karkias
berättar Castrén (Nord. resor o. forskn. I, s. 30), att han flere år nppehOlI sig i en
gäddas lefver. När en trollkarl ( = hos de sibiriska folken jaman) på detta sätt bjtt^ gestalt,
kallades han pä lapska yiroladsch, pä finska yirolaincn. And. Joh. Sjöobeh (Ånteckn.
om församl. i Kemi lappm.) berättar om en lapp i Sodankylå, som fSrrandlade sig till
en id (sid. 183, 184). Konsten synes f5r öfrigt nog sä gammal. I Eddan berättas
nämligen dels att Loke efter sin stora träta med gndarne flydde i skepnad af en lax
(i lax liki) i Frånangers fors, där gndarne fångade honom, dels att en dvärg Andrare
langc nppehöll sig i en gäddas skepnad i en fors och där fick sig mat.
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M, M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 211
Vid stranden af Vaalajärvi fans på Kuusikenttä en kåta, dit
tvänne karlar en gång kommo på fiske. Den ene somnade, den
andre var vaken och hörde nödrop från träskets andra sida, hvaraf
han förstod, att ryssame voro i antågande. Han försökte då på
alt sätt att väcka kamraten, men denne hvarken svarade eller steg
upp. Hvem kunde för öfrigt veta, hvilka de voro, som ropade?
När han ej fick den andre att vakna och såg, att ryssarne togo en
genväg och närmade sig, grep han yxan och högg ett stort hål i
en trebördingsbåt, som var långt uppdragen på land, och lade tof-
terna däröfver. Själf sköt han den andra båten ut på träsket och
sade till kamraten: >Sof du, men du får dig nog snart en smäll!»
Ryssarne, som sågo den flyendes båt på vattnet, sprungo i full
fart ned till kåtan och mördade den sofvande karlen. Därpå sköto
de ut trebördingsbåten och började förfölja den andra, men då de
kommo ett stycke ut, sjönk deras båt, och de plaskade, tills de alla
sammans drunknade. Detta ställe kallas ännu Molkansalmi. En
del af fienderna försökte simma till flyktingens båt. En försökte
få tag i båtbordena, men blef slagen på fingrarna med åran, så att
en guldring, han hade på ett finger, flög in i båten. Denne ryss
och alla hans kamrater drunknade.
När vi här och i det följande anyändt ordet ryssar, orsakas detta dels af att be-
rättaren anyändt termen vihavenäläisiä [fienderyssar] och att allmänna meningen 1
orten betraktar dem som ryssar, dels af att de faktiskt kommo Arän ryskt område.
Emellertid voro de ingalunda ryssar, slaver, ntan tillhOrde en fordom stor och be-
tydande folkstam, karelery som blifvit fOrdrifna af ryssame och frän sina hemorter
företogo vidsträckta plnndringståg nppät nuvarande finska Lappland (dåvarande svenska
Kemi lappmark), norska Finmarken och långt nedät svenska lappmarken. Man hör
sägner om dem täljas änna i Penranre söder om Kvikkjokk (en lapsk bedrift i den
8. k. Karjelkärso). Ibland användes också den riktiga benämningen karjalaiset [ka-
relerfolket], pä lapska karjeUh. Enligt Storm o. Bbtzius kommo lapparne till den
skandinaviska halfön samtidigt med yngre nordiska stenåldern. I älsta tid ströfvade
de omkring i de inre fjällöknama norr om polcirkeln, men fiyttade på 1500-talet nt
mot söder och väster. Emellertid kom en af ryssarne undanträngd folkstam tachuder
(lappames tjndeh, = skyther?) och hejdade den lapska utbredningen. Tschuderna
foretogo plundringståg pä lappames områden och dräpte den ganska värnlösa befolk-
ningen, som endast med list kunde draga sig ur det altför ojämna spelet. Lapparnes
nästa och värsta fiender blefvo karelarae, som fördrifna från sin hemvist vid Hvita
hafvets kuster gjorde invasioner i lappterritoriet. Sagorna berätta, att de blifvit dit-
lockade af kringvandrande ryska handlande (laukkuryssät), men anledningen var nog
dels påträngning söderifrån, dels olidlig behandling af de privilegierade köpmännen
Digitized by
Google
212 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
(birkarlarne) krln^^ Bottniska vikens kuster. Dessa birkarlar eller borgare, som hade
monopol pä handeln i lappmarkerna^ egde jämväl en tid bemyndigande att nppbän
kronoskatten därstädes, men företogo sig i tre ärs tid att jämväl pä ryskt område
kräfva skatt, hvilket förhällande drog krig i spären af deras hänsynslösa och öfver-
modiga framfart.
Vid Vaalajärvi hade ryssarne en gång LauruJcainen som lots.
De stego där upp på en holme och lade sig alla att sofva; hlott
en höll sig vaken och vaktade. Laurukainen var emellertid en
trollkarl och fick äfven denne i sömn. Därpå sköt han ut båda
båtarna och ropade: »Nu har stormen tagit båtarna!» Eyssame
vaknade och sprungo ut i vattnet för att taga reda på sina båtar,
men Laurukainen rodde lugn sin väg och lät ryssame plaska bäst de
kunde, ända tills de drunknade. Holmen heter ännu Molkonsaari,
udden MolkonniemL
Laurnkainen, pä lapska Lanrekadsj eller Lanrakasj,är en af lapparnes nationalhjältar
frän fejdetiden med karelarne. Qvigstad o. Sandberg hafva i sina Lappiske eventyr n
folkesagn antecknat ätskilliga sägner och sagor om honom. Afd. VII: 1 [sid. 15—16]
innehåller varianter af förestående och näst föregående skildring af Heikki Bovanen. —
För att här fortsätta den i förra noten påbörjade redogörelsen må nämnas, att kare-
larne snart pä allvar togo det eröfrade lappterritoriet i arf efter sina öfvervnnna mot-
ståndare. De slogo sig att börja med ned i öfre Österbotten: kring Ii, Kemi och Torne
älfvar — dessa trakters befolkning [nb. också de svenska finnmarkernas] måste altså
anses såsom karelsk, i blandning möjligen med birkarlarnes afkomlingar och flyktingar
från södra Finland — , men så småningom, särskildt omkring midten af 1700-talet
utbredde de sig långt uppåt lappmarken. Varnade af föregående krigshändelser, flytta-
de lappame stillsamt undan. Enligt ett manuskript frän år 1803, angående förhållan-
dena inom Utsjoki, Inari och Sodankylä, må nämnas, att i början af 1700-talet blott
lappar fnnnos bosatta i Sodankylä, moderförsamlingen för Kittilä och skådeplatsen for
dessa berättelser. Lapparne lefde där af renskötsel, fiske, vildrenjakt samt fågel- och
bäfverfänge. Så kom då den karelska inflyttningen, och befolkningssiffran var redan
1755 uppe på 760 personer, visade år 1800 mer än dubbelt: 1617 själar, och ntgjorde
år 1802 inalles 1786 personer. För närvarande finnas i Sodankylä och Kittilä ytterst
få lappar.
Fortsättn.
HUGO SAMZELIUS.
Digitized by
Google
Blomstermesteren fra Ringebu.
Der gives vel neppe noget af konstens mange områder, der
virker mere forblöffende på et stilistisk lidt opövet öie end folke-
kunsten. Hos os kan de gamle alvorlige romanske ränker trives
side om side med rococoens letbenede og opskjörtede ornamentik, og
Louis quatorzes afmålte bladverk er blevet praBget af det fandeni-
voldske i vor folkeknnst, medens den seldgamle dyreomamentik til
stadighed stikker sine hoveder frem. Motiver, der har sine be-
stemte pladse i stiludviklingen, optrseder lössluppet og uden tilsyne-
ladende sammenheeng med tiden. Man skimter udviklinger, der helt
pludselig afbrydes, indsatser og baroke indfald, som man ikke rigtig
får klart hvorfra kommer. Alle disse stilblandninger og bastarder
kan ofte vaere ganske triviele og kjedelige kunstneriske fostre ; men
ligeså ofte kan de udfolde en kraft og en energi, som må for-
bause.
Folkeomamentikens store felt er endnu lidet undersögt. Medens
vi ganske godt kjender vilde og halv vilde folkeslags ornamentik
— for ikke at tale om Orientens (filologi og kunstarkseologi har vseret
udpraeget orientvenlig; even tyr, gloser og ornamentik vil man gjerne
se födt på Asiens stepper) — så förekommer det mig, at selve den
europseske folkeornamentik er forholdsvis lidet påagtet. Og dog
lever i balkanfolkenes ornamentik rytmer igjen fra den store
graeske kunst. På de forskjelligste steder i Europa: i Tyrol, i Bayern,
i egnen om Hamburg, på Island, på Amager, i Skåne, for kun at
naevne i flseng, vil man finde ejendommelige udslag af selve folkets
Digitized by
Google
214 BLOMSTERMESTEREN FRA RINGEBU.
kunst med den suveraine made, hvorpå historiske stilarter behand-
les. Vistnok er den kunstneriske intention, selve den skabende evne,
ofte liden i denne kunst. En stils begyndelse, dens vorden kan
overhovedet ikke ber studeres. Men om ikke selve glansen af en
stor stil findes, så speiler sig gjenskinnet ofte rörende og fint
i folkets kunst, og disse sidste glöd viser den magt stilen engang
ejede över sindene. Det er ornamentale efternölere, tbi således må
man ofte opfatte folkekunsten, der har brudt sine egne slingrade
veie ud fra kunstens alfarvei, og disse har da til gjengjaeld ofte över
sig den adel, som det nu engang er över gammel kunst. Selv om
man ofte i denne kunst moder temmelig degenererede udslag, så er jo
degeneration noget, der også bidrager til at vise den gamle byrd
og er som studieobjekt af stor interesse, isser da det merkelige kan
indtraeffe, at de degenererede former i folkekunsten igjen kan få et
nyt preeg af rödmusset friskhed.
Den norske folkekunst er en ganske merkelig kunstnerisk ind-
sats. Det er et lidet rige for sig, et dekorativt eventyr, broget og
faengslende. Det fortoner sig som eventyret, springende og uro-
ligt med motiver hentede allevegne fra og stadig gjentagende sig
selv. Og der er her som i eventyret forskjellige grupper med for-
skjellig både tids- og bygdekarakter. I Telemarken og i Gudbrands-
dalen har folkekunsten formet sig rigest og mest ejendommelig. De öv-
rige dalförer og distrikter har jo ofte en saerkarakter af den störste
interesse og har på flere områder givet gode bidrag til denne
kunstgren, men det virkelig festlige og rige, en slags logisk kunst-
udvikling, ser man bedst og tydeligst i disse landsdele. Telemarkens
kunst er individuel og springende, skiftende og urolig. Kunsten er
sammensat af de forskjelligste motiver, nye og gamle om hverandre.
I Gudbrandsdalen er folkekunsten pompös og vserdig. Ludvig XIV:s
akantusranke har her neesten overvundet hele den seldre ornamentik,
og disse gyldne ränker, der folder sig festligt ud, svarer godt til
den aristokratiske smag, som trivedes i disse rige storbygder.
Rankernes mester i Gudbrandsdalen er Jakob Bersvenssön
Klukstad fra Lesje, der först forarbeidede det rige udstyr i Lesje
kirke og dernsest i 1754 det mere rolige i Hedalens kirke. På
Digitized by
Google
BLOMSTERMESTEREN FRA RINGEBU. 215
Hedalskirkens ndstyr arbeidede >hans underhavende tjener Söl-
fest Nilsen Skrinde fra Lom». En hnsmand fra Hedalen, 0sten
Guttormsen Kjörn, var ofte borte og så på Klukstads ai^beider og
hjälp også til. Kjörn arbeidede senere i samme stU. Han har så-
ledes skåret altertavle og praekestol i Kvikne kirke, i Sels kirke,
Våge, ja helt över i 08tre Slidres kirke, Valders, findes arbeider af ham.
>Ja han stjäl konsten fra mig, som en skjelm», skal Klnkstad have
sagt.^ Man ser, hvorledes en stil spreder sig, og den ene laerer af
den anden. Hvorfra Klukstad har fået sin vides ikke. Han skal
ikke have vseret nde og leert.
Det er ranken, som samler de knnstneriske krsefter i Grudbrands-
dalen, og den gror frem överalt, över svaler og staburer, på skabe og
sleeder, på hövrer og mangletraer, og den breder sig fra Gudbrands-
dalen över ^eldet til Romsdalen og över i det Trondhjemske. In-
tet andet sted i Norge eller i Norden overhovedet er ranken i trae-
skjsererkunsten i den grad blevet almeneje og optraeder med hele
det selvfölgeliges prceg som her. Det er de manges arbeide mod et
mål, der her spores,
I denne rankernes konsekvente udvikling i Gudbrandsdalen
traeder de, der bryder ud af denne, så meget tydeligere frem. Disse
»individnalister» er her sjeldnere og ofte mindre interessante end i
Telemarken, hvor ndviklingen föregår långt mere individnelt, idet
en bygd snart arbeider på et område, medens en anden arbeider på
helt andre områder, indtil hele stilen folder sig nd i den spmd-
lende telemarkiske rosemaling. De gudbrandsdalske »individualister»
synes ikke at have den interesse som de telemarkiske, om de end
traeder ganske tydeligt frem. En gruppe fra Ringebu er dog
af den störste interesse. Her spores en bestemt kunstnerindivi-
dnalitet, der nscsten former sin egen stil i en slags opposition
mod den i Gudbrandsdalen herskende smag. I hans mangletraer
— mangletraer gjorde alle disse bygdekunstnere — moder man
hverken den rige, fyldige ranke eller den smale indviklede, der snor
og kröller sig. Istedet presser han sammen blomster, frugter,
aks, bladverk, rococomuslinger omhverandre i en ren exotisk fro-
* IvAB Eleiven: Segner fra Vaagaa. Kristiania 1894.
Digitized by
Google
216
BLOMSTERMESTEREN FRA RINGBBU.
dighed. Han oplöser på en made de forskjellige dekorative faetorer,
tager dem ud fra sammenhaengen og presser dem så igjen sammen
på nyt. Nordiska museet ej er to af hans karakteristiska mangle-
trser (fig. 42 og 43) og Norsk Folkemuseum et, kanske hans ejeu-
domligste. Her moder man hans sammenpressede stil med alle de
n^i*
4-2, 4-3. Mangletraer.
^/e af nat. stör.
Origin. i Nordiska maseet.
forskjellige motiver med brudstykker af ränker og dele af rococo-
muslinger i tilsyneladende lösagtig förbindelse med de forskjelUgste
blomster. Denne samtidige ornamentale oplösning og sammenpres-
ning er noget, der oftere förekommer i folkekunst. Her synes
vor mester nsesten af et sådant oprindeligt instinkt at have skabt
en bevist kunstnerisk glsede. jEngstelsen for det tomme rum, et de-
Digitized by
Google
BLOMSTERMESTEREN FRA RINGEBU.
217
korativt horror vacni, synes at vaere et primitivt kunstnerisk stånd-
punkt. Der skal adskillig kultur til at förstå tomrummets kunst-
neriske betydning. Vor mester gleeder sig som primitiv kunstner
över en dekorativ overfylde, samtidig som han kanske er den folke-
kunstner, der mest nysgjerrig har studeret fremmedartede kunst-
ytringer uden at tabe sit personlige sserprseg.
^1^. Legetöihest.
Omtr. V 10 af nat. stör.
Origin. i de Sandvigske samlinger, Lillehammer.
44-. Mangletrae,
Omtr. * 8 af nat. stör.
Drigin. i Nordiska museet.
Vil man förstå den dekorative vsesensforskjel, der skiller ham fra
den almindelige gudbrandsdalske stil, kan man sammenligne et af hans
mangletrser med et, hvori den fyldige og smidige gudbrandsdalske
ranke förekommer (fig. 44). Hvor sikker og rolig bölger ikke denne
ranke frem, hvor selvfölgelig fyldes ikke planen, og hvilken sikker stil-
kaltur stikker der ikke bag et sådant ornament. Og betragt så
Digitized by
Google
218 BLOMSTERMESTEREN FRA RIN6EBU.
vor mesters sönderhakkede omamentik. Det er et helt andet stil-
prseg. Den gudbrandsdalske traeskjcering virker meget ved en slags
helhedsvirkning — det er i bogstavligste forstand noget storskåret
över den. Man merker ofte, at den har beskjaBftiget sig med store
opgaver. Vor mester er »miniaturist», det er de små dekorative
glaeder, som interesserer ham; en frugtkniide, et blad o. s. v. be-
handles med en detalj ekunstners lunefulde omsorg. Den sikre rytme,
der treeder frem i den gudbrandsdalske ranke, har han jo helt og
holdent brudt. Ved en sammenpresning af motiver fremkalder han
sin virkning, og rigdommen med alt det lunefulde og urolige og denne
stadige afbrydelse har noget eget fantastisk över. sig. Dette de-
korativt småfantastiske, som han har över sig, traeder kanske tydeligst
frem i hans mangletrser, hvor selv handtagets heste prseges af hans
stil. En legetöihest i de Sandvigske samlinger (fig. 45) viser, hvor
dekorativt suveraint han behandler selv et så naturalistisk motiv som
hest og rytter. Sadel og rytter, bestens hale og manke, alt er
lavet sammen til et lidet dekorativt fornöielsesnummer.
I vor mesters kunst spiller blomsterne en stor rolle, hvilket de
overhovedet gjör i folkekunst. Dog kanske mindre i Gudbrands-
dalen. I vor folkekunst lever igjen gotikens store ligebladede
blomsterroset, det 16 og isser det 17 århundredes storstilede tuli-
paner og pioner, samt det 18 århundredes mere graciöse og nette
blomsterverden. Vor mester har alle disse blomster. Den lige-
bladede rose, som han ynder at lade forrae som roset, den stormön-
strede tulipan, og rundt omkring dukker i hans arbeider små nette
blomster frem. Denne store forkjserlighed for blomster, som viser
sig i, at han stadig mere eller mindre umotiveret plaserer blomster
ind i sine arbeider, er i höi grad karakteristisk for hans stil, og da
man ikke kjender mesterens navn og kun ved, at han har boet i
Eingebu, så har jeg, indtil hans navn findes, tilladt mig efter denne
forkjaerlighed at döbe ham til »Blomstermesteren fra Eingebu».
Hvem er så denne kunstner? Man ved, som sagt, at han har boet
i Ringebu. Nsesten alle arbeider, som kan henföres til ham, er kjöbt
der, og traditionen siger også, at han skal have vaBret klokker eller
skolelserer i denne bygd. Han skal endogså have boet en tid på gården
Digitized by
Google
BLOMSTERMESTERBN FBA RINGEBU. 219
Seielstad i Eingebu. I nabosognet Frön boede ligeledes en klokker
ved navn Kristen Listad, der var knnstner. Han har i 1760-årene
forarbeidet det rige udstyr i Södorp kirke, der efter fotografi at
dömme er arbeidet i den almindelige gudbrandsdalske rankemanér.
Hr. tandlaege Sandvig har med alt forbehold nsevnt for mig en tra-
dition, der vil have Kristen Listad og Ringebnknnstneren til en
person, idet Listad en tid af sit liv skal have boet på Seielstad.
Jeg tror dog, at disse er forskjellige, Kristen Listad synes helt
»rankemester» og har vel boet i Frön, medens vor »blomstermester»
er en anden. Trods efterforskninger er navnet endnn ikke fun-
det. Jeg har dog ikke seet Södorp kirke, og det kan jo altid
tsenkes, at vor mester först har arbeidet i den almindelige gud-
brandsdalske smag og så på sine gamle dage har formet sin egen
brogede stil. Dog forelöbig antager jeg, som sagt, at vi har at
g] öre med to forskjellige bygdeknnstnere. Han må have levet om-
kring 1800. Et mangletree i Nordiska mnseet bserer årstallet 1801.
Der skal nu gjennemgåes de övrige af hans arbeider. Nordiska
museet ej er af ham foruden de to naevnte mangletrsBr: et speil, en
lysekrone, en hy Ide samt en liden urholder; Norsk Folkemuseum: et
udmerket mangletree; Sandvigs samlinger, Lillehammer: et speil, et
bord, tre hylder, to legetöiheste, en urholder, samt en del mere
usikre arbeider. Desuden skal det i Ringebu endnu findes en del
af ham. Det individuelle saBrpraeg og den tekniske udförelse gjör
hans arbeider let gjenkjendelige. Selv i farvevalg merkes ofte en
egen smag, idet han f. ex. naesten altid bruger solv istedenfor hvad
hele tiden foretrak guldforgyldning.
Speilet i Nordiska museet (fig. 46) har tidligere vseret opstillet
blandt »högre stånden^. Det er imidlertid et höist karakteristisk
arbeide af vor »blomstermester», der både viser hans lån fra »högre
stånden» og hans evne til at omforme disse lån efter sin egen smag.
Speilets grundform er det gamle med det firkantede glas og den
regelmsessige ramme. Man sporer intet af rococorammernes vilkår-
lighed. I det hele taget har rococoens vilkårlighed hävt liden indfly-
delse på hans formsands. Den store overbygning giver speilet sin
fantastiske karakter. Man ser söiler, hvorfra der går blomsterguir-
Digitized by
Google
220
BL0MSTERME8TEREN FRA RINGEBU.
landere, brudstykker af ränker, englehoveder med og uden tilbehör
af vinger, et hjerteformet midtparti, hvor ejerens navn laeses. Oven-
til en ganske vegetabilisk formet krone. Hele opbygningen giver
46. Speil.
Omtr. * 18 af nat. stör.
Origin. i Nordiska museet.
47. Spell.
Omtr. * /a af nat. stor.
Origin. i de Sandvigske samlinger,
Lillehammer.
et landligt Louis-seize-prseg sat på et speil fra århundredet för.
De lösrevne rankestumper, der så ofte förekommer hos vor mester,
findes på speilets ydre list sammen med laurbcerkvaste og hans
Digitized by
Google
BLOMSTERMESTEREN FRA RINGEBU.
221
kjsere blomster. Under former sig en ranke med blomster, hvori en
antikiserende medaljon. Hvorvidt denne antike medaljon er empire-
påvirkning eller Louis quatorze er ikke godt at sige. Speilet i
Sandvigs samlinger (fig. 47) er en anden type. Den har det 18 år-
handredes langstrakte form. Rammen bred med laurbaeromamen-
AB. Lysekrone.
Omtr. ^ T af nat. stör,
Origin. i Nordiska museet.
tik, meget yndet på speilrammer fra Ludvig XIV:s tid. Blomsterne
dukker frem överalt, hans stakåndede ränker og lidt roeoco lige-
ledes. På overstykket fremstilles en korsfsestelses-scene.
Vor mesters behandling af den gudbrandsdalske ranke er, som
allerede seet, af en ganske respektlös art. Han hakker den op i
småstykker og blander den vilkårligt ind, hvor han finder det for
godt. Imidlertid har han gjort en praktisk brug af ranken, i den
vakre og noget defekte lysekrone i Nordiska museet (fig. 48), der
Digitized by
Google
222 BLOMSTERMESTEREN FRA RINGEBU.
er ligefrem fortraeffelig. I deu ydre form efterlignes det 17 århun-
dredes vakre messingkroner, medens fladerne selvfölgelig dekoreres
med blomster. Lysene beeres af rankearme. Hvorvidt dette er en
egen opfindelse er vel tvilsomt. Bladverk i lysarmer förekommer jo
allerede i middelalderen. Men denne vor mesters udnyttelse af
det gudbrandsdalske bladverk, som han jo ikke så saerlig yndede»
er både smagfuld og morsom. Han brugte denne udelukkende de-
4-9. Bord.
Omtr. ^'lo af nat. stör.
Origin. i de Sandvigske samlinger, Lillehammer.
korative ranke som et konstruktivt led, hvad den ikke ofte blev
brugt til.
Af större möbler har vistnok blomstermesteren gjort adskilligt;
men endnu er lidet fundet. Traditionen ved at fort«elle om en höist
merkelig seng af vor kunstner, som stod på gården Seielstad, og som
en englaender skal have kjöbt for en 20 år siden. Et konstruktivt
prsegtigt bord ej er Sandvigs samlinger (fig. 49). Medens rococoen
övede en ganske stor indflydelse på de senere borde i Gudbrands-
dalen, så er >blomstermesterens» retlinjet og sikkert. Som dekora-
tion er ranken diskret anvendt längs bordpladens kant og på un-
Digitized by
Google
BLOMSTBRMESTEREN FRA RINGEBU.
223
derstellet. I inventaret ndover landsbygden spiller i den senere tid
hy Iden en ganske stor roUe. De bliver of te på en egenartet made
prajget af bygdernes seerkarakter og disse små muntre möbler, ud-
stillingsmontre, som de på en made var for ejerens finere gjenstande
som sölvkrus, glas og klunkeflasker, udstyres ofte med en sirlig
kunstfaerdighed. Nordiska museets hylde (fig. 50) har rent konstruk-
tivt ingen scerkarakter. Den er vakker og smagfuld. Dekorativt
50. Hylde.
^ 19 af nat. stör.
Origin. i Nordiska maseet.
er her adskillig rococo; hans blomsterblad bliver imellem helt mus-
lingartet, medens de bladverkomslyngede söiler ganske udprseget har
Louis seize'ns senere stilfölelse. Löverne er vel et gammelt renais-
sancetröek. Disse kom jo i ny skikkelse ind igjen ved renaissancen
og virkede opmuntrende på den gamle dyreornamentik, som iövrigt
i Gudbrandsdalen ikke i den grad som andensteds er blevet dyrket.
Mere folkelig er hy Iden i de Sandvigske samlinger (fig. 51) med
den yndede trekantede opbygning överst. Ornamentiken er mere
stilfserdig, og det hele giver et vist indtryk af at bestilleren selv
Digitized by
Google
224
BLOMSTERMESTEREN FRA RINGEBU.
har givet sine små råd og anvisninger. Överst krones hyldenafen
rigt udskåret knude af blomster og blade. Desuden har Sandvigs samlin-
ger et par hylder, hvor han efterligner draperier (fig. 52), forarbeidet
51. Hylde.
Omtr. V'i3 af nat. stör.
Origin. i de Sandvigske samlinger, Lillehammer.
i hans eiendomlige teknik og med blomsterrosetter, der holder draperi-
erne op. Sandvigs samlinger ejer desuden en liden fortreffelig urholder
i rococoform med store praegtige blomster (fig. 53), der vistnok er af
Digitized by
Google
BLOMSTERMESTEREN FRA RINGBBU.
225
ham. Nordiska museet ejer også en urholder af ham med en mindre
morsom engel på.
Stilistisk står vor »blomstermester» som en folkekunstens eklek-
tiker, en slags landlig feinschmecker, der läder ränker, rococo, Louis
seize og arv fra det 17 århundrede vilkårlig blandes sammen efter
en egen lunefuld smag. Han tager alt han har brug for og läder
52. Hylde.
Omtr. Vn af nat. stör.
Origin. i de Sandvigske samlinger, Lillehammer.
de forskjelligste stilströmninger skylle ind på sig. Han sönder-
hakker den gud brandsdal ske ranke og benytter den helst lösslup-
pet. Det er noget eget parodoxalt över ham. Folkekunsten er endnu
et ubearbeidet felt og det er vanskelig at traenge
ind i denne uensartede verden. Den typologiske
metode, der på det arkeeologiske område har ind-
vundet så meget nyt land, vil nok have sin store
betydning også for folkekunsten. Men man må vaere
forsigtig og huske på, at folkekunsten er et urent
materiale, hvor stadig historiske stilarter og kuriöse
kunstnerpersonligheder kan gribe ind og fremkalde
de merkeligste typologiske konstellationer. Vor gam-
le klokker eller skolelaerer, »blomstermesteren fra
Ringebu», er en sådan, der maner til forsigtighed.
Han er en stilistisk raritet, en sammenblander og
forvirrer, en mand, der minder os om, at der også i
folkekunsten gives individualiteter, en af de mange,
der vel imellem bringer en smule forstyrrelse ind, når man som
bedst tror at kunne indrette stiludviklingen hyggelig, typologisk
og lovmsBssig.
HARRY FETT.
53. Urholder.
Omtr. V 9 af nat.
stör.
Origin. i de Sand-
vigske sanilinger,
Lillehammer.
15
Digitized by
Google
INNEHÅLL.
1.
Sid.
Artur Hazelins' grafs&ttnlng 1
Nordiska museets styrelse ooh tjänstemftn 4.
Strödda meddelanden angående Nordiska mnseet år 1902 8
Styrelse »
Tjänstemän och öfrig personal >
Resor för museets främjande 11.
Mnseibyggnaden ä Lejonslätten >
Ekonomiska förhållanden 13
Förvärf 14.
Deposition 41.
Skansens utveckling >
Skansens kulturhistoriska byggnader 42.
Skansens klädkammare 53.
Skansens fester m. m 54.
De naturvetenskapliga afdelningama pä Skansen ^'^■
Utställningslokaler, förevisningstider, museets specialutställningar 00.
Besök 63.
Brandförsäkring 64.
Utlånade och kopierade föremål >
Utgifna arbeten 65.
Literär förbindelse med andra museer och samfund 66.
Nordiska mnseets fonder.
1. Byggnadsfonden 67.
2. Allmänna fonden 6b.
3. Pensionsfonden >
4. Bredablicksfonden »
5. Herman Frithiof Antells fond 69
6. Tivolifonden >
7. Johan August Hazelius' fond 70.
8. Grundfond af den 30 november 1901 till doktor Artur Hazelius* minne . >
9. Artur Hazelius' monumentsfond 71.
Donationer tiU Nordiska museet 72
Digitized by
Google
INNEHÅLL. 227
Sid.
Testaxnentaiiska förordnanden till förmån för Nordiska museet .... 85.
Personer, som under år 1902 l&mnat gåfvor till Nordiska museet . . 89.
Ombud för Nordiska museet 100.
Museer oob vetenskapliga samfund m. m., med hvilka Nordiska mu-
seet står i förbindelse 107.
Arbeten, som angå Nordiska museet eller utgått från det samma . . 118.
Antal besökande i Nordiska museet 131.
Ur Nordiska museets räkenskaper för år 1901 133.
2.
Nordiska museets pergamentsbref från tiden före år 1600 med angifvande
af innehållet förtecknade af Joh. Ax. Almquist 147.
Sagor och sägner, skrook ooh öfvertro från finnbygder ooh lappmarker.
Upptecknade af H. Samzbuus 184.
Blomstermesteren fra Ringebu. Af H. Fett 213.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
MEDDELANDEN
FRÅN
'^RDrSKA MUSEET
1903.
^fäÅMf är d4H, t^m tj underhandlar mtd sin plikt.
EIrik Gustaf Gbijbk.
STOCKHOLM.
KTmOL. BOXTRTCKXBDrr. P. A. X0B8TBDT & S<ynR.
1905.
^Såfvor till Nordiska museet emottagas med tacksamhet. Från
landsorten insändas de under adress Nordiska museet, Stockholm.
I Stockholm kunna de inlämnas antingen i museet å Lejonslätten
eller å Skansen, Djurgården. Vid hvarje f&remål böra fyndort
och gifvarens namn, titel och adress samt i öfrigt hvarje upplys-
ning, som kan vara af vikt, så fullständigt och tydligt som möjligt
angifvas.
För dem, som ej närmare känna museets plan, bör anmärkas,
att det samma är ämnadt att belysa alla samhällsklassers lif, så-
ledes icke endast allmogens, och att därför med nöje äfven före-
mål emottagas, som af se borgerskapet eller ståndspersonsklassema
öfver huf vud, äfvensom minnen efter framlidna utmärkta personer,
som i olika riktningar främjat vårt fosterlands utveckling och ära.
Erinras bör ock, att, ehuru samlingarna äro i några afeeenden
tämligen fullständiga, förefinnas i jnånga andra stora luckor, som
böra fyllas. Hvad exempelvis allmogeafdelningen angår, kan mu-
seet af det forna lifvet i flere af våra bygder ännu gifva endast
en alt för svag och ofullkomlig bild.
Då erfarenheten gifvit vid handen, att många låta afhålla sig
från att till museet insända föremål, emedan de föreställa sig, att
flere exemplar där redan förut finnas af de samma, må här fram-
hållas, dels att likartade föremål dock ofta äro så skiljaktiga, att
denna skilnad bör åskådliggöras, dels att många exemplar i fler-
faldiga afseenden underlätta forskningen och möjliggöra säkra slut-
satser. Den ofta hörda anmärkningen om ett öfverflödigt antal
exemplar har altså sin grund i en bristande insikt om, hvad frågan
här ^gäller, och bör därför på det kraftigaste motarbetas, då hon
utan tvifvel' hindrar museet att fylla sin uppgift.
Ledamöter af Samfundet för Nordiska museets främjande,
bosatta i hufvudstaden, kunna mot erläggande af halfva boklåds-
priset erhålla Meddelanden från Nordieka museet 1908 genom mu-
seets expedition.
Digitized by
Google
MEDDELANDEN
frAn
NORDISKA MUSEET
1903.
MakHg ar dm, som ej undtrkandlar med sin plikt.
Erik Gustaf Gkijer.
STOCKHOLM.
KUNOL. BOKTRTCKKRIST. P. A. MORSTBDT & SÖNSR.
1905.
Digitized by VjOOQIC
MAmtAm COUJEQE LliRASY
UHMUHAM raND
OCT 30 1946
REDAKTION:
JOHN BOTTIGER.
GUNNAR HAZELIUS. BERNHARD SALIN.
VISEN LEWIN.
Digitized by
Google
1.
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Nordiska museets
styrelse och tjänstemän.'
styrelse.
Ordförande. Professor Carl Curman. (1890) 1902.»
Styresman. Ej tillsatt.
Skattmästare. Byråchefen Viktor Almquist. 1897.
öfriga ledamöter. Professor Isak Gustaf Clason. Vice ordförande.
(1899) 1902.
Ingeniör Claes Gustaf Norström. 1900.
HofinteDdenten dr John Bottiger. 1901.
Riksantikvarien dr Hans Hildebrand. 1902.
Tjänstemän.
Intendent vid museet. Fil. dr Bernhard Salin. 1903.
Intendent vid Skansen. Fil. lic. Gunnar Hazelius. (1901) 1903.
(Jrdinarie amanuenser. Per Gustaf Wistrand. (1875) 1881.
Fil, dr John Bottiger. 1891. Tjänstfri.
Edvard Hammarstedt. (1890) 1893.
* I denna förteckning angitvas förhållandena, sädana de voro den 31 dec. 1903.
* Årtalet inom parentes angifver tiden, dä personen i fråga inträdde i ninseets
st\^else eller i mnseets tjänst, det följande årtalet det år, då befattningen tillträddes.
1
Digitized by
Google
TJlNSTBMlN.
Ordinarie amanuenser.
Alarik Bbhm. (1897) 1900.
Fil. lic. Gustaf IIpmark. 1902.
Fil. kand. Axkl Nilsson. 1902.
Fil. dr Johnny Roosval. (1901) 1903.
Emilia Hbllbday. 1876.
AöNBs Ljungberg. 1881.
Visen Lewin. (1885) 1886.
Anna Lewin. (1886) 1893.
Selma Ström. (1886) 1893.
Louise Hagberg. (1891) 1894.
Lotten Hagberg. (1891) 1899.
Gerda Cbderblom. 1900.
Hedvig Bratt. (1899) 190L
Hedvig Boivie. (1898) 1902.
Ellen Planthabbr. (1893) 1903.
Ida Möller. (1898) 1903.
Extra ordinarie amanuenser.
Hilda Wallin 1885.
Marianne Bäckström. 1892.
Elsa von Sohwerin. (1898) 1900.
Elin Sjöstedt, f. Boman. (1899) 1900.
Gudrun Billbr. (1899) 1901.
Elsa Broman. (1900) 1901.
Elsa Quennerstedt. 1902.
Fil. lie. Sune Ambrosiani. 1903.
Fil. mag. Almar Fabritius. 1903.
Tecknare. Emilie von Walterstorff. 1903.
Rustmästare vid museet.
Vaktmästare vid museet.
Frans Oskar Holmström.
Viktor Holmström. 1898.
August Lindstein. 1899.
Rikard Magnusson. 1903.
Fogde å Skansen. Anders Eklund. 1903.
1879.
Digitized by
Google
TjlNSTBMlN.
Fodermarsk å Skansen. Johan Frbdrik Zbttergren. 1896.
Trädgårdsmästare å Skansen. Anders Edvard Svensson. 1892.
Museets bygrgnad å Lejonslätten.
Arkitekt. Professor Isak Gustaf Clason. 1888.
Biträdande arkitekt. Axel B. Bergman. 1902.
Byggnadskontrollant. Ingeniör Claes GtUSTAP Norström. 1891.
Byggmästare. Håkan Larsson. 1889.
Digitized by
Google
strödda meddelanden
angående Nordiska museet år 1903.
Styrelse. Inom museets nämd egde ingen förändring rum
under år 1903. Med fäst afseende å det betydande bidrag af stats-
medel museet åtnjuter beslöt nämden vid sammankomst den 18 novem-
ber 1903 en ändring af museets stadgar, genom hvilken ledamöternas
antal ökades från sex till sju, och skalle den nya ledamoten af
Kungl. Maj:t tillsättas. Skrifvelse med hemställan härom inläm-
nades till K. eklesiastikdepartementet.
Tjänstemän och öfrig personal. I enlighet med nämdens
beslut tillträdde de båda föregående år utsedda intendenterna sina
befattningar vid museet den 1 januari 1903, nämligen fil. doktor
Bernhard Salin såsom ledare af museiafdelningen och fil. licentiat
Gunnar Hazelius såsom ledare af Skansen. Under tiden från den 1
till den 21 januari åtnjöt intendenten Salin tjänstledighet för vår-
dandet af enskilda angelägenheter, och uppehölls befattningen under
denna tid af ledamoten af museets styrelse hofintendenten dr John
Bottiger.
Till ordinarie amanuenser vid museet antog nämden den 3<)
jan. 1903 förutvarande e. o. amanuensen fil. doktor Johnny Roos-
val samt den 8 dec. e. o. amanuenserjia fröknarna Ellen Plant-
haher och Ida Möller. Till e. o. amanuenser antogos den 8 dec.
fil. licentiat Sune Ambrosiani och fil. magister Almar Fabritius,
Digitized by
Google
TJÄNSTEMÄN. PERSONAL. RESOR FÖR MUSEET. 5
Som museets tecknare anstäldes den 25 febr. fröken Emilie von
Walterstorff.
Af sked beviljades på därom framstäld begäran åt amanuensen
fröken Sigrid Millrath, som af hälsoskäl, efter af styrelsen förut
beviljad längre tjänstledighet, önskade lämna sin befattning vid
museet. Fröken Millrath antogs som e. o. amanuens vid Nordiska
museets afdelning å Skansen redan år 1892, och hade alt sedan
dess med ospard möda egnat sina krafter och sitt varma intresse
åt det ansvarsfulla och mångskiftande arbete, som där kräfdes af
henne.
Tjänstgöringstiderna voro 6 timmar dagligen för så väl ordi-
narie som extra ordinarie amanuenser.
Vasamedaljen i guld tilldelades af Konungen rustmästaren vid
Nordiska museet F. O. Holmström, som under nära ett fjärdedels
sekel plikttroget tjänat museet.
Museets hela personal utgjordes vid slutet af år 1903 af 124
personer, nämligen 2 intendenter, 18 ordinarie och 9 extra ordinarie
amanuenser, 1 rustmästare, 1 fogde, 1 husmoder, 1 bokhållare, 7 djur-
skötare, 7 stallbetjänte, 5 trädgårdsmästare och trädgårdsarbetare,
6 timmerarbetare, 4 stenarbetare, 5 portvakter, 3 nattvakter, 3
maskinister, 3 vaktmästare, 26 kullor och annan kvinlig betjäning
samt 22 arbetare för hvarjehanda göromål. Under sommaren, då
vakthållningen och öfriga arbeten vid museet kräfde en större arbets-
personal, har antalet betydligt ökats.
Samtliga vid museet anstälda arbetare olycksfallförsäkrades
enligt lag.
Den vid byggnadsarbetet å Lejonslätten använda arbetsstyrkan
utgjorde under år 1903, utom arkitekter, kontrollant och bygg-
mästare, i medeltal 69 man.
Besor för museets främjande. Intendenten G. Hazelius företog
till sammans med amanuensen A. Nilsson dels i mars 1903 en resa
Digitized by
Google
6 RESOR FÖR MUSBETS FRÄMJANDE.
till Nora och Fellingsbro för att taga kännedom om den s. k, arboga-
boden i Nora och ett soldattorp i Fellingsbro, dels i juni till åt-
skilliga platser i Norra Tjust för att bese äldre byggnader- Inten-
denten Hazelius besökte vidare i juni Ejistiania för att få tillfälle
att närvara vid Norsk folkemuseums vårfest samt i november Göte-
borg för att studera Göteborgs slottsskog.
Amanuensen P. G. Wistrand reste den 3 — 24 aug. i Dalarna,
därvid besökande Evertsbergs och Elfdalsåsens kapellförsamlingar
samt Elfdalens, Särna, Transtrands, Lima och Malungs socknar.
Omkring 300 föremål insamlades. För dessa förvärf är en särskild
redogörelse införd å sid. 18 o. f.
Amanuensen E. Hammarstedt undersökte i slutet af september
och början af oktober socknarna Nafverstad och Mo i norra Bohus-
län, hvarvid han särskildt riktade sin uppmärksamhet på bostadens
för dessa orter egendomliga rumsindelning och konstruktion äfvensom
på ännu fortlefvande fornsed. De af honom insamlade redskapen
och husgerådssakerna erinra ofta nog till karaktär och äfven typ
mycket om de i våra nordligare landskap förekommande.
Utom de ofvan nämda resorna till sammans med intendenten
Hazelius har amanuensen A. Nilsson företagit flere forskningsfärder
för museets räkning. Så den 8—28 juni först till Söderköping for
att uppmäta »Gunilla Bielkes lusthus» och öfvervaka nedtagningen af
det samma samt därifrån till Skåne för att i Albo härad göra inköp
och studier. Här förvärfvades en god samling väfnader samt togos
fotografier och ritningar af äldre allmogebyggnader. Vidare den 1
sept. — 1 okt. till Bohuslän med hufvudsyfte att för Skansen upp-
spåra en fiskebod och stuga från de bohuslänska fisklägena. I sam-
band härmed gjordes färder dels i inlandssocknama mellan Kongälf
och Uddevalla, hvilka orter hittills varit högst obetydligt represente-
rade i museets samlingar — bland förvärfven må särskildt nämnas
silfversmycken och textilalster (ryor, s. k. finnväfnader m. m.) — dels
till Falkenberg, hvarest en större samling allmogeföremål samt ett
fullständigt bränvinsbränneri inköptes. För öfrigt gjorde amanuensen
Nilsson några kortare forskningsresor, nämligen: till Närke och Karl-
skoga för att studera gamla allmogebyggnader — utom en rik sam-
Digitized by
Google
RESOR FÖR MUSEET. MUSEIBTGGNADEN. 7
ling fotografier, som här inhöstades, inköptes en del äldre jordbruks-
redskap — ; till mälarstäderna för att uppsöka märkligare byggnader,
som möjligen kunde komma i fråga för Skansen; till Norrtälje samt
Märsta, Skeppstuna och Närtuna socknar i Uppland, likaså för stu-
dier af äldre byggnadsförhållanden; samt slutligen till Åby, Forn-
åsa och östra fi.yd i Östergötland för att bese en del gamla soldat-
torp. Från samtliga dessa resor hemfördes en stor mängd foto-
grafier och ritningar.
Afven amanuenserna 6. Upmark och S. Ambrosiani hafva under
året företagit kortare resor för museet, båda inom Uppland och för
studier rörande herrgårdarnas arkitektur och inredning.
Arkitekten Gr. Améen besökte för museets räkning Söderköping
för att undersöka möjligheterna för det därstädes befintliga, museet
erbjudna lusthusets förflyttande till Skansen.
Fil. kand. N. Keyland reste för museets räkning dels i Värm-
land för studier af finska byggnader, dels i Dalamas och Västman-
lands bergslag och medförde från denna senare resa utom etnografica
(öfver 800 nummer) en större samling anteckningar om folktro och
fomsed. Jfr sid. 47.
Timmermannen Tors Erik Eriksson, sedan länge anstäld å
Skansen, företog delvis på bekostnad af intendenten G. Hazelius
en förvärfsresa i Dalarna, hvarvid föremål insamlades särskildt från
Bjursås, BÄttvik, Ore och Boda socknar.
Amanuensen A. Behm företog under april — maj 1908 med an-
slag af museet en längre resa till utlandet i ändamål att studera
zoologiska trädgårdar, samt på sommaren en kortare tur i skärgården
till sammans med en af Skansens djurvårdare för att fånga sjöfågel.
Maseibyggnaden å Lejonslfitten. I södra delen af byggnaden
fortsattes under 1903 arbetet med putsningen af inre väggar och
murpelare samt inmurning af beklädnadssten. Äfven utfördes golf-
beläggning med kalksten i jordvåningen och en del af stora hallen
samt uppsattes 14 marmorkolonner i första galleriet, h varjämte
bjälklagen öfver det samma inlades.
Digitized by
Google
INSTALLATIONKN I MUSEIBYGGNADBN.
Hufvudsabliga arbetet utgjordes dock af uppmumingen af bygg-
nadens midtparti, där främre fasadens trapptorn i september och
gafvelpartiet i slutet af oktober blefvo färdigmurade. Af absiden har
äfven fasaden till största delen fullbordats. Det inre murverket
hann dock ej uppföras till den höjd, att takstolarna kunde upp-
sättas mer än öfver midtpartiets främre del, men öfriga takstolar
liksom en stor del af träkonstruktionen till stora takryttaren blefvo
färdighuggna.
I ångpannerummet hafva de tre återstående ångpannorna in-
murats, och värmeledningen i södra delen har i öfrigt fullbordats.
I norra delen fullbordades under sommaren amanuensrummen å
vinden med målning etc.
Arbetsstyrkan har i medeltal utgjort 69 man. Utgifterna
för byggnadsarbetet hafva uppgått till kr. 305,821:65, hvadan ny-
byggnaden vid 1903 års slut var bokförd till ett värde af kr.
2,389,291: 68.
Museets byggnadsfond, som under år 1903 ökats med kr.
823,915: 6 7, utgjorde vid slutet af samma år, sedan utgifterna för
året kr. 326,274: 57 ^ afdragits, 1,239,726 kr. 33 öre.
Installationen i museibyggnadeii. Under f(örsta delen af året
fortsattes den redan 1902 började utflyttningen af i staden maga-
sinerade föremål till den nya museibyggnaden å Djurgården. Den
6 april stängdes de gamla utställningslokalerna i husen Drott-
ninggatan nr 77 och 79, hvilka varit för allmänheten öppna nr 79
alt sedan den 26 juli 1877 och nr 77 sedan den 2 maj 1883, hvar-
efter de därstädes utstälda föremålen flyttades till byggnaden å
Lejonslätten. Innan flyttningen verkstäldes, fotograferades de gamla
utställningsrummen. I sammanhang med denna flyttning insattes
tvänne brandskåp i museumsbyggnaden å Lejonslätten.
Till museipersonalens arbetsrum anskaffades möbler, hvarjämte
lokaltelefoner uppsattes inom den vidsträckta byggnaden och stäldes
i samtrafik med de å Skansen redan förut befintliga.
^ I denna summa inga installationskoBtnader samt förvaltningsbidrag.
Digitized by
Google
EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
Uppförandet af en desinficieringsanstalt för skyddande af musei-
föremålen mot trämask, mått, mal och dylikt beslöts. En sådan
anstalt var af behofvet starkt påkallad, i ty att särskildt trämasken
förorsakade stor skada å föremål från södra och mellersta Sverge.
Enligt gjorda beräkningar skulle emellertid omkring två år åtgå,
innan museets samlingar hunnit blifva desinficierade, oaktadt den
beslutade anstalten torde vara den största i sitt slag. En särskild
byggnad af sten, afsedd att inrymma alla för desinfektionsanlägg*
ningen behöfliga apparater, började uppföras å platsen bakom musei-
byggnaden, och desinfektionsinrättning med fullständiga tillbehör
bestäldes hos Nya aktiebolaget Atlas.
Ekonomiska förhållanden. Jämväl detta år uppbar Nordiska
museet ett statsanslag å 50,000 kr.
Bland de donationer, som 1903 tillföllo museet, må här nämnas:
H. M. Konungen behagade i likhet med föregående år öfver-
lämna en summa af 500 kr.
Styrelsen för 1903 års rikssky ttetäflingar lämnade såsom gäfva
till Skansen 1,628 kr. och 55 öre. Af denna summa har enligt
Nordiska museets nämds beslut 428 kr. 55 öre tillförts Skansen
till täckande af uppkommen brist för anordningar vid riksskytte-
festen å Skansen den 7 okt. 1903 samt återstoden — 1,200 kronor —
under namn af Riksskyttetäflingarnas festfond reserverats till bestri-
dande af Skansens omkostnader för ett festligt högtidlighållande af
nästa riksskyttetäflan i Stockholm.
År 1903 uppbar museet af fru Clara Scharp, f. Westman,
enligt testamentariskt förordnande af den 8 maj 1890 donerade
10,000 kr.
Till Tivolifonden aflämnades genom ingeniör C. A. Ramström å
teckningslistor insamlade 16,189 kr. 34 öre.
Till åstadkommandet af ett porträtt af Artur Hazelius för
styrelserummet i den nya museibyggnaden skänkte civilingen iör
C. G. NoRSTRÖM i likhet med föregående år ett belopp af 2,500 kr.
Digitized by
Google
10 BE0N0MI6KA FÖRHÅLLANDEN. FÖRVÄRF.
Museet fick detta år lyfta 785,694 kr. 59 öre, utgörande öfver-
skjutande vinst å det föregående år afslutade lotteriets samtliga
serier. Hela detta belopp har tillförts byggnadsfonden, dock så att
de två sista seriernas öfverskott skall för Nordiska museets bästa
användas på sätt, som af Kungl. Maj:t fastställes.
Sedan museisamlingarna detta år utflyttats till nybyggnaden å
Lejonslätten, sålde museet de hufvudsakligast såsom utställnings-
lokaler använda husen nr 77 och 79 Drottninggatan för ett sam-
manlagdt belopp af 305,000 kronor.
Museets inkomster under 1908 belöpte sig enligt räkenskaperna
till kr. 384,185: 94. Häruti ingår emellertid jämte åtskilliga dona-
tioner och gåfvor en vid försäljningen af fastigheterna vid Drott-
ninggatan uppkommen vinst af 15,000 kr. äfvensom beloppet af den
för fastigheterna afsatta reparationsfonden 22,252 kr. 13 öre, hvilken
såsom för framtiden för sitt ändamål obehöflig tillförts mnseet.
Utgifterna utgjorde under samma tid kr. 344,910: 06. Häraf belöpte
sig på Skansen med Bredablick af inkomsterna kr. 261,327: 47 och
af utgifterna kr. 258,771: 39. I utgifterna för Skansen ingår af-
betalning å köpeskillingen för Tivoliområdet kr. 9,000.
Förvärf. Bland 1903 års förvärf till Nordiska museets skilda
afdelningar anföras följande.
Museets svenska allmogeaf delning har under året ökats med i
rundt tal 2,500 föremål, af hvilka det största antalet kommer på
Dalarna med öfver 1,200 och på Bohuslän med omkring 370 nummer.
Men det är ej endast på grund af antalet nummer, som årets för-
värf kunna anses vara mer än vanligt märkliga. Flere af de till-
komna sakerna hafva visat sig vara ej allenast sällsyntheter af rang,
utan äfven for museets samlingar ytterst värdefulla tillökningar,
som fylt åtskilliga betänkliga luckor.
Till de anmärkningsvärdare förvärfven må räknas:
Från Skåne: ett par dräkter från Gärds härad, hvilka burits
första gången 1817 af brud och brudgum; en kvinnokappa eller
Digitized by
Google
FÖRVlRF.
11
Icapprock från samma bygd och sydd 1826; en kvinnotröja af skinn
och ett par vrielavshöjser, båda dessa plagg från Ingelstads härad;
K ^; <^' > f»'
WWW
1. Hufvudla af sllfver,
från Gärds hd, Skåne.
L. 0,52 m.; br. 0,028 m. Nord. m. nr 94,203.
2. Brudbälte af silfver,
frän Gärds hd, Skåne.
L. 0,885 m.; br. 0,055 m. Nord. m. nr 94,204.
ett 8. k. hufvudla eller pannband, bild 1, af förgylda silfverbucklor
med bestämd anslutning till medeltida motiv samt ett brudbälte
bild 2). bestående dels af 16 prässade och graverade silfverbucklor,
Digitized by
Google
12
FÖRVÄRF.
uppfästa å ett rödt skärp af ylletyg, dels af ett stort silfverspänne
med två vidhängande pansarkedjor, som uppbära kulknappar och
monogram. Dessa smycken hafva tillhört den i Gärds härad brukliga
gamla rika bruddräkten och representera typer, som förut saknats i
museets eljest välförsedda samling af skånska bondsmycken. I
samma köp ingingo vidare en halskedja af silfver med tre länkar
3. Brudtröja
frän Gärds hd, Skåne.
L. 0,82 m. Nord. m. nr 94,201.
och ett platt lås, det senare prydt med röda glasäusser i filigran,
samt en s. k. bordatröja (bild 3), af »börda», som på skånskt bygde-
mål betyder band, rikt utstyrd med graverade kulknappar och
ej mindre än 6 förgylda större och mindre silfverbucklor. Såsom
märkliga förvärf från skånebygden må äfven framhållas 12 ingel-
stadsmaljor af gammal typ; 28 par söllhagar, silfverspännen från
skilda bj^gder inom Skåne; flere karakteristiska hängsmycken, såsom
Digitized by
Google
förvXrf.
13
trilleJcors och striglakors^ tillhörande Ingelstads eller Herrestads
kvinnodräkter och arbetade af ystadsguldsmederne P. M. Wallen-
gren, P. Wigren m. fl.; samt till sist en del väfda och sydda åk-
dynor, hänkapjös, stolahjönnen och täcken utförda i olika slags söm
eller i väfnadsartema rödlakan, flossa och krabbasnår med mer eller
mindre karakteristiska mönster- och färgsammanställningar.
Från Bleking: mansdräkt, starkt påverkad
af kejsartidens smak och bestående af jacka,
väst, långbyxor och kapprock af blått kläde
samt svart cylinderhatt.
Från Småland: by klubba med inskriften:
ÅLDERMANS KLUBBA FORSHEDA BYELAO 1777; ett
kniftyg från 1763 med vackert arbetad knif
och gaffel i slida af läder.
Bland förvärfven från Dalsland må an-
tecknas en snöplogklubba af trä (bild 4), med
inskriften: snökors för snölaget, tydiesäter,
TOROÄRDSBYN, ASEN FLATEBYN ELOVERUD ÅR 1871.
Från Bohuslän, en landsdel som intill
sista tiden varit mycket ofullständigt före-
trädd i museets samlingar, hafva förvärfven
under årets lopp varit mera omfattande än
någonsin förut. Främsta rummet intager en
samling väfnader på grund både af sin om- ^'^^ ^'^^^ ^d» Dalsland.
,. , , ,, , . 1. , .11 . L. 0,208 m.; br. 0,098 m.
Växling och typernas ålderdomliga hållning. ^ord. m. nr 95,621.
Synnerligen belysande för landets hemslöjd
är en del rödlakansväfnader, flossatäcken eller ryor, de senare
ofta karakteriserade af vackra och praktfulla färgsammanställ-
ningar, samt 5 s. k. finsktäcken, det älsta från 1772, det yngsta
från 1854, alla väfda i Bohuslän. Finsktäckena, som tillhöra en,
hvad Sverge angår, mycket lokaliserad textilgrupp — hittills åt-
minstone hafva fynd af dylika väfnader icke gjorts annat än i
Bohuslän, Jämtland och Härjedalen, d. v. s. i de fordom norska
områdena af vårt land — , äro dubbelväfda i två färger, vanligen
rödt och hvitt (bild 5), grönt och hvitt (bild 6) eller svart och
4*. Snöplogklubba
af trä.
Digitized by
Google
14
PÖRVÄRP.
5. Täcke
fräu Bohnslän, Kongälfstrakten.
L. 1,91 m.: br. 1,21 m.
Nord. m. nr 94,434.
Digitized by
Google
FÖRVÄRP.
15
^'^0im^^
6. Täcke
frän Romelanda sn, Inlands hd, Bohuslän.
L. 1,71 m.: br. 1,43 m.
Nord. m. nr 95,933.
hvitt (bild 7) med mönster af geometriska figurer, omväxlande med
strängt stiliserade bilder af människor, djur eller växtmotiv, en
mönstergifniDg, som ganska mycket erinrar om textilarbeten från
Digitized by
Google
16
FÖRVÄRF.
7. Täcke
från Komelanda sn, Inlands hd, Bohuslän.
L. 1,64 m.; br. 1,42 m.
Nord. m. nr 95,935.
8. Ljusstake af
brändt lergods,
från Krokstads an,
Sörbygdens hd,
Bohuslän.
H. 0,106 m.
Nord. m. nr 94,160.
9. Ljusstake af
brändt lergods,
frän Skredviks sn,
Lane hd, Bohuslän.
H. 0,075 m.
Nord. m. nr 94,167.
renässansens tidigare dagar.
Anmärkningsvärd är före-
komsten af monogrammet IHS
såsom omamentsmotiv i bår-
derna å flere af dessa väfha-
der. Att finsktäckena fordom
haft större spridning och bra-
kats äfven bland de högre
folkklasserna framgår af våra
slottsinventarier från 1500—
1600-talen, i hvilka de alt
emellanåt omtalas. Till märk-
ligare för värf från denna lands-
ände kunna äf ven föras några
tappskålar af säregen håll-
ning, en silfversked frän 1657
samt några belysningsföremål,
bland hvilka ett par ljussta-
kar (bild 8 och 9) af lergods
samt några tranlampor (bild
10), som utmärka sig genom
gamla, stundom ytterst forn-
tidsmässiga drag.
I detta sammanhang må
äfven nämnas inköpet af en
omkring 80 nummer stark
samling allmogesmycken, in-
nehållande bland annat 35 st.
halsklädespännen af silfver.
hvilka med få undantag torde
kunna hänföras till Väster-
götlands och västkustens folk-
dräkter.
Från Södermanland har
museet fått en ovanligt väl
Digitized by
Google
PÖRVlRP.
17
bevarad och fullständig vingåkersdräkt för kvinna, bestående dels af
en »grannlåtsdräkt» med silfverbälte och pungtross samt dennas till-
behör af silfversked och kniftyg, dels af kåpan, en svart klädeskappa
med silfverspänne, dels af halskläde och bokkläde samt bindtröja af
svart kläde och liksom kåpan prydd med ett par sQfverspännen.
Bältet, som utgör dräktens praktstycke, är sammansatt af 14 präs-
sade, fyrkantiga bucklor och ett par spännen, alt af silfver med guld-
smedsmärket IPB, ett otydligt stadsvapen, sannolikt Norrköpings
gamla, samt årsbokstafven för 1762.
10. Trän lampa af Järn,
från Morlanda sn, Orasts hd,
Bohaslän.
L. 0,15 m.; h. 0,105 m.
Nord. m. nr 94,638.
n. Skftmtkrus af brun-
glaseradt lergods,
från Sala, Västmanland.
H. 0,17 m.
Nord. m. nr 94,830.
Från Västmanland: ett svartglaseradt 5Ä:äm^ATtt5 af lergods, bild
11. I södra Sverge hafva dylika gilleskärl, af sedda för skämtsamt
bruk, fordom varit allmänt använda, och flere till denna grupp af
kärl hörande sydsvenska exemplar hafva hamnat i Nordiska museet.
Prån mellersta och norra delen af vårt land åter eger museet förut
endast ett par gyckelkrus af lergods, hvilka förvärfvats i mälar-
trakten, samt en s. k. gäsfbodsnarr af trä, från Mora socken i
Dalarna.
2
Digitized by
Google
18 FÖRVÄRF.
Bland årets forvärf från dalasocknarna intaga dräkterna såsom
kompletteringar af förut varande samlingar ett mycket framstående
rum. Utom enstaka dräktplagg hörande till leksands-, malungs-, ore-
och bodadräkterna hafva under årets lopp inköpts fullständiga eller
i det närmaste fullständiga sockendräkter från Lima, Transtrand,
Särna, Elfdalen, Evertsberg och Bjursås. Af dessa saknades all-
deles dräkterna från Transtrand, Särna, Evertsberg och Bjursås;
elfdalsdräkten företräddes af en under närmast föregående är för-
värfvad kvinnoutstyrsel och limadräkterna af några smådelar till
en kvinlig högtidsdräkt. Förvärfvet är altså af utomordentlig vikt,
i all synnerhet som de nämda dräkterna, om vi undantaga dem
från Bjursås, sedan omkring 30—40 år till baka varit aflagda. Ut-
rymmet medgifver ej att här i ett sammanhang redogöra för dräk-
ternas karaktär och sammansättning. I förbigående må dock näm-
nas, att lima- och transtrandsdräkterna, som i det allra närmaste
sammanfalla — det fordras åtminstone en infödings vana blick för
att kunna se skilnaden dem emellan — , äro de rikaste och färg-
grannaste (bild 12 o. 13); särnadräkterna i vissa fall, t. ex. genom
sina huss-skor, erinrande om lapp-skorna, sin lifkjortel med det be-
tecknande namnet fliken och sin skinnjacka, de ålderdomligaste,
samt att evertsbergs- och elfdalsdräkterna på grund af sin forntids-
mässiga namngifning å dräkt detalj erna ega en särskild betydelse
för klädebonadens historia.
Ur anteckningar, som gjordes under besöket i Elfdalen och
Evertsberg 1903, må följande anföras såsom prof på inom bygden
vanliga benämningar å dräktplagg: knibrotji, knäbyxor; sfurtroia^
långrock; suckur, strumpor; kasung^ skinndräkt; laung- eller fiiM-
kasung, skinnkjortel; kjölskupp, kjortelsäck; rod-bod, rödt lifstycke
för kvinna; ås-ärmklä, halsduk; oait-magd, hvitt förkläde; jaunge i
knaivstjedr, knif i slida; oättur, vantar; hofvusärmklä, hufvudkläde.
och skarphäftu, bindmössa.
Bland förvärf, som belysa samfundslifvet, jordfördelningen och
kommunalväsendet i de gamla dalbyarna, må anföras: kvarnstickor
för kontroUering af mäldtillförseln vid den för bylaget samfiilda
husbehofskvarnen; en samling refstickor med årtalet 1795, hvilka
Digitized by
Google
FÖRVARF.
19
härstamma från Evertsberg och visa huru många snes- och bandland
en namngifven bonde egde af byns jordområde; budkaflar, som kring-
skickades inom bylaget, för att kalla bymännen till stämma; rot-
kaflar och rotsedlar, som skalle finnas tillgängliga hos »hufvudbon-
den», och som innehålla uppgifter om de respektive roteböndernas
bomärken, skyldigheter till soldaten m. m. Flere af dessa kaflar äro
försedda med inskrifter — de äldre med inblandade runmynder — ,
som angifva kaflarnas ändamål att samla bylagets besutna leda-
^f— '^'N^^v-
12, 13. KJorteltaskor med tennbroderier,
frän Lima sn, Dalarna.
L. 0,24 m.; br. 0,17 m. L. 0,28 m.; br. 0,15 m.
Nord. m. nr 95,566. Nord. m. nr 95,565.
möter till gemensam rådplägning. Som prof på dessa inskrifters
innehåll kan följande, hemtad från en rotkafle från Elfdals-Asen,
anföras: NO | 132 smds (smeds) rota stämmes til hvfwvd sonden
DEN SOM INTET GER (obs. H uttalas i en del dalmål som Å) pliktar bn
(skilling) HRS gAng 1824. Märkligt är att liknande kaflar ännu
förekomma i bruk. I Elfdalen tillvaratogs sålunda en postklubba af
trä, hvilken angifver, i hvilken ordning och på hvilka dagar bylagets
medlemmar under året 1902 skulle hemta post från Elfdalens station.
Digitized by
Google
20
förvXrf.
Till märkligare förvärf må vidare hänföras en del redskap for
matberedning, husgeråd, verktyg för spanad m. m., alla af mycket
fornartadt kynne. Hit höra s. k. bark-Jcyttur eller furutycklor
(bild 14) från Elfdalen och Särna, ett slags spadformiga redskap
af horn, trä eller järn, hvarmed furubark till bröd och krea-
tursfoder afskalades; gasformar eller gåskräld af trä och växlande
storlek, i h vilka s. k. >gåsar» formades. Till högtider såsom jul,
påsk och pingst skulle enligt gammalt bruk hvarje
medlem af ett hushåll få en större eller mindre
sådan >gåse>, som öfverlämnades upplagd på en
brödbuUa och en tunnbrödskaka. Denna plägsed
fortlefver ännu i Särna och Idre socknar i Da-
larna samt på sina ställen äfven i Härjedalen och
Jämtland. * För öfrigt må nämnas skopor och
fantastiskt formade skålar af träkotor, hvilka an-
vändes som matskålar och ej sällan äro märkta
med bomärken och tidigare årtal; fat och skålar af
lergods från t. ex. 1724, 1749, och prydda med mål-
ningar, ofta af förträfflig färgverkan, samt vackert
snidade träskedar, hvilka täljdes af »gossarna> un-
der sommarvistelsen i fäbodarna och på hösten, då
de unge männen återvände till byarna, förärades
»kullom». Som exempel på huruledes redskap af
mycket gammalt kynne kunnat intiU våra dagar
bibehålla sig så godt som oberörda af nyare kultur-
inflytande må slutligen antecknas några sländor, på
dalmål slånd, långrockar eller snällor, med till dem
hörande linhufvud; å en af sländorna kvarsitter nämligen spanad
af lin, som utförts med detta ursprungliga redskap för kanske ett
tiotal år sedan. Bland den kvinliga befolkningen träffades för öfrigt
så väl i Elfdalen som Särna flere, både gifta och ogifta kvinnor på
en 40—50 år, som kunde visa, huru en slända skulle skötas, och som
spunnit å sådan. Af textilsaker må särskildt nämnas ett i Ore
14-. >Furutyckla>
af renhorn,
frän Särna sn,
Dalarna.
L. 0,27 m.:
br. i eggen 0,07 m.
Nord. m. nr 95,461.
» Jfr Meddelanden från Nordiska museet 1902. Stockholm 1904. S. 18, 21.
Digitized by
Google
FÖRVÄRP. 21
socken tillvarataget öfvertyg till en bänkdyna, väfdt i »flamsk» med
stiliserade frukter, blommor och blad i öfvervägande gult och grönt
mot svartbrun botten.
Till årets anmärkningsvärdaste förvärf må äfven räknas några
s. k. lyror eller häfteträ och vdrdträ, alla från Söderbärke socken i
Dalarna, hvilka användts såsom medel af vidskeplig art mot urin-
stämma hos folk och fä samt mot engelska sjukan, :>riset», hos barn.
Dessa föremål äro i Nordiska museets samlingar de första dalafynd
i sitt slag; från Värmland, Uppland och Torne lappmark eger
museet dock sedan 1890-talet flere hithörande saker, som till form
och användning öfverensstämma med de nyss antydda.^
Från Jämtland: hyende af blått vadmal med stjälkstyngs- och
applikationsbroderier, årtalet 1744 m. m., samt ett flossatäcke med
årtalet 1795.
Från Ångermanland : ett flossatäcke, >rya>, i flere färger med fyra
tuppar, två och två emot hvar andra, fyrkantiga rutor, sicksacklinier
och märket: kränged — 1803 aed, alt inom ett bredt ramverk.
P. G. W.
Samlingen af föremål egnade att belysa vårt folks forntro öka-
des genom åtskilliga, trots sitt anspråkslösa yttre, värdefulla för-
värf, såsom ett par takhängfåglar, * den ena, gåfva af pastor E. Mo-
din i Ytterhogdal, är rödmålad, och förskrifver sig från Ängersjö för-
samling i Helsingland, den andra (bild 15), som är omålad, skänktes
af bemmansegaren Per Olsson i Hädanberg i Anundsjö socken i
Ångermanland. Af fru Eleonora Kjellin, f. Thalén, skänktes åt-
skilliga mer eller mindre egendomliga julbröd från Västmanland.
Bland förvärf till denna afdelning märkas vidare några natur-
o
danade, »vårdbundna», träringar från södra Dalarna och Ångerman-
land, hvilka användts på ett eller annat sätt för »genomdragning»
eller »genomgjutning» till botande af sjukdom. ' En af dessa ringar
» Jfr Samfundet för Nordiska museets främjande 1891 och 1892, Stockholm
1894, sid. 34 o. f., samt 1893 och 189A, Stockholm 1895, sid. 57, 58.
• Jfr Meddelanden från Nordiska museet 1901. Stockholm 1903. S. 166 o. f.
• Jfr ofvan.
Digitized by
Google
22
FOKVARF.
skänktes af herr P. Pbrsson i GrytäDge. Från norra Bohuslän er-
hölls ett s. k. dvärgsmide, »värsmit, ett slags amulett mot sjukdomar
— »troUskottt, »finnskott» — hos folk och kreatur. I detta fall
utgöres ismidet» egendomligt nog af en liten rund genomborrad
stenplatta, mycket lik en sländtrissa och till utseendet fullkomligt
motsvarande de i mellersta Sverge vidskepligt använda s. k. ält-
stenarna.
E. H.
Till saralingen af redskap för äldre folklig idrott och enklare
samfärdsel förvärfvades åtskilliga skidor, trygor och skridskor.
Bland skidorna, hvUka förskrifva sig från Orsa och Tyngsjö i Da-
15. Takfägel
frän Anundsjö sn, Ångermaoland.
L. 0,168 m.
Nord. m. nr 95,158.
16. Trygor (»tröjor»)
frän Anandsjö sn, Ångermanland.
L. 0,403 m.
Nord. m. nr 95,153.
lama, Undersåker i Jämtland, Anundsjö i Ångermanland, Kuiva-
niemi i Österbotten, Finland, samt från Asele lappmark (sannolikt
Vilhelmina socken), torde ett par med sistnämda härkomst förtjäna
att särskildt omtalas. Dessa skidor, af omkring 3,i5 meters längd,
ega nämligen en bredd af ej mindre än 0,i24 — 0,i3o m. Dock öfver-
träffas de i detta hänseende af ett par förut i museet befintliga ski-
dor från sannolikt samma lappmark, ^ hvilka hafva en bredd af ända
till 0,175—0,177 m. och i ännu högre grad visa likhet med nordsibi-
* Nordiska museet nr 92,877.
Digitized by
Google
FÖRVÄRP.
23
/ %
riska skidformer. SkidsamliDgens ökning har, liksom under före-
gående år, äfven under detta mycket berott på fil. licentiat I. Ar-
vidssons i Uppsala medverkan. Trygor och skarbågar erhöllos dels
från Dalarna, dels från Ångermanland. Bland de senare finnes ett
par s. k. folktrygor (till skilnad från hästtrygor) af hel träskifva
{se bild 16). Genom denna förut inom museets mycket rika tryg-
samling saknade typ har förvärfvats en form, som af så väl histo-
riska som typologiska skäl måste anses i hufvudsak representera
trygans urtyp. De skänktes jämte andra ångermanlandstrygor af
hemmansegaren Jonas Hedberg i Hädanberg i Anundsjö socken.
Bland redskap för färd på
is må nämnas några skrid-
skor af öfvervägande eller
ren 1700-talstyp från Väst-
manland och Dalarna samt
€tt par isläggar, använda
ä,nnu för ett eller annat
årtionde sedan på sjön
Bullaren i Bohuslän. Af
ett ännu i andra orter
okändt idrottsredskap, kal-
ladt käsjor, hvaraf museet
förut endast egde ett par,
förvärfvades under året
åtskilliga exemplar från Bjursås, Boda och Ore socknar i Dalarna.
Dessa redskap, h vilka i sig till en viss grad förena skidans och
kälkens egenskaper (bild 17), användas af ungdomen för backåkning
och altså endast till lek.
E. n.
17. Kåsjor
frän Boda sn, Dalarna.
L. 0,91 m.
Nord. m. nr 96,062.
Museets norska afdelning har under år 1903 ökats med flere
värdefulla föremål. Särskildt må nämnas några från Telemarken
härstammande möbler, bestående af en säng och två skåp, hvilka,
såsom ofta i Norge, äro sammanbygda; vidare ett hörnskåp, en
langhylde och en mindre hylla, alt måladt med samma grundfärg
Digitized by
Google
24 FÖRVXRP.
och med likartad ornering, förskrifvande sig från samma stnga
och bärande årtalet 1793. Ett prydligt väggskåp med ornering å
fris och dörrar i genombrutet arbete (bild 18) samt ett långt, smalt
bord med »rosemalinger* å skifvan, utmärkande ölboUarnas plats,
utgöra båda möbelprof från en hallingd0ls bestestue. En vacker
18. Skåp
ftrån Hiterdal, Telemarken.
H. 1,58 m.; br. 1,29 m.
Nord. m. nr 95,313.
vagga med årtalet 1804 (bild 19), inköpt från en konsthandlare i
Kristiania, är ett af de talrika exemplen på huru ålderdomliga
motiv in i 19:de århundradet bibehållit sig vid sidan af rokokons
vidt utbredda »rosemaleri».
Till belysande exempel på telemarkingens skrockfullhet kan
tjäna en kubbestol med i sitsen inslagna tänder. Seden var näm-
Digitized by
Google
förvXrf.
2&
ligen att, när någon, ung eller gammal, förlorat en tand, genast
knacka in den i sitsen af en kubbestol, hvarigenom värk eller andra-
missöden med tänderna ansågs kunna förebyggas.
Af norskt husgeråd, tillkommet under året, må nämnas någr&
bollar från Telemarken. Museets intill omkring 1200 uppgående sam-
ling af dylika ölskålar, representerande en tidrymd af öfver 300 år,,
kommer otvifvelaktigt att lämna ett värderikt material vid studiet
af äldre tiders bordseder och skämtlynne. Närmare ett 500-tal
med så väl årtal, in-
skrift som ornering om-
fattar tiden från slutet
af loOO-talet till 1800-
talets början. A en af
de under året inköpta
bollarna läses å bräd-
dens yttre sida: €n
»olt>c mct> ol på 23on
$)n8 Äor er Äe^r n
mange So^c or, K C
S 1 823. A en annan,
som bär årtalet 1780:
pcerlen fpclcr i en Pvcne
cg ^cn giever bent)e glane tfy^en iiienev boa en Fotte og er ntant)ene
e
rterre fvan^. A samma bolles inre brädd läses något mindre hög-
stämdt: tTogle t>raF af »nig i nat \ faa t)e glemte af baa^e kanitev og
böt I ia t)em gicf fom non nar. Denna senare inskrift något varierad
återfinnes å en del af museets älsta bollar. Så läses t. ex. å en.
dylik daterad 1602: lEn bont)e tvad aff mig ij natt, | o< \:)an^ forl^b
23aa^e ^ette oc l)att, | tTu ligger Son^en ij ga^e p^U | igicn (laar teg
fult) met) gaatt ^li.
Samlingen af musikinstrument i norska afdelningen har från
Telemarken fått en värderik tillökning i en prydligt utstyrd fiol
med inläggning i horn och pärlemor samt ett tillhörande fodral med
rik reliefornering.
19. Vagga
från Norge.
H. 0,63 m.; 1. 0,78 m.; br. 0,08 m.
Nord. m. nr 96,820.
Digitized by
Google
26
FÖRVARF.
Dräkt- och textilafdelningens tillökning under året inskränker
sig till en del klädesplagg, bland andra några synnerligen väl ut-
sydda Jcvaler, kragar, från Telemarken.
G. C-M.
Till den lapska af delningen förvärfvades bland annat en bröst-
lapp med silfversmycken för kvinna, s. k. silfverkrage, från Pite
lappmark, bild 20. Smyc-
kena visa såsom vanligt
en mer eller mindre ur-
artad medeltidsprägel.
Vidare inköptes ett par
kvinnobälten med pä-
fästa plåtar och spänne-
beslag af fbrgyldt silf-
ver. Af dessa är det
ena, hvars lapska här-
komst dock möjligen kan
sättas i fråga, intres-
sant, därför att bälte-
plåtarnas ornering här
ännu tydligt visar bil-
den af tre torn, ett motiv
som eljest å de lapska
bältena urartat till oigen-
känlighet och därför fått
allahanda godtyckliga
förklaringar. Genom jäg-
mästaren H. Samzblius
inköptes åtskilliga före-
mål från Lule lappmark, såsom korgaskar, skinnpåsar, enkla
verktyg m. m.
E H.
Till grönländska afdelningen skänkte den såsom museets gyn-
nare bekante kolonibestyrer R. Möller en större och värdefull
20. Krage med barmlapp, för kvinna,
från Pite lappmark.
V 5 af nat. storl.
Nord. m. nr %,G18.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF. 27
samling af gamla eskimoiska husgeråd och redskap, hvilka i regel
Äro jordfynd från gamla boplatser och grafvar och visa former,
som äfven i dessa aflägsna trakter måst vika för nyare tiders kiil-
turinflytanden. Samtidigt omfattar samlingen äfven åtskilliga in-
tressanta prof på de kulturprodukter — glaspärlor o. d. — , hvarmed
dessa kulturinflytanden under 1700-talet på detta håll först lycklig-
gjorde nordpolens naboer.
£. H.
Såsom förvärf till af delningen för jakt och djurfångst må näm-
nas modell till giller med spjut för älg samt järnspjutspets, original,
för dylikt giller, hvilket alt skänktes af pastor E. Modin i Ytter-
hogdal i Helsingland. Då denna barbariska fångstapparat, i Ytter-
hogdal kallad älg-drag^ snart nog torde hafva svunnit t. o. m. nr
mannaminne, är det ett mycket intressant vitnesbörd om forna släk-
tens hänsynslöshet i kampen för tillvaron, som genom denna gåfva
räddats åt eftervärlden.
E. II.
Skr daf delningen. Af skomakar mästaren S. A. Hägg i Uppsala
har såsom gåfva öfverlämnats låda, arkivalier och böcker, som
fordom tillhört skomakarämbetet i Uppsala. Lådan, af ek med
järnbeslag och tre nycklar, har alt sedan ämbetets upplösning för-
varats hos hr Hägg. Hr C. F. Palmer, Stockholm, har skänkt fem
handlingar rörande Stockholms skomakarämbete, och af grosshandlaren
Oskar Lindström, Kopparberg, har öfverlämnats en stor samling
arkivalier rörande skomakarämbetet i Arboga (protokoll 1655 — 1870;
räkenskaper 1696—1874, m. m.) och skräddarämbetet i samma stad
(protokoU 1812-^1850).
Inköpen till denna afdelning utgöras bl. a. af samtliga de föremål,
som funnos i behåll hos timmermanslaget vid Stockholms Stora varf
(Södra varfvet), numera ombildadt till en sjuk- och begrafningskassa.
De förvärf vade föremålen voro tre lådor, af hvilka en (bild 21) med
inlagdt arbete och bronsbeslag från år 1749, två tennkannor, två
glasflaskor, åtskilliga dricksglas, en bricka af plåt, ett stort bårtäcke
och två mindre täcken med silfverbroderier, dat. 1739 och 1815, samt
Digitized by
Google
28
PÖRVÄRF.
slutligen arkivalier rörande timmermanslaget och pensionskassan
1730—1903. Den sista handlingen utgöres af det protokoll, där be-
i^n*>-
Låda, som tillhört timmermännen vid Stockholms Stora varf.
Från år 1749.
H. 0,865 m. Nord. m. nr 94,790.
slutet om föremålens försäljning till Nordiska museet finnes infördt.
— En sparbössa af koppar bär inskriften Stoft wäfwarenas Fattig :
Bössa. A. W. S. B. I. M. M. B. M. L, Anno 1769, En sigillstamp
af silfver (bild 22) med två stampplattor
har tillhört Stockholms slaktarämbete;
inskrift: Stockholms • stadz • slacktare-
EMBBTES • SIGILL -1725 samt å den andra
plattan stockh • stads : slachtare . km-
BETES • sigill • 1761. — En kort staf,
s. k. schafferholz, af mörkt trä med silfver-
beslag bär inskriften oordt • lose • blter-
MAN • DER • GLXSER • DISES • VORERET 1653;
den har möjligen tillhört Stockholms
glasmästarämbete.
Af notarien A. Dbhn, Kristianstad,
har som gåfva öfverlämnats en liten kista, dat. >Ano 1685», hvilken
enligt uppgift tillhört skräddargesällerna i Kristianstad, jämte en
del arkivalier rörande dessa från 1800-talet, ett schafferholz och en
'mm
22. Stockholms slaktar-
ämbetes sigill 1725.
Diam. 0,089 m.
Nord. m. nr 94,274.
Digitized by
Google
PÖRVARF. 29
sparbössa af mässing; den sistnämda bär å framsidan en punsad in-
skrift: Denna Ärm Bössa är Skiengt Till Skreddaregesellerna af
Mester H, Lud. Ählström Christianstadh d. 30. Septr. A* 1751, samt
är å undersidan stämplad med Kristianstad stads vapen och bokstäf-
verna I A inom hjärtformig sköld. ^ ^
Arbetets historia. Bland den mängd föremål af olika slag, som
till museet öfverlämnats af fröknarna R., J. och Z. Sjöberg må äfven
omnämnas en stor samling verktyg (öfver 100 nummer), tillhörande
skilda yrken. — Till denna afdelning hafva inköpts dels en sam-
ling äldre guldsmedsverktyg, härstammande från en gammal verk-
stad i Lule, dels ett fullständigt bränvinsbränneri med aUa därtill
börande kärl och anordningar. q upk.
Bland förvärfven till vapenafdelningen märkas i främsta rummet
sjutton artilleripjeser från flottan, de flesta från senare hälften af
1700-talet, af hvilka de flesta dock redan år 1884 genom Varfschefs-
ämbetet i Karlskrona såsom deposition öfverlätos till museet, ehuru de
först år 1903 blifvit afhemtade. Dessa pjeser utgöras af 12 kanoner
af 1,89 till 2.61 meters längd, bland dem några märkta å axeltapparna
med årtal från och med 1761 till och med 1804; vidare fyra karro-
nader af 1,33 till 1,99 meters längd utan årsbeteckning samt en
mörsare af 0,88 meters längd och 26 cm. kaliber, märkt 1771. Sex,
de längsta af de lämnade kanonerna, äro s. k. sexpundingar af Asch-
lings modell och bära tillverkningsårtalet (17)86. Till de deponerade
pjeserna hör en med hjul försedd ugn af järn för glödgning af tänd-
kulor. Ett par från andra håll erhållna hillebarder, några värjor af
olika typ från början af 1700-talet samt ett par pistoler, den ena
signerad Gr. Brolin (hemort okänd) och den andra L. Rånge, Jönkö-
ping, torde ock här böra nämnas.
Förbigås må ej häller en större samling af äldre utensilier och
ammunition för jägare, hvilken skänktes af herr M. Widfors i Stock-
holm. Museets uniformsafdelning ökades genom byte med åtskilliga
uniformspersedlar, som tillhört Stockholms borgerskaps kavalleri, samt
med en del uniforms- och utrustningspersedlar för lifregementets
Digitized by
Google
30 FÖRVÄRF.
dragODkår under Karl XIV Johans och Oskar I:s tid. Sistnämda
föremål, hvilka tillhört ett rusthåll vid TJlfsunda i Bromma socken i
Uppland, skänktes af Nya Aktiebolaget Atlas i Stockholm.
E. H.
Afdclningcn för de högre stånden. Bland möbler förvärfvade
under året torde följande förtjäna att särskildt uppmärksammas
såsom värdefulla och för olika stilperioder karakteristiska.
23. Bord med skinnklädd sklfva.
1600-talet.
H. 0,80 m.: 1. 1,39 m.: br. 1,04 m. Nord. m. nr 94,578.
Ett bord med fyra genom kryss förenade, kraftigt profilerade
balusterformade ben och oval skinnklädd skifva företräder rätt väl
den tunga och solida möbelstilen omkring 1600-talets midt (bild 23).
Rokokon i en snarast engelsk skiftning representeras af ett med
jakaranda faneradt spelbord med elegant och smäcker formgifhing
(bild 24). Eljest trekantigt kan det genom en af ett utdragbart ben
stödd fäUskifva göras kvadratiskt. I stilen nära nämda möbel står
ett skänkbord af mahogny, sign. J. X. E. (= Johan Niclas Eckstein?).
Af denne snickare eger museet ett toalettbord (nr 34,400), sign. »Johan
Niclas Eckstein Stockholm December 1763». På öfvergången mellan
rokoko och den antikiserande Louis XVI-stilen står en förgyld och sni-
dad hvilsäng — lit de repos — en sällsynt praktpjäs, som tillhört
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
31
prinsessan Sofia Albertina och bär hen-
nes egarmärke P. S. A. under hertiglig
krona, bild. 25 och 26. — Från det sen-
gustavianska skedet stammar en byrå
af mahogny med beslag och lister af
mässing samt skifva af hvit marmor,
signerad »C. ToUström 1794», testamen-
terad till Nordiska museet af fröken
O. C. Lindgren. En snidad, förgyld
och hvitmålad soffa tillhörande årets
förvärf är utförd i den spensliga, ro-
merska bronsarbeten imiterande stil,
som man hos oss stundom gifvit namn
efter lustslottet Rosersberg. En senare
tyngre face af den antikiserande smak-
riktning, hvilken vi svenskar kanske
bäst lära känna pä Rosendals slott,
möta vi i typisk gestalt i ett skrifbord
af mahogny med skåp i underredet och
uppsats med lådor och fack, bild 27. I hela sin byggnad ej mindre
än i detaljerna söker det efterlikna en imposant stenarkitektur med
24. Spelbord.
1700-talet.
H. 0,77 m.; br. 0,82 m.
Nord. m. nr 94,438.
25. Hvllsäng dit de repos).
H. 1,09 m.: 1. 2,20 m.; br. 0,98 m. Nord. m. nr 94,273.
Digitized by
Google
32
FÖRVÄRF.
gallerverk och prydnader af förgyld brons och med kolonner och
hermpilastrfiu: af hvit marmor. Bordskifvan är klädd med svart
skinn med guldprässning. Denna osignerade möbel visar både som
faelhet och i enskildheter en rätt stor frändskap med en ftrnt i
27. Skrlfbord.
1800-talets början.
H. 1,47 m ; br. 1,56 m.; dj. 0,96 m. Nord. m. nr 95,604.
^Jordiska museet befintlig sekretär af hofschatullmakaren Johan
Petter Berg från år 1811. ^ Från ungeftlr samma tid som skrif bordet
eller 1800-talets andra årtionde är ett enkelt inlagdt mahognysybord.
' Se Meddelanden från Nordiska museet 1897, Stockholm 1898. S. 151.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF. 33
Icke minst viktiga af de under året gjorda förvärfven äro de,
genom hvilka museet erliållit grundstommen till tvänne karak-
teristiska interiörer från det sist förflutna seklet, den ena från 1830 —
40-talet, den andra från 1850— 60-talet. Den förstnämda tiden
tillhör ett samhörande möblemang, bestående af soflfa, två fåtöljer
och sex stolar af mahogny med klädsel af gul sidendamast samt
ett divansbord af mahogny. I formerna stå dessa möbler ännu bög-
empiren nära, men de rika förgylda bronsbeslag, som gåfvo denna
stil dess förnäma prägel, ha ersatts af snidade detaljer i träets
färg, och det hela ger nu snarast intryck af nykter och solid bor-
gerlighet. Uppsättningen från 1850— 60-talet har tillfallit Nordiska
museet genom testamentariskt förordnande af fröken O. C. Lindgrbn,
innehafvarinna af tapisseriaffären i den nu rifna norrbrobazaren.
Den utgöres af trenne soffor, två fåtöljer och fyra stolar af ma-
hogny med klädsel af korsstyngsbroderi å stramalj (blommor och
blad: i växlande färger), ett divansbord af mahogny, atenienn, tre
blomsterbord, ett par piedestaler, en matta, en broderad duk, ett
par broderade portierer, soffkuddar, broderade taflor m. m. Samt-
liga broderade föremål äro utförda af fröken Lindgren eller efter
hennes anordning, och det större antalet af dem har blifvit pris-
belönadt vid olika utställningar: i London 1851, i Paris 1855, i
Stockholm 1866. Ej minst på grund däraf måste de anses synner-
ligen betecknande för sin tids textila smak och sträfvanden.
Till den redan förut rätt talrika samlingen af föremål bely-
sande den fasta inredningen af de högre ståndens bostäder i äldre
tider, hvilken, utom det intresse den ur andra synpunkter erbjuder,
är af särskild betydelse med hänsyn till museets pågående installa-
tion, ha under året gjorts åtskilliga anmärkningsvärda förvärf. Från
1600-talets förra hälft förskrifver sig ett väl bibehållet trätak, de-
koreradt med landskap i medaljonger och blomstermönster i natur-
liga färger. Taket är en gåfva af Aktiebolaget Gustafsbergs fabriks
INTRESSENTER genom disponenten W. Odelbero. Betecknande prof på
den pompösa smaken vid slutet af samma århundrade äro: ett hörn-
parti af ett ståtligt stucktak från huset Drottninggatan 29 i Stock-
holm, gåfva af byggmästarne LindstIhl & Törnquist, samt ett fuU-
3
Digitized by
Google
34
FÖRVÄRF.
ständigt, synnerligen praktfullt dylikt tak från en nu rifven byggnad
å bryggeriaktiebolaget St Eriks tomt, Kungsholmstorg 1, gäfva af
ingeniör F. Pettersson. Från det sistnämda huset har äfven så-
som gåfva af disponenten N. Hildestrand erhållits en Yäggbekläd-
nad från slutet af 1600-talet, målad på vftf, efterbildande väfda ta-
peter och framställande mytologiska figurscener. Tapeterna ha
under 1700-talet undergått en öfvermålning, hvilken karakteristiskt
visar olikheten i barockens och rokokons färgsinne. Förra hälften
af 1700-talet, Stockholms slotts byggnadstid, representeras af en del
28. Väggbeklädnad, oljemälnlng pä duk frän huset Järntorget nr 83,
Stockholnn.
nOO-telet.
H. 2,25 m. : 1. 4,52 m. Nord. m. nr 95,263.
snidade och förgylda panelfragment från gården Hanstavik i Söder-
manland, gåfva genom byråchefen V. Almquist. Med en senare, lättare
och blekare rokokostil göra vi bekantskap i den ena af tvänne full-
ständiga och förträffligt bevarade väggbeklädnader, oljemålade väf-
tapeter med tillhörande paneler från huset Järntorget nr 83, Stock-
holm, hvilka under året blifvit inköpta (bild 28). Den andra med
landskap, m*ålad brunt i brunt, eger snarast en gustaviansk prägel.
Till sist må nämnas en väggbeklädnad från 1830-talet, hvilken suttit
i ett hus i Kalmar, gäfva af fru M. Meurlings arpvingar. Den be-
står af tryckta, på väf uppfodrade papperstapeter i flere färger med
Digitized by
Google
FÖRVlRF.
35
framställningar i sammanhängande följd af landtlif och jaktscener
— med all sannolikhet en importvara.
Till samlingen af musikinstrument har bland annat förvärfvats
en stående flygel från 1830-talet, signerad: jP. Rosen vall, Stockholmt
(bild 29).
Silfver. Bland de före-
mål af silfver, som museet
eger, tillhöra de prakt-
fullaste och dyrbaraste
skråafdelningen, och ut-
göras dessa af Yälkommor
med sina skyltar, bägare,
tumlare och andra dryckes-
kärl, som fordom ståtat
på borden vid de gamla
ämbetenas sammanträden.
Deras karaktär af ceremo-
nikärl är också starkt
framträdande, och äfven
om åtskilliga af dem hafvB.
en form, som nära öfver-
ensstämmer med de i dag-
ligt bruk använda kärlens,
kunna de dock på intet
vis ersätta den brist, som
i museets samlingar råder
på för olika tider karak-
teristiska silfverföremål,
som varit i bruk inom de
högre stånden. — Allmoge-
afdelningarna äro i detta
fall vida lyckligare lottade, ty utom den mycket stora smyekesamlin-
gen eger museet ett betydande antal bägare, skedar, skålar och kåsör
— de slag af silfverföremål, som funnits i allmogehemmen — inköpta
29. StÄende flygel.
1830-talet.
H. 2,00 m.; br. 1,16 m.; dj. 0,62 m.
Nord. m. nr 94,607.
Digitized by
Google
36
FÖRVÄRF.
i olika trakter af landet. — Såsom prof å silfversmide och såsom
dokument till guldsmedernas historia kunna väl dessa slag af före-
mål vara goda nog, men bristen på för de högre stånden egendomliga
silfversaker kvarstår. Af alt detta praktfulla servissilfver från
1700-talet, såsom kaffekannor, sockerskålar, fat och tallrikar m. m.,
utfördt i alla århundradets skiftande stilar, eger museet endast ett
par obetydliga föremål; från l()00-talet finnes intet enda. Förrådet
af ljusstakar af silfver inskränker
sig till tre par, utförda omkring
midten af 1800-talet, karakteristiska,
men ingalunda vackra prof på den
tidens stil. De präktigt drifna ro-
kokostakarna från 1700-talets midt
liksom den gustavianska tidens ko-
lonnstakar saknas helt och hållet i
samlingen.
De oerhörda pris, som dylika
föremål för närvarande betinga på
vår konstmarknad, göra det hardt
när omöjligt för museet med dess
starkt anlitade inköpstillgångar att
ersätta ofvan antydda brister.
De silfverföremål tillhörande de
liögre stånden, som under året förvärfvats, härröra samtliga från
1800-taIets början. Två små senapskannor på tre klofötter med lock
och handtag samt skålar af blått glas (bild 30) äro tillverkade i
Stockholm år 1806; en stor sockerskål (bild 31) med den stora, något
tunga skålen uppburen af fyra små delfiner härrör från den välkände
guldsmeden A. Zethelius i Stockholm år 1813 (stämplar: a. z.; G3).
Från samma år äro ett par punschslefvar med skaft af hvalfiskben,
lindade med silfvertråd. Två gräddkannor i empirestil äro daterade
resp. 1817 och 1818, och ett par små toalettljusstakar med delfiner
som skaft äro stämplade 03 (= 1820); de öro för närvarande de älsta
f(")remål i sitt slag som museet eger. — Såsom gåfva har af gross-
handlaren E. Österlind öfverlämnats en snusdosa från år 1783.
G- Upk.
30. Senapskanna af silfver.
Stockholm 1806-
H. 0,113. m. Nord. m. nr 96,826.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
t\7
-'"""iriiM
^
mmrm
i
31. Sockerskål af sllfver.
Stockholm 1813.
H. 0,167 m. Nord. m. nr 96,695.
Keramik. Vid inköpen för den keramiska afdelningen har man
haft till hufvudsyfte att i möjligaste mån både med afseende på
former och dekorationsmönster komplettera den redan förut rikhal-
tiga samlingen af de gamla svenska fabrikernas, Rörstrands och
Mariebergs, alster. Älst bland de under året inkomna föremålen äro
ett par vaser i blått och hvitt med lock; de äro dekorerade i den
kinesisk-holländska stil, som är utmärkande för rörstrandsfabrikens
första årtionden, 1730 och 1740-talen, samt signerade: Stockholm. —
Från tiden omkring 1750 härstamma två mindre föremål, en skål
och ett tvålfoder.
Under följande årtionde, 1750-talet, börjar rokokon göra sig kraf-
tigt gällande och uttränger så småningom de gamla delftmönstren
för att sedermera herska enväldigt under 1760 och 70- talen. Från
dessa tider, den svenska keramikens blomstringstid, då Rörstrand
och Marieberg täflade, eger museet redan betydande samlingar af
svenska fajanser, hvadan förvärfven här ej varit så talrika. Här
må framhållas en handkanna med afiångt fat, dekorerad med
nordstjärnan omgifven af strålar (Rörstrand 1750-talet), en liten
Digitized by
Google
38 FÖRVXRF.
karott i blått och hvitt med fat, dekorerad i rokokostil (Rörstrand
1759). Från Marieberg härstamma: en potpourrikruka med lock och
rik reliefornering i färger, ett stort ovalt fat (bild 32) med målade
blommor i rika färger samt en kaffekanna med marmorering i gult,
blått och blekrödt och i öfrigt dekorerad med kvistar och blommor
i hög relief, hvilka bilda handtag och fötter.
32. Fat af fajans.
Marieberg 1764.
L. 0,521 m. Nord. m. nr 96,808.
Från en något senare tid härröra åtskilliga tallrikar, bland
dem fyra med scener ur »Fredmans epistlar», samtliga af s. k. flint-
porslin eller »fin fajans».
Utom ofvannämda föremål, hvilka alla tillhöra en tid, då till-
verkningen vid våra svenska fabriker i flere afseenden stod på en
hög ståndpunkt, har under året jämväl inköpts ett antal företrä-
desvis servisföremål, tallrikar, fat o. dyl., från olika tider af 1800-
talet. Dekorationen är å dessa vanligen utförd i tryck i en förg
med olika skiftningar, företrädesvis svart, grått och blått, samt fram-
ställer svenska landskapsbilder (Ornässtugan, Engelbrektsholmen,
Kongl. Djurgården, Haga o. s. v.) eller fantasilandskap, ofta med
»gotisk» arkitektur.
Digitized by
Google
förvXrf.
39
Till den keramiska afdelningen hör slutligen ett stort antal
föremål i den genom byte med fröknarna R., J. och Z. Sjöberg
erhållna samlingen, om hvilken mera nedan.
G. Upk.
Glas. Bland föremål af glas,
som under året förvärfvats,
märkas: en stor kandelaber
(bild 33) med fyra ljusarmar
och upptill prydd med ett kron-
liknande ornament, möjligen
svenskt fabrikat från 1700-talets
förra hälft; tvänne pokaler af
svensk tillverkning med etsad
och slipad dekorering samt in-
skriften: »Bortt med all led-
samhet I du äst den tröst jag
vet» samt >Alt hvad som kan
förnöja mig | har jag allena uti
dig>; en pokal med Adolf Fred-
riks namnchiffer A F R un-
der krona samt fyra cylindriska
dricksglas med guldkant och
samme konungs monogram A
F under kunglig krona. —
Dess utom haf va som gåfva öf-
verlämnats sex stycken vinglas
(pokalform) med etsad och slipad
ornering från 1700-talets slut.
Under det att samlingen af dryckeskärl af glas i museet är
ganska rikhaltig, äro öfriga slag af glasföremål tämligen glest före-
trädda. Inköpta äro till denna afdelning två skålar af kristallglas
från 1800-talets början, den ena på fot, samt en nätformigt genom-
bruten skål, möjligen af svensk tillverkning.
G. Upk.
33. Kandelaber af glas.
1700-talets förra hftlft.
H. 0,468 m. Nord. m. nr 94,520.
Digitized by
Google
40 FÖRVÄRP.
Köket m. m. Till afdelningen för de högre stånden hör äfven
ett stort antal föremål: husgerådssaher, köksutensilier m. m., som
under året förvärfvats genom gåfvor och inköp. Främst må nftmnas
en stor från ett och samma hem i hufvndstaden (fröknarna R., J.
och Z. Sjöberq) härstammande samling föremål af alla slag: sopp-
skålar, karotter, fat, tallrikar, såsskålar, tekannor m. m. af fajans,
flaskor, vinglas, buteljer o. dyl. af glas samt kopparflaskor, kaffe-
kvarn, grytor, durchslag, hackknifvar, elddon, munkpanna, våffel-
järn, korgar m. m., samtliga härrörande från 1800-talets förra hälft.
— Dess utom hör hit ett goråjäm, dateradt 1745, munkpanna, järn-
gryta, malmgryta, kafi'ekvam m. m.
Af grefvinnan Kristina Nilsson de Casa-Miranda har som gåfva
öfverlämnats ett bestick med knif och gaffel af stål med handtag
af elfenben skulpterade i form af tvänne figurer i dräkter från
1600-talets slut, inlagda i etui af rikt prässadt och förgyldt läder,
märkt: P. H. C. 1705.
G. Upk.
Tenn. Den rika tennsamlingen har ökats med ett par saltkar
i rokokostil, några stycken ljusstakar och en sängvärmare med trä-
skaft från 1800-talets början.
G. Upk.
Bland de synnerligen talrika förvärfven, som belysa eldstadens
historia, märkes en sidohäU af järn, bild 34, till sättugn från Ulf-
sunda slott, Uppland. I ett fält med rosor äro byggherrens Lennart
Torstensson och hans hustrus Beata de la Gardie vapensköldar
placerade. Den senare sköldens heraldiska figurer äro något afvi-
kande från dem, som eljest förekomma i tillgängliga afbildningar
af familjens vapen. Hällens storlek 0,79 x 1,32 m. visar, att hon
tillhört en af de största ugnar af detta slag, som öfver hufvud taget
äro kända. Eljest äro ugnar af detta material mycket sällsynta i
Mälardalen, i hvilken dylika af bränd lera synas ha varit de vanliga.
Då man endast har kakel i behåll, är det naturligtvis ej möj-
ligt att afgöra, om dessa tillhört en dylik sättugn eller en kakelugn,
som haft egen eldstad. Kakel (t. ex. bild 35) från 1650- eller ÖO-talet
— således så åldriga, att man måste lämna frågan om arten af
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
A}
34. H&ll till J&rnugn.
Ulfsanda, Bromma sq, Uppland.
H. 0,79 m.; br. 1,82 m.
Nord. m. nr 96,676.
den ugn de tillhört öppen —
har museet erhållit från Hessel-
by, Spånga socken, Uppland,
där de hittats å ena tornets
vind. De ha sannolikt tillhört
ugnar, uppsatta samtidigt med
hufvudbyggnaden.
Prof på tillverkningen af
små kakel med figurer i land-
skap målade i kobolt på hvit-
glaserad botten (bild 36—40)
har museet förvärfvat från Rin-
keby, Spånga socken. Uppland,
hvarest ugnen dock i senare
tid var omsatt, så att den ej
angaf en med kaklens till-
komsttid samtida ugnsform.
35. Bladkakel
frän Hesselby, Spånga sd, Uppland.
H. 0,195 m.; br. 0,170 m.
Nord. m. ur 95,670.
Digitized by
Google
42
FÖRVÄRF.
36-40. Kakel af blå och hvit fajans.
Från Rinkeby, Spånga sn, Uppland.
36—39: h. 0,195 m.: br. 0,180 m.
40: h. 0,086 m.
Nord. m. nr 96,737 och 96,738.
Digitized by
Google
FÖRVÄRF. 43
Af kakelugnar från ITOO-talets midt har museet erhållit flere.
Bland dem, som firman Österlund och Andersson skänkt, och
som varit uppsatta i nr 4 Stora Nygatan i staden mellan broarna,
finnes en plan kakelugn i blått och hvitt med mäanderornament.
Några äro i flere färger, så t. ex. med blomsterknippen i naturliga
färger inom polykrom omramning. Så är förhållandet med en ugn från
den gamla krogsalen på Grröna Jägaren, St Faulsgatan 25, likaså
med ugnarna från Sibyllegatan 11 och från Volmar YxkuUsgatan
15. Denna sistnämda ingår i den betydande gåfva af olika slags
kakel, som byggmästame A. och J. Blomdahl till museet öfver-
lämnat dels från nämda egendom, dels från deras materialgård.
4*1. Slmskakel
frän nifsnnda, Bromma sn, Uppland.
H. 0.190 m. och 0.095 m.
Nord. m. nr 96,671.
Från ungefär samma tid, 1700-talets midt, är en rikt dekorerad
kakelugn af blå och hvit fajans, som museet fått från Kalmar.
Denna tillhör den typ, som är karakteristisk för nordtysk kakel -
tillverkning.
Från 1700-talets sista årtionden äro införlifvade med sam-
lingarna tvänne runda kakelugnar, båda från museets f. d. egendom
Drottninggatan nr 77. Den ena af dessa har i grönt målade urnor på
hvit botten. Dess utom har museet erhållit en polykrom kakelugn
från egendomen Hanstavik utanför Södertälje, af en inom museet
ej förr representerad typ: en rund kolonn upplyft på en kubisk
plint, hvilken senare omfattar eldstaden. Denna kakelugn har jämte
Digitized by
Google
44 FÖRVÄRF.
kakel af flere olika slag skänkts af familjen Almquist genom byrå-
chefen V. Almquist.
De viktigaste förvärfven från 1800-talets början utgöra kakel,
bild 41, från den sedan länge nedlagda fabriken vid TJlfsunda, Bromma
socken, Uppland. Denna var i verksamhet endast en kort tid i bör-
jan af århundradet, och hennes tillverkningar torde ej ha haft någon
större spridning. Kaklen, som ej äro glaserade, anträffades på vin-
darna å flygelbyggnaderna, och en modell bär lyckligtvis också
fabriksorten instämplad i leran.
Utom dessa förvärf af föremål har museets samling afbildningar
af eldstäder af olika slag tillvuxit också genom gåfvor från många
enskilda. Bland dessa gåfvor må särskildt kakelfabrikör J. Rud-
HOLMS i Norrköping framhållas. Den består nämligen af lösa blad
med stick af kakelugnar från 1830— 60-talen. Några bland dessa
föregångare till de illustrerade katalogerna äro kolorerade.
Den kyrkliga afdclningcn i Nordiska museet, hvilken väsentligen
omfattar föremål från tiden efter reformationen, har ej under år
1903 fått någon betydande tillökning. Det märkligaste förvärfvet
är ett par grafhäUar af gjutjärn från 1700-talet, anskaffade genom
kand. N. Keyland under hans resor för museet. Vidare märkes en
grafsten, som härrör från Mellby, Al bo härad, Skåne. Stenen ut-
göres af en stor kalkhäll med väl utförd ornamentik från 1700-talets
midt. Det, som mest förtjänar uppmärksamhet, torde emellertid vara,
att å ornamenten synas tydliga spår af färgläggning och förgyllning.
Den textila afdelningen har under året ökats med flere siden-
täcken, bland hvilka ett af gult siden med applikations- och stjälk-
sömsbroderi i färger från början af 1700-talet samt ett af hvitt siden,
som tjänat till brudtäcke åt Karl XV som kronprins och hans ge-
mål, sedermera drottning Lovisa, vackert stickadt och prydt med det
hertigliga parets krönta namnchiffer. (Se bild 42). Det ytterst väl
gjorda arbetet skall enligt uppgift till största delen hafva utförts
Digitized by
Google
FÖRVÄRF.
4 5
af framlidne hofkamreraren F. O. Baeckström samt till någon del af
hans fm.
4-2. S&ngtäcke af hvitt siden från 1850.
2,41 X 2,20 m.
Nord. m. nr 04,850.
Museet har äfven förvärfvat ett parti möbeltyg i gulgrön
sidendamast från omkring år 1800, en samling möbeltyg till större
delen från 1800-talets förra hälft och som gåfva emottagit tvänne
stolsöfverdrag af grön sidendamast från 1600-talet samt en stor samling
ytterst fina linnelakan och duktyg, hvilka tillhört K. husgeråds-
kammaren och, efter hvad märkena angifva, varit i bruk under tiden
ir>74— 1824.
Digitized by
Google
46 FÖRVlRP.
Bland förvärf ven till dräktafdelningen må nämnas tvänne dam-
klädningar af nettelduk och barége från 1850-talet samt långschalar
och andra schalar från förra hälften och midten af 1800-talet. Såsoro
gåfva har museet emottagit bland annat en frack från 1840-talet,
utgörande en värdefull tillökning till den inom museet svagt repre-
senterade afdelningen af mansdräkter från förra århundradet.
A. L.
Biblioteket. Genom gåfvobref af den 8 sept. 1903 öfverlämnade
hofintendenten dr John Bottiger till museets bibliotek en synner-
ligen dyrbar samling böcker och planschverk omfattande arbeten i
de flesta grenar af konstslöjd: möbler, ädla och oädla metaller, emalj,
glas, porslin, textil- och kostymhistoria, bland dessa senare några
mycket sällsynta verk, samt vissa delar af den allmänna konsthistorien
o. s. v. En af samlingens tyngdpunkter ligger i de dyrbara, ofta
svåråtkomliga auktionskatalogerna öfver företrädesvis franska konst-
samlingar, som under senare åren gått under klubban. Samlingen,
som omfattar 316 band, hade sammanbragts af dr F. R. Martin och
af honom först hembjudits Nordiska museet till inlösen. Vid gåfvan,
som gifvaren utfäst sig att öka dels genom årliga kompletterande
inköp, dels efter hand med hela sitt konstslöjdhistoriska bibliotek^
är utom vissa bestämmelser för samlingens begagnande fäst det vil-
koret, att den skall införlifvas med museets bibliotek som en särskild
afdelning, hälst under namn af Böttigerska samlingen. I anslutning
härtill har dr Bottiger upprepade gånger under nämda år skänkt
flere arbeten afsedda att fullständiga den förut omtalade samlingen
särskildt af konstindustriel literatur.
För öfrigt har museets boksamling ökats så väl genom andra
gåfvor, hvilka finnas omnämda å sid. 95, som genom inköp och
bytesförbindelse med in- och utländska samfund. Förteckning å dessa
senare återfinnes å sid. 111 o. f.
v. L.
Arkivet. Genom en person, hvilken önskar vara onämd, sattes
amanuensen E. Hammarstedt i tillfälle att inom Anundsjö socken i
Ångermanland fortsätta de forskningar rörande svensk forntro och
Digitized by
Google
FÖRVÄRF. 47
fornsed, hvilka han under näst föregående år på samma persons be-
kostnad företagit i delar af Uppland, Västmanland, Dalarna och
Gästrikland. Bägge åren öfverläts skörden till museets arkiv. Under
Hammarstedts resa i norra Bohuslän för insamling af föremål för
museet (se sid. 6) gjordes ock en del anteckningar af ifrågavarande
slag, hvarjämte äfven en ej obetydlig del gamla bouppteckningar,
synehandlingar o. d. tillvaratogs såsom dokument, kanske mer än
något annat egnade att autentiskt belysa allmogens materiella
odlingstillstånd och burgenhetsvilkor vid olika tider. Äfven fil.
kandidat N. Keyland sammanbragte under sin inköpsresa i Väst-
manlands och Dalarnas bergslager (se sid. 7) en god samling an-
teckningar om där fortvarande kvarlefvor af gamla tiders seder och
tro samt upptecknade dess utom åtskilliga sagor och sägner. Så väl
vid Hammarstedts som Keylands folktroforskningar har särskild vikt
lagts vid att rädda uppgifter och intyg om de bruk, som varit för-
bundna med de stora årshögtiderna.
Till museets arkiv förvärfvades vidare genom köp en samling
handlingar från en herrgård i Östergötland. Samlingen består af
ett tjugutal pergamentsbref, köpe- och fastebref m. m., samt inventarie-
förteckningar, syneinstrument, utdrag ur domböcker o. s. v. Den
älsta handlingen härstammar från slutet af 1500-talet, den yngsta
från början af 1800-talet.
Ett större antal fotografier af äldre byggnader, särskildt all-
mogebyggnader, från olika landskap anskafiPades. Vidare inköptes
ett 40-tal af O. Wallgren utförda blyertsteckningar till skånska
folkdräkter, af hvilka en del återfinnes i hans arbete »Skånska folk-
dräkten. Som gåfva öfverlämnade fröken Jenny Kalmberg en större
samling svenska autografer.
Hela inköpssumman af föremål, hänförliga till museisamlingarna,
uppgick 1903, fraktkostnader inräknade, till 15,462 kr. 95 öre.
Deposition. Som deposition har museet under året mottagit af
intendenten R. Cederström: dryckeskanna af silfver, västeråsarbete
från 1700-talets förra hälft.
Digitized by
Google
4 8
SKANSBNS KULTURfllSTORISKA AFDBLNINQ.
Skansens kulturhistoriska afdelning har under året erhållit
-en synnerligen värdefull tillökning i ett lusthus från Söderköping
{bild 43), hvilket inköpts och till Skansen öfverlåtits af konsul G.
S. Arwidson.
4*3. >Gunllla Blelkes lusthu8>.
Redan före sin död hade Artur Hazelius sin uppmärksamhet
riktad på denna byggnad. Frågan om den sammas forvärfvande
till Skansen blef dock först under det gångna året trängande, då
egareu stod i begrepp att i det lilla vackra, af högst intressanta
målningar prydda lusthuset inreda en verkstad. För att hindra den
förstöring, som häraf ovilkorligt blifvit en följd, särskildt som en
Digitized by VjOOQIC
SKANSENS KULTURHISTORISKA AFDELNINO. 49
eldstad äfven skulle inrättats, och sedan det visat sig, att säkerhet
för byggnadens bevarande i orördt skick på den ursprungliga platsen
ej kunde ställas, öfverflyttades huset till Skansen.
I Söderköping kallades detta hus Gunilla Bielkes lusthus eller
bönkapell. Något kapell har det dock säkerligen aldrig vaxit, utan
ett lusthus af den art, som under barocktiden var vanlig. Det har
troligen utgjort den ena af de båda mot trädgården vättande flyglarna
i en gård, hvilkens nu förstörda manbyggnad legat längs Hästtorgs-
gatan. Af den andra flygelbyggnaden finnas inga andra rester kvar
än den källare, å hvilken han varit bygd. Denna källare, numera
innesluten i ett i senare tid uppfördt större uthus, utgör en fullständig
motsvarighet till den, som fans under det till Skansen öfverflyttade
lusthuset. Båda äro täckta med tunnhvalf och synas varit använda
till förvaring af lifsmedel.
Huruvida drottning Gunilla verkligen låtit uppföra lusthuset,
vet man ej med säkerhet, och traditionen härom tarfvar en nog-
grannare undersökning. Möjligt är ju, att hon af sin fader riddaren
och riksrådet Johan Axelsson Bielke till Häradshammar och Bäfvelstad
ärft den jord i Söderköping, där huset låg. All handel var ju i
äldre tider begränsad till städerna, och man var nödsakad att på
landsväg ditforsla landtgårdarnas alster. Det kunde då hända, att
en fora fick uppehålla sig i staden en längre tid, innan alt kunde
afyttras, och andra varor hunno inköpas för landtgårdens behof. Det
var därför brukligt att till hvarje större landtegendom hörde en
gård i närmaste stad. Gunilla skulle då ha bygt denna gård i
Söderköping eller åtminstone lusthuset, sedan hon efter konung Johans
död bosatt sig på det ett par mil från staden belägna Bråborg. Tre
af de fyra hvalfkappor af trä, som utgöra lusthusets innertak, äro
nämligen prydda med målningar, som direkt efterbilda trenne koppar-
stick, hvilka tillhöra en serie af 52 blad illustrerande Ovidii meta-
morfoser och utförda under haarlemmästaren Heinrich Goltzius'
ledning af hans lärjungar åren 1589 — 90. Om således sägnen, att
lusthuset bygts för drottning Gunillas räkning, verkligen skulle
vara sann, måste detta altså ha skett mellan åren 1590 och 1597.
Drottningen dog nämligen d. 19 juli detta senare år.
4
Digitized by
Google
44. Kopparstick utfördt å Heinrich Goltzlus' ateller 1 Haarlem.
45. Hvalfmålning I Gunilla Blelkes lusthus.
Digitized by
Google
SKANSENS KULTURHISTORISKA AFDELNING. 51
BeDämningen »bönkapell» har troligen uppkommit däraf, att den
ena takmålningen (bild 45) skildrar huru:
Deucalioseae fluctus quis nesciat vndse
Morti homines pecudes illa ruina dedit.
Tanta Jouis Isesi tulit indignatio terris
Exeidia, vna suo Pyrrha relicta viro est. (Bild 44.)
och man har tydligen i en senare tid trott målningen framställa
den bibliska syndafloden. Häraf uppfattningen att huset användts
för religiöst ändamål. Af de båda öfriga bilderna med ämnen ur
Ovidii metamorfoser hänför sig den ena (bild 47) till texten:
Aéra deuexum Juno seeat alite curru,
Conquestura sui furta petulca viri
Oceano stipplex magno, et tibi ceerula Tethy,
Caelo quod pellex sydus et Areas habent. (Bild 40.)
Den andra visar i bild (49) huru
Dictynnae dilecta comes Junonis ob iram
Vrsa fit, et nati cuspide pene perit.
Non tulit omnipotens, natamque Lycaone celso
Areade cum nato sydera in axe loeat. (Bild 48.)
På den fjärde hvallkappan framställes Perseus' strid med draken
för att befria den fjättrade Andromeda, bild 50. Äfven denna mål-
ning synes vara gjord efter ett stick i Goltzius' stil, ehuru man ännu
ej lyckats påvisa den direkta förebilden. Äfven väggarna i lusthuset
äro invändigt försedda med målningar på träpanelen, framställande
jaktscener o. dyl. De synas ha tillkommit samtidigt med takmål-
ningarna, men ha i senare tid delvis afnötts och utsatts för en mindre
lyckad påmålning.
Lusthuset är återuppfördt på nedre Solliden i en terräng, som
så noga som möjligt öf veren sstämmer med den, där det förut stod.
Det murade underlaget är till det yttre noggrant efterbildadt i
samma tegelsorter som förefunnos i originalet. Takbeläggningen, som
utgjordes af senare pålagd, nu starkt förrostad järnplåt, är ersatt
med takspån af ek.
A. N.
Digitized by
Google
4e. Kopparstick utfördt & Heinrich Goltzlus* atelier i Haarlem
47. Hvaifm&lning i Gunilla Blelkes lusthus.
Digitized by
Google
48. Kopparstick utfördt & Heinrich Goltzlus' ateller I Haarlem.
49. Hvalfmälnlng I Gunlila Bielkes lusthus.
Digitized by
Google
54
SKANSENS KULTURHISTORISKA AFDELNING.
På öfre Solliden har en slänggunga af den bland allmogen i
Finland, särskildt Nyland, brukliga typen uppstälts, h varmed ett
01
o
<D
c
tt
o
o
>
3
a
3
(D
a
?
I
3
St
3
3
O
c
3
00
K
<D
O»
3"
C
(S
redan af Skansens grundläggare uttaladt önskningsmål förverkligats.
Gungan rymmer omkring 20 personer, som taga plats dels å gungans
Digitized by
Google
SKANSENS UTVECKLING I ÖFRIGT. 55
i fyrkant lagda sittbräder, dels stående vid de sträfvor, i hvilka
gangan hänger från sin axel. ^
För öfrigt hafva en del arbeten för byggnadernas och sam-
lingarnas vård å denna afdelning verkstälts. Så har Håsjöstapeln
nymålats i enlighet med inhemtade noggranna uppgifter om, huru
den gamla stapeln varit målad. Taket i Oktorpsgården har delvis
omlagts; Främmestadskvarnen inpregnerats med konserverande ämnen,
m. m. I Bollnässtugan restaurerades väggmålningarna af artisten
J. österlund, och dalkullan Bunis Anna Ersdotter utförde kopior
af dalmålningar, hvilka uppsattes i nämda stuga för att vid fester
och dylika tillfällen skydda de gamla väggmålningarna.
De af Stockholms stad till museet såsom deposition öfverläm-
nade båda gräns- eller tullstenar, hvilka stått vid Norrtull, erhöllo
nu plats å Skansen. Likaså uppsattes det såsom gåfva erhållna
grafkors, som varit rest å C. J. L. Almquists graf i Bremen.
Ett salutbatteri bestående af 6 st. slätborrade sexpundiga
kanoner med tillhörande lavetter öfverlämnades till Skansen genom
K. marinförvaltningen från flottans varf i Karlskrona och uppsattes
å öfre SoUiden.
Skansens utveckling i öfrigt* Det under föregående år till
museet öfverlåtna långa envåningshus, hvari den forne egaren hr
Hammer förvarat sitt bibliotek, öfvertogs nu af museet, och på-
börjades därstädes en genomgripande reparation och delvis om-
byggnad samt inreddes några arbetslokaler för amanuenserna. Äfven
en del andra byggnader undergingo förbättringar, bland annat till-
bygdes och uppsnyggades våffelbruket.
Det nya, år 1901 såsom gränsskydd mot Bellmansro uppförda
järnstaketet blef i hela sin längd undermuradt, en åtgärd, som visat
sig nödvändig för att förhindra vandalism och obehöriga besök å
Skansen. Sockel till ett fortsatt järnstängsel af samma slag som
det nyss nämda lades från Rosendalsgrinden till Björkliden.
Dylika ^ngor äro ej sällsynta i Uppland.
Digitized by
Google
56 MINNESRINGNINO. SKANSENS KLÄDKAMMARE.
Genom tillmötesgående från föreningen för folkbibliotek och
läsestugor uppstäldes i ett stånd nära Bollnässtngan ett af för-
eningens vandringsbibliotek, från hvilket besökande mot den billiga
afgiften af 5 öre är i tillfälle att få låna böcker till läsning inom
området.
Minnesringning anordnades på Skansen under år 1903: den 27
febr. efter professor Gustav Storm; den 2H maj efter grefve Carl
Snoilsky; den 27 maj å Artur Hazelius' dödsdag; den 12 dec. efter
skalden Emil von Qvanten och den 13 dec. efter f d. folkskale-
inspektör Carl Jonas Meijerberg.
Skansens klädkammare. Under år 1903 har klädkammarfr>r-
rådet ytterligare ökats med kopior af följande dräkter. Från 17O0-
talet: en damdräkt ock 12 st. kuskhattar. Från början af 1800-talet ■.
7 st. uniformsrockar och 7 kaskar. Från 1830-talet: 7 herrdräkter,
18 damdräkter, 5 flickdräkter och diverse dräktdelar; alla dessa så
väl uniformsrockar som dräkter hafva förfärdigats i Skansens kläd-
kammare. Från hästutställningen inköptes 8 st. uniformer efter
modeller från slutet af 1700-talet och början af 1800-talet.
För allmogeafdelningen gjordes betydande förvärf, bland hvilka
må nämnas: mansdräkter från Gagnef, Mora, Järna och Nås socknar
i Dalarna, Toarps socken i Västergötland samt en hallandsdräkt;
kvinnodräkter från Gagnef, Malung, Järna och Stora Tnna socknar
i Dalarna, Skedevi socken i Östergötland, Östervallskog i Värmland
och en ölandsdräkt. Samtliga dessa, efter äldre förebilder noggrant
kopierade allmogedräkter äro köpta af Föreningen för Svensk hemslöjd.
En värdering af Skansens jordområde, byggnader och öfriga
fasta anläggningar, inventarier samt den zoologiska trädgårdens
djurbestånd egde enligt nämdens beslut af den 26 mars 1903 rum,
och uppgick värderingssumman till 762,401 kr. lo öre. Under året
ökades Skansens värde genom nybyggnader, inventarier m. m. med
kr. 18,041: 90, hvadan dess bokförda värde den 31 december 1903
utgjorde 780,443 kr.
Digitized by
Google
SKANSENS FESTER M. M. 57
Skansens fester m. m. Skansen har äfven under år 1903 sökt
fylla den del af sin uppgift, som består i högtidlighållande af våra
större historiska minnen samt återupptagande af forntida sedvänjor
och att härigenom verka väckande i fosterländsk riktning.
Arets ingång firades enligt vedertaget bruk med nyårsvaka,
vid hvilken Tennysons dikt Nyårsklockan i Edvard Fredins öfver-
sättning upplästes från Senberget, och tolfslaget tillkännagafs medels
fanfarer och klockringning.
Valborgsmässoaftonen, den 30 april — från fordom betraktad som
vårens ankomstdag — egde den vanliga studentkonserten rum, hvar-
jämte den skånska folkleken »Slå katten ur tunnan» till stor för-
lustelse för åskådarne å nyo gick af stapeln; och på dansbanan upp-
fördes för första gången under året folkdansar och ringlekar. Antalet
besökande å Skansen denna dag steg till icke mindre än 22,000 per-
soner.
Skansens stora vårfest tog sin början lördagen den 23 maj och
fortsattes därpå följande dagar. Den egentliga festplatsen hade detta
år blifvit förlagd till SoUiden; och ådrog sig särskildt den på Solli-
dens nedre område uppförda kopian af Medevi brunn på 1830-talet
uppmärksamhet af de talrika skaror, som dessa dagar besökte Skansen.
Utom hvad som här kunde anses höra till »kuren», såsom brunns-
drickning, bad m. m., gåfvos tillf&Uen till förströelser af olika slag
både i »societetssalongen» och utom hus. Bland de senare nöjena må
särskildt antecknas den vid Medevi traditionella »Grötlunken», anförd
af musikanter iklädda Bohusläns regementes uniform från 1830-talet.
Ett annat af denna vårfests hufvudnummer utgjordes af en större
skördefest, äfven den förlagd till 1830-talet. I Medevis närhet
hade man tänkt sig, att ett större gods var beläget. Dess egare
hade inbjudit ortens förnämliga invånare jämte en del brunnsgäster
att fira skördens lyckliga bärgning. Tal, sång och dans omväxlade
under denna muntra fest. — Den värdshusrörelse, som föregående
vårfester drifvits vid Blekingstugan, var nu flyttad till planen
framför Idunshallen; den stora marknaden var förlagd tiU området
strax bortom Solhem; i Oktorpsgården firade Svenska folkdansens
vänner åter sina kända dansgillen, och på sommarteatern hade
Digitized by
y Google
58 SKANSENS FESTER M. M.
ingeniör Hugo Duhs anordnat en s. k. trädgårdsfest med sång, hi-
storier m. m.
Skördefesten och en del af de yttre anordningarna stodo under led-
ning af amanuensen vid Nationalmusei kon staf delning E. G. Folcker.
Vårfestens nettobehållning utgjorde kr. 30,047: 24.
Den 6 juni — under flere år å Skansen högtidlighållen som
svensk nationaldag — firades äfven 1903 såsom sådan. Den egent-
liga festen började kl. 7 e. m. vid Renberget, hvarifrån, sedan Flottans
musikkår utfört Finska rytteriets marsch, och konteramiral F. W.
Lennman utbringat ett lefve för H. M. Konungen, professor Karl
Warburg höll följande högstämda tal för fosterlandet och våra
minnen:
Den store skald, som själf nyss inträdt i de svenska minnenas ärosal,
hvilkas främste sångare han varit, bar i sin bjftrtevarma dikt om Gustaf Vasa
tecknat bilden af fosterlandets befriare, »Guds underman, hvilken bräckte
tyrannernas ok>, såsom den åldrige landsfadern med det sida skägget, den
silfverhvita hjässan.
Men det fins ock en annan bild af Vasakonungen, som i häfden träder oss
till mötes. Det är >den unge herr Gösta», sådan han den 6 juni år 1523, den
dag, som nu kallas Gustafsdagen, korades till konung öfver Sverges rike, och
kort därefter midsommarafton höll sitt intåg i Sverges hufvudstad. På samma
gång höll något annat då sitt intåg, nämligen den nya tidens Sverge, som
skulle upptimras på det gamlas spillror. Då lyste vårsol ej blott öfver naturen,
utan ock öfver Sverges framtid.
Det var en annan 6 juni nära 300 år senare, när efter nya tider af oro
ocb oförd för Sverges ]and en ny vår bräckte in, då statskloke och fosterlands-
älskande män, varnade af de svunna årens felsteg, uppbygt den statsförfattning,
under hvilken vårt fosterlands utveckling hägnats i nära ett århundrade. Vår
främsta grundlag bär den 6 junis datum. Äfven då lyste vårsol öfver Sverges rike.
Men det är ju icke blott för de stora skiftena i ett lands historia, som
föryngringens lag gäller. Liksom i naturen hvarje år skänker ny vår, si gäUer
det ock i ett folks lif, att efter tider af kyla och död nya vårar inträda, som
bada ny värme och nytt lif, och som kalla nya släktled till kamp f5r nya
uppgifter.
Så ock nu. £n rad af stormän ha kallats hädan under de båda senare
åren: Artur Hazelius, Hans Forssell, Adolf Nordenskiöld, Gunnar Wennerberg
och nu senast Carl Snoilsky, hvar för sig personligheter, som med snillets rätt
ristat sina namn oförgängligt in i Sverges häfder. Utvecklingens arf har lagts
på yngre släkten och ställer stora kraf på alla krafter — större eller ringare.
Digitized by
Google
SKANSENS FESTER M. M. 5»
Mäktiga uppgifter vänta sin lösning — uppgifter inom vårt politiska, ekono-
miska och kulturella lif.
Och med förtröstan må dessa uppgifter gripas an. Dock ter sig fram-
tiden icke utan faror. Jätten i öster låter sin ofria statstyp träda oss alt
närmare, under det han förkväfver den västerländska friheten i Sverges forna
dotterland. Den union, som i snart ett århundrade tryggat den skandinaviska
halföns fred, är utsatt för angrepp, och strömmar af landsmän fara altjämt
öfver Atlanten för att bjuda sina krafter åt ett nytt fädernesland. Sverge,^
där de fostrats och åtnjutit bildningens förmåner, beröfva de frukterna af sin
mannaålders arbete. Det gäller att icke klenraodigt blunda, utan se dessa
faror öppet i ögonen. Det gäller att trygga vårt land mot yttre fiender, det
gäller att värna enheten på denna halfö; men det gäller ock att göra foster-
landet kärt och dyrbart för alla dess innebyggare, så att ingen må känna sig
som styfbam.
Den skuld, som nyss skilts hädan, har sjungit:
De, som gingo, komma ej till baka, Offervillighet och brodersinne,
jätten skall ej släppa hvad han har. vakenhet och nit för allmänt väl.
Med oändlig ömhet därför vaka, Under blägarn liksom struket linne
Svea, öfver dem da eger kvar. samma hjärta, samma svenska själ.
Med de bästa lagar dock vi stranda Kunde oss till stora tankar lyfta
vid ett första kast af tidens storm, denna känsla af gemensamhet,
om vi ej i egen håg och anda o, dä skulle fyllas mången klyfta,
gjort vår mest nödvändiga reform: som man nu ej öfverkomma vet.
Mången skulle dä ä nyo lära
att för alla Sverge än flns till,
mången skulle då med glädje bära
bördor, som han nu ej draga vill.
Gånge dessa Carl Snoilskys ord i fullbordan! Ett lefve för Sverges stora
minnen, ett lefve för dess fria och lyckosamma framtid. Lefve fosterlandet!
Talet åtföljdes af »Da gamla, du friska, du fjällhöga Nord»,
utförd af musikkåren. En stor del af vårfestens program genom-
gicks därjämte å nyo under aftonen.
Under första dagarna af juni hade Skansen glädjen att som
gäster mottaga en del medlemmar af det norska Bondeungdonis-
laget i Kristiania. De flesta inkvarterades å Skansen, där äfven de
gemensamma måltiderna intogos. »Danserflokken», bestående af 11
herrar och 12 damer, bland dem 2 män och 2 kvinnor från Sätersdalen,
Digitized by
Google
60 SKANSENS FESTER M. M.
stod under ledning af fru Hulda Garborg, som i Norge inlagt
mycket stor förtjänst genom att taga initiativet till den gamla
nordiska sångdansens återupplifvande hos ungdomen, ej minst ute
i bygderna.
Färden till Stockholm hade tillkommit på föranstaltande af
Norsk folkemuseum, genom hvars försorg äfven anskaffats medel till
bestridande af alla de med resan förenade omkostnaderna.
På Skansens soramarteater anordnades fyra föreställningar, och
sattes allmänheten härigenom i tillfälle att taga kännedom om så
väl den folkvisedans, som ännu lefver kvar på Färöarna, som de for-
mer af sångdans, hvilka under de senaste åren återupptagits i Norge.
Midsommaraftonen dansades enligt gammal sed så väl kring
den vid Morastugan resta majstången som på dansbanan, hvarjämte
midsommarvaka med musik och sång anordnades.
I likhet med föregående år firades Bellmansdagen — den 2t)
juli — med ett festligt tåg, bvari Bellman själf och flere af de i
hans dikter förekommande personerna voro framstälda. Vid Orsa-
kullen, där tåget stannade, utfördes af sällskapet flere af 1700-talets
danser. A sommarteatern gafs af medlemmar i Teater- och musik-
klubben Grustaf III:s skådespel »Den ena för den andra».
Fredagen den 31 juli, lOO-årsdagen af John Ericssons födelse
hade å Orsakullen rests hans byst omgifven af en flaggdekoration.
Omkring denna konserterade på aftonen Bellmanskören. Mellan
konsertens båda afdelningar höll professor Anders Lindstedt ett
kraftfullt tal till vår store landsmans minne.
Med anledning af rilsskyttetäflingarna, som under en del af
hösten pågingo i Stockholm, hade å Skansen den 7 oktober anord-
nats en större fosterländsk fest, till hvilken närmare 3,000 af täf-
lingarnas deltagare inbjudits. Samling skedde i Kungsträdgården,
från hvilken det långa tåget satte sig i marsch. Vid Djurgårdsbron
mötte ett antal i dräkter från olika tider klädda fackelbärare, hvUka
lyste skyttarne fram till Skansens med tjärtunnor och marschaller
upplysta höjder. A Oskarsterrassen hälsades gästerna välkomna
af öfverståthållaren Dickson, hvarefter, sedan skarorna samlats i
en tät ring omkring Renberget, tal därifrån höUos, för foster-
Digitized by
Google
SKANSENS PESTER M. M. 61
landet af professor O. Montelius och för skytt e väsendet af öfverste
1j. Tingsten, hvarpå följde Finska rytteriets marsch, utförd af tvänne
musikkårer. Skalden D. Fallström framsade en af honom för till-
fället författad dikt, och den officiella delen af festen af slutades
därpå med »Vårt land», likaledes utförd af musikkårerna. Del-
tagarne samlades senare till samkväm vid Idunshallen, där sång
af Bellmanskören och Typografiska föreningens kör omväxlade
med tal. Ett ståtligt fyrverkeri afslutade den trots ett ogynsamt
väder synnerligen stämningsfulla festen.
Till bestridande af de för denna fest ganska dryga utgifterna
utfärdades listor för erhållande af bidrag till den samma. Dessa
voro undertecknade af öfverståthållaren, en del af Stockholms stads-
fullmäktige samt af några andra för skytteväsendet intresserade
personer, öfverskottet å listorna utgörande 1,200 kr. öfverlämnades
till museet och afsattes af museets nämd till en fond för anordnande
af en liknande fest å Skansen vid en kommande riksskyttetäflan.
En bemärkelsedag för Nordiska museet inföll den 2å oktober^
då 30 år förflutit, sedan dess första afdelning öppnades för allmän-
heten. Dagen firades å Skansen med konserter af Flottans musikkår.
A Orsakullen, där Artur Hazelius' af flaggor omgifna bröstbild
blifvit uppstäld, utfördes på aftonen sång af Typografiska för-
eningens kör.
Gustaf II Adolfs och Karl XILs dödsdagar högtidlighöUos med
flaggning och kanonsalut. Till den förra hade lärjungarna från
Stockholms flickskolor inbjudits att under ledning af sina lärarinnor
fritt besöka Skansen, och till den senare dagen hade inbjudan ut-
gått till manskapet vid i hufvudstaden förlagda regementen.
Unionsdagen liksom Konungens födelse' och namnsdag firades
äfvenledes med flaggning och salut.
En julmarknad efter mönstret af dem, som af ålder hållits å
Stortorget, hade detta år anordnats. Han tog sin början den 13
december — Luciadagen — och fortgick till dagarna före jul. Å
planen bredvid Bollnässtugan hade marknadsstånd uppförts, och,
sedan en härold där uppläst ett »Patent om Juhlefreden», utfärdadt
Digitized by
Google
«S SEANSENS FESTER M. M.
den 24 december 1649, tog en liflig handel sin början. — Samma
dag visade sig Lucia i Bollnftsstngan, i h vilken hon bjöd på för-
friskningar, och stjärngossarna sjöngo i stugorna gamla julsånger.
För flere kongresser och föreningar, som under året samman -
trädt i hufvudstaden, hade å Skansen anordnats festliga samkväm.
Onsdagen den 27 maj hölls sålunda en välkorastfest för deltagarna
i de stora idrottsfester, som då pågingo, därvid tal från Renberget
liöllos af öfverste V. Balck och generalmajor G. Uggla. — Fredagen
den 3 juli hade för deltagarna i trettonde allmänna folkskolelärar-
mötet anordnats en afslutningsfest, likaledes med tal från Renberget,
hvilka höllos af folkskoleinspektör C. G. Bergman, direktör E. Beck-
man, lärarinnan fröken Jänny Olsson från Norrköping samt fil. dr
R. G:son Berg. — Äfven deltagarna i femte nordiska mötet för
abnormsaken, Deutsche Schiffbautechniscte Gesellschaft m. fl. sam-
lades till samkväm å Skansen.
I början af april anlände den från föregående somrar kända
lappfamiljen Stinnerbom och slog ned sina bopålar i Skansens lapp-
kåta, i h vilken de uppehöllo sig till i början af oktober.
Som landsmålare uppträdde hvarje söndag under sommaren
Nergårds Lasse (herr Sibbe Malmberg) samt Jan i Seltorp (herr V.
Bergström). Under en del af hösten föredrog fil. kand. N. Kej-land
i värmländska rökstugorna sagor och berättelser på värmlandsmäl,
hvarjämte han därstädes i kortare föredrag behandlade värmlands-
finnarnes kultur.
Folkdansar och ringlekar utfördes under sommaren nästan dag-
ligen, lekarna under ledning af herr V. Bergström.
Konserten- gåfvos alla sön- och helgdagar, då vädret det tillät,
af K. Flottans musikkår, hvarjämte under sommaren en afdelning
af samma kår dagligen spelade omväxlande vid Bredablick och å
SoUiden. — Stockholms sångarförbund, Typografiska föreningens
kör och Bellmanskören konserterade likaledes vid särskilda till-
fällen. En dubbelkvartett ur sistnämda kör sjöng dess utom alla
söndagar under sommaren. Slutligen uppträdde i förening med
Digitized by
Google
DE NATURVETENSKAPLIGA AFDELNINGARNA PÅ SKANSEN. 63
Be]lmansfesten, och några söndagar efter denna, det s. k. Bellmans-
kapellet.
H. B.
De natnrretenskapliga afdelningarna på Skansen. Hvad be-
träffar utvecklingen af dessa afdelningar under 1903 må följande här
nämnas.
Den zoologiska afdélningen utgör fortfarande en af Skansens
största dragningskrafter.
På grund af den nära förbindelsen mellan denna och Skansens
^friga anläggningar kan någon särskild beräkning af den förras in-
inkomster ej göras. Några summor må dock här nämnas. Räntan
af den Grillska donationsfonden uppgick till kr. 2,034: — ; afgifter
för färder efter häst, ren och andra djur från Skansens gäst-
gifvargård inbragte kr. 1,237:99; inkomster för sålda djur, skinn
och dylikt kr. 2,002: 43 samt hvarjehanda småinkomster, såsom för
bröd, såldt åt besökande, hvilka önskat mata djuren, m. m. kr. 365: 12.
Sammanlagda belöpa sig här uppgifna inkomster till kr. 5,639: 54.
Värdet af med Skansens dragare utförda hästdagsverken uppgick
tm kr. 6,891: 85.
Utgifterna för den zoologiska afdélningen jämte stallet hafva
uppgått till summa 47,378: 02 kronor.
Af å Skansen utförda mera betydande arbeten äro att nämna
fullständig ombyggnad af renhagen, i hvilken också afstängnings-
hage insatts. Dylika afstängningshagar hafva äfven insatts i kron-
hjorts- och rådjurshägnaderna. I örnburen har murad stensockel fått
ersätta de af röta mycket skadade träsyllarna. Kumlet i den älsta
björnburen har ombygts till grotta med skjutgrind för öppningen,
hvarigenom större trygghet vunnits. En hundgård har nybygts.
Tillfälliga förvaringsrum för spannmål och kött hafva iordningstälts.
Svandammen har tömts och rensats; ett hus till fåglarnas skydd har
placerats uti den samma. I vinterbostaden för flyttfåglar ha de
Digitized by
Google
64 DE NATURVETENSKAPLIGA AFDELNINGAKNA PA SKANSEN.
särskilda burarnas golf betj^dligt höjts, hvarigenom gynsammare
värme- och ljusförhållanden kunnat beredas. Den gamla älghagen,
fårhagen, ekorrburen och ett dufslag vid Bredablick ha borttagits.
En vägvisare öfver den zoologiska trädgården har utarbetats af
föreståndaren för den samma amanuensen A. Behm. — Denne företog
ock under våren med anslag af Nordiska museet en studieresa till
utlandet, under h vilken de zoologiska trädgårdarna i Köpenhamn,
Hamburg, Amsterdam, Antwerpen, Paris, Köln och Berlin be-
söktes.
Djurantalets tillväxt utvisas af följande siffror. Såsom framgår
af berättelsen för den zoologiska afdelningen år 1902 funnos vid detta
års slut 69 arter och afarter däggdjur och l59 arter och afarter fåglar.
Vid 1903 års slut räknade djurbeståndet respektive 65 och 161 arter
och afarter, hvadan däggdjursbeståndet minskats med 4, men fågel-
beståndet ökats med 2 arter.
Af ett flertal arter har erhållits af komma; så må nämnas 8 lapp-
hundar, 7 jämtlandshundar, 4 eskimåhundar, 9 vargbastarder, 3 gräf-
lingar (Meles taxus), en kronhjort (Cervus elaphus), 4 dofhjortar
(Cervus dama), 2 rådjur (Capreolus vulgaris), 3 renkalfvar (Rangifer
tarandus), 2 åsnor (Equus asinus), 1 häst (Equus caballus), 1 ijäU-
nöt (Bos taurus v. germanica), 1 jak (Bos grunniens), 2 getter (Capra
hircus) och 1 lamm (Ovis aries). Af fåglar ha kläckts bl. a. 4 på-
fåglar (Pavo cristatus), 2 tranor (Grus cinerea) och 9 smaragdänder
(Anas boschas v. obscura).
Bland mera intressanta gåfvor må anföras 3 eskimåhundar från
Grönland, 1 härmelin (Mustela erminea), 1 iller (Foetorius putorius)»
18 fjällämlar (Lemmus alpinus), 4 dvärgfalkar (Falco aesalon), 1
fjällvråk (Buteo lagopus), 3 bivråkar (Pernis apivorus), 1 slaguggla
(Strix uralensis) från Jämtland och 2 rörhönor (Gallinula chloropus).
Följande viktigare inköp ha blifvit gjorda: 2 lodjur (Felis lynx)
från Finland, 3 fjällräfvar (Canis lagopus), 3 mårdar (Martes sylva-
tica), 3 uttrar (Lutra vulgaris), 1 hafsvikare (Phoca vitulina), 2 pil-
grimsfalkar (Falco peregrinus), 3 bärgufvar (Bubo ignavus), 2 ring-
dufvor (Columba palumbus), 6 vaktlar (Perdix coturnix), 8 rapphöns
(Perdix cinerea), 8 skärfläckor (Recurvirostra avocetta), 4 rödspofvar
Digitized by
Google
DE NATURVETENSKAPLIGA AFDBLNINGARNA PÅ SEANSEN. 65
(Limosa aegocephala), 1 roskarl (Strepsilas interpres), 4 kustvipor
(Tringa canutus), 4 storspofvar (Numenius arcuatus), 2 kustpipare
(Charadrius helveticus), 1 sångsvan (Cygnus musicus), 2 hafregäss
(Anser leucopsis), 2 bläsgäss (Anser albifrons), 2 prutgäss (Anser
bemicia), 4 skedänder (Anas clypeata), 4 snatteränder (Anas strepera),
2 årtor (Anas querquedula), 2 krickor (Anas crecca), 2 bläsänder (Anas
penelope), 2 grafänder (Tadorna vulpanser), 4 viggar (Fuligula cris-
tata), 3 brunänder (Fuligula ferina), 2 knipor (Clangula glaucion), 8
grisslor (Uria grylle) och 6 skrattmåsar (Larus ridibundus).
För tyngre körslor ha inköpts ett par arbetshästar. Bland
sålda djur märkas 7 hundar, 3 räfvar, 1 dofhjort, 2 getter, 2 åsnor,
1 påfågel och 1 trana.
V äxtaf delningen. Äfven under år 1903 planterades ett stort
antal träd och buskar, bland hvilka omkring 700 granar, 300 tallar
och 2,500 löfträd.
Den 1901 påbörjade utgallringen af döda träd och öfverflödig
underskog fortsattes.
En större köksträdgård anlades i afsikt att på platsen fylla inom
Skansen belägna restauranters behof af grönsaker. Området kring
växthuset utvidgades och omgärdades med staket.
A. B— m.
Utstäl Iningslokaler^ förevisiiingstider^ specialntställningar.
Såsom ofvan nämts stängdes museets afdelningar i nr 77 och 79
Drottninggatan den 6 april 1903, och de därstädes förvarade sam-
lingarna flyttades till byggnaden å Lejonslätten.
Den i staden kvarvarande, enda och på samma gång älsta af-
delningen af museet, allmogeafdelningen i den s. k. södra pavil-
jongen nr 71 A Drottninggatan, hölls under året öppen alla hvar-
dagar kl. 11 — 3 och söndagar kl. 1 — 3 mot en afgift af 25 öre.
Under sommarmånaderna har tiden om hvardagarna utsträckts till
kl. 4 e. m.
Skansen, som under årets första hälft varit öppen för besökande
alla dagar från kl. 10 f. m. till skymningens inbrott, har från och
5
Digitized by
Google
66 FÖREVISNINGSTIBER M. M. BESÖK. BRANBFÖRSlKRING.
med juni månad öppnats redan kl. 8 f. m. för att tillmötesgå en
från många håll framstäld önskan.
En tillföllig utställning af museets samling af skidor, trygor
och skridskor samt andra därmed besläktade, ursprungligare fort-
komstredskap anordnades å Skansen uti våningen 3 tr. upp i Breda-
blick och öppnades den 25 april.
I den utställning omfattande äldre tillverkningar från Rör-
strand och Marieberg m. fl. svenska fabriker, som Svenska slöjd-
föreningen anordnade under mars — april 1903, deltog Nordiska
museet med ett antal föremål af porslin och fajans samt en samling
kakel, inalles 109 nummer. Vidare lånades till den i augusti-
september samma år anordnade utställningen af föremål egnade att
belysa det svenska postväsendets utveckling och nuvarande stånd-
punkt ett 30-tal föremål ur museets samlingar.
Besöken i museets afdelningar utgjorde år 1903 616,871, af
hvUka 612,952 personer besökte Skansen.
Till museets afdelningar i staden utlämnades under året :>S
studiekort och till Skansen under samma tid 122.
För elever vid skolor och andra bildningsanstalter har med-
gifvits fritt tillträde, då anhållan härom framstälts.
I likhet med föregående år har äfven under år 1903 tillstånd
gifvits för lärarpersonalen vid åtskilliga skolor, för tjänstemän vid
järnvägen, telegrafen, telefonanstalter m. fl. att lösa årskort till
nedsatt afgift, då ett större antal i samma verk anstälda tjänste-
män på samma gång antecknat sig.
En öfversikt af alla till olika pris under år 1903 köpta årskort
visar, att under detta år 6,793 personer löst årskort. Under år 19t.)2
köptes dylika af 6,035, 1901 af 4,607, 1900 af 2,907 och under år
1899 af 2,441 personer.
Brandförsäkring. Samlingarna voro vid 1903 års utgång brand-
försäkrade till ett värde af 825,900 kr., och byggnaden å Lejon-
Digitized by
Google
UTGIFNA ARBETEN. 67
slfttteD, Skansen samt Bredablicks torn till ett sammanlagdt värde
af 2,338,610 kr. Försäkringsafgiftema under samma år uppgingo
till kr. 3,388: 87.
Utgifha arbeten.^ Under år 1903 ntgåfvos följande arbeten:
Meddelanden frän Nordiska museet 1901.
Skansens zoologiska trädgård. Kort vägledning fbr besökande.
Karta öfver Nordiska miAseets anläggningar på Skansen. 3:e
npplagan.
Småtryck utgifna i samband med Skansens vårfest.
I redaktionen af Nordiska museets publikationer invaldes 1903
intendenten dr B. Salin.
TJtom de i museets egna publikationer influtna uppsatser hafva
tjänstemännen vid museet under år 1903 offentliggjort följande
arbeten samt hållit nedan nämda föredrag:
Intendenten B. Salin: Heimskringhis tradition om asarnes invandring.
Studier tillägnade Oscar Montelius 19 ^9 03.
Föredrag i Upplands fornminnesförening om Stenåldershoplatsen
vid Äloppe.
Amanuensen E. Hahmarstbdt: Midsommardaggen. Svenska forn-
minnesföreningens tidskrift. Bd 12.
Om fröns användning inom folksed och dödskult. Studier till-
ägnade Oscar Montelius.
Artiklar om Änimism^ Ankult m. fl. i Nordisk familjebok.
Amanuensen G-. Upmark: Skråordning för Stockholms guldsmeds-
ämbete 1622. Samfundet St Eriks årsbok 1903.
Arsbokstäfver på svenskt guld och silfver före 1759 i Studier
tillägnade Oscar Montelius, omtryckt i Meddelanden från
Svenska slöjdföreningen 1903.
Föredrag i Svenska slöjdföreningen om Stockholms guldsmeds-
ämbete före 1759.
» Se för öfrigt sid. 122 o. f.
Digitized by
Google
68 UTGIFNA ARBETEN.
Såsom öfverlärare i läran om konststilarna och de första grän-
derna af konsthistorien vid Tekniska skolan: föreläsningar
två gånger i veckan.
Amanuensen J. Roosval: Schnitzaltäre in schwedischen Kirchen und
Museen aus der Werkstatt des Briisseler Bildschnitzers Jan
Borman. Znr Kunstgeschichte des Anslandes. H. 14. Strass-
burg 1903.
Om altarskåp i svenska kyrkor och museer ur mäster Jan Bar-
mans verkstad i Briissel, öfversättning af föreg. arbete.
Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria. 13. Stockh.
1903.
Wilhelm Bode: Die italienischen Hausmöbel, Anmälan i tidskr.
Ateneum. Helsingfors 1903. H. 1.
Föredrag i Konstnärsklubben om Nederländsk skuljytur på 1400-
tdlet.
Populära kulturhistoriska föredrag ordnade i serie för K. Svea
lifgardes beväringsrekrytskola 1903.
Amanuensen A. Nilsson: Öfvergångsformer mellan blockhus och kars-
virke. Studier tillägnade Oscar Montelius.
Föredrag i Svenska slöjdföreningen: En interiör ur svenskt handt-
verkslif på 1700-talet.
Föredrag i Teknologföreningens afdelning för byggnadskonst
om Äldre svenska bostadsformer.
Föredrag i föreningen Urd i Uppsala: Kort öfversikt af allmo-
gens byggnadssätt.
Amanuensen S. Ambrostani: De uppländska rundkyrkorna. Svenska
fornminnesföreningens tidskrift. Bd 12.
Äkirkebyfunfens tillverkningstid. Studier tillägnade Oscar Hon-
telius.
Jämte B. Salin och O. Almgren redigerat Studie tillägnade
Oscar Montelius 19 9 /g 03.
Föredrag i Svenska fornminnesföreningen om Tvänne märkliga
Vasaporträtt.
Amanuensen A. Behm har lämnat biologiska notiser till tidskriften
Zoologischer Garten. Frankfurt am Mairi.
Digitized by
Google
LITBRAR FÖRBINDELSE. 69
Literär förbindelse med andra museer och samfund. Literär
förbindelse inleddes år 1903 med följande föreningar och museer:
Västergötlands fornminnesförening. Skara.
Verein fur Volkskunst und VolksJmnde. Mtlnclien.
Uckermärkischer Museums- und Geschichtsverein. Prenzlau.
Nordböhmisches Gewerbemuseum, Reichenberg.
Museum of fine arts. Boston.
. Antalet museer och samfund, med hvilka förbindelse är inledd,
utgjorde år 1903 272. Se sid. 111 o. f.
Digitized by
Google
Nordiska museets fonder.
Bygrgrnadsfonden.
Byggnadsfonden har uppkommit dels genom beh&llningen af
Skandinavisk-etnografiska samlingens byggnadsfond, f&mt stäld nn-
der särskild nämds förvaltning, dels genom medel, som blifvit af
Nordiska museets styrelse insamlade genom basarer, folkfester och
lotterier, dels ock genom från olika håll till museibyggnaden läm-
nade gåfvor.
Såsom af föregående årsberättelse inhemtas, var byggnads-
fondens behållning vid 1902 års slut
742,085 kronor 28 öre.
Under år 1903 ökades fonden genom influtna lotterimedel jämte
räntor med kr. 823,915: 67, men minskades med utgifter under året
kr. 326,274: 57, i följd hvaraf fondens vid 1903 års slut återstående
behållning utgjorde
1,289»726 kronor 83 öre.
Digitized by
Google
NORDISKA MU8BSTS FONDBR. 71
2.
Allmänna fonden.
För appkoinsten af denna fond redogöres i 1881 års meddelanden,
sid. 47.
Fondens kapital skall fbrblifva orubbadt, men räntorna äro äm-
nade att användas till löpande ntgifter för Nordiska museets ändamäl.
Till den sammas förstärkning gå, enligt § 8 i stadgarna iör Sam-
fundet för Nordiska museets främjande, alla ständiga ledamöters på
en gång lämnade afgifter.
Förvaltningen är enligt museets stadgar öfverlämnad åt museets
styrelse.
Allmänna fonden, hvilken enligt 1902 års berättelse vid nämda
års slut uppgick till 57,172 kr. 47 öre, hade under år 1903 ökats
genom ständiga ledamöters afgifter med 1,700 kr. ocb utgjorde vid
1903 års slut
68»872 kronor 47 öre.
3.
Pensionsfonden.
Om uppkomsten af denna fond se sid. 58 i 1885 års meddelanden.
Fondens kapital, som den 31 dec. 1902 utgjorde kr. 2,392: 4i, hade
vid 1903 års slut vuxit till
2,488 kronor 11 öre.
4.
Bredablicksfonden.
Denna fond, som under namn af »Belvederefonden» bildades i
slutet af år 1891, afsåg att skaffa bidrag till gäldande af köpe-
Digitized by
Google
72 NORDISKA MUSEETS FONDER.
skillingen — 100,000 kronor — för Bredablick. En nftrmare redo-
görelse för fondens uppkomst lämnas sid. 77 och följande i 1891
och 1892 års meddelanden. Summan af de vid 1903 års slut lämnade
bidragen uppgick till
101»670 kronor.
År 1901 slutbetalades skulden för Bredablicks inköp.
5.
Herman Frithiof Antells fond.
Genom testamente af den 1 okt. 1891 skänkte framlidne med.
doktor H. F. Antell
100,000 kronor
till Nordiska museet »att af dess styrelse förvaltas som fond, hvars
räntor användas till museets fromma». Enär, enligt testators för-
ordnande, vissa andra legat först skulle utdelas, men »öfriga till-
gångar sammanhållas och förvaltas, tills de genom tillkommande
räntor nått sådant belopp, att en hvar sitt erhålla kan», blef denna
fond först den 7 okt. 1896 öfverlämnad till Nordiska museet.
6.
Tivolifonden.
Denna fond, som afser att skaffa bidrag till gäldandet af köpe-
skillingen -- 225,000 kr. -^ för det år 1901 förvärfvade Tivoli-
området, numera SoUiden, bildades nämda år med anledning af köpet.
Summan af de vid 1903 års slut lämnade bidragen utgjorde
62,717 kronor 70 öre.
Digitized by
Google
NORDISKA MUSEETS FONDER. 73
Johan August Hazelius' fond.
Genom gåfvobref af den 19 dec. 1901 öfverlämnade fil. licentiat
Gunnar Hazelius i enlighet med sin faders i lifstiden uttryckta
önskan till Nordiska museet
25»000 kronor»
hvilken summa under namn af Johan August Hazelius' fond skulle
förräntas, tills hon nått femtio tusen kronor, hvarefter halfva räntan
finge användas till inköp af fbr museet lämpliga föremål, under det
att andra hälften skulle läggas till kapitalet, tills detta nått ett
belopp af hundra tusen kronor, hvarefter hela räntan finge användas
till inköp. Vid lii03 års slut hade fonden vuxit till
27»078 kronor 5 öre.
8.
Grundfond af den 30 november 1901 till doktor Artur
Hazelius' minne.
Genom gåfvobref af den 30 november 1901 öfverlämnade en
»Hazelius' vän i Norge» till Nordiska museet
500 kronor
att efter särskildt gifna bestämmelser förvaltas och förräntas till
den 30 nov. 1933 och då användas till hugfästande af Artur Ha-
zelius' minne.
Under år 1902 skänkte samme »Hazelius' vän» ytterligare 200
kr. samt 1903 100 kr. till nämda fond. Fonden uppgick vid 1903
års slut till
861 kronor 02 öre.
Digitized by
Google
74 NORDISKA MUSBBT6 FONDBR.
9.
Artur Hazeiius' monumentsfond.
Till åstadkommandet af en minnesstod öfver Nordiska museets
skapare, dr Artur Hazeiius, skänkte civilingeniör C. G. Norström
1901 en summa af 10,000 kr. Bankdirektör Knut Wallenberg läm-
nade samma år som bidrag till en byst af Artur Hazeiius 1,000 kr.
Under åren 1902 och 1903 öfverlämnade ingeniör C. G. Nor-
ström ytterligare 5,000 kr. till bekostande af ett porträtt af dr
Artur Hazelins. År 1903 inköptes för 1,000 kr. tvänne bronsaf-
gjutningar af en i naturlig storlek af skulptör J. A. Wetterlund
utförd porträttbild af dr Artur Hazeiius, hvadan behållningen af
samtliga dessa medel jämte upplupna räntor vid 1903 års slut ut-
gjorde
15.98d kronor 27 öre.
Digitized by
Google
Donationer till Nordiska museet.'
Under denna öfverskrift upptagas sådana till museet alt ifr&n dess
grundläggande år 1872 lämnade penningebidrag, som uppgå till ett be-
lopp af 500 kronor eller därutöfver. Af bidragen har en del gått till
museets fonder.
Ständiga ledamöters afgifter äro icke medräknade i nedanstående
summor. Årtalen angifva de år, då penningebidragen lämnats.
H. M. konung Oskar !!• Samfundets skyddsherre, 1874
(660), 1900 (500), 01 (500), 02 (500), 03 (500). 3,600: —
H. M. drottning Sofla. Ständig ledamot. Hedersledamot.
1896 (260), 97 (250), 98 (250), 99 (250). 1,000: —
H. K. H. kronprins Gustaf. Ständig ledamot Hedersledamot,
Br.^ 1892—1901. 1,000: —
H. K. H. prins KarL Ständig ledamot. Hedersledamot. 1892
(600), 93 (500), 94 (525), 95 (500). 2,026: —
H. K. H. prins Eugen. Ständig ledamot. Hedersledamot. 1894
(25); Tiv.^ 1901 (500). 525: —
Abramson, Eveline, f. Qumpert, fru. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892—1901 (1,000); Tiv. 01—03 (600). 1,600: —
Althains, Fredrik Gerhard, grosshandlare. Stockholm. 1888. 500: —
^ I denna förteckning äro npptagna alla donationer, som lämnats till moseet
intill den 31 dec. 1903.
* Br. ntmärker här och i det följande, att bidragen lämnats till Bredablicks-
fonden. Se sid. 71.
' Tio. ntmärker här och i det följande, att bidragen lämnats till Tivolifonden.
Se sid. 72.
Digitized by
Google
76 DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Anderson» John F., ingenior. Djarsholm. Hedersledamot. 1900
(1,000), 01 (2.500). 8,600: —
Andersson» Johan, byggmästare. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1897. 1891 (1,000), 93 (10,000), 94 (2,000), 96 (1,000). 14,000: —
Andersson, Knut, herr. Stockholm. 1902. 600: —
Antell, Herman Frithiof, medicine doktor. PariB. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. Död 1893. 1884 (200), 90 (700),
91 (1,000), 92 (1,000), 93 (3,000); Br. 92—93 (200) och
94 — 96, utbet. af dödsboet (800); genom testamente af den
1 okt. 1891 100,000 kr., utbet. af dödsboet 96, samt ytter-
ligare i rånteutdelning 5,700 kr., utbet. 98 och kr. 305: 83,
utbet. 99. 112,905: 88
Appelberg, Lotten, f. östergren, fru. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Arwidsson, Torsten Adolf, kommendör. Stockholm. Död
1893. 1892. 1,000: —
Astrup, Hans Basmas, f.d. statsråd. Kristiania. Ständig ledamot.
Hedersledamot. Död 1898. 1873 (500), 82 (2,500), 84 (2,500). 5,600: —
Azell, Severin, grosshandlare. Sundsvall. Död 1892. 1877. 600: —
Axling, Hampas, bruksegare. Stockholm. 1894. 8,0O0: —
von Bahr, Sally, f. Wikström, fru. Montreux, Schweiz. Br.
1892—1901. 1,000: —
Benedicks, Carl, generalkonsul. Stockholm. Hedersledamot. Död
1888. 1879. 1,000: —
Benedicks, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Heders-
ledamot. Död 1895. 1891 (10,000), 93 (3,000), 94 (2,000),
95 (2,000), genom testamentariska förordnanden af den 11
dec. 1890 och den 5 juli 1893 (15,000). 82,000: —
Benedicks, Oastaf, bruksegare. Gysinge. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1874 (100); Br. 92 -1901 (1,000). 1,100: —
Berg, Helene, f. Bligh, f ru. Stockholm. Hedersledamot. 1894
(500), 95 (500), 97 (500), 99 (500), 1900 (500). 2,500: —
Berg, Nils Vilhelm, grosshandlare. Stockholm. 1880(25), 89
(100), 92 (500). 625: —
Berggren, Maria Eleonora, f. Wiokberg, fm. Stockholm.
Död 1895. Br. 1892—94. 1,000: —
Berggren, Bobert Constantin, grosshandlare. Stockholm. Stän-
dig ledamot. Död 1893. 1884 (500), 88 (200). 700: —
Berglind, Carl Q., hotellegare. Stockholm. Tiv. 1901 — 03. 600: —
Bergstedt, Carl, fabriksidkare. Stockholm. 1876 (100); ^r. 92 —
1901 (1,000). 1,100: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 77
Bergstedt, Erik, grosshandlare. Stockholm. 1876 (100), 87 (100);
Br, 92—1901 (1,000). 1,200: —
Bergström, Frans Frode Theodor, f. d. kammarr&d. Stock-
holm. Hederaledamot. Död 1903. 1894. 1,000: —
Bjdmstjerna, Osoar Magnus, generalmajor. Stockholm. Tiv, 1901. 2,000: —
Bobergh, Thérese, f. Björklund, enkefra. Stockholm. Br. 1892—
1901. 1,000: —
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Dod 1899.
1873 (100); Br. 92—99 (800), 1900 utbet. af dödsboet (200). 1,100: —
Boman, Emil, skeppsklarerare. Stockholm. Ständig ledamot.
Dod 1901. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Bonde, Carl Carlsson, friherre, öfverste-kamroarjunkare. Stock-
holm. Br. 1892—1901 (1,000); Tiv. 01—03 (600). 1,600: —
Bonde, Gustaf TroUe-, grefve, öfverste-kammarjunkare. Stock-
holm. Ständig ledamot. Död 1884. 1873 (200), 78 (500). 700: —
Bondeson, August, medicine doktor. Göteborg. 1880. 709: 10
Bonnier, Albert, bokförläggare. Stockholm. Död 1900. Br.
1892—1900 (900), 01 utbet. af dödsboet (100). 1,000: —
Bonnier, Jenny, Aröken. Stockholm. Tiv. 1901 — 03. 600: —
Bonnier, Karl Otto, bokfö rlfiggare. Stockholm. Tiv. 1901
—03. 600: —
Boetröm, Erik Oustaf, statsminister. Stockholm. Ständig leda-
mot. Br. 1892—1900 (1,000); Tiv. 01—03 (600). 1,600: —
Brandt, Axel, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1898. 1888. 600: —
Broms, Oustaf Emil, konsul. Stockholm. Hedersledamot. Död
1903. 1898 (500), 1900 (2,000), 01 (2,500). 6,000: —
Buren, Carl, brukspatron. Skeda, Ryssby. Ständig ledamot.
Hedersledamot. Död 1887. 1876 (200), 84 (1,000). 1,200: —
Bunsow, Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1897. 1877 (500), 92 (3,000), 93 (100), 94 (1,000),
95 (1,000). 6,600: —
Btbisows, Fredrik, grosshandlare, Stockholm, dödsbodelegare.
1897. 20,000: —
Biinsow, Fredrik Herman, godscgare. Stockholm. Br. 1892
—1901 (1,000); Tiv. 01—03 (600). 1,600: —
BfLnsow, Bobert, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1899
(500); Tiv. 1901—03 (3,000). 3,600: —
Bäckström, Johan, grosshandlare. Stockholm. Död 1902. 1883
(1,000), 87 (100), 96 (100); Br. 92—1901 (1,000); Tiv.
01 (200), ulbet. af dödsboet 02—03 (400). 2,800: —
Digitized by
Google
78 DOKATIONBR TILL NORDISKA MUSEET.
Bdrtzelly Johan Erik Algemon, bofinteDdent. Stockbolm.
Ständig ledamot. Tiv. 1901—03. 600: —
Carlsson, Albertina, f. Arvin, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Oamegie, David, grosshandlare. Göteborg. Död 1890. 1876
(1,000), 87 (1,000). 2,0OO: —
Camegies, David, grosshandlare, dddsbodelegare. Goteborg,
genom konsul O. Ekman, Stockholm. 1890. 5,000: —
Casparsson, Carl Edvard, kapten. Uppsala. Död 1899« Genom
testamente af den 16 okt. 1897. 1899. 10,000: —
Cavalli, Gustaf, apotekare. Sköfde. Hedersledamot. 1888(1,000),
96 (5,000). 6,000: —
Cavalli, Johan Gustaf, apotekare. Göteborg. Hedersledamot.
Död 1888. 1887. 10,000: —
Cavalli-Holmgren, Adolf Fritiof, grosshandlare. Stockbolm.
Tiv. 1901—03. 600: —
Cederlund, Edvard, grosshandlare. Stockholm. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. 1883. 500: —
v. Celsing, Fetrus Fredrik, kapten. Stockbolm. Ständig leda-
mot. Br. 1892—1901. 1,000: —
Cervin, Carl, bankir. Stockholm. Hedersledamot. Tiv. 1901
—03. 600: —
Cervin, Carl Gustaf, bankir. Stockholm. Hedersledamot. Död
1899. Br. 1892—1898. 1,000: —
Clason, Isak Gustaf, professor. Stockholm. Br. 1892—1901
(1,000); 01 (1,000). 2,000: —
Curman, Carl, professor, ständig ledamot, och fru Calla Cur-
man, f. Lundström. Stockholm. 1898. 1,000: —
Dahlberg, Johan Petter, bmksegare. BoUsta, Nyland. Heders-
ledamot. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Danelius, Bror August, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 —
1901 (1,000); Tiv. 01—03 (600). 1,600: —
Davidson, Ernst, herr. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Davidson, Henrik, generalkonsul. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1895. 1874 (100), 83 (1,000), 90 (1,500). 2,600: —
Davidson, Vilhelm, konditor. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot. Död 1883. 1883. 2,600: —
de Laval, Gustaf, fil. doktor, civilingeniör. Stockholm. Heders-
ledamot. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Diokson, Charles, medicine doktor. Stockholm. Ständig leda-
mot. Död 1902. 1876. 600: —
Digitized by
Google
DOKATIONBR TILL KORDISEA MUSEET. 79
Diokson, James Jamesson, groeshaDdlare. Göteborg. Ständig
ledamot. Hedersledamot. Död 1885. 1876 (1,000), 83
(1,000), 84 (2,000), 86 (1,000). 6,000: —
Diokson, Oskar, friherre, grosehandlare. Goteborg. Ständig leda-
mot Hedersledamot. Dod 1897. 1872 (1,000), 84 (3,000). 4,000: —
Diokson, Bobert, grosshandlare. Göteborg. Ständig ledamot. ISIS. 600: —
Da Biets, Gustaf Adolf, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892
—1901. 1,000: —
DöUing, Frits, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot Heders-
ledamot Död 1903. 1887 (1,000), 93 <100). 1,100: —
Ekengren, Vilhelm AlAred Ferdinand, f. d. stadsmäklare.
Sto<*holm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Ekman, Maria, f. Lavonins, fm. Stockholm. Hedersledamot.
1890 (200), 99 (2,807: 60). 2,507: 50
Ekman, Oskar, konsul. Stockholm. Hedersledamot. 1873(100),
80 (2,600), 83 (1,000), 97 (1,000), 99 (1,000). 5,600: —
Ekman, Vilhelm Ferdinand, bankkassor. Uppsala. Ständig leda-
mot Död 1900. Oeoom testamente af den 18 sept. 1899. 1901. 10,000: —
Enell, Otto, bankdirektör. Stockholm. Tio. 1901 — 03. 600: —
▼on Essen, Fredrik, friherre, riksmarskalk. Stockholm. Heders-
ledamot Br. 1892—1901. 1,000: —
Falck, Constantin, grosshandlare. Hammar, Nyland. 1899. 1,000: —
Falk, Vilhelm, bmksegare. Stockholm. Tiv. 1901. 1,000: —
de Fontenay, Otto Ernst le Sage, professor. Köpenhamn.
Hedersledamot 1887 (2,600), 88 (2,600), 90 (5,000). 10,000: —
Forsell, Anton Isidor, disponent. Göteborg. Ständig ledamot.
Hedersledamot 1899. 4,000: —
Forsgrén, Ida, fröken. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Franoke, Olena, f. Hallberg, fm. Stockholm. Död 1900.
Br. 1892 — 1900 (900), 01 utbet. af dödsboet (100). 1,000: —
Fris, Carl Gustaf, bankdirektor. Stockholm. Ständig ledamot
1873 (200); Br. 92—1901 (1,000); Tiv. 01—03 (600). 1,800: —
Fröberg, Christian August, borgmästare. Hemösand. Br.
1898—1901. 1,000: —
Geber, Philip, bankir. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Oeorgii, Axel, ▼. generalkonsul. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
OiUjam, Gustaf Fredrik, universitetskansler. Stockholm. He'
dersledamot 1892. 600: —
Gustafsson, Johanna, f. Pettersson, fru. Stockholm. 1898. 500: —
Gtöransson, Thure, apotekare. Falnn. Ständig ledamot. 1891(6);
Br. 92—1901 (1,000). 1,005: —
Digitized by
Google
80 DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Hafström, Adolf Valdemar, grosshandlare. Ständig ledamot.
Br, 92—1901. 1,000: —
Hagdahl, Charles Emil, medicine doktor. Stockholm. Dod
1897. 1896 (70); Br. 92—97 (600). 670: —
HallBtröm, Hans, byggmästare. Stockholm. Död 1900. Br.
1892—1901. 1,000: —
v. Hallwyl, Walter, grefve, bniksegare. Stockholm. Heders-
ledamot. 1890 (1 5,000) *, 93 (2,000). 17,0O0: —
Hammarstedt, Nils Oskar, prost. Norrby, Sala. Dod 1903.
1891 (1,000), 92 (1,000). 2,000: —
Hassell, Carl Johan, sekreterare i Eammarkolleginm. Stockholm.
Död 1892. Genom testamente af den 11 maj 1891. 5,000: —
Haselius, Artur, Nordiska museets styresman. Stockholm. Stän-
dig ledamot. Död 1901. 1883 (500), 85 (1,000), 88 (4,500),
89 (500), 90 (2,500), 91 (1,000). 92 (6,000), 93 (2,000),
94 (4,200), 95 (1,000), 96 (1,500), 97 (2,500), 98 (2,500),
99 (500); Br. 92- 1900 (1,000). 81,200: —
Haaelios', Artur, dödsbo (O. Haselius). Stockholm. J. A.
Hazelius' fond 1901 (25,000); Tiv. 02—03 (1,500). 26,500: —
Hazelius, Fredrik Philip, ofverstelöjtnant. Stockholm. Död
1894. 1894. 1,000: —
Hazelius, Qunnar, filosoBe licentiat. Stockholm. Ständig leda-
mot. 1902 (2,554: 7 6); Tiv. 02 (200); 03 (305: 3 o). 8,000: 06
Hazelius, Maria, f. Oahn, fru. Stockholm. Ständig ledamot.
Tiv. 1901—03. 600: —
Heoksoher, Edvard, bankdirektör. Stockholm. 1892. 500: —
Hedberg, Anders Petter, grosshandlare. Sundsvall. Död 1882.
1877. 500: —
Hedberg, Johan August, grosshandlare. Sundsvall. Ständig
ledamot. 1894. 50O: —
Heilbom, Otto Henrik, generalkonsul. Stockholm. 1889 (100);
Br. 92—1901 (1,000). 1,100: —
Heiss, Frans, direktör. Stockholm. Död 1898. 1890. 1,000: —
Hellberg, Prithiof, direktör. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Hellberg, Johan Vilhelm, v. konsul. Sundsvall. Död 1887.
1877. 600: —
Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefru. Uppsala. Död 1893.
Genom testamente af den 2 januari 1888. 1894. 10,000: —
' Detta belopp utgjorde inlösen af lägenheten Framnäs på Djurgården, hvilken
inköptes af grefve v. Hallwyl och omedelbart därpå öfverlämnadea såsom gftfVa till
Nordiska museet. Se sid. 70 i Samfundet för JVor diska museets främjande 1S90.
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 81
Hemmarok, Carl Oastaf» justitieråd. Stockholm. Ständig
ledamot Jlederaledamot Död 1901. Br. 1892—1901. 1,000: —
Hierta» Hedvig Elisabet» frokeo. Stockholm. Ständig ledamot.
HedersUdamoL 1873 (100), 83 (100), 96 (1,000); Br. 92
—1901 (1,000). 2,200: —
Hirsoh, Isaak, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 1896
(1,000); Tiv. 1902—03 (400). 1,400: —
Hirsoh, Oskar, ingenior. Stockholm. Hedersledamot, ^r. 1892 —
1901 (1,000); Tiv. 01—03 (600). 1,000: —
HoflEtaian, August, f. d. slottsarkitekt. Stockholm. Hedersleda-
mot. Död 1897. 1889. 10,000: —
Hogner, Biohard, medicine doktor. Boston. 1901. 600: —
Holm, Anders Reinhold, godsegare. Evibille. Hedersledamot.
Död 1899. 1895. 1,000: —
Hdglund, Anton, konsul. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Höglund, Otto Magnus, grosshandlare. Stockholm. 1901. 1,500: —
Hörstadius, Gustaf Ferdinand, advokatfiskal. Stockholm. Dod
1900. 1894 (1,000), 99 (300). 1,800: —
Jaoobsen, Carsten Tank, disponent. Sandsvall. 1892. 500: —
Janson, Axel Gk>tthard, byggm&stare. Stockholm. 1892 (250);
Br. 92—1900 (1,000). 1,250: —
Jeansson, Johan, grosshandlare. Kalmar. Dod 1896. 1889(500);
Br, 92—95 (400). 900: —
Johansson, Botvid, grosshandlare. Sundsvall. Dod 1895. 1877. 500: —
Josephson, Niels, direktör, justitieråd. Köpenhamn. Heders-
ledamot. 1898. 10,000: —
Josephson, Hjalmar 8., grosshandlare. Stockholm. 1900. 1,000: —
Kempe, Bernhard, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot.
1876 (150), 84 (500), 92 (300), 93 (200), 94 (1,000),
99 (300); Tiv. 1903 (1,000). 8,450: —
Kempe, Elias Vilhelm, grosshandlare. Stockholm. Död 1890.
1876 (160), 84 (500). 050: —
Kempe, Frans, konsul. Stockholm. Ständig ledamot. Heders-
ledamot. 1884 (260), 97 (1,000), 99 (1,000); Tiv. 1901
(1,000). 3,260: —
Kempe, Henriette, f . Diewel, fru. Stockholm. Hedersledamot.
1894 (1,000), 99 (200), 1900 (200); Br. 92—1901 (1,000);
Tiv. 01—02 (1,000). 8,400: —
Kempe, Johanna, f. Wallis, fru. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot. 1892 (2,000), 93 (5,200), 98 (2,000). 9,200: —
Kempe, Julie, f. Fahlman, fru. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
6
Digitized by
Google
82 DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Eempe, Seth, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamoU
Hederaledamot. 1884 (250), 99 (1,000), 1900 (1,000). 2,250: —
Eempe, Vilhelm Henrik, grosshandlare. Stockholm. Ständig
ledamot. HedersledatrioU Död 1883. 1874 (öOO), 77 (1,180),
83 (2,500). 4,180: —
Kempes, Vilhelm Henrik, grosshandlare, dödsbodelegare.
Stockholm. 1883. 2,600: —
Kjellberg, Thérése, f. Edgren, fru. .Stockholm. 1898 (50);
Br. 92—1901 (1,000). 1,050: —
Enudtzon, Harald Chriötian Femando, kammarherre. Kri-
stiania. Hedersledamot 1900. 1,000: —
Lamm, Carl Bobert, ingeniör. Stockholm. Br: 1892 — 1901. . 1,000: —
Lamm, Qustaf MauritSi, ingeniör. Stockholm. Ständig leda-
moU Dod 1892. 1891 (400), genom testamente af den 13
febr. 1892 (10,000). 10,400: —
Laurin, Agnea, f. Bohtlieb, fru. Stockholm. Dod 1896. Stän-
dig ledamot, 1890. 500: —
Laurin, Carl, direktör. Stockholm. Ständig ledamot, 1890. 500: —
Lemon, Adolf, grosshandlare (död 1899), och fru Mathilda Le-
mon, f. Lindström, Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Levin, Hartvig, grosshandlare (död 1892), och fru Fanny Levin,
f. Labatt, Stockholm. Br, 1892—1901. 1,000: —
Liljedahl, August, godsegare. Uppsala. Hedersledamot. 1890
(1,000), 91 (3,000), 92 (1,000). 6,OO0: —
Liljewalch, Carl Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Heders-
ledamot. 1892. 1,800: —
Liljewalch, Edvard, grosshandlare. Stockholm. 1896 (5: 70);
Br, 92—1900 (900). 905: 70
Liljewalch, Tom, f. d. stadsmäklare. Stockholm. 1873 (100),
93 (20); Br, 92—1901 (1,000). 1,120: —
Limnell, Carl Abraham, öfverdirektör, ständig ledamot (död
1882), och fru Fredrika Limnell, f. Forsberg. Död
1892. Stockholm. 1874. l,O0O: —
Lindahl, Vilhelm Nils Andreas, auditör. Earlskrona. Br.
1892—98. 1,000: —
Lindegren, August, slottsarkitekt. Stockholm. 1892. 50O: —
Lindroth, Carl Axel, grosshandlare. Stockholm. 1873. 1,500: —
Lindström, Edvard, konsul. Stockholm. Ständig ledamot. Br.
1892—1901 (1,000); Tiv, 02—03 (200). 1,200: —
Ljunglöf, Knut, grosshandlare. Stockholm. 1873 (250), 82
(1,000). 1,250: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSBBT. 88
loungq vist, Knut OttoniB,brukBegare. Munkejo, Jöoköping. Heders-
ledamot. Död 1896. 1879 (500), 90 (50), 94 (100), 95 (360). 1,000:--^
lK>vén, John, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Lundberg, Louise, f. Haak, fra. Stockholm. Död 1899. 1894. 1,000: —
Lundberg, Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot,
1884. 1,000: —
Lundström, Carl Franz, godsegare. Stockholm. Ständig leda-
mot. Hedersledamot. 1882 (200), 91 (500), 94 (2,360);
Br. 92—1901 (1,000); Tiv. 02 (1,000). 6,060: —
Lundström, Johan Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Br.
1892—1901 (1,000); Tiv. 01—03 (600). 1,600: —
Malmsten, Emil, löjtnant. Malmö. 1892. 1,000: —
Maude, Louise, f. Siljeström, fru. Drottningholm. 1890. 500: —
Montan, Erik Vilhelm, professor. Stockholm. Ständig leda-
mot. Br. 1892—1901 (1,000); Tiv. 02—03 (400). 1,400: —
MöUer, Fredrik, generalkonsul. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Neijber, Magnus Julius, stadsmfiklare. Stockholm. Heders-
ledamot. Död 1894. 1890 (1,000), 93 (20). 1,020: —
Nisser, Betty, f. Wettergren, fru. Stockholm, ^r. 1892— 1901. 1,000: —
Norlund, Elisabeth, fröken. Stockholm. Hedersledamot. 1900
(5,000), 02 (6,000). 10,000: —
Norlund, Lotten, f. Hertzer, enkefru. Stockholm. Hedersleda-
mot. 1899 (4,475); Br. 1893—1901 (1,000). 5,475: —
Norström, Claes Gustaf, civilingeniör. Stockholm. Ständig
ledamot. Hedersledamot. 1896 (3: 58), 1901 (10,000), 02
(2,600); 03 (2,500); Br. 1892 — 1900 (1,000); Tiv. 01—
03 (3,000). 19,003: 58
Norström, Claes Gustaf, civilingeniör, ständig ledamot^ heders-
ledamot, och fru Alma Norström, f. Bunsow, heders-
ledamot. Stockholm. 1899 (1,000), 1900 (1,000). 2,000: —
Näs, Nils Olof, grosshandlare. Östersund. Död 1900. Heders-
ledamot. 1886 (6,600), 87 (6,000). 10,600: —
Odelberg, Carl Axel, kapten. Stockholm. 1893 (36), 96 (306),
99 (100); Tiv. 1901—03 (600). 1,040: —
Odelberg, Oskar Vilhelm, löjtnant^ fabriksdisponen^t. Stock-
holm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Odelberg, Theodor, statsråd. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Ohlsson, Anders, generalkonsul. Kapstaden, Sydafrika. 1892. 600: —
Oldenburg, Carl Camillus, kyrkoherde. Österby, Hammar.
Ständig ledamot. Död 1896. 89 (610), i strödda poster
(49:60), 92 (260), 94 (100), 96 (160), 96 (160). 1,209: 50
Digitized by
Google
84
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEBT.
Olrog, Thorvald, groBahandlare. Stockholm. Ständig ledamot
Br. 1892—1901.
d^Otrante» Gustaf Armand Fouohé, hertig, förste hofstall-
mästare. Stockholm. Ständig ledamot. Br. 1892 — 1901.
PaLmcrantz, Susanna, f. Vinberg, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901.
Paton, Ninian, grosshandlare. Stockhohn. 1873 (100), 83 (200),
92 (100), i strödda poster (77: 33), 1901 (1,000).
Pehrsson, M&ns, åkare. Stockholm. Död 1895. 1893.
Peterson, Ingeborg, f. Tanberg, fm. Stockholm. Br. 1892 —
1901.
Peterson, P. 8., trädgårdsdirektor. Rosehill, Chicago, Illinois.
Ständig ledamot. Hedersledamot. Död 1903. 1885 (200),
97 (1,000).
Peyron, Ludvig, konsul. Stockholm. 1877.
Philipson, Amalia, f. Jaoobson, fru. Stockholm. 1901.
Philipson, Carl David, konsul. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1899. 1873 (200), 82 (500).
Piper, Claös Gustaf Fritz, grefve, bof stallmästare. Stockholm.
Död 1897. 1891.
v. Plåten, Carl, bruksegare. Stockholm. 1894 (300), 95 (400),
98 (200); Tiv. 1901—03 (600).
Bamstedt, Julia, f. Hsdggstrdm, fru. Stockholm. Br. 1892
—1901.
Begnell, Anders Fredrik, medicine doktor. Minas Geraes,
Gäldas, Brasilien. Död 1884. 1877.
Reinhold, Alma, f. Burmester, fru. Stockholm. Ständig
ledamot. Br. 1892 — 1901.
Beinhold, August, fahriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedersledamot 1889 (1,895: Ol), 91 (1,500).
Betzius, Magnus Gustaf, professor, och fru Anna Betnus,
f. Hierta. Stockholm. Ständiga ledamöter. Hedersledamöter.
1894.
Bosén, Karl Peter, literatör. Stockholm. Död 1900. 1884
(500), 85 (500), 93 (106), 94 (1,539: 42), 95 (350).
v. Bosen, Fredrik Thomas Carl, grefve, kammarherre. He-
denlunda, Vadsbro. Ständig ledamot. Br. 1892—1901.
v. Bosen, Beinhold Gustaf Edvard Moore, grefve, zytt-
mästare. Stockholm. 1893 (50), Tiv. 1901—03 (600).
Bundström, Sofia, f. Schwartz, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901.
1,000: —
1,000: —
1,000: —
1,477: 33
1,000: —
1,000: —
1,200: —
1«200: —
2,000: —
700: —
600: —
U600: —
1,000: —
700: —
1,000: —
3,396: 01
1,000: —
2,096: 42
l,000: —
660: —
1,000: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 85
BöhflS, Carl Vilhelm Ohrifltlan, konsul. Goteborg. Heders-
ledamot. Död 1900. 1892 (1,000), 93 (10,000). 11,000: —
Säger, John Edvard Magnus, hof stallmästare. Stockholm. Stän-
dig ledamot Hedereledamot. 1894. 1,000: —
Sandell, Clara, f . Ohlson, enkefru. Stockholm. Ständig ledamot.
1887 (100), 91 (60); Br. 92—1901 (1,000). 1,160: —
Soharp, Clara, I. Westman, fru. Stockholm. Hedersledamot.
Död 1902. Br. 1892 (1,000); 94 (100), 96 (100), 97 (100),
98 (200), 99 (100), 1900 (300), 1901 (100); genom testa-
mente af den 8 maj 1890, 1903 (10,000). 12,000: —
Soholander, Sven, herr. Stockholm. 1891. 860: —
Schumburg, Bobert, t. konsul. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000» —
von Sohvirerin, Mathilda Ohristina, f. HAgberg, grefvinna.
Hushy, Söderköping. Ständig ledamot. Hedersledamot. Död
1892. Br. 1892. 1,000: —
Selggren, Jonas, rektor. Gofle. Död 1896. 1882 (200), 84 (600). 700: —
Sellmann, Georg, disponent. Stockholm. 1897. 1,000: —
Settervall, Carl, grosshandlare. Stockhohn. Br. 1892—1901. 1,000: —
Sjögren, Anna, f. Nobel, fru. Nynäs: Br. 1892 — 1900. 800: —
Sjögren, ^jalmar, professor. Nynfis. Hedersledamot. 1891. 500: —
Sjöqvist, Johan, byggmfistare. Stockholm. Tiv. 1901 — 03. 600: —
Smith, Lars Olsson, grosshandlare. Stockholm. 1891. 1,500: —
Sprinohoms, Elisabet, f. Elfirtrand, enkefru, arfvlngar. Stock-
holm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Stridsberg, Ernst Viktor, ingeniör. Trollhättan. Br. 1892—99. 800: —
Strömer, Hjalmar, Hterator. Stockholm. Död 188C. 1880. 500: —
Strömman, Ester, f. Kempe, fru. Stockholm. 1894. 1,000: —
Sandberg, August, grosshandlare. Sundsvall. Död 1900. 1877. 500: —
Sundgren, Fredrik Conrad, f. d. upphördskommissarie. Stock-
holm. Död 1898. Genom tesUmente af den 19 nov. 1897.
1898. 18,111: 84
Sundström, Per, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892—93 (1,000);
Tiv. 1901—03 (600). 1,600: —
Sunnerdahl, Emil, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892—1901
(1,000); Tiv. 02 (200). 1,200: —
Svanström, Frans, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892—1901. 1»000: —
Söderlund, Carl Axel, ingeniör. Stockholm. Hedersledamot.
Br. 1892—96 (1,000); 96 (1,600), i strödda poster (131: 66),
98 (2,600). 5,181: 66
Söderström, Carl Christian, grosshandlare. Stockholm. 1882
(300), 83 (1,000). 1,800: —
Digitized by
Google
86
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET.
Sörman, Henrik, grosshandlare. Stockholm. Br. 1892 — 1901. 1,000: —
Tamm, Hugo, bruksegare. FåDO, Grillby. 1874 (100); Br. 92.
—1901 (1,000). UOO: —
Thiel, Ernst, bankdirektör. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Thorell, Edla, fröken. Stockholm. Ständig ledamot. 1891(100),
92 (100), 93 (10), 95 (50); Br. 92—1901 (1,000). 1,260: —
Thorell, Reinhold, auditor. Stockholm. Br. 1892—1902. 8O0: —
Unander, Fanny, f. Soharin, fru. Stockholm. Br. 1892—1901. 1,000: —
Wachtmeister, Axel Fredrik, grefve, öfverste-kamroarherre.
Stockholm. Död 1899. Br. 1892—99. 800: —
Wachtmeister, Axel Knut TroUe-, grefve, hofmarskalk. Trollc-
•Ljungby, Gualöf. Hedersledamot. 1892 (1,000), 93 (1,000). 2,0O0: —
Wachtmeister, Fredrik Claesson, grefve, generaldirektör. Stock-
holm. 1892—1901 (årligen 100 kr.). 1,000: —
Wahlund, Carl Vilhelm, professor. Uppsala. Ständig ledamot.
1892. 600: —
Walldén, Vilhelm, godsegare. Stockholm. Ständig ledamot.
Hedef*8ledamot. 1874 (150), 83 (400), 87 (1,000), 90 (1,600),
92 (200). 3,250: —
Wallenberg, Anna, f. von Sydow, fru. Stockholm. Heders-
ledamot. 1888 (500), 90 (1,000), 92 (200), 93 (100), 95
(100), 96 (100), 97 (600), 98 (350), 99 (350), 1900 (100),
02 (1,000), 03 (300); Br. 1892—1901 (1,000); Tiv. 01
—03 (600). 6,200: —
Wallenberg, Knut Agathon, bankdirektör. Stockholm. 1889
(1,000), 90 (260), 1901 (1,000), 02 (1,000). 8,250: —
Valley, August, grosshandlare. Stockholm. Död 1898. Br.
^ 1892—98 (700), 1901 utbet. af dödsboet (300). 1,000: —
Weber, Carl Adolf, bankir. Stockholm. 1902. 600: —
Weber, Mathilda, f. Weylandt, fru. Stockholm. Br. 1892 —
1901. 1,000: —
Weinberg, Christian Axel, häradshöfding, och fru Julia
Weinberg, f. Lennmark. Ständiga ledamöter. Stock-
holm. Tiv, 1901. 2,000: —
Weinberg, Margareta Qustava, f. Tömsten, enkefru. Stock-
holm. Hedersledamot. Död 1894. 1892 (1,000), 93 (1,000). 2,000: —
Weinberg, Olof David, grosshandlare. Stockholm. Ständig t
ledamot. Hedersledamot. Död 1884. 1874 (500), 82 (1,000),
84 (16,000). 16,500: —
Wicander, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot.
Död 1891. 1890. 1,000: —
Digitized by
Google
DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 87
Wijk, Caroline, f. Diokson, fru. Groteborg. Hedersledamot.
1879 (600), 90 (200), 96 (500). 1,200: —
Wijk, Olof^ grosehandlare. Göteborg. Ständig ledamot. Hedera-
ledamot. Död 1901. 1876 (600), 83 (500), 87 (500). 1,600: —
Wikström, Oarl, grosshandlare. Stockholm. Hederaledamot. 1897. 3,000: —
Wikström, Hulda, fröken. Stockholm. Hedersledamot. 1899
(1,000); Br. 92—1901 (1,000). 2,000: —
Wikström, Nils, grosshandlare. Sundsvall. Död 1883. 1877. 500: —
Wikströms, Per, grosshandlare, dödsbodelegare. Stockholm.
1882. 2,500: —
Wikström, Per Magnus, grosshandlare. Stockholm. Hedersle-
damot. 1893 (2,000), 97 (3,000). 5,000: —
Wikström, Sofi, f. Edlund, fru. Stockholm. Hedersledamot.
Br. 1892—1901. 1,000: —
Wrangel von Brehmer, Johan Wolmer, friherre, öfverste-kam-
marjtinkare. Hyby, Klågerup. Br. 1892—1901. 1,000: —
Vult von Steyem, Fredrik, direktör. Kaggeholm. Br. 1892—
1901. 1,000: —
Äkerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel, friherre, öfverste-
kammarjnnkare. Stockholm. Hedersledamot. Död 1900. 1898. 1,000: —
Åslund, Fredrik August, konsul. Sundsvall. 1877. 500: —
Allmänna konst- och industriutställningens i Stockholm
1897 lotteri. 1898 (45,260), 1900 (264,292: 31). 309,552:81
Allmänna konst- och industriutställningens i Stockholm
1897 förvaltoingsutskott. 1900 (4,000), 1901 (181: 76). 4,181: 76
Apotekarsooieteten. Stockholm. 1887 (500), 90 (500). 1,000: —
Norrlands gille. Stockholm. 1891. 1,500: —
Patriotiska sällskapet. Stockholm. 1891. 500: —
BikBskyttetäflingamas 1908 styrelse. Stockholm. 1903. 1,628: 55
Svenska turistföreningen. Stockholm. 1901. 1,000: —
Digitized by
Google
Testamentariska förordnanden
till förmån för Nordiska museet.
Thomsen, Anna, fröken. Köpenhamn. Ddd 1888. Genom muntligt för-
ordnande 1888: norskt allmogesmycke af silfver. Aflämnadt 1888.
Wallander, Josef Vilhelm, professor. Stockholm. Död 1888. Genom
testamente af den 4 ang. 1887: skisser i akvarell och olja med motiv
från Delsbo och Vingåkers socknar samt 3 delsbo- och 4 österåkersdräkter
m. m. Aflamnade 1888.
Elohhom, Christofér, biblioteksamannens. Stockholm. Död 1889. Genom
testamente af den 6 nov. 1889: hela den af honom hopbragta samlingen
af skråhandliogar, utgörande omkring 6,600 nummer. Äflåmnad 1890.
Hassell, Carl Johan, f. d. sekreterare. Stockholm. Död 1892. Genom
testamente af den 11 maj 1891: ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till
inköp af för museet passande föremål. Aflamnadt 1892.
Lamm, Qustaf Mauritz, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död 1892.
Genom testamente af den 13 febr. 1892: ett belopp af 10,000 kronor,
afsedt till ökande af museets »Allmänna fond». Aflamnadt 1892.
Fries, Carl Leonard August, kommendörkapten. Stockholm. Död 1892.
Genom testamente af den 12 dec. 1889: minnen från fregatten Eugenies
jordomsegling 1851 — 1853, m. m. Aflamnade 1893.
Flygare-Carlén, Emilie, fru. Stockholm. Död 1892. Grenom testamen-
tariskt förordnande af den 22 jan. 1890: den hedersgåfva, bestående af
författarinnans samtliga romaner, öfversatta till bÖhmiska språket, hvilken
hon år 1882 erhöll frän Prag, m. m. Aflämnad 1893.
Digitized by
Google
TB8TAMSKTARI8EÅ FÖRORDNANDEN. 89
Hellman, Mathilda, f. Johohn, eokefru. Uppsala. Dod 1893. Genom testa-
meDte af den 2 jan. 1888: ett belopp af 10,000 kronor. Äflåmnadt 1894.
Antell, Herman Frithiof, med. doktor. Paris. Ständig ledamot. Heders-
ledamot. Död 1893. Ctonom testamente af den 1 okt. 1891: ett belopp
af 100,000 kronor, afsedt att af museets styrelse »förvaltas som fond,
hyars räntor anvfindas till museets fromma». Aflfimnadt 1896. Ytterligare
utdelning p& grund af Antells testamente: 5,700 kronor, afl&mnado 1898,
och kr. 305: 83, aflämnade 1899.
Iiindholm» Johan August» f. d. postförvaltare. Stockholm. Död 1894.
Genom skriftligt förordnande: en större samling oljemålningar, akvareller
och pennteckningar, alla ätorgifvando byggnader, gator och gränder fr&n
det gamla Stockholm. Aflämnad 1895.
Tonelius, Johanna Gharlotta Iioviaa, fröken. Stockholm. Död 1894.
Genom testamente, dagt. i juni 1893: en samling porsUnsf öremål från
århundradets början m. m. AflSmnad 1895.
Sriohsson, Garl Anders, f. d. inspektor, Gharlottenlund.. Död 1894. Genom
testamente af den 10 jan. 1894: återstoden af hans förmögenhet, sedan
åtskilliga legat till andra personer utgått. Utdelningen i utrednings-
mannens konkurs — med 2,217 ^ å testamentsbeloppet kr. 17,863: lo —
kronor 387: 25, aflämnad 1897.
Adlersparre, Sophie» f. LeiJonhulVud» friherrinna. Stockholm. Död 1895.
Enligt muntligt förordnande: klagoskrift, sydd på väf, från 1805. Af-
lämnad 1895.
Benedioks, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Hedersledamot. Död
1895. Genom testamentariska förordnanden af den 11 dec. 1890 och den
5 juli 1893: ett belopp af 15,000 kronor, hraraf 5,000 kr. till museet
och 10,000 kronor till anläggningarna på Skansen. Aflämnadt 1895.
msbeth, Henriette Caroline, f. Owenins, fru. Simrishamn. Död 1895.
Genom testamente af den 16 maj 1890: ett rikt snidadt ekskåp. Af-
lämnadt 1897.
Sohwarts, Marie Sophie, f. Birath, fru. Stockholm. Död 1894. Enligt
muntligt förordnande: spegel med bord i kejsarstil. Aflämnad 1896.
Cmsenstolpe, Charlotta, fröken. Stockholm. Död 1896. Genom testa-
mente af den 16 okt. 1893: chiffonier, bokskåp m. ni. samt en samling
famUjeporträtt och föremål, som tillhört M. J. Crusenstolpe och Emilie
Flygare-Carlén. Afläronade 1897.
Londioer, Gtoorge, grosshandlare. Stockholm. Död 1897. Genom testa-
mente af den 18 april 1896: skrifschatull af mahogny, ett dussin dnmast-
serveter, tillverkade i Linköping på 1780-talet, reffelbössa, som tillhört
hertig Fredrik Adolf af Östergötland, m. m. Aflämnade 1897.
Digitized by
Google
90 TE6TAMENTARISEA FÖRORDNANDEN.
Blaokstadios, Johan Zaoharias, historiera&lare. Stockholm. Död 1898.
Genom muntligt förordnande: en af konstnären utförd större tafia, »Biskop
Sigfrid döper hedningarna i Götaland». Aflämnad 1898.
Sundgren, Fredrik Conrad, f. d. uppbördskommiBsarie. Stockholm. Död
1898. Genom testamente af den 19 nov. 1897: en åttondedel af öfrcr-
skottct af hans förmögenhet, sedan en del legat till enskilde och allmäDna
inrättningar utgått. Beloppet, 13,111 kronor 84 Öro, aflämnadt 1898.
Malmström, Johan August, professor, historiemålare. Hedersledamot.
Stockholm. DÖd 1901. Genom testamente af den 8 mars 1897: studier
i olja och akvarell, teckningar på lösa blod eller i album framställande
byggnader, klädedräkter, folktyper m. m. från Sverge, Norge och Finland,
som kunna bidraga till kännedomen om folkets ståndpunkt i af seende i
konstindustri och karakteristik ra. m.; gamla all mogeväf nåder från Skåne,
Bleking och Västergötland; fornnordiska dräkter samt en del vapen m. m.,
som kunna vara till nytta vid fester å Skansen.. Aflämnade 1902.
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot Död 1899. Geoom
muntligt förordnande: en samling föremål, hvilka tillhört Carl von Linné,
m. m. Aflämnad 1899.
Casparsson, Carl Edvard, kapten. Uppsala. Död 1899. Genom testamente
af den 16 okt. 1897: ett belopp af 10,000 kronor. Aflämnadt 1899.
Gartz, ClaeSf bokauktionskommissarie. Stockholm. Död 1899. Genom tesU-
roente af den 21 sept. 1899: ljuskandelaber af silfver. Aflämnad 1900.
Lehnberg, Gustaf Conrad, f. d. handelsbokhållare. Stockholm. Död 1900.
Genom testamente af den 5 febr. 1899: lusthus från trädgården till huset
nr 30 Bellmansgatan i Stockholm. Aflänmadt 1901.
Ekman, Vilhelm Ferdinand, bankkassor. Uppsala. Ständig ledamot Död
1900. Genom testamente af den 18 sept. 1899: 10,000 kronor till Nor
diska mnseetB byggnadsfond. Aflämnade 1901.
Sander, Nils Fredrik, kansliråd. Stockholm. Död 1900. Genom testamente
af den 17 maj 1898: en Bamling laveringar, blyertsteckningar och målningar
af framstående konstnärer, utförda för illustrationerna till Sanders öfversätt-
ning af Eddan; guldmedalj m. fl. minnen af gif våren. Aflämnade 1900.
Segersteen, Erik Hjalmar, bibliotekarie, Linköping. Död 1901. Genom
teatanicnte af deo 2 maj 1900: 7 stycken större och mindre 8ilf?er-
spännen, under 1600- och 1700-talen använda som prydnader å skor och
knäbyxor. Aflämnade 1901.
BlomquiBt, Zephyrinus, f. d. kronofogde, Stockholm. Död 1902. Geoom
testamente af den 28 dec. 1901: en större mortel med stöt af malm, dat.
1488. Aflämnad 1902.
Lindberg, Ida Betty Malvina, fröken, Stockholm. Död 1901. Genom testa-
mente af den 3 april 1886: glaspokal med etsade initialer samt ett
Digitized by
Google
TBSTAMENTARISKA FÖRORDNANDEN. 91
par daterade, af testators mor utförda handarbeten från 1800-talets början.
Af lämnade 1902.
IiUndixiy Carl Fredrik Oskar, boktryckerifaktor, Stockholm. Död 1902. Enligt
muntligt förordnande: eu ljuskrona och ett par tväarmade ljusstakar af
mässing, förgyld spegel i gustaviansk stil, åtskilliga keramiska föremål
frän olika tider samt en mindre samling mynt och medaljer m. m. Af-
lämnade 1902.
Lindgren, Olivia Constance, fröken, Stockholm. Död 1902. Genom testa-
mente af den 28 juli 1894: fullständig möbeluppsättning till ett rum
från 1850 — 1860-talet m. m. Möbelbeklädnadcn jämte flere tailor sydd af
eller utförd efter anordning af testator och prisbelönt vid utställningar i
Paris och London. Aflämnad 1903.
Arsenius, Johan Gtoorg, öfverstelöjtnant, genremälare, Uppsala. Död 1903.
Genom testamentariskt förordnande af den 3 juni 1900: en större samling
urklipp ur konstnärens skissböcker. Aflämnad 1903.
Scharp, Clara, f. Westman, fru. Stockholm. HedersledamoU Död 1902.
Genom testamente af den 8 maj 1890: ett belopp af 10,000 kronor.
Aflämnadt 1903.
Digitized by
Google
Personer, som under år 1903 lämnat
gåfvor till Nordiska museet.
!•
/ denna af delning upptagas endast namnen på de personer, hvUka under dtt
nämda året lämnat mera märkliga gåfvor till museets särskilda samlingar,
jämte kort angifvande af själfva gåfvan. öfriga gifvare upptagas i
nästa afdelning (2).
Till allmogeaf delningen:
Berg, (?., landtbrukare, Särna: brudlifstycke frän Särna socken, Dalarna.
Bottiger, J., hofintendent, Stockholm: finn täcke frän Bohuslän, dat. 1772. Se sid. 14.
Eriksson, H., herr, Holan, Särna: ett par stöflar med skaft af ludet hästskinn. >16n-
stöflar», frän Särna socken, Dalarna m. m.
Eriksson, Tors Erik, hemmansegare, Yästanä, Ofyanmyra: en s. k. orsaplog frän Boda
socken, Dalarna.
Ersdotter, Mill Erk Karin, hustru, V. Årnäs, Lima: tvä »hernhättor» frän Lima socken.
Dalarna m. m.
Ersdotter, Nygårds Kerstin, hustru. Norrboda, Ore: bänkdyna i flamsk väfnad från Ore
socken, Dalarna.
Ersson, Ollars And., riksdagsman, Ofvanmyra: tvänne plogar, af hyilka en s. k. orsaplog
m. m. frän Boda socken, Dalarna.
Hedberg, J., hemmansegare, Hädanberg, Anundsjö: tvä par folktrygor (se sid. 22), ett
par skidor samt en snöplogklubba frän Anundsjö socken, Ångermanland.
Hellberg, H., f. Engström, fru, Sala: skämtkrus af lergods frän Sala (se sid. 17), m. m.
Jansson, B., fröken, Källan, Transtrand: »hemhätta> och hängband, >stöbb>. från
Transtrands socken, Dalarna.
Jonsson, Ingels Lisbet, hustru, Ofvanmyra: >knitningshatt> frän Boda socken, Dalarna
Larsson, G., fru, Åsen, Transtrand: >hemhätta> frän Transtrands socken. Dalarna.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅR 1903 LÄMNAT GÅFVOR. 93
iuirsaon, Knut Lars, fj&rdingsman, Elfdalsäsen: budkafle, som tillhört Åsens by i Elf-
dalens socken, Dalarna.
Undström, A. M,, artist, Engelsberg: ett par skidor från Yallbo i Unders&kers socken,
Jämtland.
åtatt98on, PåckoB Matts, hemmansegare, Bingsjö: halskrage och ett par ftrmkragar m.
m. frän Bingsjö kapellförsamling, Dalarna.
Modin, £., pastor, Ytterhogdal: modell till älggiller från Ytterhogdals socken, Helsing-
land, och en takhängfägel af trä från Ångersjö kapellförsamling i samma landskap.
Olsson, Clas Anders, hemmansegare, NittsjÖ, Rättvik: en samling kyarnstlckor från
Rättyiks socken, Dalarna.
Olsson, P., kronojägare, Lima: skåphylla m. m. från Lima socken, Dalarna.
Oisson, Smeds Lars, riksdagsman. Åsen, Elfdalsäsen: ätteklnbba med årtalen 1699 och
1731 från Elfdalens socken, Dalarna.
Persson, Boris Per, nämdeman, Ynggärde, Lima: ett par »tragor» och en matskål från
Lima socken. Dalarna.
Ström, £., fröken, Transtrand: kyinnohnfyndbonad, >hyit hatt>, från Transtrands socken.
Dalarna.
Truedsson, O,, handlande, Sknmp: kyinnotröja af skinn, lif stycke samt ett par skinn-
byxor från Glemminge socken, Ingelstads härad, Skåne.
Till grönländska af delningen:
Muller, R., kolonibestyrer, Köpenhamn: en samling eskimåiska hnsgeråd och redskap.
Till handtverks- och skråaf delningen:
Dehn, A., hofrättsnotarie, Kristianstad: låda, dat. 1685, sparbössa, dat. 1751, schaffer-
holz samt handlingar, som tillhört skräddargesällerna i Kristianstad.
Hågg, S. A,, skomakarmästare, Uppsala: låda, handskrifter, böcker m. m., som tillhört
skomakarmästama i Uppsala.
Lindström, C, grosshandlare, Kopparberg: handlingar rörande skomakar- och skräddar-
skrået i Arboga m. m.
Palmer, C. F., målarmästare, Stockholm: handlingar rörande skomakarskrået i Stock-
holm.
Santesson, B. F., tenng;.jutare, Stockholm: handlingar rörande tenngjatare i Stockholm.
Till af delningen för minnen från det gamla Stockholm:
Blomdahl, A. och L, byggmästare, Stockholm: yindskupomfattning af järnplåt frän huset
nr 15 Vollmar Yxknllsgatan.
Eriksson, G., byggnads! ngeniör, Stockholm: portklapp frän hnsct nr 11 Sibyllegatan.
Digitized by
Google
94 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1903 LIMNAT GÅFYOR.
Till af delningen för vapen och krigsväsende:
Nya aktiebolaget Atfas, Stockholm : utmstniiigs- och aniformBpersedlar f5r dragon under
Karl XIV Johans och Oskar I:s tid m. m.
WidforsB, M., handlande, Stockholm: hvarjehanda äldre atensilicr f8r jägare; ammani-
tionsprof m. m.
Till den kyrkliga afdelningen:
£r88on. A., bergsman, Ö. Bom, Ställdalen: grafhäll, dat. 1712, frän Ljnsnarsbergs socken.
Västmanland.
Till afdelningen för de högre stÅnden:
Aktiebolaget Gustafsbergs intressenter genom disponenten W, Ode/berg: delar af tri
innantak och en del stenornament frän 1600-talet.
Aktiebolaget Mordiska kompaniet, Stockholm: tvä mindre kabinettskäp frän 1600-ialet
samt ett sidentäcke frän 1700-talets senare del m. m.
Genom Almquist, V., bjrächef, Djursholm: delar af rnmsinredning frän 1700-taIet, en
kakelugn samt delar af en sädan frän egendomen Hanstavik i Södermanland.
Blomdahl, A, och /., byggmästare, Stockholm: tvä kakelugnar m. m. frän huset nr Vo
Vollmar YxkuUsgatan.
Bonde, G., grefve, Hesselby, Spänga: kakel från egendomen Hesselby i Uppland, 1600-
talets midt. Se sid. 41.
Cederström, R,, intendent för Kungl. Lifrustkammaren, Stockholm: 2 tallrikar till-
hörande för Rosersberg afsedd scrris frän ISOO-talets början.
Eriksson, G., byggnadsingeniör, Stockholm: kakelugn m. m. frän huset nr 11 Sibyllegatan.
Fredriksson, A. Ch., fröken, Stockholm: puddingform från Rörstrand, guitarr, lykta m. m.
Grafström, T., t. Boklund, fru, Stockholm: modell till en bärstol frän 1700-talets midt.
Hammarstedt, M. £., amanuens, Stockholm : två sofkuddar af sämskskinn från 1700-taiet.
fyra tobakspipor m. m.
Hazelius, G., intendent, Stockholm: möbel, bestående af soffa och fyra stolar, frän
midten af 1800-talet. Har tillhört doktor Artur Hazelius.
MIdestrand, M„ disponent, Stockholm: tapeter, målade på väf, imiterande tapisseri-
väfnad, från en numera rifven byggnad ä bryggeriaktiebolaget St Eriks tomt.
Kungsholmstorg nr 1, IGOO-talets slut.
Högberg, O., fru, Stockholm : tvä sidenlif från 1700-talets senare del, en klädning från
1810-talet, on svart frack från 1840-talet m. m.
K. Husgerådskammaren : en samling äldre linnelakan och duktyg.
Johaneson, G., byggmästare, Stockholm: två kakelugnar frän' huset nr 77 Drottning-
gatan, senare hälften af 1700-talet.
Lindgren, O, C, fröken, Stockholm, genom testamentariskt förordnande: fallständig
möbel uppsättning till ett rum från 1850— 60-talet. (Se sid. 33).
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER ÅR 1903 LÄMNAT OÅFVOR. 95
Undståhl å Törnqvist byggmästare, Stockholm: del af ett stncktak frän huset nr 29
Drottninggatan, 1600-talet.
ifeuHing, A,, löjtnant, Kalmar: fyra dörröfverstycken frän Kalmar, 1700-talets siat.
ifeurftnga, M., fm, arf lingar, Kalmar: kakelagn frän 1700-talet8 senare hälft samt
tapeter frän 18dO-talet, alt frän Kalmar.
åfichae/s8on, K., bruksegare, Stockholm: tvä slädar, af hvilka en täcksläde frän början
af 1800-talet.
KilsBon de Casa M/randa, K., grefvinna, Paris: knif och gaffel med skaft af elfenben,
i etui, sign. och dat. P. C. H. 1705.
Kya aktiebofaget Atfas, Stockholm: hällar till järnugnar, kakel frän kakelfabriken Tid
Ulfsonda, fragment af stenornament. Se sid. 41 o. 43.
Pettersson, F., ingeniör, Stockholm: stacktak, tre takrosetter samt delar af ett mäladt
trätak frän en numera rifven byggnad ä bryggeriaktiebolaget St Eriks tomt,
Kungsholmstorg 1.
RissUr, J„ med. dr, Stockholm: täcke af gult siden, broderadt, frän 1700-talet.
Österiind, £., grosshandlare, Stockholm: snusdosa af silfver frän 1783.
Österlund å Andersson, firma, Stockholm: fem kakelugnar samt tre fält till dörröfver-
stycken frän huset nr 4 Stora Nygatan.
Östlihn, L, byggmästare, samt Forssell, D. och R„ körsnärer, Stockholm : kakelugn frän
Tärdshuset Gröna Jägaren, 25 St Paulsgatan, 1700-talet8 midt.
Till den historiska af delningen:
Arsenius, J. G., öfverstelöjtnant, genremälare, Uppsala, genom testarn, förordnande:
en större samling (218 st.) urklipp nr konstnärens skissböcker.
Brandts, P., kammarfru, dödsbcdelegare, Stockholm: näsduk af batist med broderi, som
tillhört drottning LoTisa.
Lang, C. J,, mr, Boston: glasmälning med porträtt af doktor Artur Uazelius.
Till bibliotek och arkiv:
Äf gåfvor från utländska samfund uj>ptaga8 här endast några särskildt an-
märkningsvärda. Se for öfrigt förteckningen öfyer museer och vetenskapliga
samfund, med hvilka Nordiska museet står i förbindelse^ sid, 111 o. f.
Bottiger, J., hofintendent, Stockholm: en större samling böcker och planschTcrk om-
fattande arbeten i olika grenar af konstindustri, m. m. Se sid. 46.
Germanisches Nationalmuseum, Ntlrnberg: Hampe, Th., Das Gcrmanische Nationalmuseum
Ton 1852 bis 1902. Festschrift. Leipzig 1902.
Kalmberg, J., fröken, Stockholm: en stor samling STcnska autografer.
KungL eklesiastikdepartementet: Baltzer, L., Hällristningar i Bohuslän, h. 2, 3, (ny ser.);
STenska konstminnen frän medeltiden och renässansen, h. 8; Samlingar utg. af
STcnska fomskriftsällskapet, h. 121, 122 och 124; Nyare bidrag till kännedom om
de svenska landsmålen, h. 72—77, 79, 80.
Linderoth, J, G, urfabrikör, Stockholm: 3G st. fotografier från urutstäUningen i Stock-
holm 1903.
Digitized by
Google
96
PBRSONBB, SOM UNDER ÅR 1903 LIMNAT QÅFVOR.
Nyl&nduka afdefningen ¥id K, A/exanderunmnitet^t / Fm/and: Nyland. Samlingar ntg.
af Nyländaka afdelningen. 1-6. Helsiogfora 1884—1900. *
Ottergren, F., kamrer, Stockholm: skisser till af snickarmästaren J. J. Ottergren (f.
1823, d. 1901) utfdrda möbler eller detaljer af dylika, m. m.
Hudholm, «/., kakelfabrikör, Norrköping: en samling blad med stick af kakelugnar frän
1830-60-talen.
VBrein fur Geschichte und Ålteriumskunde, Frankfart am Main : Festschrift znr Feier des
25-jft1irigen Bestehens des Siftdt. Historischen Mnaenms in Frankfurt a MtiiL
Frankfurt a. M. 1903.
För öfrigt hafva under år 1903 gåfvor lämnats till Nordiska
museet af ytterligare följande personer:
^dlercreutz, 2>,, f. v. Knoi-ringj fru.
Stockholm.
Älyhr, A., fru. Stockholm.
Ämbrosiani, Ä, fil. lic. Stockholm.
ÄJideredotter, Ärf Anna, hustru. Arfvet,
Ore.
Andersdotter, Kusolies Kerstin. Kärfs-
åsen, Ofvanmyra.
Änder ssofif A., herr. Eskilstuna.
Andersson, Anders, f. d. nämdeman. Kyr-
kobyn, Hjulsjö.
Andersson, Anders, stenhuggare. Silfver-
berg, Ofvanmyra.
Andersson, Brittas Anders, hemmansegare.
Västanberg, Bjursås.
Andersson, C., f. Fousette, fru. Hofberga,
Ransta.
Andersson j Gifvas Anders, hemmansegare.
Östbjörka, Rättvik. ..
Andersson, H., herr. Östra Löa, Rällsä.
Andersson, Hising Erik. Näset, Bjursäs.
Andersson, Ingels Anders, hemmansegare.
Ofvanmyra.
Afidersson, J., vaktmästare. Stockholm.
Andersson, J. 0., åkare. Stockholm.
Andersson, Jönslars Kerstin. Kärfsåsen,
Ofvanmyra.
Andersson, Kus Anders. Osmundsberg,
Ofvanmyra.
Andersson, Lars Anders, hemmansegare.
Osmundsberg, Ofvanmyra.
Andersson, Lars Erik, herr. Ufberget.
SannanBJö.
Andersson, Liss Hans. Västanä, Ofvan-
myra.
Andersson, Sans Erik, hemmansegare. Sol-
berga, Ofvanmyra.
Angelin, C, t. d. sekreterare. Stockholm.
Arne, T. A., amanuens. Stockholm.
Arsenius, F., ingeniör. Stockholm.
Arsenius, J., artist. Stockholm.
Jtfarck, C. A., kassör. Stockholm.
Barvander, S^, fröken. Södertälje.
Behm, A., amanuens. Stockholm.
Bensow, J., f. Engström, fru. Stockholm.
Berg, E., fröken. Stockholm.
Berglund, A., fröken. Stockholm.
Björklund, V., kommunalordförande. Snå-
ret, Ramsberg.
Bhmqmst, M., handlande. Lindhem, Solf-
vesta.
Borgenstam, E., apotekare. Skara.
Brieskorn, A., fröken. Stockholm.
Byström, O., professor. Stockholm.
tyarlson, F., kamrer. Stockholm.
Carlson, M., f. Bredberg, fru. Stockhohn.
Cavallin, A., fröken. Stockholm.
Cederblad, Ch., fru. Stockholm.
Cimmerdahl, G., f. GryUenspetz, fm
Stockholm.
Genom Clason, L G., professor. Stockholm.
DaJdberg, E. M., herr. Stockholm.
Danielsson, S., fru. Rafväla, SaanaDsjö.
Dy ring, M., herr. Serarp, Näshdt
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER 1r 1903 LIMNAT GÅFVOR.
97
Edlund, H.y fröken. Stockholm.
Ekelund, A., haradehöfding. Stockholm.
Enander, H., fra. Hallsby, Jörlanda.
Engelbreehtson, E., dekoratör. Stockholm.
Engellau, J., gros^andlare. Stockholm.
Enhörning, Th.<, proetinna. Kopparberg.
Ericsson, E., veterinår. Motala.
Erikson, H., fru. Kopparberg.
Erikson, Tors Erik, snickare. Stockholm.
Eriksson, Er., bergsman. Viken, Koppar-
berg.
Eriksson^ Nisnis Anders. Norrboda, Ore.
Ersdotter, Hampus Kerstin. Sörbpda, Ore.
Ersdotter, Lispa Karin, hnstra. Ö. Ärnas,
Lima.
Ersdotter, M. Långtjären, Sörajön.
Erssons, Skräddar-Anders, enka. STedje-
land, Bjnraäs.
Ersaon, Arf Erik. Arfvet, Ore.
Ersson, Erikmatts EHk, hemmansegare.
Hagen, Bjnrsås.
Ersson, Érikmatts Erik, hemmansegare.
Räxbo, Rjursås.
Ersson, Måses Greta, enka. Yästanberg,
Bjursäfl.
Ersson, Pell Hans, hemmansegare. Sol-
berga, Ofvanmyra.
Ersson, P., herr. Stora.
Ersson, Unger Johan. Sörboda, Ore.
Faklstedt, V., maskOr. Stockholm.
Fredriksson, K, herr. Klotgården, Bftngbro.
Frisch, E., frn. Stockholm.
Frithiof, J.y kommnnalordförande. St
Olof.
^eijer, N., fröken. Salby, Mariefred.
Granat, O., skrftddare. Finnbacka, R&tt-
vik.
Gröning, Anders. Skarpsveden, Bjorsäs.
Grröning, O., hemmansegare. Skarpsveden,
Binrsås.
Guldbransson, O., riksdagsman. N. Smte-
rad, Charlottenberg.
JjLagherg, Louise, amannens. Stockholm.
Haaman, H., fröken. Stockholm.
Hallberg, E. A., handlande. Stockholm.
Hammare, H, t. d. soldat. YistanA,
Ofvanmyra.
Hansdotter, Daniels Kerstin, hastm.
Bingsjö.
Hansaotter, Kusolles Lisbet. Kärfs&sen,
Ofvanmyra.
Hansdotter, Päckos Lisbet. Bingsjö.
Hansdotter, Svarfvar Karin, hnstrja.
Snnnanhed, Ore.
Hansson, Back Jon, hemmansegare. Back-
gården, Särna.
Hansson, Bränd Hans, hemmansegare.
Sörskog, Bjnrsås.
Hansson, Lax Karin, enka. Yästanberg,
Bjnrsås.
Hansson, Maria. Mårtsbo, Bjnrsås.
Hansson, Nisnis Anders, hemmansegare.
Norrboda, Ore.
Hansson, Norgårds Anders. Finnbacka,
R&ttvik.
Hansson, Nygårds Erik. Norrboda, Ore.
Hansson, ]\ygårds Jon, hemmansegare.
Boda kyrkoby.
Hansson, Sjöns Hans, hemmansegare.
Osmnndsberg, Ofvanmyra.
Hazelius, A., fröken. Stockholm.
Hazeliua, M., t. Gahn, fm. Stockholm.
Hedman, J., enkefm. Räfvåla, Sonnansjö.
Hellberg, H, t. Enaström, fru. Sala.
Husberg, Lea och Éachel. Stockholm.
Hagaström, C, med. doktor. Stockholm.
Hallberg, L., tn. Råfvåla, Snnnansjö.
Isaksson, Bagg Olof, hemmansegare. Ha-
gen, Bjnrsås.
Ivarsson, M., håradsdomare. ROrane, Östad.
tfacobson. A., t. Wahlgren, fru. Stock-
holm.
Jahrl, J., herr. Stockholm.
Janse, O., fil. doktor. Stockholm.
Jansson, Axel A., bergsman. BredsjÖ-
båcken, Rällså.
Jansson^ A.y fm. Stockholm.
Jansson, J., hastrn. Orrnäset, Snnnansjö.
Jansson, J., fabrikör. Stockholm.
Jansson, P., fjärdingsman. Snnnansjö.
Jansson, 8., hnstra. Snnnansjö.
Johansson, A., d, y.y herr. Backa, Odens-
berg.
Johansson, L., hårad skrifvare. Uppsala.
Jonsdotter, Tors Brita. Våstanå, Ofvan-
myra.
Jonsson, Finn Jon, hemmansegare. Silf-
verberg, Ofvanmyra.
Jonsson, Nilses Jan^ hemmansegare. Finn-
backa, Rättvik.
Jonsson, Pers Erik, hemmansegare. Sol-
berga, Ofvanmyra.
Jonsson, Sparf Anders, hemmansegare.
Ofvanmyra.
JtLarlberg, S., t. Mömer, fra. Stjernfors,
Kopparlierg.
Kjellberg, T., t. Eå^ren, frn. Stockholm.
Kjellin, E., t. ThaUn, fm. Stockholm.
Kjellin, K, artist. Stockholm.
Kullberg, J., handlande. Snnnansjö.
7
Digitized by
Google
98
PERSONER, SOM UNDER 1r 1903 LIMNAT gAfVOR.
Jjanglet, F., ingenidr. Stockholm. .,
LarsdotteTj Lispa Karin^ hustru. Ö. Är-
näs, Lima.
Larasofiy If., herr. Bdket, St Olof.
Lind af Hagehy^ C, f. Eriander, fru.
Stockholm.
Lindbom, Sirij fröken. Stockholm.
Lindqvist, (r., källarmästare. Stockholm.
Lindsteinj Ä., vaktmästare. Stockholm.
Lundberg, F., fil. dr. Strängnäs.
Lundqvist, C. B., veterinär. Stockholm.
Lundström, A., hemmansegare. Faringe.
JUagnusson, B., arbetare. Stockholm.
Malm, M. Kyrkobyn, Hjulsjö.
Mattsson, Skägg Olof, hemmansegare.
Yästanä, Ofvanmyra.
Melander, S. E., lektor. Växjö.
Montelius, O., professor. Stockholm.
Morén, L. E., skomakare. Bäfväla, Sun-
nansjö.
Mömers, H. Ä, grefve, dödsbodelegare.
Stjernfors, Kopparberg.
Nelson, C. G. A., folkskolelärare. Stock-
holm.
Nilsson, G., landtbrnkare. Gic^nhult.
Norberg, D., herr. Russboda, Sunnansjö.
Norberg, K. G. F., herr. Nora.
Nyman, O., herr. Gärdsvoden, Sunnansjö.
yJlofsson, P., kommunalordförande, öst-
gärde, Yemdalen.
Olsson, A. G., kapten. Helsingborg.
Olsson, Arf Anders, hemmansegare. Än-
deräsen, Ofvanmyra.
Olsson, C., hemmansegare. Berg, Uck-
lum.
Olsson, Grop Erik, Västanä, Ofvan-
myra.
Olsson, Knutas Olof, hemmansegare. Lis-
selskog, Rättvik.
Olsson, Kropp Anders, snickare. Silfver-
berg, Ofvanmyra.
Olsson, Larsots Anders, hemmansegare.
Änderåsen, Ofvanmyra.
Olsson, Lassas Olof, hemmansegare. Sätra,
Rättvik.
Olsson, Långsvens Anders, hemmansegare.
Änderåsen, Ofvanmyra.
Olsson, Mäss Anders, hemmansegare. Öst-
björka, Rättvik.
Olsson, M., åbo. Bonderam N:o 4, Fågel-
tofta.
Olsson, P., hemmansegare. Hädanberg,
Anundsjö.
Olsson, Fcll Jonas, Solberga, Ofvanmyra.
Olsson, Vål Olof, hemmansegare. Yästanä,
Ofvanmyra.
JLalm, C. U., herr, Stockholm.
Persdotter, Snickar Anna^ enka. Västan-
berg, Bjursäs.
Persson, Bryggar Hans, hemmansegare.
Sörskog, Bjursäs.
Persson, D., herr. Resta, Ramsbeig.
Persson, E., bergsman. Ställbeig.
Persson, K,, fröken. Ynggärde, Lima.
Perssan, P, herr. Grytänge, Sunnansjö.
Persson, Svänsk Olof, hemmansegare.
Born, Rättvik.
Petterson, D., bergsman. Räfväla, Sun-
nansjö.
Pettersson, F., fm. Räfväla, Sunnansjö.
v. \Jvanten, A., t. Omberg, fru. Stock-
holm.
Jtamström, A., herr. Södertälje.
Behn, H., jordbrukare. Sörboda, Dre.
Bolfsson, Back Elias, hemmansegare.
Backegärden, Säma.
Boosval, A., redaktör. Stockholm.
Boosval, J., fil. doktor. Stockholm.
Bosengren, E., ingenlör. Stockholm.
Bosetuind, E., direktör. ^ Stockholm.
Buden, A,, handlande. Östan vik, Ore.
^alin. B., intendent. Stockholm.
Salin, Berta. Stockholm.
Samzelius, R., jägmästare. Nederkaliké.
Schalen, C. A., protokollsekreterare. Stock-
holm.
Schalen, 7., kanslir&d. Stockholm.
Schedin, A., sämskmakare. Sörskog,
Bjursäs.
SchUrer von Waldheim, V., godsegare.
Mellingeholm, Norrtälje.
Segerstedt, T. K., teol. kand. Uppsala.
Sjöberg, B., J. och Z., fröknar. Stockholm.
Skoglund, Algot. Skarpsveden, Bjursäs.
Skoglund, M., fru. Skarpsveden, Bjursås.
Skoglund, Buth, Skarpsveden, Bjursås.
Svenson, A., inspektor. Sunnansjö.
Svensson, A., herr. Stockholm.
Söderberg, H., hemmansegare. Sörboda,
Ore.
J-illberg, Hj., kamrer. Stockholm.
Tömebladh, M., f. Siljeström, fru. Stock-
holm.
fJnge, A. C, apotekare. Ljungby.
TJnman, J., grosshandlare. Stockholm.
Upmark, E., t. Kindstrand, fru. Stock-
holm.
Upmark, G. fil. doktor. Stockholm.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER Ar 1903 LÄMNAT GÅFVOR.
99
Upmarky J., godsegare. Hammar, TuDg- 1
eUta. I
Upstr&m, A. E. F., håradshöfding. Stock-
nolm. I
Genom v, Vegesack, JB., Öfveratelöjtnant.
Stockholm.
Weinbergy B. J.., herr. Honnesta, Stig-
tomta.
Genom Wennersten, O. F., fil. lic.
Uppsala.
Vessént L. Af., gårdsegare. Nyköping.
Weatlundj S., herr. Selånger & Eyarsfttt,
Sundsvall.
Vistrand f JS7., f. Hultmany fru. Skirö.
^ickermariy i., fröken. Stockholm.
••
^stensaon^ P., herr. Säma.
Genom Österherg, B. Ä.y första tillsynings-
,man vid hälsopolisen. Stockholm.
[sterlöf. A., hofrättsfiskal. Stockholm.
österman, T., nämdeman. Hysingsvik,
Grofsta.
Oströmt J. O., herr. Stockholm.
a
Fröléen & komp. Stockholm. ' genom kyrkoherden K. A. Eklund,
KistnerSy M., f. Ljungberg, fra, dödsbo. Stockholm.
Stockholm. i Norra Smålands fornminnesförening.
Kun^l. vetenskapsakademien. Stockholm. Jönköpnig.
Marta församlings fattigvårdstyrelse Scholander, Sven, fotograflaflPfir. Stockholm.
I Styrelsen öfver Stockholms gasverk.
K jos, O., herr. Eristiania.
Thiis, J., fil. doktor. Trondhjem.
Aktieselskabet Odense Oliemölles og Carl
Fetersens Fabriker. Odense.
Josephsen, N., justitieräd. Mariendal,
FiiBderiksberg.
Nutzhom, H., folkhögskoleföreständare.
Askov, Veien.
Pöhl, H., folkskolelärare. Nnckö.
Götze, A., doktor. Berlin. I Lämmle, 5., antikvitetshandlare. Miincben.
Helbing, H., konsthandlare. Mänchen. |
Rutot, A., herr. Brnxelles.
Hogner, B., med. dr. Boston. I American Museum of natural history.
The University of Montana. Montana, I New York.
Wisc. I
Digitized by
Google
100 PBRSONER, SOM UNDBR ÅR 1903 LÄMNAT GÅFVOB.
3.
I denna af delning upptagas endast de personers namn^ hvilka under tlet nåmda
året lämnat mera märkliga gäfvor till museets anläggningar på Skansen,
jämte kort angifvande af själfva gåfvan. öfriga gifvare upptagas i
nästa afdelning (é).
Till djuraf delningen:
Adamsson, G., gosse, Stockholm: 1 grOngöling.
Ebshind, A,, kronofogde, HernOsand; 2 lapphundar.
Flach, S. Stxtenson, kammarherre, Svensksand, ÅsTlttinge: 1 akåggdopping.
Oer/ach, H„ ingeniOr, Yarberg: 1 iller.
Hsrzog, P., generalkonsnl, Stockholm: 2 svanar.
Håkansson, S., stationainspektor, Kirnna: 1 fjftUvråk.
Jacobson, A., anderlOjtnant, Landskrona: 1 rörhOna.
Johansson, I., studerande, Mälsåker: 1 rÖrhOna.
Johansson, ¥., herr, Stockholm: 2 pilgrimsfalkar.
Karström, G. V., vaktmästare, Stockholm: 1 bivråk.
Kuge/berg, Fr., dr, Svarta: 3 tornfalkar.
KåhJer, L, herr, Sorunda: 3 pilgrimffklkar.
Lettström, Juha, fru, Stockholm: 1 lapphund.
Uedberg, G,, löjtnant, Ållskog, Högestad: 3 svin af gammal skånsk landtras.
Lindberg, L, grosshandlare, Stockholm: 2 blvråkar.
Lindgren, A„ herr, Östersund: 1 härmelin.
Mattsson, M., landtbmkare, Arholma: 1 vikaresäl.
Mu/ier, R., t. d. kolonibestyrer, Köpenhamn: 3 eskimähundar.
Samzelius, H., jägmästare, Gellivare: 14 fjäll åmlar.
Men^ P. B„ friherre, Ekolaund: 1 svan.
Solberg, P., grosshandlare, Östersund: 1 slaguggla.
Stenberg, C, jägmästare, Hednoret: 1 pilgrimsfalk, 2 dufhökar.
Till växtaf delningen:
Cederström, £., frih., K rusenberg: 12 ekar.
Srenssons fröhandel, Stockholm: 850 lökar.
Tjäders fröhandel, Stockholm: köksväxtfrö för 50 kr.
Till anläggningarna i öfrigt:
Kempe, B., grosshandlare, Stockholm: 1 jättegryta.
Digitized by
Google
PBRSONEB, SOM UNDER ÅB 1903 LÄMNAT gAfVOR. 101
Till underhåll:
Steninge gård, MånU: 2 sftckar ogräsfrO.
4.
För öfrigt hafva under år 1903 gåfvor lämnats till museets
anläggningar på Skansen af ytterligare följande personer:
Andersson^ A. P., herr. Stockholm.
Arbin, J., herr. Stockholm.
Arvidsson^ Q. 8., konsal. Stockholm.
-tfehin^ A., amanneos. Stockholm.
Berg, C. A.y handlande. Stockholm.
Blumenthal, M., med. doktor. Stockholm.
Borgström, Hilda, fröken. Stockholm.
Brunett, G., djnrvårdare; Stockholm.
Buren, B., lOjtnant. Stockholm.
Bäckman, A., frn. Stockholm.
tyarlasan, N. A., gosse. Stockholm.
Chryaander, O., sergeant. Stockholm.
Cohn, A., herr. Stockholm.
Cron, C, målare. Stockholm.
J^jurberg, F„ kapten. Stockholm.
Jt^berstein, Rosa, fröken. Djnrsholm.
Eqnett, E., stnderande. Sköfde.
Ékenstam, C, herr. Ulfö.
Ekström, A. O., herr. Stockholm.
EnestrÖm, H., kapten. Stockholm.
Eriksson, Bud Anders, herr. Mora.
Eriksson, E., bagare. Stockholm.
Falk, Siri, jhrOken. Stockholm.
Fogberg, C. E., grosshandlare. Stockholm.
Forsberg, E., sekreterare. Stockholm.
Forssell, F. D., herr. Stockholm.
Frödling, A., frn. Stockholm.
fjTraf, W., grosshandlare. Stockholm.
JtÉallqvist, C, herr. Stockholm.
Hedbom, O. H., herr. Stockholm.
Hedborg, N., herr. Stockholm.
Hellberg, M., fm. Stockholm.
Hellgren, V., Terkmastare. Stockholm.
Hellström, T., med. doktor. Stockholm.
Hillman, O., herr. Stngsnnd.
Hollmin, Sven, stnderande. Stockholm.
Husberg, Lea, fröken. Stockholm.
Husberg, Bakel, fröken. Stockholm.
Håkansson, G., grosshandlare. Yäxiö.
Håkansson, Q., kapten. Stockholm.
Håkansson, V., grosshandlare. Stock-
holm.
Jansson, E., herr. Stockholm.
Johansson, Dagmar, fru. Örebro.
Jonsson, j, postmästare. Leafsta bmk.
Jonsson, J. V., kapten. Stockholm.
JtLalén, F., gosse. Stockholm.
Karlsson, H., herr. Stockholm.
Kirkegaard, P.» herr. Stockholm.
Kronoerg, E., fru. Stockholm.
Krook, K., lOjtnant. Stockholm.
Juanderholm, C. G., byggmästare. Järfva.
Larsson, O, handlande. Stockholm.
Lettström, Julia, fm. Stockholm.
T^wenkaupt, O. G., grefve. Bro.
Liljefors, Brita, fröken. Stockholm.
Lindberg, Clary, fröken. Stockholm.
I Lindgren, S., herr. Stockholm.
Lindström, Fr., herr. Stockholm.
Looström, A., prot.-8ekreterare. Stockholm.
Lundmarker, E, stnderande. Trollhättan.
Lnfberg, G., herr. Stockholm.
Löf ström, E. J., godsegare. Bädmansö.
JjÄarcus, M., herr. Stockholm.
Monkberg, E., matros. Stockholm.
Digitized by
Google
102 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1903 LÄMNAT gAfVOR.
JyfUssony Ay handlande. Stockholm.
Nilssarif Axel, amannens. Stockholm.
Nilsson, B., vaktmästare. Stockholm.
Nordström. R., herr. Stockholm.
Norman, H. V., handlande. Stockholm.
Norrström, G., djnrvårdare. Stockholm.
Nosen, I., officersYolontär. Lnle.
Nyström, E., gosse. Stockholm.
Nyström, Elsa, fröken. Stockholm.
Cflsson, G., herr. Stockholm.
JLalm, C, kapten. Stockholm.
Paulsson, P. E., herr. Björkhöfda.
Peterson, Th, herr. Stockholm.
Pettersson, B., djnrvårdare. Stockholm.
JRatcleff, F. R., mr. London.
ReutersKöld, A., dr. Stockholm.
Richard, H., frn. Stockholm.
Rosander^ J., apotekare. Eslöf.
Sandberg, G. V., Ingeniör. Stockholm.
Schultius, J. herr. Stockholm.
Schwerin, Elsa von, fröken. Stockholm.
Sjöholm, E., djnrvårdare. Stockholm.
Skoglund, J., herr. Stockholm.
Spetz, O., herr. Stockholm.
Springer, Y., direktör. Stockholm.
Spångberg, A., fröken. Stockholm.
Steffenburg, E., Ingeniör. Saltsjöbaden.
Svensson, A., konservator. Stockholm.
Svensson, A. E., trädgårdsmästare. Stock-
holm.
Svenström, J., djnrvårdare Stockholm.
Söderberg, M., gosse. Stockholm.
JL hemström. C, kapten. Stockholm.
Tibblin, G., herr. Stockholm.
Unné, R., handlande. Kristianstad.
rVahlberg, A., direktör. Stockholm.
Wahlström, F., kapten. Stockholm.
Wallenberg, K. A., bankdirektör. Stock-
holm.
Wallin, H., bokförläggare. Stockholm.
Wallström, C. O., herr. Stockholm.
Wosmer, Ninian, herr. Stockholm.
Wengström, O. F., sjökapten. Visby.
Wiborg, K., djnrvårdare. Stockhohn.
Widersiröm, K. F., tandläkare. Stock-
holm.
Winberg, H., handlande. Stockholm.
^etterström, A., herr. Stockholm.
(Jstergren, O., gosse. Stockholm.
Följande penningebidrag hafva lämnats under år 1903:^
Af H. M. Konungen 500: —
Till Tivolifonden enligt lämnade förbindelser 9,400: -
Af fru C, Scharp, f. Westman, enligt testamentariskt för-
ordnande _.__.^. K),000^-
öfverföres 19,900: -
> Af dessa bidrag hafva kr. 25,589: S4 lämnats till Tivolifonden, kr. 100 till
Artnr Hazelins' fond af ^/n 1901, kr. 2,500 till A. Hazelins* monnmentsfond, kr. 1.200
till Riksskyttetäflingarnas festfond, kr. 572: 95 till Skansen samt kr. 11,005: so till
inköp och löpande utgifter.
Digitized by
Google
PERSONER, SOM UNDER Ar 1903 LIMNAT gIfVOR. 103
Öfverfördt 19,900: —
Grenom ingeniör C. A, Ramström 16,189: 34
Af fru A, Wallenberg, f. v. Sydow 300: —
Af fru Ann-Margret Holmgren, f. Tersmeden 14: 40
Af herr H. Johansson 25: —
Af fil. licentiat G. Haselius 305: 30
Af Riksskyttetäflans 1903 styrelse 1,628: 55
Af yArtur Hazelius' vän i Norgei^ 100: —
Af ingeniör C. G. Norström 2,500: —
Af Aftonbladets aktiebolag 5: —
Summa kronor 40,967: 59
Digitized by
Google
Ombud för Nordiska museet/
I nedamtående förteckning wpptagtu äfven ombud får Samfundet för Nordiska
museets främjande.
Tecknet + utmärker ombud för museet, • ombud för samfundet,
Stockholm.
Lektor Ä. Ählén. +•
Major A, V. Brunius. '^*
Pil. doktor V. Carlheim-Gyllensköld. +
Fröken A. Ekermann, •
Geologen E, Erdmann, "^
Fru H. Frisk, f. Palmborg. •
Fru A. M. Holmgren, t. Tersmeden, "*■♦
Fru B. Juel, f. Björkman. ♦
Med. doktor J. F. Kinberg. •
Grosshandlaren H, Lichtenstein. "*■
Med. doktor K. Malmsten. "^
Konsthandlaren C. U. Palm. '*'*
Fröken E. Palmborg. + •
Fröken H. Palmqvist. •
Fru A. Beteius, f. Hierta. +•
Professor G. Betzius. "^^
Direktör E. Bosenlind. ^*
Friherrinnan E. Budbeck, f. Vlfsparre. *
^ I denna förteckning angifvas förhållandena, sådana de Toro den 31 dec. 1908.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA MUSBBT. 105
Literatören Helge Sandberg. +
Professor Jf. Sondén. **"
Med. doktor P. Södermark. ■*■♦
Skåne.
Skolläraren J. Olsson.'^ Sandby, Borrby.
Bibliotekarien C. af Petersens, ♦ Lund.
Fröken L. af Petersens. "^ • Lindved, Svedala.
Ofverstelöjtnant G, Thestrup. * Landskrona.
Bruksegaren Ä. B. fVallis. + • Dybeck, Tofthög.
Bleking.
Lektor J, Ä. Gadd, ^ Earlskrona.
Halland.
Literatören G. Carlstedt, "*■ Falkenberg.
Konduktör F. J. E. Eneström. +♦ Gislaved.
Kapten J. A. Lagergren. "^ Halmstad.
Småland.
F. d. stationsinspektor J. Andersson. '*' Vislanda.
Häradshöfding G. Berg. * Eksjö.
Fru Anna Carlson, f. Krate.'^ Årset.
Med. doktor M. v. Friesen. • Västervik.
Löjtnant E. Chrafström. • Jönköping.
Hemmansegaren M. Haraldsson. "^ Vipperhult, Smålandsstenar.
Folkskoleläraren K. A. HultJcvist. '*' Vrigstad.
Yrkesinspektör A. Pihlgren.'^ Jönköping.
Kapten A. Qvistgaard. "*" ♦ Huleviksberg, Ulfö.
Bohuslän.
Apotekaren J. L. Lundberg. '*' * Lysekil.
Dalsland.
Fru A. Frisellj f. v. Sydow. • Kasenberg, Åmål.
Digitized by
Google
106 OMBUD FÖR NORDISKA MUBEBT.
Västergrötland.
Apotekaren JE, Borgenstam, "*■ Skara.
Apotekaren G, Cavalli. "^ Sköfde.
Bataljonsläkaren K. G, Cedergren, * Skara.
Med. doktor Ä. Charles, • Borås.
Disponenten Ä. L Forsell. • Göteborg.
Skolläraren G, Hultgren.'^ Leksberg.
Rektor S. Högman. ♦ Alingsås.
Fru E. Nydqvist • Elfhög, Trollhättan.
Fröken M, Rahmn. ♦ Göteborg.
Lektor C. J. Sundström. • Göteborg.
Fru M, L. Svanberg, f. Hasselgren. • Göteborg.
Landtbrukaren J. Svedenborg,'*' Bosgården, Broddetorp.
Provinsialläkaren Ä. Söderbom. * Ulricehamn.
Häradsskrifvaren F. Westberg. +♦ Skara.
Lektor F. ödberg. * Skara.
Östergrötland.
Med. doktor V. Bergsten. "*■ Norrköping.
Öfverstelöjtnant F. V. ETcenstam. ♦ Linköping.
Veterinär E. Eriksson. * Motala.
Direktör Hj. Haeelius. "^* Klakeborg, Skeninge.
Jägmästaren E. G:son Hjort. * Råstorp, Kisa.
Fröken V. Löfholm. * Norrköping.
Veterinär F. A. Nordeman. "^ ♦ Vadstena.
Snickaren C. A. Rosén. "^ Linköping.
Södermanland.
Lektor I. Fehr. * Strängnäs.
Godsegaren G. Hazelius. * Ragnhildsborg, Södertälje.
Handlanden C. Lennmalm. * Malmköping.
Handlanden L. J. Liedgren. * Södertälje.
Handlanden G. Nyström. * Mariefred.
Kapten Hj. Schmidt. * Nyköping.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. 107
Närke.
Häradshöfding O. Bergström, * Örebro.
Eedaktör E. N. Söderberg. * Örebro.
Uppland.
Pil. doktor E. O. Arenander,^ Järfva.
Amanuensen B, Ärpi, ■*" * Uppsala.
Pil. licentiat J. Ärwidsson. '*' Uppsala.
Priherre E. Cederström.'^ Krusenberg, Uppsala.
Professor A, Erdmann, * Uppsala.
Priherre O. Hermelin. + ♦ Staby, Grillby.
Skomakarmästaren S. A. Hägg. '*' Uppsala.
Polkskoleläraren J. E, Johansson. "*■ ölsta, Sala.
Landtbrukaren Matts Mattsson.'*' Pinala, Arholma.
Brnkspredikanten P. Pehrsson."^ österby, Dannemora.
Docenten K. B. WiJclund. "^ Uppsala.
Västmanland.
Kamrer H. Gustafson. * Västerås.
Pru Hanna Hellberg, f. Engström. "*■ Sala.
Värmland.
Pastor C. V. Bromander."^ Karlstad.
Pröken B. Edgren. + Vingäng, Ransby.
Kandidat N. Keyland.'^ Magneskog.
Fröken J. Mahnstedt. * Karlstad.
Länsnotarien G. Samuelsson. ♦ Karlstad.
Apotekaren C. Öländer. "^ Sunne.
Dalarna.
Elias Brita Andersdotter. + Rättvik.
Apotekaren T. Göransson. * Falun.
Landthandlaren A. Hansson. "*" Kallmora, Orsa.
Skolläraren L. Lunell.-^ Mookfjärd.
Intendenten S. Månsson. * Tänger, Enviken.
Digitized by
Google
108 OMBUD FÖR KORDISKA MUSEET.
Hemmansegaren Bud Erik Olsson. '*' Vinas, Mora.
Artisten JE. Stenberg, "• Leksand.
Gästrikland.
Kronolänsman Ä. Ählström. • Ockelbo.
Fil. doktor K. Ärnell * Gefle.
Folkskoleinspektör G, Insulander. "*■ Gefle.
Magistratsekreteraren Ä. M. Troilias. • Gefle.
Fröken Frida Åslund.'^ Vägskelet, Hedesunda.
Medelpad.
Fru A. Beutervallf f. Arwidsson, • Alby.
Fabrikör P. Wide. • Sundsvall.
Jämtland.
Lektor S. J, Kardell. "*■ * Östersund.
Härjedalen.
Komminister E. Modin, "^ Ytterhogdal.
Ångrermanland.
Herr P. Edholm. + Bålsjö, Nyland.
Lispektor O. Edström. • Hernösand.
Jägmästaren frih. T. V. Hermelin, ♦ Björkå bruk.
Fru A. Kaijser, f. Loven,* Hernösand.
Med. doktor J, Wallmark. • Örnsköldsvik.
Västerbotten.
Komminister A. Ericson. "*" Skellefte,
Bedaktör K. Hallman. "^ Lule.
Jägmästaren N, G, Ringstrand, • Burträsk.
Begementsintendenten M. SchUrer v. Waldheim. "*" * Ume.
Konsul C. A. Åberg, ♦ Skellefte.
Norrbotten.
Jägmästaren S, J. Cederberg. ■*" Arvidsjaur.
Hofkamrer F. B. Forsström. "*■ Haparanda.
Direktör A, Norberg. + Pajala.
Jägmästaren H. Samzelius. "*■ • Haparanda.
Digitized by
Google
OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. 109
Kassören Ä. Svanberg. * • Nederkaliks.
Agronomen C. Tenger. • Boden.
Jägmästaren P. O. Veländer. + Boden.
Lappland.
Kyrkoherden L. Dahlstedt.^ Vilhelmina.
Jägmästaren Q. F. Holmgren. * Arvidsjaiu:.
Lappfogden O. H. J. Hultin. "*■ Vittaugi.
Jägmästaren K. H, Lundström. * Oellivare.
Jägmästaren H. Nordlund. "^ * Storbacken, Mnrjek.
Norge.
Direktör B. Söderhaum.^ Kristiania.
Direktör C. Söderberg. * Kristiania.
Gärdsbmkaren Christian Oisen To. * Gransherred.
Danmark.
Antikvitetshandlaren J. M. E. Bolvig. '*' Köpenhamn.
Kolonibestyrer B. Muller.^ Köpenhamn.
Professor O. E. le Sage de Fontenay. "^ • Köpenhamn.
Med. doktor A. Thomsen. * Köpenhamn.
Island.
Landfogéti Ä. Thorsteinsson, "*■ fieykjavik.
Grönland.
Kolonibestyrer C. Brummerstedt. '*' Julianehaab.
Finland.
Fru B. Hildén, f. Hartman. ♦ Tammerfors.
Handlanden F. O. U. Nordberg.* Torne.
Kronolänsman J. Bossander. "^ Pudasjärvi.
Intendenten T. Schvindt. ■*" Helsingfors,
Digitized by
Google
110 OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET.
Ryssland.
Konsul N. WinJcel, • Moskwa.
Tyskland.
Friherre T. Cederström, **" * Mtinchen.
Direktor H. Sauermann, **" Flensburg.
Riksarkivrådet P. Wittmann. "*■ * Munchen.
England.
Intendenten -CA. Derby, "^ London.
Amerika.
Pastor P. J, O, Cornell, • Wilcox, Pennsylvania.
Professor C. M, Esbjörn. • Marshfield, Oregon.
Konsul G. ö. Granfeldt. * Coronel, Chile.
Statsekreteraren J. W. Jochim, * Ishpeming, Michigan.
Sjukgymnasten Ä. O. Lindström. • San Francisco, California.
Tandläkaren O. Beutersvärd.'^* Boston, Massachusetts.
Pastor M. Stolpe. * New- York.
Digitized by
Google
Museer och vetenskapliga samfund
m. m., med hvilka Nordiska museet står i
förbindelse.^
Svergre.
Stockholm, KnngL vitterhets-, hlstorie- ooh antikvltetsakadexiilen. 1888.*
Svenska s&llskapet för antropologi ooh geografi. 1895. *
NationalmtLsenm. 1890. *
Svenska slöjdföreningen. 1894. *
Svenska tnrlstförenlngen. 1895. *
Fredrika Bremerförbondet. 1897. *
Svenska fornminnesföreningen. 1901. *
Funäsdalen. V&stra Hftijedalens fornminnesförening. 1894.
Gefie. Gästriklands fornminnesförening. 1900. *
Göteborg, Göteborgs mnsenm. 1895. *
> Gk)teborgs ooh Bohnsl&ns fornminnesförening. 1899.
> Göteborgs turistförening. 1899.
Halmstad. Hallands mnsenm. 1893.
Kalmar. Kalmar läns fornminnesförening. 1891. *
Karlskrona. Blekinge museiförening. 1899. *
Lund. Knltnrhistorlska föreningen för södra Sverige. 1894. *
* De museer och samfand, hvilka sändt pablikationer till Nordiaka museet &r
1903, utmärkas med tecknet *. — Siffrorna angifva det år, då förbindelsen inleddes.
Digitized by
Google
112
MU8KER OCH VETENSKAPLiaA SAMFUND.
Lund.
Skara,
Strängnäs,
Uppsala.
Visby.
Örebro.
Östersund.
Bergen.
»
Kristiania.
Stavanger.
Tromsö.
Trondhjem.
Akademiska föreningen. 1895.
Vftstergrötlands fornminnesförening. 1903. *
Södermanlands fornminnesförening. 1899. *
Svenska landsmålsföreningen. *
Gotlands fornsal.
Närkes fornminnesförening. 1897.
Jämtlands läns fornminnesförening. 1898. *
Norge.
Bergens Museum. 1884. *
Vestlandske Kunstindustrimuseum. 1891. *
IJniTersiteteto samling af nordiske oldaager. (Föreningen
til norske Fortidsmindesmserkers beväring). 1888. *
Kunstindustrimuseum. 1894.
Norsk Folkemuseum. 1895. *
Universitets-Bibliotheket. 1 899.
Det norske geograflske Selskab. 1900.
Stavanger museum. 1899. *
Tromsö museum. 1900.
NordenQeldske Kunstindustrimuseum. 1894.
Det kongelige norske Vidénskabers Selskab. 1899. *
Danmark.
Köpenhamn. Industriforeningen. 1886. *
Det Kongelige Nordiske Oldskrift-Selskab. 1888. *
Dansk Folkemuseum, 1893. *
Gtenealogisk Institut. 1895.
Universitets Jubileets Danske Samftind. 1896. *
Det kongelige danske geograflske Selskab. 1899. *
9 Det kongelige danske Videnskabemes Selskab. 1899. *
Reyhjavih. Forngripasafiiid. 1883.
Finland.
Helsingfors. Tekniska föreningen i Finland. 1883. *
» Föreningen för konstfliten i Finland. 1889.
» Svenska literatursällskapet i Finland. 1891. *
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
113
Helsingfors.
Åbo.
Finsk-ugriska saUskapet 1894. *
Svenska landsm&lsforeningeii i Helsingfors. 1894.
Finska fornminnesföreningen. 1896.
Geografiska föreningen i Finland. 1899. f
Finska vetenskaps-societeten. 1902.
Åbo stads historiska mnsenm. 1891.
Dorpat
Fellin.
Mitau.
»
Moskwa.
Petersburg.
Reväl.
Riga.
Tobolsk.
Ryssland.
Oelehrte estnisohe Gesellsoliaft. 1883. *
latterarlsohe Oesellscliaft 1896.
Knrl&ndlsclie Gtesellsohaft fCLr Llteratnr und Knnst. 1883. *
Lettisoh-Llterftrisolie Oesellsohaft. 1883. *
Sooiété Impériale des Amis des Solenoes natnreUes d'An-
tbropologie et d'Etlmograpliie. 1889.
Masée Ronmlantzoff. 1899. *
Sooiété Impériale Rnsse de Géograpble. 1889. *
Sooiété Impériale d'Aroliéologie. 1889. *
Estl&ndisohe llter&risolie Gtesellsohaft. 1889.
Gtesellsohaft fdr Gtosohiohte nnd Alterthnmsknnde der Ost-
seeprovinzen Rasslands. 1889. *
GaTemementsmnseet. 1898.
Aachen.
Altona.
Augsburg.
Bamberg.
Bayreuth.
Berlin.
Tyskland.
Aaohener Gesohlohtsvereln. 1889. *
St&dtisohes Mnsenm. 1902. *
Historisoher Verein fOr Sohwaben nnd Nenbnrg. 1883. *
Historisoher Verein Bamberg. 1891. *
Historisoher Verein fdr Oberfranken. 1892. *
KönigL Knnstgewerbe-Mnsenm. 1883.
Mftrkisohes Proyinzial-Mnseom. 1883.
Verein fOr dle Gesohiohte Berlins. 1883. *
Gtesellsohaft fOr Anthropologie, Ethnologie nnd tJrgesohicbta
1884.
Gesammtverein der dentsoben Gesobiohts- nnd Altertbnms'
vereine. 1889. *
8
Digitized by
Google
114
MUSEER OCH VETENSEAPLIOA SAMFUND.
Berlin.
Birkenfeld.
Bonn.
Brandenburg
Braunsberg.
Braunschweig
Bremen.
Breslau.
Coitbus.
Crefeld.
Damig.
Darmstadt.
Dillingen.
Dresden.
DUsseldorf.
>
Eichstätt.
Eisenberg.
Eislében.
Museum fdr deutsohe Volkstraohten und Srzeugnlsse des
Hausgewerbes. 1889.
Verein fOr Gesobiohte der Mark Brandenburg. 1892. *
»Branden1)urgia>, Gesellsohafb fOr Helmatkunde der Provinz
Brandenburg. 1896. *
Verein fttr Volkskunde. 1899. *
Verein fdr Altertumskunde im Ftlrstentum Birkenfeld. 1896.
Verein von Alterthumsfreunden im Rheinlande. 1891. *
a. d. H. Historisoher Verein. 1894.
Historisoher Verein fOr Ermland. 1892.
. Herzogliches Museum. 1898.
Historische GeseUsohaft des KtUistleryereins. 1901.
Museum sohlesisober Altertlittmer. 1890.
Verein fdr Gesobiohte und Alterthum Soblesiens. 1892.
Soblesisobe Gtosellsobaft fttr vaterlftndisobe Cultur.
1892. *
Soblesisobe Gesellsobaft fOr Volkskunde. 1899. *
Niederlausitzer Ghesellsobaft fdr Antbropologie und Alter-
thumskunde. 1889. *
Kaiser Wilhelm Museum. 1896.
Westpreussisoher GesobiObtsverein. 1892. *
Westpreussisobes Provlnzial-Museum. 1895.
Naturforsobende Gesellsobaft. 1899.
Historisoher Verein fOr das Grossberzogtbum Hessen.
1890. •
Historisoher Verein fdr Dillingen. 1889. *
Verein fUr Erdkunde. 1883.
Königliob Sftobsisober Altertbumsverein. 1896. *
Verein fUr Gesobiohte Dresdens. 1896.
DtLsseldorfer Gesobiobts-Verein. 1890.
Kllnstleryerein »Malkasten». 1894.
Historisoher Verein. 1901. *
Gesobiobts- und altertumsforsobender Verein. 1901. *
Verein fttr Gesobiohte und Alterthtkmer der Grafsebaft
Mansfeld. 1889. *
Digitized by
Google
MUSBER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
115
Emden.
Erfurt.
Flensburg.
Gtesellsohaft fOr bildende Kunst nnd vaterl&ndlsohe Alter-
thttaier. 1896. *
Vereln fOr die Q^sohiohte und Alterthnmsknnde von fir-
fopt. 1886. •
St&dtisohes Knnstgewerbe Museum. 1896. *
Frankfurt a. M. Verein fOr aesohiolite und Alterthumskunde. 1889.
» Mltteldeutsoher Kunstgewerbe-Vereln. 1899. *
Frankfurt a. O. mstorlsober Verein ftkr Heimathkunde. 1896.
Freiburg im Breisgau, Qesellsohaft for Beförderungr der Gesoliiohto-
Alterthums- und Volkskunde. 1891. *
Oberhesslsclier GesobiohtsTerein. 1896.
Gteographische Gtesellaoliaft 1892.
RUglsch-Pommersoher Geschiohtsverein. 1901.*
Gesellsohaft fOr Anthropologle und Urgeschichte der Ober-
lausitz. 1890.
Oberlausltzisohe Gesellsohaft der Wissensohaften. 1891. *
Thflringisoh-Saobsischer Geschiohts- und Altertums-Verein.
1896. •
Verein fOr naturwissenschaftliche Unterhaltung. 1883.
Verein fOr Hamburglsohe Gesohlobte. 1888. *
Museum fttr Kunst und Gewerbe. 1888.
Zoologlsohe Gesellsohaft 1894.
Geographlsohe Gesellsohaft. 1883.
Historlsoher Verein fOr Niedersaohsen. 1891. *
NaturMstorisohe Gesellsohaft. 1898.
Historisoh Philosophisoher Verein. (GrcMSHSherzogliohe Ba-
dlsohe Universitatsbibliothek). 1891. *
Alterthums-GesellsohafL 1889. *
Verein fOr ThOringisohe Gesohiohte u. Altertumskunde. 1892.*
Kaiserslautern, Pf&lzlsohes Gewerbemuseum. 1891. *
Karlsruhe. Grossherzogliohe Badisohe Sammlungen fdr Altertums- und
Völkerkunde. 1899.
Verein fUr hessisohe Gtosohiohte und Landeskunde. 1898. *
Sohleswig-Holsteinisohes Museum vaterlAndisoher Alter-
thUmer. 1883.
Giessen.
Greifswald.
Görlitjs,
Halle a. S.
Hamburg.
Hannover.
Heidelberg.
Insterburg.
Jena.
Kassél.
Kiel.
Digitized by
Google
116
MUSKER OOH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
Kieh Gesellsohaft fdr Sohleswigr-Holstein-Lauenborgisohe Oe-
sohiohte. 1885.
> Anttropologisoher Verein in Sohleswig-Holstein. 1891. *
Köln. Historlsoher Verein fOr den Niederrhein. 1892. *
> Stftdtisohes Knnstgewerbe-Mosenm. 1894. *
Königsberg. AlterthtunssesellBOhaft Prassia. 1884.
Landsberg a. W. Verein fdr Gesoliiohte der Neomark. 1896. *
Leipzig, Konstgewerbe-Mnseam. 1883. *
» Musenm ftir Völkerknnde. 1883.
» Verein fOr die Geschichte Leipzigs. 1885.
» Dentsohe Gtesellschaft znr Erforsohong vaterl&ndisoher
Spraohe nnd Altertttkmer. 1889.
> Verein fftr Säohsische Volkskonde. 1899. *
> K. S&ohsisohe Gtosellsohaft der Wissensohaften. 1901.*
Gesohiohts- nnd AlterthomsTerein. 1884.
Literarisohe Oesellsohaft Masovia. 1900. *
Verein fdr Ltlbeokiscte Gtosobiohte nnd Alterthnmsknnde.
1883. •
Musenm Lttbeokisoher Knnst- nnd Knltnrgesohiohte. 1895. *
Mnsenmsverein fdr das Ftirstentnm Ltbiebnrg. 1891.
Verein znr Erforsohnng der rheinischen Ghesehiohte nnd
Alterthtbner. 1893.
Mannheimer Alterthnmsverein. 1891. *
Hennebergischer altertnmsforsohender Verein. 1896. *
GteseUsebaft fOr Lothringisclie Gtesohicbte nnd Altertoms-
knnde. 1890. *
Historischer Verein von Oberbayem. 1883.
MtLnohener Alterthnmsverein. 1886. *
Bayerisohes Nationalmnsenm. 1889.
Königlioh Bayerisohe Akademie der Wissensohaften. 1892.*
Dentsohe anthropologisohe Oesellsohaft 1892.
Verein fär Volksknnst nnd Volksknnda 1903. *
Munster. Verein fttr Gtosohiohte nnd Alterthnmsknnde Westfalena 1897.
> Westfalisoher Provinzial-Verein fOr Wissensohaft nnd Konst
1901.»
Leisnig.
Loetzen,
Lubeck.
LUneburg,
Mainz.
Mannheim.
Meiningen.
Metz.
Munchen.
Digitized by
Google
MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND.
117
Nurnberg.
1891.
Germanisohes Nattonalznusenxn. 1883. *
Verein fdr Gesohiohte der Stadt Ntlmberg.
Natorhistorlsolie Gtesellsohaft. 1901.*
OroBBherzogliolies Masenm. 1891. *
Verein fOr GeBOhiohte nnd Laadesknnde. 1883. *
Historlsohe Gtosellsohaft fOr die Provlnz Posen. 1885. *
Uokermärkisoher Mnsenms- and GesohlchtsTereln. 1903. *
Historlsolier Verein fdr Oberpfalz ond Regensburg. 1891. *
Verein for Gtesohiöhts- ond Altertlinmskande. 1889.
Verein fOr Rostooks Alterthtkmer. 1890. *
Altm&rkisoher Verein fttr vaterländisohe Oesobiohte nnd In-
dnstrie. 1898. *
Gtosobiohts- nnd alterthnmsforsohender Verein* 1897.
Schmalkalden. Verein for Hennebergisohe Gesohiohte nnd Landesknnde
1897.
Verein fOr Meoklenbnrgisohe Gesohiohte nnd Alterthnms-
knnde. 1891. *
Hlstorisoher Verein der Pfalz. 1891. *
Verein fdr Gesohiohte nnd Alterthtkmer der Herzogthft-
mer Bremen nnd Vorden nnd des Ländes Hadeln.
1883.
Gesellsohaft fdr Pommersohe Gesohiohte nnd Alterthnms-
knnde. 1889. *
Slätter for Pommersohe Volksknnde. 1900.
Gesellsohaft fOr Volker- nnd Erdknnde. 1901.*
Gtesellsohaft ftlr Erhaltnng der gesohiohtliohen Denkmftler
des Elsass. 1893. *
Wtlrttembergisoher Altertnmsverein. 1891.
Ck)ppernions-Verein fOr Wissensohaft nnd Knnst. 1895. *
Litanisohe-Litterarisohe Gesellsohaft. 1883. *
Alterthnms-Verein. 1891. *
Wllrttembergisohe Vereinignng for Volksknnde. 1900.
Verein fOr Knnst nnd Alterthnm in Ulm nnd Obersohwaben
1891. *
Wernigerode. Harzverein fdr Gesohiohte nnd Alterthnmsknnde. 1900. *
OldenbuTff.
Osnabriick.
Posen.
Prenzlau.
Begensburg.
Boda,
Bostock.
Salawedel.
ScMeia.
Schwerin.
Speier,
Siade.
Stettin.
Strassburg.
Stuttgart.
Thorn.
TUsit
Torgau.
Tubingen.
Ulm.
Digitized by
Google
118
MUSKER OCH VETENSEAPLIOA SAMFUND.
Wiesbaden. Verein far Nassaolsohe Altertnmsknxide und Oeschictts-
forsohnng. 1883. *
Womts. AltertumsTerein. 1891.
Wtireburg. Hlstorisoher Verein von IJnterfranken und AwohafTenlwirg.
1890. ♦
» Verein far bayerisohe Volkskonde nnd Mnndartforsohmig.
1899. •
Österrike-Ungrern.
Mfthrisolies Gewerbemnseum. 1891. *
Bentsoher Verein far die Oesohiohte Mfthrens nnd Sohle-
siens. 1901.
Orszågos magyar iparmavészeti mnzenm (Ungarisolies
Landes-Knnst§rewerbe-Mnsenm). 1894. *
Ungarisohes National Mnsenm (Ethnographisohe Abtheilong).
1901. *
Bnkowiner Landes-Musenm. 1901. *
Verein fttr Egerlftnder Volksknnde. 1899. *
Historisoher Verein far Steiermark. 1892.
Hermannstadt, Verein far siebenbargisohe Landesknnde. 1897. *
Innsbruck. Ferdlnandenm. 1891. *
Gesohiohts-Verein fttr Kärnten. 1892.
Akademie der Wissensohaften. 1883. *
Nnmismatische nnd aroheologisohe Gtesellschaft. 1892.
Mnsealverein far Krain. 1892. *
äevöenko-Oesellscliaft der Wissensohaften. 1901. *
Oberösterreiohisoher Gtowerbeverein. 1891. *
Verein fttr OesoMohte der Dentsohen in Böhmen. 1891.
» N&rodopisné Mnsenm Öeskoslovanské. 1895.
» Oesellsohaft znr Fördemng dentsoher Wissensohaft, Knnst
nnd Literatnr in Böhmen. 1901. *
Beichenberg, Nordböhmisohes Gewerbemnsenm. 1903. *
Salzburg. Mnsenm Oarolino-Angnstenm. 1889. *
T> Oesellsohaft fttr Salzbnrger Landesknnde. 1901.*
Wien. Verein der Oeographen an der K. K. Uniyersität 1883.
Briinn.
Budapest.
Ceernowite,
Eger.
Ghrag.
Klägenfurt.
Krahau.
Laibach.
Lemberg.
Linz.
Prag.
Digitized by
Google
MUSBER OCH VBTENSKAPLIGA SAMFUND.
119
Wien, Anthropologisohe Gesellsohaft 1895. *
» K. K. Oentral-Gommlssion znr Erforsohnng ond Erhaltting
der Knnst- und hlBtorlsohen Denkmale. 1896. *
> Verein fdr öaterreiohisohe Volkskimde. 1899. *
» Kaiserl. a. königl. knnstblstorisohes Hof-Mtusenm. 1900.
» Alterthuma-Verein. 1900. *
Betsel,
Bern.
Frauenfeld,
Lujsern.
Rapperswyl.
Zurich,
Schweiz.
Historlsohe nnd antiqnarlsohe Gtesellsoliaft. 1897. *
Hlstorlsoher Verein des Kantons Bern tind Stadtbibliotbek
von Bern. 1892. *
Allgemeine gesohiohtsforsohende Gesellsohafb der Sohwelz.
1892.
Hlstorlsoher Verein des Kantons Thurgao. 1896. *
Hlstorlsoher Verein der ftinf Örte. 1901. *
Polnlsohes NatlonalmusennL 1892.
Antlqaarlsohe Qesellsohaft. 1887. *
Sohwelzerlsohe Gtesellsohaft fdr Volkskonde. 1897. *
Sohwelzerlsches Landesmnseom. 1899. *
Holland.
Amsterdam, Konlnklljke Akademle van Wetensohappen. 1889. *
7 Konlnklijk Ondheldkondlg Genootsohap. 1896. *
> Koninklijk zoologlsoh Gtonootsohap tNatura Artls Magistra».
1899.
>Volks1cmide>. Tijdsohrlft voor Nederlandsohe Folklore. 1900.
Nederlandsohe MaatsohapplJ ter bevorderlng van Nijver-
held. 1888.
Kolonlaal Mnseom. 1894. *
Rijks Etnographisoh Mnsenm. 1883. *
MaatsohapplJ der Nederlandsohe Letterknnde. 1892. *
Gent
Haarlem
Leiden.
Belgien.
Äntwerpen. Soolété royale de soologle. 1898.
BrUssel, Aoadémle royale des soienoes, des lettres et des beanx-
arts de Belglque. 1889. *
Digitized by
Google
120
MUSEER OCH VETENSEAPLiaA SAMFUND.
Briissel. Musée instmmental du oonservatoire royal de mosique.
1899.
> Sodété beige de folklore. 1899.
» Sooiété d'arohéologle de Brozélles. 1900. *
Namur. Soolété arohéologique de Namtu'. 1896. *
England.
Kendal. Oomberland and Westmoreland Antiqnarian and Arohso-
logloal Sooiety. 1901.
London. Sooiety of Antiqnaries of London. 1897. *
> Anthropologloal Institnte of Great Brltain and Ireland.
1899. •
Edinburgh.
Skottland.
Sooiety of Antiqnaries of Sootland. 1899. *
Ämiens.
Beaune.
Bordeaux.
Caen.
Dijon.
Grenoble.
Lyon.
Montauban.
Orleans.
Paris.
Frankrike.
Sooiété des antiqnaires de Pioardie. 1897.
Aoadémie des soienoes, des lettres et des arts d^Amiens.
1900.*
Sooiété dliistoire, d*arohéologie et de littératore de Tar-
rondissement de Beaune. 1897.
Sooiété arohéologriqua 1901.
Aoadémie des soienoes, arts et belles-lettres de Caen. 1900.
Aoadémie des soienoes, arts & belles-lettres. 1897.*
Commission des antiquités de departement de la Göte
d'Or. 1900.
Sooiété dauphinoise d*etlinologie et d'antliropologie. 1896. *
Sooiété d*anthropoloerie. 1892. *
Sooiété arohéologrique de Tam-et-Garonne. 1897.
Sooiété arohéologique et historique de TOrléanais. 1898. *
Sooiété de géographia 1898.
»Mélusine». Reoueil de mythologie, Uttérature popnlalre,
traditions et usages. 1891.
Digitized by
Google
MU8EBR OOH VBTENSKAPLIGA SAMFUND.
121
Paris. Soolété des traditions popnlaires. (An musée d'etlmo-
grapbie du Trooadéro). 1900. *
Toulouse. Aoadémie des solenoes, insoriptions et belles-lettres de
Tonlouse. 1900. *
Rom.
Italien.
Mnzeo xiazionale preistorioo ed etnografloo. 1889.
Lisboa.
Portugal.
Sooledade de geographia. 1883.
Amerika.
Boston, Hnsenm of flne arts. 1903. *
Chicago. Intemational Folk Lore Association. 1899.
Cindnnati. Olnoinnati Musemn Association. 1893. *
Clevéland. Western Reserve Historioal Sooiety. 1897.
Lincoln. The Nebraska Historioal Sooiety. 1896. *
Montreal. Nnmismatio and antiqoarian Sooiety. 1897.
New Tork. New York Zoologioal Sooiety. 1899.
Rock Island. Angnstana Ck>llege. 1900. *
Washington. Smithsonian Institution. 1886. *
Köpenhamn. Zoologisk Have. 1892.
Helsingfors. Helsingfors zoologiska tr&dgård. 1893.
Basel. Zoologisober Oarten. 1900. *
Rotterdam. Rotterdamsobe Diergaarde. 1899.
Digitized by
Google
Arbeten,
som angå Nordiska museet eller utgått från
det samma.
Le musée cfethnographie soandinave å Stookholm, fondé et diiigé
par le Dr Arthur Haselius. Notice historique et descriptive par
J.-H. Kramer. Deu3^iéme edition. 64 p. Stockholm 1879. Prix:
1 kr. 50 öre.
Minnen fr&n Nordiska museet. Afbildningar af föremål i museet
jämte åtföljande text, under medverkan af flere konstnärer och
författare utgifna af A. Hazelius. Första bandet. H. 1—12.
Med 36 planscher i stentryck och 14 träsnitt. Stockholm 1880—92.
P. B. Eklunds förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte. H. 1-4
äro utgifna i ny upplaga. Andra bandet. H. 1 — 12. Med 36 plan-
scher och 10 träsnitt. Stockholm 1888—1902. P. B. Eklunds
förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte.
Första bandet innehåller:
Första häftet. Höstflyttning i Lule lappmark, af J.-H. EfiHUB. —
Praktvagn från Tureholm, af L. LoosTRÖM. — Pedell och kursor vid UppsaU
universitet, af L. Loobtröm.
Andra häftet, BUastuga i Halland, af A. Bondeson. — Broderi från
1500-talet, af L. Looström. — Ett skänkskåp från 1609, af G. Upmabe.
Tredje häftet. Stuga i Delsbo socken i Helsiugland, af L. Landorxk.
— Krus af stengods, från nedre rhentrakten, af G. Upmark. — Skomakar-
ämbetets i Västerås låda, af A. Strikdbbro.
Fjärde häftet. Drägter från Mora och Orsa socknar i Dalarna, af
H. HoFBERG. — Hattmakarämbetets i Stockholm välkomst, af G. Upmark.
— Släde från Gudbrandsdalen i Norge, af P. A. Gödbcke.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 128
Femte häftet Eyrkdörr från Skirö socken i Sm&land, af H. Hilde-
BRAND. — Vinkylare och flaskor af drifven och graverad koppar, af L, Loo-
STRÖH. — Skyltar och skyltarmar af smidt järn, af C. Eichhorn.
Sjätte häftet, Ejtus af stengods, från nedre rhentrakten, af Q. Uphark.
— Eafvelbräden från södra och mellersta Sverge, af H. Hörlin. — Tunn-
bindargesällemes i Stockholm och bagarges&llemes i Earlskrona v&lkom-
ster, af G. Upmark.
Sjunde häftet. Bärstol från Tureholm, af G. Göthe. — Allmogeväf-
nader från Skåne, af J. Eulle.
Åttonde häftet Bord i barockstil, af L. Looström. — Allmogeyäfnad
från Skåne, af J. Eulle. — Vagnmakarämbetets i Stockholm låda, af C.
Eichhorn.
Nionde häftet. Guldsmedsämbetets i Earlskrona låda, af C. Eichhorn.
— Prof på krukmakartillverkning i Norden under 1600 — 1700-talen, af
R. Almström. — Urfoder i rokokostil, af L. Looström.
Tionde häftet Dopfunt från Lockne socken i Jämtland, af G. Stbphbns.
— Allmogesomnad från Skåne, af Anna Flketwood Derby. — Sraedsäm-
betets i Stockholm låda, af C. Eichhorn.
Elfte häftet. Bord i gustaviansk stil, af L. Looström. — Eyrkdörr
frän Hvetlanda socken i Småland, af C. Eichhorn. — Snipaskålar från Sverge,
af H. Hildbbrand.
Tolfte häftet. Eandelaber i kejsarstil, af L. Looström. — Eåsa från
1600-talet, af G. O. Hyltén-Cavallius. — ÖlboUar från Norge, af C. Eichhorn.
Andra bandet innehåller:
Första häftet. Allmogemålningar från Dalarna, af C. Eichhorn. —
Broderadt paradtäcke från Salsta slott i Uppland, af Anna Flebtwood
Dbrby.
Andra häftet. Stol i rokokostil, af L. Looström. — Eyrkdörr från
Moheda socken i Småland, af C. Eichhorn. — Portaler från de norska
stafkyrkoma i Bödalen, Veum och Tudal, af L. Dibtrichson.
Tredje häftet Stuga i Västra Vingåkers socken i Södermanland, af
R. Bergström. — Två norska allmogeväfnader, af J. Bottiger.
Fjärde häftet. Stuga från Rättviks socken i Dalarna, af E. Hammar-
STEDT. — Flickdräkt från 1660 — 1670-talet, af C. A. Ossbahr. — Soffa
i rokokostil, af L. Looström.
Femte häftet Norske folkedragter fra Numedal og Telemarken, af
Y. Nielsen. — Väggur från 1600- och 1700-talen, af C. Palm.
Sjätte häftet Orgel från 1640-talet, af E. P. Leffler. — Luta, hum-
mel och nyckelharpa, af E. P. Leffler. — Lerfat från 1600-talet, af
H. A. Ring.
Digitized by
Google
124 ARBBTBN, SOM ANQÅ NOBDISKA MUSSET.
Sjunde häftet, Selb&gar från Norge, af H. Hildebbamd. — Sadel, af
H. HiLDBBRAND. — M&BsiDgslagameB i Stockholm mästarlåda, af F. 6.
Vistrand.
Åttonde häftet. Lapsk kvinnodräkt från norska Finmarken, af K. B.
WiKLUND. — Lapska tennbroderier, af E. Hamhabstedt. — Skåp fr&n
Dalarna, af O. Lindberg.
Nionde häftet. Rörstrandsfajanser från 1700-talet, af G. Uphabk d.
Y. — Dryckeshorn från medeltiden, af P. G. Vistband.
Tionde häftet. Byrå från ITOO-talets förra del, af E. G. Folcob.
— Ljasstakar af A. Nilsson. — Gotisk kyrkkrona af järn, af J. Roostal.
Elfte häftet. Kärl af drifveh koppar, af G. Upmark d. y. — Ett
krucifix från Gudbrandsdalen, Norge, af O. Jansb. — Ernthom från Norge,
af R. Cedbbstböh.
Tolfte häftet. Gueridon i barockstil, af J. Roosval. — Sydsvenska
allmogemålningar, af P. G. Vjstband.
Finland i Nordiska miiBeet. Några bidrag till kännedomen om fin-
names gamla odling. Af G. Retzius. Med 95 träsnitt samt en
karta öfver Finland. IV. 176 sid. Stockholm 1881. F. & G.
Beijers förlag. Pris: 3 kr.
Utgör afdelning 1 af Bidrag till vår odlings häfder, utgifna
af A. Hazelius.
Af denna del har utkommit en tysk öfversättning:
Finnland im Nordisohen Museum von Gustaf Retzius. Autorisirte
llbersetzung von C. Appel. Mit 93 Illustrationen und 1 Karte
Yon Finnland. VIII. 158 Seit. Berlin 1885. Preis: 4 Kr.
Ur de nordiska folkens lif. Skildringar, utgifna af A. Hazelius.
H. 1, 2. Med 61 träsnitt. 160 sid, Stockholm 1882. F. & G.
Beijers förlag. Pris 1 kr. 50 öre för hvarje häfte.
Utgör hörjan till afdelning 2 af Bidrag till vår odlings häfder
(se ofvan).
LifVet i Kinds härad i Västergötland i böljan af sjuttonde århun-
dradet. Anteckningar ur häradets domhöcker. Af G. Djurklou.
VI. 88 sid. Stockholm 1885. F. & G. Beijers förlag. Pris:
2 kr.
Utgör afdelning 4 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Digitized by
Google
ARBETEN, BOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 125
Byskomakaren Jonas Stolts minnen fr&n 1820-talet. Anteckningar
från Högsby socken i Småland. Utgifna frän Nordiska museet.
Med 25 träsnitt och en karta öfver trakteo kring Högsby. III.
94 sid. Stockholm 1892. P. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 5 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Af denna handskrift har äfven utkommit en dansk bearbet-
ning:
Landsbyakomageren Jonas Stolts Optegnelaer, Frit efter et Haand-
skrift i Nordiska Museet. Af R. Mejborg. Med 62 Billeder.
165 Sid. Kjöbenhavn 1890. Pris: 1 Kr.
Utgifven af Udvalget for Folkeoplysnings Fremme. Aargangen
1890. Nr. 174.
Om nyokelharpospelet på Skansen. Anteckningar af K. P. Lbffler.
Med 4 träsnitt. 114 sid. Stockholm 1899. Pris: 3 kr.
Utgör afdelning 6 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Vidskepelser, vantro ooh huskurer i Danderyd ooh Lidingö i slutet
af 1700-talet. Anteckningar af J. P. Wallensteen. Utgifna af
E. Hammarstedt. IV. 22 sid. Stockholm 1899. Pris: 75 öre.
Utgör afdelning 7 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Bomanska småkyrkor i östersjöländerna med särskild hänssm till
svenska förhållanden af B. Steffen. Med 46 bilder. 78 sid.
Stockholm 1901. Pris: 2 kr.
Utgör afdelning 8 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan).
Samftudet för Kordiska museets fHlmjande. Meddelanden, utgifna
af A. Hazelius. Stockholm 1881—1899.
Dessa meddelanden innehäUa bland annat:
1881* Inbjudningen till allmänbeten angående samfundets stiftande
samt samfundets stadgar. Pris: 50 öre.
1882. Dr A. Hazelii öfverl&telsebref af den 18 april 1880, Nordiska
museets stadgar samt E. m:ts resolution angående plats for en byggnad
åt museet. Pris: 1 kr.
Digitized by
Google
186 ARBETEN, SOM AKQÅ NORDISKA MUSEET.
1888. Program för en byggnad åt Nordiska museet samt upplysniogar
ang&ende täflingen om de utfästa priseD för inlämnade ritningar till nämda
byggnad. Pris: 1 kr.
1884. Ryggåsastugor i Bleking, af C. M. Furst. Pris: 1 kr.
1885. Hvad är på tapeten? Af R. Mbjbobq. Pris: 1 kr. 25 öre.
1886* Isländska foremål i Nordiska museet, af R. Abpi. — EUakors
i Skåne, efter meddelande af Prr Nilsson i Espo 1875. — Läsning för
syndaförlåtelse, upptecknad af A. R. E. Watz, meddelad af R. Bebostb6x.
— Skrock och vidskepelse i Fryksdals härad i Värmland, af Jan Magnus-
son i Granbäckstorp. Pris: 1 kr. 50 Öre.
1887. Symbolske figurer i Nordiska museet, af R. Mejbobo. — Små-
ländske bonadsmålare, af P. G. Vistrand. — Fästmansgåfvor i Roslagen,
af A. Engdahl. — Skymfebref. — >Mig för lof Ålt-Gesäll, jag ber om
Reglament.» — FÖrlofning och bröllop bos allmogen i Bjaråkers socken i
Helsingland i början af 1840-talet, af Emilie Piba, f. Sefström. Pris:
1 kr. 50 öre.
1888. Tunnbindarnes i Stockholm skråordning 1579. V. Granlund.
— Iakttagelser öfver julens firande i södra Halland på 1860-talet, af
M. YsENius. — Ett bröllop i Jama socken i Dalarna midsommardagen ir
1851, af L. B. Falkhan. — Fellingsbrodräkten af H. Attkblino. —
Liten Kersti. Folkvisa från Dalsland. — Signelse eller läsning mot »svart-
sjukai, af P. G. Vistrand. — Studier i Nordiska museets rustkammare,
1, af C. A. Ossbahr. Pris: 1 kr. 50 öre.
1889. Tvänne runstafvar i Nordiska museet, af P. G. Vistbasd. —
De nedstötta andarna. Anteckningar, gjorda i Västra Göinge härad i Skåne
under våren 1889 af Eva Vigström. -^ Seder och bruk i Julita socken
i Södermanland. Anteckningar, gjorda år 1890 af Aurorb Lundquist.
— Ett och annat ur folktron i Västerbotten. Anteckningar från tiden
omkring år 1880, af F. Unander. — Afbildningar af sigillstampar, till-
hörande Nordiska museet: 1. Skråsigill från Stockholm. — Skymfebref.
Pris: 1 kr. 50 öre.
1890. Studier i Nordiska museets rustkammare, 2, af C. A. Ossbahr.
— Ett blad om Vads by i Söderbärke socken i Dalarna. Anteckningar,
gjorda år 1891 af V. Engelkk. — Spöken och gastar samt Tro och
sägner om foglar. Anteckningar, gjorda i Västra Göiuge härad i Skåne
under våren 1889 af Eva Viqström. — Behandling för »engelska sjukan/
på 1850-talet, af E. Hammarstkdt. — Beretning om julens feirende i
Vang, Valders i Norge omkring år 1860, af Ove B. Steile. — Förteck-
ning öfver runstafvar, tillhörande Nordiska museet: 1. Runstafvar från
Dalarna, af P. G. Vistrand. Pris: 1 kr. 50 Öre.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 127
1891 och 1892. 9UDge herr Falkenbergames» appsalavistelse 1657,
af J. BOTTIGER. — TrollkoDster och häxerier. Aoteckningar, gjorda i
Västra och Östra Göinge härad i Skåne under våren 1889 af Eva
VioSTRÖM. — Skildringer af seder og skikke i Vang, Valders i Norge om-
kring år 1860, af Ove B. Stbilb. — Om smöjning och därmed befryn-
dade bruk. Ett försök att genom jämförelse med motsvarigheter hos andra
folk framvisa innebörden af en svensk fornsed, af E. Hammarstedt. —
Etnografiska studier från öf verkaliks socken i Norrbottens län. Några
anteckningar från den nordligaste svenskbygden, af H. Samzelius. — Sked
från år 1607, af P. Q. Vistrand. Pris: 2 kr.
1898 och 1894. Thetta är Glassmestere Embetes Skråå vti Stockholms
Stadb. Uenricus Burschius HB. Verdensis. Af P. G. Vistrand. — An-
teckningar om handtverksämbeten i Stockholm: 1. Tunnbindarämbetet, af
P. G. Vibtrand. — Brödet« helgd hos svenskame, särskildt julbrödens,
framstäid i jämförande belysning, af E. Hammarstedt. — Lappamea ren-
märken. Ett etnografiskt-juridiskt bidrag af F. Svenonius. — Anteck-
ningar om seder och bruk, sägner och vidskepelse i Villstads socken,
Västbo härad, i Småland under 1700-talet, af M. Haraldsson. — »Vår-
bundet träd», af A. P. Ahlbero. — Sägner från nordvästra Dal, af Hilma
Forsell. Pris: 2 kr.
1895 och 1896. Om lapparnes tideräkning, af K. B. Wiklund. —
Ett bondbröllop i Hargs socken i Uppland på 1840-talet, af E. P. Leffler.
— Svenska allmogedräkter: 1. En öländsk folkdräkt från 1703, af P. G.
Vistrand. — Karl den niondes tapetväfveri och tapetsamling, af J. Böt-
TiasR. — Studier i Nordiska museets rustkammare: 3. Eanmiare till bak-
laddningskanon från senare hälften af 1400-talet, af C. A. Ossbaur. —
Silhuetter i Nordiska museet, af C. Palm. — En tapets historia, af J.
BOTTIGER. — Ur Johan August Hazelii och Carl Jonas Ludvig Almqvists
bref växling. 2 hittills otryckta bref i Nordiska museets arkiv. Utgifna af
A. Hazelids. Pris: 2 kr. 50 öre.
Ofvanstående arbete. Samfundet för Nordiska museets främ-
jande, utgifves från och med 1897 i tvänoe skilda skriftföljder,
af hvilka den ena bibehållit det gamla namnet och h varje år
innehåller förteckningar öfver samfundets styrelse och ledamöter
samt utdrag af dess räkenskaper. Årgångarna 1897 — 1899 samt
1900 och 1901 hafva utkommit, de sistnämda utgifna af fil. lic.
Gunnar Hazblius. Pris för hvarje årgång: 60 öre.
Den andra åter, som utgör en fortsättning å afdelningarna 1
och 2 i förut nämda arbete, bär namnet:
Digitized by
Google
128 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
Meddelanden fr&n Nordiska museet. Årg. 1897 och 1898 utgifaa af
A. Hazemus; årg. 1899 — 1902^ utgifna af Nordiska museet
genom J. Bottiger. Stockholm 1898—1904.
Dessa meddelanden innehålla bland annat:
1897. Skansens runstenar, af £. Bratb. — Signelser från Småland^
af P. G. Vistband. — Förklaring ofver kartan, föreställande Högestads
prästgård. Handskrift af N. H. Sjöbobq 1824. Ur Nordiska museets
arkiv. Utgifven af P. G. Vistband. -^ »Skråå och Qillesreglor för Sampt-
lige Mastrama, G^s&llar och Larodrängiar vthi Repeelagaro Åmbetet>, 1656;
samt »Embetz Skrå För Peruque Makare Embetet i Stockholm> och »Artik-
lar För Samptelige Poruqve Makare Gesällerna», 1712. Ur Nordiska mu-
seets arkiv. Af A. Åhlén. — »Ordo vicinalis» för Hargbo by, Vätö sn,
Uppland, och »Byordning vid lärstad by», Göstrings hd, Östergötland. Ur
Nordiska museets arkiv. Af P. G. Vistrakd. — Sankt Martinsdagens
firande i Nuckö-Rickholz i Estland, af J. Blbbs, m. fl. uppsatser samt
strödda meddelanden angående Nordiska museet år 1897, m. m. Pris: 3 kr.
1898« Lussi, af E. Hahmarstedt. — Om lappames sätt att bålsa,
af K. B. WiKLUND. — Ett bondbröllop i Danderyds socken i Uppland 1786
af J. P. WalleDsteen, af E. Hahmarstedt. — Gotlands fårmärkeo, af 0.
V. Wennersten. — »Conterfeije och Målare Skråå». Ur Nordiska museets
arkiv. Af P. G. Vistrand. — Arkivaliska notiser, af J. Bottiger, P. G.
Vistrand och A. Åhlén. — En tobaksdosa från frihetstiden, af C. Palm.
— En märklig bokstämpel i Nordiska museet, af O. M. Carlander. —
Till Gripsholmserviscns historia, af J. Bottiger. — Om kopparsticksam-
lingar, af O. SiBÉN. — Bref ur Nordiska museets arkiv; strödda medde-
landen angående Nordiska museet 1898, redogörelse for Nordiska museets
tjugufemårsjubileum, m. m. Pris: 4 kr. 50 öre.
1899 och 1900* Lapska seder och föreskrifter rörande mat och mat-
lagning, af K. B. WiKLUND. — Gnidstenar i Nordiska museet, af P. 6.
Vistrand. — Såkaka och gullhöna, af E. Hahmarstedt. — Skrå-Ordning
uprättad Jordägandeme emellan, här i Staden Cimbrishamn Åhr efter
Guds hugnerika Börd Et tusende Siuhundrade Fämtjo Fyra. Ur Nordiska
museets arkiv. — Två skallordningar. Ur Nordiska museets arkiv. — M. m.
Pris: 3 kronor.
1901. Artur Hazelius. — Fågeln med segerstenen, sprängörten och lifs-
ämnet, af E. Hahmarstedt. — Studier rörande Storkyrkans Sankt Jörans-
grupp, af J. RoGSVAL. — Et norsk billedteppe fra Båhuslen, af H. Fett. —
^ Ehuru denna årgång af tMeddelanden» icke utkom förr än år 1904, har den
samma upptagits i ofvanstående förteckning, som för öfrigt endast omfattar t. o. m. är
1903 utgifna arbeten.
Digitized by
Google
ARBBTBK, 8011 ANOl NORDISKA MUSBET.* 1S9
Svenska allinogedräkter. 2. En småländsk folkdrikt från 1880 -talet, af
P. G. ViBTBAND. — Meddelanden om skråofdelningens i Nordiska museet
arkiv, af G. Upmabk. — M. ro. Pris: 4 kr.
1908* Nordiska museets pergamentsbref från tiden fSre år 1600 med
angifvande af innehållet förtecknade af J. A. Almquist. — Sagor och
sägner, skrock och öfvertro från finnbygder och lappmarker. Upptecknade af
H. Sahzelius. — Blomstermesteren fra Ringebu, af H. Fbtt. Pris: 3 kr.
Symbolske figurer i Nordiska miueet. Af B. Mbjborg. 20 sid.
Stockholm 1889. Pris: 50 öre.
Särtryck ur Meddelanden från Samfundet för Nordiska mu-
seets främjande 1887.
Program för en byggnad &t Nordiska museet i Stookholm. Med
tränne kartor. 8 sid. Stockholm 1883.
Programm zu einem beabfliohtiflrten Gtobftude f&r das Nordisohe
Museum in Stoekholm. Mit zwei Karten. Zweite Auflage.
Stockholm 1888.
Programme pour la construotion d'un édifice destiné au Musée du
Nord å Stockholm. Avec deux cartes. Deuxiéme edition. Stock-
holm 1883.
Program of a designed building fbr the Northern Museum in
Stockholm. With two maps. Stockholm 1883.
Saga. Minnesblad från Nordiska museet 1885. Under redaktion af
Ann Charlotte Edgrbn, A. Hazeuus, N. Lindbr och B. Meuer
(för texten) samt V. Andrén och C. G. Hbllqvist (för illustra-
tionerna). Med talrika rignetter, teckningar och planscher. 2 uppl.
IV. 48 sid. Stockholm 1886. Pris: 2 kr. 60 öre.
Buna. Minnesblad från Nordiska museet 1888. UtgifTet af A. Haze-
Lius. Illustrationerna under öfvervakande och ledning af V.
Andrén. Med ty& kromotypier samt talrika vignetter och teek-
ningar. IV. 69 sid. Stockholm 1888. Pris: 4 kr.
Afbildningar af föremål i Nordiska museet äfvensom af nordiska
ansiktstyper, klädedräkter och byggnader, af hvilka teckningar
förvaras i Nordiska maseets arkiv. TJtgifna af A. Hazeuus.
9
Digitized by
Google
130 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET.
Af första bandet hafya utkommit:
Första häftet SmUaiid. 12 planscher med 53 träsDitt. Stockholm
1888. Pris: 1 kr. 50 ore.
Andra och tredje häftena. Island* 20 planscher med 108 träsnitt.
Innehåll och upplysningar meddelade af R. Arpi. Stockholm 1890.
Pris: 3 kr.
Fjärde och femte häftena. Syenska byar och gårdar. 16 planscher
med 6 ljustryck, 35 etsningar och en karta. Innehåll och upplysningar
meddelade af G. Amébn. Stockholm 1892. Pris: 3 kr.
Sjätte och sjunde häftena. Spetsar. 6 planscher i ljustryck. Inne-
håll och upplysningar meddelade af Inobbobg Pbtbblli, f. EebtrI. Stock-
holm 1892. Pris: 3 kr.
Das Nordisohe Museum in Stookholm. Stimmen aus der Fremde.
Als Beilage : Ftihrer duroh die Sammlungen des Museums. Mit 37
Illustrationen. 122 Seit. Stockholm 1888. Preis: 2 Kr.
Norske jordftmdne oldsager i Nordiska Museet i Stockholm. Af
I. Undset. Med 2 plancher. 43 sid. Christiania 1888.
Särtryck ur Christiania Videnskdbs-Sélskdbs Forhandlinger
1888. No. 2.
FfUirer duroh die Sammlungen des Nordischen Museums in Stock-
holm. Herausgegeben von A. Hazeuus. Mit 89 Illustrationen.
50 Seit. Stockholm 1888. Preis: 75 öre.
Quide au Musée du Nord å Stockholm. Publié par A. Hazelius.
Traduit par J.-H. Khamer. Avec 5 plans et 89 illustrations.
54 p. Stockholm 1889. Prix: 75 öre.
Quide to the collections of the Northern Museum in Stockholm.
Published by A. Hazelius. Translated by Isabel C. Derby.
With 5 plans and 89 illustrations. 52 p. Stockholm 1889.
Price: 75 öre.
Handlingar ang&ende Nordiska museet. Utgifna af A. Hazelius.
Stockholm (1880) 1890—1900.
1. Dr A. Hazelii öfyerlåtelsebref af den 18 april 1880 samt Nor-
diska museets stadgar. 8 sid. Pris: 25 öre.
2. Nordiska museet inför 1890 års riksdag Jimte ett par sam-
tidiga uttalanden i tidningsprissen. 56 sid. Pris: 50 öre.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANGÅ NOBDISEA MUSEET. 131
3. Yitterhets-^ historie- och antikyitetsakademien emot Nordigka
museet 1886. 21 sid. Pris: 25 öre.
4. Nordiska museets tjugrnfemårsminne 1878 — 1898. 127 sid.
Pris: 2 kr.
Af detta arbete har af ven utkommit en praktupplaga. Pris: 3 kr.
5. Nordiska museet InfQr 1900 års riksdasT Jämte några samti-
diga uttalanden i tidningsprässen. 99 sid. Pris: 1 kr.
Förslag till byggnad för Nordiska museet. 15 ljustryck efter de af
arkitekten prof. I. G. Clason utarbetade rituiDgama samt upp-
lysande text. Stockholm 1891. Pris: 10 kr.
Skansen. Friluftsmuseet & Eongl. Djurgården. Skildradt ooh be-
skrifvet af H. A. Rinö. Andra fullständigt omarbetade och till-
ökade upplagan. Med 28 illustrationer. 115 sid. Stockholm 1897.
Samson & Wallins förlag. Pris: 1 kr. 50 öre.
Toner fi^n Skansen. Svenska folkmelodier och dansar, för piano
upptecknade af F. Sundlino. 12 sid. Stockholm 1893. C. Gehr-
mans musikförlag. Pris: 1 kr.
Träsniderimönster i allmogestil, hemtade ur Nordiska Museet i
Stockholm. Af V. Oldenbxjrg. 250 motiv från 16-, 17- och 18-
hundratalen jemte deras användning å gamla föremål. Utgifvet
med understöd af svenska staten och Nordiska museet. 32 plan-
scher i ljustryck jämte text. Stockholm 1893. G. Chelius' för-
lag. Pris: 10 kr.
Vår. Minnesskrift från Skansens vårfest. Utgifven med anledning
af vårfesten 1894 af H. O. Wieselgren. Med vignetter, teck-
ningar och planscher. 32 sid. Stockholm 1894. Pris: 2 kr.
Karta öfver Skansen» Lejonslätten ooh Framnäs å Eongl. Djurgården»
upprättad af C. E. Dahlman. Tredje upplagan öfversedd 1903
af A. Askenbeck. Med vignett af J. Kronberg. Pris: 50 öre,
uppfodrad å väf: 1 kr.
Bilder firån Skansen. Skildringar af svensk natur och svenskt folk-
lif, under medverkan af flere författare och konstnärer utgifna af
A. Hazelius. H. 1 — 12. Med 35 planscher i kromotypi- och auto-
typitryck jämte åtföljande text. Stockholm 1896—1899. Plansch-
& Litteratur- Aktiebolagets förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte.
Digitized by
Google
1S3 ABBBTEK, SOM ANGÅ NOBDISEA MUSBBT.
Första häftet. Upp till Skansen! Af F. Holmquik. — Bollnasstv-
gan, af V. Enqeleb. — Eyrkhultstugan, af H. A. Bing.
Andra häftet. På fäbovallen, af J. Nobdlandbr. — Frän H&sjÖBta-
peln, af H. Sahzelius. — Bredablick, af C. Lundin.
Tredje häftet, Bafvar på SkanaeD, af £. HAintABSTXDT. — Hogstnga
från Mora, af P. Vibtband.
Fjärde häftet. Skanmns vargar, af G. Kolthofi. — Kolarkoja från
Småland, af G. Schbödbb.
Femte häftet. En kortar efter ren, af H. Samzelius. — Lapplägret
på Skansen, af F. Svbnonius.
Sjätte häftet. Hällestadstapeln, af A. Björkakdeb. — Laxbrostngan^
af I. Aspi.
Sjunde häftet. Från Bredablick, af J. BöTTIQEB. — Skansens renar,
af A. Behm.
Åttonde häftet. Fatburen från Björkvik, af S. Ambbosiani. — Sten-
stugan från Jämsbög, af C. M. FObst. — Jodde, af E. P. BoséK.
Nionde häftet. Karolinernas läger, af G. Hsllstr^m. — %i8s från
Skansen, af A. T. Gbllbbstedt. — Vinterbild från Skansen, af H. Sah-
zelius. — Ett besök i Oktorpstugan, af O. Hebhblih.
Tionde häftet. Skansens svanar, af Helena Ntblou.
Elfte häftet. Forsfärder, af F. Svenonius. — Skansens björnar, af G.
Schbödbb.
Tolfte häftet. John Ericssons arbetsrum. — Valborgsmässoeldar, af
£. Hammabbtbdt. — Drottning Kristina såsom jflgarinna, af G. U. Palm.
Das Nordieohe Museum und Skansen. Von L. Passabge. Separat-
abdruck von L. Passarge's Arbeit: Schweden. Fahrten in Schwe-
den, hesonders in Nordschweden und Lappland (Berlin 1897,
Pontane & C:o). 16 Seit. Stockholm 1897. Preis: 35 öre.
Af denna uppsats hafya utkommit en svensk och en engelsk
öfyersättning:
Nordiska museet ooh Skansen. Af L. Passargb. Stockholm 1897.
15 sid. Pris: 25 öre.
The Northern Museum and Skansen. By L. Passargb. Translated
by D. O. Bell. Stockholm 1898. 16 sid. Price: 35 öre.
Bin eigenartiges Museum ftLr Natur- und Vdlkerkunde. Yon W.
KoBNiG. Separatabdruck von W. Koenig's Anfsatz in der illu-
strierten Familien-Zeitschrift Universum. (XIII. Jahrg. H. 21.
Digitized by
Google
ABBBTKN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEKT. 188
Leipzig 1896, 1897. Drack and Yerlag von Ph. Beclam jan.)
16 Seit. Stockholm 1898. Preis: 35 Ore.
Binglekar på Skanaen. Utgifna af Nobdisea museet. Andra uppl.
Stockholm 1901. 52 sid. Pris: 50 öre.
BytmifiOLa koraler fir&n H&sjöstapeln p& Skansen. Af O. Btström.
Program 1—8. Stockholm 1900. Pris: 10 öre st.
Smfttryck, utgiftia i samband med basarer ooh fester till fdrmin för
nordiska museet. 1. Prolog Tid SSUskapa-Bpektaklen å Knngl. stora
teatern den 15 och 18 mars 1879 till form&n f&r Bkandinairisk-etnografiBka
eamlingen, af G. D. af Wibsék. — 2. Till bazaren för den Skandinavisk-
etnografiska samlingen den 20 mars 1879, af F. HoLMomEN. — 8. Till
Nordens qvinnor. Vid basåren till form&n för Nordiska mnseets byggnads-
fond i Arvika den 11 augnsti 1884, af F — ^F. Pris för 1 — 8: 85 öre.
Småtryok, utgifha i samband med Skansens fester. 1. AUinän Kun-
görelse om Skansens V4rfest 1893. 3 uppl. — 2. Ordning vid H. M:t Konung
Grustaf 111:8 marknadsfärd. — 3. Majsång på Skansen, af C. Shoilskt. —
4. Sommarkväll på Skansen, af C. D. af Wirsån. — 5. Vallgosseus Visa,
af Z. ToPKLius. — 6. Gustaf Vasas krona. I Uppsala domkyrka. Af A. U.
BIIth. — 7. Drottningens Jnvel, af N. F. Saitobb. — 8. fin helt ny,
ganska mifkeliK ooh lostig Viaa om Vårens ocåi fionuDarMW Heirligiiei pA
Skansen, af Fbithiof Östgöte. — 9. Tre Gammaldags Viaor, af G. Fbö-
DiNQ. — 10. Maj-visa, af AuoB Spblbhait. — 11. Klookor på Skansen,
af M. Bolandeb. — 12. Ed splitter ny, mycket nöjsam och eftertfinkelig
visa, af en ShIlandboobsb ifrIn Bbgoksvik. — 13. Sverges Skans. Ett
ord om och till Svenekame, af Hblsvb Nyblom. 16 sid. — 14. Hur
tankarna komma och gå. Intryck från Skansen, af G. av (Scubrstam.
Mod 13 teoknifl^ar af D. Ljuvgdahl. 12 aid. — 15. fikaason «ek fotter-
ländsk geogratiiindervisning, af Alfb. D — ^. Särtryck ur Svensk Lärare^
tidning, — 16. ' Nordiska Museets frikostige donator Herman Frithiof
Antell. Mionesteckning af F. Lindbebq. 8 sid. — 17. En ny märk-
värdig Historia om Kloka Stina i Karshult. — 18. Allman Kungörelse
om Skansens höetniarknad 1893. — 19. Majmånads visa. Efter tryckt
exemplar upplagd. — 20. Skansens vårfest 1894. 2 uppl. — 21. En
mycket Ijufvelig och lustig Visa om Jöddes besök på Skansen. Diktad af
honom sjelf. — 22. Program vid nationalfesten den 6 juni 1894. —
23. Gustaf Adolfsdagen på Skansen den 9 december 1894, af F. Holm-
QBSN. — 24. Skansens vårfest 1895. — 25. Skansen, af Nonny Lund-
BEBG. — 26. Prognim vid nationalfesten på Skansen den 6 juni 1895. —
Digitized by
Google
134 ARBETEN, SOM ANGÅ NOig)ISKA MUSEET.
27. Program vid Skansens vårfest 1896. — 28. Skiss från Skansen, af
A. T. Gbllerstedt. — 29. Håsjostapeln, etsning af R. Haglund. —
30. Porträtt af Emanuel Svedenborg, Ijnstryck efter oljemålning af P.
Erafft d. t. — 31. Program vid nationalfesten på Skansen den 6
juni 1896. — 32. Program vid Skansens vårfest 1897. — 33. Ed sann-
saga på Skansen, af Le A. — 34. Brefkort med utsikter och motiv från
Skansen. 15 st., utförda i färgtryck och ljustryck. — 35. Skansens vår-
fest 1898. — 36. E' wisa öm kwennfolka, töcka som di sl\ dektad au
en smaulandspojk. — 37. Program vid nationalfesten på Skansen den 6
juni 1898. — 38. Program vid festen till högtidlighållande af Nordiska
museets tjugufemårsminne. — 39. Skansens vårfest 1899. — 40. Na-
tionalfesten på Skansen den 6 juni 1899. — 41. Sagospelet på Skansen
hösten 1899, af I. Arpi. — 42. Vårfesten på Skansen 1900. — 43.
Nationalfesten på Skansen den 6 juni 1900. — 44. Midviutersf esten å
Skansen den 16 februari 1901. — 45. Vårfesten på Skansen 1902. —
46. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 juni 1902. — 47.
Vårfesten på Skansen 1903. — 48. Medevi från forntid och nutid. Ett
minnesblad från Skansens vårfest 1903 af A. Levebtin. 34 sid.
Priset för en hvar af dessa småskrifter fir 10 — 25 öre, nr
48: 75 öre.
Om alla köpas samtidigt, erhållas de för 8 kr.
Nordiska museets utställning af svenska ällmogedr&kter 1902. Ut-
ställningen anordnad och katalogen affattad af P. G. Vistrand.
10 sid. Stockholm 1902. Pris: 25 öre.
Nordiska museets utställning af väfda tapeter 1902. Utställningen
anordnad och katalogen aflfattad af J. Bottiger. 106 sid. Stock-
holm 1902. Pris: 50 öre.
Handlingar rörande installationen i Nordiska museets nya byggnad,
bilagda nämndens protokoll af den 24 april och 6 maj 1902. 50
sid. Stockholm 1902.
Skansens zoologiska trädg&rd. Kort vägledning för besökande
utgifven af Nordiska museet. 77 sid. Stockholm 1903. Pris:
50 öre.
Minnespenningar, präglade vid olika tillfällen.
1. Minnespenning of ver Skansens vårfest 1894. Graverad
af Lba Ahlborn. 7:e storleken. Aluminium. Pris: 50 öre.
Digitized by
Google
ARBETEN, SOM ANOl NORDISKA MUSEET. 185
2. Minnespenning öfver Emanael Svedenborg. Åtsidan efter
en af P. H. Lundgren graderad stamp, tillhörig Kungl. Yeten-
skapsakademien; frånsidan graverad af Lea Ahlborn. 7:e stor-
leken. Silfver (pris: 3 kr.), brons (1 kr.) och aluminium (50 öre).
3. Minnespenning öfver Artur Hazelius. Graverad af Adolf
Lindberg. 18:e storleken. Brons. Pris: 5 kr.
Digitized by
Google
Antal besökande i Nordiska museet
Nordiska museets samlingar voro under är 1903 besökta af
616,871 personer, af hyilka 590,300 betalande och 26,571, som erhållit
fritt tillträde.
De besökandes antal under årets särskilda månader har utgjort:
Januari 9,135
Februari 11,307
Mars 31,031
April 57,124
Maj 117,593
Juni 97.075
JuU
Augnsti t. 75,589
September 76,127
Oktober 20313
November 23451
December 15,090
Snmma •11371
Sedan museets öppnande har de besökandes antal varit följande:
1873 (frän den 24 okt.)
1874
1875 •-...
1876 :
1877
1878
1879
1880
1881
Öfverföras
Betalande.
2,042
18.548
22,012
29.325
19.019
22.695
11.833
15.452
20.862
161,788
Icke
betalande.
165
1.467
1.483
1.960
1,661
3.245
1,335
943
908
Snmma.
13,167
2.207
20,015
23.^5
31.285
20.680
25.940
13,168
16,395
21,770
174,955
Digitized by
Google
ANTAL BESÖKANDE I NORDISKA MUSEET.
1S7
Öfverfordt
1883
1884
1886
1886
1887
1888,
1889
1890
1891
1892
1893
1894
1896.
; 1896
I 1897 ,
; 1898
I 1899
j 1900.
i 1901 »
1«»»
1S08
Samma
Betalande.
161,788
18,505
21,986
22,970
18,927
15,992
14.215
12,754
14,506
19,863
27,242
107,731
228,621
296,681
266,296
261,010
607,484
429,746
417,639
473,480
617,686
524,681
690,900
4,MS,952
Icke
betalande.
Summa.
13,167
515
554
940
1,086
878
6,856
3,441
1,063
1,023
1,926
5,914
7,245
17,272
16,861
12,804
16424
16,573
16,561
94,402
42,160
29,564
26,571
174,956
19,020
22,540
23,910
19,963
16,870
21,071
16,195
15,569
20,886
29,168
113,645
235,866
258,808
271,666
273,814
622,608
446,319
434,200
507,882
669,846
664,236
616,871
271,940 5,270,1
Ifrån mtiBeets öppnande den 24 okt. 1873 till och med den 31
dec. 1903 hade altsä det samma varit besökt af 5,270,892 .personer,
bland hvilka 271,940 erhållit fritt tillträde.
^ Olikheten mellan sammorna fVr åren 1901 och 1902 i fSrsta och andra kolam-
nema af ofyanst&ende tabell och motsrarande i Medfäelanden 1901 och 1902 beror darpä,
att i de sistn&mda genom förbiseende innefaafvare af köpta årskort rftknats till kate-
gorien »icke betalande».
Digitized by
Google
Ur Nordiska museets räkenskaper
för år 1902.
Af Vetenskapsakademien utsagos den 14 januari 1903 till re-
visorer att granska museets räkenskaper och förvaltning for 1902
med. doktor G. Zander samt professorerna E. Fhragmén och J.
Eriksson.
Revisionsberättelsen lyder sålunda:
Till Kungl. Vetenskaps- Akademien.
Undertecknade, som af Kungl. Vetenskaps- Akademien blifvit utsedda att så-
som revisorer granska Nordiska Museets räkenskaper för år 1902, få hänned,
sedan sifEergranskningen af de vidlyftiga räkenskaperna blifvit genom en af oss
utsedd person verkställd, afgifva följande revisionsberättelse:
Inkomster:
Statsanslaget 50,000:00
Bidrag af Samfundet för Nordiska Museets främjande 15,961: 77
Gåfvor: •
till Museum 11,255: 76
> A. Hazelii fond af d. »o/n 1901 200: oo
> A. Hazelii monumentsfond 2,500: oo
» pensionsfonden 100: oo
> Skansen 587: oo
> Bredablicksfonden 200: 00
» Tivolifonden 11,113: 45 25,956: 21
Inträdesafgifter till samlingarna i staden 6,215: ib
Diverse inkomster.. 427: 85
ÖfverfSres 98,560: 78
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSSBTB RÄKBNSEAPER FÖR ÅR 1902. 139
Öfverfördt 98,560: 78
Afkastning af AntoUs fond 985: oo
> . » fastigheterna i staden 6,380: si
Skansens inkomster:
Afkastningen af Grills donation 2,037: S6
Inträdesafgifter 147,391: S5
Diverse 77,501: 7i 226,930: 42
Nordiska Museets lotteri 500,000: oo
Kantor 31,713: 6i
Litterära arbeten 4,793: 17
Bidrag från byggnadsfonden 72,645: 76
Ökning af bokförda värdet af:
Mnseibyggnaden p& Lejonslätten 262,933: 07
Samlingarna 43,385: 68
Böckerna 1,369: so
Liventariema i Museum 197: 80 307 885: 20
Summa inkomster Kr. 1,249,844: 15
Utgifter:
Byggnadskostnader 262,933: 07
För Museum:
Inköp till samlingarna 43,385: 63
» af böcker 1,369: ao
> > inventarier 527: 50
Hyror 13,725: 08
Bränsle 1,908: 46
Belysning 63: 48
Försäkringsafgifter 1,440: S4
Löner och arfvoden 31,040: X5
Resekostnader 763: 59
Expeditionskostnader 3,787: 84
Lagningar och underhäll 256: 69
Tapetutställningen 2,232: 75
Installationskostnader 4,505: 04
Räntor 4,639: 14
Diverse utgifter 3,518: i6 113162: 94
För Skansen:
Nybyggnader 5,368: 88
Väganläggningar 6,035: 16
Inventarier 5,614: 89
Lagningar och underhäll 6,158: 98
Löner och arfvoden 99,992: 56
Utskylder 2,714: ä7
Bränsle och belysning 2,969: 16
Gasmotorstationcn 2,890: 79
Öfverföres 131,744: 08 376,096: 01
Digitized by
Google
140 UR NORDISKA MU8BBT8 RIKBKBKAPER FÖR ÅR 1902.
ÖfverfOrdt 131,744: 08 376,096: oi
Efektricit6teverket 1,527: 5»
Bergbanan 4^1; «7
Vattenledningen 2,849: is
Kl&dkammATen 1,483: lo
Konserter och fester 22,704: 6<
Extra bevakning 9,477: 48
VÄifesten 9,625: oo
Diverse ntgifter 5,118: 04
Serveringsinventarier 3,877: ao
Diverse ntgifter för serveringen 355: Si
Frön och växter - 889: n
Trädgårdsinventarier 112: 84
Jord 1,694: lo
Inköp af djup 688: 55
Djurens bostäder 3,013: ss
]>jarens föda 15,401: 44
Djarens läkarcvärd 49: 07
Inventarier för zoologiska trädgärden 86: 15
StaUet 2,895: 06
Btotor 13.301: n 236,25»: 77
Öfverfördt till följande fonder:
Allmänna fonden 2,300: oo
J. A. Hazelii fond 1,001: 2«
Artur Hazelu fond af d. ~/u 1901 220: 74
Skansens terrassfond 77,172: so
Artur Hazelii monumentsfond 2,940: oo
Reparationsfonden för fastigheterna vid Drottninggatan.. 162: os
Pensionsfonden 209: 56 84,006: lo
Behållning ^- .7. 553,488: 17
Summa Kr. 1,249^644: is
Kapitalkonto:
Behållning vid ftrets början 2,065,615: 78
för år 1902 553,488: «7
vid åreU slut Kr. 2,619404: 05
Aktiva:
Samlingarna (Inköpspris för efter 1879 inköpta föremål) 408,060: M
Böcker (inköpspris för efter 1880 inköpta böcker) 11,508: la
Inventarier 32,689: 44
Museibyggnaden å Lejonslätten 2,063,469: 88
Egendomen N;a 77 Drottninggatan (inköpsvärde) 145,465: 50
»79 > ( > ) _ 146,264: so
Skansen (inköpsvärden):
Öfre Skansen 25,000: 00
Nedre Skansen 50,000: oo
Öfverföres 75,000: oo 2,827.500: 3»
Digitized by
Google
UR NORDISKA MU8BET8 RIkBNSKAPSR FÖR ÅR 1902. 141
Öfrerföidt 7&,000: oo 2,827,500: st
SeviUa 36,000: oo
Tivoli 225,000: oo
Bredablick 100.000: oo 438,000: oo
Aktier och obligationer:
Aktier i Gftile-Bala jamvägsaktiebolag (inkOpta till kr.
99,830: oo) 95,000: oo
TeaterbyggnadskonBortiets premieobligationer af 1889, 50
8t., å 22: 60 1,125: 00
En Sveriges Allmänna Hypoteksbanks i% obligation af
1880 (nom. värdet) 4,000: oo
En Svenska statens 3,6 % obligation (nom. värdet) 5,000: oo
Upplupen ogalden vinst & GH&fle-Dala-aktienia 1,610: oo
Upplnpen ränta ä obligationerna 163: >s 106,896: SS
Insatt i banker 367,733: 19
Fordringar 329,004: 97
Kassabehållning 4,260: 86
Samma Kronor 4,073,397: 76
Passiva:
Sknlder:
& egendomen N:o 77 Drottninggatan 101,000: 66
» »79 » 134,870: 66
» Skansen 168,000: oo
Upplupen ränta 1,581: 78
Andra sknlder 6,821: 8i 411,774: 78
Fonder:
Allmänna fonden 57,172: 47
H. F. Antells fond 100,000: 00
J. A. Hazelii » 26,031: 78
Artar Hazelii fond af d. «>.ii 1901 722: 41
Artar Hazelii monnmentsfond 13,940: 00
Skansens terrassfond 77,172: 60
Byggnadsfonden 742,085: 88
Ph. Hebbes testamentsfond 750: 00
Reparationsfonden f5r egendomarna vid Drottninggatan.. 22,252: is
Pensionsfonden 2,392: 41 1042518: 98
Kapitalkonto:
Behållning 2,619,104: 05
Samma Kronor 4,073,397: 76
Bland de i ofvan gifna redogörelse innehållna fakta vilja revisorerna sär-
skildt framhålla, att behållningen af Kapitalkonto under året vnxit med kr.
553,488: %7 eUer från kr. 2,065,615: 78 till kr. 2,619,104: 05.
Utom hvad som för öfrigt omedelbart framgår af den lemnade öfversigten
torde följande förtjena nämnas:
Digitized by
Google
142 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR ÅR 1902.
att skulden till Dr Hazelii Sterbhns, som uppgick till kr. 133,011: 79,
blifvit till fullo återbetald;
att å köpesumman for Skansen och Bredablick under året afbetalts kr.
8,000: gg;
att å ofriga skulder afbetalats tillsammans kr. 119,840: 02;
men att den å husen vid Drottninggatan hvilande skulden däremot okats
med kr. 66,085: 7 G.
Antalet besökande har under året uppgått till 554,235, af h vilka 546,175
besökte Skansen.
Intyg om siffergranskningen bifogas i afskrift.
Museets värdehandlingar hafva vid denna dag verkställd inventering be-
funnits i vederbörlig ordning.
Stockholm den 13 sept. 1904.
Jakob Eriksson. E. Fhragmén. G. Zander.
Vid siffergranskning af 1902 års räkenskaper för Nordiska Museet och
Samfundet för Nordiska Museets främjande har någon anledning till anmärk-
ning icke förekommit; aCa utgiftsposter hafva vid jämförelse med bilagorna
visat sig vara riktigt verifierade, hvilket härmed intygas.
Stockholm den 3 augusti 1904.
Hj. Tillberg.
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
143
Till jämförelse meddelas äfven följande öfversigt af inkomster
och utgifter från museets grundläggning är 1872 till och med är 1902:
Museets Inkomster.
Stats-
anslag.
Inträdes-
af gifter.
Gåfvor.
Bidrag frän
samfundet.
Öfriga
inkomster.
Snmma.
1873
6,000: —
7.500: —
7,500: —
7,500: —
11,600: —
11,600: —
11,600: —
16,000: -
16.000: -
16,000: —
16,000: —
16,000: -
16,000: —
16,000: ~
16,000: —
16,000: —
25,000: —
26,000: —
25,000: -
25,000: -
25,000: -
25.000: -
25,000: -
25,000: -
25,000: -
25,000: -
50,000: -
.»iO.OOO: —
920:
8,490:
10,242:
10,467:
8,242:
6,939:
4,440:
6,177:
6,262:
4.860:
6.927:
6,320:
6,058:
4,961:
4,360:
4,211:
4,462:
6,581:
4,668:
3,301:
3,501:
4,724:
5,608:
5,242:
11,406:
12,265:
4,158:
3,658:
4,681:
6,215:
75
25
29
88
96
23
80
90
80
96
85
20
70
55
85
20
85
05
10
70
90
86
80
05
40
50
90
65
70
25
6,896:
4,284:
1,070:
3,030:
7,640:
1,343:
69,311:
3,776:
742:
8,687:
16.643:
6.613:
1,042:
6.001:
23,219:
9,718:
4,470:
20,113:
12,255:
19,046:
13,561:
14,322:
5,347:
534:
11,539:
775:
12,734:
9,830:
22,800:
11,255:
47
20
90
02
10
64
50
28
08
41
96
60
86
89
19
80
61
64
20
72
OS
41
54
76
6,649: 27
10,910: 53
13.876:^ 97
16.332: 88
12.691: 87
12,387: 40
8,204: 95
10,533: 82
8,640: 68
9,326: 79
9,811: 22
9,362: 69
9,362: 99
12,327: 03
9,791: 85
9,519: 47
11,443: 60
13,847: 06
14,836: 09
18,275: 36
12,128: 22
16,825: 37
13,861: 77
116: 60
206: 20
124: 16
34: —
14: —
8,338: 84
200: 67
966: 65
1,833: 08
1,024: 02
168: 77
6,813: 16
69,066: 80
11,960: 69
4,966: 15
26,949: —
8.693: 27
6,666: 86
7,715: 25
8,391: 70
7,710: 16
6,683: 84
14,550: 29
8,686: 71
8,933: 82
38,965: 18
95,246: 99
44,693: oi
10,317: 45
268,178: 85
7,932: 85
12,979: 92
16,436: 45
21,021: 88
23,297: 16
23,121: 97
76,662: 49
28,068: 22
30,349: -
44.449: 44
62.972: 78
47,438: 80
93,646: 31
46,109: 15
69,067: 82
66,619: 48
42,843: 27
68,162: 02
68,901: 28
66,103: 19
62,100: 60
60,522: 68
60,025: 76
50,906: 86
70,726: 60
91,841: 80
155.415: 66
1874
1875
1876
1877
1878
1879
1880
1881
1882
1883
1884
1885
1886
1887
1888
1889
1890
1891
1892
1893
1894
1895
1896
1897
1898
1899
1900
95,310: 42
1901
104,624: 52
1902
349,311: 63
S:a kr.
556.300: ~
174,232:
26
316,406:
16
260,647: 38
657,061: 5i
! 1,073,047: 31
Digitized by
Google
144
UK NORDISKA MUSBBTS RIKKKSKAPBR.
Htiseets utgifter.
1878
Inköp och
fraktkostnader.
Inrodning.
Hyror.
Öfriga
utgifter.
Summa.
9,260: 99
13,973: 56
8,904: 59
16,595: 89
21,241: 88
6,604: 41
6,976: 85
6,603: 88
7,374: 98
16,689: 76
24,967: 06
20,257: 19
19,446: 54
26,496: 48
26,666: 80
15,642: 67
13,755: 40
16,045: 66
18,249: 56
14,105: 44
23,275: 87
17,270: 88
17,148: 89
11,438: 48
26,404: 86
18,274: 88
12,692: 87
12,633: 55
12,593: 20
44,754: 83
3,566: »0
6,592: 80
4,760: 59
3.667: 87
6.462: 49
680: 97
562: 68
780: 36
797: 90
270: 78
6,964: 19
1,311: 20
496: 56
1.236: 51
1,021: 06
921: 69
169: 60
777: 18
960: 58
474: 97
309: 88
783: 89
286: 99
1,674: 89
860: 48
171: 19
68: 65
201: 68
108: 50
527: 50
2,480:-
9.633: 87
5,916: —
9,360: —
11,600: —
11,600: -
11,660: —
11,276: —
11.125: —
11.276: —
14,776: —
15,200: —
16,200: -
16,200: —
15,802: 08
16,676: —
16,631: 96
16,600: —
16,660: —
16,668: 76
16,775: —
16,812: 60
16,925: -
16,925: —
16,993: 75
17,200: -
15,925: -
15,500: —
15,060: —
13,725: 08
1.876: 90
5.458: 46
7.816: 91
10.949: 08
12.278: 16
20,935: 60
23,838: 99
14,089: 68
16,127: 66
19.960: 68
26,343: 41
22,844: 16
20,798: li
22,717: 84
25,854: 80
87,701: 08
26,185: 41
29,661: 66
84,674: 88
86,604: 18
39,464: 86
37,352: 76
40,908: 88
43,698: 14
76,018: 01
88,993: 80
63,576: 84
48,599: 18
210,484: 85
52,701: 90
17.114: 69
1874
28,668: 19
27,39» 9%
1876
1876
40.462: 19
1877
61,682: 41
1878
38.820: M ,
1879
42,918: 46
1880
31.748: 86 1
1881
84.426c 89 1
1882
47.146: 18 i
1883
72.039: ««
1884
69,612: 64 ,
1885
56.94a 90
1886
65,660t T8
1887
69,234: 94 ,
1888
70,940c 87
1889
66,741: 66 ,
1890
61,984: 44 '
1891
70,434c 99
1892
66,652: 64 '
1893
79,824: 4S |
1894
72,219: 87 1
1895
75,262: 19
1896
73,631: 61 :
1897
i 120,277: #4
1898
! 124,638: 77
1899
1 92,262: i6
1900
76.934: 41
1901
238,236: 06 |
1902
i 111.708: 66
S:a kr.
502,108: 22
47,248: 09
409,077: 78
l,IIM<n: 10
1 2,074,&0I: 14
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
145
Skansens ooh Bredablioks inkomster.
1891.
1892..
1894..
1895..
1896..
1897..
1898..
1899..
1900..
1901..
1902.
Skansen.
Bredablick.
20,526:
45,954:
133,442;
117,102:
115,490:
107,306:
234,063:
185,555:
188,025:
173,204:
210,353;
66
88
78
86
16
64
81
89
64 I
8,156: 10
11,931: 47
18,400: 44
14,394: 81
15,771: 81
38,029: 98
28,990: 68
29,540: 74
31,950: 64
42,228: 18
Samma.
20,525: 66
54,110: 48
145,374: so
130,502: 80
129.884: 46
123,078: 08
272,093: 69
214^5: 89
217,566: 63
205,154: 64
252,581: 77
238,985: 67
Skansen med Bredablick
S:a kr. ,| 2,004,403: 80
Skansens ooh Bredablioks utgifter.
1891..
1892..
1894..
1895..
18%..
1897..
1898..
1899..
1900..
1901..
1902..
Skansen.
20,240:
55,374:
125,713:
115,239:
99,716:
136^442:
250,243:
234,452:
209,133:
187,326:
379,425:
Skansen
Bredablick.
Snmma.
12,460: 84
16,975: 87
12,674: 80
11.107: 88
10,386: 01
16,284: 70
15,493: 67
17,079: 88
14,443: 6X
26,648: 16
med Bredablick
S:a kr.
20,240: 11
67,834: 54
142,689: 88
127,914: 76
110,823: 70
146,828: 81
266,528: 87
249,946: 88
226,212: 98
201,770: 48
406,074: os
244,253: 7 7
2,211,110: 88
9»
Digitized by
Google
146
UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER.
Inkomster till museets byggnad.
1883
G&fvor.
Buarer, lotte-
rier m. m.
Arrende-
afgifter,
hyror m. m.
Räntor.
Bidrag fr&n
Skand.-etno-
grafiska saml.
b7ggn.-fond.
Summa.
1,000: -
47: 40
.^
5,000: -'
6.047: 40
1884
22,882: -
5,248:
55
900: —
547: 69
10,209: 67
39,787: 9i
1885
1,215: 90
206,828:
06
900: --
1,969: 16
210,913: 12
1886
720: -
14,066:
87
800: -
10,515: 66
26,102: 53
1887
11,200:
04
868: 76
10,898: 01
22,966: so
1888
580: 84
20,785:
55
955: 50
10,424: 76
32,746: 65
1889
11,100: —
—
—
373: 83
8,820: -
~~~ 1
20,293: 83
1890
4,000: -
—
—
422: 69
8,820: -
'
13,242: 69
1891.....
—
—
434: 49
7,262: 60
8.300: -
15,996: 99
1892
« 6,875: —
—
—
258: —
5,800: -
35,545: 19
48.478: 29
1893
10,000: -
—
—
250: —
4,218: 17
50,000: -
64,468: 17
1894
2,000: -
—
—
250: -
2,235: -
30,000: -
34,485: —
1895
1.000: -
—
—
6,728: -
7,728: —
1896
6: 40
—
—
»36,513: 89
36,519: 69
1897
—
—
75: -
75: —
1898
58,371: 84
220,931:
279,302: »7
1899
1,000: -
420,009:
421,009: 99
1900
268,292: si
484,977:
753,269: 6i
1901
181: 76
522,455:
522,637: 12
1902
S:a kr.
199,792:
199,792: 35
389,226: 05
2,100,295:
49,770: 46
71,510: 95
139,054: 96
2,755,803: 61
* Häraf gäfyor i materialier kr. 5,860.
' Häri äro inräknade kr. 35,483: 89, motsvarande kostnaden fÖr af allmänna
konst- och indnstrintställningen under är 1896 nedlagdt arbete å byggnaden.
Digitized by
Google
UR NORDISKA MUSEETS RÄEBNSEAPBR.
147
Utgifter för museets byggnad.
Tomtens
forvärf.
För-
beredande 0.
allm. ut-
gifter.
Byggnads-
kostnader.
Arkitekt-
kostnader.
Tomt-
afgifter,
skatter
och djl.
Hvarjeh.
utgifter.
i
Snmma.
1
1883...
5,000:-
__ .__
1.668: 71
6,668: 71
1884...
10,209: 67
419: 80
634: 86
11,264: 83
1885...
3,000:-
487:86
369:-
3,856: 86
1886...
3,480:-
463:84
694:47
4,637: 81
1887...
465:47
931: 67
1,397:14
1888...
3,000:-
137:-
763:97
199:80
4,100:17
1889...
2,300:-
27,680: 89
614: 89
734:88
31,329: 61
1890...
2,063: 13
4,014:-
779:45
6,856: 58
1891...
4,037:71
7,157: 84
8,174: 08
746:78
10:-
20,125: 76
1892...
2,115: 86
83.210: 27
7,856: 98
815: 06
106:50
94,104:10
1893...
2,043: 35
140,481: 85
7,691:77
791: 16
51:4 7
151,059:-
' 1894...
125:-
104,658: 88
4,778: 98
1,309: 95
422: 81
111,295: 08
1895...
75:-
110,391: 89
3,092: 97
1,055: 89
728:88
115,342:87
1896...
66,377: 93
479: 83
1,052: 60
367:83
»68,277: 09
1897...
20,018: 85
611: 07
1,151: 08
198:-
21,978: 46{
1898...
76,092: 93
4,974: 44
1,356:40
308:831
82,732:-
1899...
285,488: 74
8,183: 78
1,999: 80
940: 88
296,612: 09
. 1900...
386,455:48
14,896: 89
2,357: 65
3,968: 70
407,678:16
1901...
357,415: 87
16,889: 75
2,294: 4C
4,622: 09'
381,221: C7;
1902...
243,687: 4 9
14,061:7 7
2,504: 68
2,679:18
262.933:07;
S:a kr
13,209: 67
19,239: 65
1,909,251:95
100,705: 04
21,427: 98
19,635: 69
2,083,469: 88
Utom ofyan nämda utgifter har af byggnadsfonden utbetalats för maselfSremålens
installation i mneeibyggnaden:
nnder 1898 381: 75
• 1899 2,398: 06
» 1900 .^ 1,129: 86
» 1901 2,590: 53
» 1902 4.505: 04
Samma kr. 11,004: 68
» Af npplänta medel ntgingo häraf kr. 2,357: 80.
Digitized by
Google
1-18
UR NORDISKA MUSEETS RIEENSEAPER.
Summan af så väl museets som Skansens, Bredablicks och
museibyggnadens inkomster under åren 1872 — 1902 uppgår till
6,719,635 kronor 28 öre samt utgifterna under samma tid till
6,159,100 kronor. 1
* Ofvan nämda inkomst- och atgiftsammor understiga sammanlagda beloppet af
hyad i de s&rskilda tabellerna öfver dels mnseets, dels Skansens och Bredablicks sunt
dels museibyggnadens inkomster och utgifter upptagits. Detta f^Jrhällande är bero-
ende därpå, att det Ofverskott eller den brist i inkomster, som f5r de särskilda flien
uppkommit enligt räkenskaperna för Skansen och Bredablick, öfverfSrts ä museets
konto och s&lunda ingär sä väl i museets som i Skansens och Bredablicks tabeller.
Digitized by
Google
2.
10
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Några anteckningar
om
myrjärnstillverkning och smide i Härje-
dalen i gångna tider.
På många ställen i Härjedalen, särdeles i landskapets östliga
och mellersta delar, träffar man invid eller i grannskapet af äldre
boningsplatser na merendels mosshöljda högar af slagg, af allmogen
kallade blästerhöga. Stundom finner man dessa högar midt ute i
villande skogen, då vanligen i brädden af någon större myr. Dessa
slaggsamlingar äro otvetydiga vitnesbörd om att på sådana ställen
jämtillverkning fordomdags egt rum.
Någon gång finner man ock själfva ugnen, i hvilken järnet ut-
smältes eller »brändes», såsom det i orten sägs. En sådan ugn kal-
lades bläster, af blåsa (i Härjedalens ortsmål bläse, perf. blissi,
hvaraf uttrycket blissijäm), enär malmens utsmältning skedde under
blåsning med bälgar, såsom längre fram skall beskrifvas. Dylika
blästrar eller blästergropar äro ännu att se exempelvis i trakten af
Linsälls kyrkby, där för ett tiotal år sedan en tämligen väl bevarad
ugn iakttogs af den, som skrifver detta, invid myren sydost om byn
och en annan invid Linåns os eller utlopp i Ljusnan söder om
denna älf. På sistnämda plats voro slagghögarna ymniga, och en
liflig myrjärnstillverkning synes ha där bedrifvits. Må hända var
det just här, som den namnkunnige arkiatern Urban Hjärne vid sin
resa genom provinsen år 1685 besåg »Jernbruk», i hvilka man af
Digitized by
Google
152 MTRJÄRNSTILLVERENING OCH 8MIDB I HÄRJEDALEN.
myrmalm smälte osmundsjärn. Ty dessa »jembruk» besågos under
färden mellan Glisberg och Vik (nuvarande Glissjöberg och Hede-
viken), de på den tiden å ömse sidor närmast varande gästgifvar-
gårdarna.^
Såsom minnesmärken efter denna handtering äro äfvenledes att
räkna de gamla kolbottnar, hvilka en och annan gång ses vid malm-
förande träsk och vattendrag och nu vitna om sin. ålder därigenom,
att grofva träd befinnas hafva vuxit upp och ruttnat ner på bott-
narna. Af alt att döma är Kolsätts redan under medeltiden omta-
lade by i Älfros socken ursprungligen en dylik smält- och smides-
plats, som synbarligen fått sitt namn (Kol-säter, »Kolvallen») af att
där i förening med fäbodväsende kolning i myckenhet egt rum, hvil-
ket också traditionen förmäler. En i senare tid namngifven plat« i
öfre delen af provinsen bär också af liknande anledning namnet Kol-
vallen, en annan Kolo-vihen (af fcoZo, kola).*
Äfven ortnamn i de olika socknarna erinra om myrjämstillverk-
ningen, såsom Blästerheden i Sveg vid byn Glissjöberg, Blästermyran
vid Glöte i Linsäll, Blästerhögen vid Linsällsjön, Blästermyran strax
väster om Hede kyrkby m. fl.
Hur primitiva de förefalla oss dessa verkstäder, i hvilka iinder
bar himmel den utur myrar och skogsvatten sammanhemtade mal-
men utsmältes till smidbar metall, de äro ändock minnen af en for-
dom ingalunda obetydande industri. Osökt får man emellertid vid
betraktandet af dem anledningar att betänka, med hvilka jättesteg
odlingen äfven på detta område under de senaste århundradena gått
framåt. Ännu för tre till fyra århundranden till baka egde här i
obygden en järntillverkning rum, som i all sin enkelhet stod på höj-
den af hvad man då kunde i den vägen, i det man ej kände någon
bättre metod att framställa järn än att med ved eller kol bränna
det i den meterhöga blästerugnen. Den, som nu under sin vandring
i skogen stöter på en dylik blästergrop, i hvilken för hvarje »bränning-
* Skildringen af denna resa, Resa genom Upland, Norrland och Norrige^ år
första gången tryckt i Gjörwells Nya Sv. Biblioteket, 1752.
* Se Erlk Modin: Härjedalens ortnamn och bygdesägner. Stockholm 19C»2,
s. 74, not. (Svenska landsmålen 19: 2).
Digitized by
Google
MTRJJ(RNSTILLVBBKNING OOn SMIDE I HÄRJEDALEN. 153
blott ett eller annat tiotal kg järn erhölls, och tillika sett de flere
tiotal meter höga masugnsskorstenama vid järnbruken, där vid h varje
»utslag» tusentals kg tackjärn vinnas, han förstår de jättesteg, som
tagits. Dem har nu Härjedalen icke fått vara med om att taga, om ock
en ansats därtill gjordes. I stället har järntillverkningens industri
härstädes, så väl i den ursprungliga mindre skalan af allmogenäring
som i större af bruksrörelse alldeles tynat bort — tills vidare åt-
minstone. Den förra dog ut som föråldrad, den senare af brist på
kommunikationer. Med dessa anteckningar må dock några minnen
bevaras från denna industris barnålder äfvensom från därmed sam-
manhängande smidesverksamhet i orten.
Sedan hvilken tid myrjärnstillverkningen bedrifvits i Härjedalen
kan visserligen nu ej med visshet bestämmas. Men då det är kändt,
att smältning af myrjäm måste i vårt land hafva förekommit redan
under den äldre järnåldern, ^ kan man med stor sannolikhet antaga,
att det ej dröjde länge efter ortens bebyggande (hvilket som bekant
enligt gamla norska sagor skall hafva skett under den yngre järn-
åldern), förr än man kom på den tanken att tillgodogöra sig den
mångenstädes i myrarna, skogssjöarna och spakflytande åar förefint-
liga malmen. Redan de första nybyggarna torde från sina förra
hemvist hafva fört med sig färdigheten att uppsöka och bearbeta
denna, och då någon större omkostnad, hvad redskap beträffar, ej
kräfdes därför, kunde man sä mycket lättare slå sig därpå. Till en
början var det väl endast till husbehof, som man brände sitt järn.
Men pä en ort som denna, hvarest jordbruket ej kunde komma till
någon större utveckling, var det ock naturligt, att man sökte bereda
sig andra näringskällor vid sidan af boskapsskötseln, jakten och
fisket. Sålunda blef också järntillverkningen en sådan, i det man
till angränsande orter började afyttra öf verskottet af det man vunnit
för eget behof.
* Se härom bl. a. O. Almgren: Sveriges fasta fornlämningar från hednatiden.
Stockholm 1904. S. 15.
Digitized by
Google
154 MTRJÄRNSTILLVERKNING OCH SMIDE I HIRJBDALEK.
Om följaktligen järnberedningen redan under medeltiden före-
kom här, ha vi dock ej sett sådan uttryckligen omnämd i några
äldre urkunder rörande Härjedalen än från midten af 1500-talel
Men redan vid denna tid visar sig denna näringsgren så pass bety-
dande, att en del af krono- och prästetionden utgjordes i järn.
I fogderäkenskaperna af år 1568 och 1569 uppgifves skatteafgälden
i järn för hela Härjedalen till:
Prostgåffue lern 1 skeppund 9 i« 9 marker
fiende lern 1 > ^ > 1^ > .
»Prostgåffue lern» utgick enligt förenämda räkenskaper med 4 mar-
ker för hvar bonde.
I mantalslängderna för samma tid förekommer ej så sällan yr-
kesbenämningen smedh eller smidh. Så t. ex. de 1564 i öfver-
bergs by i Sveg samtidigt skri&a åboama Jöns och Per smedh.
Man kan däraf sluta sig till, att ej så få vid sidan af hemmans-
bruket egnade sig åt denna handtering, hvarom också många gamla
gårdsnamn — SmesSj Opp i smejja o. dyl. — i skilda delar af land-
skapet från denna och senare tid vitna. I ett »Register på rappadt
godz» (krigsbyte) från svenskamas infall i Härjedalen under det nor-
diska sjuårskriget äro upptagna äfven åtskilliga bläster- och smides-
redskap, såsom hlcester-tång och blå'ster'kdffua{?), lemn f eller, smidie-
tänger m. m.
Under 16- och 1700-talen fingo järntillverkningen och det i sam-
band därmed öfvade smidet än större betydenhet. Näst boskaps-
skötseln räknades de nu såsom ortens förnämsta näringsfång. Ett
stort antal bönder var tillika smeder. Vid ansökning infor Svegs
häradsting år 1700 om brandstod för ej mindre än 5 stycken genom
vådeld i olika byar af brända smedjor betygades, att »sådane Smidior
äro de hus, derest bonden masta sitt arbete drifwer och sin näring
har utaf». Och man började också att för smidet taga vattenkraften
i anspråk, såsom man finner däraf, att följande år, 1701, omtalas en
fem bönder i Lillhärdals kyrkby tillhörig Ströömsmidia, hvilken
genom vådeld förstörts, och som värderades till 50 daler smt.
Till följd af den omfattning myrjärnshandteringen sålunda fått.
ansågs den numer så utmärkande för orten, att när under senare
Digitized by
Google
MTBJÄBNSTILLVERKNINO OCH SMIDE I HIRJEDALEN. 155
hälften af 1600-talet de särskilda landskapens vapen blefvo bestämda,
Härjedalen i sitt vapen och sigill erhöll insignier, hvilka just erinra
om denna handtering, i det de samma visa ett smedjestäd, tång (sax)
och två hammare.^ Äfven de vid samma tidpunkt tillkomna socken-
sigillen fingo sinnebilder af myrjämssmidet. Så visar Svegs en
hästsko och en plogbill, Lillhärdals en slipstens vef, en järntacka
och en hammare (?), Öfverhogdals en slägga. (Se nedanstående bilder.)
51. »Herjeådalarnas Landz Signet9 52. Svegs sockensigill.
(Sigillnm Herjeådalense). gfter ett lackaftryck af det gamla,
Efter ett lackaftrjck från 1758. na förkomna sigillet, antagl. från
1600-talet.
Järn och smiden nämnas ofta som bytes- och handelsvaror i hand-
lingar från denna tid. Af köpehandlingar finner man äfvenledes,
att betalningar man och man emellan ej sällan erlagts i smide; så
och så mycket erhöll säljaren i reda penningar, så och så mycket
i liar t. ex. Dylika uppräknas också vid arfskiften såsom utlösen
arfvingarna emellan. I synnerhet tyckes detta varit förhållandet
i Lillhärdal, hvartill anledningen torde varit ej så mycket, att smide
^ >Land8ens Signat» eller landskapssigillet, som namnes i ett tiondekontrakt af
är 16%, förekommer brakadt åtminstone så tidigt som under de sista årtiondena af
1600-talet, men tillkom sannolikt ej så långt efter landskapets återförening med Sverge
genom freden i Brömsebro (år 1645). Att landskapet därförinnan ej egde något sigill
framgår bl. a. af invånarnas förklaring i sin vid Svegs kyrka den 15 okt. 1568 till
hertig Jobsn (kon. Johan III) afgifna trohetsförsäkran, i hvilken det sägs: »effter
tenne lansenden sellfner innted sinnerlig insegel hafae» (orig i Knngl. Riksark.).
Det här ofvan återgifna sigillet finnes, ehom i en från originalet afvikande form, af-
bildadt äfven på titelbladet af Hälphers beskrifning öfver Härjedalen.
Af landskapsvapnet finnes en bild i »Sveriges historia från äldsta tid till våra
dagar». Äfven detta har i en senare, nnmera dock vanlig framställning erhållit ett
annat ntseende än det nrsprnngliga.
Digitized by
Google
156
MTRjlRNSTILLVERKNING OCH SMIDE I HÄRJEDALEN.
där idkades i större omfattning än i andra socknar, som fast mer,
att denna sockens åboar, härdölama, voro mellanhänder för en del
af de smidesvaror, som försåldes från Dalarna, h var est äfvenledes
myrjärnstillverkningen af gammalt florerade. Mest var det liar
(jdr), som de där köpte och tillbytte sig för att sedan afyttra på
andra orter, äfven till Norge. En gammal för ett årtionde sedan
afliden härdöl, hvilken i yngre år gjort dylika handelsfllrder meUan
Kopparberget (Falun) och Norge, svarade mig på förfrågan hvad
en i Trondhjem inköpt selkrok kostat honom: »Jä' ga' tri jår fbr'n.>
Handeln var dock som bekant denna tid ej fri. Den hade alt
sedan medeltidens slut varit städernas privilegium, och äfven varu-
53. Lilihårdals sockensiglll.
I bruk 1708 och troligen tidigare.
Ännu i behåll. Efter ett lackaftryck.
YCrcirt
54. öfverhogdals sockensiglll.
Förkommet genom brand 1899.
Efter ett lackaftryck.
byten landtmännen emellan fingo enligt gällande författningar ske
»allenast till deras föda och uppehälle», men ingalunda till »öfver-
flöd». S. k. landsköp eller gårdfarihandel med matvaror, skinn och
husslöjdalster, såsom smiden o. d., voro i följd däraf vid sträng
plikt förbjudna. Då det oaktadt en betydande mängd järn och
smide utbyttes från Härjedalen mot spannmål och andra lefnads-
förnödenheter, skedde denna köpslagan dels i smyg, dels lyckades
man ock därtill utverka sig öfverhetens tillstånd under vissa vilkor.
Härjedalsallmogen synes i detta som i åtskilliga andra afseenden,
t. ex. beträffande roteringen, varit särskildt gynnad, hvilket val
åter hade sin grund dels i ortens karga natur, dels däri, att man
genom en mild behandling ville stärka det återvunna landskapets
trohet mot den svenska kronan. Så finna vi, hurusom dess bebyg-
gare vid upprepade tillfällen tillerkändes vidgad frihet till handel
Digitized by
Google
MTRJÅRNSTILLVERKNING OCH SMIDE I HÄRJEDALEN. 157
med omgifvande bygder. Vid landsting i Svegs prästgård den 21
februari 1662 inför guvernören Johan Oxenstierna begärde »dala-
männen» — såsom härjedalingarna i den tidens handlingar oftast
nämnas — »lof och tiUstånd att få resa med deras ringa afvel och
smide till flelsingaland och andra orter i Nordlanden, dersamma-
städis att tillbyta sig spannemål, Lin, lärft och andra nödiga vahror,
som till deras hushåll fordras och här i landet icke falla». Och
tillstaddes dem detta under vilkor, att »den ena Bonden med den
andra förbyter sådana vahror, som tarfvorna å begge sidor fordra,
och ej mera af h vardera sorten än han till eget husbehof kan nyttia;
och när denna allmoge i sina utreser icke annorledes förhålla sig,
skola städernas utridare eller andra icke fördrista sig dem i någon
motto utplatsa, hindra eller besvära». 1683 fingo de lof att sälja
sit*^ smide äfven i Ångermanland liksom förut i Helsingland och
Medelpad, eftersom den nyinrättade tullen i Norge gjort, att de ej
med någon fördel kunde sälja där; och 1690 gjorde de hos lands-
höfdingen ansökan om att i Hernösand få en marknad vid midsom-
martiden för att där kunna utbyta sitt smide mot fisk.
Om smidets betydenhet i orten talar också HClphers i sin be-
skrifning (tr. 1777), hvari han särskildt med afseende på Svegs soc-
ken säger, att »Myrjerns-Smide fordom varit ortens största hand-
tering . . . åtskilliga Smiden af Plogbilar, Yxor, Hästskor m. m.,
isynnerhet Saltkittlar, hafva då blifvit tillverkade samt årligen till
Norrige och andra orter försålde». »Men — tillägges det — »ehuru
på sådan malm ännu icke är någon brist, har dock samma närings-
sätt så aftagit, att det nu endast af några visse idkas till ortens
behof » Äfven Tunbld i sin geografi (1794) talar därom. »Myrjärns-
smidet», säger han, »har i förra tider varit landets förnämsta hand-
tering; det idkas ännu till husbehof och någon afsalu i alla sock-
nar, och är på myrjärnsmalmen ännu ett rikt förråd. Mycken
handel drifves med de norske medels saltpannor, ståls och smides
föryttrande.» Det samma framgår också af en år 1821 till Landt-
hnshållningssällskapet i Jämtlands län ingifven »Kort enfaldig Be-
rättelse om öfverhogdals Socken». »Forntidens jordbrukare», heter
det i nämda berättelse, »allt intill 1750-talet, satte icke något värde
Digitizecf by
Google
158 MTRJÄRNSTILLVERKNING OCH SMIDE I HÄRJBDALBN.
på åkerskötseln utan arbetade mera på jerntillverkning af myrmalm.
Af detta jern såldes väl någon del oarbetadt, men större delen deraf
upparbetades med handhammarsmide till sänksten och stora kittlar,
som utfördes till Norrige. Norrmännen voro ganska angelägna om
sänksten till sin fiskredskap och kittlarna att koka salt uti, hvar-
fbre de ock kallades saltkittlar.»
Angående arten af de smidesartiklar, som här brukade tillver-
kas och till andra orter utföras, finnes uti ¥almsköldska samlingem
i Uppsala universitetsbibliotek följande upplysande, af häradsfogden
Oluf Pärsson Ströhm i Sveg år 1670 uppgjorda förteckning: »Speci-
fikation uppå sådant godz, som invånarne uti Heriådahlame plägar
öra till Norigie, nembl.:
Saltpannor
Lijar
Sdgblader
Hästskoor o. Söm dertill
»Förarbetat järnsmijde som består uti / Txor
Jemdörrar
Slijpstenswäffwar
Plogbijlar
Ählbijhlar.^
För afyttrandet af smidet måste långa och mödosamma utresor
göras åt skilda håll, flere tiotal mil. Vanligen företogos dessa i^sor
om vintern, när körvägar voro att tillgå. Sommartiden måste alt
klöfjas på hästryggen, hvarföre man då mera sällan låg i köpfärd.
Men att man icke skydde sådana äfven under denna årstid synes
af den ofvan nämda ansökningen om marknad i det aflägsna Hernö-
sand.
Af det anförda framgår, att myrjärnshandteringen i Härje-
dalen, särskildt järnbränningen, hade sin blomstring före midten af
1700-talet. Efter den tiden kan den betraktas som en småningom
utdöende näring.
Sin största omfattning har den haft i de nedre eller östligare
socknarna, den gamla hufvudbygden Sveg med dess annex öfver-
hogdal, Älfros och LinsäU (byalag i Sveg intill 1778) samt Lill-
Digitized by
Google
MYRJARNSTILLVBRKNING OCH SMIDE I HÄRJEDALEN. 159
hftrdal. Där äro minnesmärkena efter den samma talrikast så väl
hvad beträffar slaggvarp och gamla blästrar, som de om denna
handtering erinrande lokal- och ortnamnen. I de öfre socknarna,
fiede med Yemdalen, Tännäs och Storsjö, är det blott sparsamma
spår vi finna därataf, men i stället så mycket färskare. HUlphers
omnämner, att i Hede på hans tid ännu »litet Myrjäms-Smide idkas
af en och annan Socknebo. Det har i denna socken bibehållit sig
till och med längre än, så vidt vi känna, på något annat ställe i
vårt land, i det den siste myrjämsbrännaren, smeden Jon Nilsson
i fiede kyrkby, lefde ända in på 1880-talet. Han tog malmen från
Sandbäcken och hade smältugn med bläster, drifven af vattenkraft,
vid Tvärån */2 mil söder om byn.
Någon husbehofsbränning af järn skall också hafva försökts i
Tännäs. Där gjordes emeUertid äfven vid tiden för den i denna
socken uppspirande bärgverksrörelsen i midten af 1700-talet ett för-
sök att i större skala utnytja myrmalmen. Vid »Hennedals myr-
järnsbläster» bedrefis då en tid jämtillverkning af »Ljusne och Ljung-
dals koppai-verks participanter», så som kan ses af ett i Härjedalens
fornminnesförenings samlingar befintligt vedleveranskontrakt af den
11 aug. 1752. Enligt detta förpliktigade sig Storsjö byamän vid
tjugu dalers vite att på första vinterföre framskaffa 30 lass ved
till mans, eller 180 lass för de 6 åboama till sammans, till ett pris
af 12 öre kpmt pr lass, i och för bränningen af malmen.
När myrjämsbränningen helt och hållet upphörde i de nedre
socknarna, är ej närmare bekant. Men att den åtminstone i svegs-
hygden ej fortgick längre än framemot 1700-talets slut, kan man
förstå af HUlphers ofvan anförda uppgift äfvensom däraf, att man
från tredje mansled till baka vet endast att berätta om tillverknings-
sättet.
Jöns Persson på gården Backen i Ytterberg (f. 1790, f på
1880-talet) säges i Sveg hafva varit den siste, som var med om myr-
jämsbränning; detta i hans pojkår. Han omtalade, att när brän-
ningen och smidningen gingo riktigt väl, fick man påräkna omkring
5 marker järn pä dagsverket.
Digitized by
Google
160 MYRJÅRNSTILLVERKNING OCH SMIDE I HÄRJEDALEN.
Hvilka orsakerna kunnat vara till att man öfvergaf detta nä-
ringsfång, är tydligt nog. Så väl i angränsande trakter af Dalarna
och Helsingland som inom Härjedalen själft uppstodo vid denna tid
järnbruk, vid hvilka man med tillämpning af nyare arbetsmetoder
kunde tillgodogöra sig äfven den hårdsmältare, men lättare tillgäng-
liga och rikliga bärgmalmen. Sådana bruk voro i Dalarna Fumdal
(anlagdt 1709), i Helsingland Voxna och i Härjedalen Ljasnedal,
hvarest efter 1758 en lönande järnbruksrörelse aflöste det äldre kop-
parverket. I någon täflan med dessa kunde den som husbeho&-
näring idkade myrjärnshandteringen icke ingå, och så dog den nt.
Hemsmidet fortfor dock längre. Och ännu i våra dagar hafva
i de nedre härjedalsbygderna funnits ej så få goda yrkessmeder,
hvilka förajbetat järn i synnerhet från de ofvan nämda bruken,
från hvilka det vintertiden kunde hemföras öfver skogarna. Vid
köp af järn från bruken i Dalarna och Helsingland voro en tid
losfinnama ofta mellanhänder. Det järn, som härjedalssmedema
genom dem erhöUo, kallades gemenligen tjyvjärn, emedan brukssme-
derna vid tillverkningen smugglade undan sådant och till underpris
eller vanligen i utbyte mot brännvin afyttrade det till finnarna,
som i sin tur försålde det vidare.
Smidesskickligheten var af gammalt hos enskilda yrkesutöfvare
högt uppdrifven och alstren af denna hemslöjd, såsom redan visats,
mångahanda. Bland annat tillverkades äfven goda bössor på flere
ställen i landskapet, såsom i Kolsätt och Härrö. En i jaktsägner
berömd bössa från sistnämda by, Gammel-Fdscha kallad, bevarar
sannolikt namnet af sin tillverkare, en smed ifrån Påls-gården. En
för sina fina arbeten namnkunnig smed under järnhandteringens
blomstringstid vid midten af 1600-talet var Olof i Ytterberg eller
0'schmé, som han i sägnen benämnes. Efter honom finnas ännu i
behåll synnerligt välarbetade lås äfvensom ett alnmått. Låset å
den s. k. Storbun i Härrö, ett minne från Karl XI:s tid, liksom
också åtskilliga s. k. harfréspirer — utsirade smidda flöjlar, som for-
Digitized by
Google
MYRJÄRNSTILLVERKNIN6 OCH SMIDE I HÄRJEDALEN. 161
dom prydde den i Härjedalsgårdarna förekommande förstngukvisten
eller harfrén — äro också prof på den gamla smideskonsten i dessa
bygder.
Från hedenhös har smedemas yrke ej allenast varit högt vär-
deradt, utan ock gärna med sig förknippat något hemlighetsfullt, i
det att dess utöfvare ej sällan förmenats >kunna något mer än folk
i allmänhet». Så äfven här. Flere af dessa bygders smeder hafva
sina namn omspunna med sägner, af hvilka några må anföras som
prof på folkdiktningens sätt att omkläda verkligheten i en för
henne karakteristisk dräkt.
En af lillhärdalsbygdens skickligaste smeder i senare tid var
bonden Anders Andersson i Sunnanå, vanligen kallad Storsmedd'n eller
också Gamsmedd'n till skilnad från yngre smeder, som varit lärlingar
hos honom. Ehuru han lefvat in i den senaste mansåldern, hafva
flere sägner om hans person blif^it gängse, särskildt därföre att
han ansågs vara i besittning af hemliga konster — vara en trolljhcer.
Till bevis på hans yrkesskicklighet berättas, att kungen genom
någon person bestält sig en sax ifrån honom för att få se, om det
verkligen var sant, att han gjorde så goda saxar som ryktet vetat
förmäla. Beställningen utföll till kungens belåtenhet, och mästa-
ren erhöll tillåtelse att på sina saxar slå stämpeln T^numra etU.
Hans saxar kommo därigenom än mer i ropet; och få gårdar var
det, där man icke skaffat sig en sGamsmedd^ns numra ett».^
Kungen lät också hos honom beställa ett sigill, hvilket >Stor-
8meden> äfven gjorde och sände till majestätet. Sigillet befans
emellertid vid mottagandet vara alldeles slätt, hvarför kungen sände
det till baka med tillsägelse, att han också ville ha det graveradt.
Smeden skickade det på nytt till kungen, som det befans, med häls-
ning, att om han bara ville försöka det, skulle han nog bli nöjd.
Kungen gjorde så, och då visade det sig, att sigillet lämnade det
vackraste aftryck af hans namn, som han kunnat önska sig.
^ Verkliga förhällandet härmed lär vara. att en nnmera afliden kejserlig hof-
skräddare i Petersburg, Nordström, bördig frän Östersnnd, äfvensom en landshöfding
gort beställningar af saxar m. m. hos den berömde smeden. Denne, som tillika var
bonde, egde hemmanet nr 1 i sin by och stämplade af denna anledning sina arbeten
med: A. A: Son K:o 1.
Digitized by
Google
162 myrjXrnstillverknino ooh smide i Härjedalen.
ÄiVen på andra sätt visste >Storsmeden> att begagna sig af
hemlig konst i sitt yrke. En gång kom han till ett järnbruk i
Dalarna, hvarest smederna som bäst voro sysselsatta med att smida
spik. För hvarje hetta (rödglödgning af ämnesjärnet) skulle en skick-
lig smed hinna tillverka minst 6 — 7 spikar. >Storsmeden> bad, att
äfven han skulle få försöka med ett järnstycke. Han lade det dock
ej i ässjan, utan omedelbart på städet, och ju mer han smidde, ja
rödare blef järnet, och inom kort hade han på detta sätt smidt upp
hela stycket till spik.
Dessa och dylika historier oafsedt var Anders Andersson, som
sagdt, en framstående smed och malmgjutare. Det sätt, h varpå han
lärde sig gelbgjutningen, lägger i dagen både hans lärgirighet och
finurlighet. Konsten att gjuta malm hade han förr ej känt till, och
särskildt, huru Mockor (bjällror) skulle formas, hade han länge fan-
derat på. För att få reda på detta for han så den långa vägen
ner till Hudiksvall. Där gick han till en gelbgjutare och begärde
att få se på bjällror. I lagret fans dock ingen, som passade kunden
— somliga voro för stora, andra för små. Han begärde då att få
en förfärdigad i den storlek och form han önskade sig, men utbad
sig samtidigt tillåtelsen att få se på, när den göts. Därmed »stal
han konsten>, for hem till Lillhärdal och göt klockor i mängd.
Andra så väl för sin skicklighet i sitt yrke som för sin för-
menta hemliga konst beryktade smeder voro Kettils-Pär, äfven han
boende i Lillhärdal, samt den från samma socken bördige Sann-
smeden i Ytterhogdal. Den förre skulle ha fbrutsagt, att då det
ringdes efter honom, skulle den ena af kyrkklockorna spricka, hvilket
den också säges hafva gjort. Den senare var bl. a. vidt omkring
anlitad att »göra igen» förkommet gods.
Om också järnets framställning ur myrmalmen i det hela var
enkel, kräfde den likväl icke ringa möda och påpasslighet af dem, som
sysslade därmed. Vi skola nu se, hur därvid förfors.
Malmen eller järnockran uppsöktes i myrarna och kärren på
därför lämpliga tider. Dessa ansågos vara efter midsommaren, i
Digitized by
Google
MTRJÄRNSTILLVERRNING OCH SMIDE I HÄRJEDALEN. 163
den s. k. håvdUa^ tiden mellan nämda högtid och slåttanden, då
vattnet fallit ut från kärren, och marken i myrarna var någorlunda
upptorkad, eller om hösten, innan den ännu frusit altför hårdt.
Till utrönande af, huruvida malmaflagringar fnnnos i bottnen
— dessa ligga nämligen sällan eller aldrig i ytan, oftast på 1 — 2 alnars
djup — begagnade man sig af ett 2 — 3 alnar långt smalt järnspett,
hvilket nedfördes i jorden. Af det mer eller mindre rasslande ljud,
som därvid förnams, slöt man sig till malmens förekomst och
mäktighet. Stundom använde man vid dessa malmundersökningar
endast en hvittäljd trästake, som nedstöttes i marken; man såg då
af det sätt, hvarpå han färgades, huruvida malm fbrefans eller ej.
Där nu sådan i lönande myckenhet påträffats, upplades den
malmhaltiga myrjorden i högar att torka, h varefter malmen urska-
kades och hopsamlades. Denna skulle nu rostas. Var det god till-
gång på tjänlig ved vid själfva malmtaget, skedde röstningen på
stället, liksom ock själfva blästern i så fall ofta uppmurades i en
backsluttning därinvid; häri är orsaken att söka till att man träffar
på jämbränningsplatser så långt ifrån bygden. Men i annat fall
hemforslades malm och ved vid först inträffande lämpliga snöföre
till den närmare gården uppförda blästerugnen för att man skulle
hafva kortare väg till arbetsplatsen.
Röstningen, hvarigenom åtskilliga förorenande ämnen afsöndra-
des från malmen, hvilken därigenom också blef porösare och lättare
genomtränglig för elden vid bränningen, tUlgick så. På marken
lades ett underlag, ett par famnar i fyrkant, af klufven furuved.
Sedan denna antändts och kommit sig väl i brand, uppskoflades
därofvanpå ett lager malm till ett kvarters tjocklek och fick genom-
glödgas. För hettans bevarande brukade somliga brännare öfver-
täcka bålet; endast några draghål lämnades öppna för luftens tillträde.
Ugnarna, i hvilka utsmältningen af malmen skedde, voro olika
stora efter råd och lägenhet, och ej alla lika väl murade. De ugnar
eller blästrar, som ännu då och då påträffas i skogarna, äro helt
konstlösa och små.
Vanligen anlades de i sluttningen af en backe. På en flat häll,
hottenhällan, uppmurades af passande gråstenar en något aflång ugn,
Digitized by
Google
164 MTRJARNSTILLVERKNINO OCH SMIDE I HÄRJEDALEN.
omkring 3 fot lång, hälften så bred eller något mer samt omkring
1 aln hög. Stenarna hopfogades med lera. På ena långsidan, något
ofvan bottnen, lämnades ett hål, hvarl bälgen anbragtes vid blås-
ningen, den s. k. forman; på ena kortsidan var öppningen f&r slag-
gens utsläppande, slagghålet. Ofvanpå denna, upptill något vidare
ugn murades sedan en trattformig, några fot hög, tämligen vid pipa,
som omgafs af jord och trä.
När bränningen skulle försiggå, restes ugnen och pipan fall
med spikad (späntad) torr furuved, hvilken antändes. Så snart veden
i det närmaste nedbrunnit till glöd, häldes något rostad malm där
ofvanpå, och bälgen sattes i gång. Vanligen trampades denna, men
någon gång sköttes den, som vi sett, äfven med vattenkraft. Alt
eftersom malmen smälte och sjönk till bottnen, påfördes mera så-
dan; den uppkommande slaggen utsläpptes genom alagghålet, och
härmed fortsattes, intill dess smältningen om några timmar var af-
slutad.
Nere på blästerns botten låg nu det utsmälta järnet som en
glödhet klimp. Med ett böjdt järn togs denna ut ur ugnen, greps
med tänger och kastades på en stenhäll, där den utplattades något
och renades från slagg och kolrester, hvarpå den med en yxa för-
delades i aflånga stycken för att lättare kunna handteras vid smid-
ningen. Ett sådant obearbetadt stycke, funnet i jorden vid en blftster-
grop i LinsäUs kyrkby, är af författaren öfverlämnadt till Nordiska
museet.
Dessa färslor eller råjärnstycken omsmältes understundom ännu
en gång för att lämna ett smidbarare, mindre skört järn. Men van-
ligen fördes de nu till gårdsmedjan, där de i härden och på städet
undergingo vidare behandling. Antingen utsmiddes de till särskilda
för afsalu ämnade, vanligen 2 — 3 tum breda och 12 — 15 tum långa
stycken s. k. tacMer, eller förarbetades de till de olikartade smides-
alster, hvarom ofvan är taladt.
På dessa järnstycken liksom på smidesarbetena inslogo till-
verkarna ej sällan sina bomärken för att få sin vara känd och efter-
frågad. I Härrö by såg förf. ännu 1890 en tyvärr nu fbrkommen
»tackle», å hvilken smeden anbringat sitt bomärke -f.
Digitized by
Google
myrjArnstillverening och smide i Härjedalen. i65
Det ur blästrarna vunna järnet, som gemenligen kallades blissi-
jörn, och hvarai en hel del smiden ännu finnas kvar i bygderna, gaf
god egg, men var på grund af sin starka fosforhalt tämligen skört.
Till följd af den möda, som måste nedläggas på dess tillverk*
ning och dess däraf betingade dyrhet, var det naturligt, att man
i forna tider starkt hushållade med järnet. Såsom exempel på
slik sparsamhet omtalas, att Gumm-Svän i Ytterberg (i slutet af
1700-talet) förbrukade endast 5 marker ämnesjärn och 20 stycken
spikar för gårdens behof under hela sin fyrtioåriga bondetid. Vidjan
och träpluggen fingo oftast ersätta järnet. Denna vana har följt
med ända fram mot vår tid. Så berättas också, att vid timmer-
at verkningens början i härjedalssocknarna (omkring 1850) vidjor
användes till bindslen vid timmerforslingen. Järnkedjor voro altför
dyra, tyckte man. Snart nog anpassade man sig dock äfven här till
nyare tiders bruk och arbetsmetoder.
ERIK MODIN.
11
Digitized by
Google
Nogle lesjekrus i Nordiska museet
Folkekunst har som al kultur og al kuDst sine sterkere og
sine svagere perioder. Der kan gå länge tider uden sterk produk-
tiv träng — indtil der så pludselig kommer mere bevaegelse. Det
er ligesom noget frigjöres, og evnerne folder sig ud. I knnstens
historie har vi ikke én renaissance, men mange. I vor folkeknnst
har vi fra omkring 1750 en rig kunstnerisk periode, og den holder
sig en c:a 100 år, ikke ensartet og monotont, men skiftende og i
udvikling. Henimod udviklingens slutning ejer vor folkekunst alt
det urolige, Innefulde og bizarre, der gjeme karakteriserer sene
stilistiske udviklingsstadier. Det motiv, der dukker op og ligesom
samler al den kunstneriske interesse, er den gamle akantusranke. Det
er jo et gammelt motiv, som, efter at det en gäng er formet, aldrig
senere opgives. Det bliver et verdens motiv, der bölger gjennem alle
århundreders dekorative kunst. Den når til Norden i tidlig romansk
tid* og holder sig middelalderen igjennem. Under renaissancen
dyrkes den med smagfuld ro sammen med en rrekke andre motiver,
indtil den senere barok afvinder akantusranken en helt ny interesse.
Herfra kommer den ind i vor folkekunst, og her oplever vi så en
af stilhistoriens mange gjenfödelser. Som den frodigste kratskog
gror ranken frem og formelig trykker veek alle de aeldre dekorative
motiver. Selv et så radikalt formet dekorativt program som roko-
* B. Salin: Studier i ornamcntik i Antikvarisk tidskrift. T>. 11. Stockholm 18W.
Digitized by
Google
NOGLB LKSJEERUS I NORDISKA MUSEET. 167
koens formåer ikke med alle sine stakatosnirkler at overvinde den
gamle rythmiske og harmoniske ranke. Vel bliver den urolig cg
ilter under denne nervöse stil, men den lever dog kraftig og sterk
under hele rokokoens tid og trives i vor folkeknnst långt ind i det
19:de århundrede. Det er en rankens renaissance i vor folkekunst, et
merkeligt dekorativt opkomme, der kan sidestilles med vore to tid-
ligere dekorative storhedstider: den der tåler ud af vore stavkirkers
portaler og den der ristet sig ind opover stavnen af det nyfundne
vikingeskib. Naturligvis stilen og tonen er forskjellig, som sagaerne
er forskjellig fra Edda, og disse igjen fra stev og eventyr. Disse.
mangletrJEr, bogtraer, smörtiner og hövrer faar jo aldrig den festlige^
karakter som vikingeskibenes stavne eller stavkirkenes portaler.
Den virker liden og småtskåren denne vor folkekunsts sidste de-
korative periode i forhold til vor celdre hövdingestil, men rigdom-
men, det sprudlende liv, den enestående lidenskab, hvormed ran-
ken dyrkes rundt om i vore norske fjelddale, gjör denne periode til
en af de merkeligste udslag af hjemlig dekorativ folkekunst, ja af
folkekunst overhovedet.
En rsekke krus i Nordiska museet fra Lesje giver i mange
retninger et ganske godt og lokalt afgrsendset billede af ranken
og iseer af dens fremkomst og tilbliven i dette distrikt. Selve bru-
gen af krus er vel et udslag af renaissancens kultur. I middel-
alderen benyttedes de gamle horn, der iövrigt hos vore bönder
har vseret brugt ganske Icenge. De aflöstes af boUerne,» hvoraf
museerne har en hel rsekke store og små, bemalede og udskårne
i de forskjellige former bevaret. De giver et ganske impone-
rende billede af fortidens drikkeskikke. Det er ganske karakteri-
stisk, at det er Telemarken og Ssetersdalen, der i så meget synes
at representere et öeldre kulturlag, som er denne drikkeskiks egent-
lige hjemland, medens man på Oplandene og i Gudbrandsdalen
har foretrukket krusen e. En maengde af de gamle stenkrus, der
er kommet ind til de forskjellige museer og til privatsamlinger
skriver sig herfra. Det samme gjselder Nordiska museets rige sam-
linger på dette område. De seldste trcekrus er rödmalede og har
renaissancens höie slanke kandeform, senere får de sit bekjendte
Digitized by
Google
168
NOOLE LESJERRCS I NORDISKA MUSEET.
lavere, mere stutte udseende. En type for sig er en raekke pragt-
fuldt ndskåme krus, der findes i Nationalmuseet i Köbenhavn.
og som skriver sig fira Xorge. Det historiske museum i Kristi-
ania har også flere, der hörer ind i samme kreds, omend ikke
fuldt så vakre. Norsk folkemuseum har også et par. Disse kras
svinger sig ind i den brogede baroks hele lunefulde stil. Her har
vi fremstillet antikens gudeverden, religiöse optrin, allegorier på
sanseme, bibelske heroer og hvad de nu var alle disse personer og
optrin, der hörte med i dåtidens dekorative fxellessprog. Imellem
55. Krus fra Norge.
H. 0,32 m. Nationalmaseet. Köbenhavn.
56. Krus fra Norge.
H. 0,32 m. Nationalmn&eet. Köbenhavn.
kan der komme noget hjemligt ind helst fra dyreverdenen: en björn,
der ligger og sover under et tree, nogle kloge fagle eller Hgnende.
Fig. 55 og 56 viser to af disse pragtkrus med hele tidens rige og
brogede dekorative udfoldelse. Hvem der har udfört denne gruppe
traekrus er ikke godt at sige. Er det bondekunstnere, hvad ikke
er helt udelukket, har de holdt sig nser indpå tidens kunst Sand-
synligvis har de da hävt forbilleder at skjoere efter. Vi har også
efterretning om, at prcester i ensomheden på landsbygden har lagt
sig efter traiskjaering. Et godt krus netop i denne stil på Norsk
folkemuseum er af en prrest Erik Monrad. Det er tidskunst helt og
holdent, fremmede plan ter langveis fra, der gror op her og der på
landsbygden. Disse arbeider er praeget af en routineret teknik og
Digitized by
Google
NOGLE LESJEKRUS I NORDISKA MUSEET. 169
netop denne fortreffelige trceskjfiererteknik naevnes ofte hos gamle
forfattere, når talen er om vore bönders knnstflid. Det er også mere
end et tilföelde, at denne kunstgrens störste mester i Norden, elfen-
bensskjsereren Magnus Berg, der opnåede europeesk berömmelse, var
bondegut sandsynligvis fra Hedemarken. Han er spidsen på en ud-
vikling, der förer ind i den senere baroke tidskunsts brogede verden.
Krusene i Nordiska museet fortceller os om en anden udvikling —
gängen fra tidskunst ind i folkeknnst. Yi skal ind i en af knnstens
små sidedale — for ikke at sige fjelddale.
Renaissancens stilmotiver har i vor folkekunst fremkaldet en
temmelig uensartet periode. Der går forskjellige motiver igjen.
Först en hel rsekke mere eller mindre heldige figurfremstillinger,
der lever igjen på mangletrser, kister og skabe, på krus også. Det
er på teppevaevningens område, hvor denne periode i vor folke-
kunst virkelig har frembragt noget af betydning, desuden har re-
naissancen bragt et vist arkitektonisk moment ind i vore bondemöbler,
som lige til den sidste tid har givet disse en bestemt og fast ka-
rakter. Dette gjaelder isser valdersskabene. Renaissancemotivenes
langsomme uddöen föregår i vor folkekunst opimod 1700, skjönt man
nok har exempel på enkelte dekorative efternölere långt ind i är-
hundredet. Selve ranken er et sådant renaissancens efternölermotiv.
Man kan f. ex. på mangletrser, der har renaissancens karakter, lang-
somt forfblge dens övergång på mangletrser, der har fået folkekun-
stena hele preeg. Derimod har den gamle renaissanceranke på krus
— isaer på lesjekrus — formet en interessant og egenartet udvik-
ling. Vi skal först forfölge renaissanceranken.
Det H^ldste daterbare krus med folkekunstens renaissanceranke
er i Nordiska museet (fig. 57) og er fra Vang i Valders med årstal
1698. Nordiska museet ejer en rsekke af disse krus fra forskjellige
kanter af landet, isser fra Oplandene, hvor den helt konservativt
dyrkes på krus hele det 18 århundrede ud. Det er en vandretype,
der ikke synes at vcere lokaliseret. Fra hver side af hanken bölger
to ränker frem, der modes ved et midtparti. Vi har den fra Lesje i
flere exemplarer, og her höit oppe i Gudbrandsdalen skal man bygge
videre på denne rankeformation. Dog er det merkelig, at denne
Digitized by
Google
170
N06LE LESJEKRUS I NORDISKA MUSEET.
ranke, der virker så renaissancesmagfuldt og vel afveiet, aldrig har
fået nogen större indflydelse. Den lever igjen heroppe, men kun på
krus og tiner. Fig. 58 viser et krus fra Dovre, et distrikt der or-
namentalt hsBnger helt sammen med Lesje, 6g som har samme ka-
rakter som fig. 57. Imidlertid begynder omkring 1760 den sterke
kunstneriske produktion i vor folkekunst. Ranken bliver heroppe i
Lesje rigere og rigere udarbeidet. Den formelig lyldes af små kröl-
lede birank^r i samme flade relief. Samtidig begynder rankens
57. Krus fra Vang, Valders.
Med &r 1698.
H. 0,28 m.
Nord. m. nr 23,738.
58. Krus fra Doyrc.
H. 0,24 m.
Nord. m. nr 40,778.
knudepunkt at blive et hovedmotiv, hvorom det ornamentale gnip-
perer sig. Den gamle rythmiske ranke oplöses. Denne ornamentale
udvikling kan udmerket forfölges på de senere lesjekrus. Fig. 59
har endnu den rythmiske ranke bevaret, rigtignok rigt overgroet
På det vakre krus fig. 60 er ranken oplöst. Derimod begynder den
her på den övre list at bölge rythmisk i modssetning til de aeldre
palmetdannelser oventil. I denne ornamentik eller naer beslegtet
med denne findes en hel rsekke vakre lesjekrus. På flere frem-
Digitized by
Google
NOGLE LESJEKRUS I NORDISKA MUSEET.
171
trjBder det nye ornamentale knudepunkt sterkere f. ex. fig. 61, hvor
ranken på midtstykket er helt oplöst. Her föres lige över i en orna-
mental nydannelse: en niEsten kvadratisk opfattet ranke, der bliver
meget almindelig netop i dette distrikts dekorative kunst. Fig. 62
og 63 viser forskjellige af disse oplöste, i kvadrater fremstillede
rankeformationer. At denne udforming er ganske tidlig kan man
59. Krus fra Lesje.
H. 0,26 m.
Nord. m. nr 40,839.
60. Krus fra Dovre.
H. 0,295 m.
Nord. m. nr 40,745 a.
se på fig. 64, der jo til hele sin karakter er i slegt med den gamle
renaissanceformation af ranken.
Heroppe lever og trives så en afart af den rolige, vel afveiede
renaissanceranke. Det er en yndet lokal formation, der ligesom
stopper heroppe, forsåvidt et sent sideskud på en gammel stamme,
der stilfaerdigt og nobelt har levet oppe i en fjem fjeldbygd. Merke-
1ig nok var det netop i denne bygd Jakob Klukstad arbeidede, den
mand der bragte ny fart og nye impulser ind i ranken og ranke-
dannelsens kunst.
Digitized by
Google
172
NOGLE LESJEERUS I NORDISKA MUSEET.
I de övrige distrikter af Gndbrandsdalen, hvor ikke renaissance-
ranken som i Lesje fik en ny, fri udformning, er det en nsikker
experimenteringens tid. Noget oplöst og usikkert praeger ornamen-
tiken. Snart snor en renaissanceranke sig dobbelt, snart er den op-
löst i små kvister med blomster på, snart dukker menneskehoveder
frem, snart dyreformationer. Man ser en nsikker og sögende omamen-
61. Krus fra Lesje.
H. 0,25 m.
Nord. m. nr 32,803.
62. Krus fra Lesje.
H. 0,28 m.
*Nord. m. nr 40,872.
tik. Dette spores iövrigt i folkeomamentiken rundt om i hele landet
i perioden for 1750. Det motiv, der kanske netop i denne tid har
störst interesse, er et slags realistisk bladblomst og kvistmotiv, som
også spores på en hel rsekke krus fra Lesje. Ganske merkelig er
den forskjellige made disse realistiske motiver behandles i de
forskjellige distrikter. I Telemarken förekommer de ganske ofte
både på krus og mangletrser. Fig. 65 viser et sådant telemarkisk
krus. Fra en urne eller potte vokser en realistisk staengel frem
med blomster, blade og knopper. Det 17 århundredes kjaere tulipan
går naesten altid igjen. Det er dog noget friere og freidigere över den
Digitized by
Google
NOGLE LESJEKRUS I KORDISKA MUSEET.
17»
telemarkiske »realistiske> ornamentik end över den gndbrandsdalske.
Fig. 66 og 67 viser denne ornamentik på lesjekrus. Fra en urne
eller potte gror også her en bladvekst frem med blade, blomster og^
knopper. Motivet findes med forskjellige varianter över hele Gud-
brandsdalen. Den synes nsermest dyrket i perioden för ranken blev
en virkelig ejendom i vor folkekunst. Meget tyder på, at vi også
63.
Krus fra Dovre.
H. 0,29 m.
Nord. m. nr 40,745 c.
64. Krus fra Lesje.
H. 0,24 m.
Nord. m. nr 40,832.
her oprindelig har at gjöre med et gammelt renaissancemotiv. Ur-
nen med blomster förekommer ret ofte. Motivet dyrkes med stor
iver på lesjekrus, og jeg vilde gjerne i disse se en ornamental smag,
för den senere ranke med sin altbeherskende magt trådte frem.
Mellem den uddöende renaissances motiver og den nye ranke tror
jeg at se en periode, hvor karveskuret på den ene side og en vis
realistisk experimentering på den anden danner hovedinteressen.
Som udslag i vor bygd af denne realistiske experimenteren ser jeg
den reekke krus herfra med kvister, blad og blomster, hvoraf de to-
afbildede danner et exempel.
Digitized by
Google
174
NOGLE LESJEERUS I NORDISKA MUSEET.
Gndbrandsdalsrankens mester, Jakob Elukstad, er fra Lesje.
Men det er ganske merkeligt, at det distrikt, hvor man mindst merker
hans indflydelse, er netop Lesje. Det synes at gjaelde for denne
bygd som for andre bygder: de liker ikke sine egne profeter. Klok-
stad blev profet i Våge, i Hedalen, i hele nedre Gadbrandsdalen, kort
sagt rundt om spores hans indflydelse. Men lesjeranken vokser sig
65. Krus fra Telemarken.
H. 0,20 m.
Norsk folkemnsenm.
66. Krus fra Lesje.
H. 0,28 m.
Nord. m. nr 40,891.
frem uden sterkere påvirkning fra Klukstad. Lesjeranken er ikke
så ensartet og dens udvikling ikke så »stilfuld» som den egentlige
^udbrandsdalske ranke. Udskjaeringen er ikke dyb. Imellem virker
den nsesten som en blöt ristet tegning. Derimod har den i sin förste
form noget seldre ovpr sig, noget enkelt og >arkitektopisk>. Jeg har
ikke seet denne rankeformation på noget krus. På mangletrser före-
kommer den oftere.
Imidlertid må man altid huske på, at ranken i vor folkeknnst
er en aflaegger af den senbaroke, store festlige akantusranke, og at
Digitized by
Google
NOQLB LESJEKRUS I NORDISKA MUSEET.
175
dens egentlige indmarsch falder sammen med den ejendommelige stili-
stiske formuleren af de dekorative principer, der går under navn af
rokoko. Den har fået sit praeg af begge bevsegelser. Eokoko er jo
ikke bare et muslingsmotiv, der kommer ind i de dekorative kun-
ster. Vi ser bag dette navn en hel kulturperiode. Det er det ner-
vöse, febrilske, spillende, lette, der former liv, kultur, smag, kun st.
67. Krus fra Lesje.
Med år 1759.
H. 0,26 m.
Nord. m. nr 40,894.
68. Krus fra Dovre.
H. 0,19 m.
Nord. m. nr 40,778.
og som på det dekorative förmår at skabe en ny stil. Netop dette
går igjen i vår folkekunst, hvorfor denne kunst af tidligere för-
fattare stadig er blevet kaldt »bonderokoko>. Dette er både rigtigt
og galt. Anden er rokokoens, men motiverne, hvorpå der bygges, er
ikke hentet herfra. Naturligvis förekommer meget rokokomotiver i
vor folkekunst, men ranken er långt sterkere og kraftigere. Denne
forandres, imellem löses den helt op, og denne gamle aristokrat, som
man helst tsenker sig i förbindelse med lidt höitidlige stilperioder,
optraeder med en udfordrende lössluppenhed, en landlig freidighed.
Digitized by
Google
176
NOGLB LESJBKRUS I NORDISKA MUSEET.
der klseder den gamle ganske godt. I vor rosemaling, der også for en
stor del bygger på ranken, danser nsevnte aristokrat formelig den
vildeste »springer» eller »halling». Det er rokokoens ånd, der er gået
i det gamle motiv. En mand som »Blomstermesteren fra Ringebnt^
har sterkere end de fleste kunstnere i Grudbrandsdalen dette oplö-
sende i rokokoen, medens han dog har forholdsvis lidet af rokokoens
69. Krus fra Dovre.
H. 0,275 m.
Nord. m. nr 40,776.
70. Krus fra L«sje,
H. 0,81 m.
Nord. m. nr 40,di2.
motiver. Denne vor rokokogale rankekunst studeres långt tydligere
i rosemaling end i traeskjsering. Det gjaelder her det samme, som
Bernh. Salin i sit ovennsevnte arbeide siger om den romerske de-
korationsmaling: »Den enkla och snabba målningstekniken lämpade
sig långt bättre för återgifvandet af ögonblickets ingifvelser än den
mera betänksamma plastiska tekniken.»* Dog også her spores öie-
blikkets indskydelser tydelig nok, og vor tröeskjaererknnst har i de
^ Se förf:8 uppsats i Meddelanden från Nordiska museet 1902. Stockholm
1904. S. 213 o. f.
« Anf. arb. S. 54.
Digiflzed by VjOOQIC
NOGLB LEBJEKRUS I NORDISKA MUSEET.
177
forskjellige distrikter dannet sig forskjellige rankeformationer under
indflydelse fra rokokoen. Allerede på krus fig. 61, hvor^renaissance-
rankens af art dsekker det nedre felt, ser man på det övre en ny ran-
keformation. Der udviklede sig nemlig i Gudbrandsdalen en egen
bladverksrokoko. Disse blade dynges sammen, og der söges ved en
rsekke linier og uddybninger at fä en målerisk, urolig og rokokoartet
virkning istand. Det er dette, der
trsenger ind i ranken. Lejsekrus
. fig. 68 og 69 viser tydelig denne
formation. Flere mangletrser fra
Lesje viser også denne ornamen-
tik, ligesom det også er fundet ar-
beider med denne ranke fra andre
kanter af dalen. Jeg antager dog,
at hoveddistriktet for denne for-
mation er Lesje, omend den også
er dyrket adskillig udenfor Lesje
i nserliggende bygder. Det er jo
en sprudlende munter ranke, ro-
kokovilkårlig, men dog med det
tydelige prseg af sin gamle byrd,
en fornöielig dekorativ indsats
oppe fra en norsk fj elddal. Den
viser förbindelse med de store stil-
strömninger, og dog har den det seerprsegede — man har lyst til at
sige, en tone fra Lesje över sig.
Det er resterne af renaissanceranken og en begyndende ilter ro-
kokoranke, som man her har seet, endogså på samme krus. Den
rolige, runde, sterkt plastiske barokranke förekommer sjeldnere i
den mindre dekorative folkekunst. Derimod synes över hele linjen
i vor folkekunst efter 1800 en vis freidig, let, selvfölgelig made i
behandlingen af ranken at spores. Den er helt blevet almeneje.
Man sporer naturligvis de gamle strömninger, men hele opsynet i
denne kunst har fået et långt sterkere seerprseg. At krusene fig. 70 og
71 er fra Lesje eller de naerliggende distrikter er ingen, der har
71. Kru8 fra Lesje.
H. 0,245 m.
Nord. m. nr 40,932 b.
Digitized by
Google
178 NOGLE LESJERRUS I NORDISKA MUSEET.
beskjseftiget sig noget med vor folkeomamentik, i tvivl om. Begge
disse krus er hver pä sin made typiske. Ranken på fig. 70 med de
gamle overskjseringer og bladverkets formationer har en bygdeka-
rakter, der går igjen på en reekke arbeider. Ranken på krus fig. 71
har, som man ser, en någet anden karakter, en rest af en klarere ranke
omgivet af rokokobladverket. Netop dette er også noget, der saerlig
synes at trives i Lesje. Omamentiken på disse krus er på en made
naermere eller fjernere beslegtet med hele den senere lesjeomamentik
Får man af denne rsekke krus ikke noget helt billede af lesje-
rankens mange formationer og varianter (mangletrseme synes i så
henseende et bedre material), så viser dog disse her fremförte exem-
plarer denne ranke typisk og afklaret. Man kan fblge den som en
renaissancens arv på de »Idste krus, senere ispraengt med rokoko og
tilslut egenartet og selvstsendig ispriengt med reminiscenser fra sel-
dre dannelser. Og denne rankeformation ejede magt. I de for-
skjellige varianter trsenger den nordover. Det er egentlig på den
senere lesjeranke den nordenfjeldske ornamentik for en stor del
bygger. I opdalornamentiken moder man den, også i Soknedalen
og forresten rundt om i de nordenfjeldske bygder. Den har sikkert
også vandret över til Romsdalen og fordrevet de gamle renaissance-
motiver, som der dyrkedes laenge. Dog kjender jeg for Romsdaleos
vedkommende endnu et altfor lidet material. Jeg har her fundet
arbeider både af lesjeranken og af den anden ejendommelige gud-
brandsdalske formation, som jeg efter dens hovedmester kalder kluk-
stadranken. Denne sidste ranke synes derimod at vsere blevet en
vandretype for den övrige del af Gudbrandsdalen. Dens indflydelse
spores t. ex. også tydelig över fjeldet nede i Valders. — Som man
ser, er de dekorative motiver på stadig vandring.
I sprogstudiet regnes dialekteme som et overordentlig vigtigt
material, hvoraf man stadig får kundskab om sprog i gammel tid,
og selve ordenes vandringer, deres omformning og omvurdering hörer
til dette studiums ejendomligste områder. Her viser sig i al stilhed
selve kulturens vandringsveie. Således er det også med ornamentet
Det er noget intimt över dette studium. Selve ornamentets van-
dringer hörer til de mest pittoreske kapitler i stilhistorien, medens
Digitized by
Google
NOQLE LESJEKRUS I NORDISKA MUSEET. 179
der også på det dekorative findes folkedialekter, tildels meget gode,
der på en kraftig made viser en bygds sfierpreeg, dens lynne. Det
er disse dialekter Artur Hazelins, der karakteristisk nok havde
sprogmandens nddannelse, först havde öinene oppe for. Det norske
folk står i den dybeste taknemlighedsgjseld til ham for hvad han
har ndrettet for at redde denne ejendomlige del af vor gamle kul-
tur. Omend der er mange og store huller, stnderes endnu bedst
norsk folkeornamentik på Nordiska museet i Stockholm.
HARRY FETT.
Digitized by
Google
Ett par sydtyska processionsmasker i
Nordiska museet.
Bland Nordiska museets mångahanda föremål finnas äfven de
två skräckingifvande masker, om hvilka bilderna 72 och 73 gifva
«en föreställning. Enligt museets inventarieförteckning hafva de
inköpts från en antikvitetshandlare i MUnchen och skola vara an-
träffade n en bondgård neri Bayern>, hvilken något sväfvande ntsaga
må hända kan tolkas såsom liktydig med allra sydligaste Bayern.
Emellertid är sannolikt ej ens »das Bayrische Oberland» deras
fosterland, utan fastmer det angränsande Tyrolen, ja man torde
t. o. m. hafva rätt att våga gissa på dettas östligaste, inemot Salz-
hvLTg gränsande del.
Båda maskerna äro gjorda af trä och målade å gipsad grund.
Såsom bilderna visa, framställa de fantastiska djurhufvuden med
rörliga underkäkar, så att de maskerade på ett eller annat sätt, när
■de ville, kunde öppna och sluta de ohyggliga gapen. Den ena,
bild 72, är brunmålad och besatt med nostofsar, ögonbryn och nack-
bräm af galtborst. I förgen har man, innan den ännu torkat, strött
slaggstoft. Hornen äro svartmålade. Den andra masken, bild 73,
är likaledes brunmålad, men i d^nna grundfärg äro ljusare, kött-
färgade prickar instänkta. De båda noshornen äro svartmålade,
l)etarna och tänderna äro ljust köttröda. Pannhornen utgöras af
naturliga kohorn. A nosen strax framom ögonen finnes en fågelfignr
Digitized by
Google
ETT PAK STDTYSKA PROCESSIONSMASKER.
181
med sträckta vingar, fötter och stjärt, utförd i flackrelief, i hvilken
bild man väl har att se den österrikiska örnen i en ganska ålder-
domlig skepnad. Invändigt är denna mask till skydd för bärarens
hjässa försedd med en stoppad läderputa.
Orsaken hvarför jag här erinrar om dessa bägge främlingar i Nor-
diska museet är, att dylika masker nyligen behandlats af den tyska
etnologen fru Marie Andreb-Eysn i en förträfflig, på egna iakttagel-
ser och efterforskningar till öfvervägande del grundad afhandling:
72. Processionsmask, enligt uppgift frän Bayern.
L. 0,ö9 m.
Nord. m. nr 78,452.
>Die Perchten im Salzburgischen> i »Archiv ftir Anthropologie» bd 3,
h. 2. Då de båda maskerna dess utom äro jämförelsevis väl arbetade
och otvifvelaktigt ega en rätt hög ålder (skulle de verkligen här-
stamma från Bayern, må.ste denna räknas till minst ett par århun-
draden), synas de äfven af det skälet förtjäna att uppmärksammas,
så mycket mer som dylika pjeser i museer utanför Österrikes grän-
ser^ äro rätt stora sällsyntheter.
Jag tillåter mig att, med några afvikelser och tillägg på egen
hand, i det följande efter fru Andree-Eysns lifligt och objektivt
Masenm fiir Volkstrachten i fierlin eger dock en större samling.
12
Digitized by
Google
182 ETT PAR SYDTYSKA PROCESSIOXSMASK ER.
hållna afhandling lämna en kort redogörelse om användningen af
dylika masker.
Hos ett stort antal ociviliserade och halfciviliserade folk i Oce-
anien, Asien, Afrika och Amerika användas masker af mer eller
mindre afskräckande och fantastiskt utseende vid åtskilliga högtider
och ceremonier. Dessa masker hafva ock i senare tid af etnografer
gjorts till föremål för studier;^ mindre har detta varit händelsen
73. Processionsmask, enligt uppgift frän Bayern.
L. 0,79 m.
Nord. m. nr 78,453.
med de naturfolkens mycket liknande masker, som i åtskilliga trak-
ter af Europa ännu in i senare tid varit i bruk.
Redan från kristendomens första århundraden omtalas upptåg
af hedniskt kynne, vid hvilka deltagarne buro djurhufvuden och.
djurhudar (»ferrarum» eller »bestiarum capita» och »pelles pecudum).
Särskildt nämna kristna religion sif rare ofta med förtryi^lse seden att
uppträda som hjort eller kviga (»cervulum vel vetulam facere»). -
Författarinnan förlägger de tidigaste uppgifterna härom till sjätte och
sjunde århundradet. Af E. Hoffmann-Krayers excerptsamling i
' Bland dem af författarinnans man professor B. Andbee i bana bekanta arbete
Ethnographische Farallelen und Vergleiche. D. 2. Leipzig 1889.
* Jfr förf:8 npps. Lussi, sid. 20 o. f, i Meddelanden från Nordiska museet 1S9S.
Stockholm 1900. Om Gerds make, Frö, veta vi, att ban bar hjortbomet såsom vapen.
Jfr anf. npps. sid. 29.
Digitized by
Google
ETT PAR SYDTYSKA PROGESSIONSMASKER. 183
»Schweizerisches Archiv fttr Volkskunde» (bd 7, s. 187 o. f.) framgår
emellertid, att man kan räkna tiden för dessa skriftliga omnämnan-
den änna ett par århandraden längre till baka.
Dessa maskeradupptåg skedde omkring årsskiftet, och det tyckes,
som om de i alla tider förbundits med det nya årets ingång. De
förekomma nämligen alt fortfarande, utom vid det kalendariska
nyåret, under advent, jul och fastlag, hvilka sistnämda festtider
såsom kristnade otvifvelaktigt trädde i hedniska årsfesters fotspår.
I december firade romarne med satumalierna skördeårets slut, och
med mars ingick ända till Julius Csesars tid det romerska statsåret.
Den kristna kyrkan, hvilken ursprungligen räknade årets början
från den 6 januari, framsköt troligen redan i fjärde århundradet,
såsom en följd af Kristi födelsedags firande den 25 december, års-
skiftet till den 25 mars för att senare länge förlägga det till E^isti
födelsedag, den nuvarande juldagen.
Fru Andree-Eysn sysselsätter sig, såsom titeln på hennes upp-
sats angifver, egentligen med de upptåg af maskerade personer,
>Perchten>, som tillställas i vissa orter i Salzburg, företrädesvis den
6 januari, »Perchtentag». Dylika upptåg kallas »Perchtenlaufen».
Från den 6 januari räknar bonden i Pinzgau, oberoende af kalen-
dern och i likhet med den första kristna kyrkan, ännu årets be-
gynnelse.
Beträffande namnet Perchtentag ha af språk- och folktrofor-
skare framstälts skilda förklaringar. J. Grimm och andra hafva
i den gestalt Perchta, Berchta, som folktron satt i förbindelse med
och egnat denna dag, sett en forngermansk hednisk gudinna och
härledt namnet från forngermanska herhtay ljus, klar. Senare for-
skare såsom t. ex. Mannhardt hafva däremot upptagit ett förkla-
ringsförslag, som redan Grimm uppstält och pröfvat, men förkastat,
nämligen att denna gudinnegestalt i likhet med den vid samma tid
uppträdande italienska Befana (af epifania) allenast vore en genom
forntyska glossor såsom giperahta naht och liknande rätt sent upp-
kommen personifikation af den kristna högtiden. Slutligen hafva
åter andra forskare såsom £. H. Meyer och £. Mogk förkastat den
sist anförda teorien och å nyo tagit den grimmska till godo, den se-
Digitized by
Google
184 ETT PAR SYDTYSKA PROCESSIONSMASK ER.
nare dock ogillande hans tolkning af namnet, hvilket han härleder
från pergan, dölja. Perchta vore således i likhet med sin motsva-
righet Holda, hvilket namn man härledt från helan, hölja, egent-
ligen underjordsdrottningen, hon som regerar den dolda värld, ifrån
h vilken alt lif utgår och dit det vänder åter, och som altså i själfva
verket icke blott beherskar de underjordiskas skaror utan alt lif,
alla makter, all kraft. Här må påpekas, att i Norge och på Is-
land trettondägen eller dagen efter kallats Eldsbofgs dag,^ ett namn
som, egendomligt nog, synes kunna stöda så väl den första som
den sista af of van anförda förklaringar, men i h varje fall, jämte
åtskilliga andra omständigheter, visar ohållbarheten af den af Makx-
HARDT m. fl. förfäktade åsikten. På Eldsborgs dag drack man en
skål egnad henne, som ej blott bärgar, utan ock bringar eld, ljus
och värme.
Likasom Eldsborg otvifvelaktigt haft de två skenbart motsatta
egenskaperna att skänka och att beröfva, så är ock Perchta ett
dubbelväsen: än uppträder hon ljus och huld, utdelande fruktbarhet
och välsignelse, än mörk och skräckinjagande, spridande skada och
fördärf. I salzburgområdet vet man förtälja, huru hon som en un-
derskön kvinna i ljusstrålande dräkt sväfvar genom rymden, ofta
omgifven af en skara endast i sina skjortor klädda barn, om hvilka
hon skyddande slår sin blå mantel — en gestalt, som icke så sällan
under olika namn (ofta nog såsom Sta Ursula) möter bland me-
deltida helgonbilder äfven här i Norden. Så eger t. ex. Nor-
diska museet ett par dylika, af hvilka den ena, från Jämtland (bild
74), ehuru nu mycket skadad, vid noggrann undersökning visar sig
ursprungligen hafva burit förgyld krona, klädning och bälte. Äfven
mantelns yttersida har varit förgyld, insidan är däremot blå. Håret,
nu rödt, torde äfven ursprungligen hafva varit förgyldt. Figuren
visar sig altså i alt väsentligt likna den heliga jungfrun själf, så-
dan hon i slutet af medeltiden afbildades. De tvänne nedersta sido-
gestalternas dräkter hafva varit försilfrade; de öfversta bära for-
gylda topphufvor. Fotplattan visar spår af grön färg.
* I sydvästra Sverge har denna högtid förlagts till kyndelmessa.
Digitized by
Google
ETT PAR SYDTYSKA PROCESSIONSMASKER.
185
Oftare framträder dock den tyska Perchta såsom en skräckin-
gifvande varelse — Järnperchta (Eisenperehta) ^ eller »Perchta med
långa näsan» — och man varnar barn, som äro olydiga eller varn-
artiga, för hennes straff. Såsom
spånadens beskyddarinna straffar
hon ock hårdt h varje vårdslös och
lättjefull spinnerska, i det hon lin-
dar det lin, som ej till jul spun-
nits af rocken, omkring den skyl-
digas arm och där uppbränner det.
Visar hon sig i fähuset, medför
hon sjukdom för boskapen, och van-
skötes boskapsstallet, beröfvar hon
djuren fläckvis dei*as hår, hvilket
sedan kommer åter i hagelskurar
under sommaren. Denna tro er-
inrar i viss mån om hvad man i
Sverge förtäljer om lekatten och
om maran. Märkligt är, att Perchta
synes bära koskälla. På andra håll
tros hon ock bära kohud. ^ Vid sitt
uppträdande på jorden är Perchta,
likasom Holda, de underjordiskes,
makternas och själamas, anförer-
ska, och likasom man t. ex. i Norge
på luciadagen bragte andehären nä-
ringsoffer,^ så framställas i Öster-
rike, Bayern o. s. v. åt Perchta och hennes skara särskilda bakverk.
Perchtas dubbelväsende motsvaras af hennes följe: makterna-an-
darna äro i likhet med naturen (Natura, Magna genetrix) själf än
blida och välvilliga, än hårda och fiendtliga mot människorna, och
^ Eisenperehta synes förhälla sig tiU Perchta såsom Jarnsaxa till Sif. Om själfva
Nanna förmäler Forspjallsljöd, att hon, nedsjunken till Hels boning (d. v. s. under
vintern), skiftar utseende, byter hug och blir dolsk.
* E. H. Meyer: Germanische Mythologie. Berlin 1891. Sid. 123.
* Jfr fÖrf:8 anf. upps. Lussi, sid. 13 och 29.
74. Helgonbild från Jämtland.
H. 0,735 m.
Nord. m. nr 47,299.
Digitized by
Google
186 ETT PAR SYDTYSKA PROCBSSIONSMASKBR.
då de omtalade maskeradupptågen en gång otvifvelaktigt varit äm-
nade att gifva en bild af Perchta och hennes följeslagare, kan däraf
följa såsom en konsekvens, att deltagarne, »die Perchten», antagit
rollen af så väl hulda som stygga väsen — ischöne und schiache
Perchten».
I början af adventet (december) kommo i Salzburg de xmga
männen samman till ett antal af femtio eller mer och fattade beslut
om, hvarifrån tåget skulle utgå och h vilka byar det skulle besöka.
På tre torsdagar i adventet samlades de sedan, klädda ytterst i grofva
skjortor med ett bredt läderbälte omkring lifvet och med skråpukar
af linne med hål för ögon och mun bundna för ansiktet. Tolf bland
dem, de egentliga perchtenlöparne, voro däremot höljda i svarta
fårskinn, buro hufvor af gräflingshud och masker af trä, antingen
framställande fantastiska, mänskliga ansikten med långa tänder cch
horn eller ock monstruösa borstiga djurhufvuden med långa trynen
och rörliga käkar. Alla hade vid sina gördlar fäst en mängd skäUor,
ofta af mycket stora dimensioner. Tåget öppnades af en trumsla-
gare, därpå kommo fackelbärare, och dem följde en narr och en
narrinna, den senare en karl i kvinnodräkt. Narren, på somliga
orter kallad Hanswurst, bar en af brokiga tygbitar hopsydd korf-
liknande rulle, stoppad med ull, hvarmed han slog alla kvinnor,
som han kände. En vanlig figur i dessa tåg var ock en kvack-
salfvare, som bar en korg med hvarjehanda flaskor på ryggen. Hela
tiden klatschade de öfriga deltagarne med korta piskor, blåste i ko-
horn eller pinglade med en mängd klockor eller skällor, hvilka voro
upphängda på ett slags ställningar. Det gälde således att åstad-
komma så mycket larm som möjligt. Någon gång hände, att man
plötsligt i tåget fick syn på en mask, som från början ej varit med.
Då grepos deltagarne af fasa, ty man trodde, att denne kunde vara
underjordsfursten själf. Hade de mod att angripa den nytillkomne
och i honom demaskera någon, som dref gyckel med dem, blef denne
genompryglad. Omkom någon af en eller annan anledning, medan
han bar perchtenmask, förvägrades honom, säges det, plats på kyrko-
gården. För denna allmänt förekommande uppgift torde sanning
ligga till grund, och förklaringen är väl den, att en deltagare i
Digitized by
Google
ETT PAR SYDTYSKA PROCBSSIONSMASKER. 187
perchtenlöpandet i forna tider ansetts därigenom hafva tydligt
Ådagalagt, att han fortfarande var hedning.
Den meddelade skildringen, hvilken den anförda författarinnan
•erhållit från en gammal man, som i början af förra århundradet
deltagit i dylika tåg, afser, såsom framgår, >die sehiachen Perchten».
Uppträdandet af >die sehönen Perchten» hade författarinnan tillfälle
att själf år 1902 bevitna i Gastein. Jag anför i hufvuddrag hennes
egna ord:
»När jag fram emot middagen den 6 januari anlände till köpingen
Hofgastein, voro värdshusen fylda af människor, och alla gator, trots
den stränga kölden, mycket lifliga. Alla bidade »die Perchten».
Inemot kl. tu såg man ett sakta framskridande, långt tåg af män-
niskor nalkas från Wildbad och hörde trumpetstötar. Det var »die
sehönen Perchten». 1 spetsen kom »der Rosslreiter», en maskerad
person på en käpphäst, klatschande med sin piska och beredande
plats för tåget. Bakom honom gingo musikanterna, fem bönder med
blåsinstrument. Därpå blef »der Vorpercht» synlig, iförd en ytterst
grant utstyrd kolossal hufvudbonad af vidunderlig form, »die Perch-
tenkappe», hvilken väl egentligen varit ett tecken på hans herskar-
värdighet. Vid hans sida gick »die G'sellin», en i kvinlig national-
dräkt klädd gosse af ett behagligt utseende. Åtskilliga liknande
par följde, omgifna af andra utklädda personer. Beskäftigt sprungo
två putsmakare i hvita kläder och med höga, spetsiga, hvita filt-
hattar, i hvilkas kanter pinglor hängde, omkring i folkhopen, den
ene väpnad med en med sand fyld kosvans, den andre svingande en
vid pass en half meter lång, korflik, med blår fyld linnehylsa. Båda
slogo med dessa redskap lätt de närstående kvinnorna, gifta och
ogifta, dock endast dem, mot hvilka de ville visa sin artighet —
sitt »PerchtenwohlwoUen», såsom författarinnan uttrycker sig. Lika
kostymerad som dessa två uppträdde ännu en tredje figur, hvilken
medförde en af linnetrasor danad docka i form af ett lindebarn
(»Fatschkind») fäst vid ett långt snöre, så att han då och då kunde
kasta henne till de kvinnor, som han önskade lycka — i hvarje fall
aldrig till främmande eller mindre respektabla kvinnor — och i nästa
ögonblick åter draga henne till sig.»
Digitized by
Google
188 ETT PAR SYDTYSKA PROCESSIONSMASKER.
Fråga vi nu, hvilken betydelse och hvilket egentligt syfte dessa
upptåg anses eller ansetts hafva, blir, säger den anförda författar-
innan, svaret icke så lätt att gifva, enär den ursprungliga karak-
tären och uppfattningen otvifvelaktigt under tidens lopp mycket
urartat eller gått förlorad. Visst är emellertid, att dessa tåg haft
till ändamål att bringa välsignelse och fruktbarhet. Ofveralt häl-
sas >die Perchten» därför välkomna. Ju mer »Perchtenlaufen>, dess
bättre år, säger den tyrolske bonden, och blir perchtaupptåget af en
eller annan anledning instäldt, väntas missväxt och dålig tid. I
Samdalen låter bonden »die Perchten» löpa omkring på sina ftlt for
att få ett godt år, och i Lienz råder samma föreställning.
På grund af iakttagelser af naturfolkens föreställningar för-
klarar fi*u Andree-Eysn denna åskådning så, att de maskerade per-
sonerna ursprungligen haft till uppgift att bortskrämma de skadliga
maktema. Jag tillåter mig belysa detta med ett exempel. När
hos präriindianerna en sjaman, s. k. medicinman, ville bota en sjuk,
iklädde han sig en björnhud med vidsittande hufvud, hvilket han
drog fram öfver sitt ansikte. I ena handen höll han en skramla,
i den andra ett spjut, och under brummande läten, buller med skram-
lan och besvärjelser sökte han skrämma sjukdomsanden eller sjuk-
domsandarna på flykten. Såsom vi sett, möta äfven vid perchten-
löpandet liknande drag: skräckingif vande masker och larm af klockor,
trummor och horn. Men här har man tagit steget ännu längre.
Man har, må det teologiska citatet tillåtas mig, sökt »drifva djäf-
lama ut med djäflarnas öfverste», ett drag, som onekligen är ganska
vanligt i folklig magi. Det gälde allenast att få de mäktigare till
bundsförvanter mot de mindre mäktiga, och mäktigast voro andarnas
och maktemas drottning och konung, underjordsherskarna, hvilka i
Tyskland hette bland annat Perchta och Ruprecht.
Det är möjligt, att vi i anförda förhållande hafva en antydan
om ett grundelement i perchtenlöpandet. När man blickar ut öfver
mänskligheten i dess helhet, erhålla seder, som inom ett visst, om
ock stundom mycket vidsträckt område förete en af gjord karaktär och
betydelse, ej sällan en ny belysning, egnad att visa drag ifrån ännu
äldre och ursprungligare skeden. Men ett sådant uppsökande på
Digitized by
Google
ETT PAR SYDTYSKA PROCESSIONSMASKBR. 18^
fjärran håll af förklaringen till en europeisk eller inhemsk folktro-
företeelse Jean också blifva missledande. Det torde förefalla mången
otroligt, men det är dock så, att inom folktrons område hos kultur-
folken fullt ut lika ursprungliga företeelser kunna anträffas som
hos något s. k. naturfolk.
Utgår man från rent europeiska kulturseder, synes mig perch-
tenlöpandet böra förklaras mer såsom en direkt positivt verkande
än som en afvärjande ceremoni. Mig förefalla nämligen de skräck-
ingifvande perchtenlöparne såsom, påtagligen genom kyrkligt infly-
tande, förvanskade (diaboliserade) ättlingar af hedniska växtlighets-
och äringsdämoner i djur- och människogestalt, sådana kyrkliga
författare under kristendomens tidigare århundraden omtala dem
(jfr sid. 182), och folksed och tradition ännu på åtskilliga håll känna
dem. Men dessa dämoner voro af alt att döma ursprungligen inga
skräckskepnader, om ock sägnen och folkföreställningen redan tidigt
gjorde dem därtill, ^ utan de voro växtlighetens och sädesfältets
lifsandar och altså mänsklighetens välgörare. Utgår man från dessa
förutsättningar, måste man anse perchtenlöpandets ursprungliga och
egentliga syfte hafva varit — icke att bortskrämma illasinnade
makter, utan fastmer att enligt en för folklig »magi» gällande grund-
jag genom liknande ernå liknande (similia similibus), hvilket i
här i fråga varande fall altså vore att genom ett efterhärmande af
växtlighets- och sädesdämonerna inverka på naturen och framkalla
dessa naturmakter själfva. Anslutande mig till den tyske folktro-
forskaren W. Mannhardt, h vilken särskildt gjort dessa växtlighets-
makter till föremål för sina inom religionsforskningen epokbildande
undersökningar, ser jag således i de skildrade likasom i så många
andra fomtroceremonier ett slags natursuggestion, en impuls för att
egga marken till ny verksamhet, ett »Lenz»- eller »Kornwecken» för
att använda några betecknande, om ock andra ceremonier med samma
syfte åsyftande tyska folkliga benämningar. * De profylaktiska drag
och åskådningar, som i den skildrade folkseden möjligen kunna på-
' Deras f ränder fannema — de välgörande — delade hos antikens folk samma Öde.
« Jfr W. Mannhardt: Wald- und Feldkulte. D. 1. Berlin 1875. Sid. 540
o. f.
Digitized by
Google
190 ETT PAR SYDTYSKA PROCBSSIONSMASKBR.
visas, synas mig där lika litet som t. ex. vid antändandet af vår-
eldar, vid rituell användning af frön och bröd, vid ceremonier med
kraftspöet o. s. v. vara ursprungliga utan hafva tillkommit genom
en, om ock må hända jämförelsevis åldrig, dock i hvarje fall sekun-
där religionsåskådning.
EDVARD HAMMARSTEDT.
Digitized by
Google
Sagor och sägner, skrock och öfvertro
från finnbygder och lappnnarker.^
9. Juhan Abram Suutari i KIttilä berättar.
A. Om uppkomsten af namnet Kiitilä,
När jag var en liten pojke, hörde jag ofta gamla gubbar och
gummor tala om alt märkvärdigt, som de hade hört af sina föräl-
drar. Jag var mycket road af dylika berättelser och lade dem
mycket noga på minnet, och då de gamla gubbarne och gummorna
märkte, att jag ville hafva grundligt reda på alt, ville de å sin
sida gärna berätta. Jag tyckte det var trefligt att höra berättas
om huru namnet Kittilä uppkommit, om de ryska fienderna, om
noitat och jatulat. Besynnerligt är, att deras berättelser alltid så
noga öfverensstämde, att knapt ett ords skilnad fans.
Dessa berättelser börja i hednatiden i Lappland, då evangeliets
ljus ännu icke syntes eller spordes i de djupa ödemarkerna och
skogarna. Det glest boende folket utgjordes mest af lappar och
några finnar, och de voro alla kringflyttande. Detta aflägsna land
var då för tiden mycket litet kändt äfven i Finland, men alla
visste, att där bodde lappax, spåmän, och trollkarlar (noitat ja vel-
höjd). Några funnos dock, som kände till lappmarken och hade rest
där. Dessa voro kringvandrande ryssar (laukJcuryssät), af hvilkas re-
* Fortsättning af den i Meddelanden från Nordiska museet 1902 införda upp-
satsen.
Digitized by
Google
192 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
sor många sorgliga händelser följde. Finland fick vid denna tid
lida mycket svårt och bada i blod. Detta var i den stora ofreds-
tiden. Man hade trott, att de, som bodde i lappmarkens dalar och fjäll-
klyftor, skulle få bo i fred, men så blef det ej. Lapplandsborna fingo
också sin del af de lidanden, som öfvergingo landet. De omtalade
laukkuryssarne drogo med sig på rof begifvet folk, som for omkring
och plundrade, mördade och röfvade alt de kunde komma öfver.
En gång kom en röfvarflock till Kittilä kyrkby, där då flere
fastboende plundrades, mördades och uppbrändes. Det skedde sa
noga, att ingen blef vid lif i gårdarna förutom en flicka, Kitti kal-
lad, som gömt sig i en rofkäUare. Hon ensam blef vid lif i hela
Kittilä by. Två byar finnas här på något afstånd från hvar andra.
Af denna händelse har Kittilä fått sitt namn. Gamla personer
visste ej riktigt säkert, i h vilkendera byn Kitti bodde, men troligt-
vis var det i nedre byn, Ala-Kittilä. Några sade, att Kitti bott i
nedre Kittilä, där nu gamla Salmitalo (gården vid sundet) är be-
lägen. Ja, ända från denna stund kallades byn Kittilä, och detta
blir kan hända länge byns namn. Man bestämde, att detta namn
skulle gälla äfven hela socknen.
Kronofogden Ch. Em. AmroEB meddelar, att, enligt uppgift af N. P. Loukiken,
Kitti skulle bott å Pietarinkenttä, en åker vid Aakennusjoki nära prästgården, altså
i Yli-Klttilä.
B. Om de ryska fienderna.
S. k. fienderyssar och röfvare hafva i forna tider ofta rest för
att plundra och röfva. Gramla personer sade, att lapparne hade sin
egen marknadsplats på skoglösa sandheden å landtungan mellan de
afsides liggande Loukinenjoki och Kapsajoki, och dit samlades på
vanlig tid många lappar ända från Inari för att sälja skogsvildt,
hudar och annat, och handlande kommo från många håll.
Ryssarne hade också fått veta detta, och kände noga till tiden,
då lappame brukade komma dit. Då marknad pågick som bäst,
kringrände ryssarne hela marknadsplatsen, och alla plundrades och
mördades. Så gick det med marknaderna vid Kapsajoki, och efter
den stunden såg man där aldrig mera folk till sammans. Ännu kan
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER. 193
man se märken efter kåta-eldplatser i närheten, strax intill Kyla-
järvi träsk. Där finnas kretsar af hvita stenar (ivalkea liesi merk-
kia kivisto»).
Efteråt sägas ryssarne i all vänlighet besökt den bekante troll-
karlen (lovinoita) Päiviö vid stranden af Bastijärvi, där Päiviös by
hade ängeslägenheter (kenttät). Päiviö också bodde där, och när han
nu såg ryssarne på andra sidan träsket, sade han: »Nu komma rys-
sarne!f (karjalaiset). Ryssame kommo. Päiviö hemtade dem från
andra stranden med en flotte och tog hem dem till sin ängeskåta.
Den vik, hvarifrån Päiviö hemtade in ryssame, kallas ännu Karja-
lanperä. De voro hyggliga gäster i Päiviös kenttä, ty de visste,
att husbonden var en stor trollkarl. De voro så rädda, att de ej
på något sätt tordes skada Päiviö, och i mycken vänskap skil-
des de från Päiviös kenttä.
Många gamla sägner funnos om de illasinnade ryssarne, af
hvilka blott de sorgligaste tilldragelserna må berättas.
Stockflbth {Bidrag 1) refererar efter Eeilhau: >I sy v pä hinanden fölgende
år, heder det i sagnet, som her er opbevaret om denne Ödeleggelse, falgte röverhor-
derne hinanden så nafbrndt, at der fra den ene sviemi til den anden ikke levnedes
tid til at koge en renkjOdsnppe, og der laegges til, at kun én mand blev levende i
Alten og én i Varanger».
C. Trollkarlen Päiviö och ryssarnes tåg till Rovaniemi.
Päiviö hade hört talas om kristna läran, att den gör slut på
trollkarlarne (noidat)^ och att en döpt människa icke kan bli en
mäktig trollkarl. — Då bestämde han sig för att resa till svenska
konungen och begära kristendomens införande i Lappland. — Detta
gjorde han bara af det skälet, att ingen annan skulle kunna bli en så
mäktig trollkarl, som han själf var. Sä reste han. Det berättas, att
han kom till Torne och fann fartyget kort förut afgänget söder ut,
men gick efter och hann upp skeppet midt emot Seittenkaare. Han
flög som pilen från ett armborst och kom lyckligt upp på skeppets
däck. Konungen lofvade gärna att sända en präst att döpa lapp-
marksborna och lofvade att gifva en liten kyrkklocka till Kittilä —
såsom sockennamnet kom att blifva nu, när kyrkan bygdes — och
äfven skulle konungen lata bygga kyrka och skaffa präst till henne.
Digitized by
Google
194 SAGOR, SÄGNER M. M. PRAn FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
Päiviö for till baka till sitt hem, och snart kom prästen och
döpte och kristnade: först Päiviö och hans familj och sedan alla
andra. Det berättas om Päiviös söner, som före dopet varit troll-
karlar, att de förlorade så mycket af sin kunskap att trolla, att de
ej ens kunde bota bölder. Och for flickorna blef det ändå fullstän-
digare slut med deras förmåga. Men gubben själf vardt icke sämre,
han var lika duktig. Snart kom klockan för att stanna här f&r be-
ständigt. Men någon präst bestälde man ej till Kittilä. Felet var
icke något annat, än att Sverge hade två hårda krig mot Ryssland
och Jutland. På det sättet blef kristna läran i Lappland glömd
för denna gång.
Den tiden drogo många fiendehopar omkring, som lankkurys-
sarne fört dit. Då de kommo till Kittilä, togo och röfvade de all-
ting och togo klockan också. Sedan reste de efter Ounasjoki och röf-
vade hela vägen, där de drogo fram. Emellertid fick Päiviö snart
höra, att klockan var stulen. Han blef då mäkta förgrymmad och
kallade de underjordiska till bistånd samt gick med dessa efter
ryssarne, som kommit ända nära intill Bovaniemi till Kellosuando
ofvanom HeisJcarintalo. Där, midt emot Kelloniemi, drabbades rys-
sarne af Päiviös trolldom. Ingen väg fans vidare, och de undrade,
hvad det skulle bli af dem. Klockan släpptes ned i älfven till se-
lets botten, Kittiläs första kyrkklocka. Selet kallades därför Kel-
losuando, och man har ibland hört klockan ringa. En gång hade
en gammal gubbe i Heiskarigården dött, och kvinnorna hörde då
klockan ringa nere i selet, »så att skogarna darrade». Röfvarne drogo
sedan framåt, tills de kommo till Rovaniemi by, till öfre byn.
Denna by säges då varit så tätt bebygd, att en katt kunde springa
från det ena hustaket till det andra ända från Vuotikal till Äm-
mäläy det är från byns ena ända till den andra. — Den kallades
därför P/Afcopon- staden (egentligen kådborrstaden).
På byns ena sida ligger >Kyssbacken>. Där bodde en gammal
gumma i en liten stuga, den s. k. Kyss-Stina {Muislco-Tiina). Hon
hade en gång blifvit förargad på laukkuryssame och kört ut dem
från sin stuga. På trollkäringars vis kastade hon het aska efter
dem. Dessa laukuryssar kommo nu med en mängd af plundrame
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 195
och stego först in i gnmmans stuga för att se, om där fans något
att röfva, och om hon också nu hade het aska till hands. Då de
stego in, sade de till gumman: »Ja, nog minnas vi Muisko-Tiina, då
hon slängde het aska efter oss!» Nu fick gumman med sitt lif be-
tala, att hon kastat aska. De togo och brände ned alt, som de ej
röfvade med sig, och sedermera har denna by aldrig varit så tätt
bebygd. På detta vis har jag nu följt fiendehopen ända fram till
Rovaniemi och återvänder nu till lappmarken, om hvilken jag bör-
jade att berätta.
Många fientliga skaror hafva dragit omkring äfven inom den
egentliga lappmarken. Fastboende hafva ofta vågat göra motstånd
mot mindre fiendehopar, såsom t. ex. i Sodankylä^ af hvilken an-
ledning byn just kom att kallas Sodankylä (fejde-byn). Där sägas
fienderna hafva blifvit slagna samt där förlorat sina lif och det gods,
de fört med sig, men denna strid kräfde också flere af de fastboende
försvarames lif.
Akd. Joh. Sjöorbn appgifyer i sina Anteckningar, att ett predikohas uppfördes
i Kittilä 1778, samt att kyrka bygdes i Sodankylä 1689 pä bekostnad af Earl XI,
som äfven skänkte den mindre af klockorna. Sägnen måste här afse Sodankylä mo-
derfSrsamling och kyrka. — Angående PäiviO och hans släkt se Tobnaei Beakrifningy
sid. 28 o. följ., äfvensom Fbus* En Sotnmer, sid. 51 och följ. — I Kemi lappmark
talas om gamla Pietar Päiviö och sönerna Yaolli, liskn och Juhani. Tornens näm-
ner YnoHaba, hvilket lapska namn (Ynollab) är liktydigt med det finska Yaolli, d. y. s.
Olof. Qyigbtåd o. SAia>BEBG berätta {Lapp. event og folkesagny sid. 117—128) om
>B»iye Yoalab» (Olof Bäive), »sagnhelten fra Enare». — Angående att bota bölder må
nämnas, att Marja Lindberg i TärändÖ (död 1889) >knrerade> dylika med snrmjölk,
som hon yispat med llllfingret.
D. Om trollkarlar^ spåmän och besvärjare.
Gamla personer hafva berättat såsom fullkomligt sant, att för-
skräckliga trollkarlar fordom funnits. De hade i sin ordning under
sin ungdom hört talas om dem af gamla personer. Dessa troll-
karlar hade förmågan att med sin spåtrumma (kannus) taga reda på
i bärgskrefvorna dolda kopparskrin med skatter, som ingen annan
visste af. Då de skulle till att spå, kom dem trumman i handen,
hvarför man kaUat dem ftrollkarlar med trumma i hand» eller ock-
så »flygande trollkarlar» {kannuskäsi-noidaksi éli myös lentonoidaksi),
och trumman hade ett slags ringande ton, då man skakade den och
Digitized by
Google
196 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINXBTGDSR OCH LAPPMARKER.
sjöng besvärjelser. Till sist kommo de i sådan ekstas, att de
blefvo alldeles ifrån sig och föUo i vanmakt och voro liksom döda.
En af trollkarlarne brakade likväl bibehålla sansen och fullfölja
l)esvärjelserna. Slutligen greps också han af ekstasen och upp-
väckte därunder de andra till sansning. Det säges, att de ibland
kunnat vara flere dygn i dylik ekstas, innan de kunnat hemta sig
igen. De sade sig då hafva haft mycket att göra och långa vägar
a.tt färdas.
Efter gamla personers berättelser skall trolltrumman hafva haft
-en sådan kraft, att, om någon ovetande tog den i hand och vidrörde
den, fick han snart känna dess underbara inverkan. Blodet i krop-
pen började koka hett från hjässan till hälen; och kastade man ej
genast bort redskapet, blef man ytterligare förvirrad, så att man
-ej längre var sig själf mäktig, utan kom i alt större yra och foU i
vanmakt, kom i ekstas. Det var en undervisningsresa, och så blef
då den mannen färdig att kunna trolla. Men han fick icke vara
Tädd af sig, ty den som det var, blef aldrig en duktig trollkarl.
Det är sanning, att alla de mäktigaste trollkarlame blifvit det på
detta sätt, genom att begagna sig af trumman. Då jag läste om
professor Nordenskiölds resa till norra Sibirien och lapparne där-
städes, fick jag se, att alla trollkarlarne där också begagnade .sig
af liknande redskap, nämligen en trumma, med hvilken de ringde.
De ville ej för något pris sälja dem, men ändå hade Nordenskiöld
fått en af dem.
Päiviö var den mäktigaste trollkarlen och spåmannen. Han
bodde vid stranden zS. Bastijärvi^ där ännu hans utäng (med kåta;
kenttä) finnes, nu öfverväxt af enbuskar. Då han var gammal, be-
rättar man, att han drog till Inari. Han hade nämligen där en
kamrat i att trolla, och han var så mäktig den också, att han med
sin trolldom kunde sätta sig till motvärn mot Päiviö och efter hand
blef lika skicklig som denne. Detta var Inaris trollkarl (de gamle
kallade honom endast så: Inarin noita). Mellan dessa båda rådde
ofta stora trätor och slagsmål om vildrenar, som de båda önskade
komma åt. En gång fick Inafi-trollkarlen renarna att stanna hos
sig, och Kittilä (Päiviö) fick inga. Därpå följde ett stort nödår för
Digitized by
Google
SAGt)R, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 197
Kittiläboma. Då tog Paiviö sin älste son Anttijatlcu med sig och
for i båt ned från Luokincn samt rodde därefter skyndsamt åt nord-
väst, åt Rastijärvi till. Han kom till Ounasjoki och styrde öfver
till älfvens västra strand. Strax gick han i land, just där Taalo-
vaara (jättebärget) skjuter ut en hög ås ned mot älf stranden — det
är ena ändan af Levitunturi, Där började han att rusta sig i ord-
ning, lade spjutet bredvid sig och tillsade sonen, att då vildrenarna
började höras och syntes simma öfver älfven, borde han komma
i håg att, just dä den sista vildrenen hoppade från andra stranden
ned i älfven, väcka sin far med de sista orden i trolldomsformeln.
Päiviö sjöng nu följande: »Präktiga, långbenta Inarirenar, kom-
men rikligen till Kittilä och låten höra klapprandet af edra klöfvar»
-etc. Därpå råkade han i det ekstatiska tillståndet. Pojken vän-
tade och väntade — hvem kan veta huru länge? — tills det genom
klöfvarnas smällande och ljudet af svängande horn började höras,
■att en ren kom ända från Inarilandet af Buomankisélkä. Säkerli-
gen funnos emellertid ännu flere vildrenar. De voro snart vid
åstranden och satte skyndsamt öfver älfven, fastän de flåsade med
<öppna munnar, och tungan hängde ut ur munnen. De voro tvungna
«tt gå, och när den sista hvita vajan hoppade i älfven, väckte poj-
ken sin fader, som steg upp behändigt och grep spjutet och sprang
till älfstranden. När den hvita vajan kom i närheten, riktade gub-
ben björnspjutet mot den. Inaritrollkarlen måste då gifva sig till
känna och bedja Päiviö om nåd, och nåd fick han. Päiviö hade
förut vetat af, att Inari-troUkarlen skulle följa efter renarna for att
få dem tillbaka, och därför hade Päiviö stannat på andra stranden
för att under ekstasen förgöra sin motståndare och göra honom råd-
lös, hvilket också lyckades. Nu skulle dessa båda mäktiga troll-
karlar försona sig med hvar andra, dessa som nu redan lärt känna
hvar andras förmåga, och så förliktes de för alltid. B.enarne dela-
des lika på båda hållen: Inari-trollkarlen vandrade tillbaka till
sitt hem, och Päiviö blef med sin del kvar i Kittiläbygden. Ända
från den tiden voro de sams, de båda mäktiga trollkarlarne. Och nu
Hr slut på berättelsen om Päiviö, och i Inari säges hans sista kenttä
funnits, där han uppehöll sig på sin ålderdom.
13
Digitized by
Google
198 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÄN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
Trolltrumman kallas här pä finska kannuSy pl. kannukaet Tomsns och Sjö-
gren hafva tidigare antecknat dessa namn. Apparaten var af trä, hvllket också t^d-
liggöres af det af mig antecknade namnet kannualauta (späbräde). Sjögren uppgifver,
egendomligt nog, att de flesta lappar hade kannakser af stålf atom en fattig gomma^
hvars trollredskap endast bestod af näfver, men ändå var högst förträffligt. Gabb.
TuDERUS, pastor 1675, brände i Sodankylä och Enasamo ett flertal spätrnmmor. I
svenska Öfvertorne sn finnes en lägenhet Kannusjärvi. Snntaris beskrifning pä den
praktiska användningen af redskapet är emellertid tydligen förvanskad, men ger an-
ledning till förmodan, att det möjligen kunde vara nog att betjäna sig endast af själfva
visaren, som var försedd med åtskilligt skrammel. Pälitligare är gifvetvis Torns!
autentiska, lifliga framställning (se särskildt Wiklukds edition i Lundelis tidskrift).
Att lappen i ekstas faktiskt var trollkarl är veterligt, och ett alldeles tydligt fall af
clairvoyance berättar Tornseus af egen erfarenhet (Wiklund sid. 32, 1772 års ed. sid.
21). Schamaner finnas ännu bland de terska lapparne pä Eolahalfön och stå i högt
anseende (liksom fallet är i Sibirien; se Stadlino). Bock användes trumman där ej
vidare. Spåtrumman kallas i nämda lappmark koamdes eller kumdts (i norska Fin-
marken gobdaa eller kohdns, i norra Karelen kontakka). Af Qvigstad {Einige Bemerk.
v. d. Zauher-trommel) skrifves namnet frän Ty sf jord i Norge godbdit)'és.
Berättelsens term för uttrycket »falla i ekstas» är menee loveen (egl. louhe^n^
d. v. 8. att resa till Pohjola- eller Lapplands-värdinnan Louhi (jfr. Castrén Nord.
resor o. forskn. VI, s. 26). Äfvensä förekommer uttrycket loveen Uingettaa. Ga-
N ÄNDER {Mythol. fenn., sid. 21) uppgifver: »dä de falla i sin ecstas eller dvala, fara.
de till Jabmiaimo, de dödas rike.»
Elias Lönnrot (Afhandl. om finn. mag. med. s. 5) indelar trollmännens be-
svärj elsesänger i synnyt (födelseberättelser) och sanat (ord). Båda kategorierna
torde blifvit framförda rytmiskt. (Jfr det intressanta arbetet Les Incantations af
Sédir, Paris 1897).
Castrén berättar i Nord. resor o. forskn. I., s. 28, att Juhani Päiviö kämpade-
mot en rysk troUapska Kirsti Nouhtna, som sökte f& öfver alla vildrenarna frän
Eittilä till ryska Lappland. Beskrifningen pä renarnas beteende enligt Suntarie be-
rättelse leder för öfrigt tanken till Eiplings skildring frän Indien af Mägli med sina
vargar jagande nilgajen (i »Mannen som ville bli kung»)- Enligt Tornens (Wiklnnds-
ed., sid. 37) dog Peder Päiviö (Tornaei namnform) i Peldojärvi 1670.
E. De siste trollkarlarne.
Efter Päiviös tid blef det kyrkoherde i Sodankylä, och denne-
reste två gånger årligen till Kittilä och fullgjorde prästerliga för-
rättningar. Han höll också gudstjänst där i något gårdspörte, och
ända till den tiden funnos där trenne ekstatiska trollkarlar (lovi-
noidat), I byn Kaukoncn fans en vid namn Klaavus (Klas), i Kit-
tilä by en med namnet Ilannun-Jussi och en Paanulainen. Klaavus.
var af dessa tre den mäktigaste trollkarlen, och äfven kroppsligen
v^r han reslig och fet. Han var bonde i Mäkitalo. Kyrkoherdea
Forbus hade dä nyss kommit till Sodankylä, och man berättar, att
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRAn FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 199
han varit mycket andligt sinnad och förgrymmad pä de trollkarlar,
hvilka han försport finnas i Kittilä. Då han kom första gängen
hit, hade folket samlats i byn Kaukonen, där gudstjänst hölls.
Trollkarlarne voro äfven med där. Paanulainen gick och häl-
sade på den nye kyrkoherden, som frågade: »Vet du, om här fin-
nas några trollkarlar (noidat)?» Paanelainen svarade helt förfärad:
•Jag vet icke, käre kyrkoherde, om här finnas några.» Kyrkoherden
mönstrade Paanulainen skarpt och sade: :>Jag tycker mig se, att
du är en af dessa djäfvulens apostlar, men i dag skolen I få höra
domen!» Forbus hade predikat riktigt strängt mot trolldom, och
till sist blef han het i sin predikan och sade: »Grenom Herren Zeba-
ots mäktiga namn tillstädj er jag, att djäfvulen må taga sitt bort
från denna församling — så att några trollkarlar ej måtte förvilla
Herrens hjord — till dess jag nästa gång kommer hit, om man ej
gör varaktig bättring och återvänder från den onda vägen.» Detta
var på höstvintern; prästen kom ej igen andra gången förr än på
tidiga sommaren.
Vintern var förliden, och våren kom, men trollkarlarne voro
lika svåra som förut. De hade emellertid blifvit oense sins emel-
lan. Kittiläbyns trollkarlar stodo på ena sidan, och Klaavus i
Kaukonen-byn var ensam mot dessa. Det var en vårdag, snön höll
på att smälta. Klaavus högg ved i skogen strax bakom gärdes-
gården utmed åkern. Grannen Kaukonen, som vandrade i näi*heten,
fick syn på Klaavus, som sökte gömma sig bakom träden, på det
att grannen, hvilken flere gånger tillsagt honom att göra bättring
och sluta upp med sin tjänst hos satan, ej skulle blifva varse hans
förehafvanden. Så satte han sig bakom ett stort, gammalt vind
fälle, lade yxan bredvid sig och handskarna och mössan samt bör-
jade sakta sjunga. Snart kom han i ekstas, men detta tillstånd
varade ej länge, förrän han steg upp och begynte kämpa med några
osynliga väsen. Två gånger störtade han med händerna mot mar-
ken liksom under en brottning, därpå grep han yxan och gjorde
flere hugg med denna, upphörde sedan, såg på en viss fläck och
sade: »Ligg nu där, din förbannade kötthög!» Så tog han sin mössa
och vantarna och gick hem.
Digitized by
Google
200 SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
Äfven Kaukonen gick hem och tänkte, att han borde gå in och
spraka vid Klaavus ett tag. Men Klaavus kom snart själf till
Kaukonen och sade sig vara mycket förargad. >Nå, granne, på
hvem har du nu blifvit förtörnad?» sporde Kaukonen. »Just på den
djäfvulen, som jag alltid troget tjänat och nu har gjort mig kvittl»
svarade Klaavas. »Men nu skall jag göra uppriktig bättring. Där
hör du det, och när kyrkoherden kommer, då skall jag befästa mitt
löfte» Detta tyckte Kaukonen vara ett godt beslut och talade till
honom om Guds ord. Därpå frågade Kaukonen honom, hvad det
var för en strid han utstått i skogen. »Var du och såg på?» sade
Klaavus. »Jo, nog var jag det!» svarade Kaukonen. »Voj, käre
vän, att du ej kom att hjälpa mig mot två karlar», sade Klaavus.
»Det var Paanulainen och Hannun- Jussi, som kommo rakt på mig
och skulle dräpa mig, och jag var mycket nära att mista lifvet,
men det lyckades mig ändoek att blifva dem öfvermäktig och att
hämnas på dem.» Inom kort kom bud från Kittilä, att Paanulai-
nen och Hannun-Juasi voro döda.
Kyrkoherden kom igen på försommaren, och då redan hade
hans ord besannat sig. Alla, som något litet försökt sig på troll-
dom, voro mycket rädda, öfvergåfvo att trolla samt gjorde bättring.
Dessa voro de sista, mäktiga trollkarlarne. För omkring 90 år
sedan fans emellertid i våra bygder en trollkarl, ehuru ingalunda
jämförlig med de förut nämda. Det var Pötys-Klaavus (Luns-IGas).
Denne bodde vid Jesiöjärvi och var besläktad med den omtalade
Kaukonen-Klaavus. Om hans förskräckliga hädanfärd berättade
mig min moder, som själf hade varit där på stället, bland annat
följande. Hennes broder Zakris Moko firade bröllop höstkyrketiden
i Kariniemi gård i Ala-Kittilä by. Där var Pötys-Elaavus, som
började fantisera och lofprisade trolldomen. Somliga voro emeller-
tid icke förfärade, utan talade med honom om själen och det till-
kommande lifvet, hvartill han med riktigt grof och rå röst svarade^
att om han berättade för dem, att Perkele ror med ens ryggrad och
främjar arbetet, så att en karl här på jorden riktigt bra reder sig.
så vore ej hans berättelse värre än deras egen. Han brukade all-
tid säga: »Gif brännvin, att ej präktig blir sämre!» När man nu
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 201
gaf honom på nytt, hälde han det i sig och böjde hela kroppen
bakåt. Så föll han baklänges på golfvet, och därpå bar man ut
honom i rislan (släden) på gården, sä att han skulle nyktra till i ky-
lan. Det var afton, och man såg ej efter honom mera, enär vädret
bl ef blidare, utan menade blott: »Låt honom sofva!» De dansande
gingo esomoftast under kvällens lopp ut för att svalka sig, och då hände
det, att en pojke och en jänta satte sig på kanten af släden. Flickan
trefvade med handen i släden, hvarpå hon hoppade upp, skrek till
och sade: »Här är någon, som har dött!» Man gick dit och såg
efter, och så var verkligen förhållandet. Pötys-Klaavus var död.
Sådant var trollkarlens ynkliga slut.
Sedermera har ingen trollkarl funnits ibland oss. I Rautus-
järvi säges hafva varit en spåman, Lahen-Niku, och till och med i
Ala-Kittilä fans en gammal inhysing i Hakala-g&Tåen, som jag
själf i min ungdom varit i tillfälle att tala vid, då jag en gång
var dit i ett ärende hemifrån. Han hette Klaavu^ och äfven han
var af den store trollkarlen Klaavus' från Kaukonen släkt. Klaavu
anses inom denna släkt vara ett riktigt hedersamt namn, som där-
för går i arf från far till son. Gubben berättade mig ofta om till-
dragelser i fordomtima, och han var duktigt gammal. Med stolthet
berättade han om sina egna trolldomsbragder. Med någon annan,
sade han, hade han en gång som främmande varit i sin födelseby,
och det var under våren på sista föret. Han gick till fots, ingen
skjuts fans, och föret var nästan slut. Han gick från Kaukonen,
och vägen till Ala-Kittilä är omkring V/2 mil. Han stretade i blöt
snö och vatten och började sakta gnola på en sång, och så kom
sinnesberusningen öfver honom. Han skrek: »Ohoj, skogens vättar,
låtom oss rasa med hvar andra, kommen nu att skjutsa en vandrare!»
Gubben skrattade här riktigt godt och sade, att då fick han sig
snart skjuts hela vägen. Men de skjutsade honom ej ända fram,
utan de lämnade honom ett litet stycke på andra sidan af ån, som
rinner genom byn. Sedan har i dessa bygder funnits hvarken spå-
män eller trollkarlar, endast några, som botat genom läsnings
och några gummor, som sysslat med häxkonster, men dessa hafva
icke varit alls framstående. Där blef det altså slut med den
Digitized by
Google
202 SAGOK, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
saken, och det får det också vara — det är just ingenting att
sakna!
1 fråga om Hannnn-Jassl bemärkcs, att åtminstone i svenska finnbygder unga
Jahani, pojkar, pläga kallas Jussi, medan äldre kallas Jassa. Angående Paanolainen,
mä man gärna anse namnet förevigadt genom Jnhani Åbos skildringar från Pannia-
gården, där den ryktbare Pnmi böU till. Ganander nämner i sin Mytbol. fenn. (sid.
66) Panalan neiti: en underjordisk trollmö, hvars bindel fästes med ödlor. Med kyrko-
herden Forbus åsyftas troligen magister Zacharias Forbas, pastor 1718 i Kansamo
ocb son af prosten i Kemi, Lars Forbas.
F. Om troll och gastar (Jatuleista ja peikosta).
I min barndom hörde jag ålderstigna personer berätta mj^cket
om trollen. Dessa sades hafva varit orimligt stora, håriga öfver
hela kroppen och förskräckligt fula, kunde förändra gestalt efter
godtycke, men likväl ej göra sig osynliga. För människor voro de
mycket rädda, så att man sällan fick se dem, men om man någon
gång i skogen hörde ett af dem hvissla och då djärfdes att hvissla
till svar, kom trollet strax fram. Så berättade man följande om
en trollkunnig lapp ined öknamnet Tuonka-Äijä (renfetts-gubben),
som bodde mellan Inari och Kiistala.
På samma landtunga, där lappen bodde, uppehöll sig ett troll,
som var mycket förgrymmadt på denne. När lappen nu en gäng
ströfvade i skogen med sitt björnspjut i handen, hörde han, att nå-
gon hvisslade, hvarför han strax hvisslade svar. Genast var trollet
hos honom och sporde: »Ar icke du Tuonka-Äijä?» Lappen svarade:
»Xej, men nog känner jag honom.» Trollet frågade: »Nå, vet du
hvar Tuonka-Äijäs kåta är?» Lappen genmälde: »Nog vet jag ju
det.» Trollet frågade; »Då skall du komma och visa mig den, ty
jag har ett litet ärende dit?» Lappen svarade: »Nog skall jag visa
dig den, men Tuonka-Äijä får ej se mig, därför måste vi försiktigt
smyga oss dit!» Så gingo de.
Emellertid kände Tuonka-Äijä på rätt nära håll en djup klyfta
nedom en stor, utspringande klippa på LuoUlkovaara^ och fram mot
kanten häraf vandrade de. Längst ner i afgrunden fans en stor
källa, som aldrig frös till, hvarför det immade af den, då det var
kallt. Sakta sade nu lappen till trollet och pekade med handen:
Digitized by
Google
8A00R, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 203
>Se där stiger röken upp, där har Tuonka-Äijä sin kåta, sträck dig
-öfver och titta dit!» Trollet gick fram på klippaf satsen och skå-
dade ner, men samtidigt stack lappen honom bakifrån med björn-
spjutet. Trollet störtade utför branten, men såg sig. om under fal-
let och frågade: »Var du icke ändå Tuonka-Äijä?» Så föll han ned
till remnans botten och dog. Trollets käring hörde man sedan be-
gråta sin make på Sierrumaselkä, som numera kallas ItkemäseJkä
^sorgeåsen).
Märkvärdigt är, att lapparne genom list och trolldom kunde
göra sådana där skogsrån rådlösa och bringa dem om lifvet! Gamla
personer brukade kalla dylika troll lihapirttksi (köttdjäflar) och sade,
att de voro till hälften människor, till hälften djäflar. De voro
•emellertid mycket dumma.
I närheten af Tepasto by bodde en gång ett troll, som slog sina
lofvar kring en bondhustru därstädes och plägade umgänge med
henne. Så föddes ett barn, men då det var hårigt och anskrämme-
ligt, ville icke modern visa det för folk, utan gaf det åt trollet,
att detta själft finge draga försorg om barnet. När husbonden fick
höra talas om, att trollet hade sin gång i gården, började han lägga
^ig på lur för att få skjuta det. Men trollet tog sig i akt. Då
mannen var borta, kom trollet och kastade genom ett fönster in
barnet, liggande i komse (lapp- vagga) och sade till husmodern: »Där
har du, Kirstiina (Kristina) kiippari ja kaappari!» (oöfversättligt).
Därpå försvann det för alltid. Barnet blef kvar hos modern och
växte upp till en grof karl och var som andra människor, och hans
släkt lefver ännu.
Som barn var jag en gång i JV/Z/iraara- gården. Dit kom då en
kringvandrande främling, som kallades Nilu-Äijä (Nils-gubben).
Då den främmande karlen gick, sade den gamla värdinnan: »Det
var en släkting till trollet, den där gubben!» Han var också res-
lig till växten och mycket stygg att åse. Gumman kunde säkert
räkna ut, hvilket led {polvi, egl. knä) det var af trollsläkten, men
jag har nu glömt det.
Man sade en gång under höanden, när alt folket var på ängen,
att ett troll kommit till en gård i byn Kattkonen och ätit upp alla
Digitized by
Google
204 SAGOR, SlGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
filbunkarna och ännu mycken annan mat. Man hade ej kunnat
gissa, att det var trollets verk, men då främlingen inom fållan
hade burit stora träd med rötter och alt, då förstod man, att det
var ett troll, som varit framme. Man trodde, att det var samma
troll, som bodde vid Tepasto men öfvergifvit trakten.
Att trollet på detta sätt farit fram i boskapsfållan har man
här aldrig hört berättas, kan hända af det skälet, att jorden här
är så stenig och grubbig (gropig), att en vanlig människa ej kan
tänka sig eller se något värre, när marken väl blifvit skogbunden
och öfverväxt med mossa.
Gamla personer hvisslade icke gärna, enär man sade, att trol*
len då lystrade. Också förbjöd man alla barn att h vissla, om det
också skedde händelsevis. Om barnen ibland gräto, sade man: ^Gråt
icke, liten, gasten hör det!» (Äläitke, pikkuseni, peikko kuulee!)
Man kan tydligt och klart förstå, att det en gång funnits troll.
Sedan man börjat bruka skjutgevär, hafva alla troll och gastar
försvunnit, utan att man vet, hvart de tagit vägen. Det är möj-
ligt, att de dragit sig undan till något fjärran beläget, obebodt
land, eller att man gjort ända på dem alla sammans. De hafva
visat sig rädda också för armborst, men för bössor hafva de varit
ännu mera förfärade.
Tuonkay ett lapskt-linskt ord, är benämning på ett renfett, fdryaradt i torkade
renmagar. Finnarnc äta det som sofvel till bröd, och det smakar ganska bra. Eljest
pläga flnname, äfven i Sverge, äta fett af nötkreatur som sofvel, ty smör har man ej
alltid råd att äta. Fettet hackas 1 smä bitar och saltas. I Tärändö gestaltar sig
tnonka såsom tunka. Lihapiru är där ett okvädingsord. Om peikoja berättar man i
Tärändö, att de flögo omkring i skymningen som Hädermöss. Här är väl altså gast^
icke troll, det riktiga motsvarande ordet. Slog man dem en gäng, dogo de, slog man
änna en gäng, vaknade de åter till lif. Med järn eller stål fick man icke slå, ty
slikt bet ej, ntan en björkklabb eller dylikt var bäst att använda. Också i Täränd»
känner och använder man uttrycket >hvi8sla inte, for då kommer gasten och tar dig!>
Ganander (Mythol. fenn., s. 68) anser peiko synonym med perkele. piru, pirulainen
(djäfvulen).
(t. Kyrkorna i Kittilä. Allmoge och tjänstemän.
Jag har förut berättat om kristendomens utbredande i Kittilä.
Om det kunnat så genomföras och inga hinder kommit emellan,
hade helt säkert Kittilä blifvit moderkyrkan i lappmarken. När
Digitized by
Google
SAGOR, SlGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 20&
sedermera nya åtgärder vidtogos, blef Sodankylä såsom varande
tätare bebygd hufvudförsamlingen, och Kittilä blef endast ett ka-
pell. Prästen reste två gånger om året till Kittilä för att pre-
dika och höll skriftegång i något gårdspörte. En bonde i byn
Kaukonen hade för ändamålet låtit bygga ett pörte, som för sin
storleks skull kallades Holmas slott. Holm var förmodligen bon-
dens tillnamn. Där predikades mycket länge framåt i tiden.
Den första begrafningsplatsen var Kurjenpolvi (tranknäet). Denna
ligger tre verst uppåt skogen från den nuvarande kyrkogården.
I3et synes häraf, huru rädda och fruktande människorna den tiden
voro, då de ej tordes bygga sina gårdar i närheten af de dödas
h viloställen. På detta sätt har Kittilä sett ut länge, länge; först
1778 bygdes fbrsta kyrkan i Äla- Kittilä by, och samtidigt iord-
ninggjordes en ny begrafningsplats bredvid kyrkan. Denna kyrka,
som jag fullt säkert kommer i håg — och jag mins öfver 50 år
till baka — var ett fyraväggigt hus, större på längden än på bred-
den. Man hade gjort yttertaket af plank, hvari man på midten
med yxa halkat en ränna, så att vattnet kunde rinna af. Inväu-
digt såg den ut ungefär som andra kyrkor. Fönsteröppningarna
voro fem, bra nog stora, men rutorna voro mycket små och sutto
inpassade i bly kors. Sakristia fans ej. Ingångsförstun var som ett
litet kontor utanför kyrkväggen, och därifrån kom man genom en
dörr in i kyrkan. På båda sidor om dörren stodo ett par bjälkar,
och dessa voro så långa, att de räckte öfver takåsen. Ofvanpå bjäl-
karna var liksom ett tak, under hvilket kyrkklockan hängde. Rin-
garen hade sin plats på golfvet i förstun och drog i ett långt, groft
rep, som var flätadt af fururötter liksom de rep, hvilka användas
vid timmerflottning. I förstuns tak var en öppning, hvarigenom
ringaren såg, huru klockan svängde. Klockan var helt liten, men
ändå kom skada på den: den gick i tu och måste gjutas i hop igen^
men sedan satte man den ej i samma ställning utan mellan några
stolpar utanför kyrkan, då man slog med kläppen och ringde.
Så fortfor man, ända tills ny kyrka bygdes. Nya kyrkan byg-
des efter hvad jag minnes åren 1833 — 1835 i Yli-Kitfilä by, och
denna by passar också bättre till kyrkplats, ty där är bättre mark
Digitized by
Google
^06 SAGOR, SÄGNER M. M. FRAn FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
och på alt sätt förmånligare. Då invigdes äfven en begrafnings-
plåts nära den nya kyrkan, tredje begrafningsplatsen i Kittilä,
Vår sista kyrka är af trä och väl liten i förhållande till folk-
mängden, som ökas årligen. Med kyrkans uppbyggande hängde så
till sammans, att församlingen själf bygde sin kyrka, och kronan lof-
vade ett penningeanslag. Pengar uttogos, om jag minns rätt 15 riks-
daler på hvarje gård, och arbetet började då riktigt med kraft. Så
uppfördes kyrkan fullfärdig. Resten af penningeanslaget hördes emel-
lertid aldrig af, och man fick aldrig reda därpå. Till sist utsåg man
bonden Juho Korva till talman och skickade honom till guvernören i
Uleåborg för att bringa klarhet i saken. Men Korva kom till baka med
bud, att man skickat alla pengarna, som voro af sedda för Kittilä, och
nu vet ingen, hvar pengarna hamnat. Guvernören i Uleåborg, -R. ^^\
Lagerborg^ reste då upp till Kittilä för att taga reda på den där
affären, men dåvarande kronofogden i Lappmarks härad och Torne kom-
mun var ej vid sina sinnens rätta och fulla bruk, hvarför ingen upp-
lysning i den dunkla och invecklade saken kunde vinnas. På det sättet
fingo Kittiläborna bygga sin kyrka hufvudsakligast på egen bekostnad.
I min barndom fannos inga tjänstemän boende i Kittilä. Prä-
sten och länsmannen reste ibland hit på tjänstgöring från Sodan-
kyl ä. Just så långt till baka jag kan minnas, fingo vi egen präst
här, och sedan kom länsmannen flyttande hit samtidigt med krono-
fogden, och nu finnas här tjänstemän af alla slag, så att intet an-
nat felas oss än en särskild guvernör öfver Lappland.
Slutligen vill jag berätta litet om dem, som bo här i lapp-
marken. De första invånarne voro lappar, som så småningom af-
tagit i antal, när inflyttningen af finnar ökats. Finname torde
kommit hit på det sätt, att man efter någon i hemtrakten begån-
gen förbrytelse rymt hit till öfre landet. Så sade t. ex. Kaukonau
att han var från ett land långt, långt borta, hvarför man började
kalla honom Kaukonen (=Kaukainen, främling). Moklco i nedre
Kittiläbyn sade sig hafva kommit från ryska Lappland {Turja).
Fusli MokWs (Fuskin Mokkoin= Fuscus Mokhifs) släkt vet ännu.
hvarifrån deras förfäder stammat. Där, i ryska Lappland, finnas
många finsktalande hushåll, och därifrån var Mokko, som fått sitt
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 207
namn af att han vid skytte alltid brukade säga: >Jag är en karl,
som går utanpå alla» (mina mies muita mokompi) och uppgaf sig
vara hittebarn (lehtolapsi, egl. lundbam, utsatt barn). Modern
skulle bafva födt honom och lindat in honom i en lärftspacke bred-
vid skogsstigen, där en kvinna fann honom och sedermera uppfost-
rade barnet. Man kallade honom därför också »lärftspackegubben»
(liinapakkaäijä). Så har Mokkos släkt runnit upp och likaså det
vanliga uttrycket >mies muita mokompi*. Denna släkt tillhör ock-
så jag på min mors sida. Mokkos släkt liknar svenskarne och har
tjockt kindskägg. Man säger, att denna Mokkos stamfar varit mera
civiliserad än andra på den tiden.
På detta sätt har en finsk befolkning hitkommit. Personerna
hafva icke yppat sina rätta namn, naturligtvis af rädsla, att det
skulle spörjas, hvar de uppehöllo sig. Nu finnas här ej många lap-
par kvar, endast några få.
Sedan Johan Abram Snntari berättade det förestående, bafva förhållandena i flere
hänseenden förändrats. Landsvägen till Kittilä är fördig, postkontor och apotek hafva
inrättats i kyrkbyn, och folkskolor finnas både i kyrkbyn, Köngäs och Alakylä byar.
Nya kyrkan är tillbygd och reparerad, brädfodrad och oljemälad. Gamle Johan Abram
fick glädjen se flere af sina Önskningar nppfylda. Han dog är 1000.
lO. Kronofogden Charles Emile Ahnger meddelar.
A. Sägner från och om det älsfa Kittilä.
Fordom lefde i Lappland en mäktig trollkarl vid namn Päiviö,
Vintertiden bodde han på det ännu befintliga Hannu's nybygge vid
utloppet af Äakennusjoki^ på den dyiga stranden; om sommaren
uppehöll han sig på Taalovaara^ uppe på höjden Kellostapuli (klock-
stapel), så att han alltid kunde se, när de fientligt sinnade ryssarne
kommo på sina plundriDgståg. Om hösten bodde han i Kuivasalmi
by, hvarest hans kenttä (röjning, med kåta) ännu finnes. Brodern
Tieska (=ett löst skinninlägg i handskarna, hvilket kan uttagas för
att torka, då det blifvit vått) bodde pä västra sidan om Adkennns-
tunturi mellan Pyhäjärvi och Kukasjärvi. Päiviö hade tre söner.
Digitized by
Google
208 SAGOR, SXONER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
Den älste hette Vesto (en fors i Aakennusjoki heter ännu Vesto,
emedan Vesto ofta uppehöll sig i dessa trakter och vid besök hos
sin farbroder alltid vadade öfver älfven just i denna fors), den and-
re hette Mettä-Lappalainen (= skogalappen; det fins nära källorna
af Venetjoki en ås, som ännu bär hans namn, enär han vanligen
vistades där). Den tredje sonens namn var Hannu^ hvaraf gården
fått sitt namn.
Päiviö hade en gång, klädd i hvit pesk (=lappmudd), begifvit sig
till Stockholm för att anskaffa en präst till Lappland. Vid Tai-
valkoski såg han, huru fiskarena med håf togo sik och lax. Han
förvandlade sig nu själf till en stor fisk och sam in i håfven. Med
mycken möda fick man denna sik i land, och man hade just börjat
fjälla den, då den hoppade till baka i forsen. Karlame sågo, att
blott hår af en pesk stannat kvar på stenen, men inga fiskfjälh
och häraf förstod man, att fisken ingen annan varit än just den
berömde trollkarlen från Lappland.
I Stockholm gick Päiviö upp till kungen och fick präst till
Sodankylä, Prästen reste vägen förbi Kellontekemä (klockgjutnings-
platsen) till Kittilä, hvarest han i nedre gården (Alatalo), där nn
badstuplatsen ligger, höll gudstjänst. Hit församlades många troll-
karlar och många andra. Prästen frågade trollkarlen Paanulainen
— som bodde i Paanulainens risiga skog på nedre ändan af KittUä-
vaara — , huruvida han var en trollkarl, men Paanulainen bekände
ej. Prästen sade sig då följande dag ärna visa, hvem af dem vore
den mäktigaste att predika. Nästa dag föUo många i ekstas (loveen
eli lumoon), så att de blefvo sanslösa, och fem af dem dogo.
Päiviös söner Vesto och Hannu hade just då begått nattvarden.
Härom berättade de för sin broder Mettä-Lappalainen och voro be-
låtna öfver, att de fått ett så godt vin. Mettä-Lappalainen frågade:
»Var vinet lika bra som spad af abborrarnas inälfvor?» — »Voj, det
var mycket bättre!» — »Nå, kanske bättre än om man skulle koka
hela abborren till spad?» — »Det var ännu bättre.» — »Men var det
månne så bra som om man tre gånger skulle koka inälfvornas
spad?» — »Det var ännu mycket bättre», blef svaret. »Det är då
alldeles omöjligt!» sade Mettä-Lappalainen. Efteråt, då prästen kom
Digitized by
Google
8A00R, SÄONER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 209
för andra gången till Kittilä, tog Päiviö med sig Mettä-Lappalai-
nen, och då nu denne undfick nattvarden, sade brodern: »Nå, sade
jag dig icke, att vinet var bättre än tre gånger kokadt spad på
inälfvor.»
För omkring 300 år sedan kom en man vid namn Määnänen
från Tavastland och bosatte sig vid RiikokosM i sydost om Ounas>
joki, där ännu finnes MäänäsenmänniMo (Määnänens tallskog) samt
hans eld- och boningsplats, ett omkring 2 famnar bredt och 8 alnar
långt trähus med spiselmur i ena hörnet. Määnänen hade i Tavast-
land slagit i hjäl sin broder och därför rymt hit till lappmarken. Här
gifte han sig med en lappkvinna från LakJcala samt blef far till
en son och tre döttrar. Sonens namn vet ingen. Den älsta dottern
hette Kitti (Ristiina= Kristina), den andra Brita, den tredjes namn
känner man icke.
En gång kom en flock fientliga ryssar alldeles oförväntadt, utan
att man tillförne sport det minsta. Flickorna höllo på att valla
får: Kitti på Lamposaari i Ounasjoki, Brita på Nälkäsaari, Rys-
sarne slogo i hjäl Määnänen och hans hustru och sonen, men den
hemmavarande flickan fick tUlfäUe att fly ut på Nälkäjärvi, Kitti
och Brita voro dolda på holmen. De fientliga ryssarnes öfverste
hette Haapanen {At haapa= asp eller haapana= and, svensk-finsk
dialekt). Böf varne hade gömt sig i en hålgång vid en å, ett litet stycke
frän Määnänen-gården åt söder till. Denna bäck har däraf fått namnet
Haapaoja. Sedan ryssarne dragit därifrån, foro Kitti och Brita till
hemmet, som var brändt till aska. Af skeletten funno de, att icke
alla de hemmavarande blifvit bragta om lifvet. De började leta och
funno till sist sin syster vid stranden af Nälkäjärvi, där hon lif-
närt sig af gräs och fräkenrötter. Det ställe, där tredje systern
anträffades, fick just af denna anledning sitt ännu bevarade namn
(Nälkäjärvi=hungerträsket).
Dessa tre systrar vandrade härifrån ned efter älfven och bo-
satte sig vid stranden af Aakennusjoki, där nu prästgården ligger.
Från Savolaks kom en man vid namn Jaakko Ylityinen, som äk-
tade Kitti. Han hade i sin hemtrakt kommit i slagsmål med sin
halfbroder och bränt upp hans gård. Brodern brann inne, och gär-
Digitized by
Google
210 SAGOR, SÄGNER M. M. FRAn FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
ningsmannen hade därför flytt hit upp. Jaakko och Kitti bodde
där prästgården ligger. På samma ställe hade förut bott en jätte-
stor lapp vid namn Poro-HeiJcki (Ren-Henrik). Han hade brutit upp
denna mark, och midt på gården linnes en liten ba^ke, som ännu
bär namnet Poro-Heikki-backen. Honom, Poro-Heikki, körde Mää-
nänens döttrar bort, och han flydde åt Norge till. När Jaakko
Ylityinen redan länge bott här, kommo hans halfbrors söner, tre
stycken, för att kräfva vedergällning af honom. Då Jaakko fick se
dem komma upp från stranden, och han ej kunde fly undan genom
den åt älfven liggande dörren, kröp han ut genom en fönsterglugg
och sprang väster ut inåt skogen. Hämnarne sågo emellertid, att
han flydde och började förfölja honom. Jaakko sprang då och körde
hufvudet mot en stor sten, så att förföljarne icke skulle lyckas be-
mäktiga sig honom lefvande och pina honom. Han dog dock icke
häraf, utan svimmade endast. Förföljarne trodde, att han var död
och lämnade honom därför i fred, sedan de likväl tagit alt han
hade på sig. När Jaakkos söner kommo hem, ville de skynda efter
främlingarne för att söka taga tillbaka, hvad som frånröfvats gub-
ben, men denne tillstadde icke detta och berättade för barnen, hvar-
för han rymt hit långt upp i norden. De, som skulle hämnas, vände
åter till Savolaks. Jaakko Ylityinens efterkommande lefva ännu
kvar i Kittilä, i Niilivaara, Vesmajärvi och på många andra ställen.
Förr i tiden kom från Petersburg en soldat vid namn Pietari
(Petter), hvilken bosatte sig på Pie^uZa-gården, som ännu finnes
kvar. Han gifte sig med en lappkvinna och var af svensk släkt,.
fastän han kom från Petersburg. Till honom kom sedan hans måg»
också han från Petersburg. Denne sistnämde var musikant, och man
trodde, att han hette Jussi, Hela Pietula-egendomen hette först
Ryssä (ryss), troligen emedan förste bebyggaren kom från Ryssland.
Gården Ryssä delades, så att en af sönerna — Matti — fick nuva-
rande Pietula, och hans halfbroder (som var född af annan mor) Jtu?-
sila (Jussi) fick till sammans med yngste sonen Heikki det s. k.
Falonmaa, En, som gått ut i fält, hette Erkki och fick där namnet
Mortti. Han dog i Lule såsom officer och var mycket stark. Hans
släkt lefver ännu kvar i Rovaniemi under namnet Mortti.
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. PRAn FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 211
Förestäende är en i flere hänseenden intressant parallel till Snntaris skildring.
I samband med det i det förestående förekommande namnet Paanalainen m& vi
åter erinra om Juhani Ahos präktiga bok >Pann> [I— II, Borgå 1898], där i romanti-
serad form skildras kristendomens strid med den urartade hedendomen.
B. Om Kiistdla-hyns upprinnelse.
På västra stranden af Torne ftlf bodde nära KaUildkoslci (kittel-
forsen) en man vid namn Joonas (Jonas), och i grannskapet bodde^
hans broder Fieti. I den tiden togs härifrån krigsfolk i mängd,,
och de måste vandra man ur huse. Joonas höll på att göra stol-
par till spinnrocken — ty han var svarfvare — , då budkafle kom,
att han strax skulle draga ut i fält. Han släppte arbetet på golf-
vet och sprang ut genom dörren, utan att säga farväl åt sin hustru
eller sina fem barn.
Pieti kom också till krigshären, där bröderna uppehöllo sig i 5-
år. Joonas fick tillnamnet Trast När 5 år voro förlidna, komma
de åter hem och funno alt i högönsklig välmåga. De bestämde nu^
att de skulle rymma undan någonstädes, så att man icke vidare
kunde prässa in dem i krigstjänst. Båda bröderna togo därför sina
hustrur och barn i båtarna och foro till Muonio, Här sökte de
upp ett ställe, där de kunde gömma sig, men de ville ej slå sig ner
vid den stora älfvens stränder, utan färdades uppåt efter Jerisjolä
och kommo till Keimiöniemi. Emellertid ville de ej slå sig ner där
häller, utan sträfvade ändå längre åt öster, drogo båtarna öfver
till Kulkojoki och kommo sedan på denna till Ounasjoki och foro-
nedför denna älf. Nu mötte från öster en mycket stor älf, uppför
hvilken de begynte färdas. Joonas reste uppför Sotkajoki (knip-
bäcken) och kom till en trakt nämd Ruostenenä, som når ut till
ftlfstranden, och bosatte sig där. Pieti reste uppåt Loukisjoki litet
ofvanom Kuivasalmi och slog sig ner på en kal höjd vid krökningen
af Keuvaara. På nedra sidan bodde Joonas på den vidsträckta
skogstrakten Ruostenenä, men hans son Mikko tyckte, att man ej
kunde draga sig fram där. Då han varit ute på jakt, hade han
sett en sjö och vid stranden däraf en vacker udde, där han trodde,.
Digitized by
Google
212 SAGOB, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
att kornet skulle växa bra. Då flyttade han dit och tog också
fadern med och modern och alla barnen och bosatte sig på Terva-
niemi. Denna udde fick namnet Trastiniemi efter J oonas* krigsmans-
namn, och sjön kallades Trastijärvi. Dessa namn bibehållas ännu.
Mikko gifte sig med Torajainens dotter. Torajainen bodde vid
mynningen af Loukisjoki, där byn nu ligger, men emedan det var
dåligt fiske där, flyttade han till Bautusjärvi, där Lahtig&rden nu
är belägen (Juhan Juhanpoikas Lahtitalo). Mikkos son Mikko gifte
sig med Inkeri Nikuntytär (Inger Nilsdotter) från Niilivaara (OUi-
gården). Deras barn dogo i smittkoppor, som då på ett fasaväckande
sätt härjade härstädes (60 lik begrofvos på en gång, samtliga liken
af 5-åriga gossar). Inkeri blef efter sin mans död omgift med Pekka
Kyrö (från Raattamaa by) och fick med honom sonen Nils Feifer
Loukinen, häradsdomaren, som tog upp Loukinen-gården på andra
sidan om Trastijärvi. Juho Mikkonpojka Trasti gifte sig med Ma-
ria Jokela från Köngäs by och blef far till sönerna Mikko AngeJva,
Juho Tervaniemiy Pekka^ Niiles och Matti samt flickorna Marja och
Margareta.
Det finska muotkee betyder att draga båten öfver en mnotka ( = 8T.-lapaka muorke
och försvenskadt mårka eller rnokka; ex. mokk-fiske), d. v. s. ett smalt landstvcke
mellan tvä vatten, vare sig träsk eller älfvar. Ett dylikt landstycke heter pä finska
Äfven taipale, pä svenska erfa, pä norska eide.
Släktledning till ofvanstäende:
Joonas (Trasti) Picti
Mikko Fyra barn
Mikko, Jnho, g. m.
g. m. Inkeri Niknntytär Marja Jokela frän Köngäs.
Niilivaara. I
Barnen döda i Mikko Jnho Pekka Niiles Matti Marja Margareta
smittkoppor. (Angelva). (Tervaniemi), (Rautiola).
sedan till
Norge.
Inkeris andre man, fader till häradsdomaren Nils Petter Lonkinen, var den Pekka
Kyrä Raattamaa, som i efterföljande släktledning betecknats Pekka IV.
C. Om Raattamaa-hyns upprinnelse.
Från Storkyrö flydde för soldatutskrifning eller något begånget
brott en bonde Mikko jämte sina söner Mikko och Olli upp till lapp-
Digitized by
Google
SAGOR, SÄQKBB M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 213
marken, där de slogo sig ned vid Vuontisjärvi omkring en half mil
från Raattamaa och Kyrö. Därstädes ser man ännu kenttä och
åker, hvarjämte stenrösen ligga kvar såsom eldstadsmärken. Emel-
lertid var det så blåsigt där i norra sluttningen af Palltistunturiy
att nybyggarne ibland blefvo insnöade och nödgades att med en
stång gräfva sig ut genom fönstergluggarna. De fljrttade af denna
anledning till YU-Kyrö by, hvarest OUi stannade, och där hans
släkt ännu lefver. Mikko begaf sig emellertid till Raattamaa udde
invid Vähäkoski, där ännu åker med diken och eldstadsplatser fin-
nas. Där bodde han åtta missväxtår, under hvilka han å »vaaran»
(bärget) kunde så en mössa full med säd och få ej mer än hälften
till baka vid skörden. Han flyttade därför till Mikkola, trkn h vil-
ken de andra gårdarna redan blifvit utbrutna. Mikko var mindre
Tetande och brukade därför nämnas Hulla Mikko Raukka (Tok-Mikko,
stackaren). Han hade för sed att i skogen fälla ofantligt stora
furor, som ännu synas under mosstäcket.
Mikkos son Pekka bodde på Mikkola; den andre sonen, Heikki,
flyttade till Ivalojokis utflöde i Inariträsket. Han var den förste,
som där bröt mark. Pekka hade två söner, Pekka och Thomas. Af
dessa bodde Pekka på Mikkola, men Thomas flyttade till Inari.
Pekkas son, Pekka, bodde på Mikkola, som efter honom delades
mellan hans tre söner: Mikko, Pekka och Thomas. Mikko fick Mik-
kola, de andra båda delar i Kyrö. Mikko hade tre söner: Pekka,
Juho och Nils, af hvilka Pekka framdeles fick Mikkola, Juho Sa-
lanki — hvarifrån han flyttade till Vaara i Tepasto — och Nils
Pallasniku. Nu bor i Mikkola-gården Pekkas son Äbram Gabriel.
Släktledning till förestående:
Mikko
Mikko
om
Pekka I
Heikki
Pekka 11
Thomas
Pekka III
Mikko Pekka IV
Thomas
Pekka V
Juho
Nils
Abram Gabriel
U
Digitized by
Google
214 SAGOR, SlONER M. M. FRÅN FINNBT0DBR OCH LAPPMARKER.
D. Om Kyrö-byns i Inari förste hehyggare.
Thomas Kyrö från byn Kyrö eller Raattamaa i Kittilä flyttade
till stranden af Ivalojoki, där na gården Törmänen ligger. Hans
hustra hette Brita Stiina Peltovuoma och sonen, som gifte sig och
lefde ännn 1885, Mikko. Mikkos hustru hette Kaisa Greta Kokko
eller Salméla &ån Saatasjärvi i Eittilä. För dem blef en pojke
offtrdig, Samuel Thuomas, som nu bor på Törmänen, och deras dot-
ter Agneta blef gift med Heikki Kyrö. Den undre delen af Tör-
mänen-gården kallas nu Heikkilä (Rein: Statistik^ s. 150). En an-
nan dotter, Brita Stiina, blef gift med Pekka Juho från Kyrö-byn,
en tredje, Greta Kaisa, gift med Petter Pekkula, Juhos broder, och
eger tredjedelen i gården Törmänen.
Heikki Kyrös söner voro: Heikki å Hentrikintalo i Kyrö,
Pekka i Koppelo, Lasse vid norra stranden af Alajärvi, där märken
synas efter hans odlingsförsök. Lasse sålde åt ofvannämde Thuo-
enas och flyttade sedermera till Norge, Alten. Han hade inga bröst-
arfvingar, men Heikki och Pekka efterlämnade mänga barn.
Kyrö är numera en stor, mycket välmående by, bebodd af finnar, medan Inari -
befolkningen eljest företrädesvis ntgöres af lappar. Enligt Sjögren (Anteckn. s. 172)
grundlades Hannula 1760, Kaukonen 1731 (nuv. byn 1760), Eellontekemä 1760, Kii-
stala 1784, Kyrö 1731 (namnet förekommer först 1758), Loukinen 1766, Pykajärvi
1784, Salmijärvi 1772, Syväjärvi 1766 och Tervaniemi s. å.
Släktledning till förestående:
Thuomas Kyrö,
g. m. Brita Stiina PeltOTUoma
MTkko^
g. m. Kaisa Greta Kokko eller Salmela
Samuel Thuomas Agneta, Brita Stina Greta Kaisa
g. m. Heikki Kyrö, son- g. m. Pekka Juho g. m. Petter Pekkola.
son till Mikko Kyrö från Månea barn broder till Juho.
Vasa- Kyrö; se släktled-
ningen under Raattamaa.
Heikki Pekka Lasse
i Kyrö. i Koppelo i Alten,
eller Kiviniemi. Kåfjord.
Angående Lasse och hans fader, se Castrén: Nord. resor o. forskn. I: 34.
Digitized by
Google
SAOOR, SÄONER M. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER. 215
E. Från Kiistala.
Eenlappen Juho flyttade med sina renar från södra svenska
lappmarken till stranden af Sammakkojärvi, där han började timra
sig en gård. Då han var ytterst ifrig och arbetsam samt ofta fun-
derade på, huruvida han skulle fortfara med nomadlifvet eller blifva
fastboende, kallade man hans ställe Kiistala (kiistaa eller kiistatelee
= kappas, disputera). Soneh Juho började där bryta mark och
rusta till hemman samt skördade fodergräs. Äter dennes son Juho
bytte sig till en hemmanslott i Haukivaara-hyn och flyttade dit.
Dennes son Sitno anlade Tammela-g&råen,
F. Vuollis skatteuppbörd.
Den förste, som bodde i Kellontekemä by, innehade Fwo^K-gården
(Olofs-gården) vid träskets södra strand. Han tyckte sig vara en
utmärkt och framstående man samt fordrade skatt af alla, som flyt-
tade dit i närheten. Denna skatt betalade man länge i Eittilä,
Kaukonen och många andra byar samt dess utom i Kurtakko inom
Kolari socken.
En gång, då skatten ej till fullo gäldats, beslöt sig Vuolli för
att själf fara och kräfva ut den. När han kom till Vanhatalo i
Kaukonen, uppehöll sig där en veteran sedan krigstidea. Vuolli
fick ett får i skatt, men tyckte, att detta var för obetydlig gärd.
Han band fåret vid sitt skoband och gick därefter med djuret in i
pörtet. Här började han väsnas öfver att han fått för litet betaldt,
enär det ju gälde resterande skatt för flere år. Krigsmannen hörde
en stund tyst på, men frågade sedan: »Hvad är det den där pratar
för slag?» Man berättade då för honom, att Vuolli var fastboende
i Kellontekemä by och därför fordrade skatt. Krigsmannen tog då
ett stort vedträ och lämnade detta som skatt med orden: »Ar det
du, som här tar upp skatt lik en konung? Likväl är kungen den
ende, som man är skyldig skatt!» Vuolli gick då hastigt sin väg,
så hastigt, att skobandet gick af, och fåret stannade kvar i pörtet.
Digitized by
Google
216 SAOOfi, SÄGNER M. M. FRAn FINNBYGDER OCH LAPPMABKEB.
Vuolli begaf sig nu till Kurtalclo, där endadst en kvinna var
hemma. Äfven här började han träta, emedan skatten länge urakt-
låtits, och sade sig ämna gå i skogen och taga en vaja (renko) som
likvid. När Vuolli fått fast vajan, såg han kvinnan komma ut
med en såstång i handen och sade därför till henne: »Kom inte hit,
du Kurtakko-skata, nog tar jag ändå vajan! Håll dig du undan,
Kurtakko-skata!» Men käringen slog Vuolli med påken i nacken,
så att han svimmade, och tog Vuollis knif och skar af rentömmen,
så att djuret blef fritt. När Vuolli åter kom till sans, såg han,
att »skatten» försvunnit, och ända sedan denna tilldragelse slutade
man att betala skatt till honom.
G. Begrafningsplatser.
Förr i världen begrofvos liken hvar det föll sig lägligt, men
ändå sökte man nog att få dem jordade någorlunda på samma
ställe. Många sådana begrafningsplatser finnas: vid stränderna af
Bautusjäri, på Kevämemi^ vid Sotkajärvi, på västra sidan om Kapsa-
jokij i KirJckokuusikJco (= den hvalfbildande gamla granskogen), vid
stranden af Kellofifekemäjärvi, på Poroniemi — där man en gång
tänkte bygga kyrka — , vid Tepasiojoki och på västra stranden af
Lompolo. Få detta senare ställe verkstäldes jordfästning för icke
just så långt till baka sen i tiden.
En bonde i Kaukonen förde en gång i båt sin döda hustru till
begrafningsplatsen och stakade hela dagen båten uppför älfven. Han
lade sig på kvällen att sofva bredvid liket och hörde i drömmen sin
JUaja säga: »H varför gör du dig besvär med att hålla på och staka
mitt lik så många mil till Tepasto viken? Sätt båten i land, där du
ser några tranor, och gräf där ned mig i jorden!» Då mannen da-
gen därpå kom nära intill nuvarande Kittilä kyrka, steg han i land
omkring \'4 mil i nordväst vid en hög strandas och gräfde där en
graf. Hit förde man framdeles liken och kallade platsen Kurjen-
polvi (tranknät). När denna plats blef fyld, flyttade man begraf-
ningsstället till Ala-Kittilä samt bygde där bönehus och klockstapel.
Äfven här blef det öfverfullt efter hand, och man valde då begraf-
Digitized by
Google
SAGOR, SlGNER M. M. FRÄN FINNBTÖDER OCH LAPPMARKER. 217
ningsplats i Yli-Kittilä. Nu har man åter börjat begrafva liken i
Ala-Kittilä, ehuru man nog ännu äfven begrafver i Yli-Kittilä.
H. När får en hund sitt lyst mate?
Det fans en lapp, som ofta reste till kungs och bad om ett och
hvarje, hvilket han också fick, men till sist ledsnade kungen på ho-
nom och sade: »Du får då aldrig nog!» Lappen svarade: »När får
väl en hund sitt lystmäte?» — »Nå, men nog får väl också hunden
någon gång tillräckligt», anmärkte kungen; men lappen envisades
med, att han icke visste af något sådant. Då lät kungen lappens
hund äta så mycket, att djuret icke kunde stiga upp från golf vet.
»Se nu», sade kungeo, »att din hund ändå fick nog!» Men lappen
hade torrfisk i barmen, tog upp sådan, började slita litet däraf och
äta smått. Hunden spetsade då öronen och lyfte upp hufvudet. Så
kastade lappen torrfiskbitar på golfvet, och hunden började strax
att tugga dem. Nu måste kungen gifva med sig, skrattade och
sade: »Ja, jag kan verkligen se, att en hund aldrig tycks få nog!»
I. En saga om Päiviö,
Vid stranden af Kuivasalmi eller Trastijärvi bodde fordom en
lapp Juho Päiviö på den ännu s. k. PäiviönJcenttä, där nu stora en-
buskar växa på hans kåta-ställe.
I en by vid Torne älf var en lördagskväll större delen af fol-
ket i badstun, då fientliga ryssar oförmodadt kommo till byn. En
man kom ut från badstun och blef genast anfallen med spjut af en
ryss, men mannen lyckades röfva till sig spjutet och döda ryssen.
Sedan tog han skyndsamt sina kläder och skidstafven och skidade
ut på åkern, där han klädde sig och åsåg hvad fienderna gjorde
med bybefolkningen. Alla mördades och brändes. Då karlen såg
detta, steg han på skidorna och löpte öfver näset till Päiviö, som
under vintern uppehöll sig där.
En gång sedan på sommaren varseblef Päiviö, att ryssarne dra-
git båten från Loukinenjoki öfver näset fram till träsket, och sade:
tNu komma de ryska djäflarna!» Detta ställe af sjön kallas ännu
Digitized by
Google
218 SAQOR, SÄONER M. M. FRÄN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER.
Karjalanperä, Tornekarlen ville gifva sig på flyktea, eftersom rys-
sarne visat sig särskildt grymma mot sådana, som tidigare undslnp-
pit dem, men Päiviö bjöd honom att stanna. Då ryssame nu
råkade mannen från Torneälfven, sade de: >Ah, du är ju också en
flykting!» samt hotade honom med döden, men Päiviö sade ifrån, att
det finge de vara goda att låta bli på hans kenttä och anförde:
»Jag vill inte bo, där han mördats!:» Då tillfångatogo de mannen
och ledde honom med sig. En del af fienderna drog till Kapsajoki
vid stranden af Kyläjärvi, men de andra togo fången och förde ho-
nom med sig direkt till Kittilä. Päiviö följde dem i båt till Pmm-
opaja-kröken (apaja = notdragningsstäUe). Då tornekarlen nu lag
i båten, vinkade han åt Päiviö: »Päiviö käre, min gud, sätt dina
ord i verkställighet!» Päiviö svarade: »Lyckosam resa!»
Nu drogo rj^^ssarne fram ända till Sotkajoki, där de förde fån-
gen i land på en backe vid bäckens östra sida, alldeles intill stran-
den, och började rådslå om sättet att plåga honom till döds. Då
kom i en fart en mycket vacker räf, som visade sig alldeles tam
och gick ända intill ryssarne. De sökte då att taga fast honom.
Endast en af dem, som hette Buotsikka, stannade kvar för att be-
vaka fången. När alla förföljde räfven, kom då en renkalf fram
till elden, tog fången på ryggen och försvann strax med honom in
i djupa skogen. Samtidigt försvann också räfven. Både räfven och
renkalfven voro nämligen Päiviö, som ändrat gestalt. När ryssarne
nu kommo till baka till lägerplatsen och sågo, att fången flytt
sade de: »Ack, du Ruotsikka, som släppte karlen !» Denne förklarade
emellertid, huru alt tillgått, men de uppretade kamraterna beslöto
att döda honom och smälte tenn och hällde i halsen på honom, hvar-
efter de sänkte liket i ett källdrag. Den udde, där detta skedde,
kallas ännu Ruostenenä och Ruostekangas till minne af den mör-
dade. Gamla personer berättade sig hafva funnit människoben, då
de en gång gräfde där.
K. Haikara-stenen,
Från Rovaniemi kom till Päiviös hem en man vid namn Uai-
kära, som var ute på en resa som krämare. Han fann blott has-
Digitized by
Google
SAGOR, 6ÅGNER M. M. FRÄN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. S19
modern hemma i pörtet och började köpa torrfisk af henne, men då
kommo de i gräl, ty Haikara påstod, att fisken ej var ordentligt
torkad, hvilket däremot Päiviös hustru sade den vara. »Nå, låt
den vara torr då!» sade Haikara, som också tyckte sig vara en
smula förståsigpåare. »För resten duger fisken åt dig äfven som
fuktig och våt!» yttrade Päiviös hustru. (Haikara är ett öknamn
och betyder i lappmarken glupsk hund.)
Nu for Haikara med sin båt utför älfven till KelusastuindOj om-
kring två mil nedom Kittilä nuvarande kyrkplats. På detta sel
finnes midt i strömdraget en mycket stor sten, som tydligt synes
vid lågt vattenstånd. På denna sten fastnade båten och stjälpte.
Haikara själf följde med strömmen ända till Molkojoki mynning,
vid pass 7 — 8 mil. Den sten, som kom Haikaras båt att välta,
kallas ännu Haikarastenen, Haikaraniivi.
Från Rovaniemi hade emellertid folk gifvit sig ut att söka ef-
ter Haikara, som dröjt borta längre än han sagt sig ämna göra.
Då man kom till mynningen af Molkojoki, träffades liket af Hai-
kara, som drogs upp i land. Men nu blef Haikara åter lefvande
och berättade sin affär med Päiviös hustru, och att hon sagt, att
fisken gärna kunde vara fuktig och våt. Därför hade nu fisken
blifvit genomblöt, och själf hade han drunknat, ehuru han lyckats
bevara andedräkten invid en gäddas gälar.
L. Säjten vid Trastijärvi,
På Säitäniemij som nu för tiden kallas Korteniemi^ fans en
stensäjt, som folket helighöll och tillbad. De yngre började emel-
lertid redan då anse det hela som vidskepelse. Bönderna i Pietula
och Salmi, Salmikarlens son samt en fuUväxt person vid namn Juho
från Hannula-glLTåen begåfvo sig från Kittilä för att fiska i Kuiva-
järvi eller Trastijärvi, vid hvars strand den s. k. Vanhakenttä låg.
Där ansågs det ytterst farligt att nämna något om lefvande kräk:
hvarken om kons eller fårets eller ens om kattens tänder fick man
tala. Häller icke fick man svärja.
Då nu detta sällskap befann sig på kenttän, började Salmi-
pojken berätta, huru deras hund och katt brukade väsnas hemma
Digitized by
Google
880 SAGOR, SAONBR M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKBB.
och springa efter hvar andra, oqh huru katten klättrar upp på hus-
taken. När gubbarne fingo höra detta, blef vo de utom sig af vrede,
enär pojken ju nu genom sådant obetänksamt tal fördärfvat all
deras fiskelycka, och pojkens far grep ett ris för att därmed aga
den vanartige. Pojken sprang bakom Juho Hannula för att gömma
sig. Salmigubben försökte då att få fram sonen, men Juho grep
båda parterna och höll dem fast och slog dem mot hvar andra flere
gånger samt ropade för hvarje gäng: >Katten, hunden, grisen, fanl>
De båda gamlingarne voro förstås alldeles förgrymmade, då hela
deras fiskefärd gått om intet, samt lade sig på muUen och askan i
kåtan.
Men Salmipojken och Juho Hannula foro nu på sjön och kastade
ut näten. Då de skulle vitja, fingo de en stor hop fisk. De ftrde
fångsten till lägerplatsen, hängde fisken att torka och saltade äfven
en del, men gubbarne sågo ej det minsta ditåt, utan lågo kvar i
smutsen. På nytt gingo pojkarne för att vitja näten och fingo
åter mycket fisk. Nu väckte de upp gubbarne och bådo dem be-
gifva sig på arbete. De sade: »Här ej endast få vi ungdomar fisk
och föra den i land, utan vi få ensamma rensa den och göra den i
ordning, och ni, gamla gubbar, gitta ej ens hjälpa oss härmed!»
Grubbarne stego då upp, och då de sågo den stora fiskhögen, började
äfven de att rensa.
Nu sade Hannula- och Salmipojkarne, att de skulle gå och göra
ofog genom att störta den där gamla säjten ned i träsket. Skrat-
tande sade de, att guden nu skulle få blöta sina byxor i gytjan.
Om en liten stund fingo de emellertid efter utförandet häraf se, att
säjten å nyo stod på sitt gamla ställe. Hvem kan nu veta, om den
tagit sig upp af egen kraft eller om de gamle gått och lyft upp
den på den forna platsen. Eftersom säjten fått sina byxor mycket
smutsiga i sörjan, beslöto de öfvermodiga pojkarne att låta ho-
nom få skölja dem i en fors, hvarför de rullade stenen i båten
och började ro honom öfver träsket. Då de kommit ett stycke
ut, började emellertid båten att sjunka på grund af stengudens
tyngd. Då togo pojkarne och kastade säjten i sjön, där den ännu
finnes.
Digitized by
Google
SAGOR, SlGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 221
Fbos (Lapp. Mythol.) anmärker, att i saivvo- eller heligsjOar fisken stod nnder
de nnderjordiskes, saivvofolkets, omedelbara skydd, hvarför man ej fick stoja eller
ens tala nnder fisket, om man väntade sig nägot byte. Jämräl rådde gndar öfver
▼attnet, och dessa fSrebildades af säjtarna pä strand, till hvilka man offrade fiskfett.
M. Från fejdetiden med ryssarne.
I trakten af Sompio sjö fans en gård, på hvilken ryssarne spio-
nerade fOr att öfverfalla den samma. Fienderna lågo dolda i sko-
gen där utanför, i afsikt att angripa nattetid. En gumma, som i
ett ärende gick ut ur stugan, råkade emellertid att bakom en stolp-
bod få fatt på ett rysshufvud. Några ryssar rusade då upp, grepo
tag i gumman och nödgade henne att heligt och dyrt svärja, det hon
för ingen skulle yppa, hvad hon sett, ty eljest skulle också hon
blifva mördad. Gumman kom åter in och ville ju för ingen berätta,
hvad som förefallit, men hon tog emellertid ur fiskgrytan ett gädd-
hufvud, som hon först lade på sin mage och därpå kastade i mat-
tråget med uppspärrade käkar. Detta var för alla ett tecken på,
att gumman hade ett sorgebudskap, som hon ej ville framföra. Nu
försedde sig alla de innevarande med vapen och släckte elden, lik-
som de skulle gått till hvila. Ryssarne kommo snart inkrypande,
men i samma nu råkades de af folkets vapen och blefvo alla dö-
dade. Två lappar hade de likväl hunnit sticka i hjäl.
Uppåt Jesiöjoki drog en gång en skara plundrare. Aflidne
Ltissin-Antti, en trollkarl, såg att de kommo, steg upp på bärget
och lät Sotakoski stiga alldeles ofantligt högt. Ryssarne lämnade
då båtfärden, gingo till fots och drogo båtarna — men då steg
nästa fors, Bovakoski, och blef lika hög och vild också den. Då
sade ryssame: >Se att också den där satan forsar så där! Man kan
ju inte komma uppför den häller!:» Forsens namn är nu ändradt till
Suutajakoski. Ryssarne måste förargade vända om. Men i skogen,
satt trollkarlen och spejade och följde fiendernas alla förehafvanden.
Mellan Suhuvaara och Jesiö bodde också en trollkarl, som äfven
han i förväg varsnade ryssarnes anryckande. Han sände bort alt
gårdsfolket och lade sig själf inne i kåtan med armborstet mot
kinden. Nu öppnade fienderna kåtadörren och sade: »Ah, se här
Digitized by
Google
222 SAGOR, SÄONER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
ligger en gubbe!» Strax sköt trollkarlen den närmaste, och i samma
skott dogo också alla de andra. Sedan släpade han dem ned i for-
sen, som blef alldeles full med fiendeansikten och därför blef kallad
Naamakoski (ansiktsforsen).
Uppför Ivalojoki drogo ryssar ända till Olkajoki, började följa
dennas stränder uppåt och tänkte öfvernatta där vid en lägereld.
De fingo då höra, huru bäfrarna höll o på att arbeta med att gnaga
af träd, och huru det ibland dånade till, då träden föllo. »Nå, men
hvad kan det där vara?» undrade de. Och de gissade, att det smälde
och brakade i myren — ty de förstodo ej bättre. Häraf fick älf-
ven namnet Naskamajoki (slammerbäcken).
På Pyhätunturi (heligfjället) bodde fordom en troUkunnig lapp,
till h vilken ryssarne en gång kommo för att begära honom till lots.
Detta lofvade han. Innan man begaf sig af, sporde en man vid
namn Juho trollkarlen, hvad en hans dröm kunde betyda. Han hade
sett en mängd folk utan huf vuden. Härå gaf emellertid trollkarlen
intet bestämdt svar. Så foro de i väg. Trollkarlen blef ett stycke
efter och visade blott, åt hvilket håll de borde ränna. Då kom en
tät dimma, och nu måste trollkarlen gå först. Men i mån, som han
passerade fienderna, högg han hufvudet af den ene efter den andre,
och detta så kraftigt och säkert, att ingen ens hann att det minsta
jämra sig. De karlar, som gingo främst, blefvo emellertid kvar i
lifvet. Då de kommo nära Pyhäkuru (helighålan), stälde trollkarlen
sig på afsatsen och tog en eldbrand för att därmed visa de resande
vägen, men då han kom till själfva kanten, kastade han branden.
Då körde alla ryssarne hufvudstupa ned i afgrunden.
Följande dag gick trollkarlen att se närmare efter, och då lågo
alla fienderna med krossade hufvuden döda på en stor tufva.
Denna sista, i Lappland och öfre Norrland i en mängd varianter berättade och
olika lokaliserade sägen ätergifves någorlunda enahanda af L^STADms [JotcmoZ, II,
sid. 483- -484], ehnm platsen där föriägges till Kölen meUan Sverge och Norge; af
Lund {Reise, s. 60). som talar om fjällbranten vid GröMvsrsletten nära Kjelvig pi
Magerö ; af Nicolaissen {Sag7i og Eveniyr, II, s 71), som förlägger platsen till >KT«n-
flaaet> vid Solevig pä Leifsethfjeldet (skulle galt svenska krigare pä 1650-talet; jfr
Friis' Lapp. eventyr, s. 119). Från Karjeltjåkko vid Penranre berättar SvKNOinrs en
liknande sägen {Sv. Turistf.s årsskr. 1894, s. 4). Päiviös tredje son, Juhani, berättas
af Castrén (Nord. resor o. forskn. I, s. 19 - 20) på samma sätt bragt om lifvet en flock
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER. 22S
ryssar pä Pallastantari. En lika vanlig sägen som den, att vägTisare-lappen kastat
blosset i afgmnden och sälnnda narrat fienderna i döden, är en annan historia. Sä
t. ex. berättas vid Jokk i Öfverkaliks, att den prässadé styrmannen lyckligt ledt
Arden ntför en del forsar, hvarefter det bnrit ned till Jokkfallet, där styrmannen
hoppat npp pä en sten i själfva fallhnfvndet, medan fienderna hjälplöst dragits ned
i vattenfallet, som nppslnkat dem. Likasä förtäljes Lanrnkainen pä enahanda vis
befriat lappame frän en flock ryssar i Patsjoki (Castrén I, s. 19-20).
11. H varjehanda från nordligaste Sverge.
En gång fick en inhysing i Pajala svår tandvärk. Han rodde
då öfver Torneälfven till gamla begrafningsplatsen på Isak Svarfs
hemmansskifte och tog en tand ur en af dödskallarna. Men det
skulle han icke gjort, ty senare på natten kom ett spöke utanför
fönstret till backstugan, sträckte ut armarna och ropade: »Gif mig
till baka min tand!> Inhysingen var tvungen att ro öfver med tan-
den igen. — Lyckligare gick det mig, som år 1889 utan olägenhet
— ehuru det var mycket svårt att få folk till hjälp — genomgräfde
platsen och därifrån medtog kranier och jordfynd.
I Jukkasjärvt söker man ännu, har jag hört uppgifvas, för-
komna kreatur på det sättet, att man anskaffar och bär kyrkogårds-
muU i en påse kring halsen. Strax kommer då ett spöke utan huf-
vud och visar väg till djuret.
Vid gården Kappeli i Junusuando var för en del år sedan en
hemmansegare sysselsatt med gräfningsarbete, hvarvid han anträf-
fade ett människoskelett ligga utsträckt i åkerjorden. Detta ske-
lett hade han då lagt litet åt sidan. På natten kom emellertid
skelettet utanför karlens fönster och ropade: »Hvarför kunde jag
inte få ligga i fred, där jag hvilat i 200 år?> På morgonen gick då
karlen och gräfde ned skelettet djupt i åkermuUen.
Digitized by
Google
224 SAQOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER.
I Nederkaliks talas om den s. k. arn eller landtkäringea» som
tydligen motsvarar skogsrået eller huldran på andra håll. Hon år
klädd i röd kjol, vallar kor, är mycket vacker och farlig att råka
ut för. I Kosjärv inom nämda socken har jag hört berättas, att
man vid tjärbränning fordomdags satte en flaska med kvicksilfver
strax vid »hornet» eller tapphålet, »för att inte arn skulle bli sint
på bränningen». [Jfr förf:s bok På skogs- och fjällstigar, Sthlm 1894,
sid. 78.]
Kronofogden Ahnger meddelar, att på Ukkonsaari i Inari
träsk finnas ryktbara offergrottor med talrika lämningar af renhorn
o. d. Lapparne offrade därstädes for att af Ukko Ylijumala vinna
god jakt- och fiskelycka.
Herr P. G. Lampa meddelar: Omkring IV* mil från norra än-
dan af Rautusjärvi i Jukkasjärvi lappmarkstrakter finnes vid pass
500 fot från träskstranden, nära Kuolkasjokk, ett större klippblock,
under hvilket lapparne fordom hemburo den i stenen åskådliggjorda
gudomen sina offer. Skatter berättas därstädes blifvit nedgräfda
och anträffade: kopparkiisor (skrin) med silfverpjeser och dalermynt.
Renhorn finnas där i mängd, och turister lära gjort gräfningar där-
städes. Då det bar af till offerstället, fingo kvinnorna såsom van-
ligt vid dylika platser icke följa bäckens lopp, utan måste göra en
. betydande krokväg åt nordväst och kringgå fjällen. Karlarne fingo
däremot visserligen följa bäcken, men sedan icke gå rakt öfver fal-
len, som voro heliga. Mat åt guden — stora, präktiga sarvar (ren-
tjurar) — förvarades bredvid inom en timring, af h vilken nu blott
stenfoten och ett timmerhvarf synas, medan återstoden ruttnat bort.
Befintligheten af timringar . vid dylika platser, jfr noten under 4, (se Meddelan-
den frän Nordiska mnseet 1902, sid. 199) kan altsä mycket väl hafva sitt npphof i
förvaringsbyggnader eller ordentliga timmerkåtor vid mera beryktade offerställen. Ett
stöd härför är också det förhållandet, att missionären Zelberg säges 1747 >nppbränt
lapparnes gamla helgedom vid Saivo» s. om Gellivare (se Enqstsoic, Beså II, s.
115). Säj tama äro vanligen af ftnkornig grönsten med kvartsrika, utstående ränder.
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 225
12. I skogskåtor och porten.
Efterföljande anteckningar äro sammanfdrda sommaren och hösten 1904 under
skogsvandringar inom den norra, Gellivare och Korpilombolo socknar angränsande
delen af Öfverkaliks socken, äfvensom Hietaniemi socken. Sagesmannen hafva varit
dels af finsk, dels af svensk börd, och berättelserna afhandla särskildt några begrepp,
manalaiset och maahiaisetj h vilka icke blifvit i mina föregående uppteckningar annat
än i förbigående berörda.
Om dödfolket.
I Kuivakangas bodde förr en gubbe, som en gång på markna-
den i Matarengi {Öfvet'torne) stal torsk från en lassakja. Den lapp,
som egde lasset, satte då manalaiset på honom för att hämnas, men
karlen hade »för stark blod», så att trolldomen icke »bet» på honom.
I stället drabbade den värdinnan (hans hustru), som berättade, att
hon oupphörligt såg vargar, grisar och vilddjur, svarta och grå
varelser, hufvudlösa människor, o. s. v. En natt förde henne en
klok gubbe med häst och bjällra till kj^rkan för att därstädes bota
henne. När de kommo till kyrkan, sprungo dörrarna upp af sig
själfva. De körde rätt igenom kyrkan och därpå hem. Emellertid
blef kvinnan icke bättre, trolldomen hade drabbat henne för hårdt.
I Gananders Mythol. Fenn. omtalas icke manalaiset eller manalaisia, men
Ahlhan npptar ordet i sitt lexikon och öfversätter det med gengångare, vålnader.
Enligt samma källa var Manalainen »underjordens herre». I svenska finnbygder, där
man mycket allmänt talar om dessa manalaisia, betyder begreppet >dödningar>, »död-
folket», de aflidne. L. L. LisSTADius omnämner i sina predikningar (den finska origi-
nalupplagan) på flere håll manalaiset och maahiaiset (om hvilka senare i en särskild
afdelning här framdeles ordas) och rör sig med nöje inom folkets egen andliga be-
greppssfär.
I Lahnajärvi bodde fordom en troUkunnig gubbe vid namn
Hans. När han dog, såg man, att manalaiset farit iUa fram med
honom. Han var krokig, liksom alldeles hopdragen. Han hade
sökt gräfva i spiselmörjan för att hålla ifrån sig manalaiset, som
trifvas där, men det hade icke lyckats honom.
En granne i byn hade en gång olofligen bärgat hans äng. Hans
sade då, att man nog skulle få se, huru det komme att gå med ho-
Digitized by
Google
22e SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER.
nom. Karlen blef rädd och vågade icke med häst köra hem höet,
utan tog i stället en ren som dragare. När han kom hem till går-
den, dog renen.
Äfven Hans' son, Johan Henrik Hansson i Paharova, är beryk-
tad vara trollkonnig och kunna bota i bastun. Till honom kom en
gång år 1903 en lapp från Killingi med sin hustra, som var besatt
af manalaiset. Johan Henrik sökte bota henne, men det gick icke.
I Markitta finnes en gård Pirtti^ där manalaiset gärna hålla
till. Ibland är det alldeles fullt af dem i gården, särskildt vid
yrväder. En dräng i gården, som var >gammalpojke> (ungkarl), såg
dem ofta. När han skulle gå i höboden eller stallet för att fodra
hästen, fannos de i höet, hvarför han tillsade dem att icke trampa
där. Han kunde då få dem att vika upp på bottnen och sätta sig
på hyllorna i stallet och höboden. En granne, Per Israelsson Tur-
tala, kunde ibland se gården alldeles full af dem och berättade
därom bland annat vintern 1898.
Säsom det framdeles skall visa sig, torde min sagesman bär samman blasdat
begreppen manalaiset ocb maabiaiset.
I en by på finska sidan hade bott ett mycket ogudaktigt par.
När dessa båda dogo, vågade ingen köpa gården. När ungdomen
gick till bastun och samlades på gårdsplanen, hörde man dans och
spel där inne. Ungdomen satt och hörde på. En gång ropade en
dristig pojke: »Kom ut och visa dig!> Då kom där ut en behomad
varelse, som skrämde de unga på flykten. Emellertid var det ett
bra hemman, och en karl tog mod till sig och köpte det. Själfva
byggningen flyttade han, och sedan fick han lugn.
I Nils Petter Hanssons gård i Bränna vistades för längesedan
en gumma, som var hemma från Rödupp. Hon dog under ett besök
i Rödupp, men samtidigt var hon hemma i Bränna och förde stort
oväsen: kastade eld på spiseln, blåste i askan om nättema, slängde
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 227
omkall stolar och oroade till och med barnen i vaggan. En morgon
hade bon dödat tolf får och fört i hop kropparna i en hög. När
resande körde genom gården, steg hon gärna på medarna och åkte
med något stycke. Detta lefveme fortgick ganska länge. Man vid-
talade trollkarlar för att få deras hjälp, men ingen lyckades få bukt
med henne. Ändtligen tillkallades prästen, och komminister Sondell
kom dit med biträde. Nu frammanade prästerna hennes gestalt och
talade vid henne. De borrade sedan med en syl hål i midten af
fönsterposten och visade den vägen ut henne. Sedan hördes hon
ej mera af.
I Svartbyn i Öfverkaliks funnos för omkring 20 år sedan två
pojkar, som reste in till Bränna för att supa brännvin. När de
sedan körde hem på natten, stjälpte släden utmed strand, och den
ena af pojkarne drunknade i en vak. Han förde sedan ett fasligt
oväsen hemma. Till en början höll han sig ute, men dref sitt spel
inomhus, sedan man en gång bedt honom komma in. Lago karlarne
ute i timmerskogen, flyttade han med dem till kojan och gjorde
där alt möjligt ofog: hällde ut mjölken från läglarna (hjärtformig
träflaska, det finska leili), kastade bibeln i elden och ref sönder den
i bitar, så att blad lågo strödda kring hela kåtan. Han slängde
eld från spiselhärden och skingrade det hopsamlade vedförrådet,
som låg under britsarna. Man sökte stänga honom ute genom att
inifrån hålla i en käpp, som man trädt genom ett i dörren borradt
hål. Detta hjälpte emellertid icke. Först sedan man gjort käppän-
dan gröfre inåt, hjälpte det. Efter afslutadt arbete med skogshyg-
get flyttade han med dem hem till byn. Endast genom prästerska-
pets hjälp* fick man bort honom.
Här ifrågavarande form af skogskåta kallas pä finska sidan af Torne älfdal kai-
ntdaisten kota (ang. kainulainen se noterna i slutet af denna uppsats) eller alttari-
kota^ det senare på grand af den som ett altare nppmnrade härden i kåtans midt
änder det Öppna rökfånget. På svenska sidan gränsälfven kallas byggnaden däremot
mettäkota (skogskåta) eller vanligen pleuna, hvilket senare lär vara ett minne från
rysk-turkiska krigets bekanta Plevna och skämtsamt ange, att man i den fOr oväder
skyddande timmerkojan har en Astning och en tillflykt.
Digitized by
Google
228 SAGOR, SIgXER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
I Haparanda skärgård finnes en fyrbäk, som den flnskapr&kiga befolkningen
döpt till Pleuna. Se vidare min uppsats >I nordsvenska finnmarken». Sv. Turitt-
fören:8 årsskrift 1904, sid. 156—157.
I Korpilombolo berättar man, att den, som vill se spöken (gastar),
bör lägga sig tvärs öfver en skogsväg. Man får då se så många,
att man rakt icke får fred för dem. I Pajdia berättas det, att gen-
ljudande ställen i mark och skog äro bebodda af manalaisia. Där
bör man ej bygga hus, ladugård eller dylikt, ty då blifva vålna-
derna missbelåtna. Somliga hafva i drömmen fått uppenbarelse att
flytta ladugården, enär urinen därifrån rann på vålnadernas bord.
Tillmötesgår man icke en dylik begäran, inträffa olyckor i ladu-
gården, men lyder man tillsägelsen, går allting väl.
Den senare delen af förestående eller berättelsen från Pajala synes aammanbUnda
manalaiset med maahiaiset, till hvilka vi nu öfvergä.
Om de underjordiska.
De underjordiska eller maahiaiset ega stora hjordar. Kastar
man stål öfver dessa, kommer man i besittning af dem.
Bekant är, att den lapska folkföreställningen mycket sysslar med de underjor-
diska. I det följande är jag emellertid i tillfälle att visa, att äfven finname tro p&
maahiaiset och berätta om dem, när någon vunnit deras förtroende. Ganander (Mytho-
logia Fennica, Åbo 1789, sid. 53—54) känner ordet och skrifver: »Maahinen, — sen^
alt hvad af jorden tros fastna, såsom räform, utslag, exanthemata Et slags
små-andar, Elfvar, som en vis Gnbbe pä Holmön nti Qvarken i Wästerbotn trodde
ligga vid tröskgårdarne, och förböd därföre kasta hett vatn nt, at de ej må skållas
— deras små ben sade han sig hafva fnnnit i skogar. Han lefde än 1760 och var en
Swedenborgian ; de troddes dansa, hvaraf är elfve-dansen, och bo vid stenar, träd-
rötter, i hns, nnder gålf, vid hnsknntar och trösklar; oroade någon dem til fSrtÖr-
nclse, så fick han skorf och ntslag, hvarföre de borde först pålULlsas vid inflyttningen
till nytt hns och blidkas med salt, malt och bröd, eller messing skrapad i mjölk.
Dödade någon dem, sä blef han sjnk. Swedenborg såg dem vid Stockholms brand
1759 som myror, pissa på en husvägg och släcka nt elden, som ock där stadnade och
hnset blef conserveradt. — — — Ingen fick kasta sit vatn ntan farhåga af skada
eller åkomma. En ägta Ceylonemes sats efter Pythagoras i Ostindien, at man först
bör sopa med qvastar för sig, för än vatten kastas, at ej dessa elfvar må dö.»
Förre nämdemannen Johan Abraham Aro i Pallakka by af Hie-
taniemi socken berättar i september 1904, att han en dag såsom
Digitized by
Google
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 229
pojke var ute med sina bröder för att timra upp en lada på en
slåttermyr. Gossarne sågo då en stor, helhvit och bullig ko närma
sig dem och sedan hastigt försvinna. Denna ko tillhörde de under-
jordiska (maahiaiset), men gossarne förstodo sig icke på att kasta
yxorna öfver henne och att sålunda bemäktiga sig henne.
I Kukasjärvi by på gränsen mellan Hietaniemi och Nederkaliks
socknar var sommaren 1904 en kvinna ute för att ett stycke från
byn på östra sidan af sjön söka efter kreaturen, då hon plötsligt
fick se en hel flock svarta får komma upp ur jorden. Efter en
stund försvunne de, iliksom om de smält ned genom jorden». Hon
trodde själf, och man berättar i byn, att dessa får tillhörde maahi-
aiset. Endast Lars Gunnar e, en nybyggarelapp, tror, att det möj-
ligen kunde varit hans egna svarta får.
Xämde Lars Gunnare i Kukasjärvi befann sig för omkring 35
år sedan jämte lappen Jouni från Korpikån ute för att söka reda
på sina renar. På en myr vid Saarijärvi i Nedertorne socken vars-
nade de då till sin glädje en mängd hvita och svarta renar i som-
mardräkt, men när de skyndade dit och kommo fram*, fans ej ens
ett spår af ren att se. Tydligt är, att dessa renar tillhört maahi-
aiset, menar Gunnare och suger sin pipsnugga.
I Pajala tros, att bortkomna, men sedan tillrättaskaffade krea-
tur under sin långa frånvaro från hemmanet vistats hos och nyt-
jats af maahiaiset.
Från forntid och nutid.
De båda älsta gårdarna i Lansjärv i Öfverkaliks grundades af
lappar, som blefvo bofasta. Tjojppi slog sig ner i Öfre Lansjärv,
Bota i Yttre Lansjärv. De båda grannarne lefde emellertid i osämja
med hvar andra, och då de voro trollkarlar, sökte de att skada hvar
15
Digitized by
Google
230 SAGOR, SAGNBR M. M. FRÅN FINNBTGDBR OCH LAPPMÄRKEH.
andra med förgörelsekonster. Genom att sticka knifven i väggen
i riktning mot grannen kunde de sätta eld på hvar andras hö. Men
Tjoppi var styfvaste trollkarlen. Han kunde fara öfver sjön pa
en sten.
Vid ett tillfälle hade Tjoppi, som hade det en smula fattigt,
tagit emot ackord att gräfva brunn vid Bottis hemman. Vid likvi-
den blef han förargad, ty Botti gaf mindre än lofvadt var. Bottis
gumma smälde sig då på sätet och sade sig tycka, att han fått all-
deles nog betaldt. Härtill svarade Tjoppi, att hon nog skulle få
värma sitt säte och se, huru det skulle gå dem, när de icke ville
göra rätt för sig.
När Tjoppi kom hem, sände han en orm med en brinnande
tjuka (björksvamp) för att sätta eld på gården. Ormen kom sim-
mande öfver sjön med eld i munnen och antände fähuset, hvarefter
alla kreaturen innebrändes. Botti och hans folk sökte hugga hål i
väggen, men det lyckades icke, ty yxorna ville den dagen icke sitta
på skaft, utan flögo ideligen af. Med undantag af en enda liten
stuga brann hela gården upp, så att nog fick Bottis gumma värma
sätet. Gården bygdes emellertid upp på nytt, men då ledde Tjoppi
björnen till det nya föhuset och tillsade honom att genom taket
hämta upp skälikon. Detta gjorde björnen. Härefter lade sig emel-
lertid Tjoppis hat och ovilja mot Botti.
Lansjänr synes vara en gammal bygd. Åtskilliga minnen frän lapparnes sten-
» ålder äro där fnnna. Dessa redskap kallas i allmänhet torviggar (pä ÖfVerkaliksmälet
torrviggar, pä finska Ukkoisen kiila, d. v. s. torvigg eller torkil, hvilket begrepp
torde ligga till grund för namnet Torkel eller Torkil). De anses allmänt hafva kom-
mit ned med åskan, fordom dock oftare än nu.
När professor Oscab MoiTTELins år 1876 publicerade sina studier angående > Min-
nen från lapparnes stenålder i STerige> (i K. Vitterhets-, ffistorie- och Antiqvitets-
Akademiens Månadsblad 1874), uppgaf han antalet af fomsaker af sten, anträffade
inom Lappland, Norrland och Dalarna samt tillhörande >arkti8ka> typer, belöpa sig
till 66 st., däraf 48 spjut- och pilspetsar, 6 yxor och rätmäjslar samt 6 hälmäjslar. I
Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift (VIII: 2, Stockholm 1892) har amanuensen
P. G. Vistband beskrifvit > Norrländska fornsaker från stenåldern i Nordiska museet).
Han omnämner där några arktiska typer, med hänrisning till Månadsbladet, men af
de fem från Västerbotten (Västerbottens och Norrbottens l&n äro här icke åtskilda) an-
tecknade synes ingen tillhöra denna kategori. Under senare år äro många arktiska
stenäldersfynd gjorda i Norrbotten samt därifrån lämnade dels till Lule, dels till Stock-
holm och bragta till allmän kännedom. Så t. ex. ha af eller genom mig under åren 188^
— 1904 till Statens Historiska museum och Nordiska museet förärats omkring 50 Jap-
Digitized by
Google
SAQOR, SÅQNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 231
ska Btenäldersfynd från Norrbotten (Neder- och Öfverkaliks, Jokkmokk, flnnsocknama
mellan Kaliks ock Torne älfvar o. s. v.) samt till någon del från norska Finnmarken
och finska Lappland. År 1904 knnde ej mindre än 15 dylika redskap tillr&ttaskaflfas
i gårdarna omkring en enda sjö, Lansjärv i Öfverkaliks socken. Åtskilliga af dessa
Toro anträffade på samma ställe, en gammal lapsk boyall vid Lillsnnd. Medan Mon-
telins i sin öfversikt har ett Ofveryägande antal spjut- och pilspetsar, men endast ett
fåtal yror och mäjslar, har jag anträffat endast några af forstnämda kategori, men
däremot en mångfald yxor och mäjslar af skilda slag och typer, äfvensom bl. a. en
stenklabba och en slnngsten, båda funna vid Sjokksjokk i Jokkmokk. I de etnogra-
fiska samlingarna i Lule och IJleåborg, särskildt på sistnämda håll, förvaras ett större
antal arktiska stenåldersfynd af stort intresse. Uleåborgsmuseet har så t. ex. ett
långt, utmärkt välgjurdt bjOmspjut af skiffer. Vid ett hastigt ögnande i montern vill
man tro vapnet vara smidt af järn. Alla dessa redskap, här omnämda, äro förfärdi-
gade af skifferarter samt förskrifva sig uppenbarligen från skilda perioder; några äro
klumpigt och endast nödtorftigt tillhuggna, andra äro fullständigt konst mässigt ut-
förda. Tillverkningen har emellertid veterligen icke skett här uppe, utan söder ut i
landet, nordligast i Ångermanland. Emellertid förtjänar anmärkas, att en skifferart
finnes vid Liakka i Yojakkala by inom Neder-Torne socken i finska Österbotten.
I Lahnajärm (= Braxenträsket) var fordom riklig tillgång på
braxen. En gång kom en lappkäring till byn och såg, att man i
ett pörte kokade dylik fisk öfver elden. Hon bad att få en smula
med, men detta nekades henne. Lappkäringen sade då, att de icke
vidare skulle behöfva besvära sig med att söka fiska efter braxen
därstädes. Hon färdades nu ned efter LahnajoJci och drog en björk-
vidja efter sig, kom ut till Kaliksälfven vid Gustafsbärg och drog
sedan spöet omkring V* mil uppefter Kaliksälfven till Teurajoki,
Vid dennas utflöde i älfven vek hon af och fortsatte fram till Teura-
järvi. All braxen följde efter henne. Man har sedan aldrig fått
en braxen i Lahnajärvi, men i Teurajärvi, där denna fisk förut sak-
nades, har man sedan dess fått rikligt med braxen, och den fans
där, ända tills man gräfde ut träsket (sjön).
När för omkring tre år sedan lappmannen Nils Nilsson Kaupik
i Lansjärv besökte en skogskåta vid Kattan, där han letade efter
bortkomna renar, hände sig följande. Han hade just slagit sig ner
och kokat kaffe, då in trädde en rese, som tog en planka från laf-
ven, satte sig därpå, så att den gick sönder, och tillsade lappen.
Digitized by
Google
232 SAGOR, SÄGNER M. M. FRAn FINNBYGDER OCH LAPPMARKER.
att han icke skulle få ligga där. Därefter gick resen sin väg. Lap-
pen satt kvar en stund och lät kaffet koka. In trädde då resen för
andra gången och förnyade sin tillsägelse, men lappen satt fortfa-
rande kvar. När resen kom tredje gången, blåste det om öronen
på lappen, som nu blef rädd, slog ut kaffet och sprang. Ena skon
hade han glömt i kojan och måste hela natten vanka i vilda skogen,
enär han icke tordes gå till baka. På morgonen kom han efter P.f
mils vandring fram till Torrivaara, där han berättade, hvad som
händt honom.
Kaapik var skötarelapp (öfverkaliksmälets söjteslappt finskans poropaimenX
d. y. s. hade om hand renar, som han skötte ät allmoge och herremän.
En annan person från Lansjärv, Johan Erik Johansson^ vista-
des för omkring två år sedan på skogsarbete i nyssnämda trakter
och låg en natt i den omtalade kojan. Sedan han lagt sig, kom en
lapp in, satte sig på britsen och såg stint på Johan Erik. Lappen
hade ena handen afhuggen och blodig, Johan Erik låg visserli-
gen kvar öfver natten — lappen hade efter ett kort besök afiägsnat
sig — men sade sig efteråt rakt icke våga ligga ännu en natt i
denna koja.
Följande berättade en kväll i skogskojan Hans Olof Johansson
från Lansjärv. Då jag för 15 — 16 år sedan var med i flottleds-
byggnad, och vi skulle söka nattläger, kommo vi till en trakt, där
det fans ett gammalt lapphäbhar (lapskans njalla) och där intill en
skogskoja. En lapp, som var med i sällskapet, sade, att där var
ett dåligt ställe att bo. Vi andra skrattade åt honom och förstodo
ej anledningen till hans motvilja för platsen. På natten hördes
emellertid stort oväsen utanför kåtan: där höggs ved och bullrades.
När vi andra kvällen kommo hem till kojan från arbetet med kist-
byggnaden, hördes på natten sprängskott och alt möjligt slammer.
Samma afton efter slutadt dagsverke berättade Lars Hennk
Landin från Lansjärv följande i vår varma skogskoja (alttarikota
eller pleiina), medan röken från härden steg med gnistregn mot furu-
kronorna.
Digitized by
Google
SAOOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OCH LAPPMARKER. 233
En pojke, som var ute på fiske, medhade en dräktig tik, som
valpade nnder fisket. Pojken kastade då valparna i sjön, men hörde
samtidigt, att det liksom grät nr vattnet. Pojken trodde, att det
var sjörået, som grät. Alla fiskar han fått blefvo under natten
borttagna från honom. På morgonen kom bärgrået och tillsade
honom att gå rätt fram och icke bry sig om, hvad han än kunde
få se. Där höggs då ved, och träd ramlade om hvar andra — men
pojken mindes förbudet, gick sin stig fram och kom lyckligt hem.
I Korpilornbolo hände för 7 — 8 år sedan följande. Skomakaren
Manne Bergdahl och hans hustru Lea Palo lefde olyckligt till sam-
mans. Där rådde beständigt split och kif i hemmet. En dag kom
Bergdahl från timmerskogen och ville ha en kopp kaffe att värma
sig med. Hustrun svarade, att förr skulle hon ge Skam än mannen
kaffe. På kvällen kom då en lång, ful, vildt skäggig man in och
bad att få kaffe. Lea vågade ej neka, utan gaf honom kaffe. Han
satt på bänken vid dörren och drack kaffet utan att säga ett ord.
Det var Skam, som kommit till gården.
Denna händelse hjälpte emellertid ej att förbättra makarnas
förhållande och hustruns elaka lynne, utan hon fortfor att vara lika
svår. Nu äro de skilda åt.
Mina karlar, äfven en af kronojägarne, försäkrade med en mun, att det verkligen
yar ySkam* samt att ett påstående, att det sknlle varit en förklädd byakarl eller en
miuttalainen (zigenare), är fnllkomligt osant.
Lapska ynglingarne Junni Sunna och Änders Sunna från Sua-
nhiki 1^/2 mil väster ut från Korpilornbolo lågo vid ett tillfälle ute
i en skogskåta. De hörde då först liksom barngråt från ett bärg i
närheten, därpå liksom hvisslingar. Ibland hördes tjut och björn-
brumningar. Pojkarne sade då: »Kom in, hvarför f-n står du där
ute?» Då kom liksom en stor ren fram till kåtan och hördes skrapa
med hornen mot dörren. Pojkarne blefvo emellertid rädda och vå
gade ej gå ut för att se efter, hvad det kunde vara.
För omkring 23 år sedan voro några personer från Ohtanajärvi
by ute på kronoparken och åverkade timmer. När de på natten
mot söndagen körde hemåt öfver träsket, varsnade de en stor svart
hund springa bredvid lasset. De voro fast öfvertygade om, att detta
Digitized by
Google
234 SAGOB, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBYGDER OOH LAPPMARKER.
ej kunde vara annat än hin, som skapat till sig, hvarfor de i sin
rädsla lassade af de olofligt huggna stockarna och i galopp körde
hemåt. Sedan förekommo icke på länge några åverkningar i Ohta-
najärvi.
I Mettäjärvi enstaka hemman norr om Svanstein vid Torne älf
bodde förr en trollkarl, som begagnade kyrkogårdsmuU. Denna
förvarades på trossbottnen, men kom effcer mannens död att sam-
manblandas med trossfyllningen. En familj Malmström, som sedan
flyttade dit från Öfver-Kaliks, hörde särskildt på eftermiddagarna
och kvällarna knackningar, rullningar och oväsen där uppe. Väs-
nades barnen i pörtet, svarade det strax än hårdare där uppe. Detta
oväsen räckte i omkring 20 års tid.
Tillägg till den i Meddelanden från Nordiska museet 1902 infSrda afdelningen
af denna nppBats.
Sid. 198, rad 6 nedifr&n står: vatkattn = jag har fått ondt hit (i st. f. hir)
o. s. y., hvilket bör läsas: vatkattn), äfvensom det finska kasaaffirhällandet i uttryck
Bädana som »jag har fått ondt hity (i st. f. här), o. b. t.
Sid. 211, rad 16 nppifrän står Molkansaimi, läs Molkonsalmi. Till de ä nämda
och följande sida meddelade noterna angående antagliga förloppet af bosättningen i
dessa nordliga orter mä här n&gra ord fogas. Professor Yilh. Thomsbk har tidigare
framhållit, att finname omkring år 800 e. Kr. i stort sedt fått sin nnyarande utbred-
ning, hyaremot K. B. WiKLUim {Ymer 1904, sid. 185) betonar, att finsk befolkning
»redan i nmordisk tid, långt före vikingatiden, sträckt sig åtminstone till TomeälfveDS
mynning», att finname böra »redan före år 800 ha kommit ända till dessa nordliga
trakter». Professor M. G. Schybbbgsson omtalar i sin Finlands historia (I: 4), att
alpparne fördrefyos af karelarne, och att »samma öde senare träffade tyenne folk af
finskt, troligen karelskt, nrsprnng, hvilka under fiere århundraden hade en oberoende
tillyaro: kvenema och hjarmema.* Dessa krigiskt anlagda kvener eller kväner —
hyilkas namn S. gissar yara en föryrängning af det finska Icainulaiset, kajaner —
bodde enligt Schybergsson »i nordliga delen af syenska Norrland». Wiklnnd påpekar
(anf. st, sid. 186 och Nordisk rMf«Är»/* 1895, sid. 378 o. följ.), att befolkningen i norra
delen af Norrbottens kustland yarit finsk redan i urgammal tid, och att särskildt Kaliks
hyars rent finska namn Eainuu icke kan förstås såsom låneord (det leder tanken
till kainulaiset, kajanerna), haft en gammal fiuBk kolonisation. Som on not till
Schybergssons uppfattning angående kyäner och kainulaiset eller kajaner har emellertid
Wiklund i bref meddelat mig, att »det finska ordet kainulainen från början endast
betyder »läglandsbo» och knappast kan yara något stamnamn, lika litet som lantalainen
eller den, som bor på lanta^ ungefär liktydigt med »bondlandet».
HUGO SAMZELIUS.
Digitized by
Google
Såkaka och såöl.
AMitnUm i«, in fäet, (he groundwork of the philoiopkp
of reliffion, from that of tavages up to that of eivilited men.
B. B. Tylor.
I byn Konz i LothriDgen plägade man ännu i början af 1800-
talet vid midsommar på toppen af en viss klippa antända ett med
halm lindadt hjul, hvilket sedan brinnande rullades ned mot floden
Mosel. Brann hjulet ännu, när det nådde vattnet, ansågs detta båda
god vinskörd. Så fast rotad var denna tro, att byinvånarne för
anordnandet af denna ceremoni, i fall den utföll lyckobådande, hade
rätt att utkräfva en tribut i vin af ortens vingårdsegare. Den
engelske etnologen Frazer, h vilken efter Mannhardt* anför detta,
tillägger: iHär åsyftar hjulet, som ej slocknar, en molnfri sol, och
detta åter en rik vinskörd. Sålunda var den vagnslast hvitt vin,
hvilken byinvånarne erhöUo från vinodlame i omnäjden, i själfva
verket en betalning för det solsken, som de ombesörjt åt drufvorna.»*
Att denna det brinnande hjulets välsignelsebringande verkan emel-
lertid ej gäller endast vinbärgens, utan ock åkrarnas äring, framgår
t. ex. af den i Foitou förekommande seden att antända ett med halm
omviradt hjul och därmed löpa rundtom fålten, för att dessa skulle
gifva en god skörd. ^ Liknande och besläktade ceremonier finnas
omnämda redan från den tidigare medeltiden och hafva ännu inemot
våra dagar vid olika tidpunkter, till hvllka folkuppfattningen för-
» W. Maknhakdt: Wald- und Feldkulte. D. 1. Berlin 1875. S. 510-511. Se
ock J. Gbimm: Deutsche Mythologie. S uppl. CKittingen 1854. S. 586.
* J. G. Frazbb: The golden hough. D. 2. London 1890. S. 271.
' Hannhabdt: anf. arb. o. del, 8. 511.
Digitized by
Google
236 SÅKAKA OCH sAÖL.
lagt årstidsskiftena, förekommit i Schweiz, Tyrolen, Bayern, Hessen,
Lothringen, Rhenprovinsen, Westfalen* och, såsom vi skola se, äfven
längre norrut. Att det brinnande hjulet eller skifvan vid dessa
ceremonier afsett solen, och att utöfvandet af själfva handlingen
inneburit en »solmagii är af folktroforskare allmänt antaget. Ett
undantag gör E. H. Meyer,* hvilken uppställer den förklaringen,
att åtminstone en af dessa ceremonier, >das Scheibenschlagen> eller
»Funkenmachen», d. v. s. seden att i luften uppkasta brinnande trft-
trissor, skulle vara ämnad att efterhärma åskblixten. Men tydligen
gör han sig härvid skyldig till en felaktig slutledning. Likasom i
Unter-Franken och Hessen nedrullandet på första tisdagen i fastan
af ett antändt hjul skedde för att skydda sädesfälten för hagel
(d. v. s. för att afhålla ovädersmoln), så hade ock kastandet af brin-
nande trätrissor, »Funkem, till ändamål att framkalla solvärme och
af värj a oväder. Därför nedgrofvos också kol efter dessa trissor
i åkrarna. En klart påvisad grundlag för >väderleksmagi> lika-
som för annan magi är den, att man med lika vill utverka lita
d. v. s. att man genom efterhärmning i smått vill ernå mot-
svarighet i stort. Vore nu Meyers ofvanstående förklaring riktig,
skulle enligt den anförda regeln >das Funkenmachen» i stället för
att hindra fastmer framkalla åska. För att åstadkomma rägn brukades
åter ceremonier af annan art, vid hvilka naturligtvis vatten eller
något annat flytande ämne spelade hufvudrollen.
Men det brinnande hjulet, solbilden, möter, såsom redan antydts,
ej endast vid vår- och sommarfester, utan också vid årstidsskiftena
under höst och vinter. Sålunda har det i västra Tyskland varit
sed att så väl vid Mikaeli- som vid Martinsfesten (den 29 septem-
ber och den 11 november) nedrulla brinnande hjul från vissa bärgs-
toppar.* Vid sistnämda högtid likasom ock under julen plägade
* Se vidare Gbimm: anf. arb., s. 586 o. f.; Mannhåbdt: anf. arb. o. del, s. 500
—511, 465—466, 540 o. s. v.; J. N. Sepp: Die Religion der altefi Deutschen, Mun-
chen 1890, s. 226 o. f.; A. Kuhn: Die Herabkunft des Feuers und des Göttertranks,
Berlin 1859, s. 48 o. f; E. Mogk: Germanische Mythologie, 2 uppl., Strassbury
1898, B. 164.
» E. H. Metbb: Germanische Mythologie. Berlin 1891. S. 216—217. Jfr dock
8. 198.
• H. PPANNENSCHMID : Germanische Erniefeste. Hannover 1878. S. 117 och 213.
Digitized by
Google
SÅEAKA OCH SiÖL. 237
man i åtskilliga orter äfven inrulla ett hjul i byn för att där an-
tända och uppbränna det.^ Må hända innebar detta en hänsyftning
på solens aftagande; påtagligare var det dock ett offer till de
rådande maktema för en >ny soli. Ty äfven såsom en bild af denna
nya sol möter oss hjulet under julen. I Schleswig har man sålunda
såsom ett tecken för den återvändande solen, det ingående året, fordom
plägat under julen från öster mot väster rulla ett hjul in i byn.
Detta kallades >at trille juul ind> och motsvarade till sin innebörd
på sätt och vis det på många håll förekommande bruket att iföra
sommar i by>.' Jag kan ej underlåta att påpeka den yttre, men
må hända äfven väsentliga likhet, som förefinnes mellan det i byn
inrullade hjulet och den roterande stjärnlykta, som stjämsångarne
(tyska: die Stemdreher) ännu på Staffansdagen eller på Epifaniadagen
bära från hus tiU hus. På ett ungefär liknande sätt förekommer enligt
Fra Paolino hjulet, Visjnus attribut, i Indien vid den högtid, som firas
vid rägn tidens slut, »då solen vänder åter».' Märkligt är, att enligt
den nu anförda resanden de äldre indiska konungame hade hjulet
såsom värdighetstecken. Månne man ej häri har att se ett intyg
om den gamla, vidt spridda uppfattningen, att konungen herskade
öfver rägn och sol.* På liknande sätt förekommer i Frankrike och
Rhentrakten hjulet jämte viggen såsom gudaattribut. Det är onödigt
att här upprepa redan framlagda bevis för hjulets egenskap af
solbild och soltecken altifrån det gamla Kaldeen och Assyrien till
Europa och Norden redan under bronsåldern.^
Inledningsvis vill jag i stället här beröra ännu en ceremoni,
afsedd att framkalla växtlighetsdrif vande värme. En författare
* A. Tjlle: Die Geachichte der deutschen Weihnacht Leipzig 1893. S. 40.
* N. Outzbn: GloasaHum der frieaischen Sprache. Köpenhamn 1837. S. 145.
Tillb: anf. arb., s. 40, d&r dock oriktigt st&r »ostwärts». Hooks p&stående (anf. arb.,
8. 164), att hjulet s&Bom golbild ej förekommit under jalen, &r s&ledes oriktigt. Jag
behöfyer väl ej förklara, att jag i dessa förh&llanden icke ser n&got bevis för sam-
hörighet mellan orden jul och hjul.
* Des Fra Faolino da San Bartolomeo Reiae näck Ostindien, Berlin 1798.
S. 362-363.
« Jfr Frazbb: anf. arb., d. 1, London 1890, s, 8; 44 o. f.; 217 o. f.
* Se härom O. Momtblius: Hjulet som en religiös sinnebild i förkristen och
kristen tid i Nordisk tidskrift 1901. Stockholm 1901.
Digitized by
Google
238 sAKAKA och SiÖL.
Tinder 1500-talet omtalar, att man i västra Tyskland plägade uppgöra
eld på en plog och sedan draga omkring denna, tills han själf fattade
eld och brann upp. Få andra håll har man ännu i senare tid fäst kol
från våreldarna vid plogen. Mannhardt, som anför detta, ^ ser i dessa
bruk en »värmemagii, ämnad att genom plogen tillförsäkra utsädet
erforderligt solsken, liksom han i det spridda bruket att nedft>ra
plogen i ett vattendrag ser en >rägnmagi>. iDen med plöjning fbr-
bundna värmemagien kom förr ur bruk; rägnmagien och andra former
af magisk plöjning bibehöllo sig flerstädes ända in i senare tid.»
Med dessa ceremonier, hvilka alla jämte åtskilliga andra kunna
sammanföras till en grupp, i hvilken den ceremoniella handlingens
egentliga innebörd med användning af mycket betecknande tyska
folkliga benämningar på slika folkbrak skulle kunna kallas Scuii'
leuchten, Kornwecken eller Lenzwecken^ må följande jämföras och,
såsom jag förmenar, äfven jämställas. I Deutsche Mythologie sam-
manför J. Grimm * några drag af ett egendomligt forntyskt bruk.
Tills plöjningen begynte bakades ett bröd, h vilket man stack upp
på ploghjulets ena axel, när första plogfåran skulle plöjas för året.
Denna kaka, »stor som ett ploghjul», tillreddes af alla de sädesslag,
»som plogen skaffar och kvarnen mal». Man kan ej undgå, att i
denna med plogen öfver åkern hjullikt rullande kaka se en paraUel
till så väl det öfver åkern rullade brinnande hjulet som till den å
plogen kringförda elden.' Då vidare det brinnande hjulet förekom-
mer vid bröllop (Brandenburg) * såsom bringande ljus, värme och
välsignelse också åt hemmet, likasom äfven »die Funken» kastas för
den älskades välgång, synes mig det svenska bruket att vid inflytt-
ning i ett nytt hem först inrulla en brödkaka mot spisen eller mot
bortre gafvelväggen också sannolikt böra hiträknas. Som denna sed
otvifvelaktigt är af så hög ålder, att den äfven tillhört en tid, då
husets ingång fans på ena — östra — gafveln och härden midt på
golfvet (häraf senare tids tvekan mellan spisen eller främre gafvel-
^ Mannhardt: anf. arb, d. 1, s. 563 — 554.
« Anf. nppl., 8. 1187 o. f.
3 Det förtjänar kanske i förbigående nämnas, att Plinius (Hist. nat. XVIII, 172)
tillskrlfyer de rätiska gallerna hjnlplogens uppfinning.
^ Mannhardt: anf. arb., d. 1, 8. o65.
Digitized by
Google
SÅKAEA OCH SAÖL. 239
väggen), skedde denna inrullning altså ursprungligen i likhet med
den förut omnämda hjulinrullningen i Schleswig i solloppets riktning.
I en afhandling i Zeitschrift des Vereins för Volkskunde 1903
har den framstående och nitiske bayerske folktroforskaren Max
Höfler, hvilken i ett flertal afhandlingar i åtskilliga etnologiska
tidskrifter utförligt och omsorgsfullt undersökt germanska kultbröd,*
uttalat den åsikten, att »germanska bröd, som stå i något samband
med solhjulet, ännu icke blifvit påvisade, och att alla analogier
därtill saknas hos inhemska bakverk».' Mig förefaller denna sats
ohållbar. Så synes mig åtminstone »analogiskt» påtagligt, att det
omtalade plogbrödet åsyftat solen och varit afsedt att återgifva
solskifvan eller ett solhjul utan ekrar. Egendomligt vore ock, om i
hela Tyskland alla antydningar till solbröd skulle saknas, då enligt
min mening alldeles oförtydbara sådana i Sverge ännu förekomma
i ett flertal former eller variationer, alla förenade med förvånande
ålderdomliga hedniska bruk. Dessa jul-, sd- och plogkakor eller
'bullar^ om hvilken brödtyp jag redan en gång i dessa »Meddelanden»
yttrat mig,' synas mig flnnas eller till senare tid hafva funnits i alla
Sverges älst, d. v. s. sedan sten- och bronsåldern, odlade trakter och
bära fullkomligt karaktären af att vara ett äkta bondebröd, ett bröd,
som egentligen endast bakats af den jordbrukande befolkningen, och
som icke kan hafva något senare tiders kulturinflytande att tacka
för sin tillkomst.
Julkakan, hvilken benämning jag tills vidare använder, är ett
till sin grundform cirkelrundt, mer eller mindre platt bröd af
jämförelsevis stort omfång. Hon bakas eller bakades, såsom namnet
» Bland andra i Zeitschrift des Vereins fiir Volkshinde, Berlin 1901—1904:
St. Michaelshrot ; St. Nicholausgehäck in Deutschland; Knaufgebäcke; Schnecken-
gebäcke; Dit Gebäcke des Dreikönigstages. 1 Schweizerisches Archiv fiir Volks-
kunde, Zttrich 1902: St. Martinigebäck. I Zeitschrift fiir österreichische Volks-
kunde, Wien 1903: Gebäcke in der Zeit der sogenannten Bauchnächte ; Neujahrs-
gebäcke. I Archiv fiir Änthropologie, b. 3, Brannschweig 1904: Bretzelgebäck.
Sedan denna nppsats kommit under tryckning har samme fOrf. i Zeitschr. f österr.
Volkskunde 1905 oifentliggjort en ntfOrlig afhandling: Weinachtsgebäcke, eine ver-
gleichende Studie der germanischen Gebildbrote zur Weinachtszeit.
* Schneckengebäcke, a. 397.
' Såkaka och gullhöna i Meddelanden från Nordiska museet ISOO-^IOOO.
Stockholm 1902.
Digitized by
Google
240 SÅEAKA OCH SlÖL.
angifver, till julen och låg, vanligen underst bland de i en s. k.
julhög eller rufva uppstaplade olika slags julbröden, framme på jul-
bordet från julaftonen till julhelgens slut, altså till och med tretton-
dagen eller ock tjugondedagen. Denna kaka kan, så vidt jag känner,
påvisas från Skåne, Halland, Bohuslän, Småland, Gotland, Värm-
land, Östergötland, Södermanland, Närke, Västmanland, Uppland,
Dalarna, Gästrikland, Medelpad, Jämtland och sannolikt äfven Ånger-
manland (»julbulla»), samt, huru genuint bondebröd hon tUl sin inne-
börd och betydelse än är, äfven från åtminstone gamla tiders Stock-
holm. Dess utom förekommer hon i det svenskbebodda Finland, åt-
minstone i Österbotten, samt i Norge och Schleswig.
Där julkakan användes såsom plog- eller såkaka, utbärs hon
efter julen till boden, hvarest hon nedgräfdes bland säden och så
förvarades, tills åkerarbetet begynte inpå våren. Så var åtminstone
brukligt i Bohuslän, Småland, Gotland, Uppland, Gästrikland och
Jämtland. I Södermanland uppsattes hon efter julens slut på sang-
kransen. I Medelpad nedlades hon väl i sädesbingen »för att hon
skulle hålla sig»(!), men om hennes senare användning saknar jag
uppgift. I Dalarna och Helsingland var det i stället julkorsbröd,
som nedlades bland sädesförrådet fbr att välsigna detta, men dessa
tyckas ej sedan hafva användts såsom så- eller plogbröd. I Dan-
mark lade husmodern i stället nyårsaftonen olika utsädesslag på
bordet invid brödet och lindade sedan försiktigt bordduken därom-
kring öfver natten. Detta skedde för att få riklig skörd. ^ Samma
sed förekom på 1600-talet också i Finland.* Då plöjningen eller
sådden begynte på våren, framtogs sedan den dittills förvarade
kakan för att dels utdelas till plöjaren och plogens dragare, dels
blandas med utsädet och nedmyllas i åkern. På några trakter — i
Halland, Bohuslän, Uppland, Västmanland — utskiftades hon vid
plöjningstiden såsom ett kraftbröd tUl husets alla medlemmar och
äfven till husdjuren.
Såsom redan af det anförda framgått, har julkakan icke alle-
städes till vår tid bibehållit sin otvifvelaktigt ursprungliga egenskap
* I. M. Thiele : Den danske Almttes overtroiske Meninger. Eöpenli. 1860. S. S4.
« R. Hertzberg: Vidskepelse i Finland på 1600-taUt. HelBingfors 1889. S. 42.
Digitized by
Google
SAeAKA och SAÖL. 241
af plog- och såbröd. Naturligtvis har denna användning varit okänd
i Stockholm, men äfven från Skåne och Östergötland saknar jag
underrättelse om något dylikt bruk. I Värmland kallades julkakan
fattigmanskdka och utdelades åt första efter julen ankommande tig-
gare, en sed, om h vilken jag längre fram skaU utförligare tala,
under det att hennes kristnade efterträdare, julkorsbrödet, märkligt
nog, öfvertagit hennes roll såsom såbröd; och i Norge förtärdes, för
så vidt jag känner, julkakan på trettondedag jul.* Emellertid åter-
stå efter denna afräkning ej mindre än elfva svenska landskap,
hvarest julkakan säkert till senare tid bibehållit sin karaktär af
plog- och såkaka, nämligen Halland, Bohuslän, Småland, Gotland,
Södermanland, Närke, Västmanland, Uppland, Gästrikland, Jämtland
och Ångermanland. Härtill komma svenska Finland och Schleswig,
på hvilket senare håll emellertid endast vissa delar af julkakan för-
varades till plöjningen, ett bruk, hvartill jag återkommer. I det
svenskbebodda Estland är på ön Worms i stället julgaltbrödet plog-
bröd, och enligt en eller annan äldre författare * har detta ock varit
förhållandet på ett och annat håll i Sverge. Af skäl, på hvilka
jag ej här kan inlåta mig, måste jag emellertid anse detta julgalt-
bröd i likhet med jultuppbrödet, ehuru oförtydbart hedniskt, dock
yngre än julkakan och må hända ej äldre än midten af järn-
åldern.
Jul- eller såkakan bakades stundom af hvetedeg eller komdeg,
i de allra flesta fall gjordes hon dock af vörtdeg, d. v. s. med vört
tillsatt rågmjölsdeg, hvilket brödämne sannolikt har henne eller
andra kultbröd att tacka för sin tillkomst och från dem senare öfver-
gått till profana bröd (limporna). Det är nämligen alldeles påtagligt,
att den söta vörten, maltets kraftextrakt, såsom brödingrediens före-
trädts af det af honung beredda mjödet,. hvilket i sin tur ef terträdt
honungen, som sen uråldriga tider af orientaliska och ariska folk
tydligen betraktats såsom en af bina samlad kosmisk lifssubstans.^
* F. W. v. Schubbbt: Resa genom St^erige, Norrige o. 8. v. Åren 1817, 1818
ock 1820. Öfvers. B. 3. Stockholm 1825. S. 239.
* Så t. ex. J. Momam: De superstitionibus hodiemis. Uppsala 1750. S. 31.
' Jfr O. Schradeb: Beallexikon der indogermanischen Altertumskunde. Strasa-
burg 1901. S. 86 samt 602.
Digitized by
Google
242 sIkAKA och SÅÖL.
Honung brukades hos greker och romare redan i deras forntid till
offer och användes senare såsom ingrediens i offerbröden, ja, bibe-
höll sig såsom kraftsubstans i läkedomsbröd under medeltiden och
ända långt in på 1600-talet. ^ Olaus Magnus prisar sålunda honungens
medicinska egenskaper i superlativa ordalag. Såsom ett honungen
mycket närstående kosmiskt lifsämne betraktades ock daggen, i vårt
land specielt den s. k. honungsdaggen, och man insamlade därför
särskildt vid midsommartid dagg för att såsom jästämne inbianda
den i deg. Så är sed i Egypten, påtagligen sen en mycket af-
lägsen forntid, och så är kanske än i dag på sina håll brukligt i
vårt land, såsom t. ex. i Närke, Uppland, Småland, Skåne.' Egen-
domligt nog förekommer i Tyskland seden att under julnatten ut-
lägga bröd för att dagg må falla därpå, hvarefker det förvaras under
det ingående året,' medan från Uppland antecknats det märkliga
bruket, att husbondfolket på julkvällen dels själfva förtärt, dels till
husdjuren fördelat ett bröd, som i stället för med jäst tillredts med
vid midnatt samlad dagg.^
Efter denna lilla afvikelse må vi nu återgå till julkakans till-
redning. Med denna äro ett par mycket egendomliga drag för-
bundna, hvilka jag visserligen ännu ej anträffat på mer än enstaka
håll i vårt land, men som att döma så väl af deras motsvarighet
på annat håll i Europa som ock af deras animistiska innebörd,
måste vara af mycket hög ålder. Det ena af dessa drag är, att
kakan skall bakas af den sista deg, som kan utskrapas ur baktråget;
det andra är, att, om kakan jäser bra, detta förebådar god skörd
under det kommande året.
Den förstnämda plägseden, hvUken jag har antecknad från Upp-
land och Jämtland, och till hvilken motsvarigheter möta i Schwaben,
» M. Höplbr: Heilbrote, s. 11 o. f., i Janus, 7 årg., 4—6. 1902. Med dessa
lake- och kraftbröd mycket nära befrjndade äro tydligen de små mesost- eller Tispe-
brödskakor, som särskildt i södra Gästrikland och i Närke tiU in i senare tid Tarit i
bruk. Jfr konfekt, lat. confectio, som egentligen betyder läkemedel.
* Jfr förfrs uppsats Midsommardag g en i Svenska fornminnesföreningens tid-
skrift B. 12. Stockholm 1908. S. 63—72.
' A. Wuttke: Der deutsche Volksaberglaube der Cfegenicart. 8 uppL Berlin
1900. S. 68.
* Eva Wigstböm: Folktro och sägner. H. 4. Stockholm 1904. S. 309.
Digitized by
Google
sAeAKA och SAÖL. 24S
Tyrolen och Schlesien, * förtjänax att här närmare förklaras, så mycket
mer som äfven den med jäsningen f&rbondna tron samtidigt erhåller
belysning. Enligt den nrspmngligaste religiösa uppfattning, som
religionsforskningen kunnat påvisa — animismen — innebodde i alla
föremål och fenomen ett lif, en makty såsom vårt svenska folk ännu
på ett fullkomligt animistiskt vis uttrycker sig. Denna makt före-
stälde man sig mer eller mindre materiel. Sålunda kallas t. ex,
blodet ännu allmänt af vår allmoge för makt, men å andra sidan be-
nämnas naturens rådande (naturdämonema), hvilka endast undantags-
vis uppenbara sig i synlig måtto, också för makter. Såsom jag förut
i en uppsats framstält,' kunde denna i ett föremål inneboende makt,
flyende undan sina fiender, krympa till sammans till ett koncentreradt
minimum i det, som sist blef kvar af hans, så att säga, hemvist: så
t. ex. sädes<ets makt i den sista kärfven, växtens makt i den sist
grönskande grenen, i frukten eller fröet, nattdimmans i daggen, eldens
i glödet o. s. v. Och likasom sädesfältets makt vid skörden flytt undan
till den sista neken eller kärfven, så flydde den ännu, sedan säden be-
redts till föda, undan i denna. Sålunda kröp han i den äfven, och tidi-
gare än brödet, såsom en helig rätt betraktade gröten undan i de på kok-
kärlets botten kvarblifna skofvorna, hvilka därför, t. ex. i Skåne, Hal-
land, Värmland, ansågos såsom synnerligen kraftbringande. Särskildt
gälde detta julgröten, h vilken högst sannolikt en gång tillredts ute-
slutande af säd från den sist skördade kärfven. I Skåne hette det t. o. m.,
att den, som ej fick med af julgrötskofvorna, icke skulle upplefva
nästa jul.' Också vid baket flydde, menade man, makten på samma
sätt undan till det sist kvarblifna af degen och där gälde det att
infånga honom. Ja, till och med sedan brödet gräddats, egde samma
förhållande rum. Den sista biten af ett bröd kallas därför af vår
allmoge makthiten, I Schleswig afskar bonden på jul-, nyårs- eller
trettondagsaftonen, sedan han gjort korstecknet öfver henne, änd-
bitama, altså imaktbitarna», af kakan och förvarade dessa till vår-
* KChnau: Die Bedeutung des Brotes in Haus und Familie, 8. 87, i Mit-
teilungen der Schlesischen Gesellschoft fur Volkskunde 1901. Trebnitz 1901.
* Om fastlagsriset och andra lifsstänglar och gudaspön i Nordisk tidskrift
1902, Stockholm 1902. S. 265—267.
* Wigstböm: anf. arb. S. 373.
Digitized by
Google
244
sAkaka och SÅÖL.
plöjningen då de gåfvos åt dragarna.* I den af den sista degen
bakade såkakan fans således sädesfältets makt omsider innesluten.
Alldeles viss kunde man dock icke vara på, att han ej tilläfventyrs
till sist sluppit undan. Jäste emelltid kakan bra, var detta ett
godt tecken för att han fans där,* och fans makten i kakan, så att
han med henne kunde öfverföras till åkern, då kunde man ock med
trygghet vänta, att årets äring skulle blifva god. >Då kakan jäste
76. S&kaka
frän östra Västmanland.
*,9 af nat. storl.
väl, betydde detta, att en god skörd var att vänta af det stundande
året, och tvärt om, då hon syntes tunn och figurerna magra och
tydliga. Som den kaka jag sändt jäste öfver höfvan, så att figu-
rerna ej blefvo tydliga, vill och vågar jag hoppas, om gamla märken
stå, att vi i år få en riklig äringi, skref 1899 gtfvarinnan af den i
bild 75 återgifna såkakan från Västmanland.' Samma tro är i
* H. F. Feilberg: Dafisk Bondeliv. D. 1. 2 uppl. Köpenhamn 1898. S. 234.
* Jfr 8. 242 1 det föreg. om daggen.
^ Jfr förf:8 anf. upps. Såkaka och gullhönay s. 24—26.
Digitized by
Google
SAeAKA och SlÖL. 245
Bakovina fäst vid det till påsken bakade brödet^, och i Egypten
fOrntsäger man af jäsningen hos den deg, som man före Nilens
stigande utlägger för att däri insamla dagg, om det kommande
skördeårets fruktbarhet.^
Det bör genom det anförda ligga i öppen dag, att dessa julbröd
först och främst varit afsedda att vara ett kraftämne och haft till
syfte att utöfva ett lifsstärkande och alstringsbringande inflytande.
Likasom redan fröna och sädeskornen ansågos innesluta en konden-
serad) underbart kraftmeddelande lifssubstans, en makt', så trodde
man ock det samma om de af dem beredda rätterna gröten och brödet.
Den förra fick därför, otvifvelaktigt tidigare än brödet, en viktig
betydelse såsom kulträtt, något hvarom ej blott hans användning
vid årshögtiderna, särskildt julen, utan ock vid de viktigaste familje-
högtiderna (bröllop, inflyttning, barnsbörd) ännu bär vitne*. Ofvanpå
dylik gröt hälles nu för tiden sirap, sannolikt såsom ett surrogat
för honung.
Den helighet, som hos sädesodlande folk på vidt skilda håll —
så väl i Europa som Asien och Amerika och ej minst hos vår
egen allmoge — omgifvit så väl den växande säden som sädeskornen,
tillkommer hos alla germaner i ännu högre grad brödet. »Husets
själ sitter i det grofva, hembakade brödet» och »ingen föda behandlas
med större vördnad», säger E. H. Meyer.* Det samma är i utpräglad
grad förhållandet hos oss. Högst betecknande i sin hemska abnor-
mitet är en tilldragelse, som i februari 1894 omtalades i den svenska
prässen. En sinnesrubbad man i Södermanland nedbrände, sedan
han mördat hustru och dotter, sitt boningshus för att dölja brottet.
Innan han antände huset, utbar han dock samvetsgrant alt brödet,
* R. F. Kaisdl i Zeitschrift fiir österreichische Volkskunde, Årg. 6. Wien
1900. S. 235.
* Se förf:s anf. npps. Midsommaråxiggen^ s. 65.
* Se förf:B uppe. Om fröns användning inom folksed och dödskult i Till Oscar
Montelitts »/» 1903. Stockholm 1903.
* Jfr fÖrf:8 uppa. Om julnöttemaj jtdhalmenj julgröten o. b. v. i Jul 190Z
Stockholm 1902.
* Deutsche Volkskunde, Leipzig 1898, s. 209, jfr förf:B upps. Brödets helgd hos
svenskarne särskildt julbrödens i Samfundet för Nordiska museets främjande 1898
—1894. Stockholm 1895. S. 20.
16
Digitized by
Google
S46 SlKAEA OCH SlÖL.
emedan, såsom han vid polisförhöret uppgaf »det var synd att brftnna
sådant». Såsom ett utomordentligt kraftmedel anses brOdet ock vara
verksamt mot allsköns f&rhäxning och mot onda makter. Från att
hafva varit ett kraftoffer har det i likhet med fröoffi-et blifvit ett
skyddsmedel. I Dalarna Iftgger man t. ex., när ett barn ftnna är
odöpt, bröd och stål i dess vagga, och i flere orter i värt land plftr
man bära bröd hos sig såsom vftm mot onda inflytanden. Samma
tro på brödet såsom skyddsmedel förefinnes ock i Tyskland, Bayern,
Tyrolen, Böhmen o. s. v.^ likasom ftfven i England^ ja motsvarande
tro har t. o. m. förekommit hos amerikanska folk. Så var det sed
på Antillerna, att prästerna, sedan de först framburit offerbröden åt
maktema eller gudarna, utskiftade dessa bröd åt familjefäderna,
hvilka omsorgsfullt bevarade dem under hela året såsom medel
mot skadliga inflytanden.' Likheten med de svenska julbröden
är Ofverraskande, men erhåller sin fullständiga förklaring i den
animistiska världsåskådningen, hvilken visar sig vara en psyko-
logisk nödvändighet för aUa människor på ett visst utvecklings-
stadium.
Den i brödet inneboende makten verkade ock förenande, samman-
hållande mellan dem, åt hvilka den blifvit fördelad (jfr sid. 255 — 256
i det följande). Den materiela delningen upphäfver ej enheten hos
»makteni och tillintetgör än mindre denna. Under 1600-talet före-
kom sålunda, att bröd utskiftades mellan oeniga makar for att
åvägabringa försoning.* Hos romame utgjorde en dylik brödför-
delning, confarreatio, den gamla vigselceremonien vid äktenskaps
ingående. Enligt Lloyd utdelades i Sverge julbröd på våren åt
kreaturen iför att de bättre skulle hålla tillsammans, då de släpptes
ut på bete i de ofantliga skogarna», och åt husfolket »för att enig-
^ Wuttke: anf. arb., 8. 129; EChhau: anf. npps., b. 27.
' A. Lang: Custom and myth. Ny nppl. London 190L S. 143.
* J. Gr. M&ller: Oeschichte der Ämerikanischen Urreligianen. 2 uppl. Basel
1867. S. 183. Hos asteker, centralamerikaner och pemaner utdelades offerbröden i
stället såsom sakraments- eller kommnnlonsbr5d — altsä i bvaxje fall såsom direkta
kraftmedel.
* L. F. Raäp: Ydre härad i Östergötland. Linköping 1856. S. 138.
Digitized by
Google
sIkAKA och sAOL. 247
heten därigenom skulle säkrare bibehällas>.^ G-emensamt förtärande
af bröd och salt medför gästvänskapsförpliktelser.
Innesluter sålunda bröd i allmänhet en underbar kraft, gäller
detta i alldeles särskildt mått om vissa högtidsbröd och hos oss,
men äfven på åtskilliga andra håll, specielt om julbröden, hyilka
därför dels utskiftades åt folk och husdjur, dels sorgfälligt förvarades
såsom lake- och skyddsmedel, dels användes för att bibringa lifsdrift
ät utsädet, alstringskraft åt åkern, ymnighet åt fruktträden o. s. v.
I Mähren gick man t. o. m. så långt, att man lät den kvinna, som
nyss knådat juldegen och ännu hade armarna degiga, omfamna frukt-
träden.' Huru vidsträckt användning julbrödet kunde erhålla ser
man ock af en anteckning från Österbotten, att fiskare plägat under
1600-talet, för att få riklig fiskfångst, vid första notvarpet kasta en
julkaka i notkilen. Kakan uppåts sedan af alla män i notlaget.'
I Schweiz och Sydtyskland motsvaras våra julbröd, hvad använd-
ningen beträffar, ganska noga af Agata-bröden.
Såsom varande en kraffcsubstans blef brödet, särskildt jul- och
nyårsbröden, i likhet med säd, frön, blod, honung, mjölk, vin, ägg,
ett utomordentligt lifsämne också åt de inom människorna boende
maktema, så väl åt de på jorden lekamligen lefvande, som åt
de till dödsriket gångna, och när naturmakterna frigjort sig och
antropomorferats, äfven åt dessa. Det är altså icke, såsom man
sagt, emedan brödet betraktades såsom dödsoffer, som seden
uppstått att använda det i kulten tUl kommunionssakrament, läke-
medel, plogoffer o. s. v., utan det är, emedan det altifrån början
ansetts såsom en kraft- eller maktsubstans. De döde bodde icke i
åkerfälten — i dem voro andra makter rådande och verksamma — ;
de döda bodde i griftema, och ve den, som ohelgade dessa genom
att låta plogen gå fram öfver dem. Ej häller kunde de döde ur-
sprungligen hafva kraft mer närande lifsmedel, än de i detta lifvet
varit vana vid; men med de i jorden verkande maktema, hvilka
* L. Lloyd: Svenska allmogens plågseder. öfvew. Stockholm 1871. S. Hö-
ll?. Jfr härmed förfis anf. upps. Om fröns användning^ s. 34.
' Mannhardt: anf. arb., d. 1, a. 9.
' Hebtzbebg: anf. arb., s. 42.
Digitized by
Google
248 sIkAKA och SÅÖL.
bragte växtlighet och ftring, var förhållandet ett annat: åt dem
gälde det att bringa alt det kraftigaste natnren erbjöd. Den
profylaktiska uppfattningen hos folket tillhör här likasom på så
många andra håll inom folktron, hnrn åldrig den än må vara, en
sekundär religionsåskådning. ^
Att så är förhållandet, som jag här framstält, bevisa också de
ariska folkens åkerbruksoffer. På det sakligt insiktsfulla sätt,
som utmärker E. H. Meyer såsom vetenskapsman, har han i en af-
handling redogjort för dessa offer.' Jag tillåter mig att med ett
par tillägg i största korthet därifrån anföra några uppgifter. Hos
fomhinduema skulle enligt Atharvaveda åkermannen nedplöja med
mjölk blandadt korn under uttalande af en viss formel eller
bön för god skörd. Plogoxarna skulle hafva fett och honung.
Hos forngrekerna offrade man åt jordgudinnan Gaia honung och
mjöl; hos romarne åt skördegudinnan Ceres eller jordgudinnan
Tellus honung, mjölk och kakor; i senare tid utgjordes plöjnings-
offren hos romame äfven af vin, fläsk, ja t. o. m. penningar. Plöj-
ningsoffer af bröd och ofta äfven ägg hafva påvisats i Böhmen,
Bayern, Baden, BJienprovinsen och Westfalen, oftast dock i den
form, att vigdt bröd gafs endast åt plogdragarna (Baden, Rhen-
provinsen), eller ock så, att det, sedan plogen först gått däröfver,
under benämning ^Gliicks-^ eller yMennebrohy men äfven ^Pflug-y
eller T^AckerhroU^ utdelades åt barn och fattiga, för att dessa måtte
bedja för arbetets välgång (Böhmen, Bayern). På åtskilliga håll
nedplöjdes dock kakan i jorden, såsom t. ex. i Egerland i Böhmen,
hvarest man, jämte bröd och ägg, likasom hos romarna äfven off-
rade penningar. 1 Westfalen ituskar husmodem brödet mot plog-
eggen och gaf sedan den ena delen åt plöjaren, den andra åt dra-
garna. I Bosnien och Herzegovina lägges på julaftonen ett stycke
af julkakan på ett plogjärn och förtäres sedan af husbonden.* I
^ Jfr förf:8 upps. Ett par sydtyska processionsmasker i Nordiska museet i
dessa Meddelanden, särskildt b. 189 o. f.
' Indogermanische Fflugehräuche i Zeitschrift des Vereins fur Volkskunde,
Årg. 14. Berlin 1904.
* E. LiLEK i Zeitschrift fiir Österreichische Volkskunde. Årg. 6. Wien 1900.
S. 214.
Digitized by
Google
SlKAKA OCH SÅÖL. 249
Ober-Bayern lades på 1400-talet en plog under det åt Frau Perchta
dukade julbordet.* I sydvästra Tyskland är det flerstädes af
prästen på Agatadagen vigdt bröd, som i folktron öfvertagit det
hedniska kultbrödets underbara makt och betydelse och därför,
vanligen bestänkt med vigvatten, utdelas åt plogdragama. I Ost-
preussen synas nyårsbröd hafva i flere hänseenden trädt i julbrödens
ställe, dock ej såsom plog- eller såbröd, hvilka synas vara okända i
denna del af Tyskland. I Eyssland nedlägges på Greorgsdagen
(den 23 april) en kaka i den nysådda åkern och upptages sedan
för att fördelas bland deltagarna i ceremonien.^ I England, där de
hedniska kultkakoma länge bibehållits i förbindelse med åtskilliga
ålderdomliga ceremonier,^ utskiftades kvällen före trettondagen en
särskild kaka till husets medlemmar. Emellertid sättes eller sattes
där, för så vidt jag känner, icke julbrödet i sammanhang med åker-
arbetet, utan detta skedde i stället med en till alla själars dag,
den 1 november, bakad kaka af stundom mycket stora dimensioner:
the soul- eller seedcake, I somliga orter utdelades denna kaka åt
de fattige, för att de skulle bedja Gud välsigna nästa skörd; på
andra håll gafs så- eller själkakan åt åkerarbetame, när de ändat
hvetesådden.^ Yi anträffa här altså intet nedläggande af bröd i
åkern. Emellertid finnes en mycket märklig uppgift från tiden
omkring år 1000, hvilken G-rimm utförligt anför,* och som bland
sina kristna tillsatser visar välbevarade drag af fomengelsk plöj-
ningsritus. När första fåran plöjdes, skulle, enligt denna anteck-
ning, åkermannen uttala denna signelse:
Hell dig, Jord, människors moder!
Varde du alstrande i Guds omfamning,
uppfyld af äring mänskorna till nytta!
Därpå skulle man baka en kaka af alla slags mjöl, knådad
med mjölk, och nedlägga den i plogfåran. Tydligen skedde detta
» A. Tillb: Tule and Christmaa, London 1899. S. 110.
« Mannhabdt: anf. arb., d. 1, & 538—539.
* Se t. ex. J. Bband och H. Ellis: Observations an populär antiquities. Ky
uppl. London 1900. S. 14 o. f.: 204; 211 o. f.: 283 o. f.
^ Bband och Ellis: anf. arb., a. 211 och 213.
* Gbihm: anf. arb., s. 1185 o. f.
Digitized by
Google
250 SÅEAKA OCH SAÖL.
på en gång såsom ett befruktningsmedel och såsom ett offer, som
sknlle pånyttfödas.
Såsom den halfkristna angelsachsaren vid begynnandet af sitt
åkerarbete sålunda åkallade Jorden (Folde) och Gnd, så hade hel-
lenen åkallat Gaia-Demeter och Zevs, romaren Tellns-Ceres (dea
Dia) och Jupiter, hinduen Pritivi och Indra, finnen, hvilken från
ariska folk lärt åkerbruket, Gumman (Akka) under jorden och Gub-
ben (Ukko) i höjden,^ och på samma sätt bar otvifvelaktigt också
den hedniska nordbon en gång bedt till Jord-Sif, eller hvad jord-
gudinnan nu må hafva hetat alt, och tiU Tor — till Gomor och Gofsii
eller Gobonden, såsom folkspråket ännu kallar dem.
I det föregående hafva vi funnit, huru icke blott fasta, utan
äfven flytande ämnen ingått i de vid plöjningen bragta ofiPergär-
derna. Man uppgjorde icke allenast en eld på den plog, som till
åkerns välsignelse drogs öfver den samma, man nedförde ock plogen
i vatten; hellenen offrade ej blott mjöl, utan äfven honung, och sist-
nämda ämne likasom äfven vin ingick i det romerska åkeroffret;
fornhinduen offrade mjölk, och den angelsachsiske plöj aren knådade
sin offerkaka i samma vätska; de agatabröd, som i Tyskland gifvas
åt plogdragarna, bestänkas med vigvatten. I sin enklaste form fram-
träder denna rägnmagi i det vidt på jorden spridda bruket att för fram-
kallande af rägn stänka vatten på marken eller gjuta sådant i en grop.
På vissa håll ger man icke allenast bröd åt såningsmannen-plöjaren
och dragdjuren, hvilka i detta fall representera växtlighetsmakterna,
utan man öfvergjuter dem ock med vatten. Hos tyskame hafva
otvifvelaktigt i forna tider äfven honung och mjölk ingått i åkeroffret.*
Hos nordborna har man alldeles påtagligt en gång och sanno-
likt under lång tid offrat mjöd, ehuru alla skriftliga uppgifter rö-
rande en dylik användning af denna honungsdryck saknas. Såsom
vi sett, beredes allmänt plogkakan af deg, som tillsatts med vört,
hvilken såsom bekant har en söt smak. Om en rund offerkaka —
af inemot en manslängds diameter — hvilken, efter slutad skörd, på
Rtigen årligen bragtes guden Svantevit, och som stäldes i förbin-
1 Kdlevala, sång 2, v. 301 o. f.
* Se Grimm: anf. arb., b. 1187.
Digitized by
Google
8ÅKAKA OCH SlÖL. 251
delse med det kommande årets äring — hon var altså en jalkaka —
förmäler Saxo, bok 14, att den var tillsatt med mjöd (mnlsnm).
Det synes därför högst antagligt, att, när mjödet började komma
ur brak, vört trädt i dettas ställe, likasom jäst mjöd fömt af
ritnela skäl trädt i stället för honung, som ju eljest, ända tills
sockret kom i allmänt bruk, var det vanliga sötämnet äfven för
bakverk.^ Men äfven i Sverge har ett direkt offer af flytande art
ingått i plogoffret. I Smaland skulle på julaftonen, sedan enhvar
druckit sitt lystmäte, stånkan fyllas med öl och stå framme på
julbordet till trettondagen, farängladagen. Med detta s. k. änglaöl
beströkos sedan kreaturen och bestänktes åkrarna.' Enligt uppgift
af annan författare skulle i samma landskap julölet räcka till påsk
och julbrödet till vårfrndagen (den 25 mars).' I Västmanland,
Harakers socken, förvarades julöl tUl såningstiden, då den likaledes
från julen sparade »såbullan* blöttes däri, innan hon förtärdes af
husfolk och dragare. I Uppland blöttes likaledes såbuUan i öl eller
vört, innan hon vid såningen uppåts. På några håll utbyttes jul-
ölet mot marsöl eller »torsmånadsöl», hvilket dels vid åkerarbetets
början på våren göts på dragdjurens foder, för att de skulle fä
styrka och uthållighet, dels äfven gömdes ända till skördetiden för
att då i samma syfte gifvas åt skördefolket.^ I Finland gafs på
1600-talet bröd, doppadt i öl, åt kreaturen redan på julmorgonen, ^
och så har ock varit allmänt bruk i Sverge. Sannolikt har använd-
ningen af öl vid sådden ej nog uppmärksammats af våra folktro-
forskare, ty mycket talar för, att den ännu in i senare tid vida all-
männare förekommit än af det anförda framgår. Att husdjuren på
julaftonen eller juldagsmorgonen skola hafva sin andel af julölet an-
tyda däremot många uppgifter från skilda håll, h vilka i hvarje fall
visa, att uppfattningen af julölet såsom ett kraftämne till in på
1 Jtt sid. 241 o. f. 1 det föregående.
• G. DjuKKLOu: Unnaraboames seder och lif. Stockliolm 1874. S. 71.
> G. A. ALDiiN: I Qetapulien. Stockholm 1883. S. 126.
* A. Svensson: Sammanémåltning af äldre och nyare gudabegrepp i vår folk-
föreställning, 8. 229, i Svenska fornminnesföreningens tidskrift. B. 11. Stock-
holm 1902.
^ HsBTZBEBO: anf. arb., s. 42.
Digitized by
Google
252 SÅKAEA OCH SlÖL.
vår tid allmänt bibehållit sig. Hvad hnsfolket beträffar, ersattes
ölet i senare tid offca af brännvin, hvilket, såsom den af Rietz an-
förde bonden förklarar, >ju är makten af säden lika väl som ölet
är makten af maltet».^ I Norge skulle sålunda hnsbondfolket ti-
digt på julmorgonen väcka tjänstfolket genom att bjuda på brännvin
och bröd;' i Sverge tillhörde en liknande plägsed Luciamorgonen
(den 13 december).^ Ett minne af såölet såsom kraftöl hafva vi i
uttrycket, att man på valborgsmässan skall »dricka märg i benen
för året».
Att ölet eller mjödet under senare delen af vår hednatid var
en för bloten obligatorisk förnödenhet framgår tydligt af Håkan
Godes saga, i hvilken det heter, att enligt forntida sed skulle alla
bönder medföra öl till biotet, samt vidare, att konung Håkan, då
han införde den kristna julen, i lag stadgade, att hvar man (fort-
farande) skulle till denna högtid hafva beredt en mäle öl eller i
annat fall böta> Ol ansågs således såsom en för julen, vare sig
den var heden eller knsten, alldeles oundgänglig dryck. Men före
ölet hade mjödet haft denna betydelse af helig dryck påtagligen
redan i de germanska och ariska folkens urtid. Tacitus förtäljer,
att under första århundradet af vår tidräkning germanerna plä-
gade vid pokalen hålla sina rådslag om de viktigaste angelägen-
heter, dock så att de sedan i nyktert tillstånd nagelforo sina vid
dryckeslaget fattade beslut.^ Fullkomligt motsvarande bruk om-
talar vid pass 500 år förut Herodotos såsom förekommande hos
perserna och tillägger, att det ålåg värden att hålla reda på hvad
deltagarna under ruset yttrat.^ Det framgår häraf för en hvar,
hvilken något tagit kännedom om hithöriga företeelser hos skilda folk
i gamla som nya världen, med all tydlighet, att det är själfva den
» J. E. Rietz: Svenskt dialektlexikon. Lund 1867. S. 424 (Magt).
■ F. W. v. Schubebt: anf. arb. och del, b. 239.
^ Se förf:8 npps. Lussi, 8. 14, i Meddelanden från Nordiska museet 1898,
Stockholm 1900.
^ Heimskringla^ Håkan Godes saga, kap. 15 o. 16. Denna historiska nppgift
&r äfven ett talande beyis pä hora den kristna julen Ofvertog den hedniBkas plig^
seder.
* Tacitus: Germania, kap. 22.
^ Hebodotos, bok 1, kap. 133.
Digitized by
Google
sIeAKA och SlÖL. 253
berusande drycken, som ansetts förläna vishet och gifva råd. För
att komma i ekstas och sia berusar sig sjamanen; så gjorde ock
den delfiska prästinnan. Mjödet var således hos de ariska folken
en inspirationsdryck, en siardryck.^ Det inneslöt en makt, ett
väsen, hvilket inom den fornnordiska mytologien såsom den vise
kulturbringaren Kvasir står nära att vinna gudarang bland asama.*
Denna egenskap af maktämne, af gudomlig substans, har mjödet
otvifvelaktigt, aJt från den tid det af dem blef kändt, haft för
germaner och nordbor, hos hvilka senare det enligt Pytea,s från
Massilia var i bruk omkring 300 år före vår tidräkning, altså under
älsta järnåldern, men till hvilka det otvifvelaktigt många år-
hundraden förut, må hända samtidigt med bronsen, må hända ock
ännu tidigare, nått fram. Att bin hållits i Norden under brons-
åldern är påtagligt bland annat af det skälet, att man vid gjut-
ning ofta använde en i vax utarbetad modell (cire perdue), och
högst sannolikt är, att man samtidigt känt konsten att af ho-
nungen bereda någon jäst och altså berusande dryck, d. v. s.
mjöd i ursprunglig bemärkelse. Mjödets åldrighet hos de ariska
folken i Europa och Asien intygas af så väl språkliga skäl som
literära uppgifter. I germanska, keltiska, slaviska, grekiska, ira-
niska och hinduiska språk kan en ordrot metf med, midj mad i
betydelse honung och mjöd påvisas. Om mjödets användning före
soman såsom offerdryck hos fornhinduema vitnar det förhållandet,
att soman i Yedadiktema stundom öfvertagit namnet madhu (mjöd)
på samma sätt som hos forngrekema vinet ofta fått ärfva sin före-
trädares namn mety (mjöd).^ Då däremot Herodotos uppgifver, att
hos skytema vid den högtid eller stämma, som de en gång om
året höllo, en hvar, hvilken i strid dödat en fiende, ur ett gemen-
samt dryckeskärl såsom en kommunions- eller må hända inspira-
tions- och rådsdryck skulle dricka vin (oTvck),^ hafva vi kanske anled-
^ Jfr fOrf:8 anf. apps. Midsommardaggen, s. 69 och 72; H. Schack: Studier i
Nordisk litteratur- och religionshistoria, d. 1, Stockholm 1904, s. 72 m. fl.
■ Jfr Oylfaginning, kap. 49.
• Jfr Schbadeb: anf. arb., s. 602; V. Hsmr: Kulturpflanzen und Haustiere. 7
nppl. Berlin 1902. S. 153.
^ Hbbodotos, bok 4, kap. 66.
Digitized by
Google
254 8ÅEAEA OOH SAÖL.
ning att misstänka, att han i stället bort använda ordet yu^
(mjöd, vin).
Såsom kraftämnen blefvo honung och mjöd redan i älsta tider
näringsgärder åt naturmaktema och senare, när dessa utvecklat sig
till gudar, äfven åt dem.^ Med honung närdes Zevsbamet, med
mjöd berusade sig Eronos, lifsmjöd tilltvingar sig med eld Fröja
af skogskvinnan åt den i årets mörkaste tid försmäktande växtlig-
hetsguden.* Efter julölet törsta ock enligt nordisk folktro de ande-
skaror, som vid luciatiden och under julen uppsöka människors bo-
ningar, och skyddar man då ej ölet och brödet genom korstecken,
draga de musten därur. Insättandet af den kristnade högtiden
alla själars dag på den 1 november äfvensom den gotiska jul-
periodens begynnelse med den 1 november, den angelsachsiskas med
den 1 december antyda, att denna andarnas (naturmaktemas, senare
själarnas) fritid en gång inträdt tidigare.
Såsom af det föregående framgått, utgöras offergärderna vid
plöjningen af så väl fasta som flytande ämnen: älst af gröt eller
bröd och honung, mjölk eller mjöd. Båda slagen äro ursprungligen
ämnade att vara kraft- och lifsämnen, att befrukta åkern, därom
kan knappast råda något tvifvel. Den i plogfåran nedlagda gryn-
eller mjölrätten stod härvid för äldre tiders naiva uppfattning i
direkt kausalitetsförhållande till det den var ämnad att åstad-
komma.' Detta var för äldre tiders människor en lika naturlig
eller öfvernaturlig sak som själfva sådden, ty för dem existe-
rade icke såsom för oss något begrepp om en orubblig naturens
lagbundenhet. Annorlunda förhöll det sig med de flytande offren,
ty honung, mjölk eller mjöd erhöll man ju ej från åkern. Här
kräfdes snart en ny förklaring. När den finske såningsmannen
skred till sitt arbete under bön till jordgudinnan och himmels-
guden, bragte han, så vidt man vet, icke något offer; däremot
1 Jfr förfrs anf. upps. Midsammardaggen, s. 70; samt förfis upps. Fågeln med
aegerstenen, sprängörten och lifsämnet, s. 205, i Meddelanden från Nordiska
museet 1901. Stockholm 1903.
> Hyndluljöd 48-50.
» Jfr förf:8 anf. upps. Såkaka och gullhöna, b. 38—39.
Digitized by
Google
SAkAKA OOH SlÖL. 255
bad han Ukko, att »låta vatten neddngga från himmelen, honung
från molnen».^ Här är det altså himmelsgaden, som stänker ho-
nung, det kosmiska kraftämnet, »aerii mellis coelestia dona> (Yer-
gilins), öfver fältet. Af detta framgår, att honungs-mjödoffret
skulle ge impuls åt naturmaktema att skänka fältet den kosmiska
lifsvätskan; det åsyftar, för att inskränka oss till några bilder inom
den nordiska mytsfären, mjölken från urkon Audhumblas jufver,
honungsdaggen från världsträdet Yggdrasils krona, mjödet ifrån
geten Heidruns spenar, Suttungsdrycken, hvarom de himmelska mak-
terna kämpa med de underjordiska. Det afser dagg och rägn.^
Men åkern behöfver för att alstra äfven värme. I och med
det samma det flytande offret framstod för uppfattningen så-
som ett rägnmedel, förelåg också anledning att förvandla bröd-
offret från ett näringskraffcoffer till ett offer för värme, för sol.
Då man i Eyssland på Georgsdagen nedlagt såkakan i åkern, an-
tänder man omedelbart därefter en eld på fältet. Elden afser här
att verka kosmisk värme, ge impuls till solsken, och kak-offret är
i detta fall ännu således endast ett näringskraft-offer. Af alt att
döma hafva däremot de svenska plog- och såkakoma förenat dessa
bägge syften.' För den folkliga »magin», såsom vi, i brist på
bättre uttryck, från vår ståndpunkt måste benämna dessa rituela
handlingar, gäller såsom en grundlag icke allenast den förut (se
sid. 236) omtalade regeln, att lika verkar lika {similia similibtAS)
utan också, och i ännu vidsträcktare mått, en annan regel, hvilken
i själfva verket i sig omfattar äfven den anförda. Denna grund-
regel, hvilken lyder så, att en del kan gälla för och representera
det hela {pars pro toto), erhåller inom folktron den största möjliga
räckvidd. Såsom väsensamhörig med ett föremål anses icke blott
hvarje den minsta materiela del af detta, utan ock dettas skugga,
spår, mått, namn o. s. v. samt ej minst dess afbild eller liknelse.
» Kalevala, s. 2. v. 827 o. f.
• Jfr förf:8 anf. uppe. Midaommardaggen,
^ Frftn Yärmland har jag dock en uppgift, att man där fordom uppgjort eld på
åkern. Det ftr hos oss eljest yalborgsmässoeldarna och andra dylika våreldar, som
haft till uppgift att vftcka sommarvärmen ur sin dvala.
Digitized by
Google
256
SÅKAKA OCH bAÖL.
I alt detta låg något af samma väsen som i dess ursprung eller
original, och en korrespondens fortfor, oberoende af alla afstånd, dem
emellan.^ Samma öde, som träffade delen, bilden o. s. v., träffade
under vissa vilkor också dessas ursprung.
För att inverka på solen, gifva initiativ till solsken, kunde man
naturligtvis icke (om ej där man kände konsten att tända eld me-
delst en lins eller brännspegel) erhålla någon del af nämda himmels-
kropp. Man måste därför nöja sig med en bild, en liknelse. Sådana
bilder voro de brinnande hjulen och trissoma. Skulle nu plogbroden
76. Säkaka, »Julbon»,
från norra Bohuslän.
^/ö af nat. storl.
inverka på solen och nedbringa solvärme i åkern, måste de altså
danas till bilder af solen, och det är detta, som tydligen varit hän-
delsen med våra svenska så- eller plogkakor.
Vidast spridd och må hända äfven ålderdomligast bland dessa
torde den grundtyp vara, som bild 76 angifver. Så vidt jag känner,
förekommer den i aflägsnare bygder inom Bohuslän, Dalarna och
Gästrikland och må hända äfven i Östergötland. Från detta land-
^ Jfr sid. 246 i det föregående.
Digitized by
Google
SÅKAKA OCH SlÖL.
257
skåps skärgård omnämnes nämligen ett julbröd, nypkaka,^ bakadt af
hvetedeg, hvilket rundtorn »garnerades genom nypningar>.* Om denna
»nypkakas» vidare användning saknar jag kännedom. Däremot äro
mina underrättelser om de andra uddkantade kakorna rätt utförliga.
Det i bild 76 återgifna brödet från norra Bohuslän, hvilket benäm-
nes julbon (julbonden), kvarlåg öfver julen till trettondagen på jul-
bordet. Sedan sparades det på sädesloftet, tills vårplöjningen be-
gynte, då »plogen skulle skära det», hvarefter det förtärdes. Enligt
en författare åts det »med en viss högtidlighet» af alla husets hjon,
hvarvid plogåsen utgjorde bord.* I Leksand i Dalarna kallas mot-
svarande julbröd krusbulla
eller julkrus. Detta julkrus,
»af vid pass en fots tvär-
mått eller mer», hade till
julens slut, jämte julkors-
brödet, sin plats å julbor-
det. Båda bröden, hvilka
bakades af vörtdeg eller på
annat sätt sötad deg,* för-
tärdes på tjugondagen af hela
hushållet ute i fårkätten,
h varvid äfven fåren fingo
med. I denna föga åker-
bruksidkande ort synes jul-
kakans betydelse således
hafva öfverflyttats till bo-
skapsskötseln. I Valbo socken i Gästrikland bakades en julkaka
med likaledes naggade kanter men för öfrigt liknande den julkaka
77. Julkaka
frän södra Gästrikland.
*/6 af nat. storl.
' Den uddiga kanten å alla dessa säkakor fistadkommes därigenom, att stycken
nttagas med fingrarna.
« — TH— (Mathilda Lönnbeeo) i Sverige, fosterländska bilder. Stockholm
1877—78. S. 111.
* A. E. Holmberg: Nordbon under hednatiden. D. 2. Stockholm 1854. S.
625 o. f.
^ Sötningen kunde ock tillgå sä, att man före baket slog hett vatten pä mjölet,
och sedan lät detta stå några timmar. Enl. uppgift frän Leksand.
Digitized by
Google
258
sIkaka och SlÖL.
från en grannsocken, som bild 77 återgifver. Å denna senare hafva,
såsom ses, stråluddama återgifvits genom en pålagd slinga och så-
lunda dragits inom kakans periferi. Denna kaka låg på julbordet
till trettondagen och å henne stäldes matfaten. Sedan förvarades
hon i sädeslåren till våren, då hon antingen utdelades åt husdjuren
i allmänhet eller ock åt dragarne, när plöjningen begynte.
En annan form för julkaka är den af ett fyrekradt hjul eller
ett ringkors. En sådan ijuulbulla» finnes, tydligen i oproportioner-
ligt förminskad skala, af bildad i Olof Eudbecks Atland ^ (bild 84),
och författaren uttalar såsom sin mening, hvilken här må anföras
till sitt värde, att brödets >omkrets betyder årets omgång och korset
de fyra årets tider». * Denna af Rudbeck återgifna brödform synes
hafva förekommit till senare tid i Öster-
götland: ett julbröd utsiradt så »att på
kakan bildas ett kors af upphöjda pryd-
nader».' På Björkö i Mälaren veta gamla
personer ännu att omtala en julkaka, som
haft gestalten af ett fyrekradt hjul, och
som förtärdes vid sådden. Rundtom kan-
ten löpte en fläta eller slinga.^ Denna
form närstående synes den af vörtdeg ba-
kade julkaka från södra Dalarna vara,
hvilken bild 78 återgifver efter en teck-
ning i Nordiska museets arkiv. ^ Såsom
ses hafva dock här korsarmama i stället för att löpa ut till
kakans kantring blifvit spiralformigt inrullade innanför denna.
Från de hjulformiga julkakoma torde ett slags jultårtor af smördeg,
hvilka förekommit i herrskapshus i Västmanland, leda sin härkomst.
Dessa cirkelrunda bakverk hade kanten småuddig och det likaledes
cirkelrunda midtpartiet utfyldt med sylt. öfver detta var f&st ett
78. Julkaka
frän södra Dalarna.
1 Atlas. Tab. lö, flg. 69,4.
• O. Rudbeck: Atland. Uppsala 1675. S. 94—95.
8 — TH— (Mathilda Lönnbbro): Riaingehygdertt s. 158, i Land och Folk 1875.
Stockholm 1875.
« Meddeladt af konstnären Gitnnar Hallström.
' Anteckningar af N. Ketland.
Digitized by
Google
sIkAEA och SlÖL. 259
kors af deg, så att det Hela, om man bortser från den tandade peri-
ferien, visade nästan alldeles samma utseende som det bild 84 efter
Undbeck återgifna brödet. Till hjolbröden bar man, såsom benäm-
ningen Rader (hjul) uttryckligen angifver, också att räkna de udd-
kantade, runda bröd med ett bål i midten, som i Bardowik i Lline-
burg bakas till pingst. Dessa bröd uppträdas af köpame på bar-
kade videkäppar, ^ en sed som leder tanken på de hjulkorsbröd,
hvilka i Amsterdam sattes på de likaledes af videgrenar bildade
palmsöndagskvastama. Om dessa palmsöndagsbrOd skrifves, att de
utgöras af en krans med ett kors i midten, mellan hvars armar fin-
nas bakade tuppfigurer.* Sammanställningen af tuppen med detta
ringbröd synes mig a^ordt bevisa dess hedniska upprinnelse: att
det egentligen är ett hjulbröd och ej ett korsbröd. Det eger i så
fall väsensfrändskap med själfva palmsöndagskvasten, det kristnade
vårspöet, hvilket också det likasom andra undergörande kraftgrenar
står i nära förbindelse med den vår, sol och äring bringande fågeln.'
Utan att motsäga den nutida kringlans {die BreUel) af Eöfler^ på-
visade romanska härstamning eller det tyska namnets härledning från
det latinska brachiumy italienska braccio (= arm), eventuelt ital. brac-
cioktto, franska bracelet (armring) kan jag dock i detta förhållande ej
se något hinder för att ifrågavarande, hos oss troligen ej många hundra
år gamla bröd i folkbruk och folkuppfattning kunnat träda i det gamla
ringkors- eller ringbrödets ställe. Vill man för enkelhetens skull och
for tillverkning »en gros> och äfven för att få brödet hållbarare fram-
ställa ett ringkors med en enda degrulle, måste resultatet ovilkorligen
antaga foimen af en kringla (Bretzel). * >Butterkringel im Dorfe ge-
nannt, von dem Thtlringer Bretzel» säger Voss i Louise, ® därmed
* Se vidare Jahreahericht des Museumsvereina fur daa FUratenthum Liine-
burg 1887—1890. Ltineburg 1890. S. 36—37.
■ O. v. Reinsbebg-DOrinosfeld: Daa featliche Jahr. 2 uppl. Leipzig 1898.
S. 124.
* Jfr f5rf:8 anf. npps. Om faatlagariaet o. s. v. samt Fågeln med aegerstenen.
* Anf. npps. Bretzelgebäck.
^ Kringlan (die Bretzel) är ocksä åtminstone hos oss otyifvelaktigt frän början
en stads- och industriprodukt, ett bagare-, ej ett hembröd.
* 3: 729.
Digitized by
Google
260 SÅEAKA OOH SÅÖL.
uttalande, att den tyske bonden i detta bröd ovedersägligen såg ett
ringbröd, och det samma gjorde man, såsom benämningen kringla
angifver, äfven i Sverge. Då nu det hedniska vårfestskedet — tiden
för högtidlighållandet af hjordarnas utsläppande på bete, af vår-
sådden och senare äfven af det kristna årsskiftet (den 25 mars
eller vid påsk) — inföll under nuvarande fastetid och otvifvel-
aktigt i mycket hög grad influerat på de nutida vårfesterna*
synes mig användningen under denna tid af kringlan (die Bretzel),
som ju ock tillhör nyåret, lika väl kunna förklaras ur en då öfvad
naturkult som ur en må hända egentligen först genom romerskt-
kristet inflytande till denna tid förlagd, i h varje fall sekundär
själakult. De på palmsöndagskvastar vid nedre Ehen, i Holland och
Belgien förekommande ikräklingarna>, kransarna, fågelflgurema och
brödformerna likasom de vid mellersta B,hen, vid Neckar, i Schweiz
o. s. v. å stänger labarum-likt burna kringlorna eller kakorna^ sy-
nas mig afgjordt mer £t5rklarliga såsom sommarsymboler än såsom
dödsoffer. De måste hafva samma innebörd och betydelse som själfva
grenen eller stafven, hvarpå de bäras, nämligen den att vederkvicka,
väcka till lif {kvecJcen, Tcviken), att bringa fraktsamhet och äring.
Därför kunna ock bröden stundom ersättas med blomkransar, därför
förekomma ock ägg såsom lifspotens- och kraftsymboler å hithörande
stänger och grenar. Redan flere århundraden före vår tidräkning
hängde hellenerna på likartadt sätt bröd och frukter å den olivgren,
eiresiöne, som vid pyanepsia- och targeliafesten sattes vid ApoUos
tempel samt af hvarje jordbrukare — ej af andra — fästes öfver
hemmets dörr. Näppeligen hade denna sed dödskult att tacka
för sin uppkomst, och lika litet är det väl fallet med palmsöndags-
grenarna, om dessa ock i Provence, norra Spanien och må hända
flerstädes bringas såsom dödsoffer för att så länge som möjligt
rädda den döde från förgängelse. *
^ Märk t. ex. Lsetare första sommardag; palmsöndag de signade grenamas hög-
tid; påsk de signade brödens och äggens (d. y. s. plogofPrets, kraftfödans), karnevalen
den ännu okristnade fröbeströningens högtid o. s. y.
' Såsom t. ex. i Sindelfingen (se Mannhardt: anf. arb., d. 1, s.
' Mannhabdt: anf. arb., d. 1, s. 286.
Digitized by
Google
sIeaka och SlÖL.
261
Likasom tuan, såsom vi sett, i Holland anträffar tappen i sam-
band med ett hjnlformigt bröd, så finner man ock i Sverge tam-
hönset, vanligen en tupp, i förbindelse ined den fig- 75 afbildade
såkakan från Västmanland, hvilken äfven i likhet med det holländ-
ska vårbrödet har formen af ett hjul, i detta fall så mycket tyd-
ligare, som ekrarnas antal är åtta, hvadan ingen förväxling med en
kristen korsform kan ega rum (se fig. 79). Denna kaka bakades
till jul af vörtdeg, skulle ligga midt på julbordet och sedan för-
varas till såningstiden, då alla husets både människor och husdjur
skulle äta en bit däraf »för att
det skulle bli lycka med sådden
och en god skörd»> Samma eller
på det hela taget liknande utse-
ende synes ock en såkaka hafva
haft, som förekommit i Närke, och
må hända är äfven en julkaka,
som omtalas från Södermanland —
>en stor hvetebuUe utsirad med
krus, kransar och djurfigurer»* —
att hänfbra till denna typ.
Äfven på julkusen förekom-
mer någon gång en tupp.^ Oftast
bakades dock fågelgestalten, hvil-
ken i regel benämnes tupp, men
någon gång också kallas dufva eller hök,^ själfständig för sig och
erhöll då sin plats öfverst på den hög af uppstaplade bröd, julhög
eller julrufva, som fans på julbordet (Jämtland, Dalarna, Småland
och sannolikt äfven Västergötland), eller ock sattes en dylik på top-
pen af det till julen framsatta smöret (Dalarna, Norge). Detta för-
hållande tyckes visa, att denna fågelgestalt är en sjäKständigt upp-
79. S&kakan btld 75,
skematisk teckning nian
fågelfignrerna.
* Jfr f5rf:s anf. npps. Såkaka och gullhöna, s. 22 o. f.
■ N. A. Lunboben: Beskrifning öfvtr Vestra Vingåkers socken, Örebro
1873. S. 54.
B Se fOrf:s anf. npps. Brödets helgd o. s. y., s. 23, flg. 7.
^ Vissefjärda socken i Småland, enl. meddelande af fSrste hofintendenten dr J.
BÖTTIGBB.
17
Digitized by
Google
262 SAkAKA och SlÖL.
kommen företeelse, hvilken först senare förenats med såkakan och
jnlkusen. Emellertid är denna fråga icke alldeles så lätt utredd.
Såsom af de ofvan anförda benämningarna framgår, är vår allmoge
icke fällt på det klara med, att fågelbrödet betecknar en tapp. I
de i Nord. museets Meddelanden 1899 — 1900 samt 1901 införda upp-
satserna »Såkaka och guUhöna»^ och »Fågeln med segerstenen» har
jag (särskildt i den senare) påvisat, att tamhönset, hvilket enligt
arkeologernas åsikt icke gärna kan hafva blifvit i vidsträcktare
mån kändt hos germanerna förr än inemot midten af järnåldern,
haft till föregångare inom det religiösa området någon annan fågeln
hvilken betraktats såsom vår-, rägn- och värmebringare, ja må hända
redan han såsom en äringens fågel, en »Korndämon».^ Såsom vår-,
rägn- och värmebringare, såsom växtlighetsdämoner, äro väl ock de
bakade simfåglar att betrakta, som omkring nedre Rhen anbringas
å palmsöndagsgrenama, och hvilkas väl på det hela taget tillfölliga
likhet med fågelfigurerna på de små kultvagnarna från bronsåldern
ofta är i ögonen fallande.
Hvad det tuppgestaltade brödet beträflPar, förekommer det i
Holland, Rhenprovinsen, Hessen, Bayern, Salzburg och Kärnten på
Nikolausdagen (den 6 december), * i Oberbayem (Flinsbach) på alla
själars dag (den 1 november). Det är tydligen den från åkerfältet
vid skörden hembragta »sädesdämonen», »makten», i tuppgestalt (der
Erntehahn), * hvilken möter i detta bröd, och som med den i utsädet
blandade såkakan vänder åter till åkern. En fågel — sannolikt en
tupp eller en höna — visar ock den julkaka från södra Dalarna,
som bild 80 återgifver efter en skiss i Nordiska museets arkiv. ^
Denna teckning, hvilken, gjord efter muntliga uppgifter, ej torde
vara alldeles korrekt, synes afse en kaka, som står nära den från
Uppland, hvilken i fig. 81 afbildas. Denna senare bakades af den
1 Specielt b. 37—38.
* Jfr förf:s anf. upps. Såkaka och gullhönay s. 37 (om brödgad innan och 6ert-
radsfågeln).
■ M. Höfleb: St. Nikolausgebäck, s. 200.
^ Se W. Mannhabdt: Die Komdämofien. Berlin 1868; Schack: anf. arb.
d. S. Stockholm 1904. S. 114.
^ N. Keylakds anteckningar.
Digitized by
Google
sAkAKA och sAÖL. 263
vid julbaket sist hopskrapade degen och förvarades till vårsådden,
då hon blöttes i dricka eller vört och förtärdes. Ehuru jag ej spe-
cielt rörande denna kaka eger uppgiften, att hon efter julen gömdes
i sädeslåren, torde jag vara berättigad till detta antagande, enär
det eljest varit vanligt bruk i Uppland att sålunda förvara så-
bröden.
Andra variationer af jul- och såkakan förekomma ock, såsom i
Södermanland: »en jättestor bulle i tre eller fyra afsatser och ringar
och i hvar och en af dessa en mängd helt underliga figurer»,^ och i
Halland: ett bröd i form af en ring — altså en kringla i detta ords
ursprungliga bemärkelse — h vilket bröd bakades till julen för att
80. Julkaka 81. SAkaka
frän södra Dalarna. från västra Uppland.
* 5 af nat. storl.
sedan förvaras till tiden för åkerarbetet, då husbonden och plog-
oxarna skulle äta det, »något som enligt folkets tro borde förläna
styrka åt honom och kreaturen». ^ Från andra håll beskrif ves jul-
och såbrödet såsom en enkel cirkelrund kaka, ofta af jämförelsevis
stora dimensioner och bakad af vörtdeg. Så t. ex. såbullen i Väst-
manland (Haraker socken), plattan i Jämtland (Lockne socken), *
* J. Wahlfisk: Julfiming och julseder i äldre tider, s. 61, i Till vår hem-
bygd. Stockholm 1897.
* M. YsENius: Iakttagelser of ver julens firande i södra Halland på 1860-talet,
8. 14—15, i Samfundet för Nordiska museets främjande 1888. Stockholm 1890.
» v. Behm: Anteckningar om Lockne socken år 1892. Östersund 1892. S. 51.
Digitized by
Google
264
sAkaka och sAöl.
julbullen i Medelpad (Selånger socken), och sannolikt äfven på Got-
land, hvarifrån jul-såbrödet omtalas såsom helt enkelt en råg-
limpa.^
I denna enkla form — såsom ett rundt, oprydt bröd — är jul-
kakan eller kakan också kftnd från Stockholm. * Emellertid finnes
därifrån och från åtskilliga andra städer ett slags stora, om tysk
import eller åtminstone tyskt inflytande ' vitnande prydliga kak-
formar af trä, hvilka under 1600- och påtagligen äfven under 1500-
talet användes för tillverkning af ett slags julbröd, som otvifvel-
aktigt hafva rätt nedstigande
härkomst från såkakan. För
denna härledning talar nämli-
gen, utom storlek och grund-
form, de å stämplarna förekom-
mande bildliga framställnin-
garna. På en dylik i Nordiska
museet ser man sålunda den
heliga jungfrun (bild 82), * ett
under katolska tiden omtyckt
motiv för brödpräglar; å ett
större flertal afbildas åter den
rike mannen och Lazarus, den
senare sittande nedanom eller
under bordet (se bild 83). Det
kan ej råda något tvifvel om, att detta å brödformarna med stor förkär-
lek använda motiv häntyder på den förut omtalade seden att gifva
såkakan åt de fattiga, hvilket bruk tydligen uppkommit under kyrk-
ligt inflytande. De fattige och olyckliga hafva fått träda i stället
för de kraftbehöfvande eller osälla andarna, d. v. s. i stället för
82. Julbrödståmpel.
*/6 af nat. storl.
* D. K. : Årsfesterna i ett gotländskt bondhem, b. 188, i Sverige, fosterländska
bilder. Stockholm 1877—1878.
* C. Lundin och A. Strindbbbg: Gamla Stockholm. Stockholm 1882. S. 38— 39.
' Åtskilliga äro dock säkert snidade i Sverge.
* Sädens kristna gudinna. Se härom förfis anf. upps. Såkaka och gullhöna, s
39—40, samt Finn Magnusen : Den förste November og den förste August. Köpen-
hamn 1829. S. 229.
Digitized by
Google
sAkaka och sAöl.
265
naturmakterna, och när dessa under stegradt inflytande af en till
själakult utvecklad dödskult alt mer förblandades med de dödas
själar, äfven i stället för de senare. Den antydda förväxlingen eller
begreppsglidningen har otvifvelaktigt äfven hos germanerna likasom
hos greker och romare inträdt långt före kristendomen, men gyn-
nades i hög grad af denna, för hvilken naturmakterna, dämonerna
så väl som gudarna, blefvo djäflar;^ under det att de dödas själar
däremot i hvarje fall voro endast osaliga varelser, hvilka man kunde
83. JulbrödstAmpel
med årtal 1637.
* 5 af nat. storl.
skänka medlidande. Åt eller för de döda kunde, ja borde en hvar
offra, men den, som deltog i en offermåltid åt dämonerna, d. v. s.
naturmakterna eller hednagudarna, kunde, såsom redan apostelen
uttalar, ej blifva delaktig af Kristi bord.
Till så- eUer plogkakorna ansluta sig trots sitt kristna kynne
de till julen brukade likarmade korsbröden i väsentlig mån. Man
* Jfr H. TJsener: Christlicher Fentbrauch, Bonn 1889, s. 51—58, och Paulus
l:a bref till Korintiemaj kap. 10, v. 20—21 (de gamla öfversättningarna däraf)
Digitized by
Google
266 SÅKAKA OCH SÅÖL.
kan också ej gärna sväfva i minsta tvifvel om, att de äro en af
kristendomen föranledd ombildning af de förstnämda. Borttager
man å ett fyrekradt hjulbröd ringen, så att endast ekrarna och nafvet
återstå, har man ett i de flesta fall typiskt korsbröd (jfr fig. 84 och
85). Såsom bild 86 antyder, gick man ock stundom vid framställan-
det af julkorsbrödet till väga på det sättet, att man först bakade
84-. 85. Julbröd 86. Julkors
från 1600-talet, efter O. Rudbecks Atland. från södra Dalarna.
en typisk kaka och sedan med ett korfhorn eller på annat sätt bort-
tog det för ett korsbröd öfverflödiga.^ Äfven till sin användning
står julkorsbrödet såkakan nära. I några orter — södra Dalarna,
Helsingland, Värmland — nedlades sålunda julkorsbröd i sädesför-
rådet för att välsigna detta. I Värmland plägade man antingen för-
tära detta bröd på korsmässodagen (den 3 maj), hvarvid äfven Jiu-
sets kreatur skulle hafva med däraf, eller ock uppåts det, då man
begynte sådden. Härvid blandades ock något bland utsädet >för
att få mycken säd». * I Gräsmarks socken i samma landskap lade
man äfven en ost i såkorgen, och vid åkerarbetets slut uppåts denna
jämte brödet, alt blandadt med bran vin. * I Småland (Villstads soc-
ken) sparades det af limpdeg bakade julkorset (se bild 87) till lång-
fredagen, då det doppades i köttspad och förtärdes jämte hembrygdt
öl. * I nordligare Dalarna förtärdes däremot detta bröd redan på
tjugondedagjul af hela familjen ute i fårhuset, hvarvid alla husets
* J. Henriksson: Pläg seder och skrock bland allmogen i Dalsland. Åmål 1889.
S. 9. N. Keyland^s anteckningar i Nordiska museets arkiv.
' N. Keylands anteckningar i Nord. mnseets arkiv.
* Granströms anteckningar i Nord. museets arkiv.
* Uppgift af M. Haraldsson i Vipperhult.
Digitized by
Google
SÅKAKA OCH SAÖL.
267
medlemmar och äfven fåren skulle hafva sin del med. ^ Likasom
såkakoma bakas julkorsen i regel af vörtdeg.
Lika nära som korsbröden sluta sig, hvad formen beträffar, ofta
nog de väl sannolikt redan under medeltiden uppkomna och sedan
till in på 1800-talet använda stämpelkakorna till såkakorna. An-
vändningen såsom såbröd har med detta stadium emellertid, så vidt
jag vet, alldeles upphört. Egenskapen af kraft- och hälsobröd tyckas
de däremot i en och annan ort hafva behållit.
Egendomligt nog visar sig hakkorsbrödet, hvilket rätt mycket
erinrar om den i bild 81 återgifna såkakan, icke hafva spelat någon
roll såsom plogbröd. Äfven synes spridningsområdet för detta bröd
87. Julkors
frän Småland.
V 8 af nat. storl.
88. Julkors
frän mellersta Dalarna.
Vö af nat. storl.
inom vårt land vara mycket mera inskränkt än såkakornas, om det
ock må hända är vidsträcktare än de rakarmade julkorsbrödens.
För så vidt jag känner, förekommer det i Småland, Östergötland,
Uppland, södra Dalarna och Medelpad (Selångers socken). I de
bägge sistnämda landskapen kallas det kors- eller julkors, i Upp-
land och Västmanland ofta julkuse, i Småland gullvagn. Denna sista
benämning väcker erinring om de små kultvagnarna af brons, hvilka
af folktron ock synas sättas i förbindelse med hedniska grafplatser.*
* Uppgift af JoNA.8 Mats Persson i Leksand.
* Jfr H. Hildebrand: De nedgräfda skattemas skyddsandar, s. 132, iKungl.
VitterhetS' Historie och Antiqvitets Akademiens Månadsblad 1872, Stockholm 1872;
8amt f5rf:8 anf. npps. Såkaka och gullhöna, s. 28.
Digitized by
Google
268 sAeAKA och SÄÖL.
Där gammal sed iakttages, bakas det alltid af vörtdeg: andra deg-
slag tillhöra senare tiders större anspråk. Såsom framgår af de
anförda benämningarna, betraktas detta bröd af folket i de norra
orterna såsom ett »kors», men detta kors måste i så fall afgjordt
vara ett hedniskt sådant: järnålderns hakkors. Såsom arkitekten
F. XJldall i Randers haft vänligheten meddela mig, förekommer all-
deles denna korsform med spirailagda armar såsom gjutarmärke å
kyrkklockor från 1200-talet, ett förhållande, som icke bör förvåna,
då man känner, att hakkorset användts såsom bomärke i vårt land
ända inemot eller inpå 1800-talet. Utom Sverge förekommer hak-
korsbrödet i västra Tyskland, Bayern och Schweiz »vid tiden Niko-
laus till nyår, altså vid det gamla eller nya årsskiftet».^
89. stämpelkaka 90. Hakkorsbröd. »gullva^n»,
från Småland. fr&n Småland.
\3 af nat. storl. ^jb af nat. storl.
Det kan förefalla egendomligt, att icke detta bröd blifvit ett
plogbröd, när, såsom vi sett, sådant kunnat inträffa med det kristna
korsbrödet. Emellertid torde detta lätt nog kunna förklaras, i fall
man antager, att införandet af hakkorset icke betecknar någon åt-
minstone mer genomgripande religionsreform, hvilket ju var förhål-
landet med kristendomen, som antingen sökte upprycka eller ock
genom lämplig omdaning i sig upptaga den föregående folktrons
religionsföreteelser. Och för detta senare förfaringssätt lämpade sig,
åtminstone formelt, hjulkorsbrödet ganska bra.
^ Höfleb: Sckneckengebäcke, 8. 391.
Digitized by VjOOQIC
SÅKAKA OCH SAÖL. 269
Ehtim Bålonda egentligen icke hörande till de bröd, som denna
uppsats är egnad att behandla, erbjuder dock hakkorsbrödet åtskil-
liga jämförelsesidor med såkakan icke blott till sin form, utan san-
nolikt ock till sin sinnebildliga betydelse, hvilken väl i likhet med
hjulets och hvirfveltecknets (fig. 81) varit den att beteckna en kring-
hvälfvande, roterande och må hända samtidigt en framåtruUande
rörelse.^ För detta begrepp är det ock jämte triskele och det åt ett
håll bågekrade hjulet onekligen den uttryckfullaste hieroglyf, som
låter tänka sig. En eller annan skulle nu må hända med stöd
af engelska arkeologers åsikt om hjulets betydelse vilja fram-
kasta den förmodan, att hjulbröden endast varit egnade att vara
ett slags rörelseimpulser, ett slags medel att få naturrotationen
åter i gång, när växtligheten upphört, efter skörden, under sta-
braket eller vintern. Det förefaller mig ock ingalunda osannolikt,
att ett sådant åskådningssätt en gång gjort sig gällande. Att
en sådan uppfattning i hvarje fall dock icke varit den ursprung-
liga visa otvetydigt de kantnaggade såkakorna, hvilka tydligen äro
ämnade att återgifva en flammande eller strålande skifva, och som
således i likhet med de i det föregående omtalade brinnande hjulen
måste vara solsymboler.
Den frågan framställer sig nu: från hvilken tid bör man anse
dessa bröd härstamma här i Norden? Det svar, som jag tror böra
gif vas härpå, har i det föregående otvifvelaktigt flere gånger fram-
skymtat. Att plogoflFret icke inkommit hit under kristen tid är
uppenbart. Men det har icke häller vidare frändskap med den he-
dendom, som vi känna från de skrifna fomhäfderna. Såsom af den
anförda framställningen af plogofiPerbruken framgår, måste den reli-
gionsåskådning, ur hvilken såkakan framgått, tillhöra en urtid — den
8. k. ariska enhetstiden. Vi hafva således anledning att skåda till
baka till åtminstone bronsålderns tidigare skeden för att tillse, om
* Jfr L. MDlleb: Det saakaldte Hagekors^a Ånvendelse og Betydning i Old-
tiåen i Dtt Kongel danske Videnskahemes Sehkabs Skrifter, 5 R. 5 B., Köpen-
hamn 1877—1892, 8. 1—114. Burnonfs förklaring af bakkorset torde näppeligen längre
tillmätas vidare betydelse.
Digitized by
Google
270 SÄKAKA OCH SAÖL.
vi må hända där kunna anträffa några säkrare spår. Åt detta håll
visar, såsom vi sett, också öl-mjödoffret.
Att under bronsåldern en kult af den art, till hvilken såölet
och såbrödet höra, verkligen förekommit, detta intyga de små kult-
vagnar af brons, hvilka anträffats på många håll i Europa altifrån
Kypern och de grekiska och italienska halföama ända upp tiU
Mecklenburg, Danmark och Sverge.
Dessa vagnar uppbära vanligen en skål och omkring denna få-
gelfigurer, ^ i hvilka man alldeles påtagligt har att se den rägn
och äfven värme bringande fågeln, växtlighetsgudens närare. * Re-
ligions- och fornforskare synas nu ock vara ense om, att här ifråga-
varande kärlvagnar, hvilka i ålder torde gå till baka åtskilliga år-
hundraden in på andra årtusendet före vår tidräkning, hafva an-
vändts för att framkalla rägn. Man har efter vederbörliga cere-
monier, som efterhärmat rägn, slutligen offrat själfva kärl vagnen,
hvilken var en sinnebild af det på himlafästet framåkande molnet.
Genom denna gärd åt underjordsmakterna ville man förmå dem att
låta den stora molnvagnen, det lifsdryck inneslutande vagnskärl,
som underjordskonstnärerna tillverkat,^ köra fram vid horisonten.
Den vätska, med hvilken dessa med hjul försedda kultkärl fyldes,
var väl ursprungligen vatten, men då man, såsom vi sett, också
förestälde sig rägn och dagg såsom mjölk, honung eller mjöd (jäst
honungsdryck), är det ganska påtagligt, att äfven dessa ämnen an-
vändts vid ifrågavarande ceremonier, på det att impulsen skulle
verka så mycket kraftigare. Ja, det är altför seainolikt, att kraft-
vätskan redan på här ifrågavarande tid ofta nog utgjorts af blod,
ej blott af djur utan äfven af människor.* — Eller skulle det verk-
ligen, såsom Snorre angifver, hafva varit Frökulten, hvilken i en
jämförelsevis sen tid gifvit såningsoffret denna form? Det är ej
gärna möjligt.
Samtidigt med kärlvagnarna användes, såsom det bekanta
vid Trundholm på Sjeelland gjorda fyndet visar, äfven små brons-
^ Å den vid Ystad funna Tagne n hafva dessa urartat tiU ormliknande halsar.
* Jfr fÖrf:B anf. upps. Fågeln med segerstenen.
» Jfr Iliaden, sång 18, v. 368 o. f.
* Jfr t. ex. SchCck: anf. arb., d. 2, s. 268 o. f.
Digitized by
Google
SAkAKA och sAÖL. 271
Tagnar, hvilka i stället för ett kärl buro en rund akifva, en bild
af solen. Möjligen hör ock till denna kategori ett i Skåne anträf-
fadt bronsföremål med orörliga hjul och en . horisontalt anbragt,
nu såsom botten insatt rund skifva med strålformig teckning.^ Så-
som den kände danske religioDsforskaren E. Lehmann påvisat,^ har
den vid Trundholm funna vagnen sannolikt varit en votivgåfva —
en sol, som offrats för att skaffa sol, på samma sätt som vagns-
kärlet offrats för att skaffa rägn.
Dessa ceremonier med de otvifvelaktigt ganska dyrbara, om-
sorgsfullt utarbetade votivgärderna synas mig förutsätta ett långt
framskridet stadium, hvilket visserligen kan först i detta utvecklade
kultskick hafva nått hit till Norden, men som också — och detta
förefaller sannolikare — äfven här kan hafva föregåtts af enk-
lare ceremonier. En sådan vore det af mig i det föregående skild-
rade närings-, kraftoffret åt naturmakterna, hvilket i så fall skulle
kunna räkna anor ej blott till bronsålderns början, utan må hända
t. o. m. till de slipade stenredskapens tidskede, under hvilket, så-
som arkeologerna visat, sädesodlingen redan nått hit till Norden.
Ett sådant antagande förklarar ock den homogenitet, som visar sig
i de ariska folkens åkerkult. Äfven folkpsykologiska skäl synas
tala för denna mening. Det är nämligen så godt som orimligt, att
i de aflägsna tider, om hvilka här är fråga, en sådan reform som
åkerbruket kunnat utbreda sig utan att beledsagas af rituela och
magiska ceremonier. Otvifvelaktigt hafva också sådana följt det
alt ifrån dess vagga i Orienten, en härkomst, af hvilken de rituela
åkerkultsederna än i dag ofta bära en påfallande prägel.
Höfler har^ uttalat såsom sin åsikt, att bland de germanska
kultbröden intet inflytande af främmande folks solkult kan spåras.
Tille ser åter i de germanska vid jul och nyår förekommande bröd-
offren visserligen icke solkultföreteelser, men afgjordt ett orienta-
* Se O. MoNTKLius: Svenska fornsaker^ Ätlaa^ Stockholm 1872, fig. 254, där
föremålet, i fall här anförda förklaring är riktig, dock är afbildadt app- och nedvändt.
» E. Lehmann och A. Olrik: Solvognen fra Trundholm i Danske studiei' 1904.
Köpenhamn 1904. S. 72 o. f.
» Bretzelgebäck, b. 99.
Digitized by
Google
272
sAkaka och SlÖL.
liskt inflytande, som dock först genom romersk förmedling nått
fram till de germanska folken.^ Såsom af det föregående framgår,
kan jag på intet sätt ansluta mig till någonderas åsikt. Mig synes,
hvad först och främst Höflers påstående beträffar, flere af våra jul-
bröd ej blott till sin innebörd och användning, utan ock till sin
form visa påtagliga spår af så väl solkult som orientalisk härstam-
ning. Jag har för jämförelse i fig. 91 efter F. Woenig * återgifvit
några fomägyptiska kakor, om hvilkas betydelse läsaren själf må
bilda sig ett omdöme. Men det är icke, såsom Tille påstår, genom
de romerska legionärerna och kolonisterna som seden att vid jul
©
91. Skematlska bilder af fornågyptlska bröd.
Efter F. Woenig.
eller nyår bringa makterna eller gudarna offer af bröd och dryck
från österns folk öfverförts till det germanska Europa. Detta bruk
har, såsom jag velat visa, där förekommit mer än tusen år förr än
en romersk legion trampade Germaniens mark, ja det tillhör hos åt-
minstone öst- och nordgermanema en tid, då Rom än ej blifvit till.
Dessa såkakor hafva medförts af den från Orienten utgående kultur,
öfver hvilken fynden på Kreta, i Mykene och Tiryns bilda hufvud-
monumenten, men hvilkens verkningar med föga minskckd kraft
sträckte sig ända upp till den skandinaviska Norden. För denna
kultur är hjulet en förtrogen symbol. I de bohuslänska hällrist-
ningarna från bronsåldern möter solsinnebilden i en mångfald af
variationer: slät cirkelplan, cirkel, cirkel med medelpunkt, dubbel-
^ Yule and Christmas, s. 107 o. f.
* Die Ffianzen im alten Aegypten. Leipzig 1886. S. 177.
Digitized by
Google
SÅKAEA OCH SAÖL. 273
cirkel, fyraekradt hjul, åttaekradt hjul samt äfven som cirkel med
flamkantad periferi. ^ Ja, hjulet eller ringkorset var redan för brons-
ålderns nordbor en så högt skattad sinnebild, att det t. o. m. följde
den döde i grafven, såsom ristningar på grafkamrarnas väggar visa.
Men var solen under denna tid en gudomlighet? Detta kan
dock sättas i fråga. Att en solkult existerat i Norden under brons-
åldern synes visserligen alldeles otvifvelaktigt. Herodotos uppger
om perser och massageter, af hvilka folk de senare ännu på den
grekiske historieskrifvarens tid stodo på en utpräglad bronsålders-
ståndpunkt, att de voro soldyrkare. Om fornägypterna veta vi, att de
under sin bronstid, likasom äfven senare, voro det samma, och egen-
domligt nog anträflPades hos Amerikas i bronsåldersstadiet varande
folk likaledes en utpräglad solkult. Solkult och bronsålder tyckas
nästan af något hittills outransakadt — må hända psykologiskt —
skäl i regel stå i inbördes samband. Emellertid kan det sättas i
fråga, om ordet solkult i hvarje fall bör tolkas såsom en dyrkan
af själfva solen. Ordet solkult bör ock kunna beteckna en religions-
utöfning, i hvilken solen ingår såsom en betydande del, utan att
hon därför anses såsom en gud. Betecknar t. ex. Trundholmsvagnen
en dyrkan af solen, skulle ock kärlvagnarna beteckna en dyrkan af
molnet. Onekligen finnas enligt min mening också, äfven i Norden,
antydningar om en molnkult: så är Skade väl på sätt och vis en
molngudinna,^ och från våra fornhäfder samt den ena Merseburg-
formeln ega vi i behåll sådana gudinnor eller halfgudinnor som Sol
och Sunna. Men ingen af dessa bär ålderdomlig prägel, utan de
synas, af alt att döma, vara jämförelsevis sena tiders barn. De
makter, som man vid rägnvagn- och solvagnceremonien dyrkat, synas
mig hafva varit först och främst underjordens eller i vissa fall må
hända vattnets (hafvets) makter eller gudomligheter, hvilka gåfvo
och återtogo så väl sol som moln, samt sedan den gudomlighet, som
förstod att frigöra sol och moln ur underjordsmakternas våld. Det
var makterna, de rådande, dvärgarna, underjordskonstnärerna, det
var underjordsgudinnan eller underjordsgnden, det var omsider sol-
* Se L. Baltzbb: Hällristningar från Bohuslän. Göteborg 1881.
' Jtr f5rf:8 anf. apps. LusHy 8. 28.
Digitized by
Google
274 SlKAKA OCH SÄÖL.
vagnens eller molnvagnens dragare, körare eller spannridare, som
offren gälde. Ännu så sent som år 970 synes denna sist anförda
uppfattning af äringsoffren hafva i Norden bestått i det allmänna
medvetandet. Huru svårtydt det af Snorre i Olaf Tryggvessons
saga * införda brottstycket ur Vellekla än må vara, synes dock däraf
i hvarje fall framgå, att de genom »Skades ättling» Håkan Lade-
jarl upplifvade bloten lände »rödskifvans främjare» (raudbrikar raekir)
till gagn, hvilket hade till följd, att jorden blef fruktbärande. Hvad
denne rödskifvans främjare inom den nordiska mytologien burit
för namn kan må hända bli omtvistadt. Enligt V. Rydberg* var
han Balder,* och i den senare folktron framstår han klart och tyd-
ligt såsom Staffan stalledräng, som vattnar och kör solspannets fem
hästar, och som bringar välsignelse och välstånd till bondens boning.
Än i dag egnas honom på hans dag — annandag jul — öl och bröd:
staffanskanna och staffanskaka. Om den senare heter det i Dan-
mark, att en hvar måste hafva med däraf »for ikke at bli ve graa>.*
Hvad staffansölet beträffar må anföras, att man i Finland under
1600-talet göt sådant öfver hästarnas hufvud och rygg, sedan dessa
inledts i stugan, hvarefter både hästar och karlar äfven drucko
däraf ^ Ännu vid medeltidens slut välsignade kyrkan på Stefans
dag årets äring.*
Innan jag slutar denna uppsats, må jag äfven söka besvara eUer
belysa ännu en fråga, hvilken måste tränga sig på åtminstone hvarje
etnolog och religionsforskare, som genomläser detta. Frågan lyder:
har plogbrödet eller offerbrödet själft, såsom bröd betraktadt, möj-
ligen under någon tid ansetts såsom en gudomlighet? Om mjödet
— siar- och visdomsdrycken — hafva vi sett, att det under namnet
Kvasir varit på väg att intaga en plats bland gudarna på samma
sätt som Soma hos hinduerna, Dionysos och sannolikt äfven Gany-
1 Kap. 16.
* Grtrm. mythologiy d. 1, b. 280—281.
' Inom den fornindiska mytvärlden hette han Savitar: >den g:iildh&ndte, rastlöse,
som, farande mellan jord och himmel, sätter solen i rörelse». (Rigveda 1, ^, 9.)
* E. T. Kbistensen: Sägn og Övertro f ra Jylland. Köpenhamn 1883. S. 274.
^ Hertzbebo: anf. arb., s. 89.
* Olaus Magnus: Historia de gentibus septentrionalihus. Rom 1S5Ö. S. 506.
Digitized by
Google
SÅKAKA OCH SlöL. 275
medes^ hos hellenerna och frygerna. Men skedde detta med siar-
drycken, visdomssubstansen, bör det samma ock kunnat ske med
styrkesubstansen, det heliga brödet, om hvilket vi veta, att Oden i
likhet med Mitra ntsMftade det ät sina kämpar,^ ja, att man i vårt
land ännu på 1700-talet utdelade det åt soldater, som drogo i fält.*
Inneslöt brödet en makt, kunde denna makt, för så vidt man ansåg
honom nog betydande, lika väl som någon annan dylik bli till en
gudomlighet. Den bohuslänska benämningen på såkakan julbon
(julbonden, jämför gobonden) häntyder ock må hända på ett sådant
forhållande, hvilket i så fall nästan nödvändiggör den slutsatsen,
att en direkt soldyrkan verkligen på detta håll en gång förefunnits.
Antydningar om bröd såsom en personlighet eller en gudomlig-
het möta ock i sydöstra Tyskland. Sålunda omtalas år 1704, att
det sist i ugnen inskjutna brödet kallades der Wirt (husbonden)
och förvarades så länge som möjligt till fromma för hushållet. I
Tyrolen förekom ännu i början af 1800-talet den seden, att hus-
modern af den sist sammanskrapade degen danade en figur af obe-
stämd form, hvilken kallades der Gott I sistnämda fall betecknas
således den i det sista fångade makten uttryckligen såsom en gud.^
I inre Frankrike (dep. AUier) förekommer en särdeles märklig sed,
nämligen att i den sist skördade sädesskylen resa ett träd, på hvilket
man jämte några flaskor vin äfven hänger en af deg bakad mans-
figur, altså både dryck och bröd. Detta träd förvaras sedan, tills
vinskörden fullbordats, då bilden sönderstyckas och utdelas bland
arbetsfolket.* Det är tydligt, att denna brödbild framställer ärings-
makten i mänsklig gestalt och altså i detta fall åtminstone på väg
till gudomlig rang. ^
* Å en yid Mjkene fnnnen yrb bär den af örnen bortförda ynglingen kärlet med
gudadrycken, örnen bortför således samtidigt äfven lifsflnidet.
* Jfr Rtdbbbg: Germ. mythologij d. 1, s. 70—71.
» E. M. Abndt: Resa ge7iom Sverige år 1804. Öfvers. D. 3. Karlstad 1808.
S. 61.
* Kt^HNAu: anf. npps., s. 27.
^ Mannharpt: Wald- und Feldkulte, d. 1, s. 205.
* Om förtärandet af guden se F. Liebbecht: Zur Volkskunde. Heilbronn 1879.
S. 436-439.
Digitized by
Google
276 sAKAKA och bAÖL.
Den sist anf&rda seden visar stor likhet med rituela bruk hoe
de central" och sydamerikanska kulturfolken. Då det torde vara
öfverflödigt att här utförligare i*edogöra f&r dessa, inskränker jag
mig till att påpeka å ena sidan fornmexikanames af mjöl, honung
och människoblod beredda idol af växtlighetsguden Huitzilopochtli,
hvilken bild man låtsades döda och sedan styckade och fördelade
till en sakramental föda; samt å andra sidan det af säd från »solens
majsfält» och af människoblod tillredda bröd, hvilket de peruanska
solprästinnorna bakade till Raymifesten, och som förtärdes uteslu-
tande af »solens ättlingar», d. v. s. af inkaerna och deras fränder.
Egendomligt nog inträffade bägge dessa sakrala fester vid vinter-
solståndet. Raymihögtiden, vid hvilken äfven, jämte brödet, af sol-
jungfruarna brygdt majsöl af konungen förtärdes och utdelades åt
den kungliga familjens medlemmar, var uttryckligen en högtid för
den i sitt årslopp återvändande solen.
Otvifvelaktigt har brödet såsom kultföremål i Amerika genom-
gått i hufvuddrag samma utveckling som hos Europas folk. Äfven
hos amerikanska folk ansågs redan själfva säden helig: hon inneslöt
i sig en makt,^ något som följaktligen äfven blef förhållandet med
det af henne beredda brödet och ölet. Då denna makt i föreställ-
ningen antropomorferades och utdanades till en gud, erhöll ock det
för rituelt syfte bakade brödet mänsklig gestalt.
I Europa hade det emellertid att genomgå flere utvecklingsled,
innan det antog mänskliga former. En sådan var solkakan, hvilken
emellertid möjligen ock haft en motsvarighet i det peruanska Baymi-
brödet. Andra former voro djurbröden, hvilka vi endast känna från
Fornägypten och Europa. Växtlighetsmakterna, »die Korndämonem,
uppfattades, såsom vi redan sett (se sid. 262) också såsom djur-
gestaltade, såsom oxe, ko, häst, bock, hjort, galt, tupp o. s. v., och
de rituela maktbröden erhöllo därför, samtidigt med dessa föreställ-
ningars uppkomst, nämda djurs gestalt eller åtminstone benämning:
julkuse, julhäst, julboci, julgris, jultupp. När sedan makten, dämonen,
omsider antog mänskliga drag och samtidigt successivt utbildade
sig till en gudom, antog ock ritusbrödet mänsklig gestalt. Vi möta
» Jfr Lang: anf. arb., b. 19—20.
Digitized by
Google
8ÅKAKA OCH 8ÅÖL. 977
dylika bröd i de till julen bakade jultuttan, lilla jäntan, jungfrun
(Dalarna, Värmland, Småland), julryttaren (Norge), Nisse och Nasse
(Stockholm) eller Adam och Eva (Danmark, Schleswig). I Tyskland
möta motsvarande figorbröd såsom Weihlein, Dame, Fröwli (Freulein),
Hahnreiter, Schwanenreiter, Schimmelr etter, Mann, Mannl, Nikolo,
Klaus, Speculatius, Hansl, Wildmannli, Mannl und Weibl, Hansl
und Oretl, Jan und Oreite o. s. v.^ Beträffande Johannes och Gretas
(eller Gertruds) egenskap af växtlighetsgndomligheter tillåter jag
mig hänvisa till Mannhardts »Wald nnd Feldkalte».' Mest kristen-
artade bland de antropomorfa figorbröden äro de, som gå under
namnen den heliga jungfrun samt Nikolaus, hvilka båda personlig-
heter, såsom jag redan annanstädes påpekat,' också därför vordo bågar-
skrånas skyddshelgon. I dem alla har man emellertid på det reli-
gionsstadium de egentligen tillhöra, anledning att spåra drag af de
hednisk-mytiska gudomligheter, som representera växtlighetsguden
och växtlighetsgudinnan, sommarens, äringens och årets gudomlig-
heter. I Indien bakas sålunda t. ex. bröd, som framställa gudinnan
Parvati.^ Med det mytiska stadiet inträder ock i offeruppfattningen
det fbr högre offerkulter utmärkande mysteriet, att den till gud
vordne makten offras eller offrar sig åt sig själf, ett mysterium,
hvilket, af hvad jag i det föregående &amstält, erhåller en enkel
förklaring.
EDVARD HAMMARSTEDT.
Sommaire.
Le mémoire Såkaka och såöl (Gätean et biére de semailles) traite
d'Qii nsage suédois qoi coDsiste å gärder du pain et de la biére, pré-
parés ponr Noél jusqa'aux travaux des champs dn prlDtemps, afin d*en dé-
^ Höflbb: 8t Nikolausgehäch b. 86-88.
• D. 1, 8. 429, 464 o. s. v. Se ock regletret (Hansel und Grrethe) samt min
här fOrat anförda uppsats Såkaka och gullhöna, särsk. sid. 34 o. f.
' Såkaka och gullhöna, s. 40.
^ Ijbbrecht: anf. arb., s. 437 — 488.
18
Digitized by
Google
378 6ÅEAEA OCH SÅÖL.
poser nne partie dans la terre ét d'en distribuer iine aatre partie aax tra-
vailleurs oa anx gens de la maison et aax betes de trait ou aux animaiix
domestiques.
Apres avoir montré Texistence de ce qa'an point de vne de nos jonrs
nous appellerions do la cmagie» pour évoquer le soleil et la plaie, Tautear
passé å la description de la maniére de faire des gåteaux suédois de Noél
et de semailles, de leur forme et de leur omploi. Il voit des formes da
soleil dans ces pains bordés de pointes, en forme de roue ou d'anneau, et il
explique Torigine de ces formes en disant que Ton a commencé par déposer
le pain dans les champs en offrande directe pour la récolte (pain nonveau),
puis on y a attaché plus tärd Tidce d'une offrande pour la chalenr de Tété
— magie solaire — ; c'est alors qu'on aurait donné au gätean d'ofirande
une certaine ressemblance avec le soleil.
L'anteur voit une < magie plnviale» dans la libation qu'on offrait en méme
temps ä la terre ou aux demons (« makterna», les puissauces occultes): la
biére ou Thydromel des semailles.
L'auteur rappclle les cérémonies du labour dans Tantiquité chez les
peuples Aryens et les petits chariots votifs de Tage du bronze qui portent
habituellement un vase, mais aussi parfois — comme le prouve la tronvaille
de Trundholm — un disque representant le soleil; Tauteur conclut de lä qoe
Tusage d'offnr des gåteaux et de Vhydromel de semailles date de Tage da
bronze ou peut-étre méme de Tage de la pierre polie.
Pendant cette derniére période, la culture des céréales rayonna de TOri-
ent jusque dans le Nord et, avec cette vague de civilisation, vinrent pro-
bablement aussi les usages rituels décrits plus baut comme un supplémeot
nécessaire.
Comme preuve de Tage avancé du sacrifice de labour, Tauteur cite entré
autres le développement ultérieur des pains de Noél pour aboutir aux pains
å images et la conception de Tunivers au fond de ces offrandes, savoir le plus
pur animisme (vitalisme, polyzolsme) ce qui explique pourquoi on rencontre
aussi chez des autochtones américains cultivant les céréales plusieurs rites
qui sont å un degré étonnant analogues å ceux de l^Europe dans Temploi
du pain et méme de la biére.
L'emploi du pain dans le culte des åmes et des mörts est en rapport
immédiat avec cct emploi dans le culte des puissauces de la nature; mais il
est, pris en soi, d'une importance secondaire, comme le culte des åmes est
une formation postérieure å Tanimisme primitif.
Digitized by
Google
INNEHÅLL.
1.
Sid.
Nordiska museets styrelse ooh td&nstemän 1.
Strödda meddelanden angående Nordiska museet är 1903.
Styrelse 4.
Tjänstemän och öArig personal »
Resor fOr mnseets främjande 5.
Mnseibyggnaden & Lejonslätten 7.
Installationen i mnseibyggnaden 8.
Ekonomiska fOrhällanden 9.
Pörvärf 10.
Deposition 47.
Skansens knltnrhistoriska afdelning 48.
Skansens ntveckling i Ofrigt 55.
Skansens klädkammare 56.
Skansens fester m. m 57.
De natorvetenskapliga afdelningama pä Skansen 63.
Utställningslokaler, fOrevisningstider, speclalntställningar 65.
BesOk 66.
Brandförsäkring >
Utgifna arbeten 67.
Literär förbindelse med andra museer och samfund 69.
Nordiska museets fonder.
1. Byggnadsfonden 70.
2. Allmänna fonden 71.
3. Pensionsfonden »
4. Bredablicksfonden >
5. Herman Frithlof Antells fond 72.
6. TivoUfonden *
7. Johan August Hazelins* fond 73.
8. Grundfond af den 30 november 1901 till doktor Artur Hazelius* minne . »
9. Artur Hazelius* monumentsfond 74.
Donationer till Nordiska museet 75.
Digitized by
Google
280 INNEHALL.
Sid.
Testamentarlska förordnanden till förmån för Nordiska museet .... 88.
Personer, som under är 1903 lAmnat gr&fvor till Nordiska mnseet . . 92.
Ombud för Nordiska museet 104.
Museer ooh vetenskapliga samfund m. m., med hvilka Nordiska mu-
seet står i förbindelse 111.
Arbeten, som angå Nordiska museet eller utgått firån det samma . . 122.
Antal besökande i Nordiska museet 136.
Ur Nordiska museets räkenskaper för år 1902 138.
2.
Några anteokningar om myrjämstillverkning ooh smide i Hftijedalen i
gångna tider. Af £. Modin 151.
Nogle lesJekruB i Nordiska museet. Af H. Fett .,.,.,, 166.
Ett par sydtyska prooessionsmasker i Nordiska museet. Af E. Ham-
MAB8TBOT 180.
Sagor ooh sågner, skrook ooh öfvertro från finnbygder ooh lappmarker.
Af H. Samzslixjs 191.
Såkaka ooh såöl. Af £. Hammarstbdt 235.
Sommaire 277.
Digitized by
Google
ArbeteHy som angå Nordiska museet eller utgått från det samma
(se för öfrigt sid. 122 o. /.):
Samfundet för Nordiska museets flrämjande« Meddelanden. Årg.
1881—1899 ntgifna af A. Hazbuus; årg. 1900 och 1901 af G. Hazb-
Lius. Stockholm 1881—1902. Pris: från 60 öre till 2 kr. 50 öre.
Meddelanden fir&n Nordiska museet* Arg. 1897 och 1898 ntgifna af
A. Hazbuijb; årg. 1899—1903 ntgifna af Nordiska museet.
Stockholm 1898—1905. Pris: från 3 kr. till 4 kr. 50 öre.
HeSndlingar angående Nordiska museet. IJtgifna af A. Hazbuub.
1—5. Stockholm 1890—1900. Pris: från 25 öre till 2 kr.
Minnen firån Nordiska museet. Afbildningar af föremål i museet
jämte åtföljande text, under medverkan af flere konstnärer och
författare utgifna af A. Hazbuus. B. 1 och 2. Stockholm
1880-1902. P. B. Eklunds förlag. Pris: 24 kr. bandet.
Bidrag till vår odlings häfder. Utgifna af A. Hazelius. Af-
delning 1—8. Stockholm 1881—1901. P. & G. Beijers och
Nordiska museets förlag. Pris: från 75 öre till 3 kr.
Afbildningar af föremål i Nordiska museet, äfvensom af nordiska
ansiktstyper, klädedräkter och byggnader, af hvilka teckningar
förvaras i Nordiska museets arkiv. Utgifna af A. Hazelius.
B. I. H. 1—7. Stockholm 1888—1892. Pris: 1 kr. 50 öre för
hvarje häfte.
Ringlekar på Skansen. Utgifna af Nordiska museet. 2 uppl.
Stockholm 1901. Pris 50 öre.
Vinterbilder Arån Skansen. Utgifna af A. Hazelius. 50 bilder i
autotypi. Stockholm 1901. Pris: 2 kr.
Sommarbilder firån Skansen. Utgifna af A. Hazelius. 50 bilder i
autotypi. Stockholm 1901. Pris: 2 kr.
Skansens sK)ologiska trädgård. Kort vägledning för besökande ut-
gifven af Nordiska museet. Stockholm 1903. Pris: 50 öre.
Karta öfver Skansen, Lejonslätten och Framnäs å Kongl* Djurgården,
upprättad af C. E. Dahlman. 3 uppl. öfversedd &r 1903 af
Axel Askenbeck. Pris: 50 öi?e; å väfpapper 1 kr.
Sångdansor utgifna af Nordiska museet. Stockholm 1905.' Pris 25 öre.
Digitized by
Google
Look till matask.
Frän Island.
Pris: 4 kronor.
>1
Digitized by VjOOQIC
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Live Music Archive
Librivox Free Audio
Metropolitan Museum
Cleveland Museum of Art
Internet Arcade
Console Living Room
Books to Borrow
Open Library
TV News
Understanding 9/11